Podcasts about hellre

Åsnan har fungerat som en symbol för dumhet och envishet, men i litteraturen kan man ana att djuret har en större betydelse än så. Torbjörn Elensky inspireras av dess konstruktiva dumhet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Hur är det egentligen: är dumhet bara brist på intelligens eller är det en egenskap i egen rätt? Kan det finnas olika slags dumhet, precis som det finns olika slags intelligens? Övergripande, språklig, matematisk, social, politisk... kanske finns det även kreativ och konstruktiv dumhet, som kan leda till framsteg för mänskligheten? Kanske finns det också en viss intelligent dumhet, som den där listiga strategin för att slippa ansvar, som återfinns i uttrycket ”hacerse el sueco”, att göra sig svensk. Att göra sig svensk är till exempel att låtsas som man inte fattar för att slippa dela på notan, komma undan ansvar för något man gjort, som ett barn som gör sig tungt för att inte kunna lyftas gör sig denna variant av svensken oförstående för att inte dras in eller ställas till svars. Man kan fundera länge på varför spansktalande fått för sig att just svenskar är så funtade, men den makthavare som säger sig ha varit naiv gör sig i detta svensk, se hace el sueco.Det bästa exemplet på konstruktiv dumhet i den moderna litteraturen är nog den tappre soldaten Svejk, i den tjeckiske författaren Jaroslav Haseks roman från 1921. Svejk är tjock och trög, men alltid optimistisk och villig att stå till tjänst. Han driver sina överordnade till vansinne genom att ta deras order bokstavligt, vara orimligt plikttrogen och alltid bemöta alla klagomål med ett nöjt leende. Han är en riktig åsna, men med sin dumhet avslöjar han överhetens och hela första världskrigets absurditet. Åsna ja, djuret som förknippas med dumhet vandrar också sida vid sida med litteraturhistoriens mest berömda kloka dumbom. Sancho Panza. Panza följer sin herre don Quijote genom det tidiga 1600-talets Spanien. Riddaren av den sorgliga skepnaden, är bildad och hjältemodig, en hidalgo med ideal från medeltiden som färdas genom den spanska guldålderns Kastilien och som gång på gång måste räddas från sin egen fantasis förvrängning av omgivningen. Hans häst är en riktigt ömklig krake, men den är åtminstone en häst, så den har ett namn. Rosinante. Panzas åsna är enbart en åsna, så den har inget namn utan kallas bara rucio, grå. Den försvinner dessutom utan någon förklaring. Det finns de som trott att Cervantes sjabblade bort den i skrivandet. Men det verkar väl ganska osannolikt? Snarare ligger förklaringen i åsnans symbolik, som inte bara handlar om dumhet utan också om envishet. Den representerar det lägsta folket, de fattiga, slavarna, de som tvingas att tjäna fast de inte vill. De som genom hela historien gjort passivt motstånd genom att låtsas inte förstå order, maska och sinka och gå åt andra hållet. Försvinnandet är alltså mycket medvetet, och den namnlösa åsnan något som förbinder Cervantes roman med andra romaner.Redan de gamla romarna använde åsnan som symbol för dumhet. Quid nunc te, asine litteras doceam? löd ett uttryck. Åsna, ska jag lära dig att läsa och skriva? Den fenomenala romerska romanen ”Den gyllene åsnan” från 100-talet efter Kristus är den enda roman på latin från antiken som överlevt. Precis som i de grekiska romaner författaren Apuleius imiterar, är handlingen varierad och komplicerad. Det handlar Lucius, en ung man som är väldigt intresserad av magi och som tänker förvandla sig själv till en fågel – men istället blir till en åsna. Han upplever en mängd exotiska resor och äventyr i denna skepnad, tills han befrias av gudinnan Isis, vars kult han ansluter sig till. Det är utvikningarna som är romanens stora behållning. Den blev enormt populär när den trycktes första gången i Italien 1469. Den översattes och spreds snabbt över Europa. Den första översättningen till spanska trycktes i Sevilla redan 1513 och här gjorde den så stor succé att den gav upphov till pikareskromanerna, berättelser om personer som reser runt i Spanien och upplever det ena äventyret efter det andra. Precis som i ”Don Quijote” alltså, som kan sägas vara både kulmen på detta litterära skede och öppningen till de följande århundradenas europeiska romankonst.Litteraturen avslöjar en sanning: Åsnan är inget dumt djur, inte egentligen, tvärtom är dess envishet snarare ett uttryck för intelligens. Den vill inte lyda. Men den är en av människans verkligt gamla tjänare. Troligen först tämjd av afrikanska herdar för mer än 6000 år sedan. Man har i Egypten hittat åsnegravar äldre än pyramiderna. Josef, Maria och Jesus flydde till Egypten på en åsna, på samma djur red Jesus in i Jerusalem. Den klassiskt antika åsnan förenas med den bibliska åsnan, främst genom Det nya testamentet, men även i det gamla återkommer vårt trogna arbetsdjur, än som symbol för dumhet, än för ödmjukhet och det enkla arbetande folket. Särskilt central är legenden om Bileams åsna i fjärde Mosebok. I den är det åsnan som har förmågan att se en ängel som spärrar vägen för Bileam, som blir arg och piskar åsnan varpå denna mirakulöst får talets gåva och frågar varför Bileam slår honom. Till slut visar sig ängeln även för människan, men den enkla, dumma åsnan såg den först.Den store filosofen, diktaren och astrologen Giordano Bruno förenar den antika och den bibliska åsnan på ett sätt som verkligen skingrar alla motsägelser. I den lilla skriften ”Den pegasiska hästens kabbala” från 1585 hålls ett lovtal till den kristna ödmjukhetens åsna. Texten är full av ironiska blinkningar och vändningar och åsnan blir en samlande symbol för det kristna hyllandet av okunskap som väg till frälsning. Bruno var ingen vän av okunskap, vilket framgår med önskvärd satirisk tydlighet. Men i den senare delen av boken kommer åsnan tillbaka. Nu är det den som segrar över de mänskliga akademiernas tjockskallighet – och det visar sig att den vita bevingade hästen Pegasus, i själva verket var en åsna. Liksom Bruno själv, som på grund av sitt envetna fasthållande vid sina övertygelser väckte kyrkans missnöje och brändes på bål av inkvisitionen i Rom år 1600.Kanske är dumhet en av våra viktigaste egenskaper. För Sokrates var detta att göra sig dum ett sätt att tvinga folk att bena upp sina egna resonemang, lite som Svejk fick sina befäl att göra bort sig genom att lyda dem. Intelligenta personer kännetecknas också av sin överlägsna förmåga att försvara galna idéer med skarpare argument än mindre begåvade människor. Den intelligenta vill glänsa, ta plats, vara först med det senaste och vecklar lätt in sig i omständligt försvar för abstraktioner som leder käpprätt till helvetet. Den som är lite åsneaktig däremot låter sig inte så lätt dras med av det senaste, den bryr sig inte om flärd och prestige utan stretar på i tysthet. Det är bara en intelligent person som skulle kunna få för sig att upphöja dumheten till ideal, medan åsnan inte skulle bry sig om att den tilldelades hjälterollen. Den skulle spela svensk, göra sig tung, streta vidare i sin takt och på sin höjd skulle den le åt påståendet att den i själva verket var en Pegasus.Torbjörn Elenskyförfattare och essäistLitteraturGiordano Bruno: Den pegasiska hästens kabbala. Översättare: Gustav Sjöberg. Eskaton, 2024.Miguel de Cervantes: Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha. Översättare: Jens Nordenhök. Nilsson Förlag, 2016.

