POPULARITY
Miðvikudagur 4. júní Aþena, líf og dauði, rasismi, mótmæli, kvóti, samfélagssöknuður, skák og bridge Darina Andreys, Tanja Ósk Brynjarsdóttir og Anna Margrét Lucec Jónsdóttir spila körfubolta með Aþenu í Efra-Breiðholti og berjast fyrir framtíð félagsins gegn borgaryfirvöldum, sem vilja ekki gefa félaginu aðgang að íþróttahúsi. Þær útskýra stöðuna fyrir Gunnari Smára. Sigurjón Magnús ræðir við reynslubolta um samfélagið, líf og dauða, í bókstaflegri merkingu. Bogi Ágústsson fréttamaður, Helga Jónsdóttir bæjarfulltrúi og Ágúst Ólafur Ágústsson hagfræðingur spjalla um samfélagið og okkur sjálf. María Pétursdóttir, listakona og aktívisti, ræðir við Oddnýju Eir um mátt mótmæla gegn undirliggjandi andúð og um háværa kröfu um að loka landamærunum fyrir hælisleitendum. Ásgeir Daníelsson hagfræðingur hefur tekið saman miklar upplýsingar og samanburð á stöðu sjávarútvegs og svo annarskonar atvinnurekstur. Hann ræðir þetta við Sigurjón. Kristín Amalía Atladóttir lífsnautnakona, segir Oddnýju Eir frá lífi sínu úti í sveit og utanlands og veltir fyrir sér söknuði eftir samfélagi. Tveir fulltrúar kvennalandsliðsins í bridge, Guðrún Óskarsdóttir og María Haraldsdóttir Bender, ræða NM sem hefst á Laugarvatni á morgun. Gunnar Björn Helgason fyrirliði kvennaliðsins mætir einnig í briddsþátt Björns Þorlákssonar. Vignir Vatnar, besti skákmaður Íslendinga nú um stundir, gerði sér lítið fyrir og vann sjálfan Magnus Carslen í netskák fyrir nokkrum dögum. Björn Þorláks ræðir við Vigni Vatnar um þetta mikla afrek.
VÆB bræðurnir tveir, Hálfdán og Mattías Mattíassynir stíga á Eurovisionsviðið í kvöld ásamt dönsurum og syngja lagið Róa. Þeir voru sérstaklega valdir til að vera fyrstir af því stjórnendur keppninnar vildu að kvöldið myndi byrja með miklu stuði. Fararstjóri íslenska hópsins er sem fyrr Felix Bergsson og við vorum með hann á línunni í dag og fengum nýjustu fréttir frá Basel. Miðvikudagsbíó hefur verið vinsælt í vetur í Bíó Paradís, þessar sýningar voru hugsaðar fyrir eldra fólk, fólk sem vinnur á kvöldin og bara hvern sem vildi koma um miðjan dag í bíó. 28.maí verður lokaviðburður miðvikudagsbíósins með frumsýningu á gamanmynd og boðið verður upp á diskóball fyrir eldri borgara strax eftir sýninguna. Hrönn Sveinsdóttir, framkvæmdastjóri Bíó Paradísar, og Katrín Þorsteinsdóttir, dyggur aðdáandi miðvikudagsbíósins og kvikmynda yfir höfuð, komu til okkar og sögðu betur frá þessu í þættinum. Svo kom Einar Sveinbjörnsson til okkar í veðurspjallið í dag. Í þetta sinn talaði hann um lýsingar á veðri, orðfæri og tungutak. Þ.e.a.s. hann bar saman hvernig veðrinu var lýst á 19.öld af Erlendi Björnssyni og hvernig það yrði orðað í dag og hvernig mun þetta mögulega þróast áfram inn í framtíðina. Svo rýndi Einar í langtímaútlitið út maí og jafnvel aðeins inn í júní. Tónlist í þættinum í dag: Never Ever Let You Go / Rollo and King (Sören Poppe, Stefan Nielsen og Thomas Brekling) Róa (Jazz útgáfa) / VÆB (Hálfdán Helgi Matthíasson, Matthías Davíð Matthíasson, Gunnar Björn Gunnarsson og Ingi Þór Garðarsson) Bara Bada Bastu / Kaj (Anderz Wrethov, Axel Åhman, Jakob Norrgård, Kevin Holmström, Kristoffer Strandberg, Robert Skowronski) Calm After the Storm / The Common Linnets (Ilse Delange, JB Meijers, Rob Crosby, Matthew Crosby og Jake Etheridge) UMSJÓN GUÐRÚN GUNNARSDÓTTIR OG GUNNAR HANSSON
VÆB bræður, Matthías og Hálfdán, stíga á svið í Basel fyrir Íslands hönd á fyrra undanúrslitakvöldi Eurovision 13.maí. Hópurinn fer til Sviss síðar í vikunni og það er skiljanlega mikil spenna fyrir því sem koma skal. Rúnar Freyr Gíslason fjölmiðlafulltrúi íslenska hópsins og VÆB var hjá okkur í dag og fór með okkur yfir það sem er framundan og stemninguna í hópnum. Léttsveit Reykjavíkur er stærsti kvennakór landsins, en hann samanstendur af 100 konum á öllum aldri með fjölbreyttan bakgrunn. Léttsveitin á þrjátíu ára afmæli í ár og verður því með ýmsa viðburði tengda afmælinu víða um landið. Við fengum þær Ingibjörgu Margréti Gunnlaugsdóttur, formann kórsins og Helgu Björk Jónsdóttur, kórfélaga, til að segja okkur frá kórnum, starfseminni og afmælisárinu. Svo var það veðurspjallið með Einari Sveinbjörnssyni. Í dag ræddi hann við okkur um rafmagnsleysið á Spáni og í Portúgal undanfarinn sólarhring og tengsl þess við veður. Hann talaði svo um þessa góðu tíð sem hefur verið undanfarið og bar hana saman við sama tíma í fyrra og svo skoðuðum við aðeins horfurnar framundan. Kemur hret? Einar fór með okkur yfir það í veðurspjallinu í dag. Tónlist í þættinum í dag: Vorið kemur / Diddú (Valgeir Guðjónsson, texti Jóhannes úr Kötlum) Róa / VÆB (Ingi Bauer, Gunnar Björn Gunnarsson, Hálfdán Helgi og Matthías Davíð Matthíassynir, enskur texti Peter Fenner) Langferð (Aften) / Léttsveit Reykjavíkur (Matti Borg, texti Eygló Eyjólfsdóttir) Þá mun vorið vaxa / Hjálmar (Þorsteinn Einarsson, texti Einar Georg Einarsson) UMSJÓN GUÐRÚN GUNNARSDÓTTIR OG GUNNAR HANSSON
This week on the show, we welcome back our music sponsor and artist in residence, DASEIN, to discuss Ingmar Bergman's time-tested masterpiece, “The Seventh Seal”: Films of 1957. While our audio is kooky today, our conversation is fun and moving! Dasein gives a mini-review of Steven Soderbergh's new film, “Presence,” and then John revisits Jeff's “A Real Pain” mini-review from last week before we get into our featured conversation. Our phone number is 646-484-9298. It accepts texts or voice messages. 0:00 Intro; 8:59 “Presence” mini-review”; 15:06 “A Real Pain” mini-review pt. II; 20:40 Gripes; 34:04 1957 Year in Review; 57:54 Films of 1957: “The Seventh Seal”; 1:48:04 What You Been Watching?; 1:58:38 Next Week's Movie Announcement Additional Cast/Crew: Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, Bengt Ekerotm Nils Poppe, Bibi AnderssonErik Strandmark, Inga Landrgré, Lucy Liu, Chris Sullivan, Callina Liang, Eddy Maday, Jesse Eisenberg, Kieran Culkin. Hosts: Dave Green, Jeff Ostermueller, John Say Edited & Produced by Dave Green. Beer Sponsor: Carlos Barrozo Music Sponsor: Dasein Dasein on Spotify: https://open.spotify.com/artist/77H3GPgYigeKNlZKGx11KZ Dasein on Apple Music: https://music.apple.com/us/artist/dasein/1637517407 Additional Tags: The Crusades, Swedish Art, Knights, Death, MGM, Amazon Prime, Marvel, Sony, Wicked, All Quiet on the Western Front, Wicked, Conclave, Here, Venom: The Last Dance, Casablanca, The Wizard of Oz, Oscars, Academy Awards, BFI, BAFTA, BAFTAS, British Cinema. England, Vienna, Leopoldstadt, The Golden Globes, Past Lives, Monarch: Legacy of Monsters, The Holiday, Sunset Boulevard, Napoleon, Ferrari, Beer, Scotch, Travis Scott, U2, Apple, Apple Podcasts, Switzerland, West Side Story, Wikipedia, Adelaide, Australia, Queensland, New South Wales, Melbourne, Indonesia, Java, Jakarta, Bali, Guinea, The British, England, The SEC, Ronald Reagan, Stock Buybacks, Marvel, MCU, DCEU, Film, Movies, Southeast Asia, The Phillippines, Vietnam, America, The US, Academy Awards, WGA Strike, SAG-AFTRA, SAG Strike, Peter Weir.
Livet låter sig inte skrivas, i alla fall inte så enkelt som man tror. Poeten och kritikern Anna Hallberg funderar över metaforen som trygghet och flykt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 2021-02-03.Vad hjälper när ingenting gör det? När det är sönderslaget och förtvivlat och en människa inte kommer tillbaka. Någonsin.Att gå hjälper, litegrann. Annika Norlin har skrivit en fin novell om det, som heter just ”Gå” och handlar om en kvinna som förlorat sitt barn. Hela novellen går hon, från Gällivare till Östersund, sen åker hon tåget hem. Då är novellen slut.En annan variant är att låta munnen gå. Prata och prata och prata, tills man en dag hör vad man säger. Då kan man lämna terapirummet och gå ut.”Vårt behov av att berätta blir särskilt tydligt när kontinuiteten i levandet på något sätt är bruten, som exempelvis vid allvarlig sjukdom eller förluster av olika slag.” Så skriver psykologiprofessorn Gudrun Olsson och fortsätter: ”Berättelsens funktion kan vara att överbrygga klyftan mellan det vanliga, vardagliga, vanan om man så vill, och det extraordinära, oväntade, oförutsägbara. Berättelsen och metaforen har något gemensamt. De är båda brobyggare.”Gudrun Olsson har skrivit en bok som heter ”I metaforernas landskap” och hon berättar att hon skrev den just efter en kris, när hennes livspartner sedan trettio år avlidit. Då kom metaforerna till undsättning. Bilderna. Broarna. Berättelsen läkte ihop kontinuiteten som gått itu.”Jag såg det med egna ögon”, är ett uttryck som är till för att befästa sanningshalten. Det som är sett väger alltid tyngre än det som är sagt, och när vi ska förklara vad vi menar illustrerar vi för att resonemanget ska bli tydligt. Bilden lugnar och stabiliserar, den erbjuder en platå att vila och mötas på. Och det är väl bra? Så varför tjurar så många poeter när det kommer till just metaforen?Den rumänske efterkrigspoeten Paul Celan är en av dem som varit mest kritisk. Han menade att metaforen leder bort läsaren från diktens komplexitet. Allt i dikten spelar roll, och att bara lyfta ut och låta sig bäras av metaforen ger en instrumentell och schablonmässig läsning.Den svenske poeten Gabriel Itkes-Sznap har skrivit om ”Celans ofta omtalade metaforkritik – en kritik som han i viss utsträckning delade med konkretister och konceptpoeter” och förklarar hur vi använder metaforen ”för att försvara oss mot dikten”.Men Celans poesi är full av bilder, det är bara det att de inte fungerar så som metaforer brukar.Jag ska ge er ett exempel så ni själva får höra hur det kan låta. Så här skriver han i diktsamlingen ”Ljustvång” i Anders Olssons översättning:Väderkänsliga hand,träskpölen visar den vägen. Luminiscens. Den som nu trampar på torvorgelns bälgar, en-bent, hanvinner en starkstråleförlust.Det är alltså en träsktrampande men samtidigt känslig dikt där det kalla ljuset ”Luminiscens” skiner ensamt i mitten. Ljud och rytm är sammanlänkande i ett motstridigt kraftfält av vinst och förlust, svaghet och framåtrörelse, och bildernas associationer smittar av sig på varann. Det är helt enkelt en dikt där språnget från sakled till bildled inte är så självklart. ”Metaforens bro”, som Gudrun Olsson talade om, saknas.Ordet metafor betyder ”bära över”, det är den överföringen Celan protesterar mot. Stanna vid dikten. Ta emot dess egenheter och särskilda nycker. Fly inte verklighetens kaos, se det skarpare och bättre. Föreställer jag mig att han skulle kunna säga.Min egen favorit bland de metaforskeptiska poeterna är finlandssvenske Gunnar Björling, som inte är helt olik Paul Celan. Men där Celan väljer det hopknipna ”Ljustvång” som titel för sin diktbok, hittar Björling en annan ordöverlappning mellan ljus och känsla. ”Solgrönt” heter hans diktsamling från 1933. Jag blir glad bara av att läsa titeln.Lyssna: Solgrönt. Är inte det ett otroligt lyckoframbringande ord?Precis som Celan arbetar Björling visuellt och rytmiskt, men undviker den genomförda metaforiska förflyttningen. Här är en kort dikt ur ”Solgrönt”:Att tro att mänska mun och läpparatt tro attatt bröst mot bröst och hela världen!som sorl och kullerbytta,och gick dagbort.Till tjugo procent består dikten av ”att”. Det vill säga, dikten som totalt består av tjugofem ord innehåller fem stycken ”att”. Det är ett igångsättande tröskelord som skapar rörelse i kroppen och liksom snubblar fram över alla motsättningar och invändningar. Att, att, att… ”bröst mot bröst och hela världen!” Att sorl och kullerbytta är allt just nu. Att det händer här, när jag läser, i stunden. Och tiden försvinner, medan dagen går bort.Jag tror att den sörjande kvinnan i Annika Norlins novell skulle bli förbannad om man försökte sig på att gestalta hennes döda barn med en metafor. En bild kan vara betydelsemättad, effektiv och lätt att kommunicera, men den är alltid en förenklad syntes. Att inte ge sig på den överföringen kan vara ett uttryck för respekt.Här tror jag en förklaring ligger, till varför så många poeter värjer sig mot metaforens lockelse. Livet låter sig inte skrivas, i alla fall inte så enkelt som vi tror. Vi vet hur bristfälligt och slirigt språket kan vara. Om vi verkligen vill göra tillvaron rättvisa måste vi vara noggranna, uppmärksamma och använda hela diktens potential. Vilket kan resultera i fantastiska, men ibland ganska krångliga dikter.För det går ju att vända på resonemanget, och yrka på att poeten ska stå upp för sin parasiterande verksamhet. Alla som skriver överför sak till bild, det vill säga liv till språk, och att lyfta upp metaforen och jobba med den kan vara en nog så ansvarstagande hållning.Metaforens stabilitet kan skänka ett lugn till dikten som är tryggt för läsaren att vara i. Jag tycker att inledningen till Pamela Jaskoviaks dikt ”Juli I” visar något av den tryggheten, som just genom sin stadighet tillåter en oformulerad sorg att singla runt i dikten:Juli gråter barnen sover Natten dricker mig och sjön som lyser mellan trädens fingrar med sin tunna hy som kaffe Sommarmånaden gråter. Barnen sover. Trädens fingrar spretar så att sjön kan lysa igenom. Det är bara jaget i dikten som inte gör någonting. Förutom att låta sig drickas av natten.Att lämna saken och landa i bilden, är nästan alltid en befrielse. Verkligheten virvlar väl på ändå, som saker gör, oavsett om vi hänger med eller inte. Jag tror bara att det där språnget får störst verkan när vi en stund senare dimper ner i vardagen igen. Då en tid har gått. Något har ändrats. Om så bara det lilla, att vi nu kan se ur en annan vinkel.Kanske är det inte överföringen från sak till bild som är metaforens poäng, utan den fortsatta rörelsen – från bildled till saken igen? Som då går att se och möta på ett annat sätt.Det fysiska traskandet är förmodligen överlägset, men att läsa är i viss mån också en förflyttning. Det är skönt med något som tar hand om tankarna och drar runt dem i oförutsägbara banor. Låter dem gå, för att använda en metafor.Anna Hallberg, poet och kritiker LitteraturGunnar Björling, Solgrönt (1933).Paul Celan, Det sena verket (2020), redaktör Gabriel Itkes-Sznap, översättning Anders Olsson, ur diktsamlingen Ljustvång, på tyska Lichtzwang (1970).Pamela Jaskoviak, Regnet och gräset (2011).Annika Norlin, Jag ser allt du gör (2020).Gudrun Olsson, I metaforernas landskap (2020).
