POPULARITY
Misstron mot medier ökar både i Sverige och resten av världen. Röster från såväl höger som vänster anklagar mediehus för att vara partiska i sin nyhetsrapportering. Men stämmer det påståendet? Journalisten Janne Josefsson och Jesper Strömbäck som är professor i journalistik gästar för att diskutera ”fientliga medier”-fenomenet. Avsnittet är en liveinspelning från Bokmässan i Göteborg den 27 september 2024.
Den så kallade gigekonomin har fått en enorm påverkan på arbetsmarknaden. Kritikerna framhäver otryggheten, förespråkarna talar om friheten. Författaren Boel Gerell funderar över det fria arbetet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Två ansikten bredvid varandra, samma man på båda bilderna och ändå inte. Det är nåt med ögonen som skiljer. Till vänster ett ljus och en styrka, som hos någon som bär på en förväntan. I mungiporna leker ett leende men på bilden till höger är ljuset släckt och munnen stumt sluten.Det är fredag kväll. Och det är måndag morgon.I konstnären Carin Carlssons fotografiska projekt Check out check in från år 2000 har hon posterat sig vid stämpelklockan i en fabrik i Malmö och fotograferat arbetarna på väg ut från arbetsplatsen efter veckans slut. Och på väg in igen till en ny vecka. I bilderna vill hon inte bara fånga ögonblicken utan också glappet mellan dem: den lediga helgen och friheten.Många år har gått sedan Carin Carlsson fotograferade männen i fabriken och allt färre sådana arbetsplatser finns kvar. Fasta tider och lediga helger är inte längre en självklarhet och vi drar inte ett gemensamt nationellt andetag av lättnad varje fredag klockan fem. I fabrikerna går maskinerna på högvarv dygnet om och produktionen maximeras genom säsongsanställningar och så kallade fria arbetstider.Och fri är ju ett ord som låter bra. Fri som i den lediga helgen när allt kan hända. Fri som i möjligheten att välja själv och fri som i friställd när du inte behöver arbeta alls. När den lediga helgen blir en ledig arbetsvecka och måndag morgon och fredag kväll flyter samman i ett enda tillstånd av valfrihet. Att stiga upp ur sängen eller att ligga kvar, att slå på teven eller låta den vara stängd. Att sätta ett pris på sig själv och hålla fast vid det. Eller ta de erbjudanden som ges, till det pris man får. I frihetens tid är vi inte längre anställda utan uppdragstagare eller som det heter i den brittiske regissören Ken Loachs film Sorry we missed you från 2019:You dont work for us, you work with us.För att rädda familjens ekonomi tar Ricky jobb för en budfirma, men innan han kan börja arbeta måste han köpa en skåpbil på avbetalning. Villkoren är stenhårda och körschemat orimligt, med höga böter för varje missad leverans. Ändå är Ricky till en början stolt och hoppfull. Efter år som anställd är han äntligen sin egen chef eller som det heter på det nya språket: the master of his own destiny.Låt oss för ett ögonblick dröja där, i tillförsikten han känner när han antagit erbjudandet. För att fullt ut förstå gigekonomins lockelse behöver vi se tillbaka på ansiktena vid stämpelklockan i Malmö den där tidiga måndagsmorgonen i början av 2000-talet. Se resignationen i blickarna när en ny vecka tar sin början med samma arbetsuppgifter som den förra. Tryggt kanske, men också förutsägbart. Och i förutsägbarheten ryms ledan som om den växer sig tillräckligt stark kan få oss att ge upp allt, även det som i grunden är bra för oss. För drömmen om något annat och större. Ett liv larger than life där så mycket mer är möjligt och där vi fullt ut kan bli oss själva.I takt med att fackföreningsrörelsen fick igenom många av sina krav under 1900-talet och allt fler kunde räkna med fasta arbetstider, sjukförsäkring och semester färgades kampen som tidigare varit intensivt röd med fladdrande fanor och