Podcast appearances and mentions of robert laing

Petter Lindblad Ehnborg berättar om det 425 meter höga bostadshuset på Park Avenue där lägenheterna bara ägs av de superrika. Men om de klagar på bristerna riskerar värdet på huset att sjunka. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes första gången 2021-03-09.Någonting är ruttet i 432 Park Avenue. Skyskrapan ett stenkast från New Yorks Central Park var under en tid världens högsta bostadshus. Tillsammans med sina superhöga syskontorn bildar byggnaden den så kallade Billionaire's Row. Bostadstornen har i mångas ögon blivit symboler för det sena 2010-talets högkonjunktur, såväl som den stadigt ökande klyftan mellan den enda procenten och de 99.I början av 2021 trädde några av byggnadens hemlighetsfulla invånare fram med namn i en artikel i The New York Times. Det var inte självklart med tanke på att nästan samtliga köpares identiteter gömts undan i skalbolag. Utöver saldot var det en brokig men celeber skara: superstjärnor, affärsmän, arvtagare till tequilaimperium – vissa bördiga från mer eller mindre auktoritära stater. Så hade såväl Manhattans som Mayfairs privatbostäder under de föregående decennierna genomgått en förvandling från hem till investeringsobjekt, politiskt säkra och realiserbara i vita pengar. Det hände då och då att nyblivna ägare inte ens hämtade ut nycklarna.Kanske säkrast så? På 432 Park Avenue stod de nyblivna lägenhetsägarna inför ett dilemma: hur påtala byggnadens brister utan att riskera investeringens värde? Den pinnsmala skrapan utgjorde ett gränsland för ingenjörskonstens möjligheter, och därmed ett delvis outforskat område. Listan över missöden i fastigheten var lång: miljoner dollar för att åtgärda översvämningar och mekaniska fel, hissar med vajrar som slog i takt med fastighetens svajande i vinden, sopor som dånade som bombnedslag i nedkasten. Till råga på allt var frukosten inte längre fri i husets privata Michelin-restaurang, till vilken de boende årligen behövde betala 15 000 dollar. Det finns som bekant inga gratisluncher. När en boende kommenterade grannarnas skilda syn på balansgången mellan egendomsfrämjande diskretion och rättmätig harm var det hårda ord: ”Alla hatar varandra här.”Kommentaren får mig att tänka på J G Ballards roman High-Rise, som tillsammans med de föregående verken Crash och Concrete Island bildar den så kallade ”Urban Disaster”-trilogin. Romanerna skär skalpellskarpt genom sjuttiotalsmodernitetens kollektiva omedvetna, uppfyllt av massbilism och betongbrutalism, vantrivsel i kulturen och tidstypiskt brunmurriga konsumentbegär. High-Rise följer läkaren Robert Laing som nyss flyttat in i mitten av en nybyggd bostadsskrapa. Denna fulländade tolkning av dåtidens arkitektoniska idéer om ”gator i himlen” ger först sken av att bjuda en utopisk tillvaro med alla tänkbara serviceinrättningar såsom spritbutik, snabbköp och skola tillgängliga i fastigheten. Men civilisationen är en tunn fernissa, och något i de välordnade räta linjerna föder en motrörelse av förvildning. Medan elfelen hopar sig och samhällskontraktet vittrar grupperar sig invånarna på de lägre och de högre våningsplanen i socialdarwinistiskt sinnade stammar. Så möts de, i kamp på liv och död om rätten till den gemensamma simbassängen.Vi ska förstås inte dra jämförelsen mellan Ballards skrapa och byggnaderna på Billionaire's Row alltför långt. Den väletablerade medelklassen i High-Rise framstår närmast som ett trasproletariat i jämförelse med invånarna på 432 Park Avenue. Det finns all anledning att tänka sig att Ballards svarta spegel skulle visa