Podcasts about ekonomen

Världens förste anarkokapitalistiske president. På den titeln kan Argentinas nyvalde statschef Javier Milei göra anspråk. Ekonomen och tv-personligheten Milei vann en överraskande storseger i mitten av november och har lovat att föra in landet på en helt ny kurs. Han har kampanjat som showman med fallenhet för grova förolämpningar, men hans övertygelse om att statsapparaten behöver bantas radikalt är lika genuin som genomtänkt. Det menar ekonomhistorikern, riksdagsledamoten och Latinamerikakännaren Mauricio Rojas. Bristande stöd i kongressen och peronistiskt motstånd på gatorna kan sätta käppar i hjulet och vad väljarna förväntar sig mer än ”ut med det gamla” är oklart. Men klarar sig Milei igenom det första året och får angelägna liberaliseringar till stånd är det möjligt att han kan nå framgång. Maurico Rojas samtalar med programledaren PJ Anders Linder.

Christian Kopfer har sen barnsben varit intresserad av handel av olika varor. Han var som besatt av spelet Finans som ung så valet att utbilda sig inom ekonomi var givet. Han har arbetat inom flera olika banker men är nu Handelsbankens stora råvaruexpert och kan allt om elpriser, drivmedelsprognoser och analyser av metallers värde. Men vad menar han egentligen med att ekonomi är en själlös sysselsättning, vad är bankpyjamas för något, och varför är han så rädd för döden? Detta och väldigt mycket mer kommer här, men först - en analytikers syn på förberedelser.

