Podcasts about hollywoodstj

Hon är som en Hollywoodstjärna på valium, en siren från skuggornas USA.. Lana Del Rey har förfört en hel generation med sin melankoliska mix av glamour, förfall och gospeldoftande doom-pop. I veckans avsnitt borrar vi i hennes amerikanska dröm: lika mycket Sunset Boulevard som nedlagda bensinstationer och självförakt. Från flaggviftande lolitor till post-Trump-desillusion, vi spårar myten, musiken och mystiken bakom Del Reys säregna universum. En resa genom ett land av krossade hjärtan, cherry cola och evig skymning.Musikpodden finns även på:Instagram: Musik_poddenSpotify: Musikpodden med Arvid BranderApple podcast: Musikpodden med Arvid BranderKontakt: podcastarvid@gmail.comKällor:(För båda avsnitten)Musikjournalistik och kritik:The New Yorker – Emily Nussbaum, “Lana Del Rey's Postmodern Melancholy” (2012)Pitchfork – Jenn Pelly, “Lana Del Rey: Ultraviolence” (2014), samt Philip Sherburne, “Norman Fucking Rockwell! Review” (2019)Rolling Stone – Brittany Spanos, “Lana Del Rey: From Pop Star to Serious Artist” (2021)The Guardian – Laura Snapes, “Lana Del Rey: Chemtrails… Review – All-Americana with a Gothic Heart” (2021)NME – El Hunt, “Every Lana Del Rey Album Ranked” (2023)Vulture – Craig Jenkins, “Lana Del Rey: The Lost Generation's Torch Singer” (2019)Intervjuer och porträtt:The Fader – Duncan Cooper, “Lana Del Rey: The Saddest, Baddest Diva in Rock” (2014)Interview Magazine – Jody Rosen & Lana Del Rey, “Self-Mythology and the American Dream” (2015)Vogue (UK och US editions) – intervju med Del Rey inför Chemtrails Over the Country Club (2021)BBC Radio 1 – Zane Lowe-intervjuer (flera tillfällen mellan 2012–2023)Lyrik och konstnärliga verk:Violet Bent Backwards Over the Grass (Simon & Schuster, 2020) – Lana Del Reys första officiella diktsamlingUtvalda låtar med tydligt amerikanskt tema, analyserade:“National Anthem”“Born to Die”“Ride”“Cola”“God Bless America – And All the Beautiful Women in It”“Venice Bitch”“A&W”“Chemtrails Over the Country Club”“Arcadia”Akademiska och kulturteoretiska referenser:Journal of Popular Music Studies – artiklar om “nostalgic femininity” och postmodern estetik i Del Reys oeuvreKulturkritik om Sylvia Plath, David Lynch, Bruce Springsteen, och The Great Gatsby som relevanta parallellerYasmine Musico: “Tragic Americana: Lana Del Rey's Broken Dream” (PopMatters, 2022)YouTube-essäer och visuella analyser:The Americana Dream in Lana Del Rey – ensaesthetic (YouTube, 2021)Lana Del Rey: The Anti-Pop Star – Mina Le (YouTube, 2023)How Lana Del Rey Reinvented Sadness – Polygon Sound (YouTube, 2022)Sociala medier och offentlig reception:Lana Del Reys Instagram, särskilt inlägget “Question for the Culture” (maj 2020)Fansajter och diskussionsforum som lanaboards.com och Reddit-trådar i r/LanaDelReyMottagandet från samtida artister (t.ex. Lorde, Billie Eilish, Taylor Swift) och kritik mot hennes uttalanden om feminism, ras och autenticitet.Musikvideor och bildanalys:“Ride,” “Born to Die,” “Young and Beautiful,” “Norman Fucking Rockwell,” “Chemtrails Over the Country Club,” “A&W” – analyserade utifrån användning av 8mm-estetik, patriotiska symboler, filmiska referenser och amerikansk nostalgi. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter en fråga om mångfald stängdes P1 Kulturs reporter Emma Engström av från intervjun med Hollywoodstjärnan Viola Davis, som spelar svart kvinnlig president i nya filmen G20. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tonläget blir allt skarpare i kulturlivet i USA. Den amerikanska myndigheten FCC har börjat en utredning mot Disney och ABC angående deras mångfaldsprogram. Samtidigt har Donald Trump utfärdat en presidentorder mot Smithsonian Institute i Washington, för att ta bort ”anti-amerikansk ideologi” från museikedjan, samt återupprätta monument och statyer som tagit bort under de senaste fem åren. Vad innebär detta? Sveriges Radios Washingtonkorrespondent Ginna Lindberg gästar P1 Kultur.KLASSIKERN: ”DET NYA LANDET” – BIRROS OCH MOODYSSONS FLYKTINGDRAMAHistorien om Ali, Massoud och Louise fick miljonpublik då den visades på SVT i mars 2000. Men deras öde fångade inte bara publikens hjärtan. Den visade också en ny sida av Sverige, som inte skildrats tidigare i svensk drama och som skapade en debatt där manusförfattarna också fick svara på frågor om flyktingpolitik och Sverigebilden. Men framför allt var det en serie som fick sin publik att både skratta och gråta. Där rollfigurerna fick vara komplexa. Och som kom under en tid då ord som mångfald och mångkultur precis hade börjat användas för att beskriva Sverige. Men det finns delar av både serien och den efterföljande debatten som är kusligt lik dagens samhälle, en kvarts sekel senare. P1 Kulturs Saman Bakhtiari har sett om ”Det nya landet” och pratat med manusförfattaren Peter Birro.REPORTAGE: MÖT LYSSNARJURYN SOM UTSER VINNAREN AV SVERIGES RADIOS ROMANPRISFem bokslukare från hela landet röstar fram vinnaren av Sveriges Radios Romanpris i nästa vecka. P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj låter oss bekanta oss med den så kallade Lyssnarjuryn: Alma Martinsson, Jan Unga, Cristina von Schéele, Teodor Fridén och Benigna Polonyi. Det visar sig att böcker är en stor del av deras liv och ger möjlighet att både fly och förstå verkligheten.SÅ KÄNNS DET ATT ”GÅ IN I VÄGGEN” PÅ TEATERSCENEN?Diagnosen ”utmattningssyndrom” ska tas bort i Sverige 2028. Men än finns tid. På torsdagskvällen var det premiär för ”Funeral of Lady Sapiens – Välkommen in i väggen” på Uppsala stadsteater. Dramatikern och regissören Helle Rossing har utgått från sina egna erfarenheter av utbrändhet och vill ge en både mörk och komisk inblick i hur livet kan kännas både innan och mitt i ”den ökända väggen”. Vår teaterkritiker Jenny Teleman var på premiären och kommer till studion för att berätta mer.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

Visst är det trevligt att få ett leende av en annan människa. Det kan verkligen göra skillnad. Men om någon ler mot dig så nästan mungiporna nästan spricker, då är det något som är fel. Vi har sett filmen SMILE 2, och i den filmen vill du verkligen inte ha detta skruvade märkliga leende. För om du får det, ja då kan dina dagar vara räknande. Året är 1975 och om 90 minuter skall ett nytt humorprogram i tv lanseras. Man har samlat nya komiker som Chevy Chase, Dan Akroyd, John Belushi, Billy Chrystal, mfl. Ingen vet ingentligen vad det skall handla om och strukturen är kaos. Men historiskt sett så vet vi ju att SATURDAY NIGHT LIVE skulle bli en långkörare och språngbräda för många nya komiker. Vi har sett filmen om denna banbrytande kväll. Och så kunde vi ju inte låta bli. Vi kanske är sist på bollen men nu har vi också sett body-horror-rullen THE SUBSTANCE med Demi Moore. Hon är en Hollywoodstjärna som fyllt 50 år. Tv-bolags-chefen Harvey (Dennis Quid) menar att när man fyllt 50 år så är det ingen som vill se en kvinna på tv längre. Så hon får sparken. Men när hon får chansen att ta en substans som kan göra henne yngre, vackrare och sitt bästa jag, så tvekar hon inte. Finns bara en regel. Om 7 dagar måste man byta tillbaka , annars blir det konsekvenser... Där har ni det. Kvällens smörgåsbord. Häng med, det blir kul. Vi lovar!

Ett storbråk har blommat upp i Hollywood. I ena ringhörnan står skådespelerskan Blake Lively – i den andra skådespelaren och regissören Justin Baldoni. De två Hollywoodstjärnorna jobbade tillsammans i den uppmärksammade filmen; ”It ends with us” som hade premiär i augusti förra året. Men under hösten har snacket kring filmen handlat om något helt annat och i december så lämnade Lively in en stämningansökan mot Baldoni för bland annat sexuella trakasserier. Baldoni har svarat med att lämna in en stämningsansökan mot tidningen New York Times som granskat fallet. Varför har det här blivit en så stor händelse? Går det att avgöra vem som har rätt och vad innebär det här för deras karriärer? Gäst: Natalie Demirian, nöjesreporter på Aftonbladet. Programledare och producent: Jenny Ågren. Klipp från: Today. Kontakt: podcast@aftonbladet.se.

Kort smakprov, för att höra detta avsnitt bli prenumerant för 39 kr i månaden på https://underproduktion.se/stormensutveckling Om det uppstår problem mejla support@underproduktion.se Liv om den norska kändisjournalisten som försöker cancellera Hollywoodstjärnor för oartighet. Ola om att Slaget vid Trastfältet efter 650 år av obegriplig Balkansekterism till slut har fått en tydlig förlorare. Jonatan listar det han är glad över och det han ångrar i sitt liv. Skicka era frågor till stormensfragelada@underproduktion.se

Skådespelaren och Hollywoodstjärnan Peter Stormare visste redan som litet barn att han skulle stå på scen. Hans inre röst hade sagt det till honom, men han berättade det inte för någon. Nu, efter över 40 år i branschen, har han minst sagt skrivit teater och filmhistoria med roller i succér som Fargo, Armageddon, Jurassic Park, The Big Lebowski, Chocolat, Minority Report och många, många fler. Peter delar öppet med sig av minnen från filminspelningarna, av hur det är att arbeta med Steven Spielberg och varför ”bonn-hybris” varit en av hans nycklar för att lyckas. Men vi pratar också om hur Peters inre väsen, om hans tro, hur han samtalar med änglar och hur han varje dag hittar mirakel i sitt liv. Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Läs Peter Stormare: Pojken från Arbrå Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Skådespelaren och Hollywoodstjärnan Peter Stormare visste redan som litet barn att han skulle stå på scen. Hans inre röst hade sagt det till honom, men han berättade det inte för någon. Nu, efter över 40 år i branschen, har han minst sagt skrivit teater och filmhistoria med roller i succér som Fargo, Armageddon, Jurassic Park, The Big Lebowski, Chocolat, Minority Report och många, många fler. Peter delar öppet med sig av minnen från filminspelningarna, av hur det är att arbeta med Steven Spielberg och varför ”bonn-hybris” varit en av hans nycklar för att lyckas. Men vi pratar också om hur Peters inre väsen, om hans tro, hur han samtalar med änglar och hur han varje dag hittar mirakel i sitt liv. Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Läs Peter Stormare: Pojken från Arbrå Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

P1 Kultur djupdyker i två bioaktuella regissörer Yorgos Lanthimos har återigen samlat Hollywoodeliten i Kinds of Kindness och Kevin Costner återvänder till prärien i westerneposet Horizon: An American Saga. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. LANTHIMOS! SÅ BLEV DEN GREKISKE REGISSÖREN STJÄRNORNAS FAVORITHan slog igenom med den grekiska filmen ”Dogtooth” 2009. Numera radar Hollywoodstjärnor som Emma Stone, Nicole Kidman och Colin Farrell upp sig för att få vara med i hans filmer. Efter ”The Lobster”, ”The Killing of a Sacred Deer”, ”The Favorite” och ”Poor things” är Yorgos Lanthimos nu bioaktuell med ”Kinds of Kindness” - där Emma Stone återigen står framför kameran.Men Lanthimos är mer än en kritiker- och skådespelarfavorit, han är älskad på bred front. Kulturredaktionens filmkritiker Emma Engström och teaterregissören och skådespelaren Rikard Lekander benar ut hemligheten bakom Lanthimos framgångar.I HUVUDET PÅ KEVIN COSTNERI helgen är det biopremiär för första delen av ”Horizon: An American Saga” - ett westernepos som regisserats och finansierats av Kevin Costner, som också spelar en av rollerna i detta ensembledrama om hur ”the west was won”. Parallellt gör han succé som patriark i det samtida westerndramat ”Yellowstone” i streamingvärlden. Men vad är det med just westerngenren som lockar Kevin Costner så? Kulturredaktionens Emma Engström vet mer.Programledare: Lisa BergströmProducent: Maria Götselius

David Beckham har återigen hamnat i hetluften - denna gång handlar det om pengar istället för fotboll. Trots framgången med köpet av MLS-klubben Inter Miami, som kallats för en av tidernas bästa sportinvesteringar - är Beckham inte nöjd. Varför bråkar den före detta fotbollsstjärnan om pengar? Har han inte redan tillräckligt? Och vad är egentligen orsaken till de ekonomiska kontroverserna? Gäst: Makoto Asahara Programledare: Erika Nielsen

Nicke berättar hur det gick till när han blev drogfri och nykter medan Janne intervjuade bisonoxar och Hollywoodstjärnor.

Det har kallats för Hollywoods sämst bevarade hemlighet. Ett danskt läkemedelsbolag utvecklade Ozempic, en diabetesmedicin som även visade sig fungera för viktnedgång. Nu när fler och fler öppet medger att de tar sprutor för att gå ner i vikt så har tonen börjat skifta. Vad har de nya medicinerna egentligen för baksidor? Programledare: Tara Moshizi. Med DN:s medicinreporter Anna Bratt. Producent: Sabina Marmullakaj.

Kalle Berg pratar om att Hollywoodstjärnan Ewan McGregor är i Göteborg för att ta emot Göteborg Filmfestivals hederspris, och för att göra PR för en ny film med den nästan helt okända svenske regissören Niclas Larsson. Han berättar också om den skarpladdade granat som hittades vid Israels ambassad i Stockholm igår. Fanny Wijk pratar om det osannolika fynd som gjordes i ett hus som medlemmar från humorgruppen JLC köpt i Mölndal – nämligen guldtackor värda elva miljoner. Men vem har rätt till guldet? Det ska nu avgöras i rätten. Sen kommer Daniel Gillblad, AI-expert och på säkerhetsföretaget Recorded Future, och pratar om vad illasinnade hackers skulle kunna ställa till med. Vi checkar också in med Mello-reporter Jan Andersson inför att Melodifestivalens första deltävling går av stapeln i helgen. Dessutom: Unga bryr sig mer om träning än politik, tv-kanal förstorade politikers bröst och Love is blind-deltagare bortklippta.--Programledare: Kalle Berg och Fanny WijkNyhetsuppläsare: Isabella PerssonProducent: Emelie HagbardAnsvarig utgivare: Christofer AhlqvistNyhetsshowen är en livesänd podd från Göteborgs-Posten. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Giorgio Armani är en av dagens största modeskapare, för att inte säga den allra största och kanske den allra sista. Han har dessutom alltid varit konsekvent i sin nedtonade och eleganta stil. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Giorgio Armani är en av modevärldens mest framgångsrika designer någonsin. Han är också en av de mest energiska. I juli fyller han 90 år och har först nu personligen börjat slå av på takten, lite grann. Men hans modemärke – eller märken, för det finns fler – har lagt in en extra växel och går just nu som tåget.Men så ligger den stil som Armani alltid konsekvent förespråkat under snart femtio år – en nedtonad elegans i neutrala färger utan logotyper – helt rätt i en tid där det gafflas om ”stealth wealth” och ”quiet luxury” där kläder ska viska och inte skrika.Och ingen har gjort mer än Giorgio Armani för att hålla kostymen relevant inom modet, hur ofta den än har räknats ut. Redan i slutet av 1970-talet introducerade han en helt ny typ av kostym genom att göra den: ”lika mjuk som en cardigan och lika lätt som en skjorta”, som han själv har beskrivit den som.Giorgio Armani var också först med att klä Hollywoodstjärnor på röda mattan. Idag är fenomenet att modehus sponsrar kändisars kläder till röda mattan mera regel än undantag. Vi träffar journalisterna Hans Shimoda och Agneta Elmegård för att ta reda på hur utvecklingen sett ut i Sverige, samt hur det går till när röda mattan-kläder betygssätt. Skönhetsjournalisten Hedvig von Mentzer berättar om hur det gick till när Armanidoften Acqua di gio erövrade världen. Och så pratar vi Armanikostymer och skrädderikonst med modechefen Daniel Lindström och skräddaren Frederik Andersen.Gäst i studion är Cia Jansson, mediechef på Aller media och modejournalist.

Del 2 av 4. Några nedhuggna träd utanför Villa Söderås hamnar mitt i en nationell bankskandal. Mäklaren hoppas att Hollywoodstjärnan Uma Thurman ska flytta in. Kändispolisen Tommy Lindström berättar hur det var att jobba ihop med Johan Lundberg – och om deras planer för villan.