Hellre lurad än ensam. Så kan man sammanfatta de evolutionära orsakerna till att grupptillhörighet är viktigare än sanningen. Men är det hela förklaringen? Med ett USA-val kantat av falska nyheter och fejkade bilder är det enkelt att dra slutsatsen vi människor blivit mer lättlurade. Anledningarna är dock mer komplexa än så. Gäst är Mikael Klintman, professor i sociologi vid Lunds Universitet, som pratar om hur grupptillhörighet kan påverka vår syn på sanningen.

Vi pratar om bokens utsida. Om favoritomslag, titlar som hissats och dissats och det kluriga med en bra baksidestext. Och hur mycket har vi egentligen att säga till om när det kommer till våra egna omslag? Dessutom: Vi vet hur man botar eventuell måndagsångest och har kommit fram till att vi möjligen kan vara världens två mest oviga människor. Enligt vetenskapen ligger vi därför risigt till.Böckerna vi nämner är:Hallandssviten av Christoffer CarlssonJag är ett fan av Sheena PatelAskerserien av Anders de la MotteSystrar oavsett av Eleonora von EssenEtt hjärtslag från döden av Maggie O'Farrell Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld Vemod under cover av Jan Gradvall Tjuv och polis av Johan Eriksson Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fanny frågade “att vara vuxen är att inse att?” i en story på Instagram kl 22.30 och ja, ni svarade. Vi skrattar och gråter samtidigt. Vem har åkt ut till Arlanda utan pass? VAD TROR NI? Fanny har börjat titta på Bonde Söker Fru och Carin har upptäckt plattformen Youtube. Revolutionerande.

Det har varit ett kaosigt val i Georgien, där vinnarpartiet anklagas för fusk. Fotbollsspelaren Dejan Kulusevski vill hellre läsa än scrolla mobilen. Vi får tips hur man kan göra om halloweenfirandet blir FÖR läskigt. Och sist om två killar som ställt med trubbel i en brevlåda och ångrat sig rejält. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Som många av er kanske har sett redan så har Podcasten Transparent flyttats från Kan Jag Så Kan Du till sin egna kanal. D.v.s. att Podden Transparent hittar ni under namnet "Transparent" på Spotify. Mitt och Tobias samarbete fortsätter precis som vanligt. Vi vill bara göra det enklare för er lyssnare att hitta "rätt" och inte blanda ihop Kan Jag Så Kan Du och Transparent. Vi har såklart också andra saker att prata om, som alltid när jag och Tobias sitter i samma rum.

Vi kör en klassisk "hade du hellre" - Work Edition. Vi tar också upp en lyssnarfråga kopplat till maktbalansen på jobbet. Och vad är egentligen den största skillnaden mellan det svenska och globala kontorsklimatet? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Socialdemokraterna och Moderaterna delade dag i Almedalen. De styr tillsammans i många regioner och kommuner. Skulle de också kunna dela på regeringsmakten? Drömmen om en S+M-regering vägrar dö. Varför? Och kommer normalhögerpartiet Moderaterna överleva samarbetet med SD? 23 minuter reder ut triangeldramat. Gäst: Widar Andersson. Den här podden ges ut av Nyhetsmagasinet Fokus.

Äntligen får vi nu prata om schamanism med någon som är insatt i ämnet. Vi har bjudit in Karin och Martin som gått i lära hos urfolken från Sydamerika. I det här avsnittet får vi en introduktion till urfolkens synsätt och kontakt med naturen och det är nog så att benämningen animism (tron att allt är besjälat) är en bättre beskrivning av denna lära. Martin och Karin lär oss bland annat att prata med våra egna berg här i Sverige! Karin som bott i Peru i sex år berättar om sin mödosamma resa för att få kontakt med lärarna från Q'ero-folket som lever på 5000 meters höjd, en resa som närapå kostade henne livet. Paqo Martin har också en väldigt personlig berättelse om hur schamanismen fann honom och hur det förändrade allt i hans liv. Till hösten planerar Karin och Martin för att återigen ta emot lärarna från Q'ero-folket i Sverige och då finns möjlighet att delta i ceremonier eller få behandling direkt av dessa mästare. Annars kan man boka Martin för en behandling redan nu via Facebook (Paqo Martin) och så kan man kika in på hans hemsida som strax är klar: www.paqomartin.se Karin finns på www.ayniarte.se/ där man bland annat kan köpa hantverk från Peru. Instagram: www.instagram.com/ayniarte/ och Facebook (Ayni Artesania).Medverkande: Katri Kingstedt, Anders Ahlin, Maria Dupal, Helene Carlind, Sofie Langeborg, Karin Steinbach Paulsson och Paqo Martin Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fredrik ska få den nya och hajpade medicinen som gör att man rasar vikt. Mycket riktigt tappar han kilon. Men då inser Fredrik att han fastnat i en ny fälla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Av: Jonatan LoxdalProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.

I veckans avsnitt: Googles senaste AI-flopp ”Overview” hånas på sociala medier. I veckans avsnitt diskuterar Digitalpodden kring nackdelarna med att gasa i AI-racet. I podden avhandlas även Natural Cycles, preventivmedelsappen som nu tar in 580 miljoner kronor i nytt kapital, och marknadsplatsen Tradera som vill bli en folkhemsaktie år 2026.

Mia Blomgrens gäst är 28 år och trött på att definieras, både utifrån sitt utseende och sina diagnoser. Hon funderar om lösningen ligger i åldrandet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Mia Blomgrens dokumentärserie ”Mia och lyssnarna” möter hon människor som har hört av sig. Ibland är de berörda, ibland upprörda. Alla med sina egna perspektiv på samhällsutvecklingen. I Mia Blomgrens program är inga ämnen för kontroversiella eller för små för att belysas.Nya avsnitt släpps den första i varje månad.Programmet gjordes 2024.För att kontakta Mia mailar du mia.blomgren@sverigesradio.se.

Det finns synnerliga skäl att stärka inkomstbortfallsprincipen. Regeringen har aviserat att den går vidare med skarpare tidsgränser i både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Men att diskutera socialförsäkringar är en djungel av begrepp. Vi vill gärna lyfta blicken lite och tillåta oss själva att vara lite ideologiska. Är inte ättestupan en rätt oattraktiv samhällsmodell?  Ett älskat inslag i podden gör även comeback. Vad säger 390 dig? Veckans siffra är tillbaka!

Vem vinner mellan en iller och en råtta, en grizzlybjörn och en människa? Och hur mycket har Malmö stad egentligen att säga till om kring Mello? Stötta gärna oss på vår Patreon!Handla gärna i vår Webshop!Följ oss gärna på Twitter!

Nils åker vattensäng, Theo är frankofil och Petter täljer balk på bruket. Dessutom har vi kört den första bilen i poddens historia med gashydraulisk fjädring, Citroën C5. Tänd ciggen och duka upp med baguette och vin, för nu blir det åka av!

Handlar det om att se till hela samhällets bästa eller om att slå vakt om egna särintressen? Det är knäckfrågan som genomsyrar hela Veckans Aktuellt den här veckan, där vår expertkommentator Lennart Weiss hyllar och sågar inlägg från bland andra Timbro, Hyresgästföreningen, Sveriges Allmännytta och Ulf Perbo. Han berömmer också Ansvar Säkerhets rapport om arbetslivskriminaliteten och tror på fler struktruraffärer à la Aros Bostad/Besqab. Programledare: Anna Bellman.

