Podcasts about spetsbergen

Måste vi verkligen åka på safari för att få en känsla för naturen? Ann-Helen Meyer von Bremen slår ett slag för det vilda i vår vardag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Till mitt fågelbord kommer det en strid ström av besökare. Stamgästerna utgörs av talgoxar, blåmesar, nötväckor, svartmesar, några större hackspettar och så skatan. Rätt som det är landar även några domherrar, ett par grönfinkar, ibland en koltrast eller nötskrika på det lilla miniatyrhuset. Rådjursgeten med sina två kid tar hand om fröspillet på marken, medan ekorren klättrar upp för stolpen som huset vilar på och ser ut som han tänker bosätta sig där för gott. Ibland dyker det upp gästartister som stjärtmesar, steglitser och sidensvansar. Men när sparvhöken sveper fram, blir allt tyst och stilla. Skådespelet utanför mitt köksfönster får mig att tänka på ett vattenhål på savannen. Är det förmätet av mig att jämföra denna vardagsnatur med storslagen vildmark?När vi är barn är det den nära naturen som fascinerar allra mest. Regnpölarna, grushögen, maskrosorna, den släta stenen som känns len i handen, myrornas myller, daggmasken som slingrar i handen på ett äckelfascinerande sätt, den blänkande kopparormen i komposten och snigeln som drar in sig i sitt skal vid minsta beröring – allt är underverk och äventyr! Precis som de samlingar av pinnar som periodvis växer fram utanför många bostadsportar, för viktiga för att slängas. Att samla på kottar, pinnar, stenar och löv som barn gör, kan i själva verket ha en starkt evolutionär orsak – det menar forskaren Thomas Beery på högskolan i Kristianstad. Det är små barns sätt att utforska miljön och är inte bara vanligt, utan även just – viktigt. Samlandet lägger grunden för en känsla av samhörighet med naturen, även som vuxen.I takt med att vi decimeter för decimeter höjer oss över myrstacken och vattenpölarna, är det många av oss som lyfter blicken mot mer exotiska upplevelser, kanske en bestigning av Kebnekaise, safari i Serengeti eller en seglats till Spetsbergen. Den storslagna naturen ligger för det mesta långt bort, kräver en resa, avancerad utrustning, kanske rentav en guide och nästan alltid mycket pengar. Sådana erfarenheter kan ge minnen för livet, men är de mer värda än exempelvis fågelspelet utanför mitt köksfönster? Var mitt möte med två bisonhannar i Montanas präriereservat något större än när jag stöter på rådjursgeten och hennes ungar utanför stugknuten?Under mer än tvåtusen år har filosofer och andra tänkare funderat över naturen, och inte minst över frågan om människan är en del av den eller inte. I vår tid lyfts ofta den orörda vildmarken fram som ett eftersträvansvärt ideal. Människan ska dra sig tillbaka för att minska sin negativa påverkan på planeten och i stället ge mer plats för andra arter och ekosystem genom att låta dem ”vara i fred”. Den brittiska journalisten George Monbiot propagerar i sin bok ”Ny jord: att föda världen utan att sluka planeten”, för att kraftigt minska jordbruket och stället utvinna näringsämnen ur luften med hjälp av fermentering av bakterier och elektricitet. Då kan mark ”lämnas tillbaka” och därmed återförvildas. Bönderna kan i stället jobba med vildmarksturism, för det är just som turister, tillfälliga besökare, som människan ska vistas i naturen.När John Muir, nationalparkernas fader och naturskyddets pionjär, under 1860- och 70-talet skriver sina reseberättelser från Sierra Nevada, skildrar han inte bara Yosemite som något överjordiskt vackert, utan också som ”ren vildmark” där det inte finns ”några synliga avtryck av människa”. Frånvaron av mänsklig aktivitet som en definition av vildmark eller ”riktig” natur, har stannat kvar. De svenska fjällen framhålls ofta som ”Europas sista vildmark”, både