Podcasts about konsumtionen

Konsumtionen av kläder orsakar stora klimatutsläpp. Många plagg används bara några gånger innan de slängs. Men vid årsskiftet blir det förbjudet att kasta sina uttjänta textilier i soptunnan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Reportage av Erik Jerdén och intervju med Yvonne Augustsson, sakkunnig om textilier på Naturvårdsverket.Avgifterna för vatten och avlopp har höjts rejält den senaste tiden. I var fjärde kommun ökade kostaderna med över 20 procent i år. Intervju med Joachim Höggren, ordförande för Nils Holgersson-gruppen.Att skilja sig innebär ofta ett hårt slag mot privatekonomin. Vad kan man göra för att säkra upp sin ekonomi när kärleken tar slut? Stefan Westerberg, privatekonom på Länsförsäkringar, ger sina bästa tips.Programledare: Anna OscariusProducent: Erik Laquist

Kan man förstå det moderna samhällets utveckling utifrån vår inställning till mjölk? I den här essän berättar Thomas Steinfeld om en mirakeldryck med kort hållbarhet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-03-23.I mitten av 60-talet lyssnade ungdomen i västra Europa på en låt, som en brittisk popgrupp med namnet "Herman's Hermits" hade spelat in: "No milk today, my love has gone away", löd refrängen. För alla lyssnare som växte upp bara tio eller tjugo år senare måste låttexten varit en gåta: Vad kunde en dryck i plastificerade pappkartonger ha med kärleken att göra? Bara de äldre visste: Den älskade kvinnan hade lämnat det gemensamma hushållet. Förbrukningen av mjölk hade därför minskat i huset, och så ombads mjölkmannen att hoppa över leveransen.Mjölken hade vid denna tid förklarats som källan till folkets hälsa. Den skulle vara en basföda för den framväxande socialstaten, bredvid bröd och potatis. Den delades ut i skolorna, så att barnen skulle få starka ben och spänstiga muskler, den rekommenderades för de gamla, så att de inte skulle bli så sköra. "Mjölk, världens bästa dryck", hette det i reklamen, eller "mjölken växer man aldrig ifrån". Men så var mjölken en färskvara med kort hållbarhetstid.Mjölkmannen, som tidigt varje morgon ställde en plomberad flaska framför dörren, behövdes eftersom färsk mjölk inte höll sig längre än två, tre dagar. Mjölkmannen fanns i många länder, i USA liksom i Storbritannien och i Sverige. Och eftersom många hushåll ännu under 60-talet inte hade något kylskåp, blev fristen ännu kortare. En hel infrastruktur av mjölkbilar, mjölkaffärer och mjölkbodar byggdes upp för att snabbt dela ut vad "naturen" hade att bjuda.Men naturen bjuder inte alls. Komjölken må ge sken av att kunna ersätta vad kvinnan kan ge sitt spädbarn. Den må framställas som livets främsta källa. Men ett mejeri är inget bröst, och mjölken är framför allt en industriprodukt. Den måste filtreras, pastöriseras och kylas för att över huvud taget kunna säljas i större mängder och transporteras över längre avstånd. "Gammaldags mjölk“ däremot, möjligen tillverkad på ett "hjordnära“ sätt, var en hälsorisk av större mått, potentiellt smittad med tuberkelbakterier, salmonella, listeria och annan ohyra. Mjölkens betydelse som handelsvara var därför försumbar ännu en bra bit in i 1900-talet, till skillnad från syrad mjölk, smör och framför allt ost.Mjölken är en industriprodukt. Och den är en fiktion. Visserligen vet man att mjölk är ett kroppsekret. "I've sucked the milk out of a thousand cows“, sjunger Bob Dylan i en av sina senare låtar, “jag har sugit ut mjölken ur tusen kor”. Men vem vill höra sådana detaljer, var mjölken kommer ifrån? Vem vill komma däggdjurshonans juver så nära, vem vill möta alla flugor som brukar susa runt djurets bak- och undersida? Och varför visar mjölkreklamen så många bilder av kor, men sällan fotografier av kalvarna som är sekretens naturliga mottagare? För att inte tala om alla kalvar, som, inte äldre än en dag eller två, forslas bort från sina mödrar för att ge plats åt människan som vill komma åt deras mjölk.Mjölken är en ideologisk produkt, om någon. Det märks på många sätt, till exempel på att det nästan bara är den egna nationens mjölk som man kan tänka sig att dricka. Visserligen finns den typen av förbehåll också för kött. Men bredvid all köttfärs från svenska gårdar så erbjuds det I alla fall lammstekar från Australien och ankbröst från Frankrike. Men mjölk från Tyskland? Eller från Polen? Det är kanske någonting skumt med mjölken, drycken är på ett obehagligt sätt intim. Därför, tycks det, är det bäst att hålla sig till den egna nationens.Och så är det bäst om man inte talar alltför mycket om hur mjölken produceras. Föreställningen