en än mer feberdrömsk bild om han levt att se tjugotalets ultraförmögna eliter. Finansmarknadernas avreglering och astronomiska expansion har möjliggjort en tidigare oanad ansamling av kapital hos försvinnande få. Ändå tycks High-Rise profetisk i sin beskrivning av det avskilda höghusets lockelse, förankrad i ett löfte om att lossa förtöjningen från marken och försvinna bland molnen. När Laing lämnar sitt gamla hus i Chelsea upplever han sig transporteras 50 år framåt i tiden, och samtidigt närmast från en dimension till en annan. Hans minnen av det förflutna börjar genast blekna till förmån för en existens präglad av rymd, ljus och anonymitetens njutning – illusionen att leva ensam och oberoende i en tom byggnad. Frågan står förvisso öppen om försvinnandet rör en själv eller de andra.Det är inte första gången som skyskrapan rollsatts som symbol för just individens oberoende. Ballards högdragne arkitekt Anthony Royal är på många sätt en arvtagare till kollegan Howard Roark, huvudperson i Ayn Rands roman The Fountainhead från 1943. Rand som blev rörd till tårar av New Yorks skyline då hon i mitten av 1920-talet anlände som immigrant från Sovjetunionen. Hon betraktade skraporna som solitärer vilka förkroppsligade människans vilja och dådkraft i stål och betong. Monument över den fulländade individen som reser sig över massamhället. Samtidigt anade hon en sårbarhet. I slutskedet av The Fountainhead förutspår tidningsbaronen Wynand att skyskrapans epok är över till förmån för det allmännyttiga bostadsprojektets era. Denna betraktar han som ett preludium till grottans tidsålder och människans undergång. Himmel och underjord med andra ord.Ironiskt nog skulle just det allmännyttiga bostadsprojektet på sina håll bli närmast synonymt med höga hus. I Ballards engelska sjuttiotal var så kallade ”tower blocks” iögonenfallande symboler för den kommunala allmännyttan, där de statliga subventionerna ökade för varje våningsplan. Exemplet påminner om att höghuset som symbol betraktad är ett tomt skal, en kuliss utan fixerad innebörd, en projektionsyta för väsensskilda fantasier och farhågor. I de bruna tegeltornens utveckling från framtidsbostäder via uteblivet underhåll, förslumning, ras, eldsvådor och demolering till renovering och privatisering, är det lätt att se en metafor för det brittiska välfärdssamhällets uppgång och snara nedmontering.Man kan tänka sig att Wynand med sin rädsla för det allmännyttiga bostadsprojektet skulle ha uppskattat utvecklingen, han för vilken helvetet sannolikt är de andra, massan som tynger ner den uppburne individen. Nog utgör denna ett orosmoment också för dagens ultrarika. Ett av de främsta klagomålen från en boende i 432 Park Avenue rörde hur hon i samband med tillträde tvingades dela bygghiss med en byggarbetare. Betrakta och bli betraktad: brytandet av osynligheten bär på risken att granskas och genomlysas, utsättas för ilska eller avund, få sina panamanska konton röjda och beskattade. Den boende sammanfattade sin kritik av byggnaden: ”Allt här var kamouflage”, sa hon. ”Om jag visste då vad jag vet nu, skulle jag aldrig ha betalat.”Skyskrapan som ett tomt skal, som sagt. Man kan fråga sig vad 432 Park Avenue bäst kan symbolisera. Kanske är det bilden av ett samhälle vars ideologiska överbyggnad fortsatt står stabil men knakar betänkligt i fogarna. Uppe bland molnen vantrivs den förmögna i sin förgyllda bur, avskuren från marken av hissar som slutat att gå, utan annan sysselsättning än att lyssna på väggarna som om natten skälver som skrovet på ett segelfartyg.Petter Lindblad Ehnborg, psykolog

