Podcasts about fetman

Alla vet vad de ska göra. Ät mindre skräp. Motionera mer. Men studier visar att diet inte funkar för viktnedgång, för de allra flesta. Motion funkar ännu sämre, även om man får andra hälsoeffekter. Eller det funkar kanske tillfälligt. Det svåra är dock inte att gå ned i vikt, utan att hålla vikten borta över tid. 80-95 procent återgår till sin startvikt inom fyra år från att de gick ned. Varför är det så?Den som lyssnar på min andra podd – Under all kritik – som jag gör ihop med Anna-Karin Wyndhamn, har redan hört mig/oss prata om Ozempic, fetma, diet och viktnedgång (här). I samband med det avsnittet skickade jag ut en fråga för att se om jag kunde få kontakt med människor som tagit semaglutid, alltså Ozempic, samt läkare som hade skrivit ut det. En av dem som skrev till mig uppfyllde båda kriterierna: Benjamin Kalisher Wellander är praktiserande läkare och har i den rollen skrivit ut medicinen till obesa patienter, alltså väldigt överviktiga. Men han har även själv använt ozempic just för viktnedgång. En ganska ovanlig kombination, tror jag, och just därför någon som förmodligen kan bidra med både kunskap och empati i frågan. Så dagens avsnitt handlar om Ozempic, vad det är, hur det fungerar, men också om fetmaepidemin, dieter och eventuella lösningar. Prenumerera eller stötta Rak högerI takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

This episode is all about how fashion stylist Cary Fetman and makeup artist Gina Modica do their jobs on the show. I listened to and read several interviews that they've done and compiled all of it into this episode. I talk about Fetman's process in the weeks leading up to the show, what goes into choosing the Bachelorette's night one dress, the balance there is between letting the lead wear what they love and choosing their outfits, their close relationships that form with the lead, and how the makeup the Bachelorette wears sometimes depends on her relationships with contestants. - Rate and review so I can improve the show! Share with all of your fashion-loving, Bachelor-loving, and Bachelor-judging friends, and subscribe so you don't miss an episode! --- Send in a voice message: https://anchor.fm/emma-sorensen/message

Fetman ökar snabbt globalt och hjärt-kärlsjukdom, diabetes, cancer följer. En miljon svenskar är drabbade. Men medan andra länder inför läskskatt och skräpmatsvarning, avvaktar Sverige. Vi träffar Pia som lidit av svår fetma, med högt blodtryck och förhöjda blodsockervärden. Nu har hon magsäcksopererat sig och tappat 35 kg, men hon oroas av att vart femte lågstadiebarn i Sverige är överviktigt eller har fetma. Hör också hur överviktsforskaren Erik Hemmingsson på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm anser att fetman kan stävjas, och följ med till Chile och hör vilka lösningar man prövar mot fetmatrenden där. Programmet är en repris och sändes första gången den 30 januari 2020. Programledare: Johan Bergendorff johan.bergendorff@sverigesradio.se Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Fetman ökar snabbt globalt och hjärt-kärlsjukdom, diabetes, cancer följer. En miljon svenskar är drabbade. Men medan andra länder inför läskskatt och skräpmatsvarning, avvaktar Sverige. Vi träffar Pia som lidit av svår fetma, med högt blodtryck och förhöjda blodsockervärden. Nu har hon magsäcksopererat sig och tappat 35 kg, men hon oroas av att vart femte lågstadiebarn i Sverige är överviktigt eller har fetma. Hör också hur överviktsforskaren Erik Hemmingsson på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm anser att fetman kan stävjas, och följ med till Chile och hör vilka lösningar man prövar mot fetmatrenden där. Programledare: Johan Bergendorff johan.bergendorff@sverigesradio.se Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

