Dämonpodden

Många är vi nog som växte upp med Disneys variant av Skönheten och odjuret men det är såklart en saga som filmats många andra gånger. Den här gången jämför vi Disneys bekanta variant med Jean Cocteaus franska efterkrigsversion från 1946 och Juraj Herzs tjeckoslovakiska Sovjet-tolkning från 1978. Alla intressanta, alla ganska olika varandra. Och så får vi ju chans att debattera vilket odjur som är... charmigast.

WHAT IS THE LAW? H.G. Wells historia om doktor Moreau och hans försök att skapa hybrider mellan människor och djur har filmats många gånger, men det finns ju en sann klassiker och en annan ökänd kalkon bland dessa filmatiseringar så naturligtvis valde vi att diskutera dessa två. Kom med en stund och häng med Charles Laughton, Val Kilmer och Hyena-Pig!

För femte året på raken samlades vi strax efter nyår för att bestämma vad det nyss avslutade årets bästa filmer var. Detta år kunde alla fem ordinarie Dämonpoddare vara med och därmed utökade vi från en Topp 20-lista till en Topp 25-lista. Det tog en stund att bestämma listan.

När vi spelade in det här avsnittet om amerikansk politik hade det amerikanska valet i november 2024 ännu inte skett, men vi hade nog på känn vad som skulle komma att hända. Nu när våra värsta föraningar blev sanna är det nästan än mer intressant att se dessa två klassiska satirer om amerikansk politik i skenet av en lika bisarr verklighet.

Det tog en liten stund att få ut denna konversation om 2 x John Blackthorne och hans upplevelser i 1600-talets Japan i flödet, men nu är vi äntligen här och redo att diskutera allas favoritserie från i våras (och för vissa av oss från våran barndom). Med oss har vi vår favorit, Rikard Söderlund.

Vi får be er som längtade efter samuraisnack att ha ytterligare tålamod: vi kände behovet att slänga in ett bonusavsnitt tillägnat vår bästa och mesta lyssnare Ellen Färm som önskade ett avsnitt om hundfilm. Så vi pratade i några timmar om filmvärldens allra mest älskvärda vovvar: Lassie och Cujo.

Buster Keaton är en av den vita dukens allra mest kända komiker, en av de "tre stora" som fick publiken att skratta som allra mest för hundra år sedan. Pierre Etaix är kanske lite mindre känd, förutom möjligen i Frankrike, men där fick han publiken att skratta under 60-talet med sina komedier som ibland var tydligt inspirerade av stumfilmskungarna. Vi tittar på en av Busters klassiker, SEVEN CHANCES och den av Pierres filmer som är mest tydligt inspirerad av Buster: LE SOUPIRANT eller FRIAREN.

Richard Starks gangsterkaraktär Parker har filmats ett par olika gånger, och vi har tittat på två filmatiseringar av den första Parker-boken THE HUNTER: Lee Marvin i POINT BLANK och Mel Gibson i PAYBACK. I ingen av dessa filmer får han behålla namnet utan han är Walker i den ena och Porter i den andra, något som inte alls blir förvirrande vid olika tillfällen i avsnittet.

Många är vi som uppskattade Andrew Haighs ALL OF US STRANGERS när den kom till svenska biografer tidigare i år. Men några har kanske missat att den är byggd på en japansk roman från 80-talet och att den romanen redan filmats en gång, just i Japan på 80-talet. Så vi letade upp Nobuhiko Ôbayashis THE DISCARNATES på archive.org och jämförde med den nya filmen. Det blev en intressant diskussion om sex, sorg och spöken i både öst och väst.

Fenomenet att en lyckad film från resten av världen nödvändigtvis ska behöva filmas om av Hollywood är lika gammalt som Hollywood självt. Men sällan har det fungerat lika bra som när William Friedkin, efter sin succé med Exorcisten, bestämde sig för att göra om en av världens mest spännande filmer, FRUKTANS LÖN. Det går att argumentera för att resultatet, SORCERER, är den mest lyckade av alla Hollywood-remakes och bara det är ju anledning nog att snacka om dem båda två.

