Podcasts about tillh

"FIGHT FOR HOPE"  är MMA-galan som donerar alla sina intäkter till välgörenhet. 19 april går galan av stapeln på Luftkastellet i Malmö. Vi går igenom detaljerna kring galan, lokalen, ekonomin och matcherna med en av arrangörerna och även proffs-fighter Mohamad Habal. Häng med! FFH på instagram: https://www.instagram.com/fightforhope.official/ Stream: https://www.fightertv.se/livestream/s-fight-for-hope-the-whole-bloody-deal-uoul0v Biljetter: https://www.ticketmaster.se/event/fight-for-hope-1-ffh1-biljetter/1176995725 Nordisk hjälp: https://nordiskhjalp.org   Rondvilan på sociala medier: Rondvilan YouTube Rondvilan Instagram Rondvilan TikTok     Timestamps: 0:00 Intro 0:17 Dags att presentera alla! 1:05 Hur kom Mohammad Habal på Fight for Hope och hur funkar det med välgörenhetsaspekten?  4:35 Vilka är det som står bakom FFH?  5:50 Är det bara biljettintäkterna som skänks bort?  7:34 Hur kom Fernando Flores in i bilden & hur pitchades detta för alla fighters  10:25 FFH har upplevt ett stort stöd! 13:07 MMA på Luftkastellet - för första gången!  15:38 David "Allas Älskling" Jacobsson hjälper till 17:04 De sista utmaningarna de sista stressiga dagarna innan galan... 19:36 Hur exakt funkar ekonomin på en sådan här gala?  23:36 FFH tappar en stor match pga skada... 25:28 Ebrima Faal ersätts av Sebastian Gonzalez 27:40 Nadir Bujan vs Ramazan Tokalagov 29:23 Latif Al-Sumaidaee vs Mahmoud Maziad 31:05 Valentino Kovac vs Emil Sjölund AKA BANGERRRRR 32:50 Ersättare söks mot Figge Sandberg 34:05 Sror "Min Bror" vs Ahmad Amro  35:55 Mansour Rasouli vs Josef Jibril  37:37 Tillhör Habal den amerikanska gränspolisen eller var kommer alla latinos ifrån?  38:25 Basir Safdari hoppar in på kort notis  41:30 Avstickare för att snacka Counter Strike  42:50 Presskonferensen inför FFH 44:20 Denna grapplingmatchen är TUNG  47:10 Abdallah Elhoss vs Ziad Massoud 48:42 Forat Najam vs Leo Kadirich 5:45 Manne Hampusson vs Rami Omar  52:30 Navid Badi vs Rene Santos  53:53 Fernando Flores vs Eric Ruano  55:15 Hur fan kan Sebbe komma ihåg allt det här?  56:50 Sändningen - med TVÅ olika kommentatorsspår 59:58 Lyssnarfrågor

Ska man driva opinion i en nyhetstidning? Under veckan har en brinnande debatt om ledarsidornas varande eller icke-varande blossat upp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det började med att Expressens kulturchef Victor Malm ojade sig över slakten av landets kulturredaktioner, apropå att Norrbottens-kuriren tagit bort sin kulturredaktörtjänst. Hejaropen och ryggdunken duggade tätt efter hans text.Men sedan kom blicken att riktas mot ledarsidorna, och där gick åsikterna isär. Tillhör ledarsidorna det som utgör tidningens själ? Något som tidningarna måste slå vakt om och kämpa för att bevara.Eller är det en arvssynd som omedelbart borde slopas?Reporter: Alexandra SannemalmJust nu har SVT Småland en serie nyhetsinslag om ett LVU-ärende. Det handlar om att en liten pojke på drygt ett och ett halvt år, nu efter tio månader i ett familjehem, ska flyttas till ett nytt hem. Det, efter att kommunen utrett familjehemsföräldrarna och anser dom olämpliga till att ta hand om pojken. Det lilla barnet är med i flera av inslagen, både med sitt förnamn och fullt synlig i bild. Å det är något som sticker ut - att ha med barn i såhär utsatta situationer med namn och bild i medier är ovanligt. I den ena vågskålen - att ge kött och blod åt nyhetsstoryn. I den andra - pojkens integritet. Reporter: Martina PierrouDe känns lite som en relik från en gammal tid. En gång i tiden sedd som livsnödvändiga länkar mellan publik och redaktion, och därefter, omdebatterade och bespottade.Fram och tillbaka har de åkt på svenska mediers sajter. Men frågan är om kommentarsfälten ser en renässans nu, igen? Sedan en tid tillbaka har Aftonbladets Sportbladet börjat med kommentarsfält under sina artiklar. Reporter: Erik Peterson

Vi är många som inte kan låta bli att ge egna namn åt våra prylar, särskilt de som rör sig och låter. Och vanligast är att bilen får ett smeknamn. Vi möter forskaren som studerat fenomenet och hör om de populäraste namnen och varianterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet sändes första gången 7/11-2024.Daniel Solling är namnforskare vid Institutet för språk och folkminnen och han har gjort en enkätstudie över just vilka namn vi svenskar ger till våra prylar. Tillhörigheter som vi tycker har en personlighet ligger bra till, inte minst omtyckta gamla trotjänare till bilar, berättar han.Och när vi själva ställer frågan till lyssnare och folk på stan så hör vi att det här är ett ämne som engagerar.Medverkande: Daniel Solling, forskningsarkivarie vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala, samt ett antal bil- och prylägare.Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

Kom som du är! Ibland kan någon uttrycka sig så. Men vad innebär det, får man vara som man är och tillåts allt bagage som man kanske bär på? Varje fredag lägger vi ut ett nytt avsnitt av Bönepodden. Varje avsnitt ger möjligheten till reflektion och stillhet över avsnittets innehåll. Starta helgen med en lugn och meditativ stund. Musiken framförs av Nóra Johansson Abaffy och Jacob Mólen.

Gertrud Johansson i Radio Maranata. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad är skillanden mellan att vara nörd och passionerad? Vagga dig till ro med samtalet som vandrar mellan topplistan på nördar, penismemory, lustdödande skolsystem och likaklädda par i overaller..     Kontakt: hello@poddagency.com   Natti, Natti är en produktion av Poddagency

Vi är många som inte kan låta bli att ge egna namn åt våra prylar, särskilt de som rör sig och låter. Och vanligast är att bilen får ett smeknamn. Vi möter forskaren som studerat fenomenet och hör om de populäraste namnen och varianterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Daniel Solling är namnforskare vid Institutet för språk och folkminnen och han har gjort en enkätstudie över just vilka namn vi svenskar ger till våra prylar. Tillhörigheter som vi tycker har en personlighet ligger bra till, inte minst omtyckta gamla trotjänare till bilar, berättar han. Och när vi själva ställer frågan till lyssnare och folk på stan så hör vi att det här är ett ämne som engagerar. Medverkande: Daniel Solling, forskningsarkivarie vid Institutet för språk och folkminnen i Uppsala, samt ett antal bil- och prylägare. Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

Psykologen och programledaren Jenny Jägerfeld djupdyker tillsammans med sin nye bisittare Eric Stern rakt ner i ämnet monogami. Är det människans naturliga tillstånd att vara monogam? Varför envisas vi med att leva monogamt när vi fortsätter att vara otrogna, byta partner och längta ut ur våra relationer? Och varför hör man ofta att polygami inte fungerar? Allt detta diskuterar programledarna med sexologen och psykoterapeuten Kalle Norwald.

 Den här veckan är temat "Döden och livet" och bibeltexten är hämtad från Johannesevangeliet 11:28-44. “5 minuter med Gud” med Sebastian Stakset och Hanna Simonsson är en lättillgänglig andaktpodd med bön och bibel som grund.

I det här avsnittet pratar vi om empirin och teorin bakom den växande kritiken mot sociala mediers och skärmars påverkan på unga. Tillhör Whatsapp sociala medier? Kan man säga att sociala medier, eller skärmtid för den delen, är bra eller dåligt? Och är reglering en lösning på något problem?LÄNKAR:Mathew B. Jané om metaanalyser och Haidts argumentJonathan Haidt on Adjusting to Smartphones and Social Media (Conversations with Tyler) The Anxious Generation: How the Great Rewiring of Childhood Is Causing an Epidemic of Mental IllnessMediepodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans fråga handlar om man kan se på utsidan vilket parti de tillhör? I SvD:s podd Politiken får du hjälp att ligga steget före i svensk inrikespolitik.