På Handels var hon understimulerad. Men en kvällskurs i teater ändrade allt. I P4 Extra Gästen möter Erik Blix skådespelaren Sara Shirpey som är aktuell som tuffa polisen Sibell i serien Taelgia. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Richard Nixon är för många synonym med Watergate-skandalen. Men enligt Mattias Hagberg la Nixon grunden för en framgångsrik politik präglad av splittring. En politik som nu spridit sig över världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-05-02.Kort efter Richard Nixons död och begravning 1994 beskrev veckotidningen LA Weekly en rad märkliga fenomen. En säkerhetsvakt på Nixon Library and Museum, där den före detta presidenten just blivit begravd, berättade att han en natt sett ett märkligt grönt och fluorescerande ljus ovanför Nixons gravsten. En annan natt hade han sett en man kliva in i Nixons arbetsrum fast dörren var låst. Och vid ytterligare andra tillfällen hade han hört märkliga ljud från museets utställning om Watergateskandalen, bara för att nästa dag upptäcka att utställningens apparater inte funkade som de skulle.I artikeln berättade även flera besökare att de sett en mystisk gestalt och känt en märklig kall vind när de vandrat genom museet.LA Weekly gav inte mycket för historierna. Rapporteringen kring Nixons spöke var mest kuriosa. Samtidigt går det inte att komma ifrån att bilden av Nixon som en gengångare är talande. Frågan är om han inte hemsöker vår värld mer än vi faktiskt tror. Frågan är om han inte är ett politiskt spöke – närmast osynlig, men betydelsefull.Han har reducerats till en politisk skurk. Han har blivit själva sinnebilden för den moderna politikens sämsta sidorNär Nixon lämnade Vita huset med svansen mellan benen i augusti 1974 var det många amerikaner som drog en suck av lättnad. Äntligen skulle landet kunna återgå till ett normalt tillstånd efter månader av märkliga turer kring inbrottet i demokraternas kampanjhögkvarter i Watergate i juni 1972.Nixon var på många sätt en politisk bondfångare, en demokratisk charlatan, en bedragare. Watergateskandalen var bara ett av många demokratiska övertramp. Faktum är att få amerikanska politiker har bettet sig så vårdslöst med sitt ämbete som just Nixon.Skandalerna har också präglat Nixons eftermäle. Han har reducerats till en politisk skurk. Han har blivit själva sinnebilden för den moderna politikens sämsta sidor, även för oss som inte var tillräckligt gamla eller ens födda vid den här tiden.Men Nixon var också något annat. Något djupare. Något som först blivit tydligt under de senaste decennierna.”Jag är övertygad om att andra halvan av nittonhundratalet kommer att bli känt som Nixons. Han är den mest betydelsefulla offentliga personen i vår tid”, slog den republikanske senatorn Robert Dole fast i sitt tal vid Nixons begravning. Han var en stor beundrare av Nixon och ville självklart understryka hans betydelse. Men samma tankegång återfinns i flera av de senaste årens mest intressanta böcker om Nixon, skrivna av journalister och forskare långt från den amerikanska högern. Mest läsvärda är historikern David Greenbergs välskrivna ”Nixon's shadow” (2003), journalisten Rick Perlsteins monumentala ”Nixonland” (2008), kulturteoretikern Carl Freedmans nätta men högintressanta ”The Age of Nixon” (2012) och författaren John Farrells ”Nixon – The Life” (2017).Vad var det då Nixon gjorde? Varför kan det vara värdefullt att tala om Nixons skugga, om Nixons tidsålder eller om USA som ett Nixonland?För att förstå måste man söka sig tillbaka till tiden innan Nixon vann presidentvalet 1968.Han var högerns reaktion personifierad. [...] Under slutet av sjuttiotalet började de ekonomiska skillnaderna åter att växa. De rika blev rikare, de fattiga blev fattigare.Sextiotalet var en mörk period för den amerikanska högern och för stora delar av den ekonomiska eliten: det republikanska partiet var splittrat, vänstervågen sköljde över universiteten, de svarta var i uppror, kvinnor och homosexuella kämpade framgångsrikt för sin frigörelse, samtidigt som demokraterna genomförde den ena välfärdsreformen efter den andra.Bakom sextiotalets uppror och politiska reformer låg stora och djupa förändringar av det amerikanska samhället. Den institutionella rasismen låg på slaktbänken, fackföreningsrörelsen hade expanderat kraftigt sedan trettiotalet och den ekonomiska jämlikheten var större än någonsin som en följd av statligt ingripande i ekonomin.Ekonomen och Nobelpristagaren Paul Krugman brukar tala om ”den stora komprimeringen” för att beskriva utvecklingen i USA decennierna efter depressionen. Vad det handlade om var en kraftfull utjämning av de ekonomiska skillnaderna i landet.Vanliga löntagare och deras politiska representanter utmanade med andra ord den ekonomiska eliten och deras makt över det amerikanska samhället. Under några år framstod det faktiskt som om USA höll på att utvecklas till en modern välfärdsstat efter nordeuropeiskt snitt.Men sen kom Nixon. Han var högerns reaktion personifierad. På några få år vred han utvecklingen i en helt annan riktning. Den stora komprimeringen blev en parentes. Under slutet av sjuttiotalet började de ekonomiska skillnaderna åter att växa. De rika blev rikare, de fattiga blev fattigare.Nixon intalade mängder med amerikaner att USA var medelklassens förlovade land, ett småborgerligt paradis av skötsamma och strävsamma individer...Trots sin brist på utstrålning lyckades Nixon upprätta starka känslomässiga band till stora delar av den amerikanska väljarkåren. Framför allt lyckades han spalta upp det politiska landskapet efter nya stridslinjer. Han fick medelamerikanen att känna sig mer hotad av ”dom där nere” än av ”dom där uppe”.Det oroliga sextiotalet var självfallet ovanligt god jordmån för detta förvandlingsnummer. Allt verkade stå på spel: familjen, sexualiteten, religionen, patriarkatet, moralen – you name it.Nixon spelade effektivt på många amerikaners oro för denna utveckling och på deras föreställningar om sig själva. Enligt Nixon var USA ett land av fria och hårt arbetande kärnfamiljer som nu pressades av feminister och allmän oordning, av arbetsmoralens förfall och av de svartas förmenta lättja.Hans fixering vid lag och ordning, hans förakt för avvikelser, hans dåligt kamouflerade rasism och hans allmänt rigida livshållning – allt blev effektiv rekvisita i en nygammal berättelse om Amerika.Nixon intalade mängder med amerikaner att USA var medelklassens förlovade land, ett småborgerligt paradis av skötsamma och strävsamma individer, en närmast oändlig villaidyll som hotades av brottslingar, narkomaner och annat ”slödder”. Men också av den nya kultureliten – det vill säga studenterna, journalisterna och kulturarbetarna – som enligt Nixon ingått en ohelig allians med samhällets alla orosmakare.Mot kultureliten och den farliga underklassen ställde han den ”tysta majoriteten”, det vill säga det riktiga folket som knöt näven i fickan och drömde sig tillbaka till det trygga och fina femtiotalet.Känns det igen?Inte så konstigt.Nixon var en av den första, ja, kanske till och med den första moderna politiker som på allvar lyckades flytta fokus från frågor om ekonomi och rättvisa till frågor om värderingar, och han var först med att göra lag och ordning till den dominerande frågan i politiken. Under hans tid påbörjades en förflyttning av politikens kärnkonflikt som vi fortfarande lever med. Nixon var en pionjär. Han såg och utnyttjade spänningen mellan det liberala och det auktoritära långt före någon annan politiker, samtidigt som han strök den klassiska konflikten mellan arbete och kapital ur ekvationen. Han talade aldrig om den ekonomiska eliten, om de superrika. Nej, den ekonomiska makten lämnade han i fred. Hoten kom alltid nedifrån.Den förskjutning av politikens centrum som Nixon påbörjade har efter hand spritt sig över hela västvärlden. Moral- och värderingsfrågor samt lag och ordning har blivit favoritområden för västerländska politiker som inte vill störa den ekonomiska ordningen.Man kan, utan att överdriva, påstå att vi alla idag lever med Nixons spöke.Mattias Hagberg, författare

