Podcast appearances and mentions of katarina wikars

Efter 22 år kommer konstnären Jockum Nordström tillbaka med en ny bilderbok om sjömannen Sailor och hunden Pekka. De lär sig mer om pengar och går på poesiuppläsning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Collagetekniken är ruffigare i nya boken men staden densamma. En stad med drag av Miami och Farsta Centrum med hamn men utan himmel i centrum där det är lätt att gå vilse. Den här gången köper Sailor och Pekka möglig korv och lyssnar på Snövsen som läser dikter på restaurang Vasco da Gama.I mitten också en sedelärande historia vad som kan hända när man hugger ner sin skog för man vill bli rik.Poeterna Bruno K Öijer och Johan Nordbeck har skrivit nya dikter direkt för nya boken ”Sailor och Pekka och pengarna”. Ett reportage av Katarina Wikars.

Hur är det att vara barn i i en verklighet som präglas av död, svält och flykt? I novellsamlingen Här var vårt hus skriver 12 barn inifrån Gaza. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 2024 arrangerades en novelltävling i Gaza – under nästan omöjliga förutsättningar. Ibland var det svårt att ens kunna förse de deltagande barnen med penna och papper, skriver arrangörerna i bokens inledning. Men tävlingen kunde trots allt genomföras och nu ges 12 noveller ut på svenska. Redaktören Amer Sarsour gästar P1 kultur.DÄRFÖR GRÄVS LITTERÄRA SKATTER UPP PÅ NYTTUrsula Parrotts "Exfrun" publicerades 1929 - nu, nästan hundra år senare, ges den ut på svenska, och kallas "häpnadsväckande modern". Det är bara en i raden av liknande utgivningar där mer eller mindre bortglömda författarskap lanseras. Hör litteraturredaktör Lina Kalmteg om vilka mekanismer som ligger bakom fenomenet.ETT MANUS SOM VAR BORTA PÅ RIKTIGTDen franske författaren Louis-Ferdinand Céline skrev romanen "Krig" kring 1930-talets mitt. Men under befrielsen av Paris försvann manuset mystiskt innan det återfanns 2020 och kunde ges ut. Céline var antisemit och kunde uttala sig hårresande om kvinnor. Kan en sådan människa ge oss en av de viktigaste lektionerna om mänskligt lidande och ondska? Hans svenska översättare, Kristoffer Leandoer, funderar kring detta i en essä.SAILOR OCH PEKKA ÄR TILLBAKAKonstnären Jockum Nordström ger ut en ny bilderbok om Sailor och Pekka, den första på 22 år. Han använder sig av en collageteknik, där han klipper ut och klistrar ihop människor och djur i en alldeles speciell stad vid havet. Katarina Wikars åkte hem till Jockum för att bläddra igenom ”Sailor och Pekka och pengarna”.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Karin Arbsjö

Den brasilianska författaren Clarice Lispector fortsätter att verka långt efter sin död 1977. Stjärnans ögonblick är hennes mest sålda roman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Clarice Lispectors litteratur fortsätter att verka och förbrylla. "Stjärnans ögonblick" är den sista roman som kom ut medan hon fortfarande levde, en metaberättelse om att skriva, om att solidarisera sig med en av världens allra minsta, om att dö med sin gestalt.Clarice Lispector låter i romanen den manliga författaren Rodrigo S M våndas över sin skapelse, Macabéa, en kvinna som inte gör något som helst väsen av sig, en ur den anonyma massan i Rios slum.Katarina Wikars vrider och vänder på "Stjärnans ögonblick." Författarna Anneli Jordahl och översättaren Örjan Sjögren medverkar ur radions arkiv. Vi hör också citat ur radioteaterföreställningen "Stjärnans ögonblick" i regi av Magnus Berg. Och uppläsare ur nyöversättningen av romanen är Simon Reithner.

Mai Zetterling debuterade som filmregissör 1963 med Älskande par, fortsatte med Nattlek, som gjorde skandal i Venedig, och den på sin tid sågade Flickorna som nu fått kultstatus. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hon var skådespelerskan som avskydde sina roller, som av många ansågs obekväm och som hade svårt att finansiera sina sena projekt, som filmen om den globala världsstäderskan som gör rent i Europa inspirerad av Maja Ekelöfs ”Rapport från en skurhink”.Hennes sista film i Sverige blev ”Amorosa” 1986 om författaren Agnes von Krusenstjerna. I början av 1980-talet kom hennes uppgörelse med barndomen, Hollywood och moderskapet - självbiografin ”Osminkat”.Ett reportage av Katarina Wikars med filmvetaren Mariah Larsson, författaren Anneli Jordahl, filmproducenten Lisbeth Gabrielsson, skådespelaren Inga Landgré och Marianne Persson, som var produktionsledare på Amorosa. ”Mai Z och världens smuts” i en omarbetad version som sändes första gången våren 2010.

Mai Zetterling var auteur, modernist i exil, feminist och civilisationskritiker och hennes filmkonst upphör aldrig att fascinera. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hon var skådespelerskan som avskydde sina roller, som av många ansågs obekväm och som hade svårt att finansiera sina sena projekt, som filmen om den globala världsstäderskan som gör rent i Europa inspirerad av Maja Ekelöfs ”Rapport från en skurhink”. Mai Zetterling debuterade som regissör 1963 med ”Älskande par”, fortsatte med ”Nattlek”, som gjorde skandal i Venedig, och den på sin tid av kritiken sågade ”Flickorna” från 1968 som nu fått närmast kultstatus. Hennes sista film blev ”Amorosa” om Agnes von Krusenstjerna. I början av 1980-talet kom hennes uppgörelse med barndomen, Hollywood och moderskapet - självbiografin ”Osminkat”. Hör Katarina Wikars långreportage med filmvetaren Mariah Larsson, filmproducenten Lisbeth Gabrielsson, skådespelaren Inga Landgré, Marianne Persson, som var produktionsledare på ”Amorosa” och författaren Anneli Jordahl. ”Mai Z och världens smuts” i en omarbetad version som sändes första gången våren 2010.RADIO-ESSÄN: ATT RIVA NER SKULPTURER ÄR ETT MINNESARBETEAtt ta ner skulpturer är att förneka historien, sägs det. Men detsamma gäller förstås den som är emot ändringen. Idéhistorikern och författaren Patricia Lorenzoni funderar över poängen med att riva skulpturer – och att resa nya.Programledare Måns HirschfeldtProducent Maria Götselius

Det är ovanligt med svenska filmer på SXSW, en av världens ledande festivaler i Austin Texas, men nu har Hemmet visats för publik för första gången! Hur togs den emot? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sveriges Radios USA-korrespondent Roger Wilson är på plats i Austin, Texas, och rapporterar från festivalen. Den svenska filmen "Hemmet", som bygger på Mats Strandbergs bok, är ett slags skräckfilm som utspelar sig på ett demensboende och Roger Wilson har bland annat träffat regissören Mattias J. Skoglund och huvudrollsinnehavare Philip Oros och Gizem Erdogan. Vad har det för betydelse för en film att ha världspremiär på SXSW? I Austin tävlar också Sarah Klangs musikvideo "Other girls" och i Global – sektionen för konstnärliga internationella filmer – visas Victoria Verseaus "Trans memoria" om vad det innebär att vara transkvinna.VALERIA MONTTI COLQUE – ”EN CARL LARSSON FÖR VÅR TID”Just nu pågår den hyllade utställningen Cosmonación – Modersberget på Bonniers konsthall i Stockholm med verk av den svensk- chilenska konstnären Valeria Montti Colque. Delar av utställningen visades på den chilenska paviljongen på Venedigbiennalen 2024 och tar upp teman som migration, diasporan och tillhörighet. Kulturredaktionens kritiker Mårten Arndtzén har varit där.STRIDEN OM HILMA AF KLINTS KONSTDet har stormat ganska rejält kring den svenska världsberömda konstnären Hilma af Klint de senaste åren. Konflikterna har avlöst varandra och nu har Erik af Klint, styrelseordförande i stiftelsen Hilma af Klints verk, ansökt till rätten om att hans fyra styrelsekollegor ska entledigas. Han menar att stiftelsens stadgar inte medger att Hilma af Klints konst visas publikt, utan enbart för "andligt sökande" – en ståndpunkt som mött starkt motstånd i styrelsen. Mårten Arndtzén har följt kontroverserna och drar upp konfliktlinjerna i dagens P1 Kultur. Vad kan stridigheterna få för konsekvenser för konstpubliken? STOR CARAVAGGIO-UTSTÄLLNING I JUBELÅRETS ROMCaravaggio 2025 - så heter den stora utställningen som precis öppnat i Rom och som ger plats åt en av konsthistoriens stjärnor från barocken. Man får följa konstnären från genombrottet till de allt mörkare målningarna mot slutet hans liv. Med på utställningen är också ett par nyupptäckta målningar. Radions Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg har sett utställningen tillsammans med konstvetaren och kritikern Linda Fagerström.OBS-ESSÄN: KATARINA WIKARS OM EN ARMÉ AV TRASIGA LEKSAKEREn planet av plast heter OBS serie den här veckan och i dag ska det handla om leksaker. Leksaker speglar inte sällan en vuxenvärld som kommer paketerad och klar. Katarina Wikars får kontakt med en gammal marsian i plast och påbörjar en undersökning av leksakernas hemliga liv.Programledare Lisa BergströmProducent Maria Götselius

USA:s president Donald Trump har utsett sig själv till ordförande för en av USA:s mest anrika kulturinstitutioner - Kennedy Center. Hör Sveriges Radios korrespondent i Washington, Ginna Lindberg, om Trumps offensiv i det amerikanska kulturlivet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. FÖLJ MED TILL VÅRSALONGEN PÅ LILJEVALCHSVårsalongen 2025 slår upp dörrarna på fredagen på Liljevalchs skulpturhall på Djurgården i Stockholm. Från starten 1921 har vårsalongen växt till ett evenemang med en publik på runt 100.000 personer. Sveriges Radios konstkritiker Mårten Arndtzén guidar i årets utbud.BRIDGET BIT FÖR BIT – HUR FUNKAR BRIDGET JONES COMEBACK PÅ BIODUKEN?Bridget Jones är tillbaka på bioduken. Ett populärkulturellt fenomen i sig. Hör filmkritikerna Nina Asarnoj, Sveriges Radio, och Fredrik Sahlin, Dagens Nyheter, om nya filmen ”Bridget Jones: Mad about the boy”.”SOMMARBOKEN” NÅR BIODUKEN – VAD LOCKAR MED TOVE JANSSONS BERÄTTELSE?I helgen är det premiär för den internationella filmatiseringen av Tove Janssons vuxenbok ”Sommarboken” - med Glenn Close i huvudrollen. Historien kretsar kring flickan Sophias sommar med sin farmor på en liten ö i Finska viken - efter att hennes mamma gått bort. Är det en berättelse om krishantering och hur vi lär oss hantera förluster? P1 Kulturs Katarina Wikars ringde upp författaren Monika Fagerholm, som skrev förordet till nyutgåvan av ”Sommarboken”, för att höra vad berättelsen betytt för henne.KLASSIKERN: ”IN THE MOOD FÖR LOVE” AV WONG KAR-WAISå här på Alla Hjärtans Dag återvänder Katarina Wikars till ”In the mood for love” från 2000. En film om den oförverkligade kärleken, vars ledmotiv har ätit sig in i det kollektiva omedvetna.FILMTIPSET: VÄNSKAP FÖRE ROMANTIK I ”THE BALCONETTES”Kanske inte den perfekta dejtfilmen, men vi måste tala om bioaktuella ”The Balconettes” av och med franska Noémie Merlant. Under en brännande värmebölja i Marseille spanar tre rumskamrater in grannen från sin balkong. En oskyldig flirt leder till begär och slutar med blodig hämnd. P1 Kulturs Emma Engström berättar mer. Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

In the mood for love från 2000 av Wong Kar-wai är filmen om den oförverkligade kärleken, vars ledmotiv har ätit sig in i det kollektiva omedvetna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En telefon ringer. Hon svarar för sent. Han trycker aldrig ner dörrhandtaget.Hongkong 1962. Ett kort möte i trappan på väg till nudelstället eller i den smala hallen hos frun som spelar kort hela tiden. Klackarna mot stenläggningen. Så många olika höghalsade ärmlösa sidenklänningar hon har. Det som inte blev kan man viska i en spricka i en sten sedan.Katarina Wikars ser om ”In the mood for love” från 2000. Och hittar dessutom en specialutgåva med de bortklippta sluten.Det sägs att regissören Wong Kar-wai fick skynda sig att klippa klart filmen till Cannesfestivalen och tog bort alla kärleksscenerna, komprimerade och förtätade.

