Podcast appearances and mentions of Sara Stridsberg

Sara Stridsberg er en af Skandinaviens mest markante stemmer – en forfatter og dramatiker, hvis værker kredser om kærlighed, svigt og de roller, vi spiller i hinandens liv. I denne podcast møder du Sara Stridsberg til en samtale om litteratur, teater og erindring. En samtale om de karakterer, hun skaber med rødder i sit eget liv – og om sproget som handling, replikken som bevægelse og om det øjeblik, hvor et menneske træder ind i en rolle og måske forstår sig selv lidt bedre. Og så er det en samtale om fortiden, der ikke rigtig forsvinder. Podcasten er optaget til arrangementet "International Forfatterscene: Sara Stridsberg (SE) i samtale med Lilian Munk Rösing", som foregik på Det Kongelige Bibliotek i Den Sorte Diamant 4. marts 2026. Det kan du læse mere om her. Forfatter: Sara Stridsberg Samtalepartner: Lilian Munk Rösing Speak: Lise Bach Hansen Podcasten er produceret i samarbejde med GoLittle Creative.

Tudo o que disser aqui pode ser usado contra si. E não é assim, e cada vez mais, em toda a parte? Parece que temos alguma coisa contra a vida. Por princípio, e contrariamente ao que se diz. Só isso explica a falta de ar, a falta de vidas absurdas. No seu estado de demência mais benigna, percebe-se como o mundo cedeu a uma imensa nostalgia do passado. Ninguém saberia, contudo, situá-lo. Na verdade, são doenças da nossa falta de memória. Os delírios de uns débeis. Mas vez por outra lá se cruza connosco um desses seres descarrilados, vendendo beijos com sabor a cerveja, contrariando a ideia de que tudo só se passa muito longe, no cu do mundo. Ainda antes de isso ser tido como um acto político, era vista com o batom a transbordar sempre um pouco dos lábios. O desastre torna-se sugestivo a partir de certa altura, e há quem se apegue a ele, desenvolva por esses sinais uma estima imensa. A realidade, no fundo, interessa-nos muito pouco. Só a partir do momento em que alguém se dispõe a recuperar velhas cassetes, as gravações soluçantes, ficando buracos que é preciso compensar. Uma canção que toca ao longe e que quase se deixa reconhecer, e também a partir de frases cortadas uma linguagem que nos parece desconhecida, feita de réplicas oferecidas em lugares esquecidos. É preferível quando alguém só conhece uma versão parcial, e faz dela o seu todo. Não se põe a investigar todas as circunstâncias, porque a partir de certa altura a enxurrada dos acontecimentos devasta qualquer possibilidade de segurar uma narrativa mais firme. «Não ser amada é um acto de terror», disse ela. Só ter para mostrar a quem a visita naquele quartinho infecto «um coração cheio de moscas negras». E, nas paredes, balouçando, «um alfabeto de más experiências.» É o de sempre: histórias gaguejantes, overdoses, comprimidos para dormir, os bibelôs para compor uma solidão de deserto, e a clara sensação de que tudo caminha para o seu fim. São as impressões o que respira no meio dos relatos. Todos sabemos secretamente que as histórias estão mortas há muito. Hoje, só nos sonhos não nos sentimos ali despejados, desfeitos. Só nos sonhos, as impossibilidades não se apresentam como impossibilidades. Michael Marder diz-nos que após a segunda morte de Deus, convencionalmente chamada secularização, o vazadouro global incita à expiação do ser através da massa em energia, potencialidade pura, inflamável e explosiva. «A existência é tolerada desde que nada permaneça quieto, os seres não se detenham no interior dos seus limites próprios e o próprio ser acelere a caminho do nada.» Por isso prefiro ler como quem tem a sensação de ouvir alguém perdido num transe, como Sara Stridsberg a recolher os sinais da passagem de Valerie Solanas por este mundo. Falar-nos daquele quarto do Hotel Bristol, em abril de 1988, daquela cama que «é um deserto em chamas de tudo o que não fizeste e de tudo o que fizeste mal, profunda como dez mil braças de água de oceanos de tudo o que esqueceste e de todas as vezes que te esqueceste de dizer adeus.» Morreu ali, aos 52 anos, como uma personagem de quem se dizia que não tinha os parafusos todos. Mais um nome a juntar a uma lista, que poderia seguir assim: Valerie. Marilyn. Roslyn. Ulrike. Sylvia. Há tantos narradores empenhados em chegar ao fundo da verdade, apenas para descobrirem que à medida que se aproximam as frases se tornam vazias, tomadas de uma irresolução, de uma fundamental inépcia retórica. Por isso, as histórias são só uma força de atiçar, manter a tensão, para levar as pessoas a confiarem naquilo que já viveram e sabem. Assim sendo, que importa que o narrador exagere ou minta? Que importa saber quem é o narrador? Cada um está entregue ao que viveu já e a partir disso está disposto a imaginar. «A tua memória é um passador», diz uma delas. Todos se esfalfam por abordar um material genuíno, mas acaba por valer mais essa voz capaz de demorar-se até ficar com os pensamentos encardidos, a roupa suja, revelar as suas sujas intenções, a sua baixeza. No fundo, para que alguma coisa sobreviva a este mundo precisa ser arrancada às suas circunstâncias, aquilo que fica na memória dos que registam apenas os contornos mais frios, essa cultura geral da indiferença. Solanas ficou conhecida apenas como mais outra histérica, a feminista radical que, nos anos sessenta, disparou três tiros sobre Andy Warhol, depois de ter participado num dos seus filmes. Os dois primeiros tiros falharam o alvo, mas o terceiro perfurou-lhe o esófago, o estômago, o baço, o fígado e os pulmões. Um ano após o atentado, que a levou a ser internada com um diagnóstico de esquizofrenia, Warhol posou para uma fotografia com a camisa arregaçada, exibindo as marcas das cirurgias. Aquelas cicatrizes deram-lhe a gravidade que lhe permitiam afastar-se da figura de um patético cadáver disponível a tudo para somar mais uns minutos. Havia ali um certo triunfo, uma dimensão insinuante e provocatória. «Vemos Warhol a assimilar o facto da sua própria morte, a processá-lo com a mesma ligeireza inquisitiva e penetrante que animava o resto da sua obra. Se Solanas está presente na fotografia, é apenas sob a forma de um ponto de interrogação, objecto do olhar perplexo de Warhol», registou um artigo numa revista middlebrow, como eles dizem. «Ele tinha controlo excessivo sobre a minha vida», terá dito Solanas ao polícia a quem se entregou, como explicação para o ataque. Se não morreu dos ferimentos provocados pelos disparos, as cirurgias subsequentes a que Warhol foi submetido levaram a passar demasiado tempo na companhia dos moribundos, e era essa vulnerabilidade excessiva que instigou o terror que acabaria por matá-lo, tendo mais tarde recusado procurar tratamento para uma infecção na vesícula biliar até já não haver nada a fazer. Hoje, nada senão esse fetiche dos factos sustenta as maiores ficções, que permitem a alguns estar muito confiantes dos seus esforços para esclarecer a época, e tantas vezes esquecem-se como a condenação deste tempo é a forma como leva «todos os seres a verem-se confundidos nos amontoados caóticos dos refugos, esmagando e sendo esmagados, sobrepondo-se e arrasando-se uns aos outros» (Marder). O jornalismo não pode dizer-nos muito pois não está em condições de ir até ao fundo, e o fundo são as nossas próprias vidas. Solanas tinha escrito um manifesto para a sua «associação para esquartejar os homens» (SCUM, Society for Cutting Up Men). Quando ela foi internada no hospital psiquiátrico, dois tipos que a conheciam encheram-se de dinheiro com uma edição do manifesto. Dez anos depois, quando foi ela a publicá-lo já ninguém estava interessado. Ficou célebre o arranque: «A vida nesta sociedade é, na melhor das hipóteses, tremendamente enfadonha, e nenhum dos seus aspectos é minimamente relevante para as mulheres. Às mulheres civilizadas, responsáveis, que procuram o estímulo, resta apenas a possibilidade de derrubar o governo, eliminar o sistema económico, implantar a automatização integral e aniquilar o sexo masculino. Temos agora possibilidades técnicas de nos reproduzirmos sem o contributo dos homens e de produzir apenas mulheres. Temos de começar imediatamente a pôr isto em prática.  Imediatamente. Conservar os homens não tem sequer o mais duvidoso sentido no plano biológico. Os homens são um desastre biológico: o cromossoma Y é um cromossoma X incompleto, ou seja, um gene com uma composição deficiente de cromossomas. Por outras palavras, o homem é uma mulher incompleta, um fracasso ambulante, falhado logo no estádio do gene. Ser homem é ser uma falha, é ser emocionalmente limitado. A masculinidade é uma deficiência, e os homens são aleijados emocionais. (…) contudo, os homens que são racionais não irão protestar e espernear, nem fazer um alarido patético, vão simplesmente deixar-se ficar sentados, calmamente, desfrutar o espectáculo e cavalgar as ondas até soçobrarem.» Naturalmente, este espectáculo não encherá a plateia do Tivoli. Neste episódio fomos levados pela Margarida Davim a pensar o que pode ser ainda um jornalismo capaz de definir por si mesmo um horizonte muito além dos enredos de conveniência, capaz de nos oferecer alguma coisa além desse chá para os submissos. Fomos postos a par do turbulento e incerto percurso em que está lançada essa balsa daqueles poucos que conseguiram resgatar a Visão, num dos episódios mais conturbados e que melhor ilustram os bastidores daquele que em tempos se tinha como o quarto poder e que hoje anda por aí lançado aos caídos, devendo o melhor de si à obstinação de uns quantos que talvez resista mais à base do desespero do que um resto de utopia requentada.