HIGH-RISE by Matthew Katterhagen, adapted from J.G. Ballard's 1975 speculative thriller. Directed and edited by Jarid McCarthy. Debut production of Empty Room. Dr. Robert Laing, a medical instructor drowning his recent divorce in monotony and routine, finds his daily rituals shattered when his apartment block rapidly decays around him. As his fellow residents war for their place, floor-by-floor, Laing is forced to set his sights on the penthouse: to confront Anthony Royal, the man on top. . . . THE RESIDENTS: Ramon Suzara as Dr. Robert Laing Kai Rosales as Richard Wilder Molly Renze as Katherine Tisch Joseph Pharr as Anthony Royal . . . Additional recordings by Matthew Kulisch and Jarid McCarthy. Muzak sampled from Nick Perito and Leyland Kirby (The Caretaker). Performed in June 2021. . . . View a video transcription of this play on the Empty Room VIMEO channel: https://vimeo.com/emptyroomradio/high-rise

HIGH-RISE by Matthew Katterhagen, adapted from J.G. Ballard's 1975 speculative thriller. Directed and edited by Jarid McCarthy. Debut production of Empty Room. Dr. Robert Laing, a medical instructor drowning his recent divorce in monotony and routine, finds his daily rituals shattered when his apartment block rapidly decays around him. As his fellow residents war for their place, floor-by-floor, Laing is forced to set his sights on the penthouse: to confront Anthony Royal, the man on top. . . . THE RESIDENTS: Ramon Suzara as Dr. Robert Laing Kai Rosales as Richard Wilder Molly Renze as Katherine Tisch Joseph Pharr as Anthony Royal . . . Additional recordings by Matthew Kulisch and Jarid McCarthy. Muzak sampled from Nick Perito and Leyland Kirby (The Caretaker). Performed in June 2021. . . . View a video transcription of this play on the Empty Room VIMEO channel: https://vimeo.com/emptyroomradio/high-rise

Broadcasting October 25th, 2021. HIGH-RISE, a radio-play. After J.G. Ballard's 1975 novel. Dr. Robert Laing, a medical instructor drowning his recent divorce in monotony and routine, finds his daily rituals shattered when his apartment block rapidly decays around him. As his fellow residents war for their place, floor-by-floor, Laing is forced to set his sights on the penthouse: to confront Anthony Royal, the man on top. Written by Matthew Katterhagen, directed by Jarid McCarthy. Debut production of Empty Room.

Broadcasting October 25th, 2021. HIGH-RISE, a radio-play. After J.G. Ballard's 1975 novel. Dr. Robert Laing, a medical instructor drowning his recent divorce in monotony and routine, finds his daily rituals shattered when his apartment block rapidly decays around him. As his fellow residents war for their place, floor-by-floor, Laing is forced to set his sights on the penthouse: to confront Anthony Royal, the man on top. Written by Matthew Katterhagen, directed by Jarid McCarthy. Debut production of Empty Room.

Episode Summary Join Harry Duran, host of Vertical Farming Podcast, as he welcomes to the show founder, leader and author, Robert Laing. Rob is the Founder and CEO at Farm.One, an organization that has reinvented specialty farming, and now supplies some of the best chefs in New York. In this episode, Harry and Rob discuss Rob’s background in design and how Rob’s entrepreneurial drive led him to launch Farm.One. Rob talks about how the pandemic impacted his business and how he was able to pivot to different business models to combat those challenges. Rob shares the work he and his organization are doing to help underrepresented groups as well as the work they’re doing with Google to address sustainability. Episode Sponsor CULTIVATD Key Takeaways 03:22 – Harry welcomes to the show Rob Laing, Founder and CEO of Farm.One, who talks about his roots and his passion for food 13:56 – Rob speaks to his background in design and his entrepreneurial spirit 18:54 – The origin story of Farm.One 25:10 – Rob talks about the strategic decision to pursue higher end restaurants as customers 27:57 – What Rob would do differently about building Farm.One if given the chance 31:49 – Rob speaks to the incredible response he’s received on his products from New York City chefs 37:10 – Rob shares sustainability work he’s been doing with Google to address plastics in the environment 40:35 – Challenges Rob and his organization had to overcome amidst the Covid-19 pandemic and how the pandemic changed his business approach 54:00 – Rob speaks to what inspired him to start his podcast and what excites him about future initiatives of Farm.One 56:35 – Harry thanks Rob for joining the show and let’s listeners know where they can connect with him Tweetable Quotes “There’s so much creativity around food in New York City.” (13:38) “Design is often about defining the problem that you want to solve rather than rushing ahead and doing the perfect sketch. Discovering what are we really trying to do here and trying to think through in a thoughtful way is something that designers do really well. And I really enjoy that part of the practice.”(16:25) “I really couldn’t really see how you could make this business work if you’re just growing leafy greens and selling them in a supermarket.” (21:21) “The idea was to just test things out really small. Can we grow stuff that tastes good? Can we get people excited about that flavor? Can we sell it for a price that might possibly mean we make money? Can we deliver it? That sort of stuff.”(24:49) “All chefs have different tastes. But, the people who are operating with the highest standards are desperate for good, reliable ingredients. It’s their Holy Grail.”(26:49) “We try to support businesses of color. We try to support underrepresented groups. And we try to support good social impact causes.”(46:26) Links Mentioned Farm.One Website Farm.One Instagram Rob’s LinkedIn

