Podcasts about medicinen

Semaglutid har gjort sensation som medel mot övervikt. Nu hoppas forskare att det också ska kunna fungera mot allt från hjärtproblem till alzheimer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet sändes första gången 20240625.Hormonet semaglutid har startat en kapplöpning bland läkemedelsföretagen. Idag säljs det under flera olika varumärken som ett effektivt medel mot diabetes typ 2, och framför allt mot övervikt. Men nu upptäcker man att det har allt fler effekter. I studier ser man positiva resultat mot hjärt- och kärlsjukdomar och mot njurproblem.Det finns också förhoppningar om att semaglutid och närbesläktade substanser ska kunna fungera som ett slags bromsmedicin för patienter med Parkinsons och Alzheimers sjukdomar. Just nu pågår en internationell studie på alzheimerpatienter med deltagare på Karolinska Institutet i Huddinge. Men frågan är vad vi vet om de här relativt nya ämnenas biverkningar och långtidseffekter och inte minst vad de kommer att kosta sjukvården. Idag är det endast diabetiker, framför allt med typ 2, som får ämnet subventionerat. Är semaglutid och liknande hormoner på väg att bli vårt vanligaste läkemedel? Medverkande: Hindrik Mulder, professor i ämnesomsättning Lunds universitet; Kerstin Brismar, läkare och diabetesforskare Karolinska institutet Solna, Mikael Rydén; professor och diabetesforskare Karolinska institutet Huddinge; Jenny Vinglid, generalsekreterare Obesitas Sverige; Ylva Trolle Lagerros, docent och forskare Centrum för Obesitas Stockholm; Anne Börjesson Hanson, alzheimerforskare Karolinska institutet.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Medicinen är till stor hjälp för många, men Johan Cedersjö undrar efter 10 år vem och hurdan han egentligen är, med och utan tabletternas inverkan. Och är det rimligt att mer än var tionde svensk tar antidepressiva? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Avsnittet är en repris från 13/1.Journalisten Johan Cedersjö söker i podd-serien ”Det sista pillret” svar på hur medicinen, efter att verkligen ha hjälpt honom, även påverkat hans liv och personlighet. Och vem blir han nu utan medicinen? Tillsammans med faktagranskaren Torill Kornfeldt och kolleger har han också nystat i historien om hur antidepressiv medicin snabbt blev ett av världens mest använda läkemedel, och hur det kan vara så trots att ingen fortfarande vet precis hur de fungerar.Medverkande: Johan Cedersjö och Torill Kornfeldt, journalister på Tredje Statsmakten.Poddledare: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Medicinen är till stor hjälp för många, men Johan Cedersjö undrar efter 10 år vem och hurdan han egentligen är, med och utan tabletternas inverkan. Och är det rimligt att mer än var tionde svensk tar antidepressiva? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Journalisten Johan Cedersjö söker i podd-serien ”Det sista pillret” svar på hur medicinen, efter att verkligen ha hjälpt honom, även påverkat hans liv och personlighet. Och vem blir han nu utan medicinen? Tillsammans med faktagranskaren Torill Kornfeldt och kolleger har han också nystat i historien om hur antidepressiv medicin snabbt blev ett av världens mest använda läkemedel, och hur det kan vara så trots att ingen fortfarande vet precis hur de fungerar. Vetenskapspodden har nu ny längd, 30 minuter, och nya sändningstider i FM. Medverkande: Johan Cedersjö och Torill Kornfeldt, journalister på Tredje Statsmakten. Poddledare: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Erik och Jacob önskar er lyssnare god jul genom att diskutera kostråd och medicinska genombrott. Först blir det en diskussion kring att regeringen bett livsmedelsverket fundera en extra gång kring kostrådet om max 350 gram rött och processat kött i veckan. Trots att regeringen redan före kostråden kom sa till livsmedelsverket att de skulle beakta svensk livsmedelsproduktion och beredskap. Och trots att Livsmedelsföretagen inte verkar tycka att delen kring kött är en viktig fråga för svenska livsmedelsföretag. Efter det kommer vi in på årets medicinska genombrott som är en medicin som visat sig kunna skydda mot HIV-infektion. Medicinen skulle verkligen kunna vara revolutionerande men tyvärr är priset löjligt högt vilket gör att medicinen inte kommer att vara tillgänglig för de människor behöver den som mest. På Hälsoveckan by Tyngres instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Introsnack (00:04:06) Regeringen ber Livsmedelsverket fundera lite extra kring kostråden runt kött (00:15:55) Jacobs tankar kring det faktiska kostrådet (00:21:45) Revolutionerande medicin för att förebygga HIV kostar alldeles för mycket!

Ibland är de flera och tycker olika. De lägger sig i mitt under ett samtal och kan påverka stämningen i rummet, berättar Annelie om sina röster. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Annelie jobbar som journalist och bor i storstaden i en ljus trerummare. Här bor hon med sin tioåriga dotter och deras katt. Hennes ”vänröster” hjälper henne. De talar om vad hon ska skriva, sätter rubrik på artiklarna. De fungerar som livsguider och hjälper henne med vardagliga ting. Men så har det inte alltid varit. I 25-årsåldern fick Annelie en psykos, och hörde röster dygnets alla vakna timmar. Hon kände sig förföljd och styrd. Till slut blev hon inlagd och fick medicin. Numer lever hon ett bra liv, med jobb, familj och vänner. Medicinen gör att rösterna inte tar över och inte är lika hemska. I den här serien berättar fem människor om sin verklighet, om hur det är att ha huvudet fullt av främmande röster som ingen annan kan höra. Det är hemska röster som är elaka och trakasserande, men det finns också hjälpsamma röster som fungerar som livsguider eller kommer och tröstar på natten. Rösthallucinationer är ett gemensamt symtom för schizofreni och andra psykiatriska sjukdomar, men förekommer också hos de som inte har någon psykiatrisk diagnos. Det kan vara svårt att berätta om, risken är att man klassas som galen och onormal, kanske till och med otillräknelig. I den här serien hör du människor som valt att berätta öppet om sina röster för att minska stigmat.Dokumentärserien görs av Stina Näslund och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1._______________________________________________

Semaglutid har gjort sensation som ett medel mot övervikt. Men nu hoppas forskare att det som från början var ett diabetesläkemedel också ska kunna fungera mot hjärtproblem, parkinson, alzheimer och ännu fler sjukdomar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hormonet semaglutid har startat en kapplöpning bland läkemedelsföretagen. Idag säljs det under flera olika varumärken som ett effektivt medel mot diabetes typ 2, och framför allt mot övervikt. Men nu upptäcker man att det har allt fler effekter. I studier ser man positiva resultat mot hjärt- och kärlsjukdomar och mot njurproblem.Det finns också förhoppningar om att semaglutid och närbesläktade substanser ska kunna fungera som ett slags bromsmedicin för patienter med Parkinsons och Alzheimers sjukdomar. Just nu pågår en internationell studie på alzheimerpatienter med deltagare på Karolinska Institutet i Huddinge. Men frågan är vad vi vet om de här relativt nya ämnenas biverkningar och långtidseffekter och inte minst vad de kommer att kosta sjukvården. Idag är det endast diabetiker, framför allt med typ 2, som får ämnet subventionerat. Är semaglutid och liknande hormoner på väg att bli vårt vanligaste läkemedel? Programmet är en repris från 25 juni 2024. Medverkande: Hindrik Mulder, professor i ämnesomsättning Lunds universitet; Kerstin Brismar, läkare och diabetesforskare Karolinska institutet Solna, Mikael Rydén; professor och diabetesforskare Karolinska institutet Huddinge; Jenny Vinglid, generalsekreterare Obesitas Sverige; Ylva Trolle Lagerros, docent och forskare Centrum för Obesitas Stockholm; Anne Börjesson Hanson, alzheimerforskare Karolinska institutet.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Semaglutid har gjort sensation som ett medel mot övervikt. Men nu hoppas forskare att det som från början var ett diabetesläkemedel också ska kunna fungera mot hjärtproblem, parkinson, alzheimer och ännu fler sjukdomar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hormonet semaglutid har startat en kapplöpning bland läkemedelsföretagen. Idag säljs det under flera olika varumärken som ett effektivt medel mot diabetes typ 2, och framför allt mot övervikt. Men nu upptäcker man att det har allt fler effekter. I studier ser man positiva resultat mot hjärt- och kärlsjukdomar och mot njurproblem.Det finns också förhoppningar om att semaglutid och närbesläktade substanser ska kunna fungera som ett slags bromsmedicin för patienter med Parkinsons och Alzheimers sjukdomar. Just nu pågår en internationell studie på alzheimerpatienter med deltagare på Karolinska Institutet i Huddinge. Men frågan är vad vi vet om de här relativt nya ämnenas biverkningar och långtidseffekter och inte minst vad de kommer att kosta sjukvården. Idag är det endast diabetiker, framför allt med typ 2, som får ämnet subventionerat. Är semaglutid och liknande hormoner på väg att bli vårt vanligaste läkemedel? Medverkande: Hindrik Mulder, professor i ämnesomsättning Lunds universitet; Kerstin Brismar, läkare och diabetesforskare Karolinska institutet Solna, Mikael Rydén; professor och diabetesforskare Karolinska institutet Huddinge; Jenny Vinglid, generalsekreterare Obesitas Sverige; Ylva Trolle Lagerros, docent och forskare Centrum för Obesitas Stockholm; Anne Börjesson Hanson, alzheimerforskare Karolinska institutet.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

leva på lånad tid möt Åsa Edman. En kvinna som skulle ha dött i april men som istället fortsätter att inspirera med sin oförtröttliga kampvilja. Åsa är en krigare med en djup andlighet och en rik historia. Hon delar generöst med sig av sina otroliga upplevelser, från möten med utomjordingar till minnen från tidigare liv. Hennes obevekliga engagemang för rättvisa är en källa till inspiration, och inget kan få Åsa att ge upp. Välkommen till ett fängslande avsnitt som kommer att beröra dig djupt och inspirera dig att stå upp för det som är rätt. Missa inte denna unika berättelse om mod, överlevnad och andlighet. Finns en Låt i slutet som kommer släppas som singel på Spotify som Oscar Panizza gjort till Åsa Edman. ALFA-1-Antitrypsinregistret (AAT-registret)Det svenska nationella registret över personer med svår alfa-1-antitrypsinbrist (AAT- registret) AAT-registrets målsättning: att uppnå enhetlig klinisk uppföljning beträffande lung- och leverfunktion hos patienter med svår AAT-bristatt öka kunskapen om tillståndet inom sjukvårdenatt förebygga lungsjukdom genom antirökinformationatt prospektivt studera AAT-bristens naturalhistoriaatt underlätta eventuella kliniska behandlingsstudieratt stimulera till släktundersökningaratt kartlägga olika sjukdomssamband vid AAT-bristSedan december 2020 inkluderas också personer med fenotyp PiSZ och andra (sällsynta) fenotyper med låg AAT-halt. I Sverige startades det nationella registret över personer med säkerställd svår AAT-brist 1991 på initiativet av professor Sten Eriksson och Eeva Piitulainen. AAT-registret, som är ett forskningsregister, finns på Lungsektionen, Skånes universitetssjukhus i Malmö, och administreras av Avdelningen för lungmedicin och allergologi, Lunds universitet. Text är ifrån https://slmf.se/alfa-1-antitrypsinregistret-aat-registret/ Mail Adresser som vi prata om i Podden om för att kunna ställa mer info om varför man inte delar en medicin som kan rädda liv. Medicinen finns i andra länder. Eeva.Piitulainen@med.lu.se hanan.tanash@med.lu.se

Neurosedynskandalen började med en ofarlig medicin för sömnproblem. Medicinen var till största del riktad mot gravida kvinnor för att hjälpa med morgon sjukan. Tyvärr visade det sig att det “ofarliga” sömnpillret inte var så ofarligt som man trodde. Vad var det som egentligen hände? Och hur slutade det?Wikipedia säger sitt om Neurosedynskandalen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är inte medicin som lett till att vi lever allt längre liv, skriver författaren Jakob Sjölander. Inläsare: Mårten Barck

Elin är tillbaka på SÖS. Smärtan ”svärdar” genom kroppen, som Olle säger, vilket kanske inte är så konstigt eftersom hon precis brutit ryggen. Trots det kan hon inte låta bli att skuldbelägga sig själv (”Var det dumt att fortsätta arbeta i trädgården?”) – vad är det som får oss att hålla på sådär?! En annan som kämpat med skuld och skam hela vintern är Kattis. För två år sedan tog hon det välgrundade beslut att säga upp sig. Det hon inte visste då var att det beslutet skulle få så många kedjeeffekter att hon en dag vaknade upp och varken visst ut eller in. Först nu, när hon (nästan) är på andra sidan, kan hon prata om den ekonomiska ångesten, som likt en sjukdom har lagt sig över hela livet. Medicinen? De ska flytta! Dessutom om vikten av nya sammanhang, en New Mexico-trädgård och en massa boktips. Klippt har som vanligt Jonas Sveningsson/Brandline. Ta hand om er själva och varandra, trevlig lyssning och trevlig helg! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt utforskar jag hur hälsosamt musik, dans och rörelse är för vårt fysiska och psykiska välmående. Jag berättar studier som visar att musik, dans och kulturupplevelser, hjälper oss vid utmattning. När vi lyssnar på musik och rör på kroppen påverkas din hälsa, lyckohormonet endorfin utsöndras och stresshormonet kortisol minskar – så musik och rörelse är rena medicinen. Att lyssna på musik påverkar också dina känslor. Så sätt på den låt som du behöver, för att känna dig lugn, avslappnad, energifylld eller stark. Att röra sig fritt till musik, är ett sätt att släppa tankarna och huvudet en sund och få kontakt med kroppen och hur det känns i din kropp just nu och kroppen är ju en stor del av dom vi är, så på det sättet ett sätt att bli mer hel och få kontakt med hela dig. Så efter dagens avsnitt kan vi konstatera att musik, dans och rörelse är rena medicinen, både fysiskt och psykiskt. Din alldeles egen friskvård och så enkelt, sätt på en låt du gillar eller som du behöver och släpp loss och rör dig där hemma. Så varmt välkommen att utforska vad musik och rörelse kan göra för ditt välmående! Om du vill uppleva musk, dans, rörelse, hitta ditt flow och komma till här och nu Följ med mig på mitt magiska reterat, helgen 27-28 april på natursköna Sätra Brunn med härligt spa. Här får du uppleva alla mina mindfulness metoderna, för att få kontakt med dig själv och stärka dig själv. Så att du kan bli ännu mer av den du är. Det finns några platser kvar och det är fortarande boka tidigt pris så passa på. Läs mer på min hemsida eller klicka på länken här: https://www.ingridthorngren.se/retreatVarmt välkommen

Medicinen har omtalats som en revolution inom fetmabehandlingen. Den har fått kilona att rasa – men efterfrågan att rusa- så till den grad att den har blivit en bristvara. Men hur fungerar den egentligen? Hur mycket kan man förvänta sig att gå ner i vikt? Och vad händer om vi slutar med medicinen? Hindrik Mulder, professor i ämnesomsättning vid Lunds universitets diabetescentrum och läkare vid Skånes universitetssjukhus intervjuas av Eva Bartonek Roxå.

Georg Julin har i en række podcasts haft fokus på psykiatrien. Både ved samtale med sygdomsramte, pårørende og behandlere, konventionelle som alternative. Debatten er fra tid til anden aktuel i medierne og blandt politikerne, sidstnævnte[...]

Stress, höga ambitioner och prestationsångest drev Maria hårt- hennes enda paus var när hon drack eller rökte gräs. Till slut sa kroppen ifrån. Maria tappade allt hår, hade för ont för att kunna gå och läkaren varnade för att hon kunde bli blind. Vändpunkten blev ett 12-stegsmöte. Varning! Marias berättelse om tillfrisknande är så inspirerande att detta avsnitt kan leda till tyngre nykterhet.

Det har kallats för Hollywoods sämst bevarade hemlighet. Ett danskt läkemedelsbolag utvecklade Ozempic, en diabetesmedicin som även visade sig fungera för viktnedgång. Nu när fler och fler öppet medger att de tar sprutor för att gå ner i vikt så har tonen börjat skifta. Vad har de nya medicinerna egentligen för baksidor? Programledare: Tara Moshizi. Med DN:s medicinreporter Anna Bratt. Producent: Sabina Marmullakaj.

