Podcasts about backanterna

Hör tre favoriter i repris i det här specialminisnittet!Det grekiska dramat var en av antikens stora konstformer, med tävlingar för manusförfattare och skådespelare lika viktiga som dagens Oscarsgala för filmbranschen. Dramat växte fram ur det religiösa firandet till guden Dionysos ära, och blev snabbt populärt. Det var tragedier med svåra familjekonflikter, gripande monologer och hemska specialeffekter. Men också komedier med löspenisar, politisk satir, sång och dans.Backanterna brukar anses vara ett av den atenska tragikern Euripides allra främsta verk, tillika ett av de främsta tragiska verken någonsin. Det berättar historien om kung Pentheus av Thebe, vars familj bestraffas av Dionysos. Orsaken? De har förtalat Dionysos dödliga mor, Semele, och vägrat erkänna honom som son till Zeus. Efter att ha färdats över hela världen befinner sig nu Dionysos i Thebe för att utkräva sin hämnd, genom att inrätta en extatisk mysteriekult i staden.Aischylos pjäs De sju mot Thebe är ett prisbelönt drama från antikens Grekland som innehåller lite av varje; familjefejd, intriger och ett blodigt slut. Men framför allt en varning om att man inte kan fly från sitt öde. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här minisnittet från våren 2022 tar vi oss an tragikern Euripides verk, Backanterna. Förutom att pjäsen anses vara Euripides främsta, så anses det även vara ett av de främsta tragiska verken någonsin. Backanterna berättar historien om kung Pentheus av Thebe, vars familj bestraffas av Dionysos. Orsaken? De har förtalat Dionysos dödliga mor, Semele, och vägrat erkänna honom som son till Zeus. Efter att ha färdats över hela världen befinner sig nu Dionysos i Thebe för att utkräva sin hämnd, genom att inrätta en extatisk mysteriekult i staden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Backanterna brukar anses vara ett av den atenska tragikern Euripides allra främsta verk, tillika ett av de främsta tragiska verken någonsin. Det berättar historien om kung Pentheus av Thebe, vars familj bestraffas av Dionysos. Orsaken? De har förtalat Dionysos dödliga mor, Semele, och vägrat erkänna honom som son till Zeus. Efter att ha färdats över hela världen befinner sig nu Dionysos i Thebe för att utkräva sin hämnd, genom att inrätta en extatisk mysteriekult i staden.

Den här gången är det dags att gå igenom två av Euripides tragedier. Kaxa inte med gudarna!

När juli månads lättsinne bryts mot den annalkande höstens allvar hänger den där över oss som en stor nattlampa den stora runda månen. Veckans ord enligt Jenny Teleman är "augustimåne". Augustimånen röd och rund, bakom svävar John Blund. Det här ganska haltande barnkammarrimmet har jag aldrig lyckats få fatt i källan till. Men att månen i augusti är rödare och större, det vet alla. Skördemånen kan den också heta. Förr i tiden sedd som ett extra nattligt arbetsljus på himlen, så att man hann få in grödorna innan frosten. En lanterna över transitmånaden augusti. För det är egentligen då det nya året börjar. Det är sen gammalt. Vår kulturs vanliga nyår placerat mitt i iskall kolsvart datumbåge av ingenting är ju ingen vettig övergång; i den anonyma isblöta passagen mellan 31 december och 1 januari avslutas inget, startar inget. Augusti däremot stänger sommaren och öppnar försiktigt hösten med dess karaktär av start. Höst, ofta beskriven med den fenomenalt slitna bilden "som doften av nytt bänkpapper" som krönikörer långt upp i femtioårsåldern vilka inte sett en skolbänk sen Fälldins dagar brukar säga. Fast augustimånen är inte röd bara för att vi ska arbeta fokuserat nu. Det är för att dess vinkel mot jorden gör att månstrålarna ska tränga igenom ett tjockare lager jordatmosfär. Därför glöder den under