Podcasts about Barbro Lindgren

1969 och 1970 kom Barbro Lindgren ut med två böcker om en pappa i tehuva, en son med bullkinder, en farfar som ibland tror sig vara statsminister samt en gammelmorfar som är så gammal att han bor i ett träd i skogen. Den könsseparatistiska familjen har sedan dess blivit teve, lp, seriealbum, pjäser, opera, tecknad film och en evig referens för gästande Ellinor Östberg. Tage Erlander nämns. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Poesi, lyrik, dikter - kärt och älskat barn har många namn. I detta avsnitt dyker vi ner i böcker som på olika sätt gestaltar just detta. Och dessutom så bjuds vi på dikter från två av deltagarna - det ni! Böcker som Oscar, Martin, Klara och Cleo tipsar om i avsnittet är: "Shout" av Laurie Halse Anderson"Ain't Burned All The Bright" av Jason Reynolds & Jason Griffin"Samlade dikter" av Edith Södergran"Moder Justitia" av Ida Eklöf"Vad mina vänner inte vet" av Sonya Sones"Du ber mig beskriva en flod" av Barbro Lindgren

Filmskribenten Daniel Hånberg Alonso har gett ut en tjock rackare till bok - När svenskarna sköt skarpt - om Sveriges relation till västernmyten, kobojfilmer, ursprungsamerikanlitteratur och country- och/eller western-musik. Namn som nämns: Jan Aghed, Selma Lagerlöf, Duane Loken, Lill-Babs, Barbro Lindgren, Clint Eastwood och Nils Eriksson Blåbär. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ny patreon, Elis Monteverde Burrau, Barbro Lindgren, ASTRID LINDGREN, Werner Herzog. Se där är bara lite av innehållet i detta årets första episod av 4M.Väl mött!Stötta oss genom https://patreon.com/fyrameterStötta Ukraina: https://www.defendukraine.org/donate Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

UPPLÄSNING: Iréne Lindh Första rad: Om natten smyger sig Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Snart kommer nog fasanerna” av Barbro LindgrenDIKTSAMLING: Snart kommer nog fasanerna (Karneval, 2023)MUSIK: Alice Tegnér: Goder aftonEXEKUTÖR: Bengt Sahlberg, piano, Nicke Wöhrmann, elgitarr, Arne Wilhelmsson, kontrabas och Ulf Karlströmer, trummor.

Han bytte stetoskopet mot skrivmaskinen. Sedan dess har det blivit i runda slängar 40 böcker. Men varifrån kommer PC Jersilds lite kyliga blick på samtiden? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I sina böcker utforskar han människan, tekniken, medicinen och etiken. PC Jersild, som på sextiotalet lämnade läkaryrket och valde att bli författare på heltid, har skrivit flera svenska moderna klassiker. Han har också varit kolumnist och debattör, och suttit som sakkunnig i SMER - Statens medicinsketiska råd.Som författare hemfaller han ofta åt satiren som grepp, tonen är osentimental och uppfattas av vissa som kylig. Karaktärer i romaner som Grisjakten (1968) och Babels hus (1978) är kuggar i ett gigantiskt maskineri av byråkrati och effektiviseringar. Att hålla distans mellan sig själv och känslorna lärde han sig redan som ung – varför då?”Pappa dog knall fall, lite oförtjänt”Likt 10-årige Reine i klassikern ”Barnens ö" (1976) slog PC Jersild som pojke vakt om sin egen självständighet, och ville helst inte ens börja skolan. Uppväxten i Norra Ängby väster om Stockholm var påver, och i familjen fanns en konflikt mellan den djupt religiösa fadern och modern. Men där fanns också en äldre bror som var sjuk i lungtuberkulos. I den unge PC Jersild utvecklades en stark dödsångest, som med tiden har bytts ut mot en filosofisk och politisk övertygelse. Att var och en ska ha rätt att bestämma över sitt eget livs slut – att dödshjälp ska bli lagligt i Sverige.Hör PC Jersild om att vara hopplöst förälskad i en ung Barbro Lindgren, om att tidigt genomskåda idén om himlen och helvetet och om att vara skeptisk till det översvallande och manipulativa.Programledare: Martin WicklinProducent: Fanny HedenmoKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Det var en gång en mycket ensam liten farbror. Ingen brydde sig om honom fast han var snäll. De tyckte han var för liten. Och så tyckte de han såg för dum ut. Men så en dag hände något. En vän dök upp, en lurvig vän Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En underbar berättelse om ensamhet och dåligt självförtroende - men framför allt om vänskapens glädje och värme.Författare: Barbro Lindgren, boken gavs ut 1979Berättare: Carl-Einar HäcknerProducent: Klara Grape, Barnradion

Skrivkramp har alla hört talas om. Men läskramp torde vara ett större problem. Författaren Anna Axfors reflekterar över sin och andras oförmåga att sjunka in i litteraturen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2018.Att inte kunna skriva, det vill säga att vilja skriva men för tillfället inte kunna det, är ett välkänt och lite uttjatat fenomen – det kallas skrivkramp, och sägs vara en författarens “värsta mardröm”. Författare som tystnat efter en stor succé, till exempel Donna Tartt efter "Den hemliga historien" eller Harper Lee efter "Dödssynden", får i princip kultstatus tack vare det.Något som det talas mindre om är läskramp, det drabbar dessutom både författare och vanligt folk. Men googlar du det så hittar du inte mycket, bara några bokbloggare som drabbats av det, kanske är det en bokbloggares “värsta mardröm”, annars är det en sällsynt icke-omskriven kramp. I alla fall på svenska.För den som har skrivkramp kommer texten inte ut ur huvudet och ner på pappret, och för den som har läskramp är det tvärtom: bokstäverna lossnar inte från pappret, de kommer inte in i huvudet.Det betyder inte att den oviktig. För dem som älskar att läsa är läskramp värre än både hjärtsjukdomar och cancer, står det på ordbokssajten Urban Dictionary. I en artikel i The Guardian från 2008 kan man läsa att 75 procent av engelsmännen har någon bok liggandes som de läser i då och då men inte lyckas ta sig igenom. Samtidigt är, eller var engelmännen, åtminstone 2008, de som spenderade mest pengar på böcker.Även här i Sverige säljs många böcker, men långt ifrån alla blir lästa.För den som har skrivkramp kommer texten inte ut ur huvudet och ner på pappret, och för den som har läskramp är det tvärtom: bokstäverna lossnar inte från pappret, de kommer inte in i huvudet.Det ligger en fet hinna över texten som hindrar en från att verkligen uppleva berättelsen. Man är utestängd. I digitala srkiv- och läsgrupper efterfrågas med jämna mellanrum tips på böcker som passar den som älskar att läsa, men fallit ur det. Desperationen är påtaglig. Kanske har det börjat med att inga böcker tillfredsställer en: allt man läser lämnar en likgiltig eller till och med irriterad. Det är som ett förhållande som dött, man vet att man älskade varandra men nu kan man inte känna det. Men att skiljas från läsningen är en synd, inte ett alternativ. Den som en gång älskat att läsa, kommer aldrig sluta se sig som en läsare, utan bara som en läsare bestulen på sin läsning.Det borde inte vara något att få panik över, bara var tredje vuxen svensk läser skönlitteratur varje dag.Själv upplevde jag läskramp första gången någon gång i slutet av tonåren, efter att hela barndomen och de tidiga tonåren ha varit en så kallad bokslukare, läsning är vanligast i åldersgruppen 9-14 år. Jag gick medieprogrammet med journalistisk inriktning och därför var mina klasskamrater såklart också läsande och skrivande personer. Den plötsligt upplevda konkurrensen, att inte längre vara ensam om läsandet och skrivandet, måste ha tagit bort det oskuldsfulla med litteraturen. Nu fanns det titlar, hundratals, man borde läsa – och förstå. Jag kastade mig inte över Dostojevskij eller Flaubert bara för det, eftersom jag kände på mig att jag inte skulle kunna tävla med dem som verkligen läste och förstod. Min styrka låg inte i att läsa snabbt, utan att försjunka i en ny värld. Men nu gick inte ens det längre. Den där feta hinnan över sidorna uppenbarade sig. Den som gör att man förstår meningarna, men inte meningen. Och vetskapen om de böcker jag inte läste, la mörka moln över de jag faktiskt läste.För den som börjat se sin läsning utifrån blir läsandet snart en egocentrisk akt: vad finns det för mig, mitt anseende, att hämta här?Man missar tjusningen med att läsa, och vad som kanske är själva förutsättningen och även poängen med att läsa: att förlora sig själv. “Läsandets tillstånd består i jagets totala utplåning”, som Virginia Woolf skriver. Den där oskuldsfullheten, den som barn har, suddas ut i samma sekund som vi ställer oss vid sidan om oss själva och betraktar vår duktighet.Allt jag läst de senaste sex åren har varit pausläsning från ”Anna Karenina".Och läskrampen har aldrig riktigt släppt för mig. Tolstojs "Anna Karenina" har jag försökt läsa i sex år. Det värsta är att jag tycker den är bra, jag blir bara så omotiverad när jag läst i flera dagar och inte ens kommit en fjärdedel in. Jag tänker på alla böcker jag går miste om att läsa under tiden. Och så läser jag dem istället. Allt jag läst de senaste sex åren har varit pausläsning från ”Anna Karenina".Så jag läser ju en del ändå. Antagligen på grund av den starka identitet som “läsare” alla före detta bokslukare går och bär på. Att tvinga sig att läsa behöver inte vara dåligt, även om det kan vara jobbigt, som att gå genom seg lera. Och den senaste tiden tycks faktiskt min läslust ha börjat återvända efter tio år. Därför hoppas jag slutligen kunna skänska lite hopp åt den som drabbats av läskramp.Ett par saker har varit avgörande för mig. För det första har jag skrivit två böcker, det vill säga fått ur mig en del av vad jag själv ville skriva och som kanske fyllde min hjärna så pass att det inte fanns plats för några andra ord. Det är inte alla som har möjlighet till det, eller ens vill skriva själva, men poängen är att det hos alla med läskramp troligtvis finns något som ligger och blockerar. En stress över något som borde, måste, göras, och som läsningens kontrollförlust påminner en om. Då tror jag att man ska lägga boken åt sidan och försöka göra det som måste göras istället.För det andra började jag läsa om andras läsning. Jag läste Zadie Smiths "Changing my mind" där hon förklarar sin fascination för Zora Neale Hurston, en författare jag aldrig hade hört talas om tidigare fast jag kanske borde, jag läste Sara Danius "Husmoderns död", där hon tar ens hand och för en till en strand i Nice när hon är arton och läser Sartre, jag läste Linda Skugges "40: Constant reader" där hon hela tiden refererar till sin dagliga läsning: Barbro Lindgren, August Strindberg, Paul Auster, Joan Didion, Rebecca Solnit, Joyce Carol Oates, Jeanette Winterson.“Jag läser så extremt mycket nu att jag också oroar mig för att ha tappat kontrollen fullständigt” skriver hon.Avundsjukt har jag sett dessa författare bli läsare och gå in i andra världar, och jag har flytt in i deras läsning. Deras fascination har inspirerat mig att precis som dem glömma mig själv, ge mig hän åt fiktionen. Trots att den när man har nog med sitt eget liv och vardag, inte verkar så viktig.Att förlora sig själv och att förändras, kanske tar det emot i ett samhälle där självkontroll och karriärfokus anses vara de viktigaste egenskapernaSiri Hustvedt skriver, i essän “Om läsning”: “Öppenhet inför en bok är av avgörande betydelse, och öppenhet är helt enkelt en beredvillighet att låta sig förändras av det man läser”Att förlora sig själv och att förändras, kanske tar det emot i ett samhälle där självkontroll och karriärfokus anses vara de viktigaste egenskaperna, för vem vill förlora sig och riskera att komma på efterkälken i livets race?En annan väg att gå är ju att acceptera att man inte längre är en läsande person, precis som merparten av alla andra vuxna människor. Det finns ju tv-serier. Att sluta läsa är lika enkelt som att öppna en dörr. Kanske kommer du inte ens att märka att du egentligen stänger den.Anna Axfors, författare

