Podcasts about lissabonf

Om sambandet mellan en pickup i Rättvik, en skjutbana i Prag, ett valmöte i Skåne och ett minnesskrin i Polen polariseringen. Konflikt återvänder till reportage från året som gått. Polarisering är något som statsvetare brukar definiera som att politiska attityder rör sig från mitten mot extremerna, i en nästan självgödande process. Det finns i dag mycket forskning som visar att det här sker hur den politiska mitten i Europa försvagas och polerna förstärks, hur Republikaner och Demokrater i USA allt mindre överlappar i sina åsikter, hur sociala medier fungerar som filterbubblor där många allt mer sällan möter idéer och ståndpunkter som ifrågasätter de man redan har. Men Konflikt är ju inte ett forskningsseminarium vår metod är istället att ge oss ut i den verklighet som forskningen samlar i sina rapporter. Och just det här fenomenet polarisering är något som vi stött på i många olika sammanhang under året som gått. Dagens program är en klippsändning där vi återutsänder reportage från några av de platser vi besökt och där polariseringen märkts tydligt. Vi börjar med att tillsammans med Ulrika Bergqvist sätta oss på ett tåg mot Rättvik, i Dalarna. Hon åkte dit för programmet "Bakslag vid bensinpumpen", som handlade om koldioxidskatt som styrmedel för att få ner utsläppen av koldioxid en metod som forskarna säger är den mest effektiva, men som politiskt visat sig känslig. Priset på bensin låg ju bakom gula väst-upproret i Frankrike tidigare i år, och motsättningarna mellan bilkörande och klimatpolitik, mellan land och stad, de märks även här i Sverige. Konflikts Robin Olin reste också till Tjeckiens huvudstad Prag. För polariseringen sker ju inte bara i det folk säger eller tycker den sker också vid valurnan. Och till det EU-val som hölls i slutet av maj gjorde Konflikt ett program om värderingar mer specifikt om de värderingar som alla EU-länder undertecknat i Lissabonfördraget, men som i allt större utsträckning ifrågasätts i dag. Och till programmet "EU och värderingsvalet" hamnade Konflikt på en konsert. Ett annat område där polariseringen har märkts tydligt under de senaste åren, och då i synnerhet i kölvattnen efter Metoo-rörelsen, är relationen mellan kvinnor och män jämställdhet. Inför det svenska valet, och även inför mellanårsvalet i USA, gjorde Konflikt i höstas programmet "Metoo och valen", om hur Metoo påverkar politiken. Konflikts Ulrika Bergqvist besökte bland annat ett valmöte för Feministiskt initiativ i Skåne. Men polarisering är inte bara ord och åsikter, vad händer när ord går till handling? I programmet "Polen och polariseringens pris" beskrevs den här utvecklingen i detalj. Programmet tog avstamp i det mord som på många sätt kommit att fånga riskerna med polariseringen, och som fick många runtom i Europa att stanna upp och betrakta den här samtiden med ny blick nämligen mordet på Gdansk borgmästare Pawel Adamowicz på en välgörenhetsgala i januari i år. Konflikts Robin Olin reste till Gdansk. Vapen är en fråga som länge haft en stark politiskt polariserande laddning i USA, som ju har sitt second amendment det andra tillägget till konstitutionen som garanterar rätten att bära vapen. Här i Europa finns inte den laddningen, eller håller det på att ändras?  Programmet "Beväpnat Europa" handlade till stor del om det vapendirektiv som EU började arbeta fram som en reaktion på terrorattackerna i Paris 2015, och som syftade till att minska den lagliga tillgången till vissa sorters vapen. Det här förslaget stötte snabbt på starkt motstånd i flera medlemsländer och starkast reagerade man i Tjeckien. På en skjutbana i Prag träffade Robin Olin en ung kvinna som lärde sig skjuta pistol, i självförsvar. Programledare och producent: Ivar Ekman ivar.ekman@sr.se Tekniker: Sandra Pettersson  