om mjölken som en livets källa tycks kräva ett visst mått av infantilisering. Den blev synligast i en reklam från sena åttiotalet, som visade bilder på både Moderaternas partiordförande Gösta Bohman och Vpk-ledaren Lars Werner som bar mustascher av filmjölk.Mjölken gör det lätt för sådana lekar. Den må vara ett kroppsekret, men den bär oskuldens färg, den tycks fräsch som ett nytvättat linne. Färgen döljer att mjölken, liksom alla andra produkter som bearbetats i ett industrialiserat jordbruk, bär på kemiska medel som används för att få fram denna renhet, från insekticider, som skall hålla bort småkrypen, till hormoner, för att få kalvarna att växa snabbare, till mjukgörare, som används för att hålla plaströren i stallet elastiska. "Från svenska kor som har det bra“, brukar mejerierna ropa, antydande att främmande kor mår sämre. Mjölk är en fantasi om nationens renhet.Men det dricks allt mindre mjölk. Konsumtionen minskar stadigt. "Get off of the sour milk sea“, sjöng the Beatles i en låt som egentligen skrevs för ett album från år 1968, men släpptes först femtio år senare: “Bryt upp och lämna den sura mjölkens hav.“Det som man lämnade bakom sig någon gång under åttio- eller nittiotalet var samförståndet. Den gemensamma idén om att mjölken skulle vara trolldrycken som skulle skapa ett enigt, sunt och stadigt framåtskridande folk. Det första tecknet på en sådan brytning syntes i framkomsten av de olika mjölksorterna: från lättmjölken under sena sextiotalet till mellanmjölken under det tidiga åttiotalet till dagens breda utbud av mjölksorter, allt enligt den enskilda kroppens beskaffenhet och behov. Magi och målgrupp går sällan ihop, lika sällan som det ursprungliga går att förena med det tillverkade och tillrättalagda.Minskningen av fetthalten, för den smala, lätta kroppens skull, följdes inte bara av upptäckten att mjölkens renhet är en illusion, utan också av insikten om att långt ifrån alla människor kan dricka vad naturen tycks ha att erbjuda. När de flesta människor i världen inte tål mjölk eftersom de saknar vissa enzymer för att bryta ner den kan mjölken inte vara själva livets källa. På det viset har nordbons hängivenhet inför den vita drycken, som erbjudits människan av stora, godmodiga djur som betar på gröna ängar, istället blivit en angelägenhet för etnologer och kulturvetare, snarare än för folkbildare och politiker. Och visst vet man att det ligger en sophög bakom varje idyll.Senare kom andra drycker som gjorde anspråk på att bli en symbol för den hoppingivande gryningen, havremjölk till exempel, som påstås vara lik mjölk, men gjord för människor. Folket fick nya drycker, den här gången utan flugor, utan kemiska belastningar och utan kalvar som förgäves ropar efter sina mödrar. Men så var mjölken inte längre en symbol för en ny och bättre framtid. "A bottle stands forlorn, a symbol of the dawn“, heter andra versen i „No Milk Today”, låten från 1966, “en flaska står ensam kvar, en symbol för gryningen”. Gryningen finns kvar. Men hoppet har kommit bort, och flaskan har försvunnit.Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Hon är kvinnan som vet varför vi gör som vi gör. Som antropolog har hon ägnat de senaste 20 åren åt att förstå vår konsumtionskultur, en kultur som idag definieras av “fast fashion” och “köp nu, betala sen”. Enligt Katarina Graffman lägger många sitt hopp till unga människor, den nya “generation Greta”, som köper second hand och hoppar flyget. Men den ökande konsumtionen och överskuldsättningen målar upp en helt annan bild. För några år sedan myntade Katarina därför begreppet “generation Bianca”, som en ironisk blinkning till generation Greta:  “En majoritet av de unga tycker att Greta är en tönt. Ingen alls man ser upp till. Hon har ingen status alls som jag eftersträvar. Däremot Bianca – hon är någon jag ser upp till, hon är entreprenör, hon är jävligt snygg, hon tjänar väldigt mycket pengar.”   Varken klimathotet eller pandemin har lyckats minska vår konsumtion. Och nu står det klart att inte heller en kraftigt försämrad privatekonomi kan hindra människor från att söka status och bekräftelse genom nya kläder, prylar och resor. Det vi trodde och hoppades var en ny hållbarhetsera har i stället blivit en konsumtionskultur på steroider.   Så vad ska vi göra? Luta oss tillbaka och rulla tummarna? Så klart inte. Katarina berättar vad hon tror faktiskt funkar för att ändra människors beteende – och vad som inte funkar Tack för att du lyssnar!  pengapeppen.se  Pengapeppen på Youtube Pengapeppen på Instagram Pengapeppen på Facebook 

