Podcasts about tidens

Walt Whitman kallas USA:s nationalpoet, men fortsätter att provocera. Göran Sommardal reflekterar över Whitmans poesi och över varför han älskade sina medmänniskor mest när de sover. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2019-05-30.[Louis Armstrong: Nobody knows the trouble I've seen]Man borde inte börja en OBS-essä med sång och musik. Men skälet till att jag inte kan låta bli musik­en och sången är att mötet med de dikter som Walt Whitman har kallat Leaves of Grass, eller det urval som Gunnar Harding har kallat Jag hör Ame­ri­ka sjunga, får mig att höra, om jag skulle höra Amerika sjunga, inte alla de sånger som Walt Whitman radar upp redan i den inledande dikten – utan allra först det här.[Mahalia Jackson: Let my people go]Så här låter Whitmans sång:Jag hör Amerika sjunga, en mångfald av sånger hör jag/mekanikernas sånger, var och en sjunger sin muntert och/ starkt som sig bör,snickaren sjunger sin medan han mäter sin planka eller bjälke,[...]moderns underbara sång, eller den unga hustruns vid sina/ sysslor, eller flickans där hon syr eller tvättar,/var och en sjunger om vad som hör till honom eller henne/ och ingen annan,/dagen om vad som tillhör dagen – om natten en samling/ unga grabbar, robusta, vänliga/och de sjunger för full hals sina starka, melodiska sånger....I stället för att låta de ohörda kollektivens och de förvisade folkliga gemenskap­ernas sånger runga i sin dikt avlyssnar Whitman, alltså, de enskilda amerikanernas ton­arter och sångstilar. Och jag vet att denna invändning mot Walt Whitmans allomfattande och alltomfattande individualism kan förefalla historiskt orättvis. Han var ju emot slaveriet, om än tidvis en något vacklande abolitionist. Han uppmärk­sammade de amerikanska ursprungsinvån­ar­na, han såg till både män och kvinnor – alla den nya kontinentens själar ägde sam­ma hemortsrätt på Den stora landsvägen, som får sägas vara poetens favorittillhåll i dikten. Och riktningen i hans litterära politik var alltid demokratins. I sin essä om Whitman i sina Studier i klassisk amerikansk litteratur kallar D.H. Lawrence honom "den första vite infödingen".Om Dickinson lock­ar med sin gåtfulla precision och sin precisa gåtfullhet, så har Whitman förfört sina stora läsarskaror med sin generösa omåttlighet och välgör­ande brist på poetiska hyfsning.Det kan vara upplysande att jämföra Walt Whitmans poesi och plats i den ameri­kans­ka litteraturhistorien med den tolv år äldre Henry Wadsworth Longfellow, som vid tiden för Whitmans debut 1855 var den dittills överlägset mest kän­de ame­ri­kanske poeten, hyllad på båda sidor av Atlanten. Och på sin tid flitigt utgiven och översatt, också till svenska, och beundrad av europeiska stor­het­er som Dickens och Baudelaire. Longfellows hexameterepos Evangeline skildrar en romantisk-tragisk historia baserad på en historia om brittisk etnisk rens­ning av franska ättlingar i Nova Scotia. Hans mytologiska The Song of Hiawatha är en hyllning till "den ädle vilden" och hans valhänta och aldrig riktigt realistiska skildringar av slaveriet i Poems on slavery är helt i linje med hans starka enga­gemang för abolitionismen. Men trots att Longfellow på många vis intog en mer progressiv och klargörande ställning i frågor om slaveri och fördrivning och exploatering av Amerikas urinnevånare, så har tidens gång förvandlat hans euro­- peiskt de­signade humanism i kombination med hans akade­mis­ka välmenande vers till obligatorisk kurslitteratur, medan Walt Whitmans fria och orim­made verser, fräcka och förföriska, ofta skabrösa och frispråkiga, med kärlek så­väl mellan män och kvinnor som mellan män och män – den har blivit, och förblivit, också den obligatorisk kurslitteratur men i ett avgörande tillägg ett källsprång för läsare och efterföljare. "Whitman, den ende man som gått fram på helt oba­na­de stigar", så skriver D.H. Lawrence vidare om Whitman i sin essä. Och för vår europeiska räkning kunde han ha tillagt: US-amerikanska stigar. Och så är det. Walt Whitman, jämsides med Emily Dickinson, har kommit att utgöra den amerikanska poesins ojämförliga moderna källflöde. Om Dickinson lock­ar med sin gåtfulla precision och sin precisa gåtfullhet, så har Whitman förfört sina stora läsarskaror med sin generösa omåttlighet och välgör­ande brist på poetiska hyfsning. Och många, inte bara amerikanska, poeter har följt i hans fotspår.I denna generositet ingår en idé om mänsklig förbrödring, ty så får man ända karaktärisera ingivelsen hos en poet som gärna inledde sina dikter med ett Allons!, alltså det "Allons enfants...", som inleder Marseljäsen, den franska revolutionssång­en som mer än någon annan kommit att musikaliskt förkroppsliga Frihet, jämlikhet, broderskap.Jag föreställer mig gärna att hållbarheten och livaktigheten i arvet efter Whit­man till stor del också har göra med att han i någon mening förblivit kontro­versiell och aldrig riktigt enkelt kanoniserbar. Hade det bara varit för hans proklamerade världsmedborgarsolidaritet som Bror Hjort tolkade den i sin målning "Kärleken, freden, arbetet", med Whitman själv, "Jesus den härlige" och Sokrates, därtill bröder och systrar, svarta, röda, gula och vita tillsammans i fröjd och gamman, då hade hans verser kunnat pryda vilken som helst sön­dags­skola. Som det står i inledning till dikt 8 av sviten "De sovande":asiaten och afrikanen hand i hand, europén och amerikanen hand i hand/lärd och olärd hand i hand, och man och kvinna hand i handMen i botten av denna inlevelsefulla själarnas gemenskap som Whitman målar upp åter­finner vi, alltid, det Lawrence i sin Whitman-betraktelse hänvisar till som hans "obän­diga livskraft", och han citerar:Jag är den som anfäktas av köttslig lusta/Graviterar inte jorden, dras inte all materia till all annan, åtrår den?/Så dras min kropp till allt och alla som jag möter eller ser.Det är i diktsviten Children of Adam som Whitman mest oförblommerat och envetet ger uttryck för kropparnas sinnliga möten. Och i Calamus tillkommer det för tiden ännu mer "chockerande": homoerotik. Whitman bjöd på en frisprå­kighet som på sin tid något lättare fann fristad i Europa än i det ännu bigotta USA. Hos Whitman hålls ingen "Själarnas maskerad" som hos Pär Lagerkvist, sna­rare en kroppar­nas maskerad. Hos Whitman har Terentius urhumanistiska ”Intet mänskligt är mig främmande” transformerats till ”Allt kroppsligt är mig kärt”:stammaren, sjuklingen, den välbyggde, den anspråkslöse,/den kriminelle som stod inför skranket, domaren som satt och dömde honom,/de vältaliga advokaterna, juryn, åskådarna,/skrattaren och gråtaren, dansaren, änkan vid midnatt, den röda squawen,/den lungsiktige, den rosfeberdrabbade, idioten, han som förorättats,/ motsatserna, och var och en mellan det här och dem i mörkret,/jag svär att de är utjämnade nu – ingen förmer än den andra,/natten och sömnen har gjort dem jämlika och återupprättat dem.Individer, alla lika mycket mänskligt värda, men bara tillgängliga och insläppta En och En."Hans dikter", här citerar jag på nytt D.H. Lawrence, "Demokrati, En masse, Allenheten, är långa additions- och multiplikationstabeller, där slutsiffran alltid blir JAG SJÄLV."Sannolikt är det i denna allomfattande men enkelriktade individualism som Walt Whitman blir bäst definierad. Individer, alla lika mycket mänskligt värda, men bara tillgängliga och insläppta En och En. Inga klasser, inga kulturskillnader- och gemenskaper, inga fackföreningar, och inget behov av fackföreningar, ingen UNION. Därför älskar Whitman sina människor mest när de sover:De sovande är mycket vackra då de ligger avklädda,/de flyger hand i hand fram över hela jorden från öster till väster då de ligger/avkläddaHär skymtar Whitmans utopi, lika lockande än idag, och för alltid lika skrämmande. Vår tids ideologiska städmani: att göra rent hus: Ur vägen allt för själarnas framåtskridande, all religion, alla fasta föremål, konstarter, regeringar – allt det som var eller är synligt på detta klot eller något annat klot faller i nischer och vrår inför själarnas procession längs universums väldiga vägar.Göran SommardalLitteraturWalt Whitman: Jag hör Amerika sjunga, övers. Gunnar Harding, Ellerströms 2019.Walt Whitman: Leaves of Grass, Penguin Classics 2017.Longfellow: Poetical Works, London 1973Henry Wadsworth Longfellow: Hiawatha, övers. Helmer Linderholm, Tidens förlag 1978D.H. Lawrence: Studier i klassisk amerikansk litteratur, övers. Harry Järv, Cavefors 1964 Göran Sommardal

