Podcasts about broderier

I den stora berättelsen om människan intar väven en avgörande plats. Maria Küchen följer den ut i rymden, ner i jorden och in i skriften. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2021-04-06.Varje gång jag använder mina ärvda kökshanddukar föreställer jag mig min farmor och hennes tillvaro som småbrukare i ett svunnet Sverige. I början av förra seklet vävde hon handdukarna för hand. Det samtidigt lena och sträva linnet vibrerar av en tyst berättelse. De är en text som aldrig skrevs, de bär på en röst som inte hörs.Det latinska ordet textus betyder både ”text” och ”textil”. På grekiska har ordet hýfos samma tvetydighet. Det läser jag i Jesper Svenbros essäbok ”Myrstigar” från 1999, där han avsöker skrift och läsning i antikens Grekland.En hellenistisk dikt som Svenbro citerar presenterar sig själv som hýfos leptón. Det betyder både ”fin väv” och ”subtil text”. Bilden av texten som väv är med andra ord mycket gammal. Men hur är det med väven som text? Kan vävda tyger, precis som den skrivna litteraturen, påtagligt härbärgera berättelser?Jag möter väven som text i min farmors handdukar, och i poeten Burcu Sahins dikter, i hennes debutbok ”Broderier” från 2018. ”Vi ärver tunga tyger i turkos” står det, ”en symaskin / viknålar / blekta garnnystan / ryggen som sårbarhet, skydd”.Meterlånga gardiner och sidenöverkast, sjalar, lapptäcken, innehållet i linneskåpet – alla dessa textilier i Burcu Sahins poesi bär på berättelser om mödrar och döttrar, hårt arbete, flykt, migration, kärlek och sorg.I essän ”Tyst text” i tidskriften Ord och bild, fortsätter Sahin att konkret avsöka sin mors och mormors textilier som kunskapsbärare. ”Jag rörde vid tyget och trådarna. Jag betraktade stygnen” skriver hon. ”Jag förstod med tiden att även min mors och mormors handarbeten var en källa till kunskap; stygn och mönster som kunde dechiffreras. Jag började föreställa mig ett språk som gick att känna, fibrer och fingertoppar, bortom det talade och skrivna.”Textiliernas berättelse, vävens språk, är tyst text om kvinnors arbete. I andrahandsbutiker för välgörande ändamål finns ofta drivor av sådana textilier, sådan text, som säljs mycket billigt – förmödrars handarbeten ur skänkta dödsbon, kökslinne, sänglinne, grytlappar.Text, väv och minne är intimt länkade till varandra. Ibland blir detta extra påtagligt, som i den tidiga rymdfartens repminnen, rope memories.Core rope memory användes på 1960-talet i Nasas första Mars-sonder och i månfärdernas datorer. Mjukvaruprogrammet skrevs på den tekniska högskolan MIT och vävdes sedan, bokstavligen, av erfarna textilväverskor. Till minnesvävarna användes tunn koppartråd och magnetiska ringar.Det komplexa informationsflödet i datorer förmedlas binärt, med hjälp av enbart ettor och nollor. En koppartråd som träddes genom en ring i de tidiga rymdfärddatorernas minne representerade 1, en tråd som leddes förbi en ring representerade 0.Kvinnor vävde de tidiga rymdfärdernas minnen. Genom deras vävar av koppartråd och metallringar strömmade information – i blygsam mängd om man jämför med dagens datorer, men tillräckligt för att astronauter skulle kunna ta sig fyrtiotusen mil ut i rymden, ända till månen och tillbaka igen.Dessa minnesvävar av koppartråd och magneter tillhör redan det förflutna. De visas i museer och påminner om arkeologiska fynd. Tidiga textilier – tillverkade före det skrivna språket, före historien – kan se ut ungefär som ett rope memory i datorn på en tidig rymdfarkost.Arkeologiska textilfynd är inte lika vanliga som föremål av ben, lera och sten. Tyg multnar bort fortare, men kan bevaras mycket länge om omständigheterna är gynnsamma, som i torvdammen Windover pond i mellersta Floridas träskmarker.Dammen grävdes ut på 1980-talet i samband med ett bygge. Den ligger ett par hundra meter från motellet Space Shuttle Inn, i utkanten av staden Titusville nära Kennedy Space Center. Från Kennedy Space Center har NASA sedan 1960-talet sänt upp raketer med rymdfärjor, satelliter, sonder och månfarare. I Windover Pond återfanns kvarlevor av 167 ursprungliga invånare i det som långt senare skulle bli USA. Fynden var mer än sjutusen år gamla.De döda låg i fosterställning med huvudet västerut och ansiktet mot norr. De var svepta i tyg. Tretusenfemhundra år innan Egyptens pyramider byggdes, vävde dessa jägare och samlare på den amerikanska kontinenten textilier av palmblad – inte bara stora begravningssvepningar utan också mattor och väskor. Minst sju olika komplexa vävmetoder användes och det antyder att någon form av vävstol krävdes. Medan årtusendena gick, förvandlades deras textilarbeten i dammen sakta till torv.Tygerna i Windover vävdes långt före den skrivna historien, av människor som inte hade något skriftspråk. Textilierna är äldre än texten. Det är skriften som är en metafor för väven, snarare än tvärtom.Men relationen mellan text och textil är inte bara metaforisk. Den kan vara oerhört påtaglig, som i rymddatorernas repminnen och inkafolkets khipu-trådar. I sin essä berättar Sahin om khipu, ”ursprungligen ett slags skriftsystem som användes av inkabefolkningen före kolonieringen av Amerika.”En khipu”, skriver Burcu Sahin, ”bestod av färgade trådar, spunna eller flätade, av alpacka- eller lamahår. Trådarna hade numeriska värden och kodades i form av knutar i ett decimalsystem. Det sägs att när spanjorerna anlände till Amerika förstörde inkabefolkningen sina textilier för att förhindra att de hamnade i händerna på kolonisatörerna eftersom det var där de dokumenterade sin troslära och kunskap.”Den etymologiska relationen mellan textil och text finns i fler språk än grekiska och latin. Orden ”sutra” och "sutur", kirurgtråd, har samma rot i sanskrit. En sutra i den indiska klassiska litteraturen är en koncentrerad litterär form för undervisning i huvudsakligen muntliga traditioner, en skriven tråd att följa när stora mängder muntlig tradition memoreras.Den skrivna indiska sutran speglar något som egentligen primärt är muntligt. Och även i den arkaiska grekiska diktningen som Jesper Svenbro beskriver i ”Myrstigar”, är skriften egentligen sekundär. Dikten han citerar tycks av poeten själv ha uppfattats som en väv, ett spindelnät, som fångar rösten och dödar den. ”I denna metaforiska väv” skriver Svenbro, ”har rösten fastnat som en snara.”Inte bara Burcu Sahins förmödrars tyger är tysta texter, nät som har fångat och tystat en röst. Den skriva dikten i sig, är det också. Och även i de sjutusenåriga tygerna från Windover pond finns en tystnad, en tystad röst. Vilka var dessa människor? De talar inte längre, utom genom resterna av sina kroppar och textilier.Alla dessa trådar och tystnader, texter och fibrer, rymdfartens repminnen och ursprungsfolkens svepningar – de ingår i den stora texten om människan, en enorm mångskiftande väv i tid och rum. Också den här betraktelsen, den här rösten som har befriat sig själv ur den skrivna textens nät, ingår där som ett litet inslag, en av alla oräkneliga trådar.Maria Küchen, författare och kulturjournalist