Om man sitter själv i en matsal och någon frågar om att kan sitta bredvid, kan man svara nej på ett schysst sätt? och Vad gör om man om någon köpt en julklapp till en och man har inget tillbaks? Ha nu en Baila Chiki Chiki-vecka och ställ dina frågor på @thefragaratenkompisofficial på instagram

Martin Smedjeback är en svensk författare, aktivist och föredragshållare. Han har varit engagerad i fredsaktivism, djurrättsaktivism och klimataktivism, och belönats med bl.a. Ickevåldspriset och Martin Luther King-priset.Här hittar du alla samtal från Hur kan vi?Utforska Hurkanvipedia för att lära dig mer Stötta Hur kan vi? 3.0 genom att bli månadsgivare härBoka oss till ditt team, ledningsgrupp eller företag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stjärnmäklaren Niklas Berntzon gästar premiäravsnittet av “Sälj med Mikael Arndt”.    I veckans poddavsnitt diskuterar vi vad som gör att någon lyckas som mäklare, varför varumärke är så viktigt, hur Niklas väljer ut sina kunder och mycket mer!    Niklas Berntzon är stjärnmäklaren som har sålt Sveriges genom tiderna dyraste lägenhet. Niklas har varit mäklare i 25 år och under flera av dessa har han varit den mäklare som omsatt mest i Sverige. Han driver idag mäklarföretaget ESNY: Eklund Stockholm New York. Han var också huvudkaraktären i Kanal 5's populära serie ”Toppmäklarna” där man kunde man följa hans framfart.    In och lyssna nu kör vi!   Se hela avsnittet på youtube här:  https://youtu.be/RKsLSbWYJDw Följ Niklas: https://www.instagram.com/niklasberntzon/   Följ Mikael:  Tiktok: https://www.tiktok.com/@mikaelarndt1 Instagram: https://www.instagram.com/mikael.arndt/ LinkedIn: www.linkedin.com/in/försäljning   Vill du öka din försäljning? Läs mer om Mikaels säljutbildningar här: https://www.closersonly.se/theacademy Är du intresserad av att rekrytera säljare och försäljningschefer? Läs mer om Mikaels rekryteringsföretag Saleshub här: https://www.saleshub.se/  Söker du ett nytt jobb inom försäljning? Läs mer om våra lediga tjänster på Saleshub här: https://www.saleshub.se/ledigatjanster  

Följ med en trappe ned när Mads och Clara gör släktforskning på arvet som inte är deras eget. Ett livesänt radioprogram som i brist på fakta fyldes med kælderfantasi. Et nytt objekt introduceres I programpunktet ‘Efterlyst', hvor der spekuleras på tidligare ägaren av en jättestor, grön penna. Der bliver ochså spelat hembrända skivor och pratat om husets historia och själ.

Charlie Stjernberg med ett långt förflutet på Prime och nu på den egna byrån Doyen är en av Sveriges främste krishanterare. Idag gästar han Max Landergård och Caroline Thunved i Kommunikationspodden för att dela med sig av sina insikter om vad som krävs för att en organisation ska vara rustad. - Jag är personligen inte förtjust i riskinventering som verktyg, för vi tenderar att titta på det senaste som hände konkurrenterna. Titta på 9/11, då blev det förbjudet med knivar, sen kom skobombaren och då tittade man på skor. Om man inte är riktigt kreativ tenderar man att bara titta på tidigare kriser. Och det enda jag kan säga är att kriser uppstår där ingen ens haft en susning om att det hade kunnat ske. Vi talar då istället hellre om sårbarhetsanalys. Till exempel om en organisation har en HR-avdelning som inte kunnat hantera MeToo, eller inom compliance - ”vi vet att alla regler inte efterlevs”. Då får vi ett 360-perspektiv på vad som kan drabba en organisation. Men sen måste man ha den där rävfarmen bakom örat för det dyker ofta upp på så konstiga ställen, säger Charlie Stjernberg. Lyssna på hela avsnittet här.

När mänskligheten försöker bevara minnet av sig själv, finns det risk för att väsentligt går förlorat. Boel Gerell funderar över vad som försvinner och vad som blir kvar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Huset jag bor i är över 110 år gammalt och överallt finns spår av vardagar som passerat. Pumpens handtag är slitet av fingrar som greppat och pressat, trappan är nött av generationers steg och i det som vi kallar stallet – men som numera är ett lager för allsköns bråte – finns fortfarande märken från en sedan länge avliden hästs tänder i spiltkanten.Själv har jag och min familj bott här i mer än tretton år och också våra händer, fötter, lekar och rutiner har lämnat märken i miljön omkring oss. Inte minst trädgården har förändrats under åren här och det som tidigare var en minutiöst skött liten täppa påminner nu mest om en glänta i skogen. Det är mitt fel, jag vet. Åren har gått och annat har varit viktigare, texter har skrivits, måltider har lagats, lekar har lekts och plötsligt syns inte kullerstenarna längre av allt ogräs som har tillåtits växa och dö och bli till jord för nya växter att slå rot i.Tills jag en dag tar tag i saken. Trär på mig trädgårdshandskarna och greppar en hacka och ger mig i kast med att blottlägga den gamla stenläggningen igen. Det är ett tungt jobb men lager på lager går det och under arbetets gång inser jag att det är en arkeologisk undersökning jag gör. I översta skiktet återfinns en tesked från en inte alltför avlägsen fikastund. Lite längre ner hittar jag en skärva från ett fat jag tappade för flera år sedan och allra längst ner är en av yngsta tonårsdotterns en gång så älskade leksaksbilar inkilad mellan två kullerstenar.Och jag kommer på mig själv med att ångra arbetet jag gjort. Kanske skulle dessa avlagringar fått vara kvar som minnen av våra liv här, för någon annan att upptäcka och tolka i en existens fjärran från vår. Som en tidskapsel.Att vara människa är att veta att vår tid på jorden är begränsad. Från att vi föds lever vi med vetskapen om att vi ska dö och ett sätt att tackla sorgen och frustrationen är att försöka göra avtryck och skapa något som överlever oss själva. För tanken att precis allt vi förstått och känt ska upphöra och bli till inget är svår att bära. Något måste leva vidare, om inte våra kroppar och våra jag så erfarenheterna vi gjort och kunskapen om vilka vi varit. Men vad är det då vi väljer att spara, om vi får chansen?I boken ”Flaskpost till framtiden” skildrar författaren Johan Joelsson och fotografen Jonatan Jacobson ett antal projekt runt om i världen som har för avsikt att bevara det mest oumbärliga från vår tid till kommande generationer. För den österrikiske keramikern Martin Kunze kom tanken till honom vid drejskivan där han arbetade. Plötsligt insåg han att informationen som han själv lagrade i hårddiskar och molntjänster snart skulle gå förlorad. I källaren hade han redan ett antal disketter som inte längre kunde läsas, eftersom tekniken som tillgängliggjorde dess data var ohjälpligt föråldrad.I jämförelse var vasen han drejade mer bestående och ur insikten föddes idén att skapa ett arkiv med fakta, bilder och berättelser tryckta på plattor av lera. I en gruva i Hallstatt fanns kamrar djupt inne i urberget, som han beräknade kunde stå emot allt från kärnvapenkrig till naturkatastrofer. Och med gruvägarens goda minne tog han sig för att fylla hålrummen med det som skulle komma att bli arkivet Memory of Mankind.I en första fas kontaktade Martin Kunze museer och institutioner i Wien som dokumenterade och tryckte delar av sina samlingar på lerplattorna. Dessutom gavs privatpersoner möjlighet att köpa plattor. På köpet fick de en pollett med en karta där platsen för valvet är markerad. Tanken är att polletterna ska grävas ner runt om i världen och leda framtidens varelser till gruvan. En av dem som nappade på erbjudandet var den amerikanske skådespelaren David Hasselhoff som valde att viga sin plats i evigheten åt en beskrivning av sin enligt egen utsago bländande karriär.Och varför inte?Om vi nu ges chansen att leva för alltid, är det förstås i vår allra bästa och mest välansade version vi vill bevaras. Rätt sällan är det den dunkla novembermorgonens bleka ansikte efter en sömnlös natt som vi laddar upp i molntjänstens fotoarkiv eller lägger ut på sociala medier. Mycket lite överlag av det vardagliga tjafset, kampen och ledan som också är livet dokumenteras och det som består blir i stället de förmodade höjdpunkterna, de breda leendena, de blå himlarna och reminiscensen av det som vi hoppas ska framstå för andra som något slags lycka och framgång. Men som lika lite som de välregisserade tidskapslarna representerar vår tid och våra liv.Med åren glider dagarna samman och när jag ser i gamla fotoalbum minns jag inte längre vilken högtid som firas eller var vi tillbringar semestern. Det är heller inte viktigt och jag finner att det som fotografen en gång fokuserade på; den fina tårtan, den påkostade julgranen eller den vackra utsikten inte alls intresserar mig. Hellre söker jag efter det till synes ovidkommande; mönstret i en bordsduk jag plötsligt minns och som framkallar andra, mindre tillrättalagda minnen. Flyktiga bilder som flimrar till och försvinner, som en doft som förångas och aldrig kan kännas exakt likadant igen.I sin bok ”Tingen” närmar sig fotokonstnären Jenny Lindhe en kartong som stått orörd i hennes hem i tre decennier. Kartongen har följt henne under hennes vuxna liv, hon har sparat den men inte förmått öppna locket. Inte förrän nu, när arbetet med boken tar sin början. I lådan finns några av Jennys storasyster Cecilias saker, som i all hast samlades ihop efter att hon tagit sitt liv på en psykiatrisk klinik för snart trettio år sedan. Cecilia hade varit några år yngre än jag om hon fått leva och när jag betraktar bilderna av hennes ägodelar är det mitt eget knappt tjugoåriga jag jag ser.Inte som jag framstår på de fotografier som finns bevarade, utan som jag såg ut när jag trodde att ingen annan tittade. Innehållet i lådan är inte sållat eller sorterat, lika lite som leksaksbilen, skärvan och skeden är begravda med avsikt i jorden som hopat sig på min kullerstensgård. I tvärsnittet av livet som var blir det just det tillfälliga och futtiga som blir betydelsebärande, allt det där som bara finns och som vi tror saknar värde; en komihåglapp, en skiss till ett brev, en hårsnodd med några blonda strån kvar i knuten. Små saker som ofta slängs redan nästa dag, om det finns en nästa dag.Och jag märker att jag än en gång söker i detaljerna och det som ligger strax utanför bilden efter en förklaring. Men vare sig döden eller livet kan enkelt förklaras eller för den delen sammanfattas och sparas i en kapsel eller på en lertavla. Är för motsägelsefullt och omöjligt att famna ens i nuet och än mindre i evigheten. Kvarstår gör frustrationen över allt som spretar och går förlorat tillsammans med insikten om att det är så det måste vara. Att förlusten är villkoret för att vi alls får finnas till.Boel Gerell, författare och kritiker

