Podcasts about korinthierbrevet

Lyssna till dagens predikan av Berth LönndahlDagens texter:Ordspråksboken 7:1-3Första Korinthierbrevet 3:10-15Matteusevangeliet 7:22-29

I dagens avsnitt av Martinson Möter har vi den stora glädjen att få samtala med Mikael Tellbe – ett namn som klingar bekant för många i kristna sammanhang. Han är den där superkloka bibelläraren som har en alldeles särskild förmåga: att göra teologi både begriplig, bibliskt förankrad och relevant för vår tid. Efter mer än 35 års undervisning har Mikael väglett och välsignat otaliga människor genom sina böcker – som med värme och pastoral närvaro lyckas öppna upp trons djup utan att tappa varken tyngd eller skärpa.I det här avsnittet börjar vi i det personliga – i Mickes vardag och återhämtning efter en sjukdomstid där Herren burit honom vidare. Därifrån rör vi oss in i frågor om ledarskap, andlighet och landar till slut i hans viktiga bok Andens värk – på spaning efter sann andlighet (Libris förlag). Med utgångspunkt i Paulus vägledning i Första Korinthierbrevet ger Mikael sig ut på en resa: en sökande efter vad som kännetecknar en äkta och sund andlighet. Som han själv uttrycker det: ”Andens främsta verk är att upphöja den korsfäste Kristus.”Vi har ju faktiskt pratat med Mikael tidigare i podden – år 2020 – om hans ungdomsår i Borås, vilket bland annat inkluderade släpkärre-bus på motorvägen och en ganska dramatisk polisjakt (ja, det är sant – och ja, det borde bli film!).Avsnittet rundas av med en spännande inblick i arbetet med Bibel 2026, ett projekt där Mikael och flera andra är i full gång med att ta fram en helt ny översättning av Bibeln. Välkommen att lyssna! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varför försonas med en våldsverkare som rånar oss? När det gäller döden står Elisabeth Hjorth står inte på samma sida som historiens vise mäns. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När jag studerade teologi cirkulerade ett skämt mellan de blivande prästerna, om en begravningsannons för någon som blivit åttiofem år. Efter de sörjandes namn i annonsen stod ett enda ord: Varför? Åttiofem år och vad hände med devisen good enough? Sedan länge förskonat från krig, svält och hög barnadödlighet överskrider medellivslängden i Sverige vissa andra länders med mer än trettio år. Samtidigt finns det många som vill förlänga livet ytterligare. Inom gerovetenskapen, eller åldersforskningen, studeras olika sätt att genom levnadsvanor och på medicinteknisk väg skjuta fram såväl åldrande som död. Att acceptera sin utmätta tid på jorden förespråkade redan Lucretius. I dikten ”Dödsfruktan är dårskap” listar han ett antal argument till dödens favör som 2000 år senare känns igen. Inklusive att det blir tråkigt att leva för länge och att jorden riskerar att bli överbefolkad om ingen dör. Myter och berättelser, från Gilgamesh till Harry Potter, understryker budskapet. Memento mori, kom ihåg att du ska dö. Godta det, annars riskerar du att förvandlas till en eländig Gollum på botten av världen. En som inte hade skrattat åt de anhörigas ”varför?” är filosofen Patrick Linden, som diskuterar den filosofiska frågan om döden som sådan. Är döden en meningsfull del av livet eller ett ont som ska bekämpas? Lindens bok Mot döden är en vidräkning med dödens alla försvarare, dit de flesta av historiens stora tänkare räknas. Sokrates, Buddha, Marcus Aurelius, alla förespråkade de att acceptera och bejaka slutet. Lindens samtida kollega Martin Hägglund hävdar att vi endast genom att erkänna döden kan känna att livet står på spel. Utan risken att förlora skulle vi inte riktigt bry oss, varken om oss själva eller dem vi älskar. Men det är precis tvärtom, menar Linden, så länge vi har något vackert att förlora har vi all anledning att frukta och motarbeta döden. Till skillnad från Linden kan jag inte föreställa mig ett globalt samförstånd kring visionen om evig ungdom. Mer realistiskt är ett cyniskt krig om resurser som redan är orättvist fördelade. Däremot sympatiserar jag med passionen, den frenesi med vilken Linden attackerar sin ärkefiende. Han vägrar försonas med döden. Trots att han vet att det betraktas som barnsligt, egoistiskt och ofilosofiskt. Jag misstänker att han tillhör dem av oss som tänker på döden varje dag och sannerligen inte behöver