GRRRARWRRWRGH! Det har gått 70 år sedan monstrens konung, Godzilla, stampade in på scenen och krossade hela Tokyo i bara farten. Så vi ville ta tillfället i akt och titta tillbaka på filmen som startade det hela, Ishiro Hondas GODZILLA från 1954 och på en av de senare försöken att starta upp det hela på nytt, Hideako Annos SHIN GODZILLA från 2016. Vi tar även en närmare titt på hur amerikanerna klippte om originalfilmen för att inte få att den att handla riiiiktigt lika mycket om den där bomben de hade släppt på Japan. Så de klippte bort de jobbiga bitarna och klippte istället in Perry Mason som tittar på och kommenterar när Godzilla stampar omkring.

Många är de nyinspelningar vi diskuterat, men mer ovanligt är att en och samma regissör bestämmer sig för att göra om en film som de redan gjort. Men precis det gjorde den gode Alfred Hitchcock. När han på 50-talet hade fått sådan status i Hollywood att han nu hade tillgång till större budget och kändare skådisar bestämde han sig för att göra om en av sina mindre kända brittiska filmer från 30-talet, MANNEN SOM VISSTE FÖR MYCKET. Men var det andra gången gillt eller är vi kanske mer förtjusta i den mindre, svartvitare, tajtare varianten från 30-talet?

Fritz Langs mytiska seriemördarklassiker M har fått ett par olika remakes, men vi tror vi kanske hittade den mest intressanta när vi parade ihop den med den EL VAMPIRO NEGRO, en systemkritisk noir med feministiska undertoner skapad i paret Perons Argentina.

Ännu ett år har gått och ännu en helg har spenderats med att diskutera det årets bästa filmer! För fjärde året på raken försöker vi samsas någorlunda om vilka filmer som förtjänar en plats på Topp 20!

Stanley Kubricks version av The Shining anser nu vara en klassiker, men när den först släpptes var den inte så populär, framförallt inte hos förlagans författare Stephen King. Han kritiserade filmen öppet och 17 år senare fick han möjlighet att själv skriva manuset till en TV-filmatisering av boken som han hoppades skulle göra hans bok mer rättvisa. Blev det så, eller är författare inte alltid de bästa bedömarna av sina egna filmatiseringar? Vi har med oss King-superfanet Roger Svensson för att bedöma saken.

Under det tidiga 40-talet retades Howard Hawks med sin kompis Ernest Hemingway och sa att han skulle göra en succéfilm av hans värsta bok, "To Have and Have Not". Filmen blev i slutändan mer uppmärksammad för förhållandet mellan Humphrey Bogart och Lauren Bacall än för något som kom från Hemingways bok. Så det fanns utrymme för ytterligare en filmatisering sex år senare. Det blev inte en lika stor succé, men den är defintivt mer trogen Hemingway och kanske även en bättre film?

Dämonpodden är av sin natur alltid en nördig affär, men ibland tillåter vi oss att bli lite extra nördiga. Som denna gång när vi bjuder in våra rollspelande vänner Nicklas Andersson och Rikard Söderlund för att diskutera de två Hollywood-filmer som gjorts baserade på Dungeons & Dragons och för att förklara varför Dungeons & Dragons INTE ALLS är samma sak som Drakar & Demoner.

Humor kan vara en motståndshandling, vilket Ernst Lubitsch bevisar med sitt mästerverk från 1942 om en skådespelartrupp i Warszawa som blir inblandade i kampen mot Hitler och nazisterna. 40 år senare försökte Mel Brooks och hans medarbetare Alan Johnson upprepa konststycket, men frågan är om de lyckades?

Alla de bästa poddarna tenderar ha ett s.k. "förlorat avsnitt", något som spelades in men sen av en eller annan anledning aldrig släpptes. Det här höll nästan på att bli vårt. Det spelades nämligen in förra året men har haft en lång väg fram till era öron. Men nu får ni äntligen höra när vi diskuterar en av alla tiders bästa noir-filmer och en av alla tiders mest poänglösa remakes.

