Podcasts about huruvida

Från moln till Mozart, från kustlinjer till livets slut, återfinns fraktaler. Helena Granström funderar över verklighetens och konstens struktur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När en matematiker försöker sig på att skämta kan det låta såhär:Vad står bokstaven B för i Benoit B Mandelbrot? Rätt svar: Benoit B Mandelbrot. Huruvida denna vits någonsin åstadkommer några skrattsalvor ska jag låta vara osagt, men den som förstår poängen har i alla fall också förstått vad som kännetecknar fraktalerna, de matematiska objekt som utforskades ingående av just denne Mandelbrot: att de innehåller delen som är helheten som innehåller delen som är helheten, och så vidare.Därav skämtets poäng: Namnet Benoit B Mandelbrot inneslutet i namnet Benoit B Mandelbrot inneslutet i namnet Benoit B Mandelbrot i all oändlighet.Man kan tänka på ett blomkålshuvud, eller ännu hellre på en romanesco: Bryt loss en bukett, och du kommer i denna bukett att få se det stora huvudet i mindre format. Bryt loss en mindre bukett av denna bukett, och så ännu en mindre från denna: Samma sak upprepar sig, med allt mindre kålhuvuden som fortsätter att spira från allt mindre kålhuvuden. En ovanligt hänförande fraktal kallad Mandelbrotmängden upptäcktes av Mandelbrot själv, och karakteriseras av att en förhållandevis enkel formel ger upphov till en närmast outtömlig komplexitet: ett outgrundligt överflödande universum alstrat av en simpel instruktion. Inför denna rikedom är det svårt att hålla fast vid tanken på att matematiken bara skulle vara något som människan har hittat på: ”Mandelbrotmängden är”, som matematikern Roger Penrose påpekat, ”inte något som det mänskliga sinnet har uppfunnit; den upptäcktes.” Precis på samma sätt som Mount Everest, finns den bara där.Men fraktalerna existerar alltså inte enbart i den rena matematikens sfär, utan i högsta grad i verkligheten: Vi kan finna dem i kustlinjer och floddeltan, ormbunkar och åskviggar, blodkärl och neuroner, galaxkluster och bergskedjor och moln. I var och en av dessa strukturer ser man helheten upprepa sig i de mindre delarna: Den som betraktar en del av en bergig kust kan inte utifrån dess form avgöra om det är en liten sträcka som de ser på nära håll, eller en längre på stort avstånd; och varje liten del av ett moln skulle, betraktad för sig själv, lika gärna kunna vara det stora molnet självt. Till och med vår arvsmassa är arrangerad enligt denna struktur, inpassad i den trånga cellkärnan genom identiska vikningar som sker i mindre och mindre skala. Naturen är, med andra ord, i högsta grad fraktal – och år 2016 kom ett antal polska kärnfysiker lite oväntat också fram till slutsatsen att detsamma gäller litteraturen.Det är en häpnadsväckande upptäckt, även om den kanske är lite mindre fruktbar än vad en författare skulle önska – för hur gärna jag än vill skulle jag inte kunna låta varje stycke i denna essä utgöra en miniatyr av helheten – och varje mening en miniatyr av varje stycke – och varje ord en miniatyr av varje mening. Även om det hade varit outsägligt elegant. Den amerikanska författaren Paul Auster har visserligen gjort gällande att den första meningen i hans roman Mr Vertigo innehåller essensen av hela verket – men den fraktala strukturen i kända verk av författare som Virginia Woolf och Robert Bolano låter sig avtäckas först genom ingående statistisk analys. De litteraturintresserade polska fysikerna genomförde till exempel en kartläggning av fördelningen av meningarnas längd i de romaner de studerade: Vad som framträdde var en form av idealt fraktalmönster, särskilt skönjbart i den typ av litteratur som brukar betecknas som medvetandeström. Mest fraktal av alla – till och med multifraktal, det vill säga innehållande fraktaler av fraktaler – lär James Joyces svårgenomträngliga Finnegan's Wake vara. När det gäller lyrik har en ambitiös forskare med en besläktad metod lyckats med konststycket att finna Cantormängden, en annan känd fraktal, i form av förekomsten av ordet know i en dikt av den amerikanske poeten Wallace Stevens. Och även i musiken är det möjligt att finna fraktala strukturer – föga förvånande till exempel hos en kompositör som Johann Sebastian Bach, i vars tredje cellosvit en musicerande matematiker lyckats identifiera ett påfallande exakt exempel på samma Cantormängd.Bevisar det att konstnärerna, tidigare än matematikerna, har förmått att uppfatta tillvarons inre struktur? Att dessa skapande människor på ett omedvetet vis har anat formen hos de kärl som fyller människokroppens lungvävnad, hos de kärl i vilka dess blod flödar och hos det nätverk av nervceller som överhuvudtaget gör aningar – omedvetna eller inte – möjliga. Kanske är det denna djupt liggande intuition som Mandelbrot själv också anspelar på när han konstaterar att barn inte undrar ”över temperaturen hos en gas eller kollisioner mellan atomer, utan över formerna hos träd, moln och blixtar.” Undrar de, för att de i dessa former identifierar något märkvärdigt bekant, något som lånar sin form också åt deras eget inre?Men å andra sidan skulle författarnas benägenhet att skriva fram fraktaler kunna ges en mer prosaisk förklaring än så, för också det mänskliga livets yttre ramar låter oss ju stifta bekantskap med det fraktala: Dygnet kan förstås som en miniatyr av året som i sin tur kan framstå som en miniatyr av det mänskliga livsförloppet. Men inte bara det: Möjligen, skriver matematikern Michael Frame i den märkliga lilla skriften The Geometry of Grief, kan även sorgen sägas uppvisa en självlikhet på olika skalor, eftersom varje sorg i sin tur består av många små delsorger, varje förlust av en mängd olika möjligheter eller tillfällen eller erfarenheter som för alltid gått förlorade. Inuti sorgen över en älskad människas bortgång, oövervinnerlig i sin väldighet, finns sorgen över att aldrig mer få hålla hennes hand, över att aldrig mer få höra hennes röst, över att aldrig mer få vända sig till henne med sina tankar. Och det faktum att de många små sorgerna liknar den stora sorgen i art om än inte i storlek gör det möjligt, fortsätter Frame sitt resonemang, att öva sig: Att lära sig ett sätt att tackla den väldiga, till synes ohanterliga sorgen, genom att prövande och försiktigt ta sig an de mindre sorgerna, en i sänder. Och betraktat med den fraktala geometrins blick framstår på sätt och vis hela livet så, som en repetition i liten skala för de stora skeenden som hela tiden – och samtidigt, bara långsammare – utspelar sig: varje glädje en liten replik av den större glädjen, varje misslyckande och varje närmande och varje känslosvall en replik av sina större motsvarigheter av vilka de också utgör en del. Och förstås – detta är väl den fraktala livsstrukturens dystraste sida – utgör var och en av tillvarons otaliga förluster en sorts miniatyr av den slutliga förlust som väntar oss alla, den av livet självt.Hur man ska gaska upp sig efter en sådan nedslående insikt är inte helt klart – men kanske kan åtminstone matematikerna ibland oss finna lättnad i ännu ett exempel på humor för de få:–Hur gick det för matematikern som blev gammal och sjuk, dog han? –Nejdå. Han förlorade bara några av sina funktioner. Helena Granströmförfattare med bakgrund inom fysik och matematik

Videoversion: https://www.youtube.com/watch?v=TKlK-ZMIguoDet är svårt att hitta historiska exempel på politiska system och världsordningar som frivilligt gett ifrån sig i makten till sina fiender. Att den liberala demokratin skulle vara beredd att agera annorlunda, är förmodligen den lögn man lyckats sälja in bäst. Men hur agerar liberala demokratier egentligen när deras makt faktiskt utmanas?För att diskutera detta tittar vi på några exempel från de senaste årtiondena, med extra fokus på den nuvarande utvecklingen i Rumänien där Călin Georgescu ser ut att stoppas från att ställa upp i presidentvalet, trots massivt folkligt stöd. Anledningarna sägs vara bland annat rysk inblandning, "fascism" och spridning av falsk information.Huruvida anklagelserna är sanna eller inte är egentligen irrelevant, då det i slutändan kokar ned till den liberala demokratins påstående om att representera folkviljan. Vad händer när folkviljan går emot den liberala demokratin, och vem är det egentligen som formar folkviljan?I denna direktsändning från Det fria Sverige kommer vi också tala om Sveriges upprustning, och fundera kring huruvida det är rimligt att tro att samma politiker som drivit Sverige mot stupet plötsligt skulle vara beredda att rädda oss från att falla ned för det.Become a supporter of this podcast: https://www.spreaker.com/podcast/det-fria-sverige--4339034/support.

Det här är berättelsen om smörsångarsonen som genom åren gjort allt för att ta sig ur sin fars skugga. Frågan är om han lyckats? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Artisteliten är uppklädd till tänderna och stämningen inne i The Shrine Auditorium i Los Angeles går att ta på. Det är januari 1998 och just i år är intresset för den annars lite sömniga kategorin årets latin extra stort.– Now you think after 25 years, the American Music Awards would have seen it all. But something really unusual happened in this category.– For the first time ever a father and son, Julio and Enrique, are competing for the same award.22-åriga Enrique är märkbart nervös, där han sitter och svettas bredvid sin mamma i en av de röda bänkraderna. – It's really a tight race. So let's take a look at the three favorite artist for latin artist.Huruvida pappa Julio, vars smokingklädda ryggtavla tornar upp sig några rader längre fram, är lika nervös är svårt att avgöra. Men faktum är att far och son inte pratat med varandra på över ett år.– And the winner is Julio Iglesias!Med ett vant leende kliver den legendariske smörsångaren fram till mikrofonen.– Well, this is funny because, you know when they tell you that your son is against you in competition, you feel a little like, eh, your brain is in another place, because I adore my kids. Kamerateamet missar inte chansen att zooma in på Enrique som sitter och gapar i sin stol. Avgudad är det sista han känt sig av sin framgångsrike far. – And more than anything, to tell my son, and my new sons, that as much I will be on a stage, as much I will compete with them. Thank you so much.Medverkande: Anders Bagge och Margret AtladottirProgrammet är gjort av Joanna Korbutiak i december 2024Producent Robin JonssonExekutiv producent Lars TruedsonSlutmix Fredrik NilssonProgramledare Siri HillP3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten MediaLjudklippen i programmet kommer från VH1 Behind the Music (VH1, 2011), Sábado Gigante (Televisa Univision, 1995), American Music Awards (1998), Eurovision Song Contest (1970), RTVE (1982), La movida del verano (Telefe, 1996), ZTV (1999), The Howard Stern Show (WRX, 2000), CNN (2001), Making The Video (MTV, 2001), Al Rojo Vivo (Telemundo, 2014) och youtubekontot Nathan Fernandez.

Googlar man på ”vagusnerven” möts man av tusentals artiklar och inlägg på sociala medier om att nerven är nästintill magisk. Om man bara stimulerar den på rätt sätt så ska sjukdomstillstånd som depression, ångest, PTSD, och fetma lindras. Huruvida det faktiskt fungerar är idag oklart, men tanken fascinerar både forskare och hälsogurus. Däremot finns det forskning som visat att det går att reducera inflammation i kroppen genom att aktivera vagusnerven med elektrisk ström. Kanske finns det nu en möjlighet att behandla sjukdomar på ett helt nytt sätt? Är vagusnerven så magisk som vissa verkar tro? Gäst: Peder Olofsson, läkare och professor i bioelektronisk medicin. Producent och programledare: Olivia Bengtsson. Klipp i avsnittet: Tiktok. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Det hänvisas till litterär kvalitet när ett skrivet verk ska bedömas. Men vad denna kvalitet består av är svårt att formulera. Vincent Flink Amble-Naess vill framhäva en aspekt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Som barn hade jag en fransklärarinna som var mycket sträng. Vi kallade henne Madame. Varje morgon stod hon vid tavlan med pekpinnen, och angav takten när vi konjugerade de regelbundna verben. Hon måste ha haft god hörsel, för om man tystnade så mycket som ett ögonblick, blev man omedelbart ertappad. Flink! kunde hon när som helst utbrista, och blänga surt.Madame låg i fejd med föräldrarna. Hennes lektioner var alltför krävande, menade de. Men lärarinnan var orubblig. Hennes enda eftergift blev femton minuters teckning under fredagstimmarna. Det skulle stimulera barnen till att vilja lära sig, hoppades man, istället för att de skulle känna sig tvungna. Men madame hade en mycket bestämd uppfattning om vad en god teckning innebar. Huruvida upphovsmannen var en professionell konstnär eller ett barn spelade mindre roll. Ideal var ideal.En gång vid lektionens slut, kom jag fram till katedern och uppvisade mitt alster: en glad björn och en gul sol. Madame var aldrig elak mot oss, utan tvärt om – i allt sitt allvar – mycket snäll. Men teckningen var under all kritik.”Det är en fin björn” sa hon, ”men björnar bor inte på papper. De bor i skogen.”Budskapet var tydligt: Jag hade inte ritat tillräckligt mycket. Arket skulle täckas helt och hållet av pastell. Lärarinnan ville inte se så mycket som en strimma av det vita pappret i teckningen. Hennes främsta råd till oss var att vi skulle rita till dess ingen kunde se hur kritorna hade dragits.Det är inte svårt att avfärda min gamla lärarinna som otidsenlig. Men hennes metoder fungerade trots allt ganska bra. Många av oss lärde oss utmärkt franska och en av mina klasskamrater blev till och med en skicklig konstnär. Kanske hade Madame ändå rätt? Hennes råd om teckning har jag ibland dragit mig till minnes under mitt skrivande. Med den litterära kvaliteten är det nämligen som med Augustinus ord om tiden: När ingen frågar vet jag precis vad den innebär, men så snart jag måste svara blir jag stum. Sannolikt finns det inte ett enda svar som är rätt. Men en aspekt jag själv har funderat över är just detta: Läsaren får inte ana hantverket bakom texten.Felstavningar, stilbrott och grammatiska oegentligheter kan vara nog för att förstöra hela upplevelsen. Så snart dessa brister uppdagas är förtrollningen bruten. Texten upphör att engagera, och framträder såsom den verkligen är – en produkt av någons arbete, som bör värderas efter förtjänst. Insikten kan vara en smula kuslig. Något artificiellt har tagit sig in i det som borde vara organiskt, och avslöjat hela affären. Du lutar dig framåt för att kyssa din fru och hör kugghjulen gnissla bakom pannan!I en tv-intervju liknar sig författaren Iris Murdoch vid en musiker, som spelar på människors känslor som på ett instrument. Varje ordval, varje litterär trop, är ett sätt att övertyga läsaren om att det hon läser är sant, kanske sannare än själva verkligheten. Det är måhända en konservativ bild av litteraturen, men en som ligger nära min egen. En god roman är ett verktyg med vars hjälp läsaren kan underkasta sig en illusion. I detta hänseende är skrivkonsten överlägsen de visuella konstformerna, eftersom den engagerar hela vår föreställningsvärld. Det vi läser framstår som mera verkligt än det vi ser på tv-skärmen, eftersom det försiggår i vårt eget huvud. När vi ser en filmatisering av en bok vi har läst, händer det att vi blir besvikna på någon detalj, till exempel valet av skådespelare. Men få har varit med om motsatsen, att man upplever brister i en roman, efter att ha sett den motsvarande filmen.I takt med att de visuella medierna har blivit alltmer dominerande, har litteraturen – av somliga – degraderats till ren kommunikation. Därför spelar stilistiska snedsteg ingen roll, menar man. Också då någon uttrycker sig klumpigt, inser ju alla vad som menas. Ur det perspektivet blir tydligheten den enda ledstjärnan. Men ingen skulle säga det motsvarande om en film: att den vore lika sevärd, om den bestod av civilklädda människor som läste högt ur ett manus, utan inlevelse och temperament. Själva hantverket är viktigt, ofta lika viktigt som innehållet. Varför skulle det vara annorlunda med litteraturen? Det som kan skrivas utan möda är sällan värt att läsa.Man kan fråga sig varför sådana åsikter har fått fäste. I viss mån bottnar det kanske i en missriktad omtanke, riktad mot personer man antar har svårt att tillgodogöra sig ett mera subtilt material. Det är synd, eftersom förhållningssättet förstör själva värdet med läsningen. De gånger jag själv har velat lära mig ett nytt språk har min målsättning aldrig varit att ta del av sådan litteratur som består av lättbegripliga underrättelser. Den kan jag ju läsa i översättning. Språket i sig, och dess underliga manipulationer av vårt medvetande, är ofta kärnan i vår upplevelse av ett verk. Till viss del är det också därför det tar sådan tid att skriva; det räcker inte med att redogöra för sådant man tänkt ut på förhand.När jag själv skriver oreflekterat blir resultatet en spegling av mitt inre: oordnat, banalt och förvirrat. Mina utkast är kaos av felstavningar, floskler, grammatiska missar och illa valda ord. Först under dagarna av redigering kan texten veckla ut sig och ändra form. När jag själv har mött författare jag beundrar, har jag ofta slagits av hur alldagliga de är. Det finns ganska få briljanta personer, trots allt, men desto fler briljanta böcker. Ändå är det inte sällan kring just upphovsmannen som samtalen kretsar, när böcker diskuteras mellan vänner eller i offentligheten. Kanske har det också sina skäl. Det är trots allt ganska lätt att bedöma en författares bevekelsegrunder, hennes ideologiska övertygelser eller rentav hennes utseende. Men för att diskutera kvaliteten av hennes verk saknar de flesta av oss ett utpräglat språk. Det finns helt enkelt ingen konsensus i hur man bör uttrycka sig. Vad gäller den berättande litteraturen, i synnerhet romankonsten, vill jag hävda att åtminstone en aspekt är just detta:Man måste övertyga om att det som beskrivs är verkligt och meningsfullt, inte bara som en allegori över vår egen värld, utan i sin egen rätt. Läsaren måste fås att inta den absurda ståndpunkten att de människor som befolkar litteraturen inte består av ord utan av kött.Kanske är det just detta som min fransklärare höll så högt inom teckningskonsten, som gäller också i böckernas värld. Texten ska framstå som helgjuten, oskapad, ja – som själva motsatsen till vad den i själva verket är. Och ingen ska kunna se hur kritorna har dragits.Vincent Flink Amble-Naesskulturskribent och läkare