Som uppladdning inför Romanprisveckan i P1 möter vi en tidigare vinnare av Sveriges Radios Romanpris: Författaren Sara Stridsberg. Hör henne i en sällsynt intervju om romanen Farväl till Panic Beach och hennes skrivande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Sara Stridsberg debuterade 2004 med romanen Happy Sally. Hon har sedan dess skrivit en rad prisade böcker och pjäser som är spridda över världen. Hon är författare till romaner som Drömfakulteten, Darling River, Kärlekens Antarktis och Hunter i Huskvarna.Hennes senaste bok heter Farväl till Panic Beach. Det är en släktkrönika som sträcker sig över flera generationer. Berättaren Nina försöker förstå sin pappa Matti och synar hans liv genom att söka svar i hans och familjens såriga historia.Hör Sara Stridsberg i en unik intervju med Marie Lundström om barndom, arv och familj och om den svåra, kanske omöjliga, konsten att ta farväl av något i sitt förflutna.Sara Stridsberg vann Sveriges Radios Romanpris 2019 med romanen Kärlekens Antarktis. Programmet sändes första gången i februari 2025. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström

Möt Sara Stridsberg som är aktuell med sitt första ljuddrama En vintersaga. Med avstamp i Shakespeares 1600-talskomedi har hon skapat ett samtida relationsdrama om en familj som går sönder av svartsjuka. Programledare: Lisa Bergström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Lyssna på alla tre delar i ljuddramat ”En vintersaga” via länkarna nedan.

Det är på dagen ett år sedan masskjutningen på Risbergska skolan i Örebro, där 10 personer mördades. P1 Kulturs Mina Benaissa har besökt staden och tittat närmare på kulturens roll mitt i krisen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Örebro läns museum börjar bli klara med insamlingen av material och berättelser efter masskjutningen. Bland föremålen finns en mjuk enhörning, ett handgjort träkors och ett paket druvsocker, märkt med namnet Aziza, en av de tio mördade. Utöver föremål har museipedagog Johanna Björck även samlat in ett tjugotal intervjuer som kommer att sparas för framtida forskning.Följ även med till Örebro konserthus som i samband med masskjutningen blev ett kriscenter – och Svenska kammarorkestern efterfrågades i sorgearbetet. Deras styrelseordförande var dessutom lärare på SFI och inrymd på skolan under attentatet. På onsdagskvällen håller man en minneskonsert där bland andra poeten Michael Horvath medverkar. Reporter: Mina Benaissa.SARA STRIDSBERG TAR SIG AN SHAKESPEARE I SITT FÖRSTA LJUDDRAMAFör första gången har författaren Sara Stridsberg skapat ett ljuddrama, med Pernilla August som regissör. Det är en nytolkning av Shakespeares ”En vintersaga”, en dramaserie i tre delar som ingår i Sveriges Radio Dramas satsning ”Scenen – Shakespeare för alla”. Sara Stridsberg är gäst i P1 Kultur och berättar hur hon inspirerats av Shakespeares 1600-talskomedi för att skapa ett sårigt samtida relationsdrama. IAN McEWAN ÄR TILLBAKA – MED KLIMATFIKTIONEN ”VAD VI KAN VETA”Den brittiska författaren Ian McEwans nya bok ”Vad vi kan veta” är hans artonde roman, den handlar om en värld efter katastrofen och går att etikettera som klimatfiktion. Många av hans böcker har blivit film som ”Försoning”, Chesil beach” och ”Kärlekens raseri”. Kulturredaktionens Nina Asarnoj och Peter O Nilsson har läst.”FOLK OCH KULTUR” INVIGS I ESKILSTUNAFör nionde året i rad arrangeras det kulturpolitiska konventet ”Folk och kultur” i Munktellstaden i Eskilstuna den 4-7 februari - med hela 355 programpunkter. Kulturredaktionens reporter Anna-Karin Ivarsson är på plats och rapporterar direkt från invigningen.ESSÄ: URBANA DJUR – BLAND STADSRÄVAR OCH CITYRÅTTORI OBS-serien "Djuren och vi" ska vi idag titta närmare på några djur som utmanar våra föreställningar om renhet och civilisation. Idéhistorikern och författaren Patricia Lorenzoni berättar om rävar, råttor och andra urbaniserade djur.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

El rei de les neus. «Dissection d'une chute de neige», de Sara Stridsberg. Traducció: Marianne Ségol-Samoy. Dramatúrgia: Lucas Samain. Intèrprets: Thierry Bosc, Murielle Colvez, Habib Dembélé, Marie-Sophie Ferdane, Christophe Grégoire, Ludmilla Makowski, Emmanuel Noblet. Escenografia: Alain Lagarde. Vestuari: Fanny Brouste. Il·luminació: Olivier Oudiou. So: Xavier Jacquot. Vídeo: Pierre Martin Oriol. Caracterització: Férouz Zaafour. Màscares: Judith Dubois. Ajudanta de vestuari: Peggy Sturm. Producció: Théâtre Nanterre- Amandiers - CDN, Théâtre du Nord - CDN Lille Tourcoing Hauts-de-France. Amb el suport de Hauts-de-France Region i el Ministeri de Cultura. Equips tècnics i de gestió del TNC. Direcció Christophe Rauck. Sala Gran, Teatre Nacional de Catalunya, Barcelona, 18 i 19 octubre 2025. Veu: Andreu Sotorra. Música: Epitafi de Seikilos. Interpretació: Anonymous, Capella de Ministrers i Carles Magraner. Composició: Anònim. Àlbum: El cicle de la vida, Capella de Ministrers, 2012.