Petter Lindblad Ehnborg berättar om det 425 meter höga bostadshuset på Park Avenue där lägenheterna bara ägs av de superrika. Men om de klagar på bristerna riskerar värdet på huset att sjunka. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Någonting är ruttet i 432 Park Avenue. Skyskrapan ett stenkast från New Yorks Central Park var under en tid världens högsta bostadshus. Tillsammans med sina superhöga syskontorn bildar byggnaden den så kallade Billionaires Row. Bostadstornen har i mångas ögon blivit symboler för det sena 2010-talets högkonjunktur, såväl som den stadigt ökande klyftan mellan den enda procenten och de 99. I början av 2021 trädde några av byggnadens hemlighetsfulla invånare fram med namn i en artikel i The New York Times. Det var inte självklart med tanke på att nästan samtliga köpares identiteter gömts undan i skalbolag. Utöver saldot var det en brokig men celeber skara: superstjärnor, affärsmän, arvtagare till tequilaimperium vissa bördiga från mer eller mindre auktoritära stater. Så hade såväl Manhattans som Mayfairs privatbostäder under de föregående decennierna genomgått en förvandling från hem till investeringsobjekt, politiskt säkra och realiserbara i vita pengar. Det hände då och då att nyblivna ägare inte ens hämtade ut nycklarna. Kanske säkrast så? På 432 Park Avenue stod de nyblivna lägenhetsägarna inför ett dilemma: hur påtala byggnadens brister utan att riskera investeringens värde? Den pinnsmala skrapan utgjorde ett gränsland för ingenjörskonstens möjligheter, och därmed ett delvis outforskat område. Listan över missöden i fastigheten var lång: miljoner dollar för att åtgärda översvämningar och mekaniska fel, hissar med vajrar som slog i takt med fastighetens svajande i vinden, sopor som dånade som bombnedslag i nedkasten. Till råga på allt var frukosten inte längre fri i husets privata Michelin-restaurang, till vilken de boende årligen behövde betala 15 000 dollar. Det finns som bekant inga gratisluncher. När en boende kommenterade grannarnas skilda syn på balansgången mellan egendomsfrämjande diskretion och rättmätig harm var det hårda ord: Alla hatar varandra här. Kommentaren får mig att tänka på J G Ballards roman High-Rise, som tillsammans med de föregående verken Crash och Concrete Island bildar den så kallade Urban Disaster-trilogin. Romanerna skär skalpellskarpt genom sjuttiotalsmodernitetens kollektiva omedvetna, uppfyllt av massbilism och betongbrutalism, vantrivsel i kulturen och tidstypiskt brunmurriga konsumentbegär. High-Rise följer läkaren Robert Laing som nyss flyttat in i mitten av en nybyggd bostadsskrapa. Denna fulländade tolkning av dåtidens arkitektoniska idéer om gator i himlen ger först sken av att bjuda en utopisk tillvaro med alla tänkbara serviceinrättningar såsom spritbutik, snabbköp och skola tillgängliga i fastigheten. Men civilisationen är en tunn fernissa, och något i de välordnade räta linjerna föder en motrörelse av förvildning. Medan elfelen hopar sig och samhällskontraktet vittrar grupperar sig invånarna på de lägre och de högre våningsplanen i socialdarwinistiskt sinnade stammar. Så möts de, i kamp på liv och död om rätten till den gemensamma simbassängen. Vi ska förstås inte dra jämförelsen mellan Ballards skrapa och byggnaderna på Billionaire's Row alltför långt. Den väletablerade medelklassen i High-Rise framstår närmast som ett trasproletariat i jämförelse med invånarna på 432 Park Avenue. Det finns all anledning att tänka sig att Ballards svarta spegel skulle visa en än mer feberdrömsk bild om han levt