sommarlovets sista dar. Fast det finns en populär Broadwaypjäs från 1953, "Tehuset Augustimånen" av John Patrick. Något så ovanligt som en satir över hur amerikaner försöker amerikanisera den japanska ön Okinawa efter kriget. De vill bygga en skola men lokalbefolkningen vill hellre ha ett tehus fyllt av geishor. Exakt hur satiren fungerar är lite oklart men Ingmar Bergman insåg i alla fall som ung teaterchef på Malmö stadsteater, möjligen i augusti, att teatern behövde en hit att öppna hösten 1955 med. Pengar, publik. Så han strök utan prut "Backanterna" som var planerad och körde istället komedin "Tehuset Augustimånen". En stor framgång. Så är det med augusti. Man fattar avspänt rationella beslut. Julis lättsinne bor kvar i magen alltmedan septemberförnuftet sakta börjar kyla av pannloben. Då kan man tänka som Ingmar. Först nåt som funkar. Backanterna tar vi sen. Men bara för det är inte augustimånen större än andra månar. Den är ju av sten så den är som den är. Storleken är en synvilla och har ett mycket vackert namn: månillusion. Det betyder att det man ser nära horisonten framstår som större eftersom det finns ting vid randen att jämföra med, skepp, öar, träd. Fast den som sett henne hänga mitt över öppet hav utan något att mäta mot hävdar att augustimånen ändå är större än de andra. Så det är lite mystiskt. Så kanske man ändå ska akta sig för att bli helt toklogisk under det röda arbetsljuset. För då kan det gå som för Ingmar Bergman: fyrtio år innan man faktiskt sätter upp "Backanterna".

Tatt opp i Lunkent Verksted 3.juli, 2018Vi åpner del 2 av vårt snakk med at jeg og Rasmus smaker Tim sin Underberger så starter vi Comic Night Stavanger (lunken versjon) med Fremtidens araber del 3 av Riad Sattouf, Rule Break av Anna Syvertson, Ryan Gosling zine, Phew, Tims mystiske tegneserie boks, ikke engelsk språklige tegneserier på engelsk, Fante Bukowski two av Noah Van Sciver, Digital fargelegging, Det finnes en død etter livet av Inga H. Sætre, One more year av Simon Hanselmann, hukommelse, å ta bilder av good times, hvilke verktøy vi bruker å lage tegneserier med, BERGMAN, LUNKENT BEKJENTSKAP av meg og Rasmus, Tims hukommelse, når Tim inkluderte meg i sine striper i Bare Snabel 20, underberger snakk, Now nr.1 av Fantagraphics, tegneserie antologier, Kramers Ergot, Johnny Ryan, Pig goat banana cricket, Johnny Ryan vs The New Yorker, Robert Crumb sin Genisis og reaksjonene av boken, American Blood av Benjamin Marra, Palookaville 23 av Seth, Tim sine tanker om Seth, Rasmus anbefaler tegneserie dokumentarserien MANBEN og Tim anbefaler James Harren videoer og The life of Tove Jansson, Hostage av Guy Delisle, Joe Sacco, Peter Bagge, jeg snakker om "Shamrock the squid" av Peter Bagge og Adrian Tomine før vi avslutter på en rasjonell måte med en hemmelighet av Rasmus.God Lytting!

Tatt opp i Lunkent Verksted 3 juli, 2018Tegneserietegner Tim Levang er tilbake med tegneserietegner og Alex bouche sin ønskegjest Rasmus Husebø og sammen snakker de om Oslo comix expo 2018, formatene til Rasmus sin daglige instagram tegneserie, litt om vår podcast formasjon, hvordan Rasmus tegner Tim,,B-gjengen, Ducktales, hvordan Tim tegner Rasmus, hvordan Rasmus tegner Rasmus og når han begynte å tegne seg selv, de ekte B-gjengen og Dalton brødrene, Lucky Luke, Fantdonald, Darkwing Duck, Rotor Mckvakk, avis intervjuer, Tim snakker om første dag på Oslo Comix Expo, Michael Hacker, Rasmus og Tim har samme t-skjorter, Tim forteller videre om dag 1, Tony Millionare, Tim er en gjenganer på OCX, når Tim møtte Chris Ware, Dag 2 på OCX2018, Martin Kellerman og hva vi tenker om at han har sluttet med Rocky, Rasmus åpner et vindu i verkstedet, Rasmus sin tegnete rapport fra OCX2018, hva Tim tenker om Rockys