Podcasts about i lule

Mer pengar till vården. Politiker vill göra nåt åt toalettsituationen för funktionsnedsatta. 80 år sedan Förintelsen. I Luleå vill man att alla ska ha möjlighet att åka konståkning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Morddömd 17-åring fritogs på väg till tandläkaren, mordet vid gymnasieskolan i Eskilstuna, pappa erkänner att han dödat sin son och hör Sveriges första kronvittne berätta själv i tingsrätten. Den 17-åriga killen som dömdes till sluten ungdomsvård för mordet på Delta gym i centrala Stockholm fritogs under vapenhot på torsdagen när han var på väg till tandläkaren. Nu är han efterlyst. Det här är andra gången på drygt två månader som en fritagning sker i samband med ett vårdbesök. Klockan 15:43 på skärtorsdagen fick Polisen fick larm om höga smällar vid Rekarnegymnasiet i Eskilstuna. Skott hade avlossats utanför skolan och en kille i 20-årsåldern som var elev på skolan hade skjutits ihjäl. I Luleå startar rättegången mot den pappa som åtalats för att ha mördat sin 8-åriga son i januari i år. Mordet har väckt starka känslor och krav på lagändringar har höjts eftersom pappan hade umgängesrätt med sonen trots att det fanns varningssignaler kring honom från bland annat polis och socialtjänst. Tidigare i veckan erkände pappan att han mördat sonen.Och i veckan kom den första svenska morddomen där ett kronvittne fått stor betydelse. Det gäller ett mord på en 25-åring utanför Högskolan i Borås i november 2020. En 22-årig kille dömdes till 14 års fängelse för mordet. Kronvittnet satt häktad i cellen bredvid den nu dömde och eftersom häktet i Borås är väldigt lyhört kunde de prata med varandra. Då ska 22-åringen ha berättat om mordet för kronvittnet som valde att gå till polisen med uppgifterna. Hör honom själv berätta om varför han valde att vittna.

En gudstjänst på svenska och finska från Mjölkuddskyrkan i Luleå med prästen Anne Simonsson. I Luleå kommun har ungefär var sjätte invånare finska rötter. Därför är församlingsliv på finska en naturlig del av Svenska kyrkans arbete i Luleå. I gudstjänsten från Mjölkuddskyrkan blir det textläsning, böner, psalmer och sånger på både svenska och finska. Prästen Anne Simonsson pratar i sin predikan om att öka ömheten och medkänslan i mänskliga relationer.- Jesus sätt att vara är att vara som en värdshusvärd som bjuder alla sorters resenärer in i värmen, ber var och en att slå sig ner för en stund och berätta, hur de har det i livet just nu. Sådana möten är helande möten, säger Anne Simonsson.TexterPsaltaren 95:1-2 Filipperbrevet 2:1-5MusikEvig bortom tiden (V Tegerstrand, V Bodell, J Lindar, D Petersson, C Eksmo) Möt mig nu som den jag är / Kohtaa minut, Jumala (Sv Ps 767/ Helmiä 44) Herren, vår Gud, är en konung / Kiitos nyt Herran (Sv Ps 2/ Ruotsin kirkon virsikirja 2) Improvisation (I Bo-Sturesdotter Eriksson) Öppna mig för din kärlek / Tahtoisin avoin olla (Sv Ps 96/ Ruotsin kirkon virsikirja 96) Du vet väl om att du är värdefull / Voi tietäisitpä miten arvokas (Sv Ps 791/ Helmiä 4) En vanlig dag när inget särskilt händer (Sv Ps 352) En liten stund med Jesus / Vain hetki Herran kanssa (Sv Ps 207/ Ruotsin kirkon virsikirja 207) Din trofasta kärlek / Ei väistyä voi meistä rakkautesi (Sv Ps 704/ Helmiä 9) Jublande lyfter vi här våra händer (Sv Ps 292b) Må din väg gå dig till mötes / Tulkoon tie sinua vastaan (Sv Ps 730/ Helmiä 57) Så länge jag lever (S Almqvist)MedverkandeAnne Simonsson, liturgi och predikan Carl-Sören Edfast, textläsning och förbön Raila Rinne, textläsning Salli Björnfot, förbön Åsa Sjöberg, överlåtelsebön Ida Bo-Sturesdotter Eriksson, solosång och piano Heidi Viitala, solosång Petter Olofsson, bas Johan Englund, trummorProducent Helena Andersson Holmqvist Moskit media liv@sverigesradio.se Tekniker: Magnus Kjellsson och Bo Andersin Sveriges radio Västerbotten