UPPLÄSNING: Stina Ekblad Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Det stora enklas dag” av Gunnar BjörlingDIKTSAMLING: Solgrönt, 1933. Nyutgåva Nirstedt/Litteratur, 2022.MUSIK: Dora Pejačević: Liljor ur Blommors livEXEKUTÖR: Jekaterina Litvintseva, piano
Við ætlum að ræða hvaða áhrif eyðilegging, endurtekinn missir, ótti, matarskortur og linnulausar árásir hafa á andlega líðan fólks, bæði í núinu og til frambúðar - einkum í samhengi við yfirstandandi árásir ísraelshers á Gaza þar sem almenningur býr við hörmulegar aðstæður en líka áhrifin á heimsbyggðina sem stendur á hliðarlínunni með snjallsímann og getur fylgst með öllu á samfélagsmiðlum í nær rauntíma. Helena Jónsdóttir, sálfræðingur sem starfað hefur fyrir samtök Lækna án landamæra, ræðir þetta við okkur, en hún hefur meðal annars starfað í Afganistan, Jemen og Suður-Súdan. Reykjavíkurskákmótið verður sett í Hörpu á morgun og stendur yfir helgina. Þátttakendur skipta hundruðum og þar á meðal eru skákáhrifavaldar sem senda út beint streymi frá mótinu. Gunnar Björnsson, forseti Skáksambands Íslands, segir okkur frá þessu. Endurfluttur umhverfispistill frá Stefáni Gíslasyni, umhverfisstjórnunarfræðingi: „Á ég að gera það?“
This week the kids discuss Rift (2017) by director Erlingur Thoroddsen. From wiki: “Rift (Icelandic: Rökkur) is a 2017 Icelandic horror film written and directed by Erlingur Thoroddsen.[1][2][3] Rift is a gay psychological thriller, in which Gunnar (Björn Stefánsson) and Einar (Sigurður Þór Óskarsson) get to grips with their fractured relationship amid some spooky situations in a remote cabin in Iceland.[4][5] Rift premiered at the Gothenburg Film Festival, where it was chosen as the closing film.[2][3] Erlingur also won the Award for Artistic Achievement for Rift at Outfest in 2017.[6]”They also discuss guitars, the Rose Bowl flea market, Drusilla's Violent Femmes cover band, Burger Records, The Seventh Seal/Bill & Ted's Bogus Journey double feature, Messiah of Evil restored by Radiance Films, Carnival of Souls, Let's Scare Jessica to Death, Radioland Murders, do some shit talking, Lake Mungo, Next of Kin, A24, Antonioni, Scorsese, Picnic at Hanging Rock, Chan is Missing, The Haunting, Chilly Scenes of Winter, 500 Days of Summer, Annie Hall, Personal Shopper, and more!Website: http://www.bloodhauspod.comTwitter: https://twitter.com/BloodhausPodInstagram: https://www.instagram.com/bloodhauspod/Email: bloodhauspod@gmail.comDrusilla's art: https://www.sisterhydedesign.com/Drusilla's Instagram: https://www.instagram.com/hydesister/ Drusilla's Letterboxd: https://letterboxd.com/drew_phillips/ Joshua's website: https://www.joshuaconkel.com/Joshua's Bluesky: https://bsky.app/profile/joshuaconkel.bsky.socialInstagram: https://www.instagram.com/joshua_conkel/Joshua's Letterboxd: https://letterboxd.com/joshuaconkel
This week John gives a mini review of Grant Singer's Reptile (2023) starring Benicio Del Toro, Alicia Silverstone, and Justin Timberlake, after which the boys head back to 1961 to talk about how God is a spider in Ingmar Bergman's Through A Glass Darkly (1961). Four actors, a three-time Oscar winning director, a two-time Oscar winning cinematographer, Sweden, beer… Let's drink and talk movies! Find all of our Socials at: https://linktr.ee/theloveofcinema. Our phone number is 646-484-9298, it accepts texts or voice messages. 0:00 Intro, Mini Reviews, Gripes; 24:17 1961 + Through A Glass Darkly; 1:04:37 What You Been Watching? Additional Cast/Crew: Harriet Andersson, Gunnar Björnstrand, Max von Sydow, Lars Passgård, Allan Ekelund, Sven Nykvist, Erik Nordgren. Dasein on Spotify: https://open.spotify.com/artist/77H3GPgYigeKNlZKGx11KZ Dasein on Apple Music: https://music.apple.com/us/artist/dasein/1637517407 Additional Tags: The Weekend, Travis Scott, U2, Apple, Apple Podcasts, 101 Dalmations, The Parent Trap, Switzerland, West Side Story, Wikipedia, Australia, Queensland, Melbourne, Indonesia, Java, Jakarta, Bali, Guinea, The British, England, The SEC, Ronald Reagan, Stock Buybacks, Marvel, MCU, DCEU, Film, Movies, Southeast Asia, The Philippines, Vietnam, America, The US, Academy Awards, WGA Strike, SAG-AFTRA, SAG Strike.
Once again, Cinema60 communes with the dead in order to highlight some notable opinions on film. Tonight's ghost guest is Susan Sontag and her seminal Sight and Sound review on Ingmar Bergman's Persona. Known primarily as an author, filmmaker and intellect, in the 1960s Sontag was just beginning her illustrious career as a writer – her essay “Notes on ‘Camp'” helped to define the camp aesthetic to the public at large. Simiarly, her 1967 review of Persona has endured throughout the ages, rising above other contemporary voices to help audiences (old and new alike) better derive meaning from Bergman's rather abstract film. In this episode, Bart and Jenna use Sontag's article as a sounding board to dissect Bergman's filmmaking and explore the depths of Persona. Easy enough for Bart, who likely would have chosen this film himself if the episode had been about his favorite ‘60s pick. Meanwhile, Jenna muses on the idea that all cinema must have a “point” – even if sometimes the point is that there is no point. The following film is discussed:• Persona (1966) Directed by Ingmar Bergman Starring Bibi Andersson, Liv Ullmann, Margaretha KrookAlso mentioned:• Journey to Italy (1954) Viaggio in Italia Directed by Roberto Rossellini Starring Ingrid Bergman, George Sanders, Maria Mauban• L'avventura (1960) Directed by Michelangelo Antonioni Starring Monica Vitti, Gabriele Ferzetti, Lea Massari• Last Year at Marienbad (1961) L'année dernière à Marienbad Directed by Alain Resnais Starring Delphine Seyrig, Giorgio Albertazzi, Sacha Pitoëff• Through a Glass Darkly (1961) Såsom i en spegel Directed by Ingmar Bergman Starring Harriet Andersson, Gunnar Björnstrand, Max von Sydow• The Man Who Shot Liberty Valance (1962) Directed by John Ford Starring James Stewart, John Wayne, Vera Miles• Winter Light (1963) Nattvardsgästerna Directed by Ingmar Bergman Starring Ingrid Thulin, Gunnar Björnstrand, Gunnel Lindblom• The Silence (1963) Tystnaden Directed by Ingmar Bergman Starring Ingrid Thulin, Gunnel Lindblom, Birger Malmsten• Hour of the Wolf (1968) Vargtimmen Directed by Ingmar Bergman Starring Max von Sydow, Liv Ullmann, Gertrud Fridh• Shame (1968) Skammen Directed by Ingmar Bergman Starring Liv Ullmann, Max von Sydow, Sigge Fürst• Duet for Cannibals (1969) Duett för kannibaler Directed by Susan Sontag Starring Adriana Asti, Lars Ekborg, Gösta Ekman• The Passion of Anna (1969) En passion Directed by Ingmar Bergman Starring Liv Ullmann, Bibi Andersson, Max von Sydow• Brother Carl (1971) Bröder Carl Directed by Susan Sontag Starring Geneviève Page, Gunnel Lindblom, Keve Hjelm• The Point (1971) Directed by Fred Wolf Starring Ringo Starr, Mike Lookinland, Lennie Weinrib• Promised Lands (1974) Directed by Susan Sontag• Inland Empire (2006) Directed by David Lynch Starring Laura Dern, Justin Theroux, Jeremy Irons
UPPLÄSNING: Amanda Ooms DIKT: Ur "Solgrönt" av Gunnar BjörlingDIKTSAMLING: Solgrönt, 1933. Nyutgåva Nirstedt/Litteratur, 2022.MUSIK: Johann Sebastian Bach: Preludium ur Engelsk svit nr 1 A-durEXEKUTÖR: Piotr Anderszewski, piano
Den finlandssvenska lyrikskatten är stor och betydelsefull. Maria Küchen reflekterar över en rik poesi som skrivs på ett ifrågasatt språk. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-01-22.2015 debuterade den finlandssvenska poeten Martina Moliis-Mellberg med diktsamlingen ”A”, en prosalyrisk triptyk som skildrar längtan efter överskridande och förvandling.Titanen som bär upp himlen på sina axlar längtar efter att vara något annat än det han är. Dykaren Jacques Costeau vill bli en haj. En älskande vill bli en del av sin älskades kropp.Den älskade har en stjärnas namn, Alfa Cassiopeia. ”Blommorna klöser sig fram över huden” står det i 'A', ”och Alfa Cassiopeia börjar prata i sömnen, hon skriker och vänder sig i förtvivlan medan huden hotar att spricka.”Att försöka tala, kan vara att gå sönder – särskilt om språket som åläggs dig inte är ditt eget.finlandssvensk dikt har central betydelse – för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet.Hösten 2017 intervjuades Martina Moliis-Mellberg i Sisuradio, Sveriges Radios programavdelning för finskspråkiga och finländare i Sverige. Hon berättade att finskan för henne, hela livet, har varit någonting hon har skämts över att hon inte kan. Först när hon flyttade från Finland till Malmö började hon se finskan som en möjlighet i stället för ett misslyckande.Diktsamlingen ”A” fick strålande kritik just för språkkänslan, men i Martina Moliis-Mellbergs hemland Finland krymper rummet för hennes språk, svenskan.Språk är identitet, och språkets kärnved är dess poesi. Relationen mellan språk, identitet och dikt är intim. Så när finlandssvenska poeter berättar om sin relation till finskan, berättar det också något om läget för svensktalande i Finland generellt.Svensktalande i Finland är inte alltid bra på finska. Det borde de bli, eller också borde de flytta ”hem” till ett Sverige där de inte har några rötter, enligt sannfinländare och röster inom finskhetsförbundet. Finskhetsförbundet är en drygt hundra år gammal sammanslutning, som idag strävar efter att avskaffa den officiella tvåspråkigheten i Finland.Effekten skulle bli förödande – för svenskspråkiga medier, för den svenska modersmålsundervisningen i Finlands skolor, för finlandssvensk poesi.Redan idag är den marginaliserad, inom den i sig alltmer marginaliserade finlandssvenskan. Det är inte främst dikt som de svenskspråkiga i Finland läser.Men finlandssvensk dikt har central betydelse – för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet.Texten till Finlands nationalsång ”Maamme”, är en översättning från det finlandssvenska originalet ”Vårt land” av Johan Ludvig Runeberg. Dikten är hämtad ur hans massiva diktepos Fänrik Ståls sägner från 1848:”Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord” – det är långt från Runebergs klassiskt rimmade nationalism, till den kosmiskt himlastormande världsmedborgaren i Edith Södergrans dikter, som chockerade sin omvärld med sin kullkastande modernism ett drygt halvsekel senare.”Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli” skrev Södergran i debutboken 'Dikter' 1916. ”Vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, … vi äro de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.”Från Edith Södergran och framåt har dikten i det svensktalande Finland omdefinierat svenska språkets gränser. Finlandssvenskan betraktas ofta som en ”renare” och mer omsorgsfullt bevarande svenska än rikssvenskan, men det betyder inte att finlandssvensk dikt är konservativ, tvärtom.1922, året före Edith Södergrans död, debuterade Gunnar Björling, en av modernismens mest estetiskt radikala poeter. ”Jag blev barn, förrän jag blev vuxen | och som vuxen blev jag barn | jag skrattar alla dar. | Nu blommar luften | och morgonflugan vaknar.” Så skrev Björling i sin tredje diktsamling ”Kiri-Ra!” Från 1930. Hans tidiga dikter utstrålar en livsglädje som går igen hos finlandssvenska Eva-Stina Byggmästar åttio år senare:”Vi såg på soliga platser / de mest förtjusande / palmer i skrattgrönt / lyckogrönt, sagogrönt” – skrev Byggmästar 2010 i ”Vagga liten vagabond”.Björlings och Byggmästars röster blir förväxlingsbara, och det har sagts även om Martina Moliis-Mellberg att hon gör det svåra lätt. Men den finlandssvenska poesin talar självklart inte med en enda entydig röst, eller med ett enda språk.Hos Cia Rinne, i böcker som ”Zarzoum” från 2001 och ”Notes for soloists” som kom åtta år senare, glider dikten mellan engelska, tyska, franska och franska. Rinne är född i en finlandssvensk familj i Göteborg och uppvuxen i Tyskland. Hon kan tyckas befinna sig ljusår från den snävt inringade bildliga och bokstavliga finlandssvenska geografin. Just detta är en likhet mellan Edith Södergran och Cia Rinne.Kanske är det karaktäristiskt för poesi generellt, att poeterna rör sig mellan språk och länder i försök att trotsa konventioner och gränser. Kanske å andra sidan inte. Kanske har överskridandets poetik börjat formuleras på allvar först de senaste hundra åren, när de exkluderades röster har tagit plats i skrift och dikt – de som inte är män, inte är heterosexuella, inte är vita.Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism”White monkey” heter den finlandssvenska debutanten Adrian Pereras debutdiktsamling, som hösten 2017 belönades med svenska Yles litteraturpris. Boken har likheter med Athena Farrokhzads uppmärksammade debut ”Vitsvit” från 2013. Både hos Farrokhzad och Perera finns ett röstspel mellan livsöden som benämns på liknande vis – pojken, mamman, pappan, mormodern.Dessa livsöden i Pereras bok, säger Svenska Yles jury, ”skildrar allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som tvingar läsaren att lyssna och begrunda.”Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism, en tematik som Tikkanen aldrig har avsökt. Med kraft skriver Pereira in sig i en internationell samtida vithetskritik:”Min vän säger att vitheten fyller hen med skam.” står det i ”White Monkey”.”'Det är jag som förstör världen. Allt är mitt fel. Allt.' Vi talar inte mer om min mor eller mig. Det är klart att min än behöver trösten mest.”Det handlar om vit bräcklighet och vita tårar – men finlandssvenskan, och den kulturella identitet som inringas av finlandssvenskan, blir i Yles prismotivering primär.Yle är Finlands public service-bolag för radio och teve. Nedskärningar inom Svenska Yles verksamhet de senaste åren oroar de svenskspråkiga i Finland. Finlandssvenska talas av fem procent av Finlands invånare, och dessa fem procent får kontinuerligt sitt språkliga existensberättigande ifrågasatt. Behövs finlandssvenskan?Frågan är försåtlig. Språk är en central bärare av identitet. Att ifrågasätta finlandssvenskan, innebär att även de som talar finlandssvenska ifrågasätts."Suomessa puhutaan suomea" hävdar finskhetsförbundet. I Finland talar vi finska. Och i Sverige, enligt moderaternas partiledare, talar vi svenska.Att säga så, är att ifrågasätta människors existensberättigande. I ett land talas alltid flera språk, och vi är våra språk.Behärskar du inte språket som du förväntas använda för att beskriva dig själv och dina sammanhang, då blir det svårt att överhuvudtaget förstå vem du är.Finlandssvensk poesi behöver ses i det ljuset: som ett sätt att fortsätta existera genom att skapa, upprätthålla och ständigt nyskapa ett språk.Maria Küchen, författare och kritiker Maria Küchen tipsar om 5 favoritdiktsamlingar av finlandssvenska författare:Katarina Gäddnäs: "Venuspassagen" (Schilds & Söderströms 2005)Agneta Enckell: "Inte ett ord (jag är naken)" (Schilds & Söderströms 2014)Edith Södergran: "Dikter" (Schildts 1916)Martina Moliis-Mellberg: "A" ( Schilds & Söderströms 2015, Modernista 2017) "7" (Schilds & Söderströms 2017 )Solveig von Schoultz: "Ett sätt att räkna tiden" (Alba 1989)
Jan Gunnar har ansvaret for flere store merker i butikken hos Urmaker Bjerke, blant annet IWC og Patek Philippe. Dette skaper en spennende og hektisk hverdag. Få et innblikk i livet som selger og merkeansvarlig hos en av Nordens største klokkeforhandlere.
Halló! This week, for Rob and Ellie's fifth trip around the cinema of Iceland, they head back out to the countryside for some creepy goings on at a remote cabin... The film under discussion this week is Erlingur Thoroddsen's ‘Rift', or ‘Rokkur' from 2017. Gunnar (Björn Stefánsson) and Einar (Sigurður Þór Óskarsson) get to grips with their fractured relationship amid some spooky situations in the middle of nowhere. Questions abound in this stunningly shot and brilliantly acted indie horror movie. Available in the UK to rent or buy on Amazon or to stream on Flix Premiere or Revry. Thank you to those who have supported the podcast so far by donating to us via ko-fi! Please subscribe/follow, rate and review on Spotify and Apple and Follow us on Twitter @KVIKMYNDAPOD and Instagram kvikmyndapod And if you fancy supporting us, why not sling us the cost of a coffee! Artwork designed by Sophie Watts (justahappyspace) Music by Branches Bare ('Half-light' from the EP 'In the Origami Folds of the Night You Rip the Seam of Sleep Wide Open)
Julle och Lina diskuterar hur straight eller homo kröningen av den engelska kungen var. Julle har ingen testo-update och kamraterna spårar. Julle berättar om sin resa som icke-binär och Lina uppmanar till okönat språk. På homo-hissa kommer Gunnar Björling på besök.