att se tjugotalets ultraförmögna eliter. Finansmarknadernas avreglering och astronomiska expansion har möjliggjort en tidigare oanad ansamling av kapital hos försvinnande få. Ändå tycks High-Rise profetisk i sin beskrivning av det avskilda höghusets lockelse, förankrad i ett löfte om att lossa förtöjningen från marken och försvinna bland molnen. När Laing lämnar sitt gamla hus i Chelsea upplever han sig transporteras 50 år framåt i tiden, och samtidigt närmast från en dimension till en annan. Hans minnen av det förflutna börjar genast blekna till förmån för en existens präglad av rymd, ljus och anonymitetens njutning illusionen att leva ensam och oberoende i en tom byggnad. Frågan står förvisso öppen om försvinnandet rör en själv eller de andra. Det är inte första gången som skyskrapan rollsatts som symbol för just individens oberoende. Ballards högdragne arkitekt Anthony Royal är på många sätt en arvtagare till kollegan Howard Roark, huvudperson i Ayn Rands roman The Fountainhead från 1943. Rand som blev rörd till tårar av New Yorks skyline då hon i mitten av 1920-talet anlände som immigrant från Sovjetunionen. Hon betraktade skraporna som solitärer vilka förkroppsligade människans vilja och dådkraft i stål och betong. Monument över den fulländade individen som reser sig över massamhället. Samtidigt anade hon en sårbarhet. I slutskedet av The Fountainhead förutspår tidningsbaronen Wynand att skyskrapans epok är över till förmån för det allmännyttiga bostadsprojektets era. Denna betraktar han som ett preludium till grottans tidsålder och människans undergång. Himmel och underjord med andra ord. Ironiskt nog skulle just det allmännyttiga bostadsprojektet på sina håll bli närmast synonymt med höga hus. I Ballards engelska sjuttiotal var så kallade tower blocks iögonenfallande symboler för den kommunala allmännyttan, där de statliga subventionerna ökade för varje våningsplan. Exemplet påminner om att höghuset som symbol betraktad är ett tomt skal, en kuliss utan fixerad innebörd, en projektionsyta för väsensskilda fantasier och farhågor. I de bruna tegeltornens utveckling från framtidsbostäder via uteblivet underhåll, förslumning, ras, eldsvådor och demolering till renovering och privatisering, är det lätt att se en metafor för det brittiska välfärdssamhällets uppgång och snara nedmontering. Man kan tänka sig att Wynand med sin rädsla för det allmännyttiga bostadsprojektet skulle ha uppskattat utvecklingen, han för vilken helvetet sannolikt är de andra, massan som tynger ner den uppburne individen. Nog utgör denna ett orosmoment också för dagens ultrarika. Ett av de främsta klagomålen från en boende i 432 Park Avenue rörde hur hon i samband med tillträde tvingades dela bygghiss med en byggarbetare. Betrakta och bli betraktad: brytandet av osynligheten bär på risken att granskas och genomlysas, utsättas för ilska eller avund, få sina panamanska konton röjda och beskattade. Den boende sammanfattade sin kritik av byggnaden: Allt här var kamouflage, sa hon. Om jag visste då vad jag vet nu, skulle jag aldrig ha betalat. Skyskrapan som ett tomt skal, som sagt. Man kan fråga sig vad 432 Park Avenue bäst kan symbolisera. Kanske är det bilden av ett samhälle vars ideologiska överbyggnad fortsatt står stabil men knakar betänkligt i fogarna. Uppe bland molnen vantrivs den förmögna i sin förgyllda bur, avskuren från marken av hissar som slutat att gå, utan annan sysselsättning än att lyssna på väggarna som om natten skälver som skrovet på ett segelfartyg. Petter Lindblad Ehnborg, psykolog