I en samtid som tror att lösningen på alla problem är att träna och äta rätt, ses överviktiga lätt som ett samhällsproblem. Men hunger har ofta inte alls med mat att göra, konstaterar Annina Rabe. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades första gången 2018. Just nu är jag mitt uppe i ett garderobsrensningsprojekt. Det tar ganska lång tid, inte bara för att jag inte gjort det på länge och skåpen därför bågnar av diverse tröjor och klänningar jag inte längre använder. Utan för att det är ganska plågsamt. Plaggen väcker minne till liv, minnen från en tid när jag var en annan person. Den personen som var smal. Den som kunde ha vackra kläder eller för den delen vilka kläder som helst, för hon såg ändå okej ut i allt.  En person som ter sig som mer och mer avlägsen från den som jag är idag. Jag tänker att den personen måste ha levt ett bekymmerslöst liv. Ett liv utan kroppshat och dåligt samvete, utan att vara en anomali i omvärldens kritiska ögon. Sedan minns jag, att så var det ju inte alls. Den smala personen mådde tvärtom dåligt för jämnan, och detta trots att hon levde upp till alla samtidens krav på slankhet och åtminstone relativ skönhet. Inte hade jag vett att uppskatta det inte. Den icke-smala personen jag - är faktiskt generellt gladare och mer harmonisk, om än inte helt nöjd med sitt utseende. Mer eller mindre omedvetet märker jag att jag delar in mitt liv i före och efter den där hösten när jag plötsligt skenade i vikt och blev den jag är idag. Nej, jag är inte sjukligt överviktig. Jag skulle förmodligen inte kvala in till Biggest Loser eller få en gastric bypass om jag önskade det. Men jag väger definitivt mer än vad man bör göra när man är lika lång som jag. Så har det varit de senaste tio-femton åren, och trots flera försök har jag inte lyckats gå ner de där envisa kilona. Medelåldern gör det inte lättare; inte heller att ha ett stillasittande yrke och därtill mat och vin som intresse. Och mitt problem är knappast ovanligt. Om det nu ens är ett problem. För vem är det egentligen som har bestämt att det är ett problem med övervikt? Man stör liksom hela samhällsordningen om man väger för mycket. Man blir den där felande länken. Men om vi nu ändå skulle säga att det är ett problem så skulle det väl i så fall vara mitt eget, och ingen annans? Ändå känner jag mig ständigt utsatt för omvärldens kritiskt granskande blickar ibland även kommentarer. Vissa dagar känns det som om jag med min lilla övervikt är ett samhällsproblem. Ett välfärdsproblem. I vår gravt kroppsfixerade tid där det entydiga svaret på nästintill varenda fråga är att träna och äta rätt vad nu rätt kost är just den här säsongen, undvik socker, kolhydrater, fett, eller vänta nu, fett får man väl äta eller var det förra veckan? I en sådan tid finns ingen ursäkt för att vara ett fetto. Lösningen framstår som enkel: det är bara att skärpa sig! Man stör liksom hela samhällsordningen om man väger för mycket. Man blir den där felande länken. Det räcker alltså inte med ens egna känslor av otillräcklighet man ska dessutom bära samtidens besvikelse på sina axlar. Och i vår tids stora hyckleri ingår dessutom att alla tränings- och kosttrender saluförs som något som ska få oss att rent allmänt må bättre, när det i själva verket nästan uteslutande handlar om att bli smal. Det indirekta budskapet blir: hur ska man kunna må bra om man inte är smal? Om jag, med en förhållandevis ringa övervikt, ofta umgås med alla dessa destruktiva tankar, känner att mitt värde som människa sitter i hur många kilo jag väger hur skall det då inte vara för dem som enligt alla måttstockar verkligen är feta? Den amerikanska författaren Roxane Gay vet. Större delen av sitt liv har hon varit gravt överviktig, som mest med en vikt på över 250 kilo. I den självbiografiska boken Hunger a memoir of my body berättar hon om ett liv med en kropp som är allas angelägenhet och allmänt byte för allehanda fördomar. På den feta kroppen är det fritt för var och en att projicera sitt eget narrativ. Fetma, precis som hudfärg, är något som inte går att dölja hur mycket du än försöker. Och som tjock, svart, queer och kvinna hamnar Roxane Gay längst ner på statusskalan i nästan vartenda sammanhang. Främmande människor i matvaruaffärer känner sig nödgade att diskret plocka ut varor ur hennes kundvagn Hon utvecklar diverse strategier för att, som hon skriver, överleva i en värld som har mycket lite tålamod eller medlidande för en kropp som hennes. En metod är att vara rolig; att förekomma omvärldens eventuella hånfulla skratt genom att dra fokus till sin övervikt. Hon beskriver hur en gravt överviktig kropp blir allas rättighet att kommentera; inte bara bland familj och vänner. Hur hon ständigt får lyssna på utläggningar om det farliga i att väga så mycket som hon gör. Som om, skriver Gay, jag inte bara var fet utan också fruktansvärt korkad. Dessa råd är utdelade i all välmening, från människor som anser sig bara tänka på hennes bästa. Främmande människor i matvaruaffärer känner sig nödgade att diskret plocka ut varor ur hennes kundvagn och byta ut dem mot något nyttigare. I all välmening. Hon dissekerar hyckleriet och cynismen kring realityshower som "Biggest Loser" och det överdrivna medieintresset för framför allt kvinnliga kändisars vikt. Allt pekar på samma sak: det är den smala kroppen som är normen, allt annat är en avvikelse. Det är ju inte någon okänd slutsats och hennes tankar kring det är kanske inte så nya, men sällan har det beskrivits så hjärtskärande som här. Allt landar till sist i hungern, den som gett boken sitt namn. Hungern som är både fysisk och psykisk och egentligen handlar om helt andra saker än mat. Allting som har med våra kroppars utseende att göra är komplicerat Att vara en fet kvinna är en paradoxal kombination av att vara osynlig och på samma gång ta alldeles för mycket plats. Roxane Gay beskriver hur hon en gång började äta för mycket för att bokstavligen bygga ett pansar kring sin egen kropp. Som 12-åring blir hon brutalt gruppvåldtagen av en klasskamrat och hans kompisar. En klasskamrat hon dessutom är kär i. Hon känner kraftiga skamkänslor och berättar inte för någon om det inträffade. Hon fortsätter till och med att träffa killen som iscensatte våldtäkten ett bra tag efter det inträffade. Skammen leder till att hon börjar äta. Fetman blir en slags rustning, som gör henne obegärlig och skyddar henne mot att utsättas för våldtäkt igen. Varje gång hon börjar banta och träna bort fettet slutar hon tvärt just när det börjar ge resultat. En smalare kropp gör henne mer ömtålig, både bokstavligt och bildligt. Samtidigt är det ju just fetman som gör henne extra sårbar och till ett villebråd för omgivningens hån och missriktade välvilja. Låter det motsägelsefullt? Ja, det är det också. För är det något som Roxane Gays bok visar med plågsam tydlighet så är det är att detta med kroppen inte är enkelt. Det är inte bara att ta sig samman, sluta äta kolhydrater och gå till gymmet.  Allting som har med våra kroppars utseende att göra är komplicerat, inkonsekvent och ofta förenat med en grundångest vi inte alltid är beredda att konfrontera. Och detta i en hurtig samtid som inte basunerar ut något annat budskap än att det är enkelt, bara man tar sig samman. Det finns ingen ursäkt för att vara ett fetto. Annina Rabe, litteraturkritiker Litteratur Roxane Gay: Hunger a memoir of my body. Harper, 2017.