Om slaget kring vad EU ska stå för. Unionens värderingar finns redan på pränt finns det anledning att ifrågasätta dem nu? Hör om Lissabonfördraget och nationalisterna som vill skapa en ny europeisk dröm. På Václav-platsen i Prag samlas nationalister under parollen "Stoppa EU-diktaten". Konflikts Robin Olin hamnar i hetluften på torget där de tjeckiska nationalisterna fått kampanjstöd av kollegorna från Frankrike och Holland genom Marine Le Pen och Gert Wilders. Ut över torget ekar musiken från det nationalistiska tjeckiska rockbandet Ortel. Den här dagen blir den tjeckiska huvudstaden skådeplats för den värderingskamp som blivit tydlig inför valet till EU-parlamentet den 26 maj. Vad ska ett framtida EU egentligen stå för? Men faktum är att unionens grundläggande värderingar finns nedtecknade redan i Lissabonfördraget. Pragborna reagerar med olika delar förtjusning och djup skepsis när de läser fördragets artikel 2: Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Ivar Ekman träffar Annika Ström Melin, journalist som bevakat EU under lång tid. Hon berättar hur det gick till när de här värderingarna tecknades ned och varför den epoken nu skulle kunna kallas Peak Europa. Vad betyder de här värderingarna då i praktiken? Spelar det någon roll om länderna inte lever upp till dom? Och vad finns egentligen kvar av den där tanken kring ett gemensamt Europa när nationalisterna växer sig allt starkare och vill förändra EU inifrån? Robin Olin ringer upp Ugo Lopez. Han tillhör de mer gränsöverskridande kandidaterna i EU-valet. Han är född i Frankrike, har bott i Danmark och kandiderar för den franske presidenten Macrons parti En Marche i Spanien. 20 miljoner européer bor i ett annat EU-land än det dom är födda i och han ser sig som deras kandidat. Den stad som lockat klart flest invånare från andra EU-länder och på så sätt blivit den fysiska smältdegeln för europeisk mångfald är London. Men den här rörligheten över gränserna möter en kraftig motreaktion i form av Brexit. Konflikts Ulrika Bergqvist träffar Londonbor som nu tvingas fundera över det där identitet och värderingar hur förändras en människa av platsen där hon bor? Klaudia Grochot är polska, född i Krakow, bor i London och jobbar på svenska. Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sr.se Producent: Ulrika Bergqvist ulrika.bergqvist@sr.se