medryckande paroller istället kommunalgrå. Villkoren som tidigare generationer kämpat och riskerat livet för blev snabbt vardagsmat och stoltheten över den så kallade välfärden och Folkhemmet byttes mot ett grumligt självförakt över den egna präktigheten. Den fastanställde arbetaren blev en knegare och egna hems-drömmen förvandlades till en patetisk kliché symboliserad av de tre v-na: villa, Volvo, vovve.Trygghet som resignation och nederlag alltså, när lika villkor blev till en likformighet lika fyrkantig och symmetrisk som planskissen över ett bostadsområde i miljonprogrammet. I de lagom stora rutorna stuvades Medelsvensson in i det som på nittiotalet och genom författaren Jonas Gardells försorg kom att kallas Mellanmjölkens land. Schabloner och klyschor alltsammans förstås och samtidigt ryms i själva språket början på förändringen. Genom ord och uttryck definieras världen och perspektiv som tidigare tyckts självklara ruckas och förflyttas och drar på köpet med sig allt; våra värderingar och ideal. Våra mål och våra drömmar.Som barn tillbringade jag mycket tid hos min mormor, som hade för vana att stänga av teven så snart Olof Palmes ansikte framträdde på skärmen, vilket var ganska ofta i sjuttio- och det tidiga åttiotalets Sverige. Åtgärden skedde okommenterat, som en självklarhet, en hand på fjärrkontrollen och ett plopp i rutan när bilden på Palme försvann. För min mormor var socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen lika med makten, sosseeliten och fackpamparna, fulla av vackra ord men korrupta och falska under ytan. Misstron var på inget vis unik, Palme var ifrågasatt även i de egna leden och hatad i många kretsar just som symbol för den till synes orubbliga makten, betongsossarna och förbuds-Sverige.Det sägs att vårt land förändrades när Palme mördades. Att något mer än en stor statsman gick ur tiden den där natten i februari 1986, men frågan är om inte skiftet skedde långt tidigare. För barnen som växte upp i miljonprogrammets fyrkanter var föräldragenerationens kneg med 40-timmarsvecka och lagstadgad semester ingenting att sträva efter. Lika lite som hel och ren längre var målbilden för den personliga klädstilen. Hellre revs de hela kläderna i stycken och sattes samman igen med säkerhetsnålar och i subkulturer som punken odlades revolten mot snart nog allting och särskilt då mot samhällets auktoriteter och förmodade krav på att inordna sig i ledet vid stämpelklockan.Med paroller som fuck the system, anarchy is order, government is chaos fladdrade fanorna igen i en ny protest mot den rådande ordningen. Och även om somliga påstår att punken är död lever drömmen om det fria livet. Som en glimt i fabriksarbetarnas ögon en fredagskväll i det tidiga 2000-talet, med helgens andrum inom räckhåll.Och ett par decennier senare, som det välsmorda lingot hos gigekonomins företrädare när krav på ständig tillgänglighet blir till flexibilitet, dåligt betalda engångsjobb till variation, total brist på trygghet till utmaningar och kreativitet. Positivt laddade termer som för tanken till en stimulerande fritidsaktivitet hellre än ett dagligt förvärvsarbete. Och det var väl frihet vi ville ha?This decides who lives and who dies, säger uppdragsgivaren på budfirman i Ken Loachs film och pekar på smartphonens app. Klarar Ricky inte appens krav är han ute ur leken. Game over, vinna eller försvinna. I frihetens tid har makten inte ens ett mänskligt ansikte som vi kan revoltera mot och det finns ingen att skylla på om vi misslyckas. När var och en är sin egen chef får vi själva bära våra brustna drömmar.Boel Gerell, författare
Mammorna i Järva har fått nog av det dödliga skjutvåldet bland barnen och undrar varför inte samhället hjälper dem? Fatuma Mohamed har blivit rösten utåt hör hennes fascinerande livsresa.