Mina ord heter boken där konstnären Cecilia Edefalk samtalar med döda konstnärskollegor, allra mest med Strindberg. Hon ser sig som en förmedlare och nedtecknar den ström av ord hon ser framför sig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det allra första mötet med Strindberg ägde rum i Tegnérlunden en sommardag 2003, och sedan dess har hon återvänt många gånger, trots att han kallade henne slyna och var arg för att hon var sen. Han hade också åsikter om hur hon skulle måla sina änglamålningar och hur hon skulle leva sitt liv. Han har varit väldigt användbar, säger hon. Cecilia Edefalk ser något, införlivar det i sig, återvänder till det och omdanar det. Så beskriver författaren Magnus Florin hennes konstnärliga arbetsmetod i efterordet. Ofta blir det scener av målningar, variationer på samma tema som förändras och förskjuts under lång tid.Hon beskriver kontakterna med andra sidan som att famla tills det nappar, att tro på förmågan. Kanske är mitt membran tunnare, säger hon. Hon har under årens lopp gjort flera målningar med Strindberg som motiv, som ”Ande August”, och ett videoverk om deras samtal, som bland annat visats på Bonniers konsthall och Strindbergsmuséet. ”Jag tänker göra ett verk med vårt samtal.” ”Vafalls!” Musiken i reportaget är ur Beethovens pianosonat i d-moll, i vilken Strindberg tyckte sig höra anderöster och därför gav namnet ”Spöksonaten”.Ett reportage av Katarina Wikars.

USA-korrespondent Roger Wilson har tittat på kulturella markörer och hjälper oss att tyda gäster, gester och artister under Trumps första dag som president. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. USA-KORRE ROGER WILSON OM TRUMPS KULTURELLA VAL Vi analyserar Donald Trumps första dag tillbaka i Vita Huset tillsammans med USA-korrespondent Roger Wilson. Vad är installationen för ett slags spektakel, vad vill han signalera kulturellt? Från ceremonin i kongressen till sportarenan. Och vad var det egentligen Musk gjorde för gest? SAMTAL: SÅ BLIR DEN SVENSKA FILMVÅREN Vad finns det att se fram emot bland de svenska biopremiärerna i vår, och vad syns för trender? Våra filmkritiker Björn Jansson och Nina Asarnoj har under förmiddagen besökt presentationen av den svenska filmvåren på Filmhuset i Stockholm och kommer till studion för att sammanfatta åt oss. REPORTAGE: CECILIA EDEFALK TALAR MED STRINDBERGS ANDE I morgon skulle August Strindberg ha fyllt 176 år – vilket vi uppmärksammar på ett lite annorlunda vis. Cecilia Edefalk är sedan sent 1980-tal en av våra internationellt erkända samtidskonstnärer. Hon arbetar med måleri, skulptur, installationer och fotografi. Nyligen kom hennes bok Mina Ord, där hennes samtal med döda konstnärskollegor och inte minst August Strindberg är nedtecknade. Den här kontakten med det hinsides är en del av Cecilia Edefalks konstnärliga praktik, en sorts intuition och lyhördhet, som hon själv beskriver som det ”måleriska tillståndet”. I detta tillstånd ska vi följa med vår reporter Katarina Wikars hem till Cecilia Edefalk. ESSÄ: EVA STRÖM OM GUNVOR HOFMOS LÄNGTAN ”Det är barbariskt att skriva en dikt efter Auschwitz”, skrev den tyske filosofen och tonsättaren Theodor Adorno. Inför 80-årsminnet av förintelselägrets befrielse på måndag, tar alla veckans OBS-essäer avstamp i denna mening. Idag hör vi författaren Eva Ström om norska Gunvor Hofmos diktning i Förintelsens skugga.Programledare: Lisa WallProducent: Felicia Frithiof

Med avstamp i boken Döstädning av Margareta Magnusson försöker Katarina Wikars sortera, spara och slänga. Men klarar man sig verkligen utan gamla julkort från trettiotalet? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Från 2017-10-16.Var är saxen diabilderna från Sicilien åttiofyra femton årgångar av svensk bokhandel barnens betyg vart går alla nycklarna var är handskarna mammas brudklänning hammaren kokboken vägen ut...När hemmet växer en över huvudet är det är mer än en grå mapp från Ordning och reda som behövs. Du kan ha börjat samla på facktidskrifter, och sen en dag staplar du tusen på tusen i högar. Kan inte längre slänga ett reklamblad ens. Miljoner tyskar är Messies läser jag på webben. Kommer från engelskans mess förstås. En Messie är ofta korrekt klädd, många har akademisk examen, sociala eller pedagogiska yrken: kan vara lärare, läkare, sjuksköterskor, socialarbetare. Messies har fasad. Kan vara perfektionister på jobbet. Och ha privatlabyrinter hemma.Så illa kanske det inte är hemma hos – oss. Men hur rensar man upp innan det är försent? Hur bedömer man sakers värde? Och vem definierar ordningen? Det är skillnad på döstädning och dödstädning kan man lära i Margareta Magnussons handbok ”Döstädning” som blivit en internationell bestseller. Döstädning är det man ägnar sig åt själv, man rensar helt enkelt så barnen och andra efterlevande inte ska bli helt belamrade av prylar de inte vill ha. För då får de tillbringa resten av sina liv med att just dödstäda.I min släkt har ingen döstädat på säkert fyra generationer. Vi har helt enkelt grejerna kvar, fint som fult, trasigt som helt. Ingen har som det förordas i Döstädningsboken gjort sig av med en enda onödig pryl för att göra vardagen lättare att hantera. Man ställde helt enkelt bara in det i kallskrubben eller på någon vind.Ingen har så nu mycket bråte som jag, och nu pratar vi fallfärdiga smedjor, hammockskelett från sextiotalet och trasiga tegelpannor i tusental. Jag läser ”Östern”, den polske författaren Andrzej Stasiuks nya essäbok och känner mer igen mig än i Döstädningsboken. Det känns som om jag om inte ska städa ut hela kommunismen så åtminstone stora delar av både jordbruks- och industrisamhället.En väninna med gammalt hus påminner mig om ordet - rämmil.I stan finns det firmor som heter sånt som Orkar inte du så orkar vi. Som kommer och tömmer ens lilla källarförråd och kör till tippen. Sånt finns inte på landet, man tar hand om sitt eget bråte eller också inte. En väninna med gammalt hus påminner mig om ordet - rämmil. Det är dalmål, och ett ord man inte kan klara sig länge utan. Min mamma brukade öppna en dörr till någon gammal loge för att strax stänga den igen och utbrista: där är bara rämmil. Rämmil är just skrot skräp bråte.Men det fanns en tid före den här konsumistiska tiden som är nu där saker gjordes för att hålla länge. Den som spar han har hette det förr. Innan slit och släng-samhället. Och något man längtat efter länge innan man fått råd med kastade man inte i en handvändning. Och de stackars föremålen som överlevt flera generationer försöker krampaktigt hålla sig kvar på hyllan ännu en stund.Håll inte på mer än en timme om dan. Släng genast. Bär iväg med till insamlingen omgående. För det finns en sakernas hierarki. Sparas. Säljas. Ges bort. Och så till sist slängas men inga starka människor i min närhet är det minsta intresserade av något ”kör två ton rämmil till tippen för en middag”-evenemang.Men hur rensar man upp i ett lite mindre komplicerat hem? Det är lätt. Så här sa en organisationskonsult jag talade med en gång: Man köper tre kartonger, boxar, betar av utrymme efter utrymme. På den första skriver man: att slänga. På den andra: att ge bort. Och på den tredje: att förvara nån annanstans. Håll inte på mer än en timme om dan. Släng genast. Bär iväg med till insamlingen omgående.Sen finns det en till. Allt som tar kortare tid än trettio sekunder att åtgärda gör du på en gång. Det verkar superkorkat, men funkar. Efter dessa två metoder organiserade jag ett hem jag hade förut. Det tog två helger. Allt borta, den gröna sidenklänningen med vinfläckar, mitt allergitestade täcke från sjuttiotalet, hälften av barnens gamla teckningar.Men det var då. Och saker har en tendens att återackumulera sig. Jag kan tillbringa timmar med att gruppera om. Försöka ta bort. Ska alla vaserna stå ihop eller isär? Var ska gipsschäfern med trasiga öron vara? I soptunnan kanske? Men samtidigt är det det med endast affektionsvärde som definierar en, det handplockade, det som skapar den där hemtrevligheten. Om man inte har den i sig själv får man försöka med sakerna. Och annonserna som vill köpa hela hem har alltid fått mig att må dåligt, för ett uppköpt hem är ju inget hem längre.Tänker jag när jag öppnar ännu en byrålåda på landet och blir sittande med julkort från trettiotalet och almanackor med mycket gammalt väder i.Det går inte heller att ladda föremålen hur länge som helst. Förr eller senare blir de avförtrollade, av med sina historier. Ibland blir jag ledsen när jag tänker på att jag är den sista som vet vad min mormors alla väninnor hette, de som snart bleknar bort från gamla ateljéfoton från förrförra sekelskiftet, sönerna vaknar till och pekar på en väninna: hon ser ut som Kirsten Dunst, säger de.Män tenderar att spara det mesta, läser jag i ”Döstädning”. Min exman sparade en död uggla i en kartong, den hade flugit in genom det öppna spjället i sommarhuset en höst och svultit ihjäl. Den glömdes sedermera kvar på en piskbalkong på Kungsholmen i en flytt. Om man flyttar ofta blir man av med saker ofrivilligt, en kartong här och en där försvinner, och man tvingas gå igenom allt, om och om igen, bära ner till grovsoprummet. Ofta bär någon granne omedelbart upp samma sak till sig. Och det enda man med säkerhet vet är att sakerna helt osentimentalt överlämnar sig i någon annans händer. Det är inte de som är nostalgiska.Nya ägare skapar egna minnen, skriver Margareta Magnusson så klokt. Och du behöver inte veta vart allt tog vägen när du är borta, läser jag. Min äldsta son brukar se sig om i vardagsrummet och säga: det ser ut som en lampaffär här. Hur många tallrikar behöver du? Han kommer nog att osentimentalt ta till tippen. Som min gode vän som när hans mamma dog genast bar ut 30 sopsäckar ur lägenheten med vad han kallade skräp och bråte. Så det är bättre slänga själv.Nya ägare skapar egna minnen, skriver Margareta Magnusson så klokt. Och du behöver inte veta vart allt tog vägen när du är borta.Det brukar sägas att informationssamhällets vinnare blir de som kan sortera och strukturera de stora informationsmängderna som väller in. Och nu är det allt fler som inte kan det, sortera. Är det vår tids sjukdom? Och är det därför alla älskar döstädningsboken. Att vi är som internet i hjärnan, länkar samman godtyckligt, efter infall och impulser, vet inte vad som kan komma till användning, vad som hör ihop med vad. Tänk om det är ett feltänk. Informationssamhällets vinnare är de som kan trycka på delete snabbast, som kan hiva en bunt papper olästa i sopsorteringen.Det kan också vara så att medan vi bygger brandväggar mot informationen så väller sakerna in. En skydd att boa in sig i. Vem vet om en gammal teve kan börja funka igen, om inte en trasig brödrost kan ha ett estetiskt värde. Om jag vaknar upp en dag och har tappat minnet, så kanske mina högar kommer att tala om för mig vem jag har varit. Och då måste jag bara vrida och vända blicken ut och in, citera min gamla favoritdikt av poeten Konstantinos Kavafis fast den kanske inte alls passar in här: "de måste finnas kvar, de arma tingen, någonstans."Katarina Wikars, medarbetare på kulturredaktionen