Vi träffar Ella som arbetat som ekonom i snart 2 års tid.Vi får höra om misstag allt från 2 miljoner som bokades åt fel håll till datorer som glömdes på nattklubbar.Du får de bästa tipsen om hur du ska fixa din första tid som ekonom på bästa sätt.

Det traditionsenliga avsnittet efter mellofinalen då vi kikar på alla röstningssiffror. Ekonomen i gruppen göttar sig lite extra kring alla statistik medan de andra två sitter som fågelholkar när det börjar räknas om procent.... Häng på, det blir kul!

Går det att lösa kärleksproblem med ekonomiska teorier? När William Nicolson blev dumpad för att han var "för snäll" bestämde han sig för att försöka. Han plockade upp sina ekonomiböcker och gav sig ut på ett rationellt korståg i dejtingdjungeln. Medverkande: William Nicolson, författare till "The Romantic Economist: A Story of Love and Market Forces"

45 getter, alla med eget namn och karaktär är Emmas nya arbetskamrater sedan hon lämnade kontoret för det nya livet. I dagens Meny Norrlandsresan följer vi Susanne Jonsson till Sörmjöle för att bjuda getfarmaren Emma Preutz på picknick. Emma var tidigare ekonom men bestämde sig för att satsa om och bli getfarmare. Susanne har med sig en knäckig rabarbertoscapaj och rabarbermarmelad som de provar tillsammans med getost och gelato på getmjölk. I sommar besöker kocken Susanne Jonsson tillsammans med Gerhard Stenlund spännande matkreatörer i Norr. Susanne Jonsson är kock med en fil mag i gastronomi. Hon har skrivit flera kokböcker och driver en välbesökt blogg. Susanne är född och uppvuxen i Gällivare och Porjus i Norrbotten, i en familj med samiska, svenska och amerikanska rötter. Gerhard Stenlund är programledare och producent på Sveriges Radio Västerbotten. Han har sina rötter i Arvidsjaur i Norrbotten.

Ekonomen om de intensiva mötena i Vita huset som Trumps ekonomiska rådgivare. Tomas J. Philipson var fram till juni 2020 ordförande i dåvarande president Donald Trumps ekonomiska råd. Den förre elitspelaren i volleyboll flyttade som 20-åring från Sverige till USA för att studera. Han är nu professor vid University of Chicago. Tomas J. Philipsons specialområden är hälso- och sjukvårdsekonomi. Han har varit rådgivare i sjukvårdsfrågor åt George W Bush. I sitt Sommar säger Tomas J. Philipson att han tycker att Donald Trump har blivit missuppfattad och så berättar han om hur det var att jobba nära USA:s förre president. - När presidentens sekreterare ringer släpper man allt. Om Tomas J. Philipson: Ekonom, 59 år. Född i Uppsala, bosatt i Chicago, USA. Debuterar som Sommarvärd. Producent: Mattias Österlund. Vill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play.

Londonbaserade skribenten Katrine Marçal är aktuell med boken ”Att uppfinna världen - Hur historiens största feltänk satte käppar i hjulet”. En bok om hur kvinnlig kunskap och uppfinningsrikedom sopats under mattan när teknikhistorien summeras. Intressant samtal där vi bland annat får svar på följande.Varför blev det såhär?Varför har det varit så svårt att erkänna kvinnors uppfinningar som uppfinningar?Varför dominerades systemutveckling av kvinnor på 70-talet för att sedan tas över av män?Varför mättes datorkapacitet i flicktimmar på 1940-talet?Vad hände när NASA insåg att kvinnors sömnadskunskap var nyckeln till att skapa rymdräkten?Varför går bara en procent av riskkapitalet till kvinnliga entreprenörer? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Forskaren Therese Lindahl berättar om sin forskning om hälsosamma och hållbara matvanor. Therese är verksam vid Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi och forskar om mänskligt beteende kopplat till miljö- och klimatfrågor. Hon är en av författarna till SNS konjunkturrådsrapport 2020: Svensk politik för globalt klimat, som gavs ut i januari och har fått mycket uppmärksamhet i samhällsdebatten under året. Välkommen till ett inspirerande samtal om vad som styr vår konsumtion och vilka metoder som kan förändra våra val! Ilinca Benson, vice vd vid SNS, leder samtalet.

