Podcast appearances and mentions of Sara Stridsberg

2025 års Stockholm läser-bok är "Beckomberga" av Sara Stridsberg, en modern klassiker med teman som sjukdom och friskhet, drömmar och verklighet, barn och föräldrar och vuxenblivande. Varför är den så omtyckt, hur passar den in i författarskapet, och varför är det en så bra Stockholmsskildring? Om detta och mycket mer samtalar bibliotekarierna Karin Cellton och Max Edenborg med Patrik Schylström från Bibliotekspodden Solen. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Du hittar tidigare avsnitt samt titellistor på bibliotekets hemsida: biblioteket.stockholm.se/bibliotekspodden-solen

«Vi tenkte vel at kjærligheten var denne plassen i lyset der ingenting kan ta en, men vi visste ikke hvordan vi skulle holde oss fast der.»En kvinne søker trøst i den vinterlige Berzelli-parken i Stockholm, mens hun venter på at faren skal dø. En far som aldri var mye til far. Hvor mye kan man tilgi en alkoholisert pappa? Hovedpersonen Nina Stjärne minnes en familie fylt av tapere og opphøyde enere, hvor nesten alle blir psykisk syke og drukner én etter én. De finnes i innsjøer, hav, fjorder eller forsvinner i alkoholen, «søvnens svarte vann» mens badekar renner over.Sara Stridsbergs sjette roman, Farvel til Panic Beach, oversatt av Monica Aasprong, er et mektig familieepos som følger den friksjonsfylte Stjärne-familien fra 1917 frem til i dag, en familie som lever på en scene der blendende lys og avgrunnsdypt mørke avløser hverandre. Om somrene reiser de til Panic Beach, et barndomsparadis, med skjell, måkeskrik og bikinikropper, men også et sted hvor håpet drukner. I grenselandet mellom myter og sosialrealisme, i et poetisk skinnende språk skriver Stridsberg frem en broket familiekrønike om omsorg, misbruk og hengivelse. Og vannet.Sara Stridsberg er en av våre aller fremste nordiske samtidsforfattere. Med kritikerroste noveller, skuespill og romaner som Drømmefakultetet, Hunter i Huskvarna, Beckomberga og Kjærlighetens Antarktis, har hun skapt et litterært univers som blander et grensesprengende poetisk språk med en ubehagelig, men samtidig magnetisk, utforskning av menneskets mørkeste sider. Her kan du høre henne i samtale med forfatter og litteraturkritiker Kaja Schjerven Mollerin om minner, håp og familier i oppløsning. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges Radios Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg träffar författaren Sara Stridsberg under ett besök i Paris för att prata om hennes genomslag på de franska teaterscenerna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sara Stridsberg är en av våra starkaste författarröster i Sverige med romaner som ”Drömfakulteten”, ”Kärlekens Antarktis” som fick Sveriges Radios Romanpris, eller höstens familjeepos ”Farväl till Panic Beach”. Men Sara Stridsberg är också dramatiker. Hon var nyligen dubbelt aktuell med ”Svindel” på Dramaten och ”En grav för två” på Galeasen.Men det finns många fler titlar och flera av dem har hittat fram till franska bokdiskar och teatrar. Hon har helt enkelt blivit ett namn också i Frankrike. Ett land och en kultur hon har en nära relation till.Vår Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg har träffat henne under ett besök i Paris. För att prata om teater. Om människor som kan se klart och om att röra sig mellan den svenska och den franska kultursfären.”De stora gesterna i det jag skriver kanske passar det franska språket och kulturen bättre”, säger författaren och dramatikern Sara Stridsberg.

President Trump har strypt stödet till mediekanaler som Voice of America och Radio Free Europe varför? Och vad kan det få för konsekvenser? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I lördags fick 1 300 anställda på bland annat mediekanalerna Radio Free Europe, Radio Liberty och Voice of America veta att de inte längre är välkomna till jobbet. Kanalerna har fungerat som USAs eterröst i världen som ägnat sig åt det som kallas för "soft power , det vill säga att sprida amerikanska värderingar och verksamheten har bland annat riktat sig till publik i diktaturer. Varför har Trump-adminstrationen fattat ett så drastiskt beslut och vad kan det få för betydelse, både på kort och lång sikt? Christian Christensen, professor i journalistik vid Stockholms universitet, kommer till studion.WERNER HERZOG OM SANNINGENS FRAMTIDHur ska vi veta vad som är sant och hur kan vi sträva efter sanning? Filmskaparen, författaren och skådespelaren Werner Herzogs nya bok "Sanningens framtid" har nyligen kommit på svenska och kulturedaktionens Nina Asarnoj har läst en fascinerande text som försöker hitta svaret på vad sanningens väsen egentligen är och handlar om.REPORTAGE: HÖGKONJUNKTUR FÖR SARA STRIDSBERG I FRANKRIKE”De stora gesterna i det jag skriver kanske passar det franska språket och kulturen bättre”, säger författaren och dramatikern Sara Stridsberg till vår Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg. De har träffats i Paris. För att prata om teater. Och om människor som kan se klart och om att röra sig mellan den svenska och den franska kultursfären.ULLA WIGGENS KONST VISAS I VÄSTERÅSNu har den första stora separatutställningen med Ulla Wiggens konst öppnat på Västerås konstmuseum. Hon var en av de första som ägnade sig åt teknikkomponenter och maskinkultur i sin konst och utställningen "Passage" visar Ulla Wiggens produktion från 60-talet och framåt. Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén har besökt utställningen och kommer till studion för att berätta om den banbrytande konstnären och hennes unika konst.OBS-ESSÄ: PAUL TENNGART OM POETEN MAJKEN JOHANSSON OCH KÄRLEKEN SOLVEIG BORG”Finns S, så finns Gud. Finns Gud, så finns S.” Så skriver poeten och frälsningssoldaten Majken Johansson i en anteckning. Man kan läsa in mycket i denna konsonant som svävar genom hennes diktning, men det skulle dröja lång tid innan människan bakom bokstaven fick träda fram. I tredje delen av serien ”Muserna skriver tillbaka” berättar Paul Tenngart om när litteraturhistorien fick stifta bekantskap med Solveig Borg.Programledare Johar BendjelloulProducent Maria Götselius

Marie Lundström möter författaren Sara Stridsberg i en sällsynt intervju om senaste boken Farväl till Panic Beach och hennes skrivande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sara Stridsberg debuterade 2004 med romanen Happy Sally. Hon har sedan dess skrivit en rad prisade böcker och pjäser som är spridda över världen. Hon ligger bakom romaner som Drömfakulteten, Darling River, Kärlekens Antarktis och Hunter i Huskvarna. Hennes senaste bok heter Farväl till Panic Beach och är en släktkrönika som sträcker sig över flera generationer. Berättaren Nina försöker förstå sin pappa Matti och synar hans liv genom att söka svar i hans och familjens såriga historia.Hör Sara Stridsberg i en intervju med Marie Lundström om barndom, arv och familj och om den svåra, kanske omöjliga konsten att ta farväl av något i sitt förflutna. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell

Vilka är böckerna från 2024 som kommer att stanna kvar hos Sveriges Radios litteraturredaktör Lina Kalmteg? Och hur står det egentligen till med läskrisen i Sverige? Dessutom: hur mår den ryska och ukrainska litteraturen när vi nu är inne på det fullskaliga krigets tredje år? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lina Kalmteg, Sveriges Radios litteraturredaktör:Sara Stridsberg. "Farväl till Panic Beach"Sally Rooney, ”Intermezzo”Nobelpristagaren Han Kang, ”Jag tar inte farväl”Daria Serenko, ”Jag önskar mitt hem aska"Alia Trabucco Zeran, ”Rent hus”Karolina Ramqvist, ”Den första boken”Ingela Strandberg, ”När jag var snö”Sven Olov Karlsson, ”Bygdedjuret”Fredrik Wadström, kulturredaktionens Rysslandsexpert:Daria Serenko – ny bok från exilen om veckorna i ryskt fängelse: ”Jag önskar mitt hem aska”.Maria Stepanova – ”Flyktpunkten”, om exil och den ryska skulden för kriget.Eva Vezjnavets från Belarus – ”Vad söker du, varg?”, en bortglömd pärla i årets utgivning.Artur Dron – ”Vi var här”, poesi från den ukrainska fronten. Sofia Andruchovytj – ”Amadoka 1”, den stora ukrainska romanen nu på svenska. Programledare: Karsten ThurfjellProducent: Henrik Arvidsson

Sara Stridsberg är tillbaka med Farväl till Panic Beach en roman om familjen, och det långa släktsläp som vi alla drar efter oss. Kulturredaktionens litteraturredaktör Lina Kalmteg och Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman diskuterar boken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”RUSSIANS AT WAR” – NY DOKUMENTÄR KRITISERAS FÖR ATT VARA PROPAGANDADokumentären "Russians At War" har fått svidande kritik efter världspremiären på Venedig filmfestival. En inbäddad rysk-kanadensisk journalist, Anastasia Trofimova, följer med ryska soldater vid fronten i Ukraina under 7 månader. Filmen anklagas för att vara rysk propaganda som blundar för krigsbrott mot civila. I tisdags var det demonstrationer mot premiärvisningen på Toronto filmfestival, men den ska visas på nytt till helgen. Kulturredaktionens Fredrik Wadström, som programleder radiokorrespondenterna Ryssland och bevakat regionen under flera decennier, kommenterar debatten.MÖT DEN HEMLIGA ”DIKTEKTIVEN” LINNEA SWEDENMARKUnder åtta års tid satte juristen, talskrivaren och poeten Linnea Swedenmark upp hundratals hemliga dikter överallt i Sverige. Post it-lappar och lösblad med små handskrivna livsöden. Dikter om livsval och kärlekskriser. På Drottninggatan i Stockholm och på Centralstationen i Sundsvall.Men ingen visste vem som skrivit dem, även om många följde Instagramkontot "Den hemliga diktektiven", där fotografier av dikterna löpande publicerades. Men nu kommer ett urval av dikterna ut i bokform med titeln "Den hemliga diktektiven" och poeten själv har kommit ut ur garderoben.P1 Kulturs Nina Asarnoj stämde träff med Linnea Swedenmark, som hon alltså heter, på Norra Latins skolgård i Stockholm. Ett stenkast från de kvarter där den hemliga diktektiven härjade som värst i nästan ett decennium.SÅ MÅR IRANSK FILM INFÖR ÅRSDAGEN AV MAHSA AMINIS DÖDIdag, fredag, är det biopremiär för "En liten bit av kakan" av Behtash Sanaeeha och Maryam Moghaddam, men regissörsduon får inte lämna Iran. Vid första anblick är ”En liten bit av kakan” en romcom om romantisk kärlek i 70-årsåldern, men filmen bryter mot alla tänkbara tabun i Iran. Kulturredaktionens Saman Bakhtiari berättar hur den iranska filmen gör revolt i det stilla inför Mahsa Aminis dödsdag på måndag den 16 september.KLASSIKERN: ”MIN FANTASTISKA VÄNNINA” AV ELENA FERRANTEDen italienska författarpseudonymen Elena Ferrante står bakom den så kallade Neapelkvartetten, om de två vännerna och ovännerna Lila och Lenù. Ferrante har även varit med och skrivit manus till tv-serien ”Min fantastiska väninna” som bygger på romanerna. I veckan hade den fjärde och sista säsongen premiär på streamingtjänsten Max. Kulturredaktionens Mattias Berg tycker att tv-serien efter Ferrantes romaner är ett konstverk i sig.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

Auf 40 Seiten erzählt Sara Stridsberg eine tieftraurige Geschichte über das Thema Depression. Es ist auch für Erwachsene eine sehr gute Lektüre.

Vårsäsongen blåser på och vi värmer våra frusna själar med styckmord, antika tragedier, en uppeldad doktorsavhandling och minnet av Hotel Pro Formas Flammenwerfer med Blixa Bargeld på Malmö Live i mars. Nämnda verk i detta avsnitt: - Fool's errand — an alchemical sonata av Bogdan Szyber på Konträr - Svindel av Sara Stridsberg på Dramaten - En grav för två — Antigone i Kolonos av Sara Stridsberg på Teater Galeasen - Kassandrasyndromet av Annika Nyman, som spelades som doublebill med Vem dödade min pappa av Kristian Hallberg efter Édouard Louis, Månteatern - Balkan Bordello av Jeton Neziraj på Uppsala stadsteater - Flammenwerfer av Hotel Pro Forma, Nils Frahm, Blixa Bargeld & vokalensemblen IKI - Systemet av Naima Chahboun och Paula af Malmborg Ward Medverkande i detta avsnitt: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (klipp & redigering)

durée : 01:56:00 - Fictions / Théâtre et Cie - Sara Stridsberg s'inspire de l'histoire sulfureuse de la reine Christine de Suède qui n'hésitera pas à déposer sa couronne afin de vivre pleinement sa liberté, pour interroger le rapport au pouvoir, la sexualité, la provocation, le féminisme, la question du genre, la solitude incurable de l'âme.

durée : 01:56:00 - Fictions / Théâtre et Cie - Sara Stridsberg s'inspire de l'histoire sulfureuse de la reine Christine de Suède qui n'hésitera pas à déposer sa couronne afin de vivre pleinement sa liberté, pour interroger le rapport au pouvoir, la sexualité, la provocation, le féminisme, la question du genre, la solitude incurable de l'âme.