Erika och André intervjuar Amanda Lundbäck om att leva med ADHD/ADD, om att “flytta hem” till hemmet man redan bor i och att ta vara på någons arv på ett konstnärligt sätt. Sammanfattning Amanda är en skaparsjäl med ADHD och beskriver ADHD som motsatsernas diagnos där man å ena sidan vill ha det strukturerat men å andra sidan är impulsiv och har svårt att skapa struktur.Det tog lång tid innan skolan förstod att Amanda hade ADHD. De sa att hon borde sluta drömma sig bort på lektionerna. När hon fick diagnosen fick hon medicin som hjälpte henne att göra klart uppgifter och större acceptans för att hon fungerade annorlunda.Viktigt att inte se ADHD som något konstigt eller udda. Det är inget fel på henne. Hon är en lika viktig person för samhället ändå.I Luleå har det kommit ett medborgarförslag om en nollvision för utbrända barn med NPF (t.ex. ADHD-diagnoser). Det är vanligt att dessa elever blir missförstådda, utbrända och vägrar gå till skolan. Amanda tycker att fler kommuner borde jobba utifrån förslaget.“Struktur är något slags botemedel mot ADHD.” Med strukturer och rutiner går det lättare, t.ex. att skolan har fasta tider för frukost och lunch.Amanda kan ringa någon i familjen och be dem säga åt henne på skarpen att gå och handla eller stiga upp.En vän tipsade om att “tröstskapa”, dvs. göra något lite lättare först som en uppvärmning innan man gör den egentliga uppgiften som man måste göra. Det kan gärna vara något där man inte behöver tänka så mycket så att man kan tänka på den riktiga uppgiften under tiden. Om huvuduppgiften är att läsa en text kan man värma upp genom att bara läsa bildtexterna.Amandas familj har jobbat med projektet “Flytta hem” där de går igenom huset som om de skulle flytta, både rensar som om de skulle flytta ut och fixar iordning som om de skulle flytta in. De spacklar igen hål och sätter upp hyllor. De har gjort det i flera år men flyttar fortfarande hem och jublar när det kommer upp en ny hylla eller något annat blir gjort.När Sune Uusitalo dog frågade Amanda vad som skulle hända med hans fantastiska och färgglada kläder. Det slutade med att hon fick ärva dem och förbereder en utställning på Norrbottens museum i Luleå i sommar och eventuellt i höst.Under två år har hon jobbat med KLÅ – Klimatsmart Luleå. Det är en hemsida med tips för att ställa om till en klimatsmart vardag.Amanda har fått tipset från en vän att städa lugnt varje kväll. Det kan vara meditativt att städa bort det man använt under dagen och känna att det inte behöver göras imorgon. Dagens avsnitt sponsras av Strukturkalendern (strukturkalendern.se). Bra – bättre – bäst: Bra: Kommer prick i tid och inte sent.Bättre: Komma lite tidigare.Bäst: På ett avslappnat sätt ha koll på tiden men ändå inte stressa. Har du något tips som Amanda kan testa för att lättare hålla koll på tiden utan att stressa? Veckans prova på: Flytta hem (t.ex. sätt upp hyllan du aldrig har gett dig själv tid att sätta upp eller gå igenom lådorna som har fått stå för länge)Tröstskapa Läs och lyssna vidare: Nollvision av utbrända barn med NPF i skolan (medborgarförslag Luleå)20-åriga Amanda räddade unik garderob (artikel)Hon låter Sune Uusitalos kläder leva vidare: “Stod inte ut med tanken på att de slängs” (klipp från radio)KLÅ – Klimatsmart LuleåIntervju med Tove Eloa Öberg bl.a. om hur ADHD visar sig hos kvinnor och att få en ADHD-diagnos som vuxen. Musik och klippning: Simon Lundberg Frågor? Skriv till hej(snabel-a)strukturpodden.se eller fyll i kontaktformuläret på strukturpodden.se. Facebookgrupp: Gå gärna med i vår Facebookgrupp Strukturpodden där du kan ställa frågor, kommentera avsnitten och hjälpa andra som längtar efter mer struktur. Stötta Strukturpodden: Förutom att dela podden med andra kan du stötta oss på olika sätt, t.ex. köpa Strukturkalendern, handla via våra provisionslänkar eller ge en gåva. Läs mer här.

