Podcast appearances and mentions of ulla britt

Program på tema kreativitet och andlighet. Bland annat gästas vi av musikern Peter Attila Mitró från fontänhuset Sköndal. Vår kära vän och kollega Ulla-Britt som har en canserdiagnos och som vi bedrivit redaktion med från sjuksängen och hemma i hennes lägenhet under hösten och våren kom och var med oss på plats igen. Vilken fantastisk lycka! Vi på redaktionen har spånat på olika saker att framföra på temat kreativitet och andlighet. Lily-Ann berättar om hur hon i sin sorgeprocess efter hennes bortgångne livskamrat Gunnar använder sång och kreativitet. Marie berättar om hur hon alltid gillar att visar upp jackor hon gjort av gamla påslakan. Vi har även recenserat teaterpjäsen Effekten som våra medlemmar var och tittade på på Stadsteatern i tisdags kväll. Sen har vi mera sång, anonym radiobalett och till och med lekar. Allting under fantastisk Ledning av Kattis! Så lyssna och njut!

Möt botanisten Ulla-Britt Andersson en aprilmorgon med veronikor, vårstjärnor, vårlök och flera ljudliga växtfynd i Vickleby på Öland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Från direktsändningen av Naturmorgon i P1 den 8 april 2023.

David Druid minns nostalgiska ljud! Prata inte med Margret Atladottir om du är en 80-årig Ulla-Britt. Pensionärsstories! Godtar Sveriges vårdpersonal Davids ursäkt efter gårdagen? Linus Lindahl från P3 Krim om den svarta svanen i Danmark. Marcus och Martinus är nu mer ständigt aktuella, kanske även mer svenska än norska? Matilda Rånge på P3 Nyheter om dödsfallen på Northvolt och prinsessan Madeleines flytt till Sverige - med Chris O'Neill! Flera pinsamma saker i det obekväma falska lilla hålet! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: David Druid och Margret Atladottir.

