Podcasts about junsele

Skicka ett meddelande till oss (via sms)I det här avsnittet av Småbrukarpodden dyker vi, Tess och Mattias, ner i fast fashion-världen och dess påverkan på svenska konsumenter. Vi diskuterar att var fjärde sekund köper en svensk något från Temu eller Shein. Det är en chockerande statistik som belyser hur populära dessa plattformar är. Vi diskuterar också hur svensk detaljhandel har tappat 20 % av sin försäljning under julhandeln, vilket de tillskriver ökningen av dessa billiga online-marknadsplatser.Vi utforskar varför folk dras till dessa sajter, trots potentiella nackdelar. Det visar sig att Temu och Shein verkar utanför EU:s regelverk genom att utnyttja en lucka där de underlättar import snarare än att sälja direkt, vilket gör det svårt att hålla dem ansvariga för produktsäkerhet. Produkter från dessa sajter innehåller ofta farliga kemikalier, som höga halter av bly i smycken. Det finns också farhågor kring dåliga arbetsförhållanden och miljöförstöring i samband med produktionen av dessa varor. Vi berör även det faktum att när du köper något från dem är du importören och ansvarig för dess säkerhet.Vi kontrasterar detta med att köpa från svenska återförsäljare som Engelsons, där det finns högre förväntningar på produktsäkerhet och möjligheten att reklamera om något är felaktigt. Vi diskuterar också hur köp lokalt och från svenska företag stödjer den lokala ekonomin. Vi delar även med oss av vår erfarenhet av att köpa kvalitetsprodukter som håller länge.Vi diskuterar också hur Erikshjälpen har slutat sälja kläder från Kina på grund av förekomsten av giftiga kemikalier. Vi berör också ämnet småskaliga gårdar som omklassificeras till att inte vara miljöfarliga.Slutligen diskuterar vi ett nytt projekt från Scan som heter Sheep X, som syftar till att avla fram en ny typ av får som växer snabbt, producerar mycket kött, har minimal ull och lammar två gånger per år. Vi diskuterar våra farhågor kring den här typen av djuravel och vad det innebär för bönder och konsumenter. Vi diskuterar även Junselreflexen, en reflex för sparkstötting som tillverkades i den lilla byn Junsele, och hur viktigt det är att gå på vänster sida av vägen när man använder en sådan.Lyssna nu för att lära dig mer om fast fashion, produktsäkerhet och konsekvenserna av att stödja oetiska företag.Faktabox:• Ultrafast Fashion: En affärsmodell som fokuserar på att snabbt producera trendiga kläder till mycket låga priser.• Insatsvaror: Produkter som används för att förbättra jordbruket, som gödningsmedel.• SheepX: Ett nytt projekt från Scan som syftar till att avla fram en ny typ av får.• Junselereflex: En reflex avsedd att monteras på en sparkstötting.Bli LilltorpKompis! Gillar du det vi gör? Då skall du bli Lilltorpkompis! För bara 19 kr i månaden kan du bli LilltorpKompis och stötta oss. Småbrukarpoddens snackgrupp är lanserad (på facebook). Du hittar den direkt på https://www.facebook.com/groups/724343842855485.Annars så uppskattar vi om du delar det här avsnittet i sociala medier. Eller om du tar en kompis telefon och subscribar oss i dennes podspelare :)

Skicka ett meddelande till oss (via sms)Om krisen eller kriget kommerhttps://www.sva.se/amnesomraden/livsmedelsberedskap/checklista-forbered-din-verksamhet-for-fredstida-kriser-och-hojd-beredskap/Konsten att lagra vatten pratar vi om. Vad svarade Eldorado om "protein från gris" på femteplats i deras bacon:  Proteinet utvinns ur fläsksvålen. Främsta orsaken till att man tillsätter protein är att det binder vätska. Det gör att produkten blir saftigare.Frågan Mattias ställde var:Hej.Enligt ingredienslistan så är det "protein från gris" på femte plats. Vad är detta och varför tillsätter ni det? Räcker det inte med sidfläsk i en baconprodukt?INGREDIENSER: Sidfläsk från gris 88%, vatten, salt, stabiliseringsmedel (E451i), protein från gris, antioxidations medel (E301), konserveringsmedel (E250, E261), rökaromArtikelnummer är 101206415_STNässelsnärja är en intressant växtDe var vanliga förr i tiden. Då fanns även linsnärja, som var ogräs bland linet men nu är utrotat i Sverige samt ljungsnärja.  