Är BNP ett föråldrat sätt att mäta ett lands välfärd på? Bör man istället lägga ett större fokus på hur bra ens invånare mår, inte bara hur tjocka plånböckerna är? Filosofen och ekonomen Erik Angner gästar Kalle, Hanna och David.

Hur planerar man ekonomiskt inför en resa? Hur gör man inte av med alla sina sparpengar och håller sin budget? I dagens avsnitt har vi bjudit in resebloggaren Maxime Löfblad och privatekonomen Ingela Gabrielsson för att prata reseekonomi! Kom igång med ett månadssparande inför dina framtida resor. Starta här: https://www.nordea.se/privat/produkter/spara-investera/investeringar/nora.html?cid=6503867702 Ansvarsfriskrivning: Samtliga omdömen och prognoser i denna podcast har, oavsett källa, gjorts i god tro, är eventuellt endast korrekta vid den tidpunkt då podcasten offentliggörs och kan ändras utan förvarning. Podcastens innehåll har sammanställts av Nordea och ger endast allmän information, vilken inte är avsedd att ligga till grund för något placeringsbeslut. Innehållet ska inte betraktas som personlig rekommendation om vissa finansiella instrument eller strategier och innehåller alltså inte några individuellt anpassade investeringsråd. Inte heller tar den hänsyn till den enskilda placerarens ekonomi, befintliga innehav eller skulder, kunskaper om och erfarenhet av placeringar, placeringarnas syfte och tidshorisont eller riskprofil och preferenser. Placeraren måste själv avgöra en placerings lämplighet utifrån den egna ekonomin, sin skattesituation och de egna placeringsmålen. Placeraren står själv för förlustrisken. Innan lyssnaren fattar beslut baserat på någon information i denna podcast rekommenderar vi att han eller hon kontaktar en finansiell rådgivare.

Avsnitt 52. Efter några år som ekonom insåg Erika att livet är så mycket mer än siffror och i London insåg hon att hon ville jobba med människor. Idag är hon sjuksköterska på en infektionsavdelning, ett karriärbyte hon inte ångrar en sekund. Är man inte rädd för att bli smittad om man jobbar på en infektionsavdelning? En vanlig fråga som Erika får och frågan är hur många sjukdagar hon har sedan sin första arbetsdag. Lyssna på dagens avsnitt så får du svaret och mer därtill. #avsnitt52 #Infektion #sjuksköterska #smittskydd #vårdhygien #slussrum #influensa #calici #endocardit #tb #antibiotika #bästajobbetivärlden #kalmarlän #sjuksköterskesnack #ebola Musik: https://www.bensound.com Funny song