Flera asiatiska börser inleder veckan nedåt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad händer t ex om en kommer från en familj där man inte röker eller dricker, det är en laddad fråga och den andre från en familj där synen är mera tolerant?

Kan man förstå det moderna samhällets utveckling utifrån vår inställning till mjölk? I den här essän berättar Thomas Steinfeld om en mirakeldryck med kort hållbarhet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I mitten av 60-talet lyssnade ungdomen i västra Europa på en låt, som en brittisk popgrupp med namnet "Hermans Hermits" hade spelat in: "No milk today, my love has gone away", löd refrängen. För alla lyssnare som växte upp bara tio eller tjugo år senare måste låttexten varit en gåta: Vad kunde en dryck i plastificerade pappkartonger ha med kärleken att göra? Bara de äldre visste: Den älskade kvinnan hade lämnat det gemensamma hushållet. Förbrukningen av mjölk hade därför minskat i huset, och så ombads mjölkmannen att hoppa över leveransen.Mjölken hade vid denna tid förklarats som källan till folkets hälsa. Den skulle vara en basföda för den framväxande socialstaten, bredvid bröd och potatis. Den delades ut i skolorna, så att barnen skulle få starka ben och spänstiga muskler, den rekommenderades för de gamla, så att de inte skulle bli så sköra. "Mjölk, världens bästa dryck", hette det i reklamen, eller "mjölken växer man aldrig ifrån". Men så var mjölken en färskvara med kort hållbarhetstid.Mjölkmannen, som tidigt varje morgon ställde en plomberad flaska framför dörren, behövdes eftersom färsk mjölk inte höll sig längre än två, tre dagar. Mjölkmannen fanns i många länder, i USA liksom i Storbritannien och i Sverige. Och eftersom många hushåll ännu under 60-talet inte hade något kylskåp, blev fristen ännu kortare. En hel infrastruktur av mjölkbilar, mjölkaffärer och mjölkbodar byggdes upp för att snabbt dela ut vad "naturen" hade att bjuda.Men naturen bjuder inte alls. Komjölken må ge sken av att kunna ersätta vad kvinnan kan ge sitt spädbarn. Den må framställas som livets främsta källa. Men ett mejeri är inget bröst, och mjölken är framför allt en industriprodukt. Den måste filtreras, pastöriseras och kylas för att över huvud taget kunna säljas i större mängder och transporteras över längre avstånd. "Gammaldags mjölk däremot, möjligen tillverkad på ett "hjordnära sätt, var en hälsorisk av större mått, potentiellt smittad med tuberkelbakterier, salmonella, listeria och annan ohyra. Mjölkens betydelse som handelsvara var därför försumbar ännu en bra bit in i 1900-talet, till skillnad från syrad mjölk, smör och framför allt ost.Mjölken är en industriprodukt. Och den är en fiktion. Visserligen vet man att mjölk är ett kroppsekret. "Ive sucked the milk out of a thousand cows, sjunger Bob Dylan i en av sina senare låtar, jag har sugit ut mjölken ur tusen kor. Men vem vill höra sådana detaljer, var mjölken kommer ifrån? Vem vill komma däggdjurshonans juver så nära, vem vill möta alla flugor som brukar susa runt djurets bak- och undersida? Och varför visar mjölkreklamen så många bilder av kor, men sällan fotografier av kalvarna som är sekretens naturliga mottagare? För att inte tala om alla kalvar, som, inte äldre än en dag eller två, forslas bort från sina mödrar för att ge plats åt människan som vill komma åt deras mjölk.Mjölken är en ideologisk produkt, om någon. Det märks på många sätt, till exempel på att det nästan bara är den egna nationens mjölk som man kan tänka sig att dricka. Visserligen finns den typen av förbehåll också för kött. Men bredvid all köttfärs från svenska gårdar så erbjuds det I alla fall lammstekar från Australien och ankbröst från Frankrike. Men mjölk från Tyskland? Eller från Polen? Det är kanske någonting skumt med mjölken, drycken är på ett obehagligt sätt intim. Därför, tycks det, är det bäst att hålla sig till den egna nationens.Och så är