Farm.One is a vertical farm with the vision to grow rare, interesting, and unusual produce for chefs. Robert Laing, the CEO and Founder, joined the podcast with Michael Chin, the VP of Corporate Development, on this episode. We discussed their operation and the finer details of vertical farming.

On this edition of Bagels and Broadway,  actor Robert Neary,  Nick Cordero’s friend and understudy,  who started a petition to rename a theatre after him, Douglas Denoff, a theatre producer who's tv writer father, Sam Denoff, wrote for Carl Reiner, Ed Heck, a popular artist known for his whimsical drawings is now making face masks, and Robert Laing, CEO and founder of Farm.One,  a vertical hydroponic farm that exists under a building in Soho. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Join Nikki as she explores the dark side of Edinburgh's peak in anatomical study. Email: talesof2citiespodcast@gmail.com Instagram: Talesof2Citiespodcast Twitter: @Talesof2citiesp Facebook: @Talesof2Citiespodcast Website: talesof2citiespodcast.com MERCH: www.teepublic.com/?ref_id=6180 Parabox Code: TWOCITIES Music is by Ricardo Friaz more of his music can be found here: https://ricardofriaz.bandcamp.com/releases or check out his band Aunt Daddy here: https://www.facebook.com/Aunt-Daddy-2201283060104347/ And the Burke and Hare is sung by Robert Laing and can be found here: https://www.youtube.com/watch?v=nIH91SoRMNs

The first season of In the Field explores where food and technology meet. Join our host, Edible Brooklyn editor-in-chief Ariel Lauren Wilson, as we go inside Blue Hill restaurant and Stone Barns Center for Food and Agriculture—two beacons of sustainable food—to discover how they harness tech both in the dining room and on the farm. Learn why almost one-third of all the world’s food goes to waste from Food Tank’s Danielle Nierenberg, and find out what you can do about it at home with Bon Appetit’s Brad Leone. Join us underground in Manhattan and on a rooftop in Brooklyn as we enter high-tech growing operations to see how startups are redefining local food. Wrap your head around CRISPR—the emerging genetic engineering technology that’s already editing crop and livestock DNA—and consider what it means for people and the planet. Finally, get the DL on oat milk, the latest plant-milk craze, and listen as we test it out in a multi-course oat-milk-in-every-dish feast—we are a food magazine, after all. Featuring David Barber, Jack Algiere, Brad Leone, Danielle Nierenberg, Robert Laing, Viraj Puri, Matthew Willmann, and Urvashi Rangan. 

País Irlanda Dirección Ben Wheatley Guion Amy Jump (Novela: J.G. Ballard) Música Clint Mansell Fotografía Laurie Rose Reparto Tom Hiddleston, Sienna Miller, Jeremy Irons, Luke Evans, Elisabeth Moss, James Purefoy, Keeley Hawes, Reece Shearsmith, Peter Ferdinando, Sienna Guillory, Stacy Martin, Enzo Cilenti, Augustus Prew, Tony Way, Dan Renton Skinner Sinopsis Adaptación de High Rise, novela publicada por J.G. Ballard a mediados de los años ‘70. La historia narra la llegada del doctor Robert Laing a la Torre Elysium, un enorme rascacielos dentro del cual se desarrolla todo un mundo aparte, en el cual parece existir la sociedad ideal. Pero secretamente, el recién llegado se sentirá perturbado ante la posibilidad de que este orden utópico no sea tal. Sospechas que rápidamente serán corroboradas de la forma más siniestra.

