Podcasts about sahlgrenska universitetssjukhuset

Christoffer håller sin fru Linda vaken om nätterna. Hon följer oroligt hans andetag - som plötsligt upphör i sömnen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Christoffer Ramqvist går till doktorn får han veta att han är svårt snarksjuk. Han är 33 år när han får diagnosen grav sömnapné och får veta att han gör ungefär 50 andningsuppehåll i timmen, något som kan ge allvarliga komplikationer och skada både hjärta och hjärna. Men det finns hjälp att få. - Det är särskilt viktigt att hitta unga personer som snarkar och har sömnapné. Det är skadligare för dem än för äldre personer, säger Eva Lindberg, professor vid Uppsala universitet. Medverkande: Ludger Grote, professor och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Eva Lindberg, professor och överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, Per Stål, professor i anatomi vid Umeå universitet.Patric Ilar, som blev “snarkaktivist” efter att han höll på att krocka med en grusbil på grund av ständig trötthet.Programledare: Ulrika Hjalmarson NeidemanReporter: Simon SarneckiProducent: Stina Näslund

De flesta gravida kan känna en oro inför sin förlossning. Men för en del är rädslan så stor att den påverkar hela ens tillvaro. Vanliga orsaker till rädslan kan vara en tidigare traumatisk förlossning eller sexuella övergrepp men det kan också handla om helt andra orsaker. När man är förlossningsrädd kan man, utöver hjälp på barnmorskemottagningen, få hjälp och stöd på en Auroramottagning. I dagens avsnitt medverkar Jenny Lysell Bengtsson som är barnmorska, psykoterapeut, sexolog och sektionsledare på Auroramottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. I avsnittet pratar vi bland annat om orsaker till rädslan, om mottagningens behandlingsmetoder och även om hur den sexuella hälsan kan påverkas av förlossningsrädsla.  Jenny Lysell Bengtsson    

Vi pratar med Ulrika Ragnarsdotter Johansson, som är specialpedagog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset vid “Neuropsykiatrisk mottagning barn och ungdom”, om det här med att ställa diagnos. Pontus undrar om kopplingen mellan den generella ökningen av kunskap kring autism och hur det eventuellt ökat föräldrars oro och Tomas slår ett slag för vikten av att få en diagnos ställd så tidigt som möjligt. Vi pratar också kort om: läkare, psykologer, logopeder, kommunikation, förskolan, skolan, konsensusdiskussion, föräldrar, BVC, språk, kognitiv tillgänglighet, livserfarenhet, tandborstning, automatisering, mentalisering och att låta saker ta sin tid för att det i slutändan handlar om att lära sig leva ett gott liv.  Mycket nöje!  

Fram med förstoringsglasen kamrater för nu åker vi! Under vintern har jag pysslat med ett projekt där jag har letat efter rimliga pastorer att diskutera ansvarsfrågan med. 3 vänliga själar utan påfågeltendenser tackade ja och jag är väldigt glad över resultatet! Först ut är Roland Stahre, sjukhuspastor på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Vi har pratat om diken, kritikresistens, teologiskt koketterande och hur lätt det är att gå vilse trots goda intentioner. Men framför allt har vi försökt lyssna och ta in vad den andre säger. Det är inte helt lätt att ha dom här samtalen så jag förväntar mig en god ton. Vi har, helt enkelt, gjort så gott vi kan med det vi har och alla borde såklart lyssna genast! Varmt välkomna till vansinnet! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

TBE- och herpes simplexvirus kan ge infektioner som drabbar hjärnan. Herpes är redan mycket vanligt i befolkningen, och TBE fortsätter sprida sig till fler områden. I extremt ovanliga fall kan den som har latent munherpes drabbas av en hjärninflammation, med allvarliga konsekvenser. Marie Studahl, infektionsläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och professor vid Göteborgs universitet berättar mer.

Omkring fyra procent av alla gravida kvinnor drabbas av preeklampsi (havandeskapsförgiftning), oftast under den senare delen av graviditeten. Tack vare den fina mödravården i Sverige går det nästan alltid bra för både mamma och barn, men det enda sättet att bota preeklampsi är att förlösa kvinnan i förtid. Lina Bergman, docent på Göteborgs universitet och förlossningsläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, leder en stor klinisk studie om hur denna förlösning kan fördröjas. Studien undersöker om ett läkemedel som är godkänt för diabetes också kan ha effekt vid preeklampsi. Hon bedriver sin forskning med kollegor i Kapstaden, Sydafrika, där hon också bor flera månader varje år. I Sydafrika är det betydligt vanligare än i Sverige att preeklampsi övergår till nästa stadium – eklampsi – då påverkan i kvinnans hjärna leder till kramper. I samtalet berättar Lina också om pågående forskning om hur hjärnan hos kvinnor långsiktigt påverkas av preeklampsi. Programledare: Elin Lindström, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Tekniker: Mikael Werliin, Medieteknik, Göteborgs universitet. Textad version finns på GU Play: https://play.gu.se/media/Podden%20Akademiliv%20–%20om%20riskerna%20med%20det%20vita%20snuset/0_tutzurk1/582938

Vi diskuterar Traumatiska hjärtstopp med Erik Westin, kirurg och sektionschef för akut buk och trauma på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Trauma-HLR-algoritmen uppfattas nog som en doldis till sin mer kända kusin A-HLR-algoritmen. Detta vill vi såklart ändra på och lyfter bakgrund, den lilla evidensen som finns och hur man ska handlägga dessa fall prehospitalt och på akuten.  Disclaimer: Se gärna på din regions rutiner, några sjukhus vill fortfarande att man komprimerar och ger adrenalin fram till kirurgisk dekompression av thorax. Kanske följer nationell konsensus med uppdaterade råd inom kort.  Vi väljer att visa HLR-rådets algoritm, Skånes moderna rutin och fantastiska bilder på Erik från sitt tidigare wrestlingliv som Hank Havoc.   Foto: Stefan Isakson

Preeklampsi är en allvarlig graviditetssjukdom som drabbar 5 procent av alla gravida kvinnor. Diagnosen ställs när en gravid har högt blodtryck och tecken på organskador, t ex protein i urinen. Omkring 70 000 gravida och 500 000 spädbarn världen över dör till följd av sjukdomen varje år.Det finns i nuläget inget annat botemedel för preeklampsi än att förlösa barnet och avlägsna moderkakan. Det innebär att barnet måste födas för tidigt om preeklampsin är svår och debuterar tidigt.I veckans poddavsnitt gästas vi av två forskare som ingår i Preeklampsigruppen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och får veta mer om multicenterstudien PI4 – Preeklampsi Interventionsprövning 4. Prövningens huvudsyfte är att utvärdera om metformin, ett diabetesläkemedel, kan förlänga graviditeten vid tidigt debuterande preeklampsi och därmed minska graden av förtidsbörd för barnet. Lina Bergman är förlossningsläkare och docent vid Sahlgrenska och Felicia Andersson är forskningsassistent och sjuksköterska. Hör dem berätta om studiens upplägg, när, var och vilka som rekryteras, hur studien går till och de olika utfall man vill undersöka.Mer information om PI4 och övrig aktuell preeklampsiforskning hittar du här: www.preeclampsiaresearch.comAvsnittet sponsras av MAM Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans Samtal med Cwejman gästas av Mikael Landén, professor och överläkare i klinisk psykiatri vid Göteborgs Universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Adam Cwejman och Mikael Landén pratar om den stora ökning som skedde under 2010-talet av barn som sökte vård för könsdysfori, vad berodde det egentligen på? Och hur kommer den föreslagna lagändringen om rätten att byta juridiskt kön påverka, om alls, den utveckling vi har sett det senaste decenniet? --Samtal med Cwejman är en podd från Göteborgs-Postens ledarredaktion. Ansvarig utgivare: Christofer Ahlqvist Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I början av din graviditet får du information och erbjudande om fosterdiagnostik. För att du och din medförälder/partner ska kunna fatta ett beslut om att tacka ja eller nej till erbjudna fosterdiagnostiska metoder behövs ju mycket information, och ibland är det inte helt lätt att greppa allt kring metoderna.Vi vill gärna hjälpa er med detta, och tillsammans med en av våra favoritgäster - förlossningsöverläkare Ylva Carlsson från Sahlgrenska Universitetssjukhuset - går vi igenom fosterdiagnostikens olika metoder. Ylva svarar på våra - och dina - frågor kring första-trimester-ultraljud, rutinultraljud, KUB, NIPT, moderkaksprov och fostervattenprov, tillväxtultraljud, flöde och riktad ultraljud.När används vad, och vad kan man undersöka? Vad kan man inte undersöka med metoderna? Hur träffsäkra är metoderna, och vad finns det för nackdelar med dem? Vad händer om det upptäcks något avvikande, och vad menas med sannolikhet vid KUB? Allt detta - och mer - i veckans avsnitt!Vill du veta mer? Läs gärna på SNIFs hemsida: Material | Svenskt nätverk för information kring fosterdiagnostikAvsnittet sponsras av MAM Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I augusti förra året började Boubou Hallberg som sjukhusdirektör på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Här har han redan hunnit sätta upp ett tydligt mål: 2032 ska Sahlgrenska vara Europas ledande universitetssjukhus. I det här avsnittet berättar han mer om vägen dit, om känslan när han kliver in på en neonatalavdelning och varför han kallar Göteborg för lilla Boston. För dig som inte kan ta del av ljud, finns en transkribering av avsnittet här.

Du har precis fått reda på att du har prostatacancer. Chock, förtvivlan och rullgardinen dras ner i ditt liv. Du börjar tänka på alla i din omgivning som har dött i cancer, och nu kanske du står på tur. ” De första orden vi läkare ger patienter som har cancer påverkar dem resten av livet”, säger Ola Bratt, professor i klinisk cancerepidemiologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Ola Bratt är en av de ledande auktoriteterna i Sverige inom just prostatacancer. För patienter med lågriskcancer, där så kallad aktiv monitorering väntar, kan man enligt OIa Bratt, snarare vända det till ett glatt budskap: ”Jag har goda besked, de här vävnadsproverna vi tog för två veckor sedan visar ingen cancer som behöver behandlas”, och då sjunker axlarna ner på patienten, ”men vävnadsproverna visar också att cancercellerna inte är farliga nu men vi behöver följa upp dem.” Bara de här två meningarna kan vara skillnaden mellan ett livslångt trauma och en snabb acceptans. Ola Bratt menar att läkaren bör undvika att stämpla cancer i pannan på patienter som med mycket stor sannolikhet inte ens kommer att insjukna. Patienter med mellanriskcancer ställs inför ett helt annat dilemma. Ska de ta bort sin cancer via strålning eller operation? Idag överlämnas det valet i de flesta fall till patienten, som kastar sig på datorn och via Google börjar söka egen kunskap om biverkningar och rehabilitering. Kanske mer exakt vilken behandling som påverkar potens och läckage mest. ”De här beslutet får vi läkare inte överlämna till patienten”, säger Ola Bratt. ”Det är vi som har kunskapen och beslutet ska fattas ihop med patienten.” Samtalet med Ola Bratt blir en resa in i det mesta om prostatacancer som du behöver veta: - Varför PSA är ett osäkert cancerprov? - Vilka nya blodprover är på gång att spåra prostatacancer? - Hur diagnoskedjan förändras nu när magnetröntgen införs? - Om det är dags att ta bort begreppet cancer för de som har Gleeson 6 och idag stämplas som lågriskcancer? - Varför patienter med Gleeson 7 är den svåraste gruppen att ge rätt behandling till? - Varför Ola Bratt är motståndare till oorganiserad PSA-testning (typ att gå till vårdcentralen)? - Varför Ola Bratt fortfarande inte är övertygad om att införa nationell screening i Sverige? - Varför det är motiverat med screening för bröstcancer men inte för prostatacancer? I slutet av poddsamtalet riktar sig Ola Bratt till er lyssnare med två konkreta råd som jag tror att ni har stor nytta av. Prostatacancerpodden programleds av journalisten Henrik Frenkel, med spridd prostatacancer, och Anna Bill Axelsson, överläkare och professor i urologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

ICP (intrahepatisk cholestas) är det som tidigare kallades hepatos, och som innebär symtom som svår hudklåda och stegrade gallsyror i blodet under graviditeten.I veckans avsnitt gästas vi av två förlossningsläkare och forskare som berättar om ICP, om nya forskningsrön kring orsak, symtom och upprepningsrisk, och om den nya studien "TURRIFIC". Våra gäster är medicine doktor Ylva Carlsson, överläkare i obstetrik/gynekologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset respektive docent Gunilla Ajne, överläkare i obstetrik/gynekologi vid Karolinska Universitetssjukhuset. Tillsammans svarar de på våra och lyssnarnas frågor kring ICP och dess symtom, risker, upprepningsrisk, utredning och behandling. Varför kliar det så mycket? Måste man ta gallsyreprovet fastande? Kan levern skadas? Hur går det för fostret? Varför är K-vitamin extra viktigt till barn när mamman haft ICP?Ylva och Gunilla berättar också om den pågående studien "TURRIFIC", där man vill jämföra en ny behandling vid ICP - rifampicin - med ursodeoxycholsyra som nu används som symtomlindring. Vill du veta mer om "TURRIFIC", anmäla dig själv eller en patient som studiedeltagare? Kontakta: Dr Gunilla Ajne : 08-12387510. Spec-MVC KS HuddingeDr Ylva Carlsson: ylva.carlsson@vgregion.seVeckans avsnitt sponsras av MAM & NATURAL CYCLES Och du, med koden:BABYZ får du nu möjlighet att testa appen gratis i 7 dagar! Kika in på NATURAL CYCLESTips: Lyssna även till vår systerpodd - AMNINGSPODDEN Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ska man ha chansen att bota prostatacancer så måste man hitta den innan symptomen kommer - och då är det screening som gäller, säger professor Jonas Hugosson, som lett en studie på ny metodik för organiserad testning. Det är nu fem år sedan som Socialstyrelsen senast sade nej till att rekommendera screening för prostatacancer, alltså att alla män i en viss ålder ska bjudas in att bli testade. Motiveringen var att testningen i många fall leder till att män vars cancer var ofarlig i många fall ändå fick behandling, med livslånga problem och sänkt livskvalitet till följd av bieffekter som inkontinens och impotens.Men mycket har hänt sedan 2018. Många regioner har infört så kallad organiserad prostatacancertestning, som ett steg mot en kommande screening, och inte minst har ny teknik gjort att den så kallade överdiagnostiken börjat minska. Vi hör om nya forskningsresultat på denna metodik i den så kallade Göteborg 2-studien, och om hur Socialstyrelsen ställer sig till dem och till att i en nära framtid förorda allmän screening.Programmet sändes första gången 7 februari 2023.Medverkande: Ola Bratt, professor i klinisk cancerepidemiologi vid Göteborgs universitet och ordförande i den nationella arbetsgruppen för organiserad prostatacancertestning; Jonas Hugosson, professor i urologi vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset; Rebecka Arnsrud Godtman, docent i urologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare på Prostatacancercentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset; Mathias Fredriksson, enhetschef Socialstyrelsen.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Rågården i nordöstra Göteborg är en del av Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Här bedrivs rättspsykiatrisk vård med både akut och rehabiliterande verksamhet, men även rättspsykiatrisk öppenvård. I avsnitt 50 av Sahlgrenskapodden får vi följa med till akutenheterna och höra mer om hur det är att jobba här, både under dag- och nattetid. Medverkande är Hanna Solin, sjuksköterska och Marie Karlsson, nattskötare. För dig som inte kan ta del av ljud, finns en transkribering av avsnittet här.

Dagens forskningsresultat ger morgondagens rutinvård. Men en alltför liten andel av svensk vårdpersonal forskar, menar experter. Hur ska fler vilja prioritera att bidra till medicinska framsteg och vårdutveckling? Sedan 90-talets vårdbesparingar har utrymmet för vetenskap, forskning och kliniska studier krympt inom den svenska sjukvården, säger professorn och barnläkaren Petter Brodin, som oroas av utvecklingen. Söktrycket till tjänster som kombinerar forskning med arbete på klinik är lågt - en femtedel av utlysta tjänster under 2018-2020 kunde inte tillsättas. Men på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg pågår insatser för att få fler att välja en karriär som kombinerar forskning och klinik, säger sjukhusdirektör Ann-Marie Wennberg. I programmet medverkar också specialisten i ortopedi Emilia Möller Rydberg, som menar att hennes forskningsintresse har hjälpt patienten Klara Pettersson, bland många andra.Programmet är en repris från 19/12 2022.Medverkande: Emilia Möller Rydberg, ortopedspecialist Mölndals sjukhus; Klara Pettersson, patient; Petter Brodin, professor och barnläkare KI; Johan Söderholm, professor och överläkare i Nationella vårdkompetensrådets arbetsgrupp kring klinisk forskning; Ann-Marie Wennberg, sjukhusdirektör Sahlgrenska Universitetssjukhuset Göteborg.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

En huvudvärkskalender, stöd för egenvård och andra funktioner som ska hjälpa personer med migrän eller annan svår huvudvärk – det innehåller den nya Migränappen som Västra Götalandsregionen tagit fram. Appen är ett exempel på hur digitala lösningar kan vara till gagn för patienter och för att få resurserna i vården att räcka till. Medverkande: Sofia Juhlin Swärd, produktägare, och Mikael Edsbagge, ställföreträdande verksamhetschef vid neurosjukvården på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Transkriberad version av avsnitt 48.

För att hjälpa nya undersköterskor in i arbetet har Centralintensiven på Sahlgrenska Universitetssjukhuset en särskild avdelningslärare. Hon heter Marie Toresson och har 40 års erfarenhet inom intensivvård. I avsnitt #48 av Sahlgrenskapodden medverkar också undersköterskan Maria Karlsson, som har valt att specialisera sig inom intensivvård. För dig som inte kan ta del av ljud, finns en transkribering av avsnittet här.

Virus har varit betydelsefulla för mänskligheten, trots dess svåra effekter. Men vad beror det på att Läkemedelsverket berättat om covid-vaccinens effektivitet på ett annat sätt än vad en del lyssnare önskar? Det är lyssnarfrågor som får svar i Vetenskapsradion Hälsa om virus, covid19 och SARS-CoV-2. Andra frågor som ställs är: Hur kom det sig att två ynka procent tycks ha stått för 90 procent av smittspridningen av viruset som lett till covid? Vad är vitsen med virus – varför finns de överhuvudtaget? Om smittspridningen tar fart - vad behöver man tänka på med ventilation i offentliga lokaler? Hur ska man tänka om man vill träffa barnbarnen men slippa bli förkyld? Medverkar gör Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska Akademien och infektionsläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Carl-Johan Fraenkel, specialist i infektionsmedicin och vårdhygien vid Skånes universitets sjukhus samt Charlotta Bergquist, vaccinexpert vid Läkemedelsverket i Uppsala. Lyssnarfrågor kommer bland annat från Eli Bartole, Karim Said och Ann-Louise Boman. Reporter Tora Tomasdottir. Ny sändningsdagNästa vecka byter Vetenskapsradion Hälsa sändningsdag. Från och med 23 februari så är det TORSDAGAR 12.09 . Då blir det också repris på kvällen 20.35.