Efteråret er her, og med det følger en helt særlig stemning i vores påklædning. For betyder mørket og kulden, at vi også med vores tøjvalg skal gå i hi? Eller er overgangstiden netop en gylden mulighed for at lege med forunderlige sammensætninger af materialer, farver og lag? Det taler vi om i dette afsnit af ‘Poptillægget’, hvor vi kigger mod film, serier og bøger for at hente inspiration til både underspillede og larmende efterårsoutfits. Blandt andet dykker vi ned i filmen ‘Grey Gardens’ indbydende lag på lag-æstetik, kostskoleuniformer i ‘Wild Child’ og tørklæder under hattene i Fellinis film. PANEL Esben Weile Kjær, billedkunstner. Anbefaling: Se Virgil Abloh-udstillingen på Grand Palais i Paris. Emma Rosenzweig, forfatter og kunstner. Anbefaling: Læs romanen ’Farvel til Panic Beach’ af Sara Stridsberg. Gudrun Marie Schmidt, podcastvært og kulturjournalist på Politiken. Anbefaling: Se teaterstykket ’Prometheus’ på Nørrebro Teater. Vært: Lucia Odoom. Anbefaling: Deltag i Poptillæggets bogklub, hvor vi læser ’Blokkene’ af Deniz Kiy og taler om den i Politikens Boghal den 15. oktober. REDAKTION Lucia Odoom og Jonas Bach-Madsen. See omnystudio.com/listener for privacy information.

En återblick på vårens böcker och samtal i Lundströms Bokradio. Ni hör bland andra Lena Andersson, Sara Stridsberg och bokcirkeln om Fars rygg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell

Sara Stridsberg har skrivit en familjekrönika och det är en oerhörd läsning. Vackert och träffsäkert så där så det känns i hela kroppen. Med utgångspunkt i en dysfunktionell relation mellan far och dotter, får vi följa en familj bakåt i tiden (Anna ritar släkträd så att vi kan hänga med i hur allt hänger ihop)! Det är socialt arv, sårigt men varmt och inte minst, vackert så det förslår.

2025 års Stockholm läser-bok är "Beckomberga" av Sara Stridsberg, en modern klassiker med teman som sjukdom och friskhet, drömmar och verklighet, barn och föräldrar och vuxenblivande. Varför är den så omtyckt, hur passar den in i författarskapet, och varför är det en så bra Stockholmsskildring? Om detta och mycket mer samtalar bibliotekarierna Karin Cellton och Max Edenborg med Patrik Schylström från Bibliotekspodden Solen. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Du hittar tidigare avsnitt samt titellistor på bibliotekets hemsida: biblioteket.stockholm.se/bibliotekspodden-solen

«Vi tenkte vel at kjærligheten var denne plassen i lyset der ingenting kan ta en, men vi visste ikke hvordan vi skulle holde oss fast der.»En kvinne søker trøst i den vinterlige Berzelli-parken i Stockholm, mens hun venter på at faren skal dø. En far som aldri var mye til far. Hvor mye kan man tilgi en alkoholisert pappa? Hovedpersonen Nina Stjärne minnes en familie fylt av tapere og opphøyde enere, hvor nesten alle blir psykisk syke og drukner én etter én. De finnes i innsjøer, hav, fjorder eller forsvinner i alkoholen, «søvnens svarte vann» mens badekar renner over.Sara Stridsbergs sjette roman, Farvel til Panic Beach, oversatt av Monica Aasprong, er et mektig familieepos som følger den friksjonsfylte Stjärne-familien fra 1917 frem til i dag, en familie som lever på en scene der blendende lys og avgrunnsdypt mørke avløser hverandre. Om somrene reiser de til Panic Beach, et barndomsparadis, med skjell, måkeskrik og bikinikropper, men også et sted hvor håpet drukner. I grenselandet mellom myter og sosialrealisme, i et poetisk skinnende språk skriver Stridsberg frem en broket familiekrønike om omsorg, misbruk og hengivelse. Og vannet.Sara Stridsberg er en av våre aller fremste nordiske samtidsforfattere. Med kritikerroste noveller, skuespill og romaner som Drømmefakultetet, Hunter i Huskvarna, Beckomberga og Kjærlighetens Antarktis, har hun skapt et litterært univers som blander et grensesprengende poetisk språk med en ubehagelig, men samtidig magnetisk, utforskning av menneskets mørkeste sider. Her kan du høre henne i samtale med forfatter og litteraturkritiker Kaja Schjerven Mollerin om minner, håp og familier i oppløsning. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges Radios Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg träffar författaren Sara Stridsberg under ett besök i Paris för att prata om hennes genomslag på de franska teaterscenerna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sara Stridsberg är en av våra starkaste författarröster i Sverige med romaner som ”Drömfakulteten”, ”Kärlekens Antarktis” som fick Sveriges Radios Romanpris, eller höstens familjeepos ”Farväl till Panic Beach”. Men Sara Stridsberg är också dramatiker. Hon var nyligen dubbelt aktuell med ”Svindel” på Dramaten och ”En grav för två” på Galeasen.Men det finns många fler titlar och flera av dem har hittat fram till franska bokdiskar och teatrar. Hon har helt enkelt blivit ett namn också i Frankrike. Ett land och en kultur hon har en nära relation till.Vår Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg har träffat henne under ett besök i Paris. För att prata om teater. Om människor som kan se klart och om att röra sig mellan den svenska och den franska kultursfären.”De stora gesterna i det jag skriver kanske passar det franska språket och kulturen bättre”, säger författaren och dramatikern Sara Stridsberg.

President Trump har strypt stödet till mediekanaler som Voice of America och Radio Free Europe varför? Och vad kan det få för konsekvenser? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I lördags fick 1 300 anställda på bland annat mediekanalerna Radio Free Europe, Radio Liberty och Voice of America veta att de inte längre är välkomna till jobbet. Kanalerna har fungerat som USAs eterröst i världen som ägnat sig åt det som kallas för "soft power , det vill säga att sprida amerikanska värderingar och verksamheten har bland annat riktat sig till publik i diktaturer. Varför har Trump-adminstrationen fattat ett så drastiskt beslut och vad kan det få för betydelse, både på kort och lång sikt? Christian Christensen, professor i journalistik vid Stockholms universitet, kommer till studion.WERNER HERZOG OM SANNINGENS FRAMTIDHur ska vi veta vad som är sant och hur kan vi sträva efter sanning? Filmskaparen, författaren och skådespelaren Werner Herzogs nya bok "Sanningens framtid" har nyligen kommit på svenska och kulturedaktionens Nina Asarnoj har läst en fascinerande text som försöker hitta svaret på vad sanningens väsen egentligen är och handlar om.REPORTAGE: HÖGKONJUNKTUR FÖR SARA STRIDSBERG I FRANKRIKE”De stora gesterna i det jag skriver kanske passar det franska språket och kulturen bättre”, säger författaren och dramatikern Sara Stridsberg till vår Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg. De har träffats i Paris. För att prata om teater. Och om människor som kan se klart och om att röra sig mellan den svenska och den franska kultursfären.ULLA WIGGENS KONST VISAS I VÄSTERÅSNu har den första stora separatutställningen med Ulla Wiggens konst öppnat på Västerås konstmuseum. Hon var en av de första som ägnade sig åt teknikkomponenter och maskinkultur i sin konst och utställningen "Passage" visar Ulla Wiggens produktion från 60-talet och framåt. Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén har besökt utställningen och kommer till studion för att berätta om den banbrytande konstnären och hennes unika konst.OBS-ESSÄ: PAUL TENNGART OM POETEN MAJKEN JOHANSSON OCH KÄRLEKEN SOLVEIG BORG”Finns S, så finns Gud. Finns Gud, så finns S.” Så skriver poeten och frälsningssoldaten Majken Johansson i en anteckning. Man kan läsa in mycket i denna konsonant som svävar genom hennes diktning, men det skulle dröja lång tid innan människan bakom bokstaven fick träda fram. I tredje delen av serien ”Muserna skriver tillbaka” berättar Paul Tenngart om när litteraturhistorien fick stifta bekantskap med Solveig Borg.Programledare Johar BendjelloulProducent Maria Götselius