Möt den ukrainska författaren till Amadoka i ett reportage av Fredrik Wadström. Dessutom: Filmvåren inleds med programsläpp till Göteborg filmfestival! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. SAMTAL: FILMKRITIKER EMMA ENGSTRÖM OM KOMMANDE GÖTEBORG FILMFESTIVALDet har bara gått några dagar på 2025 och redan har filmåret rivstartat. De första tre månaderna är de mest hektiska i filmbranschen med galor och storpremiärer. Och ett säkert vårtecken är den 48:e filmfestivalen i Göteborg, som drar igång i slutet av månaden – programmet släpps under tisdagen. Hör vår filmkritiker Emma Engström om vad det blir för festival.REPORTAGE: UKRAINSKA SOFIA ANDRUCHOVYTJ TAR SIG AN FÖRINTELSEN I STORVERKET ”AMADOKA”En av Ukrainas främsta författare, Sofia Andruchovytj, är aktuell på svenska med "Amadoka" – som handlar om krig, folkmord och vardagsliv i Ukraina under de senaste hundra åren. Den ukrainska utgåvan är på över 800 sidor men i Sverige ges den ut i två delar. Nu i vinter har den drygt 500-sidiga "Amadoka 1" kommit ut. P1 Kulturs Fredrik Wadström har träffat Sofia Andruchovytj för att tala både om den – och den senaste romanen skriven mitt under brinnande krig.VERKET SOM VÄRKER: ”NIGHTHAWKS” AV EDWARD HOPPERI Verket som värker är det ni lyssnare som får komma till tals om ett kulturellt verk som betytt särskilt mycket. För Martin Landgren är det nästan trettio år sedan han som ung och orolig pojke fick se en klassisk målning i dova pastellfärger. Den föreställer fyra människor i en nattupplyst amerikansk bar på 1940-talet. P1 Kulturs Anna Tullberg träffade Martin Landgren för att höra om det verk som än i dag värker i honom.FÖLJ MED BILDNINGSRESAN TILL PRAG – MED KATARINA WIKARSFör alla som behöver inspiration till en weekendresa i vår bjuder vi den här veckan på fyra nedslag i europeiska städer. Vi kallar det Bildningsresan – serien som guidar oss till kulturens huvudstäder. I dag går färden till de dimhöljda broarnas stad: Prag! Guider är kulturredaktionens Katarina Wikars och författaren Cecilia Hansson.Programledare: Lisa WallProducent: Felicia Frithiof

Författaren och musikern Kerstin Norborg nya roman Jag måste gå rätt in i elden handlar om en mycket gammal Honorine Hermelin, som sitter på äldreboendet och rannsakar sitt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Honorine Hermelin var i trettio år rektor på Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad och medgrundare till tidskriften Tidevarvet på 1920-talet. Hon var en karismatisk pedagog och talare, ständigt i rörelse.Det som intresserade Kerstin Norborg var dock sprickorna bakom vältaligheten, det undanglidande, hennes oförlösta längtan. Även tomrummet inspirerade Kerstin Norborg. Honorine Hermelin brände många av sina brev, både till läkaren Ada Nilsson och kritikern Hagar Olsson som stod henne nära.– Det gick så långt att jag tänkte: jag kan inte skriva om henne, jag kommer henne inte in på livet. Men långt senare insåg jag att det spännande i romanen är att hon gömmer sig och att det är det jag måste undersöka, säger hon.Katarina Wikars träffade Kerstin Norborg i hennes arbetslokal och vi hör också inslag ur radioarkivet och tv-arkivet med Honorine Hermelin.Ett reportage av Katarina WikarsProducent: Andreas Magnell Ljuddesign: Maria Askerfjord Sundeby

Katarina Wikars ser filmen Vad döljer du för mig? där alla mess ska läsas kollektivt under parmiddagen, och tänker på några gamla sällskapslekar under ännu mer disharmoniska familjesittningar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2017-06-07.När jag och mina väninnor var si så där elva år blev vi ibland bjudna på party hos några större barn i de tidiga tonåren, såna som satt under filtar och hånglade, och då skulle det förr eller senare alltid lekas Sanning och konsekvens – om man sa "sanning" tvingades man berätta vem man var hemligt förälskad i, och om man sa "konsekvens" skulle man alltid pussa nån annan lika blyg på munnen. Uppriktigt sagt så minns jag inte riktigt, och nu så här mer än fyrtio år senare år senare skulle jag nog känna mig lika obekväm om någon föreslog att vi skulle återuppta leken.I den italienska kioskvältarfilmen "Vad döljer du för mig?" har några medelålders gifta urbana medelklasspar middag. Efter den vanliga tiraden om att vi har hela vårt liv i mobilen kommer värdinnan på idén att nu lägger vi alla mobilerna påslagna på bordet och läser varje mess kollektivt, och om någon ringer så ska högtalarfunktionen aktiveras. Vi har väl ingenting att dölja eller? Det hela är en sorts sanning och konsekvens för vuxna par utan både skyddsnät och fallskärm.Det går dessvärre inte att berätta handlingen mer utförligt utan att spoilra handlingen men filmen har några extra existentiella dramaturgiska falluckor, och det hela utspelar sig under en kväll då man kan se parallella månar på himlen, då verkligheten och illusionen liksom blandas samman. Som alla förstår skulle under en vanlig tretimmarsmiddag inte sju liv hinna gå sönder eller få en nystart, själva filmens format, ett rum, en kväll kräver en händelsernas acceleration, där en härva av otroheter, hemlighållna operationer, nätfantasier och allmänt familjesmussel uppdagas.Så här har det väl alltid sett ut i tvåsamheten kan man tänka sig men innan mobiltelefonerna fanns som någon sorts hemlighetsmanicker eller sanningsserum var det krångligare att få till ett sådant sällskapsspel som de ägnar sig åt i "Vad döljer du för mig?". Vuxna människor i har haft lång tid på sig att lära sig ljuga, så en vanlig omgång Sanning och konsekvens utan mobiltelefoner skulle de flesta av oss antagligen tråckla oss ur. Det är de digitala spårens förbannelse. En gammal väninna tog ut skilsmässa när hon upptäckte att hennes man i åratal hade porrsurfat nätterna igenom. Han hade helt enkelt glömt att radera sina sökningar.Hur såg sällskapspelen då ut förr? Man kan alltid återupptäcka filmen "Kinesisk roulett" av Werner Rainer Fassbinder från sent sjuttiotal. Här har vi det uttråkade överklassparet som lyckas sammanstråla på ärvt familjegods en weekend då de båda ljugit och tagit dit sina respektive älskare och älskarinnor. En dotter på kryckor är också där med sin stumma guvernant, hon är den filmens sanningsserum. Anna Karina, Margit Carstensen, Ulli Lommel, alla Fassbinders favoriter är med. Alla skrattar när de blir avslöjade. Alla är vackra. De rör sig tysta. Med möblerna bakom sig. Kärlek är att vänja sig, säger älskaren. Falska sanningar får den som tjuvlyssnar, säger nån annan. Tänk om det fanns ett spel där den som förlorar får tala om sin ängslan?Man förstår att det spelats Kinesisk roulett förr i den här familjen. De barnet hatar i det ena av två lag. Man bestämmer sig för en person i det andra laget och sedan ska de ställa frågor. Om den person var en bil, ett djur, ett mynt? Ett mynt med hål i mitten. Ål. Bisamråtta. Maskätet äpple på målning. Den här person är redan död. Död. Vad hade den varit i tredje riket? Kommendant i Bergen-Belsen. Andra halvan av filmen är detta krafsande, kretsande, det är en person nästan alla avskyr, förstår man. En anekdot förtäljer att även teamet instängda på slottet spelade detta spel med varandra efter tagningarna, klockan fyra på morgonen, att Fassbinders älskare sprang gråtande ut i regnet.Men det riktiga radardramat, alla dysfunktionella parmiddagars moderplanta, är Edward Albees "Vem är rädd för Virginia Woolf?" Pjäsen sätts upp på nytt och på nytt, och har precis återutgetts i bokform på svenska men jag tänker monomant uppehålla mig vid filmversionen med Elisabeth Taylor och Richard Burton som minsann också var ett outtröttligt par i verkligheten, som gifte sig två gånger och inte en sekund var i medieskugga under sjuttiotalet. Taylor fick en Oscar för sin roll som den alkoholiserade rektorsdottern Martha gift med den misslyckade läraren George, spelad av Burton i noppig kofta. En sen natt bjuder de hem den nye gymnastik- eller var det fysikläraren och hans bleka fru på en eftersläckning, som fullständigt urartar, blir scenen där George och Martha spelar upp sitt slitna men outtröttliga äktenskapsdrama ännu en gång.I tjugofem år eller så har jag hatälskat denna film, och jag tror den dessvärre formade min syn på syftet medparmiddagar. I huvudet kan jag när som helst höra Burton knäppa med fingrarna, "snap, snap", höra Taylor hojta: "What a dump", citerande en annan gammal stjärna; Bettie Davies i en annan gammal film. Sanning eller lögn, spelar det ingen roll för dig, George?Tre sällskapslekar har han uppfunnit George, varav en heter: Get the guests, gissla gästerna. Ett sorts uppriktigt spelat intresse med inslag av egna strödda förtroenden får de unga gästerna att öppna sig och avslöja sina hemligheter vilket alldeles omedelbart vänds emot dem i nästa fas av leken. Ligga med värdinnan kan också vara en lek. Sällan har makt och maktlöshet så snabbt bytt plats, som när George och Martha med vant handlag i gryningen formerar om trupperna. Och plötsligt är på samma sida igen. Men vem är det då som är rädd för Virginia Woolf? Och vad betyder det? Efter alla lekar, efter alla alkoholindränkta tillställningar och nyckelpartyn som ska symbolisera uttråkade villapar som ska gå hem med fel partner på sjuttiotalet så kommer det en morgon, och då snubblar gästerna ut, något mera kantstötta och berövade sina skydd eller med hemligheterna intakta, fortsatt smusslande. Och kvar är läkaren som vänder sig till frun psykologen och frågar: är de nya de där örhängena? De hon i en annan dimension precis slet av sig och kastade på den otrogne älskaren, kvar är några som ska städa slottet, kvar är George och Martha i gryningsljuset. Är det bara vi två nu? Ja, nu är det bara vi två, innan de ska gå upp för den slitna trappan till sovrummet ännu en gång.Det finns en scen, fryst i mitt medvetande, där Burton, tung och trött lägger sin hand på Taylors axel, den bara ligger där helt stilla, handen, och då är det liksom slut på alla sällskapsspelen, det här är början på det stora efteråt.Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion FilmerVad döljer du för mig? Regi: Paolo Genovese. Italien, 2016. Svensk bio 2017.Kinesisk roulette. Rainer Werner Fassbinder. Västtyskland/Frankrike, 1976.Vem är rädd för Virgina Woolf? Regissör: Mike Nichols. USA, 1966.