i reklamen och i skolböcker. Läromedel för årskurs fyra till nio i geografi förklarar i all enkelhet att ”när människor förändrar naturlandskap, blir de kulturlandskap.” Naturen verkar kräva frånvaron av människan. Men varken Muirs Yosemite eller de svenska fjällen har varit utan mänsklig påverkan. Det var just de amerikanska urinvånarnas brukande som bidrog till att göra Yosemite till den vackra plats som hänförde Muir.Utan tvekan behöver den mänskliga civilisationen inte bara begränsas, utan också minska sitt uttag av råvaror. Det övriga livet kan behöva skyddas helt från mänsklig exploatering, men bilden av den orörda naturen är problematisk, på flera sätt. Miljöhistorikern William Cronon varnar i sin essä Problemet med vildmarken för att vi idealiserar en avlägsen vildmark i stället för att fascineras över det landskap där vi själva lever. Definierar vi ”natur” som en orörd vildmark riskerar vi också att tolka allt nyttjande som ett utnyttjande. Det synsättet ökar separationen mellan oss och alla andra liv och gör det omöjligt att bruka naturen i en hållbar relation. Det går då inte för en bonde, skogsbrukare, fiskare, renskötare eller jägare att vara något annat än en exploatör, oavsett hur stora hänsyn som tas till det övriga livet.När naturen förvandlas till något sällsynt och ovanligt, växer avståndet till den, både fysiskt och mentalt. Naturen finns någon annanstans, men inte här, där vi lever. Är det inte just detta antropocentriska synsätt som gör att vi anser oss kunna utnyttja biosfären precis som vi vill, eftersom vi ändå inte är en del av den?Det levande låter oss inte vara i fred. När jag sätter upp tillfälliga stängselstolpar i glasfiber för mina kor, förundras jag över att det bara dröjer några timmar innan spindlar väver nät eller larver låter sig förpuppas i stolparnas små håligheter. Vedtraven behöver inte många vårdagar innan sädesärlorna börjar bygga bo där, precis som mössen under vintern snabbt annekterar kvarglömda stövlar i uthusen för samma syfte. Och alla som odlat minsta balkonglåda, vet vilken enorm växtkraft som alla de växter vi kallar ogräs, har. Precis som människan inte har kunnat låta bli att sätta sina avtryck överallt, tränger sig också naturen på i de domäner som vi människor tror oss behärska. Växtligheten spränger genom asfalten, rådjuren korsar övergångsställen för att kunna kalasa på tulpanerna i villaträdgårdarna, duvorna åker tunnelbana, måsarna nappar åt sig korvarna utanför grillkioskerna och pilfinkarna tar hand om brödsmulorna. Det vilda flyttar in. Tar plats.Om vi människor ska förmås ta större hänsyn till den övriga naturen, vad kan då vara bättre än att starta i denna vardagliga vildhet? Något så enkelt som den stilla brisen som får asplöven att darra eller kvällens koltrastsång, kan ge oss en daglig påminnelse om att det finns så många liv och ihärdiga viljor därute. Insikten om att naturen inte håller sig inom de gränser vi sätter upp kan fylla oss med både ödmjukhet och hopp. Vi är inte ensamma och vi hör alla ihop.Ann-Helen Meyer von Bremen, journalist, småbrukare och författare. 2023 utgav hon tillsammans med Gunnar Rundgren boken Det levande. Om den gränslösa relationen mellan naturen och människan.Litteratur:George Monbiot: Ny jord: att föda världen utan att sluka planeten. Översättning: Joachim Retzlaff. Leopard förlag, 2023Thomas Beery och Kristi Lekies: Childhood collecting in nature: quality experience in important places. Children's Geographies, Volume 17, 2019William Cronon: Uncommon ground: Rethinking the human place in nature, WW Norton & Company, 1996Scientific American: How John Muir's brand of conservation led to the decline of Yosemite, 2014John Muir: The Yosemite, 1912Binogi: https://app.binogi.se/l/natur-och-kulturlandskap