Er kirken en varmestue for antidemokratiske mørkemænd og er det en trussel mod folkestyret, når Ida Auken foreslår at tilknyttet en præst til Folketinget? Eller er kristendommen tværtimod en væsentlig del af forklaringen på, at vi fik demokratier i Vesten? Dette diskuterer Nej til nyt i dette korte og effektive sommerprogram. Her skal det også handle om Dansk Folkeparti, der er godt på vej til at blive det største borgerlige parti. Hvad betyder det for dansk borgerlighed – og hvor er DF egentlig på vej hen? Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Folkeligt skal alt nu være«.

Tidens ledere skal balancere virksomheder, medarbejdere og kunder gennem en virkelighed præget af voldsom omskiftelighed. Mød Anne Marie Jess Hansen, topchef i CBS Executive Fonden, der aldrig har set sig tilbage efter mødet med den agile vej. Podcasten er optaget på dette års folkemøde på Bornholm. Vært: Louise Orbesen, ledelsesekspert Podcastredaktør: Kasper SøegaardSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Vi har fået ny regering. Det er Nej til nyt-panelet ikke ovenud begejstret for. For regeringen er dels ny, dels værdipolitisk venstredrejet i et sådant omfang, at den ene af vores panelister slet ikke kunne klare at deltage i den del af udsendelsen! Vi diskuterer hvorfor SSFMR-regeringen vækker sorg, og så skal vi have afklaring på dette års store forfatterbattle. Hvem er det borgerlige Danmark største forfatter Frederik Lind Køppen eller Jakob Ellemann? Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Folkeligt skal alt nu være«.

Utroskab og drama i familie- og parforhold er i den grad på menuen i denne episode! I tidens mest omtalte serie, sæson 2 af Beef, følger vi to par der kæmper om at avancere i det benhårde kapitalistiske miljø de befinder sig i. Og i fiktionaliseringen af den den virkelige historie i Love & Death har Jesse Plemons og Elizabeth Olsens affære drastiske konsekvenser... I den anmelderroste Affektionsværdi er familien også i centrum, når kunsterfar og skuespillerdatter gentager samme giftige mønster. Kasper har også set den Oscarvindende dokumentar Mr. Nobody mod Putin. God lytning! 00.00: Beef, sæson 2  12.20: Love & Death 18.00: Affektionsværdi 31.35: Mr. Nobody mod Putin   Følg Frederik og Kasper her: https://www.playpilot.com/dk/user/streamteam https://www.instagram.com/frederikdirks  https://www.facebook.com/streamteamradio/  https://www.instagram.com/kasperlund  

Nicolaj Bang er forsvundet, men i stedet for at lede efter ham, kaster resten af vores panel sig ud i den intellektuelle debat om både danskhed og folkelighed.For en af panelisterne har for nyligt forfattet en bog, der hedder Folkeligt skal alt nu være, hvor han kaster sig ind i begge debatter. Hvad er et folk? Og ikke mindst hvem tilhører et folk.Vi er Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen "Tidens tegn" samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen "Folkeligt skal alt nu være".Køb Folkeligt skal alt nu være her: Folkeligt skal alt nu være | Gyldendal