Så de tillhör svenska floran men saknas här uppe idag. Den verkar även gilla lupiner så vi ska testa bekämpa lupinerna med dessa. Nässelsnärja dödar inte nässlorna men de blir försvagade.När nässelsnärjan gror så har de klorofyll första dagarna. Sedan dör grodden om den inte växer bredvid t.ex en nässla. Isåfall börjar den slingra sig och suga från den och lever sen enbart i luften utan rötter mellan nässlornahttps://www.mpg.de/11410164/dodderGunnel Snälla och samen KilGunnel Snålla, eller Gunhild den Snälla, räknas som ”den första” norrländska kvinnan. Hon omnämns i ett gränsdragningsprotokoll från 1273 och sägnerna om henne är många och varierar från plats till plats och över tid. Gunnel bosatte sig i Junsele på sent 1000-tal, före det att Ångermanland blivit kristnat. Hon höll en älg som rid- och dragdjur.Enligt sagan skulle hon ha varit en kungadotter, som blivit skild från sin make och sedan bosatt sig i Junseletrakten.En gång slog hon vad med samen Kil om vem som först skulle komma till julottan i Sånga. Kil åkte rännarskidor och Gunnel red sin älg. Kampen var jämn i början, men Gunnel var den som först kom fram. Älgen föll ned död på kyrkbacken och samen Kil omkom i Kilforsen, som än bär hans namn.En annan gång kom Gunnel till en marknad. Där köpte hon en kyrkklocka för tre öre. Det var mycket pengar på den tiden. Det motsvarar ungefär 2340 kr. Hon band klockan på älgen och for hem. I Junsele skänkte hon klockan till kyrkan. Den blev upphängd i en al på kyrkvallen. Klockaren blev glad. Nu kunde han ringa på söndagsmorgonen när folket skulle i kyrkan. Förut hade han måst stå i kyrkdörren och ropa: "Köm till körka, köm till körka". Han sade "köm", för han var från Anundsjö.Junsele-borna tyckte mycket om Gunnel Snålla, och när man skaffade socken-sigillSmåbrukarpoddens snackgrupp är lanserad (på facebook). Du hittar den direkt på https://www.facebook.com/groups/724343842855485 eller via Länk i bion.Bli LilltorpKompis! Gillar du det vi gör? Stöd oss då gärna. För bara 19 kr i månaden kan du bli LilltorpKompis och stötta oss. Annars så uppskattar vi om du delar det här avsnittet i sociala medier. Eller om du tar en kompis telefon och subscribar oss i dennes podspelare :)

Donera månadsvis: www.underorion.se/stottaSwish: 123 696 24 43- Bedrägeriåtalad Samuel-Bagman Fried (SBF) fanns skyldig på samtliga punkter(!?)- Fallet Nigel Farage: Bankanställda skröt om att driva Farage ur landet - toppen av ett isberg?- Den rafflande sagen om lyxhotellet i Junsele fortsätterÖsterbottens egna mentala domkraft, OMOs - oidentifierade mediaobjekt, koldioxidavtryck, köttkonsumtion, och den vansinniga idén om effektiv altruism är annat som omnämnds eller diskuteras.För att skriva lyssnarbrev, ställa frågor eller annat så använd kontaktformuläret på: https://underorion.se/about/Hjälp podcasten genom att donera månadsvis, swisha eller skicka krypto!Donationer ger oss möjligheten att kunna fortsätta utan reklam och utan annan finansiering som gör oss mindre oberoende.Donera månadsvis via https://www.underorion.se/stottaSwisha till: 123 696 24 43Bitcoinbc1qemxd23jleknkg9jcrlvve300whfd9a3zt3mzyyAvsnittet spelades in 9 november 2023.

Donera månadsvis: www.underorion.se/stottaSwish: 123 696 24 43Avsnitt handlar om:- planerna på att bygga lyxhotell i Junsele i Sollefteå kommun och kommunens borgensåtagande- senaste i raden av analytikermassage på börsen och den diskussion det har lett till- NK beslutar om att inte ta emot kontanter längre, framförallt sedan 15-årig mördare utnyttjat möjligheten att tvätta nästan 4000 kronor vid köp av jackaFör att skriva lyssnarbrev, ställa frågor eller annat så använd kontaktformuläret på: https://underorion.se/about/Hjälp podcasten genom att donera månadsvis, swisha eller skicka krypto!Donationer ger oss möjligheten att kunna fortsätta utan reklam och utan annan finansiering som gör oss mindre oberoende.Donera månadsvis via https://www.underorion.se/stottaSwisha till: 123 696 24 43Bitcoinbc1qemxd23jleknkg9jcrlvve300whfd9a3zt3mzyyAvsnittet spelades in 28 september 2023.