Erika och André intervjuar Amanda Lundbäck om att leva med ADHD/ADD, om att “flytta hem” till hemmet man redan bor i och att ta vara på någons arv på ett konstnärligt sätt.SammanfattningAmanda är en skaparsjäl med ADHD och beskriver ADHD som motsatsernas diagnos där man å ena sidan vill ha det strukturerat men å andra sidan är impulsiv och har svårt att skapa struktur.Det tog lång tid innan skolan förstod att Amanda hade ADHD. De sa att hon borde sluta drömma sig bort på lektionerna. När hon fick diagnosen fick hon medicin som hjälpte henne att göra klart uppgifter och större acceptans för att hon fungerade annorlunda.Viktigt att inte se ADHD som något konstigt eller udda. Det är inget fel på henne. Hon är en lika viktig person för samhället ändå.I Luleå har det kommit ett medborgarförslag om en nollvision för utbrända barn med NPF (t.ex. ADHD-diagnoser). Det är vanligt att dessa elever blir missförstådda, utbrända och vägrar gå till skolan. Amanda tycker att fler kommuner borde jobba utifrån förslaget.“Struktur är något slags botemedel mot ADHD.” Med strukturer och rutiner går det lättare, t.ex. att skolan har fasta tider för frukost och lunch.Amanda kan ringa någon i familjen och be dem säga åt henne på skarpen att gå och handla eller stiga upp.En vän tipsade om att “tröstskapa”, dvs. göra något lite lättare först som en uppvärmning innan man gör den egentliga uppgiften som man måste göra. Det kan gärna vara något där man inte behöver tänka så mycket så att man kan tänka på den riktiga uppgiften under tiden. Om huvuduppgiften är att läsa en text kan man värma upp genom att bara läsa bildtexterna.Amandas familj har jobbat med projektet “Flytta hem” där de går igenom huset som om de skulle flytta, både rensar som om de skulle flytta ut och fixar iordning som om de skulle flytta in. De spacklar igen hål och sätter upp hyllor. De har gjort det i flera år men flyttar fortfarande hem och jublar när det kommer upp en ny hylla eller något annat blir gjort.När Sune Uusitalo dog frågade Amanda vad som skulle hända med hans fantastiska och färgglada kläder. Det slutade med att hon fick ärva dem och förbereder en utställning på Norrbottens museum i Luleå i sommar och eventuellt i höst.Under två år har hon jobbat med KLÅ – Klimatsmart Luleå. Det är en hemsida med tips för att ställa om till en klimatsmart vardag.Amanda har fått tipset från en vän att städa lugnt varje kväll. Det kan vara meditativt att städa bort det man använt under dagen och känna att det inte behöver göras imorgon.Dagens avsnitt sponsras av Strukturkalendern (strukturkalendern.se). Bra – bättre – bäst: Bra: Kommer prick i tid och inte sent.Bättre: Komma lite tidigare.Bäst: På ett avslappnat sätt ha koll på tiden men ändå inte stressa.Har du något tips som Amanda kan testa för att lättare hålla koll på tiden utan att stressa?Veckans prova på: Flytta hem (t.ex. sätt upp hyllan du aldrig har gett dig själv tid att sätta upp eller gå igenom lådorna som har fått stå för länge)TröstskapaLäs och lyssna vidare:Nollvision av utbrända barn med NPF i skolan (medborgarförslag Luleå)20-åriga Amanda räddade unik garderob (artikel)Hon låter Sune Uusitalos kläder leva vidare: “Stod inte ut med tanken på att de slängs” (klipp från radio)KLÅ – Klimatsmart LuleåIntervju med Tove Eloa Öberg bl.a. om hur ADHD visar sig hos kvinnor och att få en ADHD-diagnos som vuxen.Musik och klippning: Simon LundbergFrågor? Skriv till hej(snabel-a)strukturpodden.se eller fyll i kontaktformuläret på strukturpodden.se.Facebookgrupp: Gå gärna med i vår Facebookgrupp Strukturpodden där du kan ställa frågor, kommentera avsnitten och hjälpa andra som längtar efter mer struktur.Stötta Strukturpodden: Förutom att dela podden med andra kan du stötta oss på olika sätt, t.ex. köpa Strukturkalendern, handla via våra provisionslänkar eller ge en gåva. Läs mer här. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hatet mot de svenska kommunisterna var stort under andra världskriget. I Luleå tog hatet en vändning som fick förödande konsekvenser. Support this show http://supporter.acast.com/historiska-brott. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

.. . 27 . .. .  Karolinska . / (Sommar i P1) . : - . SVENSK TEXT Basket, idrottsmedicinstudier och religionssamverkan i Guds husBasket, medicinstudier och religionssamverkan i Guds hus Maien Aljammal Engman skadade sig och bytte idrottskarriär, från spelare till tränare Han har jobbat som tränare i Katrineholm och Stockholm. Nu jobbar han som tränare i Luleå I Fisksätra har Awad Olwan varit med och skapat Guds Hus, ett interreligiöst fredsprojekt Maien var basketspelare till han var 27 år. Sedan skadade han sig och blev tränare. Nu har han jobbat som tränare i Katrineholm, Stockholm och nu i Luleå. I Luleå är intresset för basket högt och lagen från Luleå vinner ofta svenska mästerskapet Han har också hunnit studera idrottsmedicin på Karolinska, fyra av fem år av studierna är klara. I programmet berättar han om framtidsdrömmarna och om att jobba med sportmedicin Awad Olwan blev rikskänd i Sverige när han i mitten av augusti var värd för Sveriges populäraste radioprogram, Sommar i P1. Den pensionerade imamen pratade om sitt liv och spelade sin favoritmusik Under sina år i Sverige har han stridit hårt för bland annat Palestiniernas rättigheter och för att öka förståelsen mellan olika religioner -Det som enar oss som tror på en Gud är mycket större än det som skiljer oss, menar han

I år är det fler än vanligt som behöver gå i lovskola på sommarlovet. I Luleå har antalet elever ökat med 60 % vilket bland annat beror på missad undervisningstid på grund av Coronapandemin. I den här avsnittet berättar Cecilia Munter Brandén, rektor i Luleå kommun, om hur de arbetar med lovskolan nu under sommaren. Samtalsledare är Erika Bergman, pressekreterare på Specialpedagogiska skolmyndigheten. 