Ska man ha chansen att bota prostatacancer så måste man hitta den innan symptomen kommer - och då är det screening som gäller, säger professor Jonas Hugosson, som lett en studie på ny metodik för organiserad testning. Det är nu fem år sedan som Socialstyrelsen senast sade nej till att rekommendera screening för prostatacancer, alltså att alla män i en viss ålder ska bjudas in att bli testade. Motiveringen var att testningen i många fall leder till att män vars cancer var ofarlig i många fall ändå fick behandling, med livslånga problem och sänkt livskvalitet till följd av bieffekter som inkontinens och impotens.Men mycket har hänt sedan 2018. Många regioner har infört så kallad organiserad prostatacancertestning, som ett steg mot en kommande screening, och inte minst har ny teknik gjort att den så kallade överdiagnostiken börjat minska. Vi hör om nya forskningsresultat på denna metodik i den så kallade Göteborg 2-studien, och om hur Socialstyrelsen ställer sig till dem och till att i en nära framtid förorda allmän screening.Medverkande: Ola Bratt, professor i klinisk cancerepidemiologi vid Göteborgs universitet och ordförande i den nationella arbetsgruppen för organiserad prostatacancertestning; Jonas Hugosson, professor i urologi vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset; Rebecka Arnsrud Godtman, docent i urologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare på Prostatacancercentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset; Mathias Fredriksson, enhetschef Socialstyrelsen.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Dagens forskningsresultat ger morgondagens rutinvård. Men en alltför liten andel av svensk vårdpersonal forskar, menar experter. Hur ska fler vilja prioritera att bidra till medicinska framsteg och vårdutveckling? Sedan 90-talets vårdbesparingar har utrymmet för vetenskap, forskning och kliniska studier krympt inom den svenska sjukvården, säger professorn och barnläkaren Petter Brodin, som oroas av utvecklingen. Söktrycket till tjänster som kombinerar forskning med arbete på klinik är lågt - en femtedel av utlysta tjänster under 2018-2020 kunde inte tillsättas. Men på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg pågår insatser för att få fler att välja en karriär som kombinerar forskning och klinik, säger sjukhusdirektör Ann-Marie Wennberg. I programmet medverkar också specialisten i ortopedi Emilia Möller Rydberg, som menar att hennes forskningsintresse har hjälpt patienten Klara Pettersson, bland många andra.Medverkande: Emilia Möller Rydberg, ortopedspecialist Mölndals sjukhus; Klara Pettersson, patient; Petter Brodin, professor och barnläkare KI; Johan Söderholm, professor och överläkare i Nationella vårdkompetensrådets arbetsgrupp kring klinisk forskning; Ann-Marie Wennberg, sjukhusdirektör Sahlgrenska Universitetssjukhuset Göteborg.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

I Sverige får ungefär 500 kvinnor per år diagnosen cervixcancer, alltså cancer i livmoderhalsen. En av dem är sjuksköterskan Mathilda Bodemyr som efter fertilitetsbevarande kirurgi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och en lång IVF-process, idag har en dotter – och är friskförklarad från sin cancer. Hör avsnitt #47 av Sahlgrenskapodden där hon berättar sin historia. För dig som inte kan ta del av ljud, finns här en transkribering av avsnittet.

En femte dos rekommenderas för alla över 65 år mot covid19. Men det är långt ifrån alla på äldreboende och i hemtjänst som ännu fått covidvaccineringen. Bara 60 procent av de som bor på äldreboenden, så kallat särskilt boende, har enligt Folkhälsomyndigheten hittills vaccinerats med en femte dos mot covid19. Inom hemtjänsten är det endast 42 procent som fått den senaste dosen.  Vad beror det på? Uppfattar personalen att pandemin har tagit slut? Experter och verksamma berättar om vad det kan betyda för de äldre sköra, och för hälsovården i höst. Medverkar gör Sara Byfors, avdelningschef för mikrobiologiavdelningen på Folkhälsomyndigheten, Anna Gillman, biträdande smittskyddsläkare i region Uppsala, Birgitta Sahlström, verksamhetschef för Vaccination Värmland, Magnus Gisslen, professor i infektionssjukdomar vid Göteborgs universitet och överläkare på infektionskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Karin Bondestam, verksamhetschef på äldreboende Villa Hovstallet i Uppsala, och 82-åriga Ulla-Lis Karlsson Lundvall.  Programledare och producent Annika Östman annika.ostman@serigesradio.se  

Ska utrotade arter återinföras? Varför känner vi ett sug efter sött? Och vad hade högerpartierna på Tidö slott att göra? Dessutom: Hett på dansgolvet, Kardashians krimpodd - och ännu mer broddar. Väldigt många arter har försvunnit från jordens yta, och inte sällan är det människan som har utrotat dem. I dag ställer vi frågan om vi har ett ansvar inte bara att skydda utrotningshotade djur, utan också att återintroducera arter som försvunnit. Och ska vi försöka förvilda de djur vi har domesticerat under årtusendenas lopp? Vi frågar Carl-Gustav Thulin, docent vid Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi på SLU, som forskar på faunarestaurering och "rewilding".Nyligen presenterade Världshälsoorganisationen, WHO, ett förslag till nya rekommendationer när det gäller sötningsmedel. Rådet är att undvika dem, eftersom risker inte kan uteslutas. WHO uppmanar oss att välja nyttig mat istället för produkter med sötningsmedel i. Men det kräver ju att man samtidigt blir fri från eventuellt sötsug. Hur blir man det? Med oss från studion i Göteborg är Ingrid Larsson, docent i näringsfysiologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.Under helgen träffades partierna i Ulf Kristerssons regeringsunderlag på Tidö slott utanför Västerås. Finns det en djupare symbolik i valet av mötesplats undrar vi? Och vem är dagens motsvarighet till Axel Oxenstierna?Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Olle Björkman

”Vi vill inte skicka in någon till akuten i onödan - vi vill skapa värde.” Ett avsnitt om ett konkret exempel, personcentrerad mobil röntgen med Tony Jurkiwicz Projektledare Mobil Röntgen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Robert Höglind verksamhetsutvecklare Västra Götalandsregionen. Ett samverkansprojekt mellan region, kommun, patienter/närstående, äldreomsorg, primärvård, specialistvård och olika professioner. Ett inspirerande exempel på hur utvecklingsarbete verkligen skapar värde för de vi är till för!

Nyligen kunde en tre månader gammal patient med epilepsi, och flera anfall per dag, opereras på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I processen konsulterades det europeiska referensnätverket för svårbehandlad epilepsi, EpiCARE, där Sahlgrenskateamet kan få hjälp av europeiska kollegor men även bidra med sin expertkunskap för att hjälpa patienter i andra länder. Sahlgrenskapodden #46 gästas av Tove Hallböök, docent, biträdande centrumföreståndare på Centrum för högspecialiserad epilepsisjukvård och verksamhetsöverläkare på barnneurologen, Drottning Silvias barnsjukhus. Medverkar gör också Johan Bjellvi, överläkare och medicine doktor inom neurologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. För dig som inte kan ta del av ljud, finns här en transkribering av avsnittet.

Apkoppor sprids i världen, och WHO har klassificerat sjukdomen som internationellt hot mot människors hälsa. Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, ger en aktuell bild av apkoppor, både när det gäller läget i vården, möjligheten till vaccin och behandling och forskningsläget i världen. Intervjuar gör Elin Lindström, kommunikatör på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Missförhållanden kan uppstå på alla arbetsplatser, och från och med i år ska alla kommuner och regioner ha inrättat en visselblåsarfunktion. I Västra Götalandsregionen startar den nya tjänsten 17 juli, där anställda kan rapportera om oegentligheter helt anonymt. I avsnitt 45 av Sahlgrenskapodden medverkar Valeria Castro, specialistläkare i internmedicin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som själv varit den som sagt ifrån om en ohållbar situation på jobbet. Intervjuar gör kommunikationsdirektör Anders Goliger. För dig som inte kan ta del av ljud, finns här en transkribering av avsnittet.    

Samma vecka som Ryssland invaderade Ukraina, skickades den första lastbilen med materialbistånd från Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Västra Götalandsregionen. I avsnitt 44 av Sahlgrenskapodden medverkar Anders Lygdman, ansvarig för internationellt materialbistånd på Sahlgrenska International Care, som samordnar arbetet. Hör om insatsen i krigets Ukraina, vilken typ av material som efterfrågas och vad du som vill engagera dig kan göra. Kommunikationsdirektör Anders Goliger intervjuar. För dig som inte kan ta del av ljud, finns här en transkribering av avsnittet.

Detta har jag sett fram emot. Ett avsnitt om ett av mina favoritämnen. Nämligen ketos, ketoner och ketogen kost. Enkelt uttryckt handlar det om en strikt lågkolhydratkost. Striktare än t ex LCHF. På svenska fina sidan DietDoctor.se kan man läsa att Ketogen kost är särskilt effektiv för att minska överflödigt kroppsfett, minska hunger samt förbättra typ 2-diabetes och metabolt syndrom, som tros ligga bakom många av vår tids största hälsoproblem. I en, enligt mig, övermedicinerad värld, så är ju detta oerhört intressant. På 1177 kan man t ex läsa att ketogen kost kan prövas vid epilepsi, när man inte når framgång med läkemedelsbehandling. Men, som ofta när något enkelt och billigt verkar effektivt på våra hälsoproblem så kommer också kritiska röster… "Ketogen kost är i grunden ingen hälsosam kost för majoriteten av befolkningen", säger Ingrid Larsson dietist på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Kostens popularitet överskrider det vetenskapliga forskningsunderlaget som finns, och med kosten kommer en mängd biverkningar. Vanliga biverkningar är bland annat förstoppning, illamående och hos vissa personer påverkas den kognitiva förmågan. Det mycket höga innehållet av fett, särskilt mättat fett, kan leda till förhöjda nivåer av blodfetter. Vanligtvis får man inte heller i sig tillräckliga mängder av vitaminer och mineraler, säger Ingrid Larsson. I detta avsnitt försöker vi reda ut en del frågetecken. Och den som ska hjälpa mig med det är Anders Murman. Anders har en gedigen meritlista: Är partikelfysiker Har jobbat med medicinteknik i många år Har varit verksam drygt 20 år inom strålbehandling av cancer Har också arbetat med farmakologi och beroendesjukdomar Är medgrundare, VD och utvecklare på Diversify som bl a tagit fram en ketonmätare som vi pratar om i avsnittet I avsnittet kommer vi bl a in på: Vad är ketos, ketoner och ketogen kost? Vad säger oss evolutionen? Hur gör man för att (snabbt) komma i ketos? Fasta och ketos… Faktorer som gör att man ramlar ur ketos Kan ketos vara farligt? Om man medicinerar du för högt blodtryck eller diabetes Hjärnan behöver väl glukos…? Hur mäter man ketoner? Vad är metabol flexibilitet och hur får man det? Keto-Flex kost? Ketoners koppling till sjukdomar Cancer & keto Ketogen kost & insulin Har du tankar och synpunkter kring ämnet blir jag såklart glad om du delar med dig i kommentarerna.› Ketonmätaren Acetrack (du får 400 kr rabatt med koden feelgoodhavefun)› Elitista HealthQlub (som nämns i intervjun)Passa på att signa upp dig på Elitista HealthQlub idag och få kostnadsfri access till en massa innehåll och verktyg som hjälp på din kommande eller pågående livsstilsförändring. Gäller fram till sista juli 2022.Detta ingår i prenumerationen: Online-event live 1 gång/månad Veckobrev med lifehacks, tips och nyheter Onlinelunch/frågestund/peptalk tillsammans med någon av våra kursledare eller spännande gäster 1 gång/vecka Rabattkoder Exklusiv tillgång till nya recept, tips och inspiration Rabatterade priser på Elitistas kurser Trevlig lyssning! /Benny

“En av vårdens stora utmaningar är att det behövs mer personal. Den avlastning som vi kan få från AI och annan teknik spelar jättestor roll.” Det säger Ann-Marie Wennberg, sjukhusdirektör på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och exemplifierar med radiologin: “Där det skapas enorma mängder data och som tekniken kan hjälpa oss att hantera mycket snabbare. Rätt använd […]

Högt blodtryck, hypertoni, är den sjukdom som bidrar till mest förlorade år av ett liv, i världen, säger Jonas Spaak, docent i kardiologi. Detta trots att sjukdomen är känd och går att behandla. Det finns egentligen bara ett sätt att ta redan på om du har högt blodtryck eller inte. Du måste ta ett test. Du kan nämligen gå med ett livshotande tillstånd utan att känna till det då symptomen inte behöver vara särskilt allvarliga. Det kan handla om dimsyn, lätt illamående och annat mer eller mindre vardagligt. Jonas Spaak: Eftersom personen ibland inte har några symptom och inte känner sig sjuk kan det vara svårt att få de till att ta tester. Och nästa problem är att få de till att genomgå behandling. Mikael Elam vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset ser högt blodtryck som ett stort program som växer lavinartat: Enligt WHO så är hjärtkärlsjukdom vår viktigaste sjukdomsgrupp och just högt blodtryck har utsetts till världens mest sjukdomsalstrande sjukdom.Gäster i programmet: Jonas Spaak, docent i kardiologi vid Danderyds sjukhus. Mattias Carlström, professor i kardiorenal fysiologi vid Karolinska institutet.Mikael Elam, professor i klinisk neurofysiologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.Medverkande: Ebba Malmqvist, forskare vid Lunds Universitet, Bo Jacobsson, professor i obstetrik och gynekologi, Daniel Wihlborg, psykolog.Programledare: Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent: Shang Imam.Reportrar: Sebastian Hedlund, Ninos Chamoun.Programmet är direktsänt. 

Nästa vecka tas restriktionerna mot covid-19 bort, samtidigt ligger smittspridningen på rekordhöga nivåer. Hur går det ihop och hur ska vi leva nu? Medverkar gör Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet och Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska Akademien och överläkare på infektionskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Samuel Larsson, Sveriges Radios korrespondent i Danmark, är också med. Programledare Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.seProducent Jonna Westin  jonna.westin@sverigesradio.se

När omikronsmittan skenar har det blivit brist på både blodgivare och personal på landets blodcentraler. Hur klarar vården bristen på blod? Kan konstgjort eller odlat blod vara en lösning? Bara två procent av svenskarna är blodgivare, och blod är inte sällan en bristvara inom vården. Det är en livsnödvändig del av såväl akutvård som behandlingen av många kroniska sjukdomar. Men nu är det många blodgivare och personal på blodcentralerna som är sjuka eller sitter i karantän. Hur ska vården lösa blodbristen nu och i framtiden? Kan bättre nationell samordning av det blod som finns hjälpa, eller kan konstgjort blod bli lösningen? I programmet medverkar blodgivaren Maria Andersson Persson, Maria Kvist från blodcentralen i Stockholm, Anna-Karin Norrman på GeBlod på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Christina Lundell på Unilabs blodverksamhet och Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitetMedverkande: Maria Andersson Persson, blodgivare Skövde; Maria Kvist, överläkare Blodcentralen Stockholm; Christina Lundell, chef för delar av blodverksamheten hos Unilabs; Anna-Karin Norrman, enhetschef GeBlod Sahlgrenska Universitetssjukhuset Göteborg; Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare i Region Skåne.Reporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se 

Operationsköerna som vuxit under pandemin har under hösten stadigt minskat på Sahlgrenska Universitetssjukhuset - bland annat tack vare extrainsatser gjorda med en unik metod. Nu trappar sjukhuset ytterligare upp satsningen på att beta av köerna. I Sahlgrenskapodden avsnitt 43 berättar intitiativtagare och verksamhetschef Anna Elander om det speciella sätt som arbetet drivs på och om planerna inför 2022 att ge fler patienter vård inom närtid.  Medverkar gör också narkosläkare Hamid Mansouri, en av flera pensionerade specialister som varit inne och jobbat med kökortningsprojektet. För dig som inte kan ta del av en ljudfil, finns här en transkribering av avsnittet. 

Omväxlande, utvecklande och roligt. Otroligt svårt och därför stimulerande. Så beskriver Monica Löfgren och Carl Demirtas Sjödin sina jobb som intensivvårdssjuksköterskor på centralintensiven på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. De har på sjukhuset totalt nästan 400 kollegor som kan titulera sig detsamma – en roll som går att utveckla och växa i nästan hur mycket som helst, inte minst genom de forskningsmöjligheter som erbjuds. Om specialiteten intensivvårdssjuksköterska handlar avsnitt 42 av Sahlgrenskapodden. Hör Carl och Monica berätta om vad det är som gör att de fastnat för sina jobb, varför de trivs så bra på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och vilka egenskaper en bra IVA-sjuksköterska bör ha. För fler kollegor behövs! För dig som inte kan ta del av ljud, finns här en transkribering av avsnittet. 

Preexpositionsprofylax, PrEP, är ett läkemedel som tas i förebyggande syfte för att inte få hiv. I Sverige har PrEP skrivits ut i några år nu, framförallt till män som har sex med män och som har en ökad risk att få hiv.  I det här programmet pratar vi både med överläkaren Petra Tunbäck och "Peter" som berättar om sina egna erfarenheter av att använda PrEP.    Petra Tunbäck, överläkare vid verksamheten för Hud- och Könssjukvård, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

I framtidens sjukvård kommer AI, artificiell intelligens, enligt många att förändra förutsättningarna till det bättre och inte minst avlasta vårdpersonalen. Forskningen på området är omfattande och redan idag är AI långt framme när det gäller till exempel att analysera röntgenbilder. Om AI:s potential och utmaningar i sjukvården handlar avsnitt 41 av Sahlgrenskapodden. Du hör Magnus Kjellberg, chef för Sahlgrenska Universitetssjukhusets nya AI-kompetenscentrum och Helena Odenstedt Hergès, docent och vårdenhetsöverläkare på neurointensiven på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. För dig som inte kan ta del av en ljudfil, finns här en transkibering av avsnittet.

