Podcasts about kritikerna

2 juni. Regeringen vill att staten ska låna ut pengar till den som bygger ett nytt kärnkraftverk. Dessutom ska staten garantera ett visst pris för framtida el från kärnkraft. Kritikerna kallar det planekonomi. Är det så? Andreas Ericson diskuterar med finansmarknadsminister Niklas Wykman.

Den ekonomiska osäkerheten spökade när regeringen presenterade sin vårbudget. Och när kommer Anna-Karin Hatts svar om hur C ska förhålla sig till SD? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I veckan presenterade finansminister Elisabeth Svantesson sin vårbudget där den största posten är ett utökat rotavdrag. Regeringen tror att det ska ge ekonomin extra fart. Kritikerna menar att förslaget mest underlättar medelklassens självförverkligande. Samtidigt sätter Donald Trumps tullar käppar i hjulen för regeringen.Centerpartiets valberedning har föreslagit att Anna-Karin Hatt ska bli ny partiledare. Nyligen skrev Hatt att hon inte skulle leda partiet, men nu har hon ändrat sig. Vilken politik väntar med Hatt och hur kommer hennes Centerparti att förhålla sig till SD? I maj ska Socialdemokraterna ha kongress men redan nu puttrar olika utspel och förslag fram i S-leden.Medverkande: Fredrik Furtenbach och Helena Gissén, Ekots inrikespolitiska kommentatorer. SparaProgramledare: Parisa HöglundProducent: Therese Rosenvinge och Mattias Dellert

Att bli civiliserad börjar med att bli lite främmande inför det egna. Därför är kritik grundläggande för individ och samhälle, säger Torbjörn Elensky. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Små barn är omnipotenta, allsmäktiga som Gud fader själv, i sin egen upplevelse av världen. De kan inte skilja sig själva från omgivningen. Kropp, bröst, mamma, äta, skita, allt är samma och allt är de själva. Men så småningom börjar de bli medvetna om skillnaden mellan sig själva och resten av tillvaron. Centralt i detta, åtminstone på ett symboliskt plan och om vi ska tro gamle Freud, är den egna avföringen. När barnet inser att bajset kommer från dem, men inte är dem, börjar resan mot att bli en självständig, självreflekterande individ som inser att tutten, mamma och pappa och eventuella syskon är egna personer med egna viljor de också.På samma sätt måste en yrkesverksam konstnär lära sig att se sina verk som skilda från sig själv. Din bok eller målning, film eller låt är inte du, den är gjord av dig, men ni är skilda åt, och du måste lära dig att hantera detta för att bli en vuxen, alltså professionell, konstnär. I processen mellan dig, ditt arbete och det färdiga verkets möte med publiken är i allmänhet många andra personer inblandade. Du måste lära dig att lita på dem, och du måste se din egen position i det större sammanhanget. Dessa andra kommer nämligen att påverka slutresultatet, som strängt taget inte är färdigt förrän publiken sagt sitt – och bland dessa, som de främsta bland jämlikar: kritikerna.Då jag började skriva, redan som ganska liten, ville jag aldrig visa något för andra, ville inte ens att någon skulle veta att jag skrev, för jag var så fruktansvärt rädd för att bli kritiserad på det mest elementära sätt som finns: med att stort gapskratt. Jag var rädd för att man skulle skratta åt mig för mina drömmar, planer och projekt samt de första halvdana försök jag gjorde. Att bli vuxen handlar om att inse att andra inte ser en som man själv vill bli uppfattad. Att bli en professionell författare är att få distans till sina egna texter och kunna ta kritik, arbeta med dem utifrån andras synpunkter, utveckla sitt skrivande inte bara som en högst privat verksamhet utan som något som ingår i en gemensam kultur med intresse, förhoppningsvis, även för andra. Att kunna ta och ge kritik är själva kärnan i all konstnärlig verksamhet.Ända sedan Aristoteles skrev Poetiken, på 300-talet före Kristus, har den medvetna estetiska reflektionen varit en essentiell del av våra kulturella uttryck. Hela utvecklingen av konsten har skett i ett växelspel mellan utövare, beställare, allmänhet och kritiker, särskilt under de senaste 300 åren, som är den period under vilken den moderna kulturen, som också vänder sig till den breda massan, har utvecklats. Kritikerna har lyft och sänkt konstnärskap. De har förklarat avantgardet. De har visat på banden till traditionen. Somliga har tagit avstånd från det nya, medan andra varit avgörande för dess genombrott. Om vi verkligen förstod hur viktiga seriösa kritiker är för vår förmåga att reflektera över oss själva genom konst, litteratur, musik – allt det där som vanligen bakas ihop under beteckningen ”kultur” - så skulle vi inse att kritiken inte kommer till konsten så att säga utifrån, utan ingår i processen. Men med den insikten skulle också kritiker ställa högre krav på sig själva än vad de gör idag.En seriös kritiker måste naturligtvis kunna tänka om konst, konstnär, publik men även reflektera över sig själv och sin roll. Den kan drivas av alla möjliga känslor – hat så väl som kärlek, omsorg såväl som fientlighet - men måste i grunden älska konsten. Den måste också ha stora kunskaper, mer än vad en konstnär behöver, för den måste arbeta med sammanhang den samtidigt befinner sig i och utanför. En kritiker måste vara intelligent.Intelligens är förmågan att förstå även vad man själv inte tycker, att se något ur en annan persons infallsvinkel, utan att därför acceptera att denna person har rätt – men försöka förstå hur den kan tycka sig ha rätt. Därmed lär du dig också hur du kan ha fel, skulle kunna ha fel – eller faktiskt har fel. Den sortens självreflekterande intelligens är helt central i all konstnärlig verksamhet. Men den är också viktig för hur du som person kommer att utvecklas. Du själv är inte heller fullständigt autonom, atomiskt avskild från allt och alla andra. Kultur är en kollektiv aktivitet, ett gemensamt tänkande, en process som vi inte kan välja att stiga in i eller ut ur som vi byter skorCivilisationsprocessen handlar om att bli lite främmande inför det egna, genom att lära känna det djupare, genom att sätta sig in i det på ett sådant sätt att man kan se det utifrån.Kritik är det formaliserade arbetet med detta främmandegörande som gör oss medvetna om vår egen kultur. Men många känner sig idag också främmande inför kritiken, förstår inte dess helt essentiella roll för hur vår kultur fungerar. Det handlar inte bara, men visst, i hög grad, om rädslan för negativ kritik, utan det handlar också lite mer på djupet om obehaget man kan känna då man tvingas, förmås att se sig själv som man framstår utifrån.Förmågan att göra sig fri från sitt eget arbete, se sitt verk utifrån, är vad som gör en människa vuxen. Men det är också vad som förankrar henne i världen. Låt mig tillägga att det är detta som gör att artificiell intelligens, AI, inte på allvar gör riktig konst, utan bara dekorationer: den har, ännu inte, något jag och ingen förmåga till självreflektion, alltså kritik. Om den utvecklar detta kommer den också att kunna skapa verklig konst – men det är långtifrån säkert att vi människor kommer att förstå den eller ens uppfatta den som något estetiskt uttryck. De bilder som görs automatiskt idag kan vara fina, roliga, men de blir inte konst förrän en människa tar dem, väljer och reflekterar kritiskt över dem som konstverk.Det är i självreflektionen jaget blir till. Förmågan till kritik, att ta och ge, inte minst till sig själv, är helt centralt för vad som gör det mänskliga medvetandet unikt. Det gemensamma är förutsättningen för det enskilda medvetandet. Människan och hennes värld är en plats där man ser sig själv, alltid lite ur fas, lite vid sidan om, och därmed ständigt på väg mot sig själv – det där fulla jaget som endast tonåringar kan tro sig verkligen äga.Den där lilla skillnaden är det utrymme där livet levs, erfarenheter görs och konst skapas.Kritiken behövs för att läsarna, lyssnarna och tittarna ska kunna orientera sig, men jag ser det alltså som något mycket mer centralt i ett samhälle. Kritik är det som bidragit till att göra vår kultur till något vi kan röra oss i, det är kritiken som öppnat oss för att göra oss förstående inför hur vi fungerar, tänker och handlar som vi gör. Och det finns ingen privat kultur: den utspelar sig mellan oss, skapas av oss och skapar oss samtidigt i en ständig feedbackloop i vilken visst kreativitet, känslor och upplevelser är viktiga, men där kritiken är vad som skiljer ut vad som faktiskt är något att ha.Torbjörn Elenskyförfattare och kritiker

