Podcasts about per j andersson

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast jag. Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad först 2018-08-22.Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer.Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv.För vad är egentligen vårt sanna jag?Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier?Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag?Vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit?De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman ”När dykaren lämnar sina kläder” – en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone.Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko.Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet – och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger.Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit?Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev ”Den goda människan i Sezuan”. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser.Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll.Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA.Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i ”Och solen har sin gång” att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv.Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig.Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken ”Den svåra konsten att se sig själv”. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram.Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa.Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers ”Canterburysägner” över Tolstojs ”Kreutzersonaten” till Rosa Liksoms ”Kupé nr 6”.Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman ”Julio Jurenito” läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat.Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare.För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet.Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok:Du sitter här med oss, men du går också omkringPå ett fält i gryningen. Du är självDet djur vi jagar när du följer oss på jaktenDu är i din kropp som en växt är stadig i jordenÄndå är du vind. Du är dykarens kläderSom ligger kvar på stranden. Du är fiskenPer J Andersson, författare och reseskribentLitteratur”När dykaren lämnar sina kläder” av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag.”Den svåra konsten att se sig själv” av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur.”Kupé nr 6” av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand.”Kvinnor på ett tåg” av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan.”Och solen har sin gång” av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag.”Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar …” av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers.”Canterburysägner” av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

Metoo-hösten 2017 riktade Aftonbladet hård kritik mot teaterchefen Benny Fredrikssons ledarskap. Några månader senare avslutade han sitt liv på ett hotellrum i Sydney. Nu skriver Johan Hilton berättelsen om Benny Fredriksson ett ödesdrama där slutet är inbyggt i begynnelsen. Samtal med teaterkritiker Jenny Teleman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. FÖRFATTAREN MARYSE CONDÉ ÄR DÖDFörfattaren, akademikern och journalisten Maryse Condé har sedan debuten 1976 undersökt teman som hierarkier, rasism och kolonialism. Länge var hon nobelpristippad. Samtal med kulturredaktionens Cecilia Blomberg.PÅ JAKT EFTER STADENS SJÄL – BILDNINGSRESAN GÅR TILL DELHII serien Bildningresan guidar kulturredaktionen till kulturens huvudstäder och de klassiska besöksmålen som är värda en omväg. Idag visar kulturjournalisten Lars Hermansson och hans guide, resejournalisten Per J Andersson, vägen genom myllrande gator i Indiens huvudstad Delhi.ESSÄ: ÄR DET VÄNSTER HJÄRNHALVA SOM FÖRDÄRVAT VÄRLDEN?Kan du känna dig lite tudelad ibland? Som att det inom dig utspelas en kamp mellan olika sätt att betrakta världen? Tja, något sådant är just vad som pågår mellan den vänstra och högra hjärnhalvans processer. Och om det verkar som att kampen blir alltmer ojämn, menar Helena Granström i dagens essä, så är det kanske ingen slump.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Eskil Krogh Larsson

Engelskans världsherravälde har en blodig historia, men språket fortsätter att ta över världen. Och symbolen för förtryck används nu som en väg till befrielse, konstaterar Per J Andersson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Varje vinter lockas hundratusentals bokläsare till den indiska ökenstaden Jaipur för den stora litteraturfestivalen. Mängder med indiska och andra språk finns representerade när allt från lokala författare till Nobelpristagare från Afrika, Europa och Amerika sammanstrålar i ett sammelsurium av diskussioner och framträdanden. Men med få undantag är språket på scenerna engelska.Det kan låta förvånande i en före detta brittisk koloni, man skulle ju kunna gissa att detta var en plats där dominansen för de forna översittarnas språk ifrågasattes.Anledningen är förstås att engelskan likt sina föregångare grekiskan, feniciskan, arabiskan och latinet erbjuder kommunikation över språkgränserna. Samtidigt var de ju dessa tungomål ett hinder för folkligt deltagande, eftersom de stängde ute alla de som inte behärskade de lärdas språk. Samma sak i dagens Indien där befolkningsmajoriteten exkluderas när såväl den ekonomiska och kulturella eliten som juristerna i landets högre domstolar kommunicerar på engelska.Att engelska fick ärva titeln som lingua franca handlar framförallt om att det brittiska imperiet kontrollerade en fjärdedel av världens landmassa. Och att USA efter andra världskrigets slut och avkolonialiseringen axlade rollen som världsmakt.Engelskan blev snabbt den globala marknadsekonomins förstahandsval. Dessutom på flera fronter: i populärkulturen, det politiska systemet, den internationella föreningsvärlden och affärsvärlden. För att inte tala om akademin. Som Rosemary Salomone påpekar i boken ”The Rise of English”: av världens hundra viktigaste vetenskapliga tidskrifter är alla engelskspråkiga.Och så verkar det förbli under lång tid framöver. Kineserna har gjort tafatta försök att introducera mandarin i de länder i Afrika där man utövar inflytande. Det har inte slagit väl ut, av det enkla skälet, menar Salomone, att det kinesiska språket inte bär på ett löfte om frihet, utan förknippas med politiskt förtryck. Franskan behåller fortfarande visst grepp om de före detta kolonierna i Nord- och Västafrika, men förlorar sakta men säkert mark, eftersom engelskan gör framsteg även där. Och de antivästliga idéströmningarna i Ryssland, Kina och den muslimska världen visar att det verkar fungera utmärkt att vara i opposition till västerländska värderingar i allmänhet och USA:s utrikespolitik i synnerhet och samtidigt omfamna engelskan.Frågan är om sättet att formulera tankar och idéer skiljer sig åt beroende på vilket språk man tänker, skriver och pratar på. Den brittiska parlamentarikern Thomas Babington Macaulay ansåg i alla fall det. I mitten av 1800-talet talade han nedsättande i om de asiatiska kulturspråken och menade, i tidstypisk chauvinistisk anda, att engelskan passade bättre för avancerade tankar. Han ville anglifiera den indiska tjänstemannaklassen för att få den att tänka, som han såg det, mer förnuftigt och rationellt, alltså mer engelskt, och därmed minska klyftan mellan kolonisatörer och undersåtar. På så sätt ville han skapa en ny hybridklass som etniskt sett är indisk, men i alla andra avseenden – smak, tyckande, moral och intellekt – är fullblodsengelsk.Av samma skäl vill Indiens premiärminister 180 år senare få landets juridiska system och politiska och ekonomiska elit att återgå till hindi. För kommunicerar man på ett indiskt språk så tänker man, resonerar premiärministern, på ett mer indiskt vis, och det stärker den indiska kulturen och den nationella gemenskapen.Att val av språk påverkar tänkandet håller många aktivister och författare längst ner i det indiska kastsystemet med om. Men de å sin sida välkomnar engelskan. De anser nämligen att den är mindre förtryckande än hindi och sanskrit, som de ser som brahminernas, den högsta kastens, alltså den religiösa elitens, språk.Radikala dalitaktivister har resonerat att engelsmännen har förtryckt dem dubbelt, det vill säga politiskt och ekonomiskt, men att de hinduiska politiska ledarna gör det trefalt. För de har ju såväl statsapparaten och den nedärvda feodala makten som det religiösa förtrycket i sin hand. Dessutom betraktar de engelsmännens förtryck som historia, medan brahminernas pågår här och nu.Därför är det kanske ändå inte så förvånande att ställningstagandet för engelskan får stöd även bland de intellektuella på Jaipurfestivalen. Det är de som vill hindra asiatiska, afrikanska och karibiska författare från att skriva på engelska som ger uttryck för en kolonial attityd – och inte tvärtom, sas det till exempel från scenen ett år. Och när jag på 2023 års upplaga av festivalen träffade Nobelpristagaren Abdulraznak Gurnah och frågade varför han inte skrev sina böcker på swahili, hans modersmål under uppväxten på Zanzibar, gav han följande svar:Om jag hade skrivit på swahili hade risken varit stor att jag utsatts för censur från de auktoritära ledarna som då styrde i Östafrika. ”Engelskan”, sa han, ”gav mig frihet”.Språk är inte bara ett sätt att kommunicera. Det handlar som framgår också om makt och social status. Den indiske dalitförfattaren Chandra Bhan Prasad har sagt att om ett barn i en fattig familj lär sig engelska, så skapar det samma välstånd som om det hade fått ärva 50 hektar jordbruksmark.Kunskaper i engelska kan i världens fattigaste länder kort sagt vara en biljett ut ur fattigdomen och in i medelklassen. De engelskspråkiga privatskolorna i New Delhi, Karachi och Nairobi kostar en rejäl slant, vilket inte behöver vara ett absolut hinder, inte ens för de fattigaste. För föräldrar i städernas slum tar stora lån för att finansiera sina barns skolgång. Ett rationellt beslut, eftersom barn som behärskar detta världsspråk har ljusare framtidsutsikter än de som inte gör det. Det gäller också i Mellanöstern, där tjänstemän som kan skriva på engelska generellt sett har högre lön och bättre karriärmöjligheter.Samtidigt använder politiska motståndsrörelser språket för att få världens blickar på sig. Under arabiska våren 2011 formulerade aktivister slagord på engelska i stället för på arabiska eller franska, som ju fler i den närmaste omgivningen hade förstått. De motiverade det med att ”… det är så här vi gör för att påverka världsopinionen”. Samma strategi användes under protesterna mot militärkuppen i Mynamar tio år senare.Men kanske har engelskans mångtydiga segertåg över världen aldrig illustrerats tydligare än på de plakat som demonstranter i Bangladesh huvudstad Dakha höll upp när den amerikanska presidenten besökte landet strax efter millennieskiftet:”Bill Clinton, go home – and take us with you!”Per J Anderssonförfattare och resejournalist

Sport och teater hur bra kombination är det? Populärt verkar det i alla vara. Just nu ses Hockeymorsor och -farsor, VM -94 och blåvita Änglar på landets teaterscener. Varför och hur intressant materia är sporten? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. P1 Kulturs teaterkritiker Jenny Teleman har sett Riksteaterns hårt bokade pjäs ”Hockeymorsa, hockeyfarsa” och reporter Mina Benaissa har samtidigt besökt Göteborgs stadsteater och ”Änglarna, finns dom?” samt Borås stadsteater och VM-94-pjäsen ”Den varmaste sommaren” och hört publiken skrika ”ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA?!” i teatersalongen. Varför ser vi så mycket sport i scenkonsten nu? DONIA SALEH TILLBAKA MED NY ROMANFörfattaren Donia Saleh debuterade 2020 med den hyllade romanen ”Ya Leila” – nu är hon tillbaka med sin andra roman ”Röd galla” – en lyrisk relationsberättelse över generationsgränserna. Donia Saleh är gäst i dagens P1 Kultur.LULEÅBIENNALEN OCH VÄRLDENS FÖRÄNDRINGAR I SKALA 1:1Luleåbiennalen – Skandinaviens äldsta konstbiennal – har i år titeln ”På tröskeln till 1:1” och speglar de förändringar i bebyggelsen, landskapet och samhällsstrukturer som Norrbotten just nu går igenom. Vi är på plats och träffar både konstnärer och biennalens konstnärliga ledare. ESSÄ: FÖRTRYCKARNAS SPRÅK EN VÄG TILL BEFRIELSEVeckans essäer från OBS följer temat språk och makt. Tidigare har författaren Amanda Svensson beskrivit engelskans spridning som en viktig del av det koloniala projektet. Idag tittar vi närmare på vad som hände sen när författaren och resejournalisten Per J Andersson åker till Indien och reflekterar över hur förtryckarnas språk blev en väg till - befrielse.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Eskil Krogh Larsson