påminnas en extra gång. För det är något med döden som snarare får det att brinna bakom ögonen än att klokt nicka i takt med historiens vise män. Döden är ju en våldsverkare. Döden är ett rån och en skymf mot allt levande. Varför all denna kärlek, spirande omsorg, innerliga närhet till det som ändå ska ryckas bort? Det verkar inte riktigt klokt. Stjärnhimlen eller havet eller linjerna i den älskades ansikte blir väl inte vackrare för att döden finns? Min väns far är mycket sjuk. Jag möter henne under striderna om vårdbehoven, i sorgearbetet som redan pågår. Frustrationen över att alla insatser riktas mot kroppens behov fast själen fortfarande har sin längtan. Döendets brutalitet och skuggan av det förestående. Sedan kommer döden och med den sorgen som ingen egentligen kan förbereda sig på. En utomstående måste träda mycket försiktigt runt detta tomrum, av respekt för kärleken och för det oersättliga ljus som försvunnit. Att citera någon av dödens alla försvarare vore hemskt. Om inte ett enda av de stora tänkarnas råd fungerar i situationen, vad har de då för legitimitet? Författarna har ibland en mer antagonistisk relation till döden än filosoferna. Sara Lidman, till exempel, ville inte höra talas om dödens hemlighetsfulla mening eller något inneboende gott i smärtan. Det är livet samman med en levande älskad som är det goda, skriver hon. Mot alternativet måste man protestera. ”Jag har inte kunnat ta mig an något annat än döden och försvaret mot döden”, sa författaren Birgitta Trotzig i ett tal och sällade sig till dödens fiender. Ibland påstås att det finns en utbredd ”beröringsskräck inför döden” i samtiden. Det är en märklig anklagelse. Vem blir inte skräckslagen när döden snuddar vid en? Enligt Linden är de som känner sig längst från döden också de som har lättast att acceptera den. Det är naturligt att känna sig odödlig, skrev Roland Barthes, tills man en dag inte gör det. Tills man, som han själv, en dag kliver ut i gatan och blir överraskad av en tvättbil som på ett ögonblick förvandlar livet till ett farväl.Det finns författare som inte är så upproriska mot döden. Niklas Rådström skriver vackert i dödens absoluta närhet, om döden som en försynt men nitisk bibliotekarie. Också inför en sådan erfarenhet går det bara att böja sig, förundrat. En mjuk tilltro som bebor en människa som slutit fred med döden. Min väns far levde sitt hela liv i kyrkan, han var politiskt engagerad, filosofiskt bevandrad. Ändå ansåg han att döden var fullkomligt värdelös, ett oskick. Det är logiskt, säger jag till min vän. Hatet mot döden är en stor poäng med kristendomen. ”Du död, var är din seger, var är din udd?” som det försmädligt står i första Korinthierbrevet. Denna fiendskap riskerar att förlora sin radikalitet om religionen blott syftar till att terapeutiskt hantera och acceptera dödens faktum. I en tid då de svåraste erfarenheterna ska bemästras så att livet kan fortlöpa smidigt för alla har det inte blivit mindre angeläget att bespotta döden sedan den tidiga kristendomen. Tvärtom. Uppståndelse och återförening är för den som inte kan acceptera livets slutliga nederlag. Som finner tanken att bottenlöst lidande skulle uppvägas av stunder av nåd eller hela decennier av oförtjänt välmåga alltför bisarr. För döden är djupt orättvis; den slår hårdast mot den fattiga, osynliggjorda och tystade. Att tro på ett liv före döden måste innebära att bekämpa dödens orättvisa utfall. Att också tro på ett liv efter är väl inget annat än att vid maktlöshetens gräns hoppas på det oerhörda, att döden till sist blir plundrad på sitt byte. Säkert kan livet bli lättare för någon som kontemplerar dödens nödvändighet. Men att acceptera existentiell ensamhet, sin otillräcklighet eller sårbarhet är något annat än att böja sig för döden själv. Viktigare än att lära sig dö rätt är kanske att lära sig varsamhet kring förlustens erfarenhet, att inte dra sig undan eller förminska de sår som döden orsakar de levande. Min väns far godtog aldrig döden och det tröstar mig på något sätt att han höll ut i denna oförsonlighet. När vi, om Gud vill, ses på den andra sidan ska jag säga det till honom. Elisabeth Hjorthförfattare och professor i litterär gestaltningLitteraturPatrick Linden: Mot döden. En radikalt livsbejakande filosofi. Volante, 2024.