Tillhör Generalen och Sture vänsterflummet? Och hur fick Generalen sitt artistnamn? Spotifylista med all musik som vi nämner under podcasten: https://open.spotify.com/playlist/5yBvqHgLdRBZlzlwG3qyKc?si=f7c9920a65694ba0

Det är ÄNTLIGEN dags för Sverige match. Vi taggar till inför första mötet mellan Irland och Sverige med att gissa startelvor.Vi är också helt redo på att slå publikrekord på Friends - och om ni har biljetter - eller köper biljett dit har ni chans att tävla om den officiella landslagströjan. Det gör ni på det senaste inlägget på vår Instagram: @wosopoddenVi pratar självklart Champions League finalen. Barcelona har tagit hem kvadrupeln och är bäst i Europa. Vi pratar att finalen 2026 lagts i Oslo Norge. Vad är egentligen bäst för att öka intresset för fotbollen på damsidan? Vi frågar oss också om Rosengård är svenska versionen av Barcelona efter att de både drar iväg på poäng och målskillnad. Sonia Bombastor är klar för Chelsea & Williamsson stannar hemma hos Arsenal.Matildas har sålt slut sin arena - 14 raka hemma matcher. Låt oss somsagt ta efter på Friends nästa vecka…Instagram/Tiktok/X: Wosopodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Pingstdagens gudstjänst från Umeå stads kyrka predikar prästen Christofer Sjödin. Med Jonas Östlund, Lisa Oscarsson och Umeå stadsförsamlings ungdomskör under ledning av Malin Björkman Hietala. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På Pingstdagen handlar bibeltexterna om den heliga Anden. Prästen Christofer Sjödin pratar i sin predikan om hur Anden kan skapa närhet i en orostid och att Gud verkar gilla mångfald, inte enfald. Christofer Sjödin är även spoken word-poet och som inledningsord läser han en av sina dikter.Hastigheten i ensamheten.Explosiviteten i avlägsenhetenmellan oss som utgör mänskligheten.Stumheten.Blindhetenför skönheten hos livet på den grönblå planeten.Smärtsamheten i avskildheten, avstängdheten.Dumheten.Trevar efter evigheten i vardagligheten.Närheten i långsamheten.Anden andas hemlighetenom samhörigheten i Treenigheten.Behörigheten. Tillhörigheten.Texter1 Moseboken 11:1-9Apostlagärningarna 2:1-11Johannesevangeliet 14:25-29MusikSom sol om våren stiger (Sv Ps 162)Uti din nåd (H Sund)Gud som haver barnen kär (Sv Ps 193)I denna ljuva sommartid (A Öhrwall)Se här bygges Babels torn (Sv Ps 589)What the world needs now (B Bacharach, J Funk)Blås på mig, skaparvind (Sv Ps 368)Helige Ande, låt nu ske (Sv Ps 161)Välsignelsen (T W Aas)Bröllopståg (G Hägg)MedverkandeChristofer Sjödin, liturgi och predikanMåns Silfwerplatz Thunström, textläsning och bönÅsa Kjellgren, textläsningAnnika Grahn, textläsning och förbönSajad Babakhani, välsignelse på persiskaUmeå stadsförsamlings ungdomskörMalin Björkman Hietala, körledning och flöjtJonas Östlund, piano och sångLisa Oscarsson, orgel och pianoProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.seTekniker: Björn Nitzler och Magnus KjellssonSveriges radio Västerbotten

Anser du att du är engagerad i klimatfrågan genom att du sopsorterar? Tillhör du dem som har ett eget klimatkonto där du legitimerar flygresan till Thailand genom att köra elbil och äta vegetariskt? Eller köper du fem par ekologiska jeans och tycker att du hjälpt klimatet fem gånger?Det här kanske låter tokigt men det är retorik som många av oss använder när det passar. Och det är precis de här retoriska kullerbyttorna som Maria Wolrath-Söderberg forskar och funderar kring. Att det är frågor som angår oss alla visar om inte annat gensvaret från Marias sommarprat 2023 som blev ett av de mest lyssnade.I det här avsnittet pratar vi också om det verkligen finns genvägar till klokskap, varför det är bra att bli duktig på att gissa, det negativa fotavtryckets illusion, att vi alla är socialt styrda och mötet med astronauten Edgar Mitchell.Dessutom ställer vi frågan, är vi alla assholes?Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Life Genomics, Gröna Gårdar, FunmedHitta allt om podden: Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tillhör du dem som blir förskräckta när du hör din egen röst i en högtalare eller i en podd? Eller är du den där pratkvarnen som älskar att höra dig själv och tror att andra tycker likadant?Hur som helst så har vi alla ett instrument som vi råder över helt själva men som vi har så svårt att bemästra. Allt börjar nämligen enligt logonomen EwaMaria Roos i andningen. Och den beror i sin tur hur du mår just nu, men också vad du upplevt i ditt liv sen barnsben. Inte så konstigt att många hellre vill dö än att ställa sig på en scen och tala inför publik.Som du säkert redan förstått så innehåller det här avsnittet mängder med exempel och roliga imitationer. Det blir en härlig blandning av gammal journalfilm, politiker, dialekter, östermalmska, Rinkebysvenska och hur vi låter när vi pratar med nyckelbensandning.Men vi pratar också om att använda rösten och tystnaden som maktmedel, varför kvinnor vill ha män med djup röst, att det saknas tid att tala idag, att man kan lära sig karisma och varför spegelneuron kan lugna ner ett helt rum.Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Life Genomics, Gröna Gårdar, FunmedHitta allt om podden: Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I drömvärlden går hunden in till veterinären med ett kroppsspråk som signalerar glädje och harmoni. I verkligheten får man kanske locka in hunden med godis och i det närmaste putta in den över tröskeln.Tillhör du och din hund de som tror att veterinärbesök alltid måste innebära tvång och obehag och att detta inte går att påverka?Det finns visserligen inga magiska trollspön men väl smarta förberedelser och verktyg att ta till om det inte funkar som tänkt så att den egna träningen inte blir förstörd.I två avsnitt samtalar Milene med Fear Free cert. leg. vet Malin Kihl Sandberg. Malin jobbar både online och på klinik i Skåne och är medgrundare till Vänlig Vård.Praktiska träningstips blandas med förklaringar om hur inlärningen fungerar i olika situationer.“Vad är jag nu, vad jobbar hunden för nu, för att få godis eller för att slippa och få avstånd? (10:28)“Om vi använder negativ förstärkning och tränar in en fasthållning med tvång så är det viktigt att förstå att vi kan börja på en låg volym. Det är inte det att jag ska hålla fast hunden i 30 sekunder tills den slutar sprattla och att jag skapar en utsläckningssituation där jag släcker ut sprattlandet. Det är inte utsläckning utan det är en negativ förstärkning.” (13:07)“Blir hunden väldigt stressad i situationen så får man tänka över om det här verkligen är ett måste, jag kanske inte måste pusha så långt” (14:39)“Även om man inte använder proceduren man jobbar på så hjälper den träningen till att göra hunden mer trygg” (24:18)“Varje liten komponent vi kan öva på är värt att göra” (24:58)OM MALIN KIHL SANDBERGMalin är en Fear Free-certifierad legitimerad veterinär som driver clickervet.se och är medgrundare till Vänlig VårdHon har vidareutbildningar inom beteende, beteendemedicin och belöningsbaserad träning och arbetar numera med hund, katt och häst.Malin arbetar både online och på klinik i Skåne.Stort fokus på beteendepatienter och patienter som vill ha eller behöver en djurvänlig approach vid veterinärbesök eller som tränar inför veterinärbesök.Har du lärt dig något nytt efter du lyssnat, kanske till och med fått stärkt självförtroende? Tagga oss och berätta på @braverdogssweden!Behöver du hjälp med din hund eller träningsinspiration finner du allt Braver Dogs erbjuder på Braver Dogs Utbudssida. Där kan du även ladda ner gratis träningsguider! REFERENSER SOM OMNÄMNSClickervet.seVänlig VårdAvsnitt 6. Det många inte förstår om Förgiftade Signaler

Det inre partiet samlas idag, tre dagar efter tvåårsdagen av Rysslands invasion av Ukraina, och undrar om erövringskrig är legitimt? Var det bättre förr när man kom överens i ett fälttält om vilka landområden som skulle övergå till erövraren? Tillhör Frankrike gallerna, Königsberg tyskarna eller Krim ukrainarna? Länkar i urval: https://unherd.com/2024/01/should-nations-have-a-right-to-conquest/ Maila oss dina bästa nyord: inrepartiet@sanningsministeriet.com Bli en registrerad tankebrottsling: www.patreon.com/SanMin

Tunnelbanestationen King's Cross i London brinner. Eller för att vara mer specifik - en enorm fettig, 800 kg tung, livsfarlig massa som bildats under rulltrappa fyra brinner. Inte helt svårt att gissa vem av tjejerna som pratar om detta. Ännu lättare att gissa är vem av tjejerna som ska berätta om den karismatiske och ökände sektledaren David Koresh (aka Guds Heliga Lamm), som får för sig att alla världens kvinnor tillhör honom. Och att jordens undergång har nånting att göra med FBI. Åk med! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med alla vätskor ur balans häller Speljuntan upp ett nytt avsnitt i det glas som är spelveckan. Det bubblas om Xbox-titlar som ska börja dejta andra maskiner, säkerhetsriskkapitaliser som inte vill ge några löften och en mycket sorglig bortgång. Innan iglarna plockas fram hinner Elisabeth erkänna att Prince of Persia inte är för alla medan Susanne tjusas av en kyrkklocka i Resident Evil DLC:t Separate Ways. Angelica kastar en uppskattande blick åt den body horror som är påtaglig i World of Horror innan Tobias krasst konstaterar att hans ambitiösa årsprojekt aldrig får det utrymme det förtjänar. Eller om det är precis vad det får? Tillhör du Hippokrates hippa patreongäng så kan du inhämta en cocktail med extrasnack om seglarskor, Disco Elysium och det överskott av gul galla som tycks tömts ur företaget. Allt på speljuntan.se såklart! Spel som nämns i avsnittet: Hi-Fi Rush, Pentiment, Sea of Thieves, Grounded, Diablo IV, World of Warcraft, Starfield, Deus Ex, Suikoden, Eiyuden Chronicles: Hundred Heroes, Resident Evil 4 Remake: Separate Ways, Prince of Persia: The Lost Crown, Ori and the Blind Forest, Nightingale, World of Horror, Torchlight, Evergarden, Card Thief, Alto's Odyssey, Battle of Polytopia, Hearthstone Battlegrounds Tidskoder:(01:00) Personlig fråga (03:55) Nyheter (26:25) Reklam (27:11) Spelintryck