Globaliseringen har gjort små folkgrupper rädda för att förlora sin identitet. Men samma globalisering gör det möjligt för dem att driva sin sak, konstaterar författaren och journalisten Per J Andersson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När jag kliver av lokalbussen i byn i dalen mellan bergen är jag övertygad om att jag befinner mig i Italien. Men vägskyltarna får mig att tvivla. Urtijëi står det på skylten som meddelar byns namn. Och det låter inte särskilt italienskt i mina öron. Förvirringen ökar när jag ser ytterligare två ortsnamn: först Ortisei och sedan Sankt Ulrich in Gröden. Till slut fattar jag att byn har tre namn. Ett italienskt, ett tyskt och ett ja vadå? Urtijëi? Vad i hela friden är det för språk? Men småfolkens återkomst handlar också om en motreaktion på globaliseringen. När jag nästa morgon börjar min semestervandring i de italienska Dolomiterna ser jag män i lederhosen som spelar dragspel och kvinnor i dirndl som joddlar för turisterna i bergsstugorna. Då inser jag att i detta Europa med gränser som är resultat av krig och kompromisser finns så många folk och språk som hamnat på fel sida av en gräns. Några av dem som drabbades var invånarna här i Val Gardena. Vandringsguiden berättar om hur folken i dalgångarna i Dolomiterna redan på 1300-talet blev en besittning i Habsburgska riket. Sedan gör han ett stort hopp fram till slutet av första världskriget då Österrike-Ungern upplöstes i sina beståndsdelar och Italien fick en liten bit av imperiet, som tack för att man allierat sig med britterna, fransmännen och amerikanerna. Så kom det sig att sydtyrolarna fick italienska pass trots att man i själ och hjärta fortfarande kände sig som en del av Österrike. I de här dalarna i Dolomiterna har man aldrig tvekat om den politiska och kulturella samhörigheten med sina tysktalande grannar norr om Brennerpasset. Men ännu saknas en bit i Sydtyrolens språkpussel. Vad var det tredje språket på vägskylten? Bergsguiden ser chockad ut när jag ställer frågan. Herregud, utbrister han, har du aldrig hört talas om ladinerna? Nej, det hade jag ju inte, men nu har jag det. Och i före detta diplomaten Ingmar Karlssons nya bok Småfolkens historia får jag lära mig mer. För här berättar han grundligt om ett tjugotal europeiska minoritetsfolk som inte glömt sina lokala språk: från Baltikums ursprungsfolk, liverna i dagens Lettland, till Balkans urinvånare, vlacherna på gränsen mellan Grekland och Makedonien. Och så då ladinerna, Dolomiternas ursprungsfolk, som bevarat en folklig variant av latin som man en gång i tiden lärde sig av de romerska soldaterna. Efter lång tynande tillvaro är det sedan 1989 erkänt som regionalt myndighets- och skolspråk i en handfull byar och småstäder, som dessutom fått autonom status gentemot centralmakten i Rom. Andra kvällen i Val Gardena äter jag middag med en kvinna som är född och uppvuxen i dalen. Hon berättar att de lokala skolorna växlar mellan italienska, tyska och ladinska. På en och samma skoldag kan mattelektionen vara på italienska, historietimmen på tyska och naturkunskapen på ladinska. Nästa dag gör man en rockad och kör matten på ladinska och historien på italienska. Alla lärare måste därför behärska alla tre språken. Och eftersom det bara är de som är födda i de ladinska dalarna som behärskar samtliga språk betyder det att det är omöjligt för en lärare från exempelvis Rom att få jobb här. Språkkravet blir i praktiken ett ursprungskrav. tack vare en av globaliseringens främsta budbärare  internet  kan de särartsintressen som småfolken står för enkelt spridas långt bortom byn i dalen mellan bergen När kvinnan från Val gardena berättar slits jag mellan motstridiga känslor. Å ena sidan känner jag starkt för det omsorgsfulla bevarandet av kulturarvet. Ödet för så många andra minoritetsfolk och småspråk här i världen är ju att de assimileras med majoritetskulturen och försvinner. Å andra sidan innebär ju bevarandet av ladinskan att det blir väldigt svårt att bli lokalt accepterad om man så bara invandrat från en dal några mil bort där man inte talar ladin. På sistone har ladinerna och de andra småfolken stärkt sina positioner. Ingmar Karlsson kallar det för en europeisk hembygdsrenässans, där folk som bretoner, cimbrer, elsassare, friser, furlaner, sorber och rutener kräver att få sina röster hörda. En förklaring