Möt artisten och anarkisten Mattias Alkberg, som både gjort musiken och spelar Loranga i Norrbottensteaterns uppsättning av Barbro Lindgrens "Loranga, Masarin och Dartanjang". Som fembarnspappa och kulturarbetare känner han igen sig i berättelsens "lite slarviga pappa som hittar pengar här och där". Själv kom han i kontakt med Barbro Lindgrens böcker tidigt - slukade Mattias-böckerna, Jättehemligt och även vuxenböcker som Pris Valiant och Konsum.– Jag älskar allt Barbro Lindgren skrivit. Jag tycker att hon borde fått Nobelpris och blev jätteglad när hon fick Alma-priset.Alma-priset till Astrid Lindgrens minne är världens största pris för barnlitteratur, och Barbro Lindgren är en av två svenska författare som tilldelats det. Hennes bok Loranga, Masarin och Dartanjang skrevs med inspiration från hennes egen familj och kom ut 1969, samma år som Mattias Alkberg föddes.Reporter: Anton Bennebrant

Böcker bygger broar mellan barn – betydelsen av översatt barn-och ungdomslitteratur Allt färre översatta barnböcker kommer ut i Sverige. Samtidigt fortsätter litteratur från isolerade länder som Palestina och Iran att nå oss tack vare punktinsatser från hängivna översättare. Sverige är också en plats där en betydelsefull del av den kurdiska litteraturen skrivs och där de svenska klassikerna hittar sin kurdiska språkdräkt. Elisabet Risberg som översätter bilderböcker från arabiska till svenska diskuterar i detta avsnitt tillsammans med författaren Firat Cewerî - som har översatt bland annat Astrid Lindgren, Gunilla Bergström och Barbro Lindgren till kurdiska - hur barn och ungdomslitteratur kan vara en gränsöverskridande genre också i översättning, och hur mötet mellan de olika språken bygger broar utan att sluta utmana våra föreställningsvärldar och läsarter. Samtalet leds av Roza Ghaleh Dar som är projektledare för Översättarcentrums skolprojekt Världens läsare!. Det spelades in live på Sveriges facköversättarförenings årliga konferens i Umeå.

Tiktok stämmer amerikansk delstat efter förbud, hör mannen som bokade världsstjärnor till Lisebergs stora scen och Barbro Lindgren prisas igen. Programledare: Nina SjömanProducent: Andrea Valderrama

Olaug Nilssen og Marie Aubert starter ny sesong med å snakke om dagbøker! Marie har skrevet dagbok hele livet, mens for Olaug føles dagbok som bortkastet tid. Hvorfor er det interessant å lese om andres erfaringer, og hvor ærlig og autentisk kan en redigert dagbok egentlig være? Kan man lese dagbøker som romaner? Og hva står det i Maries dagbøker fra barneskolen?Disse tekstene nevnes i episoden:- Liv Køltzow. Dagbøker i utvalg 1964-2008 av Liv Køltzow, red. Hans Petter Blad og Kaja Schjerven Mollerin, Aschehoug (2021)- Året med 13. måneder. En dagbok av Åsa Linderborg, overs. Nina Aspen, Gyldendal (2020)- Mitt Abruzzo. Journal 29.1.-18.7.2021 av Per Petterson, Oktober (2021)- «Kjære dagbok» av Tor Eystein Øverås, essay i Vinduet (20.12.2021)- Adrian Mole-serien av Sue Townsend (1982-2009)- Superhemmelig og Topphemmelig av Barbro Lindgren, overs. Inger Dietrichson og Mona Helene Saastad, Tiden norsk forlag (1974 og 1975)- Sylteagurker med sjokolade av «Stephanie» / Philippe Labro, overs. Bente Christensen, Cappelens forlag (1987)- Bare spør Alice. Autentisk dagbok av en pike som ble stoffmisbruker av Beatrice Sparks, overs. Arne Moen, Gyldendal (1991)- Gottfried von Baaders dagbok av Pål Norheim, Tiden norsk forlag (1998)- Oppdateringer og Oppdateringer 2 av Pål Norheim, Kolon (2014 og 2017)I podkasten «Olaug og Aubert på Litteraturhuset» møtes forfatterne Olaug Nilssen og Marie Aubert for å snakke om bøker de liker. I subjektiv bokklubb-stil snakker de om utroskap, vennskap, nittitallet, dystopier, og mye mer.Podkasten er produsert for Stiftelsen Litteraturhuset i 2023Vignett ved Hans Kristen HyrveCoverfoto Kristin Svanæs-Soot Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Artisten och kulturarbetaren Agnes Fred dyker upp för att diskutera de jazzmän som gjorde soundtracket till vår barndom. Georg Riedel, Bengt Hallberg, Jan Johansson och Toots Thielemans växlade mellan världsturnéer med jazzeliten och sånger om bananer, apor och små nallebjörnar. Barbro Lindgren, Jules Sylvain och ett lite för needy hus i skogen nämns.

Uppläsning: Amanda Ooms DIKTSAMLING "Gröngölingen är på väg " (Rabén & Sjögren, 1974)MUSIK Georg Philipp Telemann: Grave ur Fantasi f-moll för viola da gambaEXEKUTÖR Paolo Pandolfo, viola da gamba

Emma Zetterholm Kling är frilanscopywriter. I nära 20 år har hon gjort långa och korta gästspel på reklambyråer som Åkestam Holst, Ester, King och DNAB. De senaste åren har Emma skrivit mycket för IKEA och Sveriges Radio. Hon tycker om att läsa – och att “nysta” när hon skriver. Emma berättar var hon helst skriver, och om hon skriver snabbt eller långsamt, kort eller långt. Du hör också Emma Zetterholm Kling berätta om: sin punkiga farmor, som lekte med språket och klädde ut sig till pingvin fördelarna med att anlita en frilanscopywriter (hint: snabba fötter) på vilket sätt copywriting är “en emotionell injicering” varför skrivandet för henne är lust (fast inte när det är tajt om tid) och om lökiga visor och att rimma på könssjukdomsord I Copypodden intervjuar Mattias Åkerberg en radda av Sveriges bästa copywriters. Mattias är copywriter och UX-writer sedan över 15 år, och är aktuell som författare till Copyboken, som du kan förhandsköpa redan nu. I avsnittet hör du Emma spela upp en av sina låttexter i kampanjen Klamydiamåndagen för Lafa (Enheten för sexualitet och hälsa inom Stockholms läns landsting). Reklambyrån heter Ester. Böcker och författare som Emma tipsar om i avsnittet: Barbro Lindgren, Ulf Stark, Köttets tid (Lina Wolff), Obehaget om kvällarna (Marieke Lucas Rijneveld), Lärarinnans sång (Vigdis Hjorth), och Illusionisten (John Fowles). *** Copypodden är inspelad hos TMP Media Group i Göteborg och Stockholm. Och det är Oskar Nyström på Studio Nyström som har klippt, fixat och ljudsatt varenda sekund av det här poddavsnittet. Fotografen heter David Einar, och jobbar på Linkin i Linköping. Tack för att du lyssnar!

