Podcasts about eurydike

Zuerst sucht Professor Udolph eine Lösung in der griechischen Mythologie bei "Orpheus und Eurydike". Aber so einfach ist der seltene Name nicht zu deuten. Es hilft dafür ein Blick zu unseren französischen Nachbarn. Dort stößt er auf den Namen "Orfeuil"... Ihr wolltet schon immer wissen, was euer Nachname eigentlich bedeutet? Es gibt fast keinen Namen, den unser Professor Udolph nicht kennt. Schreibt uns über unser Formular unter http://x.swr.de/s/namenforscher.

⚠️ Content-Warnung: Diese Folge enthält Darstellungen von Gewalt (blutige Kampfszenen) ab Minute 30. Bitte hört sie nur, wenn ihr euch damit wohlfühlt. Folgenbeschreibung: Medea beschließt, hinter dem Rücken ihres Vaters, Jason zu helfen. Mit ihrer Unterstützung wagt Jason sich an die Aufgabe des Aietes: Auf dem Feld des Ares schirrt er die feuerspeienden Stiere an und sät Drachenzähne aus. Mit: Figuren: Medea, Jason, Aietes, Chalkiope, Argos, Mopsos, Absyrtos, Hera, Hephaistos, Eros, Hekate, Helios, Ares, Athene, Minos, Pasiphae, Ariadne, Theseus, Kadmos, Phrixos, Telamon, Aithalides, Hypsipyle, Orpheus, Eurydike, Hades, Persephone, Drakon Orte: Aia, Kolchis, Ebene des Ares, Kaukasus, Iolkos, Theben, Lemnos Autoren: Apollonios von Rhodos, Diodor, Palaiphatos Sonstiges: Goldenes Vlies, Argo, Argonauten, Drachenzähne, Prometheion, Orakel, Opfergaben, Unterwelt, Schwarzpappel, Elfenbein STEADY https://steadyhq.com/de/chaoskinder/about WERBEFREIER FEED https://open.spotify.com/show/5yF7oCMeJ9VuXNOKGI91ZS?si=6c90144399804043 PAYPAL https://www.paypal.com/donate/?hosted_button_id=VB2QKC88H9NYJ LITERATUR https://steadyhq.com/de/chaoskinder/posts/b59d1093-cdff-4158-8dca-bc0ac992d47c MUSIK https://youtu.be/zfnRMIFHHrE WEBSITE www.chaoskinderpodcast.wordpress.com MAIL chaoskinderkontakt@gmail.com INSTA https://www.instagram.com/chaos.kinder/ FRANZÖSISCH "Le Chaos et ses enfants" https://podcasters.spotify.com/pod/show/lechaosetsesenfants

Am 22. Dezember 1808 hat Beethoven seinen letzten Auftritt als Pianist - bei der Premiere seines vielleicht bedeutendesten, ganz sicher seines poetischsten Klavierkonzerts: dem Vierten in G-Dur. Schon die nur scheinbar schlichten Anfangsakkorde ließen etliche Interpreten verzweifeln. Und im langsamen Satz sahen Kritiker Bezüge zum Drama von Orpheus und Eurydike. Von Michael Arntz.

Die Oper folgt der antiken Dichtung nur bedingt, statt einem tragischen Ende gibt es ein Happy End, wo Amor die Liebenden Orpheus und Eurydike vereint.

Mezzosopranistin Lena Sutor-Wernich, Intendant Karsten Wiegand und Operndirektor Søren Schuhmacher sprechen über die beiden großen Musiktheaterpremieren der Festwoche am Staatstheater Darmstadt: Bernd Alois Zimmermanns „Requiem für einen jungen Dichter“ und Morton Feldmans „Rothko Chapel“ am 2. Oktober (Regie und Bühne Karsten Wiegand) und Glucks Oper „Orpheus und Eurydike“ am 6. Oktober (Regie Søren Schuhmacher).Was unterscheidet beide Produktionen voneinander? Welche Antworten kann Kunst auf die Frage „Worauf hoffen?“ geben?Und wie fühlt es sich an, im „Tunnel“ kurz vor einer Premiere zu sein? Das möchte Podcast-Host Mariela Milkowa von ihren Gästen wissen. Produktionsseite Requiem für einen jungen Dichter / Rothko ChapelProduktionsseite Orpheus und EurydikeBio Lena Sutor-WernichBio Karsten WiegandBio Søren SchuhmacherTW: SuizidIn dieser Podcast-Folge werden u.a. Suizide thematisiert.Wenn Ihre Gedanken darum kreisen, sich das Leben zu nehmen, bieten verschiedene Organisationen Hilfe und Auswege an:Telefonseelsorge 0800 / 111 0 111, 0800 / 111 0 222 oder 116 123 oder per Mail und Chat unter online.telefonseelsorge.de oder Notruf 112. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kritcirkeln ger sig ut på vägarna för en sommaroperaturné till fyra olika sommarscener som alla ligger i olika län och vackert vid varsitt vatten. Dessutom har Cecilia gjort en avstickare till teaterbiennalen i Venedig och sett svenske Markus Öhrns barnförbjudna föreställning "Phobia" där han ihop med den polske konstnären Karol Radziszewski och dennes brutala så kallade "Fag Fighters" tar itu med Polens homofobi med hjälp av konst, queerquiz och basebollträn.    Operorna som avhandlas är i sin tur ett slags kvinnoparad genom historien och myterna: det är ”Orfeus och Eurydike” av Gluck på Vattnäs Konsertlada, ”Alcina” av Händel på Confidencen, Anna Einarssons nyskrivna ”Fotografen” på Vadstena Gamla teater och ”Norma” av Bellini hos Opera på Skäret i Kopparberg. Dessutom har Loretto sett ”Madame Butterfly” av Puccini hos Roslagens sommaropera – Opera på Österbybruk Kritcirkeln är en podcast av kritikerna Loretto Villalobos (frilans SvD) och Cecilia Djurberg (AB) som sedan maj 2024 produceras i samarbete med Aftonbladet Kultur Producent och redigering: Cecilia Djurberg Kreddlistor till verken som avhandlas i detta avsnitt » Phobia av Markus Öhrn & Karol Radziszewski Regi: Markus Öhrn Scenografi och kostym: Markus Öhrn, Karol Radziszewski Kostym design: Saskia Hellmann Konstverk: Karol Radziszewski Musik: Michał Pepol, Bartek Wąsik Masker: Makode Linde Makeup: Monika Kaleta Medverkande: Wojciech Kalarus, Ewelina Pankowska, Piotr Polak, Magdalena Popławska Scen: Nowy Teatr, gästpel på Biennale di Venezia, Venedig _______________________________________ » Orfeus och Eurydike Musik: Christoph Willibald Gluck Översättning: Pers Anna Larsson Regi: Niklas Hjulström Dirigent: Fredrik Burstedt Scenografi & kostym: Fridjon Rafnsson Ljus: Jimmy Svensson Medverkande:  Pers Anna Larsson, Maja Frydén, Göran Eliasson, Vattnäs Festivalkör, Vattnäs Festivalorkester. Scen: Vattnäs Konsertlada. Spelades till 20 juli 2024 _______________________________________ » Alcina Musik: George Friedrich Händel Regi & scenografi: Helena Röhr Dirigent: Peter Spissky Koreografi: Joakim Stephenson Kostym: Anna Kjellsdotter Ljus: Hannele Philipson & Sofia Linde Mask: Cais-Marie Björnlod Medverkande:  Helena Schuback, Kristina Hammarström, Jessica Elevant, Linnea Andreassen, Will Frost Scen: Confidencen, Ulriksdals slottsteater. Spelas till 11 augusti som en del av Confidencen Opera & Music Festival som pågår till 18 augusti _______________________________________ » Fotografen Musik: Anna Einarsson Libretto: Magnus Florin Regi: Patrik Sörling Dirigent: Marie Rosenmir Kostym, mask & peruk: Linda Gonçalves Ljus: Kajsa-Sara Hogenlid Medverkande:  Lovisa Wahlund Ferm, Viktor Rydén, Lotta Bagge, Karin Blom, Emmi Kauppinen, Laura del Sol Oróstica Scen: Vadstena-Akademien på Vadstena Gamla Teater, spelas till och med 10 augusti _______________________________________ » Norma Musik: Vincenzo Bellini Libretto: Felice Romani Regi: Alexander Niclasson Dirigent: Michael Balke Scenografi: Sven Östberg Kostym: Tina Carina Akkaya  Ljus: Maria Ros Mask & peruk: Stephanie Metzner Medverkande:  Sonja Šarić, Vitaliy Kovalchuk, Anna Werle, Petri Lindroos, Mathilda Bryngelsson, Chan Young Kim (solister premiär 27 juli), Opera på Skärets orkester, Opera på Skärets kör, med flera. Scen: Opera på Skäret, Kopparberg. Spelas till och med 25 augusti

Andakter i pingsttiden med Anden i fokus med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Pingstdagens berättelse om toppeldningen av lärjungarna så sägs det att de fylldes av en annat tungomål med de ord som Anden ingav dem. Men eftersom Anden står för det okontrollerbara och överväldigande i vår gudsbild så handlar det inte om ett vanligt rationellt språk. Det måste ha varit, och kanske fortfarande är, ett språk som talar till ett annat hjärta som i sin tur börjar brinna, brinna utan att förtäras.Ur andaktenText:PsaltarenMusik:Dans i de saligas ängder ur Orfeus och Eurydike av Christoph Willibald GluckProducentMarianne Greipliv@sverigesradio.se

Andakter i pingsttiden med Anden i fokus med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Anden ser vi inte, lika lite som vi kan se vinden. Ande, anden, andedräkten och vind är samma ord på hebreiska. Det handlar inte bara om något som är osynligt utan också okontrollerbart, bortom vår kontroll. Vad vi kan göra är att släppa av på vårt magnifika kontrollbehov, slappna av och öppna våra sinnen så att vi blir förbehållslösa mottagare.Ur andaktenText:GalaterbrevetMusik:Dans i de saligas ängder ur Orfeus och Eurydike av Christoph Willibald GluckProducentMarianne Greipliv@sverigesradio.se

Andakter i pingsttiden med Anden i fokus med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Anden vittnar om var vi hör hemma och vart vi är på väg, och hjälper oss att hitta vägen. Vi kommer från Gud, lever i Gud och är på väg till den fulla gemenskapen med Gud. Allt tal om Anden handlar om just detta: Gud är sanningen, den fulla verkligheten, och det är i den jag hör hemma, bara där blir jag helt sann, en sann människa så som Jesus var en sann människa.Ur andaktenText:JohannesevangelietMusik:Dans i de saligas ängder ur Orfeus och Eurydike av Christoph Willibald GluckProducentMarianne Greipliv@sverigesradio.se

Andakter i pingsttiden med Anden i fokus med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den som kommer när vi kallar står också för närvaro, och all forskning inom vårdvetenskapen visar att närvaro och tröst hör samman. Verklig tröst ges genom en annan människas närvaro, inte genom rätta ord eller handlingar i ett utsatt läge. Ur andaktenText:Andra KorintierbrevetMusik:Dans i de saligas ängder ur Orfeus och Eurydike av Christoph Willibald GluckProducentMarianne Greipliv@sverigesradio.se

Andakter i pingsttiden med Anden i fokus med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är det vi kan kalla väckelse, en pingstväckelse, att vakna upp och låta den slumrande glöden inom oss bli till eld, vara ”brinnande i anden”! Ur andaktenText:Romarbrevet 12Musik:Dans i de saligas ängder ur Orfeus och Eurydike av Christoph Willibald GluckProducentMarianne Greipliv@sverigesradio.se

Vi provar på en släkting till folksagan i form av myten! Podden doppar tårna i den nordiska och den grekiska mytologin och hittar två myter där svåra utmaningar står i centrum, men på väldigt olika sätt. sagor i detta avsnitt Tor i Utgårda - hittad av mig i Bra böckers Folksagor 6 - Gudar. Sammanställd av Jan-Öjvind Swahn och berabetade av Gil Dahlström. Från början en nordisk myt. Orfeus och Eurydike - hittad av mig här https://www.ungafakta.se/grekiskmytologi/ från början en greksisk myt

Wouter Post in gesprek met dichter, vertaler en kenner van Griekse literatuur Piet Gerbrandy, over Orpheus; de archetypische zanger en dichter, die in de Onderwereld afdaalde om zijn geliefde Eurydike op te halen. Gerbrandy vertaalde een heldendicht van een anonieme dichter waarin Orpheus zelf over zijn avonturen vertelt. Een gesprek over mythen en magie en een krankzinnige tocht die de Argonauten naar Georgië voert en via Oekraïne, de Oostzee en Ierland weer naar Griekenland brengt. Bronnen en links bij deze uitzending: - 'De barre tocht van Orpheus. Argonauten in de Late Oudheid', Piet Gerbrandy en Guusje van der Meij: https://www.damon.nl/boeken/379-de-barre-tocht-van-orpheus (0:39) - Documentaire over het eiland Samothraki: https://www.youtube.com/watch?v=NAlcEiJ4-pM (5:34) - 'De sluier van Isis. Een geschiedenis van het idee van de natuur', Pierre Hadot, Vertaald door Ellis Booi: https://singeluitgeverijen.nl/athenaeum/boek/de-sluier-van-isis/ (47:20) - 'Het leven van Agricola [en] De Germanen', Tacitus, vertaald en ingeleid door Vincent Hunnink: https://www.deslegte.com/het-leven-van-agricola-en-de-germanen-757916/ - 'Niets dan dit. een lijflied voor de ziel', Piet Gerbrandy: https://www.atlascontact.nl/boek/niets-dan-dit/ (54:13)