The conversation is in English, after a short introduction in Swedish. Läsarfavoriten Cecile Pin besökte Kulturhuset för att prata om sin roman "Vandrande själar". Det är en bok om en familj som söndrats av krig och förlust, men där hoppet om ett värdigt liv lever vidare. Den är en berättelse om livet i diasporan, med en stil som på samma gång är både poetisk och dokumentär. Cecile Pin växte upp i Paris och New York. Som artonåring flyttade hon till London för att studera filosofi och började sedan arbeta på bokförlag. "Vandrande själar" är hennes debutroman. Burcu Sahin är poet, litteraturkritiker och lärare vid Biskops-Arnös författarskola. Hon debuterade med "Broderier" (Albert Bonniers förlag, 2018) och utkom förra året med "Blodbok". I samarbete med Nirstedt/litteratur. Från 20 maj 2024 Jingel: Lucas Brar

The conversation is in English, after a short introduction in Swedish. Möt Jamaica Kincaid i samtal med Burcu Sahin. Våren 2023 publicerar bokförlaget Tranan "Bland blommor" från 2005. Därmed finns alla Kincaids verk utgivna på svenska. I samband med det kommer hon till Internationell författarscen för ett fördjupat samtal om hela sitt författarskap. Jamaica Kincaid är verksam som författare och professor på Harvard. Hon föddes 1949 och växte upp på den karibiska ön Antigua, som fortfarande var en brittisk koloni. Som sextonåring kom hon till New York för att arbeta som au pair och blev senare skribent på "The New Yorker". Kincaid debuterade 1983 med "På flodens botten". Sedan dess har hon gett ut ett tiotal böcker i olika genrer. Burcu Sahin (f. 1993) är lärare, kritiker och poet. Hon debuterade med diktsamlingen "Broderier" (2018). Hennes senaste samling "Blodbok" (2022) kretsar kring trädgårdar, arkiv, statligt våld och kollektiva minnen. I samarbete med bokförlaget Tranan. Från 22 mars 2023 Jingel: Lucas Brar