I veckan kom beslutet om att även tolv till femton år gamla barn ska erbjudas vaccin mot covid-19 i Sverige. Vad ligger bakom beslutet nu och vilka avvägningar har gjorts? Per Brolin, barnläkare vid Karlstads centralsjukhus och Svenska Barnläkarföreningens representant i covid-19-vaccinfrågor, svarar en orolig mamma om varför hon ska vaccinera sitt barn. Veronica Arthurson, enhetschef för läkemedelssäkerhet på Läkemedelsverket, förklarar vilka biverkningar vaccinen kan ge. Medverkar gör också Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademien i Göteborg och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Programledare Annika Östman annika.ostman@sverigesradio.se Producent Jonna Westin jonna.westin@sverigesradio.se

Vissa elsparkscykeluthyrare har valt att låsa de norska elsparkcyklarna så att de inte går att använda nattetid. Det är nämligen då de flesta olyckorna sker, ofta tillsammans med alkohol. Här i Sverige har restriktionerna precis lättats. Semesterglada svenskar släpps ut i sommarnatten och krogarna har öppet längre. Då blir det lätt att man hyr en hoj på vägen hem. Hur påverkar det landets akutmottagningar? Hur ser vården på riskerna och reglerna kring elsparkcyklarna? Det pratar vi om i dagens avsnitt av Aftonbladet Daily. Gäst: Ragnar Ang, överläkare på traumavårdsenheten på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Programledare: Liv Elgenklöw.

I detta avsnitt pratar vi om kliniska prövningar. Varför är det viktigt och hur kan vi i Sverige bli bättre på det? Med oss för att diskutera det här har vi Karin Eriksson, forskningschef på Cancerfonden, och Anna Mannfalk, regionråd i Region Skåne. I vårt reportage berättar Annika Baan, chef för prövningsenheten inom onkologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, om hur hon ser på läget för klinisk forskning i Sverige samt om vilka ambitioner de har på Sahlgrenska. Vi får även en spaning inom ämnet från Anna Nilsson Vindefjärd som är generalsekreterare för ForskaSverige!.

Som 14-åring bevittnade hon en förlossning i hemlandet Etiopien och bestämde sig för att bli barnmorska. I dag jobbar Samira Osman på förlossningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och driver ett av Sveriges största vårdkonton på Instagram: forlossningen_ostra.  I avsnitt 40 av Sahlgrenskapodden berättar hon om sitt jobb, en vanlig fråga från följare och något vi kommer att få se mer av på kontot framöver - dans! För dig som inte kan ta del av en ljudfil, finns här en transkibering av avsnittet.

Ätstörningar kan drabba alla, men de drabbar oftast unga kvinnor. Nu kan forskningen säga allt mer om orsakerna till att ätstörningar utvecklas. Genetiken spelar en stor roll. Stort fokus har legat på sociala orsaker som kan påverka att ätstörningar utvecklas, och det med rätta. Men med hjälp av bland annat tvillingstudier har forskningen även funnit viktiga genetiska samband. Men ännu saknas en samlad kunskap inom vården för hur man behandlar ätstörningar och hur man möter patienter med en ätstörning. I Socialstyrelsens rapport från 2019 konstaterar man till exempel att vissa regioner inte erbjuder evidensbaserade behandlingar på grund av ekonomiska skäl eller kompetensbrist. Och än så länge finns det inte evidensbaserade metoder för alla ätstörningsdiagnoser. Exempelvis vet vi inte riktigt hur man botar bulemi hos barn eller anorexia hos vuxna. Däremot vet vi mer och mer om varför vissa personer får en ätstörning. Och att ätstörningar inte skulle gå att bota, är helt fel. Många blir friskförklarade från sin ätstörning. Lyssna också på P1 Dokumentär om ätstörningar och sociala medier, serien Ätstört Internet. Medverkande: Anne-Line Solberg, enhetschef på Ätstörningsmottagning barn och unga vuxna, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Elisabet Wentz, professor och specialistläkare vid sektionen för psykiatri och neurokemi vid Sahlgrenska akademin, Gisela van der Ster, dietist och doktor i medicinsk vetenskap, Ebba Lilia och "Sanna", med erfarenheter av vård för sina ätstörningar. Hit kan du vända dig om du eller någon i din närhet har en ätstörning: https://www.friskfri.se/ https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/atstorningar/atstorningar/ Reporter Lasse Edfast lasse@edfast.se Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Gunilla träffar Hans Törnblom som är docent och specialistläkare inom mag- tarmsjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Vilka är orsakerna till långvarig buksmärta? Beror det på inflammation eller födoämnesallergi? Kan det till och med vara ärftligt? Vilka behandlingar fungerar bäst? Av Gunilla Brodda Jansen. Musik: Mats Möller Copyright Gunilla Brodda Jansen 2021 Produktion: Spoon

I detta avsnitt pratar vi om avancerade läkemedelsterapier tillsammans med Lise-lott Eriksson som är ordförande för Blodcancerförbundet samt Ann Novotny som är ansvarig för ATMP Center vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och projektledare för Gothia Forum. Kristina Kannisto som är projektledare vid Karolinska Centrum för Cellterapi delar med sig av en spaning inom samma ämne.

Den aktör som klarat pandemin med störst förtroende är sjukvården i Sverige. Men hur länge klarar sjukvården att arbeta under så högt tryck? Sahlgrenska Universitetssjukhuset är Sveriges största sjukhus sett till antal anställda. Vad har dom lärt sig av pandemin som kan effektivisera vården i framtiden? Ann-Marie Wennberg Larkö, sjukhusdirektör på Sahlgrenska universitetssjukhuset är veckans gäst i Ekots lördagsintervju. Kommentar: Anna Larsson, medicinreporter på Ekot. Därefter om Liberalerna som står inför ett viktigt vägval i regeringsfrågan. Partiet är djupt splittrat och bråket sker inför öppen ridå. Samtal med Ekots politikreportrar Lova Olsson och Karin Runblom. Programledare: Monica Saarinen Producent: Viktor Mattsson Tekniker: Jari Hänninen Ekots lördagsintervju lordagsintervjun@sverigesradio.se

Det är lätt att tro att det jobbigaste med epilepsi är själva anfallen. Men för de flesta med epilepsi är det livet mellan anfallen som är svårast. Sofia Ljunggren, legitimerad psykolog och psykoterapeut på Neurosjukvården Sahlgrenska Universitetssjukhuset, berättar om hur det går till att få en neuropsykiatrisk utredning och hur man kan få hjälp med de allra mörkaste tankarna.

Varför muterar virus, funkar vaccinen mot de nya mutationerna av coronaviruset och är vi på väg in i en tredje våg? En del talar för det – medan annat talar emot. I avsnitt 38 av Sahlgrenskapodden berättar Magnus Lindh, virolog, professor och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset om de nya mutationerna och svarar på lyssnarnas frågor. Avsnittet är inspelat via länk. För dig som inte kan ta del av en ljudfil, finns här en transkribering av avsnittet.

Hösten 2020 blir Malmö FF svenska mästare för 21:a gången. Några dagar senare är halva laget smittat av corona, trots strikta förhållningsätt. Hur kom smittan in i laget och hur gick spridningen till? En spelare, MFF:s lagkapten Anders Christiansen, testas ett par dagar innan match och får ett negativt svar. När matchen sparkas igång har han inga symptom och han är frisk nog att göra mål. Men bara några timmar efter matchen testar han positivt för covid. Många av hans lagkamrater smittas också, men ingen i motståndarlaget verkar ha smittats. Hela tiden lär sig forskningen mer om hur coronaviruset infekterar människokroppen och förs vidare. Vi följer virusets väg från fotbollsplanen, in i näsan, genom cellmembranet, in i cellen och vidare ut i kroppens andra delar. I programmet medverkar Niclas Carlnén, VD för Malmö FF; Anders Nystedt, smittskyddsläkare i region Norrbotten, Tomas Bergström, professor i klinisk mikrobiologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, och Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar på Sahlgrenska Akademin och överläkare på Östra sjukhuset i Göteborg. Reporter Lasse Edfast lasse@edfast.se Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Hur kan sjukhuset tillvarata de yngre medarbetarnas perspektiv på bästa sätt? I avsnitt 37 av Sahlgrenskapodden är Karin Bengtsson, operationssköterska, och Marielle Kellgren, sjuksköterska och sektionsledare gäster. Båda är representanter för Yngreforum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som arbetar för att synliggöra unga medarbetares åsikter och idéer. För dig som inte kan ta del av en ljudinspelning, finns här en transkribering av avsnittet. 

Vad är NECT? Narrative Enhancement Cognitive Therapy del 2   Bli en bättre behandlare med Lena Olsson-Lalor. Gäst: Nina Möller och Elin Kjellenberg   Detta är ett klipp från avsnitt 183. Du kan lyssna på hela avsnittet genom att prenumerera på KBT-podden här.   I avsnittet får du svar på frågorna: Hur är behandlingsmanualerna uppbyggda? Vad innehåller de 5 delarna i NECT? Hur går behandlingsarbetet till? Förloppet, antal sessioner, behandlingens längd, innehållet och hur det är att jobba i grupp samt lite forskning   Lena Olsson-Lalor hjälper dig att sortera, informerar och inspirerar dig till att bli en bättre behandlare.   Lena Olsson-Lalor Leg.psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi - KBT, MI-trainer, certifierad i Prolonged Exposure samt rektor för grundläggande psykoterapiutbildning, KBT i Luleå. Nina Möller är leg. psykolog och arbetar inom psykiatri psykos vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Elin Kjellenberg är leg. psykolog och arbetar inom psykiatri psykos vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.   Här kan du se boktips, läsa sammanfattning mm och starta din prenumeration   KBT-podden publiceras av KBTarna - Bli en bättre behandlare BBB   Kontakt: http://www.blienbattrebehandlare.se  info@blienbattrebehandlare.se    Avsnitt 183 publicerades första gången 28 december 2020 i KBT-poddens arkiv

Vad är NECT? Narrative Enhancement Cognitive Therapy del 1   Bli en bättre behandlare med Lena Olsson-Lalor. Gäst: Nina Möller och Elin Kjellenberg   Detta är ett klipp från avsnitt 182. Du kan lyssna på hela avsnittet genom att prenumerera på KBT-podden här.   I avsnittet får du svar på frågorna: Vad är NECT? Forskning om NECT? Vad menas med begreppet självstigma? Hur tänker man om skam? Vilken är målgruppen för NECT? Vad är målsättningen med NECT?   Lena Olsson-Lalor hjälper dig att sortera, informerar och inspirerar dig till att bli en bättre behandlare.   Lena Olsson-Lalor Leg.psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi - KBT, MI-trainer, certifierad i Prolonged Exposure samt rektor för grundläggande psykoterapiutbildning, KBT i Luleå. Nina Möller är leg. psykolog och arbetar inom psykiatri psykos vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Elin Kjellenberg är leg. psykolog och arbetar inom psykiatri psykos vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.   Här kan du se boktips, läsa sammanfattning mm och starta din prenumeration   KBT-podden publiceras av KBTarna - Bli en bättre behandlare BBB   Kontakt: http://www.blienbattrebehandlare.se  info@blienbattrebehandlare.se    Avsnitt 182 publicerades första gången 21 december 2020 i KBT-poddens arkiv

Vården av sköra äldre har debatterats flitigt under coronapandemin. I avsnitt 35 av Sahlgrenskapodden berättar områdeschef Maria Taranger och Shirin Pazireh, sektionschef inom Medicin, geriatrik och akutsjukvård vid Östra sjukhuset, om sina observationer från vårens stora våg av sköra äldre patienter med covid-19 som kom till Sahlgrenska Universitetssjukhuset - och vilka lärdomar de tagit med sin in i andra vågen. För dig som inte kan ta del av en ljudinspelning, finns här en transkibering av avsnittet.

Gravida kvinnor är en av de mest utsatta grupperna under coronapandemin. De kan inte avstå från vård, de och deras barn riskerar komplikationer till följd av viruset och de går miste om viktigt stöd när förlossningskliniker inför restriktioner för deras partners närvaro. Medverkande Jean-Luc af Geijerstam, generaldirektör, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys Anna Hagman, överläkare vid Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och ordförande, Perinatal-ARG (en arbetsgrupp inom svensk förening för obstetrik och gynekologi) Elin Naurin, docent i statsvetenskap och Wallenberg Academy Fellow vid Göteborgs universitet Désirée Pethrus (KD), riksdagsledamot, jämställdhetspolitisk talesperson och socionom Anna Vikström (S), riksdagsledamot, med dr och legitimerad barnmorska Ilinca Benson, vice vd SNS, leder samtalet.

Ring P1 från Göteborg med telefonväkteri om coronaviruset med Magnus Gisslén, professor och överläkare på infektionskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Programledare: Emmy Rasper, ansvarig utgivare: Hanna Toll

Hur är det att bedriva kommunikationsarbete på ett sjukhus? Anders Goliger, kommunikationsdirektör vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset är veckans gäst i Kommunikationspodden.  Han var först journalist i 20 år vid exempelvis Tv4 och GöteborgsPosten. Bland annat arbetade han med Uppdrag Gransknings legendariske journalist Nils Hansson. I dag är Anders Goliger högst ansvarig för kommunikationen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Nils Hansson är väl den sista du skulle vilja ha ett telefonsamtal från i din nuvarande roll?- Nej det håller jag inte riktigt med om. Det granskande journalistiken bidrar till mycket bra. Samtidigt är det ju inte det roligaste samtalet man kan ta i tjänsten, men det är viktigt att offentlig sektor granskas. Den hållningen måste man ha i mitt jobb, säger Anders Goliger.  Att jobba med kommunikation för ett sjukhus föreställer jag mig kan vara ett av de mest utmanande kommunikationsjobben man kan ta, fanns det några saker som gjorde att du tvekade inför att du skulle börja? Vad Anders svarar kan du höra i veckans avsnitt.  Kommunikationspodden produceras av Storstad i samarbete med Resumé.

Hur påverkas arbetet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset när det sker skottlossningar i Göteborg? I avsnitt 34 berättar Patric Antonsson, sjuksköterska på akuten Sahlgrenska och regional traumakoordinator, hur det går till när en skottskadad person kommer till akuten och hur teamet förbereder sig på ett traumalarm. För dig som inte kan ta del av en ljudinspelning, finns här en transkibering av avsnittet.

Gravida kvinnor är inte en uttalad riskgrupp, men uppmanas vara försiktiga för att undvika att smittas av covid-19. Detta poddavsnitt handlar om ett nytt nationellt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I podden medverkar Karolina Lindén, forskare och barnmorska, samt Verena Sengpiel, forskare och förlossningsläkare. COPE studien: www.copestudien.se Svenskt nätverk för Nationella Kliniska Studier inom obstetrik och gynekologi, SNAKS: www.snaks.se Folkhälsomyndigheten: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/gravida/ Arbetsmiljöverket: Gravida och covid-19 på arbetsplatsen: https://www.av.se/nyheter/2020/gravida-och-covid-19-pa-arbetsplatsen--forsiktighetsprincipen-ska-rada/

Hur en svår covidinfektion påverkar kroppen på lång sikt är än så länge ett oskrivet blad. På Sahlgrenska Universitetssjukhuset förbereds nu en stor klinisk forskningsstudie där man, 12 månader efter utskrivning från intensivvården, bland annat kommer att titta på fysisk aktivitetsnivå, kognitiv förmåga och hjärntrötthet. Gäst i avsnitt 32 är Carina Persson, docent och överfysioterapeut på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som leder studien. För dig som inte kan ta del av en ljudinspelning, finns här en transkibering av avsnittet.

Ring P1 från Göteborg med telefonväkteri om coronaviruset med Magnus Gisslén, professor och överläkare på infektionskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Programledare: Belinda Olsson, ansvarig utgivare: Hanna Toll

Återhämtningen efter en svår covidinfektion kan bli lång. Sahlgrenska Universitetssjukhuset är först i landet med ett särskilt rehabteam som ska hjälpa covidpatienterna tillbaka till vardagen. I avsnitt 31 av Sahlgrenskapodden gästar Katharina Stibrant Sunnerhagen, överläkare och professor i rehabiliteringsmedicin inom neurosjukvården och berättar mer om vägen tillbaka efter covid-19. Avsnittet är del 3 i patientens tre steg genom covid-vården.

Vad ska jag välja för utbildning? Kommer jag få något jobb? Kommer jag klara mig ekonomisk? Vill någon leva tillsammans med mig och kommer jag kunna få barn? Måste jag transplanteras? Dödsångest?  De flesta av dessa frågor är frågor som de flesta ställer sig någon gång i livet och som kan skapa ångest och oro. Men för den som har en kronisk sjukdom måste frågorna också ställas i relation till sjukdomen och det kan bidra till psykisk ohälsa. I detta avsnitt samtalar Matilda och Sanna om sina erfarenheter av psykisk ohälsa, vad de tror bidrar till att man mår dåligt när man har en kronisk sjukdom. Men de samtalar också på ett hoppfullt och härligt sätt om vad man kan göra för att må bra och hitta balans i livet. Som att åka runt i en buss till exempel. I avsnittet hör vi också Stina Järvholm som är psykolog på CF-centret för vuxna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Hon får bl a frågan om vården prioriterar den psykiska hälsan i mötet med patienterna. Tack Stina, för att du ställde upp och svarade på våra frågor!  

Ring P1 från Göteborg, idag med telefonväkteri om coronaviruset med Magnus Gisslén, professor och överläkare på infektionskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Programledare: Tomas Tengby

Hur fungerar coronaviruset, finns det superspridare och kan personer utan symtom smitta? Magnus Lindh, virolog, överläkare och professor på Sahlgrenska Universitetssjukhuset är gäst i avsnitt 25 av Sahlgrenskapodden. Avsnittet spelades in 2 april.

Avsnitt 17 av Fysioterapeuternas podd ”En podd i rörelse” är ett specialavsnitt utifrån fysioterapeuternas roll inom intensivvården vid Covid-19, och det framtida stora behovet av rehabiliterande insatser för patienter som tillfrisknat. Förbundets ordförande Stefan Jutterdal samtalar med universitetssjukhusöversjukgymnast Monika Fagevik Olsén på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, sjukgymnast Ulrika Holdar, specialist inom intensivvård på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och sjukgymnast Maria Sehlin, specialist inom intensivvård på Norrlands universitetssjukhus, Umeå. (Notera att ljudkvaliteten inte är av lika hög kvalitet som vanligt då samtliga medverkade var med på distans uppkopplade via webben.)Den nationella plattformen för fysioterapeuter om Covid-19 har blivit klar och finns på: https://ki.instructure.com/courses/4193

Ring P1 från Göteborg, idag med telefonväkteri om coronaviruset med Magnus Gisslén, professor och överläkare på infektionskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Programledare: Janne Josefsson

Hör Johannes Nordholm, krisstödssamordnare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han berättar hur Sahlgrenska Universitetssjukhuset hjälper personer i kris med ett digitalt krisstödscenter och hur man kan hantera den oro som finns i samhället. Avsnittet spelades in 26 mars.

