Podcasts about jockum nordstr

Efter 22 år kommer konstnären Jockum Nordström tillbaka med en ny bilderbok om sjömannen Sailor och hunden Pekka. De lär sig mer om pengar och går på poesiuppläsning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Collagetekniken är ruffigare i nya boken men staden densamma. En stad med drag av Miami och Farsta Centrum med hamn men utan himmel i centrum där det är lätt att gå vilse. Den här gången köper Sailor och Pekka möglig korv och lyssnar på Snövsen som läser dikter på restaurang Vasco da Gama.I mitten också en sedelärande historia vad som kan hända när man hugger ner sin skog för man vill bli rik.Poeterna Bruno K Öijer och Johan Nordbeck har skrivit nya dikter direkt för nya boken ”Sailor och Pekka och pengarna”. Ett reportage av Katarina Wikars.

Hur är det att vara barn i i en verklighet som präglas av död, svält och flykt? I novellsamlingen Här var vårt hus skriver 12 barn inifrån Gaza. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 2024 arrangerades en novelltävling i Gaza – under nästan omöjliga förutsättningar. Ibland var det svårt att ens kunna förse de deltagande barnen med penna och papper, skriver arrangörerna i bokens inledning. Men tävlingen kunde trots allt genomföras och nu ges 12 noveller ut på svenska. Redaktören Amer Sarsour gästar P1 kultur.DÄRFÖR GRÄVS LITTERÄRA SKATTER UPP PÅ NYTTUrsula Parrotts "Exfrun" publicerades 1929 - nu, nästan hundra år senare, ges den ut på svenska, och kallas "häpnadsväckande modern". Det är bara en i raden av liknande utgivningar där mer eller mindre bortglömda författarskap lanseras. Hör litteraturredaktör Lina Kalmteg om vilka mekanismer som ligger bakom fenomenet.ETT MANUS SOM VAR BORTA PÅ RIKTIGTDen franske författaren Louis-Ferdinand Céline skrev romanen "Krig" kring 1930-talets mitt. Men under befrielsen av Paris försvann manuset mystiskt innan det återfanns 2020 och kunde ges ut. Céline var antisemit och kunde uttala sig hårresande om kvinnor. Kan en sådan människa ge oss en av de viktigaste lektionerna om mänskligt lidande och ondska? Hans svenska översättare, Kristoffer Leandoer, funderar kring detta i en essä.SAILOR OCH PEKKA ÄR TILLBAKAKonstnären Jockum Nordström ger ut en ny bilderbok om Sailor och Pekka, den första på 22 år. Han använder sig av en collageteknik, där han klipper ut och klistrar ihop människor och djur i en alldeles speciell stad vid havet. Katarina Wikars åkte hem till Jockum för att bläddra igenom ”Sailor och Pekka och pengarna”.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Karin Arbsjö

Wegmann, Ute www.deutschlandfunk.de, Büchermarkt

VEM: Karin Mamma Andersson.YRKE: Konstnär.AVSNITT: 609. OM: Att träna ögat på att uppskatta konst, sorgen efter skilsmässan med Jockum Nordström, att använda tarotläsning som sömnpiller, den enorma målningen som aldrig blir klar, att få minnesluckor på vernissage, att bli rik på sin konst och givetvis en hel del om hennes spökbjudare på auktion. Här hittar du Samtalen: en bok om och med Mamma Andersson.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Ninni WestinDISTRIBUTION: AcastKONTAKT: MAIL och INSTAGRAM (https://www.instagram.com/varvet/) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VEM: Karin Mamma Andersson.YRKE: Konstnär.AVSNITT: 609. OM: Att träna ögat på att uppskatta konst, sorgen efter skilsmässan med Jockum Nordström, att använda tarotläsning som sömnpiller, den enorma målningen som aldrig blir klar, att få minnesluckor på vernissage, att bli rik på sin konst och givetvis en hel del om hennes spökbjudare på auktion. Här hittar du Samtalen: en bok om och med Mamma Andersson.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Ninni WestinDISTRIBUTION: AcastKONTAKT: MAIL och INSTAGRAM (https://www.instagram.com/varvet/) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Konstnären Jockum Nordström brukar använda sig av allt det där som samlat sig, i högar och lådor och skåp, allt det där ofärdiga, skisserna som visar sig vara färdiga. Våren 2023 ställer Jockum Nordström ut på Liljevalchs konsthall i Stockholm, och här kan man se och lyssna på många mobiler, bräckliga, skapade av nötta grejer från ateljén: glasspinnar, stålgalgar, mynt och upphittade cittror.- De får gärna gå sönder och försvinna, säger han.Det är mer abstrakt än förr, triptyker, textila verk, bleknande natur i mossgrönt och mullvadsbrunt, ensamma urklippta huvuden som satelliter tittar snett uppåt, utåt.- Det är den här världen jag lever i nu, säger han.I det här reportaget av Katarina Wikars kommer tiderna att gå in i varandra under nära 25 år. Från slutet av 1990-talet då han gjort barnböckerna om Sailor och Pekka, en collagevärld där man inte visste vad som skulle hända på nästa sida, över 2005 då han strax efter fyrtio hade en stor separatutställning på Moderna Museet i Stockholm, och fram till idag 2023, då Jockum Nordström snart ska fylla sextio.- Ålderdomen suger, säger han, man blir skröpligare, men jag hade jag hade exempelvis inte vågat göra de risiga mobilerna när jag var yngre. Nu är jag aldrig skärrad för vad någon tycker.Vi hör också musik av Jockum Nordström och Joakim Åhlund, bland annat Sovkupé och Det droppar i skogen.