Hur ser bilden av inspiration ut idag? Kristoffer Leandoer berättar hur traumat blivit vår tids musa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I sjuttonde avsnittet av Neil Gaimans kultförklarade serie Sandman, häftet som publicerades maj 1990, hålls en av antikens nio muser fängslad på övervåningen i ett hus i det moderna London. Förövaren heter Ric Madoc och är en författare med skrivkramp, musans namn är Kalliope, den skönsjungande, som brukar betecknas som den episka eller den heroiska poesins musa. Madoc köper Kalliope av hennes tidigare utnyttjare, våldtar henne och använder henne som ersättning för sin egen sinade skaparkraft, konstgjord andning för ett författarskap som gått i stå. Madoc skriver som i trans, tiden flyger och rekordsnabbt har han skrivit klart sin roman. Snart tar han framgången för självklar och har inte tanke på att ge upp det han tillskansat sig. Den gudomliga hålls fången tills hon räddas av sin forne älskare Oneiros, drömmarnas herre: Sandman själv.Episoden visar hur grundfrämmande föreställningen om gudomlig inspiration är för vår tid. Vi tänker oss att det måste vara en form av fusk, en illegal hantering som kräver övervåld och smussel. Gudomen kommer in i vår värld genom en reva i verklighetens väv, här blir hon genast ett traffickingoffer.Att överlämna sig åt en gudom, att göra sig själv till ett kärl för det gudomligas stämma – nej, det går ju inte, tvärtom måste det vara! Ingen ger frivilligt upp makten över sitt eget jag. Vi vill vara Miles Davis, inte hans trumpet.Vi måste få vara den aktiva parten, om det så reducerar oss själva till kidnappare och våldtäktsmän. Jublet över att sångmön visat sin gunst var så självklart för tidigare generationer att det formaliserades i standardfraser: man inledde sin dikt med att tacka henne för att hon stigit ner från Helikons berg och nedlåtit sig till att ta en i besittning.Det jublet tillhör inte direkt den samtida ljudbilden.Muserna måste solkas ner för att inte lämna oss likgiltiga. Annat är det med sagan om Filomela i Ovidius Metamorfoser, våldtäktsoffret som får tungan avskuren men ändå hittar ett sätt att berätta om sitt trauma. Den är en självklar utgångspunkt och referens för moderna poeter och dyker ständigt upp på nytt. Liksom naturligtvis Orfeus, berövad sin Eurydike på själva tröskeln ut från dödsriket.Orfeus mamma var just Kalliope, som i sin tur var dotter till Mnemosyne, minnets gudinna, och Zeus som i en herdes gestalt överfallit gudinnan.Både hennes mamma och son tycks mer relevanta idag än Kalliope själv. Mnemosyne står i centrum för den litterära samtidsdebatten och dess turer kring autofiktion och självbiografiskt skrivande: vem har rätt till minnet som ett sätt att gestalta det förflutna?Vår tids främsta inspiration är traumat, såret, övergreppet och förlusten. Det som saknas, det vi berövats: inte det vi skänks i överflöd. För oss är skapandet en process som sätts igång av att vi berövas något. Hur många sorgeböcker har vi inte läst de senaste åren? Hur många böcker om kränkningar, sjukdom?När verklighetens muser tar till orda är det för att gå i svaromål. Offret för en vältalig förövare kräver genmäle, som i Samtycket, där Vanessa Springora bryter ett livs tystnad och berättar hur hon som fjortonåring utnyttjades sexuellt av den då över femtioårige författaren Gabriel Matzneff, som inte ens drog sig för att använda hennes brev i sin egen litterära produktion – Min ögonsten, hans bok där Springora alltså helt ofrivilligt medverkar i rollen som författarens musa, utkom bara något år efter Sandmanepisoden ”Kalliope”: verkligheten går i diktens fotspår.Den moderna musan kräver replik, eller betackar sig för uppgiften. I Leif Randts samtidsroman Allegro Pastell skildras en sällsynt harmonisk kärleksaffär mellan webdesignern Jerome och författaren på modet Tanja Arnheim. Efter framgången för hennes senaste bok har Tanja haft svårt att komma igång med ett nytt projekt tills hon en dag formulerar följande idé för Jerome: ”mitt nya skrivprojekt ska bli en beskrivning av lycka. Jag tänkte att jag skulle kunna berätta om hur du och jag tillbringar några veckor i Hongkong”. Kort efteråt kapsejsar deras förhållande för första gången, och med tiden väljer Jerome affärskvinnan Marlene som klarar sig utmärkt på egen hand och inte har minsta användning för en musa.Den moderna musan kan också ta makten över relationen, som hos singer/songwritern Lana Del Rey. Genom hela hennes produktion genklingar populärkulturens fascination för spelet mellan manliga förövare och tragiska kvinnogestalter som Natalie Wood, Marilyn Monroe eller Sylvia Plath. Hon förskjuter rollerna, ändrar maktbalansen. En gestalt hon återkommit till är den tolvåriga Lolita i Vladimir Nabokovs roman. När Lana Del Rey citerar förövaren Humbert Humberts åkallan av sin unga musa, är det för att ta orden ur munnen på förövaren och ge dem till offret i stället: på så sätt får Lolita sin röst.Nabokovs skapelse är extra tacksam för lekar av detta slag eftersom rollväxlingarna redan finns hos honom och har vilselett läsare ända sedan Lolita utkom 1955. Eftersom han använder ett av sina favorittrick: en extremt opålitlig berättarröst, nämligen förövarens egen, har många velat se Lolita som ett uttryck för författarens egna intressen.Som bevis har anförts ett textställe i självbiografin Tala, minne där det berättas om en färgstark morbror med lila nejlika i knapphålet och ungkarlsvanor, som gärna satte Vladimir i knäet och smekte honom, tills han tröttnade på pojken vid pubertetens inträde, och avfärdade honom med beskedet att han en dag skulle få ärva allt.Men den som säger ”jag” i en berättelse av Nabokov ljuger alltid, även när denna berättelse kallas självbiografi. Tala, minne hette från början Tala, Mnemosyne. Nabokov åkallar alltså gudinnan direkt, och till skillnad från de övriga män vi mött försöker han inte betvinga det gudomligas kraft. Hans text är en form av jubel, ren och skär lycka över att finnas till: ”När jag skärskådar min barndom”, skriver han, ”ser jag medvetandets uppvaknande som en kedja av uppflammanden som uppträder med allt kortare mellanrum tills helt belysta förnimmelseblock bildas, som ger minnet ett slipprigt fotfäste.” Medvetandet är alltså inte uttryck för det egna jaget, utan en plats där gudinnan får tända sin eld: är inte det vackert?Kristoffer Leandoer, författare, essäist och översättare.

DYF Sinema Kulübü'nün üçüncü buluşmasında 2006 yılında gösterime giren yönetmenliğini Michel Gondry'nin yaptığı, başrollerini Jim Carey ve Kate Winslet'in paylaştığı Sil Baştan adlı filmi konuştuk.Filmin orijinal adı “Eternal Sunshine of the Spotless Mind” ve bu ismi Alexander Pope'un “Eloisa to Abelard” adlı şiirinden alıyor. Lekesiz bir zihin, yani hatırası olmayan bir zihne bir öykünme var sanki. Cehalet saadettir gibi. Ama gerçekten öyle mi, film bunu sorguluyor sanki.Filmde ilişkilerinin sona ermesinin ardından birbirlerini hafızalarından silmek için bir prosedürden geçen iki sevgilinin fantastik hikayesini, biraz karışık bir zaman şeridinde izliyoruz.Arkadaşlarımızdan Burcu Hanım Mehmet Sindel'in film okuma seanslarının birinde bulunmuş, o da notlarını paylaştı bizimle. Ben de kendi adıma bir kere daha film izlemek ile film seyretmek arasındaki farkı anladığımı söyleyebilirim. Ne çok anlam gizli film kareleri arasında. Ben genelde film seyrediyorum gibi geliyor bana. Sonrasında da çok hatırlayamıyorum filmleri sevgili Sertaç Doğanay da aynı dertten muzdarip biliyorum. Ama şüphesiz izlediğimiz filmler bizde bazı sorular, tortular bırakıyor.Filmde bir çok gönderme var, arkadaşlarımızın da yakaladığı; Orpheus'un Eurydike'yi ölüler aleminden kaçırmaya çalışması gibi mitolojiye veya hafıza sildirmeye talebin Sevgililer Günü'nde zirveye ulaşması gibi günümüze göndermeler var.Bu kayıtta katılımcıların görüşlerinden bir kesit paylaşıyorum yine. Sırasıyla söz alanlar(02:16) Yelda Erdoğan, (05:19) Burcu Akbaş, (11:03) Aydan İrem Sungur, (14:44) Yalın Gündüz, (16:23) Yelda Erdoğan, (18:51) Suat Soy (21:13) Mete Yurtsever ve (22:33) Aydan İrem SungurSupport the show

Das Orpheus-Motiv durchzieht das aktuelle Seelenfutter, der Schmerz des Sängers über einen herzzerreißenden Verlust. Yvan Goll muss sich nach allen Frauen der Erde umsehen, nachdem er, "Orpheus", seine Eurydike, verlor. Ludwig Hölty lässt seine kleine Harfe, das Instrument des Orpheus, hinter den Altar seiner Kirche hängen, wenn er einst gestorben sein wird, zwischen die Totenkränze mancher Mädchen. Tiefer Schmerz, dringliches Sehnen, der Wunsch, erinnert zu werden. Es geht um reichlich Seelenregungen im Lyrik-Podcast, in dem Susanne Garsoffky und Friedemann Magaard die Gedichte und ihre Kontexte vorstellen. Dazu klingen Worte aus dem Hohelied und nach Lukas. Hach...!!

Teil 14 Matthias Haydn hat sich einer Wandergruppe in den bulgarischen Rhodopen angeschlossen Auf einer Wanderreise lernt man sehr unterschiedliche Gebirge kennen. Außerdem taucht man wandernd besonders gut in das ländliche Leben ein und erfährt so einiges über Land und Leute, sowie über die Geschichte und die Traditionen des Balkanlandes. In der sanften Hügellandschaft der Rhodopen wurde der Legende nach der Sänger Orpheus geboren. Sogar jener Ausstieg aus der Unterwelt, in dem er Eurydike verloren haben soll, befindet sich in den Rhodopen und lässt sich wandernd erkunden. Sendungsausschnitt aus Ambiente vom 14.05..2023 und Teil einer Serie, die bis Ende September 2023 geplant ist.

File Download (12:56 min / 6 MB)

So, ihr Chayas, wir packen den Kärcher aus und spritzen euch erstmal mit random Zeitungsartikeln das Wangenfett weg. Steigt in unseren Jaguar und fahrt mit uns zum Geschäftstermin mit drei Meter großen australischen Spinnen. Ihr wollt euch doch nicht über den Ladentisch ziehen lassen! Lasst uns einmal so richtig rein ins Problem, um dann durch Reaktionsbildung die Stimmung zu heben. Habt ihr Lust auf eine Runde Telekolleg Freud? Oder lieber Kokain-Entzug mit Paul? Verschiebt mit Matthias all eure Aggressionen auf den Drucker und fahrt mit einer rationalisierenden Iris schwarz ins Krankenhaus. Diese ganze Folge ist pure Sublimation und Schmerz ist nur ein Gefühl. Geheimwaffe: Magen-Darm-Tee. Findet heraus, warum das absolute Gedächtnis auch nicht angenehmer ist als frontotemporale Demenz, was Orpheus von Eurydike wollte, und was sich hinter den Memory Wars verbirgt. Fazit der Folge: Scheiß drauf und weiter, ciao! Du möchtest mehr über unsere Werbepartner erfahren? Hier findest du alle Infos und Rabatte: https://linktr.ee/CoupleOf

Orpheus war in der Antike ein gefeierter Singer-Songwriter, der die Jury jeder Casting-Show zu Tränen rührte. Gastautorin Claudia Karner schrieb einen Fünfzeiler über sein letztes Konzert, das ein tragisches Ende nehmen sollte.

2022 was a tumultuous year for me personally and for all of us globally. I lost a beloved uncle and great-aunt, recovered from COVID, and watched as war broke out between Russia and the Ukraine, with unrest and natural disaster in other parts of the world as well. We all faced our own struggles. I was privileged to also enjoy a mostly peaceful and creative life, and learned through new experiences and encounters a variety of media. Personal highlights included outstanding live dance performances, in particular a new work from The Royal Ballet, “Like Water for Chocolate,” and a classic from Pina Bausch, “Orpheus und Eurydike.” My in-studio students had the opportunity to perform in an abbreviated “Swan Lake” and participate in an exam, I practiced yoga and ballet together with devoted students online and in-studio, and released a signature coaching program. The ability to travel home to Hawai'i as well as to the UK and on regional getaways, time with family, friends, and my love were also memories that I am deeply grateful for. Perhaps you'd also be interested in some of my favorite sources of inspiration, education, and entertainment from the year past. Some were newly-released over the course of 2022, others were simply new-to-me and recommendable. Even if no one else cares what I liked, this should be a fun reference for future me to see what I was into back in 2022

Himmel und Hölle sind in Aufruhr um Orpheus und Eurydike. Das antike Liebespaar ist in einen turbulenten Rosenkrieg verstrickt, zu dem Jacques Offenbach mit „Orpheus in der Unterwelt“ seine ebenso turbulente Operette komponierte. „Die“fliegende Volksbühne“ mit Michael Quast und Rhodri Britton hat das musikalische Spektakel in ein Bühnenabenteuer verwandelt und begeisterte das „Kultur im Kreis“-Team für einen Festivalabstecher nach Herberhausen, in den historischen Festsaal ...

Griechische Mythen über Musik und Liebe. Der Aulos von Max Brumberg: www.youtube.com/watch?v=_tdWdsozcTI www.chaoskinderpodcast.wordpress.com chaoskinderkontakt@gmail.com Instagram: @chaos.kinder Spenden könnt ihr hier: PAYPAL Mit: Apollon, den 9 Musen, Pan, Syrinx, Hermes, Athene, Gorgonen, Medusa, Aphrodite, Olympier, Aphrodite, Hera, Dionysos oder Bacchus, dem Satyr Marsias, Atamas, Silenen, Kentauren, Mänaden oder Bacchantinnen, Daphne, Hyakinthos, Thamyris, einem Diskus, Zephyr, Demeter, Orpheus, Oiagros, Kalliope, den Argonauten, der Dryade Eurydike, Hymenaios, Aristaios, Kadmos, Autonoe, Ina, Semele, Proteus, Styx, Charon, Cerberus, Hades, Persephone, Sisyphos, Ixion, und der Unterwelt. beschriebene Instrumente: die Lyra, die Panflöte und der Aulos, bzw. die Doppelflöte.