Lyssna till dagens predikan av Berth LönndahlDagens texter:Första Kungaboken 19:1-8Första Korinthierbrevet 10:12-13Lukasevangeliet 7:36-8:3

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.Dagens texter:Jesaja 49:5-72 Korinthierbrevet 4:3-6Matteusevangeliet 2:1-12

2Kor 9:6-11 – Få för att ge – 28:30. Hitta mer Bibelmaterial från 2 Korinthierbrevet. The post 2 Kor 9:6-11 – Få för att ge (MP3 & Video) first appeared on Pastor Christian Mölk.

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag. Dagens texter: Jesaja 52:13-15Första Korinthierbrevet 13:1-13Lukasevangeliet 18:31-43

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.Dagens texter:Jeremia 9:23-24Första Korinthierbrevet 1:1-3Matteusevangeliet 20:1-16

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.Dagens texter:Jesaja 29:17-21Första Korinthierbrevet 4:1-5Matteusevangeliet 11:2-11

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.Dagens texter: 2 Mosebok 23:1-92 Korinthierbrevet 8:9-17Matteusevangeliet 12:15-21

Idén om avgudadyrkan finns i olika religioner men även i totalitära politiska system där oliktänkande rensas bort. Thella och Lollo gästas av Jesper Huor, bokaktuell med Förgör de falska gudarna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DEL 14*En tjur är en tjur är en tjur? Tjuren som symbol har hängt med länge och fått symbolisera många olika gudar i olika religioner - med olika egenskaper. Bibelvetare Thomas Kazen reder ut.* Vaccinerad mot utopier och kulturkrig. Jesper Huor, aktuell med boken Förgör de falska gudarna - Palmyra och kriget mot kulturarvet, berättar om hur hans egen fars försvinnande i Pol Pot-regimens Kambodja, och hans uppväxt och sökande efter svar, gjort att han inte själv gärna tar stark politisk ställning och inte heller är intresserad av att vara med i det nya ”kulturkriget” i offentlig debatt.*Du skall inga andra gudar hava... Varför vill man straffa och utplåna bilder av gamla gudar och andras gudar? Det första budordet är brutet redan då Mose kommer ned från berget Sinai och får se sitt folks dans kring guldkalven som hans bror Aron låtit tillverka. En fruktansvärd vedergällning följer! Jesper väljer texten ur 2 Mosebok som får honom att associera till totalitära regimer genom historien - senast IS terrorstyre och förstörandet av kulturarvet i Palmyra.*Kvinnan ska tiga i församlingen. Aposteln Paulus förknippas med dessa ord i 1 Korinthierbrevet i Nya Testamentet. Men var det han själv som skrev så? Bibelvetare Thomas Kazen betvivlar detta och lägger fram sina argument för Thella som även vill granska hur Paulus tolkat Skapelseberättelsens beskrivning av mannen och kvinnan.Bibelavsnitt: 2 Mos 32, 1 Kor 11, 14, 1 Mos 2:21I avnsnittet nämns också följande böcker:Förgör de falska gudarna - Palmyra och kriget mot kulturarvet av Jesper Huor och Anders RydellSista resan till Phnom Penh av Jesper HuorFilmcitat ur På heder och samvete (A Few Good Men)Musikcitat i avsnittet:Kanye West - Jesus WalksMadonna - Like A PrayerPrince - God (Love Theme From Purple Rain)Medverkande i avsnittet:Jesper Huor, författare och journalistThomas Kazen, professor i bibelvetenskap vid Enskilda Högskolan Stockholm, pastor i EqumeniakyrkanProgramledare: Thella JohnsonBisittare: Lollo CollmarLjudtekniker: Andreas Ericsson

1Kor 1 – Enhet genom mångfald – 28:36. Hitta mer Bibelmaterial om 1 Korinthierbrevet. The post 1Kor 1 – Enhet genom mångfald (MP3 & Video) first appeared on Pastor Christian Mölk.

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.Dagens texter:Amos 9:11-15Första Korinthierbrevet 1:10-13Johannesevangeliet 17:18-23

Tema: Enheten i Kristus   Bibelhänvisningar Gammaltestamentliga texten: Amos 9:11-15 Episteltext: Första Korinthierbrevet 1:10-13 Evangelium: Johannesevangeliet 17:18-23 Psaltarpsalm: Psalm 95:1-7

1Kor 13 – Kärlekens väg – 26:00. Hitta mer Bibelmaterial om 1 Korinthierbrevet. The post 1Kor 13 – Kärlekens väg (MP3 & Video) first appeared on Pastor Christian Mölk.

Lyssna till denna söndagens predikan av Berth LönndahlJosua 24:16-18Första Korinthierbrevet 12:4-11Lukasevangeliet 9:46-48

Tema: Nådens gåvor   Bibelhänvisningar Gammaltestamentlig text: Josua kapitel 24, vers 16-18 Episteltext: Första Korinthierbrevet kapitel 12, vers 4-11 Evangelietext: Lukasevangeliet kapitel 9, vers 46-48 Psaltaren: Psalm 28, vers 6-9

Tema: Efterföljelse   Bibelhänvisningar Gammaltestamentlig text: Första Kungaboken 19:19-21 Episteltext: Första Korinthierbrevet 9:19-26 Evangelium: Lukasevangeliet 9:51-62 Psaltaren: Psalm 15:1-5

Tema - Kallelsen till Guds rike   Bibelhänvisningar Gammaltestamentliga texten: Domarboken 6:7-16 Episteltext: Första Korinthierbrevet 1:6-31 Evangelium: Markusevangeliet 2:13-17 Psaltaren: Psalm 65:2-5

Leslie Ron är pastor i Equmeniakyrkan i Smålandsstenar och har sina rötter i Ecuador. Andakten sändes första gången i oktober 2022.Allt här på jorden är förgängligt och det vet vi men ibland kan det vara svårt att acceptera det. Vi människor existerar en kort tid här på jorden. Vi föds, växer och mognar och när tiden är inne kommer vi alla en gång att dö, liksom bananträdet.Ur andaktenTexter:Predikaren 3:11Johannesevangeliet 12:24Första Korinthierbrevet 15:53-57Musik:Man of sorrows - Instrumental Worship ProjectProducent Marianne Greipliv@sverigesradio.se