Den här veckan handlar Åsiktskorridoren föga förvånande om presidentvalet i USA. Kalle Sundin försöker ta ett intellektuellt järngrepp om debatten. Ulrica Schenström försöker förklara varför Herr Talman är det enda politiska tv-programmet i Sverige värt namnet. Anders Lindberg försöker förstå varför Mike Tyson dök upp i valrörelsen. Susanna Kierkegaard försöker bara hålla huvudet över ytan. Huruvida de lyckades är upp till er lyssnare att avgöra.

Vi är inte en individ genom livet utan en mängd. Vissa är till och med två genetiska individer på samma gång. Vincent Flink Amble-Naess funderar över jagets förvandlingar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Lydia Fairchild var 26 år gammal och gravid med sitt tredje barn, när hon skilde sig från Jamie. Hon hade förlitat sig på hans inkomst, men nu ville han inte betala. Först krävde han att barnen skulle genomgå ett faderskapstest. Resultatet blev minst sagt oväntat. Jamie var visserligen far till barnen. Men Lydia – som hade fött dem – tycktes inte vara deras mor.Snart kom svaren till myndigheternas kännedom. Det hela gick sedan mycket snabbt. Några veckor senare – och efter ytterligare tester – yrkade distriktsåklagaren på att Lydias barn skulle tas ifrån henne. Man utgick ifrån att hon var en bedragare. Eller kanske var hon psykiskt sjuk, eftersom hon i förhören vägrade erkänna var hon hade hittat barnen, trots att man hotade med fängelse. Och viktigast av allt: ingen visste vem barnen tillhörde. Ingen utom Lydia, förstås. Och så Jamie, som hade hållit hennes hand under värkarna.Man kan fråga sig vad Fairchild tänkte under dessa månader. En man kan i mörka stunder tveka på sina barns härkomst, men för en kvinna är saken enklare; hon har burit dem inom sig och fött dem under smärta. Modern är alltid känd, som det heter i den romerska rätten: mater semper certa est. För Lydia var frågan bara hur hon skulle övertyga domstolen. När hon skulle föda sitt tredje barn, fick en representant för domstolen närvara i förlossningsrummet. Där observerade han hur barnmorskan samlade blod först från Lydia och sedan från den nyfödda pojken. Men inte heller denna gång kunde moderskapet beläggas.Myndigheterna slöt sig till att Lydia hade agerat surrogat och fött en annan kvinnas barn för pengar, ett allvarligt brott i staten Washington. Vad man emellertid hade svårt att förstå var varför Lydia i så fall hade gått med på faderskapstestet, när hon visste att hon skulle avslöjas. Men det fanns ingen tid att begrunda saken. En rättsprocess inleddes mot Fairchild, som anklagades för människohandel. Det var då hon träffade försvarsadvokaten Alan Tindell. Under sina förberedelser inför rättegången hörde han talas om ett liknande fall i Boston, Karen Keegan. Också hon hade fått sitt moderskap ifrågasatt. Men tids nog hade det visat sig att provsvaren var missvisande, eftersom Keegan led av en ovanlig, genetisk sjukdom. Hennes läkare hade skrivit om fallet i New England Journal of Medicine. Tindell la fram artikeln som bevis i målet. Nu krävde han ytterligare ett test, denna gång från Lydias livmoderhals. Och resultatet var mycket riktigt annorlunda: Barnen var hennes.Vem var egentligen Lydia Fairchild? Frågan om den personliga identiteten har engagerat människor sedan antiken. Den kanske mest originella tänkaren på området är den engelske filosofen Derek Parfit. Han ansåg att människors jaguppfattning var förlegad. Man förnekar själens existens, men betraktar sig ändå som just besjälade. Att man är samma person som den på fotografiet från barndomen anser de flesta är självklart. Men i kraft av vad skulle detta vara möjligt? Kroppens celler byts ju ut under livets gång. Och vad förblir detsamma?I sin bok ”Reasons and Persons” föreslår Parfit olika svar på den frågan: minnet, den rumsliga kontinuiteten, den psykologiska kontinuiteten, och så vidare. Men alla lider de av olika brister, som inte går att åtgärda. Den personliga identiteten är en social konstruktion, konkluderar han därför.Parfit skriver visserligen att han inte förnekar existensen av personer, men den bild han ger skiljer sig så mycket från det vi talar om till vardags att man som läsare undrar om han verkligen menar vad han säger. Hans ståndpunkt är att vårt jag kanske i en mening existerar, men att det hur som helst är oviktigt. It is not what matters, som han uttrycker det. Det är inte det viktiga. Den kontraintuitiva slutsatsen – som avslutar en vindlande serie av argument – är att det viktiga istället är detta: att någon i framtiden existerar som påminner om mig. Huruvida denna person också är jag är mindre viktigt, eftersom det är en definitionsfråga. En något oväntad följd av detta är att skillnaden mellan oss och våra medmänniskor blir mindre; på vissa sätt är jag mer lik mina vänner idag, än mig själv i en avlägsen framtid. Vid det laget har jag kanske flyttat från stan, förlorat min humor och – Gud förbjude – börjat rösta på ett annat parti.I en oförglömlig passage beskriver Parfit denna upplevelse av hur jagets gränser luckras upp när man tänker på dem:”Mitt liv framstod som en glastunnel genom vilken jag färdades allt snabbare för varje år, och vars slut var mörker. När jag ändrade uppfattning försvann väggarna från min glastunnel. Nu lever jag ute i friska luften”.Slutsatsen är svår att acceptera. De flesta av oss är övertygade om att vi är unika individer, som förblir desamma från vaggan till graven. Denna intuition är, tror jag, omöjlig att undkomma. Men man kan förklara den på olika sätt. Ibland beskrivs den i genetiska termer. Vårt DNA sägs kunna förklara alltifrån vår personlighet till vilket yrke vi lämpar oss för och huruvida vi är benägna att begå brott. Våra barn ärver delar av vårt genetiska material och på så sätt lever vi vidare genom dem. Det är ett sätt att klä vår känsla av identitet i en naturvetenskaplig språkdräkt, som i vissa sammanhang kan skänka den legitimitet. Men faktum är att våra gener inte fungerar så. Vårt DNA är inte ett uttryck för en unik identitet, utan ett material som kan blandas, förändras, böjas och vridas. Och det för oss tillbaka till den fråga som aldrig besvarades: Vem var egentligen Lydia Fairchild?Lydia var en så kallad chimär. I den grekiska sagovärlden betecknar ordet Χίμαιρα ett väsen med ett lejons kropp och tre huvuden: ett lejons, en gets och en eldsprutande ödlas. I överförd bemärkelse kan det syfta på en drömbild eller ett hjärnspöke. Men inom vetenskapen är innebörden mera teknisk. En genetisk chimär är en organism som består av mer än en uppsättning DNA. Så här gick det till: Lydias mor hade blivit gravid med tvillingar, men de befruktade äggen hade smält samman i livmodern och givit upphov till en enda individ. Lydia var alltså – i genetisk bemärkelse – sin egen syster. Vissa delar av hennes kropp hade en uppsättning gener och andra delar en annan. Därför visade proverna olika resultat. Tillståndet är ovanligt; endast cirka 100 fall har bekräftats globalt.Berättelsen om Lydia utmanar vår jaguppfattning. När hon till exempel ammade sitt nyfödda barn – som också var hennes systerson – var det då samma person som kände barnets läppar mot bröstet som den som höll honom i famnen? Eller fanns det i själva verket bara en kvinna och inte två? Eller var Lydias identitet – liksom vår egen – en chimär också i den bildliga betydelsen, en förlegad tankefigur och en illusion? Jag vet i varje fall vad Parfit hade svarat. It is not what matters.Vincent Flink Amble-Naessläkare och skribent

Författarna, Malin Persson Giolito och Agnes Lidbeck, samtalar med Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander - som nyligen gett ut sin romandebut ”Tvisten” - om bland annat:  Sina senaste böcker; novellsamlingen "Motiv" respektive romanen "All min kärlek" När en framtidsdystopi med övervakning och skamlösa politiska utspel plötsligt påminner om samtiden Hur "Flickan med svavelstickorna" till sist fick ett lyckligt slut Vilka böcker de är allra malligast över Varför vi bör ta berättelser på större allvar  Huruvida ett debattutspel i DN är mer effektivt än romaner för att påverka samhället Det bästa sättet för att skaffa sig skrivkramp  Hur man finner tid för skrivande - och om det är ett osympatiskt drag att hellre umgås med romankaraktärer än vänner.   Till sist: Lästips! (den bok Malin Persson Giolito pratar om i podden är "Writers and Lovers" av Lily King). Samtalet leds av Willy Silberstein.

Får man bryta kontakten med en person man har blodsband till? Och bryr sig någon överhuvudtaget om hur det ser ut på min tomt? Det är två av huvudämnena i det här avsnittet. Varför tillåter vi släktingar att trampa på oss, varför ställer vi upp för en person som kanske svikit oss hela uppväxten? Och tänker jobbarkompisar verkligen på vad man har i matlådan eller hur man har råd att byta bil? Ja, det blir inga direkta svar, men som vanligt ett samtal med många reflektioner. En del på småländska. --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/relationsskepp1/message

Veckans morgonandakter på temat förberedelsens tid, hålls av Albin Tanke som är präst och psykoterapeut i Malmö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Huruvida vi är lediga eller ej denna blåmåndag, och om vi har karnevalat och festat, eller gjort annat, det är nog lite olika för oss. Men vi kan alla dras med i skeendet och innebörden av fastlagen som vi nu är mitt i, inför den fasteperiod som väntar och som startar på onsdag, på askonsdagen.Ur dagens andaktTextKärleken är tålmodig och god. 1 Kor 13:4MusikI gott bevar av och med Benny AnderssonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Attacken mot Pearl Harbor den 7 december 1941 är en av de stora vändpunkterna i 1900-talets historia. Inte nog med att händelsen i sig är spektakulär så fick attacken på sikt enorma geopolitiska konsekvenser som fortfarande påverkar samtidens politik. Det var nu USA slutligen släppte taget om isolationspolitiken och blev en världspolitisk aktör. Men hur kommer det sig att Japanerna egentligen vågade sig på denna våghalsiga och banbrytande attack? Och på vilket sätt bidrog USA till detta diplomatiska haveri?I denna nymixade repris om attacken mot Pearl Harbor samtalar historieprofessor Martin Hårdstedt med Peter Bennesved, doktor i idéhistoria.Ur japans perspektiv befann man sig under 1930-talets slut i en rävsax. Efter framstötar i Manchuriet och Indokina beslutade västmakterna att införa ett oljeembargo mot Japan. Detta ledde till en desperat situation där krig i form av en överraskningsattack framstod som den enda lösningen. De diplomatiska förbindelserna via utrikesministern Hull resulterade inte heller i några framgångar och till slut beslöt man sig för att genomföra en räd mot USAs stillahavsflotta. Inspiration hämtades från britternas torpedattacker mot Taranto i Italien året innan, och från Heihachiro Togos attack mot Port Arthur under det Rysk-Japanska kriget 1904-1905.Huruvida det skulle lyckas eller inte var inte på något sätt gudagivet och Japanerna tvistade in i det sista om detta var en rimlig väg fram. Mot alla odds lyckades man dock smyga sig fram till de Hawaiianska öarna. Sen smällde det.Bild: Pearl Harbor, Hawaii. En liten båt räddar en sjöman från 31 800 ton USS West Virginia (BB-48), som brinner i förgrunden. Rök som rullar ut i midskepp visar var de mest omfattande skadorna inträffade. Lägg märke till de två männen i överbyggnaden. USS Tennessee (BB-43) är ombord. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I månadens avsnitt hanterar vi: Huruvida det skärs ner i skolan eller inte, vem som är vår bostadsminister, John Roslunds pappa, och att Percy Nilsson går fri från alla anklagelser Missa inte att gå in på vägradubbelhöjning.nu för att se om du påverkas av fastighetsägarnas planerade dubbelhöjning och vad du ska göra isåfall. Lyssna gärna […]

Cyril och Stig diskuterar Andress Cervenkas Augustprisbelönade bok "Girig-Sverige" och hans tidigare bok "Vad gör en bank?" Är Cervenka populistisk eller inte? Om varför Sverige blivit ett skatteparadis och i så fall huruvida det är socialdemokraternas eller moderaternas fel. Om varför Sverige är det enda landet i världen med vår form av skolpeng liksom ett av få med ministeransvar. De pratar också om Lena Anderssons Grötgate. Huruvida gröt är gott, nyttigt eller inte: Fattigdom, girighet och huruvida det är rött eller fel att tjäna pengar.Stötta gärna podden på Swish 123 535 48 57 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vet du hur det går till att brygga öl? Inte? Då kommer mannen i skogen berätta det för dig! Huruvida du lär dig det är ditt eget ansvar. Eller Thomas och Lars.