Nghe trọn nội dung sách nói Đạp Xe Vì Tình Từ Ấn Sang Âu trên ứng dụng Voiz FM: https://voiz.vn/play/2673 Đạp xe vì tình từ Ấn sang Âu là câu chuyện của chàng trai tên Pradyumna Kumar Mahanandia (PK), người Ấn Độ và cô gái Charlotte Von Schedvin, người Thụy Điển. Gia đình không có đủ tiền để cho anh ăn học đến nơi đến chốn như PK mong ước. PK rất say mê công việc này và không lâu sau anh trở thành người nổi tiếng về vẽ chân dung. Câu chuyện bắt đầu từ cuộc hành trình đáng kinh ngạc của PK ròng rã suốt 4 tháng bằng xe đạp đi qua Afghanistan, Iran, Thổ Nhĩ Kỳ, Áo và Đan Mạch để đến Thụy Điển vào tháng 5/1977. Họ đã gặp nhau và yêu nhau tại Delhi vào một ngày định mệnh cuối năm 1975, khi Von Schedvin yêu cầu chàng họa sĩ nghèo vẽ cho cô một bức chân dung. Họ đã yêu nhau say đắm ngay từ những ngày đầu gặp gỡ, và đã dành một tháng bên nhau trước khi Von Schedvin trở về quê nhà tại Boras, Thụy Điển. Thề rằng sẽ cưới người phụ nữ mà mình yêu, dù có phải trả giá thế nào đi nữa. Cuộc hành trình của PK cũng ghi lại những cuộc đấu tranh và nỗi tuyệt vọng của ông phải vượt qua những thử thách khắc nghiệt trong tình yêu cũng như trong cuộc đời. Tại ứng dụng sách nói Voiz FM, sách nói Đạp Xe Vì Tình Từ Ấn Sang Âu được đầu tư chất lượng âm thanh và thu âm chuyên nghiệp, tốt nhất để mang lại trải nghiệm nghe tuyệt vời cho bạn. --- Về Voiz FM: Voiz FM là ứng dụng sách nói podcast ra mắt thị trường công nghệ từ năm 2019. Với gần 2000 tựa sách độc quyền, Voiz FM hiện đang là nền tảng sách nói podcast bản quyền hàng đầu Việt Nam. Bạn có thể trải nghiệm miễn phí đa dạng nội dung tại Voiz FM từ sách nói, podcast đến truyện nói, sách tóm tắt và nội dung dành cho thiếu nhi. --- Voiz FM website: https://voiz.vn/ Theo dõi Facebook Voiz FM: https://www.facebook.com/VoizFM Tham khảo thêm các bài viết review, tổng hợp, gợi ý sách để lựa chọn sách nói dễ dàng hơn tại trang Blog Voiz FM: http://blog.voiz.vn/ --- Cảm ơn bạn đã ủng hộ Voiz FM. Nếu bạn yêu thích sách nói Đạp Xe Vì Tình Từ Ấn Sang Âu và các nội dung sách nói podcast khác, hãy đăng ký kênh để nhận thông báo về những nội dung mới nhất của Voiz FM channel nhé. Ngoài ra, bạn có thể nghe BẢN FULL ĐỘC QUYỀN hàng chục ngàn nội dung Chất lượng cao khác tại ứng dụng Voiz FM. Tải ứng dụng Voiz FM: voiz.vn/download #voizfm #sáchnói #podcast #sáchnóiĐạpXeVìTìnhTừẤnSangÂu #PerJAndersson

Har tåget en framtid? Tåg – och reseexperten Per J Andersson berättar om dåtidens och framtidens spårbundna färdmedel. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

- När jag blivit myndig och reste iväg ut i Europa och till Mellanöstern, Nordafrika och Sydasien gjorde jag det för att på riktigt få se allt det där som jag läst om. Om Per J Andersson:Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället.Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Den europeiska bilden av Stilla havets övärld liknar en dröm, för dem som redan bodde här var kolonisatörernas ankomst en mardröm. Per J Andersson spårar arvet i litteraturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Stilla havet är världens största hav och täcker en tredjedel av planetens yta. Ändå är den värld som existerar här i stort sett okänd för gemene västerlänning. Oceanien är den världsdel vi har vagast uppfattning om. Visst, Australien och Nya Zeeland är ganska bekanta, men om vi zoomar in på kartan lite längre österut så ser vi en värld som påminner om små dammkorn mot en klarblå tapet. Då upptäcker vi också att öarna i det stora havet delats in i tre geografiska områden:Melanesien, Mikronesien och Polynesien.De svarta öarna, De små öarna och De många öarna.Få nyheter når oss härifrån. Och ännu färre böcker skrivna av någon som kommer härifrån. Däremot är ju de flesta av oss bekanta med berättelser med utifrånperspektiv som Robinson Crusoe och Pippi Långstrump i Söderhavet.Söderhavet var det gamla svenska namnet på detta hav som Magellan fanns så lugnt att han namngav det Mar Pacifico, det fridfulla havet. Men det var knappast det första namnet på denna väldiga havsmassa. Européerna var heller inte först med att kartlägga området eller att betrakta det som en helhet. Men det finns avgörande skillnader i hur Stillahavsområdets ursprungsbefolkningar och kolonisatörerna betraktade vad de såg. När européerna drog gränser mellan sina erövringar och isolerade öarna från varandra förvandlades havet till ett slags mellanrum, en tomhet. Det är, med den amerikanske historikern John R Gillis ord, att tänka arkipelagiskt. Men medan européerna mest hade ögon för delarna så såg polynesierna, melanesierna och mikronesierna ett hav som förenade dem. De tillhörde ett hav av öar snarare än en specifik ö.Den världsbilden blir tydlig när man läser den polynesiske författaren Witi Ihimaeras åttiotalsroman The Whale Rider. I den berättas myten om hur den första maoriern anlände till Aotearoa som är det polynesiska namnet på Nya Zeeland ridande på ryggen av en val som kommer simmande från djupet av den väldiga oceanen.Författaren Epeli Hauofa, som föddes på Papua Nya Guinea 1939, därefter pluggade på Fiji och sedan bosatte sig på Tonga, har formulerat det som att stillahavsöarna är en del av ett universum som inte bara består av den landyta som öarna utgör, utan också av det omgivande havet.Att denna syn är återkommande hos många stillahavsförfattare blir tydligt i brittiska litteraturvetaren Michelle Keowns bok Pacific islands writing, där hon går igenom de gamla myterna såväl som den samtida oceaniska litteraturen. Återkommande teman är konflikten mellan att stanna kvar och upprätthålla traditionerna och att emigrera till västerlandet och ge upp desamma. Historien om Oceanien är därför historien om migration, alienation, hemlängtan och rotlöshet. Men också om resor på haven, om förflyttningarna; om navigation, kanotfärder och seglatser.Avfolkningen började tidigt. Många av dem som efter européernas ankomst inte dukade under för influensan och mässlingen fördes bort som arbetskraft och hamnade på kopra- och kryddplantager på Fiji och Mauritius eller i Nordamerika för att jobba på pälsfarmer, som skogshuggare eller med valfiske.Om den europeiska ankomsten kan liknas vid en mardröm för stillahavsborna, var och förblev deras hem en dröm och utopi i kolonisatörernas ögon. Inte minst en erotisk sådan. På Tahiti ansåg man sig ha hittat den ädle vilden som levde i det naturliga och lyckliga urtillstånd som upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau fantiserat om.År 1768 ankrade fransmannen Louis Antoine de Bougainvilles utanför ön och hälsades av en flicka insvept i tyg, som sakta snurrade på kroppen tills hon stod helt naken. Men det som de sexsvultna franska sjömännen tolkade som en invit till fysisk beröring var i själva verket något helt annat en polynesisk sedvana inför möten med gudar, hövdingar och högt uppsatta främlingar. En rituell handling som handlade om att visa respekt och vördnad. Detta hindrade inte Bougainville från att i boken om sin jordenruntresa skildra mötet med den nakna kvinnokroppen som om Afrodite själv hade uppenbarat sig. Tahiti fick smeknamnet Nya Kythera efter Afrodites grekiska födelseö. Vid denna tid var kärleksgudinnans namn liktydigt med typ mjukporr, alltså ett lite finare sätt att säga att något var sexuellt upphetsande.De västerländska skribenterna såg öborna som sköra, ursprungliga, feminina och framförallt åtråvärda.Samma blick hade konstnärerna. Med på James Cooks expeditioner fanns John Webber, vars målningar föreställde palmkantade öar, ansiktstatuerade män och barbröstade kvinnor och som eldade på myten om en paradisisk plats. Två polynesiska män hade dessutom lockats att följa med den brittiske världsomseglaren hem till Europa för att visas upp i salongerna som exempel på den ädle vilden. Snart blev polynesiska tapeter högsta mode samtidigt som romantiska diktsviter, reseskildringar och äventyrsromaner med söderhavstema sålde som smör.På 1890-talet besökte Paul Gauguin Tahiti. Också han avbildade fascinerat halvnakna män och kvinnor i ett ångande, prunkande tropiskt landskap.Strax därefter blev öarna i dessutom Melanesien dubbade till det idealiska laboratoriet för fältstudier i socialantropologi, en vetenskap som föddes med den polsk-brittiske Bronisaw Malinowskis rapporter från Trobriandöarna.Ett perspektiv på den extrema exotiseringen och idylliseringen får man genom att betänka vad det var för värld européerna hade skapat för sig själva på hemmaplan där himlarna förmörkades av grå kolrök från fabriksskorstenar och ånglok.Den västerländska föreställningen om Oceanien som en del av världen som är praktiskt taget tom och som man därför kan göra nästan vad som helst med blev tydlig också efter andra världskriget. Då evakuerade USA och Frankrike invånare från bland andra Marshallöarna och Mururoa för att provspränga sina atombomber.Bomberna och migrationen har krympt öbefolkningarna. Mer än en tredjedel av alla polynesier bor idag i framförallt Australien och Nya Zeeland, men också i USA och i viss mån även i Europa.Med tiden har känslan av hemlängtan bleknat något. I litteraturen kan man se hur öborna börjat rota sig i sina nya länder. Ett exempel på denna fastlandifiering är den samoanska författaren, poeten och dramatikern Albert Tuaopepe Wendt. I sina tidiga böcker skildrade han korruption och vanstyre på öarna såväl som det utanförskap som många som emigrerat kände. Men från nittiotalet och framåt handlar hans texter alltmer om ö-migranter som funnit sig tillrätta och etablerat sig i sina nya hemländer.Det betyder ju inte att det att det direkt ges ut en massa feelgood-litteratur i Stilla havet. Förutom internationella bestsellers som Whale Rider, som skildrar maoriernas utanförskap, finns Oceaniens hittills enda Bookerprisvinnare: Keri Hulmes Benfolket, från1985. I den berättar hon med ett poetiskt språk om allt från social vilsenhet till spruckna familjer och våld i nära relationer.Ganska långt, kan man säga, från Rousseaus ädle vilde och Gauguins frodiga paradis.Per J Andersson, författare och resejournalistLitteraturMichelle Keown: Pacific Islands Writing  The postcolonial literatures of aotearoa/new zealand and oceania. Oxford University Press, 2007.Keri Hulme: Benfolket. Översättning av Cai Melin. Albert Bonniers förlag, 1987.