är att man i EU:s Lissabonfördrag från 2009 betonar det kulturella och språkliga arvet. Och att Europaparlamentet så sent som 2013 beslutade om utökat politiskt och ekonomiskt stöd till småspråken. Men småfolkens återkomst handlar också om en motreaktion på globaliseringen. Inströmningen utifrån av idéer, sedvänjor och människor har skapat en rädsla för att man ska förlora sig själv. Därför har allt fler börjat ta reda på mer om sin hembygds historia, språk och dialekter. Och tack vare en av globaliseringens främsta budbärare  internet  kan de särartsintressen som småfolken står för enkelt spridas långt bortom byn i dalen mellan bergen. Bretoner, cimbrer, elsassare, friser, furlaner och ladiner kan ju nu sitta på ett Starbucks i Rom, Berlin eller New York och dricka caffe latte i pappmugg och samtidigt bedriva superlokal europeisk kulturpolitik via bloggar, nyhetssajter och sociala medier. Strax efter resan till Dolomiterna besökte jag världens största litteraturfestival som varje år hålls i indiska Jaipur. Och där fann jag en snarlik diskussion om det lokala och det globala. En stor del av författarna kom från Storbritanniens före detta kolonier världen runt och skriver på engelska. Och ett av framträdandena handlade om en ny gränslös litterär värld och hade döpts till The Empire writes back, efter en snart 30 år gammal klassiker i postkolonial teori. I de före detta kolonierna har en allt större grupp av den bildade klassen övergett sina nationella språk i sin yrkesutövning för att istället diskutera och skriva på engelska. Något som ofta ogillas av nationalistiska politiker i de före detta kolonierna. En av de indiska författarna på litteraturfestivalen menade att det är de som vurmar för att barnbarnen till imperiets undersåtar måste skriva böcker på sina lokala språk som ger uttryck för en kolonial attityd. Vi indiska författare, sa han, måste få skriva på det språk vi själva väljer, och väljer vi engelska är det för att våra idéer ska få maximal spridning. Den attityden har lett till att centrum för dagens engelskspråkiga litteratur inte är London, utan snarare Lagos, Toronto och Mumbai. Som den indisk-brittiske författaren Pico Iyer sa i ett av festivalens framträdanden, så överglänser idag såväl cricketspelare som författare från de före detta kolonierna sina kollegor i landet där spelet och språket en gång föddes. Asiatiska och afrikanska författare skriver om sina specifikt lokala erfarenheter, men ser alltså till att sprida sina böcker på ett världsspråk i globala mainstreamkanaler. Men jag vet ju att de lokala egenheterna lurar någonstans under globaliseringens blanka fernissa. När man traskar på huvudgatorna och genom affärsgalleriorna i storstäder i Asien, Europa och Amerika och ser samma varumärken och affärskedjor här som där känns det som om världen förlorat både smak och färg, som om alla lokala egenheter suddats ut av en global flodvåg. Men jag vet ju att de lokala egenheterna lurar någonstans under globaliseringens blanka fernissa. Som i byn i dalen mellan bergstopparna i Dolomiterna, där allt från skolböcker till restaurangmenyer och gatuskyltar är skrivna på såväl ladinska som tyska och italienska. Samtidigt är jag tacksam för att så många författare i dagens Afrika, Karibien och Asien erövrat engelskan. Allt började med en liten önations ambitioner om ett kolonialt världsimperium, och det känns ju inte så vackert, men resultatet är likafullt att jag och allt fler indier, afrikaner och kariber idag har ett gemensamt språk som gör att vi kan dela lokala erfarenheter med varandra och hitta beröringspunkter över kultur- och nationsgränser. Att låta tusen lokala språk blomstra i kontrast till ett gemensamt världsspråk. Kanske måste det ena offras för det andra? Nej, givetvis inte. Så svartvitt får vi aldrig föreställa oss världen. Per J Andersson, författare och journalist   Mer att läsa och titta på De små folkens historia minoriteter i Europa av Ingmar Karlsson (Historiska Media, 2018). The Empire Writes Back: Theory and Practice in Post-Colonial Literatures av Sarah Menin, Bill Ashcroft och Gareth Griffiths (ursprungligen publicerad 1989, en andra upplaga kom på Routledge 2002). Imagination is no respecter of boundaries, Indian Express 26 januari 2018. Paneldiskussionen The Empire Writes Back på Jaipur Literature Festival 2018.