(00:00) Start och snack om brevbärare, Spetsbergen, isbjörnar  (04:45) Dagens innehållsförteckning (06:36) De årliga recapsen från Sony, Nintendo och Xbox (16:49) The Last of Us Online nedlagt (23:33) Klassiska mässan E3 läggs ner (34:51) The Day Before - släppt, nedlagt, konkursat och återbetalat på en vecka (43:24) Once Human är i alla fall på riktigt (46:39) Vi har spelat Skull & Bones stängd beta (53:14) Fallout 4-uppdateringen försenad och Skyrim-patchen rör upp känslor (59:10) Expeditions: A Mudrunner Game har fått ett releasedatum (1:04:55) The Crew har slutat säljas och servrarna stänger ner 31 mars 2024 (1:11:08) Nya spel i PlayStation Plus Extra/Premium i december, bland annat GTA V (1:16:27) Inga spelsläpp av värde den här veckan (1:19:03) Asgard's Wrath 2 till Meta Quest river ner toppbetyg (1:19:50) Fem snabba nyheter: Hogwarts Legacy, Google vs Epic, Starfield, Steam Winter Sale, Epic ger bort 17 spel (1:26:19) PS5 Pro-rykten Vi som gör podcasten om tv-spel, videospel, datorspel och allt som har med Xbox, PlayStation, Nintendo och PC att göra heter Andreas och Henrik. Mer information finns att läsa på vår hemsida ⁠⁠https://www.gejmapod.se⁠⁠ och följ oss gärna på Twitter ⁠⁠https://twitter.com/GejmaPod⁠⁠. Gå med i vår Discord: https://www.gejmapod.se/discord

Från 2016. Med hjälp av en luftballong ska tre unga svenska män bli först på Nordpolen. I stället hamnar de mitt ute på polarisen. I 33 år är Andrées polarexpedition försvunnen. Den 11 juli 1897, klockan 13.50, lyfter vätgasballongen Örnen från Spetsbergen i Norge. Men saker går fel och det sista som syns av expeditionsmedlemmarna är vinkande händer från ballongen som åker rakt upp i luften. Lyssna på mysteriet som gäckade världen i över 33 år. Och följ med på expeditionsmedlemmarnas tröstlösa vandring över polarisen. Producent: Julia Lundberg Exekutiv producent: Rosa Fernandez Publicerad 2016

Martin Letzter har också åkt skidor 70 mil över Spetsbergen och många andra äventyr. Han har arbetat 5 år för Boston Consulting Group och arbetar idag på Skistar. Martin har ett unikt mindset som leder till stor förmåga att genomföra svåra projekt. Välden idag är allt  mer volatil och komplicerad. Martin sätt att tänka och agera på visar vägen framåt. Det gör att du också kan agera kraftfullt trots ovisshet och risker. Du kommer att misslyckas (och lära av det) ibland. Ofta kommer du att lyckas. Du kommer utveckla ett enormt självförtroende. Ditt liv blir ett spännande och inspirerande äventyr,  Enjoy 

Det här är Djävulshatt – det första bandet av antologipodcasten Krönikan. Första bandet är skrivet och inläst av Victor Kennmark. Musiken är komponerad och framförd av David Hilowitz, Kevin MacLeod, Man Woman Child, Wahneta Meixsell och Satie. Stötta Krönikan genom att bidra med en dollar eller fem på Patreon. Nyckelord: HMS Endeavour, James Cook, fotboll, husdjur, hund, bråk, pizza, vår, hjärta, Bonnier, flora, Norden, Spetsbergen, komplementärmedicin, Petasites hybridus, pestrot, naturläkemedel, naturmedicin, butterbur, krönika, krönikan, berättande, berättelse, journal, dagbok, livsryggsäcken, mjure, uppväxt, barndom, rabarber, skola, utbildning, straff, gymnastik, insekter, djur, gryningspyromanen, brott, pyroman, Vimmerby, Mariannelund, ösjöfors, handpappersbruk, SAAB, Linköping, JAS 39 Gripen, Tannefors, dagbokSupport the show (https://www.patreon.com/user?u=16136452)