Griechische Mythen über Musik und Liebe. Der Aulos von Max Brumberg: www.youtube.com/watch?v=_tdWdsozcTI www.chaoskinderpodcast.wordpress.com chaoskinderkontakt@gmail.com Instagram: @chaos.kinder Spenden könnt ihr hier: PAYPAL Mit: Apollon, den 9 Musen, Pan, Syrinx, Hermes, Athene, Gorgonen, Medusa, Aphrodite, Olympier, Aphrodite, Hera, Dionysos oder Bacchus, dem Satyr Marsias, Atamas, Silenen, Kentauren, Mänaden oder Bacchantinnen, Daphne, Hyakinthos, Thamyris, einem Diskus, Zephyr, Demeter, Orpheus, Oiagros, Kalliope, den Argonauten, der Dryade Eurydike, Hymenaios, Aristaios, Kadmos, Autonoe, Ina, Semele, Proteus, Styx, Charon, Cerberus, Hades, Persephone, Sisyphos, Ixion, und der Unterwelt. beschriebene Instrumente: die Lyra, die Panflöte und der Aulos, bzw. die Doppelflöte.

Irgendwo hab ich das doch schonmal gehört... Irgendwo hab ich das doch schonmal gesehen... Irgendwo hab ich das doch schonmal geguckt... Die Retro-Welle schwappt über uns! Aber keine Angst, wir sind für Euch da! Eure Lehrer-Nerds und selbsternannte Popkulturkritiker fabulieren in dieser Folge über alte Trends, die wieder ins "Jetzt" geholt werden; wenn es sein muss mit Gewalt! Was hatte das doch gleich mit Orpheus und Eurydike zu tun? :-)

Gestern fand in der Wiener Staatsoper die zweite Vorstellung von Claudio Monteverdis „L`Orfeo“ statt. Der radio klassik Stephansdom Opernliebhaber Richard Schmitz berichtet: L'Orfeo ist zwar nicht die erste Oper, aber die erste die vollständig erhalten ist. Sie ist von einer frappierenden Vollkommenheit. Nicht nur die differenzierte Musik Claudio Monteverdis, auch das Textbuch von Alessandro Striggio sind von hoher Qualität. Eigentlich erstaunlich, dass keinerlei Anfängerfehler zu erkennen sind. Die Geschichte der Oper – damals sagte man noch „Favola“ – beginnt mit einem Paukenschlag. Kaum zu glauben, dass man vor 415 Jahren schon so professionell war. Die Wiener Staatsoper hat dieses Werk in einer Realisierung präsentiert, die allen Ansprüchen genügt. Nikolaus Harnoncourt hat mit seiner Einspielung 1968 die Basis gelegt. Schon damals war der Concentus Musicus Wien jener Klangkörper, der die Genialität dieser Partitur zur Geltung brachte. Auch gestern erklangen unter Pablo Heras-Casado alle Feinheiten der Musik. Viele Musikerinnen und Musiker hatten solistische Aufgaben, die mit Bravour bewältigt wurden. In der Titelrolle war der Bariton Georg Nigl ein Glücksfall. Er bewältigte auch die hohen Töne und war in der mittleren Lage dem Text und der Musik verpflichtet. Nur in den Koloraturen hätte ich mir mehr tenorale Geschmeidigkeit gewünscht. Es ist kein Wunder, dass fast alle Einspielungen den Orpheus mit einem Tenor besetzt haben, auch wenn die Tessitura sehr tief liegt. Mich wundert, dass Caronte – verlässlich Wolfgang Bankl – bei diesem Gesang einschläft. Der zweite Star des Abends ist Kate Lindsey, der man die allegorischen Figuren der Musik, der Speranza (Hoffnung) und das Echo anvertraut hat. Slavka Zámečnikova sang wunderschön die Eurydice. Schade, dass die Rolle so kurz ist. Das übrige Ensemble – Christina Bock las Proserpina und Botin – Andrea Mastroni als Pluto und Hiroshi Amako als Apollo – passten sich allzusehr an. Da sollten sich in Zukunft mehr Persönlichkeiten entwickeln. Auch diese Figuren haben Charakter. Schon vor Beginn binden der Regisseur Tom Morris und die Kostümbildnerin Anna Fleischle das Publikum ein. Eine ideale Einladung zur Hochzeit von Orpheus und Eurydike. Sogar die Handydurchsage und der Maskenhinweis sind schon heiter durchinszeniert. Dann findet das Drama des Todes eines geliebten Menschen statt. Das Bühnenbild mit dem live mitgefilmten Zuschauerraum wird im Hades zu einer grauenerregenden Unterwelt, in der es keine Hoffnung gibt. Anna Fleischle hat auch als Bühnenbildnerin Außergewöhnliches zu bieten. Am Schluss entschwebt Orpheus gegen den Himmel. Das ist schon fast kitschig. Das Publikum war auch gestern begeistert und das wiegt bei einer zweiten Vorstellung noch mehr als bei der Premiere. So kann die älteste erhaltene Oper gezeigt werden. Wertnote: 9,3/10 Punkten

In der Tierwelt ist sie selten, unter Menschen leider nicht immer selbstverständlich. Die Treue, als Ausdruck der Verlässlichkeit gegenüber anderen, ist eine der zentralen Tugenden des menschlichen Miteinanders. Lebenslange Treue bei Paaren kennen wir aus Mythologie und Literatur: Odysseus und Penelope, Romeo und Julia, Orpheus und Eurydike - ihre Treue ist sprichwörtlich. Doch wie zeitgemäß ist die Treue im realen Leben?

Strecker, Nicolewww.deutschlandfunk.de, Kultur heuteDirekter Link zur Audiodatei

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

1607 findet im Herzogspalast von Mantua eine denkwürdige Premiere statt: Mit seinem "Orpheus" sichert sich Claudio Monteverdi nicht nur einen Platz in der Musikgeschichte, sondern verhilft gleich einer neuen Gattung zum Durchbruch: der Oper. (Autor: Christoph Vratz)

Der Mythologie-Podcast kehrt endlich zurück nach Griechenland. Heute erzählt Steffi Sarah den griechischen Mythos von Orpheus, dem liebsten Sohn von Artemis Bruder Apollon. Es geht um die Musen, es geht um Musik, es geht um dramatische Ereignisse und es geht um die einzig wahre Liebe.Weitere Themen: OnlyFans, der/die berühmteste Künstler*in unserer Zeit (Umfrage - im Nachgang durch Recherche geklärt, siehe Folgentitel).Sad Songs from Mythos und Wahrheit:"White Flag" - Dido"Someone like you" - Adele

Orpheus und Eurydike, Romeo und Julia, Tristan und Isolde: Egal ob in der Literatur, auf der Kinoleinwand oder in der Oper – Liebespaare, die bis zum Äußersten gehen, faszinieren Menschen seit Jahrhunderten. Unter dem Titel „Die Großen Liebenden“ versucht eine Vorlesungsreihe an der Uni Heidelberg dieser Faszination auf den Grund zu gehen und erklärt dabei auch, welche Rolle Religion und Sex dabei spielen.Götz, Eva-Mariawww.deutschlandfunk.de, Aus Kultur- und SozialwissenschaftenDirekter Link zur Audiodatei

Wahre Liebe kostet immer Überwindung: Frank Plasbergs Frau zum Beispiel muss sich neuerdings auf eine handgeschnitzte Klobrille setzen. Andere setzten sich bekanntlich aus Liebe zur Ruhe, wie Grace Kelly, oder ins Gefängnis, wie die Frau des berühmten Kunstfälschers Wolfgang Beltracchi. Und Orpheus ging für Eurydike nicht nur zur Toilette und auch nicht nur runter in die Kanalisation sondern noch tiefer, dahin, wo sie Seelen geklärt werden. Womöglich ist die Wahre Liebe überhaupt nur durch die Klobrille erkennbar. Eine Glosse von Peter Jungblut.

Gespräch mit Bildhauer Herbert Albrecht anlässlich seines 90. Geburtstags (OT: Herbert Albrecht, Bildhauer; Red: Carina Jielg)//"All you can! Eurydike und Orpheus" am Vorarlberger Landestheater (OTs: Max Merker, Regie und Schauspiel; Clara Gil, Puppenbauerin und Schauspiel; Red: Annette Raschner)//Ausstellung "Die Anderen sind wir" im DOCK 20 in Lustenau (Red: Carina Jielg)//Buch "Digitale Medien und neue Autorität" (OT: Martin Fellacher, Autor; Red: Ines Hergovits-Gasser)// Moderation: Annette Raschner//

Portal ins Traumland - das Lichtstadt-Festival verwandelt die Feldkircher Altstadt seit kurzem in eine begehbare Licht-Manege. (OT: Thomas Häusle, Kurator; OT: Lia Rädler, Künstlerkollektiv Ocho Resotto; OT: Jan Knieza, Kollektiv Arteficial Owl; Peter Kogler, Medienkünstler; Red: Carina Jielg) // Mittel, die der Vermittlung dienen - Intermedia Masterstudent Klemens Köpfle erzählt über sein Studium und seine kritische Haltung gegenüber Medien. (Red.: Klemens Köpfle, FH-Student) // Lebensansichten des Katers Matou - wir bringen eine Presseschau zu Michael Köhlmeiers neuem Roman. (Red.: Ingrid Bertel) //Kuschelavantgarde und Orpheus und Eurydike - wir geben Ihnen einen Überblick über das reiche kulturelle Veranstaltungsangebot der kommenden Tage. (Red.: Annette Raschner) // Moderation: Annette Raschner //

Weiter gehts mit Live, Laugh, Love. Wir reden in dem zweiten Teil über zwei queere Filme: "Call me by your Name" von Luca Guadagnino und "Porträt einer jungen Frau in Flammen" von Céline Sciamma. Vorher geben wir euch nochmal ein Recap über Platons Eros-Konzeption und das Konzept der Päderastie. Dann geht es um Timothée Chalamets Locken, den Urlaubsmodus mit Malle-feeling, "the female Gaze" und was das mit Céline Sciammas Meisterwerk zu tun hat und über den griechischen Mythos von Orpheus und Eurydike. Wir *blicken* auf die beiden Filme zurück und fragen: Wer ist hier das Subjekt und wer das Objekt? Welche Machtverhältnisse stecken hinter der Liebe und wer lässt sich von wem malen? Was bedeutet eine Liebe auf Augenhöhe und können Heteros nur davon träumen? Steigt ein, wenn ihr die Antworten wissen wollt. 

Na ihr Kunstbanaus:innen! Begleitet uns heute auf einem Ausflug auf eine kleine französische Insel mitten im Nirgendwo und lernt die beiden bezaubernden Marianne und Heliose kennen. In kleinerer Runde reden wir heute über den Mythos von Orpheus und Eurydike, Erlebnisse mit Kunst und der Besonderheit von Stille. Mit dabei: Felix, Adrian, Lucas, Marnick Heutiger Film: Portät einer jungen Frau in Flammen (2019) Der Film der kommenden Woche: Abbitte (2007) Folgt dem Podcast in den sozialen Medien, um immer auf dem neuesten Stand zu sein und mit zu diskutieren! Frisch eingetroffen: Letterboxd! Instagram: https://www.instagram.com/der_fesche_filmclub/ Letterboxd: https://letterboxd.com/The_Heischi/ Spotify: https://open.spotify.com/show/5dAPgeqYymeYEO81GQgsbw Apple Podcast: https://podcasts.apple.com/de/podcast/der-fesche-filmclub/id1559768100 Google-Podcast: https://www.google.com/podcasts?feed=aHR0cHM6Ly9hbmNob3IuZm0vcy80YjFiZTYzMC9wb2RjYXN0L3Jzcw==