Nicolaj Bang er forsvundet, men i stedet for at lede efter ham, kaster resten af vores panel sig ud i den intellektuelle debat om både danskhed og folkelighed. For en af panelisterne har for nyligt forfattet en bog, der hedder Folkeligt skal alt nu være, hvor han kaster sig ind i begge debatter. Hvad er et folk? Og ikke mindst hvem tilhører et folk. Vi er Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Folkeligt skal alt nu være«. Køb Folkeligt skal alt nu være her

Nicolaj Bang er forsvundet, men i stedet for at lede efter ham, kaster resten af vores panel sig ud i den intellektuelle debat om både danskhed og folkelighed. For en af panelisterne har for nyligt forfattet en bog, der hedder Folkeligt skal alt nu være, hvor han kaster sig ind i begge debatter. Hvad er et folk? Og ikke mindst hvem tilhører et folk. Vi er Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Folkeligt skal alt nu være«. Køb Folkeligt skal alt nu være her

Nicolaj Bang er forsvundet, men i stedet for at lede efter ham, kaster resten af vores panel sig ud i den intellektuelle debat om både danskhed og folkelighed. For en af panelisterne har for nyligt forfattet en bog, der hedder Folkeligt skal alt nu være, hvor han kaster sig ind i begge debatter. Hvad er et folk? Og ikke mindst hvem tilhører et folk. Vi er Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Folkeligt skal alt nu være«. Køb Folkeligt skal alt nu være her

Folketingsvalget er overstået, og der er masser af nyt at sige nej til. Vores faste panel har lavet en særudsendelse, hvor de dykker ned i valget og resultatet. Hvad er den store historie? Hvordan er Dansk Folkeparti gået fra skrot til slot? Hvad skal vi stille op med Venstre og hvorfor har valget været så keeeedeligt.Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen "Tidens tegn" samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen "Borgerlig krise".NTN valg 2026_112k (1).mp3Senest redigeret for 20 timer siden

Folketingsvalget er overstået, og der er masser af nyt at sige nej til. Vores faste panel har lavet en særudsendelse, hvor de dykker ned i valget og resultatet. Hvad er den store historie? Hvordan er Dansk Folkeparti gået fra skrot til slot? Hvad skal vi stille op med Venstre og hvorfor har valget været så keeeedeligt. Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Borgerlig

Folketingsvalget er overstået, og der er masser af nyt at sige nej til. Vores faste panel har lavet en særudsendelse, hvor de dykker ned i valget og resultatet. Hvad er den store historie? Hvordan er Dansk Folkeparti gået fra skrot til slot? Hvad skal vi stille op med Venstre og hvorfor har valget været så keeeedeligt. Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Borgerlig

Folketingsvalget er overstået, og der er masser af nyt at sige nej til. Vores faste panel har lavet en særudsendelse, hvor de dykker ned i valget og resultatet. Hvad er den store historie? Hvordan er Dansk Folkeparti gået fra skrot til slot? Hvad skal vi stille op med Venstre og hvorfor har valget været så keeeedeligt. Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Borgerlig krise«.

Med Sondre Solbakken holdes tradisjonene ved hevd, i motsetning til styret, og vi går gjennom lagdel for lagdel. Hvordan vil laget fungere med "moderne" stoppere? Tidens beste bredde på midten? Og den tynne spissrekka...

Mens dansk politik er gået ind i det dødvande, som kaldes folketingsvalgkamp, er Nej til nyt tilbage på sendeplanen efter en lille sendepause. Denne gang med gæstestjerne og beskæftigelsesminister Kaare Dybvad, som drøfter spørgsmålet om udenlandsk arbejdskraft med vores faste panel. Det handler også om krigen i Iran og så naturligvis det allestedsnærværende spørgsmål om forholdet mellem tab og modernitet. Måske er nostalgi faktisk en god politisk platform? Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt

Mens dansk politik er gået ind i det dødvande, som kaldes folketingsvalgkamp, er Nej til nyt tilbage på sendeplanen efter en lille sendepause. Denne gang med gæstestjerne og beskæftigelsesminister Kaare Dybvad, som drøfter spørgsmålet om udenlandsk arbejdskraft med vores faste panel. Det handler også om krigen i Iran og så naturligvis det allestedsnærværende spørgsmål om forholdet mellem tab og modernitet. Måske er nostalgi faktisk en god politisk platform? Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Borgerlig krise« samt Kaare Dybvad Bek, beskæftigelsesminister og medlem af Folketinget for Socialdemokratiet samt senest forfatter til bogen »Vi inviterede arbejdskraft – men der kom mennesker«

Mens dansk politik er gået ind i det dødvande, som kaldes folketingsvalgkamp, er Nej til nyt tilbage på sendeplanen efter en lille sendepause. Denne gang med gæstestjerne og beskæftigelsesminister Kaare Dybvad, som drøfter spørgsmålet om udenlandsk arbejdskraft med vores faste panel. Det handler også om krigen i Iran og så naturligvis det allestedsnærværende spørgsmål om forholdet mellem tab og modernitet. Måske er nostalgi faktisk en god politisk platform? Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt

Nytt poddavsnitt ute! Vi har spanat in utställningar vi drömmer om att se under 2026 – i Norden, Europa och också en i USA. Det blir allt från renässansens perfektion till performance, konst i industrimiljöer och verk som nästan aldrig lämnar sina museer.I Norden tar vi upp Basquiat – Headstrong på Louisiana i Danmark, en utställning som fokuserar på Jean-Michel Basquiats teckningar på papper från början av 1980-talet. I Oslo visas Edvard Munch & The Chocolate Factory på MUNCH, där de målningar som Munch gjorde för Freias chokladfabrik 1923 presenteras tillsammans med skisser och arkivmaterial. I Sverige finns den fasta installationen Tidens rum – Vadstena klosterkyrka 1470 på Sancta Birgitta Klostermuseum, där kyrkorummet visualiseras med hjälp av ljud, bild och digital teknik.I Europa pratar vi om Van Eyck: The Portraits på National Gallery i London, där alla Jan van Eycks bevarade porträtt visas samlade. I Florens visas Rothko in Florence på Palazzo Strozzi med två satellitutställningar, där Mark Rothkos måleri sätts i relation till den italienska konsttraditionen. På Musée d'Orsay i Paris arrangeras Mary Cassatt: The Choice of Independence, en utställning som samlar målningar, pasteller och grafik från hela hennes karriär. I Rom visas Cartier and Myths på Kapitolinska museerna, där Cartiers smycken presenteras i dialog med antikens bildvärld.I USA tar vi upp Raphael: Sublime Poetry på The Metropolitan Museum of Art i New York, den första heltäckande presentationen av Raphael som har visats i USA, med verk inlånade från samlingar i Europa och Nordamerika.Lyssna om du vill få reslust, konstlust och en lista att spara inför 2026. Finns där poddar finns eller via link i bio!Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Læs mere og tilmeld dig næste SAMLING her: https://www.annasophiapetri.dk/samlingAnne Gladbo Platz er uddannet kvantefysiker fra Niels Bohr Instituttet og har også taget flere uddannelser indenfor coaching og terapi.Vi taler om spirituelle indsigter og fri vilje.Den bog, som Anne anbefaler hedder The Order of Time (på dansk: Tidens orden) og er skrevet af Carlo Rovelli.Du kan læse mere om Anne på hjemmesiden: https://indefra.nu/Det spirituelle hjørne er en uafhængig podcast. Du kan støtte podcasten her: https://10er.com/detspirituellehjorne og med et engangsbeløb her: https://www.annasophiapetri.dk/podcastTak til dig der støtter! ❤️❤️Annasophia Petri Holm ©️ 2026 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frustrationen luftas efter några matcher som Everton vaskat. Truppen är för tunn, ytterbackarna för dåliga och anfallarna är inte ens tillräckligt bra för nå upp till att vara dåliga.