Mäktiga ni som lyssnar på oss, vi är otroligt tacksamma överavsnitt etthundraarton där vi nu går in i ett ansvar gällandeMusik och Ai.Hur låter det när Freddy Mercury sjunger ”My heart will go on”och kan Frank Sinatra tolka Lady Gaga, när han inte lever längre?Ja, i Ai´ns värld är alltid möjligt.Välkommen till framtiden.Hur var det också med funktionen på ögonlapparnahos Piraterna back in the days?Stort och smått men också Brett och Smalt: Musiksnacket!Välkomna!Studio, Artist, Live, Musiker, Scen, Låtskrivning, Ai, Musik, Kultur, TikTok, Instagram, Facebook, Youtube, Billboard, Hip Hop, Rock, Soul, Jazz, Gospel, Pop. Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

*Det här avsnittet ingår i en sommarsäsong där redan publicerade avsnitt med starka och viktiga historier ur katalogen släpps på nytt under sommaren 2023. Alla 90 avsnitt av Dokumentära Berättelser finns ute på Podplay och överallt där poddar finns.* Jehovas Vittnen har funnits i Sverige sedan 1890-talet och har omkring 8,7 miljoner medlemmar över hela världen, enligt egen statistik. Men vad innebär deras tro? Och hur är det att växa upp i samfundet? I det här avsnittet delar Elisabeth med sig av sin berättelse. Hon föddes in i Jehovas Vittnen, men valde att lämna vid 18 års ålder. I avsnittet hörs också med Peter Åkerbäck, doktor i religionshistoria vid Stockholms Universitet samt Marianne Englund, psykolog som stöttar avhoppare från slutna rörelser, och som själv vuxit upp i Jehovas Vittnen.