Familjer till barn med könsdysfori tar hjälp av kliniker utomlands sedan rekommendationer om transvård ändrats i Sverige. Hugos mamma hämtar testosteron i Köpenhamn varje månad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 15-årige Hugo föddes som Klara, men har alltid, sedan han var riktigt liten, själv uppfattat sig som pojke. Hugo har konstaterad könsdysfori, vilket innebär att det kön man tilldelades vid födseln inte stämmer med ens könsidentitet. Sedan Hugo var 10 har han fått stopphormoner av den svenska transvården.StopphormonMen 2022 kom Socialstyrelsen med nya rekommendationer för transvården i Sverige: behandling av unga ska endast ges inom ramen för forskningsstudier. För Hugo innebar det att han inte längre skulle få stopphormon av den svenska vården - och inte heller testosteron, som behövdes för att hans kropp skulle utvecklas till den kille han uppfattar sig som. Hugos kropp skulle bli en kvinnas.TestosteronEn gång i månaden åker nu Hugos mamma Frida med tåg från Västkusten till Köpenhamn, för att hämta ut testosteron på ett danskt apotek. Medicinen skrivs ut av Hugos läkare på en privat klinik i England, som han går på regelbundna besök hos via webben. Prover får han ta på privata kliniker i Sverige och vården får familjen bekosta själv.KönsbekräftandeOch Hugos familj är inte ensamma om att ha gjort ett drastiskt val. Även de långa köerna för utredning i Sverige har fått familjer att vända sig utomlands. Kliniken i England, där Hugo får sin könsbekräftande vård, uppger att dom har hundratals patienter från Sverige.Köer till transvårdDokumentärskaparen Ester Chiedza Roxberg har genom en sluten diskussionsgrupp fått kontakt med familjer som fått se vården avbrytas för sina barn - och familjer som tröttnat på att vänta på utredning i årslånga köer medan de riskerar sina barns psykiska hälsa. För en av familjerna, som valde att vänta på den svenska vården, blev katastrofen ett faktum.Vi har bytt ut namnen på de personer som medverkar i programmet. Ett program från 2024.Reporter Ester Chiedza RoxbergProducent Lotta MalmstedtSlutmix Mattias Miselli

Programledaren Oprah Winfrey använder nya läkemedel mot sin övervikt. Hypen kring den nya diabetes 2-medicinen har lett till brist. Nu vädjas det för att diabetes 2-patienter ska prioriteras. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Och ny alzheimermedicin och ett nytt malariavaccin väcker hopp för folkhälsan. Samtidigt gäller det att läkemedlen ska kunna användas på bred front. Och begravt i jorden finns kanske källan till fossilfri energi. Vätgas som jorden själv förnyar, kan det bli lösningen på framtidens energiförsörjning?Vetenskapspodden går igenom landvinningarna från året som gått, och blickar fram mot 2024. Medverkar gör: Harald Andersson och Gustaf Klarin från vetenskapsredaktionen, och Sara Heyman, SR:s Globala Hälsokorrespondent. Poddledare: Camilla WidebeckProducent: Peter Normark

Listan på vanliga läkemedel som det råder brist på kan göras lång. Runt 1 000 stycken är just nu restnoterade hos Läkemedelsverket – och larmen om tomma hyllor hos apoteken duggar tätt inför hösten. Hur kommer det sig? Hur mycket värre kan det bli? Vad kan man göra åt problemet? Och vem drabbas hårdast när medicinen tar slut? Gäst: Johan Andersson, som är enhetschef på Läkemedelsverket. Programledare: Olivia Svenson. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Semaglutid, ett läkemedel som fått stor uppmärksamhet för sin effekt på viktminskning, fungerar också mot symtom vid hjärtsvikt hos överviktiga. Det visar en ny studie. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medicinen mot diabetes typ2 och obesitas, det vill säga allvarlig övervikt, som blivit så omskrivet – inte bara i medicintidskrifter utan i alltifrån kulturartiklar till skvallerpress – verkar också fungera mot symtom vid hjärtsvikt.Veckans avsnitt av Vetenskapsradion Hälsa handlar om hjärtsvikt, ett vanligt och ofta svårt tillstånd, och nya behandlingar.Diabetesläkemedel gjorde livet lättare för överviktiga Resultaten från en ny studie* presenterades nyligen vid den stora hjärtkonferensen ESC i Amsterdam och i tidskriften New England Journal of Medicine**. I studien ingick 529 patienter med allvarlig övervikt och så kallad diastolisk hjärtsvikt, ett tillstånd då hjärtat blivit stelt och får svårt att fylla på sig med blod, och som saknar bra behandling. Patienterna lottades till att få riktigt läkemedel eller placebo.Studien visade att läkemedlet semaglutid hjälpte patienter med allvarlig övervikt och diastolisk hjärtsvikt. Efter ett år skattade de som fått aktiv substans sin livskvalitet och sina förmågor att klara vardagssysslor högre. De hade ökat hur långt de kunde gå på sex minuter med 21,5 meter jämfört med kontrollgruppen, som ökat med 1,2 meter. Läkemedelsgruppen hade också fått en kraftigare sänkning av inflammationsmarkör i blodet (CRP). De hade även gått ner betydligt mer i vikt.Men var det själva viktminskningen som framför allt orsakade symtomlindringen, eller andra mekanismer?Medverkar gör Lars Wallentin, professor i kardiologi vid Uppsala universitet och Annika Rosengren, professor i medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.Programledare och producent: Sara Heymansara.heyman@sverigesradio.se*Studien var finansierad av företaget bakom läkemedlet, Novo Nordisk.**Studiens abstract finns här.

1900-tallet er det århundrede, hvor forskere tog verdenshistoriens største kvantespring i udviklingen af medicin mod psykiske lidelser.  I begyndelsen af 1900-tallet vendte psykologerne hjerneforskningen ryggen. Neurovidenskaben havde stået meget stille i årevis - i hvert fald når det gjaldt at finde tilfredsstillende svar på, hvorfor psykiske lidelser opstår, og hvordan man behandler dem, men det skulle snart ændre sig. Hjerneforskningen blev vækket til live igen efter Anden Verdenskrig på grund af nye spændende opdagelser om metallet lithium. Få år senere opdagede forskere lægemidlet benzodiazepiners virkning på angst og søvnproblemer, og nu var hjerneforskningen i fuld genopblomstring. Medicinen blev udråbt som et vidundermiddel, og salget boomede.  I dag ved man dog, at benzodiazepiner er afhængighedsskabende og forbundet med alvorlige bivirkninger. I denne sommerserie er du inviteret med, når Brainstorms husforsker Albert Gjedde rejser gennem historien og udforsker, hvordan behandling af psykiske lidelser har udviklet sig fra borehuller i kraniet til nutidens psykofarmaka. I tredje episode zoomer vi ind på 1900-tallet, der revolutionerede psykofarmaka.  Brainstorm er støttet af Lundbeckfonden. Medvirkende: Albert Gjedde, professor i translationel neurobiologi på Syddansk Universitet og professor emeritus på Københavns Universitet. Følg Brainstorm på Instagram.

Tiotusentals barn och unga i Sverige får narkotikaklassade mediciner. De behandlas för en neuropsykiatrisk diagnos. Men tänk om diagnosen inte stämmer? – Det blev helt fel i huvudet. Det märktes att medicinen inte gjorde det den skulle. För det var ju inte sådan som jag var, säger Cassandra, 29, som fick diagnosen ADHD när hon var 16.Antalet barn som får en neuropsykiatrisk diagnos som ADHD eller Asperger har ökat under 2000-talet. Men de senaste åren syns en ny trend: allt fler personer som fått en diagnos som barn vill få diagnosen avskriven när de blir vuxna.– Det är bara dåligt att ha en diagnos, känns det som. ADHD:n sätter stopp, säger 23-åriga Josefin i Gävle.Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie – Återkallad diagnos – möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen – och som varnar för en framtida skandal.Reporter: Hedvig NilssonProducent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonDen här P1 Dokumentär Miniserien gjordes 2022.

Diabetesmedicinen Ozempic bliver revet ned fra hylderne. Lige så hurtigt som apotekerne får lidt på lager, forsvinder det igen. Derfor går rigtig mange diabetikere forgæves efter præparatet.Men hvorfor er efterspørgslen pludselig eksploderet? Det spørger vi om i dag. Og vi kan afsløre, at en del af svaret har meget lidt med sygdommen at gøre. Gæster:Lone Theils, journalist og forfatter med type 2-diabetesBolette Friderichsen, forkvinde for Dansk Selskab for Almen MedicinJes Søgaard, sundhedsøkonomVært: August Stenbroen Tilrettelægger: Clara EdgarRedaktør: Mille ØrstedProducer:Alexander Brøndum

Hej allihopa! I dagens episod har pojkarna en räv bakom varje öra! Medicinen är sopslut och kulorna viner, ja ni vet. Det är en sådan dag.. buckle up!! Patreon: https://www.patreon.com/tappadsombarn Facebookgruppen: www.facebook.com/groups/tappadsombarnpodcast/ Instagram: @tappadsombarnpodcast Youtube: "Tappad som barn" Twitch: "TappadSomBarnPodcast" Podcast: "Life of SWK" Blev du tappad som barn? TSB-KLÄDER FINNS I VÅR WEBSHOP! www.tappadsombarn.se

Fra Ølgod Valgmenighed, prædikenen blev holdt i Bejsnap Kirke

20% af befolkningen i den vestlige verden lider af kroniske smerter. Selvom der findes mange forskellige smertestillende midler, er det svært at behandle kroniske smerter. Medicinen er ofte forbundet med svære bivirkninger, og effekten kan aftage over tid. Vi taler med professor i neurovidenskabelig psykologi Lene Vase. Gæst: Lene Vase, professor i neurovidenskabelig psykologi på Psykologisk Institut på Aarhus Universitet. Tilrettelæggelse: Karen Sigrid Jacobsen.

Olof Rudbeck (dä) (1630-1702) var en av Sveriges största vetenskapsmän som redan som 23-åring vann världsrykte genom upptäckten av lymfsystemet. Universalsnillet Rudbeck företrädde en ny syn på vetenskap befriad från religiös dogmatism.Biskopssonen från Västerås skulle som ingen annan prägla lärdomsstaden Uppsala. Inom allt från medicin och botanik till mekanik samt fornhistoria. Trots sina stora insatser för vetenskap och bildning är han idag främst ihågkommen för sitt fornhistoriska verk Atlantica, som gjorde Sverige till gudarnas boning och alla större folkslags ursprung.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Ågren, professor i historia vid Uppsala universitet med tidigmodern kultur- och socialhistoria som specialitet samt Anders Lundin, programledare, historiepoddare och musiker som är aktuell med kabarén Olofolof på Uppsala stadsteater om Olof Rudbeck (dä).Olof Rudbeck föddes i Västerås 1630 som det nionde barnet av elva. Självaste Gustav II Adolf bar fram den unge Olof till dopet. Fadern var biskopen Johannes Rudbeckius, en av stormaktstiden främsta kyrkomän. Olof Rudbeck fick sin grundläggande utbildning vid det gymnasium som fadern inrättat i Västerås såsom det första i landet av sitt slag.Han skrevs in som student vid Uppsala universitet 1648 där han var verksam större delen av livet. Som 23-åring kunde han presentera sin första större vetenskapliga upptäckt – lymfsystemet. Medicinen var hans huvudområde, men han var verksam inom botanik, mekanik, arkitektur, astronomi och musik med mera.Han blev en av de viktigaste förespråkarna för den vetenskapliga revolutionen med krav på empiri och han bröt med religiös dogmatism i sin kunskapssyn. De sista decennierna av sitt liv ägnade han sig dock åt fyrabandsverket Atlantica där han genom kreativ ortnamnsforskning gjorde Sverige och Uppsala till en boning för gudarna och alla folks urkälla. Sverige var det förlorade Atlantis som Platon skrivit om.Atlantica (som utgavs i fyra band 1679–1702) framstår som vansinnig i dag, men Rudbeck knöt an till en i tiden väl etablerad historietradition: göticismen. Läran gick ut på att historiker sökte finna paralleller och förbindelselänkar mellan de mytomspunna göterna och svenskarna. Verket togs emot med intresse i världen, men kritiserades också hårt redan i sin samtid.Bild: Olof Rudbeck den äldre (1630-1702). Bilden är hämtad ur Atlantica och utförd af den här i Sverige länge verksamme kopparstickaren Dionysius Padt-Brügge för att tjäna till titelblad för atlasbandet af Atlantica. Wikipedia, Public Domain.Musik: Claudio Monteverdi - Quel Augelin Che Canta av The Tudor ConsortCC BY 3.0 , via Wikimedia CommonsLyssna också på Drottning Kristina kom att sakna kungamakten.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sotagliflozin er medicin til personer med type 2-diabetes, som forbedrer blodsukker og blodtryk.Medicinen nedsætter også risikoen for forværringen af hjertekar- og nyresygdomme.Nyt studie tyder på, det kan have samme gavnlige effekter på hjerte og nyrer for personer med type 1-diabetes.ForskerElisabeth Stougaard, læge og ph.d. på Steno Diabetes Center Copenhagen VærtSimon BrixDiabetesforskerne er udgivet af de 7 Steno Diabetes Centre og produceret af Kontekst & Lyd

900.000 danskere er svært overvægtige og dermed i målgruppen for et nyt slankemiddel fra Novo Nordisk. Medicinen bliver kaldt revolutionerende, men bliver også kritiseret for at gøre fedme til en sygdom. Er det et skråplan eller et behandlingsmæssigt gennembrud, at vi nu kan medicinere mod svær overvægt? Og er det et problem at gøre fedme til en sygdom?See omnystudio.com/listener for privacy information.

Jonatan Unge och Bianca Meyer svarar på lyssnarnas frågor om kärlek och relationer. Och det är bara definitiva svar som gäller. I samarbete med Perfect Day, Björn Ulvaeus och med Judiska församlingen i våra hjärtan kommer här Unge Meyers lidande! Ställ en egen fråga: https://www.ungemeyerslidande.se Producent: Johan Dahlberg

Det er bedre at gøre noget, end slet ikke at gøre noget! Dagens gæst i Dataklubben er Andreas Olczyk, "klimaminister" i Implement Consulting Group og manden i spidsen for den Intelligence Hub, der giver 1500 medarbejdere indsigt i alt fra klimaaftryk til finansielle KPI'er. Med en ambition om at være Co2 neutrale og som konsulenthus, der hjælper sine kunder med at mindske klimaaftrykket, er der kun én vej frem - og det er at tage sin egen medicin! Medicinen er grøn og fyldt med vigtig klima-indsigt, der skaber ændringer i adfærden. Fordi hvilket klimaaftryk sætter et vigtigt kundeprojekt, når 8 medarbejdere flyver på tværs af Europa? Hvad koster et måltid i klimaregnskabet? Og hvor nøjagtigt behøver det egentlig at være, når bare data er så real-time som muligt? Lyt med i Dataklubben og hør, hvordan de interne græsrodsbevægelser gør en forskel i hverdagen i en organisation med fladt hierarki, fuld data-transparens og en user adoption i data og tech-stacken på 93%!

Det har kommit stora nyheter på covidfronten. Samtidigt som antalet sjuka ökar i Sverige, så har vi nu fått en covidmedicin vid namn Paxlovid. Medicinen är ett piller som kan minska risken för allvarlig sjukdom vid covidinfektion. Läkemedlet börjar just nu köras ut till infektionsklinikerna och kanske kan det förändra smittläget. Är det nya läkemedlet så hoppfullt som det låter? Vilka kommer att få ta det? Hjälper med mot alla typer av covidmutationer? Är det här räddaren i nöden, nu när covid återigen ökar? I dagens Aftonbladet Daily pratar vi om den stora medicinnyheten. Gäst: Matti Sällberg, vaccinforskare och professor i biomedicinsk analys vid Karolinska institutet Programledare: Vilma Ljunggren

HVORDAN FÅR MAN LIGE TAGET DEN SNAK OVER EN FLAT WHITE PÅ FØRSTE TINDER-DATE? Hvis du er på antidepressiv medicin og oplever seksuelle bivirkninger, så er du slet ikke alene! Hør Rasmus på 32 år fortælle om de seksuelle problemer, medicinen gir ham, og om ALT hvad han har forsøgt for at finde en løsning på sit problem.  Ellids Kristensen, som er speciallæge i psykiatri og specialist i klinisk sexologi, og tidligere leder af Sexologisk Klinik på Rigshospitalet i København, bidrager med en faglig vinkel og kommer med bud på, hvad der kan afhjælpe de seksuelle bivirkninger.

Filadelfiakyrkans verksamhet finansieras med frivilliga gåvor. Vill du vara med och bidra att täcka kostnaderna? Bli månadsgivare för 99kr i månaden. https://www.filadelfiakyrkan.se/online#signup Engångsgåva. Swisha: 123 311 76 94 https://www.filadelfiakyrkan.se/bidra

Tiotusentals barn och unga i Sverige får narkotikaklassade mediciner. De behandlas för en neuropsykiatrisk diagnos. Men tänk om diagnosen inte stämmer? Det blev helt fel i huvudet. Det märktes att medicinen inte gjorde det den skulle. För det var ju inte sådan som jag var, säger Cassandra, 29, som fick diagnosen ADHD när hon var 16.Antalet barn som får en neuropsykiatrisk diagnos som ADHD eller Asperger har ökat under 2000-talet. Men de senaste åren syns en ny trend: allt fler personer som fått en diagnos som barn vill få diagnosen avskriven när de blir vuxna. Det är bara dåligt att ha en diagnos, känns det som. ADHD:n sätter stopp, säger 23-åriga Josefin i Gävle. Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie Återkallad diagnos möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen och som varnar för en framtida skandal.Reporter: Hedvig NilssonProducent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonEn programserie från 2022.

Tiotusentals barn och unga i Sverige får narkotikaklassade mediciner. De behandlas för en neuropsykiatrisk diagnos. Men tänk om diagnosen inte stämmer? Det blev helt fel i huvudet. Det märktes att medicinen inte gjorde det den skulle. För det var ju inte sådan som jag var, säger Cassandra, 29, som fick diagnosen ADHD när hon var 16.Antalet barn som får en neuropsykiatrisk diagnos som ADHD eller Asperger har ökat under 2000-talet. Men de senaste åren syns en ny trend: allt fler personer som fått en diagnos som barn vill få diagnosen avskriven när de blir vuxna. Det är bara dåligt att ha en diagnos, känns det som. ADHD:n sätter stopp, säger 23-åriga Josefin i Gävle. Diagnosens baksidorI P1 Dokumentär miniserie Återkallad diagnos möter vi barnen som upplevt baksidorna med att växa upp med en diagnos. Vi hör forskarna som ifrågasätter varför vi i Sverige lägger skulden på barnen och som varnar för en framtida skandal.Reporter: Hedvig NilssonProducent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonEn programserie från 2022.