Resurserna är knappa inom sjukvården, men vem ska de egentligen läggas på? Det kliniska arbetet på ett sjukhus innehåller svåra, etiska beslut som baseras på tre lagstiftade principer: människovärdesprincipen, behov- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitet. I det här avsnittet möter vi Lars Sandman, professor i etik och ordförande för etiska rådet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Hör Elmir Omerovic, överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och en av Sveriges ledande forskare, om det mystiska syndromet.

"Från att ha varit en 100% dödlig sjukdom till att idag kunna rädda de allra flesta", Magnus Gisslén, ansvarig HIV-läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Risken är större att cancertumörer kan gömma sig i täta bröst och inte upptäckas vid röntgenundersökningar. Men inom ett år kan en bättre och billigare teknik vara på väg ut på kliniska tester. Var tredje bröstcancertumör missas vid mammografiscreening. I den gruppen har de flesta täta bröst. Med tanke på att cirka 40% av alla kvinnor har täta bröst - mycket körtelvävnad och bindväv i brösten - så utvecklas nu en undersökningsmetod som bygger på annan teknik än röntgen. Mikrovågstekniken har potential att radera ut skillnaderna i chansen till rätt diagnos, oavsett täta bröst eller inte, säger Andreas Fhager, forskare vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Tillsammans med forskaren Paul Meaney från Dartmouth College i USA utvecklar han mikrovågstekniken för mammografi parallellt i USA och i Sverige. I programmet hörs: Hana Dusén, 65-årig kvinna apropå mikrovågsmammografi, Andreas Fhager, docent biomedicinsk elektromagnetik Chalmers tekniska högskola i Göteborg, Ann Zander, röntgensjuksköterska mammografienheten Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Paul Meaney, professor Dartmouth College USA, Margareta, 69-årig kvinna apropå mikrovågsmammografi. Programledare Ylva Carlqvist Warnborg Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Vad är viktigt att veta om man har RA och planerar att skaffa barn? Dr Lena Karlberg arbetar i "mamma-barn"-team på Sahlgrenska, och svarar i avsnittet på frågor kring detta. Välkommen att lyssna!

Att få en neurologisk sjukdom eller skada påverkar stora delar av livet. Kroppen och dess funktioner förändras vilket gör att också sexualiteten ofta påverkas. Det kan till exempel bli svårt att få orgasm, man kan få minskad känsel eller tvärtom bli överkänslig. Det är också vanligt att få svårt att få stånd, få minskad lubrikation och minskad lust. I det här avsnittet träffar vi Dorthe Skovgaard Forsell. Dorthe är specialistsjuksköterska och sexualrådgivare och hjälper personer med till exempel MS eller ryggmärgsskada att hitta nya vägar till lust och njutning.    Dorthe Skovgaard Forsell arbetar som sexualrådgivare på Neurologimottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Hur fungerar akutsjukvården i Göteborg och hur går det till när man kommer dit? Och hur arbetar akutmottagningarna för att prioritera och bedöma risker för att skapa en så bra akutsjukvård som möjligt och korta väntetiderna? I det här avsnittet möter vi Tobias Carlson som är läkare och akututvecklingschef på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vi talar också om utmaningarna att arbeta i en ängslig och föränderlig värld. 

Välkomna till ett nytt avsnitt med EyePod! I detta avsnitt befinner vi oss på ARVO 2019 i Vancouver där vi träffar Dr Maria Bitziou och Dr Martin Breimer från Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Maria och Martin presenterar en poster som handlar om deras journalsystemet för patienter med diabetes retinopati. Fördelen med journalsystemet är att det effektiviserar och sparar resurser. Vidare ger de tips på hur man gör en bra poster inför stora kongresser. Välkomna att lyssna! EyePod@bayer.com   MA-EYL-SE-0062-1

Överdoser, hjärtstillestånd, misshandel, trafikolyckor, självmordsförsök, psykoser. Kai Knudsen tar oss med rakt i sin verklighet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset där han dagligen ser konsekvenserna av droger som säljs till främst ungdomar. Det finns en debatt om att vissa av dessa droger, så som cannabis, bör legaliseras. Det finns till och med politiska ungdomsförbund som argumenterar för detta. Bakom legaliseringen finns dock starka ekonomiska krafter som inte skyr några medel. Något som Kai fått erfara handgripligen.Visst, det finns argument för att staten inte skall lägga sig i vilka droger folk använder och att vår drogpolitik inte fungerar. Men är lösningen då att legalisera exempelvis cannabis? Jag rekommenderar dig att lyssna på det här avsnittet och fundera en stund över vem som råkar illa ut om vi släpper knarket fritt! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Varför används kortison vid RA? Hur ska man undvika biverkningar? Och hur kan man tänka med kortisoninjektion i leden? Förklaringar till ord som används i avsnittet: Kortison och kortisol: kortison används som ett samlingsnamn för både kroppens egna kortison och olika läkemedelsformer av kortison tex Prednisolon. Kroppens kortison omvandlas till kortisol vilket är det aktiva ämnet. Prednisolon omvandlas inte till kortisol utan är aktivt i den formen som är i tabletterna, dvs Prednisolon. Prednisolon: den vanligaste formen av kortison i tablettform Evidens: påvisats i vetenskapliga studier Fysiologiskt: normalt, friskt Binjurebarken: där kortisol produceras (kroppens egna kortison) Systemeffekt: effekt i hela kroppen Om det är något fler ord kan behöva förklaras, maila gärna på reumapodden@vgregion.se

I avsnitt 16 av Frisk utan flum-podden svarar vi på ett gäng lyssnarfrågor som vi har fått in. Vår gäst från avsnitt 15, Ingrid Larsson från Sahlgrenska Universitetssjukhuset, hjälper oss att svara på frågor om tillskott av Omega-3 och Omega-6 och om det är ute med kaloriräkning eller om det faktiskt funkar. Vi svarar också på en fråga om andning och om det är relevant med råd som "tänk på din andning" och så avlivar vi några bantningsmyter. Maria avslutar med att berätta hur det går med elcykelprojektet, har det blivit en del av livsstilen?

Många med primär immunbrist drabbas också av autoimmunitet - när immunförsvaret förvandlas till ens värsta fiende och börjar attackera kroppens egna celler. Autoimmunitet är ett hett område inom forskningen. I detta avsnitt av Så sjukt så möter vi Vanda Friman, professor vid infektionskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg som forskar om kopplingen mellan primär immunbrist och autoimmunitet. Vi möter också Ludvig som har haft CVID sedan tonåren och som sedan även har drabbats av autoimmun sjukdom. Det är ett intressant och lärande samtal där båda delar med sig av sina erfarenheter.

Avsnitt fyra av Omvårdnadspodden gästas av Cecilia Lundmark, sjuksköterska, verksam på Etiskt forum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Emanuel Karlsten, Journalist och bloggare.

Hur påverkas sjukdomen av hur vi lever? Och vad kan man göra själv för att må bättre? Det är något av det som tas upp i dagen avsnitt, välkommen att lyssna!

För att må bra behöver de allra flesta ta läkemedel för sin RA. Det gemensamma för dessa läkemedel är att de minskar svullnad, smärta och ledskador genom att på olika sätt påverka immunförsvaret. Vi har flera olika läkemedel, men vad avgör vilket man väljer? Det och mycket mer frågar vi Inger Gjertsson, Överläkare inom Reumatologi och Professor vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, med stor erfarenhet om behandlingen vid RA.

Sveriges befolkning blir allt äldre och kräver därmed mer vård. Samtidigt ser vi också att kostnaderna skenar i vården och att vårdkostnaderna utgör en allt större del av många länders BNP. Hur ska vi organisera hälso- och sjukvården för att möta framtidens behov? Dessa frågor tar vi oss an i den här månadens avsnitt av Centigopodden. Med oss i studion har vi Barbro Fridén som är läkare och gynekolog. Barbro har erfarenhet av att leda såväl små som stora sjukvårdsorganisationer, i både Sverige och i utlandet. Senast var hon chef för Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Mycket av den högspecialiserade sjukvården är både komplicerad och sällan förekommande. Är det rimligt att allt görs på många sjukhus eller skulle vi få en mer jämlik vård med högre kvalitet om viss vård koncentrerades till några få sjukhus i landet? Lyssna på Peter Nordqvists berättelse om sin dotter med medfött hjärtfel, Jens Johansson  Ramgren, barnhjärtkirurg och sektionschef för Barnhjärtkirurgiska Sektionen på Skånes Universitetssjukhus, Mats Synnergren, barnhjärtkirurg och verksamhetschef för Barnhjärtcentrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Kristina Wikner, chef för Socialstyrelsens enhet för högspecialiserad vård. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen (181116). 

Att förberedas för en operation där livmodern ska tas bort. Vad gör det med en som människa, kvinna och individ? I Sjukhussängen reflekterar sociologen Emma Engdahl över hur man kan förbli sig själv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Klockan 08.00 checkar jag in på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Jag ska operera bort min livmoder. Ett halvår tidigare var jag nära att förblöda. Jag hade föreläst sex timmar i sträck och cyklade därefter hemåt; konstant blödande. Halvvägs över Göta älvbron var jag tvungen att stanna för att spy. Rakt ut i vattnet. Väl hemkommen tog jag av mig de blodiga kläderna. Det var inte lönt att klä på mig igen. Jag skakade okontrollerat och min kropp var ett öppet sår. Endast kvinnor blöder, tänkte jag uppgivet medan ambulansen var på väg. Jag har aldrig sett moderskapet som det som definierar mig som människa. Ändå är det med viss sorg jag inser att det organ som mest intimt förknippas med kvinnlig reproduktion ska skäras loss och avlägsnas. På Wikipedia står det att livmodern är ett honligt sexualorgan som finns hos alla däggdjur med undantag av kloakdjuren. Kanske är det ett kloakdjur omgivningen nu kommer att uppfatta mig som? Det är emellertid inte den liknelsen som känns obehaglig när sköterskan tar blodprov och sätter i dropp. Det är upplevelsen av hur lätt och snabbt det går att bli främmande inför sig själv i en utsatt situation som håller mig i ett spöklikt grepp. Jag har berövats den mask som får mig att känna mig kvinnlig. I spegeln framför mig ser jag en människa. Men det är inte mig själv jag ser. Jag har inte ens fått behålla mitt röda nagellack. Dessutom har jag tvingats tvätta mig med bakteriedödande tvål fyra gånger, utan att smörja in mig efteråt. Vit som snö och torr som fnöske fryser jag, fast jag klätts i sjuhusdräkt. Jag har berövats den mask som får mig att känna mig kvinnlig. Enlig sociologen Robert E Park beror det inte enbart på en historisk tillfällighet att ordet person ursprungligen betyder mask. Det rör sig snarare om ett erkännande av att alla alltid och överallt, mer eller mindre medvetet, spelar en roll Det är i dessa roller som vi känner varandra; det är i dessa roller som vi känner oss själva i samma mån som den masken representerar den uppfattning vi har bildat om oss själva den roll som vi strävar efter att leva upp till är den masken vårt sannare jag, det jag som vi skulle vilja vara. Han är en livs levande människa, som med humorn som vapen lyckas behålla sin personliga identitet intakt. För att skaka av mig obehaget tjuvlyssnar jag på mannen som ligger i sängen bredvid. Jag tyckte han såg lustig ut när han nyss kom gåendes i en sjukhusdräkt som var identiskt med min. Han skämtar med sjukvårdspersonalen som konstaterat att han är för lång för operationsbordet. Fötterna dinglar utanför. Kanske ska ni kapa mina ben också när ni ändå är i farten föreslår han. Det blir tyst ett kort ögonblick och sedan säger en av sköterskorna: Det är märkligt att sjukvården inte hängt med. Människor blir längre och längre, men inte sjukhussängarna och operationsborden. Hon hade faktiskt tänkt på hur det skulle gå för hennes man, som var två meter och fyra centimeter lång, om han behövde opereras. Mannen i sjukhussängen bredvid min berättar att han är en och nittiosju, om han inte krympt sedan han fick ett träd i huvudet. Ett träd i huvudet frågar sköterskan. Ja, det är förmodligen därför jag är här; trä mot trä. Mannen som nu ligger på ett operationsbord hinner inte säga så mycket mer innan han rullas iväg. Men det räcker. Han är inte längre en för lång kropp i lånade kläder som förflyttats från en sjukhussäng till ett operationsbord han inte riktigt får plats på. Han är en livs levande människa, som med humorn som vapen lyckas behålla sin personliga identitet intakt, i mötet med sjukhuspersonalen. Jag försätts själv i en liknande situation när en av de två kirurgerna som ska operera mig kommer för att presentera sig. Han är dansk och ursäktar sig för sin dåliga svenska som hans kollegor ofta misstar för lättförståelig danska. Jag säger att han inte behöver ursäkta sig. Eftersom jag arbetat i Danmark ett par år förstår jag utan minsta problem hans svenska. Jag vet att han försöker skämta med mig för att lätta upp stämningen. Han försöker också få mig att känna mig trygg när han säger att jag är den perfekta patienten för den titthålsoperation som ska utföras; smal, frisk och har fött barn. Dessutom informerar han mig om att han gjort den här typen av operation ungefär trehundra gånger tidigare. Det hjälper lite. Ändå undrar jag hur de ska få ut livmodern. En av sköterskorna hade sagt att den tas ut genom titthållen, men det kunde väl knappast stämma? Nej, det gjorde det inte. Du vet, samma väg som ett barn kommer ut, kan man slita loss hela underlivet konstaterar den danske kirurgen med viss humor och värme. Sedan frågar han om jag vill att han ska ta äggledarna också när han ändå rör sig i de regionerna. Det finns nämligen ett par vetenskapliga studier som visar att det radikalt minskar risken för cancer i äggstockarna senare i livet. Visserligen finns det också ett par vetenskapliga studier som visar att man kan hamna i klimakteriet ett par månader i förväg om man gör så. Det är helt upp till dig. Du bestämmer säger den danske kirurgen som jag först nu uppfattar namnet på. Han heter Jacob. Jacob med c. Naturligtvis har han redan sagt sitt namn, men nu ser jag det också på namnbrickan som är fastnålad vid hans bröstficka. Jag tittar upp och svarar att valet mellan cancer och klimakteriet inte känns särskilt svårt.  Virginia Wolf har i och för sig beskrivit det som att sitta blottad på en hög klippavsats i full dagsljus. Mycket ensam. Mycket onyttigt Jacob avbryter mig och säger med allvar i rösten: Om du var min fru hade jag opererat bort äggledarna utan att fråga dig. Eller om du var en nära släkting lägger han snabbt till. Man kan då inte reduceras till en livmoder som gjort sitt. Inte heller till yttre attribut som förknippas med kvinnlighet. Det intressanta är att vårt samtal får mig att släppa obehaget som avpersonifieringen jag genomgått medfört. Jag upplever mig inte längre som en vit och bakteriefri kropp att sätta kniven i. Jag känner tillit till att Jacobs attityd inte enbart är slentrianmässig yrkesskicklighet. Jag upplever det inte heller som att jag pådyvlas hans åsikter. Istället lyckas vårt samtal få mig att träda fram på ett delvis nytt sätt. I Jacobs ansikte återspeglas jag bortom rekvisita och roller, men ändå som en person med såväl historia som framtid. Jacob är inte enbart en tillräknelig gynekolog med kunskap om den senaste forskningen på området, utan inkluderar både mitt och sitt eget liv i den situation vi befinner oss i. Istället för att ingå i en Jag-Det relation upprättas en Jag-Du relation. Filosofen Martin Buber menar att Jag-Du är ett grundord som innebär att man inte behandlar den andre som ett ting bland andra ting eller som något som består av ting. Man kan då inte reduceras till en livmoder som gjort sitt. Inte heller till yttre attribut som förknippas med kvinnlighet. Det är detta förhållningssätt som får mig att våga det ödeshopp som krävs för att under narkos tillfälligt förlora mig och sedan vakna upp starkare och friare än förut. I den bästa av världar kommer jag vara en kvinna som inte blöder och som oavsett det oönskade tomrummet inuti kan ta emot den nåd som genuin mellanmänsklighet eller möte mellan Du och Jag innebär. Vad lär man i ett sådant möte känna av varandra? Inget alls, eftersom man inte kan lära känna den andre. Vad vet man då om varandra? Bara allt, eftersom man inte längre vet något enskilt. Med detta menas att ingen förkunskap och ingen fantasi krävs när man möter den andre som ett Du istället för ett Det. Man upptäcker varandra på ett sätt som kastar en ur isolering; själva minnet omvandlas så att en okänd framtid blir möjlig att gå till mötes. Den andre framstår i sin helhet. Inte som skärvor och fragment. Inte som att ha eller inte ha förmågan att känna två hjärtan slå och nära en växande kropp inuti sin. Emma Engdahl, sociolog   Litteratur Buber, Martin, 1990, Jag och Du. Margit Norell och Curt Norell, Dualis Förlag. Buber, Martin, 1995, Det mellanmänskliga. Översättning Pehr Sällström, Dualis förlag Park, Robert E, 1950, s. 250, som cit. i Goffman, Erving, 1994, s. 2627, Jaget och maskerna: En studie i vardagslivets dramatik. Övers. Sven Bergström. Rabén Prisma. Wolf, Virginia Ögonblick av frihet: dagboksblad 1915-1941. Övers. Rebecca Alsberg. Elisabeth Grate Bokförlag.

Stina Järvholm är psykolog vid Reproduktionsmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och träffar varje vecka par som genomgår barnlöshet. 