Studio Allsvenskan gästas av Djurgårdens skyttekung! Ja, han är faktiskt det just nu. Nyförvärvet Marcus Danielson har inlett säsongen strålande med två mål och riktigt bra mittbacksspel. Förutom skyttekung så kanske han också får smeknamnet ”Ekonomen” då Marcus berättar att han pluggat ekonomi samtidigt som han spelat fotboll. Det är helt klart en skarp mittback som gästar studion. Vi pratar känslorna efter derbyt och att Özcan Melkemichel tog in Marcus Danielson innan derbyt och motivera varför han inte fick spela. Vi pratar också om att Kerim Mrabti är Djurgårdens viktigaste spelare offensivt och så frågar vi om hur det är med hans lårskada. Vi pratar också talang och att ha drivet som krävs att nå toppen och att Hampus Finndell i Djurgården är. Marcus förklarar också varför han valde Djurgården före andra klubbar i Sverige och utomlands. Att han är kusin med Hammarbys David Fällman och att de hade tät kontakt i januari och februari när båda skulle byta klubb. Vi snackar också om den stenhårda konkurrensen mellan Djurgårdens fyra mittbackar och att han kanske är trea just nu men på väg att slå sig in i startelvan. Vi frågar Marcus vad han tycker om alla skador som drabbat Allsvenskan under våren och vad han själv gör för att undvika skador. Och här glider vi in på en mycket intressant detalj som Marcus och 6-7 andra spelare i Djurgården gör innan träning. Djurgårdens nyförvärv Yura Movsisyan kommer också på tal. Hur bra är han egentligen och vad är han bra på? Vi pratar också om matcherna som kommer nu mot Malmö i Allsvenskan och sedan finalen i svenska cupen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Richard Nixon är för många synonym med Watergate-skandalen. Men enligt Mattias Hagberg la Nixon grunden för en framgångsrik politik präglad av splittring. En politik som nu spridit sig över världen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Kort efter Richard Nixons död och begravning 1994 beskrev veckotidningen LA Weekly en rad märkliga fenomen. En säkerhetsvakt på Nixon Library and Museum, där den före detta presidenten just blivit begravd, berättade att han en natt sett ett märkligt grönt och fluorescerande ljus ovanför Nixons gravsten. En annan natt hade han sett en man kliva in i Nixons arbetsrum fast dörren var låst. Och vid ytterligare andra tillfällen hade han hört märkliga ljud från museets utställning om Watergateskandalen, bara för att nästa dag upptäcka att utställningens apparater inte funkade som de skulle. I artikeln berättade även flera besökare att de sett en mystisk gestalt och känt en märklig kall vind när de vandrat genom museet. LA Weekly gav inte mycket för historierna. Rapporteringen kring Nixons spöke var mest kuriosa. Samtidigt går det inte att komma ifrån att bilden av Nixon som en gengångare är talande. Frågan är om han inte hemsöker vår värld mer än vi faktiskt tror. Frågan är om han inte är ett politiskt spöke närmast osynlig, men betydelsefull. Han har reducerats till en politisk skurk. Han har blivit själva sinnebilden för den moderna politikens sämsta sidor När Nixon lämnade Vita huset med svansen mellan benen i augusti 1974 var det många amerikaner som drog en suck av lättnad. Äntligen skulle landet kunna återgå till ett normalt tillstånd efter månader av märkliga turer kring inbrottet i demokraternas kampanjhögkvarter i Watergate i juni 1972. Nixon var på många sätt en politisk bondfångare, en demokratisk charlatan, en bedragare. Watergateskandalen var bara ett av många demokratiska övertramp. Faktum är att få amerikanska politiker har bettet sig så vårdslöst med sitt ämbete som just Nixon. Skandalerna har också präglat Nixons eftermäle. Han har reducerats till en politisk skurk. Han har blivit själva sinnebilden för den moderna politikens sämsta sidor, även för oss som inte var tillräckligt gamla eller ens födda vid den här tiden. Men Nixon var också något annat. Något djupare. Något som först blivit tydligt under de senaste decennierna. Jag är övertygad om att andra halvan av nittonhundratalet kommer att bli känt som Nixons. Han är den mest betydelsefulla offentliga personen i vår tid, slog den republikanske senatorn Robert Dole fast i sitt tal vid Nixons begravning. Han var en stor beundrare av Nixon och ville självklart understryka hans betydelse. Men samma tankegång återfinns i flera av de senaste årens mest intressanta böcker om Nixon, skrivna av journalister och forskare långt från den amerikanska högern. Mest läsvärda är historikern David Greenbergs välskrivna Nixons shadow (2003), journalisten Rick Perlsteins monumentala Nixonland (2008), kulturteoretikern Carl Freedmans nätta men högintressanta The Age of Nixon (2012) och författaren John Farrells Nixon The Life (2017). Vad var det