Det är bara knappt åtta år sedan han lade av med fotbollen, nu tillhör han Sverigeeliten på maraton. Men det finns fler sidor än så av Äppelbosonen Jesper Lundberg. Utöver löpningen är han en passionerad fågelskådare, musiker, Youtuber – och äger en skidanläggning (!) Gör dig beredd på en inspirerande stund med den coolaste maratonlöparen vi har just nu! Tack för att du lyssnar!Följ Maratonpodden i sociala medier:Instagram: https://www.instagram.com/maratonpoddenFacebook: https://www.facebook.com/maratonpoddenFölj Petra:Instagram: https://www.instagram.com/maratonpetra Vill du lyssna reklamfritt? Då är du välkommen till Maratonpodden+. Det kostar 23 kronor i månaden plus moms (29 SEK ink moms) och du kan självklart avsluta din prenumeration när du vill. Läs mer här: https://plus.acast.com/s/maratonpodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Har du blivit utsatt för utanförskap? Känslan av att vara utanför, kränkt och utfryst kan påverka oss för resten av livet. Veckans avsnitt ger dig nya perspektiv, ger dig styrka och konkreta steg för att hantera din situation bättre. Lyssna, anteckna och gör jobbet!Det här avsnittet är en utvald favorit från en tidigare säsong.Mer från Johannes:

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Min son föddes och dog en tidig morgon i maj 2006. Han blev 22 veckor gammal. Han hette Dante. Han var lik mig, hade min näsa. Han levde när han föddes men han dog kort efter födseln. Dante hade kämpat i tio dagar men han överlevde inte. Han dog. Men han levde ett kort tag. Han levde faktiskt ända sedan jag fick veta att han existerade. Det är så jag ser på det. Det finns inget brott på livslinjen. Han blev till när han blev till.Han föddes och dog på ett sjukhus i Finland. Vi transporterade honom i en kylväska hem till Sverige. Vi ville begrava honom. För oss var Dante vår son. Jag minns när jag bar ner honom i den lilla kistan i hyreshuset vi bodde i då. Hissen var trasig och jag minns att jag tänkte: "Bara jag inte tappar honom, bara jag inte tappar honom".Det regnade ute. Ett varmt, strilande regn. Begravningsbyrån hade rullat fram en bil och gjort i ordning så fint, med kuddar, en nalle och svart sammet. Jag minns hur rörd jag blev över att de tog min son på allvar. Jag minns att jag kramade kvinnan från byrån. Jag minns att hon talade om Dante som en människa.Vi begravde honom i ett litet kapell. Hans aska ströddes i en minneslund. Jag rörde mig som en skugga genom världen sommaren 2006. Jag trodde aldrig att jag skulle läka efter det. Men jag läkte. Gud är god och skoningslös. Han låter oss inte komma undan.Ett halvår senare föddes vår dotter i vecka 17. Hon var redan död när hon kom ut. Hon krystades ut i en plåtburk som det stod "Tillhör Landstinget" på. Det var i oktober 2006 och det finns nog ingenting som tjuter värre i ens hjärta än en mardröm som upprepar sig. Jag har bara vaga minnen av den där kvällen. Jag minns en sjukhussal, en ledstång. Jag minns att vi låg bara några rum ifrån där andra kvinnor födde levande barn. Jag minns att sköterskor sprang fram och tillbaka i träskor.Jag minns den lilla balkongen som jag gick ut och grät på. Det stod några enklare möbler där. Jag slog sönder dem. Jag ville inte hålla henne. Dante hade varit liten men fullt begriplig. Hans syster var väldigt liten. Men hon fanns. Jag grät på ett sätt som jag aldrig gråtit, varken förr eller senare. Så jag gick in och tog mitt ansvar. Jag höll henne i min hand. Jag är oändligt tacksam över att jag gjorde det.Vi begravde henne också. Hon blev inte så många veckor gammal men drömmarna och hoppet hon väckt lever fortfarande inuti mig. Hon blev en liten människa för mig.Allt detta har präglat mig på fler sätt än jag kan förstå. Jag kan med visst fog påstå att jag är en annan människa efter allt detta.Och med de orden välkomnar jag Malkolm Nilsson Säfqvist till "Birro möter".Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tillhör du den skara som finner kryp och insekter obehagliga? Då är du inte ensam. Lyckligtvis har vi på FromBeyond tagit vårt ansvar och djupdykt i dessa krälande fasor när de fångas på film. Vi riktar mikroskopet mot såväl spindlar som skalbaggar och har med oss Ystads egna Roger Möller på det krypande tåget. The post #213 – Creepy Creeping Creeps appeared first on FromBeyond.se.

Är det vanvördigt att bläddra i en klassiker och bara läsa några rader? Henrik Nilsson reflekterar över det fragmentariska läsandets särart och skönhet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-06-18.Under en mellanlandning på Bryssels flygplats fångade några människor vid kafébordet intill min uppmärksamhet. De såg ut att vara i tjugoårsåldern och var alla försjunkna i varsin bok. Emellanåt sneglade jag nyfiket åt deras håll för att urskilja titlarna. Snart upptäckte jag att de läste samma sak – den franske författaren Guy de Maupassants roman Bel-Ami.Hur kunde det komma sig att alla fyra i sällskapet bredvid mig hade valt samma bok? Tillhörde de en läsecirkel? Var de kanske medlemmar i ett Maupassant-sällskap på väg till ett årsmöte någonstans? Eller rörde det sig bara om några vänner som bestämt sig för att läsa samma roman? Oavsett förklaringen fanns det något sympatiskt över åsynen av fyra unga människor försjunkna i en fiktiv värld som skapats för länge sedan – medan resten av världen skyndade förbi. Jag fick känslan av att ha stött på de sista överlevandena i en nästan utplånad armé av långsamma läsare.Om Maupassant-läsarna i Bryssel var företrädare för en obruten och långsam läsakt som ofta framställts som idealisk, är väl bläddringen dess raka motsats? Men detta att bläddra, är det alltid synonymt med ett ytligare och mer respektlöst sätt att närma sig böcker? Kan man inte istället se bläddringen som läsningens preludium? Under min uppväxt gick jag ofta till föräldrarnas bokhyllor, drog ut någon volym på måfå, slog upp den, lät sidorna falla mjukt mellan fingrarna och läste några rader. Sedan ställde jag tillbaka boken, drog fram en ny. Tills jag hittade något som passade just den dagen – och gav mig sedan hän åt läsningen från början till slut.Jag tycker fortfarande om att bläddra. Av någon anledning gör jag det oftast på kvällarna, och helst i böcker som jag redan har läst och som kommit att betyda något för mig. Det händer att jag då får frågan: Letar du efter något? Jag vet aldrig vad jag ska svara. För vad letar man egentligen efter när man bläddrar?För att närma mig ett svar måste jag tala om vissa platser som står mig nära, som den skånska byn Södra Rörum eller mer avlägsna orter som Lissabon och Mexico City. Ibland längtar jag tillbaka till dessa platser. Vilket inte betyder att jag genast vill resa dit för att vistas där någon längre tid. Det händer att jag bara vill befinna mig där en kort stund, på sin höjd någon minut – så länge det krävs för att ta några djupa andetag och blicka ut över en viss äng eller en viss gata. På samma sätt är det med somliga böcker och författarskap. Ibland vill jag bara snudda vid dem, känna en fläkt av dem. För en bok, ett författarskap är inte bara en samling ord och texter, utan också något mer diffust; en sammantagen känsla. Varje litterärt verk av rang utgör ett särskilt sorts luftrum, med sina egna atmosfäriska förhållanden. Vissa av dem har också sin alldeles egna lukt som slår upp som en dunst från sidorna. Så är det till exempel med Gabriel García Márquez, vars böcker för mig luktar av övermogna mango- och guayabafrukter. Ur vissa av Harry Martinsons böcker kan jag istället känna doften av en blomstrande sommaräng stiga från sidorna.Vissa litterära genrer lämpar sig bättre för bläddring än andra. Om jag en kväll vill återvända till Wislawa Szymborskas eller Edith Södergrans poesi, då är det sällan en hel diktsamling jag vill läsa. Utan bara en enstaka dikt, ibland bara några förstrukna rader – som jag bläddrar mig fram till. Litterära dagböcker passar desto bättre för det obestämda och slumpvisa bläddrandet. Man slår upp ett visst datum på måfå, känner vindpusten av en främmande människas liv. Som när Sylvia Plath den 14 augusti 1956 berättar om hur hon har vaknat med en omtöcknad känsla, som om hon ”kröp fram ur ett spindelnät”. Eller när den norske poeten och äppelodlaren Olav H Hauge en majdag 1960 skriver att körsbärsträden blommar och att humlorna surrar i hundratal i deras kronor.Den senaste tiden har jag ofta bläddrat i den rumänsk-franske filosofen Ciorans dagböcker som han skrev i Paris mellan 1957 och 1972. Jag läser några slumpvist utvalda anteckningar – kompakt mörka och illusionslösa – som när han på ett ställe konstaterar att det inte skulle ha någon betydelse om världen gick under. Det viktiga är att den har existerat och fortfarande existerar, om så bara för ett ögonblick. Att läsa Ciorans anteckningar är som att bita i en malörtsstjälk och känna den bittra smaken i munnen under någon minut, innan man spottar ut den igen.Finns det något mer vanvördigt än att bläddra i de stora klassikerna? Borde man inte läsa till exempel Homeros djupt försjunken och koncentrerad? Ändå tycker jag om att bläddra i hans epos, och handlöst kasta mig in i Iliadens strider. När jag den här gången slår upp boken råkar jag hamna mitt i den tjugoandra sången. Hektor har lönlöst kastat sin enda lans och vet att han kommer att dö; ändå drar han sitt svärd och stormar till attack. Jag hör metallen klinga genom århundradena. Och ur Iliadens sidor stiger en järnaktig lukt av blod upp från slagfältet i Troja, innan jag ställer tillbaka boken i hyllan igen.Jag fortsätter alltså att bläddra, förvissad om att utförligheten har sin tid, och den snabba blicken sin. Jag tror också att bläddringen ibland kan vara en akut form av läsning i svåra situationer – som under krig och förföljelse – när vi inte kan vara säkra på hur länge det är möjligt att fortsätta läsa boken vi har i händerna. Att bläddra kan vara barnets sätt att närma sig en bok eller den vuxne läsarens första försök att bilda sig en uppfattning om innehållet i en roman eller novellsamling. Men det kan också vara den sista läsningen. Mot slutet av dagen när inte mycket mer kraft står oss till buds. Under en allvarlig sjukdom eller en stor trötthet. Eller mot slutet av livet, när de darrande händerna tar farväl av de böcker som betydde någonting.Öppna en bok. Låt sidorna fladdra mellan fingrarna. När du får syn på något, tryck då till lätt med tummen. Sidorna stannar upp under din blick. Läs några rader eller ett stycke, lätta sedan på tummen och se hur sidorna börjar flimra igen. Nu gör du det: Du bläddrar. Lägg märke till att verbet har ett onomatopoetiskt drag, och hur den kvicka sekvensen av konsonanter i ordet bläddra återspeglar sidornas rörelser.Lyssna nu till det spröda ljudet från boken du bläddrar i. Kanske tänker du inte så ofta på det. Men olika böcker låter olika när man bläddrar. Det beror på en mängd olika faktorer – som kvaliteten och tjockleken på sidorna, och hur gammal boken är. Skillnaden påminner om vingslag från olika fågelarter; vissa är lätta, går knappt att urskilja – andra är tyngre och susande. Fäst nu uppmärksamheten vid något annat: Den nästan omärkliga fläkten, den minimala svalkan när du bläddrar. Vad kan det vara för något? Det är sidornas hemliga vindpust mot ditt ansikte. Den exakta mängden syre du behöver för att slå upp den första sidan – och ansluta dig till de långsamma läsarnas armé på flygplatsen i Bryssel.Henrik Nilsson, författare och essäist