Bygdedjuret är Jantelagens lantliga kusin och högst närvarande i författaren Sven Olov Karlssons barndom i en liten by i Västmanland på sjuttiotalet. Katarina Wikars följer med till hans hemman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nu är han aktuell med en roman med självbiografisk anslag som heter just ”Bygdedjuret.” Här kan man stifta bekantskap med pojken Sven Olov och hans uppväxt bland vuxna som bara är generösa med återhållsamheten, genom skoltiden och skrivandet till ett liv som författare. Berättelserna kan komma in genom vindrutan under ensliga bilfärder.”Bygdedjuret” är också en sjukdomsberättelse om återkommande hål av frånvaro och om den stora skogsbranden 2014 som för all tid förändrade både landskapet och människorna i det.”Först när skogen förötts kändes den säker”, skriver han i Bygdedjuret.Ett reportage av Katarina WikarsProducent: Andreas Magnell

Imorgon är det årets mörkaste dag. Många längtar efter ljuset, samtidigt som mörkret både inspirerar och skapar lugn vilken konstnärlig potential bor i mörkret? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tomasdagen, 21 december, har i århundraden varit förknippad med myter och ingen dag kunde vara mer perfekt för historier om övernaturliga väsen och magi – mörkret var bränsle för berättelserna , precis som det kan vara idag. Filmskaparen Mia Engberg har gett ut essän "Mörkret som material" och den är radikal undersökning om det går att tänka sig film utan bilder, ett berättade där mörkret tar över. Vad har mörkret för innebörd för henne? Hur påverkar det henne som konstnär? Mia Enberg är gäst i dagens P1 Kultur!NY UTSTÄLLNING OM IKONOKLASMENS HISTORIADe senaste veckorna har vi sett bilder från Syrien, på välta statyer och sönderskurna porträtt. Det är en nästan obligatorisk ritual vid revolutioner - att monumenten över den föregående härskaren ska störtas i gruset. Att angripa bilder, som ibland kallas för ikonoklasm, tycks ha förekommit i alla tider och på Glyptoteket i Köpenhamn utforskar en ny utställning bildförstörelsens långa historia. Kulturredaktionens Mårten Arndtzén har varit där.HUR KOKADE FÖRFATTAREN VLADIMIR NABOKOV ÄGG?Har du någonsin undrat hur deckarmästarinnan Agatha Christies franska bönor smakar eller hur den amerikanska författaren Sylvia Plath gjorde när hon bakade en efterrättskaka med en burk tomatsoppa? De kulinariska begivenheterna och många fler finns i en ny engelsk bok "Sylvia Plaths´s Tomato soup cake" av den brittiska matskribenten Bee Wilson, som är en samling recept av kända anglosaxiska författare. P1 Kultur gav den till Annina Rabe, kulturskribent och litteraturkritiker med starkt intresse för matlagning. Tillsammans med Anna Hellsten gav hon ut ”Kris, kalas och kolhydrater” 2020.OSCARSVINNARE BARRY JENKINS OM SIN NYA STORFILM "MUFASA"För trettio år sedan hade Disney-klassikern "Lejonkungen" premiär, den andra mest sedda Disneyfilmen av alla. Den första filmen från 1994 handlar om lejonungen Simba, son till lejonkungen Mufasa som dödas av sin yngre bror Scar – nu har den nya haft premiär och här är det just Mufasas historia som berättas. Filmskaparen Barry Jenkins, som belönades med en Oscar för sin film "Moonlight" 2017, har regisserat "Mufasa" och kulturredaktionens Björn Jansson har intervjuat honom.KLASSIKERN: FARMOR I "FANNY & ALEXANDER"I veckans Klassiker har Katarina Wikars återigen sett om Bergmans "Fanny & Alexander" från 1982 och begrundar framför allt farmor Helena Ekdahl, i filmen spelad av den magnifika skådespelaren Gunn Wållgren. Rollen kom att bli hennes allra sista, Gunn Wållgren gick bort 1983, 69 år gammal.Programledare Lisa BergströmProducent Maria Götselius

Varje jul sänds den i televisionen Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander. Den är en ouppnåelig gobeläng över borgerligt julfirande vars beståndsdelar till och med Chat GPT har koll på. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Övermöblerade salonger med tunga röda draperier, dignande julbord, tusen levande ljus och girlanger, ett myller av släktingar och diverse husor i yster långdans genom rummen. Så i Klassikern glömmer vi tillfälligt Guds eventuella existens och biskopsgården och straffen och mystiken för nu är det jul igen och där är hon, farmor, i filmen i Gunn Wållgrens gestalt. Hon är familjeöverhuvudet i familjen Ekdal, det är i hennes våning det ska firas, det är i hennes knä som Alexander kryper ihop när han behöver tröst. Hon har stenkoll på sin familj, vet sina söners svagheter, spelar sina roller väl som den gamla skådespelerska hon är, går med fasta steg i långa kjolar genom rummen, smuttar lite konjak i förbifarten och blir aningen sentimental då hon träffar sin gamle älskare Isak för att strax sätta på sig farmorsansiktet igen. Det här var skådespelerskan Gunn Wållgrens allra sista roll, i Bergmans arbetsböcker kan man läsa att han är orolig för hennes hälsa, hennes ryggont, och hon dör också bara ett halvår efter filmens premiär, sommaren 1983. "Allt detta bländande ljus och allt detta mörker," skriver Bergman någonstans om sin egen barndoms jular. "Detta hejdlösa ätande. Detta besynnerliga festande. Denna frambrusande livsglädje." Och det kan vara det som dröjer sig kvar, som vi i krympande kärnfamiljer och fast i konsumismens klor kan längta så förtvivlat efter. En Klassiker av Katarina Wikars.

Trots sitt blåa evighetstecken till logotyp gick Konsum under. Katarina Wikars minns sin barndoms kooperativa tillvaro och söker ett svar på vad som hände med den blåvita drömmen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag är sannerligen ett barn av kooperationen.Det är sent sextiotal och pappa sitter vid köksbordet och räknar samman konsumkvittona på en stor räknemaskin från Facit. Det är tid för återbäringen. Måhända är den fortfarande tre procent eller så har den redan börjat krypa neråt men det är en inarbetad nära sakral ritual. Vi har en grön gammal plåtlåda där det står ”för kooperativa kassakvitton”, där man kan fälla ut etiketter på vad man saknar i hushållet, en sorts orubblig inköpslista med basvaror. Jag längtar efter sagogryn, kabeljo och kängsnören.Mitt i byn står ett vitmålat funkiskonsum som en modernistisk monolit med föreståndare och biträde och där jag ibland kan få äran att prismärka varor. Konsumbutiken är ett kollektivt nav i vars närhet allt från frågesporter till majstångsresningar äger rum. Och när jag är i tidiga tonåren får jag en bankbok som det står KF:s sparkassa på och pappa förklarar högtidligt att nu är jag också delägare i Konsum.Att detta redan utspelar sig i kooperationens nedförsbacke inser jag först när jag läser två böcker om Konsums uppgång och fall. Sara Kristofferssons ”Det förlorade paradiset” och Jonas Fröbergs ”Huset mitt i byn”. De skildrar i sak samma rörelse men medan designhistorikern Sara Kristoffersson drar upp de stora penseldragen om kooperationen som ville omdana hela samhället, om folkhemsgenerationen som handlade på Konsum, försäkrade sig i Folksam, tankade på OK och begravdes av Fonus så går journalisten Jonas Fröberg ner på bynivå och berättar om sin morfar, konsumföreståndaren i den lilla byn Myckelgensjö i Ångermanland från 40-talet och framåt. En trakt genomsyrad av folkbildningsideal, där bara arbetare som organiserade sig kunde uppnå förändring. Konsumtionsföreningarna som bildades för att få ner matpriserna hade sent 1930-tal över 600 000 medlemmar, och Jonas Fröbergs morfars butik blir den 4 849:e i Sverige. KF har både visioner och provkök, vill uppfostra, det går att handla på rätt sätt och målet är inget mindre än en lyckligare mänsklighet. KF lånade av sina medlemmar och när de var som störst ägde de åtskilliga fabriker med egna varumärken: däck- korv- och kaffefabriker och Gustavsbergs porslinsfabrik. Hade berömda formgivare som Stig Lindberg och Lisa Larsson knutna till sig. Deras visionära arkitektkontor ritade hypermoderna standardiserade butiker med platta tak som de spred över det glest befolkade inlandet.KF satte också visuella avtryck i huvudstaden: Lampfabriken Luma vid Hammarbykanalen med en dygnet runt-upplyst glaskub på taket och huvudkontoret vid Slussen - ett skepp av glas och stål med restaurangen Gondolen högst upp i Katarinahissen. Ute på Kvarnholmen byggdes ett mönstersamhälle med radhus för arbetarna.Men samtidigt som stadskärnorna mejades ner för att ge plats åt 200 Domusvaruhus i betong på 70-talet så började det gå alltmer knackigt för kooperationen. De hade hård konkurrens av ICA som profilerade sig med en glad gubbe i rött medan Konsum lanserade en ny abstrakt logotyp, ett blått möbiusband, ett evighetstecken som folk inte riktigt kunde knyta an till fast det i annonser förklarades att tecknet signalerade köptrygghet.Sedan lanserades serien Blåvitt med basvaror som bara hette havregryn och tandkräm. Det är sjuttiotalets sista skälvande år och blåvitt blir en sista veritabel succé bland de prismedvetna hushållen även om jag och väninnorna tyckte det var töntigt att bli påkommen med en av de här blåvita förpackningarna. Vi hade börjat lifta till Stockholm för att köpa jeans med specifika märken på Gamla Brogatan och skulle aldrig sätta på oss något ur KF:s bruna basgarderob i elektrisk polyester.Den kooperativa rörelsen balanserade allt sämre på sina två ben. Runt om på landsbygden hade redan många av de små funktionalistiska butikerna likt den i min barndomsby lagts ner på grund av höga priser och klent sortiment. Bilen fanns i varje kärnfamiljs garage och Domusvaruhus med rulltrappor och parkering på taket bara några mil bort. Var det bilismen som dödade Konsum? Var det nyliberalismen? Sara Kristoffersson menar i ”Det förlorade paradiset” att den ideologiska strömkantringen åt höger vid den här tiden och SAF:s satsa på dig själv kampanjer signalerade en ny konsumtionskultur. Kollektivet trädde åt sidan för att ge plats åt jaget och ordet solidaritet försvann ur den politiska terminologin. ”Antikonsumism byts ut mot köpfest.”Lönsamheten blev allt sämre, centraliseringen tilltog, återbäringen sjönk. Blåvitt dog, och konsumenterna ville inte vare sig ha Cirkelkaffe och Lumalampor längre. De centralt belägna Domusvaruhusen som bara hade en livslängd på 15 år slogs igen, fabrikerna såldes och litteraturfrämjandet gick upp i rök. Och det slår mig att jag inte har den blekaste aning var min bankbok där det framgår att jag är en delägare i KF:s sparkassa har blivit av. Kanske är den makulerad.Moderna museet rekonstruerade häromåret konstnären Björn Lövins utställning ”Konsument i oändligheten” från 1971. Där kunde man se den fiktiva Herr P:s tvårumslägenhet i ett miljonprogram. I trappuppgången en uträkning där det framgår hur lite pengar en låginkomsttagare hade att röra sig med då alla fasta utgifter är betalda. Detta är samtidigt som Konsum lanserar sin nya logotyp, det blåa oändlighetstecknet. Herr P förklarar i ett brev hur glad han ändå blir av att se en buss med det påmålade oändlighetstecken i sin vardag. Någon bryr sig om honom. Och Herr P gör i en hemlig skrubb frigörande konst av just plastpåsar och omslagspapper med detta tecken, som för honom representerar gränslöshet, trygghet och solidaritet.Och när min mamma dör hittar jag ett otal minutiöst hopvikta plastpåsar med det blåa evighetstecknet i en låda. Och trettio buntade årgångar av tidningen Vi i skrubben. Och i den gröna kooperativa plåtlådan ligger en handfull bleknande kvitton kvar från mitten av nittiotalet som pappa inte brytt sig om att räkna ihop.Numera tränar vi på samverkan i bostadsrättsföreningarna. Och Konsums ambition om en mänsklighet som inte är satt i skuld och inte lever över sina tillgångar är sedan länge begraven. Konsum heter förresten Coop numera och återbäringen är 0 procent. Men kanske var KF bara för tidigt ute med sina baskollektioner och visioner? Finns det inte just nu ett sug efter liknande projekt, kooperativa sammanslutningar med crowdfunding som övergripande idé, där man kan handla närodlat, billigt och klimatsmart i någon slags förberedelse för den stundande globala apokalypsen?Vad hände då med Konsum i Myckelgensjö? Affären där blev ett bykooperativ låter Jonas Fröberg berätta medan alla de andra butikerna i närområdet sedan länge är nedlagda. Kanske finns en skylt kvar i något uthus: ”Ej tjäna på andra men tjäna varandra”. Det låter som något från en annan värld. Det kanske är talande att min bys legendariska Konsumskylt i gemener till slut hamnade – på Skansen.Katarina Wikarsmedarbetare på kulturredaktionenLitteraturHuset mitt i byn av Jonas Fröberg. Weyler förslag, 2024.Det förlorade paradiset av Sara Kristoffersson. Volante, 2024.Björn Lövin Den omgivande verkligheten, utställningskatalog Moderna Museet, 2022.