Konstnären Jockum Nordström brukar använda sig av allt det där som samlat sig, i högar och lådor och skåp, allt det där ofärdiga, skisserna som visar sig vara färdiga. Våren 2023 ställer Jockum Nordström ut på Liljevalchs konsthall i Stockholm, och här kan man se och lyssna på många mobiler, bräckliga, skapade av nötta grejer från ateljén: glasspinnar, stålgalgar, mynt och upphittade cittror.- De får gärna gå sönder och försvinna, säger han.Det är mer abstrakt än förr, triptyker, textila verk, bleknande natur i mossgrönt och mullvadsbrunt, ensamma urklippta huvuden som satelliter tittar snett uppåt utåt.- Det är den här världen jag lever i nu, säger han.I det här reportaget av Katarina Wikars kommer tiderna att gå in i varann under nära 25 år. Från slutet av 1990-talet då han gjort barnböckerna om Sailor och Pekka, en collagevärld där man inte visste vad som skulle hända på nästa sida, över 2005 då han strax efter fyrtio hade en stor separatutställning på Moderna Museet i Stockholm, och fram till idag 2023, då Jockum Nordström snart ska fylla sextio.- Ålderdomen suger, säger han, man blir skröpligare, men jag hade jag hade exempelvis inte vågat göra de risiga mobilerna när jag var yngre. Nu är jag aldrig skärrad för vad någon tycker.Vi hör också musik av Jockum Nordström och Joakim Åhlund, bland annat Sovkupé och Det droppar i skogen.