Gudstjänst från Berget, Rättvik med Fredrik Heiding och Laura Hellsten. ”Antalet kroppsställningar är oräkneligt, men att lyfta händerna och ögonen mot himlen är säkert att föredra framför alla andra, så att vi med kroppen ger uttryck åt själens hållning under bönen. Jag menar att man bör göra så när det inte finns några hinder för det” (Origenes av Alexandria: Om bönen)"Vårt mål är att skapa en andakt där vi varvar kroppsliga böneövningar med samtal, där andlig fördjupning kring temat kroppslighet i kristna traditioner står i fokus.Vår intention är att både vägleda människor att pröva på olika övningar, inbjudas på en upptäcktsresa med Gud och att få med sig nya insikter om de kroppsliga övningarnas plats i det gemensamma och enskilda bönelivet."(Fredrik Heiding om dagens gudstjänst)Jesuitpater Fredrik Heiding och Laura Hellsten, teol dr i systematisk teologi, är båda forskare och författare. Laura är också utbildad inom dans. I dagens gudstjänst utgår de från boken Låt kroppen tala: Dominikus nio sätt att be.Medverkande:Fredrik Heiding S J: samtal Laura Hellsten: samtalFader Peder Bergqvist: inledning och bönMarie Bergqvist: textläsningMagdalena Bergqvist: gitarrMarkus Laveson: tromboneTexter:1 Korinthierbrevet 6:19Psaltaren 141:21 Mosebok 17:3Samt texter av Origenes (ca185-ca 254) och Dominikus (ca 1170-1221)Musik:Jag lyfter mina händer (fritt efter Ps 121, J Arrhenius.J Svedberg/M Teschner)Op 60, nr 16 (Fernando Sor)Op 60, nr 4 (Fernando Sor)Herre, dig jag tillber (T av Aquino, C Broomé/fransk melodi)Op 60, nr 6 (Fernando Sor)Stjärna över haven (A Autpertus, A Frostenson/C Ett)Den blomstertid nu kommer (melodi från Östbjörka i Rättvik)Producent Katarina JosephssonTekniker: Björn Söderholmliv@sverigesradio.se

Resan mot bildningsmålet går vidare. Idag går vi igenom Två brev skrivna av Paulus och ett av Jakob.

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.Dagens texter: Ordspråksboken 9:1Första Korinthierbrevet 10:1-6Johannesevangeliet 6:48-59

Midfastosöndagens texter - Tema: Livets bröd. Bibelhänvisningar: Gammaltestamentliga texten: Ordspråksboken 9:1-6, Episteltext: Första Korinthierbrevet 10:1-6, Evangelium: Johannesevangeliet 6:48-59, Psaltaren: Psalm 107:1-9.

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.Dagens texter:Höga visan 8:6-71 Korinthierbrevet 5:14-21Markusevangeliet 10:32-45

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.Dagens texter: 2 Kungaboken 5:1-4, 9-15 2 Korinthierbrevet 1:3-7Johannesevangeliet 4:46-54

  Tredje söndagen efter trettondedagen Bibelhänvisningar: Gammaltestamentliga texten: 2 Kungaboken 5:1-4, 9-15 Episteltext: 2 Korinthierbrevet 1:3-7 Evangelium: Johannesevangeliet 4:46-54 Psaltaren: Psalm 36:6-10  

Jonatan tar med oss in i filosofiska rummet och Hanna översätter 1 Korinthierbrevet 13 till vardagen på ett galet konkret sätt. Vad betyder det att ge av sin kärlek egentligen? Vad säger världen om kärlek och vad säger Gud om kärlek? Hur vill du att din tro ska märkas? Guds kärlek behövs helt klart på din skola, i det här avsnittet kommer du både uppmuntras och utmanas.

Andra eller Fjärde Korinthierbrevet? Vi pratar med författaren Martin Helgesson om ett av Bibelns lite mer okända brev och om den känslosamme och utlämnande Paulus. Vi dyker även in i frågan om bibelutläggande predikan. Köp boken via www.bibelnidag.orgTycker du om podden så skänk gärna en gåva via Swish för podcastens omkostnader.Swish: 123 452 41 87