Sveinn Gunnar Björnsson eða Svenni Kíró er kírópraktor hjá Kíró Lindum. Hann lærði í Atlanta Georgia, og glímdi sjálfur við bakmeiðsli ungur að árum. Svenni er gangandi fróðleiksmoli um allt sem viðkemur líkamsstöðu og beitingu í æfingum og daglegu lífi. Hann er líka einn af þremur frumkvöðlum sem settu á markað Kuldi Sleeve sem er kæliermi fyrir hné, olnboga og fleiri liði. Kuldi sleeve fæst t.d í Eirberg. @kirolindum @kuldi.cryo Heilsuvarpið er í boði Nettó og Now á Íslandi @netto.is @nowiceland
Varning på stan! Efter "Grand Hotel" men långt före "Short Cuts" samlade Hasse Ekman ett all-star cast - Hjördis Petterson! Douglas Håge! Tollie Zellman! Inga Landgré! Stig Järrel! Gun Wållgren! Gunnar Björnstrand! - i en berättelse om goda och onda grannar, prostitution, folkhemmet, akut förgiftning, övergrepp och hastiga dödsfall. "Medan porten var stängd" är en av Ekmans bästa filmer enas vi om med vår gäst Kalle "Snedtänkt" Lind. Ordet vivör nyttjas flitigt. Vi går till botten med namnet Bojan. Och plankar Leonardo DiCaprio bara Tollie Zellman i "The Wolf of Wall Street"? Göran anar ugglor i mossen. C-G faller i korinter när han hör namnet Gustaf Wally. Johan reder ut familjen Anker. Plus, Kalle redovisar Stellan Skarsgårds samtliga söner, HELA LISTAN, inklusive Ossian och Kolbjörn!!! Inte så tuddigt, för att tala med Cora Anker. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Í dag eru 50 ár liðin síðan Helgi Hóseasson skvetti skyri á alþingismenn og aðra sem gengu frá Dómkirkjunni til þingsetningarfundar í Alþingishúsinu. Með því vakti hann enn og aftur athygli á kröfu sinni um að skírnarsáttmáli hans yrði ógiltur með formlegum hætti. Honum varð að þeirri ósk sinni. Atburðurinn var rifjaður upp. Gunnar Björnsson, forseti Skáksambands Íslands, var gestur þáttarins klukkan hálf átta. Rætt var um svindl í skák en bandarískur skákmaður að nafni Hans Niemann er grunaður um að hafa svindlað í a.m.k. eitthundrað skákum. Þá sagði hann frá Afmælishátíð Einvígis aldarinnar en síðar í mánuðinum fer fram keppni átta stórmeistara í Fischer slembiskák sem er nýtt afbrigði skákar, kennt við heimsmeistarann fyrrverandi. Meðal þátttakenda verður Magnús Carlsen heimsmeistari. Vegurinn um Vatnsnes er með verri vegum landsins og áralöng barátta heimamanna í Húnaþingi vestra fyrir úrbótum enn ekki skilað sér í framkvæmdum. Unnur Valborg Hilmarsdóttir sveitarstjóri fór yfir málið. Hún ræddi líka um veðrið í gær sem ekki varð jafnvont og óttast var. Hið íslenska þjóðvinafélag hélt afmælisfund á dögunum. Félagið var stofnað 1871 og er með elstu félögum landsins. Forseti þess, Guðrún Kvaran, prófessor emeritus, sagði frá sögu þess og starfsemi. Tónlist: Blue Moon - Ella Fitzgerald, Nótt - Tríó Guðmundar Ingólfssonar. Umsjón: Björn Þór Sigbjörnsson.
Í dag eru 50 ár liðin síðan Helgi Hóseasson skvetti skyri á alþingismenn og aðra sem gengu frá Dómkirkjunni til þingsetningarfundar í Alþingishúsinu. Með því vakti hann enn og aftur athygli á kröfu sinni um að skírnarsáttmáli hans yrði ógiltur með formlegum hætti. Honum varð að þeirri ósk sinni. Atburðurinn var rifjaður upp. Gunnar Björnsson, forseti Skáksambands Íslands, var gestur þáttarins klukkan hálf átta. Rætt var um svindl í skák en bandarískur skákmaður að nafni Hans Niemann er grunaður um að hafa svindlað í a.m.k. eitthundrað skákum. Þá sagði hann frá Afmælishátíð Einvígis aldarinnar en síðar í mánuðinum fer fram keppni átta stórmeistara í Fischer slembiskák sem er nýtt afbrigði skákar, kennt við heimsmeistarann fyrrverandi. Meðal þátttakenda verður Magnús Carlsen heimsmeistari. Vegurinn um Vatnsnes er með verri vegum landsins og áralöng barátta heimamanna í Húnaþingi vestra fyrir úrbótum enn ekki skilað sér í framkvæmdum. Unnur Valborg Hilmarsdóttir sveitarstjóri fór yfir málið. Hún ræddi líka um veðrið í gær sem ekki varð jafnvont og óttast var. Hið íslenska þjóðvinafélag hélt afmælisfund á dögunum. Félagið var stofnað 1871 og er með elstu félögum landsins. Forseti þess, Guðrún Kvaran, prófessor emeritus, sagði frá sögu þess og starfsemi. Tónlist: Blue Moon - Ella Fitzgerald, Nótt - Tríó Guðmundar Ingólfssonar. Umsjón: Björn Þór Sigbjörnsson.
Í dag eru 50 ár liðin síðan Helgi Hóseasson skvetti skyri á alþingismenn og aðra sem gengu frá Dómkirkjunni til þingsetningarfundar í Alþingishúsinu. Með því vakti hann enn og aftur athygli á kröfu sinni um að skírnarsáttmáli hans yrði ógiltur með formlegum hætti. Honum varð að þeirri ósk sinni. Atburðurinn var rifjaður upp. Gunnar Björnsson, forseti Skáksambands Íslands, var gestur þáttarins klukkan hálf átta. Rætt var um svindl í skák en bandarískur skákmaður að nafni Hans Niemann er grunaður um að hafa svindlað í a.m.k. eitthundrað skákum. Þá sagði hann frá Afmælishátíð Einvígis aldarinnar en síðar í mánuðinum fer fram keppni átta stórmeistara í Fischer slembiskák sem er nýtt afbrigði skákar, kennt við heimsmeistarann fyrrverandi. Meðal þátttakenda verður Magnús Carlsen heimsmeistari. Vegurinn um Vatnsnes er með verri vegum landsins og áralöng barátta heimamanna í Húnaþingi vestra fyrir úrbótum enn ekki skilað sér í framkvæmdum. Unnur Valborg Hilmarsdóttir sveitarstjóri fór yfir málið. Hún ræddi líka um veðrið í gær sem ekki varð jafnvont og óttast var. Hið íslenska þjóðvinafélag hélt afmælisfund á dögunum. Félagið var stofnað 1871 og er með elstu félögum landsins. Forseti þess, Guðrún Kvaran, prófessor emeritus, sagði frá sögu þess og starfsemi. Tónlist: Blue Moon - Ella Fitzgerald, Nótt - Tríó Guðmundar Ingólfssonar. Umsjón: Björn Þór Sigbjörnsson.
En komedi i fem akter baserad på legenden om Don Juan Tenorio. Don Juan förför, gifter sig med och överger sedan Dona Elvira. Hon kasseras som ännu en romantisk erövring. Det kan aldrig sluta väl... Don Juan-motivet är av spanskt ursprung och temat tillhörde de ambulerande komediantsällskapens favorit på repertoaren i såväl Spanien som i Italien och Frankrike.Molières version på temat hade premiär på Palais Royal i Paris, februari 1665. Och Molière gestaltade det på sitt eget vis. Pjäsen var en svidande kritik av samtidens hyckleri och dessutom skriven på prosa något, för tiden, högst uppseendeväckande för att inte säga opassande. Molière själv spelade rollen som Sganarelle.När stycket återupptogs efter Molières död hade man, för säkerhets skull, skrivit om stycket och det framfördes på vers.Don Juan av MolièreÖversättning: Tor HedbergI rollerna: Don Juan Tenorio Ulf Palme, Sganarelle Gunnar Björnstrand, Anna Lindahl Dona Elvira, Guzman Nils Hultgren, Don Carlos Carl-Henrik Fant, Don Alonso Lars Ekborg, Don Luis Holger Löwenadler, Charlotte Yvonne Lombard, Pierrot Jarl Kulle, Tiggaren Olle Hilding, Kommendörens staty Hugo Björne, Dimanche Gunnar Wingård Bearbetning och regi: Olof MolanderFrån 1952.
En komedi i fem akter baserad på legenden om Don Juan Tenorio. Don Juan förför, gifter sig med och överger sedan Dona Elvira. Hon kasseras som ännu en romantisk erövring. Det kan aldrig sluta väl... Don Juan-motivet är av spanskt ursprung och temat tillhörde de ambulerande komediantsällskapens favorit på repertoaren i såväl Spanien som i Italien och Frankrike.Molières version på temat hade premiär på Palais Royal i Paris, februari 1665. Och Molière gestaltade det på sitt eget vis. Pjäsen var en svidande kritik av samtidens hyckleri och dessutom skriven på prosa något, för tiden, högst uppseendeväckande för att inte säga opassande. Molière själv spelade rollen som Sganarelle.När stycket återupptogs efter Molières död hade man, för säkerhets skull, skrivit om stycket och det framfördes på vers.Don Juan av MolièreÖversättning: Tor HedbergI rollerna: Don Juan Tenorio Ulf Palme, Sganarelle Gunnar Björnstrand, Anna Lindahl Dona Elvira, Guzman Nils Hultgren, Don Carlos Carl-Henrik Fant, Don Alonso Lars Ekborg, Don Luis Holger Löwenadler, Charlotte Yvonne Lombard, Pierrot Jarl Kulle, Tiggaren Olle Hilding, Kommendörens staty Hugo Björne, Dimanche Gunnar Wingård Bearbetning och regi: Olof MolanderFrån 1952.
Jóhanna Vigdís Hjaltadóttir þingfréttamaður fór yfir vikuna sem er að líða á Alþingi. Svo sem fjárlagafrumvarpið sem væntanlega verður ekki afgreitt fyrr en undir lok árs. Kristján Sigurjónsson, ritstjóri Túrista, segir að búið sé að opna skíðasvæði víða í Evrópu og miðað við sóttvarnareglur geta bólusettir skíðað í Austurríki, Sviss, Ítalíu og Frakklandi. Nauðsynlegt er að hafa grímu við hendina því það er grímuskylda á skíðasvæðum nema í brekkunum. Gunnar Björnsson, forseti Skáksambands Íslands, fór yfir stöðuna á heimsmeistaramótinu í Dúbaí en allt bendir til þess að Norðmaðurinn Magnús Carlsen verði heimsmeistari í skák árið 2021. Ef það verður að veruleika verður það í fimmta skiptið en undanfarin tíu ár hefur hann verið stigahæsti skákmaðurinn í heiminum. Næsta skák verður telfd í dag og ef Magnús fer með sigur af hólmi þá er einvíginu lokið með sigri hans. Magnús spáir jafntefli í skák Magnúsar Carlsen og Rússans Jans Nepomniactchis í dag. Gunnar greindi frá því í þættinum að heimsmeistaramótið í Fischer-slembiskák fari fram hér á landi haustið 2022 og er það í minningu einvígi allra tíma þegar Bobby Fischer og Boris Spasský áttust við í Laugardalshöll árið 1972. Magnus Carlsen hefur tekið vel í að koma hingað til lands og taka þátt. Fischer-slembiskák er kennt við Bobby Fischer. Fischer hafði áhyggjur af því að búið væri að rannsaka hina hefðbundnu skák um of og bjó því til nýtt afbrigði. Það virkar þannig að þungu mönnunum er raðað á tilviljanakenndan hátt fyrir aftan peðin en þegar leikar hefjast gilda almennar skákreglur. Tónlist: Heyr þú oss himnum á - Hymnodia kammerkór Akureyrarkirkju A Holly Jolly Christmas - Dolly Parton Umsjón: Björn Þór Sigbjörnsson og Guðrún Hálfdánardóttir.
Jóhanna Vigdís Hjaltadóttir þingfréttamaður fór yfir vikuna sem er að líða á Alþingi. Svo sem fjárlagafrumvarpið sem væntanlega verður ekki afgreitt fyrr en undir lok árs. Kristján Sigurjónsson, ritstjóri Túrista, segir að búið sé að opna skíðasvæði víða í Evrópu og miðað við sóttvarnareglur geta bólusettir skíðað í Austurríki, Sviss, Ítalíu og Frakklandi. Nauðsynlegt er að hafa grímu við hendina því það er grímuskylda á skíðasvæðum nema í brekkunum. Gunnar Björnsson, forseti Skáksambands Íslands, fór yfir stöðuna á heimsmeistaramótinu í Dúbaí en allt bendir til þess að Norðmaðurinn Magnús Carlsen verði heimsmeistari í skák árið 2021. Ef það verður að veruleika verður það í fimmta skiptið en undanfarin tíu ár hefur hann verið stigahæsti skákmaðurinn í heiminum. Næsta skák verður telfd í dag og ef Magnús fer með sigur af hólmi þá er einvíginu lokið með sigri hans. Magnús spáir jafntefli í skák Magnúsar Carlsen og Rússans Jans Nepomniactchis í dag. Gunnar greindi frá því í þættinum að heimsmeistaramótið í Fischer-slembiskák fari fram hér á landi haustið 2022 og er það í minningu einvígi allra tíma þegar Bobby Fischer og Boris Spasský áttust við í Laugardalshöll árið 1972. Magnus Carlsen hefur tekið vel í að koma hingað til lands og taka þátt. Fischer-slembiskák er kennt við Bobby Fischer. Fischer hafði áhyggjur af því að búið væri að rannsaka hina hefðbundnu skák um of og bjó því til nýtt afbrigði. Það virkar þannig að þungu mönnunum er raðað á tilviljanakenndan hátt fyrir aftan peðin en þegar leikar hefjast gilda almennar skákreglur. Tónlist: Heyr þú oss himnum á - Hymnodia kammerkór Akureyrarkirkju A Holly Jolly Christmas - Dolly Parton Umsjón: Björn Þór Sigbjörnsson og Guðrún Hálfdánardóttir.
Toma Aí um Poema: Podcast Poesias Declamadas | Literatura Lusófona
Elmer Rafael Diktonius foi um escritor , tradutor , crítico literário e musical e compositor finlandês-sueco . Ele foi uma das principais figuras do modernismo literário finlandês-sueco, juntamente com Edith Södergran , Hagar Olsson e Gunnar Björling. Nasceu em 1986 e faleceu em 1961. ►► Um Poema Nórdico Ao Dia https://www.facebook.com/nordrsudr Poema: Primavera Pesada Poeta: Elmer Diktonius Tradução: Luciano Dutra Voz: Jéssica Iancoski | @euiancoski Use #tomaaiumpoema Siga @tomaaiumpoema "Tudo tão pesado sobre a terra agora — mas o céu da primavera airosamente claro arqueia-se. E por mais que o terror congele o alento, por si e pelo mundo, arena de doidos varridos ferozes — as hepáticas se abrem e a seiva sobe à árvore e o camponês escarranchado semeia e sabe que o grão há de vingar. Tudo tão pesado sobre a terra, escuridão sobre as gentes. Doidos varridos ferozes sucateiam o estado e ninguém, ninguém sabe o que acontecerá amanhã. Mas o céu da primavera airosamente claro arqueia-se para nos consolar, para ajudar todo bom grão que vinga." Descubra mais em www.jessicaiancoski.com Está servido? Fique! Que tal mais um poeminha? ___ ►► Quer ter um poema seu aqui? É só preencher o formulário! Após o preenchimento, nossa equipe entrará em contato para informar a data agendada. https://forms.gle/nAEHJgd9u8B9zS3u7 CONTRIBUA! =P ►► Formulário para Indicação de Autores, contribuição com declames, sugestões (...)! https://forms.gle/itY59kREnXhZpqjq7
Gunnar Björnsson og Arnór Ívarsson eru með sitt eigið hlaðvarp sem kallast Tölvuleikjaspjallið og Hafsteini fannst upplagt að fá þá í smá crossover þátt. Strákarnir eru nefnilega miklir kvikmyndaáhugamenn og Hafsteinn bjó til fyrir þá tölvuleikja/bíómynda áskorun. Í þættinum ræða þeir meðal annars hver gæti unnið John Wick í skotbardaga, hversu leiðinlegt það er þegar persóna manns talar ekki í tölvuleikjum, hvernig LOTR myndirnar eldast, hversu léleg Super Mario Bros myndin er og margt, margt fleira. Þátturinn er í boði Popp Smells frá Nóa Síríus.