det bäst om man inte talar alltför mycket om hur mjölken produceras. Föreställningen om mjölken som en livets källa tycks kräva ett visst mått av infantilisering. Den blev synligast i en reklam från sena åttiotalet, som visade bilder på både Moderaternas partiordförande Gösta Bohman och Vpk-ledaren Lars Werner som bar mustascher av filmjölk.Mjölken gör det lätt för sådana lekar. Den må vara ett kroppsekret, men den bär oskuldens färg, den tycks fräsch som ett nytvättat linne. Färgen döljer att mjölken, liksom alla andra produkter som bearbetats i ett industrialiserat jordbruk, bär på kemiska medel som används för att få fram denna renhet, från insekticider, som skall hålla bort småkrypen, till hormoner, för att få kalvarna att växa snabbare, till mjukgörare, som används för att hålla plaströren i stallet elastiska. "Från svenska kor som har det bra, brukar mejerierna ropa, antydande att främmande kor mår sämre. Mjölk är en fantasi om nationens renhet.Men det dricks allt mindre mjölk. Konsumtionen minskar stadigt. "Get off of the sour milk sea, sjöng the Beatles i en låt som egentligen skrevs för ett album från år 1968, men släpptes först femtio år senare: Bryt upp och lämna den sura mjölkens hav.Det som man lämnade bakom sig någon gång under åttio- eller nittiotalet var samförståndet. Den gemensamma idén om att mjölken skulle vara trolldrycken som skulle skapa ett enigt, sunt och stadigt framåtskridande folk. Det första tecknet på en sådan brytning syntes i framkomsten av de olika mjölksorterna: från lättmjölken under sena sextiotalet till mellanmjölken under det tidiga åttiotalet till dagens breda utbud av mjölksorter, allt enligt den enskilda kroppens beskaffenhet och behov. Magi och målgrupp går sällan ihop, lika sällan som det ursprungliga går att förena med det tillverkade och tillrättalagda.Minskningen av fetthalten, för den smala, lätta kroppens skull, följdes inte bara av upptäckten att mjölkens renhet är en illusion, utan också av insikten om att långt ifrån alla människor kan dricka vad naturen tycks ha att erbjuda. När de flesta människor i världen inte tål mjölk eftersom de saknar vissa enzymer för att bryta ner den kan mjölken inte vara själva livets källa. På det viset har nordbons hängivenhet inför den vita drycken, som erbjudits människan av stora, godmodiga djur som betar på gröna ängar, istället blivit en angelägenhet för etnologer och kulturvetare, snarare än för folkbildare och politiker. Och visst vet man att det ligger en sophög bakom varje idyll.Senare kom andra drycker som gjorde anspråk på att bli en symbol för den hoppingivande gryningen, havremjölk till exempel, som påstås vara lik mjölk, men gjord för människor. Folket fick nya drycker, den här gången utan flugor, utan kemiska belastningar och utan kalvar som förgäves ropar efter sina mödrar. Men så var mjölken inte längre en symbol för en ny och bättre framtid. "A bottle stands forlorn, a symbol of the dawn, heter andra versen i No Milk Today, låten från 1966, en flaska står ensam kvar, en symbol för gryningen. Gryningen finns kvar. Men hoppet har kommit bort, och flaskan har försvunnit.Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Världen behöver inte ännu ett klädvarumärke och absolut inte mer kläder. Vi konsumerar alltmer kläder och slänger de ofta långt innan de blivit utslitna.  I veckans avsnitt har vi bjudit in Jakob Dworsky och August Bard Bringéus, grundarna till en uppstickare i modebranschen - Asket - vars syfte är att motverka överkonsumtion. De skapar med evighet som perspektiv och kläder som håller över tid, både i design och kvalitet.  Men är det en möjlig ekvation; Går det att kombinera hållbarhet och samtidigt driva ett företag med lönsamhet? Vilka utmaningar ställs de inför när syftet står över viljan att sälja mer?  Det ska vi ta reda på idag. Önskar du komma i kontakt med Retailpodden? Maila: elisabet.karlsson@gate46.se