Vi börjar fundera på att skaffa kor. Eller ja, en ko och en oxe, eller tjur som det kallas lite beroende på var i Sverige du är. Dvs ett nötkreatur av honkön och ett av hankön.Tanken är att blir självförsörjande på mejeriprodukter, få kött och gödsel.Mattias vill åka på studiebesök och har hittat en kurs att gå. Dessutom skall det bli ett gårdsbesök i Junsele.Men frågorna är många. Vi diskuterar detta utifrån ett småbruksperspektiv där vi inte skall producera för att sälja. Vi har ju inte haft kor tidigare och det är ett stort beslut. Detta går att kalla för "Business case affärsområde ko".Skall vi ha kött eller mjölkdjur? Mjölkdjur men kombinationsras egentligenVilken ras skall vi ha?Fjäll eller fjällnära (Highland Cattle)Vad väger en vuxen koCa 250-300 kg (kon) Genbank eller inteVi väljer att hålla genbank.Hur länge är kon dräktig?282 dagar +/- 10 dagarHur länge diar kalven? 8-11 månader Kan avvänjas efter 2-4 månader (tyst avvänjning?). Se "Hur mycket äter kalven".Hur mycket mjölk är det kvar efter kalven diat?Hur länge mjölkar kon efter kalven slutat dia?Hur länge behöver den sina?När brunstar den efter att ha kalvat?Brunsten kommer med ca 21 dagars mellanrum och varar 12-24h. Hur mycket äter vuxna djur?ca 4 kg underhållsfoder per dag. Räkna med 1 kg hö per liter mjölk vilket är opraktiskt. Produktionsfoder (kraftfoder)  kan vara 2 delar krossat korn, 1 del krossat havre, 1 del krossade bönor/ärtor per liter mjölk. Tilll detta tillsätts (per ton kraftfoder) 9 kg kalkstensmjöl, 9 kg ångpreparerat benmjöl, 9 kg saltHur mycket äter kalven?Komjölk, 10% av kalvens vikt, och ljummet vatten, 1 del vatten oc tre delar mjölk.Efter en månad kraftfoder.Efter två till fyra månader vänjs den av med mjölk och får ett par kilo hö och 1.5 kg kraftfoder. Det bästa är fint bete.Efter 6 månader får den 3 kg hö och 1.5 kg kraftfoder om den inte går på beteNär skall kon betäckas?Det kan vara lämpligt att vänta till den andra brunsten, två månader efter kalvningen, innan man betäcker såkon fårvila sig efter kalvningen.När skall kalven slaktas?När betet tar slut? När den är ett år? När vi tycker är lämpligt?Hur ser årshjulet ut? Betäcks, kalvar, diar, mjölkas, sinar, betäcks.Om kon kalvar så att kalven har diat klart när betessäsongen startar, är det smart att slakta kalven när betessäsongen slutar? Eller är det bättre att fodra kalven över vintern för att den skall bli 12 månader? Eller  är det bättre att då låta kalven beta gräs till hösten för att slakta då?En fråga vi kom på i ett annat podavsnitt är att ta reda på hur stor del av vår hushållsbudget vi spenderar på mejerivaror. Mer om det i nästa veckas podd!Bli LilltorpKompis! Gillar du det vi gör? Stöd oss då gärna. För bara 19 kr i månaden kan du bli LilltorpKompis och stötta oss. Annars så uppskattar vi om du delar det här avsnittet i sociala medier. Eller om du tar en kompis telefon och subscribar oss i dennes podspelare :)

Sverige, vi harett resultat! Tidöavtalet är här och den nya regeringen kliver in. Exakt vad det innebär för småbruk och småskaligheten vet vi inte. Än.Vad vi däremot vet är att regelverken behövervara lättförståerliga och hanterbara. Det är en utmaning när reglerna skrivs för storskalig industri.Vi pratade om byar, främst för att Mattias har två nya böcker. Den första är Åkerbränna - en bys historia.Byn är ett nybygge till den urgamla byn Ruske, och idet äldsta dokumentet från Junsele, det s.k. "Ruskebrevet" från år 1511, nämns att det område Åkerbränna ligger på idag tillhörde Ruske bys område.Den förste nybyggaren i Åkerbränna är en Ruskeson vid namn Olof Andersson, vilken började arbeta med att bryta mark på platsen vid mitten av 1750-talet. Att han var där redan 1755, tyder en inskription på en gammal stubbe om. På Junsele hembygdsgård