Der har været gode afkast til de investorer, der tidligt kastede sig ind i ædelmetaller, men er det stadig attraktivt at hoppe på den vogn, eller er det måske andre dele af råvare- og minesektoren, der står for tur? Millionærklubben ser på sagen og dykker bl.a. ned i FLSmidth sammen med aktieanalytiker Mikkel Løgsted og børsmægler Victor Fremming fra ABG Sundal Collier samt investor og aktiestrateg Michelle Nørgaard. Vært: Bodil Johanne GantzelSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Dan Jönsson reflekterar över Nobelpristagaren Peter Handkes estetik i ljuset av debatten om hans Nobelpris, där principerna riskerar att stå i vägen för både tänkandet och läsandet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen sänd 2019-10-31.I sin roman ”Långsam hemkomst” börjar Peter Handke med en lång panorering över ett floddelta i Alaska, sett genom huvudpersonen, geologen Valentin Sorgers ögon. Det flacka, storslagna arktiska landskapet verkar upphäva alla gränser och skillnader, det som är avlägset tycks nära, flodens vattenspeglar smälter samman med himlen och, tycks det, med betraktarens eget väsen: ”för ett ögonblick hade han inom sig känt kraften att skjuta ut sig själv som en helhet i den ljusa horisonten och där för alltid uppgå i omöjligheten att skilja himmel från jord”. Detta ”uppgående i omöjligheten” blir ett grundackord, en bild som får beskriva Sorgers hela livssituation där han, vilsen och tilltufsad av tillvaron, motvilligt reser hemåt mot Europa. Lite senare, i ett hus vid den amerikanska stillahavskusten, tycker han sig i en hastig bild ana ”en orsak till sin lamslagenhet”: hur han sitter ”långt borta i de låga, tomma 'kontinentsalarna' och i 'århundradets natt'” men utan moralisk rätt att sörja historiens brott – han, skriver Handke, ”var kanske svag, men en ättling till handlingens män, och såg sig själv som handlingens man; och detta århundrades folkmördare som anherrar”.”Långsam hemkomst” gavs ut 1979 – i en annan tid, en tid när knappast någon kunde ana att nittonhundratalets folkmord fortfarande delvis låg i framtiden; en tid, också, när den tyskspråkiga litteraturen som bäst var i färd med att göra upp med det nazistiska förflutna. Handkes roman är – bland annat – en i denna rad av uppgörelser, om också mycket försiktig: men den existentiella hemlöshet som huvudpersonen upplever är alltså delvis en följd av den politiska historien. Som litteraturhistorikern Lothar Struck, författare till flera böcker om Handke, har skrivit är detta, alltså det postnazistiska skuldkomplexet, en betydande erfarenhet i Handkes texter, inte minst för hans sätt att hantera språket. Som många i sin generation tog han intryck av tidens diskussion om hur det tyska språket skulle överleva efter Tredje Riket, skarpt formulerad exempelvis i Victor Klemperers berömda analys av nazismens nyspråk, LTI, Lingua Tertii Imperii – men Handkes slutsatser skilde sig från andras genom att han vägrade se språket som korrumperat och vissa ord som för tid och evighet besmutsade – utan insisterade på att det måste vara möjligt att också i fortsättningen använda sig av ord som ”folk” och ”jord”. Istället skulle språket så att säga renas genom ett radikalt bejakande av dess mångtydighet, man skulle kunna säga just genom ett ”uppgående i omöjligheten” att fastslå och förkunna.I den häftiga debatt som bröt ut efter Handkes Nobelpris var det lätt att få intrycket att hans engagemang för den serbiska, eller restjugoslaviska sidan i Balkankrigen har något reflexartat, rentav tvångsmässigt provokativt över sig. Enligt Lothar Struck är det precis tvärtom – Handkes vurm för Jugoslavien är just en konsekvens av hans syn på det förflutna, på dem han beskriver som sina ”anherrar”, ”detta århundrades folkmördare”. I Handkes ögon stod Jugoslavien för det mångkulturella alternativet till nationalismens inskränkthet och våld, men också till efterkrigstidens polariserade världsordning, för ”ett annat Europa”, ”bortom väst och öst”, som han uttrycker det. Läser man den text som 1996 satte igång denna eviga debatt, och som vid tidningspubliceringen fick titeln ”Rättvisa för Serbien”, är det också svårt – tycker åtminstone jag – att inte se hur det rakt igenom den drar ett förtvivlat stråk: av sorg över det som gått förlorat, av vrede mot dem som lät det ske. Det är en för Handke väldigt svajig text, i oavbruten pendling mellan polemisk skärpa och poetisk vaghet, ofta med resultatet att polemiken blir just vag och glidande – men det är samtidigt i mina ögon en modig text, där författaren sätter sig själv på spel och, fullt medveten om riskerna, ändå envist hävdar vikten av att tränga ”bakom spegeln” som han skriver: kritisera det han ser som en ensidig rapportering, söka sammanhang, se sakerna från andra sidan.Handkes syn på historien bakom Jugoslaviens sönderfall kan förstås ifrågasättas. Liksom det vettiga i att (tio år senare) diskutera huruvida massakern i Srebrenica verkligen var ett folkmord – som den internationella juridiken slagit fast. Men man bör då också kunna se de nyanseringar han gett uttryck för i senare texter, som i den korta skriften om den serbiske TV-mannen Dragoljub Milanovic, från 2011, och hursomhelst: det jag tror är orsaken och grunden till hur han ändå hamnar där han hamnar handlar inte så mycket om de åsikter han egentligen ger uttryck för utan om hans sätt just att formulera sig med antydningar, frågesatser och naturbeskrivningar, något som i sin tur går tillbaka på hans insisterande om en poetisk sanning, väsensskild från och både djupare och högre än den politiska: föreställningen om att företräda det han själv kallar en ”ren litteratur” – en idé som också ekar genom hela den debatt han har gett upphov till. Denna estetiska idealism visar sig nämligen till slut även den vara en politisk hållning.Och Handke är knappast den förste att ge uttryck för den. Strax efter första världskriget utgav en annan Nobelpristagare, Thomas Mann, sitt sexhundrasidiga manifest ”En opolitisk mans betraktelser”. Boken, som lite efterklokt har kallats ”en nazistisk skrift före nazismen”, är en passionerad, konservativ stridsskrift mot det som Mann uppfattar som det nya århundradets ideologiska och politiserade kulturklimat. Han försvarar artonhundratalets realism mot nittonhundratalets utopism, kulturen mot civilisationen, musiken mot demokratin. I nittonhundratalets kulturradikalism ser han återkomsten för sjuttonhundratalets socialt frivola revolutionsromantik, och vill slå vakt om andens, estetikens motstånd mot det han kallar en tidsanda av ”tjänstvillighet inför det önskvärda”.Jag påstår förstås inte att Peter Handke ansluter sig till Thomas Manns program. Men samtidigt hajar jag till när Valentin Sorger i ”Långsam hemkomst” vid ett tillfälle utbrister: ”Jag tycker inte om det här århundradet”. Peter Handke har ju mycket riktigt kommit att ses som en portalgestalt för ett slags andligt sekelskifte, en rörelse bort från nittonhundratalets kulturradikala samhällsklimat, mot postmodernismens nyromantiska, mer inomestetiska språkvärldar. Konsekvenserna av denna, ska vi kalla det artonhundratalsvridning syns tydligt i den här debatten, och på båda flankerna: hos dem som, å ena sidan, hävdar vikten av att skilja mellan författaren och hans verk och, å den andra, de som fördömer varje diskussion med anklagelser om relativisering.På båda sidor blir principerna en ursäkt för att slippa tänka, slippa pröva sina ställningstaganden. Slippa läsa, rentav, i värsta fall. Thomas Mann fick ju med tiden grundligt ompröva sin hållning när han tvingades att fly undan den nazistiska terrorstaten. Nu, i detta andra artonhundratal, blir Peter Handkes förment opolitiska position lite ironiskt det som avslöjar motsägelserna, själva politiken, i den antipolitiska tidsandan. Själv är jag en typisk nittonhundratalsmänniska, fast i förvissningen om konstens grundläggande orenhet och djupt främmande för de moralistiska tabuföreställningar som kännetecknar dagens politiska metafysik. Jag lägger nu reaktionerna på det här Nobelpriset till den rad av tecken – klimatpanik och tiggeriförbud, gatuprotester och nynationalism – som dag för dag, undan för undan vidgar sprickorna i tidens mur.Dan Jönsson, författare och essäistEssän sändes ursprungligen 2019. 2025 utkom Handkes texter om Jugoslavien för första gången på svenska under titeln ”Frågor i tårar” (Karneval förlag) i översättning av Joachim Retzlaff och Daniel Pedersen.

Nej til nyt er tilbage for sidste gang inden jul og nytår. Denne gang har panelet sat hinanden stævne på de sønderjyske diger, hvorfra de forsvarer Højesteret mod KVINFO, folkestyret mod vælgerne og juristerne så og verden mod, ja, alskens fortrædeligheder. I anledning af julen er der ekstra meget sul på de populærekulturelle anbefalinger, hvor det særligt handler om Stranger Things og dens mange problemer. Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov,

Nej til nyt er tilbage for sidste gang inden jul og nytår. Denne gang har panelet sat hinanden stævne på de sønderjyske diger, hvorfra de forsvarer Højesteret mod KVINFO, folkestyret mod vælgerne og juristerne så og verden mod, ja, alskens fortrædeligheder. I anledning af julen er der ekstra meget sul på de populærekulturelle anbefalinger, hvor det særligt handler om Stranger Things og dens mange problemer. Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov,

Nej til nyt: Kvinfo skader højesteret, Moderaterne skader sig selvNej til nyt er tilbage for sidste gang inden jul og nytår. Denne gang har panelet sat hinanden stævne på de sønderjyske diger, hvorfra de forsvarer Højesteret mod KVINFO, folkestyret mod vælgerne og juristerne så og verden mod, ja, alskens fortrædeligheder.I anledning af julen er der ekstra meget sul på de populærekulturelle anbefalinger, hvor det særligt handler om Stranger Things og dens mange problemer.Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen "Tidens tegn" samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen "Borgerlig krise.