Vi gästas av Asabea som hjälper oss att djupdyka i senaste säsongen av Bachelor in Paradise. Vi går igenom allt! Alla triangeldraman. Vissa Bachelor-kvinnors önskan om att bli kontrollerade. Kates 3000-kronors-gymkort. Programmets akuta behov av förnyelse. Romeos meltdown och försök till att ragga en ny tjej trots att han hade tårar i ögonen från den förra. Hur snygga människor blir aktivt fula när deras agerande är kefft. Victorias förvandling från favorit till skurk. Folk som inte förstår innebörden av ”jag älskar dig”-orden. Aaron och Genevieves löjligt stormiga relation. Hur Bachelor-franchisen sporrar kvinnohat. Varför origin-storyn om en persons döda fru knappt berörde oss. Huruvida kvinnorna i programmet får en dålig edit. Varför Bachelor-serien inte pallar med en ny svart lead. Och performativa kärleksförklaringar. Enjoy! Stötta oss på Patreon för regelbundna bonusavsnitt + mer! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Enligt uppgifter så pratar nu ryska generaler om att använda taktiska kärnvapen i Ukraina. Huruvida det verkligen kommer att ske vet vi förstås inte och experter tolkar uppgifterna på olika vis. Men det tas på allvar. Både i Washington och i olika europeiska storstäder, skapade nyheten oro bland de politiska ledarna. Men vad är egentligen ett taktiskt kärnvapen? På vilket sätt skiljer de sig från det som vi vanligtvis bara kallar kärnvapen? Hur stor skada kan de göra och på vilket sätt? Om Ryssland skulle använda taktiska kärnvapen, skulle det vara steget in i ett tredje världskrig? Hur stor är risken att Putin faktiskt trycker på den ödesdigra kärnvapenknappen? Gäst: Niclas Vent, reporter Aftonbladet Programledare: Vilma Ljunggren

Åren går. Men Kaffepojkarna förblir evigt unga. Åtminstone känner vi oss så. Och fortsätter oförtrutet att leverera nya avsnitt i vår podd, varje fredag, år ut och år in. I dag är inget undantag. Huruvida musiken även den är evigt ung, det överlåter vi åt dig som lyssnar att avgöra.

Chockrosa. Ärtgrönt. Solgult. Havsblått. Och ännu mer rosa. Starka färger smyger sig alltmer in i modet. Eller smyger och smyger. Flera modemärken saftar nu på med färg som aldrig förr. Somliga menar att den nya färgfrossan har med pandemin att göra. Då behövde man en extra boost och vad kunde vara enklare än att pigga upp sig genom att börja bära lite mer färgglada kläder? Fenomenet fick snart ett namn dopamine dressing, det vill säga kläder som sätter fart på signalsubstanserna i centrala nervsystemet och därmed får oss att må bra.Rött, orange och gult sägs vara extra bra på att få oss att bli mer sociala, medan blått och grönt får oss att tagga ner. Huruvida det går att vetenskapligt bevisa att just färgglada plagg funkar på det viset är lite oklart. Det skulle ju kanske lika gärna handla om ett inlärt beteende. Men klart står att intresset för både kläder och inredning med sprakande färger är på uppgång. Inte minst syns det bland de flertalet modemärken som just valt att satsa på en ny gräll signaturfärg för sitt varumärke. I veckans Stil reder vi ut vad det egentligen innebär att varumärkesskydda en färg. Vi träffar också Tekla Evelina Severin, som nyligen utsågs till "Årets inredare" av tidskiften Elle Decoration och vars estetik kännetecknas av starka färgkompositioner. Vi blickar också hundratals år tillbaka i tiden och träffar konservatorn Elin Lundmark för att titta närmare på den, tro det eller ej, färgchockande medeltiden.Veckans gäst är Jacob Östberg, professor i marknadsföring vid Stockholms Universitet.

Orsak och verkan är ett grundläggande begreppspar i vår förståelse av världen, men det betyder inte att de har en plats i verkligheten. Helena Granström funderar på hur vi ska se på det. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Orsak och verkan: Någonting sker, och ger upphov till någonting annat. Det är svårt att föreställa sig den mänskliga tanken utan tillgång till denna helt centrala figur. Som filosofen Immanuel Kant en gång insåg, efter att enligt egen utsago ha väckts ur dogmatisk slummer av kollegan David Hume, är föreställningen om kausalsamband att det ena leder till det andra inte i första hand grundad i erfarenhet. Nej, istället är den en förutsättning för erfarenheten som sådan, ett grundläggande drag i mänsklig varseblivning: Först utifrån antagandet att varje verkan har en orsak kan världen framträda och bli begriplig för oss. Och det är lätt att låta sig övertygas om att den nyvakne Kant hade rätt: Idén om orsakssamband spelar onekligen en avgörande roll för hur människan sorterar sina intryck. Kausaliteten tycks med andra ord ganska så tveklöst existera i tanken men var finner vi den i världen? Också om detta har filosofer förstås tvistat, och fortsätter att tvista. Det kanske enda de verkligen är överens om är tvistefrågans tyngd. Platon låter i sin dialog Sofisten en av de talande likställa förmågan att påverka kausalt, med att överhuvudtaget finnas till: Allt som besitter förmågan att antingen orsaka förändring hos någonting annat, eller att påverkas av någon utifrån kommande orsak, måste sägas äga verklig existens. Huruvida denna förmåga att påverka och att påverkas är inneboende hos tingen i sig att stenen faller till marken på grund av sin karaktäristiska tendens att befinna sig lågt eller inte, är en annan fråga. Den idag dominerande uppfattningen, som fann sitt kanske kraftfullaste uttryck genom Isaac Newton och hans rörelseekvationer, är att inga inre krafter hos föremålen behövs allt som krävs är verkan av eviga och allmängiltiga naturlagar som styr förändring och interaktion mellan tingen i världen. Men frågan är om detta verkligen är nog? Till och med Newton själv konstaterade att han med sina lagar hade funnit en beskrivning av gravitationen förklarat himlens och havens fenomen genom gravitationskraften men därmed inte funnit gravitationens orsak. Mot 1700-talets slut utvecklar filosofen Thomas Reid denna distinktion: Naturlagarna styr på vilket sätt orsak kan leda till verkan, men utgör inte orsaker i sig. De är helt enkelt bara regler, och som Reid påpekar har navigationens regler aldrig styrt ett skepp och arkitekturens regler aldrig byggt ett hus. Med tanke på naturlagarnas centrala position inom fysiken, leds man till att fråga sig om orsak och verkan alls har någon plats inom denna den mest grundläggande beskrivning av världen vi känner till?   Ett minst sagt rungande nej på den frågan står ett drygt sekel senare att finna hos filosofen Bertrand Russell, som i essän On the Notion of Cause från 1912 inte skräder orden: Begreppet orsak väcker, skriver han, så många felaktiga associationer att dess fullständiga uteslutning ur den filosofiska vokabulären vore önskvärd. I synnerhet är det vi vanligtvis förstår som lagen om orsak och verkan helt främmande för fysiken. I dess modell av verkligheten hittar vi ingenting alls som kan kallas för orsak eller verkan: Allt som finns är formler. Ett annat skäl till att kausaliteten inte hör hemma inom vetenskapen är att den för att vara meningsfull med nödvändighet är vag: dess grund, nämligen att samma orsak leder till samma verkan, blir meningslös så snart vetenskapen avancerar bortom en naiv observation av naturfenomenen. Varje vetenskapligt framsteg, skriver Russell, tar oss längre och längre bort från de grova regelbundenheter som kan iakttas vid ett första påseende, och till sist så långt att föreställningen om två identiska orsaker till exempel två slag med en hammare helt förlorar sin mening. Varje skeende är, när det beskrivs med tillräcklig noggrannhet, unikt, och en händelses orsaker är egentligen aldrig begränsade till den direkta omgivningen, utan inbegriper i sista instans tillståndet hos hela universum. Att kausaliteten intar en central position i människans tänkande innebär i alla fall om man ska tro Russell alltså inte att den intar en särskilt central position i den yttre verkligheten, om den nu överhuvudtaget står att finna där. Å andra sidan tycks det vetenskapliga projektet att utvinna kunskap om denna verklighet mer eller mindre dömt att misslyckas utan just en övertygelse om giltigheten hos lagen om orsak och verkan: Säg det experiment som alls skulle ha någon mening utan tilltro till det faktum att en viss handling kommer att leda till en specifik och förutsägbar effekt. Ändå utgör just den där förutsägbarheten den tvingande nödvändighet med vilken en given orsak leder till en given verkan ytterligare ett argument för kausalitetens uteslutning ur den filosofiska och vetenskapliga sfären. Våra mest fundamentala teorier har nämligen visat sig vara i grunden icke-deterministiska, så att verkan faktiskt inte alls följer på orsak på något entydigt sätt. På senare år har laboratorieexperiment dessutom gjort bruk av kvantmekaniska effekter för att få kausaliteten som vi normalt förstår den att framstå som ett förlegat koncept. Genom att utnyttja så kallad kvantmekanisk sammanflätning är det möjligt att arrangera situationer där fallet att händelse A orsakar händelse B är på ett fundamentalt sätt omöjligt att särskilja från sin motsats, att händelse B orsakar händelse A. I andra experiment har man kunnat skapa kausala effekter som sträcker sig bakåt istället för framåt i tiden, så att verkan tycks föregå det som orsakat den. Albert Einsteins märkvärdiga relativitetsteori, där rummet och tiden visserligen kan böjas och tänjas, men där ingen tvetydighet någonsin finns mellan orsak och verkan, framstår härvidlag som en västanfläkt. Att olika observatörer kan ha skilda uppfattningar om såväl föremåls längd som klockors tidsangivelser och till och med om vad som är framtid och vad som är förflutet är faktiskt lätt att acceptera jämfört med tanken på att de hamnar i bråk om huruvida det var hammaren som hade sönder det trasiga fönstret, eller tvärtom glasets splittring som fick hammarhanden att måtta sitt slag. Men kanske kan, tänker jag, denna förvirring ändå utgöra en sorts lättnad, när jag fångad i min tankes grundlösa tro på den järnfasta länken mellan orsak och verkan grämer mig över konsekvenserna av mina egna beslut. Jag kan då alltid trösta mig med att jag aldrig kan vara säker på vad som egentligen ska räknas som en orsak, om orsaken ens är möjlig att avgränsa på ett meningsfullt sätt eller för den delen huruvida denna orsak, om den nu finns, inte redan var nödvändigt och fullständigt bestämd som en effekt av något annat. Denna upplösning av grunden för såväl den rationella tanken som den fria viljan kan faktiskt om så bara för ett ögonblick utgöra en form av frihet också den.Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematikLitteraturB. Hill, H. Lagerlund, S. Psillos (red.): Reconsidering Causal Powers. Oxford University Press, 2021.Immanuel Kant: Kritik av det rena förnuftet. Översättning: Jeanette Emt. Thales, 2004.Platon: Skrifter. Bok 4. Översättning: Jan Stolpe. Atlantis, 2018.Bertrand Russell: Mysticism and Logic and Other Essays. George Allen and Unwin, 1917. På svenska "Mystik och logik" i översättning av Anders Byttner och utgiven på Natur & kultur 1954.

Veckans avsnitt avhandlar klassikern som av många anses vara en av världens bästa romaner! Huruvida detta stämmer är inget som du kanske blir klokare kring om du lyssnar. Men underhållande, det är det likväl. Tack för att du lyssnar!

En liten tid efter den stora jultomteskandalen på BHV beger sig vännerna Margaux, Jean-Philippe, Yousef, Pascal och Henri tillbaka till brottsplatsen. Charm, fruktkaka och pengar är tre saker som strösslas omkring våra vänner i detta avsnitt. Huruvida dessa hjälpmedel räcker till för att charma vakter och personal på BHV återstår att se. I Gestalts första julspecial tar spelskaparen Krister Sundelin oss med på äventyr i 60-talets Paris i hans spel The Troubleshooters. Spelet går i samma vänskapliga äventyrsanda som franska och belgiska serier som t.ex. Tintin och Spirou. Vi hoppas ni hänger med oss på detta glada äventyr! Musiken i avsnittet är gjord av Kevin Macleod och Cryo Chamber, och tomteillustrationen av Ronja Melin. Gott nytt år, önskar vi i Gestaltgänget! Tack för att ni lyssnar. Spelare: Benjamin, Fredrik, Maria, Martin och Martin Spelledare: Krister Sundelin (Helmgast)

Huruvida vi är fortsatt önskvärda är naturligtvis en tanke som slår oss varje vecka men skit i det! I det här avsnittet pratar vi om parabolantenner, mopedrelaterat våld, pulvermjölk, gamla köksredskap och råraka – bland mycket annat! Som vanligt passar vi på att önska er alla en riktigt härlig helg! Vill du stödja poddens framtid? […]

Attacken mot Pearl Harbor den 7 december 1941 är en av de stora vändpunkterna i 1900-talets historia. Inte nog med att händelsen i sig är spektakulär så fick attacken på sikt enorma geopolitiska konsekvenser som fortfarande påverkar samtidens politik. Det var nu USA slutligen släppte taget om isolationspolitiken och blev en världspolitisk aktör. Men hur kommer det sig att Japanerna egentligen vågade sig på denna våghalsiga och banbrytande attack? Och på vilket sätt bidrog USA till detta diplomatiska haveri?I detta avsnitt om attacken mot Pearl Harbor samtalar historieprofessor Martin Hårdstedt med Peter Bennesved, doktor i idéhistoria.Ur japans perspektiv befann man sig under 1930-talets slut i en rävsax. Efter framstötar i Manchuriet och Indokina beslutade västmakterna att införa ett oljeembargo mot Japan. Detta ledde till en desperat situation där krig i form av en överraskningsattack framstod som den enda lösningen. De diplomatiska förbindelserna via utrikesministern Hull resulterade inte heller i några framgångar och till slut beslöt man sig för att genomföra en räd mot USAs stillahavsflotta. Inspiration hämtades från britternas torpedattacker mot Taranto i Italien året innan, och från Heihachiro Togos attack mot Port Arthur under det Rysk-Japanska kriget 1904-1905.Huruvida det skulle lyckas eller inte var inte på något sätt gudagivet och Japanerna tvistade in i det sista om detta var en rimlig väg fram. Mot alla odds lyckades man dock smyga sig fram till de Hawaiianska öarna. Sen smällde det.Bild: Pearl Harbor, Hawaii. En liten båt räddar en sjöman från 31 800 ton USS West Virginia (BB-48), som brinner i förgrunden. Rök som rullar ut i midskepp visar var de mest omfattande skadorna inträffade. Lägg märke till de två männen i överbyggnaden. USS Tennessee (BB-43) är ombord. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det här avsnittet är en fristående fortsättning på avsnitt #200 där vi började prata om våra och andras ekonomiska misstag. Huvudpoängen är nog mest att inse att misstag är en del av processen och att ha empati med att både man själv och andra gör så gott man kan och fattar så fort man hinner.

Han har varit fåordig om tidernas travsaga Propulsion som blev tidernas travskandal. Tills nu. I Söndagsintervjun ger tränaren Daniel Redén en unik intervju om mardrömmen, men också om framgångarna. Mail till Söndagsintervjun från Maria Croon, vd på Svensk Travsport sedan 2019: "Först och främst vill jag bara beklaga hela den här historien som är sorglig för alla inblandade parter och travsporten i stort. Jag har ju endast fått utdrag ur intervjun skriftligt men utifrån de citat jag fått skickade till mig är jag förvånad över det som låter som allvarliga anklagelser om undanhållande av fakta och försök att skydda olika personer i organisationen. Särskilt då tränaren med ombud haft tillgång till utredningsmaterialet under lång tid och där kan se att olika sidors perspektiv, både positivt och negativt, verkligen har beaktats och redovisats i en omfattande rapport på över 200 sidor. Utredningens syfte var att ta reda på om hästen var nervsnittad och vem som hade tillgång till vilken information och när. Olika parters syn och minnesbilder är omfattande redovisat. Det finns självklart ingen egen agenda från Svensk Travsports sida och inget intresse av att dölja några uppgifter som är viktiga för utredningen. Allt har redovisats tydligt. Enligt Svensk Travsports reglemente har man som köpare av en häst alltid ett ansvar och som tränare likaså. Huruvida det finns ett ansvar i den här frågan eller inte ska nu prövas av Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd. Det som framkom i Svensk Travsports utredning var att det inte gick att konstatera att det funnits något som helst uppsåt från ägare eller tränare. Däremot kunde vi redan då konstatera att det inte råder några tveksamheter att hästen är nervsnittad och därmed startat otillåtet. I samband med att det här kom fram efter Elitloppet förra året gjorde Svensk Travsport även en omfattande intern utredning av förbundets hantering. Slutsatsen av den redovisades på en presskonferens i oktober förra året. Där konstaterades bland annat brister i regelstyrning och processer och det riktades skarp kritik till dåvarande styrelse och ledning. Det redovisades då att exportcertifikatet med notering om nervsnittning både skickats till tränaren men också funnits hos Svensk Travsport men det hade inte lagts in i några system. Den utredning gällande Propulsions nervsnittning som gjordes av dåvarande säkerhetschef 2019 konstaterades vara undermålig. All kritik mot Svensk Travsports hantering har redovisats helt transparent och de brister som framkom i utredningen har vi tagit på stort allvar. Nu pågår ett omfattande arbete med processer och internkontroll för att något liknande aldrig ska uppstå igen. Vi vill som alla andra att det här ärendet ska bli klart och att all fakta kan redovisas helt öppet. För att komma dit behöver förhandlingen i Ansvars- och Disciplinnämnden äga rum så snart som möjligt där allt material kan avhandlas enligt de processer vi har."