Marie Lundström möter författaren Sara Stridsberg i en sällsynt intervju om senaste boken Farväl till Panic Beach och hennes skrivande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sara Stridsberg debuterade 2004 med romanen Happy Sally. Hon har sedan dess skrivit en rad prisade böcker och pjäser som är spridda över världen. Hon ligger bakom romaner som Drömfakulteten, Darling River, Kärlekens Antarktis och Hunter i Huskvarna. Hennes senaste bok heter Farväl till Panic Beach och är en släktkrönika som sträcker sig över flera generationer. Berättaren Nina försöker förstå sin pappa Matti och synar hans liv genom att söka svar i hans och familjens såriga historia.Hör Sara Stridsberg i en intervju med Marie Lundström om barndom, arv och familj och om den svåra, kanske omöjliga konsten att ta farväl av något i sitt förflutna. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell

Vilka är böckerna från 2024 som kommer att stanna kvar hos Sveriges Radios litteraturredaktör Lina Kalmteg? Och hur står det egentligen till med läskrisen i Sverige? Dessutom: hur mår den ryska och ukrainska litteraturen när vi nu är inne på det fullskaliga krigets tredje år? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lina Kalmteg, Sveriges Radios litteraturredaktör:Sara Stridsberg. "Farväl till Panic Beach"Sally Rooney, ”Intermezzo”Nobelpristagaren Han Kang, ”Jag tar inte farväl”Daria Serenko, ”Jag önskar mitt hem aska"Alia Trabucco Zeran, ”Rent hus”Karolina Ramqvist, ”Den första boken”Ingela Strandberg, ”När jag var snö”Sven Olov Karlsson, ”Bygdedjuret”Fredrik Wadström, kulturredaktionens Rysslandsexpert:Daria Serenko – ny bok från exilen om veckorna i ryskt fängelse: ”Jag önskar mitt hem aska”.Maria Stepanova – ”Flyktpunkten”, om exil och den ryska skulden för kriget.Eva Vezjnavets från Belarus – ”Vad söker du, varg?”, en bortglömd pärla i årets utgivning.Artur Dron – ”Vi var här”, poesi från den ukrainska fronten. Sofia Andruchovytj – ”Amadoka 1”, den stora ukrainska romanen nu på svenska. Programledare: Karsten ThurfjellProducent: Henrik Arvidsson

Sara Stridsberg är tillbaka med Farväl till Panic Beach en roman om familjen, och det långa släktsläp som vi alla drar efter oss. Kulturredaktionens litteraturredaktör Lina Kalmteg och Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman diskuterar boken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”RUSSIANS AT WAR” – NY DOKUMENTÄR KRITISERAS FÖR ATT VARA PROPAGANDADokumentären "Russians At War" har fått svidande kritik efter världspremiären på Venedig filmfestival. En inbäddad rysk-kanadensisk journalist, Anastasia Trofimova, följer med ryska soldater vid fronten i Ukraina under 7 månader. Filmen anklagas för att vara rysk propaganda som blundar för krigsbrott mot civila. I tisdags var det demonstrationer mot premiärvisningen på Toronto filmfestival, men den ska visas på nytt till helgen. Kulturredaktionens Fredrik Wadström, som programleder radiokorrespondenterna Ryssland och bevakat regionen under flera decennier, kommenterar debatten.MÖT DEN HEMLIGA ”DIKTEKTIVEN” LINNEA SWEDENMARKUnder åtta års tid satte juristen, talskrivaren och poeten Linnea Swedenmark upp hundratals hemliga dikter överallt i Sverige. Post it-lappar och lösblad med små handskrivna livsöden. Dikter om livsval och kärlekskriser. På Drottninggatan i Stockholm och på Centralstationen i Sundsvall.Men ingen visste vem som skrivit dem, även om många följde Instagramkontot "Den hemliga diktektiven", där fotografier av dikterna löpande publicerades. Men nu kommer ett urval av dikterna ut i bokform med titeln "Den hemliga diktektiven" och poeten själv har kommit ut ur garderoben.P1 Kulturs Nina Asarnoj stämde träff med Linnea Swedenmark, som hon alltså heter, på Norra Latins skolgård i Stockholm. Ett stenkast från de kvarter där den hemliga diktektiven härjade som värst i nästan ett decennium.SÅ MÅR IRANSK FILM INFÖR ÅRSDAGEN AV MAHSA AMINIS DÖDIdag, fredag, är det biopremiär för "En liten bit av kakan" av Behtash Sanaeeha och Maryam Moghaddam, men regissörsduon får inte lämna Iran. Vid första anblick är ”En liten bit av kakan” en romcom om romantisk kärlek i 70-årsåldern, men filmen bryter mot alla tänkbara tabun i Iran. Kulturredaktionens Saman Bakhtiari berättar hur den iranska filmen gör revolt i det stilla inför Mahsa Aminis dödsdag på måndag den 16 september.KLASSIKERN: ”MIN FANTASTISKA VÄNNINA” AV ELENA FERRANTEDen italienska författarpseudonymen Elena Ferrante står bakom den så kallade Neapelkvartetten, om de två vännerna och ovännerna Lila och Lenù. Ferrante har även varit med och skrivit manus till tv-serien ”Min fantastiska väninna” som bygger på romanerna. I veckan hade den fjärde och sista säsongen premiär på streamingtjänsten Max. Kulturredaktionens Mattias Berg tycker att tv-serien efter Ferrantes romaner är ett konstverk i sig.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

Auf 40 Seiten erzählt Sara Stridsberg eine tieftraurige Geschichte über das Thema Depression. Es ist auch für Erwachsene eine sehr gute Lektüre.

Vårsäsongen blåser på och vi värmer våra frusna själar med styckmord, antika tragedier, en uppeldad doktorsavhandling och minnet av Hotel Pro Formas Flammenwerfer med Blixa Bargeld på Malmö Live i mars. Nämnda verk i detta avsnitt: - Fool's errand — an alchemical sonata av Bogdan Szyber på Konträr - Svindel av Sara Stridsberg på Dramaten - En grav för två — Antigone i Kolonos av Sara Stridsberg på Teater Galeasen - Kassandrasyndromet av Annika Nyman, som spelades som doublebill med Vem dödade min pappa av Kristian Hallberg efter Édouard Louis, Månteatern - Balkan Bordello av Jeton Neziraj på Uppsala stadsteater - Flammenwerfer av Hotel Pro Forma, Nils Frahm, Blixa Bargeld & vokalensemblen IKI - Systemet av Naima Chahboun och Paula af Malmborg Ward Medverkande i detta avsnitt: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (klipp & redigering)

durée : 01:56:00 - Fictions / Théâtre et Cie - Sara Stridsberg s'inspire de l'histoire sulfureuse de la reine Christine de Suède qui n'hésitera pas à déposer sa couronne afin de vivre pleinement sa liberté, pour interroger le rapport au pouvoir, la sexualité, la provocation, le féminisme, la question du genre, la solitude incurable de l'âme.

durée : 01:56:00 - Fictions / Théâtre et Cie - Sara Stridsberg s'inspire de l'histoire sulfureuse de la reine Christine de Suède qui n'hésitera pas à déposer sa couronne afin de vivre pleinement sa liberté, pour interroger le rapport au pouvoir, la sexualité, la provocation, le féminisme, la question du genre, la solitude incurable de l'âme.