Lotta Brinell gick ner 20 kilo när hon var med i tv-programmet Biggest loser. Men några år senare vägde hon mer än hon gjorde innan programmet. Många som går ner i vikt går upp igen inom några år. Kroppen verkar göra allt för att den som bantat ska gå upp igen. Det var en av slutsatserna när forskare undersökte vad som hänt med deltagarna efter tv-programmet Biggest looser i USA. Några år senare hade många gått upp all vikt, en del var till och med tyngre än de varit innan tv-programmet. Enligt Carl-Magnus Brodén, Gastroenterolog vid Aleris obesitas Skåne, får många patienter med fetma livsstilsråd som skuldbelägger dem istället för att ge rätt hjälp. Vården har inte tillräckliga kunskaper om hur fetma fungerar, menar han. I studion medverkar också: Torsten Olbers, docent och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Heidi Stensmyren, Läkarförbundet och Ingrid Larsson, näringfysiolog vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Fetmaoperationer är en vanlig behandling mot sjuklig övervikt hos vuxna. Torsten Olbers vill ta reda på om det fungerar på samma sätt med barn och ungdomar. Varför är det kontroversiellt med fetmaoperationer? En av förklaringarna kan ligga i synen på fetma. Trots att sjukdomen till 80% beror på gener är den allmänna uppfattningen att ens vikt beror på hur bra eller dåligt man "sköter sig". Liveinspelning från Vetenskapsfestivalen i Göteborg 12 maj 2017. Torsten Olbers är docent vid Sahlgrenska akademin och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Akademiliv är en podcast från Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Kontakt oss gärna på akademiliv@gu.se · http://sahlgrenska.gu.se

Sanningar och myter om högt blodtryck med Karin Manhem, överläkare på medicinkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och professor i medicin vid Institutionen för medicin, Göteborgs universitet. Programledare är Clara Osvald.

Sperma som lämnas över på offentliga toaletter när dörrarna till vården stängs. Och män som gett upphov till dussintals barn. Kaliber om en oreglerad marknad för spermadonation på nätet. – Här ligger alla plastsprutor som  jag har köpt. Jag har ingen nytta av dem längre men jag kan inte förmå mig själv att kasta dem för det är så mycket känslor som finns kring det här. Frida har plockat fram en blårandig skokartong med vita blommor på. Här, bland tidningar från dagen då hennes son föddes, ligger förpackningen till den där ägglossningmätaren hon använde, ett helt knippe med plastsprutor som hon köpte i storpack från England, och en påse med fem stycken små genomskinliga plastburkar med grönt lock. Det är små reseetuier för krämer från Clas Ohlsson. – De här hade ju jag i min handväska under många månader. De skulle alltid vara packade som en nödväska liksom, berättar hon. En burk ligger löst i skokartongen. – Den här lilla burken det är den heliga graalen i familjen. Det här är den sista burken som vi använde så det är särskilda känslor kring den. I just den här lilla plastburken med grönt lock låg spermierna som skulle bli hennes son. – Jag har diskat den givetvis men jag kommer aldrig göra mig av med den. Jag kommer att bli en pinsam morsa när han blir tonåring och ska visa honom det här. Han kanske tycker det är jätteäckligt. Frida är ensamstående. Hon ville ha barn men kände inte för att ragga upp någon främling på krogen och få till det genom ett engångsligg. Spermierna fick hon istället av en anonym man hon träffat via en kontaktannons på nätet. – Och han verkade trevlig så jag skrev till honom. Så sade han ”när vill du köra igång?”. Så tror jag vi körde igång några veckor senare. – Det var så enkelt? – Ja. Idag handlar Kaliber om spermadonation som sker över nätet. Krångliga regler, hårda krav och väntetider för att få inseminera sig inom den offentliga vården, har gjort att det växt fram en oreglerad marknad för spermadonationer på svenska internetsajter. Men till skillnad från donation och insemination på svenska sjukhus är det lite mer laglöst land på nätet. Här får du nöja dig med virtuella hanskakningar på att mamman inte kommer kräva donatorn på underhållsbidrag. Och du får lita på att den främling som gett dig sina gener inte dyker om upp tio år och kräver att få vara pappa. Men vi börjar i vardagsrummet hos Frida där det idag alltså ligger en jollrande sexmånaders bebis i ett babygym på golvet. Frida heter egentligen nått annat och vi har förvrängt hennes röst eftersom hon inte vill riskera att bli igenkänd av myndigheterna. Det kan nämligen få konsekvenser för henne ekonomiskt. Men mer om det senare.                        – Den dan när jag fick positivt resultat, en sån där glad gubbe på ägglossningstestet, då mejlade jag honom på morgonen och då hade jag ingen aning om var vi skulle träffas liksom. Vill han träffas hemma hos någon eller tycker han att det är för privat? Vad har han tänkt sig? Så då föreslog han en offentlig toalett. Någonstans. Som låg nära där han kunde ta sig. De stämde träff på en offentlig toalett. Frida stod och väntade utanför medan donatorn gjorde sitt i ett av båsen. När kom ut gav han henne koppen med spermier i en sorts underhandsfattning, lite sådär bakom ryggen. Frida var orolig för att vakterna på toaletten skulle tro att de sysslade med droger eller nått, där de stod och smög med små brukar. Men det var ingen som sade till.   – Då tog jag den lilla burken och så fyllde jag upp sprutan och satte in den på lämpligt ställe och tryckte av, berättar Frida.   Men Frida blev inte gravid på första försöket. Det tog fyra månader, ett missfall och totalt åtta möten på offentliga toaletter med den anonyme donatorn innan hon lyckades. – Och då blev jag gravid och det barnet fick jag behålla, säger hon. Trots att de har setts de där åtta gångerna vid toaletterna vet Frida fortfarande ingenting om sin anonyme välgörare. – Vi hade som en tyst överenskommelse att han frågar inte mig någonting, jag frågar inte honom någonting. För han ville vara hundra procent anonym, säger hon. Hon vet inte hans namn. Hon vet inte hans ålder. Han har sagt han har en egen familj, att han är frisk. Men hon vet egentligen inte om det är sant heller. – Så det är en risk men det är ändå en risk som jag var beredd att utsätta mig för. För det var enda sättet att få barn. Hade jag inte utsatt mig för den risken så hade jag inte haft den här underbara pojken idag, säger Frida.   ”DET ÄR FÖR MIG HELT OBEGRIPLIGT” Reproduktionsmedicinska avdelningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg är en av sju offentligt finansierade kliniker i Sverige som tar emot donatorer och utför insemineringar och provrörsbefruktningar med donerade spermier. Ann Thurin Kjellberg är överläkare här och visar mig runt i lokalerna – Det här är rummet, vi har två sådana här nästan likadana rum. Om man inte tar fram provet hemma så kan man göra det här då. Om du donerar inom den offentliga vården så görs noggranna kontroller – intervju för att känna på vem du är och varför du gör det här. Du ska göra det för att hjälpa, inte för att du t.ex. vill uppfylla jorden med din avkomma, säger Ann Thurin Kjellberg. – Så vi försöker väl avstå från en del personer som låter, för att tala ren svenska, ganska knäppa. För att få donera sperma får du inte heller ha några kroniska sjukdomar och inte gå på några mediciner. Det kollas för HIV, hepatit, syfilis, gonorré och klamydia. Och när du lämnar spermaprov så fryses de ner och efter ett halvår tas nya blodprover på donatorn för att säkerställa att inte några vilande sjukdomar blommat upp. Först efter det blir du godkänd som donator inom landstinget. – Rent medicinsk är jag väldigt förvånad att kvinnor kan tänka sig att få kontakt med någon på nätet och inseminera sig utan att ha kollat det här med sjukdomar, det är för mig totalt obegripligt. Även om han säger att han har kollat och även om han håller fram nått papper som ska vara nån kopia på nått HIV-test, så skulle jag personligen aldrig våga göra det i dessa tider. När det finns så mycket sjukdomar som kan överföras. Men kötider och utredningar på svenska kliniker kan ta upp till ett par år och du får bara får max sex försök inom det offentliga. Dessutom får ensamstående kvinnor inte inseminera sig i Sverige. Än så länge, ska tilläggas. Det finns en Statlig offentlig utredning som föreslår att det ska bli möjligt från och med första juli nästa år, men det har inte klubbats igenom av riksdagen än. Och vill du själv betala för en behandling i till exempel Danmark kan det komma att kosta tiotusentalskronor. Det här sammantaget gör ändå att Ann Thurin Kjellberg trots allt kan förstå att folk väljer lättare väga  – En reflektion är väl att om man sätter upp väldigt krångliga regelverk och inte har tillräckliga resurser så är det klart att människor försöker lösa det här på ett enklare, snabbare, billigare sätt, säger hon.   DET TAR MINDRE ÄN 48 TIMMAR INNAN MÄNNEN HÖR AV SIG Det finns ett antal svenska sajter som har mötesplatser för folk som letar efter spermadonatorer. Nått är ett renodlat donationsforum, andra kan ha flera olika inriktningar. Jag vill veta hur lätt det är att få napp så jag startar konton på tre stycken sajter som en ensamstående 30-plus kvinna. Det tar mindre än en timme innan erbjudanden börjar droppa in. ”Hej! Jag hjälper dig gärna på det sätt du önskar. Är en ovanligt fertil kille.” ”Är fullt frisk och har inga krav på delaktighet el vårdnad el dyl. När ungefär tänker du att det kan vara aktuellt?” På mindre än 48 timmar har 20 personer hört av sig. ”30-årig donator här med grönbruna ögon och brunt hår. Har donerat flera gånger tidigare och har stor erfarenhet. Har friskhetsintyg och mycket tjock sperma som är en stor fördel”. ”Jag är resbar och kan träffa dig vid en tågstation för att överlämna donation.” Flera stycken går också snabbt med på att mejla över bilder på sig själva och intyg med helt eller delvis synliga personnummer som visar att de är friska från sjukdomar som hiv och gonorré. ”Här bifogar jag resultatet av HIV test, vilken var negativ. I nästa epost skickar jag nästa intyg.”  Vissa skickar till och med telefonnummer.  ”Du är mycket välkommen att ringa mig på …”  Om du genomför en behandling på nån av de offentliga klinikerna som finns i Sverige så blir donatorn inte pappa. Han har varken några rättigheter eller skyldigheter gentemot barnet. Men det här gäller bara inom vården. Om du på egen hand hittar en donator, ja, då är han automatiskt pappa till barnet precis som i alla andra fall där folk får barn ihop. Överläkare Ann Thurin Kjellberg på Sahlgrenska universitetssjukhuset igen.  – Och han kommer ju inte kunna snacka sig ur det därför att han anser att han är donator. Och det gör ju att den här kvinnan som gör den här behandlingen på sig själv kan komma i en situation där han kräver faderskap på det här barnet. Och vice versa, för den delen. Han tänker sig att vara donator, men hon säger att han är far och ska betala underhåll. Så det blir juridiskt väldigt tveksamt och särskilt olyckligt tycker jag detta är ur barnets perspektiv. Att det är en otydlighet kring föräldraskapet, säger Ann Thurin Kjellberg. Däremot tror Ann Thurin Kjellberg inte att det är så stor risk att barn som kommit till via samma donator på nätet skulle komma att träffas och bli ihop senare i livet. – I en stad av Göteborgs storlek hade man kunnat ge upphov till hundra barn utan att det vore nån större risk för incestuösa förbindelser längre fram mellan halvsyskon. Vilket ju är det man oroar sig för, säger hon. Risken att någon ångrar sig och helt plötsligt vill vara pappa, eller tvärtom kräver donatorn på underhåll, det kan ställa till det ordentligt. För en så kallad privat donator kan det kosta rätt mycket pengar. Ett underhållsbidrag ligger idag på runt 1200 kronor i månaden. Räknat från födseln till dess att barnet är arton år blir drygt en kvarts miljon kronor. Och ju fler barn du ger upphov till, desto mer pengar handlar det om. Det finns ingen statistik på det här och det verkar i och för sig vara ganska ovanligt. Men det finns exempel på när det blivit problem: Mannen gick i början av nittiotalet med på att ställa upp som spermadonator till det lesbiska paret. Tre barn och tio år senare separerade de två kvinnorna och den av kvinnorna som har vårdnaden om barnen krävde då mannen på underhåll. Länsrätten slog i veckan fast att mannen är barnens biologiska pappa och därmed underhållsskyldig. [Ekot, 2001-12-09]   BJÖRN HAR FLER ÄN 20 BARN Jag åker bil till en av de spermadonatorer som jag kommit i kontakt med på nätet. Enligt egen utsago så har han gett upphov till ungefär tjugo barn på det här sättet.  Vi kan kalla honom för Björn. Han vill också vara anonym. Han är runt femtio år gammal och har donerat privat på nätet i ungefär fem år. Till både ensamstående kvinnor och par. Han visar mig det gästrum han har stående för de kvinnor som kommer hit, hem till honom, för att få en donation – Ja, här är en gästavdelning med gästrum och egen toalett och annat så här kan besökare som vill ha en donation i lugn och ro inseminera sig själva, berättar han.  Om de vill kan kvinnorna sova över här för att kunna få fler doser, som han kallar det, och på så sätt öka chanserna att bil gravid under ägglossningen. – Är det här de brukade bli invisade om de stannar över? – Ja, här finns också övernattningsmöjligheter för de som åker långt och vill kanske ha flera doser också. – Hur vanligt är det då, att folk stannar över natten och tar flera doser på en gång? – Ja, det kan vara ett tiotal som har nappat på det erbjudandet, säger Björn. Björn brukar alltid ha ett litet lager med fem milliliters plastsprutor hemma. Han försöker hålla lite koll och skriva upp alla lyckade donationer i en lista, men vissa av kvinnorna han hjälpt har velat vara helt anonyma och aldrig hört av sig efter donationen, så det kan handla om att han har fler än 20 barn. Tre, fyra stycken kvinnor, säger han, har kommit tillbaka för att få syskon till sina barn. – Det är nästan som en liten verksamhet du har här? – Ja, det har nästan blivit så. Ett tag så har det varit mycket spring här kan man säga, men det går lite upp och ner. Just nu är det ganska lugnt känner jag. – När var den senaste donationen du genomförde? – Det var väl ett par veckor sedan ungefär, men det har hänt att det har koliderat och blivit flera donationer på samma dag.   Fler donationer på samma dag. Innan Björn började göra det här i egen regi har han också donerat inom landstinget. Där har han nått maxgränsen som säger att samma donator får användas till barn i max sex familjer. Så det kan alltså handla om att han har närmare trettio barn. Jag har hört att vissa tar betalt för sin sperma på de här nätforumen, men ingen av de jag kommer i kontakt med vill ha några pengar alls. I alla fall inte när jag frågar som min påhittade 30+ tjej. Vad är det då som gör att Björn håller på med det här, undrar jag? – Jag har varit väldigt noga med att tänka igenom är det instinkten som lurar mig till att driva det här för långt eller vad är det? Och jag är medveten om att det är ganska kontroversiellt. Men efter att ha träffat några av de barn jag gett upphov till så kan jag känna det att jag skulle aldrig vilja ha något av det här ogjort. Det har blivit fantastiska barn och fantastiskt lyckliga föräldrar har jag också mött. Så det känns väldigt varmt i hjärtat när jag tänker på det. Björn försöker inte vara helt anonym. Han skickar läkarintyg och ger ut sitt eget telefonnummer till kvinnorna. Är det ett lesbiskt par så skriver han till och med på faderskapsintyg för att på så sätt underlätta en närståendeadoption, berättar han.   Och kollar man med Skatteverket så ser man att han har flera barn som antingen är bortadopterade eller på väg att bli det.  – Han har barn ja. Då ska vi se, det var en hel del ja.  Men Björn är inte orolig för att bli lurad. För både han och kvinnorna har saker att förlora, resonerar han. Han riskerar att bli underhållsskyldig om hon skulle blåsa honom, hon riskerar att få dela vårdnaden med en främmande man. Och det har aldrig blivit nått problem hittills, säger han.  – Ja, jag har ju bara träffat på vettiga mottagare, så att säga. Som av allt att döma verkligen har tänkt igenom det.  Jag frågar om han är säker att han får hålla på med det här?  – Det är inte förbjudet att skaffa barn och det är inte förbjudet att välja att vara ensamstående förälder och det är inte förbjudet att som biologisk far välja att stå helt utanför.   KAN VARA OLAGLIGT Enligt lagen om genetisk integritet är det våra offentligt finansierade sjukhus som får utföra insemineringar eller privata kliniker som fått särskilt tillstånd. Den som vanemässigt eller i vinstsyfte inseminerar någon på annat sätt kan dömas till böter eller fängelse i upp till sex månader. Samma sak gäller män som vanemässigt eller för att tjäna pengar donerar sin sperma. Jag frågar Anna Singer som är professor i civilrätt med fokus på familjerätt på Uppsala Universitet, vad det här vanemässigt egentligen betyder. – Det preciseras inte och jag tror inte att man alls hade en aning om hur den här verksamheten skulle komma att utveckla sig. – Vad kan man tänka där då? Fem gånger? Tio? Tjugo? – Det är väldigt svårt för mig att säga, tjugo gånger låter ju definitivt som att det närmar sig vanemässigt, men det finns alltså inte prövat alls, det här. – Problemet, att det här inte når åklagare, beror väl också på att det finns väldigt få som är intresserade av att anmäla det här. Därför att de som får barn de vill ju ha barn, och givarna har ju förstås inget intresse av att en åklagare får ögonen på den här verksamheten.   ”DET ÄR JAG OCH MIN LILLA HEMLIGHET” Jag åker vidare i bilen till en parkeringsplats i ett industriområde där jag ska träffa en annan donator. Han vill också vara helt anonym. Vi ska göra intervjun i framsätet på bilen. – Det är ingen i familjen, ingen av mina bästa vänner vet någonting. Peter, som också heter nått annat egentligen, började ge bort sperma på nätet sommaren 2013. Sedan dess har han kommit i kontakt med fem kvinnor. Två ensamstående, över fyrtio, och tre par. Men än så länge är det bara en som blivit gravid och har ett barn på gång. En av kvinnorna ska han träffa efter vår intervju. De ska göra sitt femte försök tillsammans. – Jag förstår också att det låter lite suspekt det här att åka hem till olika damer som man inte känner och sedan sitta på deras toalett och tillfredsställa sig själv. Det hade jag också tyckt låtit lite suspekt, säger Peter. Peter är gift sen länge och har tre egna barn med sin fru. Men de vet ingenting om vad han håller på med vid sidan av. – Så kommer det nog bli livet ut. Att det här är min lilla hemlighet, att det gör jag. Och därför håller han, till skillnad från Björn, hårt på sin anonymitet. Han lämnar inte ut nått telefonnummer, han visar inga intyg och skriver absolut inte på några faderskapsintyg. Att Peter ändå vill göra det här, förutom att han vill hjälpa sina medmänniskor säger han, är en slags samhällsmässig värdering. De här barnen kommer inte bara skänka glädje, de kommer också att betala skatt och vara med och betala vår pension i framtiden, förklarar han. Och så är det en bekräftelse - en kick - att ha ett antal barn därute. – Man har spridit lite glädje. Jag vill inte på något sätt frammåla mig som någon gud som skänker liv, men man har ändå gett upphov till ett nytt liv. Det ger ju en viss inre tillfredställelse, ganska stor ska jag vara ärlig och säga. – Du verkar ändå tycka att det finns en viss spänning och nått lite roligt i ditt egna, hemliga lilla liv här? – Lite kul är det faktiskt, ja. Man kan ju lite grand jämföra det med att ha en otrohetsaffär. En otrohetsaffär hade jag inte klarat av, dels hade jag inte orkat med det tidsmässigt och dels känner jag att det är inte är därför jag är gift. Men för att svara på frågan, lite kul är det att det är jag och min lilla hemlighet. – Det är klart att jag kommer ju känna mig lite blåst om jag åker dit på grund av detta, om någon ändå lyckas luska ut vem jag är och begära underhåll. Men det är trots allt så lagstiftningen ser ut, säger han.   WEBBFORUMEN KAN GÖRA FEL Det är alltså olagligt att donera privat om man gör det vanemässigt eller tar betalt för det. Men också de som medverkar till vad som kallas för organiserad eller vinningsinriktad verksamhet kan dömas för det. Och det här skulle enligt juristprofessor Anna Singer kunna gälla de sajter som har donationsforum. --Om man tillhandahåller det, om man alltså har en hemsida där det kontinuerligt förmedlas givare så skulle jag kunna tänka mig att man skulle kunna fällas till ansvar. Men återigen, det här är frågor som vi egentligen inte vet eftersom det inte har prövats i domstol. Barn i Sverige har också enligt lag har rätt att få reda på sitt genetiska ursprung. Därför måste sjukhusen spara journaler med uppgifter om donatorerna i minst sjuttio år, så att barnet när det uppnått mogen ålder kan kontakta sin biologiska pappa. Om man  istället gör det här på egen hand via sajter på nätet ligger barnets rätt att få reda på sitt ursprung helt i händerna på mamman och donatorn. Att låta en verksamhet som möjliggör ett sånt här godtycke fortsätta, det kan gå emot FN:s barnkonvention, säger Anna Singer.  – Om man helt enkelt inte bryr sig om den här verksamheten så kan det vara något som kommer i strid med våra åtaganden enligt barnkonventionen kan jag tycka. En av de populäraste sajterna för att hitta spermadonatorer är villhabarn.se. Sajten har funnits i tretton år och fungerar både som en nättidning om ofrivillig barnlöshet och ett gratisforum som har drygt fyratusen medlemmar. Inlägg som ”donator sökes” eller ”donator finns” hör till de vanligaste. Erik Gunnarsson är VD på företaget Bild & Kultur som ansvarar för sajten. – Jag skulle nog kunna säga om man backar i statistiken och tittar några år tillbaka så har vi nog åtminstone dubbelt så många i forumet idag som vi hade för två år sedan, säger han.                                                                                        Dagen innan den här intervjun bestämmer de helt plötsligt att stänga ner kontaktannonsdelen av forumet. Den som har rubriken ”sökes”. – Jag känner ju en oro över att någon ska råka illa ut eller träffa någon som inte är snäll. Och även om vi tillhandahåller en plattform så känns det liksom. Jag vill inte stå för en sån verksamhet.  Erik Gunnarsson säger att det här är nått de funderat på länge och nu när de fått frågor om det av oss blev de påminda om att ta tag i det här. Jag undrar om de har brutit mot lagen när de haft det här forumet. --Vi får väl undersöka det, om vi har gjort något fel, säger han. – Tror du att ni har gjort det? – Jag hoppas att vi inte har gjort det. Jag vet inte. Dagen efter intervjun har hela forumet stängts ner. I ett mejl skriver Erik Gunnarsson att det bara tog en timme efter att ”sökes”-forumet stängdes innan det började komma in fler och fler efterlysningar av donatorer i de andra ämnesforumen. Han skriver: ”Behovet från våra medlemmar verkar vara så stort att det för oss känns som övermäktigt att moderera dagens forum med ambitionen 'inga kontaktannonser här tack'. Vi kommer att få radera inlägg varje dag och det kommer i längden inte att fungera. Så vi stängde ner hela forumet”.   Han skriver också att de rådfrågat jurister som menar att de inte bryter mot lagen.   ATT RUNKA I KOPP ÄR EN POLITISK HANDLING Hemma hos Frida igen. Hon som för ett halvår sedan fick en son genom en anonym donator som hon stämde träff med på olika offentliga toaletter. Att skaffa spermier och inseminera sig själv är inte olagligt, men en konsekvens är att Frida nu för att få underhållsstöd från Försäkringskassan måste ljuga och inte avslöja nånting som kan göra att myndigheterna hittar hennes donator. – Så det gäller att till vilket pris som helst aldrig ge dem någon fakta. För jag vill ju inte förstöra hans liv när han har räddat mitt liv, säger Frida. Ekonomiskt står inte hennes tillvaro och faller med underhållsstödet, säger Frida. Men hon anser att hon har samma rätt till de här pengarna som andra mammor där pappan inte är med och betalar. Eller dom de kvinnor som haft råd att åka till en klinik i Danmark och där fått ett kvitto på att donatorn är anonym. Ett kvitto som de sen kan visa upp för Försäkringskassan. Att runka i en kopp och ge det till en främling är en politisk handling som hon vill uppmuntra, säger Frida. – För man får ju inget ut av det själv. Inga pengar byttes mellan oss. Han känner ju inte mig så det är ju inte att göra något för en vän som man har några känslomässiga band till, utan det är ju nästan som att betala skatt lite. Eller att skänka nått till välgörenhet. Hennes lycka, att hon har en son, beror på att donatorn gav urskillningslöst utan begräsningar på ett visst antal kvinnor, säger hon, och att han inte ställde några frågor. Och så handlar det om att ta kontroll. – Det var också härligt att kunna göra ett aktivt val för så mycket i livet är ju i händerna på ödet, eller vad jag ska säga. Det finns jättemycket man inte kan påverka; sjukdomstillstånd, arbetssituationer. Det här var ändå en så pass viktig sak att skaffa barn och så upptäckte jag att jag kan faktiskt påverka det själv. Jag behövde inte ruinera mig själv eller sitta och vänta i tusen år på den stora kärleken utan jag kunde göra nånting när det passade mig. Reporter: Mikael Sjödell Producent: Annika H Eriksson kaliber@sverigesradio.se  