Att få sina drömmar krossade är en sak, men hur är det att inte ens ha några drömmar som kan smulas sönder? Isabella Nilsson försöker sätta ord på en livskänsla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Min brevvän skriver fantastiska dikter men ber mig att inte berätta om dem för någon. ”Jag vill inte att folk ska tro att jag har författardrömmar”, förklarar han generat. Jag förstår tankegången – pressen som uppstår när man låter omgivningen veta att utgången av det ena eller andra inte är en likgiltig. Men av just den anledningen har jag alltid funnit det utmärkt behagligt när människor tillskrivit mig författardrömmar. På så vis har jag ju fått ha mina egentliga drömmar ifred; med författardrömmen som täckmantel har de gått under radarn. Fast nu ljuger jag. Det som gått under radarn är, sanningen att säga, inga hemliga drömmar utan det faktum att jag inga har. Och heller inte har haft, på en herrans massa år.”Vad brukar folk i min ålder drömma om då?” frågar jag min psykolog. ”Det är förstås väldigt olika, Isabella, men ganska vanlig är nog längtan efter att träffa en partner och bilda familj, eller att göra karriär inom ett yrkesområde som intresserar en.”Hellre dör jag. Svarar jag inte. Fastän det i mångt och mycket är vad jag tänker. Att döden är det närmsta en dröm om livet jag kommer. Men det är ingen våt dröm, jag är inte som Stagnelius, herregud, jag åtrår inte förruttnelsen. Jag tänker inte: Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp!Förkväv i ditt famntag min smärta.I maskar lös tanken och känslorna opp,I aska mitt brinnande hjärta. Nej, inget sånt. Jag bara saknar en stor dröm om livet helt enkelt. Länge försökte jag kompensera för detta genom att odla många små. Drömmen om att lösa ett helt nummer av Mästarkryss utan att googla ett enda europeiskt vattendrag exempelvis. Drömmen om att hitta den perfekta huvudkudden. Drömmen om att ligga med en representant från varje stjärntecken – eller okej, det var kanske inte så mycket en dröm som en fix idé. Men hur som haver, den här typen av små projekt har hållit mig hyggligt i rörelse de senaste åren. Om man går fort och skrattar mycket syns det inte att man är död. Som de gamla grekerna brukade säga. I min dagbok formulerade jag det såhär: Rörligheten som den sista återstående livsmöjligheten, frikopplad från avstamp och slutdestination, rörelsen som självändamål. Exempelvis: Nietzsches intellektuella obundna rörlighet – tänkandets glädje snarare än det tänktas glädje. Exempelvis: den bundna versens obundna rörlighet – formglädjen bortom innebörden. Exempelvis: promenerandets obundna rörlighet – flanörens frimodiga på måfå. Man skriver så mycket skitnödigt i sina dagböcker. Men den trippla förekomsten av ordet ”obundna” är kanske lite intressant? Att drömma är ju faktiskt i någon mån att binda upp sig, försvära sig till en viss ambition och riktning. Kanske är det alltså ett abnormt behov av autonomi och oavhängighet som gör att drömmarna undflyr mig? En av de oräkneliga saker som gör mig oanställningsbar på arbetsmarknaden är att de tre ord som bäst beskriver min karaktär är: trolös, halvhjärtad, spretig. Något sådant som en yrkesdröm skulle jag aldrig nånsin lyckas förbli lojal med, än mindre min drömarbetsgivare.Haha, nej, jag vet vad ni tänker nu. Då är det drömmen om självständighet som är Isabellas stora dröm i livet! Men nej, jag bara föredrar den framför ännu sämre alternativ. Självständighet är en finare omskrivning för helt vanlig skriande ensamhet, men skriande ensamhet är verkligen inte värre än skriande gemenskap. Är min inte så ringa erfarenhet.Jag har försökt att drömma negativa drömmar, om undvikande och avståndstagande. Men det känns som fusk, eller åtminstone lite blodfattigt, att drömma om vad man inte drömmer om. Och som Fernando Pessoa skriver i Orons bok: ”Somliga har en stor dröm i livet men lyckas inte leva upp till den. Andra har ingen stor dröm i livet men lyckas inte leva upp till den heller.”I väntrummet hos min psykolog bläddrar jag i ett livsstilsmagasin och memorerar följande recept: 1) Ansa och halvera jordgubbarna och blanda med socker och hälften av punchen. 2) Vispa grädden med resten av punchen. Krossa drömmarna. 3) Lägg jordgubbarna i botten av en skål och toppa med grädden och drömmarna.En kulinarisk utvikning som ser ut som ett sidospår käpprätt ner i meningslöshetens dike. Som min redaktör brukar kvida. Men vänta ett slag innan ni stänger av radion. Ge mig två minuter till. För det var ärligt talat något viktigt som jag ville förmedla med det här receptet. Låt vara att många författare formulerat det bättre, och tusentals gånger förut, det tål ändå att inpräntas: till och med krossade drömmar som dränkts i sprit är oändligt mycket mer stimulerande för livsaptiten än inga drömmar alls!Utan drömmar, ja och punch, stannar tillvaron av. Det går verkligen inte lika bra med selleri. Även människans mest sköra, omöjliga och fåfängliga drömmar skänker mål och mening åt hennes tillvaro. Om jag hade varit en essäist med författardrömmar skulle de ha skänkt nerv och nödvändighet åt den här essän. De skulle ha fungerat som en samlande kraft eller åtminstone en svamlande kraft. Energi! Liv! Längtan! Passion!Men min tillvaro och mitt skrivande präglas av känslan att livet spätts ut till något tunt och blaskigt, en kopp med kallt tevatten slängd över en torr stubbåker.Häromnatten drömde jag att jag var vilse på en enorm underjordisk loppmarknad. I ett skjul salufördes värdepapper men jag bad att få köpa den lilla hunden som satt bunden vid kassan. Den hade mörkbrun päls och safirblå ögon med en oljig grå dimma över sig: den var blind! När jag lagt alla mina pengar på disken fick jag hunden i famnen och den buffade oroligt men tillgivet på mig med sin svarta, fuktiga lilla nos. Jag lyfte på ett av de långa öronen och viskade att den aldrig skulle behöva vara rädd och borttappad mer. Vilket såklart var ett tragikomiskt löfte från någon så riktningslös som mig. Uttrycket ”en blind leder en blind” drabbar mig nu för första gången med full kraft.Nu är det snart Ekonyheter eller så. Ni har just hört en essä om en drömlös tillvaro på tomgång. Vad är det som går och går och aldrig kommer fram till den uppbyggliga och försonande slutknorren? Jag tänker att vi avrundar med lite musik istället. Sätt på något poppigt av samma stoff som drömmar vävs av.Isabella Nilsson, författare och översättare

Den otroliga peppen inför hösten är inte riktigt med in i studion. Däremot följer både krämpor, dålig sömn och medicinering med oss. Mia har hittat sig själv i serie om fridykare medan Hampus funnit ro med gräsklipparen på Öland. Turnépremiären närmar sig och med den nervositet som kan leda till att en i gruppen kommer få uppträda med fixerade händer och en annan måste lägga in diagonal fridans i manus. Värktabletter tas och Lucky Luke pangar på i natten.Tack för att du lyssnar!Medverkande: Mia Skäringer & Hampus NessvoldSkäringer & Nessvold klipps och redigeras av: Micke Solkulle & Anna SpolanderProduktionsbolag: polpo playwww.polpoplay.comc Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den otroliga peppen inför hösten är inte riktigt med in i studion. Däremot följer både krämpor, dålig sömn och medicinering med oss. Mia har hittat sig själv i serie om fridykare medan Hampus funnit ro med gräsklipparen på Öland. Turnépremiären närmar sig och med den nervositet som kan leda till att en i gruppen kommer få uppträda med fixerade händer och en annan måste lägga in diagonal fridans i manus. Värktabletter tas och Lucky Luke pangar på i natten.Tack för att du lyssnar!Medverkande: Mia Skäringer & Hampus NessvoldSkäringer & Nessvold klipps och redigeras av: Micke Solkulle & Anna SpolanderProduktionsbolag: polpo playwww.polpoplay.comc Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hela mellanstadiet kämpar sig Liam till skolan. Men i högstadiet orkar han inte längre. Han är 13 år och flyr in i spelvärlden. En dag kraschar allt. – Jag skrev ett sms till mina föräldrar och tackade för att de hade varit en bra familj. Sen gick jag runt i mitt rum och tänkte: ska jag hoppa nu? Hur ska jag göra? Ska jag hoppa med huvudet först? Det var tusentals tankar i huvudet.Liam växer upp i en skånsk småstad. Han är trygg, utåtriktad och tycker om att gå till skolan. Några år senare är han deprimerad och lider av ångest. Till skolan går han inte alls.– Varje morgon blev det som en stor vägg fylld med ångest som jag inte kunde ta mig förbi. Allting såg väldigt mörkt ut för mig.I P1 dokumentär: miniserie – Skolvägrarna – hör du berättelserna om barnen som inte går till skolan. Ingen vet exakt hur många de är. Men i skolans värld är de flesta överens om att elever med så kallad problematisk skolfrånvaro blir allt fler.En programserie av Lovisa Haag.Producent: Martin JönssonSlutmix: Bengt PetterssonDen här P1 Dokumentär Miniserien gjordes i Göteborg, december 2020.