Filmen "Boy from heaven" är Sveriges Oscarsbidrag, en berättelse om en fiskarson i Egypten som dras in i en livsfarlig maktkamp mellan politik och religion. Möt regissören Tarik Saleh i P1 Kultur idag ÄR KARRIÄREN ÖVER FÖR KANYE WEST?Det har alltid stormat kring musikern och artisten Kanye West, men för några veckor sedan gick han över gränsen på ett sätt som många bedömer är början till slutet för hans karriär och varumärke. Vår reporter Moa Lindstedt tecknar bilden av de senaste veckornas händelser, och har samlat röster om Kanyes framtid.HAR FOTBOLLEN KIDNAPPATS AV QATAR?Hur är det möjligt att VM i fotboll 2022 hamnade i Qatar? En diktatur där homosexualitet är kriminellt, där män är förmyndare över kvinnor, där tusentals migrantarbetare dött kandidaturen byggde på mutor? Olof Lundh har skrivit boken "Templet i öknen", om idrottens förlorade ideal. Vår kritiker och fotbollsälskare Gunnar Bolin har läst.KOLONISATÖRENS DRÖM OM DEN ÄDLE VILDENDen här veckan handlar OBS essäer om öar, som fantasi och verklighet. Idag riktar författaren Per J Andersson vår blick mot stilla havet, och berättar om fantasier som fått brutala följder.Programledare: Lisa Bergström Producent: Ulph Nyström

Jag tänker ofta på att mitt yrkesval avgjordes under ett halvtimmeslångt möte för prick 40 år sedan. Om Per J Andersson:Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället.Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

”Det knakar i fogarna”, säger Per J Andersson, som inte är särskilt förvånad över att vi har så mycket tågstrul i Sverige. Felskyltningar, datatekniska fel, förseningar, inställda avgångar, nedrivna kontaktledningar, banarbeten, lokförarbrist. Det har hittills varit en ansträngd sommar på rälsen, något som SJ sedan tidigare varnat för. Så hur kan tågstrulet lösas? Hur kommer det sig att det återkommande är billigare med inrikesflyg än tåg i Sverige i förhållande till Sveriges mål om klimatneutralitet? Och är tågbiljetterna dyrare i Sverige jämfört med andra länder? Gäst: Per J Andersson, redaktör på Vagabond och programledare för Räls i P1 Programledare: Ronja de Boer Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Den svenska järnvägen band ihop ett fattigt bondeland och skapade förutsättningar för en industrialisering. Efter en succéartad utbyggnaden av järnvägen under den andra hälften av 1800-talet hotades järnvägen först av bussar och lastbilar i början av 1900-talet och senare av bilismen under 1950-talet. Men lägre priser och nya vagnar på 1980-talet har skapat en ny guldålder för svensk järnväg.Riksdagsmannen Leonard Fredrik Rääf fruktade att järnvägen skulle slå sönder hantverk och bondesamhället. Han varnade för att järnvägen ”dödar allmänhetens omdömesförmåga, kraft och välstånd”. Trots detta fick Sverige sin järnväg, men flera årtionden efter länder som Storbritannien, Tyskland och USA.Restiderna kortades från dagar till timmar när städer som Stockholm, Göteborg och Malmö knöts samman. Tåget stod för det moderna och de nya hjältarna lokförarna tjänade betydligt mer än en biträdande läkare.I de flesta industrialiserade länder kom järnvägen under första hälften av 1800-talet. I det fattiga bondelandet Sverige dröjde det ända till 1854 innan regeringen lade fram en proposition om att bygga stambanor mellan Stockholm och Göteborg samt mellan Stockholm och Malmö. När städer knöts ihop med järnväg på 1860-talet växte nya städer växte upp längs stambanorna och efter några år infördes en tid för hela riket.Tidiga förslag om byggande av stambanor röstades ner i riksdagen. Det fanns en oro vad järnvägen skulle föra med sig. Riksdagsmän ifrågasatte nyttan med järnväg i ett fattigt bondeland. Men år 1854 antog riksdagen ett regeringsförslag som innebar att staten skulle bygga, äga och driva ett nät av s.k. stambanor, medan bibanor och banor av lokalt intresse skulle byggas privat.Järnvägen kom att knyta ihop landsändar på ett helt nytt sätt. När den västra stambanan invigdes den 4 november år 1864 förkortades restiden mellan Stockholm och Göteborg från tre dygn till 14 timmar. Dessutom var tåget var betydligt bekvämare än diligens och kostnaderna för att resa sträckan minskade från 40 riksdaler till 10:64 riksdaler.Före järnvägen skiljde sig tiden mellan Göteborg och Stockholm 24 minuter. Det blev Göteborgstiden som fick bli standard för tidtabellerna för hela riket, men det blev för krångligt att lästa tidtabeller med särskilda omräkningstabeller för tiden. Därför infördes in enhetlig tid in hela riket år 1879Men orter som fick stationer blomstrade medan regioner långt från järnvägar hamnade i historiens bakvatten. Järnvägens sträckning skapade samhälle som Eslöv, Hässleholm och Borlänge. Nässjö, Falköping, Katrineholm och Laxå var mötespunkter för stambanor, vilket gav stor växtkraft åt dessa orter.I reprisen av det nymixade avsnitt 53 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lars-Olov Karlsson, tidigare chef för järnvägsmuseet i Ängelholm och i Gävle. Även journalisten och författaren Per J Andersson medverkar.Pianomusiken i programmet är låten Escovado av Ernesto Nazareth som är under public domain, Wikipedia.Bild: Ludvika station omkring år 1860, public domain, Järnvägsmuseet i Gävle. Smedjebackens Järnväg, SmbJ, lok 2 ”Wessman.” Marnäs station senare ändrad till Ludvika See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Per J Andersson är resejournalist och aktuell med boken Tankar för dagen – manual för nyfikna resenärer. Han ser med sorg hur pandemin och klimatdebatten lett till en attack på resandet. Det inte bara går att resa hållbart menar han, … Continue reading →

Men där jag står och hänger över min cykel tycker jag mest synd om dem som trotsar rödljusen. Om Per J Andersson: Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Ibland köper jag en lott och innan jag skrapar den fantiserar jag en stund om de tio miljonerna jag kan vinna. Om Per J Andersson: Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Vad är det egentligen som gör tågresande så trevligt? Hur började tåghistorien? Och hur ska resandet på räls möta framtiden? De här frågorna hoppas vi att ni får svar i det här avsnittet där vi möter resejournalisten och författaren Per J Andersson, som ägnat år av sitt liv åt tågresande och en hel del åt tågtänkande.Programledare: Fritte FritzsonProducent: Ida WahlströmKlippning: Marcus BlomgrenSignaturmelodi: Vacaciones - av Svantana i arrangemang av Daniel AldermarkGrafik: Jonas PikeFacebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonTwitter: @frittefritzsonHar du förslag på avsnitt eller experter: Gå in på www.fritte.se och leta dig fram till kontakt!Podden produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med AcastPers bok "Ta tåget" kan du beställa som e-bok här: https://widget.publit.com/ordfront_1846/ta-taget/9789174415551Foto Per J Andersson: Johan Marklund See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Esplanad har träffat Per J Andersson, författare och resejournalist, grundare till resetidningen Vagabond och tågresefantast. Per berättar om tjusningen med tågresor, var den bästa tågtrafiken finns och ger tips på spännande tågresor att göra. Vi diskuterar Coronakrisens påverkan på vårt resande, nu och framöver. Kommer vi att börja resa som tidigare och krävs anpassningar för att vi ska känna oss trygga t.ex. i kollektivtrafiken? Per tar också upp de svårigheter som finns kring tågresande, och jämför bland annat med flygets möjlighet till enkla bokningar världen över. Vad krävs för att det ska bli likadant med tågresandet? I studion finns Caroline Ljungberg Toulson.

Ta tåget till kontinenten. Javisst, men hur bokar jag biljetter och vilka tåg ska jag ta? I senaste avsnittet av vagabonds podcast försöker Vagabonds tågresefantast Per J Andersson besvara frågan tillsammans med Anton Trollbäck från All Aboard och Maria Unde Westerberg från Railtic, två nya tågbokningsresebyråer. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Var bor man bäst? Var bor man sämst? Och var hittar jag hotellen som är mest personliga, anonyma och billigast? Vagabonds redaktion, Fredrik Brändström, Per J Andersson och Karin Wimark, träffades för att spåna hotellerfarenheter och hotelldrömmar. I det här avsnittet pratas om Savoy, Hotel Sacher, Hotel Chateau Marmont, Galle Face Hotel,Grand Budapest Hotel och hotellet i The Shining. Dessutom: billiga hostels och vägglös. häng med och lyssna! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

"Rytmen är allt". Det sa musikern och artisten Peps Persson i en intervju en gång. Igår lämnade han oss, 74 år gammal. Men svänget, musiken och texterna lever. Vi minns honom med hjälp av radiolegenden Stefan Wermelin, musikern Brynn Settels som spelade med Peps på 70-talet och sångerskan och låtskrivaren Syster Sol. "NÄR KONSTEN FLYTTAR IN I ETT HEM ÄR NÅGOT I GRUNDEN FÖRÄNDRAT" Det säger konstnären Åsa Jungnelius, mest känd för sina arbeten i glas, men också för sina läppstiftsskulpturer och snäckskålar. Nu är hon aktuell med en stor, rosa paviljong vid Berzelii park i Stockholm som rymmer en skulptur av Venus, kärleksgudinnan. Lisa Bergström har intervjuat henne. OM BEHOVET AV ATT RESA Varför reser vi? Är resandet en existentiell nödvändighet eller en lyx som hotar klimatet? Författaren och journalisten Per J Andersson undersöker människans behov av rörelse i dagens OBS-essä.

Vagabonds Fredrik Brändström, Sofia Zetterqvist och Per J Andersson pratar om Österrike som resmål. Om kultkaféer i Wien, vegansk knödel, kaiserschmarren och sachertårta, vandringar i Alperna med och utan lamadjur samt tågresor och skidåkning. Följ med! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Efter reseförbud och restriktoner på hemmaplan är det många som längtar efter att resa. Vad betyder resandet, för livet, den personliga utvecklingen och synen på världen? Är det extraordinära platser och vyer eller mänskliga möten som gett minnena? Vi träffar äventyraren Philip som har rest runt i Asien och gör det årligen för att komma bort från sitt jobb och sig själv. Hör också om psykologen Oskar Henrikson experiment på sin resa till Japan med sina vänner för att undvika konflikter. Gäster: Per J Andersson, författare och grundare till resemagasinet Vagabond, Lars Olson, minnesforskare på Karolinska Institutet och Oskar Henrikson, psykolog. Vi sänder direkt och programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Producent: Ninos Chamoun

Kanske har den stängda världen varit en nyttig övning för oss med mäktiga pass. Så att vi skulle få syn på vårt privilegium. Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