Hoy conoceremos la tormentosa vida de la vocalista de Roxette, Gun-Marie Fredriksson, que tiene apellido de móvil con tapita. La pequeña Marie nació el 5 de mayo de 1958 en Össjö (eójja), un pueblecito con muchos alces, osos, linces, tigres siberianos y leopardo de las nieves, que los niños allí en vez de maiz pa las palomas, llevan solomillos de dos kilos. De familia muy humilde, Marie era la más pequeña de 5 hermanos: Inga-Stina, Anna-Lisa, Ulla-Britt y Sven-Arne, pero no puedo asegurar sin son los nombres de los niños, de las mascotas o de las herramientas que se compró el padre en el Aldi. Sus padres fueron Inez Dagmar Hoffer, granjera y hastarpapo de tó, y Charles Gösta Fredriksson, granjero que se bebía hasta el ron Almirante del Mercadona. Marie le tenía más miedo al padre que Espartaco Santoni al “que hable ahora o calle para siempre” de las bodas a las que iba. En 1962, cuando Marie tenía 4 años, una “mala racha económica” (“Me bebo hasta el vino del IKEA” en sueco) hizo perder a la familia la granja que administraba su padre. Así que tuvieron que mudarse a Östra Ljungby (Ostra Junbí). Su madre encontró trabajo en una fábrica a unos pocos km, porque no la había más lejos, y su padre encontró trabajo de cartero y se llevaba a Marie al trabajo, porque alguien tenía que repartir las cartas. Cuando tenía 7 años, su hermana mayor hizo con el coche un James Dean, que llegaron los dientes a San Petersburgo. Esta tragedia la marcó mucho, pero por suerte al padre le gustaba cantar y eso despertó en una pequeña Marie la curiosidad por la música, el ibuprofeno de las penas. A los 8 años formó su primera banda en el colegio usando un pito de sereno, una olla, y un gato mosqueao que hacía de Yoko ONO. Al padre le dio pena y le alquiló un piano, cosa que agradeció mucho el vecino de abajo. Luego le compró un piano al que le faltaban algunas octavas de la marca Schimmel, que eso costaba como una tableta de turrón de chocolate Suchard. Lo de que le faltaran las octavas la ayudó a aprender de oído. Eso y que tenía talento, que a mí me ponen un piano afinao y yo como mucho, me hago un selfie. Marie sufrió bullying en el colegio, que había que asegurar una infancia de mierda para ser una gran estrella. Así que cuando tenía 17 años se fue a estudiar música a la Universidad Fridhem de Svalöv (Frídemdosvalóf). Allí su novio le presentó a Per Gessle y de ahí al éxito el camino se llamó Roxette, que estuvieron 33 años cotizando. En 1984 se casó con el cantante sueco Mikael Bolyos (Míkael Boliós) con quien tuvo dos hijos y que estuvo a su lado en los momentos más duros, incluso cuando movía el edredón después de peerse. En esta época ya tenía el pelo como el rubio de Locomía, tenía los hombros como Demi Moore en la Teniene O´Neal y las paletas que ahí no le cabía un paluego, le cabía un “palasemanaqueviene”, que se arregló ya de mayó con un poquito de Pegoland. Durante un tiempo, Marie se sintió un poco sobrepasada por el éxito, pero es que la gachí no dejaba ná pa nadie, cantaba en solitario, cantaba en Roxette, hacía giras con uno, con otro, que parecía que le habían dicho que tenía que trabajar hasta los 67. El 11 de septiembre de 2002, a Marié le dio un escalofrío cuando se estaba duchando y se resbaló, golpeándose tan fuerte en la cabeza con el borde del bidé, que se le quedó el cráneo como una plantilla de los ríos de España con tó sus afluentes. La llevaron corriendo a la clínica Quirón, pero como allí no cogían a los de Adeslas, se tuvieron que ir al Virgen del Rocío, y menos mal, porque lo de menos fue la brecha, debajo del casco tenía un “quiste” como una cuña de chocolate. Pero los médicos fueron mu profesionales, se lo rasparon como si se estuvieran comiendo un buey de mar y luego le echaron una mihita de Sanitol pa asegurarse. Marie perdió la capacidad de leer y cantar, por lo que tuvo que estar dos años a saco con el Micho. En 2007, que ya se encontraba ella más repuestita, regresó a los escenarios como solista y en 2011 con Roxette, empezando una gira mundial que duró hasta 2012. Ya estaba cogiendo carrerilla y en 2016 quería hacer otra gira mundial por el 30 aniversario del dúo, pero le dijeron los médico: “AMO A CALMARNO” Desgraciadamente, el 9 de diciembre de 2019, con 61 años, Gun-Marie Fredriksson se quedó durmiendo en su coche, aunque ustedes siempre podrán recordarla cada vez que se crucen con un gato mosqueado que canta como Yoko Ono o vean el precio del turrón de chocolate Suchard.

Redan på femtiotalet stod det klart att Ulla-Britt skulle in i frisöryrket och efter en liten omväg i en dansorkester kan hon idag titulera sig sjufaldig vinnare i frisör-SM samt mamma till några av branschens bästa frisörer. I årets sista sommarprat tar Ulla-Britt med dig till en tid då hårfönen absolut inte var ett självklart inslag på salongen men vi tar stannar även till i Japan, Moskva och sjuttiotalets New York - Välkomna!Denna podd ges ut av Frisörföretagarna.

Sommaravslutning, inspelat på Reimers holme, med vackert väder och sommarstämning. Programmet bjuder bland annat på tips på vad man kan göra i Stockholms omnejder under sommaren, vilka glassar som är godast, vilka bad som är trevligast. Sen frågar vi oss själva om vi känner hets inför att hitta på saker på sommaren eller om vi rent av har haft sommardepression. Vår reporter Ellinor som älskar 60 och 70-talet med det mesta av vad det innebar har gjort en intervju med Ulla-Britt som var ung på den tiden för att se om hon romantiserat bilden i sin fantasi och hur det var att leva med psykisk ohälsa då. Idamo sjunger från sin nya skiva och Julia sångdebuterar. Vi bjuder även på poesi och riktigt somriga låtar. Så lyssna och njut!