Have you always wondered how a performer thinks? Or perhaps you have secretly considered yourself a performer looking for a place to happen! This episode we have the pleasure of chatting with Monique Jenkinson, aka the multifaceted, always complicated and definitely delightful Fauxnique, the first cisgender woman to win a drag queen pageant. She has toured the world with her many amazing shows including "The F Word." She chats with us about artistic expression, her process and how her winding path led her from ballet, to international recognition to her forthcoming memoir.  You can learn more about Fauxnique at www.Fauxnique.netView some of her performances here  or on Vimeo--------------------------------------------------------------------------------------I am an artist, performer, choreographer and writer. I made herstory as the first cis-woman to win a major drag queen pageant and subsequently my solo performance works have toured nationally and internationally in wide-ranging contexts from nightclubs to theaters to museums — from Joe's Pub, New Museum and the historic Stonewall in New York City, Yerba Buena Center for the Arts, ODC Theater, The Stud, CounterPulse and de Young Museum in San Francisco, and in Seattle, Los Angeles, New Orleans, Provincetown, London, Edinburgh, Berlin, Zürich, Paris, Reykjavik, Rome, Catania and Cork.I have created space for kids to dress drag queens at a major museum and created college curricula. I played the DIRT (originated by Justin Vivian Bond) in Taylor Mac's Lily's Revenge and Eurydike in Anne Carson's ANTIGONICK. I engaged in public conversation with Gender Studies luminary Judith Butler and RuPaul bestie Michelle Visage within days of each other. I am currently writing a memoir.Honors include residencies at Headlands Center for the Arts, Tanzhaus Zürich and Atlantic Center for the Arts, an Irvine Fellowship and residency at the de Young Museum, GOLDIE and BESTIE awards and 7X7 Magazine's Hot 20. I have been nominated for the Theater Bay Area, Isadora Duncan Dance (IZZIE) and Herb Alpert Foundation awards and have received support from San Francisco Arts Commission, Foundation for Contemporary Arts, CHIME, Center for Cultural Innovation and the Kenneth Rainin and Zellerbach Family foundations.Artist StatementMy work exists at the crossroads of Cabaret and Contemporary Dance and considers the performance of femininity as a powerful, vulnerable and subversive act. I emerged out of a feminist, postmodern, improvisational dance and choreographic lineage, and grew toward a tradition of radical queer performance that uses decadence and drag both to entertain and transcend. My practice of feminism celebrates glamour as masterful artifice, and my intimacy with both the oppressive and empowering effects of feminine tropes allows me to create a zone of play from which I make my particular critique.Since 2003 I have been deeply engaged in an ongoing performance project, my drag queen persona Fauxnique. As a lens through which I magnify my artistic concerns, Fauxnique typifies and expands the evolution of drag-based performance and furthers the feminist line of inquiry in my work. As Fauxnique, I approach the established tradition of the drag lip-sync as a dance in its own right, and bring to it the rigor of my dance training. I am on the vanguard of what is now a common practice: museums and larger institutions embracing nightclub culture as queer history and contemporary art practice. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Julie and Casey sit down with legendary San Francisco dancer and drag performer, Monique Jenkinson, aka FAUXNIQUE to talk about performing femininity, both through drag and not, finding authenticity through practices of artifice, and the journey of a Good Dance Student to nightclub performer, and get some San Francisco Dragucation.  *Note- we use the “c***” word a LOT in this episode, so take care for sensitive ears. TOP TAKEAWAYS Drag is not (just) men in heels—it’s a rich, smart, funny, scrappy performance tradition that uses the body and artifice to access larger themes. Other kinds of drag performance of femininity include the good girl persona, and the world of ballet. Your curiosity is a prelude to discovering your wants- conditioning can make wants hard to identify, curiosity allows you to find them, lose them and find them again. Owning your curiosity, desires, and wants is crucial Practices of artifice can be a version of authenticity Balance is the answer to binaries—balance allows for dynamic movement and change between points. Your strut is the embodiment of your energy as you enter a space, whether that is virtual or physical, and being with your right to be seen with the willingness to contribute what you have. Please join us next week for a Strut Workshop with Monique 4/28 4pm PST/7pm EST.  Details are HERE:  https://vitalvoicetraining.com/labs Find Monique at fauxnique.net ODC June Performance:  https://www.odc.dance/festival Other People and Events Mentioned in the episode: Heklina:  https://www.dragtimewithheklina.com/ Juanita More https://juanitamore.com/ TrannyShack https://www.imdb.com/title/tt0468563/ Prince “Cream” https://www.imdb.com/title/tt0468563/ PJ Harvey Sheela Na Gig: https://youtu.be/Sjxr_No-yuY Ana Matronic and Scissor Sisters https://en.wikipedia.org/wiki/Scissor_Sisters About Monique Jenkinson: "I am an artist, performer, choreographer and writer. I made herstory as the first cis-woman to win a major drag queen pageant and subsequently my solo performance works have toured nationally and internationally in wide-ranging contexts from nightclubs to theaters to museums — from Joe’s Pub, New Museum and the historic Stonewall in New York City, Yerba Buena Center for the Arts, ODC Theater, The Stud, CounterPulse and de Young Museum in San Francisco, and in Seattle, Los Angeles, New Orleans, Provincetown, London, Edinburgh, Berlin, Zürich, Paris, Reykjavik, Rome, Catania and Cork. I have created space for kids to dress drag queens at a major museum and created college curricula. I played the DIRT (originated by Justin Vivian Bond) in Taylor Mac’s Lily’s Revenge and Eurydike in Anne Carson’s ANTIGONICK. I engaged in public conversation with Gender Studies luminary Judith Butler and RuPaul bestie Michelle Visage within days of each other. I am currently writing a memoir. Honors include residencies at Headlands Center for the Arts, Tanzhaus Zürich and Atlantic Center for the Arts, an Irvine Fellowship and residency at the de Young Museum, GOLDIE and BESTIE awards and 7X7 Magazine’s Hot 20. I have been nominated for the Theater Bay Area, Isadora Duncan Dance (IZZIE) and Herb Alpert Foundation awards and have received support from San Francisco Arts Commission, Foundation for Contemporary Arts, CHIME, Center for Cultural Innovation and the Kenneth Rainin and Zellerbach Family foundations."

Det var en gang en prinsesse som hadde brutt sitt løfte til en forhekset prins. Ved å se på ansiktet hans om natten hadde hun forbannet ham til å være en kvitbjørn til evig tid…Noen forbannelser i eventyr er altså så sleipe. De er som pitteliten skrift i kontrakter - det skjuler seg bestandig noe som kommer tilbake og biter deg i rompa.Ofte er det skjult slik at den som påfører deg rompebittet er noen du er glad i. Prinsessen og Valemon. Orfeus og Eurydike (hvis du kjenner din greske mytologi). Tomatbønner og prompefrekvensen din. De som burde passe best på deg forårsaker din ulykke!I moderne eventyr (som Valemon på en måte er, og Orfeus og Eurodyke IKKE er) så ender det hele godt til slutt. Forbannelsen overkommes, kjærligheten blomstrer, hekser kastes i elva og gullskatter fordeles blant heltene.I eldre eventyr er forbannelsen det store tragiske høydepunktet som historiene ender med! Det er Skjebnen, som gjør at uansett hvor fint helten har det eller hvor hardt hun jobber, så kommer forbannelsen og biter henne i rompa til slutt.Det er en grunn til at vi ikke har fortalt greske tragedier på podcasten enda ;-) Kos dere med eventyr!For tilgang på ALLE eventyr - og MYE annet gøy - gå på patreon.com/snippsnappsnute! Bli med i Snuteklubben for MYE MER fra Snipp Snapp Snute! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Maria de Medici ja Prantsusmaa kuninga Henri IV pulmas ette kantud ooper.

Maria de Medici ja Prantsusmaa kuninga Henri IV pulmas ette kantud ooper.

Francisco Sanchez MartinezTel.: 0171 - 899 14 65Email: francisco.sanchez@gmx.dehttp://www.francisco-sanchez.deCurriculum VitaeTätigkeit als Choreograf(*Choreografisches Profil)Pädagogische Tätigkeitenseit März 2014 Künstlerische Leitung des “In Time!” Tanztheaters Berlinim Tanzhaus Berlin Mitteseit Juli 2013 Freiberufliche Tätigkeit als Choreograf an Schulen fürInklusion-Emigration-Projekte, Berlin2010 - 2013 Ballettdirektor und Chefchoreograf des Theaters Lüneburg2003 - 2018 Freiberufliche choreografische und pädagogische Tätigkeitseit März 2017 Freiberufliche Tätigkeit als Dozent für Tanztheater für dieTheater AG an der “Schule am Bienwaldring”,Sonderpädagogisches Förderzentrum Berlinseit Sept. 2016 Freiberufliche Tätigkeit als Tanzpädagoge für Inklusions-Tanztheater-Projekte an der “Grundschule am Rüdesheimer Platz”, Berlinseit 2015 Freiberufliche Tätigkeit als Dozent für Bewegungskoordination,Feinmotorik, Rhythmik, Kreativität, Raumwahrnehmung und sozialesVerhalten am “Sonderpädagogischen FörderzentrumFinkenkrug-Schule”, Berlinseit Juli 2013 Freiberufliche Tätigkeit als Tanzpädagoge für Ballett, Jazz undzeitgenössischen Tanz an der “Fanny Hensel Musikschule”, BerlinPersönliche DatenGeboren: 14.12.1965 in Zürich (Schweiz)Nationalität: SpanischSprachen: Deutsch - MutterspracheEnglisch - Gut in Wort und SchriftSpanisch - Gut in Wort und SchriftItalienisch - Erweiterte GrundkenntnisseTätigkeit als TänzerBerufsausbildungArbeit mit zahlreichen Choreografen, u.a. Uwe Scholz, Heinz Spoerli, Hans van Manen,Paolo Bortoluzzi, Germinal Casado, Erich Walter, David Pool, Peter Breuer,José de Udaeta, Irene Schneider, Nick Navarro, Jürg Burth1995 - 2004 Friedrichstadtpalast, Berlin1991 - 1995 Vereinigte Städtische Bühnen Krefeld und Mönchengladbach1988 - 1991 Deutsche Oper am Rhein, Düsseldorf1987 - 1988 Capab Ballett, Kapstadt, Südafrika1985 - 1987 Staatstheater Nürnberg1984 - 1985 Badisches Staatstheater, Karlsruhe2002 - 2006 Studium an der Hochschule für Schauspielkunst “Ernst Busch”, BerlinStudiengang Choreografie, Pädagogik und Regie beiProf. Dietmar SeyffertAbschluss mit Auszeichnung1983 - 1984 Hochschule für Musik, Heinz Bosl - Stiftung, MünchenStipendiat der Migros-Stiftung, Tanzstipendium der Stadt Zürich1975 - 1983 Ballettakademie ZürichFebruar 2020Freie choreografische Arbeiten seit 201409/2019 “Maske in Blau”, MusicalChoreografie für den Titel: “Ja, das Temperament”Aufführung 22.09.19, Atze Musiktheater Berlin09/2019 “Töne, Tänze, Tempramente”Da Capo, das Jahreskonzert der Musikschule Fanny Hensel, BerlinAufführung am 22.09.19 im Atze Musiktheater, BerlinRegie Francisco Sanchez MartinezSzenen - Ausschnitt 3. Akt aus der Oper “Orpheus und Eurydike”06/2019 Projektwoche Tanztheater intensivMit 24 Schülern und Schülerinnen derGrundschule am Rüdesheimer PlatzPräsentation 03. - 06.06.201905/2019 Einstudierung schwedischer Volkstänze mit demKammerorchester “Unter den Linden”Rudolf Steiner Haus, Berlin05/2019 “LUCKY PUNCH”Ballett GalaChoreografie Francisco Sanchez MartinezAufführung am 05.05.2019, Werkstatt der Kulturen, Berlin03/2019 “FREMD-SEIN”In-Time TanztheaterRegie und Choreografie Francisco Sanchez MartinezAufführung am 31.03.2019, Pfefferberg Theater, Berlin10/2018 “THE WELCOME SYMPHONY”Ein Projekt mit Schülern aus Willkommensklassen verschiedenerBerliner Schulen in Kooperation mit dem Kammerorchester“Unter den Linden”Leitung und Choreografie Francisco Sanchez MartinezAufführung am 09.10.2018, Fontane-Haus, Berlin07/2018 “Musical Moments”Da Capo, das Jahreskonzert der Musikschule Fanny Hensel, BerlinAufführung am 01.07.18 im Atze Musiktheater, BerlinRegie u. Lichtdesign Francisco Sanchez MartinezChoreografie “Tea for Two” aus dem Musical “No, No Nanette”06/2018 “DER FROSCHKÖNIG”Kinderballett - getanzt von ca. 100 SchülerInnen der MusikschuleFanny Hensel, BerlinAufführung am 03. Juni im Pfefferberg Theater, BerlinInszenierung, Bühnenbild u. Lichtdesign FranciscoSanchez MartinezChoreografie Kati Burchart u. Francisco Sanchez MartinezChoreografisches Profil10/2017 “THE WELCOME SYMPHONY”Projekt mit und für geflüchtete SchülerInnenKooperation zwischen dem Kammerorchester “Unter denLinden” e.V. und dem Bezirksamt Reinickendorf, BerlinWorkshop - Leitung und Choreografie Francisco Sanchez MartinezAufführung am 19.10.2017, Ernst - Reuter - Saal, Berlin07/2017“HEIMAT”Theater AG der Schule am Bienwaldring, Berlin mit demFörderschwerpunkt “Geistige Entwicklung”Regie und Choreografie - Markus Müller Film und CuttingAufführung am 27.09.17 in der TU Berlin05/2017 “DAS ZAUBERSCHLOSS”Kindertanzstück von Kindern für Kinder und ElternAufführung am 13.05.17, Pfefferberg Theater, BerlinIdee, Choreografie und Texte Kati Burchart und FranciscoSanchez Martinez07/2017 “ZAHLEN BEWEGEN”Da Capo - das Jahreskonzert der Musikschule Fanny Henselmit 240 MitwirkendenAufführung am 16. Juli im ATZE Musiktheater, BerlinKonzept, Regie und Choreografie06/2017 “WIR, DU UND ICH”Aufführungsprojekt mit Inklusion - Klassen der Finkenkrug Schule undder Grundschule am Rüdesheimer Platz, BerlinAufführung am 22. und 29. Juni in der Aula der Grundschule amRüdesheimer Platz, BerlinKonzept und Choreografie03/2017 “UNEXPECTED”Aufführung des In Time Tanztheaters im Pfefferberg Theater, BerlinIdee und Choreografie07/2016 “BITTE ANSCHNALLEN”Jahreskonzert “Da Capo” der Musikschule “Fanny Hensel”,ATZE Musiktheater BerlinGesamtregie, Textbuch, Choreografie04/2016 “FUNNY-FAMILY-MITMACH-SINFONIE”Choreografie für das Projekt des “SonderpädagogischesFörderzentrum Finkenkrug-Schule”, BerlinAufführung im Kammermusiksaal der Berliner Philharmonie09/2015 “STARS”Inszenierung und Choreografie, zeitgenössisches TanztheaterNordharzer Städtebundtheater, Kammerbühne Halberstadtund Kammerbühne Quedlinburg07/2015 “TANZ DER SCHWÄNE”ChoreografieBallettgala der Musikschule “Fanny Hensel”, Berlin05/2015 “COOL SCHOOL SYMPHONY”Inszenierung und ChoreografieEin preisgekröntes Projekt des “SonderpädagogischenFörderzentrum Finkenkrug-Schule”, Berlin und desKammerorchesters “Unter den Linden”, BerlinAufführung in der Philharmonie, BerlinInszenierung und ChoreografieNordharzer Städtebundtheater, Halberstadt und Quedlingburg01/2015 “IM WEIßEN RÖSSL”ChoreografieStadttheater Klagenfurt, Regie: Aron Stiehl06/2014 “GUTE NACHT”Ballettgala mit Schülerinnen des Tanzhaus Berlin MitteChoreografie, Aufführung Russisches Haus, Berlin05/2014 “PREPARATORY NOTES FOR A CHICAGO COMEDY”Produktion Goshka Macuga, Choreografische Mitarbeitund Performance8. Berlin Biennale für zeitgenössische Kunst09/2014 “OPHELIAS SCHATTENTHEATER”Gemeinschaftsprojekt der Musikschule Fanny Henselund der Wilhelm-Hauff-Grundschule, BerlinChoreografie des Teilstückes “Begegnung mit dem Tod”Atze Musiktheater, Berlin09/2014 “STRAWINSKY - ABEND”Inszenierung und ChoreografieNordharzer Städtebundtheater, Halberstadt u. Quedlingburg06/2013 “WORK IN PROGRESS”, 2. Stück, Tanztheater “Black out”06/2013 “ZAR UND ZIMMERMANN”, Spieloper05/2013 “ZWISCHENTANGO”, moderner Ballettabend05/2013 “SEHT MICH AN!”, Tanztheater01/2013 “AUF DEM SEIL”, Ballettabend mit Orchester09/2012 “DER FROSCHKÖNIG”, Ballett für Kinder06/2012 “WORK IN PROGRESS”, 1. Stück, Tanztheater “Black out”05/2012 “100% TANZWERK”, moderner Ballettabend01/2012 “BEWEGENDE ZEITEN”, Ballettabend mit Orchester09/2011 Künstlerische Leitung des Tanztheaters “Black Out”mit Laientänzern ab 45 Jahren08/2011 “DER ZAUBERLEHRLING”, Ballett für Kinder05/2011 “ZWISCHENTRÄUME@DIALOG.DE”, moderner BallettabendChoreografische Arbeiten/ Produktionen am Theater Lüneburg02/2011 Künstlerische Leitung “TANZLABOR”,zeitgenössische Choreografien des BallettensemblesTheater Lüneburg01/2011 “BACHGEFLÜSTER”, Ballettabend mit Orchester11/2010 “AIDA”, Musical, Regie Iris Gerath-Prein09/2010 “DES KAISERS NEUE KLEIDER”, Ballett für KinderTrainingSonstigesseit Juli 2013 Tanzpädagoge für Ballett, Jazz und zeitgenössischen Tanzan der “Fanny Hensel Musikschule”, Berlin2010/11 Ballett- und Moderntraining für das BallettensembleTheater Lüneburg2009 Ballett-Training für Studenten der Hochschule für Schauspielkunst“Ernst Busch”, Berlin2008Ballett-Training für arbeitssuchende Tänzer im Auftrag der“Zentralen Bühnen-, Fernseh- und Filmvermittlung” (ZBF)05/2019 Musikschule Kongress17. -19.2019, Berlin11/2017 Fortbildungsseminar für kreative Körper- und Bewegungsarbeitmit schwerst-mehrfachbehinderten Schülern und SchülerinnenGrundlage des Tanztheaters mit dem FörderschwerpunktGeistige EntwicklungTOUSCH Theater und Schule Berlin08-10/13 WeiterbildungsseminarMS Word & Excel 2010 - Microsoft Office Specialist