Fares Fares är kanske Sveriges enda RIKTIGA filmstjärna som gjort succé med filmer som Jalla jalla, The Nile Hilton Incident och Boy from heaven. Nu gör han regidebut med nya filmen En dag och en halv. Vi pratar om strejken i Hollywood! Kommer AI ta över? Myggor! Långburk på parkbänken! Gladiator! Dessutom får vi svar på varför P3 Nyhets Babs Drougge är med i En dag och en halv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: David Druid och Margret Atladottir

Bergmanveckan fick finbesök av en annorlunda Hollywoodstjärna. Aubrey Plaza spelar ofta skruvade och sarkastiska rollfigurer - som i succéserien White Lotus. Nu har hon spelat in storfilm med Francis Ford Coppola. MÖTE MED TINDRA MONSEN FRÅN "BARRACUDA QUEENS"Hon gör en av rollerna i den populära Netflix-serien "Barracuda Queens" om ett tjejgäng i den abslouta överklassen som börjar begå inbrott i välbärgade villaområden för att finansiera sin livsstil. Tindra Monsen gästade Bergmanveckan på Fårö där hon framförde Persona som monolog.TV-TIPS INFÖR SOMMAREN Allt från den italienska gangsterserien "The Good Mothers" på Disney Plus till "Ina

Nyfikna lyssnarfrågor leder till att Kjersti och Magnus avslöjar vilka kvinnliga och manliga Hollywoodstjärnor som har störst egon och sämsta ryktet. Hängs ut gör en hyllad Oscarsveteran och en kvinnlig pristagare med skandinaviska rötter. Kjerstis nummer ett lider av noll humor och Magnus list-toppare har en självkänsla större än vår planet. Extra smaskigt blir det när visar sig att Kjersti varit på fyllan med en av skådespelarna på ett hotell i New York.livetilalaland.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lovisa har besökt den spanska solkusten där hon ledde en konferens. Detta berättar hon mer om i veckans avsnitt. Och Jessica har bland annat hunnit med att gå på ELLE-galan! Givetvis måste hennes Hollywoodstjärnelook få lite plats i veckans podd också. Lovisa har förberett en allitteration som hon vill dela med sig av, vars innehåll passade perfekt när hon nyligen tränade vid de sydligare breddgraderna. Hon bjuder därför på tre rejäla träningstips som går att mixa med lek & spel och som dessutom går att anpassa till utomhusträning. Jessica, som får inspiration av detta, flikar även hon in med några övningar som funkar inom konceptet. Så var beredda nu, för här kommer en lista med tre stycken bastips - men också en hel del bonustips. Övningar, som ni kan välja och vraka bland när ni tränar ute i solen. För snart, snart kommer faktiskt värmen! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

2020 blev klubben Wrexham världskänd över natt då Hollywoodstjärnorna Ryan Reynolds och Roy McElhenney gick in och köpte klubben. Och nu har första målet avklarats: klubben har tagit sig upp från femtedivisionen in till engelska proffsfotbollen. Vad är det som har gjort Wrexham till en global sensation? På vilka sätt har Reynolds & Co förändrat klubben? Och är detta en hållbar typ av satsning som vi kommer få se mer av i framtiden? Programledare: Julia Karlsson Gäst: Makoto Asahara

I veckans huvudavsnitt pratar vi om Ralph Yarl, 16-åringen som i Kansas City blev skjuten i huvudet för att han plingade på fel dörr. Vi diskuterar rasismen som präglar fallet, fördomarna som ledde till skjutningen, gärningsmannens möjliga försvarstaktik och dom mest sannolika påföljderna. Sen ger vi en uppdatering om Jonathan Majors, Hollywoodstjärnan vars snabba uppgång ser ut att följas av ett historiskt fall. På sina hörn blir det också snack om de skyhöga riskerna i att köra bil, nya draman inom svenska standup-scenen och förskolelärares löner.  Stötta oss på Patreon för regelbundna bonusavsnitt + mer! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Folk rasar på en kändisbrunch som ägde rum i veckan. Pontus Rasmusson är i farten och nu vet vi exakt vad det är Paow gjorde när hon gjorde en så kallad "barbiefitta". Julia Franzén och Josephine Qvist har gjort samma ingrepp (som låter läskigare än var det kanske är) och nu är Paow sugen på att göra samma slags ingrepp. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt pratar vi om storbråket som utbröt mellan Janne Andersson, Sveriges förbundskapten i fotboll, och Bojan Djordjic, Viaplay-expert. Vems fel var det? Fanns det underliggande rasism i Anderssons ord? Hur bra var ursäkten?Sen diskuterar vi anklagelserna om kvinnomisshandel som riktats mot Hollywoodstjärnan Jonathan Majors. Vi snackar de som omedelbart rider ut till hans försvar och vissas obegripliga jämförelser med Emmett Till-fallet. Men också om de som påstår sig sitta på inside info om Jonathan Majors förflutna och de som hävdar att man är på gärningsmannens sida om man väntar in polisundersökningen och bevisen innan man formar sig en åsikt.  Stötta oss på Patreon för regelbundna bonusavsnitt + mer! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den här veckan träffar jag Dragomir ”Gago” Mrsic – prisad elitidrottare, idrottsledare, coach och skådespelare som fick sitt genombrott i Snabba Cash 2010 och sedan dess varit med i hyllade serier som Bonusfamiljen och Innan vi dör och som spelat mot Hollywoodstjärnan Tom Cruise. Dragomir växte upp i Stockholmsförorten Fittja under tuffa familjeförhållanden.Han berättar om hur det är att gå mot oddsen och att sträva efter mål utan tryggheten av en familj som supportar. ”Ingen väntade på mig utanför när jag tog studenten, jag gick ut själv och tog en hamburgare.”Efter att ha avtjänat tid i fängelse för att ha genomfört ett välkänt rån började han studera till idrottsledare och hamnade så småningom på skådespelarbanan. Men hur gör Dragomir för att pusha sig själv och göra förändringar i livet? Och blir han någonsin nervös av att stå på scen?Vi pratar om hur man kan använda rädsla som en motor i livet, vikten av att utmana sig själv men också kunna stanna upp och vara stolt över det man åstadkommit. Vi pratar även om hur varje person är regissören av sitt liv och hur viktigt det är att vara tacksam över de små sakerna i vardagen. Dragomir berättar dessutom om 21days.se, en plattform han tagit fram för att hjälpa människor att maximera sin potential. Är du nyfiken på Dragomir hittar du mer här: Instagram: @dragomirmrsicofficialhttps://www.21days.se Lyssna, Dela, och Prenumerera.Med kärlek,SofieInstagram:@sofie_kraft@staygrounded.podcast@groundedfactoryMusik: John Martin, Albin Tjernberg.Foto: Stina Caesar.Hosted on Acast.© Sofie Kraft Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Han är engelskaläraren som blev en av världens rikaste människor, men som gjorde sig ovän med makten i Kina och plockades ner på jorden igen. Den 11 november 2020 slår den kinesiska e-handelsjätten Alibabas årliga shoppinghögtid Singles Day ett svindlande försäljningsrekord. Företagets grundare Jack Ma har blivit synonym med framgång i Kina. Han är en världskändis som trivs i rampljuset, van vid att skaka hand med presidenter och vimla med Hollywoodstjärnor.Men när Alibabas kunder handlar varor för drygt 56 miljarder dollar den där novemberdagen 2020 är Jack Ma mystiskt försvunnen. Snart börjar det spekuleras i vad som egentligen har hänt med den kinesiske miljardären.I P3 ID om Jack Ma skildras historien om hans uppgång och fall. Efter att ha vuxit upp i fattigdom i ett Kina som trasats sönder av kulturrevolutionen blir han plötsligt det osannolika ansiktet utåt för en ny revolution i landet IT-revolutionen i slutet av 90-talet.Hör berättelsen om hur en tanig kille från staden Hangzhou, som fick nej på varje jobb han sökte i sin ungdom, upptäckte internet och därefter tog sig an de amerikanska giganterna Ebay och Amazon och segrade.Jack Ma har själv sagt att den fiktiva filmfiguren Forrest Gump är hans idol, och hans egen livshistoria ska visa sig ha flera likheter med Tom Hanks älskade rollprestation.För likt Gump blir Ma ständigt underskattad av sin omgivning tills han råkar göra sig ovän med fel personer i den kinesiska maktsfären.Medverkar i avsnittet gör Kristina Sandklef, oberoende Kinaanalytiker, Johan Lagerkvist, professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet, och Duncan Clark, internetkonsult och vän till Jack Ma.Avsnittet gjordes av Studio Olga vintern 2023.Programledare: Carl-Johan UlvenäsAvsnittsförfattare och reporter: Patrick StaneliusProducent: Carl-Johan UlvenäsLjudmix: Fredrik NilssonLjudklippen i avsnittet är hämtade från: Sveriges Radio, ABC, NBC, Bloomberg, Youtube samt dokumentärfilmen "Crocodile in the Yangtze The Alibaba story".Boken "Alibaba: The house that Jack Ma built", av Duncan Clark, har också varit till hjälp under arbetet med det här avsnittet.