Livet låter sig inte skrivas, i alla fall inte så enkelt som man tror. Poeten och kritikern Anna Hallberg funderar över metaforen som trygghet och flykt. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vad hjälper när ingenting gör det? När det är sönderslaget och förtvivlat och en människa inte kommer tillbaka. Någonsin. Att gå hjälper, litegrann. Annika Norlin har skrivit en fin novell om det, som heter just Gå och handlar om en kvinna som förlorat sitt barn. Hela novellen går hon, från Gällivare till Östersund, sen åker hon tåget hem. Då är novellen slut. En annan variant är att låta munnen gå. Prata och prata och prata, tills man en dag hör vad man säger. Då kan man lämna terapirummet och gå ut. Vårt behov av att berätta blir särskilt tydligt när kontinuiteten i levandet på något sätt är bruten, som exempelvis vid allvarlig sjukdom eller förluster av olika slag. Så skriver psykologiprofessorn Gudrun Olsson och fortsätter: Berättelsens funktion kan vara att överbrygga klyftan mellan det vanliga, vardagliga, vanan om man så vill, och det extraordinära, oväntade, oförutsägbara. Berättelsen och metaforen har något gemensamt. De är båda brobyggare. Gudrun Olsson har skrivit en bok som heter I metaforernas landskap och hon berättar att hon skrev den just efter en kris, när hennes livspartner sedan trettio år avlidit. Då kom metaforerna till undsättning. Bilderna. Broarna. Berättelsen läkte ihop kontinuiteten som gått itu. Jag såg det med egna ögon, är ett uttryck som är till för att befästa sanningshalten. Det som är sett väger alltid tyngre än det som är sagt, och när vi ska förklara vad vi menar illustrerar vi för att resonemanget ska bli tydligt. Bilden lugnar och stabiliserar, den erbjuder en platå att vila och mötas på. Och det är väl bra? Så varför tjurar så många poeter när det kommer till just metaforen? Den rumänske efterkrigspoeten Paul Celan är en av dem som varit mest kritisk. Han menade att metaforen leder bort läsaren från diktens komplexitet. Allt i dikten spelar roll, och att bara lyfta ut och låta sig bäras av metaforen ger en instrumentell och schablonmässig läsning. Den svenske poeten Gabriel Itkes-Sznap har skrivit om Celans ofta omtalade metaforkritik en kritik som han i viss utsträckning delade med konkretister och konceptpoeter och förklarar hur vi använder metaforen för att försvara oss mot dikten. Men Celans poesi är full av bilder, det är bara det att de inte fungerar så som metaforer brukar. Jag ska ge er ett exempel så ni själva får höra hur det kan låta. Så här skriver han i diktsamlingen Ljustvång i Anders Olssons översättning: Väderkänsliga hand, träskpölen visar den vägen. Luminiscens. Den som nu trampar på torvorgelns bälgar, en- bent, han vinner en starkstråle förlust. Det är alltså en träsktrampande men samtidigt känslig dikt där det kalla ljuset Luminiscens skiner ensamt i mitten. Ljud och rytm är sammanlänkande i ett motstridigt kraftfält av vinst och förlust, svaghet och framåtrörelse, och bildernas associationer smittar av sig på varann. Det är helt enkelt en dikt där språnget från sakled till bildled inte är så självklart. Metaforens bro, som Gudrun Olsson talade om, saknas. Ordet metafor betyder bära över, det är den överföringen Celan protesterar mot. Stanna vid dikten. Ta emot dess egenheter och särskilda nycker. Fly inte verklighetens kaos, se det skarpare och bättre. Föreställer jag mig att han skulle kunna säga. Min egen favorit bland de metaforskeptiska poeterna är finlandssvenske Gunnar Björling, som inte är helt olik Paul Celan. Men där Celan väljer det hopknipna Ljustvång som titel för sin diktbok, hittar Björling en annan ordöverlappning mellan ljus och känsla. Solgrönt heter hans diktsamling från 1933. Jag blir glad bara av att läsa titeln. Lyssna: Solgrönt. Är inte det ett otroligt lyckoframbringande ord? Precis som Celan arbetar Björling visuellt och rytmiskt, men undviker den genomförda metaforiska förflyttningen. Här är en kort dikt ur Solgrönt: Att tro att mänska mun och läppar att tro att att bröst mot bröst och hela världen! som sorl och kullerbytta, och gick dag bort. Till tjugo procent består dikten av att. Det vill säga, dikten som totalt består av tjugofem ord innehåller fem stycken att. Det är ett igångsättande tröskelord som skapar rörelse i kroppen och liksom snubblar fram över alla motsättningar och invändningar. Att, att, att bröst mot bröst och hela världen! Att sorl och kullerbytta är allt just nu. Att det händer här, när jag läser, i stunden. Och tiden försvinner, medan dagen går bort. Jag tror att den sörjande kvinnan i Annika Norlins novell skulle bli förbannad om man försökte sig på att gestalta hennes döda barn med en metafor. En bild kan vara betydelsemättad, effektiv och lätt att kommunicera, men den är alltid en förenklad syntes. Att inte ge sig på den överföringen kan vara ett uttryck för respekt. Här tror jag en förklaring ligger, till varför så många poeter värjer sig mot metaforens lockelse. Livet låter sig inte skrivas, i alla fall inte så enkelt som vi tror. Vi vet hur bristfälligt och slirigt språket kan vara. Om vi verkligen vill göra tillvaron rättvisa måste vi vara noggranna, uppmärksamma och använda hela diktens potential. Vilket kan resultera i fantastiska, men ibland ganska krångliga dikter. För det går ju att vända på resonemanget, och yrka på att poeten ska stå upp för sin parasiterande verksamhet. Alla som skriver överför sak till bild, det vill säga liv till språk, och att lyfta upp metaforen och jobba med den kan vara en nog så ansvarstagande hållning. Metaforens stabilitet kan skänka ett lugn till dikten som är tryggt för läsaren att vara i. Jag tycker att inledningen till Pamela Jaskoviaks dikt Juli I visar något av den tryggheten, som just genom sin stadighet tillåter en oformulerad sorg att singla runt i dikten: Juli gråter barnen sover Natten dricker mig och sjön som lyser mellan trädens fingrar med sin tunna hy som kaffe Sommarmånaden gråter. Barnen sover. Trädens fingrar spretar så att sjön kan lysa igenom. Det är bara jaget i dikten som inte gör någonting. Förutom att låta sig drickas av natten. Att lämna saken och landa i bilden, är nästan alltid en befrielse. Verkligheten virvlar väl på ändå, som saker gör, oavsett om vi hänger med eller inte. Jag tror bara att det där språnget får störst verkan när vi en stund senare dimper ner i vardagen igen. Då en tid har gått. Något har ändrats. Om så bara det lilla, att vi nu kan se ur en annan vinkel. Kanske är det inte överföringen från sak till bild som är metaforens poäng, utan den fortsatta rörelsen från bildled till saken igen? Som då går att se och möta på ett annat sätt. Det fysiska traskandet är förmodligen överlägset, men att läsa är i viss mån också en förflyttning. Det är skönt med något som tar hand om tankarna och drar runt dem i oförutsägbara banor. Låter dem gå, för att använda en metafor. Anna Hallberg, poet och kritiker Litteratur Gunnar Björling, Solgrönt (1933). Paul Celan, Det sena verket (2020), redaktör Gabriel Itkes-Sznap, översättning Anders Olsson, ur diktsamlingen Ljustvång, på tyska Lichtzwang (1970). Pamela Jaskoviak, Regnet och gräset (2011). Annika Norlin, Jag ser allt du gör (2020). Gudrun Olsson, I metaforernas landskap (2020).
La obra cumbre del cine experimental para much@s cinéfil@s. Una oda lírica que evolucionó la performance teatral dentro del cine. Una película que transgredió en el lenguaje cinematográfico y moldeó la etapa mas exitosa de uno de los grandes cineastas europeos y del cine sueco. Todo esto, y mucho mas es, Persona. El cénit de la agrupación de Ingmar Bergman con vari@s de sus intérpretes fetiches mas recurrentes a lo largo de su carrera: Liv Ullmann, Bibi Andersson y Gunnar Björnstrand. Y, a su vez, una de las películas de culto mas controvertidas para los espectadores. Con grandes amantes y grandes detractores que se dirimen en debates encarnizados por escudriñar e interpretar todos los conceptos que el autor imprimió en sus fotogramas. ¿Nuestra humilde misión?. Trasladar nuestra lectura personal a tod@s l@s Cinéfag@s para seguir enriqueciendo vuestra propia idea sobre la película o, quizás, para haceros ver con otros ojos y una nueva visión lo que nos propone. Y para tal colosal empresa nos acompaña en esta parada de nuestro tour cinéfilo en Suecia nuestro queridísimo amigo: Miguel M. Benito, co-director de Pinkerton Podcast. El cual se atreve a aventurarse hasta los límites cinéfagos incluso en nuestro intenso debate sobre el cine de autor. Y del cual os recomendamos la lectura de sus interesantísimos artículos sobre cine para adictos a la política en la web de CronoCine: https://www.cronocine.com/author/mbenito/ Podéis encontrar a Miguel en: 🔹 Twitter | @Gentleman_Yo 🔹 Pinkerton Podcast |https://www.ivoox.com/podcast-podcast-pinkerton-podcast_sq_f1463535_1.html ➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖ Nuestra programación: 🕑 15:12| Contexto Histórico 🕑 24:29| Making Of 🕑 34:23 | Análisis 🕑 02:29:54 | La Contracrítica 🕑 02:46:48 | Debate: ¿Qué es el Cine de Autor? 🕑 03:31:39 | Próxima Estación ➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖➖ Nuestro Twitter 👉 @cinefagoscast Nuestro Instagram 👉 https://www.instagram.com/cinefagos_podcast/ Nuestro E-mail 👉 cinefagospodcast@gmail.com ¡Ansia viva por el cine!
Það var tilfinningarússíbani hjá Fantasy þjálfurum þessa helgi þegar Mohamed Salah byrjaði á bekknum hjá Liverpool. Margir voru farnir að horfa uppá að þurfa að treysta á varafyrirliðann, en Salah kom inná og skilaði 16 stigum, eins og GT geitin hafði spáð. Fantabrögð ákváðu að leika þetta eftir og Sá besti - Gunnar Björn Ólafsson var því hvíldur á bekknum í þessum þætti. Aron ofhugsaði fyrirliðavalið sitt og þurfti að gjalda fyrir það. Bruno fékk 17 stig og Grealish 10 meðal annars. Son og Kane klikkuðu. Við gerðum upp tvær umferðir, spáðum í spilin fyrir skrýtnu umferðirnar 18 og 19 og kynntum til leiks nýjan dagskrárlið.
Vi har med oss Øystein Styrvold fra Sandefjords Blad i denne episoden, en klassemann! Etter at nyheten kom på torsdag, om at Martí Cifuentes og Jordi Gonzalez ikke forlenger med SF har reaksjonene vært mange. Vi i Podden har også vært litt delt, noe dere får høre i første del. I andre del ringer vi rett og slett styreleder i Sandefjord Fotball AS, Gunnar Bjønnes, og spør spørsmål sett fra et supporterperspektiv. Var det sportslige vurderinger i bildet? Hva om noen spytter inn noen millioner, forandrer det situasjonen? Hva slags summer er det snakk om? Alle disse spørsmålene besvares, og flere også. Mye blir forklart og vi tør påstå at du har et bedre utgangspunkt i å mene noe etter å ha hørt denne episoden. Vi er også innom kampen mot Stabæk med børs og ser frem i mot Haugesundkampen med laguttak og det hele. Intro: 00:00-02:22Nyheten om trenerne: 02:23-18:37Telefonjingel: 18:37-19:02Telefonsamtale og intervju med Gunnar Bjønnes: 19:02-35:25(etterprat frem til 44:56)Kampen mot Stabæk: 44:56-47:32Børsen: 47:32-54:55Kampen mot Haugesund: 54:55-1:00:49Laguttak og resultattips: 1:00:49-1:09:34Hade: 1:09:34 og ut. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Gunnar Björnsson, forseti skáksambands Íslands: Queens gambit þættirnir á Netflix og staða skákíþróttarinnar fyrr og nú. Herdís Hallmarsdóttir, formaður stjórnar hundræktarfélags Íslands: Mikil ásókn er í hunda sem gæludýr eftir að covid kom til. Herdís segir hunda yndislegan og gefandi félagsskap en það þurfi langan og mikinn undirbúning og sjálfskoðun áður en rokið er til og fengið sér slíkt dýr. Páll Líndal umhverfissálfræðingur flytur pistil um áhrif umhverfis, byggðar og skipulags á vitund okkar og skynfæri, meðal annars afhverju sumar götur og svæði höfða meira til fólks en önnur.
Gunnar Björnsson, forseti skáksambands Íslands: Queens gambit þættirnir á Netflix og staða skákíþróttarinnar fyrr og nú. Herdís Hallmarsdóttir, formaður stjórnar hundræktarfélags Íslands: Mikil ásókn er í hunda sem gæludýr eftir að covid kom til. Herdís segir hunda yndislegan og gefandi félagsskap en það þurfi langan og mikinn undirbúning og sjálfskoðun áður en rokið er til og fengið sér slíkt dýr. Páll Líndal umhverfissálfræðingur flytur pistil um áhrif umhverfis, byggðar og skipulags á vitund okkar og skynfæri, meðal annars afhverju sumar götur og svæði höfða meira til fólks en önnur.
We've been dancing around this subject long enough. And how could we not when the Criterion Collection is our subject of inquiry? But we've finally hit the nail on the head. We've got ourselves a 100% genuine mid-century Scandinavian crisis-of-faith movie. And by director Ingmar Bergman no less. A pastor named Tomas (played by perfect-pastor-haircut Gunnar Björnstrand) quietly and with tremendous reserve, runs amok through a small Swedish town, strewing existential crises in his wake. The local schoolmistress Märta (played by bespectacled and cardiganed Ingrid Thulin) dotes with pointless abandon on Tomas' black hole of despair and nihilism. Hurray! But the film is gorgeous and bleak. The acting is moving and muted. And the subject matter is all-important and boring. A fascinatingly true study in ambiguity. If you'd like to join us for next week's film, we will be discussing and reviewing Alfred Hitchcock's Young And Innocent (1937).
Gylfi Tryggvason lá undir feldi að þessu sinni að stilla upp liði og til að fylla hans skarð fékk Aron til leiks ríkjandi Íslandsmeistara í Fantasy Premier League, Gunnar Björn Ólafsson. Saman fóru þeir yfir lið Gunnars og spáðu í spilin fyrir komandi leiktíð. - Hvað gerir Chelsea með heilt lið af nýjum leikmönnum? - Pogba og Traore með kórónaveiruna - Er Mitrovic leikmaðurinn með mest value í ár? - Er Aron með Arsenal gleraugun límd of fast á sig? - Budweiser deildin búin að opna
Þegar það var byrjað að brytja einhvern niður gat maður ekkert sofið. En þá sagði mamma: Þetta er bara tómatsósa,“ rifjar kvikmyndagerðarmaðurinn Gunnar Björn Guðmundsson upp um sérstakt kvikmyndauppeldi móður sinnar. Hann þakkaði móður sinni uppátækið með því að tileinka henni kvikmyndina Amma Hófí sem nú er í bíó. Gunnar hefur á gert um fjögur hundruð auglýsingar á ferlinum og margar eftirminnilegar. Meðal annars á hann, ásamt Óskari Þór Axelssyni leikstjóra, heiðurinn af því að klæða Jón Gnarr í latexbúning í auglýsingu fyrir Villikattarsúkkulaði frá Freyju. Sú var einmitt grafin upp þegar Jón gegndi embætti borgarstjóra Reykjavíkur og þótti sérstaklega kómísk í því samhengi. Þeir Gunnar og Óskar stofnuðu fyrirtækið Þeir tveir og nálguðust auglýsingar, sem þeir framleiddu fyrir hin ýmsu fyrirtæki við góðan orðstír, sem stuttmyndir. Hann vissi nefnilega strax á unglingsaldri að hann stefndi að kvikmyndagerð og hann hefur líka alla tíð verið mikill spéfugl. Gunnar er yngstur í fjölskyldunni og lagði hann sig alltaf mikið fram við að skemmta foreldrum sínum og fjölskyldu sem barn. Það lá því vel fyrir honum að leikstýra áramótaskaupinu, sem hann gerði fjögur ár í röð frá 2009-2012. Þá hafði hann sannað sig með því að gera hina geysivinsælu Astrópíu með Ragnhildi Steinunni í aðalhlutverki um konu sem fær vinnu í nördabúð og lærir hlutverkaspil. Um fimmtíu þúsund manns sáu Astrópíu í bíó.
Gunnar Björn Ólafsson, stigahæsti leikmaður Fantasy Premier League á Íslandi tímabilið 2019-2020, kom í heimsókn til Arons og Gylfa og fór yfir hvernig maður verður Íslandsmeistari í FPL. Hann deildi öllum sínum leyndarmálum, svo sem hvenær hann spilar hinu villta spili (e. wildcard), hvernig hann gerir skiptingar og hvaða tölfræði hann skoðar. Þessi þáttur er skylduhlustun fyrir alla þá sem deila þeim draumi með þáttastjórnendum að verða besti Fantasy spilari hinnar íslensku þjóðar.