Tomorrow and tomorrow and tomorrow. Så länge har ni fått vänta på att höra oss tala om den skotska pjäsen, vars namn enligt legenden bara får sägas under specifika omständigheter som vi bryter 1½ minut in i detta avsnitt. Är Toshiro Mifune den hetaste Macbeth? Hur gillar vi våra häxor? Och hur många profetior är egentligen rätt mängd profetior? Detta och mycket mer denna gång!

Det tog oss längre tid än de flesta poddar, men efter fyra år i era appar är vi beredda att fira vårt 100:e avsnitt! Och det gör vi med en titt tillbaka på en sann svensk klassiker (och enligt vissa listmakare fortfarande Sveriges bästa film): Victor Sjöströms filmatisering av Selma Lagerlöfs Körkarlen, från 1921. Och lite mindre känt gjorde även Arne Mattsson en film av samma historia 1958. Vi tar med oss Fredrik Adolvsson och glider ut i nyårsnatten såhär lagom till påsk.

Har man inte släppt ett avsnitt på 2½ månad så får man väl göra upp för det genom att släppa sitt längsta avsnitt någonsin! Ta del av när Kalle, Björn, Olof och Fredrik Adolvsson samlades runt ett bord med spelkort och (för?) många öl för att gemensamt bestämma vilka förra årets 20 bästa filmer var.

Många är westernlegenderna och alla är de döda. Få dog mer berömt än Jesse James, skjuten i ryggen av sin kollega/kompis/rival/kärleksintresse Robert Ford. Denna historia har berättats på film otaliga gånger, men vi fokuserade på de två filmer där det är Ford snarare än James som står i rampljuset. De visar också en del på vilka förändringar som skett inom genren under de 60 år som skiljer dem åt.

Lite omslängda planer, så istället för det utlovade Jesse James-avsnittet får ni nu ett mycket mer Halloween-passande avsnitt om de två versionerna av HOUSE ON HAUNTED HILL. Vilket hus är läskigast, vilken mustasch är mest imponerande, är det bättre med eller utan faktiska spöken och hur mycket pengar är tillräckligt för att spendera en festkväll med Chris Kattan? Ellen inte bara gästar utan fick även välja veckans filmer!

I en av våra mer ovanliga kombos visar det sig att Hans-Åke Gabrielssons JÖNSSONLIGAN OCH DEN SVARTA DIAMANTEN lånade mer än bara karaktärsnamn från Fritz Langs gangsterklassiker DOKTOR MABUSES TESTAMENTE. Faktum är att hela handlingen och flertalet scener är mer eller mindre de samma. En spännande kombination som ger oss mycket att tala om, inte minst hur bra (eller inte) vi tycker Charles-Ingvar Jönssons liga varit i sina olika uppställningar och versioner.

Kattfolk är kattfolk, oavsett det var för 40 år sen eller 80 år sen vill de hänga med svarta pantrar och skrämma folk i simhallar. Ni vet hur det är.

Alejandro Amenábars ABRE LOS OJOS blev en internationell succé 1997 med sin konstiga blandning av drama, psykologisk skräck och lite sci-fi i kanterna. Så det tog bara några år tills Tom Cruise bestämde sig för att han skulle göra den större och mer amerikansk. Blev det dock bättre för det? Därom tvistar fyra halvt-om-halvt lärde i veckans avsnitt.

Allting förändras med tiden, inklusive muterade ninja-sköldpaddor och den här veckans uppställning. Både Björn och Aron står åt sidan och släpper fram Ellen och Rikard som får ta på sig bandanas och diskutera allehanda muterade djur och huruvida en jättestor råtta kan vara en bra fadersfigur.

Alma Vuorinen återvänder till podden när vi diskuterar två filmatiseringar av George Bernard Shaws klassiska pjäs: en med och en utan musik. Förbättrar musikalens estetik och musiken den här historien eller försvinner kopplingarna till verkligheten i och med den storslagna stilen? Dessutom: en östgötsk räv!