I en värld där känslor i allt större utsträckning konsumeras, och där fiktion och verklighet tycks byta plats, vilken är då konstens och kulturens uppgift? Sonia Hedstrand beskriver en genomgripande förändring i våra samhällen som idag blir allt tydligare, inte minst i den japanska populärkulturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen den 23 augusti 2021.Del 1: Flörten i RomVi har stämt möte vid Piazza Venezia i gryningen. Emanuele är en italiensk kille strax över 20 år som hälsar mig med ett genuint leende och en kindpuss. Under två timmar ska han visa mig sina personliga smultronställen i Rom. Vi småpratar och skrattar medan han guidar mig till de bästa utkiksplatserna runt Forum Romanum och Colosseum, och tar en caffelatte på en liten hipster-caffèteria där han känner baristan. Emanuele är inte bara en snygg och charmig kille, han har även en bra kamera. Poängen med den guidade turen är framförallt att ta fördelaktiga porträtt av mig vid särskilt pittoreska vyer. Samma kväll lägger jag upp fotografierna på sociala medier och slår genast personligt lajkrekord. Emanuele säljer sina privata tjänster på nätet för 85 euro per promenad under rubriken Instagram boyfriend experience, med det unika försäljningsargumentet: en instagram-pojkvän tröttnar aldrig på att ta bilder av dig.Vad är egentligen ett arbete idag? Innebörden av ordet arbete har expanderat de senaste decennierna. Idag är ett arbete i princip vad som helst som en kan tjäna pengar på. Som att köpa och sälja saker på Ebay, youtuba om att en blivit mobbad, visa rumpan på Instagram, eller som jag nyligen såg affischeras runt om i Stockholm: skruva ihop någon annans ikeamöbler, eller utföra vilka hushållsnära tjänster som helst åt den som har brist på tid men desto mer i plånboken.Samtidigt som allt färre unga söker till konstskolor så lönearbetar allt fler med estetisk gestaltning. Emanuele har inte gått någon fotoutbildning eller konstskola. Det behövs inte, de grundläggande kunskaperna i fotografering, som att fokus ska sättas i ögat på den som porträtteras, att använda kort skärpedjup för att objektet ska separeras från bakgrunden med mera, det är allmängods idag. I den digitala barndomen på 1990-talet kunde en arbetslös ungdom få en gratis kurs i bildbehandling av arbetsförmedlingen, vilket snabbt resulterade i ett välbetalt jobb på ett nytt fräscht it-företag. Retusch-jobb för reklam var ett lukrativt extrajobb för konstnärer och aspirerande fotografer. Så är det inte längre. När alla kan fotografera och redigera i sina appar blir bildhanterarna den kreativa klassens proletariat.År 1977 beskrev Susan Sontag i sin berömda bok Om fotografi hur de då mest arbetsdisciplinerade folken; japaner och amerikaner, var de som fotograferade mest idogt på sina semestrar. Hennes analys var att industrisamhället fostrat arbetarna så hårt att ledighetens frånvaro av arbetsplatsens fasta struktur skapade ångest. Fotograferandet blev ett ställföreträdande arbete, en aktivitet som gör att en känner sig produktiv. Idag har fotograferande blivit en del av det arbete för arbete som många av oss kontinuerligt måste utföra för att hålla oss aktuella på arbetsmarknaden, på dejtingmarknadens appar och sajter, och på den vän-marknad som sociala medier utgör. Gränserna mellan dessa livets olika områden har suddats ut, arbetet har trängt in överallt. Många har glömt hur en gör när en är ledig. I den kulturella, om än inte alltid i den ekonomiska, medelklassen går mer och mer (ofta obetald) arbetstid åt till redigering av den egna framställningen och eftersom alla ens vänner är uppslukade av sina olika prekära frilansarbeten är det lätt att känna sig ensam när en väl får semester. Då börjar en instagramma febrilt för att vara med i gemenskapen online.Det är inte många som verkar reflektera över vad det handlar om när jag lägger upp Emanueles snygga foton av mig i Rom på mina konton på sociala medier. Slentrianmässiga lajks rasar in. Kommentarer som såå fina bilder av dig, åtföljs av hjärt-emojis. Människan är fixerad vid bilden av människan. Särskilt den iscensatta, vackraste versionen av en själv. Den enorma ilska som smygfotografering väcker förklarar Susan Sontag med att det fråntar människor rätten att posera som sina idealjag.Instagram-pojkvännen Emanuele var förstås bara en pose. Den enda närmare kontakt kunden får är att hålla honom i handen, i en iscensatt spontan social-medie-trop som kallas follow me; bilden tas ur pojkvännens synvinkel och vi ser hans arm sträckas in i bilden mot kvinnan, fotografiets objekt. Syftet är att fejka för de digitala vännerna att kunden har en semesterflört i romantiska Rom. Posen follow me används även flitigt av resebolag som vill locka manliga kunder, de ska känna att om de köper den där resan till Thailand så får de inte bara paradisstranden på bilden, utan även en härligt leende ung kvinna på köpet. Det spelar ingen roll att alla förstår att det inte är på riktigt, det viktiga är den känsla som kunden köper. För sådär tre decennier sedan eller mer hade jag kanske träffat Emanuele på gatan i Rom och han hade erbjudit sig att visa mig staden gratis. Flörten hade kanske varit på riktigt. Men nu sker mer och mer av mänsklig interaktion genom ekonomiska transaktioner. På ett ytligt plan är det förstås skönt att lämna Emanuele utan att känna att jag är skyldig honom något. En man som ägnar flera timmar åt att guida en okänd kvinna runt Rom skulle i det gamla systemet förväntat sig något i gengäld. Nu har jag köpt mitt oberoende. Skönt Men i ett mer långtgående perspektiv skapar dessa emotionella tjänster problem.Sociologen Arlie Russel Hochschild menar att pengatransaktioner för det som förr var gratis slår sönder nära och djupa relationer. I sin bok The Outsourced Self ställer hon sin mormors värld i en by där alla hjälpte varandra med skörden emot ett samhälle med surrogatmödraskap och andra extrema och allt intimare tjänster, som förstör gåvoekonomin, beroendet av varandra, som inte bara var nödvändigt för överlevnaden, utan även skapade djupa och långa relationer. Att detta blir ett problem visas även av forskning som kommit fram till att rika människor har sämre empati och upplever större ensamhet än fattiga, som tvingats till ömsesidig hjälp för sin överlevnad.Det japanska utrycket muen shakai betecknar smärtan över social ensamhet, att inte känna tillhörighet eller sammanhang i ett relationslöst, alienerat samhälle. I en undersökning från 2006 säger 15 procent av japanerna att de inte har några sociala relationer alls.Den italienske arbetskritikern Franco Bifo Berardi kallar dagens produktionsordning för olyckofabriken. Arbetaren blir själsligt allt fattigare ju mer rikedom hen producerar. Enligt Berardi ger själens underkastelse upphov till en förlust av verklig kontakt med andra, och med sig själv. Det fragmenterade, prekära livet utesluter den stadga som krävs för att vi ska uppleva verklighet och förankring. En viktig poäng med att gå på teater eller film var att komma ut efteråt och mötas av verkligheten. Men idag går vi alltmer sällan ut ur fiktionen, vi går bara automatiskt vidare till nästa avsnitt, och skådespelet på sociala medier pågår dygnet runt. Agentsjukan kallas det när en tjänsteman inom underrättelseverksamhet har svårt att släppa sin roll och vill stanna kvar i sitt spelade liv. Det är så mycket enklare att leva i fiktionen.Del 2: Arbetets skådespeleriUnder en kabuki-teater-föreställning i 1600-talets Edo, dagens Tokyo, kunde män i publiken, inför att vissa populära skådespelare skulle göra entré på scenen, uttrycka sitt gillande med ett stärkande skrik. En dåtida teaterdirektör med känsla för PR kom då på den lysande idén att betala några män för att sitta i publiken och ropa. Denna skådespelande teaterpublik kallas sakura, vilket betyder falsk kund. Sedan dess har statister arbetat undercover i verkligheten som konsertpublik, som köande till restauranger, som bildskön utfyllnad på matchmaking-fester med mera. Men under de senaste åren har sakura-arbetet utvecklats till att handla om relationer. Förmedlingar online som Family Romance eller Hagemashi-tai ( Vi vill göra er lyckliga på japanska) erbjuder tjänster som hyr-pojkvänner, hyr-flickvänner eller hyr-föräldrar. Du kan hyra ett tjejgäng att sjunga karaoke med, eller någon som ber om ursäkt å företagets vägnar till ett annat företag, du kan hyra en vän att gå till Disneyland med, eller en butlertjänst, en man som gör hemarbete åt kvinnor. Jag vill vara singel och fri, men vill ändå vakna till ljudet av en kvinna som lagar mat i mitt kök, som en potentiell spekulant på en så kallad kontrakt-fru i Tokyo sa.Ryuchi Ichinokawa är chef för hyrfamilj-företaget Hagemashi-tai". Han berättar att han inte vill anställa skådespelare eller alltför vackra människor. Likt hemliga agenter ska hans sakura-arbetare kunna passera obemärkt, inte hota kunderna eller deras ovetande bekanta med överdriven skönhet. Liksom hemliga agenter ska de passa in, fylla sin funktion och vara lätta att glömma igen. I en stad som Tokyo på över 13 miljoner invånare är risken minimal att mötas igen av en slump. Detta skådespelarnas prekariat fungerar för att invånare i stora städer inte har mental eller känslomässig förmåga att ta in alla människor de möter. För att hantera ett kaos av intryck måste de reducera andra människor till klippdockor. Ingen ställer några djupare frågor till sakura-arbetarna. Som inhyrda släktingar på ett bröllop räcker det att de följer ett enkelt manus. Mänskliga relationer blir tunna.Den svenske sociologen Roland Paulsen beskriver i sin bok Arbetssamhället - Hur arbetet överlevde teknologin (2010), hur synen på arbete förändrats från historisk tid till idag. Paulsen skriver att trots att vi bara skulle behöva arbeta några timmar i veckan med den utvecklade teknik vi har idag, så arbetar vi nu mer än vi gjorde för 30 år sedan. Arbetet har blivit ett självändamål. Karl Marx tänkte sig att det kreativa arbetet skulle bli självförverkligande när det skedde utanför kapitalismen. Han hade inte räknat med att kreativitet och uttrycksbehov kunde sugas upp och exploateras av samma system. Vårt prioriterande av att förverkliga oss själva genom arbetet har lett till att fler och fler lever som singlar. Det händer då att den passionerade arbetaren kan börja känna sig lite ensam, utan nära relationer. Det är detta problem som den japanska kapitalismen nu löst, genom smidiga emotionella tjänster.Megumi arbetar dagtid på kontor, men på kvällarna går hon till sitt extrajobb som kabakyara, sällskapsdam på en nattklubb, där hon får betalt för att dricka och flörta med män. Hon säger att hon går till jobbet med inställningen att hon ska på fest. Jag spelar olika karaktärer på mitt kontorsjobb och på mitt hostessjobb. Jag anpassar min personlighet efter olika kunder, berättar Megumi. Om en arbetsgivare kräver att arbetaren uppträder med en viss sorts personlighet, så skaffar hon ett extrajobb för att leva ut en annan sida av sig själv. Det kan vara en metod för att klara av ett fragmenterat, prekärt liv. Alla behov kan kanaliseras in i lönearbete. Det är kul, säger Megumi, Det är som cosplay.Mazayuki Okahara är professor i emotionell sociologi vid Keio-universitetet i Tokyo. Han berättar om hur massutbildningen i ett Japan som på 1970-talet stod på höjden av sin ekonomiska utveckling resulterade i ett överflöd av högutbildade arbetare. Fina examina och höga betyg räckte inte längre. Kommunikationsförmåga, charm och utseende blev utslagsgivande konkurrensfördelar för att få ett jobb. Ett japanskt företag anställer hellre en trevlig arbetare med rätt personlighet som kan passa in på arbetsplatsen och sprida en god stämning runt sig, än en som är bäst själva arbetsuppgifterna. Detta i kombination med en historisk förkärlek för tjänster som gör livet bekvämare har resulterat i en servicekultur som professor Okahara beskriver såhär: Du ska inte behöva be flygvärdinnan om ett glas vatten, hon ska ha förstått att du är törstig innan du har sagt något. Även i väst är leenden och trevligt bemötande något som numera konsumeras, från yogaläraren, servitrisen, massören, kassapersonalen.Redan 1956 gav den amerikanske sociologen Erwing Goffman ut den epokgörande boken Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik, där han analyserar social interaktion inom amerikansk borgarklass på 1950-talet i teater-termer. För att göra intryck på sin publik måste aktören ha rätt utseende och framföra sin roll korrekt, i en lämplig scenografi. Jaget är en dramatisk effekt, en produkt av scener som spelas upp, skriver Goffman. Som människor förändras vårt humör hela tiden, men som karaktärer måste vi vara konsekventa för att bli trovärdiga. Det sociala spel som Goffman studerade på 50-talet försiggick på fritiden, men idag sker det i allt högre grad på arbetstid.Sociologen Alan Bryman har visat att Disney var det första företaget att lansera hyperkonsumtion, det vill säga konsumtionen av flera sorters varor och tjänster presenterad som en upplevelse, ett slags kommersiellt allkonstverk. På Disneyland och efterföljande företag kallas kunderna för gäster, allmänna utrymmen kallas scener, anställningsintervjuer kallas casting, jobb kallas roller, mellanchefer har huvudroller, arbetskläder kallas kostym. Detta språkbruk och tänkande har blivit allt vanligare inom serviceföretag idag. Disney var också först med att tvinga alla sina arbetare att skratta och le konstant. Deras instruktioner för nyanställda lyder: Kom ihåg att alltid le! Ditt leende är din största tillgång!.I Tokyo kan det på sommaren bli uppemot 40 grader varmt. I den fuktiga hettan går Disneyland-arbetarna omkring och underhåller i tjockt vadderade masker, utklädda till Långben eller Musse Pigg. På förekommen anledning finns det alltid en ambulans på plats, redo att köra skrattande performers som svimmat av värmeslag till sjukhus.På McDonalds i Japan kan kunden beställa ett leende till sin hamburgare. Det står på menyn, och priset är 0 yen. Svenska Pressbyrån har också haft kampanjen: Köp en kaffe så bjuder vi på en rolig historia. Tidigare behövde de lågavlönade servicearbetarna bara fixa kaffet, nu måste de vara roliga också. Gratis bonus för kunden, inget extra betalt för arbetaren.Del 3: Livet i 2,5 dimensionerAlla som upplevt en våldsam förälskelse vet att den är farlig. Den erotiska besattheten av det åtrådda objektet hotar hela ordningen som resten av den förälskades liv vilar på. Hen sover inte, äter inte, kommer för sent till jobbet, glömmer betala räkningar, missar tåget, tappar kontrollen. Särskilt den obesvarade avståndsförälskelsen liknar en drog. Det är bara den åtrådda som är i färg, resten av världen går i gråskala. Offret för passionen riskerar smärtan i att bli avvisad, bli galen av svartsjuka, hamna i en depression. Sådana risker har den prekära informationsarbetaren inte råd att ta i dag. En svacka i prestationen kan göra att hen inte längre kan försörja sig i ett otryggt arbetsliv som kräver konstant närvaro och prestation på topp. Samtidigt är längtan efter förälskelsens berusande lycka om möjligt ännu starkare idag än förr. Begäret triggas av ett ständigt flöde av sex appeal som krämas ut genom alla mediala kanaler, som smörjmedel för konsumtionen. Vi vill uppleva känslan av förälskelse, fast helst utan riskerna det medför. Att detta behov nu möts syntetiskt enligt lagen om utbud och efterfrågan är inte underligt.På 90-talet började unga japanska killar med bristande social förmåga att spela dejting-dataspel. Drivande i denna utveckling är den japanska tekniknörden, den så kallade otakun. En otaku är mest intresserad av att leva alla sina vakna timmar i dataspel, animéserier och manga, och har minimal kontakt med andra levande människor, förutom då han träffar sina otaku-kompisar och pratar om spel, och om de tvådimensionella tjejerna i spelen, vars kroppar har bisarra proportioner.Populärkulturforskaren Toko Tanaka vid Otsuma-universitet i Tokyo beskriver otakun som en person som inte är intresserad av kroppsliga begär, utan går igång på distansen till den åtrådda digitala figuren eller idolen. Otakun kan eller vill inte skilja mellan fiktion och verklighet. Hans motsvarighet kallas reaju (från ordet reality). En reaju är en person som är nöjd med att leva i den tredimensionella verkligheten och har fysiska relationer med andra människor. Tidigare hade de populära reaju-killarna all status och framgång, men när internet blev hett tog nördarna revansch. Mot slutet av 1990-talet kände sig otakun ändå inte riktigt nöjd med det tvådimensionella livet. Han kände ett behov av att få möta dataspelens kawaii, docksöta flickkaraktärer, i den fysiska verkligheten. Ur detta behov uppstod Meidocafé-kulturen i Tokyos teknik- och spelkvarter Akihabara. Begreppet Meido kommer från engelskans maid, tjänsteflicka. På lokaler som @homecafé hälsar tonårsflickor i kortkorta varianter av det franska hembiträdets svartvita uniform med litet spetsförkläde och hätta sina kunder med standardfrasen Välkommen hem, min herre.På det sättet kan män som saknar förmåga att interagera med vad de kallar 3D-kvinnor, köpa sig ofarlig flick-femininitet, och en undergivenhet som de aldrig upplevt IRL. För tonårsflickor som behöver pengar till kläder, smink och dyr fika i Tokyo, där allt kostar pengar, uppstår förstås en jobbmöjlighet. Förutom att servera fika eller enklare maträtter utför flickorna olika små tjänster, som en liten sång eller dans eller en dataspels-runda. Allt finns på menyn med priser noggrant angivna. Kunderna är stammisar och har medlemskort på olika nivåer, från brons upp till platina, beroende på hur många besök de gjort under åren.I ett prekärt samhälle där individen flyttar, byter jobb, frilansar, förlorar kontakt med sin ursprungs-familj och jobbar för mycket för att hinna bygga upp nära vänskaper eller kärleksrelationer, kan meidocaféet vara den enda plats där mannen har kontinuerlig kontakt med en annan människa som regelbundet frågar: Hur har du det? En fråga som blivit bristvara idag.På meidocaféerna är det en stämning som säljs. Den kallas moe och betecknar en specifik känsla av ömhet, beundran, tillgivenhet och förtjusning inför en 2D-karaktär från manga, animé eller dataspel. Att få umgås i sällskap av en fysisk version av sin favoritkaraktär är viktigt för den ofysiske nördmannen. Den riktigt tillfredsställande moekänslan får han när han anar en överensstämmelse mellan den karaktär servitrisen spelar och hennes äkta, oförställda jag. Det är i tillfredsställelsen av att själv få upptäcka denna harmoni som känslan av moe uppstår. Den här sammansmältningen av bildernas två dimensioner och den fysiska verklighetens tre dimensioner utgör den unika 2,5-dimensionen, som allt fler japaner finner sig tillrätta i.2,5 dimensioner är alltså ett begrepp som ursprungligen skildrar ett specifikt kulturellt fenomen kopplat till dataspelskulturen. Men trots detta specifika ursprung är det relevant för en bredare analys av dagens representationssamhälle. För mycket i upplevelseekonomin sker just mittemellan tecknet och det betecknade. Allt större delar av vår erfarenhet pågår mellan det som förr kallades verklighet och den representation som vi nu ägnar allt större del av vår vakna tid åt. Frågan om en kärlek med förhinder mellan människor och artificiell intelligens är framträdande i japansk kultur. I den korta animé-serien Evas tid arbetar humanoida robotar som tjänstehjon, tillgängliga för alla sorters hushållsnära tjänster, inklusive sexuella. Det är lag på att de måste ha en lysande ring ovanför huvudet när de går omkring och gör sina ärenden, så att de är lätta att identifiera som robotar. Men på det hemliga kafét Evas tid släcker de ned sina klassmarkörer, så att ingen vet vem som är vad. Robotar och människor kan umgås på lika villkor, men förvecklingar följer när de förälskar sig över gränserna. Serien väcker tankar om hur vi behandlar service-personal som robotar när vi kräver att de alltid ska vara glada och perfekta. Men den ställer också frågor om kärlek, förälskelse och attraktion. Är detta känslor som bara kan existera inför andra människor? Många japaner erfar just nu motsatsen. Våra känsloliv har blivit allt mer präglade på simulerade stimuli.Kimura Masaki är vd för företaget Tokyo Talent som hyr ut livs levande killar som pojkvänner per timme. Han berättar att en så kallad rental-kareshis jobb är att känna av vad kvinnan vill ha. Jobbet är alltså att ta hänsyn till kvinnans behov, något som många kvinnor upplever saknas hos verkliga män de träffar. En hyrpojkvän ska vara vanlig, men snygg och snäll. Tjänsterna består oftast i att gå på promenad i en park med kunden i några timmar, gå och fika tillsammans, kanske shoppa, hålla handen en stund. Men framförallt får kvinnorna prata om sina känslor. Tjänsten är alltså inte helt olik en terapisession. Kvinnorna behöver någon som lyssnar och förstår dem, någon som är deras typ, förklarar Kimura Masaki och lägger till: För några kunder är verkliga killar inte deras typ, de har konsumerat så mycket spel, manga och filmer att de känner sig mer bekväma närmare fiktionenDel 4: Konstnären i djupskådespeleriets tidevarvAv en säker källa fick jag nyligen höra följande: En konsthandel i Göteborg försökte trissa upp priset på en målning. För att öka köparens intresse ringde de in en anonym arbetare, som de internt kallade gråterska, en tjusig dam som under ett mingel på galleriet, när den potentielle köparen råkade stå inom hörhåll, utgöt sig vältaligt om hur starkt berörd hon var av nämnda konstverk. Konsten har alltid varit del av en emotionell ekonomi där verk laddas med immateriella värden genom känslor. Galleristens jobb är att skapa mystik kring verket och konstnären, för att attrahera rika personer som vill köpa sig en bit av konstnärsromantiken. För att tala med sociologen Pierre Bourdieu: kulturellt och socialt kapital växlas in mot ekonomiskt. Idag har denna förr så obskyra form av konsumtion utsträckts till en stor del av den ständigt växande upplevelse- och servicesektorn.Urbangeografen Richard Florida framhåller i sin bok Den kreativa klassens framväxt (från 2002) den kreativa arbetaren som modell för tillväxt i upplevelseindustrin. Den kreativa arbetaren har tagit vissa av sina viktigaste kännetecken från konstnären eller skådespelaren; hens arbete är att skapa känslor, och hen brinner passionerat för att förverkliga sig själv genom arbetet.Innan den japanska hyrmamman Hiromi Kawada går in i dagens roll sätter hon på sig sin peruk och läser sitt manus, ett papper med information om vem hon utifrån kundens behov ska vara. Likt en skådespelare som arbetar i method acting-traditionen, går hon in i sig själv för att hitta äkta känslor inför sitt framträdande. Ett vanligt jobb är att presenteras som mamma inför kundens nya partner. Fru Kawada berättar att många av hennes barn håller kontakten efteråt, de frågar om råd i livsfrågor och skickar mejl flera år efteråt för att tacka för hennes insats, med bilder på sina barn. Ibland skäller jag på dem, säger hon, om jag ser att de är på väg i en dålig riktning i livet. Hon fortsätter alltså att jobba som mamma även utan ta betalt. Hon säger att hon vill hjälpa vilsna människor. Fru Kawadas chef herr Ichinokawa berättar hur han som inhyrd farbror till ett bröllop börjar gråta av rörelse på den låtsade brorsdotterns stora dag. Då har han gjort ett bra jobb, han känner det han ska känna.År 1983 myntade sociologen Arlie Russel Hochschild begreppet emotionellt arbete. I sin forskning om flygvärdinnors arbetssituation beskriver hon hur de jobbar med sina känslor på flera plan: De måste hantera flygrädda, aggressiva och potentiellt farliga passagerare, undertrycka sina egna känslor av obehag inför berusade män som gör närmanden, och samtidigt kommunicera glädje, trygghet och attraktiv femininitet. Hochschild skiljer på ytskådespeleri, som innebär att arbetaren inte känner den känsla hen försöker förmedla, som i det påklistrade leendet, och djupskådespeleri, då arbetaren på riktigt känner den känsla som krävs för arbetet. I kategorin ytskådespeleri befinner sig traditionellt servitriser och annan servicepersonal, inom djupskådespeleri finns personer som arbetar som barnflickor, vårdare, dagispersonal och lärare. Det är det djupgående skådespelet som alla arbetsköpare eftersträvar idag. De vill knyta upp arbetarna känslomässigt, komma åt deras engagemang genom att få dem att identifiera sig med företagets mål, så att de på riktigt känner att företagets framgång är viktig för dem själva. Men den prekära arbetaren måste inte bara spela sin roll och känna rätt känslor, hen arbetar även, liksom skådespelare alltid gjort, med sitt utseende. De senaste decennierna har även manliga arbetare börjat avkrävas det estetiska arbete som framförallt kvinnor tidigare varit tvungna att utföra, som servitriser, sekreterare, butikspersonal. Den feministiska filmvetaren Laura Mulvey talar om to-be-looked-at-ness, på svenska ungefär att-bli-tittad-på-het, en kvalitet som konstruerades hos den klassiska kvinnliga Hollywoodstjärnan, men i dag gäller mer eller mindre alla. Att bli tittad på är en del av jobbet för många yrkeskategorier idag.Jag följer med sakura-mamman Hiromi Kawada då hon hyrs in för att agera vän till familjen på ett bröllop i Sanrio Puroland, Hello Kittys eget Disneyland. Bröllopet genomförs på en scen, gästerna är publik och vigselförättaren är Kitty-san. Att svara Ja på prästens traditionella fråga: Tager du har blivit simulakra, en performance med inhyrda gäster på en artificiell, kommersiell plats. I Japan är det vanligt att bröllopspar genomför två ceremonier, en traditionell i en shinto-jinja, och en västerländsk variant med den vita klänningen, med risgryn som kastas, med en präst som predikar i en kyrka och så vidare. Men prästen är ingen riktig präst, utan bara en vit man vilken som helst som extrajobbar som präst, och kyrkan är inget heligt rum, utan bara en byggnad som ser ut som idén om en kyrka. Evenemanget har inget med kristen religion att göra, utan det är upplevelsen av ett västerländskt bröllop en vill åt, en bild som en fått av filmer och medier. En stor del av koncentrationen ligger på fotograferingen. Ett bröllop utan fotodokumentation är otänkbart.Sociologen Erwing Goffman som analyserade socialt samspel i termer av dramaturgi på 50- talet beskriver hur vi i den sociala interaktionen försöker framstå som bättre än vi är, vi projicerar ett idealiserat jag. Vilket vi idag framförallt gör på sociala medier. Goffman skriver: Sociala möten är som ceremonier, där vi spelar våra roller enligt en ritual. Samhället är egentligen ett bröllop! Bröllopet är den ultimata performativa konstupplevelsen, likt teceremonin. Men idag går det att köpa den upplevelsen, utan vidare förpliktelser. På senare tid har det även blivit vanligare att kvinnor i Japan inte vill bli hemmafruar, utan fortsätta jobba och vara singlar. Men de vill ändå uppleva sitt drömbröllop. Företag erbjuder därför hela paketet med bröllopsplanering, klänning, kyrka, tårta, blommor, risgryn, fotografering och så vidare. Men bruden genomför ceremonin ensam. Män i en liknande situation erbjuds att gifta sig med sin favorit-animékaraktär i en virtual reality-upplevelse, där en kyss på ett par silikonläppar ingår.Vilken är då konstnärens roll i ett samhälle som är sysselsatt med produktionen av lättsmälta bilder, representation, performativitet, berättelser och känslor? Nu framstår den digitala reproduktionen av bilder och upplevelseekonomin som en kris för den konstnärliga gestaltningen, på ett liknande, men mer grundläggande sätt än uppfinningen av fotografiet blev en kris för måleriet. Hur ska konstnären hantera den här situationen? Romantiken, en historisk period av uppsving för det konstnärliga skapandet, och ett uppvärderande av känslolivet, uppstod som en reaktion på det rationella upplysningsidealet och den gryende massproduktionen. Idag har hela samhället, ekonomin och politiken blivit emotionell och känslostyrd. Kanske måste konstnären, som en reaktion, bli rationell och använda sina kunskaper inom gestaltning för att analysera de känslor och bilder som det övriga samhället producerar.Sonia Hedstrand