I ett försökshus i Skellefteå gör ett lager av vätgas så att solen kan värma huset året runt. Hur kan man få el från solen att räcka hela vintern i ett hus i Norrland? Det är en utmaning i hela vårt nordliga land, men ett extra knivigt problem i norra Sverige, där solen knappt lyser alls halva året. Under sommaren lyser solen i norr desto mer, närmast dygnet runt, och hemligheten är att göra vätgas med hjälp av solel som produceras i överflöd sommartid. Vätgas som sedan fungerar som en energibank att ta av under den mörka årstiden. Precis så gör man i ett försökshus i Skellefteå, som Klotets Marie-Louise Kristola har besökt, och du hör hennes reportage i programmet.   Att kunna lagra energi från förnybara källor som sol och vind, så att man kan använda elen vid ett senare tillfälle om det behövs, är en viktig fråga för både sol- och vindkraft. Förnybar energi kritiseras ibland för att vara osäker, att vinden kanske inte blåser eller solen inte skiner just när det behövs mycket el. Energi behövs i alla väder och under alla årstider, även när det är vindstilla eller mörkt, och leveranssäkerhet är en nödvändighet. Så hur kan vi få säkerhet i ett elsystem som bygger på förnybara energikällor, så att vi kan tända lampan och värma våra hus även när vinden mojnat? Svaret skulle kunna vara att skicka el i ledningar mellan olika platser - när det är vintermörkt i norra Sverige och ljuset lyser med sin frånvaro, kanske det blåser i Skåne, eller så skiner solen i Spanien.  Ett annat alternativ för att få den förnybara elen att räcka längre är att, som i försökshuset i Skellefteå, lagra energin när produktionen är som mest intensiv, för att kunna använda överskottet när det behövs senare. Ett jättelikt batteri skulle förstås kunna fungera, men det är dyrt och utrymmeskrävande. Därför kan vätgas bli intressant, universums minsta molekyl, som solen till största delen består av. Kanske kan den här lilla molekylen också hjälpa till att göra stålproduktion mer klimatvänlig. Idag är just stålindustrin en av de största utsläpparna av koldioxid. I Luleå byggs en pilotanläggning, hör ett reportage därifrån i programmet. Gäster i Klotet den här veckan är Hans Olof Nilsson, elingenjör och vätgaspionjär, Anna Alexandersson på forskningsinstitutet RISE och Göran Lindbergh, som forskar om vätgas och bränsleceller vid Kungliga tekniska högskolan, KTH i Stockholm. Programledare: Niklas Zachrisson

.. . .. .. .. . .. Luleå. .. . Luleå Sömnadskollektivet .. .   Sömnad, hantverk & design Hur återanvänder man gamla tyger på bästa sätt och vilka är skillnaderna mellan svensk och arabisk inredning? Sömmerskan Amal Barakat och företagaren och inredaren Hassan Marwan Alshammaa berättar Hassan Marwan Alshammaa startade eget företag efter bara ett år i Sverige. Idag jobbar han med inredning och design och har både privatpersoner och företag som kunder. Hassan berättar om vägen från konststuderande i Syrien till egenföretagare i Sverige, om dråpliga språkliga missförstånd, framtidsdrömmar och hur mycket belysningen i ett hem kan avslöja. Dessutom hör du sömmerskan Amal Barakat berätta om hur gamla textilier kan få nytt liv och hur erfarenheten av sömnad i Syrien gav henne jobb i ett sömnadskollektiv i Luleå De senaste åren har intresset för hållbar konsumtion ökat, det handlar bland annat om att laga och sy om kläder istället för att köpa nya och att ta tillvara på gamla tyger för att skapa nya produkter. I Luleå ledde det ökade intresset till att det arbetsintegrerande och sociala företaget Sömnadskollektivet bildades. I Talkshow bl arabi berättar Amal om hur arbetet i ett sömnadskollektiv fungerar och vad arbetet där har betytt för henne

Vilken betydelse fick iPhones lansering för svenska medier? Hur kunde Elitlistan väcka sådan ilska? Varför är en teppanyakihäll viktig del för svensk mediehistoria? Olle Lidbom ger svaren i en ny bok. I "101 händelser som förändrade Mediesverige" skriver medieanalytikern och Norstedts kommunikationschef Olle Lidbom om det som han anser vara viktiga händelser för hur Mediesverige utvecklats sedan 2000. Han börjar med att skriva om plattformen Lunarstorm och avslutar med Telias köp av TV4 2018, men däremellan kan man läsa om varför den framgångsrika modebloggen Blondinbella.se var så nyskapande, hur bokbranschen förändrades för alltid när en enskild person köpte rättigheterna till David Nicholls "En dag" och hur SVT Play började. Alla händelser har haft bestående förändring för Mediesverige och Olle Lidbom kommer till P1 Kulturs studio för att berätta mer. I Luleå avslutades i helgen den konstbiennal som invigdes i november. Det övergripande temat har varit mörker och under tre månader