Storbritannien har aktiverat artikel 50 i Lissabonfördraget och kommer lämna EU om två år. Vad står på spel i de kommande förhandlingarna? Vad fruktar näringslivet mest av allt? Och vilken roll spelar valen i Tyskland och Frankrike, för att inte tala om en ny folkomröstning om skotsk självständighet? Katrine och Maria är oense om det mesta.

Terrorattacken: Hollande har utropat undantagstillstånd. Vad är det? Kan Sverige tvingas i krig nu på grund av Lissabonfördraget? Vad innebär det förresten ”att vara i krig”? Får man tortera i krig? Och apropå Fokus makthavarlista: är jurister makthavare? Och i så fall vilka? Är Mårten en makthavare? Och så har vi gäster! Finalisterna i Lindahls tävling i affärsjuridik ”Business Law Challenge” pratar med oss och det gör också chefsjuristen på Microsoft. Vi diskuterar bland annat molnet. Eller ”molnet” som Tove kallar det.

Dra i tofsen - På Spåret är tillbaka! Vi får besök av programmets nya programledare, Kristian Luuk som berättar vart På Spåret och han själv är på väg. Nystarten har också inspirerat Annika Lantz så till den milda grad, att vi stolt kan presentera en utveckling av programkonceptet! I Lantz värld går resan inåt, mot kropp och själ, men det är förstås fortfarande en tävling: På Spåret - den Inre Resan. De rutinerade tävlingsdeltagarna Jessica Gedin och Hans Rosenfeldt kommer hit och test-tävlar det som kan bli 2010 års revolution i underhållningsbranschen. Vi är också omåttligt stolta över att Anna Christoffersson och Steve Dobrogosz kommer till studio 8 och bjuder på ett liveframträdande. De har också antagit utmaningen att "musikaliskt gestalta en vallning", och kommer därför att kunna skriva in titeln "Veckans menopausfågel" i sina respektive CV:n. I tisdags trädde ju Lissabonfördraget i kraft! Vi undrar lite stilla varför vi inte blev bjudna på någon releasefest, men tröstar oss m

Dra i tofsen - På Spåret är tillbaka! Vi får besök av programmets nya programledare, Kristian Luuk som berättar vart På Spåret och han själv är på väg. Nystarten har också inspirerat Annika Lantz så till den milda grad, att vi stolt kan presentera en utveckling av programkonceptet! I Lantz värld går resan inåt, mot kropp och själ, men det är förstås fortfarande en tävling: På Spåret - den Inre Resan. De rutinerade tävlingsdeltagarna Jessica Gedin och Hans Rosenfeldt kommer hit och test-tävlar det som kan bli 2010 års revolution i underhållningsbranschen. Vi är också omåttligt stolta över att Anna Christoffersson och Steve Dobrogosz kommer till studio 8 och bjuder på ett liveframträdande. De har också antagit utmaningen att "musikaliskt gestalta en vallning", och kommer därför att kunna skriva in titeln "Veckans menopausfågel" i sina respektive CV:n. I tisdags trädde ju Lissabonfördraget i kraft! Vi undrar lite stilla varför vi inte blev bjudna på någon releasefest, men tröstar oss m

Måste man leva som man lär, och vem har bestämt det? Vi pratar med en av våra favoritfilosofer på Göteborgs Universitet - Susanna Radovic om det här. Dessutom blir det livemusik från Calle Real, och från Simon Norrsveden som har tolkat en av våra partiledarlåtar...han tolkade av någon outgrundlig anledning Centerpartiets låt, den som även går under namnet "Människan i centrum". Dessutom kommer Carina Berg på besök, och så pratar vi katter med Marina Schiptjenko. Men framförallt pratar vi med Lars Steiner, som har gjort en pekbok av Lissabonfördraget. Fattar ni, EN PEKBOK AV LISSABONFÖRDRAGET!! Sidekick är Anders G Carlsson.