Borde Åbo ta modell av Tammerfors och satsa på att bygga en spårväg? Debatten hettar till i takt med att kommunalvalet närmar sig och nya fullmäktige som tillträder efter valet kommer att ta beslut i frågan. Förespråkarna tser spårvägen som nödvändig för att tillgodose transportbehoven i en snabbt växande stad. Man tror också på andra positiva effekter, som till exempel ett lyft för näringslivet. Kritikerna varnar för en alltför hög prislapp och ifrågasätter utredningar som visar att spårvägen skulle vara en lönsam investering. Slaget debatterar frågan med kommunalvalskandidaterna Markus Blomquist (Sfp) och Johan Ekman (Vf) i Åbo. Ville Hupa leder debatten. E-post: slaget@yle.fi

Döden i Venedig är en av världens mest kända noveller. I dess kölvatten har verklighet och dikt färgat av sig på varandra - ibland med förödande resultat. Det noterar Ulrika Kärnborg i denna essä. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes 2022-01-10.Det är vårvinter i Stockholm med kyla och blek sol. Året är 1970 och den världsberömde filmregissören Luchino Visconti har bestämt sig för att göra film av Thomas Manns novell ”Döden i Venedig”.Visconti är perfektionist. Jakten på rätt huvudperson har fört honom till många länder och nu har turen kommit till Sverige. Bredvid Grand Hôtel köar unga pojkar som väntar på att få provspela. De är fyllda av förväntan. Det är nämligen inte vilken ung pojke som helst den italienska filmregissören söker. Till pressen säger han att han letar efter den absoluta skönheten. Efter en yngling som inte är en människa av kött och blod – utan en dödsängel.En av pojkarna heter Björn Andrésen. Han är 15 och bara ljummet intresserad av film. Hemma bor han hos mormor som på olika sätt försöker profitera på sitt barnbarn. Efter en biroll i Roy Anderssons prisbelönta film ”En kärlekshistoria” finns hans bild i Europafilms arkiv. Det är där Visconti hittar honom.Kritikerna har ofta varit oense om ”Döden i Venedig”. Är det en berättelse om kärlek? Om skönheten i livet i kontrast till skönheten i konsten? Eller handlar den om kreativ torka eftersom huvudpersonen, musikern Aschenbach, verkar ha drabbats av skrivkramp.Bara några har vågat nämna författarens egentliga ärende, som var att beskriva en viss sorts abstrakt gossekärlek, den som under antiken kallades pederasti. Tolkningen stärks av Thomas Mann själv. I ett brev till en god vän erkände han frankt att han skrev på ett verk om en åldrad konstnär med pedofila böjelser. Men han menade också att han ville diskutera skönheten som idé.Mann publicerade sin novell 1912. Det var alldeles mot slutet av en apokalyptisk epok som påminner om vår egen tid. Europa stod på randen till ett världskrig. Känslan av undergång var stark. Döden som titeln syftar på kommer från öst. Venedig var vid den här perioden en stad där resenärer från hela Europa möttes. En dag när huvudpersonen Aschenbach går på gatorna märker han att det knappt finns några tyska turister kvar. När han tittar igenom tidningarna på hotellet upptäcker han att just de tyska rapporterar att en pest har drabbat Venedig. Sedan träffar han en välunderrättad britt som kan berätta att pesten alstrats ur ”de varma träsken i Gangesdeltat” och därefter spridit sig till Kina och färdats västerut till Medelhavet på syriska fartyg.I Aschenbachs upphettade hjärna blandas skräcken för sjukdom ihop med hans homoerotiska förälskelse i den tonårige hotellgästen Tadzio. Trots att han vet att de venetianska frukthandlarna sprider smittan genom sina varor, köper han några jordgubbar. När han äter av den förbjudna frukten tänker han på pojken. Snart börjar han smyga på honom för att få en glimt av hans halvnakna kropp. Vad som händer med Tadzio efter att han utnyttjats som minderårigt sexualobjekt får vi aldrig veta. I novellen förblir han okunnig om Aschenbachs uppvaktning. Han ser aldrig den fula gubben som lurar i buskarna. Luchino Visconti var öppet gay och hans version skiljer sig från Manns. I filmatiseringen låter han Björn Andrésens Tadzio bli medveten om Aschenbachs blickar. Pojken inte bara möter dem, han flirtar tillbaka. Och när han på stranden exponerar sin magra överkropp uppträder han kokett, som en eskortpojke.Thomas Manns berättelse utspelar sig mot fonden av det klassiska, kantianska skönhetsbegreppet, där den som betraktar det vackra objektet, till exempel den sköne ynglingen, erfar ett intresselöst välbehag. Det förutsätter distans, och står i vägen för annan exploatering än det rena betraktandets. I Viscontis film avskaffas den distansen när pojken besvarar blickarna och vi förstår att det finns en sexuell avsikt med tittandet. En gräns överskrids, och det får konsekvenser – också i verkligheten.Björn Andrésen, som spelar Tadzio i Viscontis film, vittnar själv om dem i Kristian Petris och Kristina Lindströms dokumentär ”Världens vackraste pojke”. I samband med världspremiären 1971 i London – med drottning Elizabeth och prinsessan Anne på första parkett – sprider demonregissören ut att Andrésen är ”världens vackraste pojke”.Det tar skruv. Alla börjar slita och dra i honom. Beundrarpost väller in i säck efter säck, mest från unga tjejer men också från äldre män som blivit besatta av Tadzio. Vilket inte hindrar Björn Andrésen från att känna sig alltmer exploaterad och övergiven.Och det är Visconti själv som punkterar ballongen. När ”Döden i Venedig” går upp på filmfestivalen i Cannes, skämtar regissören med reportrarna om att hans svenska stjärna håller på att tappa lyskraften. ”Han är 16 nu, han börjar bli för gammal.” Precis som de gamla grekerna verkar regissören anse att gosseskönheter har ett bäst före datum. Björn Andrésen blir ett av filmindustrins minderåriga offer, men då, på det sexliberala 70-talet, är det ingen som bryr sig. Thomas Manns novell slutar med att Aschenbach dör. Till slut tvingas han erkänna sanningen. Vad han söker är inte den perfekta formen utan den extatiska utlevelsen. Det är inte Skönheten som idé han längtar efter utan det som Nietzsche kallade det dionysiska ruset. Extas i stället för måttfullhet och rå sexualitet snarare än dyrkan på distans. Kanske ville Mann visa att konstnären inte klarar sig utan det dionysiska, att konsten förtvinar när den förlorar kontakten med det primitiva och vilda.Men han förmedlar också en ambivalent medkänsla med den unga pojken och hans sårbarhet. Tadzio är ingen dödsängel utan en vanlig pojke av kött och blod. Mann vet någonstans att en vuxens fysiska närmanden kan krossa honom. I stället för att fullborda tragedin låter han Aschenbach gå under medan Tadzio får leva vidare, lyckligt ovetande.Så barmhärtig var varken Visconti, hans tid eller bransch. Filmatiseringen saknar den empati med sexualobjektet som Manns novell är så fylld av. Därför blir den betydligt svagare som konstverk – av några kritiker avvisad som kalkonfilm – men desto uppriktigare kring den övergreppskultur som kunde råda i gaykretsar under 70-talet.Ulrika Kärnborg, författare