Skrivkramp har alla hört talas om. Men läskramp torde vara ett större problem. Författaren Anna Axfors reflekterar över sin och andras oförmåga att sjunka in i litteraturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2018.Att inte kunna skriva, det vill säga att vilja skriva men för tillfället inte kunna det, är ett välkänt och lite uttjatat fenomen  det kallas skrivkramp, och sägs vara en författarens värsta mardröm. Författare som tystnat efter en stor succé, till exempel Donna Tartt efter "Den hemliga historien" eller Harper Lee efter "Dödssynden", får i princip kultstatus tack vare det.Något som det talas mindre om är läskramp, det drabbar dessutom både författare och vanligt folk. Men googlar du det så hittar du inte mycket, bara några bokbloggare som drabbats av det, kanske är det en bokbloggares värsta mardröm, annars är det en sällsynt icke-omskriven kramp. I alla fall på svenska.För den som har skrivkramp kommer texten inte ut ur huvudet och ner på pappret, och för den som har läskramp är det tvärtom: bokstäverna lossnar inte från pappret, de kommer inte in i huvudet.Det betyder inte att den oviktig. För dem som älskar att läsa är läskramp värre än både hjärtsjukdomar och cancer, står det på ordbokssajten Urban Dictionary. I en artikel i The Guardian från 2008 kan man läsa att 75 procent av engelsmännen har någon bok liggandes som de läser i då och då men inte lyckas ta sig igenom. Samtidigt är, eller var engelmännen, åtminstone 2008, de som spenderade mest pengar på böcker.Även här i Sverige säljs många böcker, omkring 30 miljoner per år, men långt ifrån alla blir lästa.För den som har skrivkramp kommer texten inte ut ur huvudet och ner på pappret, och för den som har läskramp är det tvärtom: bokstäverna lossnar inte från pappret, de kommer inte in i huvudet.Det ligger en fet hinna över texten som hindrar en från att verkligen uppleva berättelsen. Man är utestängd. I digitala skriv- och läsgrupper efterfrågas med jämna mellanrum tips på böcker som passar den som älskar att läsa, men fallit ur det. Desperationen är påtaglig. Kanske har det börjat med att inga böcker tillfredsställer en: allt man läser lämnar en likgiltig eller till och med irriterad. Det är som ett förhållande som dött, man vet att man älskade varandra men nu kan man inte känna det. Men att skiljas från läsningen är en synd, inte ett alternativ. Den som en gång älskat att läsa, kommer aldrig sluta se sig som en läsare, utan bara som en läsare bestulen på sin läsning.Det borde inte vara något att få panik över, bara var tredje vuxen svensk läser skönlitteratur varje dag.Själv upplevde jag läskramp första gången någon gång i slutet av tonåren, efter att hela barndomen och de tidiga tonåren ha varit en så kallad bokslukare, som så många barn är (läsning är vanligast i åldersgruppen 9-14 år, där 58 procent ägnar sig åt bokläsning varje dag). Jag gick medieprogrammet med journalistisk inriktning och därför var mina klasskamrater såklart också läsande och skrivande personer. Den plötsligt upplevda konkurrensen, att inte längre vara ensam om läsandet och skrivandet, måste ha tagit bort det oskuldsfulla med litteraturen. Nu fanns det titlar, hundratals, man borde läsa och förstå. Jag kastade mig inte över Dostojevskij eller Flaubert bara för det, eftersom jag kände på mig att jag inte skulle kunna tävla med dem som verkligen läste och förstod. Min styrka låg inte i att läsa snabbt, utan att försjunka i en ny värld. Men nu gick inte ens det längre. Den där feta hinnan över sidorna uppenbarade sig. Den som gör att man förstår meningarna, men inte meningen. Och vetskapen om de böcker jag inte läste, la mörka moln över de jag faktiskt läste.För den som börjat se sin läsning utifrån blir läsandet snart en egocentrisk akt: vad finns det för mig, mitt anseende, att hämta här?Man missar tjusningen med att läsa, och vad som kanske är själva förutsättningen och även poängen med att läsa: att förlora sig själv. Läsandets tillstånd består i jagets totala utplåning, som Virginia Woolf skriver. Den där oskuldsfullheten, den som barn har, suddas ut i samma sekund som vi ställer oss vid sidan om oss själva och betraktar vår duktighet.Allt jag läst de senaste sex åren har varit pausläsning från Anna Karenina".Och läskrampen har aldrig riktigt släppt för mig. Tolstojs "Anna Karenina" har jag försökt läsa i sex år. Det värsta är att jag tycker den är bra, jag blir bara så omotiverad när jag läst i flera dagar och inte ens kommit en fjärdedel in. Jag tänker på alla böcker jag går miste om att läsa under tiden. Och så läser jag dem istället. Allt jag läst de senaste sex åren har varit pausläsning från Anna Karenina".Så jag läser ju en del ändå. Antagligen på grund av den starka identitet som läsare alla före detta bokslukare går och bär på. Att tvinga sig att läsa behöver inte vara dåligt, även om det kan vara jobbigt, som att gå genom seg lera. Och den senaste tiden tycks faktiskt min läslust ha börjat återvända efter tio år. Därför hoppas jag slutligen kunna skänska lite hopp åt den som drabbats av läskramp.Ett par saker har varit avgörande för mig. För det första har jag skrivit två böcker, det vill säga fått ur mig en del av vad jag själv ville skriva och som kanske fyllde min hjärna så pass att det inte fanns plats för några andra ord. Det är inte alla som har möjlighet till det, eller ens vill skriva själva, men poängen är att det hos alla med läskramp troligtvis finns något som ligger och blockerar. En stress över något som borde, måste, göras, och som läsningens kontrollförlust påminner en om. Då tror jag att man ska lägga boken åt sidan och försöka göra det som måste göras istället.För det andra började jag läsa om andras läsning. Jag läste Zadie Smiths "Changing my mind" där hon förklarar sin fascination för Zora Neale Hurston, en författare jag aldrig hade hört talas om tidigare fast jag kanske borde, jag läste Sara Danius "Husmoderns död", där hon tar ens hand och för en till en strand i Nice när hon är arton och läser Sartre, jag läste Linda Skugges "40: Constant reader" där hon hela tiden refererar till sin dagliga läsning: Barbro Lindgren, August Strindberg, Paul Auster, Joan Didion, Rebecca Solnit, Joyce Carol Oates, Jeanette Winterson.Jag läser så extremt mycket nu att jag också oroar mig för att ha tappat kontrollen fullständigt skriver hon.Avundsjukt har jag sett dessa författare bli läsare och gå in i andra världar, och jag har flytt in i deras läsning. Deras fascination har inspirerat mig att precis som dem glömma mig själv, ge mig hän åt fiktionen. Trots att den när man har nog med sitt eget liv och vardag, inte verkar så viktig.Att förlora sig själv och att förändras, kanske tar det emot i ett samhälle där självkontroll och karriärfokus anses vara de viktigaste egenskapernaSiri Hustvedt skriver, i essän Om läsning: Öppenhet inför en bok är av avgörande betydelse, och öppenhet är helt enkelt en beredvillighet att låta sig förändras av det man läserAtt förlora sig själv och att förändras, kanske tar det emot i ett samhälle där självkontroll och karriärfokus anses vara de viktigaste egenskaperna, för vem vill förlora sig och riskera att komma på efterkälken i livets race?En annan väg att gå är ju att acceptera att man inte längre är en läsande person, precis som merparten av alla andra vuxna människor. Det finns ju tv-serier. Att sluta läsa är lika enkelt som att öppna en dörr. Kanske kommer du inte ens att märka att du egentligen stänger den.Anna Axfors, författare

Bland annat om vad en människa lämnar efter sig, om saknad efter de som gått bort och om personer som Lars Vilks och Gunilla Bergström som Martin intervjuat. Om eftermälen och konsten att förlåta. Ärkebiskopen Antje Jackelén och mästerkocken Markus Aujalay och youtubern Mauri Hermundsson gästar Martin Wicklin i studion. Dessutom spelas julmusik av mer tveksam art. Mångmiljonären Lasse Diding pratar om Jan Myrdal och om att få en andra chans. Andra gäster är författaren Barbro Lindgren som inte bryr sig särskilt om julen, astronomen Susanne Aalto om betydelsen av teleskopet som äntligen nu skickas upp , förläggaren Christoffer Holst om explosionen av julromantik inom litteraturen och så möter Martin Wicklin Raymond Björling som är barnbarn till Jussi och som sjunger O, Helga Natt för lyssnarna. Och hur ska det gå kommer Martin att hitta Mohammed, pojken från Irak han intervjuade för 18 år sedan på flyktingförläggningen i Lilla Edet och som helst av allt ville bli polis. Vad hände sedan? Är han kvar i Sverige? 00.00 Martin hälsar god morgon och God jul med ett ljudminne och talar om sina möten med Lars Vilks och Gunilla Bergström06.55 Martin Wicklin letar efter Mohammed från Irak som han intervjuade för 18 år sedan12.29 astronomen Susanne Aalto om det teleskop som sänds upp denna jul16.45 författaren Barbro Lindgren om att fira jul, utan att egentligen fira, om mörkret, döden och ljuset21.50 fortsättning: Mohammeds historia blev han polis, det som han ville?24.35 Martins julhälsning26.08 mästerkocken Markus Aujalay och youtubern Mauri Hermundsson gästar Martin Wicklin i studion. Om bristen på ansjovis och en oväntad vänskap.42.05 ärkebiskopen Antje Jackelén och Martin Wicklin om konsten att förlåta57.11 Sunkjulmusik med konnässörerna Fredrik af Trampe och Anna-Lena Lodenius01.07.25 Martin om Lars Vilks, Gunilla Bergström och Jan Myrdal och (01.10.23) intervju med multimiljonären och Myrdal-vännen Lasse Diding  01.20.05 om explosionen av romantiska julromaner, med förläggaren Christoffer Holst01.26.17 Martin Wicklin om Mohammed vad har hänt de senaste 18 åren?01.31.48 Martin möter Raymond Björling, Jussis barnbarn01.35.02 Raymond Björling sjunger O Helga Natt01.36.34 Martin hälsar God natt och God Jul