Hennes första diktsamling, den prisbelönade "Broderier", handlade om kvinnors liv och arbete. Nu är poeten Burcu Sahin tillbaka med diktsamlingen "Blodbok" om hur Sverige förhåller sig till sin historia av rasism och kolonialism. Vad kan poeten och poesin tillföra dokumentationen av vår historia, som till exempel faktaböcker och journalistiska texter inte klarar av? Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Protesterna i Iran är inne på fjärde veckan. Strejker, gatuprotester och skolflickor som gör revolt hela tiden i ett flöde av slagord som verbalt försöker peka ut så väl problemen som lösningarna ett slags protestens poesi. Samtal med mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén om slagordens roll i protesterna i Iran.STUDIOGÄST: BURCU SAHIN AKTUELL MED POESI OM SVERIGES RASISTISKA HISTORIAHennes första diktsamling, den prisbelönade "Broderier", handladeom kvinnors liv och arbete. Nu är poeten Burcu Sahin tillbaka med diktsamlingen "Blodbok" om hur Sverige förhåller sig till sin historia av rasism och kolonialism. Vad kan poeten och poesin tillföra dokumentationen av vår historia, som till exempel faktaböcker och journalistiska texter inte klarar av?RESTAURANGKÖKET SOM SKÅDEPLATS "THE BEAR" GÖR SUCCÉ Tv-serien The Bear har hamnat högt upp på måste-se-listorna ett drama som kretsar kring stjärnkocken som vänder hem för att rädda sina föräldrars bedagade sylta. Hur bra är den? Och varför ser vi så ofta restaurangkök som skådeplats för drama just nu? SPELENS BERÄTTELSER BLIR ALLT OFTARE FILMHar spelvärlden gått om filmen vad gäller att producera nya berättelser? Tidigare var det vanligt att en filmsuccé så småningom också blev till tv-spel. Idag har det blivit allt vanligare att ett spel så småningom blir film. Vad säger den nya ordningen om tillståndet i spel- och filmbranschen? Samtal med Niklas Alicki, kommunikatör i spelbranschen och Christina Jeurling Birro, filmkritiker.Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Vi dyker ner i Gannis samarbete med Juicy Couture vilket leder till snack om 00-talsmode som är tillbaka. Anna boktipsar, Carin broderi-tipsar och vi drar varsin Älska Internet. Lyssna! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi pratar om hur vi hanterat de senaste dagarna helt olika, om Ukrainsk kultur, om modebranschens ansvar och mycket mer. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I den stora berättelsen om människan intar väven en avgörande plats. Faktum är att den har följt människan i flera tusen år. Maria Küchen undersöker vävens roll som poetisk text och meningsskapare. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje gång jag använder mina ärvda kökshanddukar föreställer jag mig min farmor och hennes tillvaro som småbrukare i ett svunnet Sverige.  I början av förra seklet vävde hon handdukarna för hand. Det samtidigt lena och sträva linnet vibrerar av en tyst berättelse. De är en text som aldrig skrevs, de bär på en röst som inte hörs. Det latinska ordet textus betyder både text och textil.  På grekiska har ordet hýfos samma tvetydighet. Det läser jag i Jesper Svenbros essäbok Myrstigar från 1999, där han avsöker skrift och läsning i antikens Grekland. En hellenistisk dikt som Svenbro citerar presenterar sig själv som hýfos leptón. Det betyder både fin väv och subtil text. Bilden av texten som väv är med andra ord mycket gammal. Men hur är det med väven som text? Kan vävda tyger, precis som den skrivna litteraturen, påtagligt härbärgera berättelser? Jag möter väven som text i min farmors handdukar, och i poeten Burcu Sahins dikter, i hennes debutbok Broderier från 2018. Vi ärver tunga tyger i turkos står det, en symaskin / viknålar / blekta garnnystan / ryggen som sårbarhet, skydd. Meterlånga gardiner och sidenöverkast, sjalar, lapptäcken, innehållet i linneskåpet alla dessa textilier i Burcu Sahins poesi bär på berättelser om mödrar och döttrar, hårt arbete, flykt, migration, kärlek och sorg. I essän Tyst text i tidskriften Ord och bild, fortsätter Sahin att konkret avsöka sin mors och mormors textilier som kunskapsbärare. Jag rörde vid tyget och trådarna. Jag betraktade stygnen skriver hon. Jag förstod med tiden att även min mors och mormors handarbeten var en källa till kunskap; stygn och mönster som kunde dechiffreras. Jag började föreställa mig ett språk som gick att känna, fibrer och fingertoppar, bortom det talade och skrivna. Textiliernas berättelse, vävens språk, är tyst text om kvinnors arbete. I andrahandsbutiker för välgörande ändamål finns ofta drivor av sådana textilier, sådan text, som säljs mycket billigt  förmödrars handarbeten ur skänkta dödsbon, kökslinne, sänglinne, grytlappar. Text, väv och minne är intimt länkade