Kritikerna sågade dem unisont, men publiken tyckte att det var "lysande, Sickan". I veckans avsnitt av Under all kritik dyker Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi ner i Linus Kullins bok Jönssonligan – kuppor, krut och kamratskap, en djupdykning i den svenska kultklassikerns historia. Från Gösta Ekmans briljanta Sickan till Ulf Brunnbergs Vanheden och Dynamit-Harrys törstiga bravader utforskar vi hur filmerna gick från buskis till kulturhistoria. Vad säger deras ständiga misslyckanden om svenskens eviga kamp mot auktoriteter? Och hur lyckades filmerna bli generationsfavoriter trots kritikernas sågningar? Dessutom: Vad var det egentligen som hände när Ulf Brunnberg kraschade Jönssonligans stora återförening på teaterscenen?Prenumerera eller stötta Rak högerI takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Samlad statistik om svenskarnas tillgångar och skulder vore värdefullt underlag vid analys av den ekonomiska politiken, hävdar förespråkarna för ett nytt register. Kritikerna lyfter de integritetsrisker som ett “stort statligt superregister” kan innebära och att det skulle kunna öppna för förmögenhetsskatt. De framhåller även att utredningens förslag är alltför omfattande, detaljerat och dyrt. Medverkande Daniel Barr, generaldirektör på Finansinspektionen Johan Fall, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv Johan Hansing, chefsekonom på Bankföreningen Roine Vestman, professor i nationalekonomi, gästforskare vid Swedish House of Finance och expert i utredningen Seminariet leds av journalisten Gunnar Harrius.

Det är över femtio år sen 40-timmarsveckan blev verklighet. Nu väcks krav på att vi ska få jobba kortare arbetsveckor. Men tid är pengar hur mycket får den kosta? Kritikerna säger att det skulle kosta hundratals miljarder, förespråkarna att färre blir utbrända och att vi mår bättre av kortare arbetstid. Snart startar ett forskningsprojekt som är tänkt att ge svar på vilka effekter en fyradagarsvecka skulle ha i Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare:Hanna MalmodinMedverkande och röster i programmet:Anders Jelmin, reporter, EkotLena Lid Falkman, lektor och forskare, Handelshögskolan i Stockholm och Karlstad universitetDaniel Suhonen, chef, tankesmedjan KatalysBrendan Burchell, professor i sociologi, University of Cambridge Ulf Olsson, ordförande förhandlingsdelegationen, Sveriges kommuner och regionerMattias Dahl, vice vd, Svenskt NäringslivMats Essemyr, ekonomhistorikerAnnika Strandhäll, ordförande, S-kvinnorAmanda Lind, språkrör (MP)Wiktor Holmström, socialdemokratisk riksdagsledamot 1921-1928Producent:Olof Wijnbladhekonomiekotextra@sverigesradio.se

Det är över femtio år sen 40-timmarsveckan blev verklighet. Nu väcks krav på att vi ska få jobba kortare arbetsveckor. Men tid är pengar hur mycket får den kosta? Kritikerna säger att det skulle kosta hundratals miljarder, förespråkarna att färre blir utbrända och att vi mår bättre av kortare arbetstid. Snart startar ett forskningsprojekt som är tänkt att ge svar på vilka effekter en fyradagarsvecka skulle ha i Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare:Hanna MalmodinMedverkande och röster i programmet:Anders Jelmin, reporter, EkotLena Lid Falkman, lektor och forskare, Handelshögskolan i Stockholm och Karlstad universitetDaniel Suhonen, chef, tankesmedjan KatalysBrendan Burchell, professor i sociologi, University of Cambridge Ulf Olsson, ordförande förhandlingsdelegationen, Sveriges kommuner och regionerMattias Dahl, vice vd, Svenskt NäringslivMats Essemyr, ekonomhistorikerAnnika Strandhäll, ordförande, S-kvinnorAmanda Lind, språkrör (MP)Wiktor Holmström, socialdemokratisk riksdagsledamot 1921-1928Producent:Olof Wijnbladhekonomiekotextra@sverigesradio.se

Miljöpartiets toppkandidat om hur hon vill skärpa EU:s klimatmål ytterligare och hur hon ska få med sig väljarna på det samtidigt som EU:s gröna partier backar i opinionen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Alice Bah Kuhnke är EU-parlamentariker sedan 2019. Innan dess var hon kultur- och demokratiminister. Hon är Miljöpartiets toppkandidat inför EU-valet den 9 juni.Vill se negativa utsläpp 2040EU:s övergripande klimatmål är att unionen ska bli klimatneutralt senast 2050. Kommissionen har kommunicerat att de kan komma att föreslå ett etappmål som innebär att nettoutsläppen ska minska med 90 procent till 2040. Parlamentets gröna partigrupp, där Alice Bah Kuhnke är vice ordförande, kräver i sitt valmanifest att EU ska gå längre och uppnå nettonollutsläpp 2040. Alice Bah Kuhnke går ännu längre och vill att EU ska vara nettopositivt till 2040, alltså att territoriet ska binda mer klimatgaser än vad länderna släpper ut.”Det är otroligt viktigt att vi gör det som vetenskapen kräver, och då måste vi minska utsläppen inte bara till nettonoll, utan vi i Miljöpartiet går också till val på att vi ska binda mer kol i skog och mark än vad vi släpper ut”, säger Alice Bah Kuhnke.”Mer rättvis omställning”Det har redan väckts kritik mot EU:s nuvarande klimatpolitik, bland annat protesterar bönder i flera länder mot höga bränslepriser. Sedan förra EU-valet har de gröna partierna backat i opinionen medan flera partier som motsätter sig klimatkraven går framåt. Alice Bah Kuhnke säger att de som drabbas ekonomiskt av till exempel höga bränslepriser behöver ersättas. ”Det vi måste bli ännu bättre på är dels att se verkligheten och arbeta fram politik som faktiskt är mer rättvis och sedan försöka nå ut med den”, säger Alice Bah Kuhnke. Hon vill förändra EU:s jordbruksstöd så att mer pengar går till mindre jordbruk än idag och i Sverige vill hon att reduktionsplikten ska göras om så att det blir dyrare att köra i städerna än på landsbygden och hon tycker att partiet behöver göra mer för att få med sig folk på omställningen, ett förslag som språkröret Daniel Helldén nyligen presenterade.Lag om våld mot kvinnorAlice Bah Kuhnke sitter i parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter och i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet. Under den här mandatperioden har EU enats om en lag om våld mot kvinnor, med förbud mot könsstympning, tvångsäktenskap och olika former av trakasserier i hela EU. Kritikerna menar att EU inte ska bestämma om sådana frågor, att det ska vara upp till medlemsländerna själva. Men Alice Bah Kuhnke håller inte med.”Det finns en stor poäng i att EU understryker vilka rättigheter som är viktigare och grundläggande för alla. Det blir ju också en push på de länder där man ser mellan fingrarna på de här brotten”, säger Alice Bah Kuhnke.Gäst: Alice Bah Kuhnke (MP), toppkandidat till EU-parlamentetProgramledare: Katarina von ArndtKommentar: Susanne PalmeTekniker: Jacob GustavssonProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in torsdag den 28 mars 2024.