Vad en ”galopp” och ”lady size” står för när man beställer i baren, och om så kallad shandy och Radler, får ni lära er i dagens muntra poddsamtal, som även idag handlar en smula om död, mer eller mindre välgrundad hypokondri och sjukdomar – men som även innehåller en rosa flamingo och en livsbejakande lyssnaridé i form av ett badhyttsrace!Mellan Skanör och Falsterbo kan man nämligen i rätt sällskap äta och dricka sig fram mellan badhytterna. Men även den som inte har tillgång till detta sällskap, eller ens till en badhytt, kan ändå låta sig inspireras av idén – som är att servera tilltugg på temat vissa länder. Närmare bestämt: Ryssland, Spanien, Frankrike, Italien, Tyskland och England. Mats Ryd och Edward Blom ger massor av lockande, läckra tips på små goda munsbitar, allt från escabeche, boquerones, bottarga di tonno och anklever till Mettbrot och njurpaj (med eller utan heraldiskt vapen) samt vad man kan servera till i glasen. Och på gurksmörgåsar med Pimm’s!Huruvida brysselkål bör vara förädlat till minskad beska, och om det kan vara gott med banankaviar eller ketchup med lingonsylt, diskuterar de två gastronomerna också. Mats konstaterar sedan att läckra ostar såsom gorgonzola och talleggio och massvis med andra delikatesser kan ha skapats av ”svenskättlingar” (det vill säga avkomman till de skandinaver som tog sig till det som blev Lombardiet anno 586) och Edward föreslår en lyssnare en hel 1800-talsmiddagsbjudning. Och då handlar det inte bara om vilka maträtter och drycker han ska servera, utan även hur dukningen bör göras och hur underhållningen efter middagen kan gestaltas – med hjälp av harpister som spelar slagdängor eller någon liten brunnsorkester. Punsch eller punschbål anbefalles, naturligtvis!Maila oss: podden@edwardblom.seSponsra gärna våra produktionskostnader: https://www.patreon.com/join/edwardblom See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Våren kommer trots allt att segra, anar Mats Ryd – och både han och Edward Blom noterar att den vita sparrisen äntligen är på gång. Edward berättar om vad han numera gör som rolig gubbe under ritualiserade former, och visar ett rejält prov på högmod snudd på à la Zlatan när han påstår att hans burgundiska köttgryta är godare än självaste Julia Childs.Mats måste snart hålla sig ”alert, körbar och närvarande”, och passar därför på att besöka det senaste i restaurangväg på Stockholmsscenen. Edward tipsar Mats om vad mer han bör försöka hinna med innan han blir far, inklusive råd som sällan står i föräldrahandböckerna. Mats avslöjar dels hur han kompenserade sina föräldrar för alla koliknätter han vållade dem och dels att han tänkt sig att få ”en liten Edward Blom” som avkomma – och båda drömmer om att Mary Poppins ska komma flygande någon gång, när eleganta middagsbjudningar riskerar att ersättas av vällingklägg.Vidare funderar Mats på vilket storföretag som egentligen rimmar på ”dansa”, Edward besparar lyssnarna sina senaste PostNord-turer och så fördjupar de sig en smula i pastans kulturhistoria.Långlagring av vin – det vill säga att spara vinflaskor tio, femton, tjugo år – är något av dagens tema – och Mats delar med sig av sina som vanligt initierade tips på vad man bör tänka på, och exakt vilka ädla drycker man kan köpa som exempelvis kan passa en framtida artonåring. Edward förklarar apropå lagring att man med fördel kan lägga sin ost i gödselstacken och varför den framtida artonåringen också bör få en portvinstång i gåva.Huruvida det heter Västerbottenost eller Västerbottensost har blivit en riktig följetong i podden, men än är ämnet långt ifrån uttömt! Idag hittar Edward helt nya argument när han ”ostrasar” om det som en gång i tiden hette Västerbottens sötmjölksost, och lyckas citera såväl Torgny Lindgren som Svenska akademiens ordbok.P S Tidigare avsnitt om Västerbottenuttalet (en del skulle kanske skriva Västerbottensuttalet): • Episod 55 (från 36:36)• Episod 100 (mellan 29:24 och 33:44 ungefär)Mats Ryds tips på viner värda att lagra:• Tahblik Marsanne 2018 – 119:–. BS med artikelnummer 6404• Moulin Touchais 2002 – 289:–. Artikelnummer 4196• Penfolds Kalimna Bin 28 – 249:–. Artikelnummer 16320• Wynns Black Label – 229:–. Artikelnummer 90449• Meerlust Rubicon 2016 – 269:–. Artikelnummer 2064Att köpa senare i år:• Torres Mas La Plana 2016 - 449 kr Lanseras 11 maj med artikelnummer 9337801• Penfolds Bin 389 - Nästa årgång släpps troligen i september See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Susanne Olsson är professor i religionshistoria. Hör vad hon tror är anledningen till den snabba framväxten av islamistiska extremister. Huruvida hon tror att det går att skilja ut politisk islam från resten av religionen. Liksom vad det här med islamism egentligen betyder.

Dagens avsnitt är en fortsättning på förra veckans samtal med 20 nya frågor att diskutera med en partner, vän eller familjemedlem. Den här veckan är det nya frågor som vi diskuterar och kommer in på resonemanget om brist vs överflöd. Huruvida vi upplever att det finns en brist eller överflöd på resurser i livet eller inte och vårt förhållningsätt till det. Ett exempel är att jag tidigare väldigt ofta resonerade som "antingen eller", "det finns inte tillräckligt", "pengar växer inte på träd" och så vidare. Frågan var t.ex. "semester ELLER pryl", "pengar ELLER hälsa", "pengar ELLER goda relationer", "spara/investera ELLER konsumera" osv. Den stora insikten för mig kom från min vän Lennart Göthe som visade att jag kunde byta ELLER-ordet mot OCH-ordet istället. Dvs tänka "semester OCH pryl", "spara/investera OCH konsumera", "pengar OCH goda relationer" samt "pengar OCH hälsa" istället. Många gånger är det inte någon naturlag som säger att det är ett motsatsförhållande mellan ens alternativ. Det är bara hjärnan som lurar oss. Självklart går det inte över en natt. Man ändrar sitt tankesätt från ELLER till OCH och plötsligt har man mer pengar på kontot och kan ha semester och pryl. Snarare leder perspektivet till att man börjar ställa sig nya frågor: - HUR kan jag skapa möjlighet för semester OCH pryl? - HUR sparar OCH spenderar jag samtidigt? Bara att ställa sig frågan gör svaret mycket enklare och ens möjligt. För så länge man inte ställer sig frågan kommer man (eller åtminstone jag) inte ens leta efter ett svar. Det gör det också intressant att fundera på varje gång någon säger något: - Vilken jord är den här blomman planterad i? Dvs. den bakomliggande anledningen till att någon säger eller gör som hen gör. Varför pratar t.ex. många om ekonomisk frihet som "dra ner", "leva minimalistiskt" och "köpa det billigaste". Det är inget fel på själva det som sägs. Det är däremot intressant att veta vilken jord blomman kommer från. För mig är det en stor skillnad att lyssna på samma råd från någon som kommer från: "Brist: det finns inte för mig något annat sätt att bli ekonomiskt fri än att spara brutalt mycket och sänka min livskvalitet för jag vet inte hur jag tjänar pengar men jag vet hur man sparar pengar." eller: "Överflöd: det går bara max spara 100 % av ens utgifter, det är bättre att tjäna mer pengar och det är något som jag har förmågan att göra, men jag väljer aktivt att göra på det här sättet eftersom det passar mig, mitt liv och mina värderingar". Sedan tar det självklart en tid innan dess att svaret har börjat manifestera sig i verkligheten som en följd av en mängd nya saker som man tänker och framförallt gör. Men det börjar alltid med en ny tanke som leder till en ny handling som leder till ett nytt resultat. Ja, det blev egentligen ganska mycket off-topic i dagens avsnitt, men det är det som är så värdefullt i att stanna upp och börja prata med andra. Precis som förra veckan så är avsnittet inte ett samarbete även om vi vill ge credd till Anna och Mikael Ekeneld. Det är de som på sin sajt battrerelationer.se säljer en uppsättning med dessa frågor. Då vi har använt ca 40 av deras 120 frågor så ska man ära den som äras bör. Tack för den här veckan, Jan och Caroline PS. Brené Brown på TED: http://bit.ly/rtbrene DS. Alla frågor finns på bloggen: https://rikatillsammans.se/20-fragor-om-pengar-del2

Jalle Horn, Ludvig Delin och Daniel Frändelöv diskuterar samhällskritiska teman i flimen Fight club från 1999. De granskar hur filmen skildrar förlorad manlighet, konsumism, mindervärdig livsstil, tillrättalagd tillvaro och gulliga budskap. Via bejakelse av slagsmål, sex och smuts söker huvudpersonerna återfinna livets förlorade puls samt förändra samhället och kulturen. Huruvida deras lösning är den rätta granskas också. Inlägget Om Fight Club dök först upp på Radio Svegot.

Hör hela avsnittet på https://www.svegot.se/svegot-plus/Jalle Horn, Ludvig Delin och Daniel Frändelöv diskuterar samhällskritiska teman i flimen Fight club från 1999. De granskar hur filmen skildrar förlorad manlighet, konsumism, mindervärdig livsstil, tillrättalagd tillvaro och gulliga budskap. Via bejakelse av slagsmål, sex och smuts söker huvudpersonerna återfinna livets förlorade puls samt förändra samhället och kulturen. Huruvida deras lösning är den rätta granskas också.

Jalle Horn, Ludvig Delin och Daniel Frändelöv diskuterar samhällskritiska teman i flimen Fight club från 1999. De granskar hur filmen skildrar förlorad manlighet, konsumism, mindervärdig livsstil, tillrättalagd tillvaro och gulliga budskap. Via bejakelse av slagsmål, sex och smuts söker huvudpersonerna återfinna livets förlorade puls samt förändra samhället och kulturen. Huruvida deras lösning är den rätta granskas också.

Sverige har tveklöst agerat mer avvaktande i coronakrisen än andra EU-länder. Huruvida det är klokt eller oklokt är dock för tidigt att säga, skriver Jörgen Huitfeldt. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I TV4 har man haft en serie inslag om smärta, som även fortsatt i ”Läkarpodden” med Tilde De Paula och Doktor Mikael. I veckans avsnitt tar Adrian och Erwin sig an uppgiften att diskutera det första avsnittet och försöker göra en kritisk granskning av vad som sägs och inte sägs för att försöka göra området smärta rättvisa. Hållpunkter: 00:00:00 – Introsnack med kognitiv dissonans och kladdkakor 00:08:40 – Presentation av dagens avsnitt och vad kritik är 00:12:10 – Huruvida all smärta måste behandlas eller ej 00:18:25 – Veckans spaning 00:21:35 – Smärta är individuellt, smärttrösklar, smärta som försvar, modeller för att förstå smärta 00:29:30 – Långvarig smärta vs akut smärta, smärta som överlevnadsstrategi, kroppseget morfin, perifer sensitisering 00:30:45 – Smärta som existentiellt problem, om man kan bota långvarig smärta 00:39:05 – Smärttyper, hur vi lär oss smärta, saker vi säger är inte alltid det vi menar 00:46:10 – Sammanfattning 00:48:52 – Veckans fråga 00:51:00 – Avslut Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts - lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att vi värdar blir glada. Följ Tyngre Rehab och värdarna på Instagram: @Tyngrerehab, Daniel Andréasson, Kenneth Färnqvist, Adrian Valkeaoja och Erwin Lindén.

Retrograbbarna har kollat den nya Rambo-filmen. Ett äventyr som öppnar dörrarna till en osäkerhet att besvara enkla frågor om tycke och smak. Men också en våldsopera som föder väloljade sanningar om guldålderns bästa vapen! Vidare uppstår även pojkarnas odödliga listor på filmer som en icke-action-person behöver suga i sig för att bli en action-person. Huruvida man först behöver hata en viss typ av film för att sen kunna älska en viss typ av film. Och medan Jocke försöker hålla linjerna rationella så har Tage fullständigt snöat in sig på Armageddon. Högst antagligen är det ingen filmpodd som tidigare hyllat just den domedagsfilmen så mycket som den ena halvan av 85-95 gör. Kex-scenen all over the place! Pladdret är sponsrat av discshop.fi. Bland alla som lajkar, kommenterar eller delar så lottar podden ut First Blood i 4K och en påse poddmerch. Vinnaren dras söndagen den 20.10.2019. Hitta oss här: Soundcloud - https://soundcloud.com/8595podcast iTunes - http://tinyurl.com/jkezzwz Acast - https://www.acast.com/8595 Facebook - www.facebook.com/8595podcast/ Instagram - www.instagram.com/8595_podcast/ Patreon - https://www.patreon.com/8595podcast 
8595podcast@gmail.com

Inspirerade av den franske ekonomen Thomas Piketty föreslår nu vänstern att man borde införa ett förmögenhetstak, där förmögenheter på över tio miljoner euro skulle beskattas väldigt högt eller till och med konfiskeras. På så sätt skulle man få loss pengar till exempel för klimatomställning och för att utjämna inkomstklyftor i samhället, resonerar man inom Vänsterförbundet. Huruvida det här är en bra eller en dålig idé diskuteras i Slaget efter tolv, på tisdag. I debatten deltar Mia Haglund (t.h.) från Vänsterförbundet, riksdagsman Juhana Vartiainen (t.v.) och nationalekonomen Sixten Korkman. Diskussionen leds av Bettina Sågbom.E-post: slaget@yle.fi

I veckan har höstens repertoar hos symfoniorkestrarna i huvudstadregionen uppmärksammats. Enligt en granskande artikel i Hbl spelar orkestrarna till 95% musik som är skriven av män. Huruvida det är ett problem och hur musiker och orkestrar tänker om jämställdhet diskuterar dirigenten och violinisten Jan Söderblom och musikern och journalisten Wivan Nygård-Fagerudd i en kulturdebatt. Programledare: Stefan Winiger slaget@yle.fi

3000 revisorer vrålar ut sin glädje när E-Type äntrar scen på en kongresscen i Örebro, samma 3000 personer genomlider ett par minuter senare en 2 plus anekdot från Filip om hans barndomsminnen av hallon. Huruvida det faktisk var en anekdot eller inte tvistar de lärde fortfarande om för historien hade inget slut. Och så om en av de mest gitarr-killiga stunderna i Fredriks liv; stunden då Fredrik hängde av Chris Kläfford hans gitarr för att visa att Fredrik själv kunde spela Beatles Blackbird.