Theresa och Thomas ljugsvarar initierat på lyssnarfrågor, som: Existensberättigandet för zucchini? Vilket rödvin förklarar Kubakrisen bäst? Vilken rotfrukt är snyggast? Bli månadsgivare och stötta Idiot Skavank med en slant i månaden. Pengarna går oavkortat till poddens fortlevnad! http://www.patreon.com/idiotskavank Ni kan också swisha ett valfritt bidrag till 0761388063. Idiot Skavank på Facebook: http://www.facebook.com/idiotskavank/ Instagram: @idiotskavankpodcast

Fetmaepidemin sprider sig i hela världen, hör om Chile som infört drastiska metoder för att minska skräpmaten. Silicon Valley i Kalifornien som i decennier var sinnebilden för framtiden håller på att tappa sin ställning. Om en möjlig öppning i Etiopien och om en udda kandidat i valet i Ryssland nästa vecka. Johan Bergendorff, korrespondent global hälsa Annika Steiber, författare Silicon Valley Samuel Larsson, Afrikakorrespondent Maria Persson-Löfgren, Moskvakorrespondent

I en samtid som tror att lösningen på alla problem är att träna och äta rätt, ses överviktiga lätt som ett samhällsproblem. Men hunger har ofta inte alls med mat att göra, konstaterar Annina Rabe. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Just nu är jag mitt uppe i ett garderobsrensningsprojekt. Det tar ganska lång tid, inte bara för att jag inte gjort det på länge och skåpen därför bågnar av diverse tröjor och klänningar jag inte längre använder. Utan för att det är ganska plågsamt. Plaggen väcker minne till liv, minnen från en tid när jag var en annan person. Den personen som var smal. Den som kunde ha vackra kläder eller för den delen vilka kläder som helst, för hon såg ändå okej ut i allt.  En person som ter sig som mer och mer avlägsen från den som jag är idag. Jag tänker att den personen måste ha levt ett bekymmerslöst liv. Ett liv utan kroppshat och dåligt samvete, utan att vara en anomali i omvärldens kritiska ögon. Sedan minns jag, att så var det ju inte alls. Den smala personen mådde tvärtom dåligt för jämnan, och detta trots att hon levde upp till alla samtidens krav på slankhet och åtminstone relativ skönhet. Inte hade jag vett att uppskatta det inte. Den icke-smala personen jag - är faktiskt generellt gladare och mer harmonisk, om än inte helt nöjd med sitt utseende. Mer eller mindre omedvetet märker jag att jag delar in mitt liv i före och efter den där hösten när jag plötsligt skenade i vikt och blev den jag är idag. Nej, jag är inte sjukligt överviktig. Jag skulle förmodligen inte kvala in till Biggest Loser eller få en gastric bypass om jag önskade det. Men jag väger definitivt mer än vad man bör göra när man är lika lång som jag. Så har det varit de senaste tio-femton åren, och trots flera försök har jag inte lyckats gå ner de där envisa kilona. Medelåldern gör det inte lättare; inte heller att ha ett stillasittande yrke och därtill mat och vin som intresse. Och mitt problem är knappast ovanligt. Om det nu ens är ett problem. För vem är det egentligen som har bestämt att det är ett problem med övervikt? Man stör liksom hela samhällsordningen om man väger för mycket. Man blir den där felande länken. Men om vi nu ändå skulle säga att det är ett problem så skulle det väl i så fall vara mitt eget, och ingen annans? Ändå känner jag mig ständigt utsatt för omvärldens kritiskt granskande blickar ibland även kommentarer. Vissa dagar känns det som om jag med min lilla övervikt är ett samhällsproblem. Ett välfärdsproblem. I vår gravt kroppsfixerade tid där det entydiga svaret på nästintill varenda fråga är att träna och äta rätt vad nu rätt kost är just den här säsongen, undvik socker, kolhydrater, fett, eller vänta nu, fett får man väl äta eller var det förra veckan? I en sådan tid finns ingen ursäkt för att vara ett fetto. Lösningen framstår som enkel: det är bara att skärpa sig! Man stör liksom hela samhällsordningen om man väger för mycket. Man blir den där felande länken. Det räcker alltså inte med ens egna känslor av otillräcklighet man ska dessutom bära samtidens besvikelse på sina axlar. Och i vår tids stora hyckleri ingår dessutom att alla tränings- och kosttrender saluförs som något som ska få oss att rent allmänt må