På alla själars dag predikar prästen Ingrid Hammarberg i gudstjänsten från Backens kyrka i Umeå. Musik med kören Gaudium och organist Maria Axell. Just nu pågår allhelgonahelgen, en helg när död, sorg och saknad får plats och utrymme. På alla själars dag sänds gudstjänsten från Backens kyrka i utkanten av Umeå. Prästen Ingrid Hammarberg pratar i gudstjänsten om evighetshopp och att hon ibland behöver hjälp att hoppas.- Kanske är det den helgen på året då det finns ett extra behov av att få låna och dela med sig av hopp. Hopp att få återse den vi saknar. Hopp om en Gud som älskar och som tar emot oss i sin himmel. Vi säger ibland att den som är död har gått bort men Bibeln berättar att det också är att komma hem, säger Ingrid Hammarberg i gudstjänsten.TexterJob 17:15-16 Första Korinthierbrevet 15:35-44 Johannesevangeliet 6:37-40MusikSom liljan på sin äng (Sv Ps 798, B Ingelberg, L Lundberg) Flyttfåglarna (L Lithell, J H Åberg) Jesus är min fröjd och glädje (J S Bach, J A Hellström) I himmelen, i himmelen (Sv Ps 169, J H Åberg) Gammal fäbodpsalm: Lovad vare Herren (Trad, D Olson) Elegi (R Wiklund) Du ger mig mod (B Graham, R Løvland, P Bäckman, L Lundberg) Blott en dag (Sv Ps 249) Låt mig växa stilla (A Frostenson, K-E Svedlund) Härlig är jorden (Sv Ps 297, A Öhrwall) Oändligt han ger - Cantique de Jean Racine (G Fauré, G Hjort) Mu siida almmiriikkas lea / Min boning är i himmelen improvisation över en samisk jojk (K Shtegman)MedverkandeIngrid Hammarberg, predikan och liturgi Lars Konradsson, textläsning och förbön Sonja Marklund, textläsning och sång Cecilia Larsson, sång Franz Wikner, sång Kören Gaudium Katarina Konradsson, körledare Sara Jefta, fiol Maria Axell, orgel och pianoProducent Helena Andersson Holmqvist Moskit media liv@sverigesradio.se Tekniker: Björn Nitzler och Johannes Oscarsson

I den sista gudstjänsten på temat "Enhet" predikar Ludvig Nyman utifrån 1 Korinthierbrevet 12:12-20.

Leslie Ron är pastor i Equmeniakyrkan i Smålandsstenar och har sina rötter i Ecuador. Allt här på jorden är förgängligt och det vet vi men ibland kan det vara svårt att acceptera det. Vi människor existerar en kort tid här på jorden. Vi föds, växer och mognar och när tiden är inne kommer vi alla en gång att dö, liksom bananträdet.Ur andaktenTexter: Predikaren 3:11 Johannesevangeliet 12:24 Första Korinthierbrevet 15:53-57 Musik: Man of sorrows - Instrumental Worship Project Producent Marianne Greip liv@sverigesradio.se

Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.Dagens bibeltexter:Ordspråksboken 7:1-3Första Korinthierbrevet 3:10-15Matteusevangeliet 7:22-29

I veckans avsnitt pratar jag om prövningar & läser ur: första Korinthierbrevet 10:13 varmt välkommen att följa med i bibeln.

Idag går vi igenom bibelordet från andra Korinthierbrevet 6:18 & Psaltaren 27:10, så slå upp bibeln tillsammans med mig & läs.

I säsongsavslutningen av Bibelns kvinnor fördjupar sig Hanna Stenström, Charlotte Frycklund och Sara Forslund i tre av de nio kvinnor som Paulus hälsar till i Romarbrevet 16: Foibe, Prisca och Junia. Romarbrevet är det äldsta materialet vi har från Nya Testamentet om hur det var att vara kristen strax efter Jesus. I brevet är att många av hälsningarna är riktade till kvinnor, nio av sexton totalt, alltså 1/3 del. Vad betydde det då och vad betyder det för oss idag?Diakonen Foibe. Foibe är Bibelns enda namngivna diakon. Trots att Foibe är den enda personen som får ett officiellt rekommendationsbrev och trots att hon ges tre titlar, syster, diakonos (diakon) och prostatis (patron) har man inte velat inse vilken stor roll hon spelat inom den tidiga kristna missionen. Exegeter har misstolkat eller förringat de här titlarna eftersom de ges till en kvinna. Foibe är inte kvinnornas diakonissa utan hela församlingens ledare.Missionären Priscilla var en kvinna i Nya Testamentet som evangeliserade i Korinth och kan beskrivas som urkristendomens stora kvinnliga missionär. Prisca och hennes man var tältmakare precis som Paulus och riskerade sina liv för Paulus. Priscas namn nämns innan Aquila, vilket är viktigt att notera för vanligtvis brukar makens namn nämnas först. Detta antyder att hon hade en högre status än sin man eller att hon var den mest framstående ledaren.Aposteln Junia. Andronikos och Junia var ett välkänt missionärpar. Det verkar som dem blivit omvända före Paulus och sedan arbetat med Paulus i Antiochia och även suttit i fängelse med honom. Paulus understryker att de var högt ansedda medlemmar av apostlagruppen eller högt ansedda apostlar. Det finns översättare som förutsatt att Paulus talar om två män som blivit omvända före Paulus och hade stort anseende som apostlar. Det finns dock ingen anledning att uppfatta Junias som en förkortad form av Junianus, eftersom Junia var ett välkänt kvinnonamn. Det finns i stort sett nästan inga belägg finns för en sådan maskulin namnform, medan, däremot mer än 250 kvinnor med namnet Junia är kända från historiska källor. 1 Korinthierbrevet Exegeten Antoinette Wire har analyserat 1 Korinthierbrevet och menar att kvinnornas roll succesivt minskar i brevet: i 1 kor 11 skriver Paulus att det är en skam för en kvinna att be barhuvad, i kapitel 14 förbjuds de att tala och i kapitel 15 finns de inte med när vittnen till uppståndelsen räknas upp. Hur ska vi förstå dessa verser och varför skrevs dem? Outrolåt ”As a Mother” skriven och framförd av Sara Forslund, 18 Mars 2022 i Lilla Kapellet i samarbete med Betlehemskyrkan (Göteborg) och nätverkskyrkan Tro o tvivel. Mixad av Mikael Martinsson. Texten är hämtad från Jesaja 65-66 översättning The Message (Eugene Peterson).Hållpunkter i avsnittet:Foibe                                       00.06.35Prisca                                      00.17.34Junia                                        00.28. 561 Korinthierbrevet          00.44.00