finns en uthuggen del av stubben, som återfanns på Ruskhöjden mellan Åkerbränna och Ruske. På denna står inhugget "PÅ NE LÖGET DAGEN 1755 O A S". Detta betyder i nutida språk, "på väg ned lördagen 1755, O.A.S. Den sistnämnda förkortningen står för O = förnamn, och A.S. = A-son. Detta gör att man med fog kan säga att Olof Andersson var på väg ner från sitt nybygge hem till Ruske när han stannade och ristade in detta.Följer vi handlingarna så fick Olof Andersson resolution på nybygget 1757. Den andra boken är Landet koloniseras av Bengt Erik Näsholm. Bägge handlar om de händelser och skeenden som format bygderna såsom vi ser dem idag.Mattias har också återupptäckt "Nötkreatur i Sverige" som är kulturhistoriska och samtida perspektiv på nötkreaturens betydelse för människan och hur kor, tjurar och oxar varit ovärderliga i det småskaliga lantbruket.Sist i bokrundan tipsar vi om Thorsten Laxvik et als nya bok Framtidens by - när lokalsamhällen tar sig rätten att blomstra (utgiven på Linnefors förlag) Ta kontakt med Thorsten på facebook eller Linnefors förlag om du vill köpa den.Efter boktipsen och snack om att vänja kroppen vid kyla så kommer vi in på flytt till glesbygd. Bli LilltorpKompis! Gillar du det vi gör? Stöd oss då gärna. För bara 19 kr i månaden kan du bli LilltorpKompis och stötta oss. Annars så uppskattar vi om du delar det här avsnittet i sociala medier. Eller om du tar en kompis telefon och subscribar oss i dennes podspelare :)

Vissa företag gör llt de kan för att locka till köp, att göra själva köpprocessen på webben så enkel som möjligt och sedan så blir det tvärstopp.Granngården till exempel.Förra gången vi beställde fick vi en beställning i tre separata försändelser. En hamnade i Junsele och två hamnade i Ramsele. Det är fyra mil mellan orterna.Nu när vi beställde igen så blev det återigen tre olika försändelser. En försändelse innehöll två grimskaft och en piggborste. Den andra försändelsen innehöll en piggborste. Nu väntar vi på den tredje, försändelsen alltså. Fraktkostnad och kundupplevelse i leveransen verkar de inte ha fokuserat på.3 lammproducenter är ett ennat exempel. Jag beställde därifrån enbart för de hade Lifesaver lammpasta. Det är slut hos alla andra. Brexit, corona etc har gjort  att leveransern stoppat. Hos 3 lammproducenter fanns den i lager och gick att beställa. Men det gjorde den inte egentligen. Inte heller meddelade de oss om det utan vi fick reda på det via Klarn som krediterade oss och då tog vi kontakt med 3 lammproducenter som då drog brexit och corona ursäkten. Inte så mycket fokus på kundupplevelse där heller.Amazon är nästa. Vi har beställt hinkar i livsmedelsplast som vi verkligen behöver. Tess fick meddelande om att "underskrift behövs" och att det inte var levererat. Lite märkligt med tanke på att vi bägge var hemma den dagen, att hunden inte reagerat etc. Eller så missförstår jag "underskrift behövs" och att det egentligen är något annat.Nog med gnäll, avsnittet avslutas positivt med lite kul grejjer, lyssna så ser (eh, läs märker) du vad!

Vi diskuterar hur vi skall flytta kultingar och utmaningar med det. Låter inte Astrid och Kultingarna som ett bra namn på ett punkband?Vägen vi måste köra oavsett om vi skall till Ramsele eller Junsele är en livsfarlig och olycksdrabbad vär. Vår bil slits fruktansvärt och vägen (som heter 977) sköts inte på bra sätt. Vem på Sollefteå kommun skall Mattias prata med?Vi har typ misslyckats med vår ved. Vi har mängder med björk som Mattias skall hugga upp men det borde ha gjorts för länge sedan. Nu är de alldeles för fuktiga för att eldas med så vi får hitta på lösningar tills dess at veden torkat klart. Mattias reder ut begreppen om hur ved torkar och vare sig Mattias eller Tess är överens om diametercentimeter. 