till varandra. Ibland blir detta extra påtagligt, som i den tidiga rymdfartens repminnen, rope memories. Core rope memory användes på 1960-talet i Nasas första Mars-sonder och i månfärdernas datorer. Mjukvaruprogrammet skrevs på den tekniska högskolan MIT och vävdes sedan, bokstavligen, av erfarna textilväverskor. Till minnesvävarna användes tunn koppartråd och magnetiska ringar. Det komplexa informationsflödet i datorer förmedlas binärt, med hjälp av enbart ettor och nollor. En koppartråd som träddes genom en ring i de tidiga rymdfärddatorernas minne representerade 1, en tråd som leddes förbi en ring representerade 0. Kvinnor vävde de tidiga rymdfärdernas minnen. Genom deras vävar av koppartråd och metallringar strömmade information i blygsam mängd om man jämför med dagens datorer, men tillräckligt för att astronauter skulle kunna ta sig fyrtiotusen mil ut i rymden, ända till månen och tillbaka igen. Dessa minnesvävar av koppartråd och magneter tillhör redan det förflutna. De visas i museer och påminner om arkeologiska fynd. Tidiga textilier tillverkade före det skrivna språket, före historien kan se ut ungefär som ett rope memory i datorn på en tidig rymdfarkost. Arkeologiska textilfynd är inte lika vanliga som föremål av ben, lera och sten. Tyg multnar bort fortare, men kan bevaras mycket länge om omständigheterna är gynnsamma, som i torvdammen Windover pond i mellersta Floridas träskmarker. Dammen grävdes ut på 1980-talet i samband med ett bygge. Den ligger ett par hundra meter från motellet Space Shuttle Inn, i utkanten av staden Titusville nära Kennedy Space Center. Från Kennedy Space Center har NASA sedan 1960-talet sänt upp raketer med rymdfärjor, satelliter, sonder och månfarare. I Windover Pond återfanns kvarlevor av 167 ursprungliga invånare i det som långt senare skulle bli USA. Fynden var mer än sjutusen år gamla. De döda låg i fosterställning med huvudet västerut och ansiktet mot norr. De var svepta i tyg. Tretusenfemhundra år innan Egyptens pyramider byggdes, vävde dessa jägare och samlare på den amerikanska kontinenten textilier av palmblad inte bara stora begravningssvepningar utan också mattor och väskor. Minst sju olika komplexa vävmetoder användes och det antyder att någon form av vävstol krävdes. Medan årtusendena gick, förvandlades deras textilarbeten i dammen sakta till torv. Tygerna i Windover vävdes långt före den skrivna historien, av människor som inte hade något skriftspråk. Textilierna är äldre än texten. Det är skriften som är en metafor för väven, snarare än tvärtom. Men relationen mellan text och textil är inte bara metaforisk. Den kan vara oerhört påtaglig, som i rymddatorernas repminnen och inkafolkets khipu-trådar. I sin essä berättar Sahin om khipu, ursprungligen ett slags skriftsystem som användes av inkabefolkningen före kolonieringen av Amerika. En khipu, skriver Burcu Sahin, bestod av färgade trådar, spunna eller flätade, av alpacka- eller lamahår. Trådarna hade numeriska värden och kodades i form av knutar i ett decimalsystem. Det sägs att när spanjorerna anlände till Amerika förstörde inkabefolkningen sina textilier för att förhindra att de hamnade i händerna på kolonisatörerna eftersom det var där de dokumenterade sin troslära och kunskap. Den etymologiska relationen mellan textil och text finns i fler språk än grekiska och latin. Orden sutra och "sutur", kirurgtråd, har samma rot i sanskrit. En sutra i den indiska klassiska litteraturen är en koncentrerad litterär form för undervisning i huvudsakligen muntliga traditioner, en skriven tråd att följa när stora mängder muntlig tradition memoreras. Den skrivna indiska sutran speglar något som egentligen primärt är muntligt. Och även i den arkaiska grekiska diktningen som Jesper Svenbro beskriver i Myrstigar, är skriften egentligen sekundär. Dikten han citerar tycks av poeten själv ha uppfattats som en väv, ett spindelnät, som fångar rösten och dödar den. I denna metaforiska väv skriver Svenbro, har rösten fastnat som en snara. Inte bara Burcu Sahins förmödrars tyger är tysta texter, nät som har fångat och tystat en röst. Den skriva dikten i sig, är det också. Och även i de sjutusenåriga tygerna från Windover pond finns en tystnad, en tystad röst. Vilka var dessa människor? De talar inte längre, utom genom resterna av sina kroppar och textilier. Alla dessa trådar och tystnader, texter och fibrer, rymdfartens repminnen och ursprungsfolkens svepningar de ingår i den stora texten om människan, en enorm mångskiftande väv i tid och rum. Också den här betraktelsen, den här rösten som har befriat sig själv ur den skrivna textens nät, ingår där som ett litet inslag, en av alla oräkneliga trådar. Maria Küchen, författare och kulturjournalist