bättre, när det i själva verket nästan uteslutande handlar om att bli smal. Det indirekta budskapet blir: hur ska man kunna må bra om man inte är smal? Om jag, med en förhållandevis ringa övervikt, ofta umgås med alla dessa destruktiva tankar, känner att mitt värde som människa sitter i hur många kilo jag väger hur skall det då inte vara för dem som enligt alla måttstockar verkligen är feta? Den amerikanska författaren Roxane Gay vet. Större delen av sitt liv har hon varit gravt överviktig, som mest med en vikt på över 250 kilo. I den självbiografiska boken Hunger a memoir of my body berättar hon om ett liv med en kropp som är allas angelägenhet och allmänt byte för allehanda fördomar. På den feta kroppen är det fritt för var och en att projicera sitt eget narrativ. Fetma, precis som hudfärg, är något som inte går att dölja hur mycket du än försöker. Och som tjock, svart, queer och kvinna hamnar Roxane Gay längst ner på statusskalan i nästan vartenda sammanhang. Främmande människor i matvaruaffärer känner sig nödgade att diskret plocka ut varor ur hennes kundvagn Hon utvecklar diverse strategier för att, som hon skriver, överleva i en värld som har mycket lite tålamod eller medlidande för en kropp som hennes. En metod är att vara rolig; att förekomma omvärldens eventuella hånfulla skratt genom att dra fokus till sin övervikt. Hon beskriver hur en gravt överviktig kropp blir allas rättighet att kommentera; inte bara bland familj och vänner. Hur hon ständigt får lyssna på utläggningar om det farliga i att väga så mycket som hon gör. Som om, skriver Gay, jag inte bara var fet utan också fruktansvärt korkad. Dessa råd är utdelade i all välmening, från människor som anser sig bara tänka på hennes bästa. Främmande människor i matvaruaffärer känner sig nödgade att diskret plocka ut varor ur hennes kundvagn och byta ut dem mot något nyttigare. I all välmening. Hon dissekerar hyckleriet och cynismen kring realityshower som "Biggest Loser" och det överdrivna medieintresset för framför allt kvinnliga kändisars vikt. Allt pekar på samma sak: det är den smala kroppen som är normen, allt annat är en avvikelse. Det är ju inte någon okänd slutsats och hennes tankar kring det är kanske inte så nya, men sällan har det beskrivits så hjärtskärande som här. Allt landar till sist i hungern, den som gett boken sitt namn. Hungern som är både fysisk och psykisk och egentligen handlar om helt andra saker än mat. Allting som har med våra kroppars utseende att göra är komplicerat Att vara en fet kvinna är en paradoxal kombination av att vara osynlig och på samma gång ta alldeles för mycket plats. Roxane Gay beskriver hur hon en gång började äta för mycket för att bokstavligen bygga ett pansar kring sin egen kropp. Som 12-åring blir hon brutalt gruppvåldtagen av en klasskamrat och hans kompisar. En klasskamrat hon dessutom är kär i. Hon känner kraftiga skamkänslor och berättar inte för någon om det inträffade. Hon fortsätter till och med att träffa killen som iscensatte våldtäkten ett bra tag efter det inträffade. Skammen leder till att hon börjar äta. Fetman blir en slags rustning, som gör henne obegärlig och skyddar henne mot att utsättas för våldtäkt igen. Varje gång hon börjar banta och träna bort fettet slutar hon tvärt just när det börjar ge resultat. En smalare kropp gör henne mer ömtålig, både bokstavligt och bildligt. Samtidigt är det ju just fetman som gör henne extra sårbar och till ett villebråd för omgivningens hån och missriktade välvilja. Låter det motsägelsefullt? Ja, det är det också. För är det något som Roxane Gays bok visar med plågsam tydlighet så är det är att detta med kroppen inte är enkelt. Det är inte bara att ta sig samman, sluta äta kolhydrater och gå till gymmet.  Allting som har med våra kroppars utseende att göra är komplicerat, inkonsekvent och ofta förenat med en grundångest vi inte alltid är beredda att konfrontera. Och detta i en hurtig samtid som inte basunerar ut något annat budskap än att det är enkelt, bara man tar sig samman. Det finns ingen ursäkt för att vara ett fetto. Annina Rabe, litteraturkritiker   Litteratur Roxane Gay: Hunger a memoir of my body. Harper, 2017.