bortgang, Kellermans roman alt blir ikke noe, å overstride lån på biblioteket og erstattning, min nye rolle i Bare Snabel, LUNKENT BEKJENTSKAP (hvordan kjenner Tim og Rasmus hverandre), expats som snakker engelsk men forstår engelsk, Rasmus sin tysk-forståelse, en stor kråke går forbi, Wizziwig av Ed Piskor på tysk, hvordan drifting life av yoshihiro tatsumi gjorde at Rasmus startet Comic night Stavanger sammen med Luke Barnes, Tim sin rolle i comic night, hvorfor jeg ikke har vært innom comic night enda, hva som skjer på comic night, Rasmus sin dagbok-serie som han har tegnet hver dag siden slutten av mars, Rasmus vil at søsteren til Tim Jey Levang skal lage mer humor og dagbok-tegneserier, instagram story og snapchat, punchline o.l i tegneserier, bare på lat, jeg og Rasmus inspirerer hverandre, effekten av en kommentar fra Tim på instagram, å bare dele personlige tegninger og ikke profesjonelle på instagram, Tim sine animasjons snutter for Mablis 2019, å ta betalte jobber eller ikke, min senebetennelse, en måke forstyrrer, en tegneserie om hva man må gjøre for å unngå tegneserie-skader, jeg nevner Modern graphics Berlin før vi avslutter del.1 av årest tegneserie-tegner spesial "Backanterna". God Lytting og følg med neste uke for del 2! View fullsize

Ingrid Tobiasson, mezzosopran: Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingemar Andersson, tenorsolist och Kaya Åhlander, jazz- och vissångerska. Ingrid Tobiasson, 62 år, är dramatisk mezzosopran och hovsångerska. Efter nypremiären på Stockholmsoperan 2003 skrev Tony Lundman: Och Tobiasson är helt enkelt knäckande bra. Hon är kvällens stora vokala behållning. Ingrid Tobiasson började sjunga opera sent i livet. Innan arbetade hon i tio år som Dalcroze-pedagog och undervisade i dans, rörelser och avslappning. 30 år gammal tog hon sin första sånglektion. Efter utbildningen vid Operahögskolan i Stockholm debuterade Ingrid Tobiasson 1985 på Folkoperan som Amneris i Verdis Aida. 1988, 37 år gammal, anställdes hon på Kungliga operan. Andra viktiga roller blev Kundry, Ortrud, Fricka, Klytämnestra, Eboli, Suzuki, den äldre Christina i Gefors opera, Adalgisa, Elisabetta, Carmen, Omega i Börtz Backanterna och Portvakterskan i Ett drömspel av Lidholm. Samma månad hon fyllde 55 år blev Ingrid Tobiasson pensionerad från Stockholmsoperan. Året var 2006. Ingrid Tobiasson längtar efter att sjunga riktigt svåra roller. Men den tiden är passé, säger hon. Numera gästspelar Ingrid Tobiasson vid andra operahus och ger även konserter. Hon njuter av att kunna beröra människor med sin röst. - Man vill gärna vara på Kungliga operan. Trots att jag varje år kommer tillbaka dit känner jag en viss sorg, erkänner Ingrid Tobiasson. Vad som är bra är att jag lärt känna min röst på ett annat sätt. Jag har blivit duktigare på att förvalta, inte bara använda, det jag har. Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingrid Tobiasson känner att hennes självbild har blivit annorlunda sedan hon blev pensionär. Hon har en tydligare yrkesroll nu. - Som anställd vid operan var det mitt yrke att vara operasångerska, men nu ÄR jag operasångerska, kanske. Förr hade jag en hel stab till att hjälpa mig med att fördjupa mig i nytt material. Nu måste jag aktivt söka detta och märker att jag faktiskt kan själv. Det är ingen dålig känsla, berättar Ingrid Tobiasson. Tenoren Ingemar Anderson är äldst i ensemblen vid GöteborgsOperan, där han är solist sedan 1996 och har sjungit roller i ett flertal av operans uppsättningar. Ingemar Anderson har även gästat NorrlandsOperan och Malmö Opera. Nu är Ingemar Anderson 62 år och enligt EUs regler skall han pensioneras senast vid 67 år. Vägen till operan var krokig. Som 13-åring sjöng Ingemar Anderson rock och spelade elgitarr med ett garageband. Han började sjunga i kör som 17-åring och arbetade under tio år på ett dagcenter för förståndshandikappade. Han fick tjänstledigt för studier på Musikfolkhögskola och sporrades där som 30-åring att söka till Musikhögskolan i Malmö. 