Det har talats mycket om dåliga publiksiffror för svensk film. Men barnfilmen, särskilt efter kända förlagor, frodas. På första plats i biostatistiken hittar vi Sunes bioaktuella lillebror Håkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Björn Jansson har pratat med regissören Ted Kjellsson som även regisserade första Håkan Bråkan-filmen, den mest sedda svenska filmen de senaste fem åren med sina 330.000 besökare. Nu hänger allt på Ted.FÖRINTELSEN I FOKUS I ”THE ZONE OF INTEREST””En av de bästa filmer som gjorts om Förintelsen”, skriver Göteborgsposten. “The Zone of Interest” av Jonathan Glazer är flerfaldigt Oscarsnominerad och har hyllats ända sedan premiären i Cannes 2023. Den handlar om nazisten Rudolf Höss, ansvarig för mördandet av hundratusentals judar, och hans fru Hedwig, som levde ett stilla familjeliv med fem barn och en prunkande trädgård, precis intill muren som omgav koncentrationslägret Auschwitz. Emma Engström och Björn Wiman, aktuell med essäboken ”Grinden i Dachau”, är gäster i programmet.NORDBORNAS LIV OCH LEVERNE UNDER 500 ÅR”Nordbor” heter Nordiska museets nya basutställning och beskriver människorna och livet i Norden under 500 år. Bland föremålen finns hundratals par kyrkvantar och slöjdade insekter i trä. Mattias Berg har besökt Nordiska museets största utställning någonsin och även talat med en av intendenterna: Ulla-Karin Warberg.KLASSIKERN OM CLAES HYLINGERS ROMAN ”DET HEMLIGA SÄLLSKAPET”Hedvig Weibull om ”Det hemliga sällskapet” av Claes Hylinger. Tanken på att det skulle finnas ett hemligt sällskap där ute som ägnar sig åt de stora viktiga frågorna och som det går att bli medlem av, om man visar sig värdig, är något som författaren Claes Hylinger ägnat sig åt i romantrilogin om ”Det hemliga sällskapet”.NU BLOMMAR DET, VÅRSALONGEN ÖPPNAR!Vårsalongen på Liljevalchs öppnar i helgen och Cecilia Blomberg har varit där och studerat dockskåp inredda med möbler i folkhemsstil och fungerande radioapparater gjorda i lera. En utställning som varje år drar en jättepublik. Men hur är kvaliteten på konsten? Det finns mycket som liknar eller härmar redan etablerade konstnärskap men det går samtidigt att ana vilka nya konstnärliga trender och tendenser som ligger framför oss. Programledare: Jenny TelemanProducent: Nina Asarnoj

Den hemliga militära underrättelseorganisationen IB skapades under kalla kriget för att övervaka inre hot och senare underrättelseinsamling utomlands. Den demokratiska kontrollen var minimal och organisationen begick brott som inbrott och otillåten åsiktsregistrering.När vänstertidskriften Folket i Bild/Kulturfront i maj 1973 i en serie artiklar avslöjade IB blev det aldrig något rättsligt efterspel för ansvarig inom IB. Istället åtalades och fälldes journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt samt deras källa IB-mannen Håkan Isacsson.I detta poddavsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och journalisten Anna-Lena Lodenius som är aktuell med boken Spionjakt i folkhemmet - Ett halvsekel med IB-affären.IB, som står för Informationsbyrån eller Inhämtning Birger, var en hemlig svensk underrättelseorganisation som opererade under kalla kriget. Organisationen var underställd Försvarsstaben. Dess huvudsakliga uppgift var att samla in utländsk underrättelseinformation, men det utfördes även inhämtning av information inom Sverige, särskilt relaterat till kommunism och dess relationer med främmande makter.IB:s skapande var resultatet av en serie händelser och beslut som sträckte sig över flera årtionden. Grundläggande var den svenska regeringens oro över potentiella hot mot nationens säkerhet, både inifrån och utifrån. Genom en överenskommelse med socialdemokraterna fick Försvarsstaben tillgång till den socialdemokratiska arbetsplatsorganisationen i arbetet med att övervaka kommunister på arbetsplatser.IB som organisation avslöjades 1973 genom artiklar i vänstertidskriften Folket i Bild/Kulturfront, vilken tolkade IB som "Informationsbyrån". Effekterna av den så kallade IB-affären blev att IB inordnades som en officiell del av Försvarsstaben enligt förslag från 1974 års underrättelseutredning.Avslöjandet av IB ledde till omfattande debatt och kritik, både inom Sverige och internationellt. Kritikerna hävdade att organisationen hade brutit mot flera grundläggande demokratiska principer, inklusive rätten till privatliv och frihet från statlig övervakning.Trots avslöjandet och kritiken fortsatte IB att existera, om än i nya former. Birger Elmér slutade som chef 1975, men viss verksamhet fortsatte fram till hösten 1978 när Stig Synnergren slutade som ÖB.IB-affären har fortsatt att vara en källa till kontrovers och debatt inom Sverige. Vissa ser den som ett exempel på överträdelser av medborgerliga friheter, medan andra hävdar att IB var nödvändigt för att skydda nationens säkerhet under kalla kriget.Ytterligare läsningAgrell, Wilhelm. Sprickorna i järnridån - svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Historiska Media, 2002.Lodenius, Anna-Lena. Spionjakt i folkhemmet: ett halvsekel med IB-affären. Historiska Media, 2023.Bild: Birger Elmér i tidningen Folket i Bild Kulturfront, Wikipedia, Public Domain.Musik: Summer Funk av Jon Presstone, Storyblocks AudioLyssna också på Sverige och det kalla kriget: Hela världens kalla krig (del 1).Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

7 november. Tidöpartierna vill införa ett system med anonyma vittnen. Kritikerna menar att det skulle riskera rättssäkerheten. Riksmarskalk Fredrik Wersäll har nu utrett frågan, och berättar för Andreas Ericson vilka avvägningar som ligger bakom och hur systemet är tänkt att fungera.

Aya Kanbar från Örebro var bara 17 år när hon debuterade med diktsamlingen Hyperverklighet. Kritikerna fortsätter att unisont hylla den unga poeten för nya Aftongata. P1 Kulturs Lina Kalmteg frågar om hon kan låta bli att påverkas av alla hyllningar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. NOBELPRISTAGAREN JON FOSSES STORVERK: SEPTOLOGINVi djupdyker i Nobelpristagaren Jon Fosses storverk ”Septologin”. Nyligen kom den sjunde och sista boken. Kulturjournalisten Maria Edström har läst alla sju böckerna på både norska och svenska.FÖRFATTAREN PILAR QUINTANA HAR SKRIVIT SIG RUNT JORDENColombianska Pilar Quintana har översatts till 20 språk och nyligen nominerats till USA:s prestigefyllda litteraturpris ”National Book Award”. I hennes berättelser ryms borgerliga hemmafruar och ofrivilligt barnlösa i landets mer marginaliserade delar och nyligen kom hennes senaste roman ”Avgrunderna” ut på svenska. Mina Benaissa har pratat med författaren.Programledare: Lisa WallProducent: Esfar Ahmad

Kalle Berg pratar om att Nobelstiftelsen nu ändrat sig och välkomnar både Jimmie Åkesson och Rysslands ambassadör till årets Nobelfest. En sak står dock klar – Jimmie Åkesson kommer inte. Apropå Sverigedemokraterna så tar Kalle även upp gårdagens presskonferens med Tidöpartierna om anmälningsplikt av papperslösa, där liberalen Fredrik Malm kommenterade sin närvaro med ett Fem myror-citat.Fanny Wijk pratar om att det nu står klart att Västlänken blir fyra till åtta miljarder dyrare än beräknat och upp till sex år försenat. “Kritikerna fick rätt” skriver Arne Larsson i en kommentar.Sen blir det quiz om bland annat gamla valutor och gamla kungar. Låter det tråkigt? Det är det inte!Dessutom kommer kulturreporter Anna Rosenström och guidar oss till årets upplaga av Kulturfestivalen som går av stapeln i helgen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