Neurosedynskandalen började med en ofarlig medicin för sömnproblem. Medicinen var till största del riktad mot gravida kvinnor för att hjälpa med morgon sjukan. Tyvärr visade det sig att det “ofarliga” sömnpillret inte var så ofarligt som man trodde. Vad var det som egentligen hände? Och hur slutade det? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Isaac Bashevis Singer, den judiske författaren och Nobel­pristagaren i litteratur, skrev att i förhållande till djuren "är alla människor nazister; för djuren är det ett evigt Treblinka". Kan nazisternas våld mot judar jämföras med vårt våld mot djur? Kan förintelseläger som Treblinka liknas vid våra slakterier? I Djurens förintelse utforskar Pelle Strindlund och Henrik Wig Singers jämförelse. De visar att argumenten som nazisterna använde för sitt storskaliga dödande av judar - vi arier är mer värda än judarna och har därför rätt att döda dem - är identiska med dem vi använder för vårt storskaliga dödande av djur. Stora likheter finns även i hur de två ideologierna organi­serar sitt våld: fabriksmässigt dödande enligt löpande band-principen.Nazisterna menade att så länge deras dödande skedde "humant" och utan lidande var det oproblematiskt, och de själva kunde rentav betrakta sig som goda. Idag hävdar många detsamma om djurens död, då "human slakt" har blivit ett vedertaget begrepp. Att människans behandling av djur är dålig anser många,men kanske har vi inte förstått hur dålig? Djurens förintelse är en bok som inte lämnar någon oberörd. Djurens förintelse är skriven av Henrik Wig och Pelle Strindlund och utgiven på Karneval Förlag 2016. Denna ljudbok är inspelad 2017-2018. Inläst av Hannah Bratt, Markus Tufvesson, Sophie Nanne, Josefin Lindberg, Anna Johansson och Fredrik Lidén. Inläsningen av denna ljudbok har gjorts ideellt och utan vinstsyfte. Ljudboken har gjorts med tillstånd från såväl förlag som författare. Se mer om boken på www.djurensförintelse.se

Isaac Bashevis Singer, den judiske författaren och Nobel­pristagaren i litteratur, skrev att i förhållande till djuren "är alla människor nazister; för djuren är det ett evigt Treblinka". Kan nazisternas våld mot judar jämföras med vårt våld mot djur? Kan förintelseläger som Treblinka liknas vid våra slakterier? I Djurens förintelse utforskar Pelle Strindlund och Henrik Wig Singers jämförelse. De visar att argumenten som nazisterna använde för sitt storskaliga dödande av judar - vi arier är mer värda än judarna och har därför rätt att döda dem - är identiska med dem vi använder för vårt storskaliga dödande av djur. Stora likheter finns även i hur de två ideologierna organi­serar sitt våld: fabriksmässigt dödande enligt löpande band-principen.Nazisterna menade att så länge deras dödande skedde "humant" och utan lidande var det oproblematiskt, och de själva kunde rentav betrakta sig som goda. Idag hävdar många detsamma om djurens död, då "human slakt" har blivit ett vedertaget begrepp. Att människans behandling av djur är dålig anser många,men kanske har vi inte förstått hur dålig? Djurens förintelse är en bok som inte lämnar någon oberörd. Djurens förintelse är skriven av Henrik Wig och Pelle Strindlund och utgiven på Karneval Förlag 2016. Denna ljudbok är inspelad 2017-2018. Inläst av Hannah Bratt, Markus Tufvesson, Sophie Nanne, Josefin Lindberg, Anna Johansson och Fredrik Lidén. Inläsningen av denna ljudbok har gjorts ideellt och utan vinstsyfte. Ljudboken har gjorts med tillstånd från såväl förlag som författare. Se mer om boken på www.djurensförintelse.se

Man kan ju ställa sig frågan om Bellman och hans fru går i terapi på grund av "hästen", men ordningen på historierna är ju helt fel då! Vad är då anledningen till att dom går i terapi? Om bara Sherlock Hamp vore här!! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ofta är vi inte medvetna om våra mönster som vi tar till oss, när saker och ting gör ont i oss. Det vi  gör då är som en flykt från smärtan, obehaget och blir till ett beroende. Vilka är dina mönster? Äter du fast du inte är hungrig, känner du sug för något, vill du se på serier, på YouTube, vill du inte vara ensam och söker dig till vänner, sover du, spelar du spel i mobilen? Vi gör allt det här när vi har ont inombords och vågar inte känna efter för det är för smärtsamt. Vi är rädda att om vi skulle känna efter, börjar vi gråta och kommer aldrig att sluta, att vi exploderar mot våra nära och kära och ångrar oss efteråt. När vi inte vill vara med oss själva, för oss själva, när vi är uttråkade och vill helst hitta på något, går vi in i våra flyktbeteenden. Dessa mönster ger oss tillfällig lindring, men inget som skulle ge en större förändring för vår egen välmående. Vi tror att vi mår bättre när vi får ta ett glas vin, ringa och babbla hela tiden med någon, träna lite för mycket, äta allt gott vi tror vi vill unna oss, tittar på serier, läser böcker eller fyller vår tid med aktiviteter. Det är som att ta en alvedon för huvudvärk, vi löser inte det grundläggande orsaken utan skapar en stunds lättnad, vilket bäddar för att smärtan kommer tillbaka. Så vilken är din alvedon när du är irriterad, stressad, ledsen, sorgsen, ensam, besviken? Medicinen, våra undanflykt ger oss inte någon expansion och det gynnar inte oss i längden. Utan vår beteende håller oss fast i något gammalt, utan möjlighet till förändring till det bättre.  Det finns inga negativa känslor. För att du ska kunna känna känslorna i hög energi, måste du känna känslorna som är lägre i sin energi. Ta reda på vilka dina undanflykter är och kolla om du kan möta känslorna som uppstår utan att vara rädd, utan att döma, kritisera eller bli arg. Känslorna är vägledning som berättar för dig när du avviker från din egen energi och är vägen till helande, healing.  Testa nästa gång att säga "Nu känner jag en sorg, en klump i magen, ilska, frustration” osv så jag går och sätter mig med den här känslan.  Du kan fråga vad det handlar om, men inte för att du måste få ett svar. Det handlar om att ta emot, sitta med och acceptera, förstå och förlåta.  Om du inte mår bra och inte har tagit ett medvetet beslut att ta hand om dig själv, har du säkert flera flyktmekanismer i gång. Vad är viktigaste för dig, att tex se på en serie för du är för trött för något annat eller att sitta med dig själv och lyssna inåt? Hur många gånger väljer du något annat än dig själv? Är det ok för dig att vara arg? Är det ok för dig att vara irriterad, besviken? Är det ok att känna dig nere?  Om du är din bästa vän (vilket du är), är du en vän som lyssnar, som ger utrymme, som välkomnar alla känslor, som förstår, som håller om, som har tid för dig, som ger dig uppmärksamhet och som accepterar dig, hela dig?  Att vara med dig själv är att ”vara”, i nuet, närvarande. Det andra vi gör är ”görande” och något som tar oss från närvaron med oss själva. När du är mer i din energi, i dig själv, är alla dina möten med andra mer genuina, du är mer sann med dig själv. Livet kommer att vara roligare, mer givande, du kommer att leva livet fullt ut.    Delta i vår workshop och lär dig mer om dig själv, attraktionslagen, hur du kan tycka om dig själv mer och få ett bättre liv.  Besök vår hemsida effortlessliving.se, där du hittar dom senaste pod-avsnitten samt datum för nästa workshop.  Läs boken: Only good-bara det bästa av Jaana Suorsa, boka coaching med henne enskild eller i grupp.  Effortlessliving-podden finns på dom flesta pod-sajterna.  Facebook: Super Soul.  Instagram: leva_livet podden. 

Ofta är vi inte medvetna om våra mönster som vi tar till oss, när saker och ting gör ont i oss. Det vi gör då är som en flykt från smärtan, obehaget och blir till ett beroende. Vilka är dina mönster? Äter du fast du inte är hungrig, känner du sug för något, vill du se på serier, på YouTube, vill du inte vara ensam och söker dig till vänner, sover du, spelar du spel i mobilen? Vi gör allt det här när vi har ont inombords och vågar inte känna efter för det är för smärtsamt. Vi är rädda att om vi skulle känna efter, börjar vi gråta och kommer aldrig att sluta, att vi exploderar mot våra nära och kära och ångrar oss efteråt. När vi inte vill vara med oss själva, för oss själva, när vi är uttråkade och vill helst hitta på något, går vi in i våra flyktbeteenden. Dessa mönster ger oss tillfällig lindring, men inget som skulle ge en större förändring för vår egen välmående. Vi tror att vi mår bättre när vi får ta ett glas vin, ringa och babbla hela tiden med någon, träna lite för mycket, äta allt gott vi tror vi vill unna oss, tittar på serier, läser böcker eller fyller vår tid med aktiviteter. Det är som att ta en alvedon för huvudvärk, vi löser inte det grundläggande orsaken utan skapar en stunds lättnad, vilket bäddar för att smärtan kommer tillbaka. Så vilken är din alvedon när du är irriterad, stressad, ledsen, sorgsen, ensam, besviken? Medicinen, våra undanflykt ger oss inte någon expansion och det gynnar inte oss i längden. Utan vår beteende håller oss fast i något gammalt, utan möjlighet till förändring till det bättre. Det finns inga negativa känslor. För att du ska kunna känna känslorna i hög energi, måste du känna känslorna som är lägre i sin energi. Ta reda på vilka dina undanflykter är och kolla om du kan möta känslorna som uppstår utan att vara rädd, utan att döma, kritisera eller bli arg. Känslorna är vägledning som berättar för dig när du avviker från din egen energi och är vägen till helande, healing. Testa nästa gång att säga "Nu känner jag en sorg, en klump i magen, ilska, frustration” osv så jag går och sätter mig med den här känslan. Du kan fråga vad det handlar om, men inte för att du måste få ett svar. Det handlar om att ta emot, sitta med och acceptera, förstå och förlåta. Om du inte mår bra och inte har tagit ett medvetet beslut att ta hand om dig själv, har du säkert flera flyktmekanismer i gång. Vad är viktigaste för dig, att tex se på en serie för du är för trött för något annat eller att sitta med dig själv och lyssna inåt? Hur många gånger väljer du något annat än dig själv? Är det ok för dig att vara arg? Är det ok för dig att vara irriterad, besviken? Är det ok att känna dig nere? Om du är din bästa vän (vilket du är), är du en vän som lyssnar, som ger utrymme, som välkomnar alla känslor, som förstår, som håller om, som har tid för dig, som ger dig uppmärksamhet och som accepterar dig, hela dig? Att vara med dig själv är att ”vara”, i nuet, närvarande. Det andra vi gör är ”görande” och något som tar oss från närvaron med oss själva. När du är mer i din energi, i dig själv, är alla dina möten med andra mer genuina, du är mer sann med dig själv. Livet kommer att vara roligare, mer givande, du kommer att leva livet fullt ut. Delta i vår workshop och lär dig mer om dig själv, attraktionslagen, hur du kan tycka om dig själv mer och få ett bättre liv. Besök vår hemsida effortlessliving.se, där du hittar dom senaste pod-avsnitten samt datum för nästa workshop. Läs boken: Only good-bara det bästa av Jaana Suorsa, boka coaching med henne enskild eller i grupp. Effortlessliving-podden finns på dom flesta pod-sajterna. Facebook: Super Soul. Instagram: leva_livet podden.

acast.com/ansvarspodden Lyssna, dela, reflektera Vi pratar om att bryta ner och strukturera upp sig Att gå från C- till A bara genom att veta sina begränsningar Meningen med livet Måste man ge sig själv ”slack”? Har du råd att göra ingenting? Vila, vad är rekreation? Medicinen för lycka Vem är du? Vad gör du? För vem och varför? Vi fyller en funktion i relation till andra

Just nu ligger allt fokus på kampen mot coronaviruset. Det är en kamp vi kommer att vinna, men till vilket pris? Den stora frågan är hur lång tid det tar tills det vänder och hur stor skada de smittspridningshämmande åtgärderna får? Det funderar SEB:s chefsstrateg Johan Javéus över i en krönika.

Tittar du också på sociala medier och känner en surhet väckas i magen över alla glada resenärer och dignande middagsbord? Kanske har alla någon gång känt avundsjuka väckas inom sig och vet hur det är. Det är också temat i denna världsreligionernas vecka. Dagens morgonandakt är zenbuddistisk med Pake Hall från Göteborg. En av hans bekanta publicerar hela tiden den ena lyckliga bilden efter den andra och hos Pake Hall smyger sig ibland känslan av avund in som en svart sörja. När jag fångar mig själv och blir uppmärksam på att det är det här som händer, så kan jag istället låta sinne och hjärta expandera, låta kroppen fyllas av lätthet. Medicinen för mig är vad som i buddhism kallas för mudita, förmågan att glädjas med andra, åt andras välgång. Avundsjuka ses i buddhism som den medkännande glädjens fiende. Pake Hall Text Brahma Vihara sutta, AN 10:208 Musik Make you feel my love/Ane Brun Producent Neta Norrmo Produktionsbolaget Munck för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

Många patienters hälsa riskeras när det inte går att få tag på rätt läkemedel. Inte minst på landets barnkliniker är situationen ansträngd. Hur drabbas du när medicinen tar slut? Återkommande restnoteringar av läkemedel är ett växande problem som drabbar både patienter och vårdpersonal. Ekot rapporterade igår om njursjuka sjuåringen Atlas, som riskerar både liv och hälsa när medicinen inte går att få tag på. Och i veckan kunde man läsa i tidningarna om hur bristen på medicin mot springmask en mindre allvarlig men nog så plågsam åkomma resulterar i onödiga läkarbesök till hisnande summor för samhället. Vad har du tvingats göra för att få tag på den för dig så nödvändiga medicinen? Har du liksom Atlas pappa gått med i grupper på sociala medier där man delar medicin med andra behövande? Eller har du fått tillbringa massor med tid på vårdcentralen när medicinen inte går att hitta på apoteket? Jobbar du inom vården eller på apotek och ser konsekvenserna av den akuta läkemedelsbristen? Blev din operation uppskjuten för att narkosläkemedlet tog slut? Hör av dig till Karlavagnen och berätta, 020-22 10 30 är numret. Slussen öppnar 21:00.Men du kan dela med dig redan nu på mejl till Karlavagnen@sverigesradio.se eller sociala medier. Madelene Fritsch Lärka är med dig i studion med start 21:40.

Ungefär var tionde person i Sverige äter idag medicin mot depression, många fortsätter i decennier. Men hur länge ska man äta medicinerna, hur vet man när det är dags att trappa ner och hur gör man?  - Jag vill leva ett liv utan mediciner, berättar Sheila som ätit SSRI sen hon var 16.  Efter ett uppbrott med sin pojkvän slutade hon gå till skolan och låg mest hemma. Hon sökte hjälp och fick rådet att börja med antidepressiva.  - När jag kom in till kliniken var jag upprörd, hade mycket känslor. Av medicinen blev jag lugnad, jag kände inte av de starka känslorna. Just då var det en bra grej men efter hand kan jag se det negativa. Medicinen mattar ut känslor åt båda håll, jag blir varken riktigt glad eller riktigt ledsen längre, berättar hon. Idag är Sheila 21 och vill sluta med medicinen.  - Jag vet inte hur mina känslor skulle te sig utan medicinering. Jag hade velat vara i kontakt med mina känslor till fullo, berättar hon. Sheila har försökt trappa ner men utsättningsymtomen  var så starka att hon avbröt nedtrappningen.  - Jag fick myrkrypningar, något som kändes som elstötar genom kroppen, illamående, yrsel och huvudvärk, berättar hon. Gäster i programmet: Göran Högberg, specialist i allmänpsykiatri, Lise-Lotte Risö Bergerlind, chef Kunskapsstöd för psykisk hälsa i Västra Götalandsregionen, Kersti Ejeby, verksamhetschef Gustavsbergs vårdcentral, Mats Adler, överläkare på Psykiatri sydväst, Huddinge sjukhus. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Programmet sänds direkt.

‘Sundhedsjunglen’ er produceret i samarbejde med Læger FormidlerDen 1. januar 2018 var en historisk dag i Danmark. Her blev det efter politisk beslutning muligt for læger at udskrive medicinsk cannabis til patienter, som led i en fireårig forsøgsordning, på trods af at cannabis ikke er godkendt som lægemiddel. Forsøgsordningen blev indført for at tilgodese patienter der stod uden alternativer til behandling af kroniske smerter, og som selv fortalte, at cannabis virkede lindrende. Men når cannabis ikke er godkendt, betyder det, at det ikke er testet i kliniske forsøg og der derfor heller ikke foreligger viden om effekt og bivirkninger. Medicinen kommer altså uden indlæggelsesseddel, og den enkelte læge må selv vurdere, hvilken dosis der synes at være bedst for patienten. Det er der ikke mange læger der føler sig trygge ved, og forsøgsordningen har derfor også vakt modstand blandt lægerne. Til det udtalte vores nuværende sundhedsminister Ellen Trane Nørby:’Jeg mener, at lægerne og videnskaben er bagud i forhold til befolkningen og globale trends. Og da jeg tiltrådte som minister, havde jeg for længst mistet tålmodigheden.’ I afsnittet ses der også på politikernes holdning til området for behandling af stofskifte. Et område, der af mange kaldes for ‘den nye cannabis-sag' eftersom frustrerede patienter og politikere har rejst krav om egenkontrol over en behandling som de danske læger ikke vil tage behandlingsansvar over for. Behandlingen kan give god lindring af deres mange symptomer her og nu, men er kendt at give risiko for hjerteflimmer og brystkræft på sigtGæster:Liselott Blixt:Sundhedsordfører for Dansk Folkeparti og formand for sundhedsudvalgetMette Abildgaard:Gruppeformand og sundhedsordfører for Det Konservative Folkeparti

Mat. Det du stoppar i munnen flera gånger om dagen, varje dag, 365 dagar om året. Ett omtalat ämne. Hur du kan genom dina matval förändra din kropp och ditt sinne. Vi kokar ner det som våran gemensamma erfarenhet och kunskap tycker är det viktigaste gällandes mat om du vill bli glad, pigg och mer stresstålig!!      