Hollywoodstjärnorna Fares Fares och Tarik Saleh tittar förbi och berättar om filmen "Boy from heaven" som är Sveriges Oscarsbidrag. Ronny blev utsläng från Liseberg var för läskig, vi pratar om gånger vi blivit utslängda! Effie Karabuda har spelat superhypeade "God of War Ragnarök"! Babs Drougge på P3 Nyheter om kritiserade snygghetsstudien och att Zelensky är skeptisk till ryska reträtten. Dessutom: Nick Cannon blir pappa IGEN, Johnny Depp på Rihannas visning och så ser människan ut år 3000. Programledare: David Druid, Kodjo Akolor och Margret Atladottir

Berättelsen om en skådespelerska, författare och komiker som i hela sitt vuxna liv var prinsessan Leia med en hel värld samtidigt som hon brottades med psykisk ohälsa och missbruksproblem. När den första Star Wars-filmen går upp på biograferna 1977 kan ingen ana vilken betydelse den kommer få. Den omedelbara ikonen, prinsessan Leia, spelas av Carrie Fisher (1956-2016). Hon är dotter till Hollywoodstjärnorna Debbie Reynolds och Eddie Fisher, ett par som senare figurerar i en av 50-talets största kändisskandaler.Carrie gör sig med tiden känd som framgångsrik författare, (galg)humorist, så kallad manusdoktor och förgrundsfigur i debatten om psykisk ohälsa men i mångas ögon är hon för alltid den unga, vackra rymdprinsessan. P3 ID om Carrie Fisher är en historia om en mansdominerad filmbransch, åldrande, skrivande, spruckna förhållanden, de starka banden mellan mamma och dotter samt konsten att kunna berätta om vad som helst på ett roligt sätt.I avsnittet medverkar bland andra Aftonbladet-redaktören och Star Wars-kännaren Tove Björnlundh och filmkritikern Tobias Norström.Avsnittet gjordes av Studio Olga sommaren 2022. Programledare: Vendela Lundberg Avsnittsmakare: Alice Dadgostar & Patrick Stanelius Producent: Vendela Lundberg & Carl-Johan Ulvenäs Ljudmix: Fredrik NilssonLjudklippen är hämtade från Star Wars-filmerna, Singin' in the rain (1952), Cleopatra (1963), dokumentären Bright Lights (2016, HBO), CNN, BBC, These old broads (2001), scenföreställningen Wishful Drinking (HBO, 2010), Wishful Drinking (ljudbok), Shampoo (1975), Postcards from the edge (1990), Under the rainbow (1981), Hollywood Vice Squad (1986), MTV, NBC, CBS, ABC, The Oprah Winfrey showBöckerna Wishful Drinking och The princess diarist av Carrie Fisher var till stor hjälp under researcharbetet.

Partierna om strömningsjättarna ska betala skatt i Sverige eller inte, Hollywoodstjärnor svartlistas i Ryssland, fällande dom för Estoniafilmare. Programledare: Nina Sjöman Producent: Estrid Holm

Alicia Vikander är vid det här laget en etablerad Hollywoodstjärna. Och i den nya tv-serien "Irma Vep" på HBO Max spelar hon just en känd skådespelare. Filmstjärnan Mira (Alicia Vikander) kommer till Paris för att gestalta rollfiguren Irma Vep - en ond diva som glider runt i en svart catsuit och ägnar sig åt stöld och medhjälp till kidnappning och mord.P1 Kulturs Lisa Bergström ringde upp Alicia Vikander på Zoom och börjar med att fråga hur hon som skådespelare upplever skillnaden att gå från film till en TV-serie.Producent: Ulph Nyström

Är det fortfarande "finare" att göra film än en tv-serie? Och vad är skillnaderna i hur man som regissör tänker och jobbar? Möt Lisa Langseth ("Kärlek och anarki") och Goran Kapetanovic ("Kalifat" och "Knutby"). ALICIA VIKANDER FICK EN SPECIALSKRIVEN HUVUDROLL I TV-SERIEN "IRMA VEP"I tv-serien "Irma Vep" på HBO Max spelar den svenska Hollywoodstjärnan Alicia Vikander den kända skådespelaren Mira som kommer till Paris för att gestalta rollfiguren Irma Vep - en ond diva som glider runt i en svart catsuit och ägnar sig åt stöld och medhjälp till kidnappning och mord. Lisa bergström har intervjuat Alicia Vikander.TV-CIRKELN ÄR HÄR - VI TITTAR PÅ "GLAPPET"Vi ser om Glappet, den klassiska TV-serien från 1997 om två gymnasietjejer, Ella och Josefin, som längtar efter kärlek och väntar på att livet, det riktiga livet, ska börja. Gäster är TV- kritikerna Nina Asarnoj och Linus Fremin."BLUE BAYOU" - EN FILM OM ATT BLI AVVISAD AV SITT EGET HEMLANDI filmen "Blue bayou" får vi följa Antonio som är adopterad från Korea och som upptäcker att han efter 30 år i USA inte har amerikanskt medborgarskap. Nu riskerar han att deporteras och skiljas från sin familj. Alicia Vikander spelar den kvinnliga huvudrollen i filmen. Justin Chon står för manus och regi, och han spelar också själv den manliga huvudrollen. Vår reporter Emma Engström har träffat honom. Programledare: Lisa Bergström Producent: Ulph Nyström

Rättegången mellan Hollywoodstjärnorna Johnny Depp och Amber Heard har knappast undgått någon. Hör om fallet där internet valt sida långt innan domen fallit. Den 1 juni föll domen där Amber Heard döms förtal. Hon ska betala 15 miljoner dollar till exmaken. Samtidigt finner juryn att Depp i vissa delar förtalat Heard och hon tilldöms 2 miljoner dollar i skadestånd. Det här avsnittet spelades in innan domen föll. Skådespelaren Johnny Depp har stämt sin före detta fru Amber Heard för förtal efter en krönika hon skrev i The Washington Post 2018.Rättegången har direktsänts i tv och i sociala medier rullar lösryckta klipp. Hör om vad vi vet om fallet och vår fascination av kändisars privatliv.Johnny Depp och Amber Heard började dejta i början av 2010-talet och gifte sig 2015. Skilsmässan gick igenom 2017.Om Johnny DeppÅlder: 58Känd från: Johnny Depp slog igenom 1984 i Terror på Elm Street och har sedan dess spelat i mängder av namnkunniga filmer. Bland annat Edward Scissorhands, Fear and Loathing in Las Vegas och Pirates of the Caribbean-filmerna.Om Amber HeardÅlder: 36Känd från: Amber Heard har bland annat spelat i Aquaman och The Danish Girl.Med ljud från Court TV, Studio Ett, CNN, Tiktok.Medverkande: Catherine Fulgencio, journalist på P3 Nyheter och Mats Trondman, professor i kultursociologi vid Linnéuniversitetet.Reporter: Marina Nilsson Malmström och Susanna HållbusProgramledare: Marcus NilssonProducent: Julia Juhlin KarlssonTekniker: Josef Reinhold, Stina Fagerberg och Brady Javier

En succé men en omdiskuterad sådan. Per Feltzin berättar om premiären 1935, om berättelsen och om debatterna efteråt. Vi hör bland annat Summertime, It ain't necessarily so och I got plenty o'nuttin. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Broadwaypremiären var 10:e oktober 1935 och dit kom Hollywoodstjärnor som Kathrine Hepburn, Leslie Howard och Joan Crawford - och operastjärnor som Kirsten Flagstad. Gershwin skrev om sin samtid, 30-talets USA, och operan utspelar sig i Charleston, South Carolina. Slaveriet är i färskt minne, bomullsplantagerna drivs inåt landet och hamnen är full av fartyg. Det är långt söderut vid den amerikanska östkusten där fukt, stormar och högvatten ofta drabbar invånarna.På Catfish row finns Bess, den vackra Bess som har problem med både män och kokain. Här finns hennes fästman Crown, en hetlevrad spelare och fixare av det mesta. Här finns Sporting Life - han handlar med både smuggelsprit och kokain. Och - här finns den handikappade tiggaren Porgy. Han är lam i båda benen och tar sig runt med hjälp av en liten vagn... och sjunger.Varför välja just den här inspelningen? Det finns snyggare, mera välsjungna och välspelade men den här har mycket mer dramatik. Det är en live-upptagning hämtad från en uppsättning som är en av de mest framgångsrika scenproduktioner någonsin. Mellan 1952 och 1956 var den på turné i USA, Europa, Sydamerika och Afrika.Porgy och Bess är en succé men en med komplikationer. På 30-talet diskuterade man om det verkligen var en opera - med så mycket jazz och en berättelse om de fattigaste människorna. De trasiga. I en opera? Gershwin själv menade att det inte fanns någon annan musik som var mer amerikansk än jazz. All annan musik härstammar från andra länder och kulturer men jazzen är amerikansk. Perfekt för att skildra just den här historien.Men, det var inte bara jazzen i "Porgy och Bess" som fick kritik, utan det blev också en diskussion om vem som har rätten att beskriva ett visst samhälle, att skriva om en grupp människor som man inte själv tillhör. Kunde verkligen judiska immigranter som tonsättaren George Gershwin och den textförfattande brodern Ira och ett vitt par från Södern gestalta svarta fattiga fiskare?Då var det vanligt med blackface - svartmålade ansikten på vita skådespelare. För att undvika det skrev Gershwin in att endast svarta sångare fick spela. Men det har också tagits för ett utpekande av de svarta. Det underströk att berättelsen var ett öde enbart för afro-amerikaner. Som inte ens kunde tala ordentlig engelska. Porgy och Bess blev operan om svarta - i stället för bara en opera om svarta. Gershwin själv avled två år efter urpremiären när man opererade en hjärntumör han hade fått. Men musiken - den spelades, precis som den spelas än idag.

Arnold Schwarzeneggers tal till ryska folket om kriget i Ukraina trendade på ryska twitter. Men kan Hollywoodstjärnor på riktigt göra skillnad i krig? På en kvart får du veta vilken funktion kändisar har i krig. Och varför sociala medier gjort fler av dem till aktivister. Med SvD Kulturs debattredaktör Essy Klingberg.

Rebecca Ferguson är Sveriges just nu största Hollywoodstjärna. Trots hennes enorma framgångar är hon fortfarande lite av en doldis för den svenska publiken. SPELAR MOT TOM CRUISE I MISSION IMPOSSIBLEDe kommande åren kommer Rebecca Ferguson synas två Mission impossible-filmer, uppföljningen av Dune och dessutom gör hon huvudrollen den kommande serien Wool som bygger på en roman av Hugh Howey.Kulturredaktionens reporter Björn Jansson intervjuar den svenska filmstjärna som prisats av Göteborg filmfestival.

Veckans gäst är Hollywoodstylisten Jonas Hallberg! Denna spralliga och superhärliga människa hade en tuff start i livet med en mamma som hade alkohol och tablettmissbruk. Trots detta har han gjort en fantastisk resa till att bli stylist och jobbat med stora stjärnor som Kris Jenner, Sharon Stone och Naomi Campbell. Som alltid med denna man blev det mycket skratt - men jag blev också berörd av hans sårbarhet som också alltid har varit hans styrka!

Hälsoinspiratören, tränaren och föreläsaren Mårten Nylén gästar Framgångspodden för att prata om hur du kan optimera din hälsa och skapa balans. Han var varit PT åt Hollywoodstjärnor, varit säkerhetsansvarig åt världsartister och programledare i båda Biggest Loser och Ninja Warrior Sverige. Idag är han också en av våra mest populära föreläsare med fokus på hållbar hälsa!Vi pratar om hur vi kan ha en god hälsa över en lång livstid. Vi går in på varför livet handlar om att skapa sig själv i stället för att hitta sig själv, att hitta sina egna mönster och hur vi kan ändra dem. Dessutom får vi såklart höra om livet som både stuntman och säkerhetskoordinator, om händelsen i Argentina som förändrade hans världssyn och om det populära balansbordet. Tusen tack för att du lyssnar!Mårtens kurs på Framgångsakademin: https://akademins.framgangsakademin.se/courses/marten-nylenBeställ "Mitt Framgångsår": https://bit.ly/3jGuZyJAlexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet: www.framgangspodden.seI betalt samarbete med Convendum: https://convendum.se/sv/Här kan du läsa mer, och boka, Mårtens inspirationsföreläsning "Mönster": www.Tickster.com / https://secure.tickster.com/kejnmyjkf3hzyh7Mårten Nyléns hemsida: https://martennylen.com/Mårten Nylén - "Resultat, balans och lite magi": https://www.bokus.com/bok/9789163616846/marten-nylen-resultat-balans-och-lite-magi/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hälsoinspiratören, tränaren och föreläsaren Mårten Nylén gästar Framgångspodden för att prata om hur du kan optimera din hälsa och skapa balans. Han var varit PT åt Hollywoodstjärnor, varit säkerhetsansvarig åt världsartister och programledare i båda Biggest Loser och Ninja Warrior Sverige. Idag är han också en av våra mest populära föreläsare med fokus på hållbar hälsa!Vi pratar om hur vi kan ha en god hälsa över en lång livstid. Vi går in på varför livet handlar om att skapa sig själv i stället för att hitta sig själv, att hitta sina egna mönster och hur vi kan ändra dem. Dessutom får vi såklart höra om livet som både stuntman och säkerhetskoordinator, om händelsen i Argentina som förändrade hans världssyn och om det populära balansbordet. Tusen tack för att du lyssnar!Mårtens kurs på Framgångsakademin: https://akademins.framgangsakademin.se/courses/marten-nylenBeställ "Mitt Framgångsår": https://bit.ly/3jGuZyJAlexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet: www.framgangspodden.seI betalt samarbete med Convendum: https://convendum.se/sv/Här kan du läsa mer, och boka, Mårtens inspirationsföreläsning "Mönster": www.Tickster.com / https://secure.tickster.com/kejnmyjkf3hzyh7Mårten Nyléns hemsida: https://martennylen.com/Mårten Nylén - "Resultat, balans och lite magi": https://www.bokus.com/bok/9789163616846/marten-nylen-resultat-balans-och-lite-magi/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I veckans avsnitt av Bokspanarna kan konstatera att det inte alltid är lätt här i livet. En liten skiftning och balansen är rubbad. Det spelar ingen roll om det handlar om mötet med en Hollywoodstjärna eller flytten av en hel stad. När grävskoporna träffar mitt i hjärtat så svider det helt enkelt. Och inte blir det lättare för att man är ung. 02.19 Trion av Johanna Hedman 06.56 Medan världen ser på av Anna Larsson 13.44 Kiruna forever

Krögaren Erik Videgård har haft Vladimir Putin och Bill Clinton som gäster, varit assistent åt Hollywoodstjärnan Daniel Craig och drivit många restauranger. För Titti Schultz berättar han om kändismöten, om cancern i halsen och om nya boken.