Som barn er man i sine foreldres vold, har den svenske forfatteren Sara Stridsberg sagt. For hovedpersonene i Vigdis Hjorths siste roman, Gjentakelsen, og Lars Ramslies roman Fjellet, geværet, vannet, er det definitivt virkeligheten. De skildrer begge hjerteskjærende vonde og brutale relasjoner mellom foreldre og barn, (en kjærlighet som tåler og tåler,) der foreldrene vokser seg store og altoppslukende i sine barns liv, også lenge etter at barna har blitt voksne. Begge kretser rundt tematikk vi kan gjenfinne tidligere i forfatterskapene deres, Ramslie i Biopsi og Hjorth i Arv og Miljø og Tredje person, entall.Hvorfor er det noen minner som vender tilbake til oss, som vi aldri blir ferdige med? Hva kan litteraturen lære oss om minnets og hukommelsens kraft?Lars Ramslie har vært en markant litterær stemme helt siden debuten Biopsi i 1997, som han høstet Tarjei Vesaas' debutantpris for. Han har gitt ut en rekke kritikerroste romaner, deriblant Fatso og Uglybugly. Fjellet, geværet, vannet er hans sjuende roman.Vigdis Hjorth er en av våre fremste forfattere, og står hittil bak 38 titler, prisvinnende og kritikerroste romaner, barnebøker og essaysamlinger. Hun har blant annet blitt tildelt Gyldendalprisen, Brages Hederspris, og Aschehougprisen, og romanen Er mor død? ble i år langlistet til den prestisjefylte internasjonale Bookerprisen.På Litteraturhuset møter Hjorth og Ramslie forfatter og journalist Marte Spurkland til samtale om hvordan barndommen og ungdommen former oss, om minner og traumer, om selvdestruktivitet og litterær tankekraft. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sara Stridsberg berättar om en av sina favoritförfattare, den österrikiska Nobelpristagaren Elfriede Jelinek. Sara Stridsbergs senaste bok är novellsamlingen "Hunter i Huskvarna", som utkom hösten 2021. Sedan genombrottet med "Drömfakulteten" (2006) är hon en av den svenska romankonstens största namn. Med böcker så som "Darling River" (2010), "Beckomberga – ode till min familj" (2014) och "Kärlekens Antarktis" (2018) har hon byggt upp ett helt eget litterärt universum, där det både är ömt och sårigt att vara människa. Sara Stridsberg är också verksam som dramatiker. Hennes pjäser, bland andra "Medealand" och "Dissekering av ett snöfall", har spelats runt om i världen. 2021 valdes hon in som ledamot i Samfundet De Nio. Den österrikiska författaren Elfriede Jelinek, född 1946, har i närmare fyrtio år hört till de mest uppmärksammade tyskspråkiga författarna. Hon är en säregen och skoningslös skildrare av såväl familjerelationer som samhällsfrågor och har skrivit i de flesta genrer. Till hennes mest älskade verk hör böckerna "Älskarinnorna" (1975) och "Pianolärarinnan" (1983). Sedan 90-talet har dramatiken haft en framträdande plats i hennes arbete. Bland annat har hon skrivit "Prinsessdramer: döden och flickan I-V", ett tillägg till världsdramatikens stora kungadramer. 2004 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur. Från 12 oktober 2023 Jingel: Lucas Brar

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn.Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden.Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman ”Lolita” från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma – som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka – tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter – nymfetten, som han kallar henne – och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet.”Hade jag gjort samma sak med Dolly”, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, ”som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948?”Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter ”The Real Lolita”.Relationen mellan verklighet och fiktion i ”Lolita” är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen.Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet.Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman.Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle – som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig.Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas.När jag pratar om ”Lolita” med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett?Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män.Men i den frågan – frestade jag någon? – ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära.I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, ”Off to the races” lånar hon de berömda öppningsorden från ”Lolita”: ”light of my life, fire of my loins”. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i ”länder” blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv.Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse.Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen ”Darling River”, med undertiteln ”Doloresvariationer”, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: ”Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik.””Jag stod borta”; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten.En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad.Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man.Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till.Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser – och han som ser henne.Hanna Johansson, kritikerLitteraturSarah Weinman: The Real Lolita – The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

Vilka speciella utmaningar och frågor ställs man inför när materialet man arbetar sceniskt med har ett verkligt, levande jag i botten? Hur förhåller sig dramatiker, regissör och ensemble till det ursprungliga jaget och dess perspektiv. Och hur förhåller sig både jaget och de andra skildrade till scenens version? Medverkande: Kristian Hallberg, dramatiker, Alex Schulman, författare och dramatiker och Sara Stridsberg, författare och dramatiker. Moderator: Anneli Dufva