.. . فاز سام عيسى مؤخراً بجائزة أفضل ابتكار في السويد، وحصل على جائزة SKAPA 2022 البالغ قدرها 200 ألف كرون سويدي. سام ابتكر حلاً باستخدام تقنية النانو لتطوير نسيجٍ ذكي..تتيح هذه التقنية تغيير حجم هذا النسيج، الذي يمكن استخدامه مع قطع الأقمشة الأساسية المستخدمة في صناعة الملابس، او مع قطع الجلود المستخدمة في صناعة الأحذية.. وبالتالي يمكن عن طريقه تغير حجم الملابس والأحذية بضغطة زر واحدة.في حلقة هذا الأسبوع من برنامجنا الحواري، سيُحدثنا سام عيسى عن التكنولوجيا التي استخدمها في ابتكار هذا النسيج، وعن كيفية استخدامه في صناعة الألبسة والأحذية.كما سنتحدث أيضاً في هذه الحلقة عن القانون الجديد الذي اعتمده البرلمان السويدي في منتصف نوفمبر، واعتبره البعض قانوناً مثيراً للجدل بشأن التجسس الأجنبي.فقد انتقد صحفيون وشركات إعلامية من جميع أنحاء السويد القانون الجديد، لأنهم يعتقدون أنه يهدد حرية التعبير وحرية الصحافة في السويد.. وحول هذا القانون وتلك التخوفات تحدثنا ضيفتنا خلود الصغير رئيسة تحرير مجلة قلم الإلكترونيةPEN التابعة لنادي القلم السويدي، وتشرح لنا ما ينطوي عليه هذا القانون.SVENSK TEXTSams tyg gör att du med en knapptryckning ändrar storlekSamer Issas nya teknik gör att du kan ändra storlek på ditt klädesplagg med ett knapptryckKholod Saghir är kritisk till den nya svenska lagen som journalister befarar kan försämra yttrandefrihetenSam Issa vann nyligen Sveriges finaste innovationspris, SKAPA-priset 2022 på 200 000 kronor. Han har skapat en nanoteknologilösning som utvecklar nya smarta textilier. Tekniken gör att man kan anpassa både sko- och klädstorlekar med ett par knapptryckningarI arabisk talkshow hör du Samer Issa berätta om tekniken och hur den kan förändra textilindustrinDen svenska riksdagen antog i mitten av november en ny och kontroversiell lag om utlandsspioneri. Kritikerna som bland annat är journalister och medieföretag runt om i Sverige kritiserar den nya lagen och menar att den hotar den svenska yttrandefriheten och tryckfrihetenKholod Saghir är chefredaktör för Svenska PEN-klubbens nättidning PEN/Opp och berättar vad den nya lagen innebär

Över 30 kritiker har arbetat i juryn under Scenkonstbiennalens 30 år. Teaterkritikernas urval, medverkan och plats i biennalerna återspeglar mycket av scenkonstens liv och förändring. Kanske mediernas och kritikens förändring är ännu större än scenernas. I ett rundabordssamtal diskuterar fem kritiker som varit och är jurymedlemmar plus och minus i arbetet, synen på representation, kvalitet, konsensus och beslutsprocesser. Deltagande: Lis Hellström Sveningson, Ylva Lagercrantz Spindler, Lars Ring, Margareta Sörenson. Samtalet leds av Anneli Dufva.

I Lundströms Bokradio möter ni Jan Guillou, aktuell med romanen "Eventuellt uppsåt: att döda ortens gangsters". Hör honom om romangestalten Erik Ponti, skönskrivande och vemodet att åldras. I Jan Guillous två senaste romaner har något nytt uppstått. "Den som dödade helvetets änglar", som kom i fjol, och den nya romanen "Eventuellt uppsåt: att döda ortens gangsters". Romanerna är dels politiska thrillers där den åldrande journalisten Erik Ponti bekämpar organiserad brottslighet tillsammans med den välkände fiktive romanfiguren Carl Hamilton. Dels är böckerna också en slags dagbok där berättaren Ponti – en gestalt som i stora drag är Guillou själv – låter tankarna flöda fritt. Här finns vällustiga elakheter om namngivna rivaler, småsintheten och skadeglädje, och spaningar om krig och politik. Här finns även spröda naturskildringar, ett komiskt betraktande över åldrandet och kroppens skörhet, och om kärlek på ålderns höst. Kritikerna har varit mycket förtjusta, något som inte alltid varit fallet under Guillous skrivande liv. Han själv benämner det som stilparodier, en nyutvecklad berättarstil efter mer än 50 böcker under snart 50 år. – Skriver man historieromaner, som jag sysslat med sedan 90-talet, och innan dess politiska thrillers, så är man bunden av ett antal regler som inte går att bryta mot. Men en vacker dag är jag alldeles fri. Jag är en författare på grönbete. Då blir det en blandning av olika parodier på litterära grepp och stilar som jag betar av en efter en, säger Jan Guillou. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Johar BendjelloulRedaktion: Lina Kalmteg och Andreas Magnell (producent)

Stefan Lundell och Åsa Johansson är tillbaka med det senaste och hetaste från det nya näringslivet. I Breakit Podcast får du snacket om allt du behöver veta.I det senaste avsnittet diskuterar reportrarna bland annat: 2:15 Åsa träffar tech-profilen Nina Siemiatkowski i en öppenhjärtig intervju (Det här vill du inte missa!)6:15 Stefan snackar med riskkapitalisten om dirty term sheets – och som ger en känga till journalister10:02 Han sålde sitt bolag för miljoner och blev deprimerad – hur vanligt är det med exit-depressioner (och stigmat som följer)? 21:05 Yubico till börsen, skilda världar hos Mathem och motvind för Footway – vi summerar en stekhet nyhetsvecka30:39 Stark köpsignal på Petra Tungården som strikes again33:15 Stefan hyllar norska serien: “Verklighetstrogen och typ beroendeframkallande”35:22 Åsa ger kritikerna svar på tal: “Breakit står inte på någons sida”38:14 Vd:n sköt upp intervjun och gick till konkurrenten istället (varning för ilskna journalister) Och du - glöm inte att ge feedback till podcast@breakit.se. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bioaktuella ständigt bioaktuella! - skådespelaren Nicolas Cage förbryllar kulturredaktionens Joakim Silverdal. Är han bra eller dålig? Vår filmkritiker nystar i det medvetna överspelets mysterium och tar hjälp av fyra recensentkollegor, en docent i scenisk framställning, en poet och psykolog samt en utforskare av internetfenomen. En exposé över en fyra decennier och drygt 100 filmer lång karriär som på sätt och vis också skildrar den amerikanska filmfabrikens skiftande fokus under samma tid.KRITIKSAMTAL: "FÖRDOLT ÄR MINNET AV MÄNNISKAN"En av de franskspråkiga romaner som det talats mest om de senaste åren är Mohamed Mbougar Sarrs roman ”Fördolt är minnet om människan”. Kritikerna har hyllat den och kallat den både omskakande, underhållande och nyskapande. Den driver bland annat en hel del med det franska litteraturetablissemanget – samma etablissemang som 2021 gav honom den franska litteraturvärldens finaste utmärkelse Goncourtpriset för just den boken. Nu kommer den på svenska och kulturredaktionens Anna Tullberg har läst den.KLASSIKERN: "FAUST" AV GOETHEI veckans klassiker går Dimitri Plach en rond med Djävulen i Goethes Faust, och de välkända citaten om att sälja sin odödliga själ till djävulen.Programledare: Mårten ArndtzénProducent: Estrid Holm

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit ivararpi.substack.comI dagens podd pratar jag med utbildningsminister Mats Persson (L). Vi träffades på Utbildningsdepartementet på Drottninggatan i Stockholm. Samtalet tog sin början i den utredning om utbredningen av “cancelkultur” på universiteten, som Persson aviserat. Vi pratar om akademisk frihet mer generellt, om hur liberalism …

Meritokrati handlar om att den som är mest kompetent och begåvad ska få positionen. Det systemet har gett västvärlden välstånd, jämställdhet och demokrati. Men i dag är den meritokratiska idén utmanad från både woke-vänster och Trump-höger. Kritikerna menar att det inte är de bäst lämpade som har framgång i dag utan att det beror på nätverk och bakgrund, men att vi fortfarande lever i föreställningen om att de faktiskt förtjänat sina positioner. Eliten blir därmed självbelåten. Är kritiken befogad? Och hur står det till med meritokratin inom kulturvärlden, universitetsvärlden och politiken? Är det tabu idag att tala om begåvningar, för att det låter elitistiskt? Gäster: Torbjörn Elensky, författare och kulturskribent, Anna Victoria Hallberg, litteraturvetare vid Södertörns högskola och Stig-Björn Ljunggren, politisk chefredaktör vid socialdemokratiska Sydöstran. Programledare: Nina Solomin.  