Dressyrryttaren Annika Taesler är vid 24 års ålder med om en olycka som förändrar hennes liv. Inte minst hur människor, efter olyckan, bemöter henne i samhället. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stallet och hästarna har sedan barndomen varit en stor del av Annika Teaslers liv och identitet. Men en ridolycka förändrar allt och Annika blir förlamad. Hon som alltid varit självständig och mån om att klara sig själv, behöver nu assistans i vardagen. Assistansen är ett intrång i privatlivet men en förutsättning för att få livet att fungera. Livet kommer aldrig mer bli sig likt och inte heller andra människors sätt att se på henne, när fördomar skymmer folks sikt och dörrar plötsligt stängs.

Marcus Olson är pastor i Equmenia-kyrkan och har i många år jobbat socialt utanför kyrkan och går under namnet Gatupastorn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. TextMatteusevangeliet 9:9-13MusikA Celtic Blessing med Celtic Expressions MusiciansHan går aldrig förbi dig med Erik Tilling och Jeff JohnsonProducentKarin Grönbergliv@sverigesradio.se

Välkomna till #176 - Kossorna från k*ken Vi snackar om vem som är rövhål och vilka yrkeskategorier de tillhör. Tillhörande är en historia om hur vi blivit utsatta för sagda rövhål. Stötta oss för skoj skull: Patreon @ https://www.patreon.com/menvadvetjag Snacka med oss och andra oliksinnade: Facebook eftersnack @ https://www.facebook.com/groups/menvadvetjag  Följ oss: Facebook @ https://www.facebook.com/menvadvetjag/  Instagram @ https://www.instagram.com/menvadvetjagpodcast  

UPPLÄSNING: Harald Leander DIKTSAMLING: Eskatos, tystnaden tillhör inte oss (Bonniers 2023)MUSIK: LaurelEXEKUTÖR: Harold Budd

Sluta sjunga sommarplågan - låt Speljuntan istället ta med dig in i höstens mörker där en guldklocka för lång och trogen tjänst delas ut till en av spelvärldens absolut viktigaste röster. De senaste svängarna i ActiBlizz (som alltså inte är en salva?) stora affär benas ut samtidigt som Angelicas hjärta skuttar taktfast till nyheten om en spirituell uppföljare. Elisabeth redogör för senaste happeningen i sin 2023 Backlogg-RPG-utmaning samtidigt som Angelica dragit på sig simfötterna och dykt ner under ytan i Dave the Diver. Allt medan Susanne förklarar varför hon blivit både glad och generad av Final Fantasy XVI. Innan avsnittet fade:ar ut hinner vi med en lite lätt försenad releaeradar för augusti Tillhör du de lyckliga som är patreons kan du glädjas över lite extraljud som ligger och skvalpar lite hemtrevligt på www.speljuntan.se Spel som nämns i avsnittet: Uncharted, Patapon, LocoRoco, Ratatan, Call of Duty, Final Fantasy XVI, Baldur's Gate I, II och III, Dave the Diver Releaseradar augusti: Stray Gods: The Roleplaying Musical, Atlas Fallen, Immortals of Aveum, Armored Core 6: Fires of Rubicon, Under the Waves, Sea of Stars, Somerville Tidskoder:(01:18) Veckans personliga fråga (08:00) RIP FF (17:37) Patapon får andlig uppföljare (22:43) Microsofts prishöjningar (27:30) Blizzardaffären (34:12) Reklam (35:17) Final Fantasy XVI (48:00) Baldurs Gate  (52:00) Dave the Diver (54:14) Releaseradar

Spanarna bjuder på pärlor ur arkivet. I det här avsnittet från 2003 hör vi Jane Magnusson, Göran Everdahl och Johan Hakelius spana om vilket som är framtidens utan tvekan hetaste drömjobb. Dessutom presenteras fler oroväckande tecken på att vi är på väg att bli analfabeter allihopa. Programledare är Ingvar Storm. Spanarna – lyssna på en sommarpodd ur arkivetJust nu har programmet Spanarna sommaruppehåll i FM-tablån. Men för att det inte ska kännas för tomt i appen på fredagar på "ordinarie spanartid" så passar vi på att bjuda på ett par utvalda guldkorn ur Spanarnas arkiv. Varje vecka på fredagar klockan tre så publicerar vi ett nytt avsnitt från arkivet som hittills inte funnits tillgängligt att lyssna på.Vi önskar god lyssning och mycket nöje!Spanarna från 2003-05-30 med Jane Magnusson, Göran Everdahl och Johan HakeliusI det här avsnittet som vi släpper i år som är från slutet på maj 2003 hör vi Jane Magnusson, Göran Everdahl och Johan Hakelius. Programledare är Ingvar Storm.Podden publiceras i vår app Sveriges Radio Play fredag 15:00 i vecka 32 - 2023.Johan Hakelius: Framtiden tillhör förlorarna!Tidigare har allt handlat om att vinna eller försvinna. Det är vinnaren som har glorifierats i alla möjliga sammanhang, precis som vi hör Abba sjunga “The winner takes it all”. Den här vinnartrenden har givetvis tidigare varit tydlig även i litteraturen där de storsäljande författarna ständigt hyllats och så inte minst har vi sett hur allt har handlat om att komma först i sportens värld. MEN! Nu är den trenden bruten menar Johan Hakelius. Framtiden tillhör förlorarna. De sista skola vara de första. De glömda skola bli de kända och slutligen så kommer de utslagna att resa sig igen i sin fulla prakt.Jane Magnusson: Alla älskar en förläggare!Bokbranschen går som tåget och inget yrke är så hett som förläggarjobbet. På Dramaten sätts det upp pjäser om förläggare, på vita duken görs det spelfilmer om förläggare och i storstadens kulturliv vimlar det av mingel där förläggarna står högst upp på inbjudningslistorna. Jane Magnusson är därför tvärsäker på att det är förläggarjobbet som är framtidens drömjobb.Göran Everdahl: De fåkunniga blir fler!Göran ser förödande tecken på att de fåkunniga blir allt fler och att analfabetismen riskerar att breda ut sig. Tre grupper är redan på frammarsch och i riskzonen:De biologiska analfabeterna. Förr kunde vi gå ut i en dunge och tyda naturens språk men nu har vi inte längre några grundredskap för detta.De klassiska analfabeterna. Det fuskas vilt med betygsättningen i skolan för elever redan i grundskolan vilket gör att alla yngre riskerar att bli allt sämre på att stava i framtiden.De äldre dataanalfabeterna. Våra äldre har allt svårare att hänga med när digitaliseringen sprider sig och det ställs krav på att kunna kommunicera via mejl, skicka sms och till och med hantera virusprogram på datorn.Dessutom blir fler och fler samtidigt fackidioter där vi kan vårt eget ämne men inget annat. Analysen är att vi lever i antirenässansen. Göran Everdahl menar att det behövs krafttag för att motverka att de fåkunniga blir fler om inte analfabetismen ska breda ut sig på ännu fler fronter.Spanarnas sommarpoddar - pärlor ur arkivetI vår app och på vår hemsida på sverigesradio.se kan du lyssna på fler spaningar från vårt arkiv. Sök på "Spanarna".Ingvar Storm har ju som vi berättat tidigare valt att lämna över taktpinnen som programledare från och med i höst när Spanarna i P1 är tillbaka med nya direktsända program.Redaktör för Spanarnas sommarpoddar: Ronnie Ritterland