This week, Kyle and Brittany discuss High-Rise, a story where Bloody Mary's lead to a terrible blood bath in a self-contained 40 floor society. This recently adapted book by J.G. Ballard stars Tom Hiddleston as Robert Laing, a physiologist by day but alcoholic adulterer by night.  We love feedback! Find us on Instagram or Twitter or email us at info@superior.fm with your thoughts on this episode as well as your input for future book/movie pairings. Next week we will be sleepless while reading "The Shining" by Stephen King! We hope you read it with us, or at the very least watch the classic directed by the beloved Stanley Kubrick.

Set in 1975, Tom Hiddleston stars as successful physiologist, Dr. Robert Laing, who has recently moved in to the 25th floor of one of several new high-rise buildings in a not-quite-finished avant-garde apartment complex in London. The architect of the complex, an eccentric architect on the uppermost floor named Anthony Royal, has designed the buildings to never need to be part of the ground-level activity surrounding the buildings, as each one offers its own means of taking care of one's daily needs, from groceries, to schooling, to entertainment, to a host of other amenities. Although everyone pays the same rent money, the building also seems to have its own class system in terms of who lives on what floor, as the elites live in higher floors than those below. One of those below is Richard Wilder, a documentarian who begins to suspect that there are great inequities in the way the building is structured, threatening to expose it for what it is to the public at large. As the new building begins to show signs of faulty facilities in disrepair, anarchy begins to take hold The resultant chaos erupts into a battle between the haves and have-nots for whatever resources are left to be had within the walls of the structure.

Robert Laing is co-founder and chief executive officer of Gengo,  a global, people-powered translation platform enabling everyone to read and publish across languages with one click. Gengo's unique platform consists of a diverse and growing community of more than 10,000 qualified translators from 114 countries working across 34 languages and 58 language pairs. Through its web offering and open API, Gengo enables businesses of any size to quickly and easily connect with a global audience at scale. Clients and partners include YouTube, TripAdvisor, Rakuten and Vestiaire Collective. Founded in 2008, Gengo is headquartered in Tokyo, Japan with an office in Silicon Valley.

Zoom. In this show, we get an update on the ALMA telescope from Dr Robert Laing [01:18 - 09:00] and we talk to Dr Graham Smith [09:07 - 25:53] about gravtitational lensing of galaxy clusters. Dr Tim O'Brien answers your questions [29:27 - 54:50] and we report on some astronomical odds and ends

Zoom. In this show, we get an update on the ALMA telescope from Dr Robert Laing [01:18 - 09:00] and we talk to Dr Graham Smith [09:07 - 25:53] about gravtitational lensing of galaxy clusters. Dr Tim O'Brien answers your questions [29:27 - 54:50] and we report on some astronomical odds and ends

In this show we have an interview with Robert Laing about interferometers and ALMA [14:16-29:49], and we talk to Willem Baan about interference in radio astronomy [29:57-40:33]. As always, Megan brings us the latest news [02:42-13:56] and Ian Morison tells us what we can see in the October night sky [43:48-57:23].

In this show we have an interview with Robert Laing about interferometers and ALMA [14:16-29:49], and we talk to Willem Baan about interference in radio astronomy [29:57-40:33]. As always, Megan brings us the latest news [02:42-13:56] and Ian Morison tells us what we can see in the October night sky [43:48-57:23].

This episode is a discussion about radio astronomy and the ALMA observatory with ESO's Robert Laing, the European instrument scientist for ALMA. The episode has three parts. The first part talks about the science of radio astronomy: current challenges and physical basics. The second part adresses how observing with radio astronomy actually works: the principles behind telescopes and how they are built and operated. Part three then looks at the ALMA observatory specifically, a new, large sub-millimeter radio interferometer currently built in the Atacama Desert in Chile.