Leif Hjort i Motala lever med den neurologiska diagnosen polyneuropati sedan något år. Han har därför tappat känseln i fötter och ben men har ändå en svår neuropatisk värk där. -Men jag upptäckte MTB-cyklingen som lindrar och förra året blev det över 250 mil i tävling och träning, säger Leif. Och med sin nyligen skapade podcast, Inpirationspodden möter han profiler inom träning och hälsa som tipsar om träningens välgörande trots värk och funktionsvariationer. En av de 160.000 personer i Sverige som lever med den neurologiska diagnosen polyneuropati är Leif Hjort i Motala. Polyneuropati är ett sjukdomstillstånd där kroppens långa nerver utanför hjärnan och ryggmärgen förtvinar. Det ger både känselbortfall och smärta i fötter, ben och händer. Även andra symtom kan uppstå, som mun- och ögontorrhet, förstoppning, urinträngningar, erektionsproblem och muskelsvaghet. Kroppsträning har länge varit en stor del av Leif Hjorts liv och han har också tävlat i Body Building, kroppsbyggnad.  Att hålla många bollar i luften är en del av hans personlighet, liksom svårighet att säga nej till personer som behöver hans hjälp. Under en period var Leif en inbiten cigarettrökare och han fick dessutom problem med ett omåttligt alkoholdrickande. Så kom han en dag till insikten om ett nödvändigt vägval; gå under eller göra något nytt bra av livet. Han valde livet och sedan snart fem år är han fri från ett alkoholberoende som nykter alkoholist. Efter en stor undersökning fastställde hans neurologläkare att han fått polyneuropati. Han ordinerades en läkemedelsbehandling. Den hjälpte inte särskilt mycket och biverkningarna var besvärliga. 2017 blev han sjukskriven för sina problem med benen, som gjorde att han hade mycket svårt att gå. Ytterligare medicinska behandlingar av läkaren gjorde ingen skillnad. Den stora förändringen blev när cyklingen kom in i hans liv. MTB-cykeln blev vändningen Det var en kollega till Leif som i våras kom cyklande till jobbet på sin MTB, Mountain Bike. En robust cykel med många växlar och breda däck och djupa däckmönster för cykling ute i terrängen. Han tyckte Leif skulle testa det också. En klart orealistisk ide’ tyckte han först. Fast en nyfikenhet föddes och kollegan övertalade honom att pröva. -Det har blivit min räddning. Jobbigt men roligt och genom att mina ben rör sig så mycket blir det en bra blodcirkulation och det känns framför allt bättre i fötterna nu. Jag känner fortfarande inte fötterna i skorna, som måste vara fastspända i speciella tävlingskopplingar med pedalerna. Men värken är mindre och det har blivit en ny inriktning i livet, som är väldigt positiv för mig. Flera tävlingar och många timmar på cykeln har inneburit mer än 250 mil på cykel under det senaste året. Leifs egen podcast hittar du på inspirationspodden.se Detta är ännu en podcast producerad av Håkan Sjunnesson NeuroMedia för Neuropodden. För mer info om den breda verksamhet som förbundet Neuro arbetar med och för att bidra till den neurologiska forskningen, välj www.neuro.se  

EP46 Skratt-Den magiska medicinen mot allt ont Vi poddar från Lidingö och pratar skratt Lyssna, dela, reflektera Skrattet ger status och har oändligt antal positiva effekter Det spontana och det sociala skrattet Experimentet med parterapisessionen som slutade i suicidaltankar Spelbrist och abnormt lekmönster kan leda till störningar Att tro att man skall kvävas av sitt eget skratt Skrattyoga och djur som skrattar Vi pratar Pippi Långstrumps anamnes Hur man angör en brygga Lek och skratt gör oss anpassade och självkontrollerande

För fem år sedan fick han en cancerdiagnos som skulle ge honom max två år till att leva. I det här avsnittet berättar han om varför han ser cannabis som sin främsta medicin & orsak till att han fortfarande lever. Kontakta Malin via mejl: cannabispodden@gmail.com Stöd podden via swish: 0702 881159

I denne episode skal du møde direktøren for Muskelsvindfonden Henrik Ib Jørgensen. Ind til for nylig havde Muskelsvindfonden primært fokus på rehabilitering og livskvalitet –  at leve godt med en sygdom som Muskelsvind hele livet. Men i takt med at der kan udvikles mere og mere raffineret medicin, er der nu også kommet medicin, der kan forbedrer tilstanden for mennesker med Muskelsvind, og det har ændret på fondens fokus til også at være sygdomsbekæmpende. I 2017 fik vi et nyt medicinråd. Medicinrådet er et uafhængigt råd, som udarbejder anbefalinger og vejledninger om lægemidler til de fem regioner. De tog i 2017 den beslutning, at den nyudviklede medicin Spinraza ikke skulle udbydes til danske patienter med muskelsvind, selv om man i mange andre lande tilbyder præparatet. Medicinen blev vurderet til at være for dyr, og det har fået Muskelsvindfonden op af stolen og ind i debatten.  Der sker fejl, når mennesker med muskelsvind er indlagt på vores hospitaler og sygehuse, og der kan også være mangel på viden om muskelsvind hos kommunerne. Man kan søge råd og viden hos muskelsvindfonden, som har en meget dygtig afdeling for rehabilitering, der meget gerne deler ud af deres viden. Højt specialiseret sygdom kræver højt specialiseret behandling. Der skæres ned på sociale ydelser, og det har stækket vingerne på fondens medlemmer blandt andet fordi, der er skåret i personstøtteordningen. Flexjob-ordningen er en gave, hvis det kan bidrage til øget livskvalitet for mennesker med muskelsvind. Men når flexjob pludselig bliver med fokus på at få patienterne videre i et normalt job, for at de kan blive selvforsørgende, så bliver det et problem, fordi udsigterne til at kunne fungere i et fuldtidsarbejde ikke er realistisk for mange mennesker med muskelsvind. Når et samfund har primært fokus på, at man er noget værd, når man bidrager til samfundet ved at arbejde og betale skat, betyder det at mange mennesker med muskelsvind føler sig som andenrangsborgere. Se mere om podcasten, podcastens vært Line Gade og hendes virksomhed på sundhedskommunikation.com

REA-fynda med Säker stil, underklädes-lådan och nya Insta-trenden! Stiltips, trender och livet med Ebba Kleberg von Sydow & Emilia de Poret, varje torsdag #säkerstil See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den humoristiske og folkekære vært på henholdsvis tv- succeserne ‘Rene ord for pengene’ og ‘Rabatten’ på DR der startede i 1998, Henrik Dahl, er maniodepressiv og det skrev han og hans daværende kone, Camilla Emborg, i 2009 en bog om ved navn “Idiot”. Puh en lang sætning fyldt med omtrentlige fakta. Men fakta er, at jeg her 10 år efter bogens udgivelse og 20 år efter at have forelsket mig i værtens smittende positive energi på DR-programmet, møder Henrik Dahl til en snak om, hvordan han blev klar over at han er maniodepressiv, og hvordan han foreslår at man tackler psykisk sygdom. Spoiler-alert: Han er pro medicin og det har han sine grunde til. I mani-tilstanden mister han fuldstændig kontakten til sin krop, og i den dybe depression mister han livsgnisten. Medicinen stabiliserer følelserne, så han kan leve det liv, han ønsker. Lyt med og find ud af hvad Henrik Dahls vel-forberedte lyd af et bedre liv er…. Til denne episode hører der hele tre videoer som du kan finde hvis du på www.facebook.com/thesoundofabetterlife -siden og klikker på “videoer” i menuen til venstre. Eller bare tjek siden hver dag!

Drygt 70 000 människor måste varje år vårdas på sjukhus för att de har ramlat illa. Erik Vesterlund berättar om Judoförbundets satsning för att minska dessa fallskador med judons fallteknik i veckans avsnitt av Idrott och politik. (Foto: Alf Tornberg)

Luke har ätit förebyggande HIV-medicin, även kallad PrEP, i ett år. Det ger honom en extra säkerhet trots att han använder kondom. Även i Sverige kan det bli möjligt att få PrEP på recept. Medicinen bör ges till personer med hög risk för HIV i Sverige, föreslog Folkhälsomyndigheten nyligen. I länder som USA och Storbritannien är medicinen etablerad, men i Sverige, har det i praktiken inte gått att få den utskriven av läkare. Men det finns en svart marknad där läkemedlet säljs på internet.  PrEP har visat sig skydda väl mot HIV i flera studier, men användaren får inte missa en enda tablett. Det har även hänt att enstaka personer fått HIV som varit resistent mot medicinen. I Studion: Anders Blaxhult, infektionsläkare vid Venhälsan i Stockholm, Jon Gjönnes, RFSL, Lars Moberg, Noaks Ark och Magnus Unemo från WHO:s expertlaboratorium för gonorré och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

För ett par år sen var Anders med om en olycka som gav honom epilepsi. Medicinen gör att han skakar kraftigt och det drar ner hans självförtroende rejält. Hur hittar han till den han en gång var? Anders har rest mycket. Han har cyklat, surfat och seglat. Levt ett aktivt liv. Efter olyckan ser livet väldigt annorlunda ut och han skäms ofta för den han är. För att hans händer skakar och för att han inte har samma kraft som förut.  - Jag har en dröm om att tillbringa livet tillsammans med någon, säger Anders. Men just nu har jag svårt att se vem som skulle vilja leva med en sån som jag. Vad ska han göra för att acceptera den han är idag och sluta skämmas?

Utmattning och depression har varit en del av Clara Lidströms liv. Nu äter hon antidepressiv medicin, och försöker kombinera viljan att ständigt utmana sig själv med vila och återhämtning. Det känns som att man har tagit hjärnan och skakat om, som att alla bitar har möblerats om och att inget funkar som det ska, säger Clara Lidström om hur det känns att vara utmattad. Idag äter hon antidepressiv medicin och i Psyket berättar hon om sin första reaktion när läkaren föreslog medicinering. Jag vill inte ta nån jävla tablett, så kände jag. Sen bestämde jag mig för att lita på min läkare. Men jag blev lite rädd och tänkte "håller jag på att bli tokig nu?" En massa tankar och fördomar om antidepressiv medicin, som jag inte trodde att jag hade, kom upp. Nu tycker Clara att medicinen funkar bra. Den har hjälpt henne att oroa sig mindre och att inte känna så mycket ångest. Nu kan jag tänka klart igen. Medicinen har tagit bort oron och en tyngd i kroppen. Jag kan notera det som är dåligt utan att tänka att det är en katastrof och när jag inte behöver hamna i tvärångest flera gånger i veckan så blir jag ju piggare. Clara Lidström är 31 år, driver en av Sveriges största bloggar, och bor med sin man och två barn i en by i Västerbotten.

Efter en knäskada blev Annika Gustavsson svårt beroende av smärtstillande medicin. Hon gick till flera olika läkare för att få nya recept, till slut hade hon 763 tabletter i en låda. Läkemedelsmissbruk riskerar att bli ett stort folkhälsoproblem i Sverige, menar Anders Håkansson, professor i beroendemedicin vid Lunds universitet. Han har nyligen lett en studie där han kom fram till att fler än var tionde svensk någon gång missbrukat läkemedel.  Läkarförbundets ordförande, Heidi Stensmyren, anser att en del av problemet är att läkare inte kan se vad andra läkare skrivit ut till patienten. Det krävs en förändring för att utvecklingen ska vända, säger hon.

-Jag är en språk och textmänniska. Jag älskar att uttrycka mig och jag läser konstant. Man skulle kunna säga att hela min värld består av kompositioner av ord, säger skådespelaren Ewa Fröling. Det kan vara textens rytm som fascinerar henne, en känsla, ett uttryck - ja allt sammantaget. -Det är som att hitta ett vackert smycke i smyckeskrinet, säger Ewa Fröling i Spotlight.   Ewa Fröling har varit med i mängder av teateruppsättningar och gjort mer än 50 filmer. Hennes stora genombrott kom i rollen som Emelie i Ingmar Bergmans klassiker "Fanny och Alexander".  På meritlistan har hon filmroller som visar hennes breda register som skådespelare, t ex "Sally och friheten", Sven Nykvists "Oxen" , "SOS -en segelsällskapsresa", "Män som hatar kvinnor", "Gossip", "Sista dansen", "Sprängaren" och "Medicinen". I 17 år var hon fast anställd på Dramaten, där hon bl a var med i Ingmar Bergmans minnesvärda uppsättning av "King Lear.

Bob Dylans texter fascinerar henne på samma sätt som romaner och pjäsmanus. För Ewa Fröling betyder texter väldigt mycket. - Det är som kärlek vid första ögonkastet, säger hon i Spotlight. Det kan vara textens rytm som fascinerar henne, en känsla, ett uttryck - ja allt sammantaget. -Det är som att hitta ett vackert smycke i smyckeskrinet, säger Ewa Fröling.   Ewa Fröling har varit med i mängder av teateruppsättningar och gjort mer än 50 filmer. Hennes stora genombrott kom i rollen som Emelie i Ingmar Bergmans klassiker "Fanny och Alexander".  På meritlistan har hon filmroller som visar hennes breda register som skådespelare, t ex "Sally och friheten", Sven Nykvists "Oxen" , "SOS -en segelsällskapsresa", "Män som hatar kvinnor", "Gossip", "Sista dansen", "Sprängaren" och "Medicinen". I 17 år var hon fast anställd på Dramaten, där hon bl a var med i Ingmar Bergmans minnesvärda uppsättning av "King Lear".