För mig som jobbar med att resa och skriva om andra länder har pandemin varit en prövning. Resten av världen är ju mitt huvudsakliga arbetsområde. Saknaden har med andra ord varit stor. Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Världens bästa resmål? Vagabonds redaktion vet var de finns. Och avslöjar i den här podden hemligheten. Bland de hundratals resor de gjort plockar de här russinen ur kakan. Dessutom pratar dem om sina framtida drömresmål. Medverkar gör Fredrik Brändström, Karin Wimark, Per J Andersson och Helle Kikerpuu. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Turismen kritiseras från flera håll, men allting tyder på att resandet kommer att fortsätta öka. Författaren och reseskribenten Per J Andersson reflekterar över vilka resor som är nödvändiga. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Turismen har utvecklats till en av världens viktigaste ekonomiska drivkrafter, som kan kopplas till närmare vart tionde jobb och tio procent av världens samlade BNP. Från millennieskiftet till coronaepidemins utbrott våren 2020 dubblerades antalet internationella semesterresor till 1,4 miljarder. Och hittills har alla pandemier, kriser, askmoln och terrorattacker bara inneburit tillfälliga avbrott i en till synes ostoppbar urkraft. I takt med detta har också invändningarna blivit fler. Det har handlat om exotiseringen och resandets ojämlikhet. Som om turismen vore en fortsättning på den europeiska kolonialismen, som Edward Said var inne på i sin klassiska bok Orientalism från 1978. Det handlar också om kritiken av massturismen som gjort att invånarna fått nog på turistiga hotspots som Barcelona, Venedig och Mallorca. Och det handlar förstås om klimatlarmens fokus på flygandet. Visst fick nya begrepp som flygskam och tågskryt svenskarnas semesterflygande att minska något 2018. Men väldigt lite. Bara för att året därpå fortsätta att öka. Som sagt: som om resebegäret vore en ostoppbar urkraft. Att resenärer är smittspridare, det har människan alltid vetat även innan vi fick vetenskaplig evidens på att det var så. Det konstaterar Johan Norberg i sin essäsamling Viruset och världen, som gavs ut mitt under covid 19-epidemin i april 2020. Därför har resenärer och utlänningar ofta utsetts till syndabockar när epidemierna slagit till. Syfilis kallades polska sjukan i Tyskland, italienska sjukan i Frankrike och fransosen i resten av Europa, medan medeltidens pestepidemier skylldes på judar och romer och andra minoriteter som ofta korsade nationsgränserna. I Sverige låg fokus ett tag på att coronasmittan hade tagit sig in i landet med återvändande skidturister från Alperna. Vilket fick Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman att nöjt konstatera att de hedonistiska afterski-festerna hamnat i välförtjänt vanrykte som vår tids centrum för skörlevnad och osunda ångor. Över 2 000 gotlänningar gick samtidigt med i Facebookgruppen Stoppa färjan med kravet att isolera ön från besökare från fastlandet. Tur att det var stockholmsk medelklass, och inte muslimska flyktingar från Mellanöstern som kom med smittan, konstaterar Johan Norberg sin bok, eftersom det hade kunnat resultera i ett annat syndabocksläge med betydligt obehagligare politiska konsekvenser. Människan har alltid hittat på förevändningar för att kunna resa. Fascinerad bläddrar jag i Guide till medeltida Rom av Anna Blennow där hon med utgångspunkt i en guidebok från runt år 800 tar läsaren med till den tidens Rom. Mycket är sig likt. Även för 1 200 år sedan, skriver hon, kantades förmodligen vägarna av souvenirförsäljare och mer eller mindre pålitliga matställen. Och precis som idag promenerade turisterna, som då kallades pilgrimer, genom staden för att titta på sevärdheter. Ett typiskt turistmål bestod av en grav med döda martyrkroppar. Tillsammans med kyrkorna gav de upphov till en boomande medeltida reseindustri, som i sin tur möjliggjorde Roms ekonomiska comeback efter kejsardömets sönderfall. Turismen räddade staden efter krisen. Mycket talar för att historien kommer att upprepas. De svenska myndigheternas reseråd, som utfärdas av Utrikesdepartementet, är formulerad som att vi i kristider avråds från icke nödvändiga resor, vilket i praktiken antar jag, för UD har inte definierat det närmare betyder resor utan koppling till samhällsbärande funktioner, viktiga affärskontrakt och myndighetsutövning. Men är inte en resa som går ut på att med alla sina sinnen stilla nyfikenheten på världens förunderlighet mer nödvändig, än en resa med syfte att sätta sig i ett sammanträdesrum? Den senare, men knappast den förra, kan ju enkelt ersättas med ett digitalt mötesverktyg. Men inget nytt under solen. Det fria resandet har alltid ifrågasatts. Och är kanske förklaringen till att turistresor, där varken gud, pengar eller administration är inblandad, ifrågasatts extra mycket. När jag sökt i biblioteken efter klassiska resenärer har jag i stort sett bara hittat resenärer med ett uttalat syfte. Har det inte handlat om handel och kolonialism har det varit kartläggning, kategorisering eller insamling. Därför blev jag så glad när jag hittade Ida Pfeifer vars reseliv skildras detaljerat i biografin Wanderlust av vetenskapshistorikern John van Wyhe. Kanske kan man kalla Ida, som var född 1797, för världens första genuina turist  eller varför inte backpacker. Hon började sent, först när hon fyllt 45 och hunnit uppfostra flera barn och stått ut länge i ett dåligt äktenskap. Men då blev det resa av. Från hemstaden Wien for hon till Mellanöstern och Sverige, Norge och Island, innan hon reste jorden runt. Två varv, dessutom. Hon reste på egen hand och till att börja med utan annat uttalat syfte än att se sig omkring. Givetvis blev hon ifrågasatt av sin samtid. Hon beskylldes för att drivas av njutningslystnad. Vem tror hon att hon är? frågade sig en kritiker som undrade vilket syftet var med resorna. Samma kritiska frågor som kan ställas till dagens turister, skriver van Wyhe. För vad är det egentligen för nytta med att besöka avlägsna platser om man inte är expert på något?. Var Ida Pfeiffers resor ändå nödvändiga? Är fritidsresor någonsin nödvändiga? Frågan är fel ställd. Frågan borde snarare vara: Kan man stoppa människan från att resa? Svaret tror jag lyder: tillfälligt, ja. Men på lång sikt, nej. Att behovet är djupt märks på att det inom religionen finns en ständig uppmaning till rörelse. Jesus ber ju sina följeslagare att ge bort alla sina ägodelar och bli vandringsmän. Kristna, judiska, muslimska och zoroastriska predikanter med rötter i nomadismens hjärtland i Mellanösterns öknar använde sig flitigt av herdemetaforer och förespråkade pilgrimsvandring. Och Buddhas anhängare och hinduismens sadhus lämnar hemmet för att vandra sig närmare andlig upplysning. Varifrån kommer all denna längtan efter rörelse? Kanske har det att göra med det man skulle kunna kalla kollektivt minne. Vandringslusten finns i våra gener. Evolutionärt sett var det inte länge sedan vi strövade, samlade och jagade. Därför är resandet inte något pynt i vardagen, utan kanske i grund och botten en terapi för att lindra den bofasta plågan. En rituell upprepning av nomadens förflyttningar. Och att resebegäret är universellt. Som Harry Martinson var inne på i sitt manifest om världsnomaden, som publicerades i Stockholms-Tidningen 1931 och i boken Resor utan mål. Vi ska göra allt för att tänka miljömässigt och hållbart. Vi ska bli bättre på att inse att resmålet kan finnas alldeles i närheten. Redan på andra sidan ån, skogen och ängen börjar ju världen. Men vi ska inte ha som mål att hindra folk från att resa. För då hindrar vi dem från att vara människor. Jag tror att hela historien är full av dem som rest under förevändning att uträtta någonting viktigt, men som egentligen främst försökt få utlopp för den nedärvda driften att förflytta sig. Med det synsättet blir också turistresan, hur onödig och onyttig den kan tyckas, en existentiell nödvändighet, omöjlig att kuva. Per J Andersson, författare och reseskribent   Litteratur Resor utan mål av Harry Martinson. Albert Bonniers förlag (1932). Orientalism av Edward Said (1978, svensk översättning Hans O Sjöström, Ordfronts förslag, 1993). Wanderlust The Amazing Ida Pfeiffer, the First Female Tourist av John van Wyhe. Ridge Books (2019). Viruset och världen Är det nu globaliseringen dör? av Johan Norberg. Volante förlag (2020). Guide till medeltida Rom av Anna Blennow, Appell förlag (2020).

Från och med idag kan man närstudera de klänningar som bars av och blev signifikanta för den tidigare ständiga Akademisekreteraren Sara Danius, i en utställning kurerad av designern själv, Per Engsheden. FÖRSTA BREDA BIOGRAFIN ÖVER OLLE ADOLPHSSON Vissångaren Olle Adolphsson var en av det svenska 1900-talets viktiga uttolkare. Nu kommer journalisten Jan Malmborg med den första breda biografin över honom. Jan Malmborg är gäst i dagens program. CORONA SATTE STOPP FÖR TEATER BLEV DOKUMENTÄRFILM Under repetitionerna av den nya uppsättningen "Dumar" på Östgötateatern, med tre somaliska kvinnor från Linköping på scenen, slog coronapandemin till och allt ställdes in. Projektet gjordes om  till en dokumentärfilm. P1 Kultur har besökt inspelningarna. ESSÄ: INGET STOPPAR TURISMEN Turismen har kritiserats från många olika håll de senaste åren. Med coronakrisen fick förstås hela resenäringen en törn, men allting talar för att det är något mycket tillfälligt. Författaren och reseskribenten Per J Andersson reflekterar i dagens essä över vilka resor som egentligen är nödvändiga och över varför vi reser. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Att jag är så förtjust i svunna tidsepoker beror inte bara på att jag har fyllt både femtio och några år till. Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället, som återkommer i mars 2020. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Hör om järnvägens mörka historia. Om en järnväg i dåvarande Tyska Sydvästafrika som hängde samman med kolonialmaktens folkmord på nama och herero, om tågen genom Europa till koncentrationsläger, och om den svenska tystnaden kring tysktågen. Programmet leds av Per J Andersson. Medverkar gör Henning Melber, Nordiska Afrikainstitutet, och dokumentärfilmaren Carl Svensson. Producent Pernilla Ståhl.

När inbördeskriget på Sri Lanka tog slut 2009 blev det fritt fram att besöka också den tidigare så krigsdrabbade östkusten. Och ridån gick upp för några av Sydasiens vackraste stränder. I det här avsnittet av Vagabonds podcast får du också följa med på en tågresa i bergen, till Galle på sydvästkusten och till krabbministeriet i Colombo. Häng med! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

För inte så länge sedan var husdjuret som man tog med sig på utlandsresan tvungen att sitta i karantän vid hemkomsten. Så är det inte längre. Men hur funkar det då nu? Vagabonds resande reporter Karin Wallén har rest massor med sin golden retriever Lovis och vet hur det ligger till. Här berättar hon om sina och Lovis äventyrliga resor till Alperna, Paris, Wien och andra platser runt om i Europa. Programledare är Per J Andersson. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Är du nyfiken på spännande tågsträckor i världen? Vill du veta mer om rådande tågtrend, hur tågresandet har sett ut historiskt och vad vi tror om framtiden? I så fall är det här avsnittet av Att resa-podden helt rätt för dig. Temat är tåg rakt igenom – och som gäst har vi med oss Vagabonds redaktör Per J Andersson som är aktuell med boken ”Ta tåget”. Du kan också räkna med inspiration om specifika tågsträckor i världen – från Europa, […] Inlägget 95: Att resa med tåg i olika delar av världen dök först upp på Att resa-podden.

Att känna sig behövd på fler än ett sätt. Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället, som återkommer i mars 2020. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Jag kan inte låta bli att tänka på alla som gör stordåd i det fördolda. Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället, som återkommer i mars 2020. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Att jag är så förtjust i svunna tidsepoker beror inte bara på att jag har fyllt både femtio och några år till. Per J Andersson var med och startade Vagabond på åttiotalet. Sedan dess har han också rest till Indien för att skriva böcker, reportage och nyhetsartiklar. Han har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien, dokumentärromanen "New Delhi-Borås", den resefilosofiska essäsamlingen För den som reser är världen vacker och nu senast Ta tåget på spåret genom historien, samtiden och framtiden. Han är också programledare för Räls i P1, en programserie om järnvägens roll i samhället, som återkommer i mars 2020. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Per J Andersson har vurmat för tågresandet ända sedan sin första tågluff i början av 80-talet. Äntligen har debatten hunnit ikapp. Men hur är det egentligen med tågbolagen? Kommer tågresandet kunna konkurrera med flyget i framtiden? I Ordfronten #68 möter … Continue reading →

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast "jag". Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer. Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv. För vad är egentligen vårt sanna jag? Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier? Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag? Vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman När dykaren lämnar sina kläder en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone. Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko. Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger. Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev Den goda människan i Sezuan. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser. Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll. Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA. Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i Och solen har sin gång att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv. Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig. Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken Den svåra konsten att se sig själv. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers Canterburysägner över Tolstojs Kreutzersonaten till Rosa Liksoms Kupé nr 6. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman Julio Jurenito läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat. Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare. För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet. Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok: Du sitter här med oss, men du går också omkring På ett fält i gryningen. Du är själv Det djur vi jagar när du följer oss på jakten Du är i din kropp som en växt är stadig i jorden Ändå är du vind. Du är dykarens kläder Som ligger kvar på stranden. Du är fisken Per J Andersson, författare och reseskribent Litteratur När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag. Den svåra konsten att se sig själv av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur. Kupé nr 6 av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand. Kvinnor på ett tåg av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan. Och solen har sin gång av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag. Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers. Canterburysägner av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

Per J Andersson är resenär, författare, redaktör och indienkännare. 
Sedan 1987 är han redaktör och reporter på Vagabond, som han också var med och grundade. Vi träffades i Stockholm den 5 oktober 2018, för att prata om det hållbara och det ohållbara resandet, flyget och det ökade intresset för tågresor.

Hör om japanska och franska höghastighetståg: är det något Sverige skall satsa på ? Och om framtidens Hyper loop, och om en man som drog i nödbromsen för att han tyckte att det gick för snabbt. Vår ciceron genom de snabba tågens historia är Per J Andersson.

Om Selma Lagerlöfs resa till Italien, och om såväl mord som kärlek i tågkupéer och på perronger. Och om varför det som tidigare var så enkelt, att resa på räls genom hela Europa, har blivit så krångligt. Vår ciceron genom tågturismens historia är Per J Andersson.

Om de långa järnvägsförbindelserna som gjorde det möjligt att resa jorden runt på 80 dagar. Och så tar vi en titt på järnvägens betydelse för kolonialiseringen av Afrika och Asien och på Kinas nutida satsning på en sidenväg som går på räls. Vår ciceron är Per J Andersson.

Rälsen formade det moderna Sverige. Hör om en sjuklig finansminister som la grunden, om nedrustningen, och om bristande underhåll som fått rälsen att knaka i fogarna. Vår ciceron är Per J Andersson.