Första rad: händernas minne går i arv Uppläsning: Burcu Sahin Diktsamling: "Broderier" (Bonniers, 2018) MUSIK  Benjamin Gustafsson: I thought about death, about time EXEKUTÖR Benjamin Gustafsson, piano

Första rad: Du drömde Uppläsning: Johan Svensson Diktsamling: Broderier (Bonniers, 2018) MUSIK Thomas Adés: O Albion ur Arcadiana EXEKUTÖR Kusskvartetten

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Trots decenniers diskussion, saknas många viktiga kvinnliga författarskap fortfarande på universitetens kurslistor och i den litterära offentligheten. P1 Kultur ägnar dagens program åt frågan: Varför? Det är litteraturvetarna och kulturjournalisterna Ingrid Elam, med erfarenhet från Göteborgs universitet, och Victor Malm - med en färsk doktorsavhandling från Lunds universitet - som tillsammans med litteraturprofessor Margaretha Fahlgren från Uppsala universitet vrider och vänder på saken. Hur kommer det sig att två tredjedelar av all skönlitteratur på grundkursen i litteraturvetenskap på våra största universitet ännu är skriven av manliga författare? Varför glömdes till exempel romanförfattaren Fredrika Bremer, som en gång såldes i amerikanska massupplagor och kallades "Nordens Jane Austen", bort så grundligt - medan Jane Austen själv filmatiseras om och om igen? Och hur många vet i dag att en internationell succéförfattare som Emelie Flygare-Carlén användes för att sälja in August Strindberg i utlandet? Med utgångspunkt från Kulturnytts granskning av universitetens kurslistor, och en färsk forskningsrapport om hur mycket mer framgångsrika internationellt svenska kvinnliga 1800-talsförfattare var än nuförtiden betydligt mer kända manliga motsvarigheter, diskuterar vi saken i historiens ljus och mörker. Dessutom får vi en kort rapport från poeten Burcu Sahin, som blivit en modern svensk kvinnlig författare på export - då hennes prisade debutsamling, "Broderier", översatts till spanska och just nu lanseras i Mexiko. Dagens OBS-essä anknyter till Greta Thunbergs tal i FN häromdagen - och handlar om hur vårt moraliska ansvar egentligen ser ut för kommande generationer vad gäller klimatfrågan. Den är gjord av idéhistorikern Julia Nordblad. Programledare: Gunnar Bolin. Producent: Mattias Berg.