Dialekterna försvinner allt mer från vårt moderna samhälle, men runt om i landet finns kulturutövare som kämpar för att bevara dem. Från Härjedalen till Östersund, Junsele och Missenträsk. I det här reportaget får lyssnaren höra om när svenskan blev standardspråk, hur dialekterna sedan ansågs fula och varför kulturutövare nu vill bevara dem. I Jämtland får vi träffa Bo Oscarsson som skrivit en jämtländsk dialektordbok med 13 000 sökord och Torbjörn "P-Danjelsa" Persson som gör reggae kryddad med ord från jamskan. Vi får också höra om Nicke Sjödin som skrev 18 böcker på sin lokala variant av Junsele-mål och Sara Lidman som hade Skellefteå-bondskan som viktig ingrediens i sitt skriftspråk. Alla berättar om hur dialektanvändandet ses som en revansch mot det svenska samhället. Ett sätt att slå tillbaka mot ett kulturförtryck som inneburit att våra närmaste språk nästan är bortglömda. Joakim Silverdal har besökt de norrländska kulturutövarna som kämpar för att hålla sina lokala dialektala kulturarv levande.

Försommaren är här! Po har åkt till Missenträsk, och beskriver en mycket tom och vacker bilresa längs Silvervägen. Han stannade vid ett konditori mellan Junsele och Åsele, som har intakt 50-talsinredning och fantastiskt bröd.  Sofia och Po pratar om demografins utmaningar. År 2026 kommer 10% i glesbygden vara över 80 år. Vi behöver anställa 80 … Fortsätt läsa Norrlandspodden nr 52 “Midnatt i Missenträsk”

- Min man och jag hörde att svensk teve hade börjat sända från den stora älgvandringen direkt från skogarna i Junsele. Vi fastnade direkt och kommenterade viskande det vi såg. Folk tycker att vi är knäppa. Solja Krapu-Kallio är estradpoet och författare med rötter i Finland. Hon uppträder på scener runt om i världen. Numera är hon aktuell med fyra säsonger av ljudboksserien på Storytel original "Westins bageri & kafé" som är norrlandsfeelgood-romaner. Till hösten kommer hon ut med en ny barnbok som handlar om längtan. Producent Gunilla Nordlund tankar@sverigesradio.se

Abdulwahid flydde från Afghanistan efter att han konverterat till kristendomen. I Junsele träffade han Tora som blivit som hans nya mamma och som kämpat för att Abdulwahid ska få uppehållstillstånd. Idag finns ett stort intresse för kristendomen bland flyktingar som kommer från Afghanistan och Iran. Abdulwahid sökte sig till Filadelfiaförsamlingen i lilla Junsele där han träffade Tora Larsson: - Han har blivit som min son, berättar Tora. För den lilla pingstförsamlingen i Junsele är en ny medlem ett välkommet tillskott. Men den nya väckelsen bland flyktingar väcker också frågor: hur märker man om en asylsökande är övertygad kristen och inte söker sig till kyrkan för att få hjälp att stanna i Sverige? Vad händer med de som blir döpta men inte får uppehållstillstånd utan utvisas till Afghanistan där konvertering ses som ett brott som straffas hårt. Tendens reporter Åsa Furuhagen asa.furuhagen@sverigesradio.se

Sjukdomar har genom tiderna krävt dramatiska åtgärder. Den som drabbades av till exempel pest, spetälska eller syfilis- det vill säga sjukdomar som då inte gick att bota- flyttades bort från sitt hem och och invanda miljö. I slutet av 1700- talet och under 1800- talet blev samhällets insatser mot sjukdomarna allt mer intensiva och speciella sjukhus byggdes för att isolera de sjuka. Under 1800- talet växte till exempel speciella sanatorier upp dit man förde människor med lungtuberkulos. Sjukdomen kallas också för tbc och skördade i mitten av 1800 talet drygt fyra miljoner människor i Europa. Det är den farsot som krävt flest dödsoffer genom historien även om man räknar in pesten. Långt in på 1930 talet dog nära tio tusen svenska i tbc varje år. En av de många drabbade var Ragnhild Stenmark som bodde i Gårelehöjden i Ångermanland. Göran Stenmark är barnbarn till hennes bror. - I min släkt har man varit väldigt mån av att lyfta fram saker och berätta om gammalt, berättar Göran Stenmark. Men en sak jag inte kände till förrän min egen pappa fann ett papper för några år sedan efter farmor och farfar. Det visade sig vara en dikt som farfars syster Ragnhild