Skådespelerskan Ulla-Britt ”Ubi” Boström var tre år gammal då vinterkriget bröt ut och åtta år då freden äntligen kom i september 1944. Familjen Boström och drygt 7 000 andra invånare i Porkala-området fick tio dagar på sig att packa ihop sina hem och sina liv, då området skulle bli en sovjetisk militärbas. Trots krig, evakuering och fattigdom hade hon en lycklig barndom. Hon lärde sig att drömma och att ta tillvara varje stund av lycka och att med hjälp av konsten fly verkligheten. Med den parallella verkligheten har hon sedan jobbat ett helt liv, som skådespelerska. Redaktör: Thomas Lundin, Parad Media

Kvarteret är en serie i tre delar, om människor i Malmö-huset Östergård genom hundra år. Från arbetarbostäder till bostadsrätter, via slum och missbruk. 1917-1968: Om kampen för ett anständigt hem. 1932 dör ett spädbarn på en spårvagn i Malmö. Spårvagnschauffören vill inte köra vidare, och mamman tvingas gå de tre kilometrarna till sjukhuset med sitt döda barn i famnen. Familjen får köpa en enkel kista från kommunen på avbetalning. När skulden är betald flyttar de in i en etta i kvarteret Östergård-Österhus i Malmö. Ett år senare föds deras son Bengt, i kökssoffan där. Där börjar historien om Bengt - en av flera historier som bildar stommen i Kvarteret, en dokumentär radioföljetong som sträcker sig över ett sekel och berättar historien om ett hus, om ett samhälle, och om drömmen om ett bättre liv. Första avsnittet handlar om att växa upp i en stadsdel med dåligt rykte, och vad som händer när huset där du bor får sämre och sämre standard, samtidigt som omgivningen får det bättre. Vi träffar bland annat Ulla-Britt som kämpar för sin sjuka mamma och sig själv, och Bengt vars föräldrar kommer till en punkt där de beslutar sig för att de aldrig ska vara fattiga mer. Medverkande i programmet: Robert Hjalmarsson, Susanne Ekstrand, Catharina Stuhre, Ulla-Britt Fohrman, Bengt Janshagen, Anette Ahlgren, Lajla Kronqvist, Stig Jönsson och Bodil Nilsson. Alla berättelser och historisk bakgrund finns också samlade på hemsidan för programserien: www.kvarteret.org Avsnitt 2: "Vi hade inte klarat oss utan varandra"   Kvarteret produceras av Umami Produktion Programledare och producent: Fredrik Pålsson I redaktionen: Johan Joelsson, Lisa Karinsdotter Pålsson och Lisen Däldborg Research: Redaktionen samt Klaus Olsen och Ingrid Nilsson Ljudteknik och ljudmix: Johan Chandorkar Signatur: "Drömsekvens" av RÅÅ från albumet "Skånes Järnvägar"

Huset som Uno Grubb idag bor i kallas Grubbsbacken. Det ligger alldeles ovanför affären mitt i byn. Där har Uno och hans fru Ulla-Britt bott sedan 1974. Hans svärföräldrar Albert och Mary Eriksson drev ICA-affären och bodde från början i våningen ovanför affären. Han föddes 1944 och är uppväxt på Lövön, en holme i Storsjön… Läs mer »

Idag ska ni få höra två avsnitt ur Fountain House Stockholms podcast "Måste våga podda om det". Det första handlar om medicinering och i det andra berättar Gunbritt Holm sin personliga historia. Först ut alltså Hannes och Ulla Britt som talar om medicinering. Hur känns det att tvingas gå på mediciner, vilka biverkningar kan man få? Kan man känna sig rädd för att ta mediciner? Ja frågorna är många.. Ni hör också om GunBritt Holm som efter att ha tagit hand om krisande familjemedlemmar och helt satt sig själv åt sidan slutligen bröt samman och hamnade i en djup depression. Intervjuar gör Gun Lis Angsell Under sommaren sänder vi inte live men det kommer repriser och specialprogram hela vägen tills vi är tillbaka den 31 augusti. Trevlig sommar!

En av Fountain House podcasts, idag får vi lyssna på Ulla-Britt och Jannes personliga berättelser: Ulla Britt utsattes för sexuella övergrepp när hon var liten. Detta kunde hon aldrig tala med någon om utan bar det som en ful hemlighet inom sig själv. I vuxen ålder har hon flera gånger hamnat i psykos. Den senaste psykosen ledde henne till England där hon blev kvar i två år, satte sprätt på ett miljonarv och slutade som uteliggare. Ulla Britt tror helt klart själv att hennes psykoser till stor del beror på att hon aldrig fick tala ut om det som hände henne i barndomen. Janne berättar om hur det är att leva ett liv med diagnosen Schizofreni. Han har haft sjukdomen sedan han var åtta år. Då utsattes han för en våldtäkt och tror själv att det var den som gjorde att han insjuknade. Han har på grund av sin sjukdom sedan hamnat snett många gånger i livet och skadat sig själv bland annat genom sexuella utsvävningar som fått honom att må ännu sämre. Ingen lyssnade och trodde på hans historia när han var liten och detta gjorde berättar han själv att han började känna sig konstig och fick det jobbigt. Som skydd mot omgivningen utvecklade han tre personligheter. Om han hade haft någon som hade kunnat lyssna och ge honom stöd tror han själv att hans liv hade varit mycket enklare. Under sommaren sänder vi inte live men det kommer repriser och specialprogram hela vägen tills vi är tillbaka den 31 augusti. Trevlig sommar!