Yokai - japanska väsen heter en utställning på Etnografiska museet i Stockholm. Yokai är andar som stammar ur japansk folktro och som nu är en del av populärkulturen: manga, anime och skräckfilm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. De både skrämmer och roar, och på utställningen samsas otaliga Yokai med mer hämndlystna Yurei, som är namnet på spöken.Katarina Wikars träffade intendenten Helga Janse och utställningens producent Maria Rydbrink Raud. Det blir ett samtal om allt från Kitsune, magiska rävar som kunde ta människors själar i besittning och kända klassiska spökhistorier om kvinnor som hämnas efter döden till flickspöket i skräckfilmen Ringu och moderna myter som den Hanaku-san om på tjejtoan.

Vi räknar ned till Augustprisutdelningen på måndag med att titta på nomineringarna till årets barn- och ungdomsbok. Vilka sticker ut, och vad säger nomineringarna om var svensk barnlitteratur står? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. INTERVJU: BOEL WESTIN HAR STUDERAT 700 ÅRS BARNLITTERATUR I NYTT MASTODONTVERK ”Den svenska barn- och ungdomslitteraturens historia” gavs nyligen ut i två band på totalt 1 400 sidor – och täcker allt från vaggvisor till äventyrsböcker under 700 år. Hur tar man sig över huvud taget an ett sådant projekt, och vilka tendenser går att spåra? Finns det en typiskt svensk barnlitterär tradition? Litteraturprofessor Boel Westin är huvudredaktör för boken och kommer till P1 Kultur. INTERVJU: HUGH GRANT OM ATT HAN ÄLSKAR ATT SPELA ”FREAKS” Hugh Grants karriär har tagit en vändning sedan 90- och 00-talets brittiska romantiska komedier gjorde honom till superstjärna. Möt en skådespelare som trivs mycket bättre i obehagliga roller – och som själv tycker han har blivit ”mindre dålig” med åren, i det här reportaget av Björn Jansson. REPORTAGE: VARFÖR ÄR ALLA JAPANSKA SPÖKEN KVINNOR? Yokai kallas de många andar och väsen med djupa rötter i japansk folktro som i dag spritts över världen genom populärkulturen – manga, anime och skräckfilm. En del av de är spöken, yurei, och påfallande många är kvinnor. Vår reporter Katarina Wikars gick till botten med varför det förhåller sig så, och har besökt utställningen ”Yokai – japanska väsen” som pågår på Etnografiska museet i Stockholm fram till hösten 2025. ESSÄ: TORBJÖRN ELENSKY ÄR HELLRE EN ÅSNA ÄN INTELLEKTUELL Åsnan är en symbol för dumhet och trög envishet. Men kanske är den i själva verket dum på ett klokt sätt? Författaren Torbjörn Elensky har dykt ner i den äldre litteraturen och hittat åsnor att inspireras av, i dagens essä från OBS.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Felicia Frithiof

Bygdedjuret är Jantelagens lantliga kusin och högst närvarande i författaren Sven Olov Karlssons barndom i en liten by i Västmanland på sjuttiotalet. Katarina Wikars följer med till hans hemman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nu är han aktuell med en roman med självbiografisk anslag som heter just ”Bygdedjuret.” Här kan man stifta bekantskap med pojken Sven Olov och hans uppväxt bland vuxna som bara är generösa med återhållsamheten, genom skoltiden och skrivandet till ett liv som författare. Berättelserna kan komma in genom vindrutan under ensliga bilfärder.”Bygdedjuret” är också en sjukdomsberättelse om återkommande hål av frånvaro och om den stora skogsbranden 2014 som för all tid förändrade både landskapet och människorna i det.”Först när skogen förötts kändes den säker”, skriver han i Bygdedjuret.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seEtt reportage av Katarina WikarsProducent: Andreas Magnell

Marie Lundström möter författaren Cecilia Hansson som kommer med boken Kafkalungan, en essä om författarens mormor i Tornedalen och Franz Kafka, som dog för hundra år sedan i sviterna av tuberkulos. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Cecilia Hansson, född 1973 i Luleå, är poet, författare och journalist med Centraleuropa som specialitet samt översättare från tyska. Hon har under många år ägnat sig åt Franz Kafkas författarskap och bland annat gjort radioserien ”Kafkareskerna” tillsammans med Katarina Wikars.I den nya boken Kafkalungan berättar hon om sin mormor i Tornedalen, som drabbades av tuberkulos men tillfrisknade. I texten går hon även i författaren Franz Kafkas fotspår, till bland annat platsen Kierling utanför Wien och ett litet sanatorium där författaren dog 1924. Han led under många år av samma lungsjuk som Hanssons mormor med vistelser på olika sanatorium. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducenter: Andreas MagnellLjuddesign: Märta Myrstener

I höst utkommer två romaner som bygger på Helgakaraktären ur Doktor Glas. Fru Gregorius om en ung Helga som ljuger för att hon vill ha ett barn och Helga, en 60-årig kvinna som glömt det mesta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bengt Ohlsson kommer tjugo år efter succén med sin roman ”Gregorius” ut med ”Helga”. Hon är omgift och i sextioårsåldern i 1930-talets Stockholm. En dag får hon ett brev som vänder upp och ner på hennes tillvaro och hon tvingas att konfronteras med ett förgånget hon inte längre känner igen.I Åsa Nilsonnes ”Fru Gregorius” är själva grundpremissen för lögnerna i Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” annorlunda. Här älskar Helga sin man, den mycket äldre pastorn och vill till vilket pris som helst ha ett barn med honom. Älskaren är bara en statist. Och det visar sig att hon har mycket bättre hand med lögnen än hon någonsin kunde tro.Ett reportage av Katarina Wikars.

Bioaktuella Führer och förförare är ett tyskt drama där vi får följa nazisternas propagandaminister Joseph Goebbels skaparen bakom bilderna på de flaggviftande folkmassorna och de antisemitiska filmerna som förbereder folket för massmorden av judarna. Kulturredaktionens Gunnar Bolin kommenterar filmen och hur den mottogs på hemmaplan i Tyskland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I rollistan syns Robert Stadlober, Franziska Weisz och Fritz Karl, men det figurerar även dokumentära intervjuer med överlevare från förintelseläger. Regisserar gör Joachim Lang.P1 Kulturs programledare Lisa Bergström såg filmen tillsammans med Birger Lycken, seniorkonsult på pr-byrån Westander, för att diskutera arvet efter Goebbels.GÄNGVÅLDETS KONSEKVENSER I NY SVENSK DOKUMENTÄRI januari 2016 får Carolina - under en semester i Las Vegas - veta att hennes två söner blivit skjutna hemma i Stockholm. Hennes 13-åriga dotter har bevittnat händelsen från deras lägenhetsfönster. Nu har en Carolinas historia blivit den bioaktuella dokumentären ”femton noll tre nittonde januari två tusen sexton”. P1 Kulturs Nina Asarnoj har träffat Petra Bauer, som regisserat filmen tillsammans med Marius Dybwad Brandrud.HÖGPRESTERANDE TJEJER I UNGDOMSPJÄSEN ”A”Samtidskomedin ”A” på Kulturhuset Stadsteatern i Husby handlar om två duktiga flickor från Husby och deras skavande framtidsdrömmar. I rollerna syns Imenella Mohamed och Helmon Solomon. Manus är skrivet av den prisbelönta författaren Nora Khalil. Både Imenella Mohamed och Nora Khalil gästar P1 Kultur.VAD ÄR HETAST INFÖR PRISUTDELNINGEN PÅ FILMFESTIVALEN I VENEDIG?Hör frilansfilmjournalisten Jan Lumholdt på plats på filmfestivalen i Venedig inför lördagens prisutdelning. Vilka filmer snackas det mest om? Och hur gick det för danske Thomas Vinterberg vars tv-serie ”En familj som vår” har premiärvisats i Venedig?KLASSIKERN: ”DOKTOR GLAS” AV HJALMAR SÖDERBERG1905 kom den ut, Hjalmar Söderbergs roman ”Doktor Glas”, om en läkare som begår ett mord för att hjälpa en patient han är kär i, eller för att han så gärna vill begå en handling? Medverkar i Katarina Wikars reportage om ”Doktor Glas” gör författaren Bengt Ohlsson, som skrivit romanerna ”Gregorius” och ”Helga.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

Hur lät polaroidkameran? Hur lång tid väntade man? Konstnären Annika Elisabeth von Hausswolff och Katarina Wikars bläddrar bland överexponerade minnen och längtar efter en mer taktil tid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Formatet var 7,7 gånger 7,7 centimeter. En bred vit marginal under. Farliga kemikalier. Motivet var nästan alltid någon annanstans än på bilden. Kommer ni ihåg hur förväntansfull man var när den bubbliga ytan transformerades till bleka färger och glåmiga siluetter? Och vad hände i kroppen när bilden väl kom fram? En Klassiker från 2014.