har de omkring fyrtio konstnärerna visat konst på flera platser i Norrbotten. P1 Kulturs Helene Alm var med på den sista helgens internationella konferens, som handlade om det politiska mörkret - om hur rasism och fascism växer fram i Europa - och om hur konsten kan verka för förändring. På Prins Eugens Waldemarsudde har konstutställningen "Grez-sur-Loing Konst och relationer" precis öppnat. Det är en utställning om konstnärskolonin i den franska byn Grez, som blev en internationell mötesplats för svenska, övriga skandinaviska och anglosaxiska konstnärer från sent 1870-tal till 1890-talet. Konstnärerna inspirerade varandra, vänskapsband knöts och kärleksrelationer uppstod. Konstvetaren Alexandra Herlitz har forskat om konstnärsgemenskapen i Grez och är med i P1 Kultur för att berätta om vilken betydelse konstnärerna fick för konsten under de här åren. Fanna Ndow Norrby, bland annat författare och kulturjournalist, har skrivit pjäsen "24 timmar svart kvinna" som nu ska ut på Riksteaterturné i Sverige. Den handlar om fyra vänner och hur en av dem utsätts för ett rasistiskt övergrepp under en utekväll tillsammans. Vad händer då i gänget? Björn Jansson har träffat Fanna Ndow Norrby för ett samtal om pjäsen. Dessutom en OBS-essä, i dag skriver bibliotekarien Elisabet Skog om tårarnas litteraturhistoria och hur ful-gråt kan ge själen näring. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Maria Götselius

Elever som lätt når sina mål är sällan prioriterade i skolan. Marie Lindström och Anna Wedestig arbetar båda två, på olika sätt, med just dessa barn. Marie Lindström arbetar på en förskola i Umeå och berättar om hur man kan upptäcka och möta barn som är det man kallar särskilt begåvade, alltså barn med ovanligt hög begåvning. - Jag har lärt mig otroligt mycket av mina barn. Jag hade nog inte upptäckt de här eleverna som jag gör nu om jag inte själv hade haft särbegåvade barn.   Det finns idag i Sverige ingen skola för barn som är särskilt begåvade. Däremot finns det ett antal spetsutbildningar där elever som vill fördjupa sina kunskaper kan få hjälp att göra det. I Luleå arbetar gymnasielektorn Anna Wedestig på en naturvetenskaplig gymnasielinje med matematik som spets.  - Den finns en risk att man framstår som ett pucko om man säger att eleverna är smartare än mig men man måste vara trygg på det sättet att man kan erkänna när man inte kan.  Programmet är gjort av Joseph Knevel joseph.knevel@sverigesradio.se

Josefina var förlovad med grannpojken som åkte till Amerika där han skulle tjäna ihop pengar. Men en dag satt den rullstolsburne Karl-Petter hemma i köket och Josefina blev störtförälskad. Under den här säsongen har vi berättat om människor som brutit upp av olika anledningar.Det har handlat om några som flydde från krig och fattigdom, andra som gav sig av för att söka arbete. Det har handlat om en kvinna som lämnade sin våldsamme man och en annan kvinna som lämnade landsbygden för ett nytt liv i stan.Josefina föll för Karl-Petter Josefina Johannesdotter bodde i Långeryds socken på gränsen mellan Småland och Halland och hon lämnade allt för kärlekens skull.Kerstin Digmar i Täby är sondotter till Josefina och den som har skrivit ner allt som hände hennes farmor. Mycket av det Kerstin vet har Josefina själv berättat för Kerstins mamma. Det gjorde hon under andra världskriget då de båda kvinnorna tillsammans hjälptes åt att ordna med mörkläggningsgardiner, och sedan kom att sitta i dunklet och samtala.- Min mamma var pratsam i vanliga fall, men hon sa att när Josefina pratade då ville hon inte avbryta utan bara lyssna.Josefina Johannesdotter var bonddotter från södra Småland, född 1863, och hon var förlovad med en pojke i granngården.- Det var ett praktiskt arrangemang, för genom det giftermålet skulle man kunna slå ihop två gårdar. Och jag har ingen anledning att tro att Josefina hade något emot det hela, säger Kerstin.Josefinas framtid tillsammans med fästmannen verkade ligga utstakad och klar framför henne, även om hon skulle få vänta på att gifta sig. Hennes fästman ville nämligen ordna för deras framtid så han for iväg till Amerika för att tjäna ihop pengar. Problemet var att han aldrig skrev några brev hem. Josefina visste inte hur han hade det eller var han fanns.- Det kanske inte var så konstigt att han inte skrev, det var väl lite skralt med skolgången där på landet, fungerar Kerstin Digmar.Alla Josefinas och hennes fästmans planer kommer att gå omkull. Josefina själv påstod att alltsamman började den där våren 1889 när Josefina var 26 år. Då fick hon och hennes systrar höra att det hade kommit en spågumma till Rydöbruk, vilket var deras närmsta lite större samhälle. De gick dit och till Josefina sa gumman Idag kommer du att möta den man som du ska gifta dig med. Just den där meningen, som spågumman sa, återberättade Josefina när hon blev gammal. Och det var inte så konstigt att hon kom ihåg den, för just den dagen när Josefina kom hem så träffade hon faktiskt sin blivande man hemma i sitt eget kök.