I en värld där känslor i allt större utsträckning konsumeras, och där fiktion och verklighet tycks byta plats, vilken är då konstens och kulturens uppgift? Sonia Hedstrand beskriver en genomgripande förändring i våra samhällen som idag blir allt tydligare, inte minst i den japanska populärkulturen. Del 1: Flörten i Rom Vi har stämt möte vid Piazza Venezia i gryningen. Emanuele är en italiensk kille strax över 20 år som hälsar mig med ett genuint leende och en kindpuss. Under två timmar ska han visa mig sina personliga smultronställen i Rom. Vi småpratar och skrattar medan han guidar mig till de bästa utkiksplatserna runt Forum Romanum och Colosseum, och tar en caffelatte på en liten hipster-caffèteria där han känner baristan. Emanuele är inte bara en snygg och charmig kille, han har även en bra kamera. Poängen med den guidade turen är framförallt att ta fördelaktiga porträtt av mig vid särskilt pittoreska vyer. Samma kväll lägger jag upp fotografierna på sociala medier och slår genast personligt lajkrekord. Emanuele säljer sina privata tjänster på nätet för 85 euro per promenad under rubriken Instagram boyfriend experience, med det unika försäljningsargumentet: en instagram-pojkvän tröttnar aldrig på att ta bilder av dig. Vad är egentligen ett arbete idag? Innebörden av ordet arbete har expanderat de senaste decennierna. Idag är ett arbete i princip vad som helst som en kan tjäna pengar på. Som att köpa och sälja saker på Ebay, youtuba om att en blivit mobbad, visa rumpan på Instagram, eller som jag nyligen såg affischeras runt om i Stockholm: skruva ihop någon annans ikeamöbler, eller utföra vilka hushållsnära tjänster som helst åt den som har brist på tid men desto mer i plånboken. Samtidigt som allt färre unga söker till konstskolor så lönearbetar allt fler med estetisk gestaltning. Emanuele har inte gått någon fotoutbildning eller konstskola. Det behövs inte, de grundläggande kunskaperna i fotografering, som att fokus ska sättas i ögat på den som porträtteras, att använda kort skärpedjup för att objektet ska separeras från bakgrunden med mera, det är allmängods idag. I den digitala barndomen på 1990-talet kunde en arbetslös ungdom få en gratis kurs i bildbehandling av arbetsförmedlingen, vilket snabbt resulterade i ett välbetalt jobb på ett nytt fräscht it-företag. Retusch-jobb för reklam var ett lukrativt extrajobb för konstnärer och aspirerande fotografer. Så är det inte längre. När alla kan fotografera och redigera i sina appar blir bildhanterarna den kreativa klassens proletariat. År 1977 beskrev Susan Sontag i sin berömda bok Om fotografi hur de då mest arbetsdisciplinerade folken; japaner och amerikaner, var de som fotograferade mest idogt på sina semestrar. Hennes analys var att industrisamhället fostrat arbetarna så hårt att ledighetens frånvaro av arbetsplatsens fasta struktur skapade ångest. Fotograferandet blev ett ställföreträdande arbete, en aktivitet som gör att en känner sig produktiv. Idag har fotograferande blivit en del av det arbete för arbete som många av oss kontinuerligt måste utföra för att hålla oss aktuella på arbetsmarknaden, på dejtingmarknadens appar och sajter, och på den vän-marknad som sociala medier utgör. Gränserna mellan dessa livets olika områden har suddats ut, arbetet har trängt in överallt. Många har glömt hur en gör när en är ledig. I den kulturella, om än inte alltid i den ekonomiska, medelklassen går mer och mer (ofta obetald) arbetstid åt till redigering av den egna framställningen och eftersom alla ens vänner är uppslukade av sina olika prekära frilansarbeten är det lätt att känna sig ensam när en väl får semester. Då börjar en instagramma febrilt för att vara med i gemenskapen online. Det är inte många som verkar reflektera över vad det handlar om när jag lägger upp Emanueles snygga foton av mig i Rom på mina konton på sociala medier. Slentrianmässiga lajks rasar in. Kommentarer som såå fina bilder av dig, åtföljs av hjärt-emojis. Människan är fixerad vid bilden av människan. Särskilt den iscensatta, vackraste versionen av en själv. Den enorma ilska som smygfotografering väcker förklarar Susan Sontag med att det fråntar människor rätten att posera som sina idealjag. Instagram-pojkvännen Emanuele var förstås bara en pose. Den enda närmare kontakt kunden får är att hålla honom i handen, i en iscensatt spontan social-medie-trop som kallas follow me; bilden tas ur pojkvännens synvinkel och vi ser hans arm sträckas in i bilden mot kvinnan, fotografiets objekt. Syftet är att fejka för de digitala vännerna att kunden har en semesterflört i romantiska Rom. Posen follow me används även flitigt av resebolag som vill locka manliga kunder, de ska känna att om de köper den där resan till Thailand så får de inte bara paradisstranden på bilden, utan även en härligt leende ung kvinna på köpet. Det spelar ingen roll att alla förstår att det inte är på riktigt, det viktiga är den känsla som kunden köper. För sådär tre decennier sedan eller mer hade jag kanske träffat Emanuele på gatan i Rom och han hade erbjudit sig att visa mig staden gratis. Flörten hade kanske varit på riktigt. Men nu sker mer och mer av mänsklig interaktion genom ekonomiska transaktioner. På ett ytligt plan är det förstås skönt att lämna Emanuele utan att känna att jag är skyldig honom något. En man som ägnar flera timmar åt att guida en okänd kvinna runt Rom skulle i det gamla systemet förväntat sig något i gengäld. Nu har jag köpt mitt oberoende. Skönt Men i ett mer långtgående perspektiv skapar dessa emotionella tjänster problem. Sociologen Arlie Russel Hochschild menar att pengatransaktioner för det som förr var gratis slår sönder nära och djupa relationer. I sin bok The Outsourced Self ställer hon sin mormors värld i en by där alla hjälpte varandra med skörden emot ett samhälle med surrogatmödraskap och andra extrema och allt intimare tjänster, som förstör gåvoekonomin, beroendet av varandra, som inte bara var nödvändigt för överlevnaden, utan även skapade djupa och långa relationer. Att detta blir ett problem visas även av forskning som kommit fram till att rika människor har sämre empati och upplever större ensamhet än fattiga, som tvingats till ömsesidig hjälp för sin överlevnad. Det japanska utrycket muen shakai betecknar smärtan över social ensamhet, att inte känna tillhörighet eller sammanhang i ett relationslöst, alienerat samhälle. I en undersökning från 2006 säger 15 procent av japanerna att de inte har några sociala relationer alls. Den italienske arbetskritikern Franco Bifo Berardi kallar dagens produktionsordning för olyckofabriken. Arbetaren blir själsligt allt fattigare ju mer rikedom hen producerar. Enligt Berardi ger själens underkastelse upphov till en förlust av verklig kontakt med andra, och med sig själv. Det fragmenterade, prekära livet utesluter den stadga som krävs för att vi ska uppleva verklighet och förankring. En viktig poäng med att gå på teater eller film var att komma ut efteråt och mötas av verkligheten. Men idag går vi alltmer sällan ut ur fiktionen, vi går bara automatiskt vidare till nästa avsnitt, och skådespelet på sociala medier pågår dygnet runt. Agentsjukan kallas det när en tjänsteman inom underrättelseverksamhet har svårt att släppa sin roll och vill stanna kvar i sitt spelade liv. Det är så mycket enklare att leva i fiktionen. Del 2: Arbetets skådespeleri Under en kabuki-teater-föreställning i 1600-talets Edo, dagens Tokyo, kunde män i publiken, inför att vissa populära skådespelare skulle göra entré på scenen, uttrycka sitt gillande med ett stärkande skrik. En dåtida teaterdirektör med känsla för PR kom då på den lysande idén att betala några män för att sitta i publiken och ropa. Denna skådespelande teaterpublik kallas sakura, vilket betyder falsk kund. Sedan dess har statister arbetat undercover i verkligheten som konsertpublik, som köande till restauranger, som bildskön utfyllnad på matchmaking-fester med mera. Men under de senaste åren har sakura-arbetet utvecklats till att handla om relationer. Förmedlingar online som Family Romance eller Hagemashi-tai ( Vi vill göra er lyckliga på japanska) erbjuder tjänster som hyr-pojkvänner, hyr-flickvänner eller hyr-föräldrar. Du kan hyra ett tjejgäng att sjunga karaoke med, eller någon som ber om ursäkt å företagets vägnar till ett annat företag, du kan hyra en vän att gå till Disneyland med, eller en butlertjänst, en man som gör hemarbete åt kvinnor. Jag vill vara singel och fri, men vill ändå vakna till ljudet av en kvinna som lagar mat i mitt kök, som en potentiell spekulant på en så kallad kontrakt-fru i Tokyo sa. Ryuchi Ichinokawa är chef för hyrfamilj-företaget Hagemashi-tai". Han berättar att han inte vill anställa skådespelare eller alltför vackra människor. Likt hemliga agenter ska hans sakura-arbetare kunna passera obemärkt, inte hota kunderna eller deras ovetande bekanta med överdriven skönhet. Liksom hemliga agenter ska de passa in, fylla sin funktion och vara lätta att glömma igen. I en stad som Tokyo på över 13 miljoner invånare är risken minimal att mötas igen av en slump. Detta skådespelarnas prekariat fungerar för att invånare i stora städer inte har mental eller känslomässig förmåga att ta in alla människor de möter. För att hantera ett kaos av intryck måste de reducera andra människor till klippdockor. Ingen ställer några djupare frågor till sakura-arbetarna. Som inhyrda släktingar på ett bröllop räcker det att de följer ett enkelt manus. Mänskliga relationer blir tunna. Den svenske sociologen Roland Paulsen beskriver i sin bok Arbetssamhället - Hur arbetet överlevde teknologin (2010), hur synen på arbete förändrats från historisk tid till idag. Paulsen skriver att trots att vi bara skulle behöva arbeta några timmar i veckan med den utvecklade teknik vi har idag, så arbetar vi nu mer än vi gjorde för 30 år sedan. Arbetet har blivit ett självändamål. Karl Marx tänkte sig att det kreativa arbetet skulle bli självförverkligande när det skedde utanför kapitalismen. Han hade inte räknat med att kreativitet och uttrycksbehov kunde sugas upp och exploateras av samma system. Vårt prioriterande av att förverkliga oss själva genom arbetet har lett till att fler och fler lever som singlar. Det händer då att den passionerade arbetaren kan börja känna sig lite ensam, utan nära relationer. Det är detta problem som den japanska kapitalismen nu löst, genom smidiga emotionella tjänster. Megumi arbetar dagtid på kontor, men på kvällarna går hon till sitt extrajobb som kabakyara, sällskapsdam på en nattklubb, där hon får betalt för att dricka och flörta med män. Hon säger att hon går till jobbet med inställningen att hon ska på fest. Jag spelar olika karaktärer på mitt kontorsjobb och på mitt hostessjobb. Jag anpassar min personlighet efter olika kunder, berättar Megumi. Om en arbetsgivare kräver att arbetaren uppträder med en viss sorts personlighet, så skaffar hon ett extrajobb för att leva ut en annan sida av sig själv. Det kan vara en metod för att klara av ett fragmenterat, prekärt liv. Alla behov kan kanaliseras in i lönearbete. Det är kul, säger Megumi, Det är som cosplay. Mazayuki Okahara är professor i emotionell sociologi vid Keio-universitetet i Tokyo. Han berättar om hur massutbildningen i ett Japan som på 1970-talet stod på höjden av sin ekonomiska utveckling resulterade i ett överflöd av högutbildade arbetare. Fina examina och höga betyg räckte inte längre. Kommunikationsförmåga, charm och utseende blev utslagsgivande konkurrensfördelar för att få ett jobb. Ett japanskt företag anställer hellre en trevlig arbetare med rätt personlighet som kan passa in på arbetsplatsen och sprida en god stämning runt sig, än en som är bäst själva arbetsuppgifterna. Detta i kombination med en historisk förkärlek för tjänster som gör livet bekvämare har resulterat i en servicekultur som professor Okahara beskriver såhär: Du ska inte behöva be flygvärdinnan om ett glas vatten, hon ska ha förstått att du är törstig innan du har sagt något. Även i väst är leenden och trevligt bemötande något som numera konsumeras, från yogaläraren, servitrisen, massören, kassapersonalen. Redan 1956 gav den amerikanske sociologen Erwing Goffman ut den epokgörande boken Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik, där han analyserar social interaktion inom amerikansk borgarklass på 1950-talet i teater-termer. För att göra intryck på sin publik måste aktören ha rätt utseende och framföra sin roll korrekt, i en lämplig scenografi. Jaget är en dramatisk effekt, en produkt av scener som spelas upp, skriver Goffman. Som människor förändras vårt humör hela tiden, men som karaktärer måste vi vara konsekventa för att bli trovärdiga. Det sociala spel som Goffman studerade på 50-talet försiggick på fritiden, men idag sker det i allt högre grad på arbetstid. Sociologen Alan Bryman har visat att Disney var det första företaget att lansera hyperkonsumtion, det vill säga konsumtionen av flera sorters varor och tjänster presenterad som en upplevelse, ett slags kommersiellt allkonstverk. På Disneyland och efterföljande företag kallas kunderna för gäster, allmänna utrymmen kallas scener, anställningsintervjuer kallas casting, jobb kallas roller, mellanchefer har huvudroller, arbetskläder kallas kostym. Detta språkbruk och tänkande har blivit allt vanligare inom serviceföretag idag. Disney var också först med att tvinga alla sina arbetare att skratta och le konstant. Deras instruktioner för nyanställda lyder: Kom ihåg att alltid le! Ditt leende är din största tillgång!. I Tokyo kan det på sommaren bli uppemot 40 grader varmt. I den fuktiga hettan går Disneyland-arbetarna omkring och underhåller i tjockt vadderade masker, utklädda till Långben eller Musse Pigg. På förekommen anledning finns det alltid en ambulans på plats, redo att köra skrattande performers som svimmat av värmeslag till sjukhus. På McDonalds i Japan kan kunden beställa ett leende till sin hamburgare. Det står på menyn, och priset är 0 yen. Svenska Pressbyrån har också haft kampanjen: Köp en kaffe så bjuder vi på en rolig historia. Tidigare behövde de lågavlönade servicearbetarna bara fixa kaffet, nu måste de vara roliga också. Gratis bonus för kunden, inget extra betalt för arbetaren. Del 3: Livet i 2,5 dimensioner Alla som upplevt en våldsam förälskelse vet att den är farlig. Den erotiska besattheten av det åtrådda objektet hotar hela ordningen som resten av den förälskades liv vilar på. Hen sover inte, äter inte, kommer för sent till jobbet, glömmer betala räkningar, missar tåget, tappar kontrollen. Särskilt den obesvarade avståndsförälskelsen liknar en drog. Det är bara den åtrådda som är i färg, resten av världen går i gråskala. Offret för passionen riskerar smärtan i att bli avvisad, bli galen av svartsjuka, hamna i en depression. Sådana risker har den prekära informationsarbetaren inte råd att ta i dag. En svacka i prestationen kan göra att hen inte längre kan försörja sig i ett otryggt arbetsliv som kräver konstant närvaro och prestation på topp. Samtidigt är längtan efter förälskelsens berusande lycka om möjligt ännu starkare idag än förr. Begäret triggas av ett ständigt flöde av sex appeal som krämas ut genom alla mediala kanaler, som smörjmedel för konsumtionen. Vi vill uppleva känslan av förälskelse, fast helst utan riskerna det medför. Att detta behov nu möts syntetiskt enligt lagen om utbud och efterfrågan är inte underligt. På 90-talet började unga japanska killar med bristande social förmåga att spela dejting-dataspel. Drivande i denna utveckling är den japanska tekniknörden, den så kallade otakun. En otaku är mest intresserad av att leva alla sina vakna timmar i dataspel, animéserier och manga, och har minimal kontakt med andra levande människor, förutom då han träffar sina otaku-kompisar och pratar om spel, och om de tvådimensionella tjejerna i spelen, vars kroppar har bisarra proportioner. Populärkulturforskaren Toko Tanaka vid Otsuma-universitet i Tokyo beskriver otakun som en person som inte är intresserad av kroppsliga begär, utan går igång på distansen till den åtrådda digitala figuren eller idolen. Otakun kan eller vill inte skilja mellan fiktion och verklighet. Hans motsvarighet kallas reaju (från ordet reality). En reaju är en person som är nöjd med att leva i den tredimensionella verkligheten och har fysiska relationer med andra människor. Tidigare hade de populära reaju-killarna all status och framgång, men när internet blev hett tog nördarna revansch. Mot slutet av 1990-talet kände sig otakun ändå inte riktigt nöjd med det tvådimensionella livet. Han kände ett behov av att få möta dataspelens kawaii, docksöta flickkaraktärer, i den fysiska verkligheten. Ur detta behov uppstod Meidocafé-kulturen i Tokyos teknik- och spelkvarter Akihabara. Begreppet Meido kommer från engelskans maid, tjänsteflicka. På lokaler som @homecafé hälsar tonårsflickor i kortkorta varianter av det franska hembiträdets svartvita uniform med litet spetsförkläde och hätta sina kunder med standardfrasen Välkommen hem, min herre. På det sättet kan män som saknar förmåga att interagera med vad de kallar 3D-kvinnor, köpa sig ofarlig flick-femininitet, och en undergivenhet som de aldrig upplevt IRL. För tonårsflickor som behöver pengar till kläder, smink och dyr fika i Tokyo, där allt kostar pengar, uppstår förstås en jobbmöjlighet. Förutom att servera fika eller enklare maträtter utför flickorna olika små tjänster, som en liten sång eller dans eller en dataspels-runda. Allt finns på menyn med priser noggrant angivna. Kunderna är stammisar och har medlemskort på olika nivåer, från brons upp till platina, beroende på hur många besök de gjort under åren. I ett prekärt samhälle där individen flyttar, byter jobb, frilansar, förlorar kontakt med sin ursprungs-familj och jobbar för mycket för att hinna bygga upp nära vänskaper eller kärleksrelationer, kan meidocaféet vara den enda plats där mannen har kontinuerlig kontakt med en annan människa som regelbundet frågar: Hur har du det? En fråga som blivit bristvara idag. På meidocaféerna är det en stämning som säljs. Den kallas moe och betecknar en specifik känsla av ömhet, beundran, tillgivenhet och förtjusning inför en 2D-karaktär från manga, animé eller dataspel. Att få umgås i sällskap av en fysisk version av sin favoritkaraktär är viktigt för den ofysiske nördmannen. Den riktigt tillfredsställande moekänslan får han när han anar en överensstämmelse mellan den karaktär servitrisen spelar och hennes äkta, oförställda jag. Det är i tillfredsställelsen av att själv få upptäcka denna harmoni som känslan av moe uppstår. Den här sammansmältningen av bildernas två dimensioner och den fysiska verklighetens tre dimensioner utgör den unika 2,5-dimensionen, som allt fler japaner finner sig tillrätta i. 2,5 dimensioner är alltså ett begrepp som ursprungligen skildrar ett specifikt kulturellt fenomen kopplat till dataspelskulturen. Men trots detta specifika ursprung är det relevant för en bredare analys av dagens representationssamhälle. För mycket i upplevelseekonomin sker just mittemellan tecknet och det betecknade. Allt större delar av vår erfarenhet pågår mellan det som förr kallades verklighet och den representation som vi nu ägnar allt större del av vår vakna tid åt. Frågan om en kärlek med förhinder mellan människor och artificiell intelligens är framträdande i japansk kultur. I den korta animé-serien Evas tid arbetar humanoida robotar som tjänstehjon, tillgängliga för alla sorters hushållsnära tjänster, inklusive sexuella. Det är lag på att de måste ha en lysande ring ovanför huvudet när de går omkring och gör sina ärenden, så att de är lätta att identifiera som robotar. Men på det hemliga kafét Evas tid släcker de ned sina klassmarkörer, så att ingen vet vem som är vad. Robotar och människor kan umgås på lika villkor, men förvecklingar följer när de förälskar sig över gränserna. Serien väcker tankar om hur vi behandlar service-personal som robotar när vi kräver att de alltid ska vara glada och perfekta. Men den ställer också frågor om kärlek, förälskelse och attraktion. Är detta känslor som bara kan existera inför andra människor? Många japaner erfar just nu motsatsen. Våra känsloliv har blivit allt mer präglade på simulerade stimuli. Kimura Masaki är vd för företaget Tokyo Talent som hyr ut livs levande killar som pojkvänner per timme. Han berättar att en så kallad rental-kareshis jobb är att känna av vad kvinnan vill ha. Jobbet är alltså att ta hänsyn till kvinnans behov, något som många kvinnor upplever saknas hos verkliga män de träffar. En hyrpojkvän ska vara vanlig, men snygg och snäll. Tjänsterna består oftast i att gå på promenad i en park med kunden i några timmar, gå och fika tillsammans, kanske shoppa, hålla handen en stund. Men framförallt får kvinnorna prata om sina känslor. Tjänsten är alltså inte helt olik en terapisession. Kvinnorna behöver någon som lyssnar och förstår dem, någon som är deras typ, förklarar Kimura Masaki och lägger till: För några kunder är verkliga killar inte deras typ, de har konsumerat så mycket spel, manga och filmer att de känner sig mer bekväma närmare fiktionen Del 4: Konstnären i djupskådespeleriets tidevarv Av en säker källa fick jag nyligen höra följande: En konsthandel i Göteborg försökte trissa upp priset på en målning. För att öka köparens intresse ringde de in en anonym arbetare, som de internt kallade gråterska, en tjusig dam som under ett mingel på galleriet, när den potentielle köparen råkade stå inom hörhåll, utgöt sig vältaligt om hur starkt berörd hon var av nämnda konstverk. Konsten har alltid varit del av en emotionell ekonomi där verk laddas med immateriella värden genom känslor. Galleristens jobb är att skapa mystik kring verket och konstnären, för att attrahera rika personer som vill köpa sig en bit av konstnärsromantiken. För att tala med sociologen Pierre Bourdieu: kulturellt och socialt kapital växlas in mot ekonomiskt. Idag har denna förr så obskyra form av konsumtion utsträckts till en stor del av den ständigt växande upplevelse- och servicesektorn. Urbangeografen Richard Florida framhåller i sin bok Den kreativa klassens framväxt (från 2002) den kreativa arbetaren som modell för tillväxt i upplevelseindustrin. Den kreativa arbetaren har tagit vissa av sina viktigaste kännetecken från konstnären eller skådespelaren; hens arbete är att skapa känslor, och hen brinner passionerat för att förverkliga sig själv genom arbetet. Innan den japanska hyrmamman Hiromi Kawada går in i dagens roll sätter hon på sig sin peruk och läser sitt manus, ett papper med information om vem hon utifrån kundens behov ska vara. Likt en skådespelare som arbetar i method acting-traditionen, går hon in i sig själv för att hitta äkta känslor inför sitt framträdande. Ett vanligt jobb är att presenteras som mamma inför kundens nya partner. Fru Kawada berättar att många av hennes barn håller kontakten efteråt, de frågar om råd i livsfrågor och skickar mejl flera år efteråt för att tacka för hennes insats, med bilder på sina barn. Ibland skäller jag på dem, säger hon, om jag ser att de är på väg i en dålig riktning i livet. Hon fortsätter alltså att jobba som mamma även utan ta betalt. Hon säger att hon vill hjälpa vilsna människor. Fru Kawadas chef herr Ichinokawa berättar hur han som inhyrd farbror till ett bröllop börjar gråta av rörelse på den låtsade brorsdotterns stora dag. Då har han gjort ett bra jobb, han känner det han ska känna. År 1983 myntade sociologen Arlie Russel Hochschild begreppet emotionellt arbete. I sin forskning om flygvärdinnors arbetssituation beskriver hon hur de jobbar med sina känslor på flera plan: De måste hantera flygrädda, aggressiva och potentiellt farliga passagerare, undertrycka sina egna känslor av obehag inför berusade män som gör närmanden, och samtidigt kommunicera glädje, trygghet och attraktiv femininitet. Hochschild skiljer på ytskådespeleri, som innebär att arbetaren inte känner den känsla hen försöker förmedla, som i det påklistrade leendet, och djupskådespeleri, då arbetaren på riktigt känner den känsla som krävs för arbetet. I kategorin ytskådespeleri befinner sig traditionellt servitriser och annan servicepersonal, inom djupskådespeleri finns personer som arbetar som barnflickor, vårdare, dagispersonal och lärare. Det är det djupgående skådespelet som alla arbetsköpare eftersträvar idag. De vill knyta upp arbetarna känslomässigt, komma åt deras engagemang genom att få dem att identifiera sig med företagets mål, så att de på riktigt känner att företagets framgång är viktig för dem själva. Men den prekära arbetaren måste inte bara spela sin roll och känna rätt känslor, hen arbetar även, liksom skådespelare alltid gjort, med sitt utseende. De senaste decennierna har även manliga arbetare börjat avkrävas det estetiska arbete som framförallt kvinnor tidigare varit tvungna att utföra, som servitriser, sekreterare, butikspersonal. Den feministiska filmvetaren Laura Mulvey talar om to-be-looked-at-ness, på svenska ungefär att-bli-tittad-på-het, en kvalitet som konstruerades hos den klassiska kvinnliga Hollywoodstjärnan, men i dag gäller mer eller mindre alla. Att bli tittad på är en del av jobbet för många yrkeskategorier idag. Jag följer med sakura-mamman Hiromi Kawada då hon hyrs in för att agera vän till familjen på ett bröllop i Sanrio Puroland, Hello Kittys eget Disneyland. Bröllopet genomförs på en scen, gästerna är publik och vigselförättaren är Kitty-san. Att svara Ja på prästens traditionella fråga: Tager du har blivit simulakra, en performance med inhyrda gäster på en artificiell, kommersiell plats. I Japan är det vanligt att bröllopspar genomför två ceremonier, en traditionell i en shinto-jinja, och en västerländsk variant med den vita klänningen, med risgryn som kastas, med en präst som predikar i en kyrka och så vidare. Men prästen är ingen riktig präst, utan bara en vit man vilken som helst som extrajobbar som präst, och kyrkan är inget heligt rum, utan bara en byggnad som ser ut som idén om en kyrka. Evenemanget har inget med kristen religion att göra, utan det är upplevelsen av ett västerländskt bröllop en vill åt, en bild som en fått av filmer och medier. En stor del av koncentrationen ligger på fotograferingen. Ett bröllop utan fotodokumentation är otänkbart. Sociologen Erwing Goffman som analyserade socialt samspel i termer av dramaturgi på 50- talet beskriver hur vi i den sociala interaktionen försöker framstå som bättre än vi är, vi projicerar ett idealiserat jag. Vilket vi idag framförallt gör på sociala medier. Goffman skriver: Sociala möten är som ceremonier, där vi spelar våra roller enligt en ritual. Samhället är egentligen ett bröllop! Bröllopet är den ultimata performativa konstupplevelsen, likt teceremonin. Men idag går det att köpa den upplevelsen, utan vidare förpliktelser. På senare tid har det även blivit vanligare att kvinnor i Japan inte vill bli hemmafruar, utan fortsätta jobba och vara singlar. Men de vill ändå uppleva sitt drömbröllop. Företag erbjuder därför hela paketet med bröllopsplanering, klänning, kyrka, tårta, blommor, risgryn, fotografering och så vidare. Men bruden genomför ceremonin ensam. Män i en liknande situation erbjuds att gifta sig med sin favorit-animékaraktär i en virtual reality-upplevelse, där en kyss på ett par silikonläppar ingår. Vilken är då konstnärens roll i ett samhälle som är sysselsatt med produktionen av lättsmälta bilder, representation, performativitet, berättelser och känslor? Nu framstår den digitala reproduktionen av bilder och upplevelseekonomin som en kris för den konstnärliga gestaltningen, på ett liknande, men mer grundläggande sätt än uppfinningen av fotografiet blev en kris för måleriet. Hur ska konstnären hantera den här situationen? Romantiken, en historisk period av uppsving för det konstnärliga skapandet, och ett uppvärderande av känslolivet, uppstod som en reaktion på det rationella upplysningsidealet och den gryende massproduktionen. Idag har hela samhället, ekonomin och politiken blivit emotionell och känslostyrd. Kanske måste konstnären, som en reaktion, bli rationell och använda sina kunskaper inom gestaltning för att analysera de känslor och bilder som det övriga samhället producerar. Sonia Hedstrand