Som barn er man i sine foreldres vold, har den svenske forfatteren Sara Stridsberg sagt. For hovedpersonene i Vigdis Hjorths siste roman, Gjentakelsen, og Lars Ramslies roman Fjellet, geværet, vannet, er det definitivt virkeligheten. De skildrer begge hjerteskjærende vonde og brutale relasjoner mellom foreldre og barn, (en kjærlighet som tåler og tåler,) der foreldrene vokser seg store og altoppslukende i sine barns liv, også lenge etter at barna har blitt voksne. Begge kretser rundt tematikk vi kan gjenfinne tidligere i forfatterskapene deres, Ramslie i Biopsi og Hjorth i Arv og Miljø og Tredje person, entall.Hvorfor er det noen minner som vender tilbake til oss, som vi aldri blir ferdige med? Hva kan litteraturen lære oss om minnets og hukommelsens kraft?Lars Ramslie har vært en markant litterær stemme helt siden debuten Biopsi i 1997, som han høstet Tarjei Vesaas' debutantpris for. Han har gitt ut en rekke kritikerroste romaner, deriblant Fatso og Uglybugly. Fjellet, geværet, vannet er hans sjuende roman.Vigdis Hjorth er en av våre fremste forfattere, og står hittil bak 38 titler, prisvinnende og kritikerroste romaner, barnebøker og essaysamlinger. Hun har blant annet blitt tildelt Gyldendalprisen, Brages Hederspris, og Aschehougprisen, og romanen Er mor død? ble i år langlistet til den prestisjefylte internasjonale Bookerprisen.På Litteraturhuset møter Hjorth og Ramslie forfatter og journalist Marte Spurkland til samtale om hvordan barndommen og ungdommen former oss, om minner og traumer, om selvdestruktivitet og litterær tankekraft. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sara Stridsberg berättar om en av sina favoritförfattare, den österrikiska Nobelpristagaren Elfriede Jelinek. Sara Stridsbergs senaste bok är novellsamlingen "Hunter i Huskvarna", som utkom hösten 2021. Sedan genombrottet med "Drömfakulteten" (2006) är hon en av den svenska romankonstens största namn. Med böcker så som "Darling River" (2010), "Beckomberga – ode till min familj" (2014) och "Kärlekens Antarktis" (2018) har hon byggt upp ett helt eget litterärt universum, där det både är ömt och sårigt att vara människa. Sara Stridsberg är också verksam som dramatiker. Hennes pjäser, bland andra "Medealand" och "Dissekering av ett snöfall", har spelats runt om i världen. 2021 valdes hon in som ledamot i Samfundet De Nio. Den österrikiska författaren Elfriede Jelinek, född 1946, har i närmare fyrtio år hört till de mest uppmärksammade tyskspråkiga författarna. Hon är en säregen och skoningslös skildrare av såväl familjerelationer som samhällsfrågor och har skrivit i de flesta genrer. Till hennes mest älskade verk hör böckerna "Älskarinnorna" (1975) och "Pianolärarinnan" (1983). Sedan 90-talet har dramatiken haft en framträdande plats i hennes arbete. Bland annat har hon skrivit "Prinsessdramer: döden och flickan I-V", ett tillägg till världsdramatikens stora kungadramer. 2004 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur. Från 12 oktober 2023 Jingel: Lucas Brar

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn.Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden.Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman ”Lolita” från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma – som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka – tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter – nymfetten, som han kallar henne – och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet.”Hade jag gjort samma sak med Dolly”, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, ”som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948?”Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter ”The Real Lolita”.Relationen mellan verklighet och fiktion i ”Lolita” är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen.Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet.Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman.Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle – som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig.Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas.När jag pratar om ”Lolita” med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett?Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män.Men i den frågan – frestade jag någon? – ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära.I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, ”Off to the races” lånar hon de berömda öppningsorden från ”Lolita”: ”light of my life, fire of my loins”. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i ”länder” blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv.Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse.Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen ”Darling River”, med undertiteln ”Doloresvariationer”, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: ”Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik.””Jag stod borta”; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten.En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad.Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man.Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till.Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser – och han som ser henne.Hanna Johansson, kritikerLitteraturSarah Weinman: The Real Lolita – The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

Vilka speciella utmaningar och frågor ställs man inför när materialet man arbetar sceniskt med har ett verkligt, levande jag i botten? Hur förhåller sig dramatiker, regissör och ensemble till det ursprungliga jaget och dess perspektiv. Och hur förhåller sig både jaget och de andra skildrade till scenens version? Medverkande: Kristian Hallberg, dramatiker, Alex Schulman, författare och dramatiker och Sara Stridsberg, författare och dramatiker. Moderator: Anneli Dufva

Äntligen ett nytt avsnitt! Karin har en ny favoritförfattare som är ingen mindre än Sara Stridsberg. Peppe har dykt ner i ChatGPT. Vi pratar också bland annat om Fasader av Viktoria Höglund, kvinnlig galenskap, Madonna och Osebol av Marit Kapla. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En ung kvinne serverer byens løse fugler på den brune puben. En mann kjører gjennom skogene med to jenter i baksetet. En ung mann oppsøker søsterens morder i fengsel. En kvinne får tre inn i et hemmelig selskap, men snart rammer krisen den ærverdige høyborgen.I Sara Stridsbergs nyeste utgivelse, Hunter i Huskvarna, får vi elleve noveller som spenner fra realistiske til eventyrlige, alle i Stridsbergs poetiske, skinnende språk. Hovedpersonene er oftest unge jenter eller kvinner, og novellene preges av Stridsbergs varme og blikk for dem som befinner seg i utkanten av samfunnet.Sara Stridsberg er en av våre fremste nordiske samtidsforfattere. Hun står bak kritikerroste romaner, noveller og skuespill som Drømmefakultetet, Medealand og Kjærlighetens antarktis, og har blant annet fått Nordisk Råds litteraturpris, Doblougprisen og Aftonbladets litteraturpris.Kjersti Annesdatter Skomsvold har lenge fulgt Stridsbergs forfatterskap. Nå møtes de to til samtale om dem som faller utenfor, om barndom, tap, makt og vold. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Händerna, och inte minst tummarna, har tjänat människan väl. Men den vår främsta väg in i världen på väg att förlora sin betydelse? Och vad händer då? Journalisten Anna Thulin reflekterar över saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-06-03. Essän är inläst av Sofia Strandberg. I en glasmonter på Paris naturhistoriska museum står hon, ett skelett under en oansenlig skylt med ordet primater. Hon har något rätare ryggrad än sina närmaste släktingar som hukar bredvid, men annars tycks ganska få saker skilja henne från de andra. Förutom tiden så klart, miljontals år har utvecklat våra arter i olika riktning; en av oss fick en längre och rörligare tumme. Med tiden fick det stora konsekvenser.Jag fingrar på glaset trots att man inte får, kan inte motstå instinkten att sträcka ut handen och röra. Den känslan drabbar mig ofta. Att pilla och peta på okända ytor, dyra målningar och klibbiga, kvarglömda rester i kylen. Barnsligt, jag vet, men finns det inte något djupare i denna drift? Som barnet rör vid allt när hon upptäcker världen, för att tillägna sig existensen med känselminnet.På en annan plats i museet finns en skylt som informerar om tummen. Den är något alldeles exceptionellt och gemensam för de flesta primater. Det finns fem olika typer av leder i människokroppens skelett, och hos oss finns den två-axlade leden bara i tummen. Den gör att tummen går att vicka både fram och tillbaka och i sidled. En nätt liten rörelse som skapat djupgående vibrationer i mänsklighetens historia. Arkitektur, konst, nya uppfinningar Allt vi har skapat och tagit oss för, har vi åstadkommit tack vare våra händer.I avsaknad av något annat bevis skulle tummen ensam övertyga mig om Guds existens, ska Isaac Newton ha sagt, han som formulerade teorier om mycket större rörelser och universell gravitation. En tumme kan ha många innebörder, men i sociala medier ser vi den oftast som en stiliserad symbol. Tummen upp, gilla! Tummen ned, kommentarer överflödiga. Kanske är det snart våra egna händer, i hud och kött och blod, som blir överflödiga. Fler arbeten tas över av maskiner och blir automatiserade, vi tillägnar vi oss världen med ett enkelt tryck på skärmen. eller med rösten: Alexa, Siri, Google, vad blir det för väder idag?Vad händer med handen när dess roll förminskas och ersätts av ny teknik? Det frågar sig Göran Lundborg, handkirurg och forskare, i boken Handen i den digitala världen. Han konstaterar att vår hjärna innehåller fler än hundra miljarder nervceller ungefär hälften så många som de stjärnor som ryms i vår egen galax Vintergatan och att en stor del av dessa nervceller står i direkt kontakt med känslosinnet, inte minst våra händer. Lundborg ser hur handen marginaliseras i skolan, i vården och inom kreativt skapande yrken. Vi har på kort tid fått tillgång till digitala hjälpmedel och ny teknik, men det finns ännu ganska lite forskning om hur det påverkar oss på sikt. Vad innebär det för minnet och lärandet att små barn lär sig läsa och skriva via skärmar? Att patienter undersöks på distans, utan den fysiska kontakten? Finns det en risk att delar av vårt kulturarv går förlorat när handskrift och traditionellt hantverk blir en kunskap för de få? Alla dessa spörsmål är berättigade, men den fråga som verkligen fångar mig handlar om hur själva beröringen förändras i en digital tid.Charles Spence, professor i experimentell psykologi vid Oxfords universitet, talar om att vi lever i en tid av beröringshunger. Vi är förvisso överstimulerade, men det gäller ögon, oljud, information. Allt är visuellt och auditivt, de rationella sinnena överstimulerar oss men de känslomässiga sinnena, känsel, doft och smak försummas. Våra sinnen samspelar och när ett eller flera av dem förstärks, är det ofta på bekostnad av de andra. Det behöver inte vara av ondo. Blinda musiker kan utveckla ett makalöst ljudgehör. Läsare av punktskrift får en förfinad känsel. För den som har begränsad rörelseförmåga, till exempel i sina händer, är hjälpmedel såklart fantastiska. Men hur blir det för framtidens människor? Kommer vi att bli bättre på att avläsa bilder och tolka ljud när hörsel och syn premieras framför känsel? Eller kommer skaparna bakom den nya tekniken försöka omfamna fler sinnen i sina produkter?Jag tror kanske mer på det senare. Redan nu utvecklas skärmar med olika textur för att skapa en mer behaglig läs- och känselupplevelse. Göran Lundborg nämner robotsälar som ska lugna äldre och försöken att utveckla maskiner som visar känslor. Men man behöver inte vara en teknikfientlig bakåtsträvare för att tycka att det senare är ett fattigt substitut för mänsklig beröring. Även om vi försöker byta ut handens förmåga att uppfatta världen med artificiell känsel och elektriska impulser, så går det inte att jämföra med känslan av hud mot hud. Tänk en värld utan fingertopparnas fina känselspröt. En rörelse över en älskades arm som får huden att knottra sig. Den lätta elektriska stöten som sätter själva själen i gungning.Jag tänker på Sara Stridbergs roman Kärlekens Antarktis, där huvudpersonen, en mördad kvinna, ständigt återkommer till två brytpunkter i sitt liv. Dels dödsögonblicket, där mördarens händer om halsen får en obehaglig och nästan intim känsla. Och dels när hon föder sina barn. Att få hålla själva livet i sina händer. Hud mot hud, möta den nyföddas suddiga blick.Men vad är det egentligen som händer i kroppen när vi rör vid varandra? I artikeln The Social Power of Touch, skriver vetenskapsjournalisten Lydia Denworth om de nervtrådar som leder till vissa hårbeklädda hudpartier på kroppen, som handrygg, rygg och underarmar. Dessa specialiserade trådar kallas CT-nerver och går direkt till hjärnan och utsöndrar hormon som påverkar våra känslor och vårt välbefinnande. Alltså är beröringen en mycket direkt källa till närhet, intimitet och meningsskapande.Vårt virtuella sökande efter närhet tycks inte skapa samma goda känslor. Ungefär en fjärdedel av alla svenskar uppger att deras tid på sociala medier känns meningsfull, ändå är mobilen nästan en förlängning av oss själva, en hand i handen, som orsakar fantomsmärtor om man glömmer den i andra rummet.Exakt hur de kommer att förändras vår kultur och kulturvärld, vårt minne och lärande är som sagt ännu oklart. Men att de förändras vet vi, och vi vet också detta: Att värna om vårt taktila sinne handlar om att värna något som går djupare än det exklusivt mänskliga: förmågan att beröra och bli berörd.Jag sträcker ut handen mot museets monterglas nej, inte röra. Där är benen, som jag tänker mig som både svala och sträva, hårda och mjuka. Och ovanför dem händerna, som skapar, smeker, skadar och håller när de rör sig genom tiden.Anna Thulin, journalist och författare Inläst av kulturredaktionens Sofia Strandberg Omnämnt i essän:Handen i den digitala världen av Göran Lundborg, Carlsson Bokförlag, 2019.The Social Power of Touch av Lydia Denworth, Scientific American Mind, 2015.Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag, 2018.Svenskarna och Internet, Internetstiftelsen i Sverige, 2019. (Uppdaterade siffror finns på: https://svenskarnaochinternet.se/)Muséum national dhistoire naturelle ligger i den botaniska trädgården Jardin des Plantes i Paris.

Sara Stridsberg er en av Sveriges fremste forfattere. I den nye novellesamlingen Hunter i Huskvarna bryter hun i kjent stil med konvensjoner og utforsker språkets og menneskets ytterkanter. Hør henne i samtale med redaktør for Bokmagasinet i Klassekampen, Karin Haugen. --- Innspilt på Sølvberget bibliotek og kulturhus i september 2022. Medvirkende: Sara Stridsberg og Karin Haugen Produksjon: Åsmund Ådnøy

Drammensbibliotekets podcast live fra Drammensbiblioteket! :) Fra Drammen podcastfestival får du her servert liveopptaket med Hilde, Arne Henning, Kristin og Ina der de går gjennom alle de ti nominerte til Bibliotekets litteraturpris. Om bibliotekets litteraturpris Landets åtte største bibliotek har tatt initiativ til prisen, på vegne av alle landets folkebibliotek. Blant de ansatte ved storbybibliotekene ble det først stemt frem en langliste på 55 bøker i januar 2022. Gjennom en nominasjonskonferanse i april, ble disse redusert til ti nominerte bøker. Lesere og bibliotekansatte i hele landet kan nå gi sin stemme til tre bøker. Prisen, til forfatter og/eller oversetter, er en statuett som den anerkjente kunstneren Kjell Erik Killi Olsen har utformet. Prisen deles ut i 22. november på Bærum bibliotek.

Bilen, hatad och älskad och ofta en symbol för frihet och flykt. Vi har läst Paul Auster, Stig Dagerman, Sara Stridsberg, Jack Kerouac och Harry Martinson. Alla med minsta gemensamma nämnare bilen.

Möt författaren Sara Stridsberg, regissören Rebecka Hemse och krönikören Hanna Hellquist, i ett samtal om pappor på flykt och sårade änglar. Inspelat på Målarsalen efter föreställning den 6 mars.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn.Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden.Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter nymfetten, som han kallar henne och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet.Hade jag gjort samma sak med Dolly, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948?Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter The Real Lolita.Relationen mellan verklighet och fiktion i Lolita är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen.Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet.Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman.Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig.Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas.När jag pratar om Lolita med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett?Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män.Men i den frågan frestade jag någon? ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära.I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, Off to the races lånar hon de berömda öppningsorden från Lolita: light of my life, fire of my loins. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i länder blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv.Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse.Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen Darling River, med undertiteln Doloresvariationer, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik.Jag stod borta; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten.En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad.Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man.Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till.Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser och han som ser henne.Hanna Johansson, kritikerLitteraturSarah Weinman: The Real Lolita The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

Hva er det som gjør Sara Stridsberg til en av Nordens beste forfattere? Dagbladets Jon Rognlien sier han fikk hjemlengsel til den virkelig gode litteraturen når han leser Stridsberg. NRKs Marta Norheim er enig i at dette er veldig fine noveller. Hør episoden i appen NRK Radio

Vissa saker händer en så tidigt i livet, och man tror att det bara är en början, och så är det i själva verket slutet på något, för det kommer inte mera sen. Ingela Olsson läser novellen Hunter i Huskvarna av Sara StridsbergBerättaren växer upp i staden med de stora bergen, gudstron och vapenfabriken. Där blir hon vän med Hunter, vars pappa alltid sitter på torget utanför Rosen hotell. Tillsammans står de på den mörka motorvägen för att se om bilarna ska köra över dem, eller går omkring i spillrorna av det gamla sinnessjukhuset. Men en dag försvinner Hunter plötsligt.Sara Stridsberg debuterade 2004 med Happy Sally och hennes senaste roman Kärlekens Antarktis utkom 2018. Hon skriver även dramatik och litteratur för barn.Ingela Olsson är skådespelare, verksam vid bland annat Dramaten och Teater Galeasen. Hon har medverkat i flera av Sara Stridsbergs pjäser och även regisserat Medealand på Dramaten 2009.Producent: Camilla BlomqvistTeknik och slutmix: Sven Nordström"Hunter i Huskvarna" kommer i en längre version att ingå i Sara Stridsbergs novellsamling med samma namn, som utkommer hösten 2021 på Albert Bonniers förlag. Tillgänglig fram till 18 maj 2022