då Nixon gjorde? Varför kan det vara värdefullt att tala om Nixons skugga, om Nixons tidsålder eller om USA som ett Nixonland? För att förstå måste man söka sig tillbaka till tiden innan Nixon vann presidentvalet 1968. Han var högerns reaktion personifierad. [...] Under slutet av sjuttiotalet började de ekonomiska skillnaderna åter att växa. De rika blev rikare, de fattiga blev fattigare. Sextiotalet var en mörk period för den amerikanska högern och för stora delar av den ekonomiska eliten: det republikanska partiet var splittrat, vänstervågen sköljde över universiteten, de svarta var i uppror, kvinnor och homosexuella kämpade framgångsrikt för sin frigörelse, samtidigt som demokraterna genomförde den ena välfärdsreformen efter den andra. Bakom sextiotalets uppror och politiska reformer låg stora och djupa förändringar av det amerikanska samhället. Den institutionella rasismen låg på slaktbänken, fackföreningsrörelsen hade expanderat kraftigt sedan trettiotalet och den ekonomiska jämlikheten var större än någonsin som en följd av statligt ingripande i ekonomin. Ekonomen och Nobelpristagaren Paul Krugman brukar tala om den stora komprimeringen för att beskriva utvecklingen i USA decennierna efter depressionen. Vad det handlade om var en kraftfull utjämning av de ekonomiska skillnaderna i landet. Vanliga löntagare och deras politiska representanter utmanade med andra ord den ekonomiska eliten och deras makt över det amerikanska samhället. Under några år framstod det faktiskt som om USA höll på att utvecklas till en modern välfärdsstat efter nordeuropeiskt snitt. Men sen kom Nixon. Han var högerns reaktion personifierad. På några få år vred han utvecklingen i en helt annan riktning. Den stora komprimeringen blev en parentes. Under slutet av sjuttiotalet började de ekonomiska skillnaderna åter att växa. De rika blev rikare, de fattiga blev fattigare. Nixon intalade mängder med amerikaner att USA var medelklassens förlovade land, ett småborgerligt paradis av skötsamma och strävsamma individer... Trots sin brist på utstrålning lyckades Nixon upprätta starka känslomässiga band till stora delar av den amerikanska väljarkåren. Framför allt lyckades han spalta upp det politiska landskapet efter nya stridslinjer. Han fick medelamerikanen att känna sig mer hotad av dom där nere än av dom där uppe. Det oroliga sextiotalet var självfallet ovanligt god jordmån för detta förvandlingsnummer. Allt verkade stå på spel: familjen, sexualiteten, religionen, patriarkatet, moralen you name it. Nixon spelade effektivt på många amerikaners oro för denna utveckling och på deras föreställningar om sig själva. Enligt Nixon var USA ett land av fria och hårt arbetande kärnfamiljer som nu pressades av feminister och allmän oordning, av arbetsmoralens förfall och av de svartas förmenta lättja. Hans fixering vid lag och ordning, hans förakt för avvikelser, hans dåligt kamouflerade rasism och hans allmänt rigida livshållning allt blev effektiv rekvisita i en nygammal berättelse om Amerika. Nixon intalade mängder med amerikaner att USA var medelklassens förlovade land, ett småborgerligt paradis av skötsamma och strävsamma individer, en närmast oändlig villaidyll som hotades av brottslingar, narkomaner och annat slödder. Men också av den nya kultureliten det vill säga studenterna, journalisterna och kulturarbetarna som enligt Nixon ingått en ohelig allians med samhällets alla orosmakare. Mot kultureliten och den farliga underklassen ställde han den tysta majoriteten, det vill säga det riktiga folket som knöt näven i fickan och drömde sig tillbaka till det trygga och fina femtiotalet. Känns det igen? Inte så konstigt. Nixon var en av den första, ja, kanske till och med den första moderna politiker som på allvar lyckades flytta fokus från frågor om ekonomi och rättvisa till frågor om värderingar, och han var först med att göra lag och ordning till den dominerande frågan i politiken. Under hans tid påbörjades en förflyttning av politikens kärnkonflikt som vi fortfarande lever med. Nixon var en pionjär. Han såg och utnyttjade spänningen mellan det liberala och det auktoritära långt före någon annan politiker, samtidigt som han strök den klassiska konflikten mellan arbete och kapital ur ekvationen. Han talade aldrig om den ekonomiska eliten, om de superrika. Nej, den ekonomiska makten lämnade han i fred. Hoten kom alltid nedifrån. Den förskjutning av politikens centrum som Nixon påbörjade har efter hand spritt sig över hela västvärlden. Moral- och värderingsfrågor samt lag och ordning har blivit favoritområden för västerländska politiker som inte vill störa den ekonomiska ordningen. Man kan, utan att överdriva, påstå att vi alla idag lever med Nixons spöke. Mattias Hagberg, författare