Är det kulturskymning att kasta ut klassiker från kanon? Hanna Johansson reflekterar över en felställd fråga och varför vi egentligen läser. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Under första världskrigets sista år gav flera amerikanska universitet en kurs riktad till soldater på väg för att strida på de allierades sida i Frankrike. Den skulle handla om krigets orsaker, men den gick också ut på att introducera de amerikanska soldaterna till europeisk historia, litteratur och filosofi. När de nu var på väg att riskera sina liv för Europas skull – och när USA skulle inta en världspolitisk ledarroll – skulle de läsa Platon för att bättre förstå sig själva som självklara arvtagare till ”europeisk kultur”.Historien om universitetskursen för amerikanska soldater ger ett möjligt svar på den ofta diskuterade frågan om varför man ska läsa: För att bli bättre på att döda.Det är ett ganska drastiskt svar, och inte direkt något man hör i dagens debatt. Betydligt vanligare är varianter av att det är bra för hjärnan att läsa, eller att det ökar olika förmågor. Förmågan att ta in och tolka information, till exempel, eller inlevelseförmågan, eller den emotionella intelligensen, eller ordförrådet.Om den där sortens nyttoorienterade svar inte faller en på läppen – svar som framför allt handlar om hur läsningen ska optimera oss för att prestera väl på andra områden i livet – kan jag kanske fresta med någonting lite mer poetiskt. Någonting i stil med att läsningen sätter oss i förbund med andra människor över tid och rum. Den möjliggör ett umgänge med tankar och känslor som vi saknar ett vardagsspråk för. Den skapar tid för reflektion. Den skapar, liksom genom förtrollning, ett förflutet som den omger oss med.Det där sista var en parafras på ett citat ur den franske författaren Benjamin Constants roman ”Adolphe”, en bok som ingår i Frankrikes litterära kanon. I Sverige nämns Frankrike ofta som ett föregångsland när det kommer till följdfrågan på varför man ska läsa, nämligen vad man ska läsa. Hösten 2022 aktualiserades debatten om litterär kanon i Sverige av Tidöavtalets punkt om att det bör ”tas fram läslistor med svenska och internationella skönlitterära verk” för grundskolans och gymnasiets kursplaner. Sveriges författarförbund initierade ett upprop mot en av staten utfärdad kanon – jag var själv en av dem som skrev under – där man konstaterade att ”en levande, ständigt föränderlig kanon” redan existerar. Hellre än att ge experter i uppdrag att enas om dess exakta innehåll borde regeringen frigöra resurser till förmedlingen av litteratur.I slutet av 1980-talet uppstod en kanondebatt i USA kring Stanforduniversitetets kurs ”Western Culture”. Den ingick i universitetets grundutbildning, och den var ett slags arvtagare till kursen för amerikanska soldater under första världskriget. Litteraturlistan inkluderade bland annat Bibeln, Dante, Machiavelli, Freud, Marx och Engels. Inga kvinnliga författare fanns på den, inte heller några författare som inte var vita. Nu debatterades listans innehåll: en sida tyckte att den borde ”öppnas” och inkludera andra verk – men färre klassiker – medan den andra sidan ansåg att det vore kulturskymning att göra sig av med klassikerna. ”Säg godnatt, Sokrates”, löd en dramatisk tidningsrubrik; en annan utropade: ”Stanford sätter stopp för västerländsk civilisation”.Litteraturprofessorn John Guillorys bok ”Cultural Capital. The Problem of Literary Canon Formation” från 1993 skrevs delvis som ett svar på den debatten. Det är inte meningsfullt, menar han, att fastna i vad som ingår och inte ingår i kanon. Listan över vad som inte ingår i en specifik litteraturlista kan dessutom, av naturliga skäl, göras oändligt lång. Vad, skriver han, hade varit poängen med att argumentera för att listan exkluderade till exempel Ovidius, Virginia Woolf eller Zora Neale Hurston? Vad hade hänt om Stanfordstudenterna läst dem i stället? Hade litteraturlistan då blivit mer eller mindre representativ för något man skulle kunna kalla för ”västerländsk kultur”? Guillory efterlyste en kritik som snarare riktade sig mot själva föreställningen om en sådan kultur. I samma stund som texterna började läsas som uttryck för en homogen, västerländsk civilisation, skriver han, skulle de börja läsas på fel sätt. De som ville ”öppna” kanon hade därför allt att förlora på sin strategi, eftersom det vore att acceptera den etablerade synen på kanon som ett uttryck för en enhetlig, monolitisk kultur.Samtidigt slår Guillory fast att det vore absurt att, ur kritiken mot kanon, dra slutsatsen att man inte borde läsa särskilda verk; man bör givetvis läsa så mycket man kan. Det känns som en talande gardering. Motsvarigheten för någon som förespråkar en statligt framtagen kanon vore kanske att bedyra att man inte vill förbjuda någon att läsa verk som inte ingår i den. Kanondebatten präglas ofta av en viss misstänksamhet. Personer på båda sidor av den tycks uppleva – och det har de väl inte helt och hållet fel i – att den andra sidan uttrycker sig i koder. Båda säger sig värna ungas rätt till litteratur, men man anar att helt andra saker egentligen står på spel. Synen på vad unga människor behöver, till exempel, eller synen på vad som gör ett verk ”betydande” – och vad läsningen av just de betydande verken ska få för konsekvenser.Låt oss för ett ögonblick återvända till Benjamin Constants ”Adolphe”. Den handlar ju egentligen inte alls om läsning, utan om förälskelse, men de två sakerna har någonting med varandra att göra. Att läsa skönlitteratur är, precis som att vara förälskad, att borra ner sig i verkligheten samtidigt som man flyr från den. Precis som att vara kär är läsning ett slags lyx. Inte för att det är exklusivt eller otillgängligt – den typen av lyx är falsk och ointressant – men för att det kräver av en att man ger sig hän. Man blir aldrig färdig med att vare sig läsa eller älska. Och man kan inte ta för givet att kärleken eller läsningen för någonting gott med sig. Det vet alla som läst en annan fransk klassiker, ”Madame Bovary”: man kan till och med dö av det.Hanna Johansson, författare och kritiker

Katarina Barrling: Absoluta nollpunkten. Per Naroskin: Tämj dom. Annika Sundberg: Hellre äldre idag än imorgon. I Spanarna i P1 med programledare Ingvar Storm konstateras det denna gång bland annat att det våras för nollorna och så bjuds vi på nya perspektiv om robotdammsugarens liv och leverne. I Spanarna i P1 den 5:e maj hörde vi bland annat Per Naroskin i en spaning som handlade om att om det är något som präglat människan så är det hennes lust att tämja omvärlden omkring sig. Något som vi alltid dessutom har gjort väldigt framgångsrikt. Men man ska se upp! Vi ska inte tro att vi verkligen kan tämja allt runt omkring oss, vare sig människor, naturkrafter eller teknik. Så att om det är något som borde tämja så är det kanske vår lust att tämja.Veckans panel och spaningar: Katarina Barrling: Absoluta nollpunkten. Per Naroskin: Tämj dom. Annika Sundberg: Hellre äldre idag än imorgon.Spanarna i P1 – samhällsspaning med humorSpanarna är programmet och podden för dig som vill starta helgen på bästa sätt i gott sällskap. Vårt mål är att du som lyssnar ska bli både underhållen och utmanad i tanken. Programledare för Spanarna i P1 är Ingvar Storm. Här kan du lyssna på samtliga spaningar i vårt arkiv!Spanarnas officiella sida på FacebookPå Spanarnas officiella sida på Facebook kan du filosofera vidare om spaningarna i programmet med andra spanarlyssnare.Andra funderingar? Varmt välkommen att skriva ett mejl till oss!spanarna@sverigesradio.se

BH-lassot kastas och snickesnackande red flags gås igenom grundligt. Vi får oss också en guidad tur ner i Maries bottenlösa handväska där minst sagt det mesta bor. Susannes bag innehåller hemligheter och dyl. Det blir frågebonanza med korta svar men när det kommer till spörsmål om fobier brister det på alla sätt. From Russin till Chardonnay, och alla är vackra! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att på ålderns höst lämna villan för en lägenhet kan kännas som en svår omställning. Men för Bobbo och Cajsa Rangmar var valet självklart.