Antipsykotiska läkemedel ges allt oftare till barn men vilka är riskerna? Kaliber om tunga mediciner, läkare som inte följer riktlinjerna och Claudio som höll på att mista livet när han medicinerades Jag brukar kolla på matcherna på Champions League. Jag kollar mycket på fotboll. Jag gillar det och har spelat själv. Det här är Claudio. Han visar runt i sitt rum. Han gillar träning och fotboll. Här är din medicinlåda. Ja, förut fick jag ta mer. Det är glest i medicinfacken. Men så har det inte alltid sett ut. När Claudio var 15 blev han sjuk.  Vi har alltid sett honom som frisk. Men Claudio blev sjuk. Från en dag till en annan, säger Claudios föräldrar Claudio och Angela. Han hade svårt att sova mellan natten söndag till måndag. Han hade svårt att sova. Vi hade lagt oss och klockan var fyra. - Han vaknar och gråter och skriker. Det var som någon slags kramp i kroppen som han fick. Jag tänkte att kan det vara någon sorts förkylning, vi tar tempen på honom, ger honom en Alvedon och sen blir det bra, säger Claudios mamma. Allt hände så fort. Claudio hade inte haft några psykiska problem innan. Och helt plötsligt blev han sjuk, han inbillade sig saker - till exempel att han just vaknat ur ett koma. Han var rädd och förvirrad. Efter besök på vårdcentralen och sen sjukhuset blir han inlagd på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, BUP, i Stockholm.  När han kom dit, den där läkaren, jag kommer aldrig glömma det, hon började proppa honom med mediciner, säger Claudios pappa.Vad sa läkaren då till er om de här medicinerna? Läkaren sa att det här var det bästa. Hon visste vad hon höll på med. Hon hade mycket erfarenhet. Hon kunde allting, säger Claudios mamma. Vi trodde på medicinerna. Vi trodde de skulle hjälpa, men vi visste inget om sådana starka mediciner. Vi har inte hört de där namnen på medicinerna förut, säger Claudios pappa.   Claudios pappa häller ut medicinerna på köksbordet.-  Haldol, 20 mg Zuprexa, Oxascan, Olanzapin, läser föräldrarna upp.Medicinerna på bordet är de flesta neuroleptika. Mediciner som används för att behandla allvarliga psykoser och schizofreni. På kliniken försöker man lista ut vad som är fel, samtidigt som man försöker stötta föräldrarna. I journalen kan man se att de olika läkarna engagerat sig för att hjälpa honom. Men för Claudio blev inläggningen på BUP en början på ett långt töcken, när han kommer ut från kliniken fem månader senare har han gått igenom 20 tvångsinjiceringar, 24 elchocksbehandlingar, 12 fastspänningar i bältessäng och flera attacker där han förlorat medvetandet. - Till sist trodde vi att Claudio kommer att dö här. Ja det trodde vi, berättar föräldrarna. Det här är den andra delen i Kalibers granskning av barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Idag handlar det om neuroleptika - medicin som används - ofta framgångsrikt - mot allvarliga psykoser och schizofreni. Men det är också en medicin som kan ge allvarliga biverkningar - speciellt för barn.På BUP har förskrivningen av neuroleptika ökat mycket. Det visar nya siffror som Kaliber har låtit Socialstyrelsen ta fram. 2009 förskrev BUP:s läkare i Sverige 10 000 recept med neuroleptika till barn och ungdomar. Förra året hade den siffran ökat till nästan 16 000. Alltså en ökning med nästan 60 procent. Ökningen är störst hos de yngre barnen. Förra året skrev BUP:s läkare ut mer än tre gånger fler recept med neuroleptika - till barn mellan fem och nio år - än vad man gjorde 2009.   - Jag ser ett väldigt stort problem. Det finns all anledning att ta det på oerhört stort allvar, säger Åsa Nilsonne är psykiatriker och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet.- Vi har ju också det problemet att många av de här preparaten vet vi inte vilka långtidseffekterna kan vara - särskilt när vi ger dem till barn.   Åsa Nilsonne säger att neuroleptika är ett värdefullt preparat för dem som verkligen är i behov av det, men menar att det samtidigt finns en övertro på neuroleptika bland många läkare: Hon säger att läkemedlen skrivs ut för slarvigt, med tanke på de biverkningar som finns.- Det är fruktansvärda biverkningar och som vi borde ha väldigt mycket respekt för.  Håkan Jarbin är chefsöverläkare på BUP i Halland. Han ingår även i Läkemedelsverkets expertgrupp som just nu håller på att skärpa de riktlinjer som finns när det gäller förskrivning av neuroleptika. Han blir bekymrad när han ser hur mycket förskrivningen av neuroleptika till barn har ökat. Biverkningarna är många och flera av dem är allvarliga.- De lömska biverkningarna som är mer under huden, om man säger så, inte i hjärnan utan mer under huden är att man får ökad aptit. Man går upp i vikt. Får metabola biverkningar. Med fettrubbningar och glukosrubbningar som kan leda till diabetes av ålderstyp. Det kan leda till högt blodtryck och övervikt. Sen endokrina biverkningar som påverkar prolaktinet i som är ett sexhormon som gör att man får problem både med mens och sexuella funktioner, men också med en del av benbildningen, man får klenare skelett till exempel. Andra allvarliga biverkningar är motoriska och kallas extrapyramidala symtom. Det förkortas EPS. EPS innefattar kramp i muskler, stelhet, skakningar, rastlöshet, motorisk oro och ofrivilliga muskelspänningar.    - Det ser ut som man har Parkinsons sjukdom, man blir stel och orörlig och går sakta och skakar, säger Håkan Jarbin.Enligt Håkan Jarbin så är det inte ökningen av neuroleptika i sig som är problemet. Oftast fungerar medicinen bra utan allvarliga biverkningar. Problemet handlar snarare om att inte alla läkare följer upp medicineringen ordentligt, med kontroller av till exempel vikt, blodfetter och för att se att det inte har uppstått biverkningar som till exempel extrapyramidala symtom. Om allvarliga biverkningar uppstår måste man sänka dosen eller upphöra med medicineringen. - Man vet ju också att riskerna ökar när man exponerar fler. Jag tror att kontrollerna sköts inte så bra som de bör skötas, säger Håkan Jarbin.15-åriga Claudio är en av dem som upplevt de allvarligare biverkningarna man kan få av neuroleptika. Den 18 september för tre år sen läggs han in på BUP-kliniken i Stockholm. Enligt hans föräldrar har han inte haft psykiska problem tidigare. Han var inte suicidal som många andra patienter, och förvirring som han upplevde var något nytt. Men Claudio hade haft problem. I skolan och på fotbollsträningen. Några killar hade under en lång tid hackat på och trakasserat honom. Till en början misstänker man att Claudio insjuknat i en psykos. Men det är osäkert. Det framgår av Claudios journal. Senare gör läkaren bedömningen att han är bipolär. Hans föräldrar får ett eget rum så de kan vara med sin son. - Vi bodde där tillsammans med Claudio, säger hans föräldrar.Ni bodde där båda två?- Vi skulle aldrig lämna Claudio.Claudio får snart flera neuroleptika. Som förstamedicin sätts Olanzapin in. Vi visar Claudios journal för Håkan Jarbin på BUP i Halland. Han har ingen möjlighet att gå igenom hela journalen, men han upptäcker ändå snabbt ett problem.- Ja nu ser jag här att Han hade Olanzapin den här patienten ser jag. Olanzapin är inget försthandsmedel för det är det som ger värst av alla metabola biverkningar. Det bör man inte börja med, säger Håkan Jarbin.Men här har man ju fortsatt med den.  - När man fortsätter med den så känns det inte bra, den är ju tredjehandsmedel i så fall. Riskerna är ju så pass stora. Det tycker jag är bekymmersamt.Enligt Läkemedelsverkets riktlinjer och även i BUP Stockholms egna riktlinjer ska inte Olanzapin användas som förstahandsmedel, utan ska mer användas som komplement - eftersom medicinen ger så pass kraftiga bivekningar. Enligt journalen har alltså läkaren brutit med de interna riktlinjerna. - Och jag vet att om det är akut så är den väldigt bra, säger Håkan Jarbin. Men då är det ju risken att man inte bara använder den de tre första dagarna utan man rullar på sen. Men om man fortsätter mer än tre dagar börjar nackdelarna torna upp sig om man säger sig.Medicinen kommer Claudio ha stående - alltså att han får den dagligen - under hela tiden han är på BUP. Vi träffar verksamhetschefen på kliniken, Per-Olof Björck. - Ja, jag tycker överhuvudtaget att man ska vara väldigt försiktig med farmaka när det gäller växande individer, säger Per-Olof Björck. Moderna neuroleptika har biverkningar som är ganska allvarliga. Det finns ju risker beskrivna och det vet vi ju om.När Claudio vårdades på kliniken hade verksamhetschefen Per-Olof Björck inte börjat än. Han säger att han inte vill kommentera enskilda ärenden. Men vi visar honom den fullmakt som Claudio och hans föräldrar har skrivit under - vilket ger honom rätt att fritt prata om vården, trots sekretessen. Men verksamhetschefen vill ändå inte svara på våra frågor om Claudios vård.    - Det blir bara fånigt. Jag kommenterar inte ett enskilt fall, säger Per-Olof Björck.Förra veckan i Kaliber granskade vi BUP-kliniken i Stockholm och fallet Amanda. Hon som bältades 44 gånger på tre och en halv månader. Då fick vi höra personal berätta om hur man ibland använde tvångsåtgärder - alltså bältningar och avskiljningar - som straff på kliniken. En av skötarna som var med och berättade minns Claudio som han fick bra kontakt med. Men han märkte att Claudio blev mer och uppskruvad och förvirrad. Skötaren vill vara anonym, så vi har bytt ut hans röst. - Det förvärrades under veckorna som gick, och det blev mer och mer och mer. Jag försökte prata med honom men det gick inte. Han blev bara sämre och sämre. Jag såg ingen förbättring. Skötaren berättar att Claudio flera gånger förväxlade personalen med de mobbande killarna från skolan, och att Claudio mest var rädd.- Han var uppvarvad och orolig, sen var han livrädd, säger skötaren. De tre första veckorna får Claudio två typer av neuroleptika. Men trots medicinerna så blir han inte bättre. Kaliber får kontakt med den psykiatriker som hjälpt Claudios föräldrar att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Det har än så länge inte kommit något beslut. Psykiatrikern menar att det begåtts flera fel i vården av Claudio. Den psykiatriska världen är liten och läkaren är rädd för att öppet kritisera vården och tror att det kan påverka hans framtida arbete. Vi har därför bytt ut hans röst. - De första tre veckorna efter inläggningen var väl inte så dramatiska egentligen.Men det blev dramatiskt sen. Man började medicinera honom väldigt frikostigt. Den där medicineringen tog en väldig fart, säger psykiatrikern. I Läkemedelsverkets rekommendationer står det att barn och ungdomar är mer känsliga för biverkningar av neuroleptika än vuxna. Framförallt gäller det de motoriska biverkningarna - alltså de extrapyramidala symtomen, EPS. Claudio ges nu maxdosen för vuxna av Olanzapin. Han får också ett annat neuroleptika - Levomepromazin. Det dröjer inte länge förrän han har fem stående mediciner. Det framgår av Claudios journal. - Så fort man sysslar med någon sorts läkemedelscocktail, då vet man inte vad man håller på med riktigt, säger psykiatrikern.Både i landstingets egna interna rekommendationer och i Läkemedelsverkets riktlinjer för neuroleptika, står det att är viktigt att polyfarmaci undviks, alltså att man inte ska använda flera läkemedel samtidigt, eftersom man inte vet hur medicinerna interagerar med varandra. Enligt journalen så följer man alltså inte de interna rekommendationerna. I journalen kan man också läsa att Claudio blir alltmer uppvarvad och agiterad. Skötaren som vi har kontakt med beskriver att Claudio i takt med den ökande medicineringen så försvinner han allt mer mentalt.- Det var inte riktigt den Claudio jag mötte första gången. Som var lite rädd och traumatiserad. Det var en annan person. Det fortsatte bara att ge honom mer och mer mediciner och det blev bara sämre och sämre, säger skötaren.Claudios föräldrar blir förtvivlade, men trodde ändå att medicinerna skulle hjälpa. Men de började snart tvivla på behandlingen.- För han luktade när jag kramade honom. Han luktade bara medicin, säger pappan.Han luktade medicin?- Bara medicin. Jag blev helt chockad för att han luktade medicin.Som något kemiskt?Ja. Precis.Men ifrågasatte ni inte läkaren, varför han skulle få så mycket mediciner?- Jo, vi frågade henne. Men hon sa, vi måste prova vilken medicin som kan passa till honom. Det var det svaret som vi fick. Hon testade, säger mamman.Senare under vårdtiden ges Claudio också neuroleptikan Haldol. Ett preparat som tillhör den gamla generationens neuroleptika. Preparat som Haldol håller på att fasas ut på grund av de svåra biverkningarna. Haldol har extrapyramidala symtom som signifikant vanlig biverkning, enligt de studier som har gjorts. Håkan Jarbin som arbetar med att ta fram nya riktlinjer till Läkemedelsverket vad det gäller förskrivningen av neuroleptika blir överraskad över att Haldol används på BUP i Stockholm.  - Det förvånar mig. Det kan jag säga för unga får ju väldigt mycket av de motoriska biverkningarna på Haldol. De får det i 100 procent av fallen i stort sett. Och det är risk att man får kroniska smackningar, tuggningar, felaktiga rörelsemönster som bara rullar på hela tiden när man slutar med Haldolet sen så det ska man undvika till unga.   I journalen framgår det att Claudio gång på gång försöker vägra att ta medicinerna.- Och när han inte ville ta sina mediciner kom de och sprutade medicinerna. De var fyra stycken, berättar Claudios föräldrar.Under tiden på kliniken tvångsinjicerades Claudio sammanlagt 20 gånger. Ofta med Olanzapin.- De höll fast honom. Vi såg det.Enligt psykiatrikern som har gått igenom journalen börjar nu Claudio få de extrapyramidala symtomen, EPS.- Han får skakningar, stelhet, ordentlig parkinsonism, vadont, fradga i munnen. Nu får han stående det här motgiftet. Biperiden. Stående. Det är medicin som om den ges stående också kan ge biverkningar. Och för varje dag ökar biverkningarna, men man sänker inte medicinerna. Man tar inte bort dem. Och nu börjar det bli riktigt läskigt.Men är det självklart att de här biverkningarna beror på medicinerna?- Ja. för det här var inget han hade i början av inläggningen.Men det kan inte vara så att ni bara gör olika bedömningar? - Ja, men riktlinjen är ju - ser man extrapyramidala symtom ska man antingen sänka medicinen eller sätta ut den. Eller byta till något annat och det har man inte gjort.Här ser du att man har brutit mot riktlinjerna? - Här har man brutit mot riktlinjen.  Är det så att man alltid ska följa riktlinjerna? - Ja det ska man göra.Man kan inte få bryta dem? - Då ska man motivera det i så fall.Men är det motiverat? - Nej, det tycker jag inte. För dagen därpå den 23 oktober då står det i journalen att han är stel, går som en gammal man, skakar i händerna, parkinsonaktigt. Det här är en 15-årig pojke! Krypningar i benen, periodvis hotfull. Dagen därpå. Dreglar, skakiga händer, släpande gång, svårt att hålla ett glas mjölk. En pojke som har fungerat, aldrig varit i kontakt med BUP för en dryg månad sen överhuvudtaget, säger psykiatrikern.- 25 oktober, sväljningssvårigheter. Han är stel i underarmarna, vinglig gång, stel i händerna, släpig gång, står och går runt hela tiden. Det är klassisk akatesi när man inte kan vara stilla.  Och det får man av?- Neuroleptika. Biverkningar. Klassisk biverkningar eller extrapyramidala symtom. Nu har han haft maxdos av Olanzapin i 17 dagar i sträck och under sex dagar har han haft Levomepromazin i sex dagar, som är ett tungt neuroleptika, men man gör ändå ingenting åt medicineringen.Men varför reagerar man inte när man ser de här symptomen?- Det förstår inte jag, att ansvarig överläkare inte reagerar.Vi ber om att få en intervju med BUP-klinikens chefsöverläkare. Hur ser man på neuroleptika på kliniken? Hur viktigt är att följa de rekommendationer som finns? Varför har man använt Haldol? Är det här något som har diskuteras läkare emellan? Men den pressansvarige svarar i ett mail att ingen på kliniken har den överblick som vi efterfrågar - och att de därför inte vill ge några intervjuer.Enligt psykiatrikern hade ett alternativ till medicinerna kunnat vara att arbeta i lugn och ro. Att reda ut det som hade hänt i skolan. Och att man samtidigt hade haft mycket personal som kunde vara där och stötta.I en journalanteckning framgår det att en sjuksköterska vid ett tillfälle sitter och lyssnar på Claudio, och håller om honom. Det är en av gångerna då han är lugn. Trots biverkningarna sänker den ansvariga läkaren inte dosen neuroleptika, enligt journalen.- Nu håller Claudios kropp på att kollapsa, säger psykiatrikern. På natten kissar han på sig när han står upp och han fortsätter att kissa på sig de närmsta dagarna. Den 27 till 28 oktober får han ännu mer extrapyramidala symtom. Han blir stel i rygg och nacke och då är han på väg att få den här sprättbågen, man kan inte böja huvudet. Oerhört otäckt. Han dreglar extensivt. Han har dålig balans. Han lutar åt ena sidan och han har fått förstoppning. Klassiska symtom. Biverkningar.   Claudio har nu medicinerats i 42 dagar med stark dos av neuroleptika. Läkaren på BUP tar nu beslut om flytta Claudio till den vuxenpsykiatriska intensivvårdsavedelningen, PIVA där han ska genomgå elbehandling ECT - alltså elchocker.- Han får sex behandlingar med ECT, 31 oktober till den 12 november, säger psykiatrikern.Men vad hade hänt om han inte hade fått de här elchockerna?- Då hade nog kroppen lagt av.Och det skulle innebära?- Jag tror det hade varit en stor risk att han hade dött.Men Claudio blir bättre av elbehandlingen och han får komma tillbaka till kliniken. Nu har man också satt in den fjärde neuroleptikan - Haldol. Det gamla preparatet som håller på att fasas ut. Känd för att ge extrapyramidala biverkningar särskilt hos barn. Det dröjer inte länge innan Claudio kollapsar igen. Claudios föräldrar har åkt hem en natt för att få sova. Men de blir väckta av telefonen på morgonen. Det är läkaren på kliniken som säger att Claudios hälsotillstånd är allvarligt och att de misstänker att han har fått en stroke.- Så vi rusar iväg, berättar mamman. Och de hade redan tagit Claudio till Södersjukhuset. De hade honom där. Och när vi kommer tillbaka till avdelningen, vi ser att Claudio kan inte gå. Hans hand hade dragit upp sig så här. Och benen också. Och han dreglade. Halva sidan var förlamad. Ansiktet var förlamat. Alltså hela halva kroppen var förlamad.Claudio sitter nu i rullstol och kan inte gå. Hans pappa hjälper honom att duscha, klä på sig och borsta tänderna. Enligt psykiatrikern - som gått igenom journalen - är det mycket som tyder på att Claudio nu håller på att få malignt neuroleptikasyndrom - ett livshotande tillstånd. Det är den allvarligaste formen av extrapyramidala symtom. Tillståndet är sällsynt, men risken är större för patienter som Claudio, enligt psykiatrikern.- Och risken för att få det är mycket högre om man är ung, mycket högre om man är av manligt kön. Det visar sig att han har väldigt många riskfaktorer för att få det här. Och det är lättare att barn får det. Och det har en dödlighet som är högre för barn. Det är ett fullständigt livsfarligt tillstånd. Men det tänker man inte på. Nu man kan börja tänka, nu är han på väg att få det här. Det första stadiet i malignt neuroleptikasyndrom är extrapyramidala symptom. Det är därför man ska sätta ut medicinen eller minska den eller byta ut den så fort man ser sådana symtom. Det har man inte gjort här.I journalen den 16 november gör en ny läkare en anteckning. Han ifrågasätter att man ger Claudio Haldol. Han skriver att den ska tas bort för att undvika extrapyramidala biverkningar. Den 17 november görs ännu en anteckning i journalen - den här gången av ännu en ny läkare - en barnneurolog. I journalen ställer han frågan: Skulle det kunna handla om malignt neuroleptikasyndrom. Och nu sänker man faktiskt dosen Olanzapin.Men samma kväll är Claudio och agiterar, spottar och fräser och biter i sin hand. Strax före klockan nio på kvällen tar en jourläkare beslut om att Claudio ska tvångsinterneras med Olanzapin. 18 minuter senare blir Claudio okontaktbar. I journalen står det att han ligger helt utan tonus i kroppen - alltså att han är helt slapp i musklerna - tillståndet varar i 30 minuter. Och det här kommer hända fler gånger. I journalen kallar man det för frånvaroattacker.  - Ja det är ett tecken på att kroppen håller på att kollapsa ännu en gång. Han börjar närma sig slutet. Kroppen orkar inte med, den håller på att ge upp, säger psykiatrikern.De kommande dagarna får Claudio flera frånvaroattacker. Nu sätter man återigen in Haldol - det som man tidigare tog bort för att lindra biverkningarna. Claudio är i riktigt dåligt skick.  I journalen framgår det att han flera gånger har dödsångest och pendlar mellan gråt och uppgivenhet. Han ber personalen om hjälp att dö. Dagen efter är skicket så pass dåligt att han återigen skickas till Piva för att få fler elbehandlingar.- Vi trodde att Claudio skulle dö, berättar föräldrarna. Till sist trodde vi att Claudio kommer att dö här.Men elbehandlingen ger effekt. Så man fortsätter. Och efter ett tag kan Claudio skrivas ut från BUP och han kan flytta hem igen. Då har han varit på kliniken i nästan fem månader. Räknar man i journalen kan man se att under vårdtiden blev Claudio tvångsinjicerad 20 gånger.  Sammanlagt har han medicinerats med fyra olika neuroleptika. Fem gånger har han drabbats av det man i journalen beskriver som frånvaroattacker. 12 gånger har han spänts fast i bältessäng och sammanlagt har han genomgått 24 elbehandlingar.Utifrån journalen gör psykiatrikern bedömningen att Claudio inte alls är bipolär. Istället tror han att har ADHD och lidit av posttraumatisk stress av mobbningen. Att det var det som utlöste allt från början.   Hade han fått adekvat behandling, hade man tagit reda på mer om hans bakgrund, med mobbningen, hur det var i skolan, och inte gett honom en massa mediciner utan lyssnat på familjen. Då hade han varit utskriven inom någon månad tror jag. Han ligger två år efter när vad gäller skolgång nu. Han har fortfarande problem när han springer med sin arm som han sen tidigare hållit vikt in till kroppen. Jag tycker det är jätteallvarligt och jag tycker det visar på ett stort problem inte bara inom BUP utan inom psykiatrin överhuvudtaget att man använder neuroleptika för frikostigt och inte heller tar på allvar de här biverkningarna.Håkan Jarbin chefsöverläkare på BUP i Halland har med andra kollegor inom kåren legat på Läkemedelsverket om att införa nya riktlinjer vid förskrivning av neuroleptika till barn och ungdomar. Det de har sett är att det har slarvats med uppföljande kontroller. Den mest utsatta gruppen patienter, säger han, är de som flyttas runt mellan olika behandlingshem med täta läkarbyten. Här är det lätt att de viktiga uppföljande kontrollerna inte görs.    Det är en mycket viktig fråga. För det är rätt att de här barn- och unga som är omhändertagna får mer mediciner än andra barn, och det är ju helt rimligt eftersom de ofta har psykiska problem. Men den sköts nog mindre noga än andra barns medicinering och det är verkligen inte okej.I vinter börjar Läkemedelsverkets expertgrupp, där Håkan Jarbin ingår, arbetet med att ta fram de nya riktlinjerna. Det har tagit form, och tagit fart, och det är bra att det kommer från en myndighet, för det talar mer till verksamhetschefer och landstingsledning, och sen gäller det också att implementera dessa så att det verkligen kommer barnen till godo.  Kalibers siffror visar på en stor ökning av förskrivningen av neuroleptika till barn på BUP. Störst är ökningen hos barn mellan fem och nio år. Claudio var nära att dö när han vårdades på BUP. Nu är han tillbaka skolan. Nu bryr han sig inte om killarna som brukade vara taskiga. Och han är också börjat med fotbollen igen. Jag var inte så mycket medveten om vad som hände där på BUP, säger Claudio.Du har glömt mycket, eller? Alltså jag vet inte så mycket om det där. Pappa har berättat lite för jag vet inte så mycket. Sen ville jag inte veta mer. Jag vill inte veta mer.Reporter: Mikael FunkeResearch: Emilia MellbergProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Jag tror egentligen inte att jag någonsin har gillat Colin Nutley. Visst det finns något nostalgiskt sommarsvenskt över Änglagård, men ju fler av hans filmer jag ser desto mer inser jag att det inte är Colin Nutleys Änglagård som jag gillar utan just de nostalgiska tonerna från svensk sommar. Medicinen känns som ett ganska taskigt försök till att göra en film för kvinnor som dåliga komedier. Och på själva affischen känns det ju bra, stora svenska skådisar. Sen går det liksom bara utför, käpprätt åt helvete kan man säga. För säga vad man vill om Medicinen, den botade inte Colin Nutleys göra-mest-dåliga-filmer-hela-tiden-sjuk. //Anders Glöm inte att tipsa om filmer ni vill att vi snackar om och att följa oss på alla sociala medier! Här hittar ni oss! FACEBOOK! https://www.facebook.com/tveksamt INSTAGRAMhttps://www.instagram.com/tveksamtpodden/   Support us!