Ekonomen, gladiatorn, träningsprofilen och nu rykande aktuella programledaren för Lyxfällan Magdalena Kowalczyk gästar oss i dag. Mycket nöje!

Ekonomen och författaren Kjell A Nordström och biträdande kulturchefen på Dagens Nyheter Åsa Beckman filosoferar kring om kärlek alltid är på någon annans bekostnad. Dessutom om valfrihet är förbannelse eller frihet, och vad vi har för rätt att döma andra. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Om världsmusiken och mångkulturen som globalt experiment. All musik är en hybrid, en gräns-, tvär-, geo-, postkolonial-, med mera-kultur. Musik är något som ständigt befinner sig i skarven. Inte all musik är underhållning. En del manar till eftertanke, kanske till och med till motstånd och förvirring. Musik får politisk laddning för att den ingår i ett bestämt sammanhang. Ibland blir polariseringen mellan individer och grupper särskilt tydlig just i musik. Det är vad musikmagasinet Musik & Politik handlar om.Medverkande: Ozan Sunar, verksamhetsledare på Moriska Paviljongen i Malmö, Per Wirtén, författare och skribent.Röst: Marie Skönblom, skådespelerska Skottes Musikteater.Gästkrönikör: Johanna Paulsson, frilansjournalist och kritiker.Produktion: Mikael Strömberg / GiG Mikael Strömberg skriver om världsmusiken och det globala experimentet.Jag strosar omkring i Paris. Från dolda högtalare pumpas världsmusik från Madagaskar med programmerade beats. Helt i linje med Virgin Megastores filosofi, att folkmusik även från de mest isolerade öar kan säljas som "världsmusik".Visst svänger det. Men för vem svänger det? I utsugarperspektiv finns det pengar att tjäna på världsmusik, och här är prognosen fortsatt olustig. Avstånden utgör numera inget hinder. Därför kan den mest isolerade pygméstam få cd-plattor och kassetter långt innan den får el och rinnande vatten. I dag är världsmusiken en mjölkkossa. Kitsch och originalitet trängs på hyllorna. Och i den sjätte generationens synthesizer finns en stor meny med exotiska ljud lagrade i instrumentets internminne: shakuhachiflöjt, munorgel, bronslur, vinare, fingercymbal, snäckskalstrumpet, blur, kementché. Tack vare digital överföring kan vilket ljud som helst på klotet göras tillgängligt och spelbart.Här sitter upphovsrätten löst eftersom musiken i det stora hela betraktas som gemensam egendom. Jag behöver till exempel bara ett par dagar för att tanka hem ljudfiler med "folklig musik" som det tog kompositören Bela Bartók ett helt liv att samla in bland de transsylvanska bergen.Ta en didgerido. Ett heligt instrument för en aborigin, som med hallucinatorisk rundblåsning får den ihåliga trädstammen att vibrera. Snart säljer varje närbutik didgeridos. Långa, korta, typiska, turistifierade.Samma sak med indianernas regnstavar, den svenska säckpipan, västafrikanska vattentrumman, den arabiska ouden och så vidare. Hur exotiska dessa instrument än upplevs i vår tankevärld, är de inom räckhåll för vilket utnyttjande som helst.Walt Disneys styrelseordförande Michael Eisner fick alltså rätt när han för snart fyrtio år sedan lanserade sin utopi om alltings tillgänglighet: "Kultur är lika med en mångfald individuella möjligheter till individuella val och individuella uttryck. Ja, det som folk överallt vill ha."Med en ofattbar hastighet drivs kulturer in i en rörelse framåt. Ekonomen och framtidsforskaren Edward Luttwaks menar att denna "förening av pölar, tjärnar, sjöar och hav från byars, provinsers, regioners och nationers ekonomier till en enda global ekonomisk ocean, utsätter de små områdena för jättevågor av ekonomisk konkurrens i stället för små krusningar och tidvatten som tidigare".Men: för en musiker har det dock sällan funnits något annat alternativ än världskultur. All musik är nämligen en hybrid, en gräns-, tvär-, inter-, geo-, postkolonial-, med mera-kultur. Musik är något som ständigt befinner sig i skarven. Ett okontrollerbart flöde som skickligt balanserar mellan stöld och intuition.Det enda som betyder något är att det finns en publik som vill lyssna och dansa. Det krävs alltså inte en invandrare på scenen för att legitimera framförandet som världskulturellt, lika lite som vi kräver att bara svenska orkestrar kan spela Hugo Alfvéns Midsommarnattsvaka, eller endast italienska hjältetenorer klarar att gestalta Puccinis poetroll i La Bohème.Världsmusiken som fenomen sätter ofta fingret på världskulturdebattens samförstånd om internationalisering, global ekonomi, geopolitik, kanske till och med exotism och etnoporr. För bakom den leende sångerskan på affischen uppstår en mängd frågor. Var drar jag gränsen mellan min inbillade svenskhet och främlingars riter? Vad är autentiskt, av vad består den medierade bilden av Afrika, Asien?Jag tänker på städernas tid och den enda världens sönderfall när jag ser den rumänska grönsaksförsäljerskan. Hon bor och arbetar i Paris som flykting från fattigdom, politik och cynism. I hennes transistorradio sjunger Céline Dion The power of the dream som handlar om att drömma drömmar som ingen dödlig någonsin vågat drömma. Grönsaksförsäljerskan är fattig men tillhör ändå inte de 3 miljarder verkligt fattiga som hukar under världens 350 rikaste multimiljardärer.Många av oss kan inte föreställa sig en framtid utan musik. Men samtidigt är det inom musiken som sammanflätningen av ekonomi, politik, medier, kultur och miljö syns och hörs i sina mest förnedrande former.Samtidigt kan världsmusik bygga motstånd mot den hårda europeiska invandrarpolitiken; som i sina försök att renodla och se till den enskildes behov istället splittrar familjer. Världsmusik kan vara en annan sorts invandrarpolitik, fullt integrerad utan staters inblandning.När det unika ska pekas ut, brukar pressade politiker lägga exotiska undertoner i ordet "kulturmöten". Fast i själva verket är mångkulturen den enda kultur vi har.Det renodlade har aldrig funnits. Ändå vill många kulturstrateger få oss tro att det är mer genuint med en kurdisk sazzorkester i förorten än en kurdisk sazzorkester på Konserthuset.