Äntligen ett nytt avsnitt! Karin har en ny favoritförfattare som är ingen mindre än Sara Stridsberg. Peppe har dykt ner i ChatGPT. Vi pratar också bland annat om Fasader av Viktoria Höglund, kvinnlig galenskap, Madonna och Osebol av Marit Kapla. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En ung kvinne serverer byens løse fugler på den brune puben. En mann kjører gjennom skogene med to jenter i baksetet. En ung mann oppsøker søsterens morder i fengsel. En kvinne får tre inn i et hemmelig selskap, men snart rammer krisen den ærverdige høyborgen.I Sara Stridsbergs nyeste utgivelse, Hunter i Huskvarna, får vi elleve noveller som spenner fra realistiske til eventyrlige, alle i Stridsbergs poetiske, skinnende språk. Hovedpersonene er oftest unge jenter eller kvinner, og novellene preges av Stridsbergs varme og blikk for dem som befinner seg i utkanten av samfunnet.Sara Stridsberg er en av våre fremste nordiske samtidsforfattere. Hun står bak kritikerroste romaner, noveller og skuespill som Drømmefakultetet, Medealand og Kjærlighetens antarktis, og har blant annet fått Nordisk Råds litteraturpris, Doblougprisen og Aftonbladets litteraturpris.Kjersti Annesdatter Skomsvold har lenge fulgt Stridsbergs forfatterskap. Nå møtes de to til samtale om dem som faller utenfor, om barndom, tap, makt og vold. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Händerna, och inte minst tummarna, har tjänat människan väl. Men den vår främsta väg in i världen på väg att förlora sin betydelse? Och vad händer då? Journalisten Anna Thulin reflekterar över saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-06-03. Essän är inläst av Sofia Strandberg. I en glasmonter på Paris naturhistoriska museum står hon, ett skelett under en oansenlig skylt med ordet primater. Hon har något rätare ryggrad än sina närmaste släktingar som hukar bredvid, men annars tycks ganska få saker skilja henne från de andra. Förutom tiden så klart, miljontals år har utvecklat våra arter i olika riktning; en av oss fick en längre och rörligare tumme. Med tiden fick det stora konsekvenser.Jag fingrar på glaset trots att man inte får, kan inte motstå instinkten att sträcka ut handen och röra. Den känslan drabbar mig ofta. Att pilla och peta på okända ytor, dyra målningar och klibbiga, kvarglömda rester i kylen. Barnsligt, jag vet, men finns det inte något djupare i denna drift? Som barnet rör vid allt när hon upptäcker världen, för att tillägna sig existensen med känselminnet.På en annan plats i museet finns en skylt som informerar om tummen. Den är något alldeles exceptionellt och gemensam för de flesta primater. Det finns fem olika typer av leder i människokroppens skelett, och hos oss finns den två-axlade leden bara i tummen. Den gör att tummen går att vicka både fram och tillbaka och i sidled. En nätt liten rörelse som skapat djupgående vibrationer i mänsklighetens historia. Arkitektur, konst, nya uppfinningar Allt vi har skapat och tagit oss för, har vi åstadkommit tack vare våra händer.I avsaknad av något annat bevis skulle tummen ensam övertyga mig om Guds existens, ska Isaac Newton ha sagt, han som formulerade teorier om mycket större rörelser och universell gravitation. En tumme kan ha många innebörder, men i sociala medier ser vi den oftast som en stiliserad symbol. Tummen upp, gilla! Tummen ned, kommentarer överflödiga. Kanske är det snart våra egna händer, i hud och kött och blod, som blir överflödiga. Fler arbeten tas över av maskiner och blir automatiserade, vi tillägnar vi oss världen med ett enkelt tryck på skärmen. eller med rösten: Alexa, Siri, Google, vad blir det för väder idag?Vad händer med handen när dess roll förminskas och ersätts av ny teknik? Det frågar sig Göran Lundborg, handkirurg och forskare, i boken Handen i den digitala världen. Han konstaterar att vår hjärna innehåller fler än hundra miljarder nervceller ungefär hälften så många som de stjärnor som ryms i vår egen galax Vintergatan och att en stor del av dessa nervceller står i direkt kontakt med känslosinnet, inte minst våra händer. Lundborg ser hur handen marginaliseras i skolan, i vården och inom kreativt skapande yrken. Vi har på kort tid fått tillgång till digitala hjälpmedel och ny teknik, men det finns ännu ganska lite forskning om hur det påverkar oss på sikt. Vad innebär det för minnet och lärandet att små barn lär sig läsa och skriva via skärmar? Att patienter undersöks på distans, utan den fysiska kontakten? Finns det en risk att delar av vårt kulturarv går förlorat när handskrift och traditionellt hantverk blir en kunskap för de få? Alla dessa spörsmål är berättigade, men den fråga som verkligen fångar mig handlar om hur själva beröringen förändras i en digital tid.Charles Spence, professor i experimentell psykologi vid Oxfords universitet, talar om att vi lever i en tid av beröringshunger. Vi är förvisso överstimulerade, men det gäller ögon, oljud, information. Allt är visuellt och auditivt, de rationella sinnena överstimulerar oss men de känslomässiga sinnena, känsel, doft och smak försummas. Våra sinnen samspelar och när ett eller flera av dem förstärks, är det ofta på bekostnad av de andra. Det behöver inte vara av ondo. Blinda musiker kan utveckla ett makalöst ljudgehör. Läsare av punktskrift får en förfinad känsel. För den som har begränsad rörelseförmåga, till exempel i sina händer, är hjälpmedel såklart fantastiska. Men hur blir det för framtidens människor? Kommer vi att bli bättre på att avläsa bilder och tolka ljud när hörsel och syn premieras framför känsel? Eller kommer skaparna bakom den nya tekniken försöka omfamna fler sinnen i sina produkter?Jag tror kanske mer på det senare. Redan nu utvecklas skärmar med olika textur för att skapa en mer behaglig läs- och känselupplevelse. Göran Lundborg nämner robotsälar som ska lugna äldre och försöken att utveckla maskiner som visar känslor. Men man behöver inte vara en teknikfientlig bakåtsträvare för att tycka att det senare är ett fattigt substitut för mänsklig beröring. Även om vi försöker byta ut handens förmåga att uppfatta världen med artificiell känsel och elektriska impulser, så går det inte att jämföra med känslan av hud mot hud. Tänk en värld utan fingertopparnas fina känselspröt. En rörelse över en älskades arm som får huden att knottra sig. Den lätta elektriska stöten som sätter själva själen i gungning.Jag tänker på Sara Stridbergs roman Kärlekens Antarktis, där huvudpersonen, en mördad kvinna, ständigt återkommer till två brytpunkter i sitt liv. Dels dödsögonblicket, där mördarens händer om halsen får en obehaglig och nästan intim känsla. Och dels när hon föder sina barn. Att få hålla själva livet i sina händer. Hud mot hud, möta den nyföddas suddiga blick.Men vad är det egentligen som händer i kroppen när vi rör vid varandra? I artikeln The Social Power of Touch, skriver vetenskapsjournalisten Lydia Denworth om de nervtrådar som leder till vissa hårbeklädda hudpartier på kroppen, som handrygg, rygg och underarmar. Dessa specialiserade trådar kallas CT-nerver och går direkt till hjärnan och utsöndrar hormon som påverkar våra känslor och vårt välbefinnande. Alltså är beröringen en mycket direkt källa till närhet, intimitet och meningsskapande.Vårt virtuella sökande efter närhet tycks inte skapa samma goda känslor. Ungefär en fjärdedel av alla svenskar uppger att deras tid på sociala medier känns meningsfull, ändå är mobilen nästan en förlängning av oss själva, en hand i handen, som orsakar fantomsmärtor om man glömmer den i andra rummet.Exakt hur de kommer att förändras vår kultur och kulturvärld, vårt minne och lärande är som sagt ännu oklart. Men att de förändras vet vi, och vi vet också detta: Att värna om vårt taktila sinne handlar om att värna något som går djupare än det exklusivt mänskliga: förmågan att beröra och bli berörd.Jag sträcker ut handen mot museets monterglas nej, inte röra. Där är benen, som jag tänker mig som både svala och sträva, hårda och mjuka. Och ovanför dem händerna, som skapar, smeker, skadar och håller när de rör sig genom tiden.Anna Thulin, journalist och författare Inläst av kulturredaktionens Sofia Strandberg Omnämnt i essän:Handen i den digitala världen av Göran Lundborg, Carlsson Bokförlag, 2019.The Social Power of Touch av Lydia Denworth, Scientific American Mind, 2015.Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag, 2018.Svenskarna och Internet, Internetstiftelsen i Sverige, 2019. (Uppdaterade siffror finns på: https://svenskarnaochinternet.se/)Muséum national dhistoire naturelle ligger i den botaniska trädgården Jardin des Plantes i Paris.

Sara Stridsberg er en av Sveriges fremste forfattere. I den nye novellesamlingen Hunter i Huskvarna bryter hun i kjent stil med konvensjoner og utforsker språkets og menneskets ytterkanter. Hør henne i samtale med redaktør for Bokmagasinet i Klassekampen, Karin Haugen. --- Innspilt på Sølvberget bibliotek og kulturhus i september 2022. Medvirkende: Sara Stridsberg og Karin Haugen Produksjon: Åsmund Ådnøy

Drammensbibliotekets podcast live fra Drammensbiblioteket! :) Fra Drammen podcastfestival får du her servert liveopptaket med Hilde, Arne Henning, Kristin og Ina der de går gjennom alle de ti nominerte til Bibliotekets litteraturpris. Om bibliotekets litteraturpris Landets åtte største bibliotek har tatt initiativ til prisen, på vegne av alle landets folkebibliotek. Blant de ansatte ved storbybibliotekene ble det først stemt frem en langliste på 55 bøker i januar 2022. Gjennom en nominasjonskonferanse i april, ble disse redusert til ti nominerte bøker. Lesere og bibliotekansatte i hele landet kan nå gi sin stemme til tre bøker. Prisen, til forfatter og/eller oversetter, er en statuett som den anerkjente kunstneren Kjell Erik Killi Olsen har utformet. Prisen deles ut i 22. november på Bærum bibliotek.