”Marskens snaps” finns i de till brädden fyllda provarglasen i denna poddepisod, det vill säga den finske krigshjälten Gustaf Mannerheims snaps – Marskin Ryyppy. Vilket får Edward att tala något om det kryddade brännvinets kulturhistoria, och Mats att dra sig till minnes hur han och en PR-kompanjon kuppade Helsingfors Marathon-loppet genom att låta en företagsmaskot springa omkring i täten, och hur det gick till på lyxhotellet där både företagsrepresentanten, maskotskådespelaren och de själva delade rum.Vidare funderar de båda gastronomerna på hur de ska låta vandrande älgar inspirera dem till nya stordåd framför kameran, apropå SVT:s framgångar med långsam-TV och webbkameror i älgskogen. Kanske går det att upprepa tricket med en riktigt utdragen måltid? Som Mats konstaterar: ”Är man roligare än en älg, då har man kommit långt.”Huruvida pastis är ett så kallat degenererat varumärke eller ej försöker Edward reda ut, apropå förrförra episodens dryck. Från pastis via anisette är steget inte långt till en språkhistorisk utläggning om att ordet ”arrak” ursprungligen är ”saften” på arabiska, och att det syftar på alkohol (som förstås också är ett arabiskt ord).Men apropå alkohol: vilket sorts vin drack Jesus och hans lärjungar egentligen under sin allra sista måltid? Det började en lyssnare fundera över under påsken, vilket föranleder Mats och Edward att gå igenom de olika mer eller mindre njutbara viner som dracks i forna tider.Och sedan får en annan lyssnarfråga dem att gå igång riktigt ordentligt på temat ”minnesvärda måltider och varför man minns dem”. Det visar sig finnas så mycket att prata om kring detta att det får bli en ny poddföljetong, men i denna episod kretsar minnena kring bland annat: Edwards mormors repertoar av tio fantastiska husmanskosträtter, varför Mats njöt av en polarbrödsklämma och coca cola i Kiruna, hålet i väggen som faktiskt serverade honom världens bästa fajitas i Mexiko, lyxrestaurangen i Östberlin där Edward smorde kråset som tonåring och som fick honom att börja flambera (och sånär bränna ner radhus och TV-studior).Inslaget finns även att avnjuta i filmad version här:https://youtu.be/8FAMkQxnpSA See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi slår vad om att Karlavagnen ikväll kommer att bli någonting alldeles speciellt. För vi ska prata om att just slå vad. Har du utmanat dig själv och klarat av något du aldrig trodde? Tvingades du gå runt Vättern efter vadslagningen med kompisen? Berätta om höga insatser, spännande utmaningar och framför allt; fick du lov att göra det sa att du skulle göra om någonting slog in? I veckan stod det klart att regeringen ställer sig bakom ett Vinter-OS i Sverige år 2026 och i SVT:s morgonsoffa debatterades budgeten. Det slutade med att OS-generalen Richard Brisius och Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmersson slog vad om champagneflaskor. Huruvida budgeten håller eller inte, återstår att se. Så även vem av herrarna som får betala dyrt i skumpa. 099-110 90 Ring Lars Svan och prata om vad du har slagit vad om! Telefonslussen öppnar klockan 21. Vill du skriva ihop något redan nu? Då finns vi på karlavagnen@sverigesradio.se. Programmet börjar direkt efter hockeyn, ca 22:12   Du kan också delta i samtalet på sociala medier: Karlavagnen på Facebook Karlavagnen på Instagram Karlavagnen sänds varannan fredag från Falun.

SHL-podden möter Växjö Lakers backbjässe Daniel Rahimi. Han pratar bland annat om…… Kollapsen i Davos… Att äta glass och kakor innan varje match… Huruvida han skulle kunna spela i Skellefteå AIK… Lakers överlägsenhet i fjol… Elias Petterssons dominans… Att nästan ha spelat lika många NHL-matcher som han har sett… Och mycket, mycket mer!SHL-podden på Twitter!SHL-bloggen på Twitter!SHL-podden är Betssons podcast om svensk hockey och produceras av Med Vän Kommunikation. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

SHL-podden möter Timrås målvakt Niklas Svedberg. Han pratar bland annat om…… Att inte spela TV-spel nära inpå match… Varför han valde Timrå… Varför KHL var en bra väg att gå… Huruvida han fortfarande ser sig som en NHL-målvakt… Att han bytte till kompositklubba så sent som i fjol… Pååkningar av målvakter… Skrikande coacher… Och mycket, mycket annat!SHL-podden på Twitter!SHL-bloggen på Twitter!SHL-podden är Betssons podcast om svensk ishockey och produceras av Med Vän Kommunikation. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Gäst nummer tolv i Bergman 90 Minuter är AIK:s sportchef Björn Wesström. Björn pratar om... ... Att Kristoffer Olsson är den bästa spelaren han sett i AIK ... När AIK skulle värva Labinot Harbuzi ... Att Djurgården blivit omsprungna av Hammarby ... Hur oimpad han var under mötet med Zidane ... Att Isak blev dyrare än han tänkt ... Ifall Micke Stahre kan träna AIK igen ... Huruvida han hade kunnat vara sportchef i Real Madrid Och mycket, mycket mer.  Lyssna på podcasten i iTunes Vi vill tacka våra samarbetspartners MarketBeaters & NordicBet. Vill ni vinna på sportsbetting, kolla in MarketBeaters här. Podcast-tips: Ljugarbänken! Om allsvensk fotboll. Gillar ni beatet så lyssna på Calimano - Början På Nånting. Bergman 90 Minuter på Twitter Fotboll Sthlm på Twitter, Facebook, Instagram

Staden är en motsägelsefull skapelse. Så hemma och ändå alltid främmande. Författaren Dimitris Alevras reflekterar över våra föreställningar om staden och gränserna som både bygger upp och utestänger. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Staden är en märkvärdig plats. Genom sin koncentration av människor och genom sin artificiella karaktär har den en unik inverkan på både det geografiska och det kulturella landskapet. Staden är det konkreta undanträngandet av naturen till fördel för människan och det mänskliga. Den utgör det största och mest levande monumentet över människans förmåga. Därför besitter också alla städer en sorts kraft attraherande eller bortstötande som inte uppstår ur något konkret hot eller löfte utan skapas genom kombinationen av stadens onaturlighet och dess mänsklighet. Onaturlig därför att den är konstruerad. Mänsklig därför att dess funktion är att tillfredsställa oss, att befria oss från det oönskade och föra oss närmare det mer önskvärda. Dessa två aspekter av staden funktionen och konstruktionen säger något väsentligt. Ta till exempel operahuset i Sydney, en enskild byggnad som många med enkelhet kan framkalla för sitt inre. Betänk först dess funktion en plats där människor samlas för att ta del av andra människors musikaliska uttryck. Betänk sedan dess konstruktion en enorm asymmetrisk figur som från en vinkel liknar en rad vita fenor som skjuter upp ur marken, och från en annan mer påminner om halvt nedsjunkna kupor på väg att omsluta varandra i mörker. I det första fallet har vi att göra med ett konkret syfte. Vi förstår funktionen och vet ungefär vad vi kan förvänta oss. Huruvida man lockas av det eller inte kan vara en fråga om behov och personliga preferenser. Men när det kommer till byggnadens konstruktion är det snarare genom känslan det visuella intrycket ger som vi påverkas. Här blir det ogripbara det mest framträdande: formerna som former, och inte minst den oundvikliga kontrasten till det av naturen skapade. En enskild byggnad är inte svår att betrakta på detta vis ofta har den en eller ett fåtal huvudsakliga funktioner, inte sällan uppenbara för en betraktare. Men med en hel stad i blickfånget bestående av hundratals, tusentals byggnader händer något. Konstruktionens effekt förstärks i och med att mångfalden och storleken ökar, samtidigt som funktionen blir svårare att urskilja. På så vis blir stadens utomvärldsliga karaktär mer framträdande ju större den är, samtidigt som vi aldrig blir helt alienerade inför den. Något bekant finns där alltid det mänskliga i det onaturliga. Det framhålls ibland att de flesta som tar sitt liv genom att hoppa från en bro gör det från den sidan av bron som är vänd mot staden. Västerbron i Stockholm är en av flera platser där detta bekräftas om och om igen. I en handbok för personer som arbetar med förhandling i krissituationer kan man läsa att rädslan för att dö ensam, tillsammans med önskan att andra ska se hur mycket man lider, kan förklara varför så många hoppar från en bro som vetter mot staden, fullt synlig för alla. I en sista desperat vädjan vänder man sig mot staden. Man ser staden, och staden ser en. En oundviklig aspekt av stadens konstruktion är dess gränser. Någonstans börjar bebyggelsen, någonstans slutar den. Stadens här står mot det omgivande där. I Jesper Svenbros text Mjölet och kritan Berättelsen om Alexandrias grundläggning är denna gränsdragning i centrum. Svenbro skriver: När platsen för den framtida staden har valts ut av Alexander någon gång alldeles i början av år 331 f.Kr., markerar man sträckningen av stadens ringmur på marken [] I de flesta versionerna markerar arkitekterna stadsmurens sträckning [...] med hjälp av mjöl, vilket får ersätta den krita som normalt används i dylika sammanhang. Att man väljer just mjöl och inte krita har i sig en särskild symbolisk betydelse. Svenbro skriver: Enligt Plutarkos utgör nämligen mjölet ett gränsstadium halvvägs mellan det levande sädesaxet och det gräddade, ätliga brödet; mellan det 'råa' och det 'bakade'; på visst sätt alltså mellan 'natur' och 'civilisation'. Berättelsen fortsätter: Rätt vad det är, läser vi, kommer ett stort antal fåglar och äter upp mjölet med vilket Alexander låtit avgränsa sin stads område, något som till en början gör härskaren förbluffad och orolig [...] Orsaken till denna oro är uppenbar: ett sådant intermezzo tycks förebåda stadens försvinnande, utplånandet av dess murar och gräns, den gräns förutan vilken den ju inte kan existera. Vad vi här plötsligt ställs inför är stadens simultana födelse och undergång. Ett samband mellan gränsen i sig och de föreställningarna som görs om platsen framträder: gränsen försvinner och i samma stund uppstår en föreställning om att även den framtida staden kommer att försvinna. För de närvarande, med sina blickar riktade mot de halvt utsuddade linjerna av mjöl på marken, har Alexandria i ett slag grundats, byggts upp och förgjorts. ... det verkliga Los Alamos ersätts med något annat. Det är inte Aten som åberopas, utan dess själ. Det är idén om den ideala republiken. En mer sentida stad för vilken detta samband mellan manifesterade gränser och gemensamma föreställningar spelat en avgörande roll är Los Alamos i New Mexiko, grundad 1942. Los Alamos är dessutom en stad för vilken funktionen ursprungligen var allt. Mer specifikt en funktion: att producera världens första atombomb. Stadens konstruktion var i alla avseenden underkastad detta övergripande syfte, liksom reducerad till en rent praktisk aspekt av funktionen, och tillskrevs inte något större värde i sig. Los Alamos var därtill en stad som i princip saknade ekonomiska begränsningar. Vad än forskarna med Robert Oppenheimer i spetsen behövde, fick de. Det gällde allt från teknologisk utrustning och laboratorier, till mer personal, fler bostäder, vägar och vardaglig service. För att framställa det kärnbränsle bomben skulle laddas med anlades tre nya reaktoranläggningar som sammanlagt sysselsatte över fyrtio tusen personer. Även på dessa platser växte samhällen fram ur ingenting, konstruerade både som förlängningar av Los Alamos och som enskilda, avskärmade entiteter. Ur det perspektivet var Los Alamos en gränslös stad, samtidigt som dess faktiska gränser var högst påtagliga och strikt bevakade. Ingen utan tillstånd fick komma in, eller ens komma i närheten av platsen. Ingen kunskap om vad som försiggick där fick göras känd. Dessa ovanliga omständigheter bidrog till att skapa en särskild atmosfär bland invånarna. Högst medvetna om Los Alamos icke-existens fick deras här, där de befanns sig, också karaktären av ett avlägset där. Den brittiska fysikern James Tuck beskrev det som en gyllene tid. Han vittnar om hur han i Los Alamos fann det antika Atens själ, den ideala republiken. Enligt vissa var staden som en ö i himlen, enligt andra ett Shangri-La. Det intressanta med dessa beskrivningar är att det verkliga Los Alamos ersätts med något annat. Det är inte Aten som åberopas, utan dess själ. Det är idén om den ideala republiken. Och det är det fiktiva paradiset Shangri-La. Los Alamos konkreta här görs till ett symboliskt där. Kraften i den handlingen ska inte underskattas. Grundarna av Alexandria gjorde det inte. Valet att använda just mjöl för att markera gränserna var, skriver Svenbro, i själva verket ingen slump, och hade det specifika syftet att frammana bilden av Alexandrias framtida blomstring. Så uppstår staden ur våra föreställningar om den, och så formas våra föreställningar av stadens gränser och konstruktion av dess faktiska här. För olika människor, i olika tider, ser denna ömsesidiga skapelseakt olika ut, men dess närvaro är ständig. Det finns inget här utan ett där. Och vi, invånare och medskapare, befinner oss alltid någonstans mittemellan. Dimitris Alevras, författare   Litteratur On-Scene Guide for Crisis Negotiators, Frederick J. Lanceley, 1999 Mjölet och kritan Berättelsen om Alexandrias grundläggning, Jesper Svenbro (publicerad på franska 2014) 109 East Palace Robert Oppenheimer and the Secret City of Los Alamos, Jennet Conant, 2005 American Prometheus The Triumf and Tragedy of J. Robert Oppenheimer, Kai Bird och Martin J. Sherwin, 2005

När pingviner tar in stjärnhimlen en stilla vinternatt, så blir det nästan omöjligt att inte prata om religion. Efter dom obligatoriska magstöds-övningarna, förstås. Den ena pingvinen håller tillbaka sin inre Lars Vilks, den andra förklarar varför hans pappa hatar just Lars Vilks. Sedan kommer han ut som smyg-Synteist. Religion som täckmantel för krig, förföljelse och övergrepp behandlas, och skillnaden mellan kartan och territoriet mejslas fram. Självklart synas bön, underkastelse, överlämnande och känslan av att vara buren. Den svarta pingvinen ser skönheten i att bära sitt kors med rak rygg, och går tidigt under sin mormors lika svarta slöja. Alltmedans den röda pingvinen minns ett ögonblick av förundran på vulkanen Strombolis rand, där allt ställdes på sin spets, omgiven av två minst lika röda solar. Avsnittet avslöjar ett osunt intresse för kottar, och innehåller närmast olagliga nivåer av svengelska. Inte helt överraskande så tokdissas megakyrkor, televangelister, Vatikanstaten, religiös misogyni och fanatiska persiska män. Veckans påhittade ord är vuxendom. Som med alla nyord värda sitt salt, undrar man hur man klarat sig så länge utan just detta nyord. Eftersom pingviner är väldigt relationella, är det förstås en stor stund på isflaket då dom inser kopplingen mellan hur mycket man kan njuta av en relation, och hur mycket man behöver den. Swishjingeln framförs denna veckan av en äldre man som misstänks ha spenderat alltför mycket tid med männen i vitt. Huruvida poddpingvinerna behöver spendera mer tid med männen i vitt kan diskuteras. Men så länge är dom är fria, så kommer dom fortsätta dansa sin oefterhärmliga existentiella ord-dans tillsammans. På ett isflak nära dig. Känn dig innerligt välkommen att delta. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Som James Barry blev Margareth Bulkley en av tidens medicinska pionjärer. Barry rensade upp i smutsen på militärsjukhusen och utförde även ett unikt kejsarsnitt. På 1800-talet avancerade medicinen inom hygien, bakteriologi och kirurgi. För kvinnor var medicinstudier inte tillåtna. I hela sitt liv verkade Barry som läkare i den brittiska militärsjukvården. Men Barry hade också kunskap om förlossning och lyckades med något för sin tid unikt ett kejsarsnitt där både mor och barn överlevde. Först vid Barrys död avslöjades Barrys biologiska kön. Huruvida det könsöverskridande livet var ett uttryck för en sexuell identitet eller en strategi för att hantera en verklighet där kvinnans möjligheter var kringskurna är svårt att säga. Journalisten och författaren Anna Larsdotter berättar för oss om kvinnornas roll som läkare och sjuksköterskor inom det militära under historien. Vetandets värld följer också med på stadsvandring i Malmö där vi får höra om Elna Hansson, femte generationen av läkarkvinnor. I programmet medverkar också Jennie Lindholm, redaktör för tidskriften Historiskan. Programmet ingår i serien "De historiska kvinnorna". Det är en repris från den 10 november 2017. Malin Olofsson Lo Söllgård vet@sverigesradio.se

Hola people! I veckans avsnitt bjuder vi på part ll av förra veckans avsnitt! Vi pratar  om VM, Zlatans framtidsplaner; potentiell stadsminister? Huruvida han är välkommen tillbaka till landslaget? VM-låten, eller finns det en officiell VM-låt? Detta och så mycket mer, indulge!