2022 tilldelades hon Almapriset och hon prenumererar på Augustprisnomineringar. Men vad gör Eva Lindströms bilderböcker så speciella att man blir knockad redan vid omslaget? funderar Jörgen Gassilewski. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången den 13 november 2018.Vad är det som händer när man upplever att ett konstverk innehåller födelse, död och allt däremellan? I en episk roman, en familjekrönika som sträcker sig över generationer och århundraden, eller en monumental diktsvit, byggs det här upp efterhand. Vi lär steg för steg känna språket, bilderna, miljön, personerna, deras öden och relationerna dem emellan och det blir så småningom en verklighet vi tyckt oss ha gått runt och andats i sedan vaggan.Men när det inträffar redan på omslaget till boken? Då är det något av en sensation: En flicka i tyllkjol. En trafikskylt av något slag. En brasa. Vad som kan vara två sittunderlag. En liten fågel. Ett stort ökenlandskap.Det låter inte som det ser mycket ut för världen. Men det gör det och det är det.Den lilla serietidningsliknande figuren med vad som kan tänkas föreställa en hårboll på huvudet utstrålar en blandning av äventyrslust, integritet, förvirring och ensamhet. Hon och fågeln är vända bort från varandra. Det är ett avstånd mellan dem, brasan, trafikskylten och några mer eller mindre svårtolkade former som kommer in i bilden från höger, eventuellt en kaktus, ett svart moln och två tält eller hus.Det låter inte som det ser mycket ut för världen. Men det gör det och det är det. Är det skillnaden i skala mellan det stora och det lilla, fågeln, flickan och den jättelika öknen och världen? Är det den kommande historien som ligger utspridd i olika stationer och plan i bildytan? Kan det vara det intensiva måleriska arbetet där täckande och halvt genomskinliga färger arbetats in i de stora fälten i lager på lager och i oräkneliga nyanser? Och så bokens titel i skrivstil: "kom hem Laila".  Eva Lindström är numera en legendar bland bilderboksskapare. Född 1952 har hon hunnit inspirera flera generationer yngre kollegor. Hon är mångfaldigt prisbelönad och vilka barn och vuxna minns inte titlar som "Jag rymmer!", "Oj, en polis", "Olli och Mo", "Jag tycker inte om vatten" och "Alla går iväg"?Den sammantagna textmängden i "kom hem Laila" skulle rymmas på tre rader i en roman. Och är en enda enkel uppmaning: Någon vill att Laila ska komma hem och när man öppnar bokens pärmar visar det sig att denna någon lovar en rad saker om hon gör det: "Du får en luftmadrass,/en sjö,/en stig./En hallonyoghurt/och ett berg." och så vidare.På bilderna visualiseras och förverkligas löftena när de en gång uttalats: Luftmadrassen, visserligen i öknen, men på nästa uppslag i sjön och på uppslaget därpå en stig, som kommer väl till pass när Laila kommer iland. En hallonyoghurt när det behövs en paus och ett stort berg att titta på när det är dags för vila...Som alla människor är hon en sådan som vill att vi både blandar oss i och inte blandar oss i.Möjligen är det mellanmänskliga en del av hemligheten med Eva Lindströms epik i kortformat. Känslan av att detta universum är befolkat, trots att figurerna ofta är få. Tilltalet är enkelt och på ett annat plan komplext. Någon vill att Laila ska komma hem, lovar henne en massa saker och frammanar dem i samma ögonblick. Läsaren får snart en känsla av att denna någon är ett kollektivt vi och det bekräftas också i slutet av boken. Ett vi som vet att Laila är en självständig person, att hon måste få ge sig ut på sina egna äventyr om hon ska kunna känna sig fri och lycklig som en människa men att hon också behöver stöd och mat och hjälp och roliga saker att göra. Som alla människor är hon en sådan som vill att vi både blandar oss i och inte blandar oss i. Löftesgivarna levererar sensationer, hot och faror: "Du får en lägereld, en utsikt och ett paraply./ Ett stup?" Men också medel att klara av och bemästra dem: "Du får en bro,/en egen hållplats/och en väg, en buss,/ett hus, en dörr."  