Katarina Wikars försöker se skönheten i slitna ytskikt och undrar vart alla de utrivna originalköken tog vägen. Och vilka hemskheter kan egentligen hända en om man blir klar med renoveringen? ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad den 24 oktober 2018.Utrivna gamla kök låg i drivor utanför fastigheterna i Stockholms innerstad. Det måste ha varit tidigt 2000-tal. Eller? Det var hur som utförsäljningen av allmännyttan, massomvandlingarna till bostadsrätter.Inte nog med att köket skulle bytas ut, det skulle flyttas också. Alla rummen i bostadsrätten skulle byta plats med varandra. Det har alltid fascinerat mig som ihärdig läsare av heminredningsmagasin, där man utan att skämmas kan titta in i andra människors sovrum och garderober, det där med att flytta runt rumsliga funktioner, dra om alla ledningar, knacka ner de gamla väggarna. Att husen liksom imploderade.Varför kan inte rummen bara vara där de var från början? Någon måste ju ha tänkt på hela huset bästa då det ritades och inte bara ditt lilla investeringsobjekt på tredje våningen till vänster. Och sen visade sig också mycket riktigt att en och annan bärande vägg hade tagits bort, att en och annan för tung Aga-spis var på väg genom bjälklagren ner till grannen. Att husen liksom imploderade. En tung bok jag har på mitt förstärkta bord heter ”Byggnadsvård för lägenheter 1880 -1980” och är sammanställd av byggnadsantikvarierna Stellan Ridderstrand och Vicki Welander. Den handlar om att lära sig se skönheten i det gamla men försöker vara ödmjuk i sitt förhållningssätt, det är upp till var och en hur långt man vill gå i sina byggnadsvårdande ambitioner. Den går också pedagogiskt igenom lägenhetsbestånden under hundra år.Hur såg husens fasader ut på 1890-talet, var placerades köket? Hur högt var det i tak? Tre och en halv meter si så där i paradvåningarna kan man konstatera för att åttio år senare krypa ner mot 2,40 i miljonprogrammen. Det är för en amatör som jag olidligt spännande att efter läsningen gå runt och försöka härleda husen till rätt årtionde utifrån ornament eller inte, taksluttningar och vindsfönster etc. För in i några pampiga trapphus kommer man inte utan kod.Jag bläddrar genast fram till trettiotalet. På tal om utrivna kök. När mitt hus blev bostadsrättsförening var redan alla originalkök utrivna och ersatta med laminatluckor som efter några decennier blivit mycket trötta och nötta. Däremot är köken kvar där de alltid har legat - mot norr - med ett skafferi med ventil ut i världen. Alla lägenheter på trettiotalet skulle också nås av solstrålarna. Utställningarna hette sådant som ”Bo Bättre”. Mest byggdes det tvåor på trettiotalet med fiskbensparkett och linoleummattor och diskret småmönstrade tapeter och ljusa kulörer.I bokens andra del finns själva varsamma renoveringsdelen. Och nu heter det: ”Slitna ytskikt - bevarad charm”. Men det gäller förstås en sotig 1880-tals lägenhet med kakelugnarna kvar och inte ett sunkigt badrum med plastmatta i 1970-talsbeståndet.Du förstår väl att man måste vänta in huset?Min mamma sa alltid att man aldrig skulle bli klar med en renovering. För när man var klar - så dog man. Hon brukade hänvisa till en väninna som renoverat köket och sen dött i hjärntumör. Jag vet fortfarande inte var gränsen mellan klar och oklar går. Om det räcker med att det fattas några lister eller om det fortfarande är oklart så länge vissa rum är i behov av en uppfräschning.I vår generation har vi noterat andra samband mellan familjekatastroferna och renoveringarna. Otaliga är de par som köpt hus på landet, och börjat med en totalrenovering av stora mått, till och med köpt gamla frikyrkor med altare och allt. De lägger tak, knackar puts, river ut golv, bygger till och med nya våningar, sätter in bergvärme och tar dit ett heminredningsmagasin och sen så när det är klart och de bara skulle kunna sätta sig i varsin soffa och titta in i den påkostat uppmurade kakelugnen, så skiljer de sig. Som om det bara var renoveringen som höll dem samman. Nu är det bara vi kvar. Och vad har vi gemensamt. Vad har vi att prata om? Jo, tapeteter, och hantverkare, och originalkrokar, själva renoveringen.I heminredningsmagasinen kan man läsa om människor som gjort det till sitt livsinnehåll, de renoverar och faktiskt vågar bli klara, och sen säljer de och flyttar till nästa ställe och börjar om från början igen med ytskikten. Hade det varit förr i världen hade de rivit ut allt men nu vet vi alla bättre. Att rummen måste få tid på sig att berätta, som det står i byggnadsvårdsboken.På nittiotalet satt vi om somrarna i ett gammalt reviterat soldattorp från sjuttonhundratalet där det var mörkt som i graven. Och där spisen rykte in. Och där det var hästmyrorna bakom väggarna, i timret. Kanske. Kan vi inte bara riva ut hela skiten och sätta upp gipsplattor så det blir lite rakare och måla vitt, sa jag, för det hade jag sett på teve att de gjorde. Min exman som då inte var min exman stirrade med fasa på mig, insåg min okänslighet, och sa: Du förstår väl att man måste vänta in huset. Hur lång tid tar det då? Det kan ta några år, sa han. Jag frammanade den krokiga soldatänkan som åldrats där medan spisen rykte in och gröten möglade. Skulle man bara ge sig till tåls?Varför har vi en grön bidé i badrummet?Det som annars är bra med gamla hus är just detta - att det under ett ytskikt gömmer sig ett annat. Att man kan göra ett försiktigt snitt under det Stockholmsvita och få fram lager av lager av tapeter från förr. Att det under ett plastgolv och den spikade masoniten finns ett redan såpat skurgolv - om man har tur. Men ett utslängt originalkök är för alltid utslängt. Och då får man anlita några hantverkare som platsbygger ett gammalt för dyra pengar, om man inte bara lugnar ner sig lite och försöker bo in sig i det befintliga halvslitna. Vem vet, det kanske går att måla på laminat.När vi var unga och det ändå fanns någonstans att bo för unga flyttade vi runt i andra hand och så småningom mellan olika hyresrätter. Vi lärde att det inte fanns så mycket att göra med själva bostaden och kunde koncentrera oss på annat som det inre livet. Lägenheten såg ut som den såg ut. Oj, nu hamnade vi i ett laxrosa masonitkök. Varför har vi en grön bidé i badrummet? Det var inte mycket att göra åt. Om man hackade för mycket i en hyresrätt blev man ersättningsskyldig när man skulle flytta. Vi försökte måla schablonmässiga gråa romber på en vägg i Hökarängen men det gillade inte bostadsbolaget.Jag noterar att det ligger färre utrivna kök på trottoarerna numera. Jag vet inte vad det betyder. Kan det vara så att människor har insett att det är livsfarligt att renovera? Själv har jag precis lärt att mina fönsterhaspar är original från trettiotalet och heter spanjoletter. De är inget vidare på att hålla tätt men det ska vara lite dragit i gamla hus. Som mamma brukade säga. Annars vet man inte vilka åkommor man kan dra på sig.Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion

Hur mycket gentrifiering tål en stad? Elin Grelsson reflekterar över Jane Jacobs som ägnade nästan hela sitt liv åt att diskutera samhällsutveckling och demokrati utifrån ett stadsperspektiv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 19 augusti 2019.För vem eller vilka existerar staden? Frågan har diskuterats intensivt de senaste decennierna, både i Sverige och utomlands. Gentrifieringsprocesser, där ett områdes sociala status höjs genom inflyttning av invånare med högre inkomster och påkostade ny- och ombyggnationer, har blivit ett allt större fenomen i många västerländska städer under 2000-talet. I städer som vuxit som turistmagneter, såsom Barcelona och Venedig, protesterar invånarna mot turismen och inte minst den lukrativa turistlägenhetsuthyrning som tränger undan heltidsbosatta. Andra städer kämpar med att ”sätta sitt namn på kartan” för att intressera både investerare och turister. Lägg därtill skönhetsråd, rivningar, bostadsbyggarprotester, ombildningar och alla verkar ha en åsikt om staden idag.Mot den bakgrunden är det inte konstigt att författaren Jane Jacobs fått en renässans. Jacobs, som slog igenom med boken Den amerikanska storstadens liv och förfall 1961, och som ägnade sitt liv åt att diskutera samhällsutveckling och demokrati utifrån staden, både som författare och som aktivist. Hennes resonemang har också inspirerat många av de största samtida stadsteoretikerna, däribland Richard Florida som myntade begreppet ”den kreativa klassen” – en teori som föreslår att storstadsområden med hög koncentration av högteknologi och konstnärligt verksamma personer står i samband med en hög nivå av ekonomisk utveckling. Men vad tänkte egentligen Jacobs och hur står sig hennes teser idag?För Jacobs är den vardagliga erfarenheten av att leva i en stad, upplevelsen av att röra sig fritt, utföra sina sysslor och handla sina varor, en värdefull källa till verklig kunskap. I Samhällsbyggandet som mysterium, en antologi helt tillägnad Jacobs tankemässiga arv, kallar sociologen Catharina Thörn henne för en ”i första hand observatör”. Och det är en observatör som inte bara ser människor röra sig genom staden, utan också någon som lägger märke till att staden de bor i inte är byggd för dem. Hon ser också vem som är skyldig till att det blivit så – de amerikanska stadsplanerarna som utgått från abstrakta kartor, i stället för människors konkreta erfarenheter. De blir hennes huvudmotståndare. Jacobs studerade aldrig Sverige men det ligger inte långt borta att tänka sig att hon haft en hel del att säga om den urbana omvandling som pågick här under samma tid, med storskaliga rivningar, Norrmalmsregleringen och ABC-städer. Hennes vision var en stad av mångfald. Mångfald i människor, bebyggelser, samhällsservice, företag och kultur som gav en dynamisk och levande stad. I Den amerikanska storstadens liv och förfall lägger Jacobs fram fyra förutsättningar för att en sådan mångfald ska vara möjlig;För det första krävs blandade primära funktioner. Med det menar hon att en stad eller stadsdel både måste innehålla detaljhandel, parker, kultur, samhällsservice och bostäder. Det ger ett dynamiskt flöde av människor som rör sig i kvarteren alla tider på dygnet. För det andra argumenterar hon för de små kvarteren, snarare än de långa gatorna. Även detta ökar spridningen av människor, möten och rörelser. Bevarandet av gamla hus är hennes tredje punkt. Det behöver inte nödvändigtvis vara K-märkta, historiska byggnader utan vanliga gamla hus med vettiga hyror som både mindre företag och mindre ekonomiskt bemedlade boende har råd med. Slutligen argumenterar Jacobs för nödvändigheten av koncentration av människor i området för att skapa en levande stadsdel. ”En tät bostadsbebyggelse är så viktig för en stads utveckling och så förbisedd som källa till vitalitet”, konstaterar hon och påpekar att det är de människor som bor i ett område som framförallt kommer använda parkerna, samhällsservicen, restaurangerna och liknande.Jacobs kämpade både i skrift och som aktivist mot den likriktade stadsplanering som innebar rivningar, utflyttningar och enformighet i de amerikanska storstäderna. Men den stad eller stadsdel av mångfald som hon drömde om är samma sorts mångfald som såväl internationella investerare som turister numera söker i de västerländska storstäderna, på jakt efter kreativitet och autenticitet och inte sällan, ironiskt nog, tar död på. Jacobs förutsåg detta i något som hon kallar för ”mångfaldens självdestruktivitet” och skriver ”På grund av framgångarna, som beror på en blomstrande och magnetisk mångfald, blir det hård konkurrens om utrymmet på denna plats. De som vinner striden om utrymmet kommer bara representera ett smalt segment av de många verksamheter som tillsammans skapade framgången. Den typ av verksamhet som gör de största vinsterna kommer att växa och kopieras, tills den tränger undan och kväver de mindre lönsamma verksamheterna. Om stora mängder människor väljer att bo eller arbeta i området kommer vinnarna i den tävlingen på samma sätt att utgöra ett smalt segment av befolkningen. När så många vill komma in blir ekonomin ett sorteringsinstrument.”Den Berlinbaserade arkitekturteoretikern Niklas Maak menar att städer de senaste decennierna gått från att vara ”platser att leva på, till promenadvänliga investeringsportföljer” och blivit ”en lyxens lekplats för en välbärgad elit och turister”. Ändå är det Jane Jacobs vision om staden som såväl boende som turister eftersöker och det är mångfaldsstaden som genererar intresse hos investerare, inte nybyggda, själlösa komplex. Hon hade förmodligen inte ens kunnat ana hur självdestruktiv mångfalden skulle visa sig vara, med bostadsrättsinnehavare som klagar på ljud från krogar i Stockholm och kedjor som breder ut sig i innerstäderna när hyrorna höjs.Jane Jacobs har dock förslag på två motåtgärder; fasthet i offentliga lokaler och stadsplanering för mångfald. För att motverka destruktiviteten krävs att staden går in och säkrar offentliga platser genom sitt ägande och genom att anpassa hyror och markkostnader så att alla aktörer och boende får plats. En aktiv stadsplanering krävs för att stävja destruktiviteten. Det är också de motåtgärderna som fattas idag. Idag har planeringen har lämnat walk over till det globala kapitalet och enskilda bostadsrättsägares behov av värdehöjningar och staden säljer ut såväl bostadshus som hela centrum. Arkitekten Dan Hallemar påpekar i en artikel i Expressen kultur att staden idag byggs ”inifrån och ut”. I stället för att se staden som en helhet utgår blicken ifrån bostadsrätten, kontoret eller hotellrummet. Det är en blick långt ifrån den myllrande mångfald som var Jane Jacobs vision när hon studerade människors rörelser och liv på New Yorks gator under 1960-talet. Om stadsplanerarna då var hennes huvudfiende skulle hon sannolikt se på dagens storstäder och ropa efter deras återkomst.Elin Grelsson, författare och skribentLitteratur:Dan Hallemar: Ta bort det döda från vår huvudstad. Expressen Kultur 1 juni 2019.Jane Jacobs: Den amerikanska storstadens liv och förfall. Översättning: Charlote Hjukström. (Bokförlaget Daidalos 2015)Niklas Maak: Hur kommer livet vara i lyxifierade stadskärnor? Översättning: Julia Svensson. Tidskriften Arkitektur 2/2019.Jesper Meijling och Tigran Has (red.): Samhällsbyggandet som mysterium. Jane Jacobs idéer om människor, städer och ekonomier. (Nordic Academic Press 2018)