Sara Stridsbergs roman utspelar sig i trånga svenska landskap och ute i världen; mellan barndom och förbrukade liv, mellan sorg och livsgnista, mellan rå verklighet och saga. Öden som tillsammans skapar en svindlande mytologi om kärlek och överlevnad. Samtalsledare är Kristin Windolf, präst i Uppsala domkyrka med ansvar att driva kulturfrågor. Medarrangör Albert Bonniers Förlag

Halløjsa! Hurra, så blev det endelig tid til efterårsferie med alt, hvad det indebærer af store striktrøjer, kastanjer og græskar. Hvis du er i tvivl om, hvad du skal læse i ferien, så har jeg to bøger, som jeg vil anbefale dig i dette afsnit: "Drømmefakultetet" af Sara Stridsberg og "Throne of Glass" af Sarah J. Maas - og så fortæller jeg også lidt om, hvilke bøger, som jeg selv har tænkt mig at læse ;)) Jeg håber, at du vil lytte med - Rigtig god ferie! Afsnittet er produceret af Karoline Tankevicius Lau

Novellerna i Sara Stridsberg nya bok Hunter i Huskvarna följer ett spår. Men vilket? Vi pratar om den drömska klarheten, de icke avgörande ögonblicken och om det går att vara intresserad av döden. Och så ännu fler boktips! Programledare Lisa Tallroth. Böcker i avsnittet: Hunter i Huskvarna av Sara Stridsberg Kärlekens antarktis av Sara Stridsberg Dykungens dotter av Birgitta Trotzig Den svarta månens år av Ellen Mattsson Löpa varg av Kerstin Ekman Hyllningar av Pär Wästberg Op. 101 av Horace Engdahl

Under fredagen är det biopremiär för den uppmärksammade filmen Tigrar. Den handlar om toppfotbollens villkor, stora drömmar, stora pengar och rädslan för att misslyckas. Regissören Ronnie ´Sandahl är gäst i studion, liksom Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson. VÄLKOMMEN TILL BOKHÖSTEN 2021 Berättelserna är på ingång dags att fixa läslampan! Rachel Cusk, Sara Stridsberg, Kerstin Ekman, Jesper Högström, Agota Kristof Hur kunna botanisera i bokfloden? Din guide in i läshösten är P1 Kulturs litteraturorakel Lina Kalmteg. NY VERSION AV PINOCCHIO Berättelsen om Pinocchio har lockat många generationer barn och vuxna sedan Carlo Collodis bok kom till världen 1881. Nu är det biopremiär för ännu en Pinocchio-film, med Roberto Benigni i rollen som träsnidaren Gepetto. Vår korrespondent Roger Wilson har fått en pratstund med regissören Matteo Garrone. JAG KÄNNER IGEN ETT MÄSTERVERK NÄR JAG SER DET P1 Kulturs Mikael Timm lånar en fras av författaren och filmaren Jean Cocteau när han betraktar konstnären Anselm Kiefers berömda skulptur Bok med vingar. Det är en modest staty i silverfärgad metall. En uppslagen bok, som på var sida har två vingar som är ett par meter långa. Men vad är det som fascinerar? Missa inte dagens Klassiker! Programledare: Lisa Bergström Producent: Ulph Nyström

Vissa saker händer en så tidigt i livet, och man tror att det bara är en början, och så är det i själva verket slutet på något, för det kommer inte mera sen. Berättaren växer upp i staden med de stora bergen, gudstron och vapenfabriken. Där blir hon vän med Hunter, vars pappa alltid sitter på torget utanför Rosen hotell. Tillsammans står de på den mörka motorvägen för att se om bilarna ska köra över dem, eller går omkring i spillrorna av det gamla sinnessjukhuset. Men en dag försvinner Hunter plötsligt. Sara Stridsberg debuterade 2004 med Happy Sally och hennes senaste roman Kärlekens Antarktis utkom 2018. Hon skriver även dramatik och litteratur för barn. Ingela Olsson är skådespelare, verksam vid bland annat Dramaten och Teater Galeasen. Hon har medverkat i flera av Sara Stridsbergs pjäser och även regisserat Medealand på Dramaten 2009. Producent: Camilla Blomqvist Teknik och slutmix: Sven Nordström "Hunter i Huskvarna" kommer i en längre version att ingå i Sara Stridsbergs novellsamling med samma namn, som utkommer hösten 2021 på Albert Bonniers förlag.

durée : 01:56:00 - Fictions / Théâtre et Cie - Sara Stridsberg s’inspire de l’histoire sulfureuse de la reine Christine de Suède qui n’hésitera pas à déposer sa couronne afin de vivre pleinement sa liberté, pour interroger le rapport au pouvoir, la sexualité, la provocation, le féminisme, la question du genre, la solitude incurable de l’âme.

durée : 01:56:00 - Fictions / Théâtre et Cie - Sara Stridsberg s’inspire de l’histoire sulfureuse de la reine Christine de Suède qui n’hésitera pas à déposer sa couronne afin de vivre pleinement sa liberté, pour interroger le rapport au pouvoir, la sexualité, la provocation, le féminisme, la question du genre, la solitude incurable de l’âme.

Hör Sara Stridsberg och Rebecka Hemse i ett samtal om skapande processer, om sårade änglar och om att upphäva den där trygga känslan mellan scen och salong.

Dans l’imaginaire collectif, le nom de Valerie Solanas est trop souvent associé à celui d’Andy Warhol. Pourtant, Valérie Solanas a été chercheuse, dramaturge, travailleuse du sexe, queer et une féministe révolutionnaire. Elle est l’autrice d’un manifeste féministe radical, SCUM Manifesto publié pour la première fois en 1967. À l’occasion de sa réédition, Clémentine Gallot et Anne-Laure Pineau reviennent sur la postérité de ce texte et sur l’histoire de son écrivaine. Les références entendues dans l’épisode : Valérie Solanas, SCUM Manifesto, Mille Et Une Nuits (réédition 2021)Théa Rojzman, Juan Bernado Muñoz Serrano, Scum, la tragédie Solanas, Glénat (2021)Sara Stridsberg, La faculté des rêves, Le livre de poche (2011)Didier Jacob, « J’ai tué Andy Warhol », Bibliobs (2009)American Horror Story: Cult (saison 7), de Ryan Murphy et Brad Falchuk (2017)Lauren Bastide est une journaliste française, créatrice du podcast La Poudre chez Nouvelles Ecoutes. Elle signe la postface de la réédition du SCUM Manifesto. Colette Guillaumin (1934-2017) est une sociologue, militante antiraciste et féministe française. Elle est l’autrice de L'Idéologie raciste, genèse et langage actuel, Paris/La Haye, Mouton, 1972, et Sexe, Race et Pratique du pouvoir. L’idée de Nature, Paris, Côté-femmes, 1992I want a dyke for president, poème de Zoe LeonardHelen Zahavi, Dirty week-end, Libretto (2019) Boulevard de la mort, de Quentin Tarantino (2007)Quoi de Meuf est une émission de Nouvelles Écoutes, cet épisode est conçu et présenté par Clémentine Gallot et Anne-Laure Pineau. Prise de son par Adrien Beccaria à l’Arrière Boutique. Mixage Laurie Galligani. Générique réalisé par Aurore Meyer Mahieu. Lecture, montage, réalisation et coordination Ashley Tola.

Christophe Rauck fait partie des metteurs en scène qui font le paysage théâtral français. D'abord comédien au Théâtre du Soleil d'Ariane Mnouchkine, il passe à la mise en scène en 1996 avec Le Cercle de craie caucasien de Brecht qui, consécration, lui vaut d'être invité au Berliner Ensemble à Berlin. Depuis, il a beaucoup fréquenté les classiques, notamment Marivaux, Horvath, Molière ou Shakespeare, mais il a aussi noué des compagnonnages avec des auteurs vivants, Rémi de Vos, un grand complice, ou tout récemment l'écrivaine suédoise Sara Stridsberg. Cet artisan du plateau mène également une carrière de directeur : du Théâtre du Peuple à Bussang, puis Théâtre Gérard Philipe à Saint-Denis, puis du Théâtre du Nord à Lille et enfin du Théâtre Nanterre-Amandiers. CRÉDITS : Un épisode de « Parcours d’artiste », une série de podcasts d’ARTCENA Production : ARTCENA Journaliste : Gwénola David Création sonore : Marc Sayous Extrait sonore : "La faculté des rêves" (2020) Crédit photo : @ Simon Gosselin

Vi peppar inför Augustprisgalan som sänds den 23 november. Vi blickar tillbaka i Augustprisets historia och diskuterar årets nominerade böckerna. Ni får höra om ett fullkomligt osannolikt sammanträffande och hur Makz låter när han sträcker ut sina ömma ben efter långa timmar i den hemmabyggda podd-studion.Verk vi nämner i avsnittet:Fatima Bremmer, Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström, 2017.Athena Farrokhzad, Vitsvit, 2013.Lyra Koli (fd. Ekstöm Lindbäck), Ett så starkt ljus, 2014.Oskar Kroon, Vänta på vind, 2019.Kristoffer Leandoer, Längta bort, längta hem: En essä om litteratur på flykt, 2020.normkreativa_barnbocker, konto på Instagram.Anna-Karin Palm, Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf, 2019.Tiina Rosenberg, Queerfeministisk agenda, 2002.Lydia Sandgren, Samlade verk, 2020.Valerie Solanas, SCUM Manifesto, 1967.Pajtim Statovci, Tiranas hjärta, 2018.Sara Stridsberg, Drömfakulteten, 2006.J. R. R. Tolkien, The Lord of the Rings, 1954-1955.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen, Makz Bjuggfält och Rakel Gunnemark.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I 1928 ankommer psykoanalytiker Hannah Neumann til nervesanatoriet Sølund, for at forhindre at flere af de indlagte kvinder begår selvmord. Romanen handler om magt og misbrug af magt. Historien går tæt på psykiatrien og samfundets syn på psykisk syge. Anbefalinger: Anne-Sophie Lunding-Sørensen, Sanatoriet. Sara Stridsberg, Beckomberga. Medvirkende: Forfatter Anne-Sophie Lunding-Sørensen. Vært Anne Glad. Teknik Kim Glad Wagner. Tilrettelæggelse Mette Willumsen.

On the Shelf for August 2019 The Lesbian Historic Motif Podcast - Episode 117 with Heather Rose Jones Your monthly update on what the Lesbian Historic Motif Project has been doing. In this episode we talk about: Your podcast host at Worldcon in Ireland Recent and upcoming publications covered on the blogStaples, Kate Kelsey. 2011. Daughters of London: Inheriting Opportunity in the Late Middle Ages. Brill, Leiden. ISBN 978-9004203112 Amtower, Laurel and Dorothea Kehler (eds). 2003. The Single Woman in Medieval and Early Modern England: Her Life and Representation. Arizona Center for Medieval and Renaissance Studies, Tempe. ISBN 0-06698-306-6 Clark, Anna (ed). 2011. The History of Sexuality in Europe: A Sourcebook and Reader. New York: Routledge. Announcing this month's author guest, Penny Mickelbury Announcing this month's fiction episode: "The Black Handkerchief" by Gwen C. Katz New and forthcoming fiction The Pages of Adeena by C. M. Castillo Jobyna's Blues by Jane Alden Paris for Two: Til Death Do We Part by Dolores Maggiore The Snow Queen by Amy Selvidge The Moss House by Clara Barley Valerie: or, the Faculty of Dreams by Sara Stridsberg (translated by Deborah Bragan-Turner) A Summer of Fever and Freedom by Chelsey Engel A Little Light Mischief by Cat Sebastian The Ventriloquists by E.R. Ramzipoor Heroine of Her Own Life by Constance Emmett Call for submissions for the 2020 LHMP audio short story series. See here for details. A transcript of this podcast is available here. Links to the Lesbian Historic Motif Project Online Website: http://alpennia.com/lhmp Blog: http://alpennia.com/blog RSS: http://alpennia.com/blog/feed/ Twitter: @LesbianMotif Discord: Contact Heather for an invitation to the Alpennia/LHMP Discord server The Lesbian Historic Motif Project Patreon Links to Heather Online Website: http://alpennia.com Email: Heather Rose Jones Twitter: @heatherosejones Facebook: Heather Rose Jones (author page)

Novelist, Sara Stridsberg on novel-writing as a way to discover the real Valerie Solanas, the woman who shot Andy Warhol. Rob Long comes to term with the changing meaning of fame in his latest Martini Shot; and everything we've learned since March about making art online.

Novelist, Sara Stridsberg on the contrary radicalism of Valerie Solanas (Part 2 of 2)

Why has would-be Warhol assassin, Valerie Solanas finally found her allies and her moment? Stockholm-based novelist Sara Stridsberg on celebrating a complex art world figure.

I Vi var rovdjur av Sara Stridsberg möter vi en fjortonårig flicka på evig bilresa med sin pappa som plötsligt får en syster. Men var kom hon ifrån? Läst av skådespelaren Ingela Olsson. Inläsningen är en del av Dramaten läser noveller, ett samarbete med förlaget Novellix. Du hittar fler inlästa noveller på dramaten.se och novellix.se.