Vi broderar med ord tillsammans med poeten Burcu Sahin, möter sjätteklassen som fick Dagens dikt läst live i skolan och hör romanprisjuryns hemliga finalsnack. Här hör du några av veckans bästa stunder. Detta collage från Litteraturveckan i P1 innehåller några av veckans magiska ögonblick men också helt nya inslag. Vi hör till exempel Romanprisjuryns superhemliga finalsamtal, då vinnaren av Sveriges Radios romanpris till slut korades: Sara Stridsberg med "Kärlekens Antarktis". Medverkar i programmet gör också poeten Burcu Sahin, aktuell med diktsamlingen "Broderier" och Nora Szentiványi som berättar om bakgrunden till boken "Lägenheten". Om att inte känna minsta lilla nostalgi inför en plats. Anna Tullberg var med när Dagens Dikt framfördes hos klass 6 i Grönkullaskolan i Alvesta. Dikten var "Etude för sommarvind" av Claes Andersson och eleverna hjälpte till att tolka dikten.  Och så berättar författaren Tove Folkesson om varför hon blir så lycklig av att tänka på ett blomsterur. Dessutom hör vi den kompletta stafettsagan, framförd av Marie Lundström. Den kollektiva berättelse som Litteraturveckans lyssnare skrev utifrån de nominerade romanernas titlar.  Producent: Nina Asarnoj

Filmpolitiken, museidebatten och #metoo är några saker som präglat mandatperioden på kulturområdet - men vad har kulturminister Alice Bah Kuhnke egentligen åstadkommit? Dessutom: I dagarna utkommer Burcu Sahins debutbok, diktsamlingen Broderier. Hon är född 1993 och en del av litteraturkollektivet Ce(n)sur. Sandra Stiskalo har läst boken. Höstens recensionsflod har just börjat och en skavande känsla kring kritiken och omdömena tilltar. Veckans ord enligt Olof Åkerlund är "Recension". Med hjälp av författaren Kathy Acker, youtubern Logan Paul och en dödlig sjukdom som liknats vid en blomma, reflekterar författaren Elis Burrau i dagens OBS-essä över det som nästan dödar en, och får en att överleva. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

"När jag har perioder av brist på eller inte gör plats för "stanna upp" glömmer jag liksom vem jag är och blir absolut mer svajig i konturerna." Stina Wollter Söndagens gäst Johan Olsson funderar och klurar mycket på vad det är att vara människa, hur vi påverkar varandra, vad slutenhet respektive öppenhet för med sig. Som personalspecialist vid ett departement får han tillfälle att fördjupa sig i dessa frågor och skulle önska att såväl anställda som ledare fick större möjlighet att stanna upp i vardagen, mer tid för reflektion för att få kontakt med sina värderingar och få chansen att fundera på var och ens behov i olika situationer. Det kanske t.o.m. skulle leda till att färre personer behövde sjukskriva sig, tror Johan. Johan är mannen som ärligt kan säga att han trivs som singel. Där många andra behöver fylla på med energi genom umgänge med andra, behöver Johan vara för sig själv för att fylla på med ny näring. Kopplar av gör han gärna ensam i sällskap av ett broderi (och tar på sig alldeles för stora projekt) och genom att läsa om husmödrar han kan inte sluta fascineras av husmoderns roll och både förfasas av och beundra dessa kvinnor. Du som lyssnar, hur kopplar du av? Har du själv varit den klassiska husmodern? Hur ser du på den rollen idag? Skulle du önska att hon fanns kvar i högre grad? Varför? Eller ser du fördelar med att husmodern närapå är ett minne blott? Vad behöver framtidens ledare? Och dagens människor på sina arbetsplatser? Hur skapar du utrymme i vardagen? Hur stannar du upp? Ring på söndag på nummer 018- 17 40 20 efter kl 22 för att prata med Stina per telefon efter kl 23. Skicka när som helst ett mail till sondagsstina@sverigesradio.se om du vill bli uppringd.

** Fremskrittsparti-ordførere håper på et folkelig kulturbudsjett - men partiet får liten innflytelse, tror redaktør. ** Vikingskip og torsk erstatter Kirsten Flagstad og Kristian Birkeland på Norges Banks nye seddelserie. ** Broderier om ondskap står sentralt i ny bok.