hade skrivit när hon var 17 år 1927 och där tog avsked av sin pojkvän eftersom hon visste att hon snart skulle dö i tbc. Göran Stenmark undrade varför ingen visat honom dikten tidigare. Troligen var det så att de i tidigare generationer pratade om det mesta, men när det gällde sjukdomar och elände ville de helst inte lyfta fram, det skulle glömmas bort. Ragnhild Stenmark föddes 1912 i byn Gårelehöjden utanför Junsele. Hon var en av 15 syskon och drabbades i tbc som många andra under den här tiden. Hon behandlades bland annat på sanatoriet i Apelviken, som Äppelviken kallades, i Halland, hon var på sanatoriet i Sundsvall och även på den lilla sjukstugan i Utanede socken vid Edsele i Ångermanland. Slutligen dog Ragnhild på sanatoriet i Örnsköldsvik 1929 17 år gammal. Vad var då familjeberättelsen om Ragnhild? Allt som berättades var att hon hade haft lungsoten tidigt, berättar Göran Stenmark, som också frågat grannar och andra som inte haft något mer att berätta. För Göran Stenmark blev kombinationen av dikten som Ragnhild skrev till sin pojkvän på dödsbädden och det faktum att han inte visste något om Ragnhild en drivkraft att ta reda på mer om henne. Ragnhild Stenmark föddes som nummer sju i syskonskaran. Föräldrarna Alma och Sven Stenmark var båda födda 1884 och fick från 22 års ålder ta hand om den allt mer växande barnaskaran. De levde trångt, vilket också framgår i de dokument som läkarna skrev. Redan vid 14 års ålder kom Ragnhild som patient till Äppelvikens, eller Apelvikens, kustsanatorium vid Varberg i Halland. Där vistades hon nästan ett år långt borta från familjen i Ångermanland. Det verkar som om hon fick åka hem ett halvår innan det var dags att läggas in på nästa sanatorium som blev Sundsvall. Dit kom hon mitt i sommaren 1927 bara 15 år gammal. Ett och ett halvt år senare flyttas hon till ålderdomshemmet i Junsele där hon vårdas under tre månader. Den 26 april flyttas hon sedan till Utanede sjukhem för tuberkulossjuka i Edsele socken alldeles i närheten av hennes hemby. Utanede sjukhem var en liten vårdanstalt i en trävilla med plats för 20 patienter. På Landstingsarkivet i Härnösand arbetar Erik Norgren och har en alldeles speciell historia att berätta om Utanedes sjukhem som har sin början på ett annat sanatorium. - Ett av mina märkligaste arkivfynd var när vi skulle hämta hem de äldre handlingarna från Österåsens sanatorium. Österåsen ligger norr om Sollefteå högt uppe på ett berg och byggdes i slutet av 1800- talet efter modell av ett 1600- tals slott, så det är otroligt vackert inramat, berättar Erik Norgren. Sanatoriet drevs privat men togs över av Landstinget på 1980- talet för att göras till hälsohem, berättar Erik Norgren. - Ingen hade plockat reda på de handlingar som tillhörde sanatoriet, så för några år sedan när vi från Landsarkivet skulle se vilka handlingar som fanns kvar visades vi ner i några smala trånga kulvertar med lågt i tak. Där i ett övergivet badrum fanns arkivet som vi började plocka reda på. Men utanför badrummet i kulverten stod några gamla igenspikade trälådor. Men hjälp av kofot lyckades Erik och hans kollegor från arkivet bända upp lådorna som visade sig innehålla journalhandlingar från just Utanedes sjukstuga. - Handlingarna var jättesmutsiga verkar ha stått där väldigt länge med tanke på att tidningspapperen som omslöt handlingarna var daterade från 1950- talet. Det finns mycket av den här typen av material som fortfarande ingen upptäckt. Inom arkivens värld är det inte alltför ovanligt att vi får in den här typen av material säger Erik Norgren. Vad hände då med handlingarna? Jo, de blev omhändertagna och rengjorda av Landsarkivets konservatorer, för de var väldigt smutsiga men inte fuktskadade, berättar Erik Norgren. - Det roliga i sammanhanget var att det spreds ett rykte bland arkivpersonalen som vi var tvungna att avfärda. Man var lite rädd att det skulle följa med en tbc smitta med de skitiga journalerna. Jag skickade ut ett lugnande meddelande internt om att det inte fanns någon risk att smittan följt med handlingarna. - Det visar på något sätt vilken makt våra