Ab 10 Jahren: "Alles wandelt sich - die Zeit, die Götter, sogar unsere eigene Gestalt" ... fröhlich singt der Dichter Orpheus von den Abenteuern dieser Welt. Aber als der Tod ihm seine schöne Frau Eurydike entreißt, wagt sich Orpheus in das größte Abenteuer überhaupt: todesmutig steigt er in die Unterwelt hinab, um Eurydike zurückzuholen. Von Karlheinz Koinegg.

Celine Sciamma führt uns an die bretonische Küste 1770 – das sind gerade 19 Jahre bis zur französischen Revolution. Die Malerin Marianne wird bestellt, um ein Porträt anzufertigen. Als in der stürmischen See die Leinwände über Bord gehen, zögert sie keinen Moment, springt aus dem Boot und fischt die Leinwände aus den Wellen. Klatschnass trifft sie bei der Auftraggeberin ein, trocknet vor dem Kaminfeuer die Leinwände und sich selbst und raucht dabei eine Pfeife. Damit ist Marianne perfekt eingeführt, es ist kaum ein Wort gefallen, die Bilder (mit denen sich Sciamma hier als Gestalterin einführt) sind ikonisch. Sciamma erzählt in diesem wundervollen Film die Geschichte der Unmöglichkeit der Liebe, der Schönheit der Liebe, ihrer Melancholie und Vergänglichkeit. Denn Marianne und die porträtierte Heloise verlieben sich. Aber die Welt hat ihnen Rollen und Identitäten zugewiesen, aus denen schwer auszubrechen ist. Marianne lebt ein Leben, das in ihrer Zeit (und noch lange danach) eigentlich einem Mann vorbehalten ist, Heloise muss den Platz der verstorbenen Schwester einnehmen und sich verheiraten lassen. Die Unmöglichkeit ihrer Liebe spiegeln die Frauen, in dem sie Orpheus und Eurydike vorlesen. Sciamma verdichtet, in dem sie viel weglässt: Sie verzichtet in diesem Film auf einen Soundtrack, nur zweimal spielt Musik eine (dann aber wichtige) Rolle, sie verzichtet weitgehend auf Dialoge, weil sie zurecht darauf vertrauen kann, dass ihre beeindruckenden Bilder die Geschichte erzählen. Zum Beispiel die Geschichte, dass die drei Frauen Marianne, Heloise und die Dienerin Sophie in dem Moment, als sie alleine sind, sofort die Standesgrenzen aufheben und sich als Frauen solidarisch verhalten. Und Sciamma verzichtet fast vollständig auf Männer – der Film würde einen umgekehrten Bechdeltest nicht bestehen: Es gibt keine zwei Männer, die sich miteinander unterhalten. PORTRÄT EINER JUNGEN FRAU IN FLAMMEN ist ein Film, der sich über die Blicke der Frauen manifestiert: Wenn sie sich anschauen, dann lesen sie sich, sie verständigen sich. Und die Tiefe des Blicks und des Verstehens macht dann auch den Unterschied aus zwischen den beiden Porträts, die Marianne anfertigt. Im Podcast direkt nach dem Film diskutieren die üblichen Verdächtigen über niederländische Gemälde und Farben, über den Menschen, der die Porträts für den Film gemalt hat, über die Faszination von Zeichnen und Malen im Film und ob es hier zuviel Gestaltungswillen gegeben hat. Spoiler: Thomas sagt: Nein, kein Zuviel. Direkt nach dem Film per Videokonferenz an den Mikrofonen: Heidi, Katharina, Bettina und Thomas.

En hängiven kärlek och en oförmåga att släppa taget driver Orfeus ner i underjorden för att hämta tillbaka sin älskade Eurydike till livet. Död och förlust vänds till glädje och sång i Glucks opera. Operasångerskan Anne Sofie von Otter och Operaguidens programledare och producent Britta Svanholm Maniette pratar om dramatiska vändpunkter, sorglig musik som låter glad och gudarnas lek med människorna. Dessutom så berättar Anne Sofie om den gången hon fick flyga högt över scenen.

En hängiven kärlek och en oförmåga att släppa taget driver Orfeus ner i underjorden för att hämta tillbaka sin älskade Eurydike till livet. Död och förlust vänds till glädje och sång i Glucks opera. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Operasångerskan Anne Sofie von Otter och Operaguidens programledare och producent Britta Svanholm Maniette pratar om dramatiska vändpunkter, sorglig musik som låter glad och gudarnas lek med människorna. Dessutom så berättar Anne Sofie om den gången hon fick flyga högt över scenen.

En hängiven kärlek och en oförmåga att släppa taget driver Orfeus ner i underjorden för att hämta tillbaka sin älskade Eurydike till livet. Död och förlust vänds till glädje och sång i Glucks opera. Operasångerskan Anne Sofie von Otter och Operaguidens programledare och producent Britta Svanholm Maniette pratar om dramatiska vändpunkter, sorglig musik som låter glad och gudarnas lek med människorna. Dessutom så berättar Anne Sofie om den gången hon fick flyga högt över scenen.

„Orpheus wusste, das Eurydike dicht hinter ihm sein musste. Und er sehnte sich so sehr nur für einen Moment hinter sich zu schauen, um sich sicher zu sein. Sie waren fast angekommen. Er trat voller Freude in das Sonnenlicht und dreht sich nach ihr um. Aber es war zu früh.“ Über den Podcast: Wir leben in einer Zeit, in der immer mehr Menschen die Verbindung zu ihrer eigenen Seele suchen und die Welt die über die einfache Wahrnehmungen hinausgeht, erforschen wollen. Wenn wir diese Reise antreten, dann treten wir ein in die gigantisch großen Landschaften unseres Unbewussten. Und was wir dort über uns selbst lernen, hilft uns zu entdecken wer wir wirklich sind. Hier ist unsere magische Ecke im Podcast Universum. Willkommen zurück. Willkommen zu Hause. Jeden Morgen um 5 Uhr, zwischen dem Dunkel der Nacht und dem Tagesanbruch, öffnen sich die Türen zu deiner inneren Welt. Hier findest du mehr über mich: Webseite: https://annevonjahr.com/ Instagram: https://www.instagram.com/annevonjahr YouTube: https://www.youtube.com/annevonjahr Finde heraus welche mystische Kreatur dich beschützt: https://weltvonbeyond.com

Panelen känner sig attackerad av en dansk mästares filmmusik, dividerar om smärtan i en ny Orfeus och Eurydike och gillar hur dirigenten Daniel Barenboim lyfter fram den dramatiska sidan hos Brahms. Veckans skivor: BRAHMS - THE SYMPHONIES Symfonier 1-4 av Johannes Brahms Berliner Staatskapelle, orkester  Daniel Barenboim, dirigent Deutsche Grammophon 4835251 Betyg: 4 WHIRL'S WORLD Musik av Per Nörgård MidtVest-ensemblen DaCapo 8.226136 Betyg: 5 ORFEO ED EURIDICE Opera av Christoph Willibald Gluck  Sångare: Iestyn Davies, Sophie Bevan La Nuova Musica, orkester och kör David Bates, dirigent Pentatone PTC 5186805 Betyg:4 Veckans val: Berlioz stora dödsmässa i allhelgonatid Vi fördjupar oss i amerikanske John Nelsons sprillans nya tolkning av Berlioz "Requiem" som spelades in i St Pauls Cathedral i London i mars. Referensen: Brahms fjärde symfoni - Det perfekta tempot Vi jämför Staatskapelle Berlin och Daniel Barenboims aktuella inspelning av Brahms symfonier med en äldre version, den inspelning som gjordes 1968 av Cleveland Orchestra under ledning av George Szell. Referensen: Klagoarian i Orfeus och Eurydike - Countertenor vs sopran Den älskade arian "Che farò senza Euridice" ur Glucks opera "Orfeus och Eurydike" har spelats in hur många gånger som helst och alla tänkbara sångare från Janet Baker till Pavarotti har sjungit den. Vi jämför den aktuella inspelningen med countertenoren Iestyn Davies med en inspelning från 1975 med den stora Dame Janet Baker, tillsammans med English Chamber Orchestra under ledning av Raymond Leppard. En svalt återhållen tolkning möter en romantisk, utlevande version av arian.

Jacques Offenbachs legendäre Operette im Rekordtempo – Orpheus und Eurydike: Das antike Traumpaar, dessen Liebe selbst den Tod überlebt. Das sieht bei Offenbach ganz anders aus – da ist die Liebe die Hölle. // Von Thomas Pigor / Regie: Thomas Pigor / WDR 2019 /www.hoerspiel.wdr.de Von Thomas Pigor.

Christoph Willibald Gluck - Orphée et Eurydice Eurydike ist tot, eine Tatsache, die der Mensch und Künstler Orpheus nicht akzeptieren mag. Er fordert sie zurück. Tatsächlich schlägt die Schönheit der Kunst und ihre grenzensprengende Macht dem Tod und den Bewachern der Toten – es scheint, dass dies notwendig ist – die Waffen aus der Hand. Eurydike darf wieder ins Leben. Doch was im Mythos noch der sehnsüchtige, aber tödliche Blick des Orpheus zurück auf die hinter ihm gehende Geliebte war, ist bei Gluck der Verdacht, Orpheus schaue sie nicht an, weil er sie nicht mehr liebe. Der Beweis, den er antreten muss, dass es nicht so ist, tötet sie ein zweites Mal. Doch auch das ist Täuschung: Amor, die Liebe, hat alles inszeniert, um Orpheus zu prüfen, und Eurydike lebt. Die Götter trauen den Menschen eben nicht, wie auch umgekehrt. https://www.staatsoper-hamburg.de/