Under det så kallade barnmorskeupproret tidigare i år höjdes varningar för att den ansträngda situationen på många förlossningsavdelningar hotade patientsäkerheten - barnmorskor vädrade sin oro för att allvarliga olyckor kunde ske på grund av underbemanning och platsbrist. Kaliber går i sitt andra program om förlossningsvården tillbaka för att se: blev hotet verklighet? Underbemanning, stress och fulla avdelningar. I våras VARNADE barnmorskor för situationen på förlossningsavdelningarna. Men det var inte bara tomma varningar - Kaliber handlar idag om när det värsta tänkbara händer. Johanna och Christian Stjärnkvist sitter vid köksbordet i sin villa i Smygehuk, bara några hundra meter från Sveriges sydspets. De sista strålarna från eftermiddagssolen lyser upp det vita köket, som är dekorerat med uppmuntrande väggtexter. Johanna har fyra månader gamla sonen Joey under armen. Han har på sig en svart sparkdräkt med som har en slips tryckt på bröstet. – Det klart, man måste ju vara söndagsfin… För fyra månader sedan utspelade sig någon dramatiskt i just det här köket. Joey föddes i somras, men inte på det sätt som föräldrarna hade räknat med. För när Christian ringde till den närmsta förlossningskliniken, så fick han veta att det inte fanns någon plats. – Jag blev ju väckt av dig vid fyra. Och så sa du: ”Nu är det dags, nu får du ringa!”. Så ringde jag och då kom det en telefonsvarare som säger att just nu har vi mycket samtal eller nåt sånt här, vänligen ring senare. Alltså det ska man ju inte ha på ett sånt ställe. Det är ju liksom fel. Ja, så jag ringde ju runt på en tre olika ställen någonting. Och så ska man ju förklara sitt ärende. Det enda stället jag inte behövde förklara mig det var när jag ringde till ambulansen då sa jag: ”Vi ska ha barn, vi ska ha barn nu!” Bra, då kommer en ambulans, sa hon. Svensk förlossningsvård räknas som bland de säkraste i världen. Men ibland går det fel. I förra veckans Kaliber kunde vi höra om hur barn dött eller skadats i samband med förlossningar där övervakningen av barnet brustit. I dag fortsätter vi vår granskning. ”Nu jäser det bland barnmorskor. Under parollen nu är det nog kräver barnmorskor i Göteborg mer resurser till förlossningsvården” ”Nu i eftermiddag har personal på kvinnokliniken i Malmö protesterat mot de senaste besparingsbeskeden. Barnmorskor demonstrerade utanför klinikens entré med plakat” ”I dag samlas Stockholms barnmorskor för en protestaktion utanför landstingshuset …” Under det senaste året har barnmorskor i flera städer demonstrerat mot låg bemanning och brist på plats, som man menade riskerar både personalens hälsa och patienternas säkerhet. ”…en av initiativtagarna är Eva Nordlund, välkommen!” Frågan debatterades i flera forum, här i SVT:s God morgon Sverige. ”– Du säger att ni inte kan erbjuda patientsäker vård. Hur menar du, är det här alltså direkta risker för kvinnor och för barnen?   – Ja, alltså vi gör ju allt. Vi gör absolut det yttersta för att det ska bli så säker vård som möjligt men när det är för stressigt, när det är för fullt, när vi inte hinner med så är det klart att det händer saker, även om kvinnor och barn inte dör eller blir allvarligt skadade så kan det hända saker som vi tycker är onödiga” I dagens Kaliber talar vi med några av de som på nära håll upplevt vad brist på resurser inom förlossningsvården kan innebära. Och vi ställer en obehaglig fråga. Kan det ändå vara så att knappa resurser inom förlossningsvården redan har fått den allvarligaste av alla tänkbara konsekvenser: Att barn dör eller skadas på grund av brist på plats eller personal? Jag sitter hemma hos Sofia Wickstrand Linhem, som har arbetat i sju år som barnmorska på Östra Sjukhusets förlossningsavdelning, som tillhör Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. – När jag började arbeta där så var jag väldigt intresserad av mitt yrke och väldigt fokuserad på mitt yrke för att man är ny och man kan ingenting och sådär. Så då upptar ju det allt. Men sen ju mer man lär sig desto större roll spelar ju arbetsmiljön också och villkoren, uti vilka man arbetar. Och det tycker jag har gått käpprätt åt skogen faktiskt. Antingen är det jag som upptäckt hur det faktiskt förhåller sig, eller så har det blivit förändrade villkor, det kan jag inte säga. Men jag hade känslan av att man möter en människa i taget och så är man med den människan i den människans födande och tillblivande. Så är det inte. Sofia Wickstrand Linhem menar att det är solklart att förlossningsvården på Sahlgrenska är underbemannad, men att budskapet från ledningen är att ansvaret ligger på barmorskorna. – Uppåt framåt, maximera, utveckla, driv, omarbeta, stå på tårna, vill-vill-vill. Inga marginaler, bara utrymme för det som absolut exakt måste göras.  Ingen tid till reflektion, inget utrymme för reflektion om det inte händer något och hända något då innebär det ju att någon dör eller så då. Det funkar inte för mig att vara barnmorska utifrån de villkoren. Arbetsförhållandena på Sahlgrenska universitetssjukhuset har varit i strålkastarljuset under lång tid. I slutet på 2011 infördes ett anställningsstopp under ett antal månader, som innebar att ett stort antal vikarier fick sluta. Ungefär samtidigt skar man ner på antalet vårdplatser både på förlossningsavdelningen och på BB. I mitten på 2012 upplevde huvudskyddsombuden att arbetsmiljön var så undermålig att de valde anmäla det till Arbetsmiljöverket, som konstaterade en rad brister. – I sammanhanget så har vi en ansträngd situation och har haft det länge inom obstetriken det vill säga förlossning och nyföddhetsvård. Henrik Almgren, som är chef för kvinnosjukvården på Sahlgrenska universitetssjukhuset, håller med om att det är en tuff situation för personalen på Sahlgrenskas förlossningsavdelningar. – Och det är mycket relaterat till arbetsmiljöfrågeställningar med hög arbetsbelastning och ett högt tempo. Vad är anledningen till det här? – Ja, framförallt så handlar det ju om antalet förlossningar. Vi har ett ökat inflöde…eller antalet förlossningar ökar konstant inom Sahlgrenska universitetssjukhusets upptagningsområde samt i allmänhet en allt snävare resurstilldelning, det vill säga budgeten är knapp och pengarna eller ekonomin ska räcka till för detta och då har vi verksamheter som har snålt med resurser. Obstetriken har kommit att bli drabbat mycket på grund av ett kontinuerligt effektiviseringsarbete och ökade volymer. Effektiviseringsarbete, vad innebär det? – I detta sammanhang så handlar det om att vi driver förbättringar för att göra samma mängd arbete med bättre resultat men med mindre insats. Det vill säga mindre ekonomiska ramar. Mindre personal? – I vissa fall så handlar det om att bemanningen har minskat ja. Det är mindre personer som ska göra mer egentligen? Är det det du säger? – Jag säger såhär…vi bemannar det enligt plan. Vi följer våran budget. Sen kan man alltid diskutera och det arbetar vi intensivt med och det är att utreda vad är en tillfredsställande bemanning. Henrik Ahlmgren säger att de just nu utreder huruvida bemanningen på Sahlgrenska är tillräcklig eller inte, genom att jämföra bemanningen på sina förlossningsavdelningar med andra större sjukhus i Sverige. Men för Sofia Wickstrand Linhem är det uppenbart att förlossningsavdelningen på Östra Sjukhuset är underbemannad. Och hon berättar att det har lett till situationer där hon varit orolig för patienternas säkerhet. – Oron och sen lättnaden över oh…livmodern var sammandragen…oh vilken tur. Och det gör mig väldigt orolig när det handlar om tur och inte mitt arbete. ”Det var ju tur att den här kvinnans livmoder hade en goda smaken att hålla sig sammandragen efter förlossningen.” Det var ju tur. Det vill jag kunna känna utifrån att jag har gjort mitt arbete på ett sätt som jag vet är bra. Efter man har fött barn så finns det ju risk att livmodern inte håller sig sammandragen och då om den slappar så öppnar sig såret efter moderkakan och då kan man blöda saftigt mycket. Det är ju då man kan blöda livet ur sig. Och det händer. Och händer det att livmodern har börjat att slappa så måste man stå där och knåda ihop den tills den drar ihop sig. Och om man står och väntar på att någon ska kissa på ett annat rum så…det kan hända. Det är en oro. Det har inte hänt mig. Och det var väl tur. Den här typen av vittnesmål är inte unika för Sahlgrenska. Kaliber har pratat med barnmorskor från flera håll i landet som vittnar om en arbetssituation som är så ansträngd att den går ut över patienternas säkerhet. Flera berättar att det ofta inte finns tid till att göra rutinkontroller så ofta som riktlinjerna kräver, som att lyssna på hjärtljud eller klämma på nyförlösta kvinnors mage, för att försäkra sig om att det inte uppstår en blödning. Patientsäkerheten har också varit ett ledord i det så kallade barnmorskeupproret, som i våras mynnade ut i protester på flera håll i landet. Vi ville ta reda på mer. Har brist på resurser fått några konsekvenser för patientsäkerheten? Kaliber har gått igenom Lex Maria-anmälningar, alltså de anmälningar som sjukhusen själva är skyldiga att göra när något har gått allvarligt fel inom vården. Det handlar om ett 90-tal anmälningar från de senaste åren. Vi läser också sjukhusens egna analyser av händelserna, samt beslut från myndigheten som har tillsynsansvar – vilket tidigare var Socialstyrelsen, men numera Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Och vi hittar flera fall där barn har dött, och där det konstaterats att hög arbetsbelastning, brist på personal eller brist på plats har varit en bidragande orsak till att det blivit fel i vården. Från förlossningsavdelningar på olika håll i landet kan vi läsa om till exempel hur ”den kaotiska situationen på förlossningen” och ”avsaknad av fysiska rum” var bidragande orsaker till att en kvinna som bedömts  vara en riskpatient, inte fick vård i tid. – Och överläkaren konstaterar i samma fall att det försenade omhändertagandet sannolikt bidragit till den tragiska utgången. Vi kan läsa om hur en kvinna med lunginflammation inte fick komma in till förlossningen på grund av platsbrist. Och om hur två barnmorskor ensamma hade ansvar för 24 kvinnor var av flera var sjuka och behövde tillsyn. – Jag läser högt här… ”Erfarna sjuksköterskor slutar då de inte längre anser kunna ta ansvar för den höga belastningen”. De drabbades namn är anonymiserade, och vi kan inte fråga dem om hur de upplevde situationen. Men vi har träffat andra som har en väldigt konkret bild av vad brist på resurser inom förlossningsvården kan innebära. Ja, nu står vi här i erat kök. – Ja. Här står vi. Vi är tillbaka hos Johanna och Christian Stjärnkvist i Smygehuk. – Händelsecentrum är ju då till höger om vår spis. – Ja, vid den trygga diskbänken. Det var i mitten på juli som deras son Joey skulle födas. Men på den närmsta förlossningskliniken i Ystad var det fullt, liksom i Malmö. – Helt otroligt chockartat Det är så många tankar och känslor som far igenom en. Först när man känner att det är dags att ringa då känner man att genom att man får höra att ”vi har en plats här för dig, kom in”, omhändertagen. Men när man får beskedet: ”det finns ingen plats här för er”. Jaha?! Man känner sig otroligt utlämnad. I den stunden när man har så ont och känslor och tankar väller upp i en, då ska man inte behöva mötas av det: ”Här finns ingen plats! Du kan inte föda ditt barn här. Och du kan dessutom inte föda ditt barn på det andra sjukhuset. För där finns inte heller plats.” Efter att ha ägnat fyrtio minuter åt att ringa så fick Christian besked att det fanns en plats i Lund, en timme bort. Men då hade redan Johannas värkar blivit så kraftiga att de inte vågade ge sig iväg. – Alltså den här första tanken var att…nejnejnejnejnej…det händer inte nu, det händer inte. Nejnej, det är bara en dålig tanke…mmm...vakna. Jag drömmer. Men när man väl kommer över det stadiet där efter tio sekunder och insåg att jo, det där huvudet som jag ser där nu, det kommer att komma ut där oavsett vad jag vill eller inte. Så då…då var det bara till att skärpa till sig och göra det bästa av det. Det blev Christian som fick agera barnmorska. Det enda medicinska stödet paret hade var en sjuksköterska på 112, som fanns med via högtalartelefon. – Jag var målvakten, jag fångade. Jag tog emot Joey när han kom ut. Och storasystrarna sprang och hämtade handdukar och filtar. Vi hade en tioårig undersköterska och en femårig som hjälpte till. De kommer aldrig glömma detta – på gott och ont.   Joey i sin svarta sparkdräkt med en röd slips tryckt på framsidan ler och jollrar. Han mår bra. Men efteråt har paret tänkt mycket på vad som hade kunnat hända, berättar Johanna. – Allting kunde ju ha hänt ju, vad hade vi gjort då liksom? Alltså jag vet inte man…ja. Navelsträngen kunde ju ha varit runt halsen, han kunde ju fastnat, navelsträngen kunde brustit, ja det är många, många såna här saker som man tänker nu efteråt. Då när man är mitt uppe i det så tänker man ju bara på att han ska komma ut och att det ska liksom gå så bra som möjligt Men vår undersökning visar att det är inte är alla som det har gått lika bra för. I vår pärm med Lex Maria-anmälningar från hela landet så finns det totalt åtta fall från där det tydligt konstateras att hög arbetsbelastning, brist på personal eller på plats kan ha varit en bidragande orsak till att barn dött i samband med förlossning. Såhär kan det låta: ”Långvarig underbemanning avseende barnmorskor och obstetriker leder till en ansträngd arbetssituation med trötthet och stress” ”På grund av hög arbetsbelastning fick patienten vänta i väntrummet i 45 minuter innan hon fick komma till ett förlossningsrum” ”Bakomliggande orsaker till att händelsen inträffat har bland annat varit en hög arbetsbelastning” Alla de här fallen slutade med att ett barn dog. Och i alla fallen har hög arbetsbelastning, brist på personal eller brist på plats identifierats som en bidragande orsak till att vården inte fungerat som den ska. Jag sitter vid köksbordet i en bohemiskt inredd lägenhet i Majorna i Göteborg tillsammans med barnmorskorna Lina Gustin och Tina Hylen Muisos, som arbetar på Östra sjukhuset i Göteborg. De bläddrar pärmen som jag har med mig, som innehåller Lex Maria-anmälningarna vi har hittat. I anmälan, eller i den tillhörande händelseanalysen, har sjukhuset uppgivit att för hög arbetsbelastning, brist på personal eller brist på plats kan ha varit en bidragande orsak till att barn dött. – Det är ju den här medicinska säkerheten ibland, det är det jag känner. Det är det som risken är tycker jag att liksom även om jag har en övervakning på en kurva såhär då och inte springer och lyssnar, utan jag har kurvan på. Spelar ju ingen roll om jag har kurvan på om ingen ser den. Kurvan som Lina Gustin pratar om är alltså den apparat som visar hjärtljudet på oförlösta barn. Den går att se på en skärm i expeditionen. – Vi har ju så mycket…så jag kan ju vara på två andra rum. Och det är ingen ute som kan titta på den. Det är ju situationer där det verkligen inte finns någon där. – Jag tänker på hur det kan se ut, för inte så många nätter sedan när jag hade två patienter – en kvinna som väntade sitt första barn och var öppen 10 centimeter. Hennes hjärtljud hann jag ju inte lyssna på en gång i kvarten. Jag sprang in och ut till henne, till en annan kvinna som var en omföderska som hade en inte helt godkänd övervakningskurva - och så ringer det på dörren. Och ingen svarar. Och det ringer och ringer och ringer. Tillslut måste man ju gå och svara, man vet ju inte vad det är. Och där kommer en livrädd kvinna som väntar sitt första barn och som säger att: ”Jag blöder.” Kan ju inte jag lämna, då måste jag ju ta in henne på ett rum. Upp i sängen, får jag lyssna på hjärtljuden, ser att det är bra, blödningen ser bra ut – ”ja ursäkta men jag måste gå nu”. Och så går jag. Och så ser det ut. Och så får jag springa fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det är en jättetuff känsla att vara rädd hela tiden, rädd för att man ska missa något. Både Lina och Tina har nu sagt upp sig från Östra sjukhuset.    Sofia Wickstrand Linhem har också valt att sluta. – Och jag ser på den gamla arbetsplatsen nu som ett…som någon slagsgruva där folk går och sliter och de har ingen aning om hur det ser ut på andra arbetsplatser. För man är så van. Man är så hemmablind. Det är förskräckligt. Det gör mig ledsen att se hur folk sliter faktiskt. Och tycker att det är okej. Och säger att nej men…idag var det såhär. Att det normaliseras. Det sliter hårt. Varken Sofia, Tina och Lina har själva varit med om att för hög arbetsbelastning, brist på personal eller plats har fått så allvarliga konsekvenser som vi har kunnat läsa om i Lex Maria-anmälningarna. Men de har varit oroliga. Nu har de alla valt att lämna sin arbetsplats, eftersom de anser att de inte är tillräckligt bemannade för att kunna sköta sitt jobb. Henrik Ahlmgren, som är verksamhetschef på Sahlgrenska igen. – Det är alltid ett problem när vi har medarbetare som har en hög kompetens som söker sig från en arbetsplats på grund av att man inte trivs eller man upplever att arbetsmiljön är för utsatt eller annat. Då har vi ett problem. Och det är en fråga som jag tillsammans med min ledning och mina medarbetare ständigt jobbar med och behöver förbättra. För några veckor sedan avslutade Arbetsmiljöverket sin utredning. De konstaterade att det fortfarande finns brister i arbetsmiljön. Men att sjukhuset har börjat jobba med frågorna och att det därför inte finns skäl till något vite. Samtliga barnmorskor vi pratat med som jobbar där – både de vi har hört i det här programmet och andra – har uppgivit att brist på personal leder till att det uppstår situationer där de har varit oroliga eftersom de inte hinner med att utföra sitt arbete såsom riktlinjerna kräver. Vad tänker du om det? – Jag kan inte kommentera enskilda utsagor kring vad man hinner och inte hinner med. För mig är det viktigt som verksamhetschef och tillsammans med våra medicinska ledningsansvariga att vi uppmärksammar onormala händelser i organisationen och larmar så att vi kan förebygga detta Tror du att det på något sätt går ut över patientsäkerheten att bemanningen ser ut som den gör idag? – Det finns alltid en risk att patientsäkerheten hotas eller naggas i kanten om man inte förmår bemanna en verksamhet med rätt kompetens. Detta är en uppgift som vi jobba med dagligen att säkerställa att vi har rätt bemanning för att klara vårat uppdrag. Lyckas ni? – Vi lyckas. Men när vi går igenom Lex Maria-anmälningar så hittar vi ett fall från förra året där ett barn dog på Sahlgrenska. Personalen hade på grund av platsbrist och hög arbetsbelastning lagt över mamman till BB, där barnet inte kunde övervakas ordentligt. Tommy Sporrong är medicinskt ansvarig överläkare på Östra Sjukhuset. – Så jag tror att resursbristen på förlossningen ledde till det här beslutet. Kan man dra slutsatsen utifrån det här att det hade behövts mer plats på förlossningsavdelningen här? – Ja det tror jag att man kan dra den slutsatsen. Det har sannolikt bidragit till att det gått dåligt. Enligt Tommy Sporrong är det tydligt att brist på personal ibland går ut över patientsäkerheten. – Ja situationer där man upplever att man upplever att man behöver assistans av fler personer än vad som finns tillgängligt. Det varierar ju…men kanske någon gång per vecka hos oss för närvarande. Senaste halvåret under sommaren och våren så kanske till och med det var något oftare. En överläkare som säger en sak, och en verksamhetschef som säger en annan. Vi ringer upp Henrik Almgren igen. – Jag tycker vi ska utgå från det ställningstagande som Tommy gjorde där. Han är medicinskt sakkunnig och rådgivare till mig. Så jag utgår ifrån att det Tommy har svarat, det stämmer. För när jag frågade dig sist om det här, om ni lyckas att bemanna för att klara ert uppdrag så sa du att ni lyckas med mycket goda resultat? – Vi lyckas utföra våra uppdrag med goda resultat, svar ja. Sen har vi i likhet med många verksamheter inom sjukvården ett ständigt pågående utvecklings- och förbättringsarbete, genom att vi ständigt förebygger risker i verksamheten för att förbättra patientsäkerheten. Men det är ändå så att det har funnits situationer där brist på bemanning har gått ut över patientsäkerheten? – Jag kan säga att det har i våra händelseanalyser framkommit att bemanningsfrågan har varit en potentiell riskfaktor, svar ja. Svensk förlossningsvård räknas till bland världens säkraste. Men i två program har Kaliber kunnat visa på allvarliga brister. Vi har i förra veckan hört om hur sjukhus brister i fosterövervakningen av barn som ska födas, något som i flera fall har lett till att barn har dött eller blivit allvarligt skadade. Den här veckan har vi hört om bristande resurser inom förlossningsvården. Vi kan konstatera att brist på resurser inom förlossningsvården – i forma av personal eller plats – i flera fall har ansetts vara en bidragande orsak till att barn dör eller skadas. – Det är en väldigt stark kille. Vi är tillbaka i det ljusa köket i Smygehuk, tillsammans med Christian, Johanna och fyra månader gamla Joey. – Så han är ju också en del i att det gick bra. Det var han som såg till att det gick bra, eller hur Joey? Johanna födde Joey vid diskbänken, och Christian tog emot. Det enda medicinska stödet de hade var 112, som fanns med via högtalartelefon. – En häftig upplevelse naturligtvis. Men samtidigt så…det kunde också blivit den värsta. Men det är som sagt…det försöker man inte tänka på när man är i det och inte nu efteråt heller. – Det gick bra. Det gjorde det. Men man tänker ju samtidigt vi hade tur, men det finns andra som inte har det. Det är liksom…det förtar ju lite av glädjen så att säga. Markus Alfredsson markus.alfredsson@sverigesradio.se Research: Sofia Boo och Victoria Gaunitz Producent: Eskil Larsson