35 år gammal kom Ingemar Anderson till kören vid Stora Teatern i Göteborg efter att ha sjungit i Norrlandsoperans kör. Ingemar Anderson tycker att han nu sjunger bättre än någonsin även om han, vid en instudering av rollen som den Stekta Svanen i Carmina Burana, märkte att han hade tappat sitt höga D. - Min röst har mognat, men jag får jobba mer med stämbanden för att hålla igång dem. Som karaktärstenor behöver jag inte gå så högt som försteälskarna i operorna. Belmonte i Mozarts Enleveringen ur seraljen är den största roll jag gjort. Jag trivs med att sjunga småroller. Ingemar Anderson har inte hunnit fundera så mycket på vad han skall göra efter pensioneringen, men han vill gärna sjunga i Göteborgsoperans kör och starta en gambaorkester som skall spela tonsättaren John Jenkins 1600-talsmusik. Mest oroar han sig för ekonomin, då han har två tonårsbarn. - Men det löser sig nog, säger Ingemar Anderson och skrattar sitt bullrande skratt. Kaya Ålander, 67 år, är sedan trettio år professionell jazz- och vissångerska med rötter i proggen och musikgruppen Röda Bönor i Lund. Hon ger 110-150 konserter om året, rör sig hemtamt i flera genrer och musikstilar och uppträder ensam och med ensembler. Spelplatserna är festivaler, konserthus, långvård och kyrkor. Sagt om Kaya:Kaya Ålander är en artist med stor utstrålning och en fantastisk röst. Kaya har aldrig ett dåligt gig. Med sin glimrande personlighet lyfter hon vardagen till en ny dimension. - Hela branschen är till för dem som är unga. Det finns en åldersfixering som är tydlig inom musikbranschen. En sångerska skall helst inte vara över 25-30 år. Hon skall vara ung, söt och smal, förklarar Kaya Ålander. Att ständigt turnera och konsertera tar på kroppen. Sjukdom och förkylningar tar längre tid att kurera och Kaya Ålander släpar inte längre själv runt på sin sånganläggning såsom hon gjorde tidigare. I Gruppen Röda Bönor lärde hon sig att spela kontrabas, nu blir det mest komp på gitarr till sången. - Jag tycker jag sjunger mycket bättre nu, jag är mer sann, och har bättre tillgång till djupet, till känslor, inom mig, berättar Kaya Ålander. Som ung tänker en inte på att de äldre bär alla sina åldrar, alltså har access till alla åldrar. Jag kan känna mig som en 5-åring likaväl som en 67-åring. Kaya Ålanders röst är inte lika stryktålig som när hon var ung, och sjöng på gator och torg tills rösten försvann. Men hon sjunger idag lika starkt och med lägre, mer avspänd röst i ett brett register, eftersom hon har korta, breda stämband. - Det är spännande att sjunga i ett lägre register. I jazz och med mikrofon blir det mer intimt. Jag är ingen kändis men publiken dyker ständigt upp ändå! Det är meningen att jag skall sjunga och jag kommer att göra det tills jag vinklar upp tofflorna och dör, säger Kaya Ålander, som i programmet sjunger egen musik till texter av Moa Martinsson, Karin Boye och Röda Bönor. Dessutom en jazzstandard.  Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 18 Resan till Reims Gioachino Rossini Ingemar Anderson, tenor. GöteborgsOperan Inspelning: 1999-01-31 SR P2 1999-06-05 Kärleksvisa Kaya Ålander. Moa Martinsson Kaya Ålander, m fl Varför vi sjunger (Kaya LP YTF) 2003SOLICD 21 Parsifal Richard Wagner Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran. Winbergh, Gösta, tenor Parsifal. Kungl Operans kör, Kungl Hovkapellet. Segerstam, Leif. Live Kungliga Operan Parsifal Richard Wagner Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran. Winbergh, Gösta, tenor