- När hon kom hem satt en ung man hemma i köket och sydde på ett par skor. Han såg väldigt bra t med mörkt lockigt hår och stora bruna ögon. Han satt i en rullstol, berättar Kerstin. -Hon fick reda på att detta var Karl-Petter Pettersson, som han var utbildad skomakare och sadelmakare. Han hade haft polio som liten och kunde efter det aldrig gå.Kanske är det sant som Josefina brukade berätta att hon försökte slå bort alla slags närmanden från Karl-Petter, hon var ju ändå förlovad. Men hon brukade också berätta om vad Karl-Petter sa innan han lämnade henne den här första gången de träffades.Det blir du och jag till slut, sanna mina ord.Karl-Petter Pettersson.- Det är klart, det är länge sedan Josefina berättade detta för min mamma, och hon berättade i sin tur för mig  när jag var tonåring, så visst kan orden ha fallit något annorlunda men innebörden var i alla fall att han var säker på att det skulle bli de två, säger Kerstin Digmar.Karl-Petter fortsätter att dyka upp och kärleken mellan dem växer. Till slut bestämmer de sig för att rymma. -Karl-Petter insåg ju genast att hans läge var svårt när han blev kär i Josefina, för om fästmannen kom hem så skulle hon sannolikt gifta sig med honom så som det var bestämt, och om fästmannen inte kom hem så skulle Karl-Petters utsikter att få Josefina ändå vara små eftersom han skulle ha svårt att övertyga hennes familj om att han kunde försörja henne, säger Kerstin. På så sätt blev rymningen en ganska logisk utväg. -Ja, och som jag tror följden av stor kärlek, hon kan väl inte tänka sig ett liv utan Karl-Petter.Det unga paret rymmer hem till hans hemtrakter på Bjärehalvön i norra Skåne, och i slutet av november 1889 gifter de sig. Sex veckor senare föds deras första barn, en liten pojke. Strax därpå flyttar paret tillbaka till Josefinas hemtrakter där Karl-Petter köpt en fastighet där de kan bo och där han kan driva affärsrörelser.- Han blir framgångsrik, berättar Kerstin Digmar. Han startar skomakeri och skoaffär, och han startar också ett åkeri. Allt vad han rör vid blir lyckosamt.Men livet hinner ifatt Josefina och en dag knackar det på dörren i huset i Rydöbruk. Hon står i köket med sin förstfödde på armen när fästmannen plötsligt står i farstun, och säger: Här har du mig Josefina. Fästmannens sista ord innan han tog sitt liv.Han gick därifrån, raka vägen hem och hängde sig på vinden. - Och det blev ju en skuldbörda som Josefina fick bära genom livet, säger Kerstin.Karl-Petters kropp orkade inte så länge. Samma år han skulle fyllt 50 år dog han, och Josefina stod ensam med de sex barn de hade fått. Men Josefina hade ju också kvar den affärsverksamhet som Karl-Petter byggt upp. Hon lämnade snart över det hela till sina söner, men behövde inte bekymra sig om sin försörjning och bodde kvar nästan till slutet i huset i Rydöbruk.- Hon var änka från 1914 till 1942 och såg aldrig åt någon annan man, berättar hennes barnbarn Kerstin. - Det lär ha kommit en änkling som var på friarstråt vid ett tillfälle. Han hade en kofta med sig som present. Min pappa frågade om hon verkligen var intresserad och då svarade Josefin Nännemän, inte var jag det -men det var en bra kofta!.Kerstin Digmar var tonåring när hon fick höra berättelserna om sin farmor och hon tyckte mycket om att lyssna till dem.- Det är klart att det kan finnas fel här och där i min minnesbild, men det gick rakt in i mig. Jag älskade min farmor och jag tyckte att hon var så diskret och tystlåten. Att hon hade haft en så dramatisk och romantisk ungdom, det tyckte jag var så konstigt och samtidigt härligt, slutar Kerstin Digmar.Om bara fästmannen i Amerika hade skrivit brev hem till Josefina hade kanske Josefina varit honom trogen.Kärleksbrev i våra arkivKanske hade Josefinas liv blivit ett helt annat om hennes förste fästman, han som for till Amerika, bara hade skrivit brev hem. Och hon hade säkert nöjt sig med ett alldeles vanligt brev, även om ett kärleksbrev skulle ha förstärkt hans chanser.Kärleksbrev är nog bland det mest intima man kan få tag i bland gamla dokument. Men väldigt få finns bevarade i öppna arkiv. I Luleå på Norrbottens museum finns flera hyllmeter med sparade brev mellan ett för dåtiden känt par som levde långa tider på distans. De hette Birgitta och Knut Lundmark.Jag kysste dig bestämt alldeles för litet så nu får jag ångra det bland andra