Hur bevarar jag mitt hjärta i ett högt livstempo? Om det handlar gudstjänsten från Pingstkyrkan i Örnsköldsvik med pastorerna Stefan Beimark, Helena Jakobsson och Elina Sjulsson. Gudstjänsten från Pingstkyrkan i Örnsköldsvik ställer frågan om det är möjligt att tro, hoppas och älska i en värld full av stress, oroligheter och förlust.- Vågar man tro på framtiden? Och hur skall vi egentligen bevara vår tro och våra hjärtan inför den ständiga ström av yttre intryck som tränger sig på, som tränger sig in i själen? Det sägs att en 1700-talsmänniska fick lika mycket omvärldsinformation under hela sitt liv som man får om man läser Dagens nyheter med bilagor på en söndag. Inte så konstigt om vi ibland blir lite andfådda av att hantera alla intryck som vi möter, säger pastor Stefan Beimark.I gudstjänsten delar pastorerna Elina Sjulsson och Helena Jakobsson egna berättelser om utmattning och förlust.TexterOrdspråksboken 4:23 Psaltaren 25:20 1 Korinthierbrevet 13:13 Markusevangeliet 12:29-31MusikHåll mitt hjärta (B Skifs, P Hallström) Steady my heart (M Bronleewe, K Jobe, B Glover) Tro (M Fredriksson) Känn ingen oro (C Höglund) För att jag älskar dig (B Dylan, M Wiehe) Du måste finnas (B Ulveus, B Andersson) Välsignelsen (C Brown, C Carnes, K Jobe, S Furtick, J Alfredsson, J Åsgärde) Brighter day (K Frankling) Blott en dag (O Ahnfelt)MedverkandeUlrika Westberg, bön Stefan Beimark, predikan Elina Sjulsson, livsberättelse Helena Jakobsson, livsberättelse Camilla Klinth, sång och inledning Thomas Nordin, sång Stefan Klinth, sång och gitarr Adam Lindberg, sång och gitarr Marcus Larsson, trumpet Anders Svedberg piano Göran Johnson, piano Jonas Arvidsson, bas Martin Eklöf, trummorProducent Helena Andersson Holmqvist Moskit media liv@sverigesradio.se Tekniker: Eskil Lövström och Johannes Oscarsson Sveriges radio Västerbotten

Vänskap är temat för veckans morgonandakter. De leds av Gustav Ericsson, som arbetar som sjukhuspräst och fängelsepräst i Umeå. Relationer kan bygga upp, men tyvärr också ibland leda vilse och bryta ner. Det kan handla om missbruk, men också om avundsjuka, girighet och mycket annat som leder in i en destruktivitet där vänskapen kan dra ner i ett mörker, säger Gustav Ericsson. Text 1 Korinthierbrevet 15:33 Ordspråksboken 27:9 Musik I välsignan och fröjd Svenska PsalmjazztrionProducent Helena Andersson Holmqvist liv@sverigesradio.se Moskit media för Sveriges radio Västerbotten

Som fan läser Bibeln - en annorlunda bokcirkel med Thella Johnson och Lollo Collmar. Gäst: Patrik Svensson, författare till boken Ålevangeliet. DEL 1. Premiär!*Varför heter boken Ålevangeliet? Författaren Patrik Svensson läser Paulus 1:a brev till församlingen i Korinth och blir ännu mer ateist.*Allt är materia! Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap och pastor, tycker att Paulus tänker som en stoiker när han ska förklara Jesus uppståndelse för de första kristna.*Stackars Judas! Lollo upprörs av det fastlåsta, förutbestämda dramat. Måste det finnas en person i världen som det är helt kört för?Bibelstycken: 1 Korinthierbrevet, Matteus 27Filmcitat ur På heder och Samvete (A Few Good Men)Musikcitat i avsnittet:Rolling Stones - You Can't Always Get What You Want Kanye West - Jesus Walks Madonna - Like A Prayer Prince - God (Love Theme From Purple Rain) Folkoperan - ur Ålevangeliet Bob Dylan - ur The Bootleg Series Vol 4: Bob Dylan Live 1966, The "Royal Albert Hall" ConcertMedverkande i avsnittet: Patrik Svensson, författare till boken Ålevangeliet Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap vid Enskilda Högskolan Stockholm, pastor i EqumeniakyrkanProgramledare: Thella Johnson Bisittare: Lollo Collmar Ljudtekniker: Monica Bergmark, Heinz Wennin