Måste man leva som man lär, och vem har bestämt det? Vi pratar med en av våra favoritfilosofer på Göteborgs Universitet - Susanna Radovic om det här. Dessutom blir det livemusik från Calle Real, och från Simon Norrsveden som har tolkat en av våra partiledarlåtar...han tolkade av någon outgrundlig anledning Centerpartiets låt, den som även går under namnet "Människan i centrum". Dessutom kommer Carina Berg på besök, och så pratar vi katter med Marina Schiptjenko. Men framförallt pratar vi med Lars Steiner, som har gjort en pekbok av Lissabonfördraget. Fattar ni, EN PEKBOK AV LISSABONFÖRDRAGET!! Sidekick är Anders G Carlsson.

Ibland beter sig Annika Lantz som en helt vanlig journalist och läser på inför partiledarutfrågningar i P1. Då tar halva redaktionen tillfället i akt - drar till Sundsvall, tar med sig Täppas Fogelberg som programledare, och skapar radiohistoria från Norrlands Huvudstad. Det blir altcountry med Lars Bygdén, svängigt folklår med Näver&Neon, Lustfyllt med Amelia Adamo och förstås en rykande färsk Veckans Låt idag signerad Fogelberg & Olsson. Dessutom sätter vi Rösten i fokus - hur stor del av en människas personlighet utgör rösten? Kan man förändra sin röst. Hur tänker man när man castar skådespelare till en ljudbok. Och varför finns inte Lissabonfördraget som ljudbok? Möt skådespelaren Magnus Roosman, Ulrika Caperius, redaktör på Bonnier Audio och Åslög Rosén, logoped och röstcoach på Dramaten. Bisittare är Medelpads främsta hybrid mellan Media och Musik - TullaMaja Fogelberg.

Ibland beter sig Annika Lantz som en helt vanlig journalist och läser på inför partiledarutfrågningar i P1. Då tar halva redaktionen tillfället i akt - drar till Sundsvall, tar med sig Täppas Fogelberg som programledare, och skapar radiohistoria från Norrlands Huvudstad. Det blir altcountry med Lars Bygdén, svängigt folklår med Näver&Neon, Lustfyllt med Amelia Adamo och förstås en rykande färsk Veckans Låt idag signerad Fogelberg & Olsson. Dessutom sätter vi Rösten i fokus - hur stor del av en människas personlighet utgör rösten? Kan man förändra sin röst. Hur tänker man när man castar skådespelare till en ljudbok. Och varför finns inte Lissabonfördraget som ljudbok? Möt skådespelaren Magnus Roosman, Ulrika Caperius, redaktör på Bonnier Audio och Åslög Rosén, logoped och röstcoach på Dramaten. Bisittare är Medelpads främsta hybrid mellan Media och Musik - TullaMaja Fogelberg.

Fram till EU-parlamentsvalet har Annika Lantz bjudit in partiledare för att höra deras tankar om hur framtidens EU ska se ut. Först ut är EU-kritiska Junilistans Sören Wibe. Vilka är det bästa partierna i Lissabonfördraget och hur formar man ett Europeiskt samarbete utan att det blir pannkaka av allt? Bisittare är Anders G Carlsson.

Fram till EU-parlamentsvalet har Annika Lantz bjudit in partiledare för att höra deras tankar om hur framtidens EU ska se ut. Först ut är EU-kritiska Junilistans Sören Wibe. Vilka är det bästa partierna i Lissabonfördraget och hur formar man ett Europeiskt samarbete utan att det blir pannkaka av allt? Bisittare är Anders G Carlsson.

Declan Ganley är en förmögen affärsman och kanske den viktigaste kraften bakom nej-kampanjen när Irlands folk sa nej till EU:s nya grundfördrag. Nu vill Ganley göra EU-parlamentsvalen i juni till en europeisk folkomröstning om Lissabonfördraget. Hans parti Libertas tänker ställa upp i alla dom 27 medlemsländerna. Och i Sverige anklagas Ganley för att ha försökt köpa partiet Junilistan. Vad vill Ganley och Libertas? Declan Ganley intervjuades av Tomas Ramberg. Intervjun finns också på engelska.