Avsnitt 8,5 blir ett lite annorlunda sådant, då Hanna insjuknat i vad hon säger är ”sitt livs värsta sjukdom”. Jag – Kajsa – har hört henne säga detta otaliga gånger förut, så jag har lite svårt att tro på henne, men oavsett sjukdomsgrad har Hanna varit otillgänglig för podcastinspelning denna vecka. SÅ. Jag plockade fram min telefon och spelade in henne när hon låg yrande och pillerknaprande i soffan hemma i Kungshöjd. Huruvida det är underhållande eller inte får ni avgöra. Ett fullt avsnitt kommer nästa vecka. Ciao! Sågningar och hejarop: Mail – bubbelochbs@gmail.com Instagram – @kajsakex @hannakalmeus

Vi besöker Island landet som ständigt klyvs i två delar, och där risken för jordbävning och vulkanutbrott närmast ingår i väderleksrapporten. Island har nytta av sitt vulkaniska inre för att få energi och värma de bad som har samma roll för islänningarna som puben för britterna och torget för italienarna. Men det kräver också ständig vaksamhet. Huruvida jordens värme är avgörande för att få till den tvivelaktiga delikatessen surhaj vet vi inte, men den är varken god eller riktigt så äcklig som ryktet säger. Programledare är Lena Nordlund och Björn Gunér.

Han är en av Sveriges mest omtyckta kommentatorer efter alla år på Sveriges Television där han har varit dess huvudkommentator för de folkkära idrotterna längdskidor och friidrott. Per Forsberg åkte till Enskede för att träffa Jacob Hård och prata TV och orientering eller kanske omvänt, orientering i TV. - Jag tycker det är en alldeles förträfflig TV-idrott som det finns stor potential i, säger Jacob Hård i podden. Huruvida det ska finnas en jaktstart eller masstart i orienteringens mästerskap pratas det också om precis som Jacobs Hårds beundran för utövarna, elitorienterarna och deras enorma förmåga att kunna ta sig fram i obanad terräng i full fart och dessutom med koll på kartan. Han berättar också om att han blev som nyförälskad när han på äldre dar upptäckte idrotten orientering igen och nu är han helt fast. - Jag kan längta till onsdagarna och Luffarligan riktigt mycket, jag vill bara komma ut. Lyssna till Radio O-Ringen podcast #85 med Jacob Hård. Synpunkter, kommentarer eller önskegäster, skriv till radio@oringen.se.

Vi pratar halv-allvarligt om vad det innebär att ”vara vuxen”. Här är några av de "vuxenmindsets" vi diskuterar: - Att inte vänta på att ta initiativ - Avsaknaden av (mandoms)ritualer - Att vara redo för förändring (arbete, finans, pensionssystemet) - - Huruvida kostymer eller hoodies är tecken på framgång Gå med i vår slutna FB-grupp här: https://www.facebook.com/groups/25Minuter/ Sammanfattning & extramaterial skickas via lyssnarbrevet (gå med på www.25minuter.se). Det går på några sekunder och kostar inget. Tusentals får det varje tisdag kl 11.

Med en knapp vecka kvar till NHL:s trade deadline är det givetvis NHL-klubbarnas behov som står i centrum i det 155:e avsnittet av NHL-timmen. Linus Hugosson och Uffe Bodin bjuder på en stor genomgång av de mest uppenbara köparna och säljarna inför transferstoppet. Den 1 mars klockan 21.00 ringer klockan på NHL-kontoret. Då måste de sista trejderna vara registrerade i ligans system för att kunna godkännas. Huruvida det kommer att bli stor aktivitet å marknaden innan onsdagens bytesstopp råder det delade meningar om. I det nya avsnittet av NHL-timmen tittar Linus Hugosson och Uffe Bodin på topplagens behov samtidigt som man försöker utkristallisera de mest uppenbara köparna och säljarna i Eastern respektive Western Conference. Dessutom: * Nicklas Lidström gör ett gästspel och pratar om den nyligen avlidne Detroit Red Wings-ägaren Mike Illitch betydelse för klubben och staden. Dessutom ger han sin syn på lagets chanser att förlänga sin långa slutspelssvit: ”Det blir oerhört tufft”, är ”Lidas” analys av läget. * Jonatan Lindquist kommer in och diskuterar Calder Trophy-racet med Linus Hugosson. Vem av Auston Matthews och Patrik Laine ligger egentligen bäst till för att ta hem priset som årets rookie? * Vilka tre lyckliga vinnare tar hem de snygga OilersNation-t-shirtarna som Uffe hade med sig hem från Edmonton?  * I Veckans lag får en tidigare ifrågasatt NHL-stjärna upprättelse efter att ha varit ligans hetaste spelare den senaste tiden. Detta och en hel del annat i avsnitt 155 av NHL-timmen!

Så ”Mr. Fristad” sätter ännu en gång sitt otroligt intressanta privatliv före podden och åker på töntsemester (utan några resereportage över huvud taget), så Simon och Tobbe lämnas själva. BUTTWAIT! Denna gången gör de någonting helt nytt, i form av att bjuda in en gäst i podden! Huruvida det gav ett positivt eller negativt resultat är upp till lyssnaren att bestämma, så lyssna och avgör själva, helt enkelt. Och glöm för bövelen inte att maila in till avsnitt 100. Ni vill väl vara älskade?…

Avsnitt 22 – Eller 21? Kanske 24? Såhär i efterhand är det solklart att det är episod tjugotvå som gäller. Vi pratar såklart om Apple TV-releasen tillsammans med Marthin Freij. Huruvida spel blir fördummade med fjärr-tvånget. Hur länkar man till en Apple TV-app? Gratis gear från HBO Nordic. Android-telefoner och mycket annat! Veckans podcast levereras direkt från bunkern i Stockholm, där vi berättar om livet på den lilla appbyrån. Apple, appar, Automile, Vin Diesel och livet som egenföretagare, det är Appodden i en chokladask.

Avsnittet i långköraren Appodden är nu 15; Med andra ord endast fem avsnitt kvar tills nästa Jubiléumsavsnitt! Trojkan är nu återigen istället en mysig dou där man pratar om det publika släppet av iOS9. Huruvida bakåtknappen är årets feature och om Apple förlorat sin magi. Fanboys som man är tror man knappast att så är fallet även om första iPaden med retinaskärm var lite av en skamfläck. Om det förra veckan pratades om MSN är det numera MMS och MVP som är veckans techförkortningar. Marcus får en obehaglig låne-Bellman och Simon rensar ölkylen. Med andra ord är det upplagt för ännu ett fantastiskt avsnitt av högsta ljudkvalité. Veckans podcast levereras direkt från bunkern i Stockholm, där vi berättar om livet på den lilla 76 gradiga appbyrån. Apple, appar, adoption rate, Flag-Kit och livet som egenföretagare, det är Appodden i ett nötskal.

Starten på Aftoncasten.Feministen, rojalisten och kommunisten sitter runt bordet och diskuterar Göteborgs stadsteaters uppsättning Crime scenes, benhår, livet i stort och om huruvuda 80% är idioter.

I sommaren sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Huruvida man kan leva ett innerligt liv på två geografiska platser? Vart igelkottarna har försvunnit och om man verkligen kan älska sig själv? Producent: Susanna Einerstam Musik: Tomasz Stanko Septet "Ballada". Wayne Shorter "Diana"från CD  Native Dancer. Keith Bjornstad, Svante Henryson "Visitor" från CD Nightsong. Signatur i början av programmet: Bill Frisell Probability Cloud. Slutsignatur: Tomasz Stanko Sleep Safe and Warm. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev Stort och mycket varmt TACK till Lena och P O för era kloka medkännande tankar kring, av er ibland omformulerade frågor om livets diverse vedermödor.  Dagens (11/8) två sista svar av P O berörde mig särskilt starkt o fick mina ögon att tåras; nyss avslutade jag Karl-Ove Knausgårds sista band av "Min kamp", och jag blev en ny människa, nästan frälst efter att under tusentals sidor "krupit under hans skinn". Att närma sig det nya "barndomen" med all hjälplöshet den kan innebära, borde vi tala mycket mer om! Tack ännu en gång och ni är välkomna åter! jag skall lyssna om alla åtta programmmen. Agnes, nära 80 ________________ Jag håller med de som ansåg att PO inte riktigt förstått frågan Caroline ställde, men anser att det är mänskligt att inte förstå ibland. Har bott i Spanien 50 år som spansk medborgare och de senaste 15 åren tillbringat sommarmånaderna i en liten stuga i Lappland. Min erfarenhet är att det är svårt att byta kultur och språk och det tar lång tid att acklimatisera sig. Det viktiga för mig är att man vänjer sig vid att inte vara riktigt hemma någonstans utom i sig själv och att impulser från vad som händer i båda länderna berikar en. Jag håller med PO om att Spanien är ett jäkla land med lögnaktiga politiker, stor ojämlikhet, fattigdom etc...men utan tvekan har Spanien många kulturer , natur och detaljer värda att ta i beaktande och detta beror på var och en. Till Margareta skulle jag vilja skicka en webb som ger en fantastisk redogörelse om hur Flamencon o el canto jondo skapats väl värd att läsas och begrunda. Inga afrikanska slavar. hispanoteca.eu /Musik-Spanien/Flamenco/Origen del cante flamenco.htm. Vänlia hälsningar Birgitta Nordstrom ______________ Allvarligt Talat - repris 140816 Enquist har ju helt missuppfattat Carolines fråga! Hon önskar sig inte ett hemligt liv, hon frågade om hennes relationer utvecklade på två olika platser behövde bli ytliga. Det är ju en mycket intressant fråga. Om man delar upp sitt boende till två olika platser/länder under året betyder inte det att det ligger vattentäta skott emellan de två punkterna eller människorna på de olika platserna. Det kan tvärtom både berika och fördjupa! MVH Cristina Spitzinger ____________ Nu har jag lyssnat på PO. Jag tycker att han trivialiserar min vinterångest. Och nedvärderar Spanien! Jag vet flera, både svenskar och andra, som åker till södra Europa på vintrarna för att arbeta på ekologiska jordbruk. De har berättat om fantastiska möten med människor, det är minsann inte så att det inte finns kultur i dessa länder! Och varför förutsätter PO att jag söker en kärleksrelation (eller två!)? Jag frågade om det var möjligt att få djupare relationer eller om det bara skulle bli ytliga bekantskaper - men detta tolkas alltså som otrohetslängtan. Till sist: jag läser MASSOR, särskilt på vintern. Men det hjälper inte. Inte ens dina böcker PO! Caroline ___________ Hej P-O! Jag studsade liksom Michelle över ditt svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv liksom Michelle varit där mycket under många år, rest runt över hela landet. Jag har läst spanska och studerat spansk historia m m, som jag tycker är mycket intressant och fascinerande. Tänk när man i Andalusien, fram till på 1500-talet levde kristna, judar och muslimer i fredlig samexistens och skapade fantastiska byggnadsverk och trädgårdar i denna varma torra jord i Europas södra del! Tänk på poeterna och musiken som skapats i Spanien! Flamencon som är ett kulturarv från afrikanska slavar, som tagits till Sydamerika vars musik sedan hittat tillbaks till Europa och Spanien. Tänk på Lorca och de dramer och de musikaliska verk han skapat eller inspirerat till! Ett innerligt liv kan väl visserligen vara svårt att upprätthålla med samma innehåll på två platser om man delar upp året i två  långa perioder, men kan vara berikande om man är nyfiken på kultur och människorna i den! Liksom Michelle uppfattar jag inte en sådan nyfikenhet som att man (=kvinna) är ute efter otrohet och ett hemligt liv! Jag tolkade också frågan som att det var djupare relationer av alla slag, vänskap, att komma in i en annan kultur än sin egen, som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Språket och kunskaper om landet är en bra början till att utveckla sådan relationer tror jag! I övrigt håller jag med dig om att det är en enorm känsla att gå in under skinnet på en författare och att läsa i kronologisk ordning, dig t ex, vilket jag gjort sedan jag läste "Sekonden" och boken om baltutlämningen, på 70-talet! Hälsningar Margaretha ___________ P-O! Jag tycker att du gav ett noncharlant svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv varit där flera vintrar, både i Galicien och Andalusien, jobbat på smågårdar och träffat fantastiska människor - kulturella och spirituella. Och varför antar du att hon vill vara otrogen? Jag tolkade frågan som att det var djupare relationer av alla slag som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Det var väl det hon ville att du skulle filosofera kring, huruvida djupa relationer kan uppstå om man lever ett sådant slags modernt nomadliv. Nä, efter detta svar med total avsaknad av respekt för frågeställaren är jag inte ledsen att du inte valde att besvara min fråga. Du kanske skulle säga att tvivlet att skaffa barn bara var en undermedveten drift att ha öppna relationer och sedan avfärda min fråga lika lättvindigt som Carolines. Michelle ______________ Hej P-O Jag har ett stort problem. Några av mina vänner har blivit rasister. Deras åsikter tål jag inte. Fram till nu har de varit humanister vilket gör mig förvirrad, vad har hänt. Givetvis har jag tagit upp detta men svaret blir tunt och intetsägande. Jag har nog börjat min resa till att inte tro på människan. Vad ger du mig för råd? Jag lyssnar verklig på dina råd jag har hört i programmet, jag tror på dig. Ha det gott i framtiden Vänligen Aino Dahlgren _____________ Till Allvarligt talat Hej! Mitt namn är Gunnar Bergkrantz. Jag är en lyckligt lottad person som gillar mitt jobb, som också gett mig möjligheter att resa ut  i världen...jag ser orättvisor där fattiga förblir fattiga och rika blir rikare. Där jag ser enorma lyxhus bakom höga murar. Jag ser människor plocka sopor och sorterar för att få till mat. Nu är mitt dilemma. Att jag ser girighet och korruptionen breder ut sig och jag blir irriterad, arg, nedstämd. Vad ska jag göra för att hålla modet uppe? Hur ska jag hantera mina tankar och vad kan jag göra. Snälla allvarligt talat ..ge mig råd!! Vänliga hälsningar! Gunnar Bergkrantz