Lotta Brinell gick ner 20 kilo när hon var med i tv-programmet Biggest loser. Men några år senare vägde hon mer än hon gjorde innan programmet. Många som går ner i vikt går upp igen inom några år. Kroppen verkar göra allt för att den som bantat ska gå upp igen. Det var en av slutsatserna när forskare undersökte vad som hänt med deltagarna efter tv-programmet Biggest looser i USA. Några år senare hade många gått upp all vikt, en del var till och med tyngre än de varit innan tv-programmet. Enligt Carl-Magnus Brodén, Gastroenterolog vid Aleris obesitas Skåne, får många patienter med fetma livsstilsråd som skuldbelägger dem istället för att ge rätt hjälp. Vården har inte tillräckliga kunskaper om hur fetma fungerar, menar han. I studion medverkar också: Torsten Olbers, docent och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Heidi Stensmyren, Läkarförbundet och Ingrid Larsson, näringfysiolog vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Godmorgon, världen! Söndagen 10 maj programledare Olle Hägg Reaktioner från EU-håll på brittiska valet. Reportage från oroligt Burundi. När andra världskriget var slut i Europa fortsatte det i Afrika. Youtube firar 10 år, fenomenet har blivit folkligt. Krönikör Göran Rosenberg. Panelen. Signalpolitik har lett till att färre flyktingar kommer från Syrien till Sverige. Public Service. Fetman breder ut sig. Polskt presidentval. Ny tidskrift om säkerhetspolitik. Kåsör Helena von Zweigbergk.