Bilen, hatad och älskad och ofta en symbol för frihet och flykt. Vi har läst Paul Auster, Stig Dagerman, Sara Stridsberg, Jack Kerouac och Harry Martinson. Alla med minsta gemensamma nämnare bilen.

Möt författaren Sara Stridsberg, regissören Rebecka Hemse och krönikören Hanna Hellquist, i ett samtal om pappor på flykt och sårade änglar. Inspelat på Målarsalen efter föreställning den 6 mars.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn.Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden.Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter nymfetten, som han kallar henne och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet.Hade jag gjort samma sak med Dolly, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948?Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter The Real Lolita.Relationen mellan verklighet och fiktion i Lolita är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen.Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet.Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman.Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig.Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas.När jag pratar om Lolita med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett?Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män.Men i den frågan frestade jag någon? ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära.I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, Off to the races lånar hon de berömda öppningsorden från Lolita: light of my life, fire of my loins. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i länder blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv.Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse.Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen Darling River, med undertiteln Doloresvariationer, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik.Jag stod borta; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten.En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad.Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man.Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till.Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser och han som ser henne.Hanna Johansson, kritikerLitteraturSarah Weinman: The Real Lolita The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

Hva er det som gjør Sara Stridsberg til en av Nordens beste forfattere? Dagbladets Jon Rognlien sier han fikk hjemlengsel til den virkelig gode litteraturen når han leser Stridsberg. NRKs Marta Norheim er enig i at dette er veldig fine noveller. Hør episoden i appen NRK Radio

Vissa saker händer en så tidigt i livet, och man tror att det bara är en början, och så är det i själva verket slutet på något, för det kommer inte mera sen. Ingela Olsson läser novellen Hunter i Huskvarna av Sara StridsbergBerättaren växer upp i staden med de stora bergen, gudstron och vapenfabriken. Där blir hon vän med Hunter, vars pappa alltid sitter på torget utanför Rosen hotell. Tillsammans står de på den mörka motorvägen för att se om bilarna ska köra över dem, eller går omkring i spillrorna av det gamla sinnessjukhuset. Men en dag försvinner Hunter plötsligt.Sara Stridsberg debuterade 2004 med Happy Sally och hennes senaste roman Kärlekens Antarktis utkom 2018. Hon skriver även dramatik och litteratur för barn.Ingela Olsson är skådespelare, verksam vid bland annat Dramaten och Teater Galeasen. Hon har medverkat i flera av Sara Stridsbergs pjäser och även regisserat Medealand på Dramaten 2009.Producent: Camilla BlomqvistTeknik och slutmix: Sven Nordström"Hunter i Huskvarna" kommer i en längre version att ingå i Sara Stridsbergs novellsamling med samma namn, som utkommer hösten 2021 på Albert Bonniers förlag. Tillgänglig fram till 18 maj 2022

Sara Stridsbergs roman utspelar sig i trånga svenska landskap och ute i världen; mellan barndom och förbrukade liv, mellan sorg och livsgnista, mellan rå verklighet och saga. Öden som tillsammans skapar en svindlande mytologi om kärlek och överlevnad. Samtalsledare är Kristin Windolf, präst i Uppsala domkyrka med ansvar att driva kulturfrågor. Medarrangör Albert Bonniers Förlag

Halløjsa! Hurra, så blev det endelig tid til efterårsferie med alt, hvad det indebærer af store striktrøjer, kastanjer og græskar. Hvis du er i tvivl om, hvad du skal læse i ferien, så har jeg to bøger, som jeg vil anbefale dig i dette afsnit: "Drømmefakultetet" af Sara Stridsberg og "Throne of Glass" af Sarah J. Maas - og så fortæller jeg også lidt om, hvilke bøger, som jeg selv har tænkt mig at læse ;)) Jeg håber, at du vil lytte med - Rigtig god ferie! Afsnittet er produceret af Karoline Tankevicius Lau

Novellerna i Sara Stridsberg nya bok Hunter i Huskvarna följer ett spår. Men vilket? Vi pratar om den drömska klarheten, de icke avgörande ögonblicken och om det går att vara intresserad av döden. Och så ännu fler boktips! Programledare Lisa Tallroth. Böcker i avsnittet: Hunter i Huskvarna av Sara Stridsberg Kärlekens antarktis av Sara Stridsberg Dykungens dotter av Birgitta Trotzig Den svarta månens år av Ellen Mattsson Löpa varg av Kerstin Ekman Hyllningar av Pär Wästberg Op. 101 av Horace Engdahl

Under fredagen är det biopremiär för den uppmärksammade filmen Tigrar. Den handlar om toppfotbollens villkor, stora drömmar, stora pengar och rädslan för att misslyckas. Regissören Ronnie ´Sandahl är gäst i studion, liksom Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson. VÄLKOMMEN TILL BOKHÖSTEN 2021 Berättelserna är på ingång dags att fixa läslampan! Rachel Cusk, Sara Stridsberg, Kerstin Ekman, Jesper Högström, Agota Kristof Hur kunna botanisera i bokfloden? Din guide in i läshösten är P1 Kulturs litteraturorakel Lina Kalmteg. NY VERSION AV PINOCCHIO Berättelsen om Pinocchio har lockat många generationer barn och vuxna sedan Carlo Collodis bok kom till världen 1881. Nu är det biopremiär för ännu en Pinocchio-film, med Roberto Benigni i rollen som träsnidaren Gepetto. Vår korrespondent Roger Wilson har fått en pratstund med regissören Matteo Garrone. JAG KÄNNER IGEN ETT MÄSTERVERK NÄR JAG SER DET P1 Kulturs Mikael Timm lånar en fras av författaren och filmaren Jean Cocteau när han betraktar konstnären Anselm Kiefers berömda skulptur Bok med vingar. Det är en modest staty i silverfärgad metall. En uppslagen bok, som på var sida har två vingar som är ett par meter långa. Men vad är det som fascinerar? Missa inte dagens Klassiker! Programledare: Lisa Bergström Producent: Ulph Nyström

Vissa saker händer en så tidigt i livet, och man tror att det bara är en början, och så är det i själva verket slutet på något, för det kommer inte mera sen. Berättaren växer upp i staden med de stora bergen, gudstron och vapenfabriken. Där blir hon vän med Hunter, vars pappa alltid sitter på torget utanför Rosen hotell. Tillsammans står de på den mörka motorvägen för att se om bilarna ska köra över dem, eller går omkring i spillrorna av det gamla sinnessjukhuset. Men en dag försvinner Hunter plötsligt. Sara Stridsberg debuterade 2004 med Happy Sally och hennes senaste roman Kärlekens Antarktis utkom 2018. Hon skriver även dramatik och litteratur för barn. Ingela Olsson är skådespelare, verksam vid bland annat Dramaten och Teater Galeasen. Hon har medverkat i flera av Sara Stridsbergs pjäser och även regisserat Medealand på Dramaten 2009. Producent: Camilla Blomqvist Teknik och slutmix: Sven Nordström "Hunter i Huskvarna" kommer i en längre version att ingå i Sara Stridsbergs novellsamling med samma namn, som utkommer hösten 2021 på Albert Bonniers förlag.

durée : 01:56:00 - Fictions / Théâtre et Cie - Sara Stridsberg s’inspire de l’histoire sulfureuse de la reine Christine de Suède qui n’hésitera pas à déposer sa couronne afin de vivre pleinement sa liberté, pour interroger le rapport au pouvoir, la sexualité, la provocation, le féminisme, la question du genre, la solitude incurable de l’âme.

durée : 01:56:00 - Fictions / Théâtre et Cie - Sara Stridsberg s’inspire de l’histoire sulfureuse de la reine Christine de Suède qui n’hésitera pas à déposer sa couronne afin de vivre pleinement sa liberté, pour interroger le rapport au pouvoir, la sexualité, la provocation, le féminisme, la question du genre, la solitude incurable de l’âme.