föreställningar om tuberkulosen som härjade i vårt land fortfarande har om oss. Att vi fortfarande är rädda. Erik Norgren hade aldrig hört talas om Utanedes sjukstuga innan han fann handlingarna i kulverten. Men det fanns många av den typen av mindre sjukstugor som idag är okända, berättar Erik Norgren. Och det är just från sådana små ställen som handlingar och journaler försvunnit. Efter vistelsen på Utanedes sjukstuga fick Ragnhild vara hemma på Gårelehöjden vid Junsele i 5 månader. Men i mars 1929 då Ragnhild var 17 år flyttades hon till tuberkulossjukhuset i Örnsköldsvik där hon vårdades i drygt tre månader innan hon dog den 12 juli 1929. Göran Stenmark vars farfar var syster till Ragnhild bor idag på den gård där Ragnhild växte upp. Han berättar att det idag finns få minnessaker kvar efter Ragnhild, men bland det lilla finns en anteckningsbok. - Det finns en liten rolig sak i anteckningsboken, hon hade humor och skriver: Ett tok kan bli klok om man läser i Ragnhild Stenmarks anteckningsbok För där finns guld och diamanter i alla hörn och kanter Vid Ragnhilds sista vistelse hemma på gården i Gårelehöjden skrev hon en dikt till sin älskade några veckor innan hon reste till den sista sanatorievistelsen i Örnsköldsvik där hon nästan på dagen fem månader senare dog. Dikten skrevs av Ragnhild Stenmark den 14 februari 1929 i Gårelehöjden och har tonsatts av Lena Eriksson från Näsåker. Lyssna till Ragnhilds farväl: Kom yngling sista gången till mig, sitt här invid min sida, min bortgångs stund vill jag hos dig du älskade förbli. I dina händer låt min hand tills den blir kall få vila, och led mig du till fridens land, dit snart min själ skall ila. Jag är beredd till gravens ro dock än tillbaka vända, en suck till dig tack för den tro tack för vart hopp de lända. O sköna Tröst att få bo kvar uti ditt trogna hjärta. Nu graven mindre fara har den döden mindre smärta. Jag är dig kär, jag ser ditt väl, du skall mig länge sakna. Mitt minne ofta för din själ skall klagande uppvakna. Fastän sin fröjd ej blivit hålt de trogna löftesorden, huru uti ditt öga föll, en sista blick på jorden. Säg ej att du mig följa vilja vill nej dina dagar höra ditt fosterland den ära till, jag skall ditt hopp ej störa. Blott minns mig som en ungdoms dröm, den tiden besannat om hälsning. Du gav vad jorden skönast har en kärlek sen som våren men himlens gåva bättre när en grav i ungdomsåren farväl en vingad lilja fri, jag lyfter från min stängel. Jag fick ej här din maka bli, jag blifver där din ängel. Nya sjukdomar "farligare" än gamla Att bygga särskilda sjukhus för människor som drabbades av smittsamma och kroniska sjukdomar var inget nytt. Redan under medeltiden flyttades människor bort när de drabbades av till exempel spetälska eller pest, och också syfilis var en sjukdom som tidigt hanterades på institutioner. I början av 1800-talet infördes en kurhusavgift, vilket kan beskrivas som den första vårdskatten i Sverige.  Och 1875 kom en ny hälsovårdsstadga som sa att kommunerna skulle ansvara för att bygga särskilda epidemisjukhus. Men det var ändå stor skillnad på hur man hanterade och försökte skydda sig från olika sjukdomar. Två sjukdomar som under 1800-talet slog samtidigt och med nästan samma symptom hanterades helt olika av samhället. Det handlar om dysenteri och rödsot: Dysenteriepidemier tillhörde det som människor under 16-17 och 1800-talen levde med. Sjukdomen kallades rödsot i folkmun, den var och förblev framför allt en landsbygdsplåga som skördade många dödsoffer vid varje utbrott. Den som fick rödsot drabbades av svåra diarréer och uttorkning. Precis den sortens effekt på kroppen, hade också koleran som kom till Europa på 1830-talet.  