Händerna, och inte minst tummarna, har tjänat människan väl. Men den vår främsta väg in i världen på väg att förlora sin betydelse? Och vad händer då? Journalisten Anna Thulni reflekterar över saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän är inläst av kulturredaktionens Sofia Strandberg. I en glasmonter på Paris naturhistoriska museum står hon, ett skelett under en oansenlig skylt med ordet primater. Hon har något rätare ryggrad än sina närmaste släktingar som hukar bredvid, men annars tycks ganska få saker skilja henne från de andra. Förutom tiden så klart, miljontals år har utvecklat våra arter i olika riktning; en av oss fick en längre och rörligare tumme. Med tiden fick det stora konsekvenser. Jag fingrar på glaset trots att man inte får, kan inte motstå instinkten att sträcka ut handen och röra. Den känslan drabbar mig ofta. Att pilla och peta på okända ytor, dyra målningar och klibbiga, kvarglömda rester i kylen. Barnsligt, jag vet, men finns det inte något djupare i denna drift? Som barnet rör vid allt när hon upptäcker världen, för att tillägna sig existensen med känselminnet. På en annan plats i museet finns en skylt som informerar om tummen. Den är något alldeles exceptionellt och gemensam för de flesta primater. Det finns fem olika typer av leder i människokroppens skelett, och hos oss finns den två-axlade leden bara i tummen. Den gör att tummen går att vicka både fram och tillbaka och i sidled. En nätt liten rörelse som skapat djupgående vibrationer i mänsklighetens historia. Arkitektur, konst, nya uppfinningar Allt vi har skapat och tagit oss för, har vi åstadkommit tack vare våra händer. I avsaknad av något annat bevis skulle tummen ensam övertyga mig om Guds existens, ska Isaac Newton ha sagt, han som formulerade teorier om mycket större rörelser och universell gravitation. En tumme kan ha många innebörder, men i sociala medier ser vi den oftast som en stiliserad symbol. Tummen upp, gilla! Tummen ned, kommentarer överflödiga. Kanske är det snart våra egna händer, i hud och kött och blod, som blir överflödiga. Fler arbeten tas över av maskiner och blir automatiserade, vi tillägnar vi oss världen med ett enkelt tryck på skärmen. eller med rösten: Alexa, Siri, Google, vad blir det för väder idag? Vad händer med handen när dess roll förminskas och ersätts av ny teknik? Det frågar sig Göran Lundborg, handkirurg och forskare, i boken Handen i den digitala världen. Han konstaterar att vår hjärna innehåller fler än hundra miljarder nervceller ungefär hälften så många som de stjärnor som ryms i vår egen galax Vintergatan och att en stor del av dessa nervceller står i direkt kontakt med känslosinnet, inte minst våra händer. Lundborg ser hur handen marginaliseras i skolan, i vården och inom kreativt skapande yrken. Vi har på kort tid fått tillgång till digitala hjälpmedel och ny teknik, men det finns ännu ganska lite forskning om hur det påverkar oss på sikt. Vad innebär det för minnet och lärandet att små barn lär sig läsa och skriva via skärmar? Att patienter undersöks på distans, utan den fysiska kontakten? Finns det en risk att delar av vårt kulturarv går förlorat när handskrift och traditionellt hantverk blir en kunskap för de få? Alla dessa spörsmål är berättigade, men den fråga som verkligen fångar mig handlar om hur själva beröringen förändras i en digital tid. Charles Spence, professor i experimentell psykologi vid Oxfords universitet, talar om att vi lever i en tid av beröringshunger. Vi är förvisso överstimulerade, men det gäller ögon, oljud, information. Allt är visuellt och auditivt, de rationella sinnena överstimulerar oss men de känslomässiga sinnena, känsel, doft och smak försummas. Våra sinnen samspelar och när ett eller flera av dem förstärks, är det ofta på bekostnad av de andra. Det behöver inte vara av ondo. Blinda musiker kan utveckla ett makalöst ljudgehör. Läsare av punktskrift får en förfinad känsel. För den som har begränsad rörelseförmåga, till exempel i sina händer, är hjälpmedel såklart fantastiska. Men hur blir det för framtidens människor? Kommer vi att bli bättre på att avläsa bilder och tolka ljud när hörsel och syn premieras framför känsel? Eller kommer skaparna bakom den nya tekniken försöka omfamna fler sinnen i sina produkter? Jag tror kanske mer på det senare. Redan nu utvecklas skärmar med olika textur för att skapa en mer behaglig läs- och känselupplevelse. Göran Lundborg nämner robotsälar som ska lugna äldre och försöken att utveckla maskiner som visar känslor. Men man behöver inte vara en teknikfientlig bakåtsträvare för att tycka att det senare är ett fattigt substitut för mänsklig beröring. Även om vi försöker byta ut handens förmåga att uppfatta världen med artificiell känsel och elektriska impulser, så går det inte att jämföra med känslan av hud mot hud. Tänk en värld utan fingertopparnas fina känselspröt. En rörelse över en älskades arm som får huden att knottra sig. Den lätta elektriska stöten som sätter själva själen i gungning. Jag tänker på Sara Stridbergs roman Kärlekens Antarktis, där huvudpersonen, en mördad kvinna, ständigt återkommer till två brytpunkter i sitt liv. Dels dödsögonblicket, där mördarens händer om halsen får en obehaglig och nästan intim känsla. Och dels när hon föder sina barn. Att få hålla själva livet i sina händer. Hud mot hud, möta den nyföddas suddiga blick. Men vad är det egentligen som händer i kroppen när vi rör vid varandra? I artikeln The Social Power of Touch, skriver vetenskapsjournalisten Lydia Denworth om de nervtrådar som leder till vissa hårbeklädda hudpartier på kroppen, som handrygg, rygg och underarmar. Dessa specialiserade trådar kallas CT-nerver och går direkt till hjärnan och utsöndrar hormon som påverkar våra känslor och vårt välbefinnande. Alltså är beröringen en mycket direkt källa till närhet, intimitet och meningsskapande. Vårt virtuella sökande efter närhet tycks inte skapa samma goda känslor. Ungefär en fjärdedel av alla svenskar uppger att deras tid på sociala medier känns meningsfull, ändå är mobilen nästan en förlängning av oss själva, en hand i handen, som orsakar fantomsmärtor om man glömmer den i andra rummet. Exakt hur de kommer att förändras vår kultur och kulturvärld, vårt minne och lärande är som sagt ännu oklart. Men att de förändras vet vi, och vi vet också detta: Att värna om vårt taktila sinne handlar om att värna något som går djupare än det exklusivt mänskliga: förmågan att beröra och bli berörd. Jag sträcker ut handen mot museets monterglas nej, inte röra. Där är benen, som jag tänker mig som både svala och sträva, hårda och mjuka. Och ovanför dem händerna, som skapar, smeker, skadar och håller när de rör sig genom tiden. Anna Thulin, journalist och författare Inläst av kulturredaktionens Sofia Strandberg Omnämnt i essän: Handen i den digitala världen av Göran Lundborg, Carlsson Bokförlag, 2019. The Social Power of Touch av Lydia Denworth, Scientific American Mind, 2015. Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag, 2018. Svenskarna och Internet, Internetstiftelsen i Sverige, 2019. (Uppdaterade siffror finns på: https://svenskarnaochinternet.se/) Muséum national dhistoire naturelle ligger i den botaniska trädgården Jardin des Plantes i Paris.

durée : 00:29:04 - Une histoire particulière, un récit documentaire en deux parties - " Rien dans cette société ne concerne les femmes. Alors, à toutes celles qui ont un brin de civisme, le sens des responsabilités et celui de la rigolade, il ne reste qu'à renverser le gouvernement et supprimer le sexe masculin", c'est ainsi que Valerie Solanas entame son manifeste. Scum, c'est le mot anglais de la crasse et de la boue, de la lie et de l'écume. L'insulte se transforme dans ce texte en une communauté éparse, celle des gens de la marge et des rebus de la société.  * Projet littéraire et politique, le Scum manifesto est un texte unique. Il est rédigé durant l'année 1967, Valerie Solanas le vend dans les rues de New York, 1 dollar pour les femmes, 2,50 pour les hommes. D'abord refusé par Maurice Girodias, le manifeste sera édité en 1969 à  la suite de la tentative d'assassinat sur Andy Warhol. Si cet événement médiatique la fait sortir brièvement de l'anonymat, elle enferme son ouvre dans une interprétation simpliste qui relie l'acte meurtrier au manifeste. Longtemps associé à un acronyme falsifié (S.C.U.M : La société pour tailler les hommes en pièce), qui en faisait un appel à la castration, ce texte appelle au réveil des scum, " filles à l'aise, débarrassées des convenances, de la gentillesse, de la discrétion, de l'opinion publique, de la morale et du respect". Aussi drôle que puissant, énigmatique et violent, il ouvre sur la révolution d'un monde pour les femmes et sans les hommes. Projet politique, le scum pense un nouveau rapport au travail, à l'argent, à l'amour et au pouvoir.  Le manifeste fait l'effet d'une bombe dans les milieux féministes de l'époque. Appelées à se positionner pour ou contre les hommes, celles-ci se déchirent sur le cas Solanas. Certaines activistes se détourneront d'une National Organization for Women (NOW) qu'elles jugent trop modérée et la militante radicale Ti-Grace Atkinson en fait l'héroïne du féminisme.  Pourtant, Solanas ne rejoint pas ces luttes institutionnelles et collectives,  l'ouvre devient culte dans le monde entier, mais son auteure retrouve l'anonymat et la misère dès sa sortie de prison. Elle meurt en 1988, dans un hôtel miteux de San Francisco.  Avec : Breanne Fahs, biographe de Valerie Solanas et professeure de Women and Gender Studies à l'Arizona State University ; Chloé Delaume, autrice ; Sam Bourcier, sociologue, maître de conférences à l'université Lille III et militant queer ; Juliette Kahane, autrice. Voix et lectures : Lila Boses et Claire Izzedine. Merci à Pierre-Angelo Zavaglia, Seham Boutata, Valentine Dangles et Sophie Couronne. Un documentaire de Hannah Barron, réalisé par Vincent Decque. Archives INA : Véronique de Saint Pastou. Collaboration : Julia Martin. Bibliographie - Valerie Solanas, Scum Manifesto,1967, traduction d'Emmanuelle de Lesseps. - Sam Bourcier, Homo Inc.Orporated, Cambourakis , 2017. - Chloé Delaume, Mes biens chères sours, Editions du Seuil, 2019. - Chloé Delaume, Les sorcières de la République, Editions du Seuil, 2016. - Breanne Fahs, Valerie Solanas, the defiant life of the women who wrote Scum (and shot Andy Warhol), Feminist press, 2014. - Breanne Fahs, The radical possibilities of Valérie Solanas, The Feminist studies, 2008. - Juliette Kahane,  Une fille, éditions de l'Olivier, 2015. - Sara Stridsberg, La faculté des rêves, Stock, 2009. - Sara Stridsberg, V_alérie Jean Solanas va devenir Présidente de l'Amérique_, Stock, 2010. - Pat Hackett et Andy Warhol, Popisme. Mémoires - les années 60, Préface et traduction d'Alain Cueff, Flammarion, 2013. Pour aller plus loin ... - I shot Andy Warhol, film de Mary Hamon, 1996. - Delphine Seyrig et Carole Roussopoulos lisent le Scum Manifesto en 1976. Votre prochaine Histoire particulière ... ... à écouter les 7 et 8 décembre 2019.

durée : 00:29:04 - Une histoire particulière, un récit documentaire en deux parties - " Rien dans cette société ne concerne les femmes. Alors, à toutes celles qui ont un brin de civisme, le sens des responsabilités et celui de la rigolade, il ne reste qu'à renverser le gouvernement et supprimer le sexe masculin", c'est ainsi que Valerie Solanas entame son manifeste. Scum, c'est le mot anglais de la crasse et de la boue, de la lie et de l'écume. L'insulte se transforme dans ce texte en une communauté éparse, celle des gens de la marge et des rebus de la société.  * Projet littéraire et politique, le Scum manifesto est un texte unique. Il est rédigé durant l'année 1967, Valerie Solanas le vend dans les rues de New York, 1 dollar pour les femmes, 2,50 pour les hommes. D'abord refusé par Maurice Girodias, le manifeste sera édité en 1969 à  la suite de la tentative d'assassinat sur Andy Warhol. Si cet événement médiatique la fait sortir brièvement de l'anonymat, elle enferme son ouvre dans une interprétation simpliste qui relie l'acte meurtrier au manifeste. Longtemps associé à un acronyme falsifié (S.C.U.M : La société pour tailler les hommes en pièce), qui en faisait un appel à la castration, ce texte appelle au réveil des scum, " filles à l'aise, débarrassées des convenances, de la gentillesse, de la discrétion, de l'opinion publique, de la morale et du respect". Aussi drôle que puissant, énigmatique et violent, il ouvre sur la révolution d'un monde pour les femmes et sans les hommes. Projet politique, le scum pense un nouveau rapport au travail, à l'argent, à l'amour et au pouvoir.  Le manifeste fait l'effet d'une bombe dans les milieux féministes de l'époque. Appelées à se positionner pour ou contre les hommes, celles-ci se déchirent sur le cas Solanas. Certaines activistes se détourneront d'une National Organization for Women (NOW) qu'elles jugent trop modérée et la militante radicale Ti-Grace Atkinson en fait l'héroïne du féminisme.  Pourtant, Solanas ne rejoint pas ces luttes institutionnelles et collectives,  l'ouvre devient culte dans le monde entier, mais son auteure retrouve l'anonymat et la misère dès sa sortie de prison. Elle meurt en 1988, dans un hôtel miteux de San Francisco.  Avec : Breanne Fahs, biographe de Valerie Solanas et professeure de Women and Gender Studies à l'Arizona State University ; Chloé Delaume, autrice ; Sam Bourcier, sociologue, maître de conférences à l'université Lille III et militant queer ; Juliette Kahane, autrice. Voix et lectures : Lila Boses et Claire Izzedine. Merci à Pierre-Angelo Zavaglia, Seham Boutata, Valentine Dangles et Sophie Couronne. Un documentaire de Hannah Barron, réalisé par Vincent Decque. Archives INA : Véronique de Saint Pastou. Collaboration : Julia Martin. Bibliographie - Valerie Solanas, Scum Manifesto,1967, traduction d'Emmanuelle de Lesseps. - Sam Bourcier, Homo Inc.Orporated, Cambourakis , 2017. - Chloé Delaume, Mes biens chères sours, Editions du Seuil, 2019. - Chloé Delaume, Les sorcières de la République, Editions du Seuil, 2016. - Breanne Fahs, Valerie Solanas, the defiant life of the women who wrote Scum (and shot Andy Warhol), Feminist press, 2014. - Breanne Fahs, The radical possibilities of Valérie Solanas, The Feminist studies, 2008. - Juliette Kahane,  Une fille, éditions de l'Olivier, 2015. - Sara Stridsberg, La faculté des rêves, Stock, 2009. - Sara Stridsberg, V_alérie Jean Solanas va devenir Présidente de l'Amérique_, Stock, 2010. - Pat Hackett et Andy Warhol, Popisme. Mémoires - les années 60, Préface et traduction d'Alain Cueff, Flammarion, 2013. Pour aller plus loin ... - I shot Andy Warhol, film de Mary Hamon, 1996. - Delphine Seyrig et Carole Roussopoulos lisent le Scum Manifesto en 1976. Votre prochaine Histoire particulière ... ... à écouter les 7 et 8 décembre 2019.

I säsongens sista avsnitt Vi var rovdjur pratar vi om vänskapens smärtpunkter och stunder då man saknar inspiration för läsning. Novellix ask med noveller av Sara Stridsberg, Rachel Cusk, Chimamanda Ngozi Adichie och Lisa Taddeo kännetecknas av rivalitet och sociala spel som skaver. Kaneli frågar sig varför vännerna i Suburban Weekend inte kan säga att de tycker om varandra och Hanna beskriver kvinnoporträtten i Det är så man gör som djuriska. Samtal med vänner fortsätter efter sommaren! I det tionde avsnittet pratar vi om Sara Stridsbergs Vi var rovdjur, Rachel Cusks Det är så man gör, Lisa Taddeos Suburban Weekend och Chimamamnda Ngozi Adichies Apollo. Dessutom nämner vi Stridsbergs Darling River och Kärlekens Antarktis, Cusks Konturer-trilogi, Taddeos Tre kvinnor och TED-talket The danger of a single story. Lucia Berlins noveller, Hagar Olssons Ediths brev, Emmi-Liia Sjöholms Paperilla toinen, Ellen Strömbergs Jaga vatten och teveserien Succession. Foto: Eetu Laine, grafisk design: Linn Henrichson, jingel: Ville Kabrell och klipp: Oskar Pullinen. Podcasten görs i samarbete med HBL. Tack till Konstsamfundet för understöd.