Parsifal. Kungl Operans kör, Kungl Hovkapellet. Segerstam, Leif. Live Kungliga Operan Mässa bwv 232 h-moll_ nr 24 (26), agnus dei Ingrid Tobiasson, mezzosopran. Drottningholms Barockensembla. Stockholms Kammarkör, Anders-Per Jonsson, dir O Don Fatale, Don Carlos Verdi Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran Gävlesymfonikerna, 1987 Karins Sånger, Cantata for Mezzo-soprano & stråkkvartett Nattens djupa violoncell Jan Wallgren Ingrid Tobiasson, mezzosopran. Stockholmskvartetten Rucklarens väg Stravinskij Ingemar Anderson, tenor. Göteborgsoperans Orkester och Kör. Live SR P2 Askungen Gioacchino Rossini Ingemar Anderson, tenor. Kjell Ingebretsen, dir. Göteborgsoperans Orkester Göteborgsoperans Kör Inspelat 2006-03-11 Stycke for viola da gamba solo a-dur John Jenkins Simone Eckert Arabella, akt 1 Richard Strauss Ingemar Anderson, tenor. Nina Stemme, dramatiska sopranen. Olaf Henzold, dir. Göteborgsoperans Orkester Inspelat 2006-11-25 Johanna Kaya Ålander Röda Bönor Önskan Ingalill Dunsö, musik. Karin Boye, text. Kaya Ålander, m fl Varför vi sjunger (Kaya LP YTF) 2003SOLICD 21 Med nätternas hjälp Lluis Llach, musik. Kaya Ålander, svensk text Varför vi sjunger (Kaya LP YTF) 2003SOLICD 21 What Are You Doing the Rest of Your Life Kaya Ålander, sång. Stefan Forssén, piano. Lars B Almkvist, trumpet. Live

- Ät bara välstekt biff och pommes frites, då blir du aldrig sjuk. Det rådet och många andra fick Hollywoodstjärnan Peter Stormare av Ingmar Bergman, berättar han när Kerstin Berggren träffar honom i hans hem i West Hollywood. Peter Stormare har en lång karriär  bakom sig inom film och tv men är också en erfaren teaterregissör. I Spotlight berättar han om tiden på Dramaten där han bland annat gjorde Fröken Julie och Hamlet med Ingmar Bergman. När Ingmar Bergman repeterade Backanterna på Kungliga Operan och premiären närmade sig var Bergman plötsligt spårlöst försvunnen. Efter mycket letande hittade Peter Stormare honom i en städskrubb vid foajén. Det var mycket nära att Ingmar Bergman hoppade av hela projektet.

Martina Montelius är premiärgäst i Radioteaterns nya porträtterande intervjuserie med Roger Wilson. Brunnsgatans teaterchef berättar om ångestdrivande skaparvånda, om kulturtanterna som de "nya backanterna" och om hur teater kan rädda liv. Martina Montelius fyller 40 i sommar. Hon är dramatiker och teaterchef och släpper snart sin andra roman, Oscar Levertins vänner. När hon scrollar igenom Radioteaterns föreställningar som finns på sverigesradio.se fastnar hon direkt för Backanterna från 1971 med Ernst-Hugo Järegård. Man kan inte välja någon annan pjäs!, säger hon. (Tyvärr finns inte längre Backanterna tillgänglig för lyssning, av upphovsrättsliga skäl. /Red.) I radions djupaste arkivgömmor har redaktionen också hittat en uppläsning av en dikt skriven av en femtonårig Martina Montelius. Där beskriver hon vilken förmögenhet hon har i sekunder. Möt Martina Montelius, som sjunger den medelålders kulturtantens frihets lov och som skriver i panik om nätterna, en arbetsmetod som hon omhuldar. Och teater kan rädda liv. Martina Montelius minns den teaterupplevelse som betytt mest för henne, den när hon som 13-åring såg Caligula på Teater Galeasen i Stockholm. I Teaterprogrammet kommer Roger Wilson varje fredag att möta aktuella teaterprofiler i längre intervjuer. Under våren kommer bland andra dramatenskådespelaren Johan Rabaeus och Stockholms Stadsteaters nya chef Anna Takanen att gästa programmet. Roger Wilson är Sveriges Radios förre Kulturkorrespondent och var från 2008 till 2014 programledare för P1:s filmprogram Kino. Han har också hörts i talkshowen Wilson i P1, P3 Homo, P3 Kultur och Flipper i P3 och bloggar just nu varje dag om sina upplevelser framför skärmen där ständigt nya avsnitt av Star Trek rullar under 1,5 år