Men trots likheterna i sjukdomarna så blev samhällets insatser mot den nya sjukdomen helt annorlunda. Det visar forskning som Helene Castenbrandt gjort. Hon är medicinhistoriker vid Göteborgs universitet och hon har kunnat jämföra samhällets försök att skydda sig mot dysenteri med de insatser man satte in mot den nya sjukdomen koleran. Rödsoten var ett så vanligt inslag i livet att man hade accepterat den och sett den som något som man inte kunde skydda sig emot utan bara fick genomleva. När koleran kommer till Europa så var det en alldeles ny sjukdom i Europa, som genererade en annan typ av reaktion. -Dels en stor skräck, men också en känsla av att ”det här nya kan man nog värja sig emot”, säger Helene Castenbrandt. Hon har studerat hur det var 1857, då Jönköpings län, drabbades av både en dysenteriepidemi och det första kolerautbrottet. Inte minst har hon studerat tidningarna från den tiden. -Det blir tydligt att det är koleran man rapporterar om men inte dysenterin. -Det är anmärkningsvärt eftersom drygt 4000 personer dog i dysenteri det året, medan det dog knappt 200 i kolera. Trots att det kommer in rapporter från landsbygden som visar att rödsoten är på väg att bli katastrofal så är det ändå rödsoten som tidningarna fortsätter att skriva om. -Det här säger nog mycket om vilket intresse och vilket fokus man hade på koleran. Koleran VAR den stora skräcken, man VAR rädd för koleran och man hade nog ändå inte klart för sig att dysenterin skulle komma att bli den stora dödaren det året, säger Castenbrandt. -Men man kan också tolka det som att läkarna var mer intresserade av koleran och rapporterna utifrån Europa sa ju att det var det man skulle vara rädd för. -Jag tror det spelade stor roll också dels att man var så van vid rödsoten, och dels att det var en landsbygdsplåga som inte alls drabbade städerna lika hårt, säger Castenbrandt. Om att komma nära människor från förr Peter Englund, svenska akademiens ständige sekreterare, skrev sin doktorsavhandling om 1600-talet och också som historieförfattare har han ägnat sig mycket åt samma tidsepok. Han har, precis som andra arkivletare en vilja att verkligen förstå hur människor kände och tänkte i gångna tider och det är ofta de oväntade arkivfynden som gett honom den bredare, fylligare bild av människorna från 1600-talet. -Jag tycker nog att jag förstår dem lite bättre än jag gjorde när jag började och det berodde nog på att jag efter en tid vidgade mina källkategorier väldigt mycket. -När man blir sittande med bara en källkategori så finns det en stor risk att man ”skådar Atlanten genom ett sugrör” och man bara får en skärv av verkligheten. Peter Englund berättar att han under sitt avhandlingsarbete vidgade sina källor, för att det var både viktigt och roligt. -Jag tillbringade en hel termin med att läsa mig igenom Svenska Vitterhetsarbeten med 22 volymer med svensk poesi från 1600-talet. Men det räckte inte med det, han läste också mycket dagböcker, liksom vanlig skönlitteratur, han  lyssnade på musiken från den tiden och läste till och med kokböcker. -Jag ville bekanta mig med så många olika källkategorier som möjligt. Och det var givande för alla de där bilderna kompletterade varandra. -Jag vet inte om jag kan säga att jag kom innanför pannbenet på 1600-talsmänniskan, men jag förstår dem ändå rätt bra. Det som handlar om sinnesstämningar och sätt att tänka, det tar ett tag innan man sätter sig in i oavsett vilken tid det rör sig om, och för att komma dit krävs en bred beläsenhet – inte bara en källkategori utan hela spektrumet. Det gäller att vara öppen för det oväntade när man söker i arkiven. När Peter Englund höll på med sin avhandling stötte han på en källkategori som han inte ens visste fanns, nämligen bröllopsdikter. Det är tillfällighetsdikter som ofta är grötrimmade och rätt ekivoka. Just bröllopsdikterna kunde han faktiskt aldrig använda, men han fann också begravningspoesi. -De innehöll ibland bådepersonalia liksom beskrivningar av hur folk dött. Det gav nycklar till mer vetande. Den som har gjort ett riktigt lyckat arkivfynd minns det väl. Så är det också för Peter Englund. -Jag minns när jag läste ett tal som Axel Oxenstierna höll för en holländsk handelsdelegation. -Allt föll på plats. Helt plötsligt så gick min avhandling ihop, patiensen gick ut! Men det är ändå ganska sällan som den där sortens förklarade ögonblick inträffar. -Väldigt mycket handlar ju om ett ihärdigt traskande i arkiven, ett traskande som är ganska oglamoröst, slutar Peter Englund.