.. . SKAPA 2022 200 . .. .. . . . .. PEN   .SVENSK TEXTSams tyg gör att du med en knapptryckning ändrar storlekSamer Issas nya teknik gör att du kan ändra storlek på ditt klädesplagg med ett knapptryckKholod Saghir är kritisk till den nya svenska lagen som journalister befarar kan försämra yttrandefrihetenSam Issa vann nyligen Sveriges finaste innovationspris, SKAPA-priset 2022 på 200 000 kronor. Han har skapat en nanoteknologilösning som utvecklar nya smarta textilier. Tekniken gör att man kan anpassa både sko- och klädstorlekar med ett par knapptryckningarI arabisk talkshow hör du Samer Issa berätta om tekniken och hur den kan förändra textilindustrinDen svenska riksdagen antog i mitten av november en ny och kontroversiell lag om utlandsspioneri. Kritikerna som bland annat är journalister och medieföretag runt om i Sverige kritiserar den nya lagen och menar att den hotar den svenska yttrandefriheten och tryckfrihetenKholod Saghir är chefredaktör för Svenska PEN-klubbens nättidning PEN/Opp och berättar vad den nya lagen innebär 

Sverige fick äntligen en förare i Formel 1, en över tjugo år lång väntan var över för svenska motorsportsfans. Förväntningarna på Marcus Ericsson var skyhöga, men det vände snabbt till besvikelse och högljudd kritik. Det tog många år och en flytt över Atlanten innan de hånfulla rösterna byttes ut mot öronbedövande jubel. Ett program av Selma Jennervall, 2022. Slutmix: Maria Stockhaus. Medverkande: Marcus Ericsson, vinnare av Indy500 och f.d. Formel-1-förare. Mikaela Lindahl, Expressen. Janne Blomqvist, Viaplay. Fredrik af Petersens, Radiosporten. Fredrik Ebklom, flerfaldig STCC-mästare

Den så kallade gigekonomin har fått en enorm påverkan på arbetsmarknaden. Kritikerna framhäver otryggheten, förespråkarna talar om friheten. Författaren Boel Gerell funderar över det fria arbetet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Två ansikten bredvid varandra, samma man på båda bilderna och ändå inte. Det är nåt med ögonen som skiljer. Till vänster ett ljus och en styrka, som hos någon som bär på en förväntan. I mungiporna leker ett leende men på bilden till höger är ljuset släckt och munnen stumt sluten.Det är fredag kväll. Och det är måndag morgon.I konstnären Carin Carlssons fotografiska projekt Check out check in från år 2000 har hon posterat sig vid stämpelklockan i en fabrik i Malmö och fotograferat arbetarna på väg ut från arbetsplatsen efter veckans slut. Och på väg in igen till en ny vecka. I bilderna vill hon inte bara fånga ögonblicken utan också glappet mellan dem: den lediga helgen och friheten.Många år har gått sedan Carin Carlsson fotograferade männen i fabriken och allt färre sådana arbetsplatser finns kvar. Fasta tider och lediga helger är inte längre en självklarhet och vi drar inte ett gemensamt nationellt andetag av lättnad varje fredag klockan fem. I fabrikerna går maskinerna på högvarv dygnet om och produktionen maximeras genom säsongsanställningar och så kallade fria arbetstider.Och fri är ju ett ord som låter bra. Fri som i den lediga helgen när allt kan hända. Fri som i möjligheten att välja själv och fri som i friställd när du inte behöver arbeta alls. När den lediga helgen blir en ledig arbetsvecka och måndag morgon och fredag kväll flyter samman i ett enda tillstånd av valfrihet. Att stiga upp ur sängen eller att ligga kvar, att slå på teven eller låta den vara stängd. Att sätta ett pris på sig själv och hålla fast vid det. Eller ta de erbjudanden som ges, till det pris man får.   I frihetens tid är vi inte längre anställda utan uppdragstagare eller som det heter i den brittiske regissören Ken Loachs film Sorry we missed you från 2019:You dont work for us, you work with us.För att rädda familjens ekonomi tar Ricky jobb för en budfirma, men innan han kan börja arbeta måste han köpa en skåpbil på avbetalning. Villkoren är stenhårda och körschemat orimligt, med höga böter för varje missad leverans. Ändå är Ricky till en början stolt och hoppfull. Efter år som anställd är han äntligen sin egen chef eller som det heter på det nya språket: the master of his own destiny.Låt oss för ett ögonblick dröja där, i tillförsikten han känner när han antagit erbjudandet. För att fullt ut förstå gigekonomins lockelse behöver vi se tillbaka på ansiktena vid stämpelklockan i Malmö den där tidiga måndagsmorgonen i början av 2000-talet. Se resignationen i blickarna när en ny vecka tar sin början med samma arbetsuppgifter som den förra. Tryggt kanske, men också förutsägbart. Och i förutsägbarheten ryms ledan som om den växer sig tillräckligt stark kan få oss att ge upp allt, även det som i grunden är bra för oss. För drömmen om något annat och större. Ett liv larger than life där så mycket mer är möjligt och där vi fullt ut kan bli oss själva.I takt med att fackföreningsrörelsen fick igenom många av sina krav under 1900-talet och allt fler kunde räkna med fasta arbetstider, sjukförsäkring och semester färgades kampen som tidigare varit intensivt röd med fladdrande fanor och medryckande paroller istället kommunalgrå. Villkoren som tidigare generationer kämpat och riskerat livet för blev snabbt vardagsmat och stoltheten över den så kallade välfärden och Folkhemmet byttes mot ett grumligt självförakt över den egna präktigheten. Den fastanställde arbetaren blev en knegare och egna hems-drömmen förvandlades till en patetisk kliché symboliserad av de tre v-na: villa, Volvo, vovve.Trygghet som resignation och nederlag alltså, när lika villkor blev till en likformighet lika fyrkantig och symmetrisk som planskissen över ett bostadsområde i miljonprogrammet. I de lagom stora rutorna stuvades Medelsvensson in i det som på nittiotalet och genom författaren Jonas Gardells försorg kom att kallas Mellanmjölkens land. Schabloner och klyschor alltsammans förstås och samtidigt ryms i själva språket början på förändringen. Genom ord och uttryck definieras världen och perspektiv som tidigare tyckts självklara ruckas och förflyttas och drar på köpet med sig allt; våra värderingar och ideal. Våra mål och våra drömmar.Som barn tillbringade jag mycket tid hos min mormor, som hade för vana att stänga av teven så snart Olof Palmes ansikte framträdde på skärmen, vilket var ganska ofta i sjuttio- och det tidiga åttiotalets Sverige. Åtgärden skedde okommenterat, som en självklarhet, en hand på fjärrkontrollen och ett plopp i rutan när bilden på Palme försvann. För min mormor var socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen lika med makten, sosseeliten och fackpamparna, fulla av vackra ord men korrupta och falska under ytan. Misstron var på inget vis unik, Palme var ifrågasatt även i de egna leden och hatad i många kretsar just som symbol för den till synes orubbliga makten, betongsossarna och förbuds-Sverige.Det sägs att vårt land förändrades när Palme mördades. Att något mer än en stor statsman gick ur tiden den där natten i februari 1986, men frågan är om inte skiftet skedde långt tidigare. För barnen som växte upp i miljonprogrammets fyrkanter var föräldragenerationens kneg med 40-timmarsvecka och lagstadgad semester ingenting att sträva efter. Lika lite som hel och ren längre var målbilden för den personliga klädstilen. Hellre revs de hela kläderna i stycken och sattes samman igen med säkerhetsnålar och i subkulturer som punken odlades revolten mot snart nog allting och särskilt då mot samhällets auktoriteter och förmodade krav på att inordna sig i ledet vid stämpelklockan.Med paroller som fuck the system, anarchy is order, government is chaos fladdrade fanorna igen i en ny protest mot den rådande ordningen. Och även om somliga påstår att punken är död lever drömmen om det fria livet. Som en glimt i fabriksarbetarnas ögon en fredagskväll i det tidiga 2000-talet, med helgens andrum inom räckhåll.Och ett par decennier senare, som det välsmorda lingot hos gigekonomins företrädare när krav på ständig tillgänglighet blir till flexibilitet, dåligt betalda engångsjobb till variation, total brist på trygghet till utmaningar och kreativitet. Positivt laddade termer som för tanken till en stimulerande fritidsaktivitet hellre än ett dagligt förvärvsarbete. Och det var väl frihet vi ville ha?This decides who lives and who dies, säger uppdragsgivaren på budfirman i Ken Loachs film och pekar på smartphonens app. Klarar Ricky inte appens krav är han ute ur leken. Game over, vinna eller försvinna. I frihetens tid har makten inte ens ett mänskligt ansikte som vi kan revoltera mot och det finns ingen att skylla på om vi misslyckas. När var och en är sin egen chef får vi själva bära våra brustna drömmar.Boel Gerell, författare