I am joined by Agnese (Beyond the Epilogue) to discuss our reading highlights for 2019 Podcast Transcript Mentioned in this episode; Man Booker International Prize BTBA (Best Translated Book Award) National Book Award Translation Prize Women in Translated Month #WITMonth Best100WIT List #100BestWIT Best100WIT Book Club The Aviator by Eugene Vodolazkin (translated by Lisa Hayden) Episode 10: The Aviator The Years by Annie Ernaux (translated by Alison L. Strayer) Warwick Prize for Women in Translation Disoriental by Négar Djavadi (translated by Tina Kover) Suite for Barbara Loden by Nathalie Léger (translated by Cécile Menon & Natasha Lehrer) Wanda (1971) Lost Children Archive by Valeria Luiselli Daša Drndić Faces in the Crowd by Valeria Luiselli (translated by Christina MacSweeney) Episode 2: Faces in the Crowd The Faculty of Dreams by Sara Stridsberg (translated by Deborah Bragan-Turner) The S.C.U.M. Manifesto by Valerie Solanas (Society for Cutting Up Men) The Bell Jar by Sylvia Plath Faces in the Water by Janet Frame 77 by Guillermo Saccomanno (translated by Andrea G. Labinger) The Tunnel by Ernesto Sabato (translated by Margaret Sayers Peden) The Wind that Lays Waste by Selva Almada (translated by Chris Andrews) Charco Press Notes of a Crocodile by Qiu Miaojin (translated by Bonnie Huie) A Nail, A Rose by Madeleine Bourdouxhe (translated by Faith Evans) Death in Spring by Mercè Rodoreda (translated by Martha Tennent) Midsommar (2018) How the Soldier Repairs the Gramophone by Saša Stanišić (translated by Anthea Bell) The Slynx by Tatyana Tolstaya (translated by Jamey Gambrell) Pale Fire by Vladimir Nabokov A Clockwork Orange by Anthony Burgess Aetherial Worlds by Tatyana Tolstaya (translated by Anya Migdal)Episode 7: Aetherial Worlds Memoirs of a Life Cut Short by Ričardas Gavelis (translated by Jayde Will) Homo Sovieticus Vagabond Voices Soviet Milk by Nora Ikstena (translated by Margita Gailitis) Paradise Rot by Jenny Hval (translated by Marjam Idriss) Raw (2017) When Death Takes Something from You Give It Back by Naja Marie Aidt (translated by Denise Newman) The Little Girl in the Ice Floe by Adelaïde Bon (translated by Tina Kover) Episode 18: The Little Girl on the Ice Floe Convenience Store Woman by Sayaka Murata (translated by Ginny Tapley Takemori) Drive Your Plow Over the Bones of the Dead by Olga Tokarczuk (translated by Antonia Lloyd-Jones) Flights by Olga Tokarczuk (translated by Jennifer Croft) The Books of Jacob by Olga Tokarczuk (translated by Jennifer Croft) – Released in March 2021 The Lying Life of Adults by Elena Ferrante (translated by Ann Goldstein) - Released in June 2020 Neapolitan Novels by Elena Ferrante (translated by Ann Goldstein) Days of Abandonment by Elena Ferrante (translated by Ann Goldstein) Agnese recommends some horror in translation Jo Nesbø Vertigo by Boileau-Narcejac (translated by Geoffrey Sainsbury) Ducks, Newburyport by Lucy Ellmann 2666 by Roberto Bolaño (translated by Natasha Wimmer) The Savage Detectives by Roberto Bolaño (translated by Natasha Wimmer) The Catholic School by Edoardo Albinati (translated by Antony Shugaar) László Krasznahorkai   Find Agnese onlineBlog: https://beyondepilogue.wordpress.com/Twitter: beyond_epilogueInstagram: beyondthepilogueTranslated Lit     Support the show via Patreon Social Media links Email: losttranslationspod@gmail.comTwitter: @translationspodInstagram: translationspodLitsy: @translationspodFacebook: https://www.facebook.com/translationspod/   Produced by Mccauliflower.

durée : 00:29:04 - Une histoire particulière, un récit documentaire en deux parties - " Rien dans cette société ne concerne les femmes. Alors, à toutes celles qui ont un brin de civisme, le sens des responsabilités et celui de la rigolade, il ne reste qu'à renverser le gouvernement et supprimer le sexe masculin", c'est ainsi que Valerie Solanas entame son manifeste. Scum, c'est le mot anglais de la crasse et de la boue, de la lie et de l'écume. L'insulte se transforme dans ce texte en une communauté éparse, celle des gens de la marge et des rebus de la société.  * Projet littéraire et politique, le Scum manifesto est un texte unique. Il est rédigé durant l'année 1967, Valerie Solanas le vend dans les rues de New York, 1 dollar pour les femmes, 2,50 pour les hommes. D'abord refusé par Maurice Girodias, le manifeste sera édité en 1969 à  la suite de la tentative d'assassinat sur Andy Warhol. Si cet événement médiatique la fait sortir brièvement de l'anonymat, elle enferme son ouvre dans une interprétation simpliste qui relie l'acte meurtrier au manifeste. Longtemps associé à un acronyme falsifié (S.C.U.M : La société pour tailler les hommes en pièce), qui en faisait un appel à la castration, ce texte appelle au réveil des scum, " filles à l'aise, débarrassées des convenances, de la gentillesse, de la discrétion, de l'opinion publique, de la morale et du respect". Aussi drôle que puissant, énigmatique et violent, il ouvre sur la révolution d'un monde pour les femmes et sans les hommes. Projet politique, le scum pense un nouveau rapport au travail, à l'argent, à l'amour et au pouvoir.  Le manifeste fait l'effet d'une bombe dans les milieux féministes de l'époque. Appelées à se positionner pour ou contre les hommes, celles-ci se déchirent sur le cas Solanas. Certaines activistes se détourneront d'une National Organization for Women (NOW) qu'elles jugent trop modérée et la militante radicale Ti-Grace Atkinson en fait l'héroïne du féminisme.  Pourtant, Solanas ne rejoint pas ces luttes institutionnelles et collectives,  l'ouvre devient culte dans le monde entier, mais son auteure retrouve l'anonymat et la misère dès sa sortie de prison. Elle meurt en 1988, dans un hôtel miteux de San Francisco.  Avec : Breanne Fahs, biographe de Valerie Solanas et professeure de Women and Gender Studies à l'Arizona State University ; Chloé Delaume, autrice ; Sam Bourcier, sociologue, maître de conférences à l'université Lille III et militant queer ; Juliette Kahane, autrice. Voix et lectures : Lila Boses et Claire Izzedine. Merci à Pierre-Angelo Zavaglia, Seham Boutata, Valentine Dangles et Sophie Couronne. Un documentaire de Hannah Barron, réalisé par Vincent Decque. Archives INA : Véronique de Saint Pastou. Collaboration : Julia Martin. Bibliographie - Valerie Solanas, Scum Manifesto,1967, traduction d'Emmanuelle de Lesseps. - Sam Bourcier, Homo Inc.Orporated, Cambourakis , 2017. - Chloé Delaume, Mes biens chères sours, Editions du Seuil, 2019. - Chloé Delaume, Les sorcières de la République, Editions du Seuil, 2016. - Breanne Fahs, Valerie Solanas, the defiant life of the women who wrote Scum (and shot Andy Warhol), Feminist press, 2014. - Breanne Fahs, The radical possibilities of Valérie Solanas, The Feminist studies, 2008. - Juliette Kahane,  Une fille, éditions de l'Olivier, 2015. - Sara Stridsberg, La faculté des rêves, Stock, 2009. - Sara Stridsberg, V_alérie Jean Solanas va devenir Présidente de l'Amérique_, Stock, 2010. - Pat Hackett et Andy Warhol, Popisme. Mémoires - les années 60, Préface et traduction d'Alain Cueff, Flammarion, 2013. Pour aller plus loin ... - I shot Andy Warhol, film de Mary Hamon, 1996. - Delphine Seyrig et Carole Roussopoulos lisent le Scum Manifesto en 1976.

durée : 00:29:04 - Une histoire particulière, un récit documentaire en deux parties - " Rien dans cette société ne concerne les femmes. Alors, à toutes celles qui ont un brin de civisme, le sens des responsabilités et celui de la rigolade, il ne reste qu'à renverser le gouvernement et supprimer le sexe masculin", c'est ainsi que Valerie Solanas entame son manifeste. Scum, c'est le mot anglais de la crasse et de la boue, de la lie et de l'écume. L'insulte se transforme dans ce texte en une communauté éparse, celle des gens de la marge et des rebus de la société.  * Projet littéraire et politique, le Scum manifesto est un texte unique. Il est rédigé durant l'année 1967, Valerie Solanas le vend dans les rues de New York, 1 dollar pour les femmes, 2,50 pour les hommes. D'abord refusé par Maurice Girodias, le manifeste sera édité en 1969 à  la suite de la tentative d'assassinat sur Andy Warhol. Si cet événement médiatique la fait sortir brièvement de l'anonymat, elle enferme son ouvre dans une interprétation simpliste qui relie l'acte meurtrier au manifeste. Longtemps associé à un acronyme falsifié (S.C.U.M : La société pour tailler les hommes en pièce), qui en faisait un appel à la castration, ce texte appelle au réveil des scum, " filles à l'aise, débarrassées des convenances, de la gentillesse, de la discrétion, de l'opinion publique, de la morale et du respect". Aussi drôle que puissant, énigmatique et violent, il ouvre sur la révolution d'un monde pour les femmes et sans les hommes. Projet politique, le scum pense un nouveau rapport au travail, à l'argent, à l'amour et au pouvoir.  Le manifeste fait l'effet d'une bombe dans les milieux féministes de l'époque. Appelées à se positionner pour ou contre les hommes, celles-ci se déchirent sur le cas Solanas. Certaines activistes se détourneront d'une National Organization for Women (NOW) qu'elles jugent trop modérée et la militante radicale Ti-Grace Atkinson en fait l'héroïne du féminisme.  Pourtant, Solanas ne rejoint pas ces luttes institutionnelles et collectives,  l'ouvre devient culte dans le monde entier, mais son auteure retrouve l'anonymat et la misère dès sa sortie de prison. Elle meurt en 1988, dans un hôtel miteux de San Francisco.  Avec : Breanne Fahs, biographe de Valerie Solanas et professeure de Women and Gender Studies à l'Arizona State University ; Chloé Delaume, autrice ; Sam Bourcier, sociologue, maître de conférences à l'université Lille III et militant queer ; Juliette Kahane, autrice. Voix et lectures : Lila Boses et Claire Izzedine. Merci à Pierre-Angelo Zavaglia, Seham Boutata, Valentine Dangles et Sophie Couronne. Un documentaire de Hannah Barron, réalisé par Vincent Decque. Archives INA : Véronique de Saint Pastou. Collaboration : Julia Martin. Bibliographie - Valerie Solanas, Scum Manifesto,1967, traduction d'Emmanuelle de Lesseps. - Sam Bourcier, Homo Inc.Orporated, Cambourakis , 2017. - Chloé Delaume, Mes biens chères sours, Editions du Seuil, 2019. - Chloé Delaume, Les sorcières de la République, Editions du Seuil, 2016. - Breanne Fahs, Valerie Solanas, the defiant life of the women who wrote Scum (and shot Andy Warhol), Feminist press, 2014. - Breanne Fahs, The radical possibilities of Valérie Solanas, The Feminist studies, 2008. - Juliette Kahane,  Une fille, éditions de l'Olivier, 2015. - Sara Stridsberg, La faculté des rêves, Stock, 2009. - Sara Stridsberg, V_alérie Jean Solanas va devenir Présidente de l'Amérique_, Stock, 2010. - Pat Hackett et Andy Warhol, Popisme. Mémoires - les années 60, Préface et traduction d'Alain Cueff, Flammarion, 2013. Pour aller plus loin ... - I shot Andy Warhol, film de Mary Hamon, 1996. - Delphine Seyrig et Carole Roussopoulos lisent le Scum Manifesto en 1976.

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången i mars 2019. På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn. Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden. Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter nymfetten, som han kallar henne och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet. Hade jag gjort samma sak med Dolly, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948? Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter The Real Lolita. Relationen mellan verklighet och fiktion i Lolita är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen. Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet. Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman. Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig. Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas. När jag pratar om Lolita med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett? Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män. Men i den frågan frestade jag någon? ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära. I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, Off to the races lånar hon de berömda öppningsorden från Lolita: light of my life, fire of my loins. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i länder blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv. Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse. Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen Darling River, med undertiteln Doloresvariationer, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik. Jag stod borta; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten. En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad. Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man. Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till. Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser och han som ser henne. Hanna Johansson, kritiker Litteratur Sarah Weinman: The Real Lolita The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

[12:07] Frida Lindqvist Frida och Lisen diskuterar favoritgenrer, härliga läsupplevelser och ifall det har kommit extra många dekadenta och explicita romaner på sista tiden. Tips på nya böcker att se fram emot i höst betas också av! Böcker som diskuteras ganska ingående: Ett litet liv av Hanya Yanagihara, En klass för sig av Curtis Sittenfeld, Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, Kärlekens magiska regler av Alice Hoffman, Blixtra, spraka, blända! av Jenny Jägerfeld, Satyricon av Gertrud Hellbrand och Konturer av Rachel Cusk. Böcker som nämns lite i förbifarten: Harry Potter av J. K. Rowling, Norra Latin av Sara Elfgren Bergmark, Narnia av C. S. Lewis, Den hemliga historien och Steglitsan av Donna Tartt, Världens vackraste man av Lena Ackebo, Tripprapporter av Tone Schunneson, Himlakroppar av Eleanor Catton, Bonjour tristesse av Françoise Sagan, och Kvinnan på övervåningen av Claire Messud. Tips från höstens utgivning: Alltid fucka upp av Moa Romanova (seriealbum), Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, Transit av Rachel Cusk, Arv och miljö av Vigdis Hjorth, och Den brinnande flickan av Claire Messud. Dessutom nämns poddarna: The New York Public Library: The Librarian is in, Stockholms stadsbibliotek: Bibliotekspodden Solen och Biblioteken i Halmstad: Bibliotekspodden.