Jag tror egentligen inte att jag någonsin har gillat Colin Nutley. Visst det finns något nostalgiskt sommarsvenskt över Änglagård, men ju fler av hans filmer jag ser desto mer inser jag att det inte är Colin Nutleys Änglagård som jag gillar utan just de nostalgiska tonerna från svensk sommar. Medicinen känns som ett ganska taskigt försök till att göra en film för kvinnor som dåliga komedier. Och på själva affischen känns det ju bra, stora svenska skådisar. Sen går det... Läs Mer The post 74 - Medicinen appeared first on Tveksamt.

Ur innehållet: Ledarhunden Figo hjälteförklarad efter försök att rädda matte. Nytt äventyrsspel för mobilen passar både synskadade och seende. Kul men kanske mest för tjejer. Vi har tittat på filmen Medicinen. Vad vet du om Danmark? Fina priser i midsommartävlingen! Prenumerera gratis på www.skanestaltidning.se

Kaliber sänder en av förra årets mest uppmärksammade granskningar: Kriminalvårdens utvisningsresor. Reportaget som vann Guldspaden i kategorin bästa riksradio. Granskningen, som gjordes av Kalibers reportrar Markus Alfredsson och Sofia Boo, handlade om femstjärniga hotell och flygresor i businessklass för Kriminalvårdens personal. Men även om utvisade som fått lugnande tvångsinjektioner. Läs mer: Guldspade till Kaliber Här följer två utdrag av de båda programmen som sändes den 19 och 26 oktober 2014: – Så nu har jag precis tagit ett dopp i poolen på hotellet och här finns det solstolar och andra bekvämligheter. Den här historien börjar på ett lyxhotell i Dubai. Det var hit vi kom när vi började kontrollera vad statligt anställda tjänstemän gör efter att de lämnat av utvisade personer i till exempel Afghanistan eller Pakistan. – Trycker man på en knapp här så kommer det folk och passar upp på en, ger en drinkar eller vad man nu vill ha för något.  Det är här - på ett femstjärnigt hotell i Dubai - som de statligt anställda tjänstemännen vilar ut efter att de lämnat av utvisade personer. Och det är inte bara en natt, utan två eller tre. Och det är svenska skattebetalare som får stå för kostnaden. En statlig myndighet ska hantera skattemedel ansvarsfullt. Den här myndigheten har gjort lite som den vill. Vi har hört om dem på nyheterna, många gånger. De chartrade planen, lastade med människor som ska utvisas till länder som Irak eller Afghanistan. Det handlar om den svåraste formen av utvisningar. Människor som inte vill, men som ändå måste lämna Sverige. Som vägrar att åka, och som därför tvingas iväg med hjälp av bevakningspersonal. Sådana här svåra utvisningar sköts oftast av Kriminalvården. Det är Kriminalvården som planerar resorna och det är oftast deras personal som sitter med på flygplanen. Jag har tagit flyget till Arvidsjaur för att ta reda på mer om hur det går till när en utvisningsresa planeras. Den speciella enhet inom Kriminalvården som planerar och utför utvisningsresor, heter Kriminalvårdens Transporttjänst och här i Arvidsjaur finns det planeringskontor som planerar resorna. Härifrån beställs allt från de chartrade flygplanen, till hotell och flygbiljetter hem för personalen. Jag får träffa Hans Lagerlöf som är platschef för Transporttjänstens planering. – Så vi planerar allts resan och vi utför den också med främst egen personal, säger han. Bara under förra året planerade Kriminalvårdens Transporttjänst drygt 3 400 utvisningsresor. Det handlar till viss del om utvisningar av personer som begått brott, men den allra största delen handlar om människor som fått avslag på sina asylansökningar. Kriminalvårdens Transporttjänst får statliga pengar, öronmärkta för just sådana utvisningar. Och de resorna kostar allt mer. Förra året mer än 240 miljoner kronor. Drygt 20 miljoner mer än man först fått i anslag. Men samtidigt som resorna kostade mer så utvisade Transporttjänsten färre personer än året innan. Enligt Kriminalvården beror de ökade kostnaderna främst på vad de beskriver som fler svåra ärenden som kräver chartrade flygplan och mer bevakningspersonal. Vi kommer att återkomma till planeringen i Arvidsjaur. Först åker vi till Norrköping. Här ligger Kriminalvårdens huvudkontor. Vi är här eftersom vi har bett om att få ta del av handlingar som beskriver hur utvisningsresorna går till. Och vad det är som kostar pengar. – Om du för in  i datorn där så kan jag…plocka ut. Vi plockar ut reseräkningar och kvitton ur bruna pappkartonger. Det är ett stort material och vi väljer att titta på kostnader för de resor som enligt Kriminalvården är de dyraste, de som helt eller delvis genomförts med inhyrda - så kallade chartrade flygplan. Och när vi går igenom resplaner, kvitton och reseräkningar ser vi snart ett mönster. Efter att utvisningarna genomförts så åker personalen sällan direkt hem. Istället kan vi se att de stannar till vägen hem och tar in på hotell, på turistorter som Aten, Larnaca, Paris, Wien, Istanbul och Dubai. Inte bara en natt, utan även två eller tre. Jag står i lobbyn på det femstjärniga hotellet i Dubai. Här har Transporttjänstens personal bott två eller tre nätter efter utvisningar till länder som Afghanistan eller Pakistan. Jag har stämt träff med en av hotellets chefer, som visar mig runt i byggnaden. Vi går ut och sätter oss på terrassen. Här har man en unik utsikt över staden och de berömda skyskraporna får jag höra. Och det gör det här hotellet särskilt prestigefullt. Det är ett av stadens mest kända femstjärniga hotell säger chefen. – This is the hub of the Dubai. This is a keyplace. Nästan alla resor vi tittar på innehåller en hotellnatt för personalen på vägen hem, även de resor som görs till europeiska länder som Malta eller Italien. Men vi väljer att titta extra på de resor där personalen stannat utomlands längre än så. Vi hittar bara i vårt material ett 80-tal resor där personalen stannat kvar utomlands två eller till och med tre nätter efter att de lämnat av den utvisade. Ibland stannar de kvar på orten där personen avlämnats, men i de flesta fall åker personalen till ett annat land. Vi kan ta några exempel: * 18 personer tillbringar två nätter på hotell i Kairo efter utvisning till Burundi. Hotellnota: 28 354 kronor. * Tre hotellnätter i Dubai efter utvisning till Kabul. Tre personer, 13 235 kronor. Vi ser också flera exempel på resor där personalen efter utvisningen, åker tillbaka till Europa: * Två nätter spenderas på hotell i Larnaca på Cypern efter utvisningsresa till Kabul. Hotellet beskrivs av en svensk resebyrå som högklassigt boende direkt vid stranden. Hotellnotan: 28 personer två nätter,  46 822 kronor. Det är femstjärniga hotell i Kirgisiztan, Istanbul och Aten. Lyxhotell vid stranden i Gambia, och centralt belägna hotell i Wien och Paris -  och i Jordanien har man åkt sex mil med taxi, för att ta in på en resort vid döda havet. Men det är inte bara hotellnätterna och taxi som kostar pengar. Det handlar också om flygbiljetter för vi kan se att det ofta är Businessklass som gäller: * Businessklassflyg hem från Dubai för tre personer efter två nätter på hotell. Kostnad: 27 656 kronor per person. Totalt 82 968 konor enkel resa. Det handlar alltså om flera nätter på hotell på turistorter utomlands och dyra flygbiljetter hem, samtidigt som det handlar om en svensk myndighet. Så vad är det som gäller egentligen? Precis som alla andra myndigheter lyder Kriminalvården under myndighetsförordingen. De ska som det heter, hushålla väl med statens medel. Och precis som andra myndigheter har de en resepolicy. I den står det: att man inom Kriminalvården ska sträva efter ett kostnadseffektivt resande. Det handlar i flera fall om långa resor för personalen och de har lagstadgad rätt till vila mellan arbetspass. Men vi undrar varför personalen stannar utomlands två eller tre nätter i stället för att åka hem och vila och varför Kriminalvårdens Transporttjänst väljer dyra businessklassbiljetter hem. För att ta reda på mer läser vi de avtal som  gäller för Transporttjänstens personal, men där hittar vi ingen förklaring till personalens övernattningar. Vi ställer frågor till Kriminalvårdens Transporttjänst. Det vi får veta är att en stor del av tiden är betald arbetstid och att personalen får utlandstraktamente. Vi får också veta att det handlar om att personalen ska få vila efter sina arbetspass som ibland kan vara extremt långa. Men hur det kommer sig att all den här vilan tas ut i utlandet i stället för när personalen kommit hem, det är det ingen som kan ge oss svar på. Ingen kan säga hur, när eller vilka som beslutat att man ska arbeta på det sättet. I våras riktade Kriminalvårdens internrevision skarp kritik mot Transporttjänstens utrikesverksamhet, som de menar ”lever efter en egen regelstruktur med svag dokumenterad grund som inte stämmer överens med Kriminalvårdens resepolicy eller med statens regelverk.” Kriminalvårdens Transporttjänst följer alltså inte den resepolicy som Kriminalvården har utan har i stället under flera år haft sitt eget sätt att sköta utlandsresorna. Och vi får svar på varför vi sett flera flygresor hem i businessklass i vårt material. För till skillnad från Kriminalvårdens resepolicy,  så kan Transporttjänstens personal alltid åka hem i businessklass på resor som tar mer än tre timmar. Vi återvänder till planeringsenheten i Arvidsjaur. Jag frågar chefen Hans Lagerlöf om hur han ser på den ibland två eller tre nätter långa vilotiden utomlands. – Jag har respekt för att man tycker att det är mindre rimligt, att det till och med ibland är lite stötande. Vi åker till Kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping igen, och får träffa Claes Nöjd, som är ställföreträdande chef  för Kriminalvårdens Transporttjänst. Men Claes Nöjd vill inte svara på frågan om resorna är rimliga eller inte. – Det är ju det vi ser över nu. Vad är rimligt och hur ska det här göras. Utifrån att vi ska bedriva en effektiv verksamhet, vi ska ha en god arbetsmiljö och en hög säkerhet, säger Claes Nöjd. Han vill inte heller svara på frågan om han tycker det är rimligt att personal på en statlig myndighet flyger hem i businessklass från Dubai för 27 000 kronor per person. – Vad som är rimligt är att man ser över det här så att man får ett ordentligt regelverk som ska gälla för det här. En part som varit pådrivande i att se till att transporttjänstens personalen får åka businessklass är fackförbundet SEKO, som representerar majoriteten av de som jobbar med transporter inom Kriminalvården. Thomas Laséen som är sektionsordförande, ser det som en arbetsmiljöfråga och vill inte diskutera enskilda kostnader för biljetter. – Sett till helheten så har jag svårt att se att det inte skulle kunna vara motiverat med den här typen av beslut så att säga. - Men om man ser en enkel resa från Dubai kan ju kosta 27 000 kronor per person, det är ju väldigt mycket pengar... – Ja det är jättemycket pengar, men å andra sidan kan det vara så att det kostar ännu mer pengar i fall man skulle välja att köpa en annan typ av biljett. Vi är tillbaka i Dubai igen. – Ok nu sitter jag här i en ganska högljudd som ligger på bottenvåningen av det här hotellet som Kriminalvårdens Transporttjänst brukar ta in på. Det här är en bar vi känner igen. För när vi ville ta reda på vad personal som deltar vid Transporttjänstens utvisningsresor gör under sin utlandsvila, så började vi söka på sociala medier. Och där dyker baren i Dubai upp. På Facebook delar några med sig av upplevelser från jobbresor. Det är öppna Facebooksidor som vem som helst kan läsa. Vi ser bilder på svalkande drycker och lyxiga flygplatslounger avsedda för businessklassresenärer. Och i kommentarsfälten läser vi saker som: ”Ja då bär det snart av till Kabul, äntligen lite sol o värme!!!!!” ”Jag citerar en gammal kollegas svar på påståendet att vi har det bra. Bra och bra, jag vet inte om det är så jävla bra att kasa runt på fina marmorgolv och tjocka mattor och äta en jävla massa hummer och champagne och sådan skit.” Vi läser om karaokesång och fest på Cypern med kommentarer som: "Tack till alla er som gjorde tiden i Cypern så jävla bra" "Tack själv. Så kul var det längesen jag hade. Du är dessutom en utmärkt förfestfixare." Och vi ser bilder på vin, öl och bubbel, som följs av kommentarer som: ”En helt vanlig dag på jobbet” Bilder och kommentarer om alkohol och fest är något vi reagerar på. För även om tiden i utlandet är  till för att personalen ska vila, så är också en stor del av tiden betald arbetstid. Personalen är i beredskap och ska kunna sättas i tjänst när som helst. En person som har flera bilder på sin sida, säger att någon måste ha manipulerat bilder på hans Facebook utan att han märkt något. De andra säger att de inte minns de bilder och kommentarer vi frågar om. Eller att det är ok eftersom de varit lediga. Men när vi visar det vi sett på Facebook för ställföreträdande chefen Claes Nöjd, har han en annan inställning. – Ja att det låter ju självklart inte bra, det är ingenting som får förekomma. Det gäller ju det jag var inne på förut, man dricker inte alkohol under sin arbetstid. Efter vi sände granskningen i höstas har Kriminalvården infört nya regler för sina utvisningsresor. I en intervju efter programmet berättade generaldirektör Nils Öberg att billigaste resande nu ska vara utgångspunkten. - Och det jag vill nu att vi får fram, det är en ordning som innebär att vi reser som statliga tjänstemän så billigt som det bara överhuvudtaget går och när det inte går, ja, då fattar vi ett beslut om det, som vi motiverar och dokumenterar, så att det går att i efterhand förklara varför det billigaste alternativet inte var aktuellt i just det här fallet. Det är den stora förändringen tycker jag, sade Claes Öberg i december 2014. Vår andra granskning om svenska utvisningsresor handlar om något helt annat. Vi kunde visa hur utvisade personer fått lugnande injektioner under tvång: Det är en vinterkväll, på en mindre flygplats. Ett tiotal personer kliver in igenom säkerhetskontrollen. I kylan därute väntar ett plan. Det är ett chartrat flygplan, som ska åka söderut. Några av de som kliver igenom säkerhetskontrollen vill inte åka. De andra är där för att se till att de ändå åker. De är poliser och transportörer från Kriminalvården. Och en sjuksköterska. Hittills har allt gått lugnt till, men ombord på flygplanet, strax innan start, så vägrar en av passagerarna att sätta sig ner. Sjuksköterskan som är med uppfattar personen som ”aggressiv, utåtagerande och hotfull”. Han försöker inleda ett samtal, men upplever att ”situationen omöjliggör en vettig diskussion”. Han tar fram en spruta och injicerar den aggressiva personen med ett narkotikaklassat lugnande preparat. Efter en halvtimma har personen lugnat sig, och undrar vad det var för medicin som användes. Vid det laget är planet redan i luften. När människor som fått avslag på sin asylansökan utvisas från Sverige, så är ledorden för svenska myndigheter att det ska ske på humant och värdigt sätt. Ändå har det har länge cirkulerat påståenden om att det inte alltid gör det. Om att personer som utvisats fått mediciner mot sin vilja. I dagens Kaliber ska vi borra djupare i det här. Vi har fått ut dokument från Kriminalvården som visar hur det kan gå till vid utvisningar. Dokument som är skrivna av sjukvårdspersonal som varit med på planen. Det är kortfattade rapporter som vårdpersonal skickat till Kriminalvården, där de beskriver vad som hänt under en utvisning och vilka mediciner som använts. Det här är några situationer vi läser om: En person som förs ombord på ett flygplan ”protesterar kraftigt med både kropp, armar och ben” och spottas. Personalen sätter på skyddshjälm och huva och personen får en injektion med lugnande ”då /hens/hälsa påtagligt kan försämras av sitt destruktiva beteende”. Senare lugnar sig personen, och undrar vad det var för medicin som användes. Och det de skriver får oss att reagera. För även om svenska myndigheter har långtgående befogenheter vid utvisningar, så är tvångsinjektioner ett kapitel för sig. Påtvingade kroppsliga ingrepp, som det heter, är förbjudna i den svenska grundlagen. Det innebär att tvångsmedicinering är olagligt, med några få undantag för personer som är omhändertagna enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård eller Lagen om rättspsykiatrisk vård. Personer som inte står under tvångsvård måste klart och tydligt ge sitt medgivande till att få vård. Vi träffar Lars-Håkan Nilsson, som är läkare och medicinsk rådgivare på Kriminalvården. – Om någon blir väldigt utagerande på ett häkte så har våra kriminalvårdare rätt enligt fängelse- eller häkteslagen att lägga dem i bälte. Men vi får aldrig injicera någon mot någons vilja. Det är en klar skillnad mellan den typen av tvångsåtgärder och att ge medicin. Psykiatrisk tvångsvård är ett av de få tillfällen när du upphäver någons grundlagsskyddade rättigheter. Och det är väldigt angeläget att den ska vara tydlig. Men i de sjukvårdsrapporter vi begärt ut från Kriminalvårdens transporttjänst, kan vi läsa om just vård som skett under tvång vid utvisningar. Vi får rapporterna med ett förbehåll, och får därför inte berätta om uppgifter som skulle kunna avslöja vilka personerna är: En sjuksköterska blir kallad till en person som beskrivs som ”mycket uppvarvad och stökig”. Efter att ha pratat med läkaren så erbjuder sjuksköterskan personen medicin, som denne vägrar att ta emot. ”Injektion ges i höger lår då deporti ej är samarbetsvillig”. Vi har begärt ut alla sjukvårdsrapporter som skickats till Transporttjänsten mellan 2010 och 2014. Vi får rapporter från 33 utvisningsresor. Vi vet att vårdpersonal har hyrts in vid många fler tillfällen, men från de resorna finns det inga sjukvårdsrapporter, enligt Kriminalvården. Från 2013 och 2014 finns det inga rapporter alls. Men i de rapporter vi har, hittar vi sju tillfällen då lugnande injektioner getts till personer som varit våldsamma eller som bedömts riskera skada sig själv eller andra. Medicinen som getts är Stesolid. Det är en narkotikaklassad Bensodiazepin som bara får ges på ordination av läkare. I fyra av fallen framgår det tydligt att personerna inte gått med på behandlingen. I de andra tre står det att injektionerna getts i samband med att personer varit motsträviga, aggressiva eller hotfulla. Det  framgår inte att de accepterat injektionen. Vi frågar Anders Alexandersson som är jurist på inspektionen för vård och omsorg hur han ser på det tvång, som vi kan läsa om i rapporterna. – Det får inte finnas minsta tvekan om att man tvingar patienten i någon situation för då är det bara tvångslagarna som man kan använda sig av. Det finns ingen patient förrän personen säger att den vill ha den här behandlingen som stöd och hjälp och därför går det inte över huvud taget att ge en injektion till exempel bara för att lugna eller för att det är mer praktiskt att hantera personen. Det finns inget sådant lagstöd. Vi ringer upp en av de läkare som varit med på utvisningar och gett lugnande till personer som utvisats. I en sjukvårdsrapport som han har skrivit står det om en person som blir aggressiv ”och säger att /hen/ inte ska lämna landet levande. Bedömer det som en stor risk att /hen/ kan skada både sig själv och personal och sjukvårdspersonal. Ger en injektion 10 milligram Stesolid intramuskulärt”. Läkaren säger att han inte minns händelsen, men han berättar att om han har gett mediciner till personer som ska utvisas, mot deras vilja, så har det varit för att de inte kunnat ta hand om sig själva. Vi ser också att injektioner under tvång getts av en sjuksköterska. Vi har under flera veckors tid sökt honom via telefon, sms och mail, men han har inte gått att få tag på. Så här skriver en annan läkare, som gett en injektion med lugnande till en person som var belagd med fängsel och spotthuva, men som fortsatte med ”verbal aggressivitet”: ”Min tanke var att försöka komma överens om att /hen/ skulle vara lugn och slippa lugnas med en injektion. Det visade sig helt ogörligt och hen fick en injektion Stesolid 10 mg intramuskulärt”. Läkaren som gav den här injektionen är legitimerad överläkare. Uppdragen för Kriminalvården har gått genom hans privata företag. Och han bekräftar att den här injektionen gavs mot personens vilja. - Vad upplevde du dig ha för lagstöd för att göra det här? – Jag har inte gått in i några bestämmelser och själv liksom letat i juridiken. Men det finns ju så vitt jag har fått höra då bestämmelser som gör det möjligt att ingripa på ett sånt här sätt för att bevara flygsäkerheten. - Så vitt du fått höra, var har du fått höra det ifrån? – I samband med att jag började ta såna här uppdrag. Den här läkaren hänvisar till att uppdragsgivaren, alltså Kriminalvårdens Transporttjänst eller Gränspolisen sagt att man får göra så här om det gäller flygsäkerheten. Per Löwenberg är gruppchef på Rikskriminalpolisens centrala gränskontrollenhet. Han är den som har ansvar för polisens regelverk kring tvångsutvisningar. Han säger att han inte har känt till att det förekommit tvångsinjektioner vid utvisningar. – Det förvånar mig att det förekommer. Sedan kan jag inte svara på rak arm om det är korrekt eller inte, säger Per Löwenberg. Han säger att svenska polisen följer ett regelverk från EU:s gränskontrollsamarbete Frontex, och där står det att tvångsmedicinering med lugnande inte ska användas – men att det finns ett undantag: Nödsituationer ombord på ett flygplan då flygsäkerheten är hotad. Men det vi har läst i sjukvårdsrapporterna gäller inte bara tvångsinjektioner som skett när planet är i luften. Vi ser i vårt material även fall där tvångsinjektioner, enligt rapporterna skett på marken. I två av de fyra fallen där det tydligt framgår att personen inte har gått med på behandlingen, så ges injektionen innan ombordstigningen eller innan planet har lyft. Vi frågar Per Löwenberg om polisen kan hålla fast något så att vårdpersonal kan ge lugnande injektioner under tvång även på marken. – Ja. Och är du i en sådan fas att det här krävs, då blir det svårt för mig att bedöma om det är riktigt att verkställigheten ska genomföras. Enligt polisen är det alltså upp till läkaren att bedöma om de har laglig möjlighet att ge en injektion med tvång, medan läkaren vi hörde här tidigare säger att han fått information från sin uppdragsgivare, alltså Gränspolisen eller Kriminalvården, att man får ge injektioner med tvång, om det handlar om flygsäkerhet. Vi vill ställa frågor om tvångsinjektionerna till Claes Nöjd, ställföreträdande chef för Kriminalvårdens Transporttjänst. Men han vill inte uttala sig. Vi blir hänvisade till den medicinske rådgivaren på Kriminalvården, Lars-Håkan Nilsson. Han har inför vår intervju för första gången fått ta del av dokumenten där det står om tvångsinjiceringarna. Det är först när vi har velat tittat på sjukvårdsrapporterna som han har fått dem skickade till sig från transporttjänsten. Vi läser ett av exemplen, där tvångsinjiceringen skett på marken. – Detta är inte tillåtet. Om man ger någon en injektion med ett läkemedel mot någons vilja så är det enbart möjligt om det sker under psykiatrisk tvångsvård. - Vad tänker du gör nu när du har den informationen? – Vi måste be våra juridiska experter titta på det här. Kriminalvårdens medicinska rådgivare säger alltså att en del av det som vi kan läsa om i dokumenten inte är tillåtet och kanske till och med olagligt. Och att han inte känt till det här förrän nu. Så vem på myndigheten har då läst sjukvårdsrapporterna? Och varför har ingen reagerat? Vi får veta att rapporterna har skickats till Transporttjänstens planeringskontor i Arvidsjaur. Hans Lagerlöf är chef där sedan årsskiftet. – Och därefter har det gått till så tidigare att då har man satt den här rapporten i en pärm. Och där fanns stora brister naturligtvis . Att man tillräckligt har kommunicerat innehållet i de här rapporterna. Sjukvårdsrapporterna har alltså lästs av de som planerar resorna – sedan har de satts i en pärm. –  Vi kan väl bara konstatera att det här har varit en rejäl fläck och att vi borde ha skött det här betydligt bättre. Vi får en intervju med den nya chefen Johan Mellbring, som säger att Kriminalvården nu gjort en polisanmälan. – Att det har medicinerats utan klienters medgivande, har ju tydliggjorts för mig egentligen strax efter jag började, i och med att vi började bearbeta materialet som vi lämnade ut till er. Så då har det klarlagts att det här ser inte bra ut och sedan har vi undersökt det närmare och konstaterat att nu tycker vi det är dags att göra en polisanmälan. Det vi kan konstatera är att eftersom det är utan medgivande så är det inte enligt den lag som finns. - Vad tänker du om att det krävs någon utomstående för att ni ska kunna uppmärksamma sådana här brister? – Det är klart att vi som myndighet borde haft koll på det här tidigare. Enligt Johan Mellbring har Kriminalvården polisanmält 22 händelser, och det visar att vi inte har fått tillgång till alla sjukvårdsrapporter, trots att vi begärt det. Så tvångsinjektioner kan alltså ha inträffat vid fler tillfällen än vad vi kunnat se i vår granskning. Granskningen ledde alltså  till att Kriminalvården valde att polisanmäla och just nu pågår en förundersökning. Kriminalvården gjorde även en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som ännu inte kommit med något beslut. Reportrar: Markus Alfredsson markus.alfredsson@sverigesradio.se Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se Producent: Annika H Eriksson annika.h.eriksson@sverigesradio.se kaliber@sverigesradio.se