Ju fler marshmallows du avstår i detta liv, desto fler väntar dig när den yttersta Domen faller. Idéhistorikern Michael Azar reflekterar över vårt avvägande mellan nu och sedan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Livet med små barn handlar i mångt och mycket om att uppfostra dem i den ädla konsten att vänta. Nej, nej inte nu, du måste vänta lite. Kanske senare. Det finns ingen någon ände på all dessa avledningsmanövrar och exerciser i tålamod. En oskyldig aktivitet, kan tyckas, men det är det inte. Det som äger rum i dessa ständiga förhandlingar är ingenting mindre än implementerandet av en splittring i barnets inre liv. En del av barnet skall helt enkelt lära sig att opponera sig gentemot en annan del av det. Där föräldrarna tidigare sagt nej, inte nu, men kanske sen, ska barnet lära sig att en dag viska samma ord till sig själv. Det är sannerligen inte en lätt uppgift. Som bekant böjer sig drifter sällan för rim och reson. Ve den som försöker tukta barnets krav på omedelbar behovstillfredsställelse! En ocean av vrål och tårar hotar. Det pareras och det fintas. För att inte tala om alla tjuvknep och taktiska ultimatum. Problemet är dessutom att barnen förr eller senare kräver kompensation för alla de försakelser som du påtvingar dem. Hur många själar har inte accepterat att avstå från tillfredsställelser i nuet till förmån för det kommande lyckoriket i himlen eller på jorden? Nej, inte nu, men kanske senare. Den fördröjda tillfredsställelsens problem studerades i detalj i Walter Mischels välkända undersökning vid Stanford university i början av 70-talet. Den utgick från ett enkelt experiment: man ger ett barn en marshmallow samtidigt som det ställs inför valet att antingen äta upp den nu, eller vänta ett tag och då istället belönas med två marshmallows. Den inre striden drar igång omedelbart. Barnen blundar eller undviker att titta på den lockande godsaken, de sparkar frenetiskt på bordet och tuggar sitt hår för att övervinna den hägrande njutningen. Vissa klarar sig inte längre än några sekunder. Endast en tredjedel visar sig ha de få minuters tålamod som det fordras för att fördubbla antalet godbitar. Man bör inte ringakta värdet av detta tidiga köpslående med barnets drifter. Det handlar dessutom inte bara om den enskilda individens öde. Hela den sociala gemenskapens inre stabilitet vilar ju på premissen att dess medlemmar förmår tämja och reglera sina drifter. Det bäddar för en strid som saknar egentlig lösning: ur gemenskapens synvinkel är individens driftsliv inte bara en möjlig resurs, utan också en potentiell fara som måste kontrolleras och undertryckas; ur individens perspektiv däremot utgör gemenskapen inte bara en existentiell grundval, utan också ett veritabelt hot mot hennes möjlighet till reell tillfredsställelse. Föräldrarnas kraftmätning med barnen ingår med andra ord i ett betydligt större moraliskt, politiskt och kanske rentav metafysiskt sammanhang. Ta bara den messianska tradition som präglat så stora delar av västerlandets historia och som på många sätt bara utgör en version på mantrat inte nu, men sen. Hur många själar har inte accepterat att avstå från tillfredsställelser i nuet till förmån för det kommande lyckoriket i himlen eller på jorden? Ibland har själva driftsförsakelsen uppfattats som kungsvägen till paradiset. Varför skulle de kristna, säger till exempel Paulus, försaka så många av jordelivets glädjeämnen om de inte  just därigenom  kunde räkna med rikare njutningar i ett kommande liv? Ju mer marshmallows du avstår i detta liv, desto fler väntar dig när den yttersta Domen faller. Men vad händer i den stund du slutar tro på den kommande saligheten? När mantrat börjar förlora sin trovärdighet? Man kan i sammanhanget betänka den katolska världens ramaskri inför påve Franciskus föregivna avskaffande av helvetet Det är inte utan fasa som Paulus dryftar misstanken att Jesus kanske inte alls uppstod från de döda. Om så vore fallet, säger han, skulle ju förkunnelsen vara tom och alla uppoffringar meningslösa. Och för ett ögonblick låter Paulus nästan som en anhängare till Horatius berömda credo att Fånga dagen. Om de döda inte uppstår, säger Paulus, låt oss då äta och dricka, ty i morgon skall vi dö. Man kan i sammanhanget betänka den katolska världens ramaskri inför påve Franciskus föregivna avskaffande av helvetet i en intervju i den italienska dagstidningen La Repubblica våren 2018, på skärtorsdagen av alla dagar. Det är lätt att tro det borde ha till jubel och fest bland världens katoliker, men istället såg sig Vatikanen nödgad att stilla sina efterföljares oro genom att hävda att Franciskus blivit felciterad. Kanske hör det till försakelsens logik att den måste rättfärdiga sig själv så att dygden åtminstone blir sin egen belöning. Härigenom uppnås tillfredsställelsen inte längre genom att konsumera det efterlängtade objektet utan genom att avvisa det. Den mest tankeväckande gestaltningen av hela detta tema finner vi annars i den mytiska berättelsen om Orfeus och Eurydike. Orfeus, denne musikens trollkarl, äger inte bara förmågan att få hela naturen att lyssna. Han lyckas även charma underjordens gudaväsen till att låta hans älskade Eurydike lämna de dödas rike. Gudarna ställer bara ett enda motkrav: du får inte vända dig om för att skåda henne på vägen tillbaka jordelivet. Håll din Eros i strama tyglar, käre Orfeus. Hav tålamod! För ett ögonblicks njutning i nuet kan du förlora henne för evigheten! Ni vet redan hur det gick med den historien. Enligt den klassiska tolkningen visar sig skönsångarens våldsamma kärlekslängtan alldeles för stark för att hållas i schack. Orfeus offrar allt för en enda liten blick och sedan är hon borta för alltid. Han sträcker sig efter henne, men famnar endast luft, som det berättas i Ovidius Metamorfoser. Men kanske är det trots allt för enkelt att bara tolka Orfeus handling som ett utslag av hans brist på tålamod, av hans oförmåga att vänta. Kanske bör vi istället förstå hans gest som ett uttryck för en djupare insikt i det mänskliga begärets natur. Och kanske kan vi då rentav läsa tillbakablicken som ett medvetet val: det är just genom att inte återförena sig med hennes förgängliga kropp i livet som han kan föreviga begäret till hennes själ i döden. I en sådan läsning illustrerar vår musiske hjälte en smärtsam klarsyn som här och var tränger sig fram genom teologins, litteraturens och konstens korridorer  och som låter oss förstå att det mänskliga begäret är som starkast när det får livnära sig på förlust, död och uteblivna möten. Så förtätas livet och döden, Messias och Eurydike, i det lilla barnets envetna kamp med den hägrande godsaken. I väntan på det goda kan man både alltid och aldrig vänta för länge. Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria   Litteratur Walter Mischel, Marshmallowtestet: att bemästra självkontroll (Volante, 2014, översättare Stefan Lindgren). Ovidius, Metamorfoser (Natur och kultur, 2015, översättning Ingvar Björkeson).  Angående påven påstådda förnekande i La repubblica: "E un onore essere chiamato rivoluzionario (La Repubblica, 28/3-2018; intervju med Eugenio Scalfari). Och Vatikanens dementering: "La fake intervista di Scalfari al Papa costa il posto a Odifreddi (3/4-2018).

Die Geschichte von Orpheus und Eurydike wird vom Verein "Zuflucht Kultur" und vom Hofspielhaus München neu interpretiert. "Orfeo - eine transkulturelle Oper" heißt das Projekt, das Verbindungen zum heutigen Syrien herstellt. Sängerin und Produktionsleiterin Cornelia Lanz über Krieg, Pegida, Vorurteile und was Oper dagegen ausrichten kann.

Kritcirkeln är tillbaka! Vi blickar tillbaka på scenkonståret 2017, då trenden med teaterbearbetningar av böcker var stabil, och så pratar vi om årets första premiärer, som båda råkar bli på Dramaten: Häxorna och Tartuffe. Och så ser vi Eirik Stubos Oidipus/Antigone, när vi ändå är på Dramaten. Med Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg Kreddlista på sånt vi pratar om i avsnittet: Houellebecq! Institutet, Siriusteatern och Teaterhögskolan i Helsingfors, på STOFF-festivalen http://institutet.eu/productions/houellebecq/ Främlingsleguanen av Martina Montelius på Teater Brunnsgatan fyra Hamlet av Jens Ohlin och Hannes Meidal Teater Galeasen Häxorna av Roald Dahl, manus David Wood, regi Alexander Mørk-Eidem,, Dramaten Swede Hollow av Ola Larsmo, regi Alexander Mørk-Eidem, Dramaten Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström på Kulturhuset Stadsteatern och Vattnäs konsertlada Half life av Sharon Eyal och De l’origine av Olivier Dubois, Kungliga Baletten Max+ : Untitled Black av Sharon Eyal/Gai Behar och Max av Ohad Naharin, Göteborgsoperans danskompani NINA - Materialize Sacrifice av Jo Kamamori, Noism1 (Japan) på City Contemporary Dance Festival, Hongkong Cullbergbalettens 50-årsjubileum på Dansens hus, Eurydike är död av Birgit Cullberg Mental states of Sweden in Dance av Mattias Andersson och Cullbergbaletten Nicht Schlafen av Alain Platel, Les Ballets C de la B på Dansens Hus Dancing on the front porch of heaven - Odes to love and loss av Ulysses Dove med Stockholm 59 North på Orionteatern The Wonderful and the Ordinary av Gunilla Heilborn, I samarbete med Theater Im Bahnhof, på Dansens hus Orionteatern: Arise Amazons av Karin Victorin och Rebecka Tiger, Hålet av Mattias Fransson, Automata av Erik Holmström/Malmö Dockteater Dracula av Victoria Borisova-Ollas på Kungliga Operan och SVT Play Tartuffe av Molière, regi Staffan Valdemar Holm, Dramaten Elektra av Richard Strauss med libretto av Hugo von Hofmannsthal efter Sofokles, regi Staffan Valdemar Holm, Kungliga Operan Oidipus/Antigone av Sofokles i regi av Eirik Stubø på Dramaten Gunilla Brodrejs lista på "10 sceniska grepp som teatrarna måste sluta med 2018", Expressen Kultur 17 januari: https://www.expressen.se/kultur/10-sceniska-grepp-teatrarna-maste-sluta-med-2018/

Hur gör tonsättare när de trollar fram den ljuvaste musik ur ord och bild? Vi möter Victoria och Daniel, inte kungligheterna utan de två tonsättarna Daniel Börtz och Victoria Borisova-Ollas. I fjärde programmet Ord och bild blir musik möter vi Victoria och Daniel   tonsättarna Daniel Börtz och Victoria Borisova-Ollas. Hur tonsätter han en målning av Goya? Hur komponerar hon en ny version av en gammal psalmtext som redan en manlig, död, vit mästare gjort klassisk? Han är sprungen ur den skånska myllan, hon är född i Vladivostok i Ryssland och utbildad i Moskva och London. Båda har en stark relation till språket och har gjort musik till både nutida och klassiska textförlagor. Skillnaden mellan att tonsätta klassisk och ny text är inte så stor. Det väsentliga är att den går att förankra i min egen tid. Men jag kan inte tonsätta en flummig text späckad av beskrivningar, utan föredrar det stramare, berättar Daniel Börtz, en av våra främsta opera- och oratorietonsättare. Operan Backanterna från 1991, regisserad av Ingmar Bergman, är baserad på Euripides talpjäs. Börtz skrev även musiken till oratoriet Hans namn var Orestes från 2004, baserad på Aischylos pjästrilogi Orestien. Operan Goya, om bildkonstnären, med musik av Daniel Börtz och libretto av Magnus Florin, hade sin urpremiär vid Göteborgsoperan 2009. Tonsättare funderar över detsamma som alla konstnärer: höjdpunkter, lågpunkter, lyriska passager och annat. Ett operaverk som bara går på och går på kommer ingenstans. Det är spelet mellan dagrar och mörker som skapar ett spännande, levande konstverk, berättar Daniel Börtz.   I mitt fall blir det sällan musik utan texter, vilka ofta ger mig inspiration till mina stycken, men jag skriver nästan aldrig för sång. Det sjungna ordet kan göra allt övertydligt, säger Victoria Borisova-Ollas. När jag läser en dikt hör jag genast olika tempi och orkesterklangens färg. Sedan kommer den inlärda tekniken in och jag är som en byggandsarbetare bakom partituret. Victoria Borisova-Ollas komponerade musik till en scenföreställning utifrån författaren Salman Rushdies 600-sidiga roman Marken under hennes fötter. Det blev 90 minuters musik där myten om Orfeus och Eurydike har en central plats. Men här är det Eurydike som räddar Orfeus tillbaka till livet. 2009 uppfördes Borisova-Ollas tonsättning av Psalm 42 i bl a Berlin. Stycket var beställt av den internationella Bachakademin i Stuttgart med anledningen av firandet av Felix Mendelsohn 200 år. Uppdraget var att skriva ny musik till en text som också Mendelsohn använt. Vi borde prata mindre om bra och dåligt, nyskapande och traditionellt. Man skall istället vårda det egna uttrycket. Alla människor kommer från olika källor, säger Victoria Borisova-Ollas.   SPELLISTA: Fanfare for the Uncommon Woman nr 1Joan Tower Marin Alsop, Colorado Symphony Orchestra Tower_ Fanfares For The Uncommon Woman, Etc _ Alsop, Et Al   Wings of the Wind Victoria Borisova Ollas Mats Rondin, m fl. The Triumph of Heaven Phono Suecia PSCD 171    Dionysos: Kvinnor Från Det Fjärran Asien Daniel Börtz  Sylvia Lindenstrand, Hovkapellet, Kjell Ingebretsen, m fl. Daniel Börtz - Ingmar Bergman  Backanterna CAPRICE CAP 22028 1-2    Hans Namn Var Orestes - Part 2 Sc. 4: Dom Mig Nu Skyldig Eller Frikänn Mig Daniel Börtz Alan Gilbert, Adrian Dolata, Etc.; Alan Gilbert: Royal Stockholm Philharmonic Orchestra Börtz: Hans Namn Var Orestes (His Name Was Orestes) [Disc 2] BIS-CD-1653/54   Goya premiär Daniel Börtz Anders Larsson, Katarina Giotas, dir Joakim Unander, gbgoperans kör och orkester SR Liveinspelning, premiär 26/9 2009    Wings of the Wind Victoria Borisova Ollas Mats Rondin, m fl. The Triumph of Heaven Phono Suecia PSCD 171    The Ground Beneath Her Feet Victoria Borisova-Ollas, musik. Kemp, Edward /efter Salman Rushdie/ Sveriges Radios Symfoniorkester (ork) - Willén, Niklas (dir) - Lixenberg, Loré (mezz) - Persson, Olle (bar) - Sallmander, Reuben (rec) P2 Live klassiskt: 2008-05-22, Berwaldhallen   The Ground Beneath Her Feet U 2 U 2 The Ground Beneath Her Feet     The Ground Beneath Her Feet Victoria Borisova-Ollas, musik. Kemp, Edward /efter Salman Rushdie/ Sveriges Radios Symfoniorkester (ork) - Willén, Niklas (dir) - Lixenberg, Loré (mezz) - Persson, Olle (bar) - Sallmander, Reuben (rec) P2 Live klassiskt: 2008-05-22, Berwaldhallen   Psalm 42 Felix Mendelssohn Michel Corboz, dir. Gulbenkian Choir and Orchestra Mendelssohn Psalms Apex 2564616922       Wie der Hirsch schreit nach frischen Wasser - Psalm 42 Victoria Borisova-Ollas RIAS Choir & Radio Symphony Orchestra Berlin. Hans-Christoph Rademann, dir. Caroline Stein, sopran. Christoph Fischesser, bas. Jonathan dela Paz Zaens, berättare. Konzethaus Berlin 15/9 2009 Kulturradio Berlin RBB

Wir sprechern mit der Regisseurin einer der bedeutensten Grenzerfahrungen, die das Genre im Live-Gaming zu bieten hat!