Kärlek korsar alla gränser, eller...? I Douglas Sirks ALL THAT HEAVEN ALLOWS och Rainer Werner Fassbinders RÄDSLA URHOLKAR SJÄLEN försöker sig i alla fall kärleken på att korsa klass, ålders- och rasgränser. Hur det går beror kanske lite på var och när man är.

En himla massa stjärnor har fötts på filmhistoriens himmel, men vi tänkte fokusera på två av dem: Janet Gaynor & Barbra Streisand. Arons lillebror Staffan återvänder till podden när vi diskuterar huruvida den här historien är bäst när den handlar om film- eller musikbranschen, om den manliga huvudrollskaraktären är rörande eller mest patetisk och om någon av de här två versionerna ens är den bästa versionen.

No vampires remain in Romania. De har flyttat till Wismar allihopa. Vi tittar på vampyrfilmen som startade hela grejen, F.W. Murnaus NOSFERATU från 1922 och sedan på Werner Herzogs omtolkning av den klassiska historien som en pandemifilm 1979. Är vampyrerna lika läskiga som skådisarna som spelade dem? Och har en av filmerna slagit rekord i antal skådespelande råttor? Detta och mycket mer i veckans avsnitt.

Det var ju påsk nyss och det handlar visst framförallt om nån gammal kändis som heter Jesus och inte alls om harar och ägg. Så vi tittade på två av filmerna om den här Jesus, även om han i den ena får stå lite i skymundan av den helige Brian.

Gulllermo Del Toro tar sig an en av Arons noir-favoriter i sin nya, Oscarnominerade remake av NIGHTMARE ALLEY. Men var tivolit läskigare förr? Kan Bradley Cooper vara sympatisk? Och är "spasse" faktiskt en vedertagen svensk översättning? Detta och mycket mer.

Vi satte oss ner och gjort det svårgörliga att se på två osynliga män som separeras av nästan 90 år. Vi diskuterar extrema skillnader i ton, genre och tempo mellan de två filmerna men också hur båda tar olika bitar av H.G. Wells originalhistoria med sig på färden. Gäster är Fredrik Adolvsson och Erik Fransson.

Vi kickstartar denna tredje säsong "på riktigt" med en titt på en nyinspelning som vi nästan kände det var vår plikt att hantera: under vår första säsong talade vi länge och väl om Ingmar Bergmans episka, legendariska TV-serie SCENER UR ETT ÄKTENSKAP. Och i höstas kom det en amerikansk nyinspelning där Oscar Isaac och Jessica Chastain har tagit över Liv Ullmanns och Erland Josephsons roller. Hur står sig skådespelargiganterna mot varandra? Hur mycket har behövt ändras i manus eftersom 50 år skiljer varianterna från varandra? Och har jänkarna någon som helst chans att stå sig väl jämfört med Ingmar?

Vi är tillbaka! Och åter igen har vi samlats för att dricka öl och slå våra kloka huvuden ihop för att försöka gemensamt bestämma vilka år 2021 års 20 bästa filmer var. Det tog några timmar.

Vi avrundar vår säsong som haft fokus på de kvinnliga filmskaparna med lite diskussion om favoritfilmer, favoritavsnitt och vad som inte riktigt har hållt klassen. Och så ser vi fram emot nästa säsong och sjunger lite schlager.

Två filmer om att överleva folkmord. I QUO VADIS AIDA får vi en skärrande blick inifrån under de dygn som folkmordet i Srebrenica skedde. I SEVEN BEAUTIES blandas komedi och terror när en italiensk småskurk flyr kriget men landar i ett av tyskarnas läger. Det här är vårt sista ordinarie avsnitt i säsong 2, men vi återkommer men ett specialavsnitt där vi sammanfattar hela resan.