Nej til nyt er tilbage for sidste gang inden jul og nytår. Denne gang har panelet sat hinanden stævne på de sønderjyske diger, hvorfra de forsvarer Højesteret mod KVINFO, folkestyret mod vælgerne og juristerne så og verden mod, ja, alskens fortrædeligheder. I anledning af julen er der ekstra meget sul på de populærekulturelle anbefalinger, hvor det særligt handler om Stranger Things og dens mange problemer. Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Borgerlig krise«.

Sekulariseringen innebär inte att gudarna försvinner, men att de gamla gudarna ersätts av nya. Vilka är vår tids nya gudar? Lyssna till Mikael Kurkiala som berättar om det senaste numret av Tidens tecken. I ett samtal med Kristina Helgesson Kjellin.

Hohoho - Kasper og Frederik er tilbage med nye film og serier som du med fordel kan nyde i din velfortjente juleferie. De fantastiske fire er tilbage i ENDNU et forsøg på at reboote det legendariske Marvel-crew - nu under Marvels egen kontrol. Lykkes det? De taler også om den ækle gyser Bring her Back, den nye hypede komedieserie I Love LA, Matthew McConaugheys nye bus-ildebrands-actionfilm The Lost Bus, en veltilrettelagt doku-serie om Pusher Street og sidst men ikke mindst Keira Knightley i et comeback i den nye thriller The Woman in Cabin 10. Vi høres ved senere på måneden til en gennemgang af året bedste tv-serier! Fantastic four Bring her back I love LA The lost bus Kampen om Pusher street The Woman in cabin 10

Podkasten er produsert av P7 Kristen Riksradio

Är internet för viktigt för att överlämnas åt techoligarker? Det behövs public service-alternativ till digitala plattformar, menar tidskriften Tidens chefredaktör Payam Moula. Han hyllar regeringens förslag om 15-årsgräns för sociala medier, men menar att den inte går långt nog. Inläsare: Staffan Dopping

Hvordan kan velstående og veluddannede mennesker i Vestens metropoler støtte yderligtgående venstreorienterede som Zohran Mamdani i New York og Enhedslisten i København. Dette spørger vores amputerede, men stadig reaktionære panel i denne Nej til nyt, hvor Nicolaj Bang er ude at føre valgkamp, mens Rasmus Ulstrup Larsen og Christian Egander Skov holder skansen ved mikrofonerne. Det skal ikke kun handle om champagne-socialisme men også om behovet for smukke bygninger og lokalpolitikere, der tør sige nej til pengestærke entreprenører og deres iboende tilbøjelighed til at hærge. Vi er Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen »Tidens tegn« samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen »Borgerlig krise«.

Hvordan kan velstående og veluddannede mennesker i Vestens metropoler støtte yderligtgående venstreorienterede som Zohran Mamdani i New York og Enhedslisten i København.Dette spørger vores amputerede, men stadig reaktionære panel i denne Nej til nyt, hvor Nicolaj Bang er ude at føre valgkamp, mens Rasmus Ulstrup Larsen og Christian Egander Skov holder skansen ved mikrofonerne.Det skal ikke kun handle om champagne-socialisme men også om behovet for smukke bygninger og lokalpolitikere, der tør sige nej til pengestærke entreprenører og deres iboende tilbøjelighed til at hærge.Vi er Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter til bogen "Tidens tegn" samt Christian Egander Skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen "Borgerlig krise".

Frida Franzén släpper sitt andra album Tidens väv - sammanhållet kring temat tid. Musikaliskt besläktad med vad manliga storheter inom rockmusiken brukar syssla med. Unika gästspel på albumet inkluderar spoken word från krigets Ukraina och mandolin av Eric Bazilian från The Hooters. Pierre Näsman träffar Frida i studion. Tyresöradion är såklart först i världen med att få spela albumlåten "Trollbäcken". Missa inte det! Nu kör vi! Frida Franzéns hemsida.

I ugens Radio Information taler vi om Trumps våbenhvile – og hans nye verdensorden. Vi hører, hvordan Socialdemokratiet selv har været med til at skubbe sine egne vælgere ud af København. Og så går vi bag om det tynde kropsideal i slankemedicinens tidsalder --- Der er meget galt med Trumps våbenhvile. Men den er den eneste vej til at få stoppet massakren i Gaza. Samtidig kan våbenhvilen og måden, den er blevet til på, tjene som billede på Trumps nye verdensorden. Det er en verden, hvor personer står over principper, hvor relationer står over institutioner, og hvor magt står over legitimitet. Rune Lykkeberg udlægger i dagens program både våbenhvilen og den nye verdensorden. I forsøget på at forvandle København til en attraktiv storby har Socialdemokratiet skubbet sine egne vælgere ud af hovedstaden. Og nu melder problemerne sig: En ny måling sender partiet ned som kun det tredjestørste i København – efter Enhedslisten og SF. Spørgsmålet er, hvor længe endnu socialdemokraterne kan bevare magten i en by, som ikke længere er deres? Laura Friis Wang fortæller historien om Københavns og Socialdemokratiets forvandling. Og så skal det handle om noget så omskifteligt som skønhedsidealer. For hvad blev der egentlig af den kropspositivistiske bølge? I ved, den der hyldede alle former og størrelser og førte til plus size-modeller på catwalken? Det korte svar er: den er væk. Nu skal kroppen igen disciplineres, moduleres og kontrolleres – med andre ord: være tynd. Og med slankemedicinens fremkomst er der ikke længere nogen undskyldning. Bodil Skovgaard Nielsen aflægger rapport fra sit eget personlige træningscenter.