Det andra programmet som fokuserar på dilemmat Att åldras som musiker. Är det en smärtsam eller kanske rent av befriande process att bli äldre som fri musiker eller att pensioneras från t ex ett operahus? Här möter vi Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran, Ingemar Andersson, tenorsolist, och Kaya Åhlander, jazz- och vissångerska. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Ingrid Tobiasson, 62 år, är dramatisk mezzosopran och hovsångerska, vars favoritroll är Kundry i Wagners sista opera Parsifal. Efter nypremiären på Stockholmsoperan 2003 skrev Tony Lundman: ”Och Tobiasson är helt enkelt knäckande bra. Hon är kvällens stora vokala behållning.” Ingrid Tobiasson började sjunga opera sent i livet. Innan arbetade hon i tio år som Dalcroze-pedagog och undervisade i dans, rörelser och avslappning. 30 år gammal tog hon sin första sånglektion. Efter utbildningen vid Operahögskolan i Stockholm debuterade Ingrid Tobiasson 1985 på Folkoperan som Amneris i Verdis Aida. 1988, 37 år gammal, anställdes hon på Kungliga operan. Andra viktiga roller blev Kundry, Ortrud, Fricka, Klytämnestra, Eboli, Suzuki, den äldre Christina i Gefors opera, Adalgisa, Elisabetta, Carmen, Omega i Börtz Backanterna och Portvakterskan i Ett drömspel av Lidholm. Ur Recensioner: ”Ingrid Tobiasson är makalös som Amneris i Aida. -– Rösten sviktar aldrig! Samt: ”Subtil och sublim är också kvällens grand old lady, Spader dam själv, Ingrid Tobiasson.” Vidare: ”Kvällens höjdpunkt blev emellertid Ingrid Tobiassons utförande av Mahlers Kindertotenlieder. Tobiasson sjöng med sorgfylld inlevelse, och med öppenhet och klarhet i diktionen. Dessutom var hennes röstklang skön över hela registret, oavsett styrkegrad. En mogen tolkning som gjorde intryck.” Samma månad hon fyllde 55 år blev Ingrid Tobiasson pensionerad från Stockholmsoperan. Året var 2006. Ingrid Tobiasson längtar efter att sjunga riktigt svåra roller. Men den tiden är passé, säger hon. Numera gästspelar Ingrid Tobiasson vid andra operahus och ger även konserter. Hon njuter av att kunna beröra människor med sin röst. - Man vill gärna vara på Kungliga operan. Trots att jag varje år kommer tillbaka dit känner jag en viss sorg, erkänner Ingrid Tobiasson. Vad som är bra är att jag lärt känna min röst på ett annat sätt. Jag har blivit duktigare på att förvalta, inte bara använda, det jag har. Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingrid Tobiasson känner att hennes självbild har blivit annorlunda sedan hon blev pensionär. Hon har en tydligare yrkesroll nu. - Som anställd vid operan var det mitt yrke att vara operasångerska, men nu ÄR jag operasångerska, kanske. Förr hade jag en hel stab till att hjälpa mig med att fördjupa mig i nytt material. Nu måste jag aktivt söka detta och märker att jag faktiskt kan själv. Det är ingen dålig känsla, berättar Ingrid Tobiasson. Ingrid Tobiasson, Eliasson Artists Stockholm: http://www.eliassonartists.com/index.php?option=com_content&view=article&id=212&Itemid=377 Ingrid Tobiasson, Stiftelsen Kungliga Teaters Solister: http://www.operasolisterna.se/medlemmar/ingridtobiasson/cv.html Tenoren Ingemar Anderson, 62 år, är äldst i ensemblen vid GöteborgsOperan, där han är solist sedan 1996 och har sjungit roller i ett flertal av operans uppsättningar. Ingemar Anderson har även gästat NorrlandsOperan och Malmö Opera. Senast gjorde han rollen som den gamle Kejsaren, prinsessan Turandots far, på Göteborgsoperan. Nu är Ingemar Anderson 62 år och enligt EU’s regler skall han pensioneras senast vid 67 år. Vägen till operan var krokig. Som 13-åring sjöng Ingemar Anderson rock och spelade elgitarr med ett garageband. Han började sjunga i kör som 17-åring och arbetade under tio år på ett dagcenter för förståndshandikappade. Han fick tjänstledigt för studier på Musikfolkhögskola och sporrades där som 30-åring att söka till Musikhögskolan i Malmö. 