Det här är ett minnesprogram med anledning av författaren, professorn och före detta akademieledamoten Sara Danius bortgång. Programmet är sammansatt av Kulturredaktionens Mattias Berg. En torsdagskväll i början av 2013 fick Sara Danius ett telefonsamtal. Det var den dåvarande ständige sekreteraren Peter Englund som frågade om hon ville bli ledamot i Svenska Akademien. Hon svarade ja. På sätt och vis var det kanske väntat att Sara Danius skulle ägna sitt liv åt litteraturen. Hon föddes 5 april, 1962 i Täby, dotter till författaren Anna Wahlgren och militären, författaren och läraren Lars Danius. Till en början var det läsning av böcker som Ture Sventons äventyr och C.S. Lewis Narnia. Senare blev det Honoré de Balzac, Sven Delblanc och Jean-Paul Sartre som gällde. I mitten av 80-talet började hon skriva kritik för Dagens Nyheter, ett uppdrag som hon fortsatte med under resten av sitt liv. Till en början vid sidan av studierna. Först en filosofie kandidat vid Stockholms universitet, en master från Nottinghams universitet och senare disputerade hon vid Duke University och Uppsala universitet. Jag bestämde mig för att fortsätta studera. Det blev tio år. Så här i efterhand tycker jag att jag valde en övermåttan ambitiös väg för att bli en hyfsad dagstidningskritiker! Men jag blev forskare på kuppen, berättade Danius i en intervju med Språktidningen. Karriären inom det akademiska ledde hela vägen till en professur. Först i estetik vid Södertörns högskola, sedan i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Sara Danius forskning riktade in sig på förhållandet mellan litteraturen och samhället med 1800-talsrealism och 1900-talsmodernism som utgångspunkt. Bland annat har hon skrivit om författare som Marcel Proust, Thomas Mann och James Joyce, Honoré de Balzac, Stendhal och Gustave Flaubert. I december 2013 skrev och höll hon sitt inträdestal till Svenska Akademien. Det handlade om hennes företrädare Knut Ahnlund på stol nummer sju. Han hade lämnat akademien redan 2005 efter att Elfride Jelinek valdes till årets mottagare av Nobelpriset i litteratur, men först i och med hans död året innan blev stolen ledig. Då satt man i Svenska Akademien på livstid. Drygt två år senare blev Sara Danius historisk som den första kvinnan på posten som ständig sekreterare. Under hennes tid som ständig sekreterare fick Akademien både beröm och kritik för sina val av Nobelpristagare. Tre gånger klev hon ut framför de väntande reportrarna i Börshuset i Gamla stan i Stockholm och berättade vem som skulle ta emot priset. Först Svetlana Aleksijevitj 2015 som sågs som ett modernt grepp av Akademien att utvidga sin kanon av pristagare med en författare som skriver litterära reportage. Året efter fick Bob Dylan priset, ett val som både välkomnades och kritiserades. En del av kritiken var att en musiker inte borde få ett litteraturpris, men Danius och Akademien framhöll att Dylan verkade för en sjungen poesi i likhet med Homeros och Sapfo. Valet av Kazuo Ishiguro debatterades inte på samma sätt som Dylan året innan, men år 2017 var uppmärksamheten mot Svenska Akademien riktad åt ett annat håll. I Dagens Nyheter gick 18 kvinnor ut och anklagade en man, kallad Kulturprofilen, för sexuella trakasserier och våldtäkt. Denne man hade nära kopplingar till Svenska Akademien och anklagades också för att ha läckt Nobelpristagare innan de hade offentliggjorts. Det var början på vad som i media kallats för krisen i Svenska Akademien. Den ständiga sekreteraren Sara Danius gav advokatbyrån Hammarskiöld & Co i uppdrag att se över läckor i Svenska Akademien, samt institutionens samröre med den så kallade Kulturprofilen som senare dömdes för våldtäkt. När utredningen var färdig ville Sara Danius och några andra ledamöter utesluta Katarina Frostenson, som är gift med Kulturprofilen. Förslaget röstades ner, majoriteten ville inte utesluta och till följd av det lämnade Klas Östergren, Peter Englund och Kjell Espmark sina stolar. Kort efteråt lämnade Sara Danius sin tjänst som ständig sekreterare och sin stol, i utbyte att Katarina Frostenson också tog en paus från Akademien. Krisen i Svenska Akademien fick stor uppmärksamhet i media, och Sara Danius avsked startade en kampanj där de som stöttade Sara Danius klädde sig i knytblus, plagget som många förknippar med henne. Men turerna inom Akademien förändrade även institutionen i grunden. Stadgarna från 1786 fick tillägg som gjorde det möjligt att avsäga sig uppdraget i Svenska Akademien. Lotta Lotass, Kerstin Ekman, Klas Östergren, Sara Stridsberg och Jayne Svenungsson lämnade. Efter förlikningar lämnade även Katarina Frostenson, och Sara Danius. Hennes intresse för estetik och mode utmärkte sig i hennes fascination för detaljer och mode i de litterära verk hon forskade kring, samt i hennes plats i offentligheten. Specialgjorda klänningar till Nobelprisutdelningarna, designade Pär Engsheden, lyste ofta upp banketterna och 2018 gick hon på Stockholm Fashion Weeks catwalk. Tiden i strålkastarljuset har varit tumultartat kring Sara Danius. Men under tiden som ständig sekreterare, kritiker och på senare år även modeikon tog Danius steget från representant för en anrik institution, till folkkär intellektuell. Sebastian Folcker sebastian.folcker@sverigesradio.se

Our guest this month is Biblibio for some women in translation recommendations for #WITMonth and don't forget to vote in the #100BestWIT project.  Podcast Transcript Mentioned in this episode; Awu’s Story by Justine Mintsa (translated by Cheryl Toman) Mars by Asja Bakic (translated by Jennifer Zoble) The Extraordinary Lives of Insects by Anne Sverdrup-Thygeson (translated by Lucy Moffatt) Svetlana Alexievich Notes of a Crocodile by Qiu Miaojin (translated by Bonnie Huie) A Rain of Words:A Bilingual Anthology of Women's Poetry in Francophone Africa edited by Irene Assiba D'Almeida (translated by Janis A. Mayes) Albert Camus La Bastarda by Trifonia Melibea Obono (translated by Lawrence Schimel) Disoriental by Negar Djavadi (translated by Tina Kover) Albertine Prize Lammy Award for Best Bisexual Novel Flights by Olga Tokarczuk (translated by Jennifer Croft) Sphinx by Anne Garreta (translated by Emma Ramadan) Amatka by Karin Tidbeck (translated by the author) My Lesbian Experience with Loneliness by Kabi Nagata (translated by Jocelyne Allen)  The Second Sex by Simone de Beauvoir (translated by Constance Borde and Sheila Malovany-Chevallier) The Faculty by Dream by Sara Stridsberg (translated by Deborah Bragan-Turner) The S.C.U.M. Manifesto by Valerie Solanas   Read_WIT online Twitter: Read_WIT Instagram: ReadWIT   Find Meytal online Blog: Biblibio Twitter: Biblibio   Support the show via Patreon Social Media links Email: losttranslationspod@gmail.com Twitter: @translationspod Instagram: translationspod Litsy: @translationspod Facebook: https://www.facebook.com/translationspod/ Produced by Mccauliflower.

This week, Liberty and Rebecca discuss Hollow Kingdom, The Right Swipe, God Land, and more great books. This episode was sponsored by Book Riot Insiders, Penguin Random House and House of Salt and Sorrows by Erin A. Craig, and David Baldacci’s One Good Deed. Pick up an All the Books! 200th episode commemorative item here. Subscribe to All the Books! using RSS, iTunes, or Spotify and never miss a beat book. Sign up for the weekly New Books! newsletter for even more new book news. Books discussed on the show: Hollow Kingdom by Kira Jane Buxton God Land: A Story of Faith, Loss, and Renewal in Middle America by Lyz Lenz  The Vexations by Caitlin Horrocks The Right Swipe by Alisha Rai Scary Stories for Young Foxes by Christian McKay Heidicker Notes from a Young Black Chef: A Memoir by Kwame Onwuachi and Joshua David Stein A Particular Kind of Black Man by Tope Folarin My Sister, the Serial Killer by Oyinkan Braithwaite What we're reading: The Glass Hotel by Emily St. John Mandel  The Starless Sea by Erin Morgenstern More books out this week: Let’s Call it a Doomsday by Katie Henry Outfox by Sandra Brown Agrippina: The Most Extraordinary Woman of the Roman World by Emma Southon Girl on the Block: A True Story of Coming of Age Behind the Counter by Jessica Wragg The American Dream?: A Journey on Route 66 Discovering Dinosaur Statues, Muffler Men, and the Perfect Breakfast Burrito by Shing Yin Khor The Dutch Maiden by Marente de Moor, David Doherty (translator) The Dragon Republic by R. F Kuang In Other Words: An Illustrated Miscellany of the World's Most Intriguing Words and Phrases by Christopher J. Moore Summerlings: A Novel by Lisa Howorth Heaven's Breath: A Natural History of the Wind (New York Review Books Classics) by Lyall Watson Swipe Right for Murder by Derek Milman When I Was White: A Memoir by Sarah Valentine Haben: The Deafblind Woman Who Conquered Harvard Law by Haben Girma Life and Other Inconveniences by Kristan Higgins Nottingham by Nathan Makaryk Star Wars: Galaxy's Edge A Crash of Fate by Zoraida Cordova Mitz: The Marmoset of Bloomsbury by Sigrid Nunez and Peter Cameron The Hotel Neversink by Adam O'Fallon Price  A Swirl of Ocean by Melissa Sarno The Runaway by Hollie Overton I Know Everything by Matthew Farrell To the Wren: New and Collected Poems by Jane Mead The Gossamer Mage by Julie E. Czerneda The Long Accomplishment: A Memoir of Struggle and Hope in Matrimony by Rick Moody The Women of the Copper Country by Mary Doria Russell Be Recorder: Poems by Carmen Giménez Smith A Pure Heart: A Novel by Rajia Hassib Berta Isla: A novel by Javier Marías Travel Light, Move Fast by Alexandra Fuller The Dishwasher (Biblioasis International Translation Series) by Stéphane Larue and Pablo Strauss All the Water in the World: A Novel by Karen Raney The Perfect Wife: A Novel by JP Delaney Ziggy, Stardust and Me by James Brandon The Turn of the Key by Ruth Ware Sea Witch Rising by Sarah Henning White Flights: Race, Fiction, and the American Imagination by Jess Row The Pretty One: On Life, Pop Culture, Disability, and Other Reasons to Fall in Love with Me by Keah Brown A Nice Cup of Tea by Celia Imrie The Wolf Wants In: A Novel by Laura McHugh Lost You: A Novel by Haylen Beck Our Women on the Ground: Essays by Arab Women Reporting from the Arab World by Zahra Hankir and Christiane Amanpour House of Salt and Sorrows by Erin A. Craig Trick Mirror: Reflections on Self-Delusion by Jia Tolentino City of Windows by Robert Pobi Valerie: A Novel by Sara Stridsberg, Deborah Bragan-Turner (translator) Because You're Mine: A Novel by Rea Frey First Cosmic Velocity by Zach Powers Ellie and the Harpmaker by Hazel Prior Is There Still Sex in the City? by Candace Bushnell Hunter's Moon: A Novel in Stories by Philip Caputo The Remainder by Alia Trabucco Zerán, Sophie Hughes (translator) We Are All Good People Here: A Novel by Susan Rebecca White Hello Girls by Brittany Cavallaro and Emily Henry In the Country of Women: A Memoir by Susan Straight Mayflower Lives: Pilgrims in a New World and the Early American Experience by Martyn Whittock Keeping Lucy by T. Greenwood Love at First Like by Hannah Orenstein The Birthday Girl: A Novel by Melissa de la Cruz He by John Connolly Cornelius Sky by Timothy Brandoff Say You Still Love Me: A Novel by K.A. Tucker Careful What You Wish For: A Novel by Hallie Ephron Without a Prayer: The Death of Lucas Leonard and How One Church Became a Cult by Susan Ashline King of King Court by Travis Dandro Motherland: A Memoir of Love, Loathing, and Longing by Elissa Altman How the Light Gets In by Katy Upperman How to Fight Anti-Semitism by Bari Weiss  

Triangeldrama, sköra flickor och en värld bortom realismen. ”Välkommen till den här världen” är det fjärde avsnittet av podden Samtal med vänner. Den här gången är det Amanda Svenssons sätt att utmana fiktionens ramar som står i fokus. Hanna påstår att Svenssons romaner är modiga och Kaneli reflekterar över hur hon som yngre fascinerats av pretentiösa citat. * I det fjärde avsnittet nämner vi: "Ett system så magnifikt att det bländar", "Allt det där jag sa till dig var sant", "Välkommen till den här världen", "Hey Dolly" och novellen "Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån" av Amanda Svensson, "Darling river" av Sara Stridsberg, ”Svindlande höjder” av Emily Brontë och låten "Magiskt men tragiskt" av Håkan Hellström. * Foto: Eetu Laine, grafisk design: Linn Henrichson, jingel: Ville Kabrell och klipp: Oskar Pullinen. Podcasten görs i samarbete med HBL. Tack till Konstsamfundet för understöd.

On the Shelf for August 2019 The Lesbian Historic Motif Podcast - Episode 27a with Heather Rose Jones Your monthly update on what the Lesbian Historic Motif Project has been doing. Your podcast host at Worldcon in Ireland Recent and upcoming publications covered on the blogStaples, Kate Kelsey. 2011. Daughters of London: Inheriting Opportunity in the Late Middle Ages. Brill, Leiden. ISBN 978- 9004203112 Amtower, Laurel and Dorothea Kehler (eds). 2003. The Single Woman in Medieval and Early Modern England: Her Life and Representation. Arizona Center for Medieval and Renaissance Studies, Tempe. ISBN 0-06698-306-6 Clark, Anna (ed). 2011. The History of Sexuality in Europe: A Sourcebook and Reader. New York: Routledge. Announcing this month’s author guest, Penny Mickelbury Announcing this month's fiction episode: "The Black Handkerchief" by Gwen C. Katz New and forthcoming fiction The Pages of Adeena by C. M. Castillo Jobyna's Blues by Jane Alden Paris for Two: Til Death Do We Part by Dolores Maggiore The Snow Queen by Amy Selvidge The Moss House by Clara Barley Valerie: or, the Faculty of Dreams by Sara Stridsberg (translated by Deborah Bragan-Turner) A Summer of Fever and Freedom by Chelsey Engel A Little Light Mischief by Cat Sebastian The Ventriloquists by E.R. Ramzipoor Heroine of Her Own Life by Constance Emmett Call for submissions for the 2020 LHMP audio short story series. See here for details. A transcript of this podcast is available here. Links to the Lesbian Historic Motif Project Online Website: http://alpennia.com/lhmp Blog: http://alpennia.com/blog RSS: http://alpennia.com/blog/feed/ Links to Heather Online Website: http://alpennia.com Email: Heather Rose Jones Twitter: @heatherosejones Facebook: Heather Rose Jones (author page) If you enjoy this podcast and others at The Lesbian Talk Show, please consider supporting the show through Patreon: The Lesbian Talk Show Patreon The Lesbian Historic Motif Project Patreon

Varför är det så viktigt att en berättelse är trovärdig? Och är det verkligen viktigt? I det här avsnittet pratar Åsa och Sissel om vad som gör en bok trovärdig och vad som händer om den inte är det. Behöver en bok vara trovärdig för att vara bra? Till vår hjälp har vi författaren Gabriella Ullberg Westin som pratar om hur det är att skriva en trovärdig deckare och hur hon gör research för sina böcker. Böcker det pratas om i podden är: "Det var vi som var Mulvaneys" av Joyce Carol Oates, "Station K" av Peter Stjernström, "The Organized Mind" av Daniel Levitin, "Staden" av Camilla Sten, "Allt jag fått lära mig" av Tara Westover, "De oroliga" av Linn Ullman, "Daisy Jones and The six" av Taylor Jenkins Reid, "Kärlekens Antarktis" av Sara Stridsberg, "Never let me go" av Kazuo Ishiguro, "Världarnas krig" av H G Wells, "8" av Dustin Lance Black, "Flickan från ingenstans" av Justin Cronin, "Hur jag lärde mig att förstå världen" av Hans Rosling och Fanny Härgestam, "De odödliga" av Chloe Benjamin, "A Judgement in Stone" av Ruth Rendell, "Förrädaren" av Gabriella Ullberg Westin See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Anneli Dufva minns en stor aktris. Sara Stridsberg, vinnaren av Sveriges Radios romanpris porträtteras och Game of Thrones är åter. Anneli Dufva tecknar ett porträtt av Bibi Andersson som avled i helgen.  Cecilia Blomberg intervjuar Sara Stridsberg vars Kärlekens Antarktis vunnit Sveriges Radios romanpris 2019.  Matilda Källén talar om nya säsongen av "Game of thrones" som hade premiär i natt. Och i dagens OBS-essä reflekterar psykoanalytikern och filosofen Johan Eriksson kring jaget och intet. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Gunnar Bolin