Þá er hinu langa og sögulega tímabili 2019/2020 lokið í enska boltanum og þar með einnig Fantasy Premier League. Aron kom endurnærður úr sumarfríi og gerði upp tímabilið með Gylfa sem var þó heldur svekktur eftir erfiðan vetur. Hvað gekk upp - og það sem meira máli skiptir - hvað fór úrskeiðis? Hvað ætlum við að reyna að gera betur á næsta tímabili? Kevin de Bryune endaði sem stigahæsti leikmaðurinn að þessu sinni með 251 stig og það var því vel við hæfi að hann kláraði tímabilið með alvöru 19 stiga frammistöðu. Það var Búlgarinn Aleksandar Antonov sem sigraði Fantasy Premier League að þessu sinni og endaði með 2575 stig. Gunnar Björn Ólafsson varð stigahæsti Íslendingurinn og sigraði auk þess Budweiser deildina. Hann verður leystur út með glæsilegum vinningum þegar hann mætir sem gestur í næsta þátt Fantabragða og fer yfir sitt frábæra tímabil.
Emotionella egenföretagare och imaginära förhållanden utmärker vår tid. Katarina Wikars läser sociologen Eva Illouz och funderar över frånvarons frekvensnivå. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Var flämtar den lilla kärleken idag? I en tid då många inte vill engagera sig, inte kan välja, inte vet vad de känner. Där det gäller att skapa ömsesidig distansering och inte göra sig några förväntningar. Duktigast på att hantera ovissheten vinner. Och vem har inte suttit med väninnorna och försökt tyda ett knapphändigt mail, vad menade han egentligen med ha det så bra. Den franska konstnären Sophie Calle gjorde en underbar rosa blank bok Take care of yourself utifrån ett sånt standard-göra-slut-mail hon lät 107 kvinnor med olika yrken tolka det och den eventuella undertexten: dansa det, dissekera det, andas ut det, göra lingvistiska och juridiska analyser av det. En hel skolklass fick jobba med dess dramaturgiska kurva. En ekonom uppställde en balansräkning där upprepningarna kostade extra. Och slutligen åt en papegoja upp brevet. Move on, sa sexologen. 107 konstruktiva lösningar på vad väninnorna och jag har ältat i årtionden, typ mellan femton och femtio. De vaga premisserna. Vad säger dom egentligen? Var vi kulturellt betingade att bli sittande med känsloältandet i knäet? Varför la jag ut 15 000 på en KBT-terapeut som ritade det lilla ledsna barnet i mig på ett blädderblock medan han med en uppgiven gest fadade ut gång efter annan? Makt är att känna minst men vilka kontrakt skulle då en liten relation behöva för att inte vara helt otrygg? I detta ovissa läge kan man lyfta blicken till en sociologs nivå och granska den emotionella distansen och människans eventuella värde på relationsmarknaden och fråga sig: Är det samhällsordningen som gör att jag fryser så jag skakar? Kärleken har i senkapitalismen blivit allt flyktigare, och det var ett bra tag sen guru-sociologen Zygmunt Bauman skrev Liquid love. Vi kan inte tolka andras känslor eller våra egna eventuella. Vi vet inte vad vi vill ha, bara något annat. Om vi blev nöjda skulle vi sluta att konsumera. Känns det igen? Att aldrig vara tillfreds? Valfrihetens ideologi har blivit vägledande även i känslolivet. Överbyggnaden är tyngre än någonsin: relationsexperter och dejtingindustri för att inte tala om självhjälpsböcker och det tar en halv sekund att bli bortswipad på Tinder. Kan det behövas nya ord för icke-känslorna? frågar den israeliska sociologen Eva Illouz i uppföljaren till succén Därför gör kärlek ont. Den heter Därför tar kärleken slut. Jag kan gå när som. Vi har väl inte lovat varandra något. Ett enda stort kärleksprekariat driver runt. Man kan inte få sparken om man inte ens är anställd. Illouz frågar strängt: "hur har de tillfälliga sexuella förbindelserna och den allmänna sexualiseringen av våra relationer förändrat vårt sätt att bygga relationer?" Kroppen ligger runt. Känslorna svävar i ovissheten. Sex följs numera av den ångestladdade utmaningen att försöka utveckla känslor, hävdar hon. Och samtidigt gör kärleken inte så ont längre om den inte ens förmår finnas. Redan på åttiotalet sa jag ett långhårigt pojkvänsembryo: "Det hade varit bättre om vi hade lärt känna varann innan vi låg med varandra." Han rusade ut ur min lägenhet klockan fyra på morgonen, citerade Gunnar Björling och skrek att jag minsann inte skulle lyckas med att dekonstruera honom. Situationship är ett ord jag inte hört innan men hade haft stor nytta av i yngre upplaga, det är en klenare variant av Relationship: det finns ingen framtid, vi är inte offentliga, det här leder ingenstans, vi är ju överens om att vi inte har ett förhållande men ooops: jag gick visst helt upp i situationen. Det är ett situationship. Det är som om alla är tonåringar igen. Man behöver inte göra fallstudier utan kan som Zygmunt Bauman bara konstatera. Men kan det vara överflödet som får oss att bli loja och liksom liknöjda? Det finns alltid något bättre tre klick bort. Vad var det Marguerite Duras försökte lära oss för längesen? Att söka sig tillbaka till förlustens punkt. Jag matade några katter en sommar som var vana vid att få konstant för lite mat. De åt ögonblickligen upp sin snålt tilltagna ranson och ylade sen runt i timmar, stirrade på den tomma matskålen tills det var dags igen för några flagor torrfoder. Poeten Anne-Marie Berglund sa en gång att det är helt olika laddningar det handlar om, frånvaron har en helt annan frekvensnivå. Det intressanta i förälskelsen är just saknaden. Är saknad en känsla? Eller är det hålet efter en känsla? Alla söker vi de där ögonblicken när vi drar oss bort från oss själva, skrev Duras, den distans till oss själva som vi har inom oss. Man vet ingenting, skrev hon, inte ett dugg om det man gör. Det duger inte numera när vi lever i ett terapisamhälle så det är bara att fortsätta fråga experterna: Vad gör då alla uppbrott från mer eller mindre imaginära förhållanden med oss? Leder de till känslomässiga skador? Till romaner? Djuna Barnes tillbringade åtta år på barer i Paris på tjugotalet och letade efter sin notoriskt otrogna älskarinna. Det blev det modernistiska mästerverket Nattens skogar till sist. Frågan är vad det blir för litteratur av de klena samtidskänslorna för inget får göra ont så länge som åtta år numera. Alla förespråkar: upp på banan, ut på marknaden, du är värd ett bättre liv, ha det så bra. Det är paradoxalt nog bara börsen som får vara nervös numera, vi andra ska vara emotionella egenföretagare även om vi inte har en aning om hur man bygger just tillit. Även äktenskapen tar slut även om de bara får sista kapitlet i Därför tar kärleken slut. Många mikrotrauman ackumuleras. Det inrutade ifrågasätts. Det sexuella inaktiveras. Någon blir irriterad på det nya bordet och drar. Många män gör sorti för att slippa uttrycka sig, menar Illouz som är sociolog och inte psykolog, för terapeuterna har lärt medelklassens kvinnor att formulera de känslomässiga behoven och starta förhandlingar om allting. Lärt dem sätta ord på flyktiga stämningar. Du ser mig inte. Du motsvarar inte mina känslor. Du begränsar min frihet. Det är bara tonåringar och en och annan kulturarbetare som tror på romantisk kärlek, sa poeten Johan Jönson en gång. Alla andra vet att pengarna och statusen spelar roll. Om det nu skulle slumpa sig så i att två människor blir attraherade av varandra kan de komma överens om att aldrig någonsin ha sex med varandra. Varför då? Just för att bevara mysteriet, inte schabbla bort det. Så sa hör och häpna författaren Erica Jong på äldre dagar, mest känd för sjuttiotalsromanen "Rädd att flyga". Vi måste tillbaka till sexualitetens mysterium, sa hon. Fantasin är alltid rikare än verkligheten. Redan Sapho kallade förresten Eros för en fiktionsvävare. Kan det vara så att saknaden visar vad som är värdefullt, att det går att övervinna den ihåliga känslomässiga distansen med längtans blåa blomma. Antagligen inte, men försöka duger. Katarina Wikars katarina.wikars@sverigesradio.se
"I want knowledge! Not faith, not assumptions, but knowledge." In this episode, we take a snob-free look at 1957 classic The Seventh Seal, directed by Ingmar Bergman, starring Bergman regulars Max von Sydow and Gunnar Björnstrand. This iconic film is the ultimate meditation on death, life and the existence of God, but it's not always as heavy as that sounds. Andrew Camarillo is back to break down this film and discuss some of its themes and moments. Season 4 Lineup 5/11/20 Tokyo Story 5/25/20 The Seventh Seal 6/8/20 Stalker 6/22/20 Vagabond 7/6/20 Three Colors: Blue 7/20/20 The Tree of Life Links Peter Cowie essay on The Seventh Seal from Criterion The Seventh Seal: There Go the Clowns essay by Gary Giddins Watch The Seventh Seal on Criterion Channel w/ special features A24 Podcast: Deep Cuts with Robert Eggers & Ari Aster CONNECT WITH US Instagram Facebook Twitter Letterboxd Email us at Andrew@ArthouseGarage.com Store at ArthouseGarage.com/shop
We take a snob-free look at 1957 classic The Seventh Seal, directed by Ingmar Bergman, starring Max von Sydow and Gunnar Björnstrand
Janus Films released The Seventh Seal on February 16, 1957. Ingmar Bergman directed the film starring Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, and Bengt Ekerot. The post The Seventh Seal (1957) appeared first on Movie House Memories.
Välkommen Mest ologiska moment i en film Robert - Barnarovet i Fanny och Alexander Oliver - Hur Ellen Barkin kan fortsätta dejta i Sea of Love, efter två senaste intressenterna blivit mördade Dagens frågesport - Vilken var den första uppföljaren med en 2:a i titeln - Rätt svar var Jaws 2 - Gudfadern II var den första uppföljaren som numrerades, men använde alltså romerska siffror Musikvideon till Englishman in New York var regisserad av David Fincher Vilket är det bästa soundtracket - icke-orkestralt? Robert - Batman med Prince Oliver - Under the Cherry Moon med Prince KorrekturavdelningenAtt dra en "Lassie" betyder att berätta om en kändisspaning, gärna av det mer udda slaget om ett möte i flera led.Som att ha en kompis som har ridit prinsessan Madeleines förra häst. Eller att hustruns bror har fikat på Ikea i Uppsala samtidigt som Carola och Runar.Nu har upphovsmannen till Expressens kultspalt "Jag mötte Lassie", journalisten och författaren Petter Karlsson, samlat de bästa spaningarna och berättelserna i boken "Jag mötte Lassie".Från Popbandet Texas tog mycket riktigt sitt namn från Wim Wenders-filmen Paris Texas. Däremot så var låten "I don't want a lover" med på något soundtrack. 1989 års Oscar för bästa film (istället för Do The Right Thing som inte ens nominerades): WINNERDRIVING MISS DAISYNOMINEESBORN ON THE FOURTH OF JULYDEAD POETS SOCIETYFIELD OF DREAMSMY LEFT FOOTFrån Sean Penn var INTE med i Donnie Brasco. Jimmy Cliff var med i The Harder they COME. The Harder They Fall - kommande film med Idris Elba är inte en remake av The Harder They Fall från 1956 med Humphrey Bogart och Rod Steiger - sett till handlingen i alla fall. Regissören till Homeboy gjorde ingen annan film som regissör - före eller efter Oliver famlade efter Inherent Vice medan Robert trodde det var You were never really here (den senare är Phoenix egen Taxi Driver) Vad har vi sett sedan senastOliver Tucker the man and his dreams Oliver såg halva Inte så engagerande hittills Flykten från Alcatraz Clint Eastwood Regisserad av Don Segal (Dirty Harry, m.fl.) Sann historia Clive Davies and the soundtrack of our lives Dokumentär om skivbolagschefen Clive Davies Började på Columbia men bildade senare Arista Upptäckte många talanger längs vägen För tillrättalagd story - en orgie i hyllningar Wind River Jeremy Renner Oliver tyckte den var för långsam Robert bestred det negativa betyget Triple Frontier Regisserad av JC Chandor (Margin Call, m.fl.) Sparar denna till en JC Chandor-temapodd Robert Spirited away Är japansk berättarkonst mer emotionell är rationell? Miyazaki brukar inte ha färdiga manus - historien skriver sig själv Hade tydligen tänkt lägga av innan den här filmen också Petade Titanic i Japan (mest inkomstbringande film) Det sjunde inseglet Fantastiskt bra skådespeleri - Poppe, Sydow, Bengt Ekerot - men Gunnar Björnstrad stjäl showen Hopp James Marsden Russel Brand Get him to the greek Jonah Hill Russel Brand Forgetting Sarah Marshall Jason Segel Betyg = 5 Aniara Finlandsbåt mot mars Inspelad i Aula Magna (Stockholms Universitet) samt Stockholm Waterfront (ser det ut som) Jordrummet blir populärtDrivs av en AI vid namn MIMA För lite exposition Nyhets-segment Roger Rabbit 2 2022 Zemeckis producerar Brian Dennehy Vi minns Brian Dennehy Första film var Looking for mr Goodbar Adam Alsing Gått bort i Corona Filmpapporna är möjliggjord av redovisningsbyrån Ekonomihjälpen AB. Läs mer om dem på ekonomihjalpen.se. Där kan ni inte bara hitta hjälp med bokföring, utan även företagsekonomiska fakta, tips och intervjuer kring Corona-krisern.
I den lilla byn Mangskog i västra Värmland bodde han i över 50 år, författaren Tage Aurell. Hans berättelser är ordknappa, hans människor visa av skada. Hur ska man göra för att läsa honom idag? Så här sa Tage Aurell en gång i ungdomen: "Jag ska inte skriva mycket, bara ett par små, små tunna- men dom du- dom ska vara bra!" Och hans sammanlagda produktion tar inte många centimeter i bokhyllan men densiteten är hög. Man får börja om många gånger, ta ut pauserna, lära sig koncentrerat läsa på stället. Tage Aurell blev en författarnas författare, Harry Martinson och Gunnar Björling kom farande till Mangskog för att hälsa på i det tjärstrukna huset på höjden. Katarina Wikars åkte dit med författaren Lars Andersson som en gång skrev en biografi om Tage Aurell, "Platsens Ande". Med i programmet är också Hans Aurell och Erik Aurell, som minns sin far och farfar.
Film Tank sits down for a deadly game of chess with an old friend. NOTES: Title: The Seventh Seal Year: 1957 Plot Summary (IMDB): A man seeks answers about life, death, and the existence of God as he plays chess against the Grim Reaper during the Black Plague. Director: Ingmar Bergman Writer: Ingmar Bergman (play), Ingmar Bergman (screenplay) Stars: Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, Bengt Ekerot Thanks for listening, and you can find us at filmtankshow.com and make sure to like and follow us on Facebook, Twitter, and Instagram (at) @filmtankshow. Please rate/review our podcast on Apple Podcasts or Stitcher! It helps us out a lot! You can also email us feedback/arguments or whatever you’d like at filmtankshow@gmail.com and we might even read/respond to your post on the show.
Den unga, vackra Hedda är nyss hemkommen från sin sex månader långa bröllopsresa och installerad i drömhuset tillsammans med sin make. Maken, som tråkar ut Hedda så till den milda grad med sin akademiska forskning. Men så kommer ett oväntat besök. Thea Elvsted, en skolkamrat till Hedda, kommer med nyheter om Ejlert Lövborg - Heddas tidigare beundrare... Hedda Gabler av Henrik Ibsen. Övers: Herbert Grevenius. I rollerna: Karin Kavli - Hedda Tesman, Frank Sundström - Jörgen Tesman, Renée Björling - Juliana Tesman, Inga Tidblad - Fru Elvsted, Gunnar Björnstrand - Assessor Brack, Uno Henning - Ejlert Lövborg, Märta Dorff - Berta. Regi: Palle Brunius. Från 1956.
Boken heter "Argumentationsanalys: färdigheter för kritiskt tänkande" och gäst är Gunnar Björnsson, författare och professor i praktisk filosofi.Att argumentera handlar om att presentera teser och bra argument. Men lika mycket som att bli bättre på att argumentera, hjälper den här tekniken till att bättre förstå andras. Att lära sig argumentera på riktigt handlar till sist om att få klarare tankar och att utveckla ett kritiskt tänkande. I programmet pratar vi bl.a. om hur man kan värdera och analysera argument. Vi pratar om tekniker för att bygga upp bra argumentation. Och vi pratar om hur man kan använda denna teknik för bl.a. kritiskt tänkande. Lyssna och få en kortversion av boken! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Denne gangen har vi fått med oss en virkelig godkar fra vår hjemplass. Gunnar Bjørhusdal har i snart 70 år vært en meget ivrig og dyktig jeger og skytter. Og har mange elger og gullmedaliger fra skytebaner rundt om i landet på samvittigheten. Gunnar forteller om jakta før i tiden og har mange gode jakthistorier. Selv om han snart er 85 år kan vi røpe at han har skutt elg også i høst! I tillegg deler John Petter historien om den store jaktdrømmen som plutselig gikk i oppfyllelse for en uke siden. Support the show (https://www.patreon.com/jegerpodden) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Vill du gå på Liseberg? Följdfråga; vill du gå på Liseberg med Gunnar Björnstrand, Harriet Andersson och Ingmar Bergman? Det gjorde vi när vi såg KVINNODRÖM från 1955 och här är vår rapport.