After a two week hiatus, In the SAC w Dr. Sarah is off to a banging start! Have you ever wished that you could hire someone to go out with you at night to meet the possible "one"? Well then you came to the right place! This week our guest is the Professional Wingman Thomas Edwards! You can hire him from coast to coast to go out to bars with you and meet people. Tune in to see how he started his career doing it and how you can hire him as your right hand man. Last month The SAC App was asked to be a co-sponsor in a very important venture. We were asked to spread the word and get 5000 people test for various STDs, HPV, herpes, etc. how could we not?!? The SAC is all about fun, healthy and safe sex.. So this will be fun! This week Dr. Sarah interviewed 2 instrumental players participating in the contest. One is Corri Fetman, a popular divorce lawyer from Chicago known for her attention grabbing sexy billboards. Her motto is “Life is Short, Get a Divorce”. Not only is she a prominent lawyer, she also was in Playboy! The other key player who put this challenge together is Blair Nastasi of The PR firm Media Moguls. She works with the online dating company PriceDate.com. Together they decided that people need to be aware of these diseases because no one person is immune to getting them.

Böcker om 5:2 bantning toppar just nu försäljningslistorna, igår var det LCHF och GI-litteraturen. Vad innebär det att vara tjock i en tid då fetma ses som en dödssynd och avsaknaden av överviktiga på kulturens scener är i det närmaste total. Hur blev fetman så tabu i kulturen- och vad representerar den? Julia Skott, författare till den nyutgivna boken Kroppspanik debatterar med etnologen Gabriella Nilsson och regissören Jörgen Dahlqvist. Dessutom kritikersamtal med Barbro Westling och Björn Gunnarsson om Helsingborgs Stadsteaters uppsättning av Hamlet och ett reportage inför årets stora nordiska dokumentärfilmsmönstring, Nordisk Panorama, som inleds i helgen i Malmö. Där diskuteras etiska dilemman i filmprocessen när verkligheten utforskas. Programledare: Lena Birgersdotter I redaktionen: Ann Jornéus och Axel Palmkvist.

A chat with the 'Love Lawyer' Corri Fetman who will be discussing her latest projects and the latest on Hollywood relationships.

A one-on-one chat with the 'Love Lawyer' Corri Fetman.

An interview with the 'Love Lawyer' Corri Fetman and her thoughts on current Celeb Legal Issues.

This month, verbal chaos ensued when the all-female law firm, Fetman, Garland & Associates, put up a racy 20 ft billboard in a trendy Chicago neighborhood, reading "Life is Short. Get a Divorce." Today on Lawyer 2 Lawyer, we are going to discuss this controversial ad and question whether the firm went too far. We will also discuss the fallout and the advertising campaigns effect on the validity of attorneys. Join host and Law.com blogger, J. Craig Williams as he discusses this hot topic with the experts: Larry Bodine, a business development advisor who helps law firms, Tim O’Brien, President/CEO of The Personal Branding Group, Inc. and Jeffery Leving, national litigator and consultant from the Law Offices of Jeffery M. Leving, Ltd. in Chicago. Don’t miss it!