Kanske är det Laila själv som frammanar allt detta. Under sin på en gång ensamma och suveräna färd genom boken och livet. Även de andra människorna, det "vi" läsaren får möta först på bokens sista uppslag. Det kan vara så att hon har hittat på alltihop själv. För att skapa ett eget rum, i leken, i självverksamheten, för att få vara och bli sig själv ett jag som klarar att möta verkligheten och de andra som befolkar den, stå på sig och inte gå sönder på en gång. Och upptäcka och tillåta att andra kan ta plats i det egna rummet också.Det frammanande, performativa, i leken, går igen i alla Eva Lindströms böcker. Och lekens rollbyten, de tunna väggarna mellan jag, du och vi. Lekandet fungerar som ett ramverk och ger gestalterna suveränitet och integritet, så att de kan återinträda i verklighetens ofärdighet och kollektivets ofullkomligheter. I boken "Jag tycker inte om vatten" hamnar huvudpersonen Alf lite bredvid för att han hatar vatten, men slutar nöjd på en luftmadrass, i vattnets gemenskap, fast fortfarande utan att bada. Fåret i "Jag rymmer!" är tvunget att skicka vykort till vännerna i hagen för att de ska förstå att det rymt och komma för att hämta det. Fast det tror ändå att det inte ska följa med tillbaka: "Inte nu i alla fall." I "Alla går iväg" blir Frank ensam och gråter i kastrullen. Men han kokar marmelad av tårarna och sedan bjuder han Titti, Palle och Milan på te: "Vill ni ha te med marmeladsmörgås? frågar han. Jaha. Jo. Ja. det vill dom kanske."    "kom hem Laila" är såväl skapelseberättelse som frälsningslöfte och nyenkel katalogdikt.Många sagor, lekar och ramsor har den här formen. Men Eva Lindström förskjuter det hela på sitt eget vis. De brutala klippen och sättet på vilket scenerna ändå griper in i varandra skapar tillsammans en känsla av storslagenhet. Jag kommer att tänka på Alice Munros noveller. Bildskapandet med sin utgångspunkt i lika delar vuxnas oskolade uttrycksfullhet och barnbilders expressivitet har kusiner som Jockum Nordström och konstnären Dick Bengtsson, som bearbetade sina verk med strykjärn för att få den rätta känslan av förgängelse, tidslager och patina. Jockum Nordström återvänder, precis som Eva Lindström, gärna till en filmisk amerikansk västkust och ödemark bortom tid och rum. Klangrum längre bort bildar George Herrimans Krazy Kat och hans surrealistiska ökenlandskap och Jean de Brunhoffs böcker om elefanten Babar. När det gäller de Brunhoff handlar det framför allt om skala. Stora volymer, som Babars kropp, eller en ballong, kontrasterar mot minimala detaljer, som en palm eller blomma i fjärran och skapar den episka upplevelsen.Det är naturligtvis samspelet mellan bild och text som är kärnan i och som aktiverar det jag talar om. Ordet, det betecknande, följt av ett kommatecken på uppslagets vänstersida, förebådar förverkligandet, det betecknade, på högersidan. De få ordens placering på sidan och interpunktionen varieras i en kontrapunkt. I ett mittuppslag sker en intensifiering, en fugans trångföring. För första gången är det många ord på en och samma sida: "Du får en lägereld, en utsikt och ett paraply." Laila är uppe på platåbergets topp, har tänt en lägereld och ser ett svart moln närma sig. Som tur är ligger ett paraply bredvid henne. Det skymmer, allt blir grått, världen är stor, Laila liten och den mikroskopiska tändsticksasken med de tre stjärnorna ligger många meter bort.  Men så landar alltihop till slut i bokens sista uppslag där vännerna, på ett så märkvärdigt vis vuxna och barn på en och samma gång, har dukat upp en kastrull, där en ensam spaghettislinga har smitit ut och förbi locket. Vännerna tittar ut genom den öppna ytterdörren och fönstret, där Laila skymtar förbi i sin tyllkjol: "Du får din älsklingsrätt. Om du bara kommer hem till oss."Jörgen Gassilewski, författare