I sin uppmärksammade bok från 2008 myntade filosofen Nassim Nicholas Taleb begreppet svarta svanar som han beskrev som ”en osannolik och oförutsägbar händelse som potentiellt kan få allvarliga konsekvenser. Svarta svanar kännetecknas av att de är extremt sällsynta, får allvarliga konsekvenser samt att de i efterhand anses ha varit uppenbara”. Attackerna mot World Trade Center 2011 menar Taleb är ett exempel på en svart svan och Emma och Mattias pratar om oväntade följdeffekter som kriget mot terrorismen ledde till och huruvida pandemin kan räknas som en svart svan eller inte. Dessutom har Emma pratat med filosof Orri Stefánsson om begreppet och hur man kan förbereda sig på det oförutsägbara.berättarröst: Peter Öbergproducent: Clara Wallin Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
I detta avsnitt av Utblick, en podd från Utrikespolitiska institutet, tittar vi närmare på svenskars och andra européers syn på Kina. Varför är så många svenskar negativt inställda till Kina och hur påverkar européers syn på Kina relationerna mellan Europa och Mittens rike?Medverkande: Björn Jerdén, chef för Utrikespolitiska institutets Asienprogram, och Björn Fägersten, chef för Utrikespolitiska institutets Europaprogram. Redaktör och programledare: Jalal LalouniFördjupa dig på ui.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Är upplysningsidealen hotade? Misstron mot vetenskapen, relativiseringen av mänskliga rättigheter och jakten på enkla sanningar har vunnit mark på bekostnad av vedertagen kunskap. De senaste 300 årens samhällsutveckling är inte resultatet av slumpen eller gudomlig försyn, utan resultatet av ett arbete som initierades under upplysningen. Lyssna till denna livepodd där Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, och författaren Torbjörn Elensky diskuterar detta hot mot Upplysningen. Samtalet modereras av Christer Sturmark och spelades in under Bokmässan 2019.
Misstron mot vetenskap tycks öka, samtidigt som antalet vetenskapsjournalister minskar. Hur ska gedigen forskning nå ut till allmänheten? Sveriges Radio arrangerade den 7 mars ett seminarium om forskningskommunikation och vetenskapsjournalistik, som vi sänder i kortad version i Vetandets värld. Här kan du höra hela seminariet. Medverkande: Emma Frans, doktor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska institutet. Anders Mildner, föreläsare och debattör med bakgrund som journalist. Robert Östling, docent i nationalekonomi, forskare vid Handelshögskolan. Susanna Baltscheffsky, producent och reporter på Vetenskapsradion Klotet. Moderator är journalisten Erik Blix. Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se
Pernilla har inte varit hos doktorn på fyra år. Hon äter starka mediciner som hon doserar och införskaffar på eget bevåg. Hon litar mer på självlärda profiler på nätet än på vården. Nästan en halv miljon människor har diagnostiserats med underfunktion i sköldkörteln och får någon typ av medicin för det. En farlig överdiagnostisering säger läkare. En stor okunskap inom vården säger patienterna. Kropp & Själ granskar klyftan mellan den svenska sjukvården och patienter som känner sig utelämnade åt att självmedicinera. Misstron mot läkare, endokrinologer och vårdcentraler är stor. På forum på nätet samlas patienterna och ger varandra råd om hur de ska tolka sina provsvar och självmedicinera. På löpsedlarna kallas det för en dold kvinnosjukdom, hypotyreos. Underfunktion i sköldkörteln är vanlig hos medelålders kvinnor och symptom som trötthet, viktuppgång och koncentrationssvårigheter är vanliga. Gäster i programmet: Jan Calissendorff, överläkare och endokrinolog Karolinska universitetssjukhuset, Kerstin Brismar, professor och endokrinolog Karolinska institutet Elin Maria Bergsten, utredare på läkemedelsverket. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Programmet sänds direkt.