Svenska utvisningar ska ske under humana och värdiga former. Men i dagens Kaliber kan vi avslöja hur personer som utvisats drogats, mot sin vilja. Och ansvaret bollas runt. - Vi kan väl bara konstatera att det här har varit en rejäl fläck och att vi borde ha skött det här betydligt bättre, så är det. – Det är ju fall där det  uppenbarligen har skett handlingar som inte går att försvara lagligt sett. – Det är helt klart olagligt. Det är en vinterkväll, på en mindre flygplats. Ett tiotal personer kliver in igenom säkerhetskontrollen. I kylan därute väntar ett plan. Det är ett chartrat flygplan, som ska åka söderut. Några av de  som kliver igenom säkerhetskontrollen vill inte åka. De andra är där för att se till att de ändå åker. De är poliser och transportörer från Kriminalvården. Och en sjuksköterska. Hittills har allt gått lugnt till, men ombord på flygplanet, strax innan start, så vägrar en av passagerarna att sätta sig ner. Sjuksköterskan som är med uppfattar personen som ”aggressiv, utåtagerande och hotfull”. Han försöker inleda ett samtal, men upplever att ”situationen omöjliggör en vettig diskussion”. Han tar fram en spruta och injicerar den aggressiva personen med ett narkotikaklassat lugnande preparat. Efter en halvtimma har personen lugnat sig, och undrar vad det var för medicin som användes. Vid det laget är planet redan i luften. Du lyssnar på Kaliber i P1 och på andra delen i vår granskning av svenska utvisningsresor. När en person får avslag på sin ansökan om asyl så ska han eller hon lämna Sverige. I första hand ska detta ske frivilligt, men om den som ska utvisas vägrar så kan polisen tvinga personen ut ur landet. Polisen tar då ofta hjälp av Kriminalvårdens transporttjänst. För några månader sedan bestämde vi oss för att granska Kriminalvårdens transporttjänst. Vi hade hört att allt inte stod rätt till. Personer vi har varit i kontakt med har talat  om en ”myndighet i myndigheten”, som struntat i regler och riktlinjer och gjort lite som de vill. Förra veckan kunde vi berätta om hur personal som jobbar med utvisningar på transporttjänsten bott upp till tre nätter på lyxhotell utomlands efter utvisningarna och åkt hem med dyra businessklassbiljetter. Vi kunde också berätta om alkohol på arbetstid och om privata bonuskort. Kriminalvårdens generaldirektör, Nils Öberg, kommenterade vår rapportering i P4 Extra: – Ja det finns en hel del att säga. För det första delar jag och många andra inom Kriminalvården såklart den upprördhet som jag tror att en hel del människor utanför vår myndighet känner när de hör hur det kan gå till inom transportverksamheten. En hel del av det går helt enkelt inte att försvara. Idag ska vi berätta om något helt annat. När människor som fått avslag på sin asylansökan utvisas från Sverige, så är ledorden för svenska myndigheter att det ska ske på humant och värdigt sätt. Ändå har det har länge cirkulerat påståenden om att det inte alltid gör det. Om att personer som utvisats fått mediciner mot sin vilja. Så här lät det i P1-programmet Konflikt för fem år sedan: – Läkaren var ombord och personalen har sagt, vakterna och personalen har sagt, vi ska ge dem någon medicin de ska lugna ner sig. Och jag hörde detta själv. På telefon intervjuades personer som utvisats med ett specialchartrat plan till Irak. – Var lugn, därför att om du inte gör så, du får en spruta till Bagdad du ska sova ner dig. Flera personer berättade att de hotats med lugnande injektioner och om att de trodde sig ha fått lugnande medicin i maten. Läkaren som var med på planet uppgav för Konflikt att ingen skulle ha fått lugnande medicin mot sin vilja, och att det inte får förekomma. Ord stod mot ord. I dagens Kaliber ska vi borra djupare i det här. Vi har fått ut dokument från Kriminalvården som visar hur det kan gå till vid utvisningar. Dokument som är skrivna av sjukvårdspersonal som varit med på planen. Det är kortfattade rapporter som vårdpersonal skickat till Kriminalvården där de beskriver vad som hänt under en utvisning och vilka mediciner som använts. Det här är några situationer vi läser om: En person som förs ombord på ett flygplan ”protesterar kraftigt med både kropp, armar och ben” och spottas. Personalen sätter på skyddshjälm och huva och personen får en injektion med lugnande ”då /hens/hälsa påtagligt kan försämras av sitt destruktiva beteende”. Senare lugnar sig personen, och undrar vad det var för medicin som användes. En person blir aggressiv vid säkerhetskontrollen. Sjuksköterskan försöker få personen att ta medicin, men ”får sparkar och nekande till svar”, varpå sjuksköterskan ger personen en lugnande injektion. Så här skriver alltså vårdpersonal som har hyrts in av Kriminalvårdens transporttjänst för att medverka vid utvisningar. Och det de skriver får oss att reagera. För även om svenska myndigheter har långtgående befogenheter vid utvisningar, så är tvångsinjektioner ett kapitel för sig. Vi beger oss till Inspektionen för vård och omsorg, den myndighet som har tillsynsansvar för svensk sjukvård. Vi får träffa juristen Anders Alexandersson, som förklarar  att man i Sverige inte får medicinera någon mot dennes vilja om personen inte är satt under någon form av psykiatrisk tvångsvård. – Regeringsformen kräver att så fort det blir kroppsliga ingrepp så måste det också finnas lagstöd. Påtvingade kroppsliga ingrepp, som det heter, är förbjudna i den svenska grundlagen. Det innebär att tvångsmedicinering är olagligt, med några få undantag för personer som är omhändertagna enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård eller Lagen om rättspsykiatrisk vård. Personer som inte står under tvångsvård måste klart och tydligt ge sitt medgivande till att få vård, säger Anders Alexandersson. – Men får inte smyga in någon behandling utan Hälso- och Sjukvårdslagen kräver att man fullföljer all behandling med respekt för den enskildes intigritet och vilja. Det får inte vara på något sätt att man kränker individens självbestämmande utan klart och tydligt ange varför man behöver en behandling och hur behandlingen kommer att gå till och också kanske hur preparatet fungerar. En allmän information vad det kommer att innebära med en behandling helt enkelt. Sjukvårdspersonalen som är med vid utvisningarna har hyrts in av Kriminalvårdens transporttjänst. Vi undrar vad Kriminalvården har för befogenheter att vårda någon med tvång. Vi träffar Lars-Håkan Nilsson, som är läkare och medicinsk rådgivare på Kriminalvården. – Om någon blir väldigt utagerande på ett häkte så har våra kriminalvårdare rätt enligt fängelse- eller häkteslagen att lägga dem i bälte. Men vi får aldrig injicera någon mot någons vilja. Det är en klar skillnad mellan den typen av tvångsåtgärder och att ge medicin. - Tycker du att det är en rimlig lagstiftning? – Absolut. Tvångsvårdslagstiftning ska vara tydlig och tydligt avgränsbar. Psykiatrisk tvångsvård är ett av de få tillfällen när du upphäver någons grundlagsskyddade rättigheter. Och det är väldigt angeläget att den ska vara tydlig. I Sverige är det alltså olagligt att ge någon lugnande medicin mot dennes vilja, om personen inte är omhändertagen enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård eller Lagen om rättspsykiatrisk vård. Det säger både Inspektionen för vård och omsorgs jurist och Kriminalvårdens medicinska expert. Men i de sjukvårdsrapporter vi begärt ut från Kriminalvårdens transporttjänst, kan vi läsa om just vård som skett under tvång vid utvisningar. Vi får rapporterna med ett förbehåll, och får därför inte berätta om uppgifter som skulle kunna avslöja vilka personerna är. Vi får inte heller berätta vilket kön personerna har. Så här beskrivs några händelser: En sjuksköterska blir kallad till en person som beskrivs som ”mycket uppvarvad och stökig”. Efter att ha pratat med läkaren så erbjuder sjuksköterskan personen medicin, som denne vägrar att ta emot. ”Injektion ges i höger lår då deporti ej är samarbetsvillig”. En person blir aggressiv och hotfull och vägrar sätta sig ner. Sjuksköterskan erbjuder en tablett, men personen vägrar ta emot den. Sjuksköterskan ger då lugnande injektion. Senare, när planet har lyft, är personen enligt sjuksköterskan ”betydligt lugnare” och undrar vilken medicin det var som gavs. Vi har begärt ut alla sjukvårdsrapporter som skickats till Transporttjänsten mellan 2010 och 2014. Vi får rapporter från 33 utvisningsresor. Vi vet att vårdpersonal har hyrts in vid många fler tillfällen, men från de resorna finns det inga sjukvårdsrapporter, enligt Kriminalvården. Om det beror på att det aldrig skrivits några rapporter eller på att rapporterna försvunnit får vi aldrig reda på. Från 2013 och 2014 finns det inga rapporter alls. Men i de rapporter vi har, hittar vi sju tillfällen då lugnande injektioner getts till personer som varit våldsamma eller som bedömts riskera skada sig själv eller andra. Medicinen som getts är Stesolid. Det är en narkotikaklassad Bensodiazepin som bara får ges på ordination av läkare. I fyra av fallen framgår det tydligt att personerna inte gått med på behandlingen. I de andra tre står det att injektionerna getts i samband med att personer varit motsträviga, aggressiva eller hotfulla. Det  framgår inte att de accepterat injektionen Vid ett tillfälle får en person som beskrivs som aggressiv och som belagts med fängsel, en injektion efter att personen vägrat kliva ombord bussen till planet, en annan person får en injektion ombord på en buss till ett plan. Och i ett fall får en person en injektion Stesolid efter att ha bönat och bett om att få slippa följa med och dunkat sitt huvud i ett betonggolv. - Men om en människa är väldigt upprörd och det handlar om personer som ska utvisas, finns det inte en mening med att man kanske behöver lugna den personen då så att den inte kommer till skada för sig själv eller andra? – Ja, men då måste det ske helt med patientens egen, eller personens egen medverkan. Vi frågar Anders Alexandersson som är jurist på inspektionen för vård och omsorg hur han ser på det tvång, som vi kan läsa om i rapporterna. Han säger att den här typen av vård endast får ges när personer är inskrivna för tvångsvård vid en landstingsdriven vårdinrättning. Annars måste personen tydligt gå med på det. – Det får inte finnas minsta tvekan om att man tvingar patienten i någon situation för då är det bara tvångslagarna som man kan använda sig av. Det finns ingen patient förrän personen säger att den vill ha den här behandlingen som stöd och hjälp och därför går det inte över huvud taget att ge en injektion till exempel bara för att lugna eller för att det är mer praktiskt att hantera personen. Det finns inget sådant lagstöd. - Är det OK att ge en injektion, Stesolid då, och sedan efteråt berätta att ”nu har du fått det här och jag gav dig det för att du var upprörd” till exempel? – Det går inte alls. Det är helt klart olagligt. Vi ringer upp en av de läkare som varit med på utvisningar och gett lugnande till personer som utvisats. I en sjukvårdsrapport som han har skrivit står det om en person som blir aggressiv ”och säger att /hen/ inte ska lämna landet levande. Bedömer det som en stor risk att /hen/ kan skada både sig själv och personal och sjukvårdspersonal. Ger en injektion 10 milligram Stesolid intramuskulärt”. Läkaren säger att han inte minns händelsen, men han berättar att om han har gett mediciner till personer som ska utvisas, mot deras vilja, så har det varit för att de inte kunnat ta hand om sig själva. Det är för deras egen skull, säger han, för att det inte ska skada sig själva. Ungefär som på psykmottagningen. Vi ser också att injektioner under tvång getts av en sjuksköterska. Vi har under flera veckors tid sökt honom via telefon, sms och mail, men han har inte gått att få tag på. Så här skriver en annan läkare, som gett en injektion med lugnande till en person som var belagd med fängsel och spotthuva, men som fortsatte med ”verbal aggressivitet”: ”Min tanke var att försöka komma överens om att hen skulle vara lugn och slippa lugnas med en injektion. Det visade sig helt ogörligt och hen fick en injektion Stesolid 10 mg intramuskulärt”. Läkaren som gav den här injektionen är legitimerad överläkare. Uppdragen för Kriminalvården har gått genom hans privata företag. Och han bekräftar att den här injektionen gavs mot personens vilja. - Vad upplevde du dig ha för lagstöd för att göra det här? – Jag har inte gått in i några bestämmelser och själv liksom letat i juridiken. Men det finns ju så vitt jag har fått höra då bestämmelser som gör det möjligt att ingripa på ett sånt här sätt för att bevara flygsäkerheten. - Så vitt du fått höra, var har du fått höra det ifrån? – I samband med att jag började ta såna här uppdrag. - Men här handlar det ju om en person som redan har spotthuva på sig och som har fängsel på sig….. – Men det är ju också samtidigt en situation med potentiell upploppsutveckling i planet. – Vad är det som gör att det är en potentiell upploppsutveckling? – De andra…och de andra som ska avvisas sitter inte så långt ifrån och de pratar ju med varandra mellan sätena och sådär. - Vad sa de till varandra då? – De pratade ju arabiska, så det vet ju inte jag sådär ordagrant. Men utifrån det som tolkarna hör som framkom det där. - Okej, och vad var det som framkom? – De blev upprörda, tog parti för den här /personen/ och mot Kriminalvården och polisen och den svenska staten över huvud taget. Efter ett tag lägger läkaren på luren, innan vi hunnit ställa alla våra frågor. Den här läkaren hänvisar till att uppdragsgivaren, alltså Kriminalvårdens Transporttjänst eller Gränspolisen sagt att man får göra så här om det gäller flygsäkerheten. Och Luftfartslagen ger befälhavare på svenska flygplan befogenheter att, beroende på omständigheterna, utöva eller sanktionera våld för att garantera flygsäkerheten. Vi undrar vad det innebär, och kontaktar Transportstyrelsen, Luftfartsverket och Svensk pilotförening, men vi får inga svar på om det även gäller tvångsinjektioner. Kriminalvårdens transporttjänst utför alltså utvisningsresorna på uppdrag av gränspolisen, vars personal också kan följa med på resorna. Per Löwenberg är gruppchef på Rikskriminalpolisens centrala gränskontrollenhet. Han är den som har ansvar för polisens regelverk kring tvångsutvisningar. Han säger att han inte har känt till att det förekommit tvångsinjektioner vid utvisningar. – Om det är så att det har förekommit sådant så är det för mig helt nytt. Jag har inte hört talas om det. Och det förvånar mig att det förekommer. Sedan kan jag inte svara på rak arm om det är korrekt eller inte. Per Löwenberg  säger att svenska polisen följer ett regelverk från EU:s gränskontrollsamarbete Frontex, och där står det att tvångsmedicinering med lugnande inte ska användas – men att det finns ett undantag. Nödsituationer ombord på ett flygplan då flygsäkerheten är hotad. – Jag vet inte om det förekommer och i vilken form och vilka situationer det sker. Det är ju sannolikt så att, mot någons vilja, är sannolikt mycket tveksamt, om man ser till lagen, om man kan göra det här över huvud taget, men helt förbjudet i våra föreskrifter det är det inte. Per Löwenberg betonar att det är läkaren som är med vid utvisningen som är den som fattar beslut om någon ska få en injektion med tvång eller inte. Och om läkaren har beslutat om en tvångsinjektion, då ska polisen hjälpa till. – Bedömer läkaren då att det här krävs för att personens säkerhet och hälsa då inte ska äventyras så bedömer jag att bevakningspersonalen ska se till att läkarens anvisningar efterlevs. - Det kan innebära att ni till exempel skulle kunna hålla fast någon för att läkaren ska kunna ge en injektion då? – Ja. Per Löwenberg säger att det handlar om flygsäkerhet. Men det vi har läst i sjukvårdsrapporterna gäller inte bara tvångsinjektioner som skett när planet är i luften. Vi ser i vårt material även fall där tvångsinjektioner, enligt rapporterna skett på marken. I två av de fyra fallen där det tydligt framgår att personen inte har gått med på behandlingen så ges injektionen innan ombordstigningen eller innan planet har lyft. Vi frågar Per Löwenberg om polisen kan hålla fast något så att vårdpersonal kan ge lugnande injektioner under tvång även på marken. – Ja. Och är du i en sådan fas att det här krävs, då blir det svårt för mig att bedöma om det är riktigt att verkställigheten ska genomföras. Det här gäller alltså polisens möjlighet att hålla fast en person som ska få en injektion. Om läkaren sedan gör rätt i att faktiskt ge injektionen, det kan Per Löwenberg inte uttala sig om. – Om läkaren har en möjlighet eller inte det måste ju läkaren själv ha ansvar för. Enligt polisen är det alltså upp till läkaren att bedöma om de har laglig möjlighet att ge en injektion med tvång, medan läkaren vi hörde här tidigare säger att han fått information från sin uppdragsgivare, alltså Gränspolisen eller Kriminalvården, att man får ge injektioner med tvång, om det handlar om flygsäkerhet. Vi vill ställa frågor om tvångsinjektionerna till Claes Nöjd, ställföreträdande chef för Kriminalvårdens Transporttjänst. Men han vill inte uttala sig. – Jag tänker ingenting runtomkring det. Utan det är nya uppgifter även för min del, men alltså det är frågor ni får ta med vår sjukvårdsansvarig inom Kriminalvården för jag kan inte de här områdena. Vi blir hänvisade till den medicinske rådgivaren på Kriminalvården, Lars-Håkan Nilsson. - Om vi läser här då… Han har inför vår intervju för första gången fått ta del av dokumenten där det står om tvångsinjiceringarna. Det är först när vi har velat tittat på sjukvårdsrapporterna som han har fått dem skickade till sig från transporttjänsten. Vi läser ett av exemplen, där tvångsinjiceringen skett på marken. – Detta är inte tillåtet. Om man ger någon en injektion med ett läkemedel mot någons vilja så är det enbart möjligt om det sker under psykiatrisk tvångsvård. - Vad tänker du gör nu när du har den informationen? – Vi måste be våra juridiska experter titta på det här. - Kommer ni underrätta inspektionen för vård och omsorg? – Ja, eftersom det inte är en patientsäkerhetsfråga så tycker jag inte att inspektionen för vård och omsorg är rätt instans. - Vilken är rätt instans? – Ja, det är i så fall tingsrätten. - Du menar att man ska se det som brottsliga handlingar och inte som en patientsäkerhetsfråga? – Ja, när det gäller injektioner mot någons vilja så ser jag det på det sättet ja. Kriminalvårdens medicinska rådgivare säger alltså att en del av det som vi kan läsa om i dokumenten inte är tillåtet och kanske till och med olagligt. Och att han inte känt till det här förrän nu. Han berättar också att det var först för några år sedan som den medicinska ledningen blev medveten om att Transporttjänsten hyrde in sjukvårdspersonal. När han då började leta kunde han varken hitta avtal eller journaler, berättar han. Därför kan han idag inte svara på vem det egentligen är som har haft det övergripande ansvaret för de behandlingar som skett under resorna. – Det vet vi inte, vi har försökt få tag i avtal. Vi vet ingenting. - Det låter inte bra. – Nej, det är inte bra. Under många år har Kriminalvårdens transporttjänst alltså hyrt in läkare och sjuksköterskor för att medverka vid utvisningar, utan att myndighetens medicinska experter känt till det. Nu gör de det, och får de journaler skickade till sig, som de medicinskt sakkunniga kan granska, berättar Lars-Håkan Nilsson. Men sjukvårdsrapporterna om tvångsinjiceringar har de inte känt till förrän nu. Så vem på myndigheten har då läst sjukvårdsrapporterna? Och varför har ingen reagerat? Vi får veta att rapporterna har skickats till Transporttjänstens planeringskontor i Arvidsjaur. Det är i Arvidsjaur som utvisningsresorna planeras, flygplan och hotell bokas, och sjukvårdspersonal hyrs in. Hans Lagerlöf är chef där sedan årsskiftet. – Sedan man har verkställt ett utrikesuppdrag så skriver ju medverkande sjukvårdspersonal en rapport och den rapporten skickas till den planerare som planerat resan. Och därefter har det gått till så tidigare att då har man satt den här rapporten i en pärm. Och där fanns stora brister naturligtvis . Att man tillräckligt har kommunicerat innehållet i de här rapporterna. Sjukvårdsrapporterna har alltså lästs av de som planerar resorna – sedan har de satts i en pärm. Att personalen inte har reagerat på innehållet tror Hans Lagerlöf kan ha att göra med att personalen inte har medicinsk kompetens. Han tycker att det funnits stora brister i hur de här frågorna har skötts. –  Vi kan väl bara konstatera att det här har varit en rejäl fläck och att vi borde ha skött det här betydligt bättre. I dagens Kaliber har vi kunnat visa hur personer som utvisats från Sverige har fått lugnande injektioner mot sin vilja och hur ansvaret för att det sker bollas runt mellan de inblandade Samtidigt säger Kriminalvårdens medicinska ledning att de varit ovetande om tvångsinjektionerna fram tills att vi på Kaliber började granska det här. Lars-Håkan Nilsson, medicinsk rådgivare på Kriminalvården, utesluter inte att polisanmäla händelserna. – Det är ju fall där det uppenbarligen skett handlingar som inte går att försvara lagligt sett. Det var här det var tänkt att det här reportaget skulle sluta. Men så i torsdags kväll, precis när vi var klara med programmet,  så fick vi veta att transporttjänsten nu vill kommentera våra uppgifter. Vi får en intervju med den nya chefen Johan Mellbring, som säger att Kriminalvården nu gjort en polisanmälan. – Att det har medicinerats utan klienters medgivande, har ju tydliggjorts för mig egentligen strax efter jag började, i och med att vi började bearbeta materialet som vi lämnade ut till er. Så då har det klarlagts att det här ser inte bra ut och sedan har vi undersökt det närmare och konstaterat att nu tycker vi det är dags att göra en polisanmälan. Det finns ett antal exempel i de sjukvårdsrapporter som ni tagit del av där vi ser att det är helt oacceptabelt på det sätt som det beskrivs i sjukvårdrapporterna. - Vad tänker ni att det kan röra sig om för typ av brott? – Jag vill inte spekulera i någon brottsrubricering, eftersom jag själv inte är juridisk expertis, men det vi kan konstatera är att eftersom det är utan medgivande så är det inte enligt den lag som finns. - Vad tänker du om att det krävs någon utomstående för att ni ska kunna uppmärksamma sådana här brister? – Det är klart att vi som myndighet borde haft koll på det här tidigare. Enligt Johan Mellbring har Kriminalvården polisanmält 22 händelser, och det visar att vi inte har fått tillgång till alla sjukvårdsrapporter, trots att vi begärt det. Så tvångsinjektioner kan alltså ha inträffat vid fler tillfällen än vad vi kunnat se i vår granskning. Reportrar: Markus Alfredsson markus.alfredsson@sverigesradio.se Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se Producent: Annika H Eriksson annika.h.eriksson@sverigesradio.se kaliber@sverigesradio.se