Konstnären och författaren Jockum Nordström kommer på besök. Hans nya bilderbok "Året runt" blir utgångspunkten för ett samtal om allt från barndomens röda katter till hans egna skapande. Jockum Nordströms konst kan man se såväl på Moderna museet i Stockholm som på Museum of Modern art i New York. Han är också skapare av barnböckerna om Sailor och Pekka. Nu kommer han till Lundströms Bokradio för att tala om sin nya barnbok "Året runt". Det blir ett samtal om kackerlakor i läderjackor, hästar med vårdepression, byxor som sitter illa, vikten av att ta det litet lugnt, och om längtan till naturen."När jag var yngre fanns det mer tröst för mig i att gå på krogen och träffa folk. Idag ser jag mycket mer tröst i stjärnorna - eller i att bara titta på myror", berättar Jockum Nordström i Lundströms Bokradio.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)

När pennan Bruno Knutman tecknade med slutade att tillverkas så slutade han att teckna. Nu kan man se hans bångstyriga bilder från sextiotalet och framåt på Galleri Magnus Karlsson i Stockholm. Konstnären Bruno Knutman dog 87 år gammal 2017. De sista decennierna målade han, skapade collage och han var också verksam som scenograf. Han verkade i brytpunkten mellan modernismen och popkonsten. Han har kallats en konstnärernas konstnär och många yngre konstnärer har inspirerats av honom, bland annat Jockum Nordström. Tillsammans har de ställt ut på Tegnerförbundet i Oslo.   - Jag gillar att han gnetade på med tuschet utan att det känns gnetigt. Vi bjuds in till ögonblick värda att dröja vid, med säregen laddning. Ibland en motorcykelolycka, ibland ett tigertämjande, barndomens suddiga familjeporträtt, och kriget som gör sig påmint som en granat på husets tak. Ofta finns där en drömsk absurditet som i teckningen "Lejon på flygplats", hallå, vad är det som händer här? Katarina Wikars vandrade runt på utställningen I källarateljén på Galleri Magnus Karlsson med konstnären Jockum Nordström och  med galleristen Magnus Karlsson.

En person i salongen per filmvisning är vad som gäller, för den nedbantade och digitala filmfestivalen i Göteborg. Och först ut är filmen "Tove", den första spelfilmen om författaren Tove Janssons liv. Vår filmkritiker Emma Engström är på plats på biograf Draken och träffar skådespelaren Alma Pöysti som spelar Tove Jansson, och filmens producent, Andrea Reuter. SAMTIDIGT, I USA... ...drar en annan digital filmfestival igång i Park City i Utah - Sundancefestivalen. En av de svenska filmer som visas där är dokumentären "Världens vackraste pojke". En skildring av Björn Andrésen, han som sextonåring fick huvudrollen i Viscontis film "Döden i Venedig", och hur hans liv gestaltade sig efter det. P1 Kulturs Lisa Bergström har sett filmen och intervjuat regissörerna Kristina Lindström och Kristian Petri. ETT BESÖK I TECKNAREN BRUNO KNUTMANS BILDVÄRLD Tänk dig en limpa med födelsedagsljus som svävar över en öde gata. Ett exempel på ett verk av tecknaren Bruno Knutman, en konstnär som inspirerat många andra tecknare.Vår reporter Katarina Wikars stämde träff med konstnären Jockum Nordström i Knutmans utställning "I källarateljén" på galleri Magnus Karlsson i Stockholm. TRE OPEROR AV VERDI - HÄR HÄNDER DET SAKER... Dagens klassiker är en guidad tur in i kompositören Guiseppe Verdis tre operor Rigoletto, La Traviata och Trubaduren. Ciceron är vår operakritiker Per Feltzin.