dumheter. Knut, huru jag saknar dig nu när du är borta! Och låt nu snart höra av dig! Jag vill höra om du kommer ihåg mig och om du är något så när nöjd med påsken, och varför. Stora famnen och kyssar i tusendetal. Evigt din BirgitBirgitta LundmarkDet här var ett av de många kärleksbrev som Birgitta skrev till Knut i början av deras passionerade kärleksförhållande.Birgitta och Knut var båda födda i slutet av 1880-talet. Knut som kom från Älvsbyn i Norrbotten var en studiebegåvad ung man som trots sina enkla uppväxtförhållanden kom att ta studenten, få stipendium till Uppsala universitet och så småningom bli professor i astronomi vid Lunds universitet.Och Birgitta kom även hon från enkla förhållanden. Hon föddes i Jämtland, men flyttade med familjen till Norrbotten där hon med tiden utbildade sig småskollärare.Karin Tjernström som är arkivarie på arkiviet vid Norrbottens museum har plockat fram flera buntar av brev som skrevs mellan kärleksparet.- När man läser de här breven sjunker man in i dem och kan föreställa sig hur Birgitta sitter på sin kammare och är alldeles uppfylld av tankar på den hon älskar. Man känner sig väldigt nära den tiden, nästan som om jag får ett titthål och kan spionera litegrand. Och det känns lite förbjudet, men inte som om jag gör något fel, säger Karin Tjernström, när hon bläddrar bland breven.Knut och Birgitta fick inga barn. Brevsamlingen har donerats av Älvsby Hembygdsförening, men samlingen kommer ursprungligen från Åbo universitet som skänkte samlingen till Älvsbyns gymnasieskola och sen kom den att skänkas vidare till hembygdsföreningen och slutligen till Norrbottens museum. - Jag tycker att personliga arkivalier som brev, dagböcker och vykort, sånt som alla har skrivit och kanske inte tänkt att det inte var något speciellt när de skrevs och är så annorlunda än myndigheternas arkiv där det finns ett syfte och kan idag förefalla ganska torra, berättar Karin Tjernström.På frågan om det finns något brev som sticker ut och som Karin blivit extra förtjust visar Karin ett brev fån Knut där han oroar sig för förhållandet och det låter också som om de båda har haft den här konversationen förut.Birgit kära älskade du! Om du uppmärksamt genomläser mina brev måste du förstå att jag ej älskar dig bara på avstånd. Nog borde du veta att jag hålla av dig på nära håll också. Och du förstår väl att man inte kan bara hålla på och älska varandra bara på avstånd. Det är emot all kärleks natur. Varför skriver du bara Käre vän? Är jag ej ens din käraste vän? Nästa gång blir det väl Docenten Fil. Dr Knut Lundmark. Jag tar ej detta hårt om du snart skriver igen och i kärare tonfall. Det var därför jag frågade för någon tid sedan om du tröttnat på mig då du skrev ett affärsmässigt brevkort; Bäste Knut eller något dylikt. Jag vill ej att du av plikt skall hålla fast vid mig utan det bör nog vara kärlek å ömse hållen.Knut Lundmark- Jag vet inte om jag tolkar det rätt, men jag tycker det verkar som om det har ett väldigt kärleksfullt förhållande. Fast inte utan sina problem. De brev som Karin tittat på från Knut till Birgitta är i en annan fas i deras förhållande. De är skrivna sex år efter giftermålet, och Knut befinner sig i USA.  Knut är på ett observatorium där han arbetar mycket och känner sig nog ensam, spekulerar Karin. - Han skriver jättelånga brev med små små bokstäver och är fyllda med längtan men också av oro. Han oroar sig att hon jobbar för hårt. När de träffas är han uttröttad av arbetet och hon uppriven av nervositet och de kan inte riktigt nå fram till varandra. Han försöker intyga sin kärlek till henne samtidigt som han oroar sig att hon inte älskar honom längre, berättar Karin Tjernström.Förlåt om jag i upprördhet använt starka ord. Jag har en så stark känsla av livets korthet nu. Vi får ej slösa med våra dagar. Varje dag ett liv. Vi måste hålla vårt förhållande som makar högt aldrig låta det sjunka ned till trivialitet och likgiltighet.Gud vare tack att tiden går. Jag längtar så efter att få vårt hem ordnat i Uppsala nästa höst. Ett år går lyckligtvis undan det vet jag av erfarenhet. Din KnutKnut Lundmark- Jag tror många har skrivit kärleksbrev och många har sparat dem, men kanske inte velat att någon annan ska läsa dem. Kanske har de till och med sagt till sina barn eller barnbarn att de ska bränna breven, berättar Karin.- Men då glömmer man bort att när man själv är borta och ingen längre minns hur det var, då blir de här breven något annat. De blir ett vittne om en tid som är förgången.Kärleksbrev kan ju vara både intima och ibland lite pinsamma. Men Karin ser att de här kärleksbreven mellan Knut och Birgitta är väldigt fina och kan ibland bli nära inpå, men det är inte så intimt så att man rodnar, berättar Karin.Breven som Birgitta skriver är uttrycksfulla i skrift, det är många understukningar och utropstecken.