Der Mythos von Orpheus und Eurydike ist auch der Mythos von der Macht der Musik. Daher haben viele wichtige Komponisten wie Gluck, Offenbach und Monteverdi den Stoff in Werken immer wieder aufgegriffen. Autor: Markus Vanhoefer

Ihre Liebe ist gescheitert. Orpheus und Eurydike betrügen sich gegenseitig. Lüge, Schein und Doppelmoral - Jacques Offenbach hielt mit seiner Operette über die griechische Sage der Gesellschaft seiner Zeit den Spiegel vor. Nun inszenierte Armin Petras das Werk in Stuttgart. Das Ergebnis: ein langweiliger Operettenabend. Peter Jungblut war für BR-KLASSIK bei der Premiere.

I år fyller Drottningholmsteatern 250 år - vilket firas med den nyskrivna operan "Rokokomaskineriet". Mattias Berg följde med några ciceroner från förr och nu in i det där urgamla maskineriet. Jag hade sagt mig att i själva teatern som sådan måste ha funnits något mystiskt fluidum, som förhäxade publiken. Jag försökte av samtida dokument att leta mig fram, så gott jag kunde, till den kemiska formeln för detta fluidum. Och så kom jag en dag på Nationalmuseum att fråga efter en tavla av Elias Martin, som föreställde ett gustavianskt riddarspel. Den befanns vara magasinerad någonstans ute på Drottningholms slott. Tavlan skulle finnas i ett rum i det så kallade Teaterhuset.Ett mystiskt fluidum som förhäxade publiken en kemisk formel, säger teaterforskaren Agne Beijer.Det var det han sökte när han råkade återupptäcka Drottningholmsteatern 1921, efter att den hade slumrat ända sedan mitten av 1800-talet.- Här har vi den tavla som Agne Beijer försökte hitta: en målning av Elias Martin som föreställer ett tornerspel. Och på teaterns parkering härutanför fanns det tidigare en tornerspelsbana, säger guiden Carl Ivinger.Riddarspel på parkeringsplatsen ok, blunda och res:- Jag tänker att vi placerar oss i 1760-talet. Vi är i upplysningsfilosofernas era, har lärt oss att förklara världen med naturvetenskapliga lagar och mitt i det så är konsten totalt upptagen av fantasi, mörker, erotiska undertoner och galenskap. En kaskad av orättvisa och ångest under all den här ljusa rokokoblå färgen. Och den här teatersalongen är det bästa exemplet på hur fantastisk, andlöst fantastisk, ett konstverk kan bli, säger Tuvalisa Rangström.Scenarbetarna hojtar, medan hon tar oss till tiden då Drottningholmsteatern invigdes. Det är Tuvalisa Rangström som skrivit librettot till den nya operan Rokokomaskineriet, som är skriven till Drottningholmsteaterns stundande 250-årsjubileum som dagen efter mitt besök ska börja repeteras här på scen. I den helt bevarade salong som är en enda stor illusion.- Allt är gjort för att det ska se ut som marmor. Och den ockrafärgade kapitälen som finns på pilastrarna över hela salen ska se ut som om de vore förgyllda. Konsolerna som håller upp de sex loger som finns här i salongen är gjorda av papier mache, säger Carl Ivinger.Så uppför trappan från salongen.- Nu står vi mitt på scenen. Man kan tänka sig att man står här på 1760-talet, kanske själv klädd i paljetter och silvertrådar och guldtrådar, belyst av levande ljuskällor, det gnistrar. Men när man vänder blicken ut i salongen, som vi gör nu, så gnistrar det antagligen ännu mer för där sitter ju hela publiken med sina guldbrokadklänningar och sina paljetter. Salongen är en spegelbild av scenen, säger Tuvalisa Rangström.Så vi försöker ju begripa. Hur så mycket bara kunde glömmas bort och hur det kunde återupptäckas.______________________________________________________________________Och så öppnade vi en dörr som ledde in till ett jättestort, halvskumt och högst fantastiskt rum. Hjärtat klack till mig, det högg till ganska ordentligt. Upp efter de stigande åskådarbänkarna enkla träbänkar som man hade flått av den enkla tygbeklädnaden ifrån låg staplade flaggstänger, överallt låg kringströdd bråte av all sköns slag, rostiga mastodonter till järnlyktor, massor av lösrivna trälister, koffertar och lårar och kullvräkta skåp och en del målade flak som kunde vara kulisser. Det rådde en underlig stämning därinne i det sparsamma ljuset från de tre fönstren i gaveln mot borggården. Man brukar tala om en dagen efter-stämning. Vad som här slog emot mig skulle jag vilja karaktärisera som en århundradet efter-stämning. På något vis förnam man, mitt i all förnedring, ekot av de inbillningens fester som firats här.(Agne Beijer om återupptäckten av teatern 1921)._______________________________________________________________- Min pappa Ture Rangström jobbade här. Så som barn har jag varit här, dels med honom när han arbetade och på ett otal föreställningar. Och den här Dejeneur-salongen är så fascinerande. När man suttit inne i teatersalongen, i mörkret eller skenet av elljus som imiterar vaxljus och så kommer man hit det är ju som att komma rakt in i solen! Det bara flödar ljus och det är fönster runt hela rummet med utsikt över den här stora parken, säger Tuvalisa Rangström.Sedan från Dejeneursalongen och ned i mörkret igen. Tuvalisa Rangström visar vägen till det oöverskådliga rokokomaskineriet i källaren.- Här nere känner man ju att tjälen inte riktigt gått ur jorden ännu. Det är verkligen kallt, säger hon.- På ett eller annat sätt är alla de här kulissvagnarna som vi kan se fästade vid kulisserna. De kontrolleras från det här stora sidokulissmaskineriet som vi har här och som påminner om någonting man skulle kunna hitta på en båt, för att dra upp ett ankare med kanske. Det krävs ungefär sex personer för att sköta det här, berättar guiden Carl Ivinger.- Teatermaskineriet som konstform eller teknik uppstår i Venedig under renässansen. Det skapades ju för sjömän, som skulle kunna arbeta med det här. Därför går den här tekniken igen i båtar från 15-, 16- och 1700-talet. Och det knarrar ju som en gammal båt också, fortsätter han.- En av karaktärerna i operan Rokokomaskineriet är Maskinmästaren, som på riktigt är förälskad i det här teaterhuset. Olyckligt förälskad eftersom han tänker att ett hus inte kan älska tillbaka. Och han och hans arbetare är som sjömän, säger Tuvalisa Rangström.Ja, man kan nog bli sjösjuk härinne, historien som kränger och svänger. Eller få svindel.- Om du är lite höjdrädd så får du hålla i dig nu när vi ska upp på vinden. Här har vi resten av maskineriet, säger Carl Ivinger.- Här står det på bräderna vilka som knarrar och inte, så att man ska störa föreställningen när man är här och arbetar: att man kan välja rätt bräda, säger Tuvalisa Rangström och fortsätter:- Det är ju nu vi är uppe i masten verkligen. Om man bara hade placerats ned här utan att komma in genom teaterporten, då hade man nog gissat att man var på ett skepp för det är så det känns. Just nu ser vi scenarbetarna som håller på att göra i ordning för repetitionerna som börjar här i morgon. Så de spänner repen och ser så att allt fungerar. Vi ska även skicka upp sångare från scenen och upp i taket. Sedan måste de ta sig på den lilla, lilla spången högt däruppe för att kunna ta sig ned på scenen igen. Så det är ett cirkusnummer bara det. Vågar du gå bort till spången och titta själv?... här kan du kika, kom? Om du tittar där mellan så ser man där långt in i mörkret scengolvet är ju rasande långt ned. Det är faktiskt riktigt läskigt här uppe!På väg ned igen frågar jag Tuvalisa Rangström vad rokoko är för henne.- Jag läste någon som uttryckte det som att rokoko är barock som blivit galen. Och det är ju så bra uttryckt!, säger hon.Och så kastar vi oss tillbaka, in i tidsmaskinen.____________________________________________________________Men den kemiska formeln för 1700-talets teaterförhäxning frågar ni kanske efter. Det visade sig nog att fenomenet hade mer med alkemi än kemi att göra. Skulle jag ändå försöka komma hemligheten inpå livet med en formel, så tror jag det blev: samspelet mellan det arkitektoniskt genomkomponerade slutna rummet och ljuset från de hundratals gultonade ljusen. Först när vi tände dem, steg där fram en levande teater. Materien förvandlades i en fantasibild. Åskådarrummet självt fick något av skenbildens verklighet.(Agne Beijer om återupptäckten av teatern 1921).Mattias Berg mattias.berg@sr.se Operan "Rokokomaskineriet", med musik av Jan Sandström, har premiär tisdag den 7/6 (och sänds i Sveriges Radio P2 lördag 11/6). Musiken vi hörde i reportaget är från tiden då teatern byggdes: Glucks opera Orfeus och Eurydike, med urpremiär 1762 - som även var en viktig del av Drottningholmsteaterns tidigaste repertoar.      