Ett par dagar innan öppningen av Jockum Nordströms utställning Utan lykta (6 juni – 18 oktober, 2020) möttes Paola Pellettieri och konstnären för en Brown Bag Lunch, som för första gången genomfördes utan publik.  Jockum Nordströms teckningar, kollage, illustrationer och böcker väcker uppskattning världen över. Med papper, sax, penna, vattenfärg och krita skapar han en alldeles egen bildvärld där minnen från barndomen förenas med vuxenvärld, fantasi och dröm. Utan lykta är hans första utställning på ett svenskt konstmuseum sedan 2005. Utställningen presenterar skulpturer, kollage, skisser och arbetsmaterial och har fokus på Nordströms konstnärliga process. Mycket är hämtat direkt från hans ateljé och har aldrig tidigare visats. Brown Bag Lunches är Skissernas Museums samtalsserie där vi fördjupar oss i den kreativa processen tillsammans med gäster med olika yrkesbakgrund. Samtalen leds av Paola Pellettieri.

A rare conversation between artists who have stayed together for over three decades. The Swedish artist Karin “Mamma” Andersson and her husband Jockum Nordström’s story—of two young artists leaning on each other as their family grew; of uncertainty and insecurity and figuring out how to be different but together; of the pleasure of getting completely lost in one’s work—feels especially potent in these uncertain times. Andersson’s recent exhibition at David Zwirner’s New York gallery, The Lost Paradise, was cut short due to the escalating spread of COVID-19, but you can explore the show here.

André Aciman, author of ‘Call Me By Your Name’ tells us why he wanted to revisit the characters in its recent sequel, ‘Find Me’. Plus: we speak to Francesca Cartier Brickell, a scion of the Cartier dynasty, about her family history and join Jockum Nordström’s on a tour of his latest exhibition at London’s David Zwirner gallery.

Tillsammans med barnbokskritikerna Lotta Olsson från Dagens Nyheter och Martin Hellström, lektor i barnlitteratur, tipsar vi om årets allra bästa titlar, från bilderböcker till ungdomsböcker. Med tanke på att 2017 års barnboksutgivning bestod av 2532 barnböcker och att trenden är att det blir fler titlar för varje år, så krävs experthjälp för att hitta rätt i utbudet. Vi har fått hjälp av Lotta Olsson, mångårig barnbokskritiker på Dagens Nyheter och Martin Hellström, kritiker och lektor i barnlitteratur på Linnéuniversitetet i Växjö. De tre första titlarna på varje lista är de som nämns i programmet, övriga är bonustitlar. Totalt är det ett sextiotal supertips! Varsågoda!  Vi går igenom böckerna kategori för kategori, tre stycken: Bilderböcker 0-6 år, kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år och ungdomsböcker 12+.   Årets bästa barnböcker enligt Lotta Olsson: Bilderböcker 0-6 år Dom som bestämmer av Lisen Adbåge:   Är du min bror? av Liu Hsu-Kung (övers. Anna Gustafsson Chen) Valdemar i Stora Skogen av Maria Jönsson EXTRA: Gropen av Emma AdBåge Om Orm av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen  De förlorade orden av Robert MacFarlane och Jackie Morris (övers. Rose-Marie Nielsen) Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg Det bästa jag vet av Ulf Stark Lilla Valdemar (och den tidigare Valdemar i världshavet) av Lennart Eng Ett sista brev av Antonis Papatheodoulou och Iris Samartzi   Årets bästa barnböcker enligt Martin Hellström: Bilderböcker 0-6 år "Gropen" av Emma Adbåge "Hundpromenaden" av Sven Nordkvist och med bilder av Kitty Crowther "Fastrarna" av Ebba Forslind  EXTRA: "Kom hem Laila" av Eva Lindström "Alban" av Barbro Lindgren (nyutgivning) "Regn" av Anders Holmer "Doris drar" av Pija Lindenbaum (nyutgivning) "Dom som bestämmer" av Lisen Adbåge "Chinos tjocka kinder" av Maria Nilsson Thore "I en pöl" av Karin Cyren   Kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år Årets bästa enligt Lotta Olsson: Det fina med Kerstin av Helena Hedlund Isdrottningen av Mårten Melin Den där Jonny Jonsson Johnsson av Elin Lindell EXTRA: Hjärtat är en knuten hand av Ingrid Ovedie Volden (övers. Mats Kempe) Mitt fönster mot rymden av Oscar Kroon och Josefin Sundqvist Ödesryttarna: Jorvik kallar av Helena Dahlgren PAX Draugen av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson Comedy Queen av Jenny Jägerfeld Stora boken om träd av Wojciech Grajkowski och Piotr Socha: (övers. Thomas Håkansson) Natten lyser av Lena Sjöberg   Kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år Årets bästa enligt Martin Hellström: "Frallan räddar världen" av Sara Ohlsson, Lisen Adbåge, bild "Familjen Knyckertz och gulddiamanten" av Ander Sparring och Per Gustavsson "Fabler och andra berättelser av Lev Tolstoj", med Jockum Nordströms bilder  EXTRA: "Gruvan" av Sara Lövestam "Mitt fönster mot rymden" av Oskar Kroon och Josefin Sundqvist "Verkligen sant Ester?" av Anton Bergman och Emma Adbåge (bild) "Rymlingarna" av Ulf Stark och med bilder av Kitty Crowther   Ungdomsböcker 12+  Årets bästa enligt Lotta Olsson: Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark Ord i djupaste blått av Cath Crowley (övers. Ylva Spångberg) Gökungen av Frances Hardinge (övers. Ylva Kempe) EXTRA: Nordiska myter av Neil Gaiman: (övers. Kristoffer Leandoer, pocket) Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo Juliane och jag av Inger Edelfeldt: (nyutgåva) brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson: (övers. Athena Farrokhzad) Lite kul måste man ha av Åsa Karsin Guldkompassen av Philip Pullman (övers. Olle Sahlin, pocket)   Ungdomsböcker 12+  Årets bästa enligt Martin Hellström: "Fågeln i mig flyger vart den vill" av Sara Lundberg (2017, Martin: okej, jag vet att den kom förra året, men  jag kan argumentera för att den ska vara med även på årets lista) "brun flicka drömmer" av  Jacqueline Woodson "Vi skulle segla runt jorden" av Anna Sundström & Elisabeth Widmark EXTRA:  "Som sparv som örn" av Per Nilsson "Comedy Queen" av Jenny Jägerfeld "Guldkompassen" av Philip Pullman (nyutgivning 2018) "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe (nyutgivning 2018) "Livet på en kylskåpsdörr" av Alice Kuipers (nyutgivning, pocket)   Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj

Elva gånger har Eva Lindström nominerats till Augustpriset. Men vad gör hennes bilderböcker så speciella att man blir knockad redan vid omslaget? Författaren Jörgen Gassilewski utforskar frågan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vad är det som händer när man upplever att ett konstverk innehåller födelse, död och allt däremellan? I en episk roman, en familjekrönika som sträcker sig över generationer och århundraden, eller en monumental diktsvit, byggs det här upp efterhand. Vi lär steg för steg känna språket, bilderna, miljön, personerna, deras öden och relationerna dem emellan och det blir så småningom en verklighet vi tyckt oss ha gått runt och andats i sedan vaggan. Men när det inträffar redan på omslaget till boken? Då är det något av en sensation: En flicka i tyllkjol. En trafikskylt av något slag. En brasa. Vad som kan vara två sittunderlag. En liten fågel. Ett stort ökenlandskap. Det låter inte som det ser mycket ut för världen. Men det gör det och det är det. Den lilla serietidningsliknande figuren med vad som kan tänkas föreställa en hårboll på huvudet utstrålar en blandning av äventyrslust, integritet, förvirring och ensamhet. Hon och fågeln är vända bort från varandra. Det är ett avstånd mellan dem, brasan, trafikskylten och några mer eller mindre svårtolkade former som kommer in i bilden från höger, eventuellt en kaktus, ett svart moln och två tält eller hus. Det låter inte som det ser mycket ut för världen. Men det gör det och det är det. Är det skillnaden i skala mellan det stora och det lilla, fågeln, flickan och den jättelika öknen och världen? Är det den kommande historien som ligger utspridd i olika stationer och plan i bildytan? Kan det vara det intensiva måleriska arbetet där täckande och halvt genomskinliga färger arbetats in i de stora fälten i lager på lager och i oräkneliga nyanser? Och så bokens titel i skrivstil: "kom hem Laila".   Eva Lindström är numera en legendar bland bilderboksskapare. Född 1952 har hon hunnit inspirera flera generationer yngre kollegor. Hon är mångfaldigt prisbelönad och vilka barn och vuxna minns inte titlar som "Jag rymmer!", "Oj, en polis", "Olli och Mo", "Jag tycker inte om vatten" och "Alla går iväg"? Den sammantagna textmängden i "kom hem Laila" skulle rymmas på tre rader i en roman. Och är en enda enkel uppmaning: Någon vill att Laila ska komma hem och när man öppnar bokens pärmar visar det sig att denna någon lovar en rad saker om hon gör det: "Du får en luftmadrass,/en sjö,/en stig./En hallonyoghurt/och ett berg." och så vidare. På bilderna visualiseras och förverkligas löftena när de en gång uttalats: Luftmadrassen, visserligen i öknen, men på nästa uppslag i sjön och på uppslaget därpå en stig, som kommer väl till pass när Laila kommer iland. En hallonyoghurt när det behövs en paus och ett stort berg att titta på när det är dags för vila... Som alla människor är hon en sådan som vill att vi både blandar oss i och inte blandar oss i. Möjligen är det mellanmänskliga en del av hemligheten med Eva Lindströms epik i kortformat. Känslan av att detta universum är befolkat, trots att figurerna ofta är få. Tilltalet är enkelt och på ett annat plan komplext. Någon vill att Laila ska komma hem, lovar henne en massa saker och frammanar dem i samma ögonblick. Läsaren får snart en känsla av att denna någon är ett kollektivt vi och det bekräftas också i slutet av boken. Ett vi som vet att Laila är en självständig person, att hon måste få ge sig ut på sina egna äventyr om hon ska kunna känna sig fri och lycklig som en människa men att hon också behöver stöd och mat och hjälp och roliga saker att göra. Som alla människor är hon en sådan som vill att vi både blandar oss i och inte blandar oss i. Löftesgivarna levererar sensationer, hot och faror: "Du får en lägereld, en utsikt och ett paraply./ Ett stup?" Men också medel att klara av och bemästra dem: "Du får en bro,/en egen hållplats/och en väg, en buss,/ett hus, en dörr."   Kanske är det Laila själv som frammanar allt detta. Under sin på en gång ensamma och suveräna färd genom boken och livet. Även de andra människorna, det "vi" läsaren får möta först på bokens sista uppslag. Det kan vara så att hon har hittat på alltihop själv. För att skapa ett eget rum, i leken, i självverksamheten, för att få vara och bli sig själv ett jag som klarar att möta verkligheten och de andra som befolkar den, stå på sig och inte gå sönder på en gång. Och upptäcka och tillåta att andra kan ta plats i det egna rummet också. Det frammanande, performativa, i leken, går igen i alla Eva Lindströms böcker. Och lekens rollbyten, de tunna väggarna mellan jag, du och vi. Lekandet fungerar som ett ramverk och ger gestalterna suveränitet och integritet, så att de kan återinträda i verklighetens ofärdighet och kollektivets ofullkomligheter. I boken "Jag tycker inte om vatten" hamnar huvudpersonen Alf lite bredvid för att han hatar vatten, men slutar nöjd på en luftmadrass, i vattnets gemenskap, fast fortfarande utan att bada. Fåret i "Jag rymmer!" är tvunget att skicka vykort till vännerna i hagen för att de ska förstå att det rymt och komma för att hämta det. Fast det tror ändå att det inte ska följa med tillbaka: "Inte nu i alla fall." I "Alla går iväg" blir Frank ensam och gråter i kastrullen. Men han kokar marmelad av tårarna och sedan bjuder han Titti, Palle och Milan på te: "Vill ni ha te med marmeladsmörgås? frågar han. Jaha. Jo. Ja. det vill dom kanske."     "kom hem Laila" är såväl skapelseberättelse som frälsningslöfte och nyenkel katalogdikt. Många sagor, lekar och ramsor har den här formen. Men Eva Lindström förskjuter det hela på sitt eget vis. De brutala klippen och sättet på vilket scenerna ändå griper in i varandra skapar tillsammans en känsla av storslagenhet. Jag kommer att tänka på Alice Munros noveller. Bildskapandet med sin utgångspunkt i lika delar vuxnas oskolade uttrycksfullhet och barnbilders expressivitet har kusiner som Jockum Nordström och konstnären Dick Bengtsson, som bearbetade sina verk med strykjärn för att få den rätta känslan av förgängelse, tidslager och patina. Jockum Nordström återvänder, precis som Eva Lindström, gärna till en filmisk amerikansk västkust och ödemark bortom tid och rum. Klangrum längre bort bildar George Herrimans Krazy Kat och hans surrealistiska ökenlandskap och Jean de Brunhoffs böcker om elefanten Babar. När det gäller de Brunhoff handlar det framför allt om skala. Stora volymer, som Babars kropp, eller en ballong, kontrasterar mot minimala detaljer, som en palm eller blomma i fjärran och skapar den episka upplevelsen. Det är naturligtvis samspelet mellan bild och text som är kärnan i och som aktiverar det jag talar om. Ordet, det betecknande, följt av ett kommatecken på uppslagets vänstersida, förebådar förverkligandet, det betecknade, på högersidan. De få ordens placering på sidan och interpunktionen varieras i en kontrapunkt. I ett mittuppslag sker en intensifiering, en fugans trångföring. För första gången är det många ord på en och samma sida: "Du får en lägereld, en utsikt och ett paraply." Laila är uppe på platåbergets topp, har tänt en lägereld och ser ett svart moln närma sig. Som tur är ligger ett paraply bredvid henne. Det skymmer, allt blir grått, världen är stor, Laila liten och den mikroskopiska tändsticksasken med de tre stjärnorna ligger många meter bort.   Men så landar alltihop till slut i bokens sista uppslag där vännerna, på ett så märkvärdigt vis vuxna och barn på en och samma gång, har dukat upp en kastrull, där en ensam spaghettislinga har smitit ut och förbi locket. Vännerna tittar ut genom den öppna ytterdörren och fönstret, där Laila skymtar förbi i sin tyllkjol: "Du får din älsklingsrätt. Om du bara kommer hem till oss." Jörgen Gassilewski, författare