Döden i Venedig är en av världens mest kända noveller. I dess kölvatten har verklighet och dikt färgat av sig på varandra - ibland med förödande resultat. Det noterar Ulrika Kärnborg i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är vårvinter i Stockholm med kyla och blek sol. Året är 1970 och den världsberömde filmregissören Luchino Visconti har bestämt sig för att göra film av Thomas Manns novell Döden i Venedig.Visconti är perfektionist. Jakten på rätt huvudperson har fört honom till många länder och nu har turen kommit till Sverige. Bredvid Grand Hôtel köar unga pojkar som väntar på att få provspela. De är fyllda av förväntan. Det är nämligen inte vilken ung pojke som helst den italienska filmregissören söker. Till pressen säger han att han letar efter den absoluta skönheten. Efter en yngling som inte är en människa av kött och blod utan en dödsängel.En av pojkarna heter Björn Andrésen. Han är 15 och bara ljummet intresserad av film. Hemma bor han hos mormor som på olika sätt försöker profitera på sitt barnbarn. Efter en biroll i Roy Anderssons prisbelönta film En kärlekshistoria finns hans bild i Europafilms arkiv. Det är där Visconti hittar honom.Kritikerna har ofta varit oense om Döden i Venedig. Är det en berättelse om kärlek? Om skönheten i livet i kontrast till skönheten i konsten? Eller handlar den om kreativ torka eftersom huvudpersonen, musikern Aschenbach, verkar ha drabbats av skrivkramp.Bara några har vågat nämna författarens egentliga ärende, som var att beskriva en viss sorts abstrakt gossekärlek, den som under antiken kallades pederasti. Tolkningen stärks av Thomas Mann själv. I ett brev till en god vän erkände han frankt att han skrev på ett verk om en åldrad konstnär med pedofila böjelser. Men han menade också att han ville diskutera skönheten som idé. Mann publicerade sin novell 1912. Det var alldeles mot slutet av en apokalyptisk epok som påminner om vår egen tid. Europa stod på randen till ett världskrig. Känslan av undergång var stark. Döden som titeln syftar på kommer från öst. Venedig var vid den här perioden en stad där resenärer från hela Europa möttes. En dag när huvudpersonen Aschenbach går på gatorna märker han att det knappt finns några tyska turister kvar. När han tittar igenom tidningarna på hotellet upptäcker han att just de tyska rapporterar att en pest har drabbat Venedig. Sedan träffar han en välunderrättad britt som kan berätta att pesten alstrats ur de varma träsken i Gangesdeltat och därefter spridit sig till Kina och färdats västerut till Medelhavet på syriska fartyg.I Aschenbachs upphettade hjärna blandas skräcken för sjukdom ihop med hans homoerotiska förälskelse i den tonårige hotellgästen Tadzio. Trots att han vet att de venetianska frukthandlarna sprider smittan genom sina varor, köper han några jordgubbar. När han äter av den förbjudna frukten tänker han på pojken. Snart börjar han smyga på honom för att få en glimt av hans halvnakna kropp. Vad som händer med Tadzio efter att han utnyttjats som minderårigt sexualobjekt får vi aldrig veta. I novellen förblir han okunnig om Aschenbachs uppvaktning. Han ser aldrig den fula gubben som lurar i buskarna. Luchino Visconti var öppet gay och hans version skiljer sig från Manns. I filmatiseringen låter han Björn Andrésens Tadzio bli medveten om Aschenbachs blickar. Pojken inte bara möter dem, han flirtar tillbaka. Och när han på stranden exponerar sin magra överkropp uppträder han kokett, som en eskortpojke.Thomas Manns berättelse utspelar sig mot fonden av det klassiska, kantianska skönhetsbegreppet, där den som betraktar det vackra objektet, till exempel den sköne ynglingen, erfar ett intresselöst välbehag. Det förutsätter distans, och står i vägen för annan exploatering än det rena betraktandets. I Viscontis film avskaffas den distansen när pojken besvarar blickarna och vi förstår att det finns en sexuell avsikt med tittandet. En gräns överskrids, och det får konsekvenser också i verkligheten.Björn Andrésen, som spelar Tadzio i Viscontis film, vittnar själv om dem i Kristian Petris och Kristina Lindströms dokumentär Världens vackraste pojke. I samband med världspremiären 1971 i London med drottning Elizabeth och prinsessan Anne på första parkett sprider demonregissören ut att Andrésen är världens vackraste pojke.Det tar skruv. Alla börjar slita och dra i honom. Beundrarpost väller in i säck efter säck, mest från unga tjejer men också från äldre män som blivit besatta av Tadzio. Vilket inte hindrar Björn Andrésen från att känna sig alltmer exploaterad och övergiven. Och det är Visconti själv som punkterar ballongen. När Döden i Venedig går upp på filmfestivalen i Cannes, skämtar regissören med reportrarna om att hans svenska stjärna håller på att tappa lyskraften. Han är 16 nu, han börjar bli för gammal. Precis som de gamla grekerna verkar regissören anse att gosseskönheter har ett bäst före datum. Björn Andrésen blir ett av filmindustrins minderåriga offer, men då, på det sexliberala 70-talet, är det ingen som bryr sig.  Thomas Manns novell slutar med att Aschenbach dör. Till slut tvingas han erkänna sanningen. Vad han söker är inte den perfekta formen utan den extatiska utlevelsen. Det är inte Skönheten som idé han längtar efter utan det som Nietzsche kallade det dionysiska ruset. Extas i stället för måttfullhet och rå sexualitet snarare än dyrkan på distans. Kanske ville Mann visa att konstnären inte klarar sig utan det dionysiska, att konsten förtvinar när den förlorar kontakten med det primitiva och vilda. Men han förmedlar också en ambivalent medkänsla med den unga pojken och hans sårbarhet. Tadzio är ingen dödsängel utan en vanlig pojke av kött och blod. Mann vet någonstans att en vuxens fysiska närmanden kan krossa honom. I stället för att fullborda tragedin låter han Aschenbach gå under medan Tadzio får leva vidare, lyckligt ovetande.Så barmhärtig var varken Visconti, hans tid eller bransch. Filmatiseringen saknar den empati med sexualobjektet som Manns novell är så fylld av. Därför blir den betydligt svagare som konstverk av några kritiker avvisad som kalkonfilm men desto uppriktigare kring den övergreppskultur som kunde råda i gaykretsar under 70-talet.Ulrika Kärnborg, författare