Lyssna till söndagens predikan av Jonas Nordén.Dagens texter:Första Kungaboken 19:1-8Första Korinthierbrevet 10:12-13Lukasevangeliet 7:36-8:3

Veckans morgonandakter hålls av Louise Sundkvist. Hon arbetar som sjukhuspastor på Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Sjukhuspastor Louise Sundkvist utgår i sina morgonandakter från begreppen svaghet och styrka. Hon berättar om sin turbulenta tonårstid.Och som en mor tröstar sitt barn, skall jag trösta er, säger profetorden från Jesaja kapitel 66:13. Mina tankar går till min egen mor. Kanske tänkte hon att jag var för stor för att sova hos henne, men hon sa aldrig det. Hon klappade bara med sin hand på madrassen och sa: Kom och lägg dig här hos mig, så ska jag stoppa om dig, säger Louise Sundkvist.Text 2 Korinthierbrevet 12:9 och 1:3 Jesaja 66:13 Musik Trust in you The ONeill brothers group Producent Helena Andersson Holmqvist liv@sverigesradio.se Moskit media för Sveriges radio Västerbotten

Vem kan känna dig? Är utgångspunkten för veckans andakter med Liza L Lundkvist. Liza är präst i Svenska kyrkan i Umeå, sångerska, låtskrivare och poet. Framtiden har ett ansikte. Det finns redan nu, oftast dolt i mina dagars töcken. Men det händer att jag anar det. I människorna omkring mig. I trädkronorna i parken nedanför. I kyrkklockan när den fyller stadskärnan där jag bor. I orden som glimmar till. Vid ett främmande hav. Framtiden har ett ansikte. Allt jag vet är att det är kärlek.Text:Första Korinthierbrevet 13:11-13 Musik:Til Deg- Iver KleiveImprovisation No 7 in C Major - Francis Poulenc, Julian LeBlancProducent Karin Grönberg Sveriges Radio Västerbotten liv@sverigesradio.se 

Idag avslutar vi vår serie "En god granne" med temat Gemenskap. Vi läser Paulus ord om gemenskap från Första Korinthierbrevet 12 och sedan samtalar pastor Simon med dagens gäst Emelie Arvidson Ejesdotter som till vardags är pastor i Ödeshögs Baptistförsamling. Dessutom blir det barnvälsignelse av August och insamling till Equmenia. Varmt välkommen med! --- Send in a voice message: https://anchor.fm/olivehallkyrkan/message