Håll i hatten för här kommer podcastens 10:e avsnitt för säsongen. I detta lite kortare avsnitt pratar vi bl.a. om Turist, Medicinen, Play, De ofrivilliga, Oculus, Houdini och Quick Draw.

Martin Degrell och Per Perstrand rapporterar från årets filmdagar i Malmö 26–28 augusti. De diskuterar de bland annat Ella Lemhagens filmatisering av Pojken med guldbyxorna, Alexandra Dahlströms All We Have Is Now, Anton Corbijns A Most Wanted Man, Colin Nutleys och Helena Bergströms senaste film Medicinen, Dardennes Två dagar, en natt och Nick Cave-rullen 20,000 Days on Earth.

Kino har besökt en hemlig filmvisning i Iran och pratat med den ryska regissören Natalia Mesjtjaninova som spelade in två versioner av sin film, en med svordomar och en utan. Dessutom handlar det om Colin Nutleys nya film Medicinen och Venedigs filmfestival. I Iran hade en viss regissör stora problem var han skulle ställa kameran i rummet för inte avslöja att kvinnan han filmade inte bar huvudduk. I Ryssland spelade  Natalia Mesjtjaninova in sin nya film ”Fabriken Hoppet” i två versioner, en med och en utan svordomar på ljudspåret, en relevant åtgärd skulle det visa sig eftersom det sedan den 1 juli 2014 är förbjudet att svära i rysk film. Hör mer i veckans Kino om vad filmcensuren får för konsekvenser i praktiken. Dessutom får vi besök av Helena Bergström och Colin Nutley som gjort film av chic lit-romanen Medicinen av Hans Koppel. Helena Bergström spelar ett slags  svensk Bridget Jones i damtidningsmiljö med Ewa Fröling som chefredaktören från helvetet. Möjligen inspirerad av Anna Wintour, legendariskt ondskefull damtidningslegend, skildrad både i dokumentären ”The September Issue” och som fiktion i ”Djävulen bär Prada”. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Nina Asarnoj

Patrik och Viktor är på plats på Malmö Filmdagar och summar första dagen som inkluderar filmerna 20.000 Days on Earth, '71, A Most Wanted Man, Medicinen och Tusen bitar.

Ohämmat livsnjuteri i Provence och Vaxholm! Jazzig Stenmark-polska! Raj-raj och mexikanska partaj! Ja, det är några ledord för det som händer när Ola, loppisaficionado och basist i stenhårda rockbandet Massgrav shoppar vinylavfall för 50 pix.

I Nytt från Medicinen rapporterar Rolf Söderberg från en operationsteater vid sjukhuset Nya Kina i Shanghai, där akupunktur används som bedövning vid en operation av en 39-årig man med allvarligt magsår. Inbjudna nordiska journalister följer operationen av den vakna och leende patienten bakom en glasruta. Sänt: 1972-12-17

Vi byder lytterne velkommen til den første udsendelse med titlen Alternativ. Udsendelsen hvor vi gennemgår "de alternative" værktøjer til at få det bedre - med sig selv og sin sclerose. Lær værten, Janne Juul Hansen, at kende og hør hvorfor Janne har valgt at blive zoneterapeut, som et slags modsvar til hendes MS-diagnose. Medicinen blev valgt fra og nye tankemåder kom i fokus. Nu kan du få et indblik i hendes verden og de fremtidige udsendelser.

I ett hus utanför Kungsbacka bor Malin Johansson. 2007 drabbades hon av Multipel Skleros. När hon sen kom till sjukhuset med svåra balansrubbningar och stor trötthet nekades hon de mediciner som med stor framgång har fått många MS patienter tillbaka i arbete. Medicinen var för dyr, konstaterade läkarna. Trettio minuter med bil därifrån jobbar Jan Lycke. Han är docent och överläkare på Sahlgrenska sjukhuset. På Sahlgrenska har man sen 2007 stoppat samma mediciner två gånger på grund av det ekonomiska trycket på sjukhuset. Det finns oändliga behov men ändliga resurser. Samtidigt som den medicinska utvecklingen hela tiden går framåt och skapar nya möjligheter kommer möjligheterna också med kostnader som måste finansieras. Prioriteringar i vården har blivit den mest brännande frågan - men politikerna duckar. Det är känsligt att ställa grupper mot varandra och neka sjuka deras mediciner. Men prioriteringar måste ändå göras och görs också; på sjukhusen, i vardagen, men utan insyn och debatt. Jan Lycke vill ha tydligare riktlinjer från politikerna. Men hittills har han mötts med tystnad. Det svåra valet handlar idag om osynliga prioriteringar och dolda val inom vården.