Ett par gånger hittills har Bergman försökt hävda att hans filmer varit komedier, men det här är första gången vi faktiskt håller med. Gunnar Björnstrand får sin första huvudroll i Bergman och ni kan ju gissa hur vi känner kring det. En splittrad film med flera skratt, minnesvärda förolämpningar och en lobotomerad Åsa-Nisse.
Þátturinn hófst á spjalli við Arnhildi Hálfdánardóttur fréttamann sem er stödd í París. Hún sagði frá eldsvoðanum í Notre Dam kirkjunni sem Parísarbúar og aðrir fylgdust grátandi með í gær. Í spjalli um efnahag og samfélag ræddi Þórður Snær Júlíusson um starfslok Höskuldar Ólafssonar í Arionbanka og breytingar á eignarhaldi bankans. Hann fjallaði líka um arðgreiðslur ríkisfyrirtækjanna Landsbankans, Íslandsbanka, Landsvirkjunar og Isavia en samtals hafa fyrirtækin skilað ríkissjóði um 170 milljörðum króna frá 2013. Eignarhald HS Orku var einnig til umfjöllunar. Arthúr Björgvin Bollason sagði frá sambandi flokksmanna í popúlistaflokknum AfD við Rússa, umræðum í Þýskalandi um tengsl listmálarans Emild Nolde við Nasista og páskahald þar í landi. Lokaumferð Reykjavíkurskákmótsins verður tefld í dag. Af því tilefni kom Gunnar Björnsson, forseti Skáksambands Íslands, í þáttinn. Hann fór yfir stöðuna en þrír eru efstir og jafnir fyrir lokaumferðina; Bretinn Jones og Rúmenarnir Lupulescu og Parligras. Þeir tveir síðarnefndu eru herbergisfélagar og eigast við dag. Einnig var rætt um þann draum Gunnars að Heimsmeistaraeinvígið í skák 2022 fari fram á Íslandi en þá verður liðin hálf öld frá Einvígi aldarinnar, þegar Fischer og Spasský áttust við í Laugardalshöll. Safna þarf um 700 milljónum króna svo draumur Gunnars verði að veruleika. Tónlist: Svantes Lykkelige Dag - Povl Dissing & Benny Andersen. Tell me - The Rolling Stones.
Sönderbombandet av platsen där Gunnar Björling levde och skrev utplånade delar av hans verk och förändrade hans språk. Maria Küchen ser hur poeten lyckades fånga sin omgivning i språkliga spillror. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I nästan hela sitt liv bodde den finlandssvenske poeten Gunnar Björling i Brunnsparken i Helsingfors. Parken ligger vid havet, ett stenkast från en av terminalerna där de stora Sverigebåtarna dagligen lägger till. Finlandsbåt, säger man i Sverige, men i Finland heter det Sverigebåt. Språket betingas inte bara av den som talar eller skriver det, utan också av platsen där hon talar och skriver. I Gunnar Björlings fall är det mycket tydligt. En del av manuskripten föll sönder i smulor, andra började glöda och svedde golvet Bortsett från en tur ut i Europa i ungdomen, lämnade han inte Norden och Baltikum. Brunnsparken i Helsingfors förblev hans hemmaplan hela livet. När han skrev i sin tredje diktsamling Kiri-Ra! Från 1930 Om Gröna kronors /bolmarmatta, blåa haven då var det Brunnsparkens träd och vatten som inspirerade honom. I flera decennier bodde han i ett hyreshus som förstördes vid ett bombanfall 1944. Björlings alla tillhörigheter gick upp i rök hans bibliotek som han träget hade samlat ihop under fyrtio år, manuskriptet han just arbetade med, opublicerade prosatexter inklusive en omfattande roman, fotografier, dagböcker, brev. Björling var femtiosex år gammal. Han hade gett ut tio diktböcker och ansågs som en av de mest betydelsefulla diktarna inom den finlandssvenska modernismen. Till sin nya temporära bostad fick han med sig helt svartbrända rester av manuskript som han försökte tyda med hjälp av förstoringsglas. En del av manuskripten föll sönder i smulor, andra började glöda och svedde golvet, skriver litteraturforskaren Fredrik Herzberg i sin stora Björling-biografi Mitt språk är ej i orden, utgiven av Apell förlag år 2018. Hertzbergs grundliga kronologiska genomgång av Björlings liv och verk, bygger bland annat på tidigare okänt material och på samtal med människor som kände Björling. Men från tiden före 1944 är den mesta dokumentationen försvunnen. Bombardemanget av platsen där Björling levde, läste och skrev, omdefinierade hans verk, utplånade delar av det och förändrade hans språk. Hans författarskap hade börjat flödande och närmast profetiskt, i debuten Vilande dag 1922 och i de följande verken Korset och löftet, Kiri-ra! och Solgrönt. Men mot slutet av trettiotalet hade Björling börjat reducera sina texter, och i diktböckerna som kom ut efter andra världskriget blev språket alltmer förtätat. Han strök, tog bort, strök ännu mer, tills bara enstaka ord återstod. Hans sista daterade dikt, skriven några månader före hans död 1960, består av nio ord: Luft jord färgs / hud / hud stofts / ljus / Att är För mig, som genom decennierna tillbringat mycket tid med att flanera i Brunnsparken i Helsingfors, är den dikten inte fragmentarisk eller abstrakt. Tvärtom. Den är platsens essens. Björlings sista dikt, för mig, helt subjektivt, ÄR Brunnsparken öppenheten, ljuset, jorden. I nio ord fångas mötet mellan land och himmel och hav. Socialt var Björling en centralgestalt i det finlandssvenska kulturlivet. Samtidigt levde han mestadels ensam i Brunnsparken För andra är det annorlunda. Man kan förstås ta fasta på diktens nästan totala allmängiltighet, utan att alls veta eller bry sig om var den kom till. De senaste decenniernas entusiastiska läsningar av Björling i Skandinavien har koncentrerat sig på själva texten, med ett särskilt uppsving under 1980-talet. Katarina Frostenson, Horace Engdahl och Anders Olsson tillhörde dem som tog intryck av honom, men åttiotalets unga svenska poeters och litteraturvetares läsningar av Björling vägde knappast in platsen där hans dikter skrevs, eller för den delen hans liv. Texten i sig sågs som det intressanta. Poeters texter i sig ÄR det intressanta. Men samspelet mellan liv, text och plats går aldrig att helt bortse från. Det blir tydligt i Hertzbergs Björling-studie där liv, text och plats sinsemellan belyser och tydliggör varandra. Socialt var Björling en centralgestalt i det finlandssvenska kulturlivet. Samtidigt levde han mestadels ensam i Brunnsparken från 1947 och fram till sin död 1960 i ett nybyggt hus, uppfört i närheten av det som brunnit. Närmare bestämt bodde han i den nya fastighetens bastu. Han hade många vänner och deltog flitigt i samtidens litterära diskussioner och tillställningar, men hans tillvaro får mig ändå att associera till ett eremitage. Bland högar av böcker och papper, med utsikt över vattnet bort mot Sveaborg, satt Björling vid sitt skrivbord och strök, reducerade, förtätade. Den Björlingska idealismen, skev litteraturvetaren Thomas Warburton, avskär honom på sätt och vis från aktiv inlevelse i människors psyken och villkor och hänvisar honom till sig själv. Vissa anklagade honom för egocentricitet och för bristande omvärldsengemang. Den svenske litteraturvetaren Olov Isaksson frågade sig varför Björling inte påverkats i någon djupare mening av det krig, som han ju i alla fall måste uppleva på ett påtagligt sätt. Men kriget, som sällan uttryckligen syns i hans dikter, påverkade honom i allra djupaste mening. Det tog hans texter och hans hem ifrån honom. Borta var alla de böcker om moralfilosofi som han fördjupat sig i ända sedan tjugoårsåldern vid sekelskiftet. Kvar fanns solen, ljuset, havet, båtarna, träden. Hans diktning genomsyras till stora delar av dagsljus, av sommar. Om diktboken Ord och att ej annat från 1945, som kom till efter bombardemanget medan han temporärt bodde i ett slags exil vid Sandvikstorget, skrev han: Det är brunnsparksstranden då och då. En gång lägger jag mig under min speciellt vackra hägg på Observatorieberget. En kväll på min brända tomt, på en vall där utanför. Det är en utsikt över park och vatten, öar. Och himmelen. När jag går längs Brunnsparkens stränder i Helsingfors, känns det ofta som om jag bokstavligen har Gunnar Björling vid min sida en livlig liten man, mörk med sprudlande blick, impulsivt temperamentsfull, ofta passionerat förälskad i andra män, även om han själv aldrig nämnde sin homosexualitet. i hans dikt finns ett mystikt drag, ett ljus som inte låter sig förklaras i världsliga termer. Orden är spår av ett språk bortom orden. Jag tycker mig se platsen inte bara genom hans dikt, utan också med hans ögon. Och jag tänker ibland, att borde inte en staty av Gunnar Björling resas i Brunnsparken? Ett tag på 1960-talet fanns ett sådant förslag. Gissningsvis skulle han ha ogillat det djupt. Han ville inte ha någon högtidlig samling efter sin död, tal eller musik eller blommor. Enklast möjligt stod det i hans testamente, helst i omålad kista som våra stupades. Ibland har hans poesi kallats svår, men den är i själv verkat ytterligt enkel, befriad från allt onödigt. På 1920-talet hade Björling varit en av de första som utnyttjade de nya religionsfrihetslagarna i Finland och lämnade kyrkan, men i hans dikt finns ett mystikt drag, ett ljus som inte låter sig förklaras i världsliga termer. Orden är spår av ett språk bortom orden. Den enkla trettiotalsdikten ur Kiri-ra som börjar med att beskriva Brunnsparkens gröna trädkronor och blåa vatten, mynnar ut i ett överskridande av plats och liv, en transcendens som skulle förbli Björlings signum ända till slutet: ut seglar du i lufts höjder lyftad på strålarna från jorden. Maria Küchen, författare och kritiker * Hertzbergs bok om Gunnar Björling finns att läsa gratis på Svenska litteratursällskapet i Finlands webbsida. Klicka här för komma till den.
Sverige har fått en ny regering och i den en ny kulturminister efter fyra år med Alice Bah Kuhnke kulturredaktionens Emma Engström kommenterar statsminister Stefan Löfvens val av Amanda Lind. Polska förintelseskildringar har många skiftande uttryck, men i nyare litteratur finns det både judiska spöken och zombies som hemsöker förövarna - varför har den genren uppstått? Inför minnesdagen av förintelsen 27 januari bekantar vi oss med termen "traumatisk surrealism", något som dykt upp i polsk samtidslitteratur men också i konsten de senaste tio åren. Här återvänder förintelsens mördade judar som spöken eller som zombies, för att hemsöka de skyldiga. Det är absurda historier med svart humor och popkulturella referenser, där det handlar både om hämnd och rättvisa. Men varför har hemsökelse-temat dykt upp i polsk litteratur och vad spelar den för roll? Och finns det andra sätt att hantera den polska historien? Reportage i P1 Kultur. Nu är teateråret 2019 igång och teaterkritiker Jenny Teleman har varit på Dramaten i Stockholm och sett uppsättningarna "Hålla andan" regisserad av Lena Endre och "Förlovningen" i regi av Ellen Lamm. Är det en bra start på vårsäsongen för teatern i Stockholm? Och vilka teateruppsättningar runt om i landet kan det vara värt att hålla ett extra öga på? Kulturkorrespondent Naila Saleem är på Litteraturfestival i Sri Lanka, där hon bland annat har träffat den brittisk-pakistanska författaren Kamila Shamsie, vi får en direktrapport därifrån! Dessutom recenserar Lars Hermansson den nya romanen "Högspänning" av Henrik Bromander och så blir det en OBS-essä om den finlandssvenska författaren Gunnar Björling. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Maria Götselius
Segja má að úrslit fylkiskosninga í Bæjaralandi um helgina hafi valdið pólitískum jarðhræringum. CSU, systurflokkur kristilegra, sem hefur verið einráður í fylkinu í 60 ár galt mikið afhroð. Það sama átti við um jafnaðarmenn (SPD) sem misstu helming fylgis síns frá síðustu kosningum og fóru niður fyrir 10 af hundraði, sem er einsdæmi í áratugi. Á sama tíma nánast tvöfölduðu Græningjar fylgi sitt í þessu íhaldssama fylki. Arthúr Björgvin Bollason í Berlín fór yfir þetta og sagði frá andófi gegn útlendingahatri. - Sveitarstjórnir landsins fara með mikilvægt stjórnsýslustig. Það fer oftast fram utan kastljóss fjölmiðlanna nema auðvitað þegar átök geisa og hneykslismál koma upp. Aldís Hafsteinsdóttir, bæjarstjóri í Hveragerði, var nýverið kjörin formaður Sambands íslenskra sveitarfélaga. Hún kom á Morgunvaktina og spjallaði um sveitarstjórnarstigið, stöðu þess og verkefnin fram undan. - 1972 beindust augu alheimsins að Íslandi þegar Fischer og Spassky öttu kappi í Laugardalshöll um heimsmeistaratitilinn í skák í, því sem kallað var, einvígi aldarinnar. Nú vill Skáksamband Íslands endurtaka leikinn. Það vill að heimsmeistaraeinvígið 2022 fari fram á Íslandi. Gunnar Björnsson, forseti Skáksambandsins, er nýkominn heim frá Georgíu þar sem Ólympíumótið í skák fór fram og nýr forseti Alþjóðaskáksambandsins, FIDE, var kjörinn. Hann ræði heimsmeistaraeinvígið og stöku skáklistarinnar. - Út eru komið þriggja binda verk, Tilbrigði í íslenskri setningagerð, þar sem fjöldi fræðamanna fjallar um íslenskt mál, t.d. ýmislegt sem oft er kennt við sýki eða vont mál, eins og þágufallssýki. Útbreiðsla ýmissa setningagerða var könnuð og má lesa niðurstöður í þessu ritverki. Ritstjóri var málfræðingurinn Höskuldur Þráinsson, prófessor emeritus. Hann sagði frá rannsóknunum og ræddi þróun málsins. - Tónlist: Anne Sofie von Otter - Heaven help my heart (úr Chess); Sonny Clark - Deep night.
Tutkija ja runoilija Tuija Nieminen Kristofersson antaa neuvoja kirjoittamiseen, hän kirjoittaa niin runoja kuin tieteellistä tekstiäkin. - Runon teksti pulppuaa omasta luovuudesta, faktatekstin täytyy kestää toisten tutkijoiden syyni, erittelee Tuija Nieminen Kristofersson kirjoittamisiaan. - Tutkija ja kirjallisuuskriitikko Fredrik Hertzberg on kirjoittanut tiiliskiven omaperäisestä suomenruotsalaisesta runoilijasta Gunnar Björlingistä, jonka runoja ei ole vielä tulkittu loppuun. - Viikon kolumnisti Henriikka Leppäniemi on tuottanut kaunokirjallisia kirjoja, mutta tällä hetkellä hänelle ei oikein maistu sen paremmin kirjoittaminen kuin lukeminenkaan. - Kielenhuoltajat Riina Heikkilä ja Tarja Larsson pureutuvat opiskelu- ja hevosurheilusanoihin Juontajana Merja Laitinen kielipuoli@sverigsradio.se
Fyrst hringdum við til Berlínar. Arthúr Björgvin Bollason sagði frá heimsókn Erdogans, Tyrklandsforseta, til Þýskalands. Heimsóknin var harðlega gagnrýnd, ekki síst í ljósi þess að þýskir blaðamenn sitja í fangelsi í Tyrklandi og sæta tilhæfulausum ásökunum um að hvetja til hryðjuverka. Erdogan heimsótti mosku í Köln, þaðan sem berst mergjaður áróður gegn Vesturlöndum. Pólitísk vandræði Angelu Merkel voru líka rædd. - Við höfum fylgst með makalausu tilnefningarferli Brett Kavanaughs í embætti dómara við Hæstarétt Bandaríkjanna. Vitnisburðir hans og Cristine Blasey Ford, sem sakar hann um kynferðisofbeldi, voru átakanlegir og enn sér ekki fyrir endann á ferlinu. Við ræddum um þetta mál og skörun og tengsl stjórnmála og réttarfars í Bandaríkjunum við Sigríði Rut Júlíusdóttur lögmann sem fylgist grannt með og þekkir vel til bandarískra þjómála. - Íslensku sveitunum hefur gengið heldur illa á Ólympíumótinu í skák sem haldið er í Batumi í Georgíu. Byrjunin var góð en svo hefur verið á brattann að sækja. Við spjölluðum við Gunnar Björnsson, forseta Skáksambandsins Íslands, um keppnina og kjör nýs forseta Alþjóða skáksambandsins sem fram fer á morgun. - Gleymum ekki þorskinum! Hann skiptir okkur enn miklu máli: Þorskurinn og tækni sem tengist veiðum og vinnslu á honum standa undir amk 100 milljarða króna útflutningstekjum á ári. Dagur þorsksins er á morgun. Fólkið í Íslenska sjávarklasanum ætlar að minna á mikilvægi þess gula. Stofnandinn, Þór Sigfússon, var gestur Morgunvaktarinnar. - Tónlist: Kim Larsen og Gasolin - This is my life; Sniglabandið og Skapti Ólafsson - Sófasjómaðurinn.