Är guideboken som genre på väg att fasas ut? Har Parisguiden i fickformat ersatts av en smartphone? Eller är tvärtom behovet av resevägledning extra stort nu, när informationsmängden är oöverskådlig? Vad händer med guideboken i googlandets tidevarv? Läser vi guideböcker bara av nostalgiska skäl? Finns det fortfarande någon som packar guideböcker i resväskan? Svar: Ja, minst en, Marie Lundström själv Vi har bjudit in två resande experter för ett samtal om guideboksnostalgi, reselitteratur och resandets identitetsskapande funktioner: Anna Blennow, lektor från Göteborgs universitet som forskat på äldre guideböcker och arrangerar historiska resor till Rom och Per J Andersson, författare och redaktör på tidningen Vagabond. Dessutom har vi läst Merete Mazzarellas nya bok: Den försiktiga resenären, essäer om att resa fast man egentligen mest är rädd för allt farligt som kan hända. Numera är också klimatfrågan ofrånkomlig när det kommer till resande och begreppet flygskam är något alla globetrotters måste förhålla sig till. Den mest klimatsmarta resan gör man i soffan, för när det gäller resande kan planeringsfasen och drömmarna vara en resa sig. Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj Anna Blennows tips * Alta Macadam (redaktör) - Blue Guide, Rome and Environs (1979) (senaste utgåvan av Blue Guide till Rom är från 2016. https://www.blueguides.com) * Mariano Vasi -  Itinerario Istruttivo di Roma (Rom 1791) Mariano fortsatte att ge ut den guidebok till Rom som hans far, Giuseppe Vasi, publicerat i mitten av 1700-talet. Det var också fadern Giuseppe som var upphovsman till den enorma väggkarta som var bra att ha som komplement till guideboken ...och till de påkostade coffe-table-häftena med kopparstick av romerska monument. *  Baedekers Italien von den Alpen bis Neapel  (1926) *  Baedekers Schweden und Norwegen (1906) *  Madame de Staël, Corinne, or Italy (första utgåva 1807) Engelsk översättning av det franska originalet av Sylvia Raphael, Oxford World's Classics, 1998 och senare. * Tågsemester, red. Susanna Elfors och Eva Wrede, 2019 (med bidrag av bland annat Anna Blennow och Per J Andersson) Per J Anderssons tips * Birgitta Stenberg - Kärlek i Europa (1981) * Birgitta Stenberg - Alla vilda (2004) * Paul Theroux - Den stora järnvägsbasaren (på svenska 1979) * Tomas Löfström - Transit (1983) * Jenny Diski - Främling på tåg hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika (på svenska 2005)

I veckans Stil ska vi ta en titt på en kvinna vars stil ställde till med rabalder, både när det gällde val av mode och män den franska författarinnan George Sand. Egentligen var George Sand född som Aurore Dupin, men tog sig i vuxen ålder den manliga pseudonymen George Sand för att bli läst, och få respekt som kvinnor i allmänhet och kvinnliga författare i synnerhet saknade under 1800-talet. Och det fick hon, verkligen. Under 1880-talet var hon den mest lästa författaren i Frankrike, vid sidan av Victor Hugo, som för övrigt högaktade henne. Det gjorde även andra upphöjda manliga författare, som Flaubert, Balzac, Dostojevski, Proust, Henry James och Walt Whitman. I en tid då bara män kunde tjäna pengar som yrkesförfattare, blev hon den första kvinnan att kunna försörja både sig, och sina två barn, på att just skriva, och det redan vid 27 års ålder. Hon var enormt produktiv livet igenom, dessutom. I sina romaner tog George Sand ofta upp aktuella frågor i tiden, och rädes inte att ifrågasatte rådande normer. Hon pläderade ofta för kvinnors frihet, vilket fick dåtidens framväxande kvinnorörelse att lyfta fram henne som en förebild. Det manliga namnet George Sand lirade också väl med hennes sätt att klä sig i herrkostym och röka cigarr, något som bara karlar vid tiden ansågs kunna göra. I likhet med andra kända kvinnor i historien, som bland annat Jeanne dArc och Drottning Kristina, använde hon herrkläder för att kunna röra sig fritt på stadens gator utan att bli ifrågasatt, eller uttittad. I veckans program träffar vi pr-mannen och klädsamlaren Fredrik Robertsson, som fått internationell uppmärksamhet tack vare sin spektakulära stil. Inte sällan bär han klänning. Vi undersöker också resandets psykologi tillsammans med författaren och journalisten Per J Andersson och så tar vi en närmare titt på en samtida kvinnlig ikon som, i likhet med George Sand, föredrar att klä sig i kostym och skjorta av herrsnitt  den amerikanska skribenten Fran Lebowitz. Veckans gäst är Lena Kåreland, professor emerita, litteraturvetare och författare till boken Älska det är allt! George Sand i liv och dikt.

Traditionell indisk dans, mango-lassi, religiösa spänningar och världens sämsta luft. Allt detta diskuteras i Margita Boström eget specialprogram med inriktning på just Indien. Här kan du se en video med dagens dansuppvisning i studion! Gäster: Per J Andersson, författare, journalist och Indienkännare Henrik Chetan Aspengren, forskare på utrikespolitiska institutet och expert på hindunationalismen Usha Balasundram, danslärare samt Sofia Balasundram, dansare Hans-Christen "HC" Hansson, professor i luftföroreningar på Bolincentret vid Stockholms universitet. Programmet är en repris från augusti 2018. Programledare: Margita Boström Producent: Minna Grönfors

Eftersom jag i huvudsak har positiva minnen av det exotiska asiatiska gatulivet omvandlas stanken automatiskt till något lustfyllt. Per J Andersson var med och startade Vagabond, som numera är Sveriges största resetidning. Praktiskt taget varje år sedan tidigt åttiotal har han återvänt till Indien - ett land som han skrivit om i två guideböcker, tre reportageböcker och tusentals reportage och artiklar i Vagabond och andra tidningar. Per har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien och dokumentärromanen "New Delhi-Borås" och boken "För den som reser är världen vacker". Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Jag botar två åkommor och löser ett moraliskt dilemma - allt i ett. Per J Andersson var med och startade Vagabond, som numera är Sveriges största resetidning. Praktiskt taget varje år sedan tidigt åttiotal har han återvänt till Indien - ett land som han skrivit om i två guideböcker, tre reportageböcker och tusentals reportage och artiklar i Vagabond och andra tidningar. Per har dessutom skrivit guideböcker till Grekland och Kroatien och dokumentärromanen "New Delhi-Borås" och boken "För den som reser är världen vacker". Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Människan har alltid rest ända från urhemmet i Afrika till jordens alla bebodda hörn. Men turisten som reser för sitt höga nöjes skull är av ett senare datum. Och redan i slutet på 1700-talet klagade Goethe på souvenirförsäljarna.I Egypten kan vi hitta en 3200 år gammal semesterhälsning i en av pyramider:”Visirens skrivare gjorde en utflykt till västra sidan av Memphis för att förnöja sig”.Under romartiden åkte romarna på semester i det klassiska Grekland både för att se på antika ruiner och äta goda musslor.De nordbor som besökte Rom på 500-talet var knappast turister i dagens mening. Men redan på 1780-talet reste 40 000 engelska turister om året till Rom som var det första stora moderna turistmålet. Den engelska överklassen lockades både av sevärdheterna och de låga priserna i jämförelse med London. Det var en del i utbildningen för unga engelska adelsmän.Redan tidigt upprörde turismen – Goethe irriterade sig på 1786 på souvenirförsäljarna i Venedig.På 1800-talet blir turismens allt mer bekväm med sov- och restaurangvagnar, kryssningsfartyg och möjligheten att boka rum per telegraf. 1883 kom den ikoniska Orientexpressen från Paris till Istanbul som blev världskänd med Agatha Christies deckare Mordet på OrientexpressenMen det är först på 1950-talet som allt högre löner i den rikare delen av världen gör det möjligt med massturism. En massturism som när lågprisflyget blev möjlig, i och med flygets avreglering 1997, exploderade. I podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Per J Andersson författare som bland annat skrivit För den som reser är världen vacker.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast "jag". Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer. Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv. För vad är egentligen vårt sanna jag? Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier? Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag? vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman När dykaren lämnar sina kläder en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone. Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko. Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger. Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev Den goda människan i Sezuan. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser. Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll. Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA. Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i Och solen har sin gång att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv. Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig. Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken Den svåra konsten att se sig själv. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa.  Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers Canterburysägner över Tolstojs Kreutzersonaten till Rosa Liksoms Kupé nr 6. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman Julio Jurenito läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat. Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare. För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet. Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok: Du sitter här med oss, men du går också omkring På ett fält i gryningen. Du är själv Det djur vi jagar när du följer oss på jakten Du är i din kropp som en växt är stadig i jorden Ändå är du vind. Du är dykarens kläder Som ligger kvar på stranden. Du är fisken Per J Andersson, författare och reseskribent   Litteratur När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag. Den svåra konsten att se sig själv av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur. Kupé nr 6 av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand. Kvinnor på ett tåg av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan. Och solen har sin gång av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag. Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers. Canterburysägner av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

I spåren av rekordsommaren besöker vi en ny utställning kring klimatet och diskuterar temats konstnärliga möjligheter och risker. Dessutom om Fotografiska museets nya omdiskuterade utställning. På Fotografiska museet i Stockholm har de politiska partierna ombetts att välja ett antal bilder som kan representera det Sverige de ser framför sig om de får makten efter valet. Sverigedemokraterna valde Lars Vilks rondellhund, vilket har skapat rabalder efter vernissagen i går kväll. P1 Kulturs konstkritiker Mårten Arndtzén har redan sett utställningen och kommenterar direkt i programmet. Den 22 september öppnar också samlingsutställningen "Herbarium" på Art Lab Gnesta, men redan nu har P1 Kulturs reporter Siri Hill varit på smygöppningen - och vår kritiker Cecilia Blomberg kommer till studion för ett uppföljande samtal om klimatfrågan i konsten mer allmänt just nu. Fredrik Wadström har gjort ett reportage på plats om den ukrainska filmen "Kiborgi" (Cyborger), som är landets största filmsuccé hittills. Titeln syftar inte alls på några science fiction-varelser utan på smeknamnet för de ukrainska soldater som 2014 försvarade flygplatsen i Donetsk i östra Ukraina i den väpnade konflikten med Ryssland. OBS-essän är i dag av författaren och journalisten Per J Andersson och handlar om hur en tågresa kan förlösa samtalskonsten. Dessutom blir det ett samtal med P1 Kulturs litteraturkritiker Anna Tullberg om den nya boken av amerikanska Elizabeth Strout. Hon har tidigare skrivit de uppmärksammade böckerna "Olive Kitteridge", som även blivit populär tv-serie, och "Mitt namn är Lucy Barton". Strouts senaste bok har den svenska titeln "Vad som helst är möjligt". Hur är då den? Programledare: Måns Hirschfeldt. Producent: Mattias Berg.

Traditionell indisk dans, mango-lassi, religiösa spänningar och världens sämsta luft. Allt detta diskuteras i Margita Boström eget specialprogram med inriktning på just Indien. Här kan du se en video med dagens dansuppvisning i studion! Gäster: Per J Andersson, författare, journalist och Indienkännare Henrik Chetan Aspengren, forskare på utrikespolitiska institutet och expert på hindunationalismen Usha Balasundram, danslärare samt Sofia Balasundram, dansare Hans-Christen "HC" Hansson, professor i luftföroreningar på Bolincentret vid Stockholms universitet.

I detta avsnitt pratar vi tågresor med Per J Andersson, redaktör och skribent på Resetidningen Vagabond. Per har precis startat Tågbloggen, ett ymnighetshorn för alla som vill åka mer tåg och söker tips, tricks och inspiration för resor på räls. Vi pratar om världskända tågresor i allmänhet - och om att åka tåg på Sri Lanka i synnerhet. Och naturligtvis mycket annat som är värt att veta om denna vackra ö: maten, drycken och traditionerna. Och när är det egentligen bäst att besöka Sri Lanka?