Vi broderar med ord tillsammans med poeten Burcu Sahin, möter sjätteklassen som fick Dagens dikt läst live i skolan och hör romanprisjuryns hemliga finalsnack. Här hör du några av veckans bästa stunder. Detta collage från Litteraturveckan i P1 innehåller några av veckans magiska ögonblick men också helt nya inslag. Vi hör till exempel Romanprisjuryns superhemliga finalsamtal, då vinnaren av Sveriges Radios romanpris till slut korades: Sara Stridsberg med "Kärlekens Antarktis". Medverkar i programmet gör också poeten Burcu Sahin, aktuell med diktsamlingen "Broderier" och Nora Szentiványi som berättar om bakgrunden till boken "Lägenheten". Om att inte känna minsta lilla nostalgi inför en plats. Anna Tullberg var med när Dagens Dikt framfördes hos klass 6 i Grönkullaskolan i Alvesta. Dikten var "Etude för sommarvind" av Claes Andersson och eleverna hjälpte till att tolka dikten.  Och så berättar författaren Tove Folkesson om varför hon blir så lycklig av att tänka på ett blomsterur. Dessutom hör vi den kompletta stafettsagan, framförd av Marie Lundström. Den kollektiva berättelse som Litteraturveckans lyssnare skrev utifrån de nominerade romanernas titlar.  Producent: Nina Asarnoj

Kärlekens Antarktis tar läsaren in i medvetandets och verklighetens mörkaste irrvägar. En realitet så brutal att den knappt ryms i språket. Hör författaren Sara Stridsberg själv om sin prisade roman. Det är svårt att tänka sig ett mer utsatt tillstånd än att vara missbrukare och förälder. Men innebär det att man är en sämre förälder? Är den största kärleken en förälder kan ge sitt barn att avstå från föräldraskapet och lämna bort barnet? Och hur ser kärleken ut när världen runt omkring är extra karg och hård? Det är sådana frågor som Sara Stridsberg närmar sig i sin roman "Kärlekens Antarktis". Hon skildrar utsattheten och grymheten som finns i människans liv på jorden. Hon skriver fram ett styckmord som återkommer som ett omkväde genom romanen och som inte släpper greppet om läsaren. Ändå är det som om romanens gestalter springer mot ljuset och kärleken. Cecilia Blomberg träffar Sara Stridsberg i ett något stökigt styrelserum på Bonniers Bokförlag i Stockholm. Skådespelaren Rebecka Hemse läser utdrag ur "Kärlekens Antarktis". Cecilia Blomberg cecilia.blomberg@sverigesradio.se

Litteraturveckan i P1 kulminerade med direktsänd prisgala i Växjö. Sara Stridsberg tilldelades Sveriges Radios Romanpris, Matilda Södergran fick Lyrikpriset och Novellpriset gick till Annika Norlin. Under veckan som gått har Romanprisets lyssnarjury vänt upp och ned på de fyra romaner som nominerades till Sveriges Radios Romanpris 2019.  Under P1:s direktsända litteraturgala i Växjö gick priset till Sara Stridsberg för romanen "Kärlekens Antarktis". Sveriges Radios Lyrikpris tilldelades Matilda Södergran för diktsamlingen "Överlevorna" och Sveriges Radios Novellpris vann Annika Norlin för novellen "Mattan". Kvällens galavärdinna var Marie Lundström, till vardags programledare för Lundströms Bokradio i P1. Medverkar i sändningen gör också de prisvinnande författarna, läsande dragqueens, en vandrande trumslagarpojke och artisten Uje Brandelius som bjuder på specialskriven musik. Producenter: Ulph Nyström och Anders Backlund

Det är dags att koka ner fyra nominerade romaner till en vinnare. Romanprisjuryn lyfter fram vad som gör varje bok värdig till vinst. De fyra bokcirklarna Den lilla farbrorn, Sopp och bok, Bokcirkeln i Jönköping och Librum har läst de fyra nominerade böckerna till Sveriges Radios Romanpris 2019. Representanterna Elin Lundqvist, Ingrid Moberg, Fredrik Bergman och Sofia Gustavsson har samlats i studion för att slutplädera för de fyra böckerna, "Allting växer" av Lyra Koli, "Geniet från Breslau" av Lena Einhorn, "Lugnet" av Tomas Bannerhed och "Kärlekens Antarktis" av Sara Stridsberg. Programledare: Mina Benaissa Producent: Thorbjörn Karlsson

Litteraturveckan börjar närma sig målet och i dagens P1 Kultur är det dags för den allra sista Romanpris-diskussionen nu börjar det att dra ihop sig till final! I morgon fredag är det finaldags i Litteraturveckan, då Sveriges radios Romanpris, Lyrikpriset och Novellpriset delas ut på Palladium i Växjö. I dagens P1 Kultur tar vi upp Novellen som skönlitterär genre och gästas av författarna Andrea Lundgren och Cecilia Davidsson. De har båda gett ut novellsamlingar och Andrea Lundgrens "Nordisk fauna" belönades med tidskriften Vi:s litteraturpris 2018. Cecilia Davidsson debuterade 1994 med novellsamlingen "En av dessa nätter", som belönades med Katapultpriset, och efter det har hon gett ut ytterligare fyra novellsamlingar.  "Lycka, eller åtminstone lite lycka" är en röd tråd i samtalen i årets Litteraturvecka och båda författarna har valt varsin novell som de tycker anknyter till temat. Dessutom har de läst en nyöversättning av "Simmaren" av den klassiska novellförfattaren John Cheever. Har den överhuvudtaget något med begreppet lycka att göra? Och det blir förstås en romanpris-diskussion med vår Lyssnarjury! I dagens P1 Kultur samtalar den om den fjärde och sista nominerade romanen - "Kärlekens Antarktis" av Sara Stridsberg.  Poeten Linnea Axelsson "Aednan" är nominerade till Sveriges Radio Lyrikpris och vi hör henne själv läsa första raden ur diktsamlingen. Dessutom går publiktävlingen "Stafettsagan" vidare. Där bakas de Romanprisnominerade boktitlarna in och det är lyssnarna som skriver sagan! I morgon presenteras hela sagan i sin helhet i P1 Kultur som sänds kl 13.05 från Växjö stadsbibliotek.  Du författar tre meningar som ska innehålla titeln från dagens nominerade roman som Lyssnarjuryn diskuterar - i dag "Kärlekens Antarktis". Resten får du fantisera fram. Mejla dina meningar till p1kultur@sverigesradio.se eller skicka in via vårt twitterkonto där vi heter SR Kultur. Programledare: Marie Lundström och Måns Hirschfeldt. Producent: Maria Götselius

Vad tycker våra bokcirklar och jurymedlemmarna om Sara Stridsbergs roman "Kärlekens Antarktis"? De fyra bokcirklarna Den lilla farbrorn, Sopp och bok, Bokcirkeln i Jönköping och Librum har läst de fyra nominerade böckerna till Sveriges Radios Romanpris 2019. Representanterna Elin Lundqvist, Ingrid Moberg, Fredrik Bergman och Sofia Gustavsson har samlats i studion för att diskutera bok nummer fyra, Sara Stridsbergs roman "Kärlekens Antarktis". Programledare: Mina Benaissa Producent: Thorbjörn Karlsson

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn. Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden. i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter nymfetten, som han kallar henne och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet. Hade jag gjort samma sak med Dolly, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948? Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter The Real Lolita. Relationen mellan verklighet och fiktion i Lolita är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen. Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet. Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman. Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig. Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas. När jag pratar om Lolita med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett? Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män. Men i den frågan frestade jag någon? ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära. I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, Off to the races lånar hon de berömda öppningsorden från Lolita: light of my life, fire of my loins. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i länder blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv. Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse. den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen Darling River, med undertiteln Doloresvariationer, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik. Jag stod borta; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten. En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad. Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man. Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till. Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser och han som ser henne. Hanna Johansson, kritiker   Litteratur Sarah Weinman: The Real Lolita The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

Join Agnese (Beyond the Epilogue) and I as we react the the Man Booker International longlist for 2019 Mentioned in this episode; The Longlist Celestial Bodies by Jokha Alharthi (Arabic / Omani) (translated by Marilyn Booth) Love in the New Millennium by Can Xue (Chinese / Chinese), (translated by Annelise Finegan Wasmoen) The Years by Annie Ernaux (French / French) (translated by Alison L. Strayer) At Dusk by Hwang Sok-yong (Korean / Korean) (translated by Sora Kim-Russell) Jokes for the Gunmen by Mazen Maarouf (Arabic / Icelandic and Palestinian) (translated Four Soldiers by Hubert Mingarelli (French / French) (translated by Sam Taylor) The Pine Islands by Marion Poschmann (German / German) (translated by Jen Calleja) Mouthful of Birds by Samanta Schweblin (Spanish / Argentine and Italian) (translated by Megan McDowell) The Faculty of Dreams by Sara Stridsberg (Swedish / Swedish) (translated by Deborah Bragan-Turner) Drive Your Plow Over the Bones of the Dead by Olga Tokarczuk (Polish / Polish) (translated by Antonia Lloyd-Jones) The Shape of The Ruins by Juan Gabriel Vásquez (Spanish / Colombian) (translated by Anne McLean) The Death of Murat Idrissi by Tommy Wieringa (Dutch / Dutch) (translated by Sam Garrett) The Remainder by Alia Trabucco Zeran (Spanish / Chilean and Italian) (translated by Sophie Hughes) Other Mentions Convenience Store Woman by Sayaka Murata (translated by Ginny Tapley Takemori) Disoriental by Négar Djavadi (translated by Tina Kover) Tell Them of Battles, Kings and Elephants by Mathias Énard (translated by Charlotte Mandell) Animalia by Jean-Baptiste Del Amo (translated by Frank Wynne) La Bastarda by Trifonia Melibea Obono (translated by Lawrence Schimel) Marcel Proust Fyodor Dostoevsky Soviet Milk by Nora Ikstena (translated by Margita Gailitis) Familiar Things by Hwang Sok-yong (translated by Sora Kim-Russell) The Vegetarian by Han Kang (translated by Deborah Smith) Killing Commendatore by Haruki Murakami (translated by Philip Gabriel and Ted Goossen) Tokyo Ueno Station by Miri Yū (translated by Morgan Giles) The Last Children of Tokyo by Yōko Tawada (translated by Margaret Mitsutani) The Emissary by Yōko Tawada (translated by Margaret Mitsutani) A Meal in Winter by Hubert Mingarelli (translated by Sam Taylor) Life and Fate by Vasily Grossman (translated by Robert Chandler) Ernest Hemingway Fever Dreams by Samanta Schweblin (translated by Megan McDowell) Things We Lost in the Fire by Mariana Enríquez (translated by Megan McDowell) The Last Day by Jaroslavas Melnikas (translated by Marija Marcinkute) Bookish North The S.C.U.M. Manifesto by Valerie Solanas (Society for Cutting Up Men) The Gravity of Love by Sara Stridsberg (translated by Deborah Bragan-Turner) Flights by Olga Tokarczuk (translated by Jennifer Croft) Reading in Bed The Books of Jacob by Olga Tokarczuk (translated by Jennifer Croft) – Released in September 2020 The Sound of Things Falling by Juan Gabriel Vásquez (translated by Anne McLean) Charco Press Europia Editions Resistance by Julian Fuks (translated by Daniel Hahn) Fish Soup by Margarita García Robayo (translated by Charlotte Coombe) Trout, Belly Up by Rodrigo Fuentes (translated by Elen Jones) Going, Went, Gone by Jenny Erpenbeck (translated by Susan Bernofsky) The Impostor by Javier Cercas (translated by Frank Wynne) Lost Children Archive by Valeria Luiselli Translated Lit   Find Agnese online Blog: https://beyondepilogue.wordpress.com/ Twitter: beyond_epilogue Instagram: beyondthepilogue Translated Lit   Support the show via Patreon Social Media links Email: losttranslationspod@gmail.com Twitter: @translationspod Instagram: translationspod Litsy: @translationspod Facebook: https://www.facebook.com/translationspod/   Produced by Mccauliflower.

I veckans avsnitt av Mellan raderna-podden har Karin lyssnat på inspirerande spellista och läst Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg och Nuckan av Malin Lindroth. Peppe har läst Haggan av Asse Berg och är både lite besviken och full av en aha-upplevelse. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Scensamtal inspelat under Smålands litteraturfestival, SmåLit. Författaren Sara Stridsberg intervjuas av Jönköpings-Postens kulturredaktör Emilia Söelund.

Scensamtal inspelat under Smålands litteraturfestival, SmåLit. Författaren Sara Stridsberg intervjuas av Jönköpings-Postens kulturredaktör Emilia Söelund.

I løpet av en sommer blir en kvinnekropp funnet stykkevis, partert, fordelt i kofferter og dumpet ulike steder. Hodet blir aldri funnet, men kvinnens fortelling fortsetter å utfolde seg også etter døden. Hun forteller om den alkoholiserte moren, om lillebroren som druknet, om mannen hun elsket, og om da hun ble drept. Kvinnen, som var så fåmælt da hun levde, forteller historien om sitt liv, sin død og de som er igjen. Med romaner som Drømmefakultetet, Darling river og Beckomberga. Ode til min familie har Sara Stridsberg etablert seg som en av de store stemmene i nordisk samtidslitteratur. I Kjærlighetens Antarktis, oversatt av Monica Aasprong, møter vi som så ofte hos Stridsberg menneskene i ytterkanten, dem som samfunnet stilltiende aksepterer at faller utenfor og forsvinner. Med en uendelig ømhet for de tragiske skjebnene skildrer hun dem som enten ikke vil eller ikke kan tilpasse seg samfunnets rammer, jakten på den grenseløse friheten og den bemerkelsesverdige plassen døde kvinnekropper har fått i kulturen. I denne samtalen fra 23. januar 2019 møter hun redaktør i Bokmagasinet, Karin Haugen.   Litteraturhusets podkast presenterer bearbeidede versjoner av samtaler og foredrag i regi av Stiftelsen Litteraturhuset. Musikk av Apothek.

Den svenske forfatteren Sara Stridsberg skriver brutalt og vakkert om døden i sin nye roman "Kjærlighetens Antarktis". Siss Vik møtte henne i Oslo. Intervju fra Studio 2 på NRK P2.

Fortelleren i svenske Sara Stridsbergs nye roman, Kjærlighetens Antarktis, er en kvinne som blir voldtatt, drept og partert. Stridsberg har skrevet en naturstridig roman – og kommer unna med det, mener anmelder Marta Norheim. Samtale med programleder Cille Biermann i Åpen bok.

Två av Sveriges mest framgångsrika författare möts i ett samtal om skrivandets drivkrafter, tvivel, total frihet, döden, föräldraskap, ekonomi och en mycket speciell metod att sortera sin bokhylla.

Ett samtal från Svenska kyrkans scen Se Människan på Bokmässan i Göteborg. Samtalet är inspelat 28 september 2018.