Inför EU-valet får vi höra hur kulturfrågorna uppmärksammas i några utvalda europeiska länder och när Gunnar Bolin besöker en tysk kulturklubb i Ungern. Och frågar oss vart europuddingen tog vägen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Gunnar Bolins jakt efter den europeiska identiteten går i dag till Sopron, eller Ödenburg som staden heter på tyska. Här har det bott övervägande tyskspråkiga sedan århundraden, men efter andra världskriget var det slut med det. Då fördrevs nästan alla tyskspråkiga i öst så också från Sopron, de deporterades till läger i Baden Würtemberg i Tyskland. Sopron är också den plats där murens fall rent konkret började. Det var här som den Pan Europeiska picnicen hölls den 19 augusti 1989 då gränsen var öppen i tre timmar och sex hundra östtyskar flydda till väst.KORRESPONDENTERNA RAPPORTERAR OM KULTURFRÅGOR INFÖR EU-VALET I POLEN, DANMARK OCH TYSKLANDMed oss direkt har vi Sveriges Radios korrespondenter Samuel Larsson och Carina Holmberg, som berättar om hur kulturfrågor just nu diskuteras i några av deras respektive länder.EUROPUDDINGENS UPPGÅNG OCH FALLUttrycket ”Europudding” myntades på mitten av 1980-talet: som en bild av misslyckade samarbeten på filmområdet mellan olika europeiska länder. Nu var det länge sedan begreppet användes - så vad hände med det? Och med de europeiska samarbetena på filmområdet? P1 Kulturs Emma Engström betraktar ett uttryck och dess förgreningar.PAUL AUSTERS SISTA ROMAN – OCH KÄNSLORNA DEN VÄCKERFör en kort tid sedan avled den hyllade amerikanske författaren Paul Auster. Nu kommer också hans sista roman, ”Baumgartner”, på svenska i översättning av Anna-Stina Johnson. Kulturredaktionens litteraturredaktör Lina Kalmteg har läst den och funderat över dess efterklang.KLASSIKERN: ROMANEN ”GIFT” AV TOVE DITLEVSENDet handlar om den mest lästa och älskade av den danska författaren Tove Ditlevsens romaner, Gift från 1971. Den här våren är hon läst som aldrig förr, nära 50 år efter sin död. Katarina Wikars guidar genom ett författarskap som bara växer med tiden.Programledare: Lisa Bergström.Producent: Mattias Berg.

Tove Ditlevsen har fått ett internationellt genombrott nära 50 år efter sin död. Den självbiografiska sviten Köpenhamnstrilogin låg häromåret på New York Times lista över årets tio bästa romaner. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Här skildrar Tove Ditlevsen sin fattiga uppväxt på Vesterbro i Köpenhamn, och i den tredje delen ”Gift” hur hon blir författare och missbrukare. Den unga Tove skriver på sin första roman och gifter sig med den gamle förläggaren Viggo F för att ta sig fram i världen. Vi får följa henne genom tre äktenskap. Hon blir i det tredje beroende av petidin efter en illegal abort men ”Gift” handlar framför allt om själva skrivandet som överlevnadsstrategi.Det hon skrev kallas numera autofiktion, litteratur i gränslandet till det egna livet. Hennes eget iscensattes i hög grad i medierna. Hon lät sig fotograferas med skrivmaskin och cigarett, med kastruller och barn fast hon hatade att laga mat och såg sig själv som en underlig mor.Hon är fortfarande en skandalomsusad celebritet i hemlandet Danmark, och ”Gift” den mest lästa och älskade av hennes böcker även om den väckte ett ramaskri då den kom ut. ”Hon väntade ju tills männen var döda”, säger författaren Olga Ravn. 1976 tog Tove Ditlevsen sitt liv, 58 år gammal.I denna Klassiker av Katarina Wikars medverkar författaren Olga Ravn, författaren Lena Kallenberg och vi hör intervjuer med Tove Ditlevsen av Birgit Sunesson och Sonja Carlberg ur SR:S arkiv från tidigt 70-tal.Kristina Törnqvist läser ur ”Gift” i översättning av Ninni Holmqvist.

Författaren Tove Ditlevsen har kallats autofiktionens danska drottning. Nu har hon fått ett internationellt genombrott nästan 50 år efter sin död med den självbiografiska Köpenhamnstrilogin. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tove Ditlevsen är aktuell med två böcker på svenska: dels den nya biografin ”Ditlevsen” av Jens Andersen och dels romanen ”Ansiktena” (1968) i svensk översättning. Den utspelar sig på en psykiatrisk klinik och skildrar en psykos från insidan. Kulturredaktionens litteraturkritiker Katarina Wikars vet mer.HÖGKONJUNKTUR FÖR DITLEVSENNär den danska författaren Tove Ditlevsen tog sitt liv i mitten av 70-talet hade hon en lång rad diktsamlingar och romaner bakom sig – men sågs mest som en inhemsk angelägenhet. 50 år efter sin död är hon nu mer läst än någonsin över världen.P1 Kulturs reporter Lina Kalmteg ringde upp förläggaren Simon Pasternak som berättar hur Tove till slut tog sig ut i världen och hamnade på internationella topplistor.Programledare: Lisa WallProducent: Eskil Krogh Larsson

När staten Israel bildades 1948 hamnade omkring 750 000 palestinier på flykt. Händelsen har kommit att kallas al-Nakba Katastrofen. Nu har författaren Bernt Hermele samlat berättelser i en utställning på Medelhavsmuseet i Stockholm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. GAZA: GÅR DET ATT SKAPA KONST UNDER BRINNANDE KRIG?Samtidigt pågår just nu ett krig i det palestinska Gaza där de som har möjlighet försöker lämna landet. Konstnären Mohamed Abusal är en av de som precis lyckats fly till Egypten. För P1 Kultur berättar han om allt som förstörts i kriget - hans hem, hans studio, hans galleri, hela hans arkiv - och om huruvida det överhuvudtaget går att skapa konst under brinnande krig.TOVE DITLEVSEN: AUTOBIOGRAFINS DANSKA DROTTNING DUBBELT AKTUELL PÅ SVENSKA Den danska författaren Tove Ditlevsen blev med sitt sätt att fiktionalisera sig själv en föregångare inom det vi idag kallar autofiktion. Nu kommer två böcker ut på svenska: dels den nya biografin ”Ditlevsen” av Jens Andersen och dels romanen ”Ansiktena” från1968. Samtal med litteraturkritiker Katarina Wikars.SÅ BLEV DITLEVSEN EN INTERNATIONELL SUCCÉ 50 ÅR EFTER SIN DÖD När den danska författaren Tove Ditlevsen tog sitt liv i mitten av 70-talet hade hon en lång rad diktsamlingar och romaner bakom sig – men sågs mest som en inhemsk angelägenhet. 50 år efter sin död är hon nu mer läst än någonsin över världen. Hör förläggaren Simon Pasternak om hur Tove till slut tog sig ut i världen och hamnade på internationella topplistor.ESSÄ: FILOSOFER ÄR OCKSÅ MÄNNISKOR Att leva som man lär är en konst uppskattad av många och behärskad av få. Särskilt svår är utmaningen kanske under oroliga tider. I dagens essä funderar författaren och journalisten Eva-Lotta Hultén över hur några av fyrtiotalets mest framstående filosofer hanterade sina motsägelser. Och så över sin egen kamp med att visa förståelse för de som inte förstår.Programledare: Lisa WallProducent: Eskil Krogh Larsson

Borde konsten ha en varningstext? Till utställningen Varning för konsten på Statens konstråd vallfärdar publiken för att se verk som har stört och berört och skickats tillbaka från olika myndigheter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Varje år returneras cirka 2000 konstverk. Vad som kommer tillbaka till Statens Konstråd är en spegel av vår tid, säger Henrik Orrje, som är vikarierande direktör, just nu handlar det om nakna kroppar och sexualitet, politiska bilder och svunna livsstilar, som exempelvis rökning.Var konstverken placeras är helt avgörande och om det är verk som kan röra upp känslor kan det krävas både stödinsatser och seminarier ute på myndigheterna eller institutionerna.I reportaget hör vi bl.a berättelserna om mattan Rut av Mamma Anderson som kom åter från Attunda tingsrätt, om några fotografier från 90-talet i serien Private Business av Cecilia Parsberg som stod undanställda i en källare på Skövde högskola i flera år och om ett fotografiskt verk av Pär Broman som skickats tillbaka både från Riksgälden och Ekobrottsmyndigheten.Vi stiftar också bekantskap med en skulptur av Jonas Kjellgren som inte har hittat sin placering ännu.Utställningen Varning på konsten visas på Statens konstråd på Skeppsholmen i Stockholm.Ett reportage av Katarina Wikars.

Just nu är butoh-dansaren Frauke ute på turné med Riksteatern med föreställningen Pearl, där en kvinna som tappat sin balans reser genom sinne efter sinne. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Pearl” handlar om dold skönhet, säger Caroline Lundblad, dansare och koreograf som varit många år i Kyoto i Japan. Butoh är en japansk performancekonstart som uppstod i slutet av 50-talet, ofta vitsminkade dansare som rör sig extremt kontrollerat och långsamt. ”När jag går upp på scenen blir jag Frauke”, säger hon, och de olika kostymerna som illustrerar olika sinnen förstärker dansen, ger mig olika siluetter och motstånd.Katarina Wikars har följt Frauke sedan hon såg henne dansa på komposthögarna vid kolonilotterna vid Årstaviken en höstkväll för många år sedan, vitsminkad med blicken vänd inåt blåste hon gurkmeja ut som kryddmoln bland löven.Butoh är kroppens poesi, säger Caroline Lundblad, som nu går i lära hos en noh-mästare i Kyoto, en teaterform som gestalter andeväsen. Man låter något annat ta plats i kroppen, säger hon.Musiken i föreställningen ”Pearl” är gjord av Daniel Troberg.