Mediers trovärdighet ifrågasätts numera dagligen i sociala medier. Anklagelser om mörkanden haglar i mejlkorgarna hos landets journalister. Efter att Institutet för mediestudier visat på hög misstro mot just journalistik om invandring har debatten gått hög. Nu möts några av de inblandade. Från Almedalen 170704 Medverkande: Jonas Nordling, ordförande Journalistförbundet, Lars Truedson, föreståndare Institutet för mediestudier, Jan Helin, programdirektör SVT, Anna Gullberg, chefredaktör Gefle Dagblad. Vinjett: Hergé/M. Ashraf
Vad kan den colombianska fredsprocessen lära av Nordirland och Rwanda? Och hur vet man att det är fred - på riktigt? Hör om en nordirländsk Romeo och Julia, om colombianer som spelar teater med fienden och om rwandiern som blev räddad av sin motståndare. Dagens Konflikt handlar om det som händer efter att ett krig har tagit slut - om vad samhällen och individer måste göra för att för att börja leva människor emellan, trots allt som hänt. I Colombia gjorde ett fredsavtal förra året slut på det över 50 år långa inbördeskriget där. Misstron mellan konfliktens olika grupper är fortfarande djup. Men på en teaterscen i Bogotá spelas just nu en pjäs där skådespelarna kommer från just konfliktens olika sidor. Sveriges Radios korrespondent-trainee Filip Kotsambouikidis har varit där. En av de faktorer som får störst inverkan på hur det går i en fredsprocess är tid. Ju längre tid det går, desto starkare är oftast freden. Samtidigt så kan polariseringen leva kvar långt efter konfliktslutet. Ett exempel på det är Nordirland. The Troubles tog slut för 19 år sen och en hel generation har hunnit växa upp i skuggan av sina föräldrars minnen och erfarenheter. Trots att det gått så lång tid sedan konflikten går de allra flesta nordirländska skolbarn med klasskamrater som hör till samma grupp som de själva - irländsk-republikanska eller probrittiska. Men det finns också skolor som försöker bryta det sekteristiska mönstret och aktivt blanda barnen. Konflikts Stephanie Zakrisson har besökt en sådan skola. Ett land som arbetat hårt på att nå försoning efter ett extremt blodigt inbördeskrig är Rwanda. För 23 år sedan begicks ett folkmord där: mellan 800 000 och en miljon människor mördades på bara några månader. De flesta av offren var tutsier och de flesta av förövarna var hutuer. Men också mitt under folkmordet fanns det människor som hjälpte varandra över etnicitetsgränsen. Sveriges Radios Afrikakorrespondent Richard Myrenberg har träffat en av folkmordets överlevare, Jean Louis, som räddades av en kvinna han inte kände från den andra folkgruppen. Gäster i studion: Joakim Kreutz, docent i freds och konfliktforskning vid Stockholms universitet och Mimmi Söderberg Kovacs, chef för Folke Bernadotte-akademins program för forskning och utveckling. Bonusmaterial: Dagens Konflikt handlar ju om konflikter som nått en fredlig lösning och om tiden som kommer efter freden. Men en av vår tids största krig pågår fortfarande. Kriget i Syrien fortsätter att driva miljontals människor på flykt. Konflikts Kajsa Olsson ringde upp Mariam Jalabi från Syrian National Coalition på hennes arbete i FN:s högkvarter i New York. Hon är en av få kvinnor som deltar i de FN-ledda fredsförhandlingarna om Syrien, och hon menar att det är avgörande att kvinnor deltar i fredsprocessen om det ska vara möjligt att skapa en hållbar fred. Programledare: Kajsa Boglind kajsa.boglind@sverigesradio.se Producent: Stephanie Zakrisson stephanie.zakrisson@sverigesradio.se
Ökar verkligen misstron mot medier eller känns det bara så? Och: om misstron ökat åtminstone i vissa grupper beror det på invandringsfrågan? Ett seminarium från i Radiohuset i Stockholm 29 maj Diskussionen om förtroendet för medier har varit intensiv det senaste året, men den har sällan grundats i forskning. Den 29 maj i Radiohuset i Stockholm presenterar Institutet för Mediestudier boken Misstron mot medier som ger några nya svar grundat i både ny och gammal forskning. Bland annat presenteras en SOM-studie om förtroendet för journalistiken inom olika politikområden. Medverkar gör bland annat professor Lennart Weibull och docent Ulrika Andersson, Göteborgs universitet, som berättar om sin djupdykning i forskningsdata om misstron mot svenska medier. Detta kommenteras sedan av Sveriges Radios Cilla Benkö, DNs chefredaktör Peter Wolodarski, Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo, medieforskaren Torbjörn von Krogh samt Andreas Ericson, chef för Timbro Medieinstitut. Seminariet arrangeras av Institutet för mediestudier och spelas in i Radiohuset i Stockholm av Sveriges Radio.