Svensk förlossningsvård är en av de säkraste i världen. Men för lilla Ella slutade förlossningen med syrebrist och en livslång allvarlig hjärnskada. Och Ella är desvärre inte ensam. I två program granskar Kaliber bristerna och misstagen som begås på förlossningsavdelningarna. Lilla Ella drabbades av en svår hjärnskada vid förlossningen när läkaren inte reagerade på Ellas syrebrist. De senaste åren har flera barn drabbats av hjärnskador eller till och med dött i samband med förlossningen då övervakningen av barnen har brustit. Det är november i ett kyligt Sundsvall. I köket i villan i centrala stan är det dags för Ella 3,5 år att få något att dricka. Det är Annika, en av Ellas assistenter som hjälper Ella få i sig vätskan. Näringsdryck som med hjälp av en plastspruta sprutas in i något som liknar en gummiknapp strax ovanför Ellas navel. – Nu kommer det lite saft Ella. Nu kommer det lite saft. Saft saft hallonsaft. Ella sitter i vad som en gång var en vanlig barnvagn men som idag byggts på med en blå plastsits. Ella har en svår hjärnskada som hon fick i samband med sin förlossning. April 2010. Ellas mamma Johanna Burman är gravid i 9:e månaden när hon upptäcker att hon fått en blödning. Hon ringer förlossningen i Sundsvall och får rådet att komma in. Kvart i fem på eftermiddagen kommer hon och sambon Christer Thorsson till sjukhuset. – När vi kommer dit förklarar de att så här kan det va, så här kan det se ut. Det behöver inte alls va nåt konstigt och då känner vi oss lite trygg. Redan när Johanna kommer in till förlossningen ser barnmorskan att Ellas hjärtljud avviker från det normala genom att koppla upp Johanna vid en så kallad CTG-maskin som mäter Ellas hjärtljud.  Eftersom en blödning kan vara ett tecken på att moderkakan har lossnat, ett tillstånd som kan vara livshotande, kontaktar barnmorskan förlossningsläkaren. Men läkaren väljer att till en början avvakta. – Så att sen när de kom in och sa att det skulle bli snitt så kände jag mig väldigt orolig och började kallsvettas så jag började kräkas där uppe på förlossningsavdelningen och det kom en ytterligare stor blödning till och sen körde de ner mig på operation för de skulle göra ett snitt. Läkaren väljer att göra ett kejsarsnitt genom ryggbedövning i stället för det snabbaste sättet, genom att söva Johanna. 40 minuter efter att läkaren beslutat om snitt tas Ella ut ur Johannas mage. – Sen såg jag barnmorskan bar iväg med Ella, slapp som ett lakan, vit som ett lakan. Ella är livlös berättar pappa Christer. – Jag trodde det var kört. Jag hade inte sett några tecken på att hon skulle komma tillbaks. Men Ella kommer tillbaks och överlever. Johannas moderkaka har delvis lossnat och Ella har inte fått tillräckligt med syre. Hon kyls ner i ett försöka att  minska de hjärnskador syrebristen kan ha orsakat. Johanna och Christer hoppas in i det sista att kylbehandlingen ska ha effekt. – Det var på Christers födelsedag när vi fick ett svar på hur MR-röntgen sett ut och då fick vi veta att hon hade fått hjärnskador. Hon var 13 dagar. Då förstod vi men vi visste inte hur allvarligt det skulle bli och det kunde ingen svara på heller. Men Ella har ju fått jättesvåra hjärnskador efter det här. Ella har fått en svår cp-skada. – Både på insidan och utsidan är hon ju väldigt spastisk. Hon har ju dragit sin ena höft ur led. Fast hon är 3,5 år gammal så är hela bäckenet snett. Hon har dragit lös ena höften ur led. Hon är väldigt  begränsad. Hon har ju egentligen ingen frivillig motorik att hon kan styra sina egna händer och styra sin egen kropp på det viset hon vill. Det är ingen som vågar säga om hon kan bli bättre eller sämre utan…utan man får bara hoppas på att det på nåt sätt inte blir värre. Länssjukhuset i Sundsvall gjorde en Lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen efter det som hände Ella. Lex Maria innebär att vårdgivare är skyldiga att anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Vårdgivaren, i det här fallet Sundsvalls sjukhus ska utreda det som hänt för att se vad som gått fel och vad man kan göra för att förhindra att samma sak händer igen. Socialstyrelsen anser att fel begicks under förlossningen. Ellas hjärtljud övervakades inte tillräckligt och de tecken som ändå fanns, i form av misstänkt moderkaksavlossning och avvikande hjärtljud,  borde inneburit att Ella plockades ut tidigare. Enligt Socialstyrelsen borde läkaren beslutat att förlösa Ella med ett omedelbart kejsarsnitt nästan 1,5 timme innan hon plockades ut. – Det känns jätte jobbigt att veta att… det hade inte behövt vara så här. Johanna och Christer anmäler själva personalen till HSAN. I samband med att HSAN slutar utreda anmälningar från patienter förs ärendet över till Socialstyrelsen och läkaren får kritik. Snittet skulle gjorts tidigare. Och myndigheten anser det anmärkningsvärt att det saknas kontinuerlig övervakning mot slutet av förlossningen. Läkaren, vill inte vara med i det här programmet. Marju Dahmoun är sedan 2011 verksamhetschef på kvinnokliniken i Sundsvall. – Det var ju en felbedömning. Vi håller helt med och på det sättet är det bara att försöka se till att det förbättras och att det inte upprepas. Det här är alltid ytterst allvarligt. I beslutet från Socialstyrelsen uppger sjukhuset att de nu ska ”säkerställa personalens kompetens avseende CTG-tolkning ”. Alltså den maskin som registrerade Ellas hjärtljud.   En CTG-maskin registrerar fostrets hjärtfrekvens och mammans värkar. Man kan se det på en datorskärm eller på ett papper som skrivs ut. På så sätt kan barnmorskan se om barnet på ett eller annat sätt mår dåligt under förlossningen. CTG introducerades på 60-talet och är idag den vanligaste övervakningsmetoden på Svenska förlossningar. Rekommendationen är att en kvinna kontrolleras när hon kommer in till förlossningen. Efter det beror det på hur förlossningen går och hur kvinnan och barnet verkar må.  – Det här är alltså en CTG-registrering och den visar då bebisen puls och den ska variera mellan 5 och 25 slag per minut. Ann Carlsson är barnmorska och sektionsledare på förlossningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Mölndal. I ett förlossningsrum  visar  hon ett barns hjärtfrekvens på en CTG-skärm. Det är kurvor som går upp och ner. Med hjälp av två runda dosor som fästs på mammans mage kan Ann och hennes kollegor följa barnets hjärtljud. – Och det ska finnas såna här accelerationer. Har man sånt så är vi helt övertygade om att bebisarna mår bra. Att kunna tolka CTG-kurvor ingår i jobbet för alla barnmorskor och läkare som jobbar på en förlossning. Metoden är bra på att visa när barnet mår dåligt, men ett stort problem är att barnets hjärtljud ofta kan tolkas som just dåliga eller avvikande och att det då kan vara svårt att veta när det är allvar. Det säger Håkan Norén, vårdenhetsöverläkare på förlossningen i Mölndal. – Och det är det som är vår svårighet. Att veta när betyder den dåliga CTG:n att barnet är dåligt och när är det bara en effekt av att barnet belastas. Det finns olika undersökningar för att kolla det här. Genom att till exempel ta ett blodprov från barnets huvud. – Och det är då vi går vidare med andra metoder, och utifrån det så agerar vi, men till syvende och sista är det ju så att vi får inte tro, så är vi osäkra på den information vi har så måste vi alltid avsluta förlossningen. Alltså vi kan inte tro att det blir bra eller tro att det blir bättre om fem minuter utan får vi inte tillräcklig information då avslutar vi förlossningen oftast med ett kejsarsnitt. Kan man bli bra på att tolka CTG? Kan man lära sig, kan man bli bättre? – Ja det är klart att man kan bli. Desto mer man sysslar med det och desto mer vi pratar om det så klart vi blir bättre, visst är det så. Men det är stora grupper som ska bedöma CTG och alla barnmorskor som förlöser ska då kunna det här och det är alltid så att vissa är bättre än andra och vid en förlossning krävs så mycket annat, du har en mamma som också kräver omsorg, smärtlindring. Så det är inte bara att hon ska bedöma barnets tillstånd, i det sammanhanget kan det ibland vara så att man missar barnet under den mest kritiska tiden. Det finns Rutiner och PM på avdelningarna som ska guida personalen i när CTG-övervakning ska ske och hur informationen ska tolkas. Men när Ella föddes 2010 i Sundsvall följdes inte rutinerna. Hennes hjärtljud tolkades fel av läkaren enligt sjukhusets egen utredning. Dessutom skulle Ella övervakats kontinuerligt under slutet av förlossningen enligt Socialstyrelsen. – Ja man känner väl att man är så himla utelämnad. Här har man gått i nio månader och varit gravid och så ska man lämna över sin kropp och sitt förtroende till någon kunnig personal som man bara tar för givet att de kan det de ska. Så man känner sig väldigt utelämnad. Det gör man ju. Ellas förlossning skedde under en turbulent tid för kvinnokliniken i Sundsvall. Det var besparingar och personalnerdragningar.    Socialstyrelsen gör en tillsyn som mynnar ut i en rad åtgärder kliniken ska redovisa. Socialstyrelsen anser våren 2012 att kliniken, två år efter att Ella skadats, saknar metoder och har bristfälliga rutiner för att säkerställa att personalen har den kompetens som krävs när det gäller bedömning av CTG. Sundsvall sjukhus skriver i sitt svar att de genomför och har genomfört flera förbättringar. Bland annat gemensamma genomgångar en gång i veckan och att  personalen på förlossningen ska schemaläggas så att de ska kunna genomföra prov i CTG-tolkning. Senast maj 2013 ska alla på kliniken ha gjort ett CTG-prov. Socialstyrelsen är nöjda med de åtgärder som presenteras och hösten 2012 avslutar de ärendet. Men när Kaliber kontrollerar detta så visar det sig att all personal inte gjort ett prov i CTG-tolkning, i november 2013. Det som skulle gjorts senast i Maj. – Vi klarade inte riktigt den gränsen. Marju Dahmoun är verksamhetschef på Kvinnokliniken. Varför inte det? – Vi hade en hel del andra saker att göra också och vi har ju haft en personalomsättning men även massa andra processer på gång samtidigt för att förbättra patientsäkerheten så att just det här målet,  det här första målet klarade vi inte men vi kommer att göra det. Nästan alla är klara. Men sju barnmorskor och två läkare återstår. Sex barnmorskor började på kliniken först i början av sommaren. – Nu har ju ändå Socialstyrelsen tyckt att vår plan och vår målsättning är realistisk och bra för de har ju släppt våran uppföljande granskning. Men jag tänker att det här var ju en del i varför de släppte granskningen. – Ja det är alldeles riktigt. Perfekt blir man aldrig. Men det visar sig att detta varken var första eller sista gången som Sjukhuset i Sundsvall säger att de ska förbättra eller säkerställa sin personals kompetens när det gäller fosterövervakning under förlossning. 2007 dör ett barn på grund av de hjärnskador det fått av syrebrist i samband med förlossningen. Enligt socialstyrelsens beslut fanns brister gällande fosterövervakningen. Bland annat missbedömdes CTG. Och under arbetet med det här programmet kommer ytterligare en Lex Maria anmälan från Sjukhuset i Sundsvall. Det handlar om ett barn som fötts med tecken på syrebrist och där sjukhuset i sin händelseanalys bland annat kommit fram till CTG-mönster  misstolkades och inte vägdes samman med övriga riskfaktorer. I alla tre händelser har CTG-kurvor enligt beslut från socialstyrelsen eller sjukhusets händelseanalys misstolkats eller missbedömts. Efter alla tre händelser har sjukhuset som åtgärdsförslag angett att på olika sätt antingen förbättra eller säkerställa kompetensen i att tolka CTG hos personalen. 2009: ”Kontinuerlig utbildning i CTG-tolkning för klinikens läkare och barnmorskor anordnas.” 2010: ”Säkerställa personalens kompetens avseende CTG-tolkning.” 2013: ”Införa system för att kontinuerligt säkerställa tillräckliga kunskaper i tolkning av CTG inför och under förlossningstjänstgöring.” Liknande förslag på förbättringar ges alltså efter alla tre fallen. – För mig är det, jag tycker det är… jag blir förvånad.  Ellas mamma, Johanna läser den senaste Lex Maria anmälan. – Och de har gjort samma typ av händelseanalyser och det är samma riskfaktorer och det är samma utredning men det har liksom inte lett nånstans. Men Marju Dahmoun, verksamhetschef för kvinnokliniken i Sundsvall håller inte med. Vad tänker du kring det? Alltså 2009,2010 och 2013 så är det samma åtgärder som ni föreslår för att förbättra er verksamhet. – Det är inte enbart CTG-kunskaper som man behöver upprepa och certifiera, det är självklart vi måste göra det och som jag säger, varför det upprepas, det är väl det finns inte så mycket annat. Det är ju det här som är grunden och det blir ju förstås väldigt intressant att se vad säger Socialstyrelsen om detta fall och det är därför vi vill ha granskning av det. Man tänker att om man tidigare haft ett åtgärdsförslag. Man har lovat att åtgärda det och sen dyker det upp igen. Ska man gång på gång behöva ta till samma åtgärdsförslag? – Det är ju en kontinuitet i den åtgärden och på det sättet är det adekvat att ta den med hela tiden. Har ni inte kontinuerligt idag då? – Ja. Det är därför jag undrar varför ni skriver att det är en förbättringsåtgärd om ni anser att ni har kontinuerlig CTG-utbilning idag. – Ja, vi ska hålla fast vid det. Men Inspektionen för vård och omsorg, IVO tycker inte det är rimligt att så lika åtgärdsförslag lämnas gång på gång. Petra Carlbaum är enhetschef på IVO avdelning nord. – Nej det tycker vi inte. Då finns det nån brist utöver det. Alltså utöver den faktiskt bristen, då finns det någon brist i systemet eftersom man kommer tillbaka med samma åtgärder gång på gång. Hon kan inte kommentera den senaste händelsen i detalj då IVO ännu inte utrett det, men säger att de reagerade när de såg anmälan som kom in nu i oktober. – Vår första tanke var att nu har det hänt igen. Ja, men nu visade det sig att det var samma händelse som vi var där och tillsynade för ett år sedan. Nu har den upprepats. Det är samma sorts avvikelse men däremot kan jag inte gå in i ärendet eftersom jag inte utrett det klart. Och när de gäller de prov i CTG-tolkning som samtliga i personalen skulle gjort senast maj i år. Som var en del i att kvinnokliniken fick grönt ljus från tillsynsmyndigheten,  men som ännu inte alla gjort så menar Petra Carlbaum på IVO att de utgår från att vårdgivaren gör det de sagt att de ska göra. – Sen kan det ju hända saker som gör att man behöver skjuta på det, men det är olyckligt om man inte genomför det man sagt att man ska göra. Absolut. – Det har ju gått 3-3,5 års sen och de är fortfarande inte klara med de här CTG-testen. Jag tycker det är för jäkligt rent ut sagt. Men Ellas föräldrar, Johanna Burman och Christer Thorsson tycker även tillsynsmyndigheterna borde göra mer. – De nöjer sig med ett skrivet dokument från kliniken där de säger att vi har åtgärdat de här nio punkterna, och de här återstående sex punkterna håller vi på och jobbar med. Det är skitsnack. Det är ett papper och det är ingen handling. Men Petra Carlbaum på IVO tycker inte de nöjt sig med ett papper i det här fallet och hänvisar till de två tillsyner de gjort efter händelsen. – Ja i förra skedet gjorde vi definitivt vad vi kunde det är jag alldeles övertygad om. Sverige är ett av de säkraste länder i världen att föda barn i. Av runt 100 000 barn som föds i Sverige varje år är det en ytterst liten del som får skador eller dör vid förlossningen. Men det som hände Ella är inte unikt. Kaliber tar del av Lex Maria anmälningar som gjorts de senaste åren gällande förlossningar och kan se att brister kopplat till fosterövervakning ofta förekommer i fall där barn fötts med tecken på syrebrist, fått en hjärnskada eller dött.   Vi läser ett 90-tal anmälningar. De flesta från 2012 och 2013 men även några från 2010 och 2011. Vi hittar ett trettiotal fall där vi antingen i beslut från IVO eller tidigare Socialstyrelsen eller genom sjukhusens egna utredningar kan se att brister kopplat till övervakning av barnen hjärtfrekvens har förekommit. I en del fall handlar det om rena missbedömningar. Som när en läkare väljer att skicka mamman till ett annat sjukhus trots att barnets hjärtljud är dåliga. Barnet får en hjärnskada. ”Bedömningen är att utifrån de förändringar som då noterats borde beslutet ha blivit omedelbar förlossning i stället för att skicka vidare. Ett sådant beslut skulle troligen ha medfört mindre risk för att barnet skulle utsättas för syrebrist.” Det handlar även om stressade Barnmorskor och läkare som har hand om flera patienter samtidigt. ”Läkaren som har flera patienter på Akutmottagningen noterar att CTG-kurvan är avvikande och meddelar kommer om en stund. När läkaren 1,5 timme senare anländer till förlossningen är CTG kurvan patologisk. Läkaren tar ett skalp-ph. När provsvaret ses beslutas om urakut sectio. Ett livlöst barn framskaffas.” Det handlar också om att värkstimulerande medel används även om barnen visat att de mått dåligt. Trots att det kan förvärra en syrebrist. ”Det kan inte uteslutas att den fortsatta stimuleringen med oxytocin har vart en bidragande faktor till att fostret utvecklade hypoxi.” Kaliber hittar i anmälningarna 14 barn som fötts med tecken på syrebrist eller hjärnskador och 18 som dött i samband med förlossningen där brister kopplat till fosterövervakning finns med. Ibland som en av flera brister. Ett trettiotal fall är få med tanke på hur många hundratusentals barn som fötts under samma tid, men för det de drabbar kan konsekvenserna bli stora. 3,5 åriga Ellas vardag är fylld av smärta, läkarbesök, matningar, mediciner och rehab. – Ellas liv är ju väldigt begränsat om man säger så. Hon har inte kunnat gå på dagis tack vare att hon är så infektionskänslig. Sen är det väl ganska enformigt skulle jag tro. Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, Patientförsäkringen LÖF, betalar varje år ut ersättning till mellan 20 och 30 barn som drabbats av syrebristskador under förlossningen som enligt patientskadelagen bedöms vara undvikbara vårdskador. I flera fall handlar det om feltolkningar av CTG. Charlotta Grunewald är överläkare och områdeschef för förlossningen på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. 2008 presenterades hon tillsammans med andra forskare en studie på barn som sökt ersättning av patientförsäkringen efter att ha drabbats av syrebrist vid förlossningen mellan 1990 och 2005.  Av 177 fall som de ansåg sannolikt berodde på felbehandling i samband med förlossningen  handlade 98 procent om bristande fosterövervakning. – Ja det stämmer och det var klart vi blev förvånade, det är en hög siffra. Det var nog mer än vad vi hade förväntat oss. I 71 procent av fallen i deras studie hade personalen inte agerat i tid trots tecken på syrebrist.  Charlotta Grunewald betonar att det handlar om ytterst få fall sett till hur många barn som föds och att tolkning av CTG kan vara svårt. Men menar att det finns förbättringsmöjligheter. Efter studien lanserades projekt säker förlossningsvård. Alla förlossningskliniker har anslutit sig. Ett webbaserat utbildningsprogram lanserades där förlossningspersonal  kan certifiera sig i CTG-tolkning. Genom att göra ett prov. Det prov som kvinnokliniken i Sundsvall skulle genomfört för samtlig personal senast i våras. Den senaste samlade statistiken för 2012 visar att många sjukhus använt sig av möjligheten till certifiering. I flera fall har 100 procent av personalen gjort ett godkänt test. – Det är fantastiskt och det betyder att vi vill alla göra gott. Vi vill att barn ska födas friska och att mammorna ska må bra och ha en positiv erfarenhet av sin förlossning. Det är vår absoluta önskan. Men den samlade statistiken visar att det i slutet av 2012 skilde sig mellan sjukhusen. Även om majoriteten av sjukhusen ligger på höga siffror godkända prov, så fanns de det som låg betydligt lägre. Och trots att Charlotta Grunewald tycker det är viktigt att all personal gör testet  visar det sig att Karolinska där hon själv är chef ligger på ligger ju på runt 40 procent godkända test för barnmorskorna och 15 procent för läkarna 2012. – Det beror på att vi har haft andra satsningar, men det här året kommer det se helt annorlunda ut. På Förlossningen i Sundsvall har all personal i november 2013 ännu inte genomfört ett godkänt CTG-prov. Trots löften till Socialstyrelsen att det skulle skett senast i Maj i år. Men det kommer bli klart under hösten lovar verksamhetschef Marju Dahmoun. – Vi är så gott som i mål med de här åtgärderna och sen har vi ju en massa andra saker som vi också försöker förbättra. Och det bästa möjliga patientsäkerhet är ju vårt mål. Vi ska bli bra! Hon säger att de genomfört flera förbättringar, och säger att de tagit det som hände bland annat Ella på stort allvar och inte som Ellas föräldrar Johanna och Christer anser, har nonchalerat det som hänt. Men kan du förstå att det tänker så? Känner så? – Jag kan förstå att de är besvikna på många plan, det kan jag väl förstå. Men berättelsen slutar inte här. Bara några dagar innan det här programmet ska sändas, kommer ytterligare en Lex Maria-anmälan från sjukhuset i Sundsvall. Det handlar om ännu ett barn som dött i samband med förlossningen. I händelseanalysen kan man läsa att läkaren ordinerat ett snitt inom 30 minuter i stället för ett omedelbart som ska ske inom 10 minuter. Det var fel beslut enligt analysen som bland annat menar att barnets hjärtfrekvens tillsammans med den rikliga blödningen borde lett till ett omedelbart kejsarsnitt  – enligt analysen återigen CTG som misstolkats. Chefläkare Lars Berglund berättar att barnet troligen hade en mycket ovanlig komplikation där det börjat blöda kraftigt när det låg i magen. Vid dessa fall blir marginalerna ytterst små och Lars Berglund tror inte barnet gick att rädda. Men klart är ändå att ett snabbare kejsarsnitt borde ordinerats enligt analysen. Samma som Socialstyrelsen ansåg i Ellas fall. Det har blivit dags Ella att få sin kvällsvälling. Mamma Johanna blandar välling i en mugg och sprutar sen in den med hjälp av plastsprutan i knappen vid Ellas navel. – Nu är ju hon så liten så hon förstår ju kanske inte varför hon själv inte klarar av att göra saker, men det kan ju komma en dag när hon börjar undra. På ett sätt får man vara glad om hon är så pass med att hon kan ställa frågan. Det är man ju glad för samtidigt som det blir en jobbig fråga, därför att man vet att det kunnat vara annorlunda, så är det ju. Det hade kunnat se helt annat ut för Ellas del. Det blev ett lotteri, en nitlott helt enkelt. Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se Research: Victoria Gaunitz Producent: Eskil Larsson