Det är skönt att ge, men hur är det att vara den som får? Anders och Lollo åker till Centrumkyrkan i Farsta för att ta reda på hur det känns att ta del av andras givmildhet. Hit kommer människor för att få gratis lunch. Volontären Ann älskar att hjälpa till, Klaus hatar att gå hit men är tvungen, och Liljana är egentligen inte hungrig, bara ensam. Vad händer när viljan att dela med sig blir för stark och man utsätts för så kallat godhetsknarkande? Hör Matilda som inte alls ville ha fortsatt hjälp, men som blev fortsatt utsatt för den goda viljan. Hör också Anette Kyhlström, diakon och verksamhetschef för Hela Människan i Stockholms län.När vi ser människor tigga på svenska gator får vi social ångest. Det säger forskaren Erik Hansson, som undersökt saken i en avhandling med titeln: ”Det känns fel”. Konstnären Cecilia Parsberg hanterade sin egen ångest med att sätta upp ett körverk med de som tigger och de som ger.Reporter och producent: Lollo Collmar och Anders Diamant.Har du egna tankar om att ge eller att få ta emot? Mejla gärna: mot@sverigesradio.se eller ring till vår telefonsvarare: 08 784 15 30

Det fräser ur näsan, hornen växer och stora smutsiga glasögon.Susanne tipsar Marie om att skaffa ett hemligt, gömt kylskåp.Det visar sig att Marie redan har en hemlig banangömma med familjens alla stora bananer och sammanfattar: Hellre en god banan än en brun banan.Susanne försvinner bort i tankarna och drar lite drömskt en spontan ”ON AIR” kontaktannons men…tydligen finns det redan en önskelista om hur Susannes nya kille ska vara. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vill vi ha en skytteligavinnare? 11-0 mot Hittarp!!!¨ Carlos Strandberg, Kjell Rosén och Gudjonson (Stavar jag ens rätt) Mer överrens än på länge. Så går det när måleriet lossnar. Tack till vår sponsor HOFF Entreprenader. Och tack till alla Patreons, nu varvar vi upp...missa inget! Bli patreon på Patreon.com/HDN Framåt MALMÖ! --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/daniel-ekberg/message

Fredag! Det blir rysk luftakrobatik, det blir snusktanter, det blir Nisse, det blir kriminella ligor. Och som om allt detta inte vore nog gästas vi av Elinor Svensson som täcker upp för en bortrest Johanna. Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.com Missa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet 8:39 - En nära döden-upplevelse 15:03 - Vit makt 17:38 - Hellre självsäkert än sant 21:11 - Köttbulleligan 29:46 - Ofrivillig snusktant 36:35 - Eric Clapton 45:38 - Nissedissen 55:50 - Larssons budget 1:00:55 - Zlatko och trädtopparna Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Julkänslorna svallar, det sjungs och det blir ännu gubbigare än vanligt i säsongens sista Flashback Forever (Vi är tillbaka den 17 januari)Men först: Ina pratar om årets ord 2022: Goblin Mode, Emma bjuder på ett livsstilsmagasin för den mogna mannen och Mia quizzar och skakar julskinkan.God jul och gott nytt alla!Avsnittet är sponsrat av våra underbara patroner på https://www.patreon.com/FlashbackForeverKlippt och mixat av https://aino.agencyInas trådar:https://www.flashback.org/t334980https://www.flashback.org/t3421881https://www.flashback.org/t900390https://www.flashback.org/t1680662https://www.flashback.org/t450182Emmas tråd:https://www.flashback.org/t3494053Mias trådar:https://www.flashback.org/t1116240https://www.flashback.org/t1582936https://www.flashback.org/t1569529https://www.flashback.org/t957479https://www.flashback.org/t2261441 Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oj, nu blir det personligt…, men inte privat?Eller vad är skillnaden?Vi går in under huven och huden i detta avsnittnittiotre av Musiksnacket.Vilka högtalare är snyggast och har bäst ljud samtidigt?Är det en omöjlig ekvation? Vad hade Tom Cruise tänkt om detta?-Musiksnacket, ”Hellre späkning än unna sig”Välkomna!Studio, Artist, Live, Musiker, Scen, Låtskrivning, Ai, Musik, Kultur, TikTok, Instagram, Facebook, Youtube, Billboard, Hip Hop, Rock, Soul, Jazz, Gospel, Pop. Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fredrik och Kristoffer försöker varva ner inför semestern. Man borde bli bättre på att göra ingenting, också. Sedan snackar vi lite WWDC-intryck från Kristoffers synvinkel, med fokus på nyheter i Swift. Därefter pratar vi lite Playdate väldigt kort, och sedan Starfield - Bethesdas nya storspel. Varför har det tusen planeter? En intressant kontrast till Playdate på sätt och vis, vi tar nog hellre spel med färre planeter och mer kärlek. Fredrik ger Kristoffer en fråga som kommit upp i Slack: finns det ett “rätt mindset” för programmering, och hur kommer man in i det? Vi glider över till att fundera på vad man tycker är kul och är bra på - det är rätt saker att fokusera på. Bygg på dina styrkor. Och oroa dig inte för mycket över vad som är “rätt”. Man måste inte brinna för programmering framför allt annat heller. Kristoffer känner att han fått mycket inom programmering av att ha lärt sig spela instrument. Fredrik frågar vad programmeringens motsvarighet till att öva på en låt eller en ackordföljd är. Kanske är det att bygga upp sitt muskelminne så att byggstenarna för att skapa program blir nära nog automatiska och kommer ur vägen för det medvetna problemlösandet? Därifrån drar vi vidare till varför Kristoffer i allmänhet ogillar AI, maskininlärning och en massa andra koncept som svävar däromkring. Förutsägbarhet och pålitlighet är saker vi vill ha, inser vi. Gör våra prylar och verktyg mer förutsägbara och pålitliga, inte mindre. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar John Siracusa när han var mitt uppe i att beta av saker efter att ha slutat med sitt dagjobb var en diskussion som bara finns med i medlemsversionen av Reconcilable differences 479 - avsnittet om verktyg för att planera och organisera När Siracusa pratade om att sluta jobba och att bränna ljuset i båda ändar Siracusas appar 478 - avsnittet om WWDC med Oskar Groth Podcast chapters Swift 5.7 Guido van Rossum, skapare av Python for … in i Javascript loopar över alla properties i ett objekt for … of i Javascript loopar över alla properties ett itererbart objekt definerat som itererbara Javascript the good parts Stage manager Hookshot/Rectangle pro Kaklande fönsterhanterare - eller tiling window manager Playdate I Björeman // Melin 315 berättade Jezper om att äga och spela på en Playdate Starfield - Bethesdas nya spel No man's sky Spel till Playdate Inventory hero QEMU Fabrice Bellard - utvecklaren som skapat bland annat QEMU FFMPEG Tiny C compiler - Fabrice C-kompilator Hadoop Dataanalys med bash (kontra Hadoop) - 235x snabbare är ändå märkbart Copilot har börjat kosta pengar En arg nazist som slår en på fingrarna Axe cop Airplane! Titlar Gör inget nytt En timme på research Ett väldigt onödigt projekt Aktivt göra ingenting Filosofitid Ett enda specialfall Veva bort den Fylla tusen planeter Hellre en planet än tusen Ett mindre spel med mer kärlek Ett verktyg jag vill använda för att bygga saker Många sätt att vara programmerare Alla kompletterar varandra Få in det i fingrarna Träna upp muskelminnet Genom fingrarna Medveten energi Inte begränsad av verktyget Du var ju här för flera år sedan Indexera hela internet Imploderat på ett sunt sätt Det kanske kommer en buss

Hellre bo i en Dousa än i en Kista, vi har Timbros VD Benjamin Dousa som gäst där vi pratar om hans nya bok Massintegration.