Skrivkramp har alla hört talas om. Men läskramp torde vara ett större problem. Författaren Anna Axfors reflekterar över sin och andras oförmåga att sjunka in i litteraturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2018.Att inte kunna skriva, det vill säga att vilja skriva men för tillfället inte kunna det, är ett välkänt och lite uttjatat fenomen  det kallas skrivkramp, och sägs vara en författarens värsta mardröm. Författare som tystnat efter en stor succé, till exempel Donna Tartt efter "Den hemliga historien" eller Harper Lee efter "Dödssynden", får i princip kultstatus tack vare det.Något som det talas mindre om är läskramp, det drabbar dessutom både författare och vanligt folk. Men googlar du det så hittar du inte mycket, bara några bokbloggare som drabbats av det, kanske är det en bokbloggares värsta mardröm, annars är det en sällsynt icke-omskriven kramp. I alla fall på svenska.För den som har skrivkramp kommer texten inte ut ur huvudet och ner på pappret, och för den som har läskramp är det tvärtom: bokstäverna lossnar inte från pappret, de kommer inte in i huvudet.Det betyder inte att den oviktig. För dem som älskar att läsa är läskramp värre än både hjärtsjukdomar och cancer, står det på ordbokssajten Urban Dictionary. I en artikel i The Guardian från 2008 kan man läsa att 75 procent av engelsmännen har någon bok liggandes som de läser i då och då men inte lyckas ta sig igenom. Samtidigt är, eller var engelmännen, åtminstone 2008, de som spenderade mest pengar på böcker.Även här i Sverige säljs många böcker, omkring 30 miljoner per år, men långt ifrån alla blir lästa.För den som har skrivkramp kommer texten inte ut ur huvudet och ner på pappret, och för den som har läskramp är det tvärtom: bokstäverna lossnar inte från pappret, de kommer inte in i huvudet.Det ligger en fet hinna över texten som hindrar en från att verkligen uppleva berättelsen. Man är utestängd. I digitala skriv- och läsgrupper efterfrågas med jämna mellanrum tips på böcker som passar den som älskar att läsa, men fallit ur det. Desperationen är påtaglig. Kanske har det börjat med att inga böcker tillfredsställer en: allt man läser lämnar en likgiltig eller till och med irriterad. Det är som ett förhållande som dött, man vet att man älskade varandra men nu kan man inte känna det. Men att skiljas från läsningen är en synd, inte ett alternativ. Den som en gång älskat att läsa, kommer aldrig sluta se sig som en läsare, utan bara som en läsare bestulen på sin läsning.Det borde inte vara något att få panik över, bara var tredje vuxen svensk läser skönlitteratur varje dag.Själv upplevde jag läskramp första gången någon gång i slutet av tonåren, efter att hela barndomen och de tidiga tonåren ha varit en så kallad bokslukare, som så många barn är (läsning är vanligast i åldersgruppen 9-14 år, där 58 procent ägnar sig åt bokläsning varje dag). Jag gick medieprogrammet med journalistisk inriktning och därför var mina klasskamrater såklart också läsande och skrivande personer. Den plötsligt upplevda konkurrensen, att inte längre vara ensam om läsandet och skrivandet, måste ha tagit bort det oskuldsfulla med litteraturen. Nu fanns det titlar, hundratals, man borde läsa och förstå. Jag kastade mig inte över Dostojevskij eller Flaubert bara för det, eftersom jag kände på mig att jag inte skulle kunna tävla med dem som verkligen läste och förstod. Min styrka låg inte i att läsa snabbt, utan att försjunka i en ny värld. Men nu gick inte ens det längre. Den där feta hinnan över sidorna uppenbarade sig. Den som gör att man förstår meningarna, men inte meningen. Och vetskapen om de böcker jag inte läste, la mörka moln över de jag faktiskt läste.För den som börjat se sin läsning utifrån blir läsandet snart en egocentrisk akt: vad finns det för mig, mitt anseende, att hämta här?Man missar tjusningen med att läsa, och vad som kanske är själva förutsättningen och även poängen med att läsa: att förlora sig själv. Läsandets tillstånd består i jagets totala utplåning, som Virginia Woolf skriver. Den där oskuldsfullheten, den som barn har, suddas ut i samma sekund som vi ställer oss vid sidan om oss själva och betraktar vår duktighet.Allt jag läst de senaste sex åren har varit pausläsning från Anna Karenina".Och läskrampen har aldrig riktigt släppt för mig. Tolstojs "Anna Karenina" har jag försökt läsa i sex år. Det värsta är att jag tycker den är bra, jag blir bara så omotiverad när jag läst i flera dagar och inte ens kommit en fjärdedel in. Jag tänker på alla böcker jag går miste om att läsa under tiden. Och så läser jag dem istället. Allt jag läst de senaste sex åren har varit pausläsning från Anna Karenina".Så jag läser ju en del ändå. Antagligen på grund av den starka identitet som läsare alla före detta bokslukare går och bär på. Att tvinga sig att läsa behöver inte vara dåligt, även om det kan vara jobbigt, som att gå genom seg lera. Och den senaste tiden tycks faktiskt min läslust ha börjat återvända efter tio år. Därför hoppas jag slutligen kunna skänska lite hopp åt den som drabbats av läskramp.Ett par saker har varit avgörande för mig. För det första har jag skrivit två böcker, det vill säga fått ur mig en del av vad jag själv ville skriva och som kanske fyllde min hjärna så pass att det inte fanns plats för några andra ord. Det är inte alla som har möjlighet till det, eller ens vill skriva själva, men poängen är att det hos alla med läskramp troligtvis finns något som ligger och blockerar. En stress över något som borde, måste, göras, och som läsningens kontrollförlust påminner en om. Då tror jag att man ska lägga boken åt sidan och försöka göra det som måste göras istället.För det andra började jag läsa om andras läsning. Jag läste Zadie Smiths "Changing my mind" där hon förklarar sin fascination för Zora Neale Hurston, en författare jag aldrig hade hört talas om tidigare fast jag kanske borde, jag läste Sara Danius "Husmoderns död", där hon tar ens hand och för en till en strand i Nice när hon är arton och läser Sartre, jag läste Linda Skugges "40: Constant reader" där hon hela tiden refererar till sin dagliga läsning: Barbro Lindgren, August Strindberg, Paul Auster, Joan Didion, Rebecca Solnit, Joyce Carol Oates, Jeanette Winterson.Jag läser så extremt mycket nu att jag också oroar mig för att ha tappat kontrollen fullständigt skriver hon.Avundsjukt har jag sett dessa författare bli läsare och gå in i andra världar, och jag har flytt in i deras läsning. Deras fascination har inspirerat mig att precis som dem glömma mig själv, ge mig hän åt fiktionen. Trots att den när man har nog med sitt eget liv och vardag, inte verkar så viktig.Att förlora sig själv och att förändras, kanske tar det emot i ett samhälle där självkontroll och karriärfokus anses vara de viktigaste egenskapernaSiri Hustvedt skriver, i essän Om läsning: Öppenhet inför en bok är av avgörande betydelse, och öppenhet är helt enkelt en beredvillighet att låta sig förändras av det man läserAtt förlora sig själv och att förändras, kanske tar det emot i ett samhälle där självkontroll och karriärfokus anses vara de viktigaste egenskaperna, för vem vill förlora sig och riskera att komma på efterkälken i livets race?En annan väg att gå är ju att acceptera att man inte längre är en läsande person, precis som merparten av alla andra vuxna människor. Det finns ju tv-serier. Att sluta läsa är lika enkelt som att öppna en dörr. Kanske kommer du inte ens att märka att du egentligen stänger den.Anna Axfors, författare

Vid fyllda 84, ger författaren Barbro Lindgren ut det hon tror blir hennes sista bok, den sista delen i sin "Glömminge-serie". Trots att hon för den allra flesta är mest känd för sina barn- och ungdomsböcker, så är det vuxenböcker som ägnat sig åt dom senaste åren. Men sången "Mitt barn", med musk av Jojje Wadenius, den ligger henne fortfarande varmt om hjärtat.

En bilderbokstolkning av "Sagan om pannkakan" som publicerades 1982 blev startskottet för författaren och illustratören Anna Höglund. Sedan dess har det blivit ett fyrtiotal böcker och nu är hon aktuell med "Didi och Gogo väntar på bussen", en bilderbok inspirerad av en klassiker av författaren Samuel Beckett. Den här veckan besöker vi Anna Höglunds ateljé, strax utanför Stockholm, bland ekarna för ett samtal om bland annat separationsångest, jakten på nya tekniker för att skapa och varför hon ville tolka "I väntan på Godot" i bilderboksform. Böcker som nämns i programmet: "Sagan om pannkakan" (1982) Nattresan (1990) Resor jag aldrig gjort, av Syborg Stenstump (1992) Mina och Kåge (1995) Böckerna om Igelkotten och Mullvaden som hon gjort tillsammans med Gunnar Lundkvist Damen med de gula kalsongerna: en diktberättelse (2001) Titta Hamlet! (2017),  som hon gjort tillsammans med Barbro Lindgren. Förvandlingen (2018) "Didi och Gogo väntar på bussen" (2021) Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.se Programledare: Marie Lundström Inspelningstekniker: Mats Landberg Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Anna-Karin Ivarsson (producent)

Ett specialprogram om Barbro Lindgren signerat Kerstin Wixe! Barbro Lindgren har skrivit i hela sitt liv. Barnböcker, ungdomsböcker, vuxenböcker och poesi. Hon har skapat klassiker som Lilla Sparvel, Loranga, Masarin och Dartanjang, Mamman och den vilda bebin och Max-böckerna som nästan varenda småbarnsförälder läst. Hennes texter blir musik och teater, hennes kreativitet verkar aldrig ta slut. Men nu har jag slutat med intervjuer och framträdanden, säger Barbro Lindgren på sin telefonsvarare. Det är svårt att tro att det här skulle vara den sista intervjun med Barbro Lindgren, men hon säger att det får vara bra nu. Skrivandet tänker hon dock inte sluta med, det är alldeles för roligt. I mötet med Kerstin Wixe får vi inte bara höra henne berätta om vem som är förebilden till Dartanjang. Hon berättar också om sitt frihetsbehov, sitt skrivande och sin praktiska inställning till döden. Programmet är producerat av Kerstin Wixe.