Hans tror det är Pridevecka och Jonas ger tips till unga om polisen.

Efter plugg-uppehåll är Matilda och Josefin tillbaka med ett nytt avsnitt! Har Matilda blivit Hollywoodstjärna? Och hur gick det egentligen på Josefins koreanskaprov? Ett avsnitt med spännande livsuppdateringar från utlandet helt enkelt!

I det här avsnittet, som spelades in i slutet av april 2021, samtalar vi, Per Han och Tobias Hübinette om rasismen mot asiater. Denna typ av rasism har, liksom all rasism, pågått länge, men aldrig i Sverige uppmärksammats så mycket som i samband med pandemin. Dels för att viruset har sitt ursprung i Kina, dels för vi lever i främlingsfientlig och populistisk tidsanda där ledare som Trump eldat på med förakt och fördomar. Lägg därtill det fruktansvärda terrordåd som ägde rum den 16 mars i Atlanta, USA där sex asiatiska kvinnor mördades. Ett dåd vars efterföljande protester också gjort rasismen mot asiater tydlig i Sverige. I ett försök att förstå allt detta backar Tobias och jag tillbaka till 1800-talet, då Europa och USA kom att ta makten från det mäktiga och högkulturella Kina. Och i denna historiska vändning och i samband med konflikter, krig och kinesisk migration till USA som uppstod stereotyper som Fu Manchu och begrepp som gula faran som sedan blev tjing tjong och nedlåtande begrepp som tyvärr lever kvar än idag. Vi pratar också om skådespelaren Verner Öhlund som under 1930-talet blev Hollywoodstjärna genom att spela en stereotypisk asiat. Mmm. Vägen mot en tolerant värld är lång men med mer kunskap är vi är förhoppningsvis på väg dit – även i Sverige. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En succé men en omdiskuterad sådan. Per Feltzin berättar om premiären 1935, om berättelsen och om debatterna efteråt. Vi hör bland annat Summertime, It ain't necessarily so och I got plenty o'nuttin. Broadwaypremiären var 10:e oktober 1935 och dit kom Hollywoodstjärnor som Kathrine Hepburn, Leslie Howard och Joan Crawford - och operastjärnor som Kirsten Flagstad. Drygt tio år tidigare hade Gershwin skapat sensation med orkesterstycket Rhapsody in Blue - också det en klassiker... Efter premiären var det galafest och Gershwin själv satt vid pianot och spelade den, redan då och där, mycket uppskattade musiken. Ändå - dagen efter började diskussionerna. Men mer om det senare. Gershwin skrev om sin samtid, 30-talets USA, och operan utspelar sig i Charleston, South Carolina. Slaveriet är i färskt minne, bomullsplantagerna drivs inåt landet och hamnen är full av fartyg. Det är långt söderut vid den amerikanska östkusten där fukt, stormar och högvatten ofta drabbar invånarna. På Catfish row finns Bess, den vackra Bess som har problem med både män och kokain. Här finns hennes fästman Crown, en hetlevrad spelare och fixare av det mesta. Här finns Sporting Life - han handlar med både smuggelsprit och kokain. Och - här finns den handikappade tiggaren Porgy. Han är lam i båda benen och tar sig runt med hjälp av en liten vagn... och sjunger. Operan tar sin början i trädgården på Catfish row. Bess pojkvän Crown spelar tärning med Robbins i kvarteret, men efter ett gräl mördar Crown sin motspelare och flyr. Kvar blir Bess, men ingen vill hjälpa henne. Ingen utom Porgy. De blir ett par och för ett ögonblick verkar det som att de två ska bli lyckliga. Men Crown kommer tillbaka - och Sporting Life lockar fortfarande med sitt kokain. Porgy gör allt för att hindra Crown från att förstöra Bess liv till sist tar han till kniven, Crown dör och Porgy grips av polisen. När han sedan släpps efter några dagar, vågar ingen först säga var Bess är. När Porgy till sist förstår att hon följt med kokainhandlaren Sporting Life till New York, 160 mil därifrån, släpper han allt och sätter sig i sin lilla vagn för att långsamt ta sig dit. Varför välja just den här inspelningen? Det finns snyggare, mera välsjungna och välspelade men den här har mycket mer dramatik. Det är en live-upptagning hämtad från en uppsättning som är en av de mest framgångsrika scenproduktioner någonsin. Mellan 1952 och 1956 var den på turné i USA, Europa, Sydamerika och Afrika. Dirigenten på det här livealbumet är Alexander Smallens som gjorde New Yorkpremiären 1935. På inspelningen finns bland andra operasångaren Leontyne Price som Bess och jazzsångaren Cab Calloway som Sporting Life. Porgy och Bess är en succé men en med komplikationer. På 30-talet diskuterade man om det verkligen var en opera - med så mycket jazz och en berättelse om de fattigaste människorna. De trasiga. I en opera? Gershwin själv menade att det inte fanns någon annan musik som var mer amerikansk än jazz. All annan musik härstammar från andra länder och kulturer men jazzen är amerikansk. Perfekt för att skildra just den här historien. Operan baseras på Dubose Haywards roman "Porgy" som kom 1925, men också på den mycket framgångsrika pjäs som hans hustru Dorothy Hayward skrev två år senare. Paret bodde i Charleston, så båda deras berättelser bygger delvis på egna iakttagelser. Porgy är till exempel inspirerad av den handikappade Samuel Smalls som också tog sig fram på en liten kärra. Redan på 20-talet fick George Gerswhin romanen Porgy i sin hand och slukade den - klockan fyra på morgonen var han klar och sa efteråt att han var tvärsäker på att det här var den berättelse han hade letat efter. Han ville sammanfoga det folkliga Amerika till något som var inte var teater, inte musikal - utan en genomkomponerad opera. En "folk opera" som han kallade den. Och Heyward själv föreslog - ska du inte kalla den för något mera än Porgy, något mer operaaktigt. Det finns ju operorna Pelleas och Melisande, Samson och Delilah och Tristan och Isolde - - därav Porgy och Bess. Men, det var inte bara jazzen i "Porgy och Bess" som fick kritik, utan det blev också en diskussion om vem som har rätten att beskriva ett visst samhälle, att skriva om en grupp människor som man inte själv tillhör. Kunde verkligen judiska immigranter som tonsättaren George Gershwin och den textförfattande brodern Ira och ett vitt par från Södern gestalta svarta fattiga fiskare? Då var det vanligt med blackface - svartmålade ansikten på vita skådespelare. För att undvika det skrev Gershwin in att endast svarta sångare fick spela. Men det har också tagits för ett utpekande av de svarta. Det underströk att berättelsen var ett öde enbart för afro-amerikaner. Som inte ens kunde tala ordentlig engelska. Porgy och Bess blev operan om svarta - i stället för bara en opera om svarta. Valet av jazz som musikalisk grund till operan, menade flera, pekade också ut de negativa sidorna av en svart identitet. Gav de svarta en lågstatusstämpel. Gershwin fick kritik för att han hade skrivit en massa sånger i en opera... Självklart, sa han. Den berättelse jag ville skriva, skulle ha allvar och humor i sig och vara underhållande. Precis som Verdis operor - och Carmen. Den diskussion som fördes då är i allra högsta grad aktuell på många sätt. Gershwin själv avled två år efter urpremiären när man opererade en hjärntumör han hade fått. Men musiken - den spelades, precis som den spelas än idag.

Inspelningen av en film om “Folkets prinsessa”, Lady Diana, med en Hollywoodstjärna i huvudrollen och stora förväntningar om filmpriser och jubel – världen verkar ju aldrig få nog av shakespearianska skådisar i slottsmiljöer – får en oväntad vändning i och med brexit. EU-journalisten Teresa Küchler visar i avsnitt 81 av Brysselbubblan faktiskt lite medlidande med britterna (det har aldrig tidigare hänt!), som inte får ha sina prinsar och prinsessor i fred i skilsmässan med EU. Parhästen Sigrid Melchior häpnar över en visserligen lustig men också tankeväckande hackning av ett EU-möte: Om en journalist yrvaket framför sin dator kan ta sig in på hemliga försvarsmöten – vad säger det då om säkerheten kring alla dessa videokonferenser som blivit det nya normala? Och så pratar vi fisk. Fisk är en av de sista men också mest svårlösliga konflikterna mellan Storbritannien och de 27 EU-länderna. Fiskeripolitiken är hur snurrig som helt, ja faktiskt så komplicerad att bara tanken kan få vem som helst att vilja kasta in handduken och gå hem och trösta sig med en sillamacka. God lyssning!

Höjdpunkter från World College Radio Day: I detta extra speciella bonusavsnitt får ni höra några utdrag ur Umeå studentradios 24-timmar långa sändning på World College Radio day den 2:a Oktober där HFHV-gänget medverkade. 01:26-11:34 Rasmus, Johan och Anna pratar Paradise Hotel, horoskop och One Direction. 11:34-35:52 Rasmus och Johan pratar om Benjamins svek, Batmanfilmer och The Beatles. De gästas dessutom av några Hollywoodstjärnor. 36:25-55:47 Benjamin och Frida diskuterar relationsdilemman, hissar och dissar, samt turn-ons och turn-offs. 56:34-1:12:20 Rasmus, Johan, Benjamin och Josef har fyllesnack. 1:12:20-1:26:26 Fyllesnacket fortsätter men Josef har ersatts av Frida.