Reaktioner på regeringens ANDTS-strategi från oppositionen Norge och rusreformen efter att AP sänkt förslaget  Socialstyrelsens rapport om kvinnor och narkotika Kanadas nya konsumtionssiffror. Konsumtionen har ökat efter legalisering. Den siffra som visade på kraftig nedgång för 15-17 år är nu åter på samma nivå som innan legalisering

Poddavsnittet är taget från Islamakademins YouTube-kanal.Besök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.Följ vårt arbetefacebook.com/koranpoddeninstagram.com/koranpodden/Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.Bli månadsgivare! Klicka här.

Vi bygger nu vidare på våra tidigare NAV:sessions "Myter & Mysterier Live" med Eric Schüldt och Per Johansson. Tidigare teman har varit: Digitaliseringen, Samhällsbygget, Bildning, Musik&Mystik, Civilisation, Gudinnans återkomst... Även denna säsong kommer ägnas åt perspektiv på samtidens stora gemensamma samhällsutmaningar - och nu genom en djupare reflektion och granskning av våra politiska och ekonomiska system och drivkrafter. Denna kväll är underrubriken "Konsumtionen & Klimatet" och Eric och Per kommer dela scenen med Therese Uddenfeldt, journalist och författare till boken "Gratislunchen - eller varför är det så svårt att förstå att allt har ett slut".

Vi bygger nu vidare på våra tidigare NAV:sessions "Myter & Mysterier Live" med Eric Schüldt och Per Johansson. Tidigare teman har varit: Digitaliseringen, Samhällsbygget, Bildning, Musik&Mystik, Civilisation, Gudinnans återkomst... Även denna säsong kommer ägnas åt perspektiv på samtidens stora gemensamma samhällsutmaningar - och nu genom en djupare reflektion och granskning av våra politiska och ekonomiska system och drivkrafter. Denna kväll är underrubriken "Konsumtionen & Klimatet" och Eric och Per kommer dela scenen med Therese Uddenfeldt, journalist och författare till boken "Gratislunchen - eller varför är det så svårt att förstå att allt har ett slut".