Ugens Popsmart lægger den romantiske komedie i graven. Tidens sandeste kærlighedsfilm findes i gysergenren, og hvad siger det om vores syn på parforholdet? Vi skal også høre om turisme-kollaps ved Mount Everest og den israelske filmindustris livtag med det nationale traume 7.oktober. Vært: Morten Runge Medvirkende: Sarah Iben Almbjerg: Filmredaktør på Berlingske Maria Brønden: Parterapeut Lene Gammelgaard: Forfatter og tidligere bjergbestiger Jakob Egholm Feldt: Professor i moderne jødisk og israelsk historie, RUC Producer: David Jacobsen Turner Redaktør: Lasse Lauridsen

Emma och Frida är tillbaka i ditt öra med ett rykande färskt Beauty och Bubblor! I veckans avsnitt så blir det dels lite snack om beautyboken Flawless, som skickas väg till till tryck när som helst, och dels lite snack om hur sommaren har sett ut för Frida och Emma. Det blir såklart svar på de stora frågorna som kommer efter varje sommar: vilken ansiktsvård, vilka sminkprodukter och vilken hårvård har kommit till användning de senaste månaderna? Och – vilken beauty kommer att få följa med i höst-necessären?Klipps av Gabriella Lahti. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra dagen på Byggmässan bjuder på nya historier från våra hantverkare! Betongaren Janne och plåtslagaren Jesper berättar om detaljerade ritningar på könsorgan i A3-format, att växla kontanter hos kunder och hur man på bästa (eller sämsta) sätt transporterar ventilationsrör! 

Året er 1888 og engelske Albert Mummery vil forsøge at blive den første, der når toppen på det mere end 5200 meter høje bjerg Dykh Tau - det stejleste og næsthøjeste bjerg i Kaukasus. Tidens sidste store udfordring. Mummery var kernen af The Silver Age of Mountaineering og repræsenterede den nye tid og de bjergbestigere, der ønskede at klatre på egen hånd. Og ad de mest vanskeligste ruter. Men i London sad der en gruppe ældre hærdede bjergbestigere og fulgte med i Mummerys bedrifter. De var samlede i verdens første bjergbestigerklub; den hæderkronede Alpine Club. Hvorfor mødte Mummery så meget modstand fra de gamle i klubben? Og fik han overbevist de ældre om, at hans tilgang var fremtiden?Medvirkende: Søren Smidt, medlem af Eventyrernes Klub. Søren er fascineret af Kaukasus og har klatret flere bjerge dernede, blandt andet det højeste bjerg i Europa, Mount Elbrus, hvor han har været på toppen tre gange.

«Water remembers. It is humans who forget.»En vanndråpe finner veien fra oldtidens Mesopotamia til en gategutt i London på 1840-tallet, så videre til en yazidisk familie i dagens Irak. Tre personers liv og skjebner bindes sammen gjennom to elver – Themsen og Tigris – og vannet som renner gjennom dem.I romanen Det er elver på himmelen (til norsk ved Bente Klinge) vever Elif Shafak sammen svunne riker, kolonitidens plyndringer, moderne konflikter og læren om vannets kretsløp, i en handling som strekker seg fra oldtiden og frem til dagens konflikter i Midtøsten. Med spenning, humor og et dyptloddende språk, er Det er elver på himmelen en bok som begeistrer og fascinerer, og har blitt hyllet av forfattere som blant annet Ian McEwan, Arundhati Roy og Mary Beard.Tyrkisk-britiske Elif Shafak er en av verdens fremste forfattere av historiske romaner. Gjennom sine fjorten romaner på tyrkisk og engelsk, har hun utforsket kulturelle spenninger og sosioøkonomiske ulikheter mellom øst og vest. Hun har i tillegg vært en aktiv stemme i kampen for ytringsfrihet og kvinners rettigheter, en samfunnsaktivisme som preger både skjønnlitteraturen og sakprosaen hennes. Hun bor i selvvalgt eksil i London, etter stadige rettslige trusler i Tyrkia mot virket hennes som forfatter.På Litteraturhuset møtte Shafak journalist og forfatter Marte Spurkland til en samtale om tid, aktivisme og vannets hukommelse.Samtalen er på engelsk. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tidens hotteste genre hedder 'Romantasy'! Den blander det overnaturlige med stærke kærlighedshistorier og dampende sexscener. I dagens program får lytterne smagsprøver på det hele, når vært, Nanna Mogensen taler med oversætter, Julie Rosendahl om bestseller-bøgerne i 'Empyrien-serien'. De er skrevet af amerikanske, Rebecca Yarros, og fans verden over elsker at dele vilde teorier om karakterer og plot. Redaktør: Hanne Barslund. Værker: 'Empyrien-serien' Forfatter: Rebecca Yarros Musik: Billie Eilish, Lana del Rey, Ruelle.

Under januari har det inträffat i genomsnitt en sprängning per dag på olika platser i landet. Idag gästade P3 Krims programledare Petra Berggren Studio Ett för att berätta vad vi vet just nu. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Uppsala, Malmö, Eskilstuna, Göteborg och Stockholm, senaste tiden har det varit rekordmånga explosioner på många platser runt om i landet. Under fredagen kallade justitieminister Gunnar Strömmer (M) polisen till möte för att diskutera situationen. P3 Krims programledare Petra Berggren var en av gästerna hos Li Hellström och Mikael Sjödell i Studio Ett i fredags för att berätta vad vi vet om sprängningsvågen. Hör även Studio Etts reporter Emanuel Tillberg på plats i Farsta, där en kraftig explosion inträffade på torsdagskvällen, Karin Hernmark, ordförande för bostadsrättsföreningen och Tobias Bergkvist, biträdande regionpolischef i Stockholm.