- Man kan läsa mycket i hur breven är skrivna. I Birgittas brev kan man nästan se hennes ansikte framför sig när hon skriver.Min Knut, min älskade!!! Tack för dina båda brev. Du är kärlig och jag älskar dig så. O, Gud så jag älskar dig, det är så att hjärtat ville ur bröstet. Hur skall dess långa veckor som återstår till sommarn gå? Jag tror att bara vi får komma tillsammans för alltid blir det nog bättre. Vi trivs ju med varandra och har ännu aldrig, tror jag, haft långsamt tillsammans. Åh, Knut. Vi borde få vara hos varandra. Ingen är så lämpad därtill som vi. Men det blir väl till slut ska vi hoppas. Din Birgit.Birgit LundmarkVad kan man då lära sig av de här breven idag? - Att vi alla är lika, men samtidigt unika, oavsett ens station i livet, om vi lever nu eller runt förra sekelskiftet. Problemen är de samma. Man älskar varandra, man oroar sig för att den andra inte älskar en lika mycket och man vill hjälpa varandra, berättar Karin Tjernström.Brevsamlingen innehåller över tusen brev, både av privat karaktär, men också från affärsbekanta och kollegor. Och det sägs att det finns ett brev från Albert Einstein till Knut i samlingen. - Det är inte alls omöjligt eftersom de verksamma samtidigt. Knut arbetade med astronomiska observationer medan Albert Einstein var teoretiker. Och observationerna kunde faktiskt påvisa att The Big Bang var på riktigt. Men vi har inte hittat brevet än, avslutar Karin Tjernström.Hör av er!Nu är säsongen slut. De allra flesta öden vi fått höra om under den här säsongen har kommit till oss från er lyssnare. Ett stort tack till er som skrivit eller hört av er på olika sätt. Alla berättelser har inte fått plats den här vintern, men vi sparar dom.Och vi är ständigt på jakt efter spännande historier från gamla tider. Så hör gärna av er på någon av dessa adresser: slaktband@sverigesradio.se  Släktband Sveriges Radio 906 15 Umeå   Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Lisa Wede och Anders Wikström slaktband@sverigesradio.se

I Luleå natten mot den tredje mars 1940 detonerar en stor explosion i lokalerna på den kommunistiska tidningen Norrskensflamman. Fem människor fick sätta livet till i ett av de värsta politiska terrorattentaten i svensk historia. Detta avsnitt handlar om stämningen i Sverige under andra världskriget, om svenska koncentrationsläger, om huruvida Finlands sak var vår sak och om vad som fick en stadsfiskal, en journalist och flera militärer att spränga Norrskensflamman. Mycket nöje! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Fia Gulliksson reser norrut till Luleå för att träffa och laga mat tillsammans med kocken Simon Laiti. Simon är stjärnkocken, den lovande lärlingen, som flyttade hem till Norrbotten och idag driver matstudion Hemmagastronomi. Där ordnar han bland annat matlagningskurser och håller i den lokalt fokuserade delikatessbutik som finns i anslutning. I Meny blir det norrländskt naggande gott med laddade matexplosioner i munnen genom en rad smårätter och tilltugg. Något Fia och Simon kallar Lappas tapas på lokala råvaror. Lättrökt kalixlöjrom, smetana med örter, souvas med smörstekt Luleå-shiitake med åkerbär, surdegsknäcke, björncarpaccio, lila morot, renkalvbräss på apelsinglaserad majrova, pocherade vaktelägg, med mera Simon är född och uppvuxen i Luleå och efter några år på toppkrogar i Skåne och längs västkusten så flyttade han 2005 hem till Norrbotten. I Luleå drev han sedan den välrenommerade restaurangen Polcirkeln Kattilakoski i tre år, som blev vald till årets svenska krog 2006.

Många barn rör sig för lite och äter för dåligt. För de mest inaktiva barnen har det visat sig vara fritiden som är den största boven i dramat. I skolan serveras näringsriktig mat och barnen rör på sig både på raster och lektioner. Det är i stället när barnen kommer hem som de sjunker ner framför teven med chipspåsen. För att bryta mönstret har man startat ett forskningsprojekt som går ut på att involvera föräldrarna i hälsoarbetet. Sexåriga Robin på en skola i Nacka i Stockholm får i hemläxa att röra på sig, det blir en tur till ishallen för hela familjen. Dessutom handlar det om hur köldkänsliga olika personer är. I Luleå mäter man hur snabbt händerna kyls ner i kyla. Med hjälp av den kunskapen kan man sedan skräddarsy kläder och handskar för den som ska vistas i kalla temperaturer. För en brevbärare som tar i en brevlåda i -30 grader till exempel dröjer det bara nio sekunder innan han får en ytlig kylskada. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.