Nu längtar många efter semester och sommarledighet. En del har detaljerade planer klara andra längtar efter att få ta dagen som den kommer. Betald semester infördes i Sverige 1938 ända sedan dess har resan varit idealet men målet var egentligen att arbetstagaren skulle vila upp sig. I programmet pratar vi om hur vi valt att tillbringa vår semestrar från förr till nu och om vad det är som lockar människor från andra länder till Sverige. Medverkar gör Lena Eskilsson Idehistoriker från Umeå Universitet, Lasse Åberg mångsysslande filmmakare, Per J Andersson reseredaktör, Ove von Ahn mopedresenären, Ewa Lagerqvist Visit Sweden, Kristina Kappelin från Italien, Karyn Sandström ursprungligen från USA, Caroline Schneider Sandsjögården och Josefin Lämås författare. Reportage från projektet Ålidhem äger med Edvin Erfanian, Jenny Forslund och Basma Mohammed. Programledare Joakim Silverdal och Freja Lantto Heldebro. Producent Karin Grönberg

I det här avsnittet pratar vi om böcker i den populära genren spänningsromaner. Dessutom har vi fått möjlighet att prata om Indien, resor och böcker med författare Per J. Andersson som skrivit New Delhi - Borås. Den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till Sverige för kärlekens skull, inläst av Björn Kjellman.Vi pratar och tipsar om följande böcker: Gone Girl av Gillian Flynn, inläst av Anna Maria Käll, Kvinnan på tåget av Paula Hawkins, inläst av Angela Kovács, Änkan av Fiona Barton, inläst av Anna Maria Käll, Den hemliga kvinnan av Anna Ekberg, inläst av Eva Röse, Minnespusslet av Agnete Friis, inläst av Lo Kauppi, Jag fann dig av Lisa Jewell, inläst av Maria Lyckow, En sista utväg av Federico Axat, inläst av Martin Wallström, Du av Caroline Kepnes, inläst av Johan Svensson, Bakom stängda dörrar av B.A. Paris, inläst av Kerstin Andersson, Bakom hennes ögon/Behind her eyes av Sarah Pinborough, Floden om natten av Erica Ferencik, inläst av Anna Maria Käll.I Storytelpodden lyfter vi upp nyheter, plockar fram gamla godingar och ger våra bästa tips! Vi passar dessutom på att bjuda in författare, inläsare och andra spännande personer för intervjuer och diskussioner. Trevlig lyssning! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Globaliseringen har gjort små folkgrupper rädda för att förlora sin identitet. Men samma globalisering gör det möjligt för dem att driva sin sak, konstaterar författaren och journalisten Per J Andersson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När jag kliver av lokalbussen i byn i dalen mellan bergen är jag övertygad om att jag befinner mig i Italien. Men vägskyltarna får mig att tvivla. Urtijëi står det på skylten som meddelar byns namn. Och det låter inte särskilt italienskt i mina öron. Förvirringen ökar när jag ser ytterligare två ortsnamn: först Ortisei och sedan Sankt Ulrich in Gröden. Till slut fattar jag att byn har tre namn. Ett italienskt, ett tyskt och ett ja vadå? Urtijëi? Vad i hela friden är det för språk? Men småfolkens återkomst handlar också om en motreaktion på globaliseringen. När jag nästa morgon börjar min semestervandring i de italienska Dolomiterna ser jag män i lederhosen som spelar dragspel och kvinnor i dirndl som joddlar för turisterna i bergsstugorna. Då inser jag att i detta Europa med gränser som är resultat av krig och kompromisser finns så många folk och språk som hamnat på fel sida av en gräns. Några av dem som drabbades var invånarna här i Val Gardena. Vandringsguiden berättar om hur folken i dalgångarna i Dolomiterna redan på 1300-talet blev en besittning i Habsburgska riket. Sedan gör han ett stort hopp fram till slutet av första världskriget då Österrike-Ungern upplöstes i sina beståndsdelar och Italien fick en liten bit av imperiet, som tack för att man allierat sig med britterna, fransmännen och amerikanerna. Så kom det sig att sydtyrolarna fick italienska pass trots att man i själ och hjärta fortfarande kände sig som en del av Österrike. I de här dalarna i Dolomiterna har man aldrig tvekat om den politiska och kulturella samhörigheten med sina tysktalande grannar norr om Brennerpasset. Men ännu saknas en bit i Sydtyrolens språkpussel. Vad var det tredje språket på vägskylten? Bergsguiden ser chockad ut när jag ställer frågan. Herregud, utbrister han, har du aldrig hört talas om ladinerna? Nej, det hade jag ju inte, men nu har jag det. Och i före detta diplomaten Ingmar Karlssons nya bok Småfolkens historia får jag lära mig mer. För här berättar han grundligt om ett tjugotal europeiska minoritetsfolk som inte glömt sina lokala språk: från Baltikums ursprungsfolk, liverna i dagens Lettland, till Balkans urinvånare, vlacherna på gränsen mellan Grekland och Makedonien. Och så då ladinerna, Dolomiternas ursprungsfolk, som bevarat en folklig variant av latin som man en gång i tiden lärde sig av de romerska soldaterna. Efter lång tynande tillvaro är det sedan 1989 erkänt som regionalt myndighets- och skolspråk i en handfull byar och småstäder, som dessutom fått autonom status gentemot centralmakten i Rom. Andra kvällen i Val Gardena äter jag middag med en kvinna som är född och uppvuxen i dalen. Hon berättar att de lokala skolorna växlar mellan italienska, tyska och ladinska. På en och samma skoldag kan mattelektionen vara på italienska, historietimmen på tyska och naturkunskapen på ladinska. Nästa dag gör man en rockad och kör matten på ladinska och historien på italienska. Alla lärare måste därför behärska alla tre språken. Och eftersom det bara är de som är födda i de ladinska dalarna som behärskar samtliga språk betyder det att det är omöjligt för en lärare från exempelvis Rom att få jobb här. Språkkravet blir i praktiken ett ursprungskrav. tack vare en av globaliseringens främsta budbärare  internet  kan de särartsintressen som småfolken står för enkelt spridas långt bortom byn i dalen mellan bergen När kvinnan från Val gardena berättar slits jag mellan motstridiga känslor. Å ena sidan känner jag starkt för det omsorgsfulla bevarandet av kulturarvet. Ödet för så många andra minoritetsfolk och småspråk här i världen är ju att de assimileras med majoritetskulturen och försvinner. Å andra sidan innebär ju bevarandet av ladinskan att det blir väldigt svårt att bli lokalt accepterad om man så bara invandrat från en dal några mil bort där man inte talar ladin. På sistone har ladinerna och de andra småfolken stärkt sina positioner. Ingmar Karlsson kallar det för en europeisk hembygdsrenässans, där folk som bretoner, cimbrer, elsassare, friser, furlaner, sorber och rutener kräver att få sina röster hörda. En förklaring är att man i EU:s Lissabonfördrag från 2009 betonar det kulturella och språkliga arvet. Och att Europaparlamentet så sent som 2013 beslutade om utökat politiskt och ekonomiskt stöd till småspråken. Men småfolkens återkomst handlar också om en motreaktion på globaliseringen. Inströmningen utifrån av idéer, sedvänjor och människor har skapat en rädsla för att man ska förlora sig själv. Därför har allt fler börjat ta reda på mer om sin hembygds historia, språk och dialekter. Och tack vare en av globaliseringens främsta budbärare  internet  kan de särartsintressen som småfolken står för enkelt spridas långt bortom byn i dalen mellan bergen. Bretoner, cimbrer, elsassare, friser, furlaner och ladiner kan ju nu sitta på ett Starbucks i Rom, Berlin eller New York och dricka caffe latte i pappmugg och samtidigt bedriva superlokal europeisk kulturpolitik via bloggar, nyhetssajter och sociala medier. Strax efter resan till Dolomiterna besökte jag världens största litteraturfestival som varje år hålls i indiska Jaipur. Och där fann jag en snarlik diskussion om det lokala och det globala. En stor del av författarna kom från Storbritanniens före detta kolonier världen runt och skriver på engelska. Och ett av framträdandena handlade om en ny gränslös litterär värld och hade döpts till The Empire writes back, efter en snart 30 år gammal klassiker i postkolonial teori. I de före detta kolonierna har en allt större grupp av den bildade klassen övergett sina nationella språk i sin yrkesutövning för att istället diskutera och skriva på engelska. Något som ofta ogillas av nationalistiska politiker i de före detta kolonierna. En av de indiska författarna på litteraturfestivalen menade att det är de som vurmar för att barnbarnen till imperiets undersåtar måste skriva böcker på sina lokala språk som ger uttryck för en kolonial attityd. Vi indiska författare, sa han, måste få skriva på det språk vi själva väljer, och väljer vi engelska är det för att våra idéer ska få maximal spridning. Den attityden har lett till att centrum för dagens engelskspråkiga litteratur inte är London, utan snarare Lagos, Toronto och Mumbai. Som den indisk-brittiske författaren Pico Iyer sa i ett av festivalens framträdanden, så överglänser idag såväl cricketspelare som författare från de före detta kolonierna sina kollegor i landet där spelet och språket en gång föddes. Asiatiska och afrikanska författare skriver om sina specifikt lokala erfarenheter, men ser alltså till att sprida sina böcker på ett världsspråk i globala mainstreamkanaler. Men jag vet ju att de lokala egenheterna lurar någonstans under globaliseringens blanka fernissa. När man traskar på huvudgatorna och genom affärsgalleriorna i storstäder i Asien, Europa och Amerika och ser samma varumärken och affärskedjor här som där känns det som om världen förlorat både smak och färg, som om alla lokala egenheter suddats ut av en global flodvåg. Men jag vet ju att de lokala egenheterna lurar någonstans under globaliseringens blanka fernissa. Som i byn i dalen mellan bergstopparna i Dolomiterna, där allt från skolböcker till restaurangmenyer och gatuskyltar är skrivna på såväl ladinska som tyska och italienska. Samtidigt är jag tacksam för att så många författare i dagens Afrika, Karibien och Asien erövrat engelskan. Allt började med en liten önations ambitioner om ett kolonialt världsimperium, och det känns ju inte så vackert, men resultatet är likafullt att jag och allt fler indier, afrikaner och kariber idag har ett gemensamt språk som gör att vi kan dela lokala erfarenheter med varandra och hitta beröringspunkter över kultur- och nationsgränser. Att låta tusen lokala språk blomstra i kontrast till ett gemensamt världsspråk. Kanske måste det ena offras för det andra? Nej, givetvis inte. Så svartvitt får vi aldrig föreställa oss världen. Per J Andersson, författare och journalist   Mer att läsa och titta på De små folkens historia minoriteter i Europa av Ingmar Karlsson (Historiska Media, 2018). The Empire Writes Back: Theory and Practice in Post-Colonial Literatures av Sarah Menin, Bill Ashcroft och Gareth Griffiths (ursprungligen publicerad 1989, en andra upplaga kom på Routledge 2002). Imagination is no respecter of boundaries, Indian Express 26 januari 2018. Paneldiskussionen The Empire Writes Back på Jaipur Literature Festival 2018.