Jojje Wadenius album Goda' Goda' med texter av Barbro Lindgren har gjort avtryck hos generationer av barn. Inspirationen till låten Mitt lilla barn kommer både från egna barndomsupplevelser och Paul Simons sound. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I slutet av 1960-talet är Jojje Wadenius 23 år gammal. Han bor i en etta på Södermalm i Stockholm, hankar sig fram i jazzkretsar och testar olika saker musikaliskt. Barbro Lindgren är i 30-årsåldern och har fått sina första böcker utgivna. Av radioproducenten Inga-Lill Lindgren får de båda frågan om att skriva barnlåtar. De säger ja, och Jojje Wadenius tonsätter Barbro Lindgrens texter som målar upp spännande världar om att skrika som gorillor och binda fast folk vid den stora stenen. Barbro Lindgren berättar att hon ”knyckt vilt” ur både sin egen och sina söners barndomsår. Även Jojje har hämtat inspiration från sin egen verklighet. Introt på ”Mitt lilla barn” är influerat av Simon and Garfunkels album Sounds of Silence. Mängder av artister har genom åren samplat och låtit sig inspireras av och Jojje Wadenius och Barbro Lindgrens barnlåtar, melodier som än i dag är stora hos det uppväxande släktet. Ikoniska barnlåtar är en serie om vår mest älskade barnmusik och i fokus står historierna om de svenska barnlåtar som blivit odödliga. Hur har de här melodierna och texterna blivit favoriter hos generationer av barn? En dokumentärserie från 2020 av Anna Charlotta Gunnarson och Agneta Karlsson. Musiken som spelas i programmet hittar du under ”låtlistor” här ovanför.

Jojje Wadenius album Goda' Goda' med texter av Barbro Lindgren har gjort avtryck hos generationer av barn. Inspirationen till låten Mitt lilla barn kommer både från egna barndomsupplevelser och Paul Simons sound. I slutet av 1960-talet är Jojje Wadenius 23 år gammal. Han bor i en etta på Södermalm i Stockholm, hankar sig fram i jazzkretsar och testar olika saker musikaliskt. Barbro Lindgren är i 30-årsåldern och har fått sina första böcker utgivna. Av radioproducenten Inga-Lill Lindgren får de båda frågan om att skriva barnlåtar. De säger ja, och Jojje Wadenius tonsätter Barbro Lindgrens texter som målar upp spännande världar om att skrika som gorillor och binda fast folk vid den stora stenen. Barbro Lindgren berättar att hon knyckt vilt ur både sin egen och sina söners barndomsår. Även Jojje har hämtat inspiration från sin egen verklighet. Introt på Mitt lilla barn är influerat av Simon and Garfunkels album Sounds of Silence. Mängder av artister har genom åren samplat och låtit sig inspireras av och Jojje Wadenius och Barbro Lindgrens barnlåtar, melodier som än i dag är stora hos det uppväxande släktet. Ikoniska barnlåtar är en serie om vår mest älskade barnmusik och i fokus står historierna om de svenska barnlåtar som blivit odödliga. Hur har de här melodierna och texterna blivit favoriter hos generationer av barn?  En dokumentärserie från 2020 av Anna Charlotta Gunnarson och Agneta Karlsson. Musiken som spelas i programmet hittar du under låtlistor här ovanför.

Första rad: Min katt kom inte hem på kvällen Uppläsning: Kerstin Andersson Diktsamling: "Du ber mig beskriva en flod" (Karneval förlag, 2019) MUSIK: Edvard Grieg: Gamle mor EXEKUTÖR: Sigmund Groven, munspel, Ivar Anton Waagaard, piano

Kalle Lind och Mjölbyfödde Martin Hellström går igenom Mjölbys plats i svenskt kulturliv. Ture Sventon! Barbro Lindgren! Jacques Werup! Torgny Wickman!

Kalle Lind och Mjölbyfödde Martin Hellström går igenom Mjölbys plats i svenskt kulturliv. Ture Sventon! Barbro Lindgren! Jacques Werup! Torgny Wickman!

Uppläsning: Pontus Plaenge Diktsamling: "Gröngölingen är på väg " Rabén & Sjögren, 1974 MUSIK Pietro Locatelli: Första satsen ur Concerto grosso c-moll op 1:11 EXEKUTÖR Raglan Baroque Players, Nicholas Kraemer, dirigent, Elizabeth Wallfisch, violin

Avsnitt 49: Lina, Karin och Anna pratar barnböcker, mest de vi minns från 70- och 80-talet, men också såna vi stött på i vuxen ålder. Det blir Astrid Lindgren, Tove Jansson och Barbro Lindgren, men också Lånarna, Pip-Larssons och Gummi-Tarzan. Vi förbryllas av påklistrat välmenande sjuttiotalsböcker och blir tårögda över Stina Wirséns Vems bebis? På slutet inser vi att det här kan vi prata om hur länge som helst, så detta är del 1 av vem vet hur många avsnitt. Någon gång kommer det en del 2 i alla fall! Vill du veta mer eller kommentera det vi har pratat om? Besök gärna vår hemsida, där finns det länkar för varje avsnitt och mycket mer. Vi finns också på facebook, twitter och instagram. Eller så kan du mejla till nyasvarta@gmail.com Gillar du det vi gör? Skriv gärna en recension på facebook eller i din poddspelare. Du kan också stötta oss via Paypal.

Tillsammans med barnbokskritikerna Lotta Olsson från Dagens Nyheter och Martin Hellström, lektor i barnlitteratur, tipsar vi om årets allra bästa titlar, från bilderböcker till ungdomsböcker. Med tanke på att 2017 års barnboksutgivning bestod av 2532 barnböcker och att trenden är att det blir fler titlar för varje år, så krävs experthjälp för att hitta rätt i utbudet. Vi har fått hjälp av Lotta Olsson, mångårig barnbokskritiker på Dagens Nyheter och Martin Hellström, kritiker och lektor i barnlitteratur på Linnéuniversitetet i Växjö. De tre första titlarna på varje lista är de som nämns i programmet, övriga är bonustitlar. Totalt är det ett sextiotal supertips! Varsågoda!  Vi går igenom böckerna kategori för kategori, tre stycken: Bilderböcker 0-6 år, kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år och ungdomsböcker 12+.   Årets bästa barnböcker enligt Lotta Olsson: Bilderböcker 0-6 år Dom som bestämmer av Lisen Adbåge:   Är du min bror? av Liu Hsu-Kung (övers. Anna Gustafsson Chen) Valdemar i Stora Skogen av Maria Jönsson EXTRA: Gropen av Emma AdBåge Om Orm av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen  De förlorade orden av Robert MacFarlane och Jackie Morris (övers. Rose-Marie Nielsen) Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg Det bästa jag vet av Ulf Stark Lilla Valdemar (och den tidigare Valdemar i världshavet) av Lennart Eng Ett sista brev av Antonis Papatheodoulou och Iris Samartzi   Årets bästa barnböcker enligt Martin Hellström: Bilderböcker 0-6 år "Gropen" av Emma Adbåge "Hundpromenaden" av Sven Nordkvist och med bilder av Kitty Crowther "Fastrarna" av Ebba Forslind  EXTRA: "Kom hem Laila" av Eva Lindström "Alban" av Barbro Lindgren (nyutgivning) "Regn" av Anders Holmer "Doris drar" av Pija Lindenbaum (nyutgivning) "Dom som bestämmer" av Lisen Adbåge "Chinos tjocka kinder" av Maria Nilsson Thore "I en pöl" av Karin Cyren   Kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år Årets bästa enligt Lotta Olsson: Det fina med Kerstin av Helena Hedlund Isdrottningen av Mårten Melin Den där Jonny Jonsson Johnsson av Elin Lindell EXTRA: Hjärtat är en knuten hand av Ingrid Ovedie Volden (övers. Mats Kempe) Mitt fönster mot rymden av Oscar Kroon och Josefin Sundqvist Ödesryttarna: Jorvik kallar av Helena Dahlgren PAX Draugen av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson Comedy Queen av Jenny Jägerfeld Stora boken om träd av Wojciech Grajkowski och Piotr Socha: (övers. Thomas Håkansson) Natten lyser av Lena Sjöberg   Kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år Årets bästa enligt Martin Hellström: "Frallan räddar världen" av Sara Ohlsson, Lisen Adbåge, bild "Familjen Knyckertz och gulddiamanten" av Ander Sparring och Per Gustavsson "Fabler och andra berättelser av Lev Tolstoj", med Jockum Nordströms bilder  EXTRA: "Gruvan" av Sara Lövestam "Mitt fönster mot rymden" av Oskar Kroon och Josefin Sundqvist "Verkligen sant Ester?" av Anton Bergman och Emma Adbåge (bild) "Rymlingarna" av Ulf Stark och med bilder av Kitty Crowther   Ungdomsböcker 12+  Årets bästa enligt Lotta Olsson: Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark Ord i djupaste blått av Cath Crowley (övers. Ylva Spångberg) Gökungen av Frances Hardinge (övers. Ylva Kempe) EXTRA: Nordiska myter av Neil Gaiman: (övers. Kristoffer Leandoer, pocket) Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo Juliane och jag av Inger Edelfeldt: (nyutgåva) brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson: (övers. Athena Farrokhzad) Lite kul måste man ha av Åsa Karsin Guldkompassen av Philip Pullman (övers. Olle Sahlin, pocket)   Ungdomsböcker 12+  Årets bästa enligt Martin Hellström: "Fågeln i mig flyger vart den vill" av Sara Lundberg (2017, Martin: okej, jag vet att den kom förra året, men  jag kan argumentera för att den ska vara med även på årets lista) "brun flicka drömmer" av  Jacqueline Woodson "Vi skulle segla runt jorden" av Anna Sundström & Elisabeth Widmark EXTRA:  "Som sparv som örn" av Per Nilsson "Comedy Queen" av Jenny Jägerfeld "Guldkompassen" av Philip Pullman (nyutgivning 2018) "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe (nyutgivning 2018) "Livet på en kylskåpsdörr" av Alice Kuipers (nyutgivning, pocket)   Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj

December betyder jul och jul betyder för många av oss familjesammankomster. Nu vältrar vi oss därför i allt vad familj vill säga: mys och mardröm frustration och förståelse, tillhörighet, trasighet, trivsel, terror, allt i en enda röra. Vem kan vara mer lämpad att tillföra ett perspektiv i familjefrågan än Jonas Hassen Khemiri, just nu aktuell med hyllade romanen "Pappaklausulen"? Förmodligen ingen! Sissel och Jonas pratar öppenhjärtigt om vad en pappaklausul egentligen är, varför familjen utgör en så utmärkt grund för dramatiska romaner och hur det är att anlita din bror som inläsare till dina böcker. Vi pratar också utförligt om böckerna vi har lyssnat på till den här gången, Sissel gillar "Moderskap" av Sheila Heti och Åsa placerar samma bok på livets topp tio-lista. Även "Jag for ner till bror" av debuterande Karin Smirnoff höjs till skyarna i detta passionerade avsnitt. "De små tingens gud" är månadens SMASH HIT, så du som gillar hjärtskärande indiska moderna syskondraman får tre specialanpassade tips för vidare läsning. Andra böcker vi tipsar om i det här avsnittet är: ”The Silence of the Girls” av Pat Barker, Storytels egen julkalender ”Centralgången” av Storytel Writers' Room, ”NPCs” av Drew Hayes, Böckerna om Harry Potter av J K Rowling, ”Ronja Rövardotter” av Astrid Lindgren, Narnia-serien av C.S. Lewis, ”Flickorna” av Emma Cline, Romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn, "Loranga, Masarin och Dartanjang" av Barbro Lindgren, Muminböckerna av Tove Jansson, ”Pachinko" av Min Jin Lee, ”De dödas sång” av Jesmyn Ward och "Svindlande höjder" av Emily Brontë.I nästa avsnitt avhandlar vi genren science fiction, så till dess lyssnar vi på "The Martian - Ensam på Mars" av Andy Weir, uppläst av Björn Bengtsson och "Slutet" av Mats Strandberg inläst av Hedda Stiernstedt och Christopher LehmannLyssna lugnt i iulstressen! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Skrivkramp har alla hört talas om. Men läskramp torde vara ett större problem. Författaren Anna Axfors reflekterar över sin och andras oförmåga att sjunka in i litteraturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Att inte kunna skriva, det vill säga att vilja skriva men för tillfället inte kunna det, är ett välkänt och lite uttjatat fenomen  det kallas skrivkramp, och sägs vara en författarens värsta mardröm. Författare som tystnat efter en stor succé, till exempel Donna Tartt efter "Den hemliga historien" eller Harper Lee efter "Dödssynden", får i princip kultstatus tack vare det. Något som det talas mindre om är läskramp, det drabbar dessutom både författare och vanligt folk. Men googlar du det så hittar du inte mycket, bara några bokbloggare som drabbats av det, kanske är det en bokbloggares värsta mardröm, annars är det en sällsynt icke-omskriven kramp. I alla fall på svenska. För den som har skrivkramp kommer texten inte ut ur huvudet och ner på pappret, och för den som har läskramp är det tvärtom: bokstäverna lossnar inte från pappret, de kommer inte in i huvudet. Det betyder inte att den oviktig. För dem som älskar att läsa är läskramp värre än både hjärtsjukdomar och cancer, står det på ordbokssajten Urban Dictionary. I en artikel i The Guardian från 2008 kan man läsa att 75 procent av engelsmännen har någon bok liggandes som de läser i då och då men inte lyckas ta sig igenom. Samtidigt är, eller var engelmännen, åtminstone 2008, de som spenderade mest pengar på böcker. Även här i Sverige säljs många böcker, omkring 30 miljoner per år, men långt ifrån alla blir lästa. För den som har skrivkramp kommer texten inte ut ur huvudet och ner på pappret, och för den som har läskramp är det tvärtom: bokstäverna lossnar inte från pappret, de kommer inte in i huvudet. Det ligger en fet hinna över texten som hindrar en från att verkligen uppleva berättelsen. Man är utestängd. I digitala skriv- och läsgrupper efterfrågas med jämna mellanrum tips på böcker som passar den som älskar att läsa, men fallit ur det. Desperationen är påtaglig. Kanske har det börjat med att inga böcker tillfredsställer en: allt man läser lämnar en likgiltig eller till och med irriterad. Det är som ett förhållande som dött, man vet att man älskade varandra men nu kan man inte känna det. Men att skiljas från läsningen är en synd, inte ett alternativ. Den som en gång älskat att läsa, kommer aldrig sluta se sig som en läsare, utan bara som en läsare bestulen på sin läsning. Det borde inte vara något att få panik över, bara var tredje vuxen svensk läser skönlitteratur varje dag. Själv upplevde jag läskramp första gången någon gång i slutet av tonåren, efter att hela barndomen och de tidiga tonåren ha varit en så kallad bokslukare, som så många barn är (läsning är vanligast i åldersgruppen 9-14 år, där 58 procent ägnar sig åt bokläsning varje dag). Jag gick medieprogrammet med journalistisk inriktning och därför var mina klasskamrater såklart också läsande och skrivande personer. Den plötsligt upplevda konkurrensen, att inte längre vara ensam om läsandet och skrivandet, måste ha tagit bort det oskuldsfulla med litteraturen. Nu fanns det titlar, hundratals, man borde läsa och förstå. Jag kastade mig inte över Dostojevskij eller Flaubert bara för det, eftersom jag kände på mig att jag inte skulle kunna tävla med dem som verkligen läste och förstod. Min styrka låg inte i att läsa snabbt, utan att försjunka i en ny värld. Men nu gick inte ens det längre. Den där feta hinnan över sidorna uppenbarade sig. Den som gör att man förstår meningarna, men inte meningen. Och vetskapen om de böcker jag inte läste, la mörka moln över de jag faktiskt läste. För den som börjat se sin läsning utifrån blir läsandet snart en egocentrisk akt: vad finns det för mig, mitt anseende, att hämta här? Man missar tjusningen med att läsa, och vad som kanske är själva förutsättningen och även poängen med att läsa: att förlora sig själv. Läsandets tillstånd består i jagets totala utplåning, som Virginia Woolf skriver. Den där oskuldsfullheten, den som barn har, suddas ut i samma sekund som vi ställer oss vid sidan om oss själva och betraktar vår duktighet. Allt jag läst de senaste sex åren har varit pausläsning från Anna Karenina". Och läskrampen har aldrig riktigt släppt för mig. Tolstojs "Anna Karenina" har jag försökt läsa i sex år. Det värsta är att jag tycker den är bra, jag blir bara så omotiverad när jag läst i flera dagar och inte ens kommit en fjärdedel in. Jag tänker på alla böcker jag går miste om att läsa under tiden. Och så läser jag dem istället. Allt jag läst de senaste sex åren har varit pausläsning från Anna Karenina". Så jag läser ju en del ändå. Antagligen på grund av den starka identitet som läsare alla före detta bokslukare går och bär på. Att tvinga sig att läsa behöver inte vara dåligt, även om det kan vara jobbigt, som att gå genom seg lera. Och den senaste tiden tycks faktiskt min läslust ha börjat återvända efter tio år. Därför hoppas jag slutligen kunna skänska lite hopp åt den som drabbats av läskramp. Ett par saker har varit avgörande för mig. För det första har jag skrivit två böcker, det vill säga fått ur mig en del av vad jag själv ville skriva och som kanske fyllde min hjärna så pass att det inte fanns plats för några andra ord. Det är inte alla som har möjlighet till det, eller ens vill skriva själva, men poängen är att det hos alla med läskramp troligtvis finns något som ligger och blockerar. En stress över något som borde, måste, göras, och som läsningens kontrollförlust påminner en om. Då tror jag att man ska lägga boken åt sidan och försöka göra det som måste göras istället. För det andra började jag läsa om andras läsning. Jag läste Zadie Smiths "Changing my mind" där hon förklarar sin fascination för Zora Neale Hurston, en författare jag aldrig hade hört talas om tidigare fast jag kanske borde, jag läste Sara Danius "Husmoderns död", där hon tar ens hand och för en till en strand i Nice när hon är arton och läser Sartre, jag läste Linda Skugges "40: Constant reader" där hon hela tiden refererar till sin dagliga läsning: Barbro Lindgren, August Strindberg, Paul Auster, Joan Didion, Rebecca Solnit, Joyce Carol Oates, Jeanette Winterson. Jag läser så extremt mycket nu att jag också oroar mig för att ha tappat kontrollen fullständigt skriver hon. Avundsjukt har jag sett dessa författare bli läsare och gå in i andra världar, och jag har flytt in i deras läsning. Deras fascination har inspirerat mig att precis som dem glömma mig själv, ge mig hän åt fiktionen. Trots att den när man har nog med sitt eget liv och vardag, inte verkar så viktig. Att förlora sig själv och att förändras, kanske tar det emot i ett samhälle där självkontroll och karriärfokus anses vara de viktigaste egenskaperna Siri Hustvedt skriver, i essän Om läsning: Öppenhet inför en bok är av avgörande betydelse, och öppenhet är helt enkelt en beredvillighet att låta sig förändras av det man läser Att förlora sig själv och att förändras, kanske tar det emot i ett samhälle där självkontroll och karriärfokus anses vara de viktigaste egenskaperna, för vem vill förlora sig och riskera att komma på efterkälken i livets race? En annan väg att gå är ju att acceptera att man inte längre är en läsande person, precis som merparten av alla andra vuxna människor. Det finns ju tv-serier. Att sluta läsa är lika enkelt som att öppna en dörr. Kanske kommer du inte ens att märka att du egentligen stänger den. Anna Axfors, författare