Hör Sara Stridsberg och Rebecka Hemse i ett samtal om skapande processer, om sårade änglar och om att upphäva den där trygga känslan mellan scen och salong.

Dans l’imaginaire collectif, le nom de Valerie Solanas est trop souvent associé à celui d’Andy Warhol. Pourtant, Valérie Solanas a été chercheuse, dramaturge, travailleuse du sexe, queer et une féministe révolutionnaire. Elle est l’autrice d’un manifeste féministe radical, SCUM Manifesto publié pour la première fois en 1967. À l’occasion de sa réédition, Clémentine Gallot et Anne-Laure Pineau reviennent sur la postérité de ce texte et sur l’histoire de son écrivaine. Les références entendues dans l’épisode : Valérie Solanas, SCUM Manifesto, Mille Et Une Nuits (réédition 2021)Théa Rojzman, Juan Bernado Muñoz Serrano, Scum, la tragédie Solanas, Glénat (2021)Sara Stridsberg, La faculté des rêves, Le livre de poche (2011)Didier Jacob, « J’ai tué Andy Warhol », Bibliobs (2009)American Horror Story: Cult (saison 7), de Ryan Murphy et Brad Falchuk (2017)Lauren Bastide est une journaliste française, créatrice du podcast La Poudre chez Nouvelles Ecoutes. Elle signe la postface de la réédition du SCUM Manifesto. Colette Guillaumin (1934-2017) est une sociologue, militante antiraciste et féministe française. Elle est l’autrice de L'Idéologie raciste, genèse et langage actuel, Paris/La Haye, Mouton, 1972, et Sexe, Race et Pratique du pouvoir. L’idée de Nature, Paris, Côté-femmes, 1992I want a dyke for president, poème de Zoe LeonardHelen Zahavi, Dirty week-end, Libretto (2019) Boulevard de la mort, de Quentin Tarantino (2007)Quoi de Meuf est une émission de Nouvelles Écoutes, cet épisode est conçu et présenté par Clémentine Gallot et Anne-Laure Pineau. Prise de son par Adrien Beccaria à l’Arrière Boutique. Mixage Laurie Galligani. Générique réalisé par Aurore Meyer Mahieu. Lecture, montage, réalisation et coordination Ashley Tola.

Christophe Rauck fait partie des metteurs en scène qui font le paysage théâtral français. D'abord comédien au Théâtre du Soleil d'Ariane Mnouchkine, il passe à la mise en scène en 1996 avec Le Cercle de craie caucasien de Brecht qui, consécration, lui vaut d'être invité au Berliner Ensemble à Berlin. Depuis, il a beaucoup fréquenté les classiques, notamment Marivaux, Horvath, Molière ou Shakespeare, mais il a aussi noué des compagnonnages avec des auteurs vivants, Rémi de Vos, un grand complice, ou tout récemment l'écrivaine suédoise Sara Stridsberg. Cet artisan du plateau mène également une carrière de directeur : du Théâtre du Peuple à Bussang, puis Théâtre Gérard Philipe à Saint-Denis, puis du Théâtre du Nord à Lille et enfin du Théâtre Nanterre-Amandiers. CRÉDITS : Un épisode de « Parcours d’artiste », une série de podcasts d’ARTCENA Production : ARTCENA Journaliste : Gwénola David Création sonore : Marc Sayous Extrait sonore : "La faculté des rêves" (2020) Crédit photo : @ Simon Gosselin

Vi peppar inför Augustprisgalan som sänds den 23 november. Vi blickar tillbaka i Augustprisets historia och diskuterar årets nominerade böckerna. Ni får höra om ett fullkomligt osannolikt sammanträffande och hur Makz låter när han sträcker ut sina ömma ben efter långa timmar i den hemmabyggda podd-studion.Verk vi nämner i avsnittet:Fatima Bremmer, Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström, 2017.Athena Farrokhzad, Vitsvit, 2013.Lyra Koli (fd. Ekstöm Lindbäck), Ett så starkt ljus, 2014.Oskar Kroon, Vänta på vind, 2019.Kristoffer Leandoer, Längta bort, längta hem: En essä om litteratur på flykt, 2020.normkreativa_barnbocker, konto på Instagram.Anna-Karin Palm, Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf, 2019.Tiina Rosenberg, Queerfeministisk agenda, 2002.Lydia Sandgren, Samlade verk, 2020.Valerie Solanas, SCUM Manifesto, 1967.Pajtim Statovci, Tiranas hjärta, 2018.Sara Stridsberg, Drömfakulteten, 2006.J. R. R. Tolkien, The Lord of the Rings, 1954-1955.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen, Makz Bjuggfält och Rakel Gunnemark.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I 1928 ankommer psykoanalytiker Hannah Neumann til nervesanatoriet Sølund, for at forhindre at flere af de indlagte kvinder begår selvmord. Romanen handler om magt og misbrug af magt. Historien går tæt på psykiatrien og samfundets syn på psykisk syge. Anbefalinger: Anne-Sophie Lunding-Sørensen, Sanatoriet. Sara Stridsberg, Beckomberga. Medvirkende: Forfatter Anne-Sophie Lunding-Sørensen. Vært Anne Glad. Teknik Kim Glad Wagner. Tilrettelæggelse Mette Willumsen.

On the Shelf for August 2019 The Lesbian Historic Motif Podcast - Episode 117 with Heather Rose Jones Your monthly update on what the Lesbian Historic Motif Project has been doing. In this episode we talk about: Your podcast host at Worldcon in Ireland Recent and upcoming publications covered on the blogStaples, Kate Kelsey. 2011. Daughters of London: Inheriting Opportunity in the Late Middle Ages. Brill, Leiden. ISBN 978-9004203112 Amtower, Laurel and Dorothea Kehler (eds). 2003. The Single Woman in Medieval and Early Modern England: Her Life and Representation. Arizona Center for Medieval and Renaissance Studies, Tempe. ISBN 0-06698-306-6 Clark, Anna (ed). 2011. The History of Sexuality in Europe: A Sourcebook and Reader. New York: Routledge. Announcing this month's author guest, Penny Mickelbury Announcing this month's fiction episode: "The Black Handkerchief" by Gwen C. Katz New and forthcoming fiction The Pages of Adeena by C. M. Castillo Jobyna's Blues by Jane Alden Paris for Two: Til Death Do We Part by Dolores Maggiore The Snow Queen by Amy Selvidge The Moss House by Clara Barley Valerie: or, the Faculty of Dreams by Sara Stridsberg (translated by Deborah Bragan-Turner) A Summer of Fever and Freedom by Chelsey Engel A Little Light Mischief by Cat Sebastian The Ventriloquists by E.R. Ramzipoor Heroine of Her Own Life by Constance Emmett Call for submissions for the 2020 LHMP audio short story series. See here for details. A transcript of this podcast is available here. Links to the Lesbian Historic Motif Project Online Website: http://alpennia.com/lhmp Blog: http://alpennia.com/blog RSS: http://alpennia.com/blog/feed/ Twitter: @LesbianMotif Discord: Contact Heather for an invitation to the Alpennia/LHMP Discord server The Lesbian Historic Motif Project Patreon Links to Heather Online Website: http://alpennia.com Email: Heather Rose Jones Twitter: @heatherosejones Facebook: Heather Rose Jones (author page)

Novelist, Sara Stridsberg on novel-writing as a way to discover the real Valerie Solanas, the woman who shot Andy Warhol. Rob Long comes to term with the changing meaning of fame in his latest Martini Shot; and everything we've learned since March about making art online.