Ett vitt kuvert trillar in på hallmattan hemma hos 20-åriga Emma. Hon lever ett hektiskt liv och hinner knappt lägga märke till det där kuvertet. Avsändaren är Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Tre dagar senare är Emma är på sjukhuset. Tiden står stilla.   Hon ska få beskedet om hon har eller inte har det. Det där som läkarna inte riktigt vågar nämna. Läkaren tittar på Emma, på journalen och på Emma igen.  – Jag måste tyvärr meddela att du har det där… Trots att den som smittas med hiv idag kan leva ett långt och friskt liv tack vare bromsmediciner, lever aids-skräcken från 1980-talet fortfarande kvar.   I rädslan för att människor ska ta avstånd från henne har Emma valt att hålla sin sjukdom delvis hemlig. Men om man ska träffa en ny partner måste man berätta. Emma drömmer om kärlek, men är beredd att leva resten av sitt liv ensam. Hellre det än att bli en smittohärd, en pestsmitta.      Åsa Karlsson som gjort dokumentären Smittad är en journalist och programledare som med dokumentären om hiv-smittade Emma gör sin debut på P1 Dokumentär. Hon har jobbat i flera år som nyhetsreporter på SR, SVT och TV4. Dessutom har hon jobbat som programledare bland annat på P3-programmen Morgonpasset helg och Nyhetsguiden. Hon återkommer ständigt till människorna och berättelserna som kan få lyssnaren eller läsaren att stanna upp, tänka till och känna sig lite mindre ensam i livet. Berättelserna som har lite skit under naglarna och som inte alltid slutar lyckligt.

En grupp göteborgsläkare har blivit först i världen med att använda en ny metod för att byta ut ett blodkärl hos en patient. Patienten, en tioårig flicka, har ända sedan hon var ett spädbarn haft ett stopp i en ven som för blod från tarmarna till levern. Det här är ett livshotande tillstånd som innebär stor risk för blödningar. För att hjälpa flickan skapade läkarna ett nytt blodkärl åt henne genom att ta ett kärl från en avliden donator och tvätta bort alla celler från det. Det som var kvar, en sorts kärlskelett av proteiner, fick sedan bada i lösningar med stamceller som tagits från flickans benmärg. Den största fördelen med metoden är att flickan sluppit genomgå en levertransplantation, säger kirurgen Michael Olausson, vid transplantationscentrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. - Vi slipper också ge immundämpande läkemedel. I framtiden kanske man kan odla helt nya organ. Thoraxkirurgen Matthias Corbascio vid Karolinska Universitetssjukhuset ingår i en forskargrupp som hoppas att de upptäckt den stamcell som kan ge upphov till alla olika celltyper som finns i ett hjärta. Försök pågår just nu med att odla mus- och råtthjärtan, berättar han. Pelle Zettersten, som bevakar kärnkraftsfrågor på Vetenskapsradion, berättar om de senaste små stegen mot slutförvaring av det högradioaktiva avfallet. Processen är så långsam att medieintresset är svalt, han själv håller på att bli gråhårig och presskonferensen när slutförvaret slutligen stängs räknar han med blir på hans egen hundraårsdag 2070. Tre av fyra professorer i Sverige är män, men den här sneda könsfördelningen kan hålla på att förändras. På tio år har andelen kvinnliga lektorer ökat från 30 till 44 %. --Ökningen kan komma att påverka jämställdheten högre upp i universitetshierarkin. Det säger Minna Salminen, forskare och jämställdhetsspecialist vid Uppsala Universitet. Alltfler länder ägnar sig åt rymdverksamhet. På den internationella rymdkonferensen Space Ops i Stockholm var Sydafrika årets nytillskott med sina planer på att skjuta upp sateliter. Det rapporterar Björn Gunér. Om det ska bli möjligt att åter landa på månen, eller kanske på en asteroid, krävs internationellt samarbete. Bemannade rymdfärder är så dyra att flera länder behöver dela på kostnaderna, enligt Bill Gerstenmaier som leder NASAs bemannade rymdfart.