Welcome to 1.21 in Flux, our movie discussion show about movies from the past. Some will be classic films, others obscure and occasionally fun bad B-movies.This episode is about the classic 'The Seventh Seal.' It's directed by Ingmar Bergman and stars Max von Sydow, Bengt Ekerot, Gunnar Björnstrand, Nils Poppe & Bibi Andersson.patreon: https://www.patreon.com/mildfuzztv twitter: https://twitter.com/Mild_Fuzz facebook: https://www.facebook.com/mildfuzznetwork Audio: https://mild-fuzz-movies.pinecast.co/ THE VAULT: https://mildfuzztv.weebly.com/the-vault.html
Í byrjun þáttarins var saga Gamla bíós við Ingólfsstræti rifjuð upp en 91 ár er liðið frá því það hóf starfsemi. Lesið var úr dagblaðinu Vísi frá 2. og 3. ágúst 1927. Peter Petersen lét reisa bíóið og rak það til 1939 þegar hann seldi og fluttist á ný til heimalandsins Danmerkur. Bogi Ágústsson fjallaði um erlend málefni. Hann sagði m.a. frá fyrirlestri nígerísku skáldkonunnar Chiamanda Ngozi Adichie um staðalímyndir og vaxandi gyðingaandúð/hatri innan breska Verkamannaflokksins. Ný kenning er komin fram um afdrif flugfrömuðarins Ameliu Earhart sem hvarf sporlaust á flugi yfir Kyrrahaf í júlí 1937. Bandarískur maður sem hefur rannsakað hvarf hennar í 30 ár telur að vél hennar hafi brotlent á skeri og þar hafi hún hafst við í rúma viku áður en hún lést vegna hita eða hungurs. Vera Illugadóttir rakti þessa sögu. Fyrir dyrum stendur að kjósa nýjan forseta Alþjóða skáksambandsins. Gunnar Björnsson, forseti Skáksambands Íslands, sagði frá síðustu forsetum, þeim Campomanes og Ilyumzhinov og þremenningunum sem sækjast eftir embættinu nú. Ekki liggur fyrir hvern Skáksamband Íslands styður. Tónlist: Parade of the Chariotees - Miklos Rózsa. Drive my car - Nano & the 6-2-4
Filmproducent, 81 år. Född i Wien, bosatt i Vaxholm. Debuterar som Sommarvärd. Den legendariske filmarbetaren Katinka Faragó berättar i sitt Sommar om sitt ungerska ursprung och om flykten till Sverige. Denna rakryggade modiga yrkeskvinna började arbeta vid filmen redan vid 13 års ålder. Det har blivit 55 år bakom kameran med 125 filmer. Hon har arbetat med alla de stora regissörerna. Att jobba ihop i ett ambitiöst team är en fantastisk upplevelse, ingen kan göra en film ensam, alla behövs säger hon! Katinka berättar om de första uppdragen med filmerna Loffe som polis och Anderssonskans Kalle och om första mötet med Harriet Andersson. Uppdraget att jobba med Ingmar Bergman fick hon för att ingen annan ville göra det och samarbetet fortsatte i 30 år. Hon berättar hur hon blev fast hos Bergman i samband med inspelningarna av Sommarnattens leende och Sjunde inseglet. Katinka anser att en av Bergmans bästa filmer är Nattvardsgästerna med Gunnar Björnstrand och Ingrid Thulin. Vi hör många anekdoter från filmarbete, bl a så provfilmade 130 artister för Trollflöjten 1974. Ett helt år och två amerikaresor tog det att göra Utvandrarna med Jan Troell, vi får ta del av en fin utflykt med Monika Zetterlund på Missisippifloden. Katinka avslutar med en fin kärleksförklaring till Ingmar Bergman, som har lärt henne så mycket och som alltid var så ödmjuk inför sitt arbete. Om Katinka Faragó Legendarisk filmarbetare som har arbetat med svensk films stora regissörer, varav trettio år med Ingmar Bergman och filmer som Det sjunde inseglet, Smultronstället och Oscarsbelönade Fanny och Alexander. Började som scripta på filminspelningar, blev sedan produktionsledare, producent och produktionschef. Tilldelats den kungliga medaljen Litteris et Artibus för sina insatser inom svensk film och fått tre Guldbaggar genom åren, varav en Hedersguldbagge. Har gett ut boken Katinka och regissörerna 125 filmer och 55 år bakom kameran. Första filmjobbet var att som 13-åring passa skådespelaren Elof Ahrles hund. Producent: Gun Ekroth
Han var en av de första danska tonsättarna som reste till Darmstadt, men Aksel Borup-Jörgensen använder inte strikt serialism utan är en mycket intuitiv, lyrisk musiksnidare. Axel Borup-Jørgensen föddes 1924 i Hjørring på Jylland. Han avled i Birkerød 2012. När han var tre år emigrerade familjen till Sverige och han tog studenten i Linköping, där han också gjorde sin värnplikt. Senare flyttade han till Köpenhamn och avlade 1950 musikpedagogisk examen i piano vid Det Kongelige danske Musikkonservatorium. Som tonsättare är Axel Borup-Jørgensen autodidakt. Synnerligen produktiv har har varit och skrivit mer än 150 opus; minimala solostycken, ensembleverk och symfoniska verk. Intresset för Schönberg och Webern förde honom 1959 och 1962, som förste dansk, till sommarkurser i Darmstadt. Men Axel Borup-Jørgensen använder inte strikt serialism utan är en mycket intuitiv, lyrisk musiksnidare. Han har tonsatt dikter av bl a Heidenstam, Gunnar Björling, Elsa Grave, Langston Hughes, Hölderlin och Rilke. Hos Axel Borup-Jørgensen möter vi inte sällan intima stämningsbilder i ofta små format som hellre skildrar tillstånd än händelser. Hans måleriska orkesterstil kulminerar i verket Marin, en beställning från Danmarks Radio, som han skrev mellan åren 1963 och 1970. Detta var en så stor anstränging att Axel Borup-Jørgensen efter det övergick till att enbart skriva för mindre ensembler. Bara renskrivningen av partituret tog 900 timmar. Hela verkets tillblivelse tog 7000 arbetstimmar i anspråk. Herbert Blomstedt dirigerade Danmarks Radios Symfoniorkester i uppförandet av Marin. Verket tilldelades det internationella Rostrum of Composers prize i Paris 1970. Axel Borup-Jørgensen fortsatte att utveckla sin personlige stil fram till sin død, gärna i tätt samarbete med instrumentalister som kunde hjälpa honom med att realisera sina idéer om nye spelsätt och nya klangmöjligheter från traditionella instrument som blokflöjt och gitarr. Bl a tillsammans med världsartisten Michala Petri och sin dotter Elisabet Selin. Danske tonsättaren Pelle Gudmundsen-Holmgreen beskriver i en intervju sin äldre kollega: "Borup har funnit en egen, poetisk skönhet. Han är en tonsättarnas poet. Han har ett svenskt drag i sin musik, man kan nästan höra de svenska skogarna och vidderna och den säregna melankoli, som ofta vilar över svensk konst." Birgitta Tollan mötte Axel Borup-Jørgensen i Köpenhamn och frågade honom om man kan förstå att man har en så produktiv gärning bakom sig. Låtlista. Alla stycken är tonsatta av Aksel Borup-Jørgensen: För orgel IV, opus 106 Jens E Christensen OUR Recordings 6220617 Nordisk sommarpastorale op 51 Danska Radions Symfoniorkester Leif Segerstam, dir Dacapo 8.224030 Musik för slagverk och viola, opus 18 Anette Slaatto, viola Mathias Reumert, slagverk Dacapo Vinterelegi För sinfonietta och 3 sångare, opus 55 Århus Sinfonietta Ars Nova Copenhagen Søren Kinch Hansen, dirigent Carambolage 8.226576 Praeambula Per Dybro Sørensen, gitarr Point Records PACD 81 O BARN Erik Skjoldan, Helene Gjerris Rilke Songs and Piano Works Point Records PCD 5117. Songs for soprano and guitar on poems by Ole Sarvig, op 104 Karl Petersen, gitarr Marianne Lund, sopran Notenbüchlein für Anna Elisabeth op. 82. Finale: Chant d'oiseaux Elisabeth Selin, blockflöjt OUR Recordings MARIN Danska Radions Symfoniorkester Leif Segerstam, dir Dacapo 8.224030 Sirenernas kyst, opus 100 Ars Nova Copenhagen Søren Kinch Hansen, dirigent Carambolage 8.226576 Thalatta!, Thalatta! opus 127 Erik Skjoldan, piano Our Recordings
No episódio 80, Fred, Alexandre e o músico Willian de Andrade dão sequência à série de episódios sobre a filmografia e vida de Ingmar Bergman, diretor sueco que a esta altura já gozava de prestígio entre críticos e colegas de profissão. É durante este período que Bergman começa a colaborar com aquele que seria seu braço direito na direção de fotografia, o magnífico Sven Nykvist. Esta também é uma fase na carreira do diretor marcada por colaborações com seus atores mais memoráveis, como Bibi Andersson, Liv Ullmann, Max Von Sydow, Gunnar Björnstrand, Harriet Andersson, Gunnel Lindblom, Ingrid Thulin, Erland Josephson e muitos outros, em filmes como “Através de Um Espelho” (Såsom i en spegel, 1961), “Luz de Inverno” (Nattvardsgästerna, 1963), “O Silêncio” (Tystnaden, 1963), “Quando Duas Mulheres Pecam” (Persona, 1966) e “A Hora do Lobo” (Vargtimmen, 1968). Escute a penúltima parte de nossa maratona sobre o diretor sueco mais famoso da história.
Den finlandssvenska lyrikskatten är stor och betydelsefull. Maria Küchen reflekterar över en rik poesi som skrivs på ett ifrågasatt språk. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. 2015 debuterade den finlandssvenska poeten Martina Moliis-Mellberg med diktsamlingen A, en prosalyrisk triptyk som skildrar längtan efter överskridande och förvandling. Titanen som bär upp himlen på sina axlar längtar efter att vara något annat än det han är. Dykaren Jacques Costeau vill bli en haj. En älskande vill bli en del av sin älskades kropp. Den älskade har en stjärnas namn, Alfa Cassiopeia. Blommorna klöser sig fram över huden står det i A, och Alfa Cassiopeia börjar prata i sömnen, hon skriker och vänder sig i förtvivlan medan huden hotar att spricka. Att försöka tala, kan vara att gå sönder särskilt om språket som åläggs dig inte är ditt eget. finlandssvensk dikt har central betydelse för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet. Hösten 2017 intervjuades Martina Moliis-Mellberg i Sisuradio, Sveriges Radios programavdelning för finskspråkiga och finländare i Sverige. Hon berättade att finskan för henne, hela livet, har varit någonting hon har skämts över att hon inte kan. Först när hon flyttade från Finland till Malmö började hon se finskan som en möjlighet i stället för ett misslyckande. Diktsamlingen A fick strålande kritik just för språkkänslan, men i Martina Moliis-Mellbergs hemland Finland krymper rummet för hennes språk, svenskan. Språk är identitet, och språkets kärnved är dess poesi. Relationen mellan språk, identitet och dikt är intim. Så när finlandssvenska poeter berättar om sin relation till finskan, berättar det också något om läget för svensktalande i Finland generellt. Svensktalande i Finland är inte alltid bra på finska. Det borde de bli, eller också borde de flytta hem till ett Sverige där de inte har några rötter, enligt sannfinländare och röster inom finskhetsförbundet. Finskhetsförbundet är en drygt hundra år gammal sammanslutning, som idag strävar efter att avskaffa den officiella tvåspråkigheten i Finland. Effekten skulle bli förödande för svenskspråkiga medier, för den svenska modersmålsundervisningen i Finlands skolor, för finlandssvensk poesi. Redan idag är den marginaliserad, inom den i sig alltmer marginaliserade finlandssvenskan. Det är inte främst dikt som de svenskspråkiga i Finland läser. Men finlandssvensk dikt har central betydelse för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet. Texten till Finlands nationalsång Maamme, är en översättning från det finlandssvenska originalet Vårt land av Johan Ludvig Runeberg. Dikten är hämtad ur hans massiva diktepos Fänrik Ståls sägner från 1848: Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord det är långt från Runebergs klassiskt rimmade nationalism, till den kosmiskt himlastormande världsmedborgaren i Edith Södergrans dikter, som chockerade sin omvärld med sin kullkastande modernism ett drygt halvsekel senare. Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli skrev Södergran i debutboken Dikter 1916. Vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, vi äro de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel. Från Edith Södergran och framåt har dikten i det svensktalande Finland omdefinierat svenska språkets gränser. Finlandssvenskan betraktas ofta som en renare och mer omsorgsfullt bevarande svenska än rikssvenskan, men det betyder inte att finlandssvensk dikt är konservativ, tvärtom. 1922, året före Edith Södergrans död, debuterade Gunnar Björling, en av modernismens mest estetiskt radikala poeter. Jag blev barn, förrän jag blev vuxen | och som vuxen blev jag barn | jag skrattar alla dar. | Nu blommar luften | och morgonflugan vaknar. Så skrev Björling i sin tredje diktsamling Kiri-Ra! Från 1930. Hans tidiga dikter utstrålar en livsglädje som går igen hos finlandssvenska Eva-Stina Byggmästar åttio år senare: Vi såg på soliga platser / de mest förtjusande / palmer i skrattgrönt / lyckogrönt, sagogrönt skrev Byggmästar 2010 i Vagga liten vagabond. Björlings och Byggmästars röster blir förväxlingsbara, och det har sagts även om Martina Moliis-Mellberg att hon gör det svåra lätt. Men den finlandssvenska poesin talar självklart inte med en enda entydig röst, eller med ett enda språk. Hos Cia Rinne, i böcker som Zarzoum från 2001 och Notes for soloists som kom åtta år senare, glider dikten mellan engelska, tyska, franska och franska. Rinne är född i en finlandssvensk familj i Göteborg och uppvuxen i Tyskland. Hon kan tyckas befinna sig ljusår från den snävt inringade bildliga och bokstavliga finlandssvenska geografin. Just detta är en likhet mellan Edith Södergran och Cia Rinne. Kanske är det karaktäristiskt för poesi generellt, att poeterna rör sig mellan språk och länder i försök att trotsa konventioner och gränser. Kanske å andra sidan inte. Kanske har överskridandets poetik börjat formuleras på allvar först de senaste hundra åren, när de exkluderades röster har tagit plats i skrift och dikt de som inte är män, inte är heterosexuella, inte är vita. Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism White monkey heter den finlandssvenska debutanten Adrian Pereras debutdiktsamling, som hösten 2017 belönades med svenska Yles litteraturpris. Boken har likheter med Athena Farrokhzads uppmärksammade debut Vitsvit från 2013. Både hos Farrokhzad och Perera finns ett röstspel mellan livsöden som benämns på liknande vis pojken, mamman, pappan, mormodern. Dessa livsöden i Pereras bok, säger Svenska Yles jury, skildrar allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som tvingar läsaren att lyssna och begrunda. Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism, en tematik som Tikkanen aldrig har avsökt. Med kraft skriver Pereira in sig i en internationell samtida vithetskritik: Min vän säger att vitheten fyller hen med skam. står det i White Monkey. Det är jag som förstör världen. Allt är mitt fel. Allt. Vi talar inte mer om min mor eller mig. Det är klart att min än behöver trösten mest. Det handlar om vit bräcklighet och vita tårar men finlandssvenskan, och den kulturella identitet som inringas av finlandssvenskan, blir i Yles prismotivering primär. Yle är Finlands public service-bolag för radio och teve. Nedskärningar inom Svenska Yles verksamhet de senaste åren oroar de svenskspråkiga i Finland. Finlandssvenska talas av fem procent av Finlands invånare, och dessa fem procent får kontinuerligt sitt språkliga existensberättigande ifrågasatt. Behövs finlandssvenskan? Frågan är försåtlig. Språk är en central bärare av identitet. Att ifrågasätta finlandssvenskan, innebär att även de som talar finlandssvenska ifrågasätts. "Suomessa puhutaan suomea" hävdar finskhetsförbundet. I Finland talar vi finska. Och i Sverige, enligt moderaternas partiledare, talar vi svenska. Att säga så, är att ifrågasätta människors existensberättigande. I ett land talas alltid flera språk, och vi är våra språk. Behärskar du inte språket som du förväntas använda för att beskriva dig själv och dina sammanhang, då blir det svårt att överhuvudtaget förstå vem du är. Finlandssvensk poesi behöver ses i det ljuset: som ett sätt att fortsätta existera genom att skapa, upprätthålla och ständigt nyskapa ett språk. Maria Küchen, författare och kritiker Maria Küchen tipsar om 5 favoritdiktsamlingar av finlandssvenska författare: Katarina Gäddnäs: "Venuspassagen" (Schilds & Söderströms 2005) Agneta Enckell: "Inte ett ord (jag är naken)" (Schilds & Söderströms 2014) Edith Södergran: "Dikter" (Schildts 1916) Martina Moliis-Mellberg: "A" ( Schilds & Söderströms 2015, Modernista 2017) "7" (Schilds & Söderströms 2017 ) Solveig von Schoultz: "Ett sätt att räkna tiden" (Alba 1989)