Studio Allsvenkan finns även på Patreon, där du får alla våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom tillgång till våra exklusiva poddserier. Bli medlem här!Välkommen tillbaka, Philip De Giorgio!!För mindre än ett halvår sedan lämnade Philip Studio Allsvenskan för att börja producera ljudböcker.I dag, dagen efter cupfinalen, är han tillbaka som gäst och det handlar så klart en hel del om Bajen, och om matchen igår.Hur var stämningen? Vad tycker han om bytena? Varför gick det som det gick?Sedan handlar det en hel del om nya ljudboken om och med handbollsspelaren Staffan Olsson.Vi hinner även med att snacka resor och minnen från hans tid med Studio Allsvenskan och en rejäl genomgång av samtliga lag i Allsvenskan.Plus ett gäng lyssnarfrågor. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Medverkande Svensson, Gustavsson, Kjellin

Den syriansk-svenska entreprenören och företagsledaren Gunilla von Platens liv har kantats av oerhörda tragedier och motgångar. Vi pratar med Gunilla om hennes familjs flykt från den syriska delen av Turkiet, Pappans tacksamhet till Olof Palme och resan till toppen av svenskt näringsliv. Gunilla är programledare för The Apprentice och driver företag med tiotusentals anställda. Programledare: Margret Atladottir, Kodjo Akolor och David Druid

Yolanda Ngarambe är en efterlängtad gäst. Hon har på senare år etablerat sig som en av Sveriges bästa löpare, genom hård träning har hon stadigt utvecklats år efter år. Det stora lyftet kom 2019 då hon tog sig till VM-semifinal på 1500m och vann Lag-EM. I helgen vann hon ISM 1500m och verkar gå mot ännu en fin säsong!  Vi checkar också in hos Suldan Hassan, en av ambassadörerna för Vitamin Well Runners. 

Belissas: https://belissas.com/sv/ Mail: likaolikapodden@gmail.com

Konservativa uppmanar nationalister att "hålla käften", "sluta leden" och försvara Sverige AB mot rysspöket. Vi får alltså åter möjlighet att resonera kring problemet med konservatismen samt skillnaden på stat och nation — avgörande frågor för att förstå den situation vårt folk befinner sig i och vilka vägar som finns framåt. De både konservativa debattörerna Pontus Persson och Ivar Arpi får här stå som exempel på problemet, men tyvärr är de inte ensamma. Anarkotyrannin fortsätter visa sitt fula tryne där svenskar som faller offer för mångkulturens baksidor förvägras hjälp av polisen, medan ändlösa resurser läggs på att straffa koranbrännare, invandringskritik på nätet och ungdomar som trimmar sina EPA-traktorer.Kväll med Svegot fortsätter utmana politiska dogmer, vare sig de kommer från höger eller vänster, för att lägga grunden för en livskraftig fri svensk nationalism för 2000-talet. https://www.svegot.se

I dagens podd pratar jag med Johan Gärdebo och Anna-Karin Wyndhamn. Johan Gärdebo har doktorerat i historia och forskar vid den humanistiska forskarmiljön Seed Box på Linköping universitet. Forskningsprojektet han är knuten till handlar om hur klimatomställningen påverkar industriorter byggda runt fossilintensiva företag som Cementa (Slite), Preemraff (Lysekil) och SSAB (Luleå). Hur påverkas människorna som bor där? Hur placerar de in sig själva i förändringen? Och hur kan man göra klimatomställningen folkligt förankrad?Relevanta, men svåra, frågeställningar. Därför ville han få in perspektiv som han uppfattade inte var väl representerade i forskarmiljön. I en artikel på Aftonbladets kultursida beskriver han hur han ansökte om att få dit Malcom Kyeyune. Han skulle inte själv föreläsa, utan bolla tankar med forskarna. Gärdebo ville ha dit honom för att Kyeyune är kritisk mot den förda klimatpolitiken – som han kallat ett “moralistiskt medelklassprojekt”. Eller som Gärdebo skriver i artikeln:Exempelvis läggs koldioxidintensiva industrier ned för att minska utsläppen. Det blir färre industrijobb i Sverige, men samma varor behövs och importeras därför i stället från andra länder. Stigande drivmedelsskatter drabbar arbetare beroende av bilen, men utsläppen minskar inte eftersom alternativa färdmedel fattas.Samtidigt som arbetarnas jobb försvinner används skatteintäkterna för att finansiera nya jobb för de universitetsutbildade, såsom klimatstrateger eller miljökonsulter. Och klimatrörelsen – de som protesterar, som utför aktivistiska aktioner eller som ägnar sig åt klimatkonst – är talande nog medelklassens barn.Men cheferna på Seed Box var allt annat än begeistrade. Orsaken handlade inte om akademiska meriter, utan om att Malcom Kyeyune hade “fel värdegrund”. Han var för “kontroversiell”. I stället föreslogs Gärdebo bjuda in Andreas Malm, som förespråkar att fler borde utföra terroristiska klimataktioner (sabotera infrastruktur, blockera motorvägar, spränga gasledningar). Det ansågs mindre kontroversiellt. Johan Gärdebo beskriver själv sin hemvist som till vänster och är tidigare miljöaktivist. Men hans överordnade mål är ett fritt samtal. Anna-Karin Wyndhamn är forskare vid Göteborgs universitet, driver ihop med Ann Heberlein podden Söndagsskolan, är kolumnist på Göteborgs-Postens ledarsida, bland många andra saker. Vi skrev också Genusdoktrinen (Fri tanke 2020) tillsammans. Hennes erfarenheter i universitetsvärlden är en röd tråd genom boken.Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

I dagens avsnitt träffar jag Ellen Dixdotter som arbetar som VD på det danska varumärket By Marlene Birger.Ellen har tidigare arbetat som marknadschef på Filippa K, på Hope, på byrån Patriksson innan hon fick erbjudandet som Brand Director på By Marlene Birger i Köpenhamn som hon tackade ja till.Vi går in på den stora förändringen som Ellen har gjort med varumärket som VD, om att vara personen som förändrar snarare än förvaltar men också vikten om att ha en stark ledningsgrupp som man litar på och som är bäst inom sitt område.Vi pratar om att Ellen alltid har haft svårt att iklä sig en klassisk kvinnoroll, om att minimalism inte behöver vara tråkigt men också om att ständigt överraska kunden. Hur är det egentligen att vara VD? Vad betyder systraskap för Ellen och hur hittar hon balans och hinner med allt?Producent: igor.tegel@gmail.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Är drunkning det bästa sättet att dö på? Malin har läst om sin värsta mardröm - att avlida instängd i en imploderande ubåt. Blodiglar versus havstulpaner utmynnar i en möjlig lukrativ affärsidé! En podd från Aller media. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om antiinflammatorisk kost, att grönsaker har fått kultstatus och vad som avgör om vi lever länge. Agnes Wold förklarar varför hon inte gillar begreppet nyttigt och att det är tragiskt att mat har blivit något skuldbelagt. Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, tar sig an samtidens hälsofrågor tillsammans med programledaren Christer Lundberg. Den här veckan: Vad som är värst av chips och godis. Dessa människor lever längst. Och om varför rena tänder kan rädda liv. Podden som avlivar myter och ger svar på dina frågor om coronavirus, tarmflora och riskerna med att bädda sängen.