En pappas olagliga verksamhet, en missbrukande mamma som visade skräckfilmer för sitt barn och föräldrar som offrat allt för sina barn.Medverkande: Ulises STOR Infante Azocar, Joakim Lundell, Lars Lerin, Hanna Hellquist, Messiah Hallberg, Barbro Lindgren, Carolina Klüft, Katja, Pamela Adlon, Per Gessle, Shima Niavarani och Clara Henry.Musik:Martha Wainwright - Bloody Mother Fucking AssholeStor och Seinabo Sey - Pappas låtBob Dylan - Forever youngSiw Malmkvist - Mitt Lilla BarnJohn Lennon & Plastic Ono Band - MotherGyllene Tider - Leva livetClara Henry - Melodifestivalens mellanaktProgramledare: Kristoffer Triumf.Producent: Clara Wallin.Distribution: Acast. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ett specialprogram om Barbro Lindgren signerat Kerstin Wixe! Barbro Lindgren har skrivit i hela sitt liv. Barnböcker, ungdomsböcker, vuxenböcker och poesi. Hon har skapat klassiker som Lilla Sparvel, Loranga, Masarin och Dartanjang, Mamman och den vilda bebin och Max-böckerna som nästan varenda småbarnsförälder läst. Hennes texter blir musik och teater, hennes kreativitet verkar aldrig ta slut. Men nu har jag slutat med intervjuer och framträdanden, säger Barbro Lindgren på sin telefonsvarare. Det är svårt att tro att det här skulle vara den sista intervjun med Barbro Lindgren, men hon säger att det får vara bra nu. Skrivandet tänker hon dock inte sluta med, det är alldeles för roligt. I mötet med Kerstin Wixe får vi inte bara höra henne berätta om vem som är förebilden till Dartanjang. Hon berättar också om sitt frihetsbehov, sitt skrivande och sin praktiska inställning till döden. Programmet är producerat av Kerstin Wixe.

Jag pratar med komikern Sandra Ilar om våra favoritböcker vi minns från barndomen. Vi nämner bland annat "Fabler du inte borde bry dej om" av Florence Parry Heide & Sylvia Worth Van Clief, ”Loranga, Masarin och Dartanjang” och ”Loranga! Loranga!” av Barbro Lindgren, ”Lille Virgil och”Gummi-Tarzan” av Ole Lund Kirkegård, ”Kalle och chokladfabriken” av Roald Dahl, ”Strit” av Grete Janus Hertz och ”Ensamma vargen” av Joe Dever.Man kan donera pengar till podden på www.patreon.com/arkivsamtalTwitter: @gardenfors#arkivsamtalInstagram: @gardenforsSnapchat: gardenforsFacebook: Arkiv Samtal - eftersnackgruppen See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Denna gång presenterar vi böcker som vi läst under jul- och nyårsledigheten. Vi tar upp: ”Om våren” av Karl Ove Knausgård,” En engelsk gentleman” av Jane Gardam,” I en skog av sumak” av Klas Östergren,” Exit väst ”av Mohsin Hamid, ”Den svavelgulahimlen” av Kjell Westö,” Titta Hamlet” av Barbro Lindgren och Anna Höglund, ”Vera” av Anne Swärd,” Vi” av Kim Thúy, Sidonie & Nathalie

Ett specialprogram om Barbro Lindgren signerat Kerstin Wixe! Barbro Lindgren har skrivit i hela sitt liv. Barnböcker, ungdomsböcker, vuxenböcker och poesi. Hon har skapat klassiker som Lilla Sparvel, Loranga, Masarin och Dartanjang, Mamman och den vilda bebin och Max-böckerna som nästan varenda småbarnsförälder läst. Hennes texter blir musik och teater, hennes kreativitet verkar aldrig ta slut. Men nu har jag slutat med intervjuer och framträdanden, säger Barbro Lindgren på sin telefonsvarare. Det är svårt att tro att det här skulle vara den sista intervjun med Barbro Lindgren, men hon säger att det får vara bra nu. Skrivandet tänker hon dock inte sluta med, det är alldeles för roligt. I mötet med Kerstin Wixe får vi inte bara höra henne berätta om vem som är förebilden till Dartanjang. Hon berättar också om sitt frihetsbehov, sitt skrivande och sin praktiska inställning till döden. Programmet är producerat av Kerstin Wixe.

I avsnitt fem av Bakom boken med Daniel Sjölin möter ni några av Sveriges mest välrenommerade spänningsförfattare, Cilla och Rolf Börjlind, författarna till uppmärksammade boken och tv-serien Springfloden, just nu aktuella med Sov du lilla videung. Det handlar om deckargenren, Beck-filmerna och samhällsengagemang. I Håkans skrivarskola berättar förläggaren och författaren Håkan Bravinger om slutet och början och i veckans poddpoesi läser Lisa Lindberg en dikt av Barbro Lindgren. Om Sov du lilla videung: En natt snubblar den hemlösa Muriel över en mager gråtande flicka. Hon heter Folami och har flytt från Nigeria. Muriel tar med henne till en sommarstuga ute i skogen. En eftermiddag attackeras Folami brutalt av en man i grannskapet. Muriel vågar inte bo kvar med henne i stugan utan söker hjälp hos den före detta uteliggaren Tom Stilton. Han arbetar just nu hos kriminalkommissarie Mette Olsäter. Tillsammans med Olivia Rönning utreder han ett mord på en okänd tonårspojke som hittats nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Utredningen har förgreningar till kloakerna i Bukarest. När Olivia träffar Folami ser hon att flickan bär ett smycke som har kopplingar till den mördade pojken. Tillsammans med Folami lyckas hon och Stilton tränga in i och avslöja en chockerande verksamhet. Cilla och Rolf Börjlind lyckas i Sov du lilla videung återigen para en stor portion samhällsengagemang och samtidskommentar med fantastiska karaktärer och spänning utöver det vanliga.

Möt Barbro Lindgren i Bakom boken med Daniel Sjölin - en podcast om litteratur och skrivande. Här får du förutom en intervju med författaren, en liten skrivarskola med förläggaren och författaren Håkan Bravinger samt Veckans dikt, en dikt för både barn och vuxna. Om Barbro Lindgren: Barbro Lindgren, född 1937, utbildade sig på Konstfack och Konstakademin. Hon debuterade 1965 med böckerna om Mattias, vänliga vardagsskildringar. Barbro Lindgren har belönats med bl a Expressens Heffaklump, Astrid Lindgren-priset 1973, Nils Holgersson-plaketten 1977, Litteraturfrämjandets stora pris 1991 och ett flertal andra stipendier och kulturpris. 2003 fick hon Astrid Lindgrens Värld-priset och Lyrikpriset till Gustaf Frödings minne. 2004 fick Barbro De Nios Astrid Lindgren-pris samt Evert Taube-stipendiet. 2014 tilldelades hon Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA). 

Premiär för Bladen brinner! Barbro Lindgren pratar om hur hon reste sig upp och gick hem från skolan som tioåring, för att det kändes så eländigt att sitta kvar. Mårten Sandén levererar meningen med livet. Och Johanna och Lisa undrar varför bilderboksmammor inte kan få sitta och glo på sina telefoner ens en sekund innan man frågar sig vad som är fel på dem. Bladen brinner handlar om böcker för barn och unga, men riktar sig till dig som är vuxen. Boktips! Intervjuer! Reportage! Vi som gör den heter Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. Produceras av Fabel Kommunikation Musik av Håkan Lidbo

Premiär! En ny podd av kritiker om scenkonst. Med Cecilia Djurberg och Loretto Villalobos. Ljudtekniker: Emil Lörelius, Ljudteknikerpoolen I första avsnittet nämner vi följande verk och uppsättningar: Den kaukasiska kritcirkeln av Bertolt Brecht Min mamma är en drake av Thomas Lindahl och Irena Kraus efter en bok av Pija Lindenbaum på Kungliga Operan Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren i regi av Sally Palmquist Procopé, Orionteatern Suzanne Osten: Medeas barn av Per Lysander och Flickan mamman och soporna dramatiserad av Erik Uddenberg på Unga Klara, filmen Flickan mamman och demonerna Medea av Euripides, bearbetning & regi: Viktor Tjerneld, Uppsala stadsteater Medea av Daniel Börtz Regi Stefan Larsson, Kungliga operan Medea – it’s a classic av Nadja Hjorton på Mdt Sthlm, musik av Britta Persson Borders av Tilde Björfors, Cirkus Cirkör/Malmö Stadsteater Mamman av Åsa Lindholm efter Maxim Gorkij, regi och dockor: Erik Holmström, Teater Tribunalen, musik av Dror Feiler Dinosauria av Nils Poletti på Turteatern Inneboende av Anders Carlsson, Institutet Äldreomsorgen i Övre Kågedalen av Nikanor Teratologen, bearbetning och regi Nils Poletti, Turteatern Conte d’Amour av Anders Carlsson, regi Markus Öhrn, Institutet/Nya Rampen Winterreise av Elfriede Jelinek, regi Christina Ouzounidis på Teater Galeasen och i regi av Melanie Mederlind på Helsingborgs stadsteater Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf, regi och dramatisering, Josefin Ankarberg Moment Teater

Musikern och tonsättaren Georg Riedel har skrivit musik som nästan varenda kotte i det här landet känner igen. Ändå tvivlar han på sin egen förmåga. Georg Riedel har tonsatt våra skolavslutningar med "Idas sommarvisa, skrivit signaturmelodin till  Alfons Åberg och musik till tex Emil i Lönneberga, Karlsson på taket och Pippi Långstrump. Han har anlitats flitigt av författares om Astrid Lindgren, Gunilla Bergström, Barbro Lindgren och Lennart Hellsing.Han har också stått på scenen med internationella celebriteter som Stan Getz och Duke Ellington och med tunga svenska namn som Lars Gullin, Arne Domnérus och inte minst Jan Johansson. Dessutom har han skrivit balett, opera, körverk och tonsatt dikter av Tomas Tranströmer.Georg Riedel har över 1800 verk registrerade hos STIM men tvivlar ändå på sin förmåga. Hur kommer det sig?Ett program om att fly till Sverige, om kärleken till musiken och om prestationsångest. Programmet är gjort av Karin Forsmark.