Författaren och musikern Kerstin Norborg nya roman Jag måste gå rätt in i elden handlar om en mycket gammal Honorine Hermelin, som sitter på äldreboendet och rannsakar sitt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Honorine Hermelin var i trettio år rektor på Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad och medgrundare till tidskriften Tidevarvet på 1920-talet. Hon var en karismatisk pedagog och talare, ständigt i rörelse.Det som intresserade Kerstin Norborg var dock sprickorna bakom vältaligheten, det undanglidande, hennes oförlösta längtan. Även tomrummet inspirerade Kerstin Norborg. Honorine Hermelin brände många av sina brev, både till läkaren Ada Nilsson och kritikern Hagar Olsson som stod henne nära.– Det gick så långt att jag tänkte: jag kan inte skriva om henne, jag kommer henne inte in på livet. Men långt senare insåg jag att det spännande i romanen är att hon gömmer sig och att det är det jag måste undersöka, säger hon.Katarina Wikars träffade Kerstin Norborg i hennes arbetslokal och vi hör också inslag ur radioarkivet och tv-arkivet med Honorine Hermelin.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seEtt reportage av Katarina WikarsRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Andreas Magnell (producent)

Andrzej Tichýs nya roman Händelseboken har hyllats unisont. Katarina Wikars fördjupade sig i dödsdanstemat och romanens alla kopplingar till det hinsides och ringde upp författaren i Malmö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stora delar av den 700-sidor tjocka Händelseboken utspelar sig i Lindängen i Malmö, en kör av röster, barn som far illa, ekonomikonsulter, nynazister, elektroniska änglar, många i boken dör för tidiga orättfärdiga dödar.Bär man sitt ljus in i mörkret eller tvärtom?”Är man van vid mörkret i livet är det lättare att se hoppet i min bok”, säger Andrzej Tichý.Romanen har kallats ”systemkritik på speed” (Expressen) och ”ett majestätiskt manifest om vår stund på jorden” (DN). Häromåret fick Andrzej Tichý också Ivar Lo:s personliga pris för att han ”med litterär skärpa och svart humor skildrar erfarenheter av migration”. Reporter: Katarina WikarsProducent: Felicia Frithiof

Det är 80-talet som rivs nu och de husen är knappt femtio år. I en serie i tre delar berättar kulturredaktionens Katarina Wikars om drömmarna, rivningarna och upprättelsen för 80-talets arkitektur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bara i Stockholm har det rivits många kontorshus från 80-talet förra året. Och alltfler inser att det inte är ekonomiskt och klimatmässigt försvarbart att riva dem. Och inte minst bland arkitekterna finns det en rörelse att dokumentera detta: Vad är redan rivet, vad är hotat, vad går att rädda?I tre delar tittar Katarina Wikars närmare på 80-talets arkitektur: Drömmarna, rivningarna, återupprättelsen.Del 1 är en baskurs om den förhärskande stilriktningen på åttiotalet – postmodernismen. Vad ville den? Och kommer åttiotalet att rivas innan vi lärde oss att älska det?”80-talet var det årtionde då det drömdes som mest inom arkitekturen”, säger arkitekturskribenten Dan Hallemar. Man lånade av tidigare epoker, flög in stjärnarkitekter. Pelare och pastell och palats för folket men dessvärre ofta i prefabricerad betong. ”Det är viktigt att man förstår vad den postmoderna arkitekturen ville säga, ambitionerna bakom och drivkrafterna som skapade den.”Margarida Amaral är arkitekt och adjunkt inom byggnadskonst och har varit drivande i protesterna mot rivningarna i Marievik vid Liljeholmen. Lone-Pia Bach är professor i restaureringskonst på Kungliga Konsthögskolan. De har haft flera kurser just om ombyggnadskultur för arkitekter där devisen är ”framtidens hus är redan byggda”.Reporter: Katarina WikarsProducent: Eskil Krogh Larsson

Det är 80-talet som rivs nu och de husen är knappt femtio år. I en serie i tre delar berättar kulturredaktionens Katarina Wikars om drömmarna, rivningarna och upprättelsen för 80-talets arkitektur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I del 2 av serien om åttiotalets hus, så koncentrerar vi oss på rivningarna. Åttiotalets kontorshus är ofta byggda intill vatten, på tomtmark som efterfrågas när fastighetsbolagen vill bygga bostadsrätter.”Man hann inte börja älska åttiotalet innan det försvann.” Arkitekterna Anna Mistry Bergbom och Emma Svanberg på ACAN har lanserat Rivningskartan och kartlägger byggnader i hela Sverige som har rivits eller är hotade. Fokus är att väcka opinion om de som fortfarande kan räddas, och de samlar också in berättelser och minnen kring husen. ”Det är en trög bransch som går på i gamla hjulspår, byggbranschen. Det får inte vara för lätt att göra sämst”.Ett gigantiskt high-techhus från 1982 av arkitekten Erik Thelaus har rivits i Marievik. Han är en arkitekt vars hus nu försvinner det ena efter det andra, säger arkitekturskribenten Dan Hallemar. Han beskriver huset som en farbror i syntkostym, tidiga Roxy Music. ”Man såg modernismens arv bakom den plåtskodda fasaden”, säger han.Återbygget är en firma som tar hand om byggmaterialet som blir över vid rivningar, tar till vara och återanvänder det. Pelle Holst pratar om vansinnet i byggindustrin. ”Det bästa vore att återbruka hela huset”, säger han, ”om vårt jobb inte behövs har vi lyckats”.Reporter: Katarina WikarsProducent: Eskil Krogh Larsson

Det är 80-talet som rivs nu och de husen är knappt femtio år. I en serie i tre delar berättar kulturredaktionens Katarina Wikars om drömmarna, rivningarna och upprättelsen för 80-talets arkitektur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Allt fler börjar omvärdera 80-talets arkitektur som länge stått lågt i kurs. Och allt oftare talas det om att reparationssamhället är här, om att återbruka hela hus.AMF Fastigheter som äger kontorshusen i Marievik vid Liljeholmskajen har tänkt om angående sina postmoderna hus, varav många ritades av Micha Borowski. De har insett att de sitter på ett kulturarv men också klimatfrågan har vägt tungt då de beslutat sig för att inte riva. De vill ta tillvara postmodernismen, utveckla och förstärka den. Arkitekten Margarida Amaral som varit drivande i uppropet om att Bevara Borowskis kaj har haft fullbokade s k PoMo-vandringar i Marievik för att berätta om den postmoderna arkitekturen.KOD-arkitekter har engagerat sig mot de planerade rivningarna av de s k bananhusen från 80-talet vid Alviks strand där ett nytt bostadsområde planeras. De har ritat ett eget förslag för att bevara och bygga om husen. De ser det som ett kall att lyfta detta, ”vi måste förvalta det vi har nu”, säger de.Reporter: Katarina WikarsProducent: Eskil Krogh Larsson

Härifrån har människor flyttat i nära sjuttio år nu. I vissa byar är varannan gård tom, så här finns många ödehus att ta hand om. Följ med på en roadtrip längs Klarälvdalen med industrihistorikern Jan Jörnmark. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Redan 1948 skrev bankmannen Jan Wallander avhandlingen ”Flykten från skogsbygden” där han kartlade samhällsförvandlingens konsekvenser för nordvästra Värmland. Och sen har det fortsatt. Nu finns här bara 400 personer under 45 år på en yta stor som Luxemburg.I Stöllet utmed E45:an står Värmlandsporten, från börsyrans sena 80-tal, övergiven med 100 tomma rum likt en strandad Titanic efter att ha varit allt från konferenshotell till flyktingförläggning.Men vem har nyckeln till alla tomma husen?Ett reportage av Katarina Wikars.

Han firar 40 som serieskapare. Kanske är Joakim Pirinen fortfarande mest känd för Socker-Conny som kom ut på 80-talet. Nu är det dags att summera med jubileumsalbumet Allvar på riktigt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Joakim Pirinen är ett barn av postmodernismen och byter oupphörligen stil då han tecknar, vilket kan ha legat honom i fatet då förläggare utomlands trott att han varit flera stycken. Katarina Wikars träffar honom hans belamrade arbetslokal i Vasastan i Stockholm, där han suttit i decennier. Hur många serierutor har det blivit hittills? Varför är Döda Paret så roliga att teckna, och varför är han så trött på Socker-Conny? Och hur hanterar han ensamheten på jobbet?

Samtidigt som den ständiga debatten om jaget i litteraturen rasar på kultursidorna kommer litteraturprofessorn Birgitta Holm med en essäsamling om hur minnet och livet samverkar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hon kallar boken ”Mnemosyne - nio essäer om skapande” för sitt andliga testamente, där hon återvänder till modernismens stora författarskap, de som har präglat henne. Hör om Proust och Selma och de ofrivilliga minnena, om Duras och Kierkegaard och omtagningen som skrivmetod.Birgitta Holm har också sett åtskilliga litterära debatter komma och gå, och angående den pågående om låg självbiografisk verkshöjd undrar hon om det personliga minnet ens har i litteraturen att göra.Katarina Wikars träffar en 87-åring som badar i Årstaviken varje morgon, och som ser som sin livsuppgift att putsa på litteraturen så den skiner, hon är ”den ständiga reparatören”.

Anahita Ghazinezam debuterar med knivskarpa essäer om våldet i varje material. På 69 sidor berättas om slöjdentusiaster på flyktingförläggningar och samernas fiske förr, om hampans låga status och hantverkets huggtänder. Katarina Wikars har träffat henne. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Anahita Ghazinezam gav först ut boken ”Våld - om träd och slöjd och män” på eget förlag, efter att ha fått ett stipendium från Nämnden för hemslöjdsfrågor. Själv kallar hon varje essä för ett misslyckande, ett planlöst irrande under sömnstörda småbarnsår.”Jag är intresserad av vad som blir kvar av människor, det är dags att berätta om det bortglömda”, säger Anahita Ghazinezam, och skärskådar familjefabeln om groddjuret som överraskade hennes mormor som ung och fick henne att bli fixerad vid renlighet, om mispeln som måste skadas och sen vila i minst 20 år för att bli en herdestav.Katarina Wikars blir så fascinerad av monterandet av det till synes disparata, så hon beger sig hem till författaren i Umeå.

Cecilia Hansson och Katarina Wikars frågar psykoanalytikern Daniel Frydman om K. verkligen är lantmätare och vad de där hostande medhjälparna är för typer egentligen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Välkommen till en baskurs om författaren Franz Kafka. För de som inte läst honom innan, de som slänger sig med ord som ”kafkaartad” och alla som behöver vägledning i sina skuldtyngda mardrömmar.Franz Kafka var jurist i Prag i början av 1900-talet och blev under sin livstid inte klar med någon enda roman. Han ville att hans kvarlämnade manuskript skulle brännas. Trots det eller kanske tack vare blev han en av de allra mest kända författarna genom tiderna.Det var sent på kvällen när K. kom fram. Byn låg inbäddad i djup snö."Jag vet ingen annan bok där det snöar så mycket och även K är ju på sätt och vis insnöad. Han kommer ingen vart. Det är min älsklingsbok av Kafka", säger Jaroslav Rudiš.Jaroslav Rudiš är sångare i Kafka Band som tolkar Kafkas romaner musikaliskt, är uppvuxen nära kurorten Spindelmühle där Kafka började skriva på "Slottet" bara några år innan han dog."Jag vet ingen annan bok där det snöar så mycket och även K är ju på sätt och vis insnöad. Han kommer ingen vart. Det är min älsklingsbok av Kafka", säger Jaroslav Rudiš..I Kafkareskerna lär man sig också mer om Kafkas kärlekar och går på de Pragcaféer som Kafka och hans vänner frekventerade på sin tid. Och vi möter journalisten Milena Jesenská, som först översatte Kafka till tjeckiska och som han odlade en intensiv brevromans med.Vi besöker också det slott, Pragborgen, vars skugga faller över hela Prag, och där makten alltid huserat. "Under kommunisttiden kände människor till Kafka", säger guiden Petr Prokopik, "även om han inte var tillåten. Människor hade maskinskrivna eller stencilerade kopior av hans böcker hemma".Medverkar gör också poeten Johan Jönson och författaren Dora Kaprálová.Uppläsare: Ulph Nyström.Musik: Kafka Band.