Emilia Arvidsson har haft köpstopp sedan 2016. Hon tipsar om hur vi kan byta klimatångest mot klimatglädje genom att tänka till och göra det vi kan: på jobbet och hemma. Klimatfrågan är vår tids största och viktigaste problem. Ensamma kan vi alla göra något och tillsammans kan vi göra mycket. I år ser vi fram emot att låta frågan ta större plats i podden. Vi har intervjuat Emilia Arvidsson som är författare till boken Klimatglädje - åtta utmaningar för ett hållbart liv. Emilia som är skribent och moderator har haft köpstopp sen 2016. Hon har fått ta till flera kreativa grepp för att lösa diverse utmaningar. En köpfri livsstil handlar inte om att inte konsumera något alls. Vi behöver alla el, vatten, mat, försäkringar till exempel. Köpfritt handlar om att sätta sina egna ramar för vilken konsumtion man vill ägna sig åt och vad som är hållbart och inte. Se över konsumtionsvanor Emilia tipsar om att titta på sitt bankkontoutdrag den senaste månaden och se över vad man lägger sina pengar på. Vad är hållbart och vad inte? Köp återtillverkad teknik Enligt Emilia drivs vi lätt in i konsumtionsbeteenden vi inte valt utan där marknaden styr åt oss. Som att många telefoniabonnemang bygger på att vi ska byta telefon varannat år. Istället kan man köpa en återtillverkad telefon med lite längre cykler. Det här är ett bra tips för den som är ansvarig för elektroniinköp på företag. Man få de (nästan) senaste modellerna av datorer och telefoner i ypperligt skick. Vilken konsumtion skapar värde?Reklam vill gärna få oss att tro att vi blir lyckliga av snabb konsumtion av varor. Men Emilia, som har läst på, säger att det framför allt är tre konsumtionstyper som ger oss lycka: Upplevelsekonsumtion: gärna med hänsyn till klimatet. Att träffa andra och göra saker tillsammans. Att ge saker till andra. Mat att må bra och njuta av. Emilia går inte i själv i affärer numera men hon menar det är okej att tycka saker är fina och snygga och vilja ha dem. Men vi behöver inte gå igång på alla impulser vi får. Konsumtionen löser inte alla våra behov, och det vet vi egentligen redan. Vi behöver bara lära oss att förstå och hantera både marknadens krafter och vad vi själva känner. Ofta döljer sig egentligen andra behov bakom viljan att köpa något. Klimatsmart allt mer trendigt Att vara klimatsmart blir gradvis allt mer trendigt och inne och det hjälper oss att ställa om. Det kan ge organisationen där du jobbar konkurrensfördelar och vara en del i hur ni attraherar nya medarbetare. Emilia tipsar om Breakit Impact Challenge som är en 30 dagars utmaning som hjälper företag att bli mer klimatsmarta. Boken Emilia har skrivit handlar om de åtta utmaningar hon antog för att minska sitt klimatavryck. Bland annat handlade det om att inte slänga mat, minska energianvändning, se över avfall, ställa bilen och faktiskt testa att bo kollektivt. Hon har lärt sig otroligt mycket och skickar med att ta sig an klimatutmaningarna med intresse och nyfikenhet. Det här är några frågor vi alla kan ställa oss på jobbet: vad använder vi ytorna på vårt kontor till? hur värmer vi upp arbetsplatsen och med vilken el? hur reser vi och hur kan vi minska flyg- och bilresor? hur köper vi vår elektronik och vad kan vi behålla eller köpa återtillverkat? hur hanterar vi avfall? vilken mat serverar vi i matsalar och på konferenser? En framgångsfaktor för att lyckas är att inte skambelägga beteenden vi vill se mindre av utan hylla de beteenden vi vill se mer av. Är vi kreativa och hjälper varandra blir det lättare och roligare. Vi samarbetar med motivation.se, Sveriges ledarskapssajt som här vill lyfta en artikel som handlar om FN's 17 Globala mål och hur de är relevanta för arbetsgivare och hur alla företag kan bidra till att nå dem. Vår samarbetspartner Twitch Health arbetar med mindfulness och gör det på ett sätt som faktiskt fungerar. Med rätt insatser kan mindfulness hjälpa oss att hantera det som kan kännas som en röra i huvudet och mer vetenskapligt beskrivs som "kognitiv overload". Som med det mesta behöver en satsning få ta tid. Ledare behöver delta och leda arbetet. Twitch kan hjälpa er arbetsplats arbeta effektivt med mindfulness och du kan läsa mer här. Och apropå att vi nämner den i avsnittet, här är Health for wealths första - och hittills enda - film!