Paulus brev kan blända även den som inte tror. Inte minst i dag, när känslan av av tidsbrist år påtaglig, säger författaren Mattias Hagberg i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den här essän sändes för första gången i februari 2019. Natten går mot sitt slut Meningen som återfinns i det trettonde kapitlet av Romarbrevet är en av de vackraste och mest förtätade jag känner. Metaforiken är tydlig. Något nytt och befriande är i antågande. Mörkret viker. Gryningen kommer; den går redan att ana som en tunn linje av varmt ljus vid horisonten. Ja, ni får ursäkta om jag låter som en präst. Det är inte min mening. Jag är varken troende eller teologiskt skolad. Men jag återvänder ändå gång på gång till de där texterna av Paulus som återfinns i slutet av Nya Testamentet. Det var här kyrkofadern Augustinus fann sin tro så avgörande för katolicismens utveckling och det var här Martin Luther hittade receptet till sin protestantiska reformation. Ja, Paulus är nödvändig om man ska förstå det västerländska. Men han är också något mer och kanske viktigare. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos. Under de senaste decennierna har det skett en uppfriskande omläsning av Paulus brev. Radikala teologer, nyfikna rabbiner och hårdföra vänsterintellektuella har gett de gamla dogmatikerna konkurrens. Paulus har på detta sätt förvandlats från en tråkig och kärv skriftställare till en levande och angelägen författare. Ska jag själv nämna några uttolkare som påverkat min läsning i grunden blir det utan tvekan två filosofer: fransmannen Alain Badiou och italienaren Giorgio Agamben. Men även de båda amerikanska teologerna Marcus Borg och John Dominic Crossan är värda att lyfta fram. Alla fyra delar de en önskan att aktualisera Paulus i vår tid. De uppmanar oss att läsa honom och att göra bruk av hans kompromisslösa radikalitet. Ja, de skriver just så hans kompromisslösa radikalitet. Det är en uppfriskande tanke. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos. Själv är jag övertygad om att vi behöver Paulus mer än någonsin. I en tid av tilltagande motsättningar och skenande miljöförstöring har vi behov av all hjälp vi kan få att tänka nytt. Paulus brev utgör den äldsta delen av Nya Testamentet. Åtminstone sju av breven anses i dag vara autentiska, det vill säga författade av Paulus själv. Hit räknas de fyra stora breven: alltså Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, samt Galaterbrevet. Jag läser, och jag läser om, och som alltid fångas jag av tonfallet, av det grundläggande ackord som ljuder genom alla sju breven. Paulus är beredd att ompröva och utmana allt; sig själv, samhället, religionen, makten. Målet är inget mindre än en ny människa och ett nytt liv. Som sagt: Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Eller som han uttrycker det i Andra Korintierbrevet: jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om gud. Så talar en människa som har blicken stadigt riktad mot framtiden, för vilken det förgångna förlorat sin giltighet. Till församlingen i Rom skriver han: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar Det är alltid samma märkliga känsla som infinner sig medan jag läser. Jag uppslukas av Paulus revolutionära iver, av hans engagemang för det nya och oprövade. Allt vill han riva ner. Allt vill han bygga upp på nytt. Det gamla är dött. Det nya på väg att födas. Dagen gryr. Ja, Paulus brev är onekligen en skola i radikalt och progressivt tänkande. Hade jag varit en annan person hade jag säkert upplevt denna maning till uppbrott som skrämmande och farlig. Jag hade troligtvis tagit fasta på vissa rader eller verser som går att tolka i konservativ riktning. Men nu låter jag mig istället sköljas med. Paulus överger det trygga och invanda. Han spränger gränser, kategorier och hierarkier. Han vill inget mindre än att upplösa föreställningen om att det finns olika nationer, kön eller samhällsklasser: Nu är ingen längre Jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Orden i Galaterbrevet måste ha chockat människorna i Paulus samtid. Den hierarkiska hederskultur som präglade hans tid tillät inte några överträdelser. Dominanstänkandet var hegemoniskt. Allt detta ställer Paulus på ända. Han förkunnar svaghet framför styrka, dårskap framför vishet, misslyckande framför framgång, fattigdom framför rikedom. Eller som det heter i Första Korinthierbrevet: De som världen ser ner på, de som ringaktas, ja, som inte finns till, just de utvalde Gud för att göra slut på det som finns till. Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet. I centrum för allt som Paulus skriver finns en kraftfull bild av denna uppochnedvända värld: Den skändade och torterade Guden, utsatt för dåtidens mest skamfyllda straff korsfästelsen. Folk måste ha darrat inför denna utmaning av den naturliga ordningen: Gud som en avrättad förbrytare. Men Paulus nöjde sig inte med bilden av korsfästelsen. Nej, han gick längre än så. Han kallade sin förnedrade profet för Herre och Kung, ja till och med Guds son, det epitet som var förbehållet romarrikets gudomlige diktator, Kejsaren. Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet. Till slut finns det bara en enda konstant kvar kärleken. Men inte den romantiska förälskelsen, utan snarare den kärlek som är synonym med solidaritet och medlidande, alltså det som på den här tiden kallades agape, en förutsättningslös och mellanmänsklig kärlek som inte kräver något tillbaka. Det är i den solidariteten, med alla människor, som framtiden finns, enligt Paulus. Medkänslan är hans gryning. I första Korinthierbrevet skriver han: Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Så frammanar Paulus en värld som bygger på helt andra principer än de som råder såväl då som nu. För honom finns inga vinnare eller förlorare, inget innanför eller utanför, bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra. I Andra Korinthierbrevet sammanfattar han sin universella etik: Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt Det är en utopi, ja visst, men en helt nödvändig sådan. Jag menar: Det mesta skenar just nu, ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen Finns det något vi behöver mer än jämvikt? Nej, jag tror inte det. Men det skyndar. Tiden är på väg att rinna ut. Även här har Paulus något att erbjuda. Hans brev präglas av tidsbrist. De bär på en känsla av förestående undergång, apokalyps. Eller som det heter i Första Korintierbrevet: bröder: tiden krymper [---] den värld som nu är går mot sitt slut. För Paulus gällde det att välja innan det var för sent. Samma sak gäller tyvärr för oss. Mattias Hagberg, författare

Dagens bibelpodd - 2019. 2 Korinthierbrevet 13:1-13. Bobby Sjölander. Testa dig själv.

Dagens bibelpodd - 2019. 2 Korinthierbrevet 13:1-13. Bobby Sjölander. Testa dig själv.

Dagens bibelpodd - 2019. 2 Korinthierbrevet 12:11-21. Bobby Sjölander. Gudomlig ironi.

Dagens bibelpodd - 2019. 2 Korinthierbrevet 12:11-21. Bobby Sjölander. Gudomlig ironi.

Dagens bibelpodd - 2019. 2 Korinthierbrevet 12:1-10. Bobby Sjölander. Starkast i gränsen.

Dagens bibelpodd - 2019. 2 Korinthierbrevet 12:1-10. Bobby Sjölander. Starkast i gränsen.