Nyårsmusik inför klantskallarnas afton nyår..Roll On – Joakim Åhlund & Jockum Nordström 1000 – Bloody Mess Choke And Feed – Kriget I Do It So Well – Pellevision Ingens Slav – Mattias Alkberg Machine – Nordmark & Bendt My Head My Ruin – B/N, The Field remix Paradise Jokkmokk – Kitok, Nordmark remix The Future – Jenny Wilson, Nordmark remix Out Of The Fire Into The Sun – Kriget   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nyårsmusik inför klantskallarnas afton nyår.. Roll On – Joakim Åhlund & Jockum Nordström 1000 – Bloody Mess Choke And Feed – Kriget I Do It So Well – Pellevision Ingens Slav – Mattias Alkberg Machine – Nordmark & Bendt My Head My Ruin – B/N, The Field remix Paradise Jokkmokk – Kitok, Nordmark remix The […]

Nyårsmusik inför klantskallarnas afton nyår..Roll On – Joakim Åhlund & Jockum Nordström 1000 – Bloody Mess Choke And Feed – Kriget I Do It So Well – Pellevision Ingens Slav – Mattias Alkberg Machine – Nordmark & Bendt My Head My Ruin – B/N, The Field remix Paradise Jokkmokk – Kitok, Nordmark remix The Future – Jenny Wilson, Nordmark remix Out Of The Fire Into The Sun – Kriget   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nordmark får besök av producenten och musikern Joakim Åhlund (Teddybears, Les Big Byrd, Smile, Joakim Åhlund & Jockum Nordström). De pratas om Teddybears, att självföraktet går hand i hand med storhetsvansinnet, hybris, att vara en horder, polera korv, kontinuitet i tankarna, klipp i filmremsan, pausa från sig själv, tänka med aphjärnan, jobba bra i skitjobbiga perioder, flykt, att inte våga öppna dörren, att religion är knark, bjuda Jehovas på kaffe, tänka kritiskt och att dricka surt snutpiss.Dessutom världspremiär för Joakim och Jockums låt Roll On!      See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nordmark får besök av producenten och musikern Joakim Åhlund (Teddybears, Les Big Byrd, Smile, Joakim Åhlund & Jockum Nordström). De pratas om Teddybears, att självföraktet går hand i hand med storhetsvansinnet, hybris, att vara en horder, polera korv, kontinuitet i tankarna, klipp i filmremsan, pausa från sig själv, tänka med aphjärnan, jobba bra i skitjobbiga […]

Nordmark får besök av producenten och musikern Joakim Åhlund (Teddybears, Les Big Byrd, Smile, Joakim Åhlund & Jockum Nordström). De pratas om Teddybears, att självföraktet går hand i hand med storhetsvansinnet, hybris, att vara en horder, polera korv, kontinuitet i tankarna, klipp i filmremsan, pausa från sig själv, tänka med aphjärnan, jobba bra i skitjobbiga perioder, flykt, att inte våga öppna dörren, att religion är knark, bjuda Jehovas på kaffe, tänka kritiskt och att dricka surt snutpiss.Dessutom världspremiär för Joakim och Jockums låt Roll On!       See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Konstnären Jockum Nordström är tillsammans med sin hund och sköldpadda på Gotland där han funderar över varför människor är så konstlade och fördelarna med att vara vän med en insekt.

Magnus dotter bryr sig inte om toapapper. Däremot skäms hon ihjäl när Magnus och hon storhandlar och det ligger Taco-tillbehör i vagnen. Finns det något som du tycker är pinsamt att köpa undrade Uggla och bjöd in lyssnarna till ett telefonväkteri om saker som man handlar. Ugglas fans berättade om allt från papegojor med blöjor till konstiga försäljare som ville bli tagna i tvåan. Kee Marcello fick en black out. Producenten Fredrik Olsson blev skjuten och Magnus Uggla stack kniven i ryggen på både sin vän och ciceron Mårten Castenfors samt den världsberömde Jockum Nordström så snart de lämnat studion.

Katarina Wikars frågar sig varför vissa händer kan mer än andra, tittar närmare på entreprenörstummar och stickspetsar som förlängda känselspröt. Jockum Nordström funderar på om konsten sitter i huvudet eller händerna, och författaren Margareta Lindholm skildrar sysslorna, det där som bara måste bli gjort, och som nästan inte finns längre. Dessutom gör världens ensammaste, Handmannen, ett kortare gästspel