Länder uppstår och försvinner. Men även efteråt kan man ibland förnimma deras närvaro. Per J Andersson reser till ingenstansländer och får en vision av en kosmopolitisk framtid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En gång besökte jag ett land som inte längre fanns. Ärligt talat var jag osäker på om det någonsin funnits. Men när jag läste på visade det sig att landet visst hade existerat. Många kungar och drottningar hade man haft. Och en ståtlig borg och ett magnifikt palats stod kvar och påminde om den forna prakten och lockade turister från när och fjärran. Poff, så fanns inte längre landet. Jag ville veta mer om landet som en gång tagit upp skatt, haft en regering, en liten armé och tryckt egna frimärken, så jag knackade på hemma hos maharaja Swaroop Singh, bror till den sista regerande kungen av kungadömet Marwar i den indiska Tharöknen. Kungabrodern tog emot i jaktsalongen i sitt palats full av kunglig glans. Det var en bisarr syn. Där satt han i sin orientaliska kostym i ett rum dekorerat med ett bord gjort av ett elefantöra som balanserade på en snabel, ett pennställ tillverkat av en buffelhov, elefantbetar på väggen förstås, och i ett hörn ett uppstoppat lejon stelnad i en rytande pose. Det kändes verkligen som om jag klivit in en försvunnen värld. Det var lite oklart exakt hur länge landet existerat eftersom afghaner, perser, moguler och britter flera gånger knackat på porten till borgen och krävt att få överhöghet. Men själva hävdade man att man funnits sedan 1212 och ända fram till 1947, då de brittiska kolonialherrarna till slut gav sig av, och Marwar tvingades bli en del av det självständiga Indien. Poff, så fanns inte längre landet. Men tack vare att invånarna fick behålla sitt lokala språk och sin särpräglade identitet känner de sig än idag som både som marwarier och indier. Det ena utesluter inte det andra. Bara de senaste 200 åren har det funnits minst tre gånger så många länder på jorden. Besöket i den del av Indien som en gång utgjorde landet Marwar gjorde att jag började fundera på hur många länder det egentligen finns på jorden? Räknar vi antalet medlemmar i FN blir ju svaret 193 länder. Tar man dessutom med Taiwan och Vatikanstaten, som också är självständiga stater men inte är med i FN, då blir det 195. Och gör vi en lista som också innehåller stater med begränsad självständighet och som inte kontrollerar sitt territorium kan man argumentera för att det finns hela 246 länder. Men det är ett ständigt föränderligt antal. Marwar är ju inte ensamt om att ha upphört att existera. Bara de senaste 200 åren har det funnits minst tre gånger så många länder på jorden. Bjørn Berge heter en dansk arkitekt, resenär och frimärkssamlare som gav sig sjutton på att skaffa sig ett frimärke från vartenda ett av de 1 000 länder som utfärdat ett. Resultatet blev inte bara ett imponerande frimärksalbum, utan också boken Nowwherelands, som är en atlas över försvunna nationer. Flera av de 50 länder han berättar om känner jag igen, som Danska Västindien och Bägge Sicilierna, medan många låter som namn från sagans värld. Som Obock som i slutet av 1800-talet var ett självständigt land på Afrikas horn, och Östra Rumelien, som idag är en del av Bulgarien men runt förra sekelskiftet fick uppleva tre decennier av självstyre. Bjørn Berges rumeliska frimärke innehåller i kosmopolitisk anda såväl arabisk, grekisk och bulgarisk som fransk text och är poststämplat i huvudstaden som hette Filippopolis, en av Europas äldsta metropoler. Så läser jag att stan idag heter Plovdiv och är Bulgariens näst största stad. Och då inser jag att jag helt ovetande besökt även det här före detta landet, eftersom jag ifjol gjorde ett kort stopp i staden i samband med en tågresa till Istanbul. Marken gungar till under mina fötter när jag inser att jag har färdats genom ännu ett ingenstansland. i vår historia göms inga bortglömda små 1800-talskungadömen. Det är som om en parallell värld framträder när jag bläddrar i atlasen över försvunna länder. Labuan, Boyaca, Sedang, Perak, Allenstein, Södra Kasai, Övre Yafa Pratar vi om samma planet? Inget av de här länderna nämndes på skolans geografi- och historielektioner. Jag tänker att jag som svensk nog är extra omedveten om alla dessa kortlivade lilleputtländer runt om i världen, van som jag är med en relativt stabil och enhetlig nationell historia. Visst, Finland och Norge har tillhört Sverige och några av våra sydliga landskap har varit danska, men i vår historia göms inga bortglömda små 1800-talskungadömen. I kontinental-Europa ser det ju annorlunda ut med olika furstendömen som ibland bytt nationell tillhörighet både en och två gånger innan de så småningom uppgick i Tyskland, Italien eller något av länderna i sydöstra Europa som bildades efter första världskriget när de Habsburgska och Osmanska rikena föll samman. Atlasen över försvunna länder får mig att tänka på alltings förgänglighet. Världskartan är inte statisk. Nationella identiteter konstrueras och tynar bort. Vilka av dagens nationer kommer någon gång i framtiden att ha försvunnits och glömts bort? Och vilka regioner kommer då att ha brutit sig ur sina moderländer och förklarat sig självständiga? Skottland, Katalonien och irakiska Kurdistan är ju redan på väg, även om deras frigörelseprocesser nyligen har hindrats. Abchazien, Nagorno-Karabach, Nordcypern, Somaliland, Sydossetien och Transnistrien har kommit lite längre, men inte nått ända fram. fler småländer kanske skulle vara bra för världsfreden. Frågan är förstås om det är önskvärt att de lyckas. Nationerna de bryter sig loss från tycker nästan aldrig det, men var landar man i för slutsats om man har ett mer globalt utilitaristiskt perspektiv? Ryggmärgsreflexen säger att fler länder skulle göra världen till en osäkrare plats, eftersom det betyder fler nationella viljor och därmed fler möjliga konfliktytor. Men eftertanken säger mig att de pågående väpnade konflikterna i världen idag inte utkämpas mellan länder, som tidigare i historien, utan praktiskt taget uteslutande inuti i länderna och ofta handlar om etniska och religiösa grupper som slåss för att bli fria från den regim som de mot sin vilja tvingats underordna sig. Som i Syrien, Irak, Afghanistan, Nigeria och Ukraina. Så fler småländer kanske skulle vara bra för världsfreden. Filosofen och lingvisten Julia Kristeva menar att glorifieringen av den nationella identiteten står i vägen för erkännandet av andra former av identitetsskapande. Vi är så fast i nationalismen att vi ser andra gemenskaper som skrämmande och tycker att det är en självklarhet att det är skillnad på folk innanför och folk utanför gränsen. Så fast att vi tycker att det är snudd på en naturlag att det ska finnas människor som inte har samma rättigheter som vi själva. Man skulle kunna säga att världen är på väg åt två olika håll samtidigt. En som sluter sig och en som öppnar sig. Efter andra världskriget har vi, å andra sidan, för första gången någonsin upplevt en emotionernas globalisering, som den tyske sociologen Ulrich Beck uttryckt det. Vad han syftade på var vår tids protester mot avlägsna krig och engagemang för flyktingar från främmande trakter. Tidigare i historien har vi inte brytt oss lika mycket om händelser långt bort. Det är inget tvivel om saken, enligt den tyske sociologen: den kosmopolitiska tanken har växt sig starkare. Men så har vi britternas Brexit, Trumps protektionism, Erdogans Turkiet och Europas alla högerpopulistiska partier. Man skulle kunna säga att världen är på väg åt två olika håll samtidigt. En som sluter sig och en som öppnar sig. När jag bläddrar i boken om ingenstansländerna får jag en vision som kanske kan accepteras i de politiska läger som idag befinner sig på kollisionskurs med varandra. Låt alla världens regioner få blomstra. Plocka upp de vackra idéerna om från kalla krigets slut i början av 90-talet och EU:s utvidgning i början av 00-talet. De idéer som handlade om en på samma gång mer global och mer regional värld. Låt fler folk få mer lokalt självbestämmande, rätt att tala sitt språk och skriva sin egen historia. Men se samtidigt till att finns internationella gemenskaper, som helst är starkare och effektivare än både FN och EU och därför klarar av att hålla chauvinismen och etnocentrismen stången. Hellre tusen nästan självständiga regioner som tyglas av överstatliga gemenskaper än 195 nationalistiska länder med obegränsat självbestämmande som trycker ner minoriteter, rustar sig till tänderna och ängsligt sneglar på varandra. Det låter kanske som en utopi, men samtidigt tror jag att det är den enda möjlighet som finns för kosmopolitismen att träda ut ur sitt filosofiska luftslott. Per J Andersson   Litteraturtips Nowherelands An Atlas of Vanished Countries 18401975 av Bjørn Berge, Thames & Hudson 2017. Mikronationer på besök i hemmagjorda länder av Johan Joelsson & Jonatan Jacobson, Gidlunds förlag, 2017. Den kosmopolitiska blicken eller: Krig är fred av Ulrich Beck, Daidalos 2005. Nations Without Nationalism av Julia Kristeva, Columbia University Press, 1993.

När Per J Andersson och hans kolleger grundade resetidningen Vagabond förändrade de sättet att skriva om resor. Bort med klyschor, fram med nya detaljer och en mer personlig ton.  Hur gjorde han för att bryta en retorik som gick i gamla hjulspår? Andreas intervjuar. Plus: • Barbro Fällman om hur man övertygar flyghatare.  • Mattias Bergman om sina usla mejlfraser. Glöm inte att tänka på vår sponsor, www.aea.se – en lysande A-kassa!

För Vagabonds redaktör Per J Andersson är tågresor det ultimata färdsättet. Från hans första tågluff fram till den senaste resan från Paris till Istanbul har järnvägen behållit sin magi. Här uppstår samtal och här passerar landskap, i vagnar som ändrar karaktär från land till land. I det här avsnittet av Tur & Retur filosoferar Per kring vad tåget gör med resandet, ger de bästa tipsen till hur du syr ihop din rutt i Europa och listar världens bästa tågäventyr tillsammans med poddens Karin Wallén och Sara Arnald. När Sara Arnald packar lämnas ingenting åt slumpen. Varje plagg ska ha ett multifunktionellt syfte, varje pryl ska ta så lite plats som möjligt – och allt ska vara organiserat så att det är lätt att hitta i väskan. Vi pratar smartaste handbagaget, viktigaste prylarna och argumenterar för varför silvertejpen alltid bör hänga med på äventyret.

Berlins billigaste öl, värdet av att återvända och flygbiljetthets I andra avsnittet får Sara Arnald, som haft lägenhet i hipsterstadsdelen Neukölln, upp resesuget på febernivå när hon berättar om hur man dricker öl för en euro i Berlin. Per J Andersson som arbetat som resejournalist i 30 år berättar om sin nya bok "För den som reser är världen vacker" och förklarar varför han gärna återvänder varje år till både Indien och Grekland. Urban Lindstedt delar med sig av sina erfarenheter av jakten på billigaste flygbiljetterna. Det handlar inte om att hitta den billigaste utan den bästa biljetten och anslutningen. Och det finns knep.

Människor som definierade sig som varken man eller kvinna ansågs stå nära andevärlden hos nordamerikanska urfolk. Idag kallas det för Two-spirit och en kamp pågår för att återupprätta deras ställning. Innan Européernas ankomst till Nordamerika fanns en öppen syn kring kön och sexualitet bland urfolken på kontinenten. Människor som såg sig som varken män eller kvinnor var inte bara accepterade utan ofta också högt ansedda i sina stammar. Följ med till delstaten North Dakota i USA och möt Jade, en person vars liv förändrats genom Two-spiritsbegreppet. Ett reportage av frilansjournalisterna Martin Brusewitz och Mattias Lundblad. Efterföljande studiosamtal om Hijras, personer med en könsöverskridande identitet i Indien och vilken roll de fått utifrån folkliga religiösa föreställningar. Författaren och frilansjournalisten Per J Andersson är vår gäst.   Skärpt kontroll av religiösa friskolor - men hur ska kontrollen gå till? Utbildningsminister Gustav Fridolin vill ha hårdare granskning av religiösa friskolor. Varför det och hur ska det gå till? Reporter Matilda Ljungkvist intervjuar Gustav Fridolin.   Förklädd Gud: en Gudasaga om människovärdet Den 15 februari har Folkoperan premiär på Lars-Erik Larssons klassisker, sviten Förklädd Gud med texter av poeten Hjalmar Gullberg, med bland andra Lill Lindfors och Björn Kjellman på scenen. Åsa Furuhagen kikar bakom kulisserna några dagar innan premiären och intervjuar bland andra Lill Lindfors och den syriske operasångaren Shadi Ali från uppsättningen.