Petter Lindblad Ehnborg berättar om det 425 meter höga bostadshuset på Park Avenue där lägenheterna bara ägs av de superrika. Men om de klagar på bristerna riskerar värdet på huset att sjunka. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes första gången 2021-03-09.Någonting är ruttet i 432 Park Avenue. Skyskrapan ett stenkast från New Yorks Central Park var under en tid världens högsta bostadshus. Tillsammans med sina superhöga syskontorn bildar byggnaden den så kallade Billionaire's Row. Bostadstornen har i mångas ögon blivit symboler för det sena 2010-talets högkonjunktur, såväl som den stadigt ökande klyftan mellan den enda procenten och de 99.I början av 2021 trädde några av byggnadens hemlighetsfulla invånare fram med namn i en artikel i The New York Times. Det var inte självklart med tanke på att nästan samtliga köpares identiteter gömts undan i skalbolag. Utöver saldot var det en brokig men celeber skara: superstjärnor, affärsmän, arvtagare till tequilaimperium – vissa bördiga från mer eller mindre auktoritära stater. Så hade såväl Manhattans som Mayfairs privatbostäder under de föregående decennierna genomgått en förvandling från hem till investeringsobjekt, politiskt säkra och realiserbara i vita pengar. Det hände då och då att nyblivna ägare inte ens hämtade ut nycklarna.Kanske säkrast så? På 432 Park Avenue stod de nyblivna lägenhetsägarna inför ett dilemma: hur påtala byggnadens brister utan att riskera investeringens värde? Den pinnsmala skrapan utgjorde ett gränsland för ingenjörskonstens möjligheter, och därmed ett delvis outforskat område. Listan över missöden i fastigheten var lång: miljoner dollar för att åtgärda översvämningar och mekaniska fel, hissar med vajrar som slog i takt med fastighetens svajande i vinden, sopor som dånade som bombnedslag i nedkasten. Till råga på allt var frukosten inte längre fri i husets privata Michelin-restaurang, till vilken de boende årligen behövde betala 15 000 dollar. Det finns som bekant inga gratisluncher. När en boende kommenterade grannarnas skilda syn på balansgången mellan egendomsfrämjande diskretion och rättmätig harm var det hårda ord: ”Alla hatar varandra här.”Kommentaren får mig att tänka på J G Ballards roman High-Rise, som tillsammans med de föregående verken Crash och Concrete Island bildar den så kallade ”Urban Disaster”-trilogin. Romanerna skär skalpellskarpt genom sjuttiotalsmodernitetens kollektiva omedvetna, uppfyllt av massbilism och betongbrutalism, vantrivsel i kulturen och tidstypiskt brunmurriga konsumentbegär. High-Rise följer läkaren Robert Laing som nyss flyttat in i mitten av en nybyggd bostadsskrapa. Denna fulländade tolkning av dåtidens arkitektoniska idéer om ”gator i himlen” ger först sken av att bjuda en utopisk tillvaro med alla tänkbara serviceinrättningar såsom spritbutik, snabbköp och skola tillgängliga i fastigheten. Men civilisationen är en tunn fernissa, och något i de välordnade räta linjerna föder en motrörelse av förvildning. Medan elfelen hopar sig och samhällskontraktet vittrar grupperar sig invånarna på de lägre och de högre våningsplanen i socialdarwinistiskt sinnade stammar. Så möts de, i kamp på liv och död om rätten till den gemensamma simbassängen.Vi ska förstås inte dra jämförelsen mellan Ballards skrapa och byggnaderna på Billionaire's Row alltför långt. Den väletablerade medelklassen i High-Rise framstår närmast som ett trasproletariat i jämförelse med invånarna på 432 Park Avenue. Det finns all anledning att tänka sig att Ballards svarta spegel skulle visa en än mer feberdrömsk bild om han levt att se tjugotalets ultraförmögna eliter. Finansmarknadernas avreglering och astronomiska expansion har möjliggjort en tidigare oanad ansamling av kapital hos försvinnande få. Ändå tycks High-Rise profetisk i sin beskrivning av det avskilda höghusets lockelse, förankrad i ett löfte om att lossa förtöjningen från marken och försvinna bland molnen. När Laing lämnar sitt gamla hus i Chelsea upplever han sig transporteras 50 år framåt i tiden, och samtidigt närmast från en dimension till en annan. Hans minnen av det förflutna börjar genast blekna till förmån för en existens präglad av rymd, ljus och anonymitetens njutning – illusionen att leva ensam och oberoende i en tom byggnad. Frågan står förvisso öppen om försvinnandet rör en själv eller de andra.Det är inte första gången som skyskrapan rollsatts som symbol för just individens oberoende. Ballards högdragne arkitekt Anthony Royal är på många sätt en arvtagare till kollegan Howard Roark, huvudperson i Ayn Rands roman The Fountainhead från 1943. Rand som blev rörd till tårar av New Yorks skyline då hon i mitten av 1920-talet anlände som immigrant från Sovjetunionen. Hon betraktade skraporna som solitärer vilka förkroppsligade människans vilja och dådkraft i stål och betong. Monument över den fulländade individen som reser sig över massamhället. Samtidigt anade hon en sårbarhet. I slutskedet av The Fountainhead förutspår tidningsbaronen Wynand att skyskrapans epok är över till förmån för det allmännyttiga bostadsprojektets era. Denna betraktar han som ett preludium till grottans tidsålder och människans undergång. Himmel och underjord med andra ord.Ironiskt nog skulle just det allmännyttiga bostadsprojektet på sina håll bli närmast synonymt med höga hus. I Ballards engelska sjuttiotal var så kallade ”tower blocks” iögonenfallande symboler för den kommunala allmännyttan, där de statliga subventionerna ökade för varje våningsplan. Exemplet påminner om att höghuset som symbol betraktad är ett tomt skal, en kuliss utan fixerad innebörd, en projektionsyta för väsensskilda fantasier och farhågor. I de bruna tegeltornens utveckling från framtidsbostäder via uteblivet underhåll, förslumning, ras, eldsvådor och demolering till renovering och privatisering, är det lätt att se en metafor för det brittiska välfärdssamhällets uppgång och snara nedmontering.Man kan tänka sig att Wynand med sin rädsla för det allmännyttiga bostadsprojektet skulle ha uppskattat utvecklingen, han för vilken helvetet sannolikt är de andra, massan som tynger ner den uppburne individen. Nog utgör denna ett orosmoment också för dagens ultrarika. Ett av de främsta klagomålen från en boende i 432 Park Avenue rörde hur hon i samband med tillträde tvingades dela bygghiss med en byggarbetare. Betrakta och bli betraktad: brytandet av osynligheten bär på risken att granskas och genomlysas, utsättas för ilska eller avund, få sina panamanska konton röjda och beskattade. Den boende sammanfattade sin kritik av byggnaden: ”Allt här var kamouflage”, sa hon. ”Om jag visste då vad jag vet nu, skulle jag aldrig ha betalat.”Skyskrapan som ett tomt skal, som sagt. Man kan fråga sig vad 432 Park Avenue bäst kan symbolisera. Kanske är det bilden av ett samhälle vars ideologiska överbyggnad fortsatt står stabil men knakar betänkligt i fogarna. Uppe bland molnen vantrivs den förmögna i sin förgyllda bur, avskuren från marken av hissar som slutat att gå, utan annan sysselsättning än att lyssna på väggarna som om natten skälver som skrovet på ett segelfartyg.Petter Lindblad Ehnborg, psykolog

Patreonexklusivt avsnitt som endast de genetiskt överlägsna som stöttar podden på Patreon får höra i sin helhet. Tillhör du inte de genetiskt överlägsna kan du enkelt börja göra det genom att bli patron på https://www.patreon.com/mandag , då kan du även höra alla tidigare patreonexklsiva avsnitt av MÅNDAG och systerpodden MÅNAD. Denna veckans Sommarmåndag blir ett undantag i undantaget med fokus på inget mindre än - aktuella nyheter som hänt under veckan! Detta p.g.a. att det var flera saker som hände som var såpass omfattande och dramatiska. Jofi och Armann sitter i studio ”Luktar fortfarande färg trots att det var fyra månader sen väggarna målades” på Norra Grängesbergsgatan och diskuterar ubåten som imploderade som en ölburk och även nästan inbördeskriget i Ryssland. Det och midsommar.

Efter att ha ryckt in till sin värnplikt 1 februari 1982 skickas argentinska soldaten Alejandro Ramon Cano till Falklandsöarna i april. Tillhörande en haubitsservis deltar han i striderna vid Goose Green, Two Sisters och Mount Longdon.

Lauras pojkvän Amar blir ibland vild av svartsjuka. Våld i ungas nära relationer är minst lika vanligt som mellan vuxna. Jag får en jättestor ilska i mig, jag blir vild när jag blir svartsjuk. Kärlek kan göra ont faktiskt, säger 18-årige Amar.Amar och hans flickvän Laura har varit ihop sen de gick i mellanstadiet. Under åren har de bråkat mycket. Vid ett antal tillfällen har det blivit fysiskt, med puttar och fasthållningar. Då älskade jag honom med hjärtat men jag hatade honom i huvudet. Man borde aldrig ta till våld men det har hänt oss båda, säger Laura, 17.Utbrett våld i nära relationI slutet av I slutet av 2021 avslutades den största kvantitativa svenska forskningsstudien som gjorts, med fokus enbart på våld i ungas nära relationer. Studien resulterade i en avhandling, skriven av Sibel Korkmaz. Forskningsledare har varit Carolina Överlien, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet och verksam på Nasjonalt Kunskapssenter om Vold og Traumatisk Stress (NKTVS) i Oslo. Vi visste inte att våldet var så omfattande för unga för vi hade aldrig gjort studier på det. Det första vi måste göra är att inse att det här är en problematik som förekommer i ungas relationer och att det finns i minst lika stor omfattning som bland vuxna, säger hon.Vad är våld i nära relationer?Våld i nära relation kan se ut på olika sätt. Det kan bland annat vara psykiskt, fysiskt, sexuellt, digitalt eller ekonomiskt. I studien från Stockholms universitet framgår att varannan av de tillfrågade i åldrarna 15 till 19 hade upplevt psykiskt våld som kränkningar, manipulation, kontroll eller hot. Var tredje hade upplevt olika sorters sexuellt våld. En av sex hade upplevt fysiskt våld. Det är det psykologiska våldet som de unga berättar mest om. Det handlar inte om en enstaka taskig kommentar, utan det är ett systematiskt kränkande och nedvärderande språk, eller att begränsa en annans liv i så stor utsträckning att de inte kan leva på ett normalt sätt. Det fysiska våldet är det minst förekommande i våra studier.Mår du dåligt av din relation?Besök ungarelationer.se. Här finns även stöd för föräldrar.Våldsam ung kärlek är en serie i tre delar av Ulrika Nandra.Producent: Martin Jönsson martin.jonsson@sverigesradio.seSlutmix: Bengt PetterssonFotnot: Amar och Laura heter egentligen något annat.

Gurgin är tillbaka för ännu en djup konversation om livet och allt som pågår i världen.Vi pratar om, att tillhöra, hitta sin plats i livet. Folks fördomar om öppna relationer. Kriget i Ukraina, hur ser vi på det idag. Att skaffa barn. Abortlagen som nyligen ändrades i USA. och mycket annat tas upp i detta 90 minuter långa samtal. Stötta Öppet sinne på Patreon https://www.patreon.com/oppetsinneInstagram https://www.instagram.com/pauldelvalle/?hl=svYoutube https://www.youtube.com/channel/UCAQXDkNpHStIp_AWv--DoLA Get bonus content on Patreon See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Just nu visas en dokumentärserie på SVT Ätstört som handlar om när mat blir ett problem och hur hälsosam mat, mycket träning och drömmen om den perfekta kroppen kan bli ens värsta fiender. Hur är ditt förhållande till mat? Känner du att du äter vad du vill och hur mycket det vill och det är inga problem på något sätt? Hur är det att drabbas av en rubbning i sin syn på kroppen och maten? Har du haft en ätstörning i någon form och hur gjorde du för att ta dig ur? Många jagar den perfekta kroppen och vi matas av bilder på vältränade kroppar. Men hur är det när man fastnar i ett matmissbruk? Om man äter för mycket och blir t ex sockerboeroende hur gör man för att bryta den onda cirkeln? Hur gjorde du? Tillhör du en av dem som känner en stress inför att du gått upp i vikt eller tappat för mycket vikt? Hur tänker du runt det du serverar på en tallrik? Hur gör man om man känner att en i familjen börjar få problem med maten kanske är på väg att utveckla en ätstörning? Dela med dig av dina erfarenheter av detta med mat och om du eller någon nära har drabbats av problem gällande maten. Hur gjorde du för att ta dig ur? Pratar du med dina barn om vad som serveras på tallriken och hur får ni ett sunt förhållande till mat och träning så att det inte blir ett problem? Berätta! Programledare: Sanna LundellVi startar kl 21.40 och telefonslussen öppnar klockan 21.00 Ring oss på 020 22 10 30. Vill du hellre mejla så är adressen karlavagnen@sverigesradio.seOch så kan du dela med dig av dina erfarenheter på våra sociala medier. Producent: Monika BohmanAnsvarig utgivare: Sofia Söderholm    