Hur känns det till exempel att acceptera att man faktiskt är tvungen att medicinera för att klara av sin vardag?Vilka rädslor innebär det att ta psykofarmaka, vilka biverkningar kan man få? Hur hittar man rätt medicin? Vad är positivt med medicinering?

Två avsnitt av podcasten Måste Våga Podda Om Det som ges ut av Founatin House Stockholm och i det första är det Ulla-Britt som berättar om hennes upplevelser av sexuella övergrepp, sin tid i England och psykoser. I det andra får vi höra Janne berätta om att leva ett liv med diagnosen Schizofreni, hur det är att bli utsatt för våldtäkt och att inte bli lyssnad på.

I Radio Totalnormal idag så får vi höra ett avsnitt från Fountain House Stockholms podcast Måste Våga Podda Om Det och ett specialprogram inspelat av Anki Matthies. I första halvan som består av Onda Ögat, talar Ulla Britt, Cynthia, Björn och Eddie om detta "onda ögat" som i det här fallet betyder den onda blick som många vänder in mot sig själva, ett slags självförakt som kan leda till förödande konsekvenser. I den andra delen får vi följa med Anki Matthies som i oktober var på ett vetenskapligt symposium i Göteborg med titeln: Psykofarmaka, Risker och Alternativ där hon intervjuat en mängd föreläsare och deltagare. På bilden syns Anki Matthies t v, Robert Whitaker, Olga Runciman och Jaakko Seikkula.

Ulla Britt, Cynthia, Björn och Eddie talar om det "onda ögat" som i det här fallet betyder den onda blick som många vänder in mot sig själva, ett slags självförakt som kan leda till förödande konsekvenser. De delger egna erfarenheter och diskuterar hur man med olika medel kan arbeta bort den här blicken.

Ulla Britt utsattes för sexuella övergrepp när hon var liten. Detta kunde hon aldrig tala med någon om utan bar det som en ful hemlighet inom sig själv. I vuxen ålder har hon flera gånger hamnat i psykos. Den senaste psykosen ledde henne till England där hon blev kvar i två år, satte sprätt på ett miljonarv och slutade som uteliggare. Ulla Britt tror helt klart själv att hennes psykoser till stor del beror på att hon aldrig fick tala ut om det som hände henne i barndomen.

Gösen och Johan stojar vidare. Bandy är såklart på menyn även detta avsnitt, då vi hyllar SIF Norrteljes frisyrer, snackar dåliga linjedomare bl a.. Sen så ringer vi även Oskar som spelar i Målilla. Puss på er..

Telefonen ringer hemma hos Örn. Han vill inte svara. Magen krampar. Signal efter signal. Han vet att det är ett dödsbud. Örn slutar räkna när trettio av hans vänner dött. Själv ska han dö 1993. Det har hans läkare sagt. Men läkaren dör före honom. I Aids. Några år tidigare: Roar sitter på en stol i mottagningsrum tretton på Roslagstulls sjukhus. Han har bomberjacka och insjunkna kinder. Hostar och är trött. Infektionsläkare P-O misstänker att det kan vara den mystiska sjukdomen som han har läst om i utländska läkartidningar. Den som kommer att kallas Aids. Under mitten på åttiotalet börjar allt fler unga män komma till Roslagstulls sjukhus med snarlika symptom som Roar. Dom vet att dom ska dö långsamt. På sängkanten sitter sjukhusprästen Ulla-Britt. Hon håller deras händer och antecknar hur de vill ordna sina begravningar. Blå kista, svart kista, kista invirad i fisknät. Samtidigt blir hennes egen son allt sjukare. I Aids. Ett program om hur Aids drabbade Sverige av Sara Lundin