Broadcaster Michael Mosley; singer and actor Camille O'Sullivan; Baptist minister and writer Peter Laws and artist Pradyumna Kumar join Libby Purves. Peter Laws is an ordained Baptist minister who has written his debut crime novel, Purged. The protagonist is Matt Hunter, a sociology professor who also assists the police tackle religiously-motivated crimes. Peter also hosts a podcast and YouTube show, The Flicks That Church Forgot, which reviews horror films from a theological perspective. Purged by Peter Laws is published by Allison and Busby. Pradyumna Kumar, known as PK, was born in a remote part of Orissa in eastern India. His childhood as an untouchable was one of hardship and prejudice. Yet during these years, he kept a palm leaf bearing an astrologer's prophecy: 'You will marry a girl who is not from the village, not even from the country; she will be musical, own a jungle and be born under the sign of the ox'. It was a prophecy that would come true, but only after a 7,000 mile journey that would take him across continents, on a second-hand bicycle, to be with the woman he loved. The Amazing Story of the Man Who Cycled from India to Europe for Love by Per J Andersson is published by One World. Camille O'Sullivan is a French-Irish singer and actor who is known for her dramatic interpretations of the narrative songs of Jacques Brel, Nick Cave, David Bowie and Radiohead. As an actor she appeared in the Royal Shakespeare Company's Rape of Lucrece, for which she also created original music with Feargal Murray. She also starred in Mrs Henderson Presents alongside Judi Dench and Will Young. She is touring the UK with her new show The Carny Dream, starting in Oxford on 3 March. Michael Mosley is a journalist and presenter. In his new series The Secrets of Your Food he joins James Wong to celebrate the physics, chemistry and biology at work inside the food we eat. Born in India, Michael worked as a banker in the City of London before studying psychiatry. He then joined the BBC, producing a range of science programmes and later moving in front of the camera. He begins his new series in the laboratory where he deconstructs breast milk and travels to Mexico to study the intake of a professional Lucha Libra wrestler - it involves 50 eggs a week. The Secrets of Your Food is broadcast on BBC Two. Producer: Paula McGinley.

Sveriges Radios asienkorrespondent Margita Boström djupdyker denna vecka i ämnet turism som har blivit en allt viktigare inkomstkälla för många länder i världen. Turismen står nu för nästan 10 procent av världens totala bruttoinkomst. En av elva i världen arbetar inom turistindustrin och det är en näring som bara växer.Men har vi som turister något eget ansvar att tänka oss för till vilka länder vi åker som turist eller ska vi inte bry oss om det? I snart två år har ett av svenskarnas mest populära turistland styrts av militär med repressalier mot den egna befolkningen som till exempel internering där man försöker ändra människors åsikter. Men trots det så ökar turismen till Thailand.Och orter eller monument som blir utnämnda till världsarv lockar så mycket turister att själva själen på stället går förlorad. Hur ska vi agera för att inte slita sönder världsarven? Det är några av frågorna som Margita Boström avhandlar tillsammans med resejournalisten Per J Andersson i veckans Radiokorrespondenterna.

Det danska företaget Clean Device 365 erbjuder nya surfplattor och telefoner nästan gratis i sina annonser. Men varorna skickas inte ut till de som beställt dem. Istället drar företaget hundratals kronor från deras konton. Nu varnar Konsumentverket för Clean Device 365. Jolanda Girtzl från Konsument Europa kommer till studion och ger tips om hur du som konsument ska tänka för att inte riskera att bli lurad av liknande erbjudanden. Vart ska man åka på semester om man vill bidra till en positiv utveckling när det gäller mänskliga rättigheter och miljö? Per J Andersson, reseredaktör på Vagabond, besöker Plånboken och berättar vilka länder som går att resa till med gott samvete. De senaste åren har försäljningen av komjölk minskat. Samtidigt ökar utbudet av andra mjölkliknande drycker, gjorda av nötter, mandlar, havre och ris. De här produkterna kostar ofta mångdubbelt mer än vanlig mjölk. Men vad är det egentligen konsumenterna lägger pengarna på? Och hur nyttiga är de här växtbaserade a

Hur skiljer sig och vad förenar fredagsmyset i Örebro, São Paulo och Bangalore? Många är det som samlas vid Tv:n på fredagskvällarna, men vad blir framtidens lägereldar? Hur ser det ut för fredagsmysare i Örebro, São Paulo och Bangalore vad förenar så vitt skilda delar av världen. Är det samma tacos som serveras där som här, är det samma Lets dance på dumburken? Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lotten Collin och tidnings Vagabonds redaktör Per J Andersson gör utblickar, medan vår alldeles egna Alfred Wreeby rapporterar direkt från myset i Örebro.Många är det som samlas vid Tv:n på fredagskvällarna, men kommer det fortsätta? Hur ser tv-tittandet ut bland unga? Ungdomsbarometerns VD Ulrik Simonsson berättar om vad det stora tappet i tv-tittandet bland de som är mellan 15 och 24 år handlar om. Roger Wilson anser att det var Tv4 som förädlade fredagsmyset, vad säger före detta Vd:n Jan Scherman om det? Numera ansvarar han för Aftonbladets TV-utbud och rapporterar från Grill VM.Vad blir då framtidens lägereldar? Någon som intresserat sig för detta är Parisa Amiri, redaktör på SVT.Dessutom ska vi få veta hur Expressens Maria Brander och kulturjournalisten Tobias Norström fredagsmyser samt vad de tycker att den gångna veckan har haft att erbjuda i kultur- och nöjesväg.Vi som jobbade med programmet var Roger Wilson, Anna-Karin Ivarsson, Amanda Rydman, Maja Åström, Alfred Wreeby, Tobias Carlsson och May-Britt Rylander.

Den frågan ställer reseskeptikern Petra Mede i dagens pratshow. Hennes poäng är att resor är som en flykt från en själv och att det har blivit snudd på fult att inte vilja flänga runt jorden på jetflyg, tåg och båtar. Givetvis får hon mothugg – från sin egen bisittare Andreas Lundstedt som gärna åker långt bort och aldrig varit missnöjd med sina utlandsvistelser. Per J Andersson, redaktör på en resetidning, förklarar varför svenskarna är såna ihärdiga turister. Sverigekännaren och konstnären Carl Fredrik Holtermann tipsar om mindre kända svenska resmål som är värda en omväg. Dessutom anlägger psykologen Anna Bennich-Karlstedt ett psykologiskt perspektiv på Petras motstånd mot resor. En panel bestående av de beresta journalisterna Alexandra Pascalidou och Caroline Hainer diskuterar vilka platser som är planetens mest överskattade resmål. Ljudtekniker: Jari Hänninen Publik- och webbredaktör: Ronnie Ritterland Redaktör: Maja Åström Producent: Tommie Jönsson

Kulturkorrespondenten Roger Wilson har varit på litteraturfestival i Jaipur i Indien. Om hotet mot yttrandefriheten, politisk splittring och filmens enande kraft handlar denna veckas program. Radiokorrespondenterna den 8 februari utgår från litteraturfestivalenen i Jaipur i nordvästra Indien. Programledare är Sveriges Radios kulturkorrespondent  Roger Wilson. Gäster i programmet är Per J Andersson, författare och redaktör för resetidskriften Vagabond och Malin Mendel Westberg, SVT:s korrespondent i Indien.

Paraguay, Indien, Västsahara, Wien eller Turkiet. Vart borde Roger Wilson åka? I veckans sista Wilson i P1 får lyssnarna ringa in och föreslå resmål för SR:s kulturkorrespondent. I dag torsdag är det telefonväkteri i Wilson i P1 och lyssnarna får ringa in och föreslå vart kulturkorrespondent Roger Wilson ska åka. Han kommer under sändningen bestämma sig för resmål utefter lyssnarnas förslag.   Till sin hjälp har Roger Wilson dagens bisittare, Cicci Renström Suurna. Även resejournalisten och Indienkännaren Per J Andersson kommer till studion för att hjälpa Roger i hans val.  Har du något annat förslag så hör av dig! TELEFONSLUSSEN ÖPPNAR KL 14.00 OCH NUMRET ÄR 08-24 15 00 Under programmet kan du också mejla till korrespondenterna@sverigesradio.se

I lördagens Hultling i P4 samtalar Katarina med sina gäster om att resa, på gott och ont. Med i samtalet finns bland andra resenärerna Jan Collberg och Hanna Mi Jakobson, som berättar om sina erfarenheter av familjesemestrar respektive en ensam cykelfärd genom Nord- och Sydamerika. Författaren Thomas von Seth berättar om charterns historia och Hillevi Persson från organisationen Schyst Resande tipsar om hur vi kan blir bättre resenärer, med större hänsyn till miljö och lokalbefolkning. Hör också Vagabonds redaktör Per J Andersson sia om framtidens resor och tredje örat Birgitta Granberg tänka tillbaka på 30-talets reseäventyr i pappas nya bil. KATARINA HULTLING: Flygplatser är en av de mest levande miljöer jag vet. Alla människor som är på väg... vart ska de? Var kommer de ifrån? Jag kan sitta i timmar och bara titta på folk. Hur de är klädda, eller rör sig - eller för sig. Allra helst på stora internationella flygplatser, som London Heathrow till exempel. En knutpunkt där flyg från världens alla hörn taxar in och taxar ut i en strid ström. Där de resvana blandas med helt oerfarna i kön till säkerhetskontrollen och kontrollanterna med sina bistra ansiktsuttryck verkar less på att vi aldrig lär oss att vattenflaskor inte får följa med. Att nagelsaxar är förbjudna, att mobiler och datorer ska läggas i lådorna och att fickorna ska tömmas, skärp tas av.

P3´s resemagasin har bagaget fyllt med nyårskonfekt. P3 Planet har samlat de finaste juvelerna från reseåret som gått, och firar in det nya. Hör korrarnas resor genom året, och redaktionens äventyr från världens alla hörn. Dessutom är reseredaktören och vagabonden Per J Andersson med och spanar mot reseåret 2012. Programledare: Pernilla Kommes

Vad har du på fötterna när du springer? För du har väl något på fötterna? Under de senaste 40 åren har löparskor blivit en mångmiljardindustri med ständigt nya modeller och uppfinningar som ska göra skorna mer stötdämpande. Varje löpare har fått lära sig hur viktiga just skorna är för att undvika skador. De behöver bytas varje år och vara uppbyggda på rätt sätt för att dämpa belastningen på kroppen. Men nu har allt fler övergett de uppbyggda skorna för att istället springa barfota eller med tunna gummimockasiner på fötterna. Entusiasterna menar att barfotalöpning lockar fram ett nytt naturligare sätt att springa på, och att löpstilen i sig skyddar bättre mot skador än alla luftkuddar och inlägg i skorna. Gäster i programmet är bland annat Lisa Blommé, före detta elitlöpare och David Felhendler, sjukgymnast. Vi träffar också resejournalisterna Per J Andersson och Tobias Larsson som menar att många har en överdriven rädsla för att drabbas av magsjuka på semestern men som ändå vill ge vissa magvänliga råd inför resan.  Dessutom handlar det om hur snabbt man kan vänja magen vid en ny bakterieflora - och hur man kan undvika de värsta magsjukeattackerna - när man reser i andra länder. Torbjörn Norén, överläkare vid universitetssjukhuset i Örebro berättar att vi på bara några veckor kan bygga upp en viss försvarskapacitet mot nya bakterier. 

1998 sjöng den fiktive Dr Bombay om livet som taxichaufför i Calcutta, en karikatyr som upprörde den indiske ambassadören i Sverige, eftersom den byggde på rasistiska stereotyper. Elva år senare vinner filmen Slumdog Millionaire 8 Oscars, bland annat för bästa film. Den utspelar sig i Bombays slum. Har något förändrats i synen på Indien? I den västerländska kulturen finns den indiska instucken på många platser: från färgglada Krishnabilder och rökelse till kläder, möbler, yogavarianter, restauranger, dieter och diverse vishets- och andlighetsdiscipliner. Det kollektiva västerländska medvetandet rymmer många bilder av det indiska. Men om vi sållar bland dessa är det svårt att urskilja några enskilda indiska individer. Har indiern blivit en bifigur i västerlandets konsumtion av den indiska kulturen? Antingen en rolig och exotisk sidekick, eller en vis och andlig gestalt som bär inom sig sanningar som ”vi” i väst är för ytliga för att förstå oss på. I studion Margareta Petersson, professor i litteraturvetenskap, Tobias Hübinette, forskare på Mångkulturellt centrum och Per J Andersson, journalist och författare. En desto tydligare figur i vårens kulturutbud är pappan. Inte minst i litteraturen. Vi har läst tre nya böcker på temat: Blåbärsmaskinen av Nils Claesson, Karlstad Zoologiska av Hanna Hellquist och Allt vi här drömma om av Erik Wijk. I studion Daniel Sjölin, programledare och författare, och kulturredaktionens Marie Lundström. Programledare: Kim Nordberg.