I sommaren sista Allvarligt talat har författaren PO Enquist valt att svara på frågor som handlar om: Huruvida man kan leva ett innerligt liv på två geografiska platser? Vart igelkottarna har försvunnit och om man verkligen kan älska sig själv? Producent: Susanna Einerstam Musik: Tomasz Stanko Septet "Ballada". Wayne Shorter "Diana"från CD  Native Dancer. Keith Bjornstad, Svante Henryson "Visitor" från CD Nightsong. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev Stort och mycket varmt TACK till Lena och P O för era kloka medkännande tankar kring, av er ibland omformulerade frågor om livets diverse vedermödor.  Dagens (11/8) två sista svar av P O berörde mig särskilt starkt o fick mina ögon att tåras; nyss avslutade jag Karl-Ove Knausgårds sista band av "Min kamp", och jag blev en ny människa, nästan frälst efter att under tusentals sidor "krupit under hans skinn". Att närma sig det nya "barndomen" med all hjälplöshet den kan innebära, borde vi tala mycket mer om! Tack ännu en gång och ni är välkomna åter! jag skall lyssna om alla åtta programmmen. Agnes, nära 80 ________________ Jag håller med de som ansåg att PO inte riktigt förstått frågan Caroline ställde, men anser att det är mänskligt att inte förstå ibland. Har bott i Spanien 50 år som spansk medborgare och de senaste 15 åren tillbringat sommarmånaderna i en liten stuga i Lappland. Min erfarenhet är att det är svårt att byta kultur och språk och det tar lång tid att acklimatisera sig. Det viktiga för mig är att man vänjer sig vid att inte vara riktigt hemma någonstans utom i sig själv och att impulser från vad som händer i båda länderna berikar en. Jag håller med PO om att Spanien är ett jäkla land med lögnaktiga politiker, stor ojämlikhet, fattigdom etc...men utan tvekan har Spanien många kulturer , natur och detaljer värda att ta i beaktande och detta beror på var och en. Till Margareta skulle jag vilja skicka en webb som ger en fantastisk redogörelse om hur Flamencon o el canto jondo skapats väl värd att läsas och begrunda. Inga afrikanska slavar. hispanoteca.eu /Musik-Spanien/Flamenco/Origen del cante flamenco.htm. Vänlia hälsningar Birgitta Nordstrom ______________ Allvarligt Talat - repris 140816 Enquist har ju helt missuppfattat Carolines fråga! Hon önskar sig inte ett hemligt liv, hon frågade om hennes relationer utvecklade på två olika platser behövde bli ytliga. Det är ju en mycket intressant fråga. Om man delar upp sitt boende till två olika platser/länder under året betyder inte det att det ligger vattentäta skott emellan de två punkterna eller människorna på de olika platserna. Det kan tvärtom både berika och fördjupa! MVH Cristina Spitzinger ____________ Nu har jag lyssnat på PO. Jag tycker att han trivialiserar min vinterångest. Och nedvärderar Spanien! Jag vet flera, både svenskar och andra, som åker till södra Europa på vintrarna för att arbeta på ekologiska jordbruk. De har berättat om fantastiska möten med människor, det är minsann inte så att det inte finns kultur i dessa länder! Och varför förutsätter PO att jag söker en kärleksrelation (eller två!)? Jag frågade om det var möjligt att få djupare relationer eller om det bara skulle bli ytliga bekantskaper - men detta tolkas alltså som otrohetslängtan. Till sist: jag läser MASSOR, särskilt på vintern. Men det hjälper inte. Inte ens dina böcker PO! Caroline ___________ Hej P-O! Jag studsade liksom Michelle över ditt svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv liksom Michelle varit där mycket under många år, rest runt över hela landet. Jag har läst spanska och studerat spansk historia m m, som jag tycker är mycket intressant och fascinerande. Tänk när man i Andalusien, fram till på 1500-talet levde kristna, judar och muslimer i fredlig samexistens och skapade fantastiska byggnadsverk och trädgårdar i denna varma torra jord i Europas södra del! Tänk på poeterna och musiken som skapats i Spanien! Flamencon som är ett kulturarv från afrikanska slavar, som tagits till Sydamerika vars musik sedan hittat tillbaks till Europa och Spanien. Tänk på Lorca och de dramer och de musikaliska verk han skapat eller inspirerat till! Ett innerligt liv kan väl visserligen vara svårt att upprätthålla med samma innehåll på två platser om man delar upp året i två  långa perioder, men kan vara berikande om man är nyfiken på kultur och människorna i den! Liksom Michelle uppfattar jag inte en sådan nyfikenhet som att man (=kvinna) är ute efter otrohet och ett hemligt liv! Jag tolkade också frågan som att det var djupare relationer av alla slag, vänskap, att komma in i en annan kultur än sin egen, som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Språket och kunskaper om landet är en bra början till att utveckla sådan relationer tror jag! I övrigt håller jag med dig om att det är en enorm känsla att gå in under skinnet på en författare och att läsa i kronologisk ordning, dig t ex, vilket jag gjort sedan jag läste "Sekonden" och boken om baltutlämningen, på 70-talet! Hälsningar Margaretha ___________ P-O! Jag tycker att du gav ett noncharlant svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv varit där flera vintrar, både i Galicien och Andalusien, jobbat på smågårdar och träffat fantastiska människor - kulturella och spirituella. Och varför antar du att hon vill vara otrogen? Jag tolkade frågan som att det var djupare relationer av alla slag som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Det var väl det hon ville att du skulle filosofera kring, huruvida djupa relationer kan uppstå om man lever ett sådant slags modernt nomadliv. Nä, efter detta svar med total avsaknad av respekt för frågeställaren är jag inte ledsen att du inte valde att besvara min fråga. Du kanske skulle säga att tvivlet att skaffa barn bara var en undermedveten drift att ha öppna relationer och sedan avfärda min fråga lika lättvindigt som Carolines. Michelle ______________ Hej P-O Jag har ett stort problem. Några av mina vänner har blivit rasister. Deras åsikter tål jag inte. Fram till nu har de varit humanister vilket gör mig förvirrad, vad har hänt. Givetvis har jag tagit upp detta men svaret blir tunt och intetsägande. Jag har nog börjat min resa till att inte tro på människan. Vad ger du mig för råd? Jag lyssnar verklig på dina råd jag har hört i programmet, jag tror på dig. Ha det gott i framtiden Vänligen Aino Dahlgren _____________ Till Allvarligt talat Hej! Mitt namn är Gunnar Bergkrantz. Jag är en lyckligt lottad person som gillar mitt jobb, som också gett mig möjligheter att resa ut  i världen...jag ser orättvisor där fattiga förblir fattiga och rika blir rikare. Där jag ser enorma lyxhus bakom höga murar. Jag ser människor plocka sopor och sorterar för att få till mat. Nu är mitt dilemma…. Att jag ser girighet och korruptionen breder ut sig och jag blir irriterad, arg, nedstämd. Vad ska jag göra för att hålla modet uppe? Hur ska jag hantera mina tankar och vad kan jag göra. Snälla allvarligt talat ..ge mig råd!! Vänliga hälsningar! Gunnar Bergkrantz

Vad är egentligen en idé? Är de kanske små muterade rymdmaskar som lever i din källare och invaderar din hjärna när du sover? Stockholmsgänget bestående av Peter Bergting, Boel Bermann, Anders Björkelid, Erik Granström och Oskar Källner samlas åter och funderar på saker som: Huruvida Erik existerar eller inte. Idéers relation till verkligheten. Huruvida en […]