"Ärr är inte bara oönskade märken, det är också tecken på levt liv." Så säger Åsa Kalmér, en av två konstnärer bakom fotoutställningen Ärr. Vilka ärr har du på din kropp och vilka är historierna bakom dem? Åsa Kalmér tvingades ta bort sitt ena bröst på grund av bröstcancer, och ärret efter operationen gav upphov till fotoutställningen som visas just nu på Fotografiska i Stockholm. Har du också ett ärr efter en operation? Eller efter en olycka? Denna fredag sätter Karlavagnen ljuset på de märken vi har på vår kropp.Om du har ett operationsärr, vad var det för ingrepp? En bröstcanceroperation? Eller ett kejsarsnitt, en hjärtoperation, en bortplockad blindtarm, eller något annat? Vad tänker du om ditt ärr? Försöker du dölja det, eller tycker du tvärtom att det känns bra att det syns? Har du rentav haft ärr som du låtit ta bort med kirurgi?Har du ett ärr efter en bilolycka? Ett ärr efter att ha vurpat på skridskor, eller efter att ha sprungit in i en dörrkarm? Är ditt ärr från när du var liten, något som påminner dig om hur du var som barn? Ett fint minne från vilda lekar, eller ett minne av något otäckt som hände?Tillhör du dem som använder ärr som utsmyckning av kroppen, så kallad scarification? Varför valde du detta istället för till exempel en tatuering?Hör av dig till kvällens programledare Johan Signert och berätta historien bakom ditt ärr!Programmet börjar 21.40, telefonslussen öppnar klockan 21.Ring 020-22 10 30, eller mejla karlavagnen@sverigesradio.se.Självklart kan du höra av dig i sociala medier också:Karlavagnen på Facebook. Karlavagnen på Instagram.Ansvarig utgivare: Jesper Ericson

Pratar medieprofilen Amie Bramme Sey med sin femåriga dotter om vikten av att referera till Museum of Modern Art som MoMA? Tillhörde hon den allra första skocken influencers som deporterades till Ellery Beach House den där ödesmättade smygöppningshelgen? Och har hon legat med en kille som tidigare samma kväll beatboxat för henne?

Katarina Barrling, Per Narsokin och Annika Sundberg siar om framtiden. Katarina har hittat helt nya överklassmarkörer där hästpolo och hemstädning snart konkurrerar ut klassisk bildning. Per bjuder på snabbkurs i Einsteins relativitetsteori och Annika funderar över om måttet är rågat för vår tolerans mot floskler i reklam och på sociala medier. Programledare för Spanarna är Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Utopi eller dystopi? Med blicken riktad mot framtiden tar sig spanarpanelen an uppgiften att tolka tidens tecken och sia om vad som komma skall. Veckans stigfinnare består av tv-producenten Annika Sundberg, statsvetaren och docenten Katarina Barrling samt psykologen Per Naroskin. Följ med på resan!Åh vilken hissnande spanarresa genom både tid och rum! (OBS! Spoilervarning!) Här gäller det att hålla öronen på skaft om man inte vill bli avkragad.Katarina Barrling har till exempel hittat helt nya överklassmarkörer där hästpolo och säg varför inte hemstädning kanske kan komma att konkurrera ut klassisk bildning inom snar närtid. Per Naroskin tar avstamp i filmen Morrhår och ärtor från 1986 med Lena Nyman och Gösta och bjuder både på snabbkurs i Einsteins relativitetsteori och utmanar vårt sätt att se på framtiden i centimeter istället för år.Åh slutligen så får en annons om hundbäddar Annika Sundberg att fundera över vår floskeltolerans vilket leder till att hon bland annat undrar om inte dagens affirmationskort behöver moderniseras om de nu är tänkta att göra någon slags nytta - varför inte med hjälp av en app?Spanarna har spanat – i panelen Katarina Barrling, Per Narsokin och Annika Sundberg:Katarina Barrling: Överklassmarkörer. Per Naroskin: Framtiden på medeldistans. Annika Sundberg: Snömos och floskeltolerans.Spanarna - samhällsspaning med humorEtt program och en podd för dig som gillar samhällsspaning med humor. Spanarpanelen består av tre vassa personligheter vars uppdrag är att försöka avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Ingen vecka är den andra lik och ingen vet vad spaningarna ska handla om utom spanarna själva. Inte ens programledaren Ingvar Storm vet i förväg vart det bär av.Men en sak är säker - avresa sker varje fredag strax efter klockan tre - häng med!Spanarnas officiella sida på FacebookKände du igen dig? Lärde du dig något nytt? Eller är du bara nyfiken på vad andra lyssnare har att för tankar och reflektioner om senaste programmet? På Spanarnas officiella sida på Facebook kan du diskutera med andra spanarlyssnare.Undrar du något annat? Varmt välkommen att skriva ett mejl till oss!spanarna@sverigesradio.seHär kan du lyssna på samtliga spaningar i vårt arkiv!

Ikväll i Karlavagnen med mig Farah Abadi så vill jag gärna prata om sparande så här i slutet av årets fattigaste månad. Jag undrar helt enkelt vad sparar du till? Tillhör du de där som sparar för att bli ekonomiskt oberoende eller nöjer du dig med att spara för att klara hela månaden? vilka knep har du?Det vill jag höra allt om denna lönetisdag i januari!  Dela med dig av dina bästa spartips på 020-22 10 30 , slussen öppnar 21:00. Eller mejla oss redan nu på Karlavagnen@sverigesradio.se Jag är med dig med start 22:30

Samhällsspaning med humor! Kulturjournalisten Göran Everdahl, prästen Camilla Lif samt kommunikationsstrategen Maja Aase bjuder på varsin skarpsynt framtidsvision. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Veckans panel i Spanarna: Göran Everdahl, Camilla Lif och Maja AaseCamilla Lif: Framtiden tillhör de levande. Göran Everdahl: Statsminister murmeldjur & Maja Aase: Klimatkris, Ha, ha!Om SpanarnaSpanarna är ett program och en podd för dig som gillar samhällsspaning med humor. Tre skarpsynta personligheter försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner.Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.spanarna@sverigesradio.se

Bashar al-Assad var inte tänkt att bli Syriens president, han sågs som alltför ovan och utan karisma. Men han har hållit sig kvar vid makten genom ett av de blodigaste kapitlen i Syriens historia. Berättelsen om hur den blyge ögonläkaren Bashar al-Assad kom att bli Syriens hårdföre härskare. Assadklanen har styrt Syrien i snart 50 år. När Bashar al-Assad efterträdde sin far fanns förhoppningar att sonen skulle genomföra reformer. Men Bashar al-Assad kom att styra landet med hårdhet. Under Syrienkriget har Assads styrkor slagit ner nästan all opposition, byar och städer har bombats och regeringsarmén anklagas för att ha använt kemiska vapen mot sitt eget folk. Bashar al-Assad själv beskriver sina motståndare som terrorister. Hör om maktkamp och intriger inom familjen, hur Ryssland räddade Assad och varför Bashar al-Assad kan vara på väg in i den internationella värmen igen. Om Bashar al-Assad: Född 1965 i Syriens huvudstad Damaskus. Har styrt Syrien sen år 2000 då han efterträdde sin far Hafez al-Assad. Gift med Asma al-Assad och har tre barn. Tillhör den alawitiska minoriteten i Syrien. En rad länder har ifört sanktioner mot Bashar al-Assad och hans innersta krets, de anklagas för krigförbrytelser och brott mot mänskligheten. Medverkande: Johan Mathias Sommarström och Cecilia Uddén, Sveriges Radios korrespondenter i Mellanöstern, Lorin Ibrahim Berzinci, kurdiska gruppen på Ekot Programledare: Johar Bendjelloul Producent: Katja Magnusson Tekniker: Jakob Lalér

Tillhör barnen samhället eller föräldrarna? Vilken värdegrund ska skolan utgå ifrån? Och hur hjälper vi fler elever att gå ut med fullständiga betyg? Det är några frågor som kommer upp i veckans Hotspot där vi pratar om läroplaner, aktivism och föräldraskap. Gäster i programmet är Per och Therése Ewert. Per är forskare och direktor vid tankesmedjan Claphaminstitutet. Therése är gymnasielärare och samtalsterapeut.

Ett ärligt och härligt Systersamtal med Cathrine om toppar och dalar, att våga vara sig själv och att resa sig stark igen, och igen. Om vikten av inkludering och att tillhöra ett sammanhang som både utvecklar och uppmuntrar oss. Cathrine läser upp texten om Cykelturen som kommer från boken "Godbitar". Vi vill med det här samtalet öppna upp och uppmuntra till mer sårbarhet och mod där vi delar livet med varandra och de gåvor vi har. Vill du haka på Sisters Collective, sätt upp dig på väntelistan: https://www.theperfectpeace.se/sc Vi ser så fram emot att möta dig!