Om ett Europa där teknokrater tagit över och budgetdisciplinen styr. Hör reportage från Grekland där ett helt folk förlorat tron på det rådande systemet och extremisterna plötsligt ger svar på grekernas svåra frågor. Hör också om italienska nyfascister som vädrar morgonluft, och en brun ungersk nationalism som inspirerar - i Bromma. Samtal om folklig frustration och EU:s ansvar. Häromdagen rapporterade medier världen runt som om Dimitris Christoulas självmord. 77 år gammal sköt han sig i huvudet nära det grekiska parlamentet vid Syntagma-torget i Aten, dagen före skärtorsdagen. I ett brev till media skrev Christoulas: "Regeringen har utrotat alla möjligheter till min överlevnad, vilka var grundade i en pension som jag själv betalat genom 35 års arbete utan hjälp från staten. Och då min höga ålder inte tillåter ett mer aktivt sätt att reagera ser jag ingen annan lösning än att på detta värdiga sätt avsluta mitt liv, så att jag inte finner mig själv sökandes i soptunnor för mitt uppehälle". Den grekiske premiärministern Lucas Papademos beklagade sorgen, men protesterna som följde självmordet riktade sig i stor utsträckning mot just Papademos, en teknokrat som av många greker ses om representant för den EU-makt som ställt villkoren som nu pressar till pensionsnedskrivningar och besparingar. Förtroendet för honom och de två stora, traditionella grekiska partierna Pasok och Ny Demokrati är lägre än någonsin. Så vad händer när ett helt folk förlorar tron på det demokratiska systemet? Sveriges Radios korrespondent Katja Magnusson tog sig runt i Aten för att söka svar på den frågan. Även i EU-parlamentet hörs allt oftare retorik som menar att demokratin håller på att dödas. En av dem som uttrycker den åsikten är Nigel Farage, partiledare för euroskeptiska brittiska UK Independence Party  som intog talartribunen i EU-parlamentet i höstas och sa såhär om EU:s Greklandspolitik. Av många ekonomiska bedömare ses Italien som det land som står näst på tur efter Grekland när det gäller risken att falla över ruinens brant. I Italien utsågs också, utan val, likt Grekland, en teknokratregering i november förra året. Ekonomen och förre EU-kommissionären Mario Monti tillträdde som både premiärminister och finansminister - ledare för en regering som, likt den grekiska, snabbt genomfört drastiska reformer i enighet med önskningar från såväl EU-kommissionen som IMF och, inte minst, marknaden. Men hur har då det italienska politiska landskapet påverkats av den här utvecklingen? Är missnöjet och frustrationen lika utbredd som i Grekland? Konflikts Ivar Ekman börjar sitt sökande efter svaret på de här frågorna på Sicilien i januari i år. Gäster i studion för att diskutera dessa frågor är Björn Elmbrandt, återkommande skribent i oberoende radikala Dagens Arena och författare till en rad böcker, nu senast Europas stålbad – Krisen som slukar välfärden och skakar Euron, samt Cecilia Wikström, EU-parlamentariker och ledamot av EU- och euro-positiva Folkpartiets styrelse. Programledare: Mikael Olsson Producent: Ivar Ekman

Tyskarna stoppar naken blankning på börsen. Och visst, vi vet att tyskarna är pervon, men förstår ändå inte riktigt vad det är de har sysslat med för snusk. Ekonomen förklarar!// Hur ska invandrare lära sig "svenska" värderingar? Brunchrapportenpartiet skickar ut vårt eget utanförskapsalibi i integrationsdebatten! // Efter korvgrytan och falukorvskärleken kommer Reinfeldts varmkorvsgrilltips. Från en korv-lover till en annan - matexperten reder ut korvens symboliska betydelse!