I veckans avsnitt pratar vi om Hollywoodstjärnan som fick sin prins och hela världen bländades av deras glamourösa liv. Bakom palatsets sagoväggar fylldes äktenskapet av skandaler som slutade med en dödskrasch. Grace Kellys tragiska död kom att påverka barnens liv. Efter år av sökande och festande fann den eviga ungkarlen Albert sin kärlek och säkrade upp furstendömets framtid.Med Jenny Alexandersson och Sara Ericsson. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Malin och Tess berättar om när de var hemma hos en Hollywoodstjärna. Det blir snack om vad det är för skillnad på relationer nu och förr? Och på vilket sätt har Kenny förändrat Tess sätt att tänka? Vad tycker Martin om Malins öppenhet? Är det så att Tess tvångsföljer folk på Instagram i forskningssyfte? Och vad är egentligen "Monday poems for my wife"?Lyssna gärna också på BONUSAVSNITTET till detta avsnitt - Ni hittar det här nedan i listan.En podcast med Malin Berghagen och Tess Merkel Solomons Producent: Benjamin Andrée, Prodcaster AB See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna med ny klimatplan. Dagens gäst är skåde3spelaren Malin Åkerman, aktuell i filmen"En del av mitt hjärta". Linnea Claesson är programledare för Hjältegalan.

När Emelie Meurk Demerud och hennes affärspartner startade sitt bolag lät de sig inspireras av Hollywoodstjärnan Hedy Lamarr - som förutom skådisjobbet la grunden till dagens bluetooth och wifi. Emelie och hennes partner Hanna Moisander har döpt sitt bolag till Hedylity Technology - efter just Hedy Lamarr - för att de vill jobba i teknisk framkant för sådant som gör världen bättre. Startups + globala målen Kärnan i verksamheten är att investera i startup-bolag som är kopplade till minst ett av FNs 17 globala mål och hjälpa dem med både teknologi och affär. De har också två andra ben i verksamheten som består av konsultverksamhet och utbildning, även där med kombinationen programmering och affärsstrategi. De eftersträvar jämställdhet i bolagens styrelser och ägargrupper, eftersom, som Emelie säger, forskning och erfarenhet visar att det ger den bästa lönsamheten. Teknik som förändrar världen Sitt första år har de framför allt fokuserat på att bygga bolagets kassa. Men de har också lagt en ideell kraft på eventet Tech Imprint Arena, dit nytänkande techföretag bjuds in för att sprida kunskap om hur teknik kan, och i en nära framtid kommer att förändra världen som vi känner den. Till det första i en serie event som ägde rum i Göteborg november lockade de tech-stjärnbolag som Einride (förarlösa lastbilar), Recorded Future (förebygger hot på nätet) och Netclean (spårar och blockerar barnpornografi på nätet). Värderingar spelar roll För Emelie är det viktigt att affär, teknikutveckling och värderingar alla får plats i verksamheten. Utan lönsamhet får man inte möjligheter att bygga något som håller på sikt. Men hon tror också att det kommer att spela stor roll i framtiden hur ett bolag styrs, med vilka visioner och enligt vilka värderingar man bygger sin tech. Teknik och etik Hon skulle gärna se att våra svenska politiker tog en mer aktiv roll när det gäller spetsteknologi som AI - artificiell intelligens. AI kan användas för smarta tjänster som hjälper oss i vardagen. Men kan också befästa fördomar och exkludera människor från tillgång till kunskap, makt och inflytande. Allt beror på hur tekniken används och vad man använder för data för att träna sin AI. Det innebär i slutänden också att varje programmerare måste vara beredd att ta visst ansvar för den kod hon eller han skriver. Med andra ord är teknik och etik intimt förknippade med varandra, något som vi kanske pratar om för sällan. Vår samarbetspartner Firstbeat har en tjänst som de kallar Livsstilsanalys som vi, Boel och Ann-Sofie, testade tidigare i höstas. Man får bära en hjärtfrekvensmätare i tre dygn och syftet är att få syn på sin egen återhämtning för att förstå när den fungerar bra och när den inte gör det och hur vi kan återhämta oss bättre. Nu i november gjorde vi om mätningen för att se om vi lyckats genomföra de förbättringsmål vi satte efter mätning nummer ett. Efter den första mätningen har Boel haft som mål att få in fler korta pauser under arbetsdagen och att sova fler timmar. Glädjande nog kunde hon se viss skillnad i rätt riktning efter den nya mätningen men lärde sig också att hon behöver äta mer efter sena träningspass på kvällarna - för att sömnen ska bli bättre. Ann-Sofie hade som plan att hålla i sin höga återhämtningsnivå men också att ta pauser under vardagen. När den andra mätningen gjordes, under en hektisk jobbvecka i november, var återhämtningsnivån faktiskt högre. Samtidigt såg hon med hjälp av Firstbeat att, trots alla joggingrundor i skogen, syreupptagningsförmågan kunde vara bättre. Planen framöver är nu att hålla i återhämtningen men också lägga till två tuffa konditionsträningspass per vecka.

Merle Oberon var en mytomspunnen Hollywoodstjärna under 30- och 40-talen. Hon tilldelades ofta överklassroller och beskrevs som en "vacker, naturlig, engelsk flicka med en svag exotisk nyans". Det sades att hon kom från Tasmanien - en ö strax söder om Australien. Men när hon skulle återvända dit började hon agera mystiskt. Hör historien om Indiens Greta Garbo, som hela livet dolde sin härkomst.

Merle Oberon var en mytomspunnen Hollywoodstjärna under 30- och 40-talen. Hon tilldelades ofta överklassroller och beskrevs som en "vacker, naturlig, engelsk flicka med en svag exotisk nyans". Det sades att hon kom från Tasmanien - en ö strax söder om Australien. Men när hon skulle återvända dit började hon agera mystiskt. Hör historien om Indiens Greta Garbo, som hela livet dolde sin härkomst.

Hollywoodstjärnan och skådespelaren Bill Skarsgård slår sig ner i Framgångspodden! Han har redan en gedigen skådespelarkarriär bakom sig och är nu aktuell med uppföljaren till skräckfilmssuccén ”Det”. Jag fick chans att prata med honom hur det var att jobba med den nya filmen, livet i Hollywood, sjuka castings, familjeliv och hur han hanterar prestationsångest. Ett riktigt toppenavsnitt blev det med en av våra mest kända svenskar just nu! Tusen tack för att du lyssnar! BOKA BILJETT TILL FRAMGÅNGSSHOWEN: www.framgangspodden.se/Forelasning Beställ Framgångsboken: bit.ly/2DK4cvy Alexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros Bästa tipsen från avsnittet i nyhetsbrevet: www.framgangspodden.se Sök till VIP Gruppen: www.facebook.com/groups/framgangspoddenVIP

Hollywoodstjärnan och skådespelaren Bill Skarsgård slår sig ner i Framgångspodden! Han har redan en gedigen skådespelarkarriär bakom sig och är nu aktuell med uppföljaren till skräckfilmssuccén ”Det”. Jag fick chans att prata med honom hur det var att jobba med den nya filmen, livet i Hollywood, sjuka castings, familjeliv och hur han hanterar prestationsångest. Ett riktigt toppenavsnitt blev det med en av våra mest kända svenskar just nu! Tusen tack för att du lyssnar! BOKA BILJETT TILL FRAMGÅNGSSHOWEN: www.framgangspodden.se/Forelasning Beställ Framgångsboken: bit.ly/2DK4cvy Alexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros Bästa tipsen från avsnittet i nyhetsbrevet: www.framgangspodden.se Sök till VIP Gruppen: www.facebook.com/groups/framgangspoddenVIP

Om man var Hollywoodstjärna på 1930- och 1940-talet var det av stor betydelse vilken bakgrund man hade. Merle Oberon var en mytomspunnen kvinnlig skådespelare som sades komma från Tasmanien. Men vilken bakgrund hade Merle Oberons egentligen och vad spelade det för roll var hon kom ifrån? Hör Anna Charlotta Gunnarson och David Silva nysta i historien om Indiens Greta Garbo, som dolde sin härkomst livet igenom.

Om man var Hollywoodstjärna på 1930- och 1940-talet var det av stor betydelse vilken bakgrund man hade. Merle Oberon var en mytomspunnen kvinnlig skådespelare som sades komma från Tasmanien. Men vilken bakgrund hade Merle Oberons egentligen och vad spelade det för roll var hon kom ifrån? Hör Anna Charlotta Gunnarson och David Silva nysta i historien om Indiens Greta Garbo, som dolde sin härkomst livet igenom.

Dokumentaristen Michael Francks fartfyllda liv präglas av nästan overkliga berättelser från krigsfronter, i lyx, med Hollywoodstjärnor och genom svåra konkurser. Men också om att skiljas från sina barn och att hitta tillbaka till dem och ett gemensamt liv. Redaktör: Nina Pulkkis, Parad Media.

Claudia och Manuel pratar om veckan som har varit, Claudia har varit utslagen och förlorat ett jobb, Manuel har träffat ännu en Hollywoodstjärna och så måste dom bli bättre på det där om dom ska hålla ihop...

I bioaktuella "Colette" spelar Hollywoodstjärnan Keira Knightly den franska författaren med samma namn - som ung. I Klassikern uppmärksammar vi ett av Colettes mest kända verk, romanen Chéri från 1920. Den franska författaren Colette, som föddes 1873, lade av sina förnamn och sin tids idé om det passande - och klev ut i den litterära parnassen med rak rygg. Hennes kända roman Chéri har både filmatiserats och iscensatts som teater - en klassiker från 1920 som Jenny Aschenbrenner har läst, i svensk översättning av Maria Björkman. Vi får även höra Claire Wikholm läsa ur Chéri från ett kulturradioprogram från 1993 och på slutet hörs bitar ur Dramatens iscensättning 1950.

Vi träffar Hollywoodstjärnan Jessica Chastain, Säker stil-poddens första gäst någonsin, och drömmer om tapeter och väskor i London. Stiltips, trender och livet med Säker stil-duon Ebba Kleberg von Sydow och Emilia de Poret, varje torsdag @sakerstil See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Artister som Lady Gaga och Icona Pop samt Hollywoodstjärnor som Julia Styles har synts i hennes skor det senaste. I detta avsnitt möter vi Rebecca Björnsdotter som driver skovarumärket med samma namn och som på kort tid har blivit många moderedaktörers favorit. Vi talar om att lämna storstan och vikten av att vara nära naturen, varför hon utomlands beskrivs som modebranschens vikingadotter och om hennes plan att bli Sveriges motsvarighet till Jimmy Choo. Ljudbearbetning: Fredrik Larnemo, Recordia Rebecca Björnsdotters spellista: https://open.spotify.com/user/modepodden/playlist/5PKpyFC5RLYRME5CCnKRTQ

Författarinnan Alexandra Appelqvist bjuder in gäster som inspirerat till karaktärer i hennes böcker. De diskuterar ämnen mellan himmel och jord i ett härligt virrvarr. Det bjuds på skratt, någon tår och en väldig massa värme.Min gamle vän, hårkonstnären Antonio Axu besöker podden. Vi pratar om baksidan av drivkraften, Hollywoodstjärnan som bjöds på hans mammas goda mat och en spännande framtid. Och om varför Antonio vill ha en kreativitetsgaranti av sina kunder.Här hittar du musiken som nämns i boken: https://open.spotify.com/user/acapella66/playlist/0UfsFXC8sWSe8oQk1TprAfKlippare: Jenny Andersén See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

”Fråga doktorns” populära programledare Suzanne Axell gästar Benjamin Andrée och Kändispodden. Det blir snack om att vilja tjäna mer pengar, att nobba Amelia Adamo och att bli stoppad av SVT och inte få ställa upp i ”Hela kändissverige bakar”. Hur fick hon jobbet i ”Fråga doktorn” och hur gick det till när hon fick sparken från ”Go kväll”? Vad tycker Suzanne om att Petra Mede gjorde en hel Guldbaggegala om sig själv och hur känns det att 10% av Sveriges befolkning bänkar sig i tv-sofforna varje måndag för att titta på Suzanne? Älskar hon sjukdomar, vilken uppblåst Hollywoodstjärna gjorde henne besviken och vad hände i podden som fick det att tända till så att Suzanne nästan blev arg på Benjamin? Allt detta och en hel del annat förstås…Trevlig lyssning!Gäst: Suzanne AxellKändispodden: Benjamin AndréeKommentera gärna avsnittet, ge det högsta betyg och dela om du gillar. Och glöm inte att följa Kändispodden i din podd-app så missar du inte när det släpps ett nytt avsnitt.Kontakt: hej@kandispodden.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nytt år och ny säsong av Kändispodden. I årets första avsnitt gästas Benjamin Andrée av kändisarnas och kungligheternas favoritdesigner Lars Wallin. Det blir snack om Hollywoodstjärnan som gjorde honom starstruck, om hur det går till när kronprinsessan Victoria, kungligheter, kändisar och societeten beställer couture, om att det är skillnad på dyrt och mycket pengar. Har exponeringen av Lars klänningar på Petra Mede i Eurovision Song Contest gett klirr i kassan och skulle han låna ut en klänning till filmstjärnan Alicia Vikander om hon bad riktigt snällt? Vad var det för vision Carola Häggkvist fick i samband med Melodifestivalen? Har Lars Wallin blivit rik på sina lyxiga kreationer och hur känns det att över 400.000 personer sett hans klänningar på museum i egna utställningen ”Fashion stories”? Och vilka kändisar drömmer Lars om att få designa en klänning till? Allt detta och en hel del annat förstås…Trevlig lyssning!Gäst: Lars WallinKändispodden: Benjamin AndréeKommentera gärna avsnittet, ge det högsta betyg och dela om du gillar. Och glöm inte att följa Kändispodden i din podd-app så missar du inte när det släpps ett nytt avsnitt.Kontakt: hej@kandispodden.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Melody, researcher i PP3, berättar om Hedy Lamarr, Hollywoodstjärnan tillika uppfinnaren som uppfann tekniken bakom trådlösa nätverk. Vi pratar även om SVT-serien Cowboykåken.

Sveriges stora Hollywoodstjärna Peter Stormare gästade studion imorse där vi pratade om hans relation till Sverige, om premiären av säsong 2 av Swedish Dicks och varför Peter har en knallrosa ryggsäck & bling bling-skal till mobilen...

Kändistränaren, föreläsaren och fitnessgurun Nick Söderblom gästar Kändispodden och Benjamin Andrée. Det blir snack om vägen från Oskarström till Wisteria Lane och en Desperat Hemmafru i Malibu. Om att träna Hollywoodstjärnor och kändisar, om Biggest Loser VIP och om Pierce Brosnan's utbrott på tennisplanen. Nick hävdar att det går att gå ner 15 - 20 kg bara genom att lägga om kosten på 6 veckor (till Nyårsafton) och han avslöjar att vilka svenska soffpotatis-kändisar som är hans drömkunder. Vad kan man äta på julbordet om man går på diet? Och en hel del annat.Trevlig lyssning!Gäst: Nick SöderblomKändispodden: Benjamin AndréePS. Glöm inte att följa Kändispodden i din podd-app så missar du inte när det släpps ett nytt avsnitt! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det är 37 år sedan Björn Borg vann Wimbledon för femte gången. Vi träffar gänget i filmen "Borg", däribland Hollywoodstjärnan Shia LaBeouf, och pratar om fenomenet Björn Björn. Under en längre tid har vi drömt oss tillbaka, det har kommit dokumentärer om både Palme och Schein, Björn Afzelius skildrades i filmen Tusen bitar och tidigare i höstas kom filmen om Ronnie Peterson och snart kommer också en biopic om Ted Gärdestad. Vad beror den här nostalgitrenden på? Varför vill vi drömma oss tillbaka? Och är det egentligen möjligt att skildra sportens vardag på film? Just nu grasserar Borgfebern igen, men det är inte den nationella stoltheten som får oss att svettas den här gången. Idag är det premiär för filmen "Borg" som handlar om hans livs match: Wimbledonfinalen 5 juli 1980. Vår reporter Björn Jansson har sett filmen och pratat med skådespelarna Sverrir Gudnasson, Shia LaBeouf och Stellan Skarsgård och regissören Janus Metz. Roger Wilson pratar om fenomenet Borg och den nya filmen "Borg" med filmkritikern Maria Brander och Radiosportens Bengt Skött. Programledare: Roger Wilson Producent: Nina Asarnoj

Maria Hansson är konstnärlig ledare för dansgruppen Limelights, The Vintage Showgirls. Gruppen, som trots att de inte funnits så länge har redan medverkat på Fröken Frauke Presenterar, Vaudeville i Umeå, Burleskloppisen och 1,6 miljonersklubben och andra tillställningar. Maria själv uppträder som Mz Mable, en fd Hollywoodstjärna som dricker alldeles för mycket gin, älskar att stå i centrum och att nypa unga pojkar i rumpan. Mz Mable dansar Burlesque Fusion, en ny dansform som vuxit fram ur ett intresse av att kunna kombinera magdans, Broadway jazz och de glamorösa, teatraliska och humoristiska elementen från burlesken. För en tidigare varietéartist som Maria var steget inte långt till den nya stilen.Mz Mable har stått på många scener både i Sverige och utomlands. Som magdansös har Maria dansat på arabiska/turkiska fester, medeltida tillställningar, för företag och på privata fester. Hon har dansat på fina scener, stampat jordgolv och medverkat i TV. Under sin långa karriär har Maria dansat och roat människor från Sydney, Australien i söder till Trondheim, Norge i norr. Att få människor att växa genom dans är en stark drivkraft för Maria och hon har arbetat som danslärare i mer än 30 år. De senaste åren på Layali orientaliska dansakademi i Stockholm där hon har klasser både i magdans och burlesque fusion.I Burleskpodden funderar Maria kring likheter inom burlesk- och magdansvärlden, nyfikenhet och kulturell appropriering.Programmet sänds i samarbete med Passion of Sweden som säljer sexleksaker och underkläder på nätet. Passion of Sweden kan kan sexleksaker och Burlesquepodden älskar deras produkter! Ni hittar dem på www.passionofsweden.se Limelights.nuTothmes.comFacebook Maria HanssonBurlesquepodden produceras av Brännström & Lundgren Jazzproduktion HB. Programledare är Aurora Brännström. Vi spelar in programmen på Custom Music Productions där Andreas Hedberg sköter ljud och redigering.För mer info om oss och våra gäster gå in på www.jazzproduktion.se/burlesquepodden. Följ oss gärna på Facebook, där vi heter Burlesquepodden kort och gott eller på instagram på jazzproduction.sweden See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Om Kalles tvättbräda, Britas missbildade knees to elbows, Hollywoodstjärnornas galnaste träning, Arnolds 10 cm långa klitoris och mycket, mycket mer!