THE TRUE ALCHEMISTby Sonya Taaffefor Mat JoinerWhatever they left in the garden, Seth, I don’t think it wants to stay there.The man and the woman who came about the gas meter yesterday, or maybe it was the water bill? I had a deadline, I barely noticed them except for the noises they made, the crunch of shoes on stiff grass, scrapes and clangs as if they were wrestling the dustbins back against the garage door, a sudden snap of bracken that startled me until I remembered the rose-canes you’d pulled down in great, dry-cracking armfuls, their petals the soft and blotted brown of foxed paper, dead as the end of Sleeping Beauty——I forgot to call the city to take them away, brambling like baling wire beside the shed...A full transcript appears under the cut:----more----[Music plays]Hello! Welcome to GlitterShip episode two for April 9th, 2015. I’m your host, Keffy, and I’m super excited to be sharing these stories with you.My intro is going to be much shorter than it ought to be this week. Um, it turns out I was sick all of last week and that it was pneumonia. Of all things. I know. Seriously, what are the chances.Although, speaking of chances, I want to thank everyone who took the chance and pledged money toward the GlitterShip Kickstarter campaign. We successfully funded on April 8th and our final tally was $5,015!This means that not only is GlitterShip funded through the first year, but I’ll also be able to bring on other readers for many of the stories going forward, and there will be four episodes a month instead of two, and one story a month will never have been published anywhere ever before!I’m still working on the logistics regarding the submissions period for original fiction, but as soon as I know, I will make an announcement and update the submissions guidelines.This week, I have three very short stories for you by three awesome authors.I’m starting with “The True Alchemist” by Sonya Taaffe.Sonya Taaffe's short fiction and poetry can be found in the collections Ghost Signs (Aqueduct Press), A Mayse-Bikhl (Papaveria Press), Postcards from the Province of Hyphens (Prime Books), and Singing Innocence and Experience (Prime Books), and in anthologies including Aliens: Recent Encounters, Beyond Binary: Genderqueer and Sexually Fluid Speculative Fiction, The Moment of Change: An Anthology of Feminist Speculative Poetry, People of the Book: A Decade of Jewish Science Fiction & Fantasy, The Year’s Best Fantasy and Horror, The Alchemy of Stars: Rhysling Award Winners Showcase, and The Best of Not One of Us. She is currently senior poetry editor at Strange Horizons; she holds master’s degrees in Classics from Brandeis and Yale and once named a Kuiper belt object. She lives in Somerville with her husband and two cats. She maintains a livejournal at Myth Happens.THE TRUE ALCHEMISTby Sonya Taaffefor Mat JoinerWhatever they left in the garden, Seth, I don’t think it wants to stay there.The man and the woman who came about the gas meter yesterday, or maybe it was the water bill? I had a deadline, I barely noticed them except for the noises they made, the crunch of shoes on stiff grass, scrapes and clangs as if they were wrestling the dustbins back against the garage door, a sudden snap of bracken that startled me until I remembered the rose-canes you’d pulled down in great, dry-cracking armfuls, their petals the soft and blotted brown of foxed paper, dead as the end of Sleeping Beauty—I forgot to call the city to take them away, brambling like baling wire beside the shed. Two of the city’s representatives banging around in our back garden and I didn't think to ask them, crouched over my computer with a legion of tea mugs cluttering up among the books and less than sixteen hours before Nora was going to run out of excuses to make to the publisher on my sorry, late-arsed behalf, I didn't even mark the color of their eyes or the length of their hair. They were white as winter sunshine, dressed in coveralls as if for dirtier work than reading a meter. You won’t have any more trouble, sir, the woman said on her way out, or maybe it was the man; I was nearly throwing them out at that point, giving that rattled manic grin that is supposed to pass for comradely homeownership, presumably to soften the slam of door in face—I knew I should have pretended to be sick, or in the shower, or just not at home. I’m a bad liar when I don’t have time to think. I’m too good at it when I do. Seth, the garden’s fucked. Call me tonight or come home. Or both.Seth, I know the conference isn't over till Sunday, but could you just tell them it’s an emergency—the cat’s on fire, the kitchen blew up, your husband is having a baby? I got the article sent off on time and I haven’t slept since. Or I can’t tell if I’m sleeping, rolling over and over through dreams of the same cold, entangling sheets, vacant and huge around one person in this bed that’s a jigsaw puzzle for two, the same little sounds rustling up the back stairs, fanning underneath the windowframe with the icy slip of the air. It sounds like footsteps moving unhurriedly on frost-brittle grass, the squeal and judder of metal dragged over asphalt chips; it sounds like a trampling of dead branches, each as sharp and sick as a bone-break, the knuckle-pop crackling of twigs wrung like a neck. So fast. I think murder instead of horticulture, intruders instead of rats or the cats that hunt them. The swimming cathedral light before dawn looks like the underside of water to a long-drowned man. I made a point of shaving, combing my hair, putting on a different sweater. I haven’t been out all day. I've taken all my pills, including the ones I try to ration; Nora knows I'm feeling skittish—it’s not like she can pretend not to when I turn in a page and a half of self-recrimination with the other twenty-five about Philoktetes and the poisons and cures of language. I'll call Dr. Linsey if it gets much weirder. I won’t call anyone. I’m crap at self-care. I’ll just sit here drinking our ever-diminishing hoard of tea and typing run-on sentences, knowing it’s not like New York is three days away by transatlantic steamer anymore and it doesn't matter. Our neighbors are right there on the other side of the kitchen window—washing dishes, in fact, side by side with soapy plates and dishrag in some urban equivalent of a tranquil, pastoral scene—and it doesn't matter. I might as well be on the far side of the moon. If the moon were haunted by the smell of oil and leaf-mold, slick as a slug’s track or petrol-spill. Seth, this is bad. I hate that fucking mobile, I wouldn't check my e-mail on it to win a bet, but I've started carrying it like a locket, as if it really contained something of you. I’d check the gas meter if I could go outside. Or the water. I went outside. I want to stress that very carefully. I unlocked the back door and I went down and I stood in the garden, freezing, hugging myself over the sweater I hadn't thought to supplement with a jacket or even a scarf, breathing out sharp quick clouds that hurt as much to draw breath for as it did to stand there with the no-colored sun in my eyes, the sky pressing down on my hair and my shoulders and the backs of my hands, seeing me. The neighbors with their curtainless windows, locked in newlywed oblivion: two mirrors gazing into each other endlessly. Passing cars, passers-by, graffiti hanging over the wall. The air.Our garden, Seth. It doesn't move after all. It might be a machine, if machines were pinned and carved from rose-thorns and rain-torn petals and withered cuttings, blown dandelions and willowherb wreathed in seed-silk like a questioning cigarette; it might have grown there, if rails of brick-spiked iron and clagged tin could throw out runners, coil delicately to follow the sun. There was a ragged round of copper crept in green from the edges, turning like a suncatcher as the verdigris crawled. There was a spiderweb beaded from one prong of fused glass to a tarnished silver spike of lamb’s ear, glittering cleanly in the morning chill. It saw me. That was when I went upstairs, and I left a message at your hotel, and I did not take any more of my pills than I was supposed to, and I went to bed. It was cold and bright and the sounds came up through the walls, from nothing moving around where the neighbors, or me, or anything at all could see. After a while it started to sound familiar. After that I really couldn't sleep. I dreamed anyway. There was a door. How is this supposed to end, Seth? You’d drop everything if I checked myself in, but I don’t want to be that hungry ghost when I don’t need to, Eurydike-reeling myself in and out of the dark to see if you’ll brave it one more time for me; I don’t want you to find me with an empty bottle or emptier wrists, curled in the rime-blackened ruins of our garden like a child on a cold hill’s side. You've got epidemics to talk about and I've got my contagion here at home, allowed passage like every good haunting—any more trouble, but then maybe I don’t. It smells very strongly like burning now, acrid as antifreeze, sweet as spiced woods, and I think of an engine turning over, cogs and pistons and sap and steam. I think of pavement cracking like a caddis-husk, ice-starred earth rumbling like a drum. If it doesn't want to stay here, Seth, I won’t stop it: I’ll hold the gate for it just as I let it in, or I’ll sit here and drink the last of the black ginger tea, typing sentences that don’t stop as usual; we’ll get more when you’re home. The cat’s not on fire. The garden’s fucked, but aren't we all? Maybe it will tell me when it goes, knowing we feel the same way about an audience. I’m truthful when I need to be, too.ENDOur next story is “Ulder” by Vajra Chandrasekera.Vajra lives in Colombo, Sri Lanka. His stories have appeared in Clarkesworld, Black Static, and Shimmer, among others. You can find more work by him at vajra.me.ULDERby Vajra Chandrasekera“Ulder,” said the man in the hat, leaning in, lips barely moving. His eyes darted, as if anyone else on the train would hear him through their prophylactic earplugs. We were the only two with ears open."What?" I said, too loud. The man in the hat leaned away, mouth tight, beard bristling. He didn't look at me again.At the station, guardsmen took the man in the hat away. I watched them go out of the corner of my eye; they'd knocked his hat off when they took him down, and his hair was tousled from the scuffle. I couldn't see the hat anywhere, but there were so many people on the platform. I imagined it, briefly, crushed and stepped on somewhere in the press.I mentioned the word to Kirill in bed that night, and he stiffened, asked me where I'd heard it."He didn't tell you what it meant?" Kirill asked when I'd told him the story."What does it mean? Do you know?"Kirill hesitated so long that I prodded him to see if he'd fallen asleep. "You know I hate it when you keep secrets," I said."Don't be melodramatic," Kirill said.And then he told me what the word meant.It was several days before I thought to ask him how he had known the word. I spent those days in a haze, raw and newborn. The wind seemed colder. I started letting my beard grow. The long bones in my shins felt weak, as if from fever. And the word, it reverberated in me, growing echoes like fungi in the dark.Ulder, I said to myself at my desk, working and writing. But only inside, so that the other people in my office wouldn't hear me. I needn't have worried; they all wore prophylactics anyway.Ulder, I said to myself when I saw uniforms on the street, guardsmen arresting someone.("Disappearing," Kirill had once said, early in our acquaintance. "Not arresting, disappearing them." And I only thought, this man is free and beautiful. But if I had known the word then I would not have thought ulder, because Kirill was never that.)Ulder, I whispered when they broadcast the prayer-anthems, tinny from loudspeakers, in the evening as I walked to the railway station. I used to mumble along to the prayers out of habit, never seeing what was in front of me.Ulder, ulder, ulder.I said it out loud the next time Kirill and I slept together. It had been almost a week, because we couldn't afford to be seen together too often. Kirill flinched as soon as I said it. He rolled out of bed, lighting one of his contraband cigarettes."Now who's being melodramatic?" I said.The cigarettes were very Kirill. That was both the extent and the nature of his rebellion; slick, sly, sweet-smelling, carcinogenic."I was afraid you'd react to it this way," Kirill said. "Some are immune to memetically transmitted disease. But you--""MTDs don't exist," I said. "I've told you, it's just state propaganda against disapproved ideologies. Ulder--""Don't say it to me," Kirill said, laughing his bitter tar laugh and coughing. "What do you know about it? I was the one who told--"I don't want to talk about the fight. That's not the way I want to remember him. But we shouted a lot, and I think someone must have heard.A few more days went by, and I wanted to make it up to him. So I went to see him at the teahouse where we usually met after work. But even as I got there, I knew from the commotion that something was wrong. I didn't recognize Kirill's walk at first, pressed between the guardsmen as they marched him out of the building and into the waiting van. I only realized it was him when he laughed, bitter like tar.Not knowing what else to do, I took the train home. It was crowded, as always, and I hung from the strap like a drowning man. And when the young woman, the only other person in the carriage without earplugs in, caught my eye, I didn't have a choice.I knew what would happen, that it wouldn't go unremarked, that you'd be waiting for me on the platform with your batons.But in her eyes I saw a moment of openness, that fragile and fractured thing I had always seen in the mirror and never recognized until I heard the word, and though I knew she wouldn't understand and I couldn't explain, I leaned in and said “Ulder”, the word naked and bright like fever in my mouth.ENDOur next story is "The Sewell Home for the Temporally Displaced" by Sarah Pinsker.Sarah Pinsker is the author of the novelette, "In Joy, Knowing the Abyss Behind," Sturgeon Award winner 2014 and Nebula finalist 2013. Her fiction has been published in magazines including Asimov's, Strange Horizons, Fantasy & Science Fiction, Lightspeed, Daily Science Fiction, The Journal of Unlikely Cartography, Fireside, Stupefying Stories, and PULP Literature, and in anthologies including Long Hidden, Fierce Family, and The Future Embodied.She is also a singer/songwriter with three albums on various independent labels (the third with her rock band, the Stalking Horses) and a fourth forthcoming. She lives in Baltimore, Maryland and can be found online at sarahpinsker.com and twitter.com/sarahpinsker.THE SEWELL HOME FOR THE TEMPORALLY DISPLACEDby Sarah PinskerJudy says, "It's snowing."I look out the window. The sky is the same dirty grey as the snow left from last week's storm. I stand up to look closer, to find a backdrop against which I might see what she sees. The radiator is warm against my knees."You don't mean now." It's not really a question, but she shakes her head. She looks through me, through another window, at other weather. She smiles. Whenever she is, it must be beautiful."Describe it for me," I say."Big, fluffy snow. The kind that doesn't melt when it lands on your gloves. Big enough to see the shapes of individual flakes.""Do you know when you are?"She strains to catch a different view. "1890s, maybe? The building across the street hasn't been built yet. I wish I could see down to the street, Marguerite."Judy isn't supposed to leave her bed, but I help her into her yellow slippers, help her to her feet. I try to make myself strong enough for her to lean on. We shuffle to the window. She looks down."There's a Brougham* waiting at the front door. The horse is black, and he must have been driven hard, because the snow that's collecting elsewhere is just melting when it hits him. There's steam coming off him."I don't say anything. I can't see it, but I can picture it."Somebody came out of the building. He's helping a woman out of the carriage," she says. "Her clothes don't match the era or the season. She's wearing jeans and a T-shirt.""A Distillers T-shirt," I say."Yes! Can you see her too?""No," I say. "That was me, the first time I came here. I didn't stay long, that first time."I hear the creak of the door. It's Zia, my least favorite of the nurses. She treats us like children. "Judy, what are we doing up? We could get hurt if we have an episode."She turns to me. "And you, Marguerite. We should know better to encourage her.""Your pronouns are very confusing," I tell her.She ignores me. "Well, let's get down to lunch, since we're both up and about."Zia puts Judy in a wheelchair. I follow them down to the dining room, slow and steady. She pushes Judy up to the first available space, at a table with only one vacancy. I'm forced to sit across the room. I don't like being so far away from her. I would make a fuss, but I try to tell myself we can stand to be apart for one meal. I keep an eye on her anyway.Judy isn't fully back yet. She doesn't touch her food. Mr. Kahn and Michael Lim and Grace de Villiers are all talking across her. Mr. Kahn is floating his spoon, demonstrating the finer points of the physics of his first time machine, as he always does."Meatloaf again," mutters Emily Arnold, to my left. "I can't wait until vat protein is invented.""It tastes good enough, Emily. The food here is really pretty decent for an industrial kitchen in this time period." We've all had worse.We eat our meatloaf. Somebody at the far end of the room has a major episode and we're all asked to leave before we get our jello. I can't quite see who it is, but she's brandishing her butter knife like a cutlass, her legs braced against a pitching deck. The best kind of episode, where you're fully then again. We all look forward to those. It's funny that the staff act like it might be contagious. I wait in Judy's room for her to return. Zia wheels her in and lifts her into the bed. She's light as a bird, my Judy. Zia frowns when she sees me. I think she'd shoo me out more often if either of us had family that could lodge a complaint. Michael and Grace are allowed to eat together but not to visit each other's rooms. Grace's children think she shouldn't have a relationship now that she lives in so many times at once. Too confusing, they say, though Grace doesn't know whether they mean for them or for her."How was your dinner?" I ask Judy."I can't remember," she says. "But I saw you come in for the first time. You said 'How is this place real?' and young Mr. Kahn said 'Because someday all of us will build it.'""And then I asked 'When can I get started?' and he said 'You already did.'"I can see it now. The dining room was formal, then. Everyone stared when I came in, but most of the smiles were knowing ones. They understood the hazards of timesling. They had been there, or they were there, or they were going to be.Judy takes my hand. I lean over to kiss her."It's snowing," I say. "I can't wait to meet you."END*Brougham was changed to "carriage" for the audio version.“The True Alchemist” was first published in Not One of Us #51 in April 2014. “Ulder” was first published in Daily Science Fiction in July 2014. “The Sewell Home for the Temporally Displaced” was first published in the Women Destroy Science Fiction edition of Lightspeed Magazine in June 2014. This recording is a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivatives license which means you can share it with anyone you’d like, but please don’t change or sell it. Our theme is “Aurora Borealis” by Bird Creek, available through the Google Audio Library.Thanks for listening, and I’ll talk to you again on April 9th with a selection of three flash fiction stories.[Music plays out]This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivatives 4.0 International License.

Marknadskrafter och konsumtion, habegär och identitet - Henrik Schyfferts och Fredrik Lindströms nya scenshow handlar om shopping, pengar och livet i ekonomins skugga. Ägd är uppföljaren till Ljust och fräscht, som lovordades av flera kritiker, hur blir det den här gången? Dessutom, Gunnar Bolin talar med den brittiske teaterkritikern Michael Billington om kritikens uppgift i konsumtionssamhället och Katarina Wikars funderar vidare, med begreppet Konsumism i minnet, vilka vi konsumenter egentligen är. Första mars har Monteverdis L´Orfeo, en över 400 år gammal opera, premiär på Wermlands opera. Omsusad redan i förväg, eftersom den regisseras av Kristofer Steen, känd som gitarrist i hardcorebandet Refused. Men berättelsen om Orfeus och Eurydike är också aktuell på Göteborgsoperan, där Glucks opera från 1762 nyligen hade premiär. Hör Per Feltzin gripa sig an en myt om trofast kärlek, liv och död. Programledare: Anneli Dufva Musiken som spelas i Per Feltzins essä om Ofeusmyten är hämtade från en inspelning av Christoph Willibald Glucks Orfeo ed Euridice (2001), dirigent René Jacobs och en inspelning av Claudio Monteverdis L´Orfeo (2007), dirigent Rinaldo Alessandrini.