Schysst arbetsmiljö, lagstadgad lön och rätt att vara med i facket - det är några saker som Systembolaget säger sig värna i sin etiska uppförandekod. Kaliber har rest till Chile för att träffa vinarbetarna som plockar druvorna till vårt vin, för att höra hur arbetsförhållandena egentligen ser ut. Flaskan med du köper på Systembolaget på fredagseftermiddagen kan ha en besk eftersmak. Vinet produceras under undermåliga arbetsvillkor - mot grundläggande rättigheter - och mot Systembolagets egna etiska regler. Här på Systembolaget på Linnégatan i Göteborg finns viner från all världens hörn. Vi i Sverige är vana vid att kunna välja vin ur olika prisklasser med olika druvor från olika delar av världen. Men förutom att det ska smaka bra ska det också gå rätt till när vinet produceras.  Sedan ett år tillbaka har Systembolaget tillsammans med de norska, finska, isländska och färöiska alkoholmonopolen infört en så kallad etisk uppförandekod, med 10 punkter för att säkra att produktionen av alkoholen går rätt till. Bland annat rör den här uppförandekoden frågor om minimilön, arbetsmiljö och rätten att engagera sig fackligt. Men hur lever Systembolaget upp till de här löftena? Kaliber åker till Sydamerika och Chile för att se mer om hur det går till. Förra året drack vi över 18 miljoner flaskor  vin från Chile - det gör det chilenska vinet till en av de absoluta storsäljarna på Systembolagets hyllor. Och det är här, nere i den kända Casablancadalen, som en del av det vinet kommer från.. Mellan Chiles två största städer Santiago och Valparaiso ligger dalen, insprängd mellan höga berg, och med böljande vindruvsodlingar så långt ögat når. Sedan 30 år tillbaka pågår här en stor vinproduktion och längs vägen avlöser reklamskyltar för olika vinmärken varandra. Regionen är känd för sitt så kallade cool climate-vin - men när vi är här står luften nästan still, asfalten ryker och gräset är torrt. Om bara ett par veckor är det skördesäsong. Vi åker igenom dalen och vidare till en liten by, ett par mil bort. De låga husen är av olika standard, men alla ligger tätt kring den smala vägen som går genom byn. Här har jag stämt träff med Sonia Sagredo, idag är hon 48 år och har arbetat som säsongsanställd i vin och fruktindustrin i hela sitt vuxna liv, på alla de stora vingårdarna i centrala Chile. Vi träffas vid en ruffig livsmedelaffär mitt i byn. Jag handlar lite fika frallor, skinka och ost i lösvikt, några liter juice och vatten. Det blir sammanlagt ungefär 6000 chilenska pesos, 90 svenska kronor. Vi tar oss till en samlingslokal ett par hundra meter bort, där vi också ska träffa några av Sonias kollegor. När jag dukar upp vår fika fnyser (?) Sonia till. Den här fikan kostar mer än hon tjänar på en hel dag. Den låga lönen är ett av deras största problem, berättar kvinnorna jag träffar. Sonia och hennes kollegor arbetar ute på åkrarna och får betalt per hink med vindruvor de bär tillbaka. När hinkarna är fulla väger de 12 kilo styck. För varje hink man kommer tillbaka med får man drygt 2 kronor, en dagslön brukar då hamna runt 80 kronor, berättar dom. Sammanlagt, tillsammans med en liten grundlön, blir det ungefär 2000 kronor i månaden. Det är inte ens chilensk minimilön, ungefär 2600 kronor i månaden. Det dubbla skulle egentligen vara det lägsta möjliga säger Sonia. Och det handlar egentligen inte om vad pengarna räcker till, utan vad det måste räcka till, och det måste räcka till mat Så trots att Systembolagets i sin etiska kod hävdar att lagstadgad ekonomisk ersättning är en viktig fråga, måste till exempel Sonia och hennes kollegor inom vinbranschen arbeta extra på helgerna för att nå upp till Chiles minimilön för jordbruksarbetare. Den minimilönen är låg i ett Chile som annars mår bra ekonomiskt. Efter att diktatorn Pinochet störtades avsattes i början av nittiotalet har landet haft ett stort ekonomiskt uppsving, och betraktas idag som det rikaste och mest välmående landet på hela den sydamerikanska kontinenten. Sonia Sagredo och hennes kollegor är som många andra i den chilenska jordbruksbranschen säsongsanställda, och arbetar ungefär tre månader om året med att plocka vindruvor till vin. Resten av året plockar de blåbär, citroner och apelsiner, och ströjobbar som till exempel diskare. När det är skördesäsong anställs de ofta av bemanningsföretag, och flyttas runt bland olika vingårdar. För att komma ut till vinodlingarna måste man åka med arbetarnas egna buss, som för att hämta upp alla går en lång runda i området för att så småningom komma fram till vingården. Det gör att arbetsdagarna blir långa: hon åker vid klockan fem på morgonen, och kommer hem först vid åttatiden på kvällen. Det är svårt, eftersom hon inte har någon koll på sina barn. Om de går till skolan, om de äter som de ska. En undersökning gjord av det chilenska forskningscentret CEDEM visar att hälften av alla kvinnor som arbetar som lantarbetare också är familjeförsörjare. Och ingen vinarbetare har råd att betala någon för att  hjälpa till med hemmet, så det är en stor stress för oss, berättar Sonia. Jag håller på att bli gammal nu säger hon. Kaliber har träffat och pratat med 17 vinarbetare i tre olika chilenska vinregioner. Alla är anställda av bemanningsföretag och flyttar därför runt mellan olika vingårdar. Alla vi pratar med vittnar om brister i deras arbetsförhållanden. Nästan alla de vi pratar med får betalt under chilensk minimilön. Bara om de jobbar på helgerna når de upp till minimilönen. Några av de vi intervjuar berättar att de har tvingats skriva på kontrakt där de lovar att inte engagera sig fackligt. Vi hittar också exempel på personer som på grund av sitt fackliga engagemang upplever att de blivit svartlistade och därför inte längre erbjuds arbete. En timmes bilresa söder om huvudstaden Santiago möter vi en annan vinarbetare. Rodrigo, som har en tiomånaders bebis på armen. Han slutade precis arbeta i vinindustrin för att han fick jobb som byggarbetare istället. Pengarna räckte inte innan, säger han. Det var omöjligt att försörja familjen på den månadslönen, säger Rodrigo. Han har fortfarande ont i axeln efter de beskärandet av plantorna, säger han. Rodrigo är en av de få män jag träffar : de flesta säsongsanställda inom vinindustrin är kvinnor. En av de vi intervjuar säger att kvinnor anställs oftare för att de sägs ha mjukare händer, och därför är mer varsamma med druvorna. En annan menar på att kvinnorna inte har så många andra alternativ: männen kan göra som Rodrigo och arbeta fysiskt i en annan bransch, medan kvinnor inte är lika eftertraktade inom till exempel byggindustrin. Det chilenska vinet har gått igenom en askungeliknande förvandling. För 15 år sedan ansågs det inte vara något märkvärdigt: vinernas Volvo kallades det ibland. Tryggt och billigt, men inte något speciellt. Idag ser det annorlunda ut: viner i alla prisklasser - välkända varumärken för både finsmakare och de som bara vill ha en billig box till fredagskvällen. Chilenska vinproducenter satsar stort internationellt: två av tre producerade vinflaskor exporteras. Systembolaget har i sin kundtidning själva tillskrivit det chilenska vinets framgång dess tydliga kvalitetsorientering. Och visst har Chile gynnsamma förhållanden: ett av mycket få länder i världen som helt sluppit den fruktade skadeinsekten vinlusen. Och det sägs att landet har perfekt klimat för att odla vindruvor:  lite nederbörd och stark solexponering. Men ozonlagret över Chile är tunt och UV-strålarna tar hårt, och det tillsammans med värmen är ett stort problem, berättar de arbetare Kaliber pratat med. Flera berättar om hur de står hela dagar under den gassande solen, utan tillgång till varken solkräm eller solhatt. En del av Systembolagets etiska uppförandekod behandlar frågor som rör säkerhet och hälsa på arbetsplatsen. Det står till exempel konkret att det ska finnas rena toaletter och dricksvatten. Men de vi pratar med vittnar om att det inte ser ut så på arbetsplatsen. Ofta har man ingen avsedd plats för att äta, utan får inta sin lunch på den jordiga marken, säger de. De kan heller inte tvätta sina smutsiga händer innan de äter, eftersom de inte har tillgång till rent vatten. Det är faktiskt väldigt ohygienskt, säger Sonia. Företagen brukar sätta ut stora dunkar med vatten i början av dagen, som sen alla ska dricka ur, trots att det direkt blir ljummet i värmen. Det liknar sättet man ger vatten till djur, säger Sonia. Toaletter är också ovanligt att ha tillgång till, berättar de. Vi har inte toalett här på landet, säger Sonia, och skämtar med sina kompisar. Det är paradoxalt, plantorna får vatten, och inte vi, och så är det vi som gödslar vinet, skämtar de. En annan viktig punkt i Systembolagets etiska uppförandekod är att se till att det finns fackföreningsfrihet. Samtliga anställda ska ha rätt att fritt bilda, ingå i och organisera fackföreningar, och Systembolaget ska se till att arbetstagarrepresentanterna inte utsätts för repressalier eller på något sätt straffas på grund av sitt engagemang. Trots att det är strängt formulerat är också det något som visar sig vara sällsynt bland de arbetare Kaliber pratat med. Vi träffar claudia, som upplever sig ha blivit svartlistad för sitt fackliga engagemang. Hon sitter i tvåsitssoffan i ett litet trähus, där insidan består av uppspikade plywoodskivor. I tjugo år arbetade hon på vinodlingarna, några kilometer från hennes hus. Men sedan började hon engagera sig fackligt, bland annat för att få tillgång till skyddsutrustning som hatt, handskar, och en ordentlig sekatör. Jag jobbade många år men helt plötsligt var jag inte välkommen längre, direkt efter att mitt fackliga engagemang hade väckts. Ingen har sagt det rakt ut, men det är sådant man vet, säger hon. Från att det en dag varit hur lätt som helst att få ett arbete, till att man direkt efter att ha börjat engagera sig fackligt bara får nej, utan ngn motivering. Hon är ändå glad att hon inte får arbeta med att plocka vindruvor längre, berättar hon. Jobbet är mycket dåligt betalt, har dåligt rykte och man blir illa behandlad. Nu jobbar hon främst med att sälja bakverk i byn.  Men många vågar och kan inte göra som Claudia - äventyra sina redan osäkra anställningar genom att gå med i facket. Det säger Pamela Caro, doktor i samhällsvetenskap och aktiv i forskningscentret för kvinnors rättigheter, CEDEM. Hon har studerat jordbruksarbetares vilja och möjlighet att engagera sig - jag träffar henne på en innergård i centrala Santiago. Chile har lagar inom arbetsrätt, men de flesta arbetsgivare väljer att inte följa dem. Istället exploateras arbetarna, säger Pamela Caro, och fortsätter: utvecklingen i vinbranschen är så dubbel, å ena sidan fotovänliga Casablancadalen, å andra sidan ligger det mellan två mycket fattiga områden, där arbetarna bor.  Pamela menar att det är en redan utsatt grupp som drabbas av de dåliga arbetsförhållandena - skulle det bli lågkonjunktur mister säsongsarbetarna sina jobb, och då är det inte långt till omedelbar fattigdom. Idag är bara två procent av de som arbetar med jordbruk i Chile fackligt anslutna, visar hennes forskning. Och utan facklig organisering, är det svårt att få till en förändring, säger hon. Bilden av att det är svårt att engagera sig fackligt delas också av Sonia som vi träffade i början av reportaget. Hon har försökt starta en facklig organisation exklusivt för säsongsanställda vinarbetare, och genom det anses hon vara besvärlig. Idag är hon enligt egen utsago svartlistad i nästan hela Casablancaregionen. Det sägs att det finns en föreningsfrihet i Chile, men det stämmer inte, säger hon. Det är en förföljelse av dem som organiserar sig fackligt. Hon har själv försökt att engagera sig fackligt i flera gånger men då inte fått sina kontrakt förlängda. Men det finns olika sätt att ändå lyckas få jobb, säger hon. Hon ansöker under falskt namn och skriver under med sitt riktiga namn först när hon signerar kontraktet. Och så anmäler hon sig till nya bemanningsföretag som inte känner till henne. Det kommer nya sådana företag hela tiden, säger hon. Ett av företagen som under intervjuerna nämns vid namn är den stora vinproducenten Concha y Toro, som bland annat producerar vinerna Casillero del Diablo och Sunrise. Några arbetare vi pratar med berättar att man som arbetare på deras vingårdar inte får ha solkräm, för att det då kan smitta av sig på druvorna. Peter Lidvall är sverigechef för Concha y Toro och blir förvånad över uppgifterna. Han säger att deras företag också har en uppförandekod, som arbetarna ska läsa igenom när de anställs, som tvärtom tvingar arbetarna att använda skydd mot solen. – Där står det att det är ens plikt att använda solkrämer när det väl behövs. Och det står även att det ska användas hatt och skjortor och vad är det mer det står, långärmat. Åter igen, jag blir förvånad. Visst, det är ett dokument, men hur kan man veta att det efterlevs? – Det kan man aldrig veta. Om det är individens ansvar eller arbetsledarens ansvar, det är.... man har tagit del av det. Sen om man efterföljer det eller inte, det är svårt. Men ni menar att ni från er sida fullföljer avtalet? – Ja det tycker jag. Nu i april är det tänkt att Systembolagets inhyrda kontrollanter ska besöka Concha y Toro i Chile - något de enligt Peter Lidvall fick reda på i november förra året. Han välkomnar den granskningen. – Sen är det ju så att vi är den största chilenska exportören. Så vi kommer alltid hamna under förstoringsglaset. Och jag tycker det är bra att vi gör det, för personligen vill jag inte jobba på ett företag med har några oegentligheter, så jag tycker det är bra att man gör det. I intervjuerna får vi också höra att arbetare upplever att de portats från företagets vingårdar, när de försökt dokumentera arbetsförhållandena genom foto och film. Peter Lidvall hänvisar till Concha y Toros egen etiska uppförandekod: – Det finns ingenting som står, varken i den eller i våra avtal att det finns skäl för att avskeda någon för att de fotograferat. Jag själv när jag var i Chile tog foton på vingårdar och jag är uppenbarligen fortfarande anställd. Ja fast du är ju anställd i Sverige... Och riskerar inte att sägas upp på samma sätt som kanske.. – Jag är anställd av Concha y Toro via dotterbolag till moderbolaget. Det är väl inte riktigt samma sak? – Nä kanske. Men du ställde frågan så.. Systembolagets etiska uppförandekod trädde i kraft 1 januari 2012. Men arbetarna Kaliber träffat vittnar alltså inte om några som helst förbättringar - och många är kritiska till att de inte ens fått veta att det finns en etisk kod - vet man inte om dess existens, blir det helt omöjligt att ställa krav utifrån den, menar dem. Bristen på uppföljning och egentligt intresse, och påståendet att uppförandekoden enbart är PR och good will för ett rikt svenskt bolag, är andra synpunkter vi får höra. Strax ska vi höra hur Systembolaget själva resonerar - men först tar vi oss till Handelshögskolan i Göteborg. Niklas Zandén är docent i företagsekonomi här och har under många år forskat på frågor som rör CSR, Corporate Social Responsibility. Han berättar att en etisk uppförandekod är en frivilligt antagen policy, där det inte finns några konkreta påföljder om man skulle bryta mot den. Det värsta som kan hända är att man hamnar i media, säger Niklas Zandén. – Det finns inga lagliga sanktioner, det finns inga form av krav egentligen utan det är frivillig grej som man själv sätter upp. Niklas Zandén ser att det blir allt vanligare att företag skriver under etiska koder, och idag finns det många olika sorters organisationer som samlar företag kring etiska frågor: Systembolaget valde 2011 att gå med i den internationella organisationen BSCI, som består av över 1000 europeiska företag - ett organisation som Niklas Zandén är kritisk till. – Systemet har aktivt valt det initiativ som är tydligast företagsdrivet, som har minst inblanding av aktivister och fackföreningar, och som många skulle beskriva, iallafall i andra branscher, som ett tydligt konkurrent till mer seriösa alternativ. (13) Huruvida en uppförandekod i praktiken får effekt eller inte beror på hur företaget bakom koden informerar om den och hur de kontrollerar att den verkligen efterföljs, säger Niklas Zandén. Ofta kommer de inhyrda kontrollanterna på revision, så kallade audits, ungefär vart tredje år, och ofta har de varnat i förväg om att de kommer, säger han. Ett problem med det, som han har stött på i sin forskning, är att många av de granskade företagen generellt bygger upp falska fasader för att slippa reprimander. Skulle man göra tätare och mer spontana kontroller skulle det helt enkelt inte vara lönsamt för de granskade företagen att luras. En lösning för att komma åt problemet skulle kunna vara att Systembolaget bygger upp sitt eget kontrollsystem, menar han. – Forskningen visar att den typen av kontroller är mer effektiva, för man kan sin verksamhet bättre. Det är ett alternativ de har och har haft, att bygga in kompetensen internt om man tycker detta är väldigt viktigt. (23) Särskilt intressant blir det när man diskuterar statliga bolag jämfört privata, menar Niklas. I hans arbete ser han ofta att de statliga bolagen ligger långt efter när det gäller frågor om etiskt arbete. – Det är lite intressant med tanke på att de privata bolagen ska göra vinst, vinst och vinst, generellt sett, medan de statliga bolagen ska stå för demokrati och positiv utveckling och vara statens förlängda arm i affärslivet. Så man kan tycka att om någon borde vara proaktiv om någon borde driva frågorna så borde det vara de statliga bolagen, men så har vi inte sett det i många fall. Jag träffar Göran Klintberg, CSR-ansvarig på Systembolaget, på deras huvudkontor i Stockholm. Alla deras mötesrum är upptagna så vi får sitta i ett stort mottagningsrum med högt i tak och antika möbler. Göran Klintberg menar att berättelserna vi hör från Chile om till exempel lön under minimilön, och brist i fackföreningsfriheten, inte är förenliga med Systembolagets uppförandekod, men att det etiska arbetet är i en utvecklingsfas. – Det är fullkomligt oacceptabelt, om vi i auditarbetetet kommer över så att säga bevis på att företag beter sig på det här sättet, då kräver vi att det ska åtgärdas på en gång.  Vad är rimligt att kräva av vinproducenterna i den här frågan tycker du? – Jag tycker det är rimligt att kräva att vem som än vill ska ha möjlighet att gå med i vilken fackförening som helst utan risk för repressalier. Det krävs redan i vår uppförandekod, sen det som diskuteras nu är hur följer vi upp det på bästa sättet. Niklas Zandén på Handelshögskolan menar att just fackföreningsfrihet är en av de viktigaste frågorna som behöver kontrolleras, men att det är något som de flesta uppförandekoder inte lyckas hantera. Det är inte som att kontrollera en brandsläckare, säger han, som antingen finns eller inte. Systembolagets Göran Klintberg bemöter kritiken om att arbetare som producerar systembolagets viner inte får engagera sig fackligt, med att själva frågan om fackföreningsfrihet ser annorlunda i olika delar av världen. – För oss, enligt den svenska modellen, är det ju oerhört viktigt att arbetarna kan organisera sig, och ha en röst. Sen tycker jag, att när vi jobbar med det här, ser vi också att fackföreningsfrågan i vissa länder har en komplexitet som är svår att påverka, Göran Klintberg säger att företagen i Chile själva menar att de lever upp till kraven om fackföreningsfrihet, genom att företagen själva skapar ett lokalt fackförbund på arbetsplatsen, som arbetarna då får ansluta sig till. – Man ska trycka på det här med föreningsfrihet men också se att om det inte kan gå på det sättet vi är vana vid, att det är fackförening mot arbetsgivare, så bör man kunna hitta tillsammans med arbetare och vilken organisation det än må vara, vägar för att den här dialogen ska kunna uppstå. Fast arbetarna vill ju själva kunna engagera sig fackligt men upplever att de blir svartlistade? – Det känns som att, och det är det jag menar med komplexiteten i frågan, helt plötsligt märker man att man inte pratar samma språk, när man pratar om fackföreningar.  Fast, det är ganska tydligt ändå, om man får vara med i en fackförening utan att få repressalier för det, – Exakt, och det menar de ju på, att det får dom. Vem säger det? – Chilenska producenter. Det är alltså vingårdarna själva som i dagsläget garanterar att det finns fackförbund på arbetsplatsen, säger Göran Klintberg. Det är också vinproducenternas ansvar att informera sina arbetare om att det finns en uppförandekod som de ska förhålla sig till, menar han. Eftersom Systembolaget är ett statligt monopol på undantagstillstånd av EU har man särskilda krav på sig med det sociala arbetet, säger Systembolagets CSR-ansvariga Göran Klintberg. – Vårt uppdrag är att begränsa alkoholens skadeverkningar men vi kan också vända på det och säga att vi måste säkerställa att ingen har kommit till skada när de producerat de produkter vi säljer. Så som detaljhandel har vi ett ansvar för de produkter vi säljer. Att sälja produkter som är bra, som inte skadat andra. Så jag tycker vi har fullt ansvar åt båda håll. Även för Luis Maria och Sonia, som jag träffat – Absolut, helt klart, Upptäcker Systembolaget att ett företag bryter mot uppförandekoden, och sen inte rättar till det inom ett par månader, avbryter de samarbetet, säger Göran Klintberg. Något som hittills dock aldrig hänt. – Mig veterligen har inget samarbete har brutits på grund av det, däremot kanske kvalitet, ganska ofta gör vi det. Du utesluter inte att det skulle kunna ske? – Absolut inte. Men det räcker inte, menar Riola Cruz, aktivist och engagerad i Anamuri, en fackorganisation för kvinnor och ursprungsbefolkning i jordbrukssektorn. Hon säger att de nordiska alkoholmonopolen med Sverige i spetsen är stora och viktiga kunder. Ett land som importerar mycket vin, och som många länder ser upp till, kan göra avtryck. Varför använder de inte sin makt, undrar hon. Utländska företag som Systembolaget frågar om kvaliteten på vinet men inte om hur arbetarna har det, menar hon. I Chile fungerar inte de inhemska kontrollerna, och därför måste företag och organisationer förstå att om de ska utnyttja produkter härifrån, borde de också se till sitt ansvar, på det mänskliga planet. Det finns en baksida med Chiles snabba ekonomiska utveckling menar hon. Producenter och organisationer är bara intresserade av pengar, inte av människors välfärd eller hälsa. Hon tycker inte att bojkott är någon lösning, utan att mer noggrant utförda kontroller är det som tar utvecklingen framåt. Men det kommer inte att ske automatiskt i Chile, utan trycket måste komma från annat håll, betonar hon. Vingårdarna är beroende av exporten, säger Riola Cruz. Hon önskar att systembolaget skulle gå till varje gård och säga: vi köper era viner, för vi vet att de är producerade under schyssta villkor. Då kommer de börja oroa sig över konkurrensen från andra vingårdar, vilket det ger dem en anledning till att skärpa sig, säger hon. Göran Klintberg på Systembolaget  ser det etiska arbetet som en process, som han själv medger går långsamt. Från 2007 då man tog första initiativet till en uppförandekod, till idag, sex år senare, har det mest varit administration. Planen är att man under 2013 ska börja göra mer handfasta kontroller, så kallade audits, eller revisioner, säger Göran Klintberg. Och när jag frågar hur lång tid han tycker det ska ta innan uppförandekoden är fullt implementerad, och arbetarna får sin minimilön, tillgång till vatten och rätt att engagera sig fackligt, svarar han att det kan gå snabbt, men att Systembolaget inte vill ställa för hårda krav, eller starta en bojkott, för att man då kan förlora förtroendet hos motparten.  – Kan man öppna den dialogen och jobba och bli förstådd få samsyn på problematik då kan det nog gå relativt fort. Men hittar man bara låsta positioner, i tex fackföreningsfrågan, där man talar förbi varandra, där vi säger: ”man måste ha frihet för fackföreningar” och de säger ”ja men vi har det” och vi säger ”inte som vi ser det” och de säger ”jo som vi ser det” fram och tillbaka, då kan det ta lång tid. Tills dess finns det ett system, uppförandekoden, för att upptäcka akuta oegentligheter, menar Göran Klintberg. – Jag tycker inte det är rimligt att man behandlar några arbetare nånstans på ett dåligt sätt. och så långt nationell och internationell lagstiftning och konventioner sträcker sig att få bukt med de problemen, så långt går vi nu. Skulle vi upptäcka att det är orimliga villkor som strider mot nationell lagstiftning eller internationella riktlinjer, då har vi ett system att hantera det på. Nu under april månad är det full aktivitet för Chiles tusentals vinarbetare - vindruvorna är mogna och redo att plockas och föras iväg till sortering och krossning. Sonia i Casablancadalen har fått veta vilken gård hon ska jobba på. Den ligger alldeles runt hörnet, säger hon. Hon tillägger att hennes slutsats efter 20 år som vinarbetare är att ju mer exporten ökar, desto mer sjunker lönerna. Hennes kollega Bertha som också hon arbetat i över 20 år i vinindustrin, håller med: Det är precis samma som det alltid har varit, varken betalning eller förhållanden har förändrats, berättar hon. Reporter: Malin Sandberg Producent: Eskil Larsson