Hybris i Populastudion. Vi har gått loss på finska kungligheter inom film, indiepop och design. Exklusiva intervjuer utlovas. Och som pricken över i:et en svettig springande man i Helsingfors! Erkki träffar Paola Suhonen i Helsingfors. Paola är kanske mest känd som det finska designundret Ivana Helsinki som synts på catwalken i både Paris och New York och tagit steget från mode till inredningsdesign.Maija mysfikar hemma hos Finlands kanske enda riktiga Hollywoodstjärna filmlegenden Taina Elg. Följ med på en kopp kaffe i hennes våning i New York och hör Taina berätta om svunna tiders glamour och showbiz. Finnblickens reporter Elin von Wright hänger med det finlandssvenska indiebandet Vasas flora och fauna på en spelning i Stockholm. Hör också svenska fansen berätta varför de fastnat för bandets egentligen ganska lokalt förankrade musik! Och i Haloo Helsinki denna vecka träffar Salla Valtari den mycket aktuella konstnären Nestori Syrjälä som berättar om sitt performancekonstverk Running Man, en svettig kostymnisse som springer omkring på Helsingfors gator! Dé ni! Och så klart massa sköönii musiikkii!Popula i P4 och Sisuradio fre 27 maj kl 20.4021.40 Programledare Erkki Kuronen och Maija Waris

I det här avsnittet gästas vi av den bioaktuella Hollywoodstjärnan Matias Varela som just nu syns som bankrånare filmen Point Break. Vi får höra storys om när han fick en Chuck Norris på näsan, vi pratar om vad rikedom egentligen är? och han blir tvungen att berätta vem av oss som är fulast vid bordet. Härlig lyssning!Support this show http://supporter.acast.com/handen-pa-hjartat. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Syrienkriget är världens just nu största humanitära katastrof, inifrån landet kommer rapporter om hunger och svält. . Men samtidigt försöker volontärer göra skillnad på gräsrotsnivå. När stora organisationer som FN har svårt att nå de miljoner som behöver hjälp, så ställer frivilliga upp.Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Katja Magnusson tar oss bland annat med till restaurangen där Carole Bou Sakr bjuder syriska barn och fattiga äldre libaneser på gratis mat i sin restaurang varje dag.Hör också om mataffären som låter utblottade barn köpa mat och medicin med låtsaspengar.Dessutom träffar vi Maryam Shaar som kunde förverkliga sin dröm om att öppna en food-truck utanför ett palestinskt läger i Beirut, tack vare bidrag från Hollywoodstjärnor.

Han ser ut som en Hollywoodstjärna, jobbar som försvarsadvokat – och skriver bestsellers på löpande band. Mindre känt är att Jens Lapidus är en passionerad löpare, med bland annat Lidingöloppets tremil och Stockholm Marathon på meritlistan. Men hur snabb är han? Vilken del av Stockholm ger bäst inspiration till nya böcker? Och vad hände egentligen när han försökte ta en löparselfie i Moskva..? Dessutom får du veta vilket ord du absolut inte får använda om du vill lyckas som kriminalförfattare... Avsnittet presenteras i samarbete med Björn Borg.

Den amerikanska skådespelerskan Bette Davis (1908-1989) trotsade gängse skönhetsideal i Hollywood med sin udda look och stil. Bette Davis var långt ifrån någon klassisk skönhet. Hon var kort med stora ögon och mungipor som pekade neråt oavsett hur mycket hon log. Men framför allt var hon var helt ointresserad av att förvandla sig till någon filmstjärna genom att färga håret, förändra tänderna och klä sig i det senaste modet. Men hon briljerade i roller där hon fick gestalta kvinnor med syra och sälta, inte minst i replikerna. I veckans STIL berättar vi mer om denna stilbildande kvinna. Bette Davis gjorde saker på sitt sätt, och hon gjorde det i en tid då kvinnor inte självklart kunde sätta ner foten, begära uppmärksamhet och respekt. Hon var inte alltid lätt att tampas med.  Jag har varit kompromisslös, hetsig, obeveklig, tjurig, taktlös, labil och ofta fruktansvärt besvärlig att ha att göra med, som hon själv konstaterade. Inte helt utan ett visst mått av belåtenhet. Jag antar att jag är större än livet, som hon tillade. I år är det åttio år sedan Bette Davis mottog sin första Oscar, 1935 vilket egentligen bara vara början på en karriär, och en yrkesutövning, som idag betraktas som storartad, på många sätt. För Bette Davis var verkligen inte som andra Hollywoodstjärnor, eller som hon själv sade: det finns skådespelare och det finns filmstjärnor. Det rådde aldrig någon tvekan om att Bette Davis inte hade mycket till övers för de senare. Hon konstaterade att: Hollywood föredrog platinablondiner och deras ben, mer än talang. I veckans program träffar vi skådespelaren Ingela Olsson, som även hon har tagit plats på scenen med ofta udda och excentriska roller. Just nu är hon aktuell på Teater Galeasen i Stockholm i Sara Stridsbergs nyskrivna pjäs Konsten att falla. Vi träffar också filmhistorikern Mikaela Kindblom, som visar runt i Filmstaden i Råsunda, där en betydande del av svensk film producerades under första delen av 1900-talet. Och så pratar vi med Mathilda Nilsson och Hanna Rudeback från den den svenska designduon Nhorm, som inspireras av klänningar från röda mattan. Veckans gäst är Louise Wallenberg, docent i modevetenskap vid Stockholms universitet.

- Ät bara välstekt biff och pommes frites, då blir du aldrig sjuk. Det rådet och många andra fick Hollywoodstjärnan Peter Stormare av Ingmar Bergman, berättar han när Kerstin Berggren träffar honom i hans hem i West Hollywood. Peter Stormare har en lång karriär  bakom sig inom film och tv men är också en erfaren teaterregissör. I Spotlight berättar han om tiden på Dramaten där han bland annat gjorde Fröken Julie och Hamlet med Ingmar Bergman. När Ingmar Bergman repeterade Backanterna på Kungliga Operan och premiären närmade sig var Bergman plötsligt spårlöst försvunnen. Efter mycket letande hittade Peter Stormare honom i en städskrubb vid foajén. Det var mycket nära att Ingmar Bergman hoppade av hela projektet.

Fotograf, filmare Hur intensiva möten med människor och djur kan vara lika spännande nu som när han började för trettio år sen. Spottkobror, möten i bastun, Hollywoodstjärnor och andra trivialiteter avhandlas också. Mattias Klum växte upp med mycket djur. Det var tuppen Kunta och hönsen, på landstället, som bidrog till att han hade råd med film till sin kamera. I Kongo-Brazzaville finns den kongolesiska vattenkobran. Till hjälp för att hitta den har Mattias med sig ormexperten Zoltan från Ungern. I Beverly Hills besöker han ett SPA med massage. I bastun möter han en sjungande stjärna: George Benson. Han avslutar med att man kan ha god lönsamhet inom de ramar som naturen och jorden mäktar med. Vi är alla en del av lösningen till att det ska fungera. Om Mattias Klum Har genomfört stora expeditioner i alla världsdelar med specialisering på att fotografera och filma natur, miljö och kultur. Under senare år har han arbetat i och runt Östersjön. Har gjort ett antal dokumentärer som visats för internationell publik, däribland Asiatiska lejon, regnskogar och tropiska korallrev. Hans fotografier har regelbundet publicerats i National Geographic och andra ledande tidskrifter. Har givit ut tolv böcker. Utsågs förra året till filosofie hedersdoktor i naturvetenskap vid Stockholms universitet och tidigare till ”Young global leader” av World Economic Forum och ambassadör för WWF. Har erhållit Kungens medalj i 8:e storleken. Tidigare Sommarvärd 1997, 2008. Producent: Henrik Johnsson

Marko stylas om, lär sig catwalk, det pratas shorts och kläder man absolut ska undvika. Hollywoodstjärnornas superstylist Jonas Hallberg är denna morgon i studion!

Sveriges hetaste Hollywoodstjärna Noomi Rapace har ett hektiskt liv just nu. Filminspelningar, intervjuer, premiärer.. Mitt i framgången ska hon hinna vara mamma till sin 8-årige son, hör hur hon och Ola Rapace löser livspusslet som föräldrar mitt i internationella karriärer. Hon avslöjar även sin personliga åsikt om vad hon tycker om den röda mattan.

Max Factor (1877-1938) var mannen som förvandlade skådespelare till filmstjärnor, och det genom - smink. För bakom namnet, som idag mest associeras till ett märke, finns faktiskt en man av kött och blod. Hans skicklighet när det gällde att skapa skönhet på konstlad väg prisades av både den ryska tsarfamiljen och den amerikanska skådespelareliten. Om honom, hans liv och innovativa produkter - som täckande hudcrèmer, lösögonfransar, vattenfast smink och läppglans - berättar vi om i veckans STIL. Det var Hollywood och dess stjärnor som kom att göra Max Factor till en maktfaktor inom smink. För film var i början av 1900-talet en alldeles ny och spännande underhållningsform som blev enormt populär, och vida spridd. Filmskådespelare blev stora trendsättare. De visade upp nya sätt att klä sig och bete sig – och sminka sig på. Och ingen gjorde det bättre än Mac Factor. Men så hade han lång erfarenhet av yrket. Han föddes som Max Tandowsky Faktor i Polen. Han hade nio syskon och var tvungen att vid unga år hjälpa till med familjens försörjning. Redan vid nio års ålder blev han assistent till en apotekare, och därefter lärling hos en perukmakare och teatersminkör. Vid fyllda fjorton fick han jobb hos en känd frisör i Berlin. Där uppmärksammades hans flinka fingrar av den ryska operan, på besök i staden. Han blev erbjuden arbete och började snart jobba för det ryska hovet, där Tsar Nikolas II styrde. Max Factor blev populär. Han arbetade snabbt, lugnt och säkert under stress och han gjorde hovdamerna snyggare än någonsin. Men med något privatliv gick inte jobbet att kombinera. Han flydde med familjen till USA, där hans namn förkortades till Max Factor. Och det var i USA och Hollywood som han kom till sin rätt. Han var lyhörd för filmens behov av specialsmink och kunde mixtra ihop helt nya produkter som såg naturliga ut på filmduken. Dessutom hade han fena på att lyfta fram de allra skönaste dragen hos både män och kvinnor. Han blev en mycket populär kille i filmindustrin. Men mer om honom berättar vi i programmet. Max Factor var först med att göra lösögonfransar. Idag är ögonfransar mer i fokus än någonsin. Det lanseras inte bara en oändlig mängd mascaror med olika ingredienser och borstar som ska göra dem långa, tjocka, böjda och vackra. Det finns även medel som får dem att växa fortare. Varför är vi så fixerade vid fransar? Det reder vi också ut. Och vilket smink kan få en att se normal ut i dagens moderna HD-tv? Finns det? Går det överhuvudtaget? Det har vi också kollat. Dessutom har vi talat med Theo Kogan som tidigare spelade i det legendariska punkbandet Lunachicks, men numera återfinns i Theo & the Skyscrapers. Smink går som en röd tråd genom hela hennes liv och idag har hon sitt eget sminkmärke, Armour Beauty. Om henne berättar vi mer i programmet. Veckans gäst är Anna Knutsson, brand manager för Max Factor.

En tonårsrulle om utseendekomplex, en populärvetenskaplig version av Darwins teorier om arternas uppkomst eller en politisk pamflett om homosexuellas rättigheter i samhället? Det är några av infallsvinklarna när Kino den här veckan dissekerar bioaktuella superhjältefilmen X-Men First Class. En superhjältefilm som utspelas mitt under pågående Kubakris 1962. Teresa Axner och Göran Sommardal gästar Kino-studion för att prata X-men, uppföljare och serieupplevelser. 1962 är också året som biopubliken första gången kunde förfäras över veckans klassiker: What ever happened to Baby Jane?, med Bette Davis och Joan Crawford i huvudrollerna. Katarina Wikars har sett om filmen där de två åldrade Hollywoodstjärnorna uträttar storverk på vita duken - kanske för att konkurrensen mellan de två bakom kulisserna var minst lika intensiv som den som deras rollfigurer tampades med. Regissören John Waters har skrivit en ny bok, Role Models, som handlar om hans personliga föredömen och idoler. Sveriges Radios kulturkorrespondent lyckades ta sig in på ett gallerievent i New York där Waters träffade fans, skrev autografer och berättade om sina minnen av Essy Persson i Jag en kvinna. I helgen har Drömmen om Sverige premiär, den nya dokumentären från den outröttlige regissören Tom Alandh. Den här gången har han gjort film om hur de före detta fångarna Annika Östberg och Rickard Flinga. Om deras nya liv i Sverige efter långa fängelsestraff i USA. Hur det verkligen blev. Om drömmar, förhoppningar - och den mörka sidan av friheten. Programledare: Roger Wilson Producent: Nina Asarnoj

Bortom den grå vardagen i filmsverige ligger Hollywood. Den magiska plats som nog alla filmarbetare någon gång drömt om. På sista tiden är det ovanligt många svenskar som på olika sätt fått vara med att arbeta i den stora filmindustrin. "Snabba Cash"-regissören Daniel Espinosa har fått anbud från Hollywood, Tuva Novotny spelar mot Julia Roberts i "Eat, pray, love" och Gustaf Skarsgård packar kappsäckarna för att testa lyckan på andra sidan pölen. I veckans Kino undersöker vi den grymma verkligheten som kan slå emot en när drömmarnas Hollywood blir verklighet. Regissörsparet Måns Mårlind och Björn Stein förklarar varför deras Hollywoodproduktion "Shelter" med Julianne Moore i huvudrollen fortfarande inte har gått upp på bio. Medan Tomas Alfredsson förklarar varför han backade ur att filma med Nicole Kidman. Och danska Susanne Bier berättar om sina parallella karriärer i Skandinavien och Hollywood. Rent filmhistoriskt har Sverige haft många Hollywoodstjärnor framför kameran. I veckans K Bortom den grå vardagen i filmsverige ligger Hollywood. Den magiska plats som nog alla filmarbetare någon gång drömt om. På sista tiden är det ovanligt många svenskar som på olika sätt fått vara med att arbeta i den stora filmindustrin. "Snabba Cash"-regissören Daniel Espinosa har fått anbud från Hollywood, Tuva Novotny spelar mot Julia Roberts i "Eat, pray, love" och Gustaf Skarsgård packar kappsäckarna för att testa lyckan på andra sidan pölen. I veckans Kino undersöker vi den grymma verkligheten som kan slå emot en när drömmarnas Hollywood blir verklighet. Regissörsparet Måns Mårlind och Björn Stein förklarar varför deras Hollywoodproduktion "Shelter" med Julianne Moore i huvudrollen fortfarande inte har gått upp på bio. Medan Tomas Alfredsson förklarar varför han backade ur att filma med Nicole Kidman. Och danska Susanne Bier berättar om sina parallella karriärer i Skandinavien och Hollywood. Rent filmhistoriskt har Sverige haft många Hollywoodstjärnor framför kameran. I veckans Klassiker berättar Lars Lönroth om Gloria Swanson från Drömminge i Småland, Anna Q Nilsson från Ystad och Greta Granstedt från Malmö och deras framfart i Amerikat. "Tom, Stanley och jag var som en fri grupp. Det var som en dröm". Så berättar Marie Richardson om sina upplevelser när hon spelade mot Tom Cruise i Stanley Kubricks sista film "Eyes wide shut". En märklig historia om hur tajming och tur kan ta en hela vägen till världens långsammaste filminspelning. Programledare: Roger Wilson

Filmfestivalen i Berlin firar 60-årsjubileum och Kino är på plats för att rapportera om den internationella fängelsfilmstrenden, svenska debutanter och en och annan avdankad Hollywoodstjärna. "Sebbe" är den enda svenska långfilmen som visas på årets Berlinfestival. Kino träffade den debuterande långfilmsregissören precis efter att han fått svara på frågor om mopeder från salongens tonårspublik. Men det finns fler svenskar på plats. Stellan Skarsgård spelar till exempel huvudrollen i den norska filmen "En ganske snill man", där han faktiskt fått göra de märkligaste sexscenerna hittills i sin karriär. Kortfilmaren Joanna Rytel har också sex framför kameran, men hennes film är en dokumentär om moral och jämställdhet. Kino har också fått en pratstund med den gamle brat pack-stjärnan Emilio Estevez. Hör honom berätta om hans förhållande till pappan Martin Sheen och den genetiska dragningen till vinodlingar. Detta och mycket mer i en späckad festivalsändning från Berlin. Programledare: Roger Wilson.