Svenskarnas konsumtion ökade igen 2018, men det finns tecken i vår konsumtion på att en lågkonjunktur är på väg. Trots att konsumtionen ökar, finns det också en oväntad effekt på västhusgasutsläppen. Forskaren John Magnus Roos analyserar vårt köpbeteende. Dessutom: Tre av dagens viktigaste nyheter. Programledare: Andreas Granath

Pierre Ferraud Norberg är marknadschef på Tradera och har tröttnat på slit-och-slängsamhällets ohållbara konsumtionstakt. Han är dessutom programledare på Youtube-kanalen Jakt är Jakt. Vi träffar honom för att prata om hur vi kan ställa om till en mer hållbar och cirkulär konsumtion, vilket ansvar producenterna har och varför vi måste fortsätta jaga. Programledare: Christian von Essen // Läs mer på http://www.hejaframtiden.se

Vi fostras till konsumenter. Men vilka blir vi om vi inte köper? Mitt i julhandeln diskuterar Filosofiska rummet den konsumerande människan. Under året som gått har intensiv kritik än mer och återigen riktats mot vår konsumtion. Konsumtionen måste minska om det ska finnas en framtid, menar många. Slutar vi inte köpa prylar och flyga kors och tvärs på nöjesresor världen över kommer jordens resurser snart att vara slut.  "Vi är vad vi köper" är titeln på Katarina Graffmans och Jacob Östbergs bok som kom tidigare i år. Men vilka är vi om vi inte köper? Vad skulle hända om människan faktiskt slutade konsumera? Hur skulle vi må då? Och vilka är egentligen "vi" när det pratas om konsumtion? Mitt under pågående julhandel tar Filosofiska rummet sig an det stora och svåra  ämnet konsumtion, både på individnivå och på den större globala nivån.  Medverkande: Örjan Sjöberg, kulturgeograf, professor vid Handelshögskolan i Stockholm och forskningsledare vid Mistra center for sustainable markets, Bengt Brülde, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet som bland annat skrivit böcker om lyckoforskning och klimatetik och Katarina Graffman, kulturantropolog med fokus på konsumtion och en av författarna till boken "Vi är vad vi köper". Programledare: Tithi Hahn.  Producent: Lina Kalmteg.

– Det var något jag gled in i utan att egentligen reflektera över det. Jag hade mediciner som var ordinerade och jag tänkte inte på att de ledde till ett beroende. När jag började känna att ”det här känns fel, jag måste ha det här för att fungera” insåg jag att det här inte var normalt eller bra. Men det skylde jag över, det var en lång förnekelse för mig. Ylva vande sig vid att döva sin ångest med tabletter och alkohol. Konsumtionen gled över i ett så kallat substansbrukssyndrom, som är det ord som används inom psykiatrin för det som många i dagligt tal kallar beroende och/eller missbruk. Det tog lång tid för Ylva att erkänna för sig själv vad det egentligen handlade om, vilket var nödvändigt för att hon skulle kunna få rätt sorts vård. I det här avsnittet av Hjärnspöken berättar hon om sin sjukdom och hur hon har fått hjälp att må bättre. Medverkar gör även Santiago Bongiovanni, specialistläkare i psykiatri vid Akademiska sjukhuset. Programledare är Minja Christovski.

Vi träffar riksåklagare Anders Perklev och frågar honom vad det innebär att vara riksåklagare och hur man blir det. Sen pratar vi om massa olika saker, bland annat om Kevinfallet, om varför man inte kan dömas till 258 år i fängelse och om blåljusutredningen. Och oroväckande mycket handlar det om knark också.

Varje dag möts vi av alarmerande siffror om krisländernas ekonomier, om stigande arbetslöshet och om mänskliga tragedier. I samarbete med Dramaten arrangerade Sveriges Radio nyligen en helkväll om krisen då vi också spelade in ett Filosofiska Rummet om krisen, konsumtionen och moralen. Medverkande: Sofia Nerbrand, ordförande i Bertil Ohlin- institutet, Göran Greider, författare och debattör, Sverker Sörlin, idé och miljöhistoriker och Katarina Bjärvall, författare och journalist som skrivit om konsumtion. Programledare: Peter Sandberg

Drömmen om det perfekta boendet och de moderna kraven på att visa vem du är genom din konsumtion skapar problem för många familjer idag. Det finns mycket pengar att tjäna på kärnfamiljsidealet, men undersökningar visar att ägande skapar stress. Heliga Familjen talar med Ernst Kirchsteiger om renoveringshets och träffar trebarnsföräldrarna Inga och Clas, som har ägnat ett flertal somrar åt att jobba med sommartorpet, istället för att vara lediga. Och så äter vi middag med miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.