Samgönguráðherra segir að til greina komi að gjaldtöku í Hvalfjarðargöngunum verði haldið áfram eftir að Spölur afhendir ríkinu göngin. Nauðsynlegt er að fá á hreint hvort bílaleigubílar eru í verra ástandi en aðrir bílar þegar þeir koma til aðalskoðunar, áður en ákvörðun er tekin um hvort breyta eigi reglum um skoðun atvinnubíla. Þetta segir samgönguráðherra. Innihald nýrrar bókar um forsetatíð Trumps Bandaríkjaforseta er ærumeiðandi, að mati lögfræðinga hans. Þeir hafa hótað útgefanda bókarinnar málsókn. Fundur stendur nú yfir á Kirkjubæjarklaustri þar sem farið er yfir aðgerðir og viðbrögð þegar rútuslys varð þar fyrir áramót. Hallgrímur Helgason hlaut í dag viðurkenningu rithöfundarsjóðs Ríkisútvarpsins fyrir ritstörf. Í dag var líka tilkynnt að orð ársins 2017 er Epal-hommi. Barnakassar og útburður. Arnhildur Hálfdánardóttir segir frá og talar við Braga Guðbrandsson, forstjóra Banrnaverndarstofu. Laun embættismanna á Norðurlöndum. Arnar Páll Hauksson segir frá og ræðir við Gunnar Björnsson skrifstofustjóra Kjara- og mannauðssýslu ríkisins. Umsjónarmaður Arnar Páll Hauksson. Tæknimaður Magnús Þorsteinn Magnússon
Mediehusene skårer dårligere enn alle andre bransjer på innovasjon. For mange menn er et problem, men det løser ingen å rekruttere kvinner fra samme bransje.I MediaPuls sin episode nummer 200 har vi blant annet fått besøk av Arne Krumsvik. Han er medieforsker og leder ved Institutt for medier og kommunikasjon ved Universitet i Oslo. Mediehusene har i det siste fått mye kritikk for manglende grad av kvinner i toppen. Og mest kritikk har konsernsjefen i NHST, Gunnar Bjørkavåg fått. Men flere kvinner i toppen løser ingenting, så lenge det rekrutteres i egne rekker. Mediehusene må fokusere på mer mangfold, men da bør de også se utenfor egne rekker.Marius er for tiden i Portugal. Nærmere bestemt i Lisboa, på Web Summit-konferansen, sammen med over 60.000 deltagere fra over 170 land. Og både innovasjon og mangelen på kvinner og ikke minst mangfold i teknologibedrifter og mediebedrifter er et sentralt tema på Web Summit.Snap Inc har lagt frem et nytt dårlig kvartalsresultat. Kostnadene er doblet på ett år. Og samtidig har tilveksten av nye Snappere nesten stoppet opp. Men de som roper over seg om Snapchats død kan ta seg en bolle. Vi ser nærmere på 4 årsaker til at det er lys i tunnelen.I sosiale medier siden sist ser vi nærmere på:NRK er best på sosiale medierNy Facebook-funksjon lar deg chatte med bedrifterDen norske Snapchat-utfordreren Gobi snur seg mot lineær-TVElkjøp satser på Singles Day med The Fat Jewish fra New YorkTwitter har åpnet opp for dobbelt så lange tweets for alleTakk for at du lytter på MediaPuls.Har du forslag til temaer og saker vi bør ta opp i MediaPuls, kan du komme med de via vår åpne sendedisposisjon på http://bit.ly/MediaInnspill. Eventuelt sender du oss en epost til enten hpnhansen (a) gmail dott com, eller marius (a) heltdigital dott no.Du finner Hans-Petter og Marius på http://HansPetter.info og http://Helt.Digital. Vi hadde satt stor pris på om du vil abonnere og rate oss på iTunes. Alle episoder legges ut fortløpende med lenker til alt vi har snakket om på http://Mediapuls.no. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Berk Reviews Movie Club episode 032 - The Seventh Seal (1957) This episode of Berk Reviews Movie Club features the Ingmar Bergman classic The Seventh Seal. It stars Max Von Sydow, Gunnar Björnstrand, Bengt Ekerot, Nils Poppe, and Bibi Andersson. Jonathan suggested this film as both Bergman and the film were a part of his gap list. Both Corey and Jonathan enjoyed this film and discuss it in detail on this episode. Home Video Releases August 15th, 2017 The Case for Christ The Wall Alien: Covenant Everything, Everything How to be a Latin Lover Theatrical Releases for August 18th, 2017 Logan Lucky The Hitman's Bodyguard Patti Cakes (limited release) Episode 033 - The Fountain Because Mother is set to come out in early September, Jonathan and Corey decided it was time to dive into Darren Aronofsky a bit more. Jonathan hasn't seen most of his films, but Corey picked The Fountain as its one she missed. They'd love to hear your thoughts so send them an email, leave a comment, or twe --- Support this podcast: https://anchor.fm/berkreviewscom-moviecasts/support
Ibland drömmer jag om det jag läser. Det är som en knuff in till drömmen. Med Marcel Proust är det så att det är som om han skriver för att vi ska drömma. Han rör sig mellan kudden och huvudet." "Jag har använt Marcel Proust som plockepinn. Det där snobberiet med honom förstår jag mig inte på alls. Varför skulle det vara så svårt. Han är ju bara bra! Varför ska man gå på den upplysta stigen när man ska läsa? Du ska ju ut i naturen, spenaten och kunna plocka var som helst i en bok, säger Michael Nyqvist. I Bokhyllan hos Michael Nyqvist På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust Den Gudomliga komedin av Dante Alighieri Om Kärleken och Döden av Platon Odysseus av James Joyce Spelreglerna av Jonas Karlsson Soldater om kamp, dödande och död av Harald Welzer och Sönke Neitzel Kärleksdikter av Francesco Petrarca Song of my self av Walt Whitman Leaves of Grass av Walt Whitman Toppbok: Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle Jennys personliga tips: Poesi av Gunnar Björling Steppvargen av Herman Hesse
Vetenskapsradions och Kulturradions Nobelsändning handlar om inspiration och korsbefruktning mellan konsten och vetenskapen och mellan vetenskap, sport och helt andra områden. Många framgångsrika forskare lever nästan för sina experiment, medan andra hämtar inspiration från ovetenskapliga fält. Men handlar det om korsbefruktning och kan det ena ge det andra. Den kanadensiske fysikpristagaren Arthur McDonald har exempelvis Mats Sundin och Börje Salming som idoler.En av gästerna är den svenske Nobelpristagaren i kemi, Tomas Lindahl. Han älskar exempelvis den brittiska komikergruppen Monty Python. För mig är inspiration från andra källor mycket viktigt, där musiken kanske är det viktigaste, både klassisk musik och jazz. Jag läser också litteratur och uppskattar ett gott glas vin, säger Tomas Lindahl i ett samtal med reporter Gustaf Klarin på Grand Hotell.Han tycker också att litteratur är mycket inspirerande. Jag läser ganska brett men gärna fransk surrealistisk litteratur, fortsätter han innan han beger sig till Konserthuset för Nobelceremonin. I programmet medverkar också artisten Özz Nujen, konstnären Olafur Eliasson, historikern Marika Hedin och paret som träffades på CERN: konstnären Monica Sand och fysikern Sten Hellman. Andra gäster är fysikern Gunnar Björk, matjournalisten Per Styregård och Johan Lundström, forskare i experimentell psykologi och Elin Röös, som forskar om matens miljöpåverkan, dansaren Denny Hultén och forskaren Maria Osbeck. Dessutom läser skådepelerskan Lena Endre ur en roman av Svetlana Aleksijevitj. I programmet berättar också reportar från Vetenskapsradion om sina möten med årets Npbelpristagare. Programmet sänds från Kulturhuset i Stockholm. Programledare är vetenskapsradions Lena Nordlund och Kulturradions Karsten Thurfjell som programledare.
Título original Det sjunde inseglet (The Seventh Seal) Año 1957 Duración 96 min. País Suecia Suecia Director Ingmar Bergman Guión Ingmar Bergman Música Erik Nordgren Fotografía Gunnar Fischer (B&W) Reparto Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, Nils Poppe, Bibi Andersson, Bengt Ekerot, Gunnel Lindblom, Maud Hansson, Ake Fridell Productora Svensk Filmindustri Género Drama | Siglo XIV. Edad Media. Religión. Ajedrez. Pandemias. Película de culto Sinopsis Suecia, mediados del siglo XIV. La Peste Negra asola Europa. Tras diez años de inútiles combates en las Cruzadas, el caballero sueco Antonius Blovk y su leal escudero regresan de Tierra Santa. Blovk es un hombre atormentado y lleno de dudas. En el camino se encuentra con la Muerte que lo reclama. Entonces él le propone jugar una partida de ajedrez, con la esperanza de obtener de Ella respuestas a las grandes cuestiones de la vida: la muerte y la existencia de Dios.
Chegamos ao episódio #25, no qual Fred, Sergio e Alexandre viajam para a Suécia de Ingmar Bergman, revisitando um de seus melhores trabalhos e certamente uma de suas mais pessoias obras-primas. O excelente Morangos Silvestres (“Smultronstället“), filme produzido em 1957 logo após “O Sétimo Selo“, conta com as grandes atuações de Victor Sjöström – interpretando o amargurado Dr. Isak Borg – e Ingrid Thulin, sua nora Marianne Borg. Bibi Andersson faz um duplo papel como “Sara”, Gunnar Björnstrand interpreta o filho do Dr. Borg e Max Von Sydow aparece numa participação especial. O longa venceu o Urso de Ouro em Berlim, o Globo de Ouro de melhor filme estrangeiro e foi indicado ao Oscar de melhor roteiro original.
Título original Fanny och Alexander (Fanny and Alexander) Año 1982 Duración 197 min. País Suecia Suecia Director Ingmar Bergman Guión Ingmar Bergman Música Daniel Bell Fotografía Sven Nykvist Reparto Bertil Guve, Pernilla Allwin, Gunn Wållgren, Ewa Fröling, Jarl Kulle, Erland Josephson, Allan Edwall, Börje Ahlstedt, Mona Malm, Gunnar Björnstrand, Jan Malmsjö, Mats Bergman, Lena Olin, Peter Stormare Productora Coproducción Suecia-Francia-Alemania; Svenska Filminstitutet / Sveriges TV1 / Personafilm / Gaumont Género Drama | Años 1900 (circa). Infancia. Familia. Religión Sinopsis Historia de una gran familia en una pequeña ciudad sueca a comienzos del siglo pasado. Los personajes principales son dos niños, Fanny y Alexander, su madre y su abuela paterna. Obra maestra de Bergman que obtuvo unas críticas excepcionales.
Título original Fanny och Alexander (Fanny and Alexander) Año 1982 Duración 197 min. País Suecia Suecia Director Ingmar Bergman Guión Ingmar Bergman Música Daniel Bell Fotografía Sven Nykvist Reparto Bertil Guve, Pernilla Allwin, Gunn Wållgren, Ewa Fröling, Jarl Kulle, Erland Josephson, Allan Edwall, Börje Ahlstedt, Mona Malm, Gunnar Björnstrand, Jan Malmsjö, Mats Bergman, Lena Olin, Peter Stormare Productora Coproducción Suecia-Francia-Alemania; Svenska Filminstitutet / Sveriges TV1 / Personafilm / Gaumont Género Drama | Años 1900 (circa). Infancia. Familia. Religión Sinopsis Historia de una gran familia en una pequeña ciudad sueca a comienzos del siglo pasado. Los personajes principales son dos niños, Fanny y Alexander, su madre y su abuela paterna. Obra maestra de Bergman que obtuvo unas críticas excepcionales.
Título original Det sjunde inseglet (The Seventh Seal) Año 1957 Duración 96 min. País Suecia Suecia Director Ingmar Bergman Guión Ingmar Bergman Música Erik Nordgren Fotografía Gunnar Fischer (B&W) Reparto Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, Nils Poppe, Bibi Andersson, Bengt Ekerot, Gunnel Lindblom, Maud Hansson, Ake Fridell Productora Svensk Filmindustri Género Drama | Siglo XIV. Edad Media. Religión. Ajedrez. Pandemias. Película de culto Sinopsis Suecia, mediados del siglo XIV. La Peste Negra asola Europa. Tras diez años de inútiles combates en las Cruzadas, el caballero sueco Antonius Blovk y su leal escudero regresan de Tierra Santa. Blovk es un hombre atormentado y lleno de dudas. En el camino se encuentra con la Muerte que lo reclama. Entonces él le propone jugar una partida de ajedrez, con la esperanza de obtener de Ella respuestas a las grandes cuestiones de la vida: la muerte y la existencia de Dios.
Går det att intressera en publik för en film om en osympatisk präst i glåmigt novemberljus? Ingmar Bergman visste att han med Nattvärdsgästerna gjorde en film som var svår att tycka om. Hör Mårten Blomkvist om en av Ingmar Bergmans kärvaste filmer som genom åren trots allt fått många beundrare. Nattvardsgästerna handlar om prästen Tomas som börjar tvivla på sin tro, spelad av Gunnar Björnstrand. Andra kända skådespelare är Ingrid Thulin som Tomas älskarinna. Och så fiskaren spelad av Max von Sydow som är rädd för "kineserna" i en tid då kärnvapenhotet var en reell fara. Och fiskarhustrun spelad av Gunnel Lindblom. ”Nattvardsgästerna” spelades in vintern 1961-62 och hade premiär i februari 1963. Den här perioden, början av 1960-talet var en intressant tid i svensk film, förnyelsens tid. Bo Widerberg debuterade, Vilgot Sjöman debuterade, Jan Troell var på gång. 1963 grundades Svenska filminstitutet, på initiativ av Harry Schein, som ville se bättre svenska filmer. Också för Ingmar Bergman var det dags för förnyelse. Han ville förenkla, något som många strävade efter just då. Förenkla betydde ”inte försköna”. Inte bjuda på vackert foto, vackert ljus, charmerande rollfigurer. Knapphet var nyckelordet. Det var därför man till ”Nattvardsgästerna” sökte sig till det glåmiga novemberljuset.
En fråga som länge förbryllat psykologer och kognitionsvetare är hur människor kan vara så dåliga på att resonera förnuftsmässigt i vissa sammanhang, och så bra i andra? Nu har frågan fått ett svar med en teori, argumentationsteorin, som menar att målet med vårt resonerande inte är sanningen eller det mest förnuftiga, utan att övertyga andra. Och eftersom vi hellre lyssnar på argument som bekräftar vår egen ståndpunkt, så kan det leda helt fel om vi inte korrigeras med mothugg, medan det kan leda väldigt långt när vi prövar argumenten med andra. Om argumentationsteorin, men också om andra funktioner med samtalet, samtalar kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson och filosoferna Gunnar Björnsson och Jeanette Emt, med Filosofiska rummets Lars Mogensen. Producent är Thomas Lunderquist.
Traditionellt filosoferande kan beskrivas som att filosofen sitter still i en fåtölj i sitt elfenbenstorn och tänker så det knakar. I analogi med den bilden har det nya forskningsprogrammet experimentell filosofi kallats "the burning armchair" - den brinnande fåtöljen. Joshua Knobe, en av den experimentella filosofins förgrundsgestalter, gillar egentligen inte den drastiska bilden. Han vill helst se att empirin och den logiska analysen går hand i hand. Men frågan är: Kan man filosofera med experiment? Joshua Knobe är professor i filosofi och kognitionsvetenskap vid Yale-universitetet i Connecticut. Filosofiska rummets producent Thomas Lunderquist har intervjuat honom i hans hem i Brooklyn, New York, och utifrån den intervjun samtalar Lars Mogensen med Ingar Brinck, professor i filosofi vid Lunds universitet, Fredrik Björklund, forskare vid institutionen för psykologi, Lunds universitet och Gunnar Björnsson, filosof vid Linköpings universitet. Här kan du titta på en video som förklarar en känd studie i Experimentell Filosofi.
På Världsvattenveckan i Stockholm avhandlades problem med vattenförsörjning och vattenkvalité, men också fungerande lösningar. I Uppsala hölls samtidigt ett internationellt möte om antibiotikaresistens, som mynnade ut i en strategi för hur man ska få fram nya antibiotika när de gamla slutar att fungera på grund av motståndskraftiga bakterier. Vi noterar att grottfynd i Spanien tyder på en människoart i Europa för 800 000 år sedan ägnade sig åt kannibalism, och söker de biologiska förklaringarna till att vi själva låter bli att äta upp varann. Slutligen träffar vi fotonikprofessorn Gunnar Björk som inför valet jämför forskningens ställning i politiken här med hur den behandlas i till exempel Japan och USA. Programledare: Camilla Widebeck.