Kolonialism var kanske inte ett sådant där jättebra påhitt med facit i hand. Men det hände och förändrade världen för alltid, bland annat i Kamerun och på Tasmanien där veckans två filmer, Claire Denis CHOCOLAT och Jennifer Kents THE NIGHTINGALE, utspelar sig.

Nu har Marvel-filmerna kommit så långt att hela TVÅ STYCKEN har regisserats av kvinnor. Så då har det blivit vår tur att ta oss an det senaste decenniets största filmdiskussion: Superhjälte bra? Superhjälte dålig?

Det är inte så roligt att åka in på kåken, men är det roligare att komma ut? I Pirjo Honkasalos BETONGNATT följer vi två bröder varav den äldre spenderar sina sista dagar i frihet. Och i Lynn Sheltons OUTSIDE IN möter vi Chris som förlorat 20 år i fängelse och som därför på många sätt fortfarande är mentalt ett barn även fast han snart ska fylla 40.

Vi pratar om kvinnliga regissörer på stumfilmstiden, och eftersom filmerna gärna var lite kortare då så snackar vi om tre filmer istället för de vanliga två (alla tre går att hitta på YouTube). Björn gjorde även en kortare intervju med filmexperten Shelley Stamp om HYPOCRITES-regissören Lois Weber och vilken roll hon spelade i filmhistorien.

Vi tittar på två filmer om köns betydelse och fluiditet. I ORLANDO samarbetar Tilda Swinton och regissören Sally Potter för att få Virginia Woolfs klassiska berättelse om evigt liv och könsbyten att fungera som film och i TOMBOY berättar Celine Sciamma en vardagsnära berättelse om en 10-åring som döpts till Laure men som hellre vill vara Mickäel.

Det har blivit dags att ta en närmare titt på den s.k. rape & revenge-genren, en omdiskuterad kvarleva från 70-talets exploitation-våg. Det gör vi genom att titta på Coralie Fargeats blodiga (VÄLDIGT blodiga) REVENGE och förra årets Oscar-belönade PROMISING YOUNG WOMAN.

Alma Vuorinen gästar när vi pratar om två äldre filmer om att ha för många kvinnor i sitt liv. Ida Lupinos THE BIGAMIST är ett på många sätt typiskt Hollywood-melodrama som uppbådar gott om sympati för personer som kanske inte alltid får det. I LE BONHEUR tar Agnes Varda ut svängarna betydligt mer och levererar en film som kanske är en romantisk komedi men kanske också en skräckfilm?

Vi tittar på två lite mindre traditionella porträtt av den amerikanska västern: I MEEK'S CUTOFF visar Kelly Reichardt hur jobbigt det kan vara att gå vilse längs med The Oregon Trail och i THE RIDER använder sig Chloe Zhao av faktiska cowboys för att visa hur de lever nu för tiden. Björn får sjunga Cowboy Junkies också.

Två filmer som vann sina huvudrollsinnehavare varsin Oscar för Bästa Kvinnliga Huvudroll och två filmer där huvudrollerna i fråga behöver hantera sina handikapp utöver allt annat drama som befaller dem. Men en av dessa filmer har åldrats ordentligt medan den andra fortfarande känns närmast tidlös.

Det fanns nya dokumentärer om två unga tjejer som definierade det tidiga 00-talet, Paris Hilton och Britney Spears, och deras förhållande till kändisskap och trauma. Men är Alexandra Deans THIS IS PARIS en dokumentär eller är det marknadsföring och är Samantha Starks FRAMING BRITNEY SPEARS en riktig dokumentär eller ett upphausat Uppdrag Granskning-avsnitt? Allt detta och mycket mer (inklusive Kalles största inspelade brainfart) denna gång i Dämonpodden.

Arbetarklassikern WANDA från 1970 får sällskap av den nyare klass-studien DEN ANDRA MAMMAN från 2015 när det har blivit dags att diskutera vem som har, vem som får och vem som förmodligen lyssnar på Billy Bragg och Dan Berglund.

Två komedier med queer-teman behandlas, en i den mer satiriska ådran, en mer i stilen "vi har en videokamera och inget bättre för oss".