Dessutom: Är film inte längre bäst på bio utan på musikalscenen? Med en scarf löst knuten runt halsen och med entusiasm för allt som gäller byggnader har Gert Wingårdh tagit arkitekturen in i teverummen. I dagens P1 Kultur berättar han om den omfattande renoveringen av Nationalmuseum i Stockholm och boken "Åtta projekt - från Liljevalchs till Nationalmuseum."   I "Kärlekens Antarktis" berättar hon om ödet för en mördad kvinna som levt i samhällets utkanter. I våras syntes hon vid Sara Danius sida vid en klassisk sorti i Gamla stan. Anneli Dufva har träffat Sara Stridsberg. Per Feltzin har varit på musikal. Flera gånger senaste veckorna. Musikalhösten har nämligen dragit igång och vi konstaterar att filmerna "Ghost", "Broarna i Madison County" och "Så som i himmelen" alla har transformerats till scenen. Vi frågar oss om film inte längre är bäst på bio utan på musikalscenen? Lina Kalmteg har läst "Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka" av Naja Marie Aidt om en son som dog när han var hög och ramlade ut från en balkong på fjärde våningen. Outhärdlig, men vacker prosa. Dagens Obs-essä är signerad Anna Thulin och hon frågar sig: Är alla författare kontorsnissar? Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Minna Grönfors

Soulartisten Seinabo Sey slog igenom för fem år sedan, och nu är hon aktuell med sitt andra album, "I'm a dream" idag gästar hon P1 Kultur. Dessutom: Hiphopartisten Yung Lean i samarbete med Cullbergbaletten och ny roman av Sara Stridsberg. Seinabo Sey har etablerat sig som en av den svenska soulscenens starkast lysande stjärnor nu är hon tillbaka med "det svåra andra albumet". Möt henne i en lång intervju.  Ikväll är det premiär på Dramaten i Stockholm för danskonserten Near, ett samarbete mellan den svenske hiphopartisten Yung Lean och Cullbergbaletten. P1 Kultur har träffat koreografen Eleanor Bauer. Poeten Lina Ekdahl är aktuell med diktsamlingen Fyrahundrafyrtio år och författaren och dramatikern Sara Stridsberg släpper nu romanen Kärlekens antarktis  vi har läst båda.  Varje vecka väljer redaktionen ett Veckans ord  ett ord som på något sätt speglar den tid vi lever i. Naila Saleem hittar veckans ord i kölvattnet efter valet och i indisk film, veckans ord är: "Vinnare".  Drömmen om fred på vår jord hör man kanske inte så mycket om nuförtiden. Snarare är det fred i enskilda konflikter man vågar hoppas på, om ens det. Men det stora problemet är kanske inte att så få talar om världsfreden idag, utan att vi fortfarande inte tycks veta vad fred egentligen är. Det säger författaren och kritikern Dan Jönsson i dagens OBS-essä. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Dramaten hyllar traditionsenligt årets nobelpristagare i litteratur med en läsning på Stora scenen. Årets pristagare Kazuo Ishiguro, medverkar själv och samtalar med Malin Ullgren, Dagens Nyheters litteraturredaktör. Vi lyssnar till valda delar av Kazuo Ishiguros verk, framförda av skådespelare från Dramatens ensemble. Inledning av teaterchef Eirik Stubø och tal av författaren Sara Stridsberg, Svenska Akademien.

Mellan 1998 – 2000 gick hon på Biskops-Arnö folkhögskola och träffade där författarna Sara Stridsberg och Jenny Tunedal med bland andra vilka hon grundade författargruppen Vinthundarna. Men det var under året på Akademin Valand och litterär gestaltning i Göteborg som hon jobbade fram sin första roman. Den heter Stilla havet och syftar på att berättelsen utspelar sig vid Stilla Havet, men också på den svarta ocean av oro som rör sig inom huvudpersonen i boken, en huvudperson utan ett namn. Senaste boken är släktkrönikan Barmark och handlar om att ärva sorg, om Anja som läser sin norska mormors efterlämnade dagböcker: om hennes dramatiska flykt över fjället i december 1942 och om de omöjliga beslut hon tvingades fatta för att rädda livet på sitt ofödda barn. Dagens gäst är författaren Malin Nord.

I dagens sending snakker vi om Samtale før døden, som hadde premiere på DNS 6.feb. Stykket handler om Eischmanns siste timer og er skrevet av dansken, Adam Price. I ordklubben leser vi et dikt av Inger Hagerup som mange kan kjenne seg igjen i. Og Andrea har tatt for seg boken Becomberga av Sara Stridsberg. I studio: Ina, Mari og Samantha

Ett nytt avsnitt är här. Sedan sist har Katta drabbats av startitis samt ägnat massor av tid åt att inte läsa allt hon borde läsa, vilket vill säga: kurslitteratur samt tre påbörjade böcker. Sofia däremot är än mer övertygad än sist att hon troligtvis hittat en ny favoritförfattare. Vi pratar om Matt och The Martian, hyfsat olämpliga böcker som var poppis när vi var pre-teens (hur mådde Virgina Andrews EJENTLIEN?) och så raljerar vi en del över ett matlagningsprogram. Eftersom att vi är nere med samtiden pratar vi så klart lite om Katerina Janouch senaste utspel och vad vi nu ska göra med hennes barnböcker. Detta och mycket mer i årets andra avsnitt av årets mest rafflande bokpodd! Recension: Sara Stridsberg, Darling River Boktips: Sara Ask & Lisa Bjärbo, Mera vego Övriga böcker som diskuteras: Andy Weir, The Martian Evelyn Waugh, En förlorad värld Stockholm läser: Inger Edelfeldt, Det hemliga namnet Virginia Andrews, Vindsträdgården Andra tidsfördriv: Arkiv X Vegorätt recenseras av TV-dags Min helg, the Kepler version Duellanterna CBGB med Alan Rickman The Killing See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Joy to the world – ett nytt avsnitt har kommit! Vi recenserar bland andra Katarina Bivald, som Katta har läst, och Sara Stridsberg, som Sofia har läst, men framförallt pratar vi om favoriterna Cirkel-trilogin och Eleanor & Park. Som vanligt blickar vi lite framåt, men allra mest bakåt den här gången faktiskt. Vad gjorde vi själva när vi var unga egentligen? Nittonhundranittotvå dansade Katta till exempel med Nirvana, året innan det började vi titta på Beverly Hills 90201 på TV och ytterligare några år tidigare lyssnade Sofia på explicita Guns n’ Roses-texter när hennes ömma moder sydde julgardiner i samma rum. Nu är vi äldre och uppskattar en kväll som slutar tidigt och ett avsnitt av ett fint matlagningsprogram. Dessutom: förtjänar Joyce Carol Oates egentligen något litteraturpris när hon begår parentesbrott i en av sina böcker? Detta och mycket mer, hörrni!Böcker vi pratar om i avsnittet Katarina Bivald – Läsarna i Broken Wheel rekommenderar Jonas Hassen Khemiri – Allt jag inte minns Sara Stridsberg – Beckomberga: Ode till min familj Joyce Carol Oates – Två eller tre saker jag glömde saga dig (det kan hända att Sofia kallar Nadia för Nancy upprepade gånger, men det får ni leva med den här gången) Nathan Filer – Chocken efter fallet Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Kära Liv och Caroline Karolina Ramqvist – Flickvännen Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg – Cirkeln, Eld och Nyckeln Rainbow Rowell – Eleanor & Park   Andra tidsfördriv Den där om Jenny Mitt så kallade liv Beverly Hills 90210 Buffy the Vampire Slayer Masterchef Australia, säsong 1:   Och så Rocket Queen med Guns n’ Roses, så klart! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Berit Gullberg berättar om hur många sidor hon behöver läsa av en pjäs innan hon tackar nej och om den internationella lanseringen av dramatikern Jon Fosse. Berit Gullberg driver teaterförlaget Colombine som har dramatiker som Jonas Hassen Khemiri, Sara Stridsberg och norske Jon Fosse i sitt stall.Berit Gullberg har också ett förflutet som informations- och marknadschef på Dramaten, och som programledare för Gomorron Sverige i mitten av 80-talet.I veckans Teaterprogram berättar hon om arbetet som ligger bakom doldistiteln teaterförläggare, om arbetet med att sälja in sina pjäser till teatrarna och vilken trend som gäller i teatervärlden just nu.

Möt Ingela Olsson, skådespelare som ibland regisserar och som började i fria teatergrupper men som nu har sin hemmabas på Dramaten i Stockholm. Under sin karriär har Ingela Olsson spelat allt från prästfru i filmen Såsom i himmelen till Drottning Kristina på scenen.  Hör om Ingela Olssons arbete med bland annat den prisbelönta Joan Didion-monologen Ett år av magiskt tänkande och varför hon ibland känner sig besläktad med Margaretha Krook. Och hör henne berätta om varför hon föredrar nyskriven dramatik framför klassikerna; de innehåller få intressanta kvinnoroller. I Teaterprogrammet berättar Ingela Olsson också om hur en föreställning i en fabrikslokal i Paris förändrade hennes liv.Just nu spelar hon i Konsten att falla av Sara Stridsberg på Teater Galeasen. Den 12 december är Ingela Olsson med i Dramatens hyllning av årets nobelpristagare i litteratur Svetlana Aleksijevitj när Kulturredaktionens Fredrik Wadström samtalar med pristagaren på scenen och skådespelare ur Dramatens ensemble framför valda delar av hennes verk. Och sen ska Ingela Olsson regissera American Hotel, också av Sara Stridsberg, på Stadsteatern i Stockholm med premiär den 5 mars.

Exklusiv spelning i Wilsons vecka: Kärleken kommer att skilja oss åt med Tonbruket och Dramaten. Joy Divison på svenska på Dramaten innehåller åtta låtar översatta av Sara Stridsberg. Vi får höra ett smakprov! Vår praktikant Alfred Wreeby är i Filadelfiakyrkan i Stockholm på filmvisning. Det är Head Gone som visas och Alfred pratar med regissören till filmen Dare Fasasi samt Johan Palme från Cinemafrica som har varit med och arangerat filmvisningen. Tobias Norström och Maria Brander kommer som vanligt till studion och tipsar om bland annat franska filmen Samba, tv-serierna 12 monkeys och Penny Dreadful.

Det skal mot til å skrive om sex for barn. Forfatteren Rune Belsvik kommer i mål med det, takket være varme, humor og evnen til undring. Og går det an å skrive poetisk om kriser, selvmord og forsømte barn uten å havne uti harmonisering eller utidig estetisering? Ja, det gjør det, i hvert fall om man heter Sara Stridsberg. Dette er tema for dagens utgave av Kulturhuset bok, programleder er Cille Biermann.

Forfatter Sara Stridsberg har kjent på galskapen. Da ble hun mindre redd for den. Det er lettere å skrive enn å leve. Kate Pendry presenterer Oppdrag renhold. Jørgen sender sine tanker til syden, nærmere bestemt til Carl I. Hagen.

Del 7. Motstånd och ljus Är våld en oupplöslig del av omsorgen? Hur förhåller vi oss till det galna och otämjda? Finns det likheter mellan Beckomberga och Steinhof? Vi träffar Sara Stridsberg och Steve Sem-Sandberg på Albert Bonniers förlag på Sveavägen i Stockholm. Deras samtal handlar om diagnoser, om språkets moral och om himlar som öppnar sig. Om okuvlig motkraft och kärlek som övervinner allt förstånd. Sara Stridsberg är nominerad till Årets svenska skönlitterära bok för ”Beckomberga. Ode till min familj”, Albert Bonniers förlag. Steve Sem-Sandberg är nominerad i samma kategori för ”De utvalda”, Albert Bonniers förlag.

Vi rivstartar med en litterär roadmovie genom berättarlandskapet Västerbotten! Följ med till Sara Lidman-gården i Missenträsk, sedan Till häst genom Västerbotten, upp på hästryggen tilsammans med bokdebuterande Olof Wretling och Sven Björklund, kända från humorkollektivet Klungan. Och så träffar vi prisbelönta författaren Sara Stridsberg, aktuell med sin bok Beckomberga - ode till min familj. En av bokhöstens höjdpunkter är utgivningen av Sara Lidmans författardagböcker 1975 - 85, Stilens munterhet, sammanställd av Annelie Bränström Öhman. Så Marie Lundström och producenten Ulph Nyström tar med sig texterna, går husesyn i Sara Lidman-gården och slår sig ned på verandan med utsikt över hela Missenträsk och halva Västerbotten. Vi rör oss alltså i ett landskap som dånar av litteratur; sara, Torgny Lindgren, PO Enquist... hur tar man plats i skuggan av giganterna? Några som försöker är Klunganbröderna Olof Wretling och Sven Björklund, som likt bröderna Grimm ger sig ut på jakt efter en muntlig berättarskatt. Vi möter dem när de återförenas med sina kära hästar Ullika och Dansa, berättarprojektets transportenhet. Och så undersöker vi en annan plats, laddad av sin egen historia: Beckomberga, mentalsjukhuset, "ett slott på botten av världen, ett palats för vanställda och hopplösa". Framskrivet av Sara Stridsberg. Jenny Teleman träffar henne i en vedbod på Gotland, där de kurar ihop sig medan sensommarregnet faller.

Samtal med Sara Stridsberg om hennes nya roman Darling River. Uppläsare Hanna Carlander. Pgmledare ulla Strängberg I Klassikerrummet samtal om Tommasi di Lampedusas Leoparden med Mikael Timm och Mia Törnqvist. Pgmeldare Maarja Talgre. Sara Stridsberg, som fick Nordiska Rådets pris för  Drömfakulteten 2007, kommer nu med sin tredje roman, Darling  River. Det är en fri fiktion kring  Vladimir Nabokovs  Lolita från 1955. Romanen väckte anstöt då den kom ut och förbjöds i USA. Fortfarande är Lolitagestalten  mytomspunnen, trots att de sexuella tabuna rasat. Övergrepp mot barn väcker avsky även idag, men samtidigt är vår kultur genomsyrad av symboler kring barns sexualitet. Sara Stridsberg ville undersöka skammen i att bli en vuxen kvinna, en ruttnande ros - hon ville följa Lolita hela vägen till graven, genom den brutalitet som slutar med barnsängsdöden.  Hos Sara Stridsberg  var Nabokovs språk ingången till  romanen, som består av fyra berättelser som speglar varann. Hon samtalar med Ulla Strängberg om språkets förförelse och  möjligheten till lögn och förställning, och om våldet, som paradoxalt nog kan utgöra en slags tröst i världen. Klassikerrummet I Klassikerrummet diskuterar Maarja Talgre  Leoparden av Giuseppe Tomasi di Lampedusa tillsammans med Mikael Timm och dramatikern Mia Törnqvist. Leoparden från  1958 räknas till en av höjdpunkterna i 1900-talets italienska litteratur och blev omedelbart en stor publikframgång både  i Italien och internationellt. Romanen är en bred släktkrönika från Sicilien om en aristokratisk familj och dess undergång, när den nya tiden med Italiens enande bryter in på 1860-talet. Författaren var själv en lärd aristokrat som hatade Mussolini. Vad han skulle ha sagt om Berlusconi kan man bara spekulera om. Viscontis legendariska filmatisering från 1962 med Burt Lancaster, Alain Delon och Claudia Cardinale gjorde romanen ännu mer berömd.

Gunnar Bolin om Svenskar som skriver om Fotboll. Sara Stridsberg ny ledamot av Svenska akademin. Sommar och dom populära Park Teatrarna slår upp portarna. - Gunnar Bolin om Svenskar som skriver om Fotboll. Sara Stridsberg ny ledamot av Svenska akademin. Sommar och dom populära Park Teatrarna slår upp portarna.