35 år gammal kom Ingemar Anderson till kören vid Stora Teatern i Göteborg efter att ha sjungit i Norrlandsoperans kör. - På Göteborgsoperan sjöng jag även Askungens elaka syster Tisbe och det var mycket intressant! Det var ingen dragshow. Jag gjorde det med allvar, en två meter lång Tisbe som vägde 107 kg, förklarar Ingemar Anderson. Jag lärde mig BH-greppet, hur jag skulle ta av mig yrkes-BH’n genom att korsa händerna och dra den över huvudet. Ingemar Anderson tycker att han nu sjunger bättre än någonsin även om han, vid en instudering av rollen som den Stekta Svanen i Carmina Burana, märkte att han hade tappat sitt höga D. - Min röst har mognat, men jag får jobba mer med stämbanden för att hålla igång dem. Som karaktärstenor behöver jag inte gå så högt som försteälskarna i operorna. Belmonte i Mozarts Enleveringen ur seraljen är den största roll jag gjort. Jag trivs med att sjunga småroller. Ingemar Anderson har inte hunnit fundera så mycket på vad han skall göra efter pensioneringen, men han vill gärna sjunga i Göteborgsoperans kör och starta en gambaorkester som skall spela tonsättaren John Jenkins 1600-talsmusik. Mest oroar han sig för ekonomin, då han har två tonårsbarn. - Men det löser sig nog, säger Ingemar Anderson och skrattar sitt bullrande skratt. Ingemar Anderson, GöteborgsOperan: http://sv.opera.se/om-oss/personal/portratt/ingemar-anderson/ Kaya Ålander, 67 år, är sedan trettio år professionell jazz- och vissångerska med rötter i proggen och musikgruppen Röda Bönor i Lund. Hon ger 110 - 150 konserter om året och har, förutom i Norden, framträtt i Spanien, Holland, Argentina, Finland och England. Hon rör sig hemtamt i flera genrer och musikstilar och uppträder ensam och med ensembler. Spelplatserna är festivaler, konserthus, långvård och kyrkor. Sagt om Kaya:”Kaya Ålander är en artist med stor utstrålning och en fantastisk röst. Kaya har aldrig ett dåligt gig. Med sin glimrande personlighet lyfter hon vardagen till en ny dimension.” - Hela branschen är till för dem som är unga. Det finns en åldersfixering som är tydlig inom musikbranschen. En sångerska skall helst inte vara över 25-30 år. Hon skall vara ung, söt och smal, förklarar Kaya Ålander. Att ständigt turnera och konsertera tar på kroppen. Sjukdom och förkylningar tar längre tid att kurera och Kaya Ålander släpar inte längre själv runt på sin sånganläggning såsom hon gjorde tidigare. I Gruppen Röda Bönor lärde hon sig att spela kontrabas, nu blir det mest komp på gitarr till sången. - Jag tycker jag sjunger mycket bättre nu, jag är mer sann, och har bättre tillgång till djupet, till känslor, inom mig, berättar Kaya Ålander. Som ung tänker en inte på att de äldre bär alla sina åldrar, alltså har access till alla åldrar. Jag kan känna mig som en 5-åring likaväl som en 67-åring. Kaya Ålanders röst är inte lika stryktålig som när hon var ung, och sjöng på gator och torg tills rösten försvann. Men hon sjunger idag lika starkt och med lägre, mer avspänd röst i ett brett register, eftersom hon har korta, breda stämband. - Det är spännande att sjunga i ett lägre register. I jazz och med mikrofon blir det mer intimt. Jag är ingen kändis men publiken dyker ständigt upp ändå! Det är meningen att jag skall sjunga och jag kommer att göra det tills jag vinklar upp tofflorna och dör, säger Kaya Ålander, som i programmet sjunger egen musik till texter av Moa Martinsson, Karin Boye och Röda Bönor. Dessutom en jazzstandard. Kaya Ålanders hemsida: http://www.kayaalander.se Kaya Ålander Blogspot: http://kayaalander.blogspot.dk