Den brittiske konstnären John Akomfrah fick nyligen årets Artes Mundi-pris på 40 000 pund. Hans suggestiva verk Vertigo Sea om havet som hot och hopp gjorde stort intryck på Venedigbiennalen 2015. Den stora filminstallationen Vertigo Sea började som ett försök att skapa utrymme för förståelse och empati när det gäller flyktingsituationen runt Medelhavet i dessa dagar. Från en vägg väller Vertigo Sea fram på tre stora bildskärmar. Det är överväldigande, fascinerande, vackert, skrämmande och upprörande på samma gång. Det som binder ihop alla delar i filmen är havet - en plats som både kan vara fruktansvärt hemsk men också otroligt vacker, säger John Akomfrah i Spotlight.    Han har grävt djupt i filmarkiven och hittat naturfilmer från BBC, gamla journalfilmer om isbjörnsjakt vid Spetsbergen och valfångst. Vi ser människor kastas i havet från helikoptrar av argentinsk militär och vi ser slavar som knuffas i havet från skepp för att dricksvattnet inte räcker till alla. Kerstin Berggren träffade John Akomfrah 2015 när Bildmuseet i Umeå visade Vertigo Sea som första museum efter premiären på Venedigbiennalen.

Vad är dina böcker värda för dig? Ja, sannolikt är några av dem om inte omistliga så i alla fall värda betydligt mer än vad som står på prislappen. Vissa böcker har kanske förändrat ditt liv och din person för alltid, och deras värde går nog inte att uppskatta i strängt ekonomiska termer. Det här är något som intresserat företagsekonomen Pamela Schultz Nybacka, som nyligen disputerade på en avhandling där hon går till botten med böckers och läsandets olika värden. Hon efterlyser ett nytt sätt att se på böckers värde och lanserar därför begreppet bokonomi för att beskriva böckernas särställning. Dessutom besöker vi världens nordligaste mångmiljonvilla som samtidigt är en riktig kulturskatt. Den finns på Spetsbergen på 79 grader nord och har bland annat använts av polarhjälten Roald Amundsen under 1920-talet. Nu är den renoverad tillbaka till det skick den hade vid tiden för de berömda nordpolsexpeditionerna, och Roger Jacobsen, direktör på Kingsbay i Ny Ålesund, guidar oss runt. Programledare är Urban Björstadius.

För exakt hundra år sedan lades grunden för ett riskabelt svenskt gruvbrytningsprojekt på Svalbard. Platsen, längst in i Billefjorden på västra Spetsbergen, var tänkt att bli centrum för svensk kolbrytning på Svalbard, och skulle lägga grunden för svenska territoriella anspråk på ön. Men projektet misslyckades, och Pyramiden övergick så småningom i sovjetisk ägo. Vetenskapsradion Historia reser till Pyramiden, där resterna av den rysk-svenska gruvbyn fortfarande finns kvar, bland annat med världens nordligaste Leninstaty. - Det mesta av den svenska gruvverksamheten på Svalbard är försvunnet, men vissa husgrunder finns kvar än idag, berättar teknikhistoriker Dag Avango. Dessutom uppmärksammas invandrarnas betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling. Anders Johnson, författare till den aktuella boken Garpar, gipskatter och svartskallar, berättar om hur invandrarna har vitaliserat svensk ekonomi och företagsamhet, allt sedan medeltidens katedralbyggare och tyska köpmän. Under 1900-talet var det inte minst folk ifrån Italien, Grekland och Mellanöstern som kom att lägga grunden för flera framgångsrika svenska företag, däribland olivoljepionjären Fernando Di Luca, baddräktskungen Panos Papadopoulos, golvläggarmästaren Darko Pervan och tidningsdrottningen Amelia Adamo. Programledare är Tobias Svanelid.