Cecilia Hansson och Katarina Wikars har världens minsta bokklubb och närläser Förvandlingen. Och pratar med idéhistorikern Isabelle Ståhl om krassliga män genom tiderna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kafkareskerna är en baskurs om författaren Franz Kafka. För de som inte läst honom innan, de som slänger sig med ord som ”kafkaartad” och alla som behöver vägledning i sina skuldtyngda mardrömmar.Franz Kafka var jurist i Prag i början av 1900-talet och blev under sin livstid inte klar med någon enda roman. Han ville att hans kvarlämnade manuskript skulle brännas. Trots det eller kanske tack vare blev han en av de allra mest kända författarna genom tiderna. Långnovellen"Förvandlingen" kom dock ut 1915.När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt.Man läser "Förvandlingen" med den insikten att Gregor Samsa huvudsakliga problem när han blivit en insekt är hur han ska komma till jobbet, han är ytterligare en Kafkagestalt som underkastar sig, säger psykoanalytikern Daniel Frydman.Kafka hade svårartad hypokondri innan han fick den TBC som skulle ända hans liv vid 40 års ålder. Den nobelpristippade rumänske författaren Mircea Cartarescu berättar om sin Kafka, som hans ser som sin siamesiska bror. "Vi lever båda under samma hud", säger han.Och så lär vi oss mer om Kafkas sista kärlek, Dora Diamant, som han levde med i Berlin. Och återvänder till Prag, där Petr Prokopik som queer och ung punkare läste "Förvandlingen" som en kamp med kroppen.Medverkar gör också förläggaren Per Bergström och författaren Duraid Al-Khamisi.Uppläsare: Ulph Nyström, Ludvig Josephson och Anita Ekström.

Konstnären Jockum Nordström brukar använda sig av allt det där som samlat sig, i högar och lådor och skåp, allt det där ofärdiga, skisserna som visar sig vara färdiga. Våren 2023 ställer Jockum Nordström ut på Liljevalchs konsthall i Stockholm, och här kan man se och lyssna på många mobiler, bräckliga, skapade av nötta grejer från ateljén: glasspinnar, stålgalgar, mynt och upphittade cittror.- De får gärna gå sönder och försvinna, säger han.Det är mer abstrakt än förr, triptyker, textila verk, bleknande natur i mossgrönt och mullvadsbrunt, ensamma urklippta huvuden som satelliter tittar snett uppåt, utåt.- Det är den här världen jag lever i nu, säger han.I det här reportaget av Katarina Wikars kommer tiderna att gå in i varandra under nära 25 år. Från slutet av 1990-talet då han gjort barnböckerna om Sailor och Pekka, en collagevärld där man inte visste vad som skulle hända på nästa sida, över 2005 då han strax efter fyrtio hade en stor separatutställning på Moderna Museet i Stockholm, och fram till idag 2023, då Jockum Nordström snart ska fylla sextio.- Ålderdomen suger, säger han, man blir skröpligare, men jag hade jag hade exempelvis inte vågat göra de risiga mobilerna när jag var yngre. Nu är jag aldrig skärrad för vad någon tycker.Vi hör också musik av Jockum Nordström och Joakim Åhlund, bland annat Sovkupé och Det droppar i skogen.

Vad är det som blir kvar av ett författarskap? Stig Dagerman skrev intensivt under fyra år på fyrtiotalet, romaner, noveller, pjäser, för att sedan drabbas av skrivkramp och dö vid 31 års ålder. I år skulle Stig Dagerman ha fyllt 100 år. Han sågs som ett litterärt underbarn redan vid debuten med romanen "Ormen"som tjugoettåring, han fortsatte med den symboltyngda surrealistiska "De dömdas ö". Det var en tid av existentiell fyrtiotalistångest, Kafka stod högt i kurs, efter att vara på spaning efter förklaringar till sin skuldkänsla. Om skulden som fordrar ett brott. Människan som blir människa först i ångesten.Stig Dagerman ville något med sin litteratur, påverka, förändra, och han skrev också politiska dagsverser i Arbetaren där han var kulturredaktör. ”Jag bryr mig bara om det jag aldrig kan få", skrev han, "bekräftelse på att mina ord rört vid världens hjärta”.Efter andra världskriget reste han till Tyskland på reportageresa vilket resulterade i "Tysk höst", och efter det förändrade sig hans författarskap, blev mer realistiskt men också försonande.Katarina Wikars koncentrerar sig i sitt reportage på den sene Dagerman – om man kan säga så om en väldigt ung författare. Tillsammans med författaren Kristoffer Leandoer, teaterkritikern Maria Edström och litteraturvetaren Linus Ljungström tittar hon närmare på romanerna "Bränt Barn" och "Bröllopsbesvär" - och på det som aldrig blev klart. ”Alfabetet blir en kyrkogård med 29 gravstenar under vilka dikten ligger begraven.” står det i ett efterlämnat manus.Vi hör också Ola Sandström och Bengt Lundström i "Varning för hunden" och Werner Aspenström, Bengt Ekerot, Göran Palm, Anita Björk och Stig Dagerman själv ur radions arkiv. Och ett utdrag ur "Ingen går fri" i Radioteaterns uppsättning av Hans Dahlin.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seReporter: Katarina WikarsProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell

Den 17 mars 2023 dog författaren Dubravka Ugrei, 73 år gammal. Följ med hem till henne i Amsterdam i ett reportage från 2006 om exilens villkor, om glömska, språk och ensamhet. Att skriva böcker med titlar som Den ovillkorliga kapitulationens museum eller Smärtans ministerium, det säger något om en författare.Dubravka Ugrešić, född 1949, var professor i litteraturvetenskap i Zagreb när hon av politiska skäl tvingades lämna sitt land 1993.Och just detta, att hon lämnat sitt land, att hon levde i exil - det är de teman hon bearbetar i sina mycket personliga romaner – en sorts tankarnas tröskverk; splittrade kartor, rika berättelser om minnet, glömska, språk och ensamhet.Anneli Dufva och Katarina Wikars träffade henne i Amsterdam 2006, och där hon bodde framtill sin död, och i programmet medverkar också hennes svenske översättare Djordje Zarkovic, samt författaren Steve Sem-Sandberg. Som uppläsare hör vi Gunilla Röör.

Lord Byron tyckte det var tråkigt att skriva prosa, några eldade upp sina verk, andra söp bort talangen. Det mesta blir aldrig klart eller inte ens påbörjat kan man lära av Kristoffers Leandoers essä "Den oavslutade litteraturen". Vilka berättelser är det då som inte blir färdigskrivna? Kan det vara obehagligt att bli klar? Och förresten, vad är ett slut egentligen? Hur läser vi böcker som inte är avslutade, är det så att läsaren blir mer medskapande? Och tänk om alla böcker egentligen är oavslutade...En bra bok är det bara författaren som är klar med, fastslår Kristoffer Leandoer i Katarina Wikars reportage.

Sju diktsamlingar hann hon med, den amerikanska poeten Anne Sexton. Hon kallades för bekännelsepoet och sa själv att hon var den enda bekännelsepoeten. Katarina Wikars träffar Jenny Tunedal, en av översättarna till samlingsvolymen "Sanningen de döda vet". (Sändes första gången 31 oktober 2015) Radioproducenten Katarina Wikars ögon glöder när hon talar om sin nyförälskelse i den amerikanska poeten Anne Sexton. Född 1928 i Newton, Massachussets, död 1974.Välkommen att återhöra eller lära känna Anne Sextons omisskännliga röst, i hennes texter och i hennes egna uppläsningar.En människa som i hela sitt liv brottades med psykisk sjukdom, och fick rådet av sin terapeut att pröva skriva poesi.En poet som ogenerat och gärna skrev om otrohet, droger, mens, abort, incest och onani, men som också hämtade inspiration hos Bröderna Grimm eller Bibeln.Hör hennes svenska översättare Jenny Tunedal, poeten Helena Eriksson och lyrikoraklet Göran Sommardal. Uppläsare är Anne-Li Norberg.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.se

"En författares dagbok 2010-2020" heter den senaste boken som kommit ut på svenska av den danska författaren Suzanne Brøgger. Katarina Wikars möter henne i ett samtal om att vara hobbyantropolog och göra erotiska fältstudier. Ända sedan hon debuterade med debattboken "Fräls oss ifrån kärleken" på 70-talet har hon varit i offentligheten. Suzanne Brøgger har vid det här laget skrivit över tjugo böcker.Katarina Wikars träffade henne i Köpenhamn. Det blev ett samtal om att vara hobbyantropolog och göra erotiska fältstudier, om att äntligen ha skrivit sig fri från familjen, om värdet att gå på en mosse ett helt liv och tala med sig själv.Och inte minst, vad det är för likhet mellan äktenskapet och en stenmur.

52-åriga städerskan Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink" skakade om Sverige och satte fokus på de lågavlönades situation i början på 70-talet. Journalisten Nina van den Brink kallar den "en klordoftande käftsmäll i folkhemmet". Nu har van den Brink skrivit en biografi om Maja Ekelöf. 1970 vann Maja Ekelöf i Karlskoga pris för bästa politiska roman med "Rapport från en skurhink". Den blev en av de tio bäst säljande med 35 000 exemplar 1970. Rapportböcker var i tiden och Maja Ekelöf blev sanningsvittnet, den kroppsarbetande kvinnan. Över en natt blev hon en kändis. Askungebilden blev hon aldrig av med, städerskan som kunde skriva häftade fast. Det var Rabén och Sjögrens romanpristävling Maja Ekelöf hade vunnit med sin dagbok om arbetet men också om läsandet och engagemanget för världen. Hon hade lånat skrivmaskiner på socialkontoret där hon städade om nätterna, skrev ut två sidor åt gången på papper från Karlskoga kommun.Journalisten Nina van den Brink har arbetat på biografin "Jag har torkat nog många golv" om Maja Ekelöf i fyra år. Hon menar att "Rapport från en skurhink" fortfarande är en påminnelse om hur samhället alltid har sett på kvinnor med låglöneyrken.Ett kulturreportage av Katarina Wikars.

Författaren Agota Kristofs teman är kriget och exilen. På franska, som hon i vuxen ålder lärde sig skriva med hjälp av ordböcker, debuterade hon som femtioåring med "Den stora Skrivboken". Hon har kallats en författarnas författare. Jon Fosse har satt upp "Den stora skrivboken" i Oslo. Haruki Murakami började skriva på engelska efter att ha läst henne. Många har fascinerats Agota Kristofs sparsmakade författarskap. De senaste åren har hon fått ett uppsving i Sverige. Förläggaren Maria Såthe berättar hur det gick till när hon hittade en bortglömd Kristof i stadsbibliotekets magasin häromåret.Efter nyöversättningen har många läsare läsare stiftat bekantskap med tvillingarna Claus och Lucas. De växer upp med sin alkoholiserade mormor nära gränsen under kriget. Det är en studie i ensamhet och exilerfarenheter.Kristof flydde själv från Ungern 1956 och bodde resten av sitt liv i en liten stad i Schweiz. Översättaren Marianne Tufvesson berättar om hur det är att översätta Kristofs kondenserade prosa, att inte falla för frestelsen att smörja när det gnisslar utan behålla friktionen i språket.MedverkandeUppläsare: Jonas Karlsson ur Den stora skrivboken utgiven som ljudbok på Bonnier Media och Cecilia Nilsson ur Analfabeten, Det kan kvitta, Beviset och Igår. Ett reportage av Katarina Wikars.