Det är nyårsdagen och 1 januari...igen. Tiden tickar på, rinner, vi färdas med den...som Robin förklarar är det genom metaforer vi kan begripa tid. Kan den mätas? Johodå, och på fler sätt än genom kroppens hungers och trötthetskänslor, eller djurens och naturens inbyggda rytm. Det går att konstruera tidmätande klockor, och det har gjorts i historien tills det att det blivit läskigt exakta. Den resan handlar avsnitt 235 från 2018 om och passar lämpligt som nyårsavsnitt även i detta nya år. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Politikens asienkorrespondent Sebastian Stryhn Kjeldtoft har set på, hvad det kan komme til at betyde for vores verden, at vi år for år både flere og endnu rigere milliardærer. I det her første afsnit af to fortæller han, hvordan en håndfuld af vor tids tech-milliardærer i de her år får større og større magt og efterhånden er begyndt at ligne fortidens enevældige konger.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Morten Messerschmidt har nået sin smertegrænse i Ukraine. Det er vores faste panelister i Nej til Nyt ikke meget imponerede over. Hvordan gik Dansk Folkeparti fra at være et parti, der vægtede vores sikkerhedspolitiske interesser til i stedet at købe Putins analyser? Det usædvanligt reaktionære panel hylder også sindelagskontrol i forbindelse med tildeling af statsborgerskaber og stiller spørgsmålet, hvad Trump egentlig har gang i, når han erklærer krig mod den dybe stat. Ja, og så handler det naturligvis også om populærkultur. Nærmere bestemt Pingviner, unge kvinder i danske sange og så naturligvis Jørgen Leth og kampen mod buffeten. Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen forfatter til bogen ”Tidens tegn” samt Christian Egander Skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen “Borgerlig krise”.

Vores faste Nej til nyt panel har naturligvis ikke kunnet holde snitterne fra Katherine Diez nye bog. Så i dette afsnit svælger den formørkede reaktion i sladder om Adam Price, botox og andet fra Diez’ liv. Det skal også handle om kriminelle indvandrerklaner og den nye flaglov.  Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen forfatter til bogen ”Tidens tegn” samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen “Borgerlig krise”.

Vores faste Nej til Nyt-panel har naturligvis ikke kunnet holde snitterne fra Katherine Diez nye bog. Så i dette afsnit svælger den formørkede reaktion i sladder om Adam Price, botox og andet fra Diez liv. Det skal også handle om kriminelle indvandrerklaner og den nye flaglov.  Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen forfatter til bogen ”Tidens tegn” samt Christian Egander skov, redaktør ved Årsskriftet Critique og forfatter til bogen “Borgerlig krise”.

Kan man vara kompis med någon som inte finns på riktigt? Kanske till och med bli kär i en AI-bot? Tidens teknik ställer frågor om vi människor verkligen behöver varandra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det går i dag att ha relationer med botar, det finns otaliga exempel på människor som coachats, blivit vänner och till och med gift sig med en AI-bot. En av dem är Rosanna Ramos som skapat Eren Kartal. – Det är bara en kärleksfull relation med någon som inte försöker gaslighta mig, säger hon. Rosanna har tidigare haft destruktiva relationer och för henne har relationen med Eren varit läkande. Även om hon är medveten om att relationen inte är på riktigt. Riskerna med AI-relationer är att de blir ensidiga, AI-botarna tenderar att stryka oss medhårs. – Vi kan känna lycka och njutning när allt går vår väg, men för att känna mening behöver vi motstånd, säger psykologen Siri Helle. Och kan ensamma människor bli ännu mer ensamma när de inte behöver ta sig ut för att socialisera? Det tror Rosanna Ramos är en risk. – Folk blir lata, säger honMedverkar gör Siri Helle, leg. psykolog, Kalle Grill, docent i filosofi vid Umeå universitet och Markus Furendal, statsvetare vid Stockholms universitet och Institutet för Framtidsstudier.Programledare är Ulrika Hjalmarson NeidemanAlice Lööf är producent

Jessika Gedin, Per Naroskin och Patrik Hadenius i Spanarna i P1. Tidens tecken tolkas och analyseras av den smarta och kluriga panel i Spanarna i P1. Denna vecka har vi bjudit in psykologen Per Naroskin, tv-programledaren och förläggaren Jessika Gedin samt språkvetaren Patrik Hadenius och vi lär oss bland annat att feedback det är en kultur som snart är ett minne blott. Programledare för den synska trojkan är Kattis Ahlström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Spanarna i P1 med Per Naroskin, Jessika Gedin och Patrik HadeniusSpanarna är ett program och en podd för dig som gillar samhällsspaning med humor. Tre skarpsynta personligheter försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.Spanarna i P1 - programmet görs av:Programledare är Kattis AhlströmProducent: Ronnie RitterlandMusiken väljs av Berit NygrenTekniker: Brady JuvierSpanarna i Sveriges Radio P1 är ett underhållningsprogram och en podd för dig som är nyfiken på vad vi har att vänta av framtiden på gott och ont och gärna hör det spekuleras om detta med glimten i ögat.Spanarna sänds i P1, fredagar klockan 15.04 och med repris på lördagar klockan 9.03. Programmet släpps som podd, fredagar i Sveriges Radio Play.

Äntligen fredag betyder att det äntligen är dags för våra eminenta stigfinnare i etern nämligen Spanarna att guida oss i varsin rask promenad med siktet inställt på framtiden. I panelen hör vi Göran Everdahl, Katarina Barrling och Jonathan Lindström. Redo med karta och kompass för att hålla rätt kurs och riktning på sammankomsten för vår synska trojka är Johar Bendjelloul som alltså är veckans programledare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Göran Everdahl, Katarina Barrling och Jonathan Lindström i SpanarnaSpanarna sänds i P1, fredagar klockan 15.04 och med repris på lördagar klockan 9.03. Programmet släpps som podd, fredagar i Sveriges Radio Play.Veckans panel i Spanarna i P1:Göran Everdahl: Stan drar åt skogenKatarina Barrling: Tidens larmJonathan Lindström: Sverige byter namnProgramledare är Johar Bendjelloul och musiken väljs av Berit Nygren.Producent för Spanarna i P1 är Ronnie Ritterland.Tekniker: Brady Juvier.HÄR kan du lyssna på alla program som finns publicerade i vårt arkiv