Loranga, Mazarin och Dartanjang, pekböckerna om Max, Jättehemligt och Mamman och den vilda bebin. Veckans gäst är en av Sveriges mest älskade och prisade barnboksförfattare: Barbro Lindgren. Barbro Lindgren har skrivit över 100 böcker, översatta till 30 språk och belönats med ett tjugotal priser. 2014 fick hon litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne ALMA en författare som betytt mycket för henne och skivandet.Loranga, Masarin och Dartanjang är en av hennes mest älskade titlar, tillsammans med Jättehemligt, Världshemligt och böckerna om Max. I Söndagsintervjun i P1 med Martin Wicklin pratar 79-åriga Barbro Lindgren om att summera sitt liv, behovet av frihet och om att inte vara rädd för döden. KontaktMail: sondagsintervjun@sverigesradio.se Facebook: Söndagsintervjun i P1 Twitter: @sondagsintervju Instagram: @sondagsintervjun_p1

Hvorfor går aldri de litterære prisene til underholdende barnebøker, men bare til de dystre? Den danske illustratøren Rasmus Bregnhøi er lei av at alt skal være så sorgtungt og problematiserende. Møt også forfatterne Simon Stranger, Andri Snær Magnason, Barbro Lindgren - kritikeren Anita Brask Rasmussen og barnelitteraturforskeren Ulla Rhedin. Programleder er Anne Cathrine Straume

I det här avsnittet har vi träffat poeten och författaren Mårten Melin och pratat poesi. Och så har vi läst Bruno K Öijers diktsamling "Och natten viskade Annabel Lee"!Du kan lyssna på avsnittet direkt här, genom att trycka play:Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämns följande titlar:Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K Öijer, Wahlström & WidstrandDikter av Karin BoyeDikter, av Yahya Hassan, NorstedtsOlika dikter av Mattias AlkbergVitsvit, av Athena Farrokhzad, Albert Bonniers förlagDikter av Dorothy ParkerFjärde riket, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenMirijam om natten, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenSom trolleri, av Mårten Melin, Rabén & SjögrenJävla Lucia, av Mårten Melin, Eriksson & LindgrenDikter av Barbro LindgrenDikter av Siv WiderbergDikter av Lennart HellsingKärlek och uppror, antologi sammansatt av Siv WiderbergJag är världen, av Mårten Melin, HegasNär jag var prins utav Arkadien, av Barbro Lindgren, BrombergsDikter av Bodil MalmstenDikter av Sonja ÅkessonDikter av Kristina Lugn

Alf forteller om blant annet Lars er Lars av Svein Nyhus, Hvem er sint? av Stina Wirsen, Kaninkasse av Lena Anderson og Påls balje av Barbro Lindgren. Bokprat fra 12. mai 2015.

Det svåra hundratrettionionde avsnittet med författaren Barbro Lindgren. Vi pratade om Öland, frihetsberoendet, mående, filosofi, vad det måste vara för musik till skrivande, barnböcker, ett ord som borde förbjudas, ALMA-priset, att få en son som ser ut precis som man ritat honom, vikariat på NK, att bli deprimerad av en skolbyggnad, tanken på en ”Loranga-värld”, konsten att förlora, Astrid Lindgren, studenterna som byggde en bassäng i Ukraina, hur viktigt ett rum är för skrivandet, att tycka om ensamheten och givetvis en hel del om vad man gör med 5 miljoner kronor. Avsnittet presenteras av Readly. Redaktör och redigering: Lovisa Ohlson. Distribution: Acast. (För Android här! Och i App store här!) Musik: Jojje Wadenius - Mitt lilla barn och Bröderna Lindgren (feat Patrik Arve) - Orangutang. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

1971, 1972, 1973 kom de ut, de tre böcker av Barbro Lindgren, baserade på hennes egna dagböcker, som bär titlarna Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Böckerna handlar om flickan Barbros uppväxt i Bromma i Stockholm, om hennes familj och vardagsliv. De har redan lästs av generationer och de älskas högt och djupt av väldigt många. Kulturradions Anneli Dufva, som själv är en hängiven Lindgren-läsare tyckte att böckerna förtjänar sin plats i radions klassikerarkiv - inte minst med tanke på att Barbro Lindgren nu i år också fick ALMA- priset, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. I programmet hörs Barbro Lindgren själv samt några av hennes trogna läsare.

Årets ALMA-pristagare och mamman till Max, Masarin och en massa andra folkkära barnboksfigurer – Barbro Lindgren – är ämnet för detta avsnitt av Solen. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström och Patrik Schylström på Stadsbiblioteket i Stockholm.

1971, 1972, 1973 kom de ut, de tre böcker av Barbro Lindgren, baserade på hennes egna dagböcker, som bär titlarna Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Böckerna handlar om flickan Barbros uppväxt i Bromma i Stockholm, om hennes familj och vardagsliv. De har redan lästs av generationer och de älskas högt och djupt av väldigt många. Kulturradions Anneli Dufva, som själv är en hängiven Lindgren-läsare tyckte att böckerna förtjänar sin plats i radions klassikerarkiv - inte minst med tanke på att Barbro Lindgren nu i år också fick ALMA- priset, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. I programmet hörs Barbro Lindgren själv samt några av hennes trogna läsare.

1971, 1972, 1973 kom de ut, de tre böcker av Barbro Lindgren, baserade på hennes egna dagböcker, som bär titlarna Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Böckerna handlar om flickan Barbros uppväxt i Bromma i Stockholm, om hennes familj och vardagsliv. De har redan lästs av generationer och de älskas högt och djupt av väldigt många. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Böckerna handlar om flickan Barbros uppväxt i Bromma i Stockholm, om hennes familj och vardagsliv. De har redan lästs av generationer och de älskas högt och djupt av väldigt många. Kulturradions Anneli Dufva, som själv är en hängiven Lindgren-läsare tyckte att böckerna förtjänar sin plats i radions klassikerarkiv - inte minst med tanke på att Barbro Lindgren nu i år också fick ALMA- priset, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. I programmet hörs Barbro Lindgren själv samt några av hennes trogna läsare.

Datenschutzbehörde findet ethnische Suchbegriffe im nationalen Fahndungsregister; Mindestlöhne - Ökonom fordert Absenkung; Porträtt Alma-Preisträgerin Barbro Lindgren

Vinnaren av årets litteraturpris till Astrid Lindgrens minne gick till Barbro Lindgren! Kritiken samtalar om pristagarens böcker med författaren Sigrid Combüchen, Anneli Dufva, Mattias Berg, Lydia Farran-Lee och Karsten Thurfjell som direktrapporterat från cermonien timmen innan. Astrid Lindgren är också upphovet till veckans Verk som värker - Ulla Lundqvist berättar om hur Pippi Långstrump kom att lägga grunden för hennes livsgärning som författare, litteraturkritiker och litteraturvetare. Och nu har Wes Andersons film The Grand Budpest Hotel haft premiär, en redan hyllad och prisad film som regissören säger är inspirerad av den judisk-österrikiske författaren Stefan Zweig. Med hans självbiografiska Världen av igår - som kom ut  i nyutgåva häromåret - för ögonen, diskuterar Kritiken filmen. Programledare: Gunnar Bolin

"Programledare Anna Mannheimer och Tomas Tengby. Mamma Carin har läst en bok av Barbro Lindgren. Rikard Waje lagar grönsakssoppa. I Frukostklubben diskuteras bla hur man skall göra för att komma igång med motionen. Ulla har sett "Kan du slå en pensionär". Tekniker Henke Henriksson, musik Kerstin Behrendz och producent Annika Witting.

Nobelpriset i litteratur har tilldelats Mo Yan - Marie Lundström med gäster samtalar om den nya pristagaren. Och hur tackar man för 8 nobelmiljoner? Retorikexperten Göran Hägg hjälper oss att närläsa några litteraturpristagares tacktal. Gäst i studion är också Jonas Hassen Khemiri, aktuell med Jag ringer mina bröder, en roman som tar sin utgångspunkt i självmordsattentatet på Drottninggatan i Stockholm 2010. Barbro Lindgren läser högt ur sin purfärska bok Även en ihålig nöt vill bli knäckt där hon sätter tänkare som Nietzsche, Swedenborg och Pessoa på plats, samtidigt som hon gräver i trädgården och räddar spindlar från drunkningsdöden i en vattenpuss. Bokcirkeln om Den store Gatsby fortsätter, nu med kapitel 4-6: författarna Mons Kallentoft och Majgull Axelsson diskuterar. Du kan själv bli vän med och komma med i boksamtalet där. Går det att förstå Gatsbys stalking-tendenser gentemot sin första kärlek överklasstjejen Daisy? Mons och Majgull blir personliga, exklusivt för webben: Tips! Böcker som hänger ihop med dagens program: Mo Yan: Det röda fältet (1987; svensk översättning av Anna Gustafsson Chen 1997), Vitlöksballaderna (1988; svensk översättning av Anna Gustafsson Chen 2001), Ximen Nao och hans sju liv (2006; svensk översättning av Anna Gustafsson Chen 2012) Barbro Lindgren: Även en ihålig nöt vill bli knäckt (2012), Barbros Bästa: Berättelser av Barbro Lindgren (2012). Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött (2003), Montecore - en unik tiger (2006), Jag ringer mina bröder (2012). F. Scott Fitzgerald: Den store Gatsby (1925: svensk översättning av Christian Ekvall 2012)