Dubbelgångare är vanliga i litteraturen sedan 1800-talet. Men de verkar livskraftiga och har fått nytt liv i den moderna tv-serien. Gabriella Håkansson har en teori om varför. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen den 12 september 2018.En av Fjodor Dostojevskijs mest lästa böcker är Dubbelgångaren. Det är hans andra bok som kom bara några veckor efter succédebuten Arma människor 1846. Kritikerna gillade den inte. Den var alldeles för absurd för tidens realistiska ideal. Ärligt talat är den heller inte en av hans bästa böcker, men idén med en dubbelgångare som en dag dyker upp och totalförstör huvudpersonens liv är intressant. Den ställer en intrikat fråga som löper genom hela den moderna litteraturen, och vidare in i dagens tv-serier och populärkultur.Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana.Dubbelgångaren börjar med att den strävsamme, lite märklige kanslisten Goljadkin får ett ryck. Han är övertygad om att alla hans problem kommer att försvinna om han får gifta sig med chefens dotter Klara. Maniskt shoppar han kläder och tar en droska till chefens galamiddag övertygad om att han kommer att göra succé. Men Goljadkin är varken inbjuden eller önskad. Och det som skulle bli den första kvällen i ett helt nytt liv, slutar med brakskandal och han slängs ut från festen.Det är på hemvägen, när han fylld av skam och självhat går längs kanalen som dubbelgångaren dyker upp, som en personifikation av de sidor hos sig själv han inte står ut med. Goljadkin bjuder hem honom, super till och ett besynnerligt tycke, nästan som kärlek, uppstår i ruset mellan de två männen. Men det dröjer inte länge förrän dubbelgångaren har tagit över Goljadkins arbete, lägenhet, umgänge och sociala status medan kanslisten själv degraderats till en sjavig loser. Det slutar med att han måste läggas in på psyket.Även om dubbelgångartemat gjorde entré i litteraturen redan något decennium tidigare med böcker som Hoffmans Djävulsdrogen, och Mary Shelleys Frankenstein, så var det helt nytt för publiken att få följa en sinnesförvirrad person inifrån. Dostojevskij inspirerades av den mallade gotiska romanen, men hans mer egensinniga komposition slog an något som gjorde att snart sagt varje författare med anseende ville skriva en egen dubbelgångarberättelse. Poe, Stevenson, Dickens, Wilde, Conrad, du Maurier och Nabokov alla har de gett sin version av temat. Så vad är det hos dubbelgångaren som attraherar egentligen? Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana. Den mörka andre är ett monster som uppstår när människan syndat mot Gud, moralen eller naturen, som doktor Frankenstein när han skapar liv ur död materia.I den traditionella skönlitteraturen har tolkningen istället kommit att präglas av Sigmund Freud. I sin essä Det kusliga använder han Hoffmans dubbelgångare i novellen Sandmannen som exempel på just det kusliga något som är välbekant men ändå främmande. I dubbelgångaren känner du igen dig själv, men får samtidigt möjlighet att se dig själv utifrån, med andras blick, precis som Goljadkin. Och Freud satte tonen. Under dubbelgångarlitteraturens glansperiod blev de psykologiska läsningarna helt dominerande. Den andre skulle förstås som en rädsla för att det psykiskt förträngda kunde blottas, men kanske gav den läsningen inte hela bilden?I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär [...] samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen.För om vi går tillbaka till Dostojevskij och skalar bort allt utanpåverk så handlar ju romanen om en man som vanäras socialt och går under. Om och om igen upprepas, i Bengt Samuelsons fina översättning, fraserna dra i smutsen och få sitt rykte svärtat om den stackars Goljadkin. Samma sak sker i Edgar Allas Poes William Wilson där huvudpersonen avslöjas som en tarvlig falskspelare av sin dubbelgångare och i Vladimir Nabokovs Förtvivlan så är det den skötsamme affärsmannen Felix som får idén att mörda sin dubbelgångare för att få ut livförsäkringen, och naturligtvis misslyckas.Det karakteristiska verkar vara att dubbelgångaren synliggör huvudpersonens dåliga sidor, antingen genom att själv vara tygellös och amoralisk, eller genom att trigga och avslöja originalets bristande moral. Och frågan är om det inte är moralproblematiken som är genrens fundament? Konflikten som gestaltas utspelar sig kanske inte, som Freud menar, inom individen, utan mellan individen och samhället, eller mer specifikt, mellan mannen och samhället, för den stora majoriteten författare som skrivit om dubbelgångare är ju, liksom dubbelgångarna själva, män.Så vad är det för djupt liggande oro manlig dubbelgångaren ger uttryck för? Kanske har det något att göra med de sociala regelsystem som växte fram under moderniteten, och som kom att kontrollera och forma just mansrollen på ett nytt sätt. Huvudpersonerna är ju kanslister, läkare och jurister, män ur det hårt arbetande borgerskapet som byggde sin klassidentitet på ordningssamhet, pliktkänsla och moralisk rättskaffenhet. I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär eller utsvävningar, allra minst vad gällde det sexuella, samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen. Men bara för mannen, vilket nog förklarar varför dubbelgångarlitteraturen är en så specifikt manlig genre.I 1800-talets dagböcker och brev ser man ofta män som ger uttryck för sin skam över att ha supit ner sig, spelat bort pengar eller köpt sex, men mycket lite av detta ventileras i romanen på grund av den hårda censuren. Dubbelgångaren blir då en litterär gestaltning av en rädsla som inte kan vädras offentligt, och som bottnar i en skräck för deklassering och social utstötning.För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag,Men var hittar vi då dubbelgångaren idag, när censuren avskaffats och vi kan prata om allt? Ett bra exempel är tv-serien True detective från 2014, som skapats av litteraturhistorikern Nic Pizzalotti. Kriminalarna Rust Cohle och Marty Hart gestaltar två sidor av manligheten; den fria amoraliska outsidern som varken tror på gud, naturen eller samhället, men ändå är den som agerar rätt och är sann, och den tyglade, moraliska familjefadern som bygger samhället, men ändå hycklar och begår onda handlingar. Serien har kritiserats för att vara en bromance, och enbart fokusera på mäns relationer, men jag tycker den kan ses som vidareutveckling av det gamla dubbelgångartemat, som gestaltar konflikten mellan det otyglade driftslivet, och kravet på att kontrollera begären och inlemma sig i den sociala ordningen. Frågan som gestaltas är precis samma som hos Dostojevskij och Poe: Hur ska mannen möta de moralkrav som ställs på honom, hur ser den goda maskuliniteten ut?Som en extra krydda kan man säga att serien har en tredje huvudperson, den inavlade seriemördaren ett driftsstyrt mansmonster som utgör den goda maskulinitetetens motsats, och är ett talande exempel på hur det går om man hamnar utanför samhället. Även en fjärde huvudperson anas. Precis som Sankt Petersburg i början av industrialismens och byråkratins era i Ryssland spelade en avgörande roll för Dostojevskij, så spelar den amerikanska södern med sitt industriella förfall, och sitt dubbla rop på gudsfruktan och frihet, en av huvudrollerna i gotiska True Detective.För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag, och även om True Detective gestaltar ett specifikt amerikansk dilemma med sin rashistoria och sin klasskamp, så finns grundkonflikten i alla samhällen. De gemensamma lagarna och det sociala trycket ställs mot den enskilda personens frihetslängtan och begär. Den konflikten kommer aldrig lösas, och dubbelgångaren, ja han kommer komma tillbaka om och om igen.Gabriella Håkansson, författare DubbelgångarlitteraturFjodor Dostojevskij Dubbelgångaren, översatt av Bengt Samuelson, Bakhåll, 2004Vladimir Nabokov Förtvivlan, översatt av Aris Fioretos, Modernista, 2017Edgar Allan Poe William Wilson, översatt av Erik Carlquist, i Edgar Allan Poe. Samlade noveller volym 1, H:ström, 2005Mary Shelley Frankenstein eller den moderne Prometheus, översatt av Måns Winberg, Bakhåll, 2017E.T.A. Hoffmann, Djävulsdrogen, översatt av Knut Stubbendorrf, Vertigo, 2017E.T.A. Hoffmann, Sandmannen, översatt av Jan Nyvelius, Natur&Kultur, 2001Robert W. Chambers, Kungen i gult, översatt av Jonas Wessel, Hastur, 2014Sigmund Freud, Det kusliga, översatt av Ingrid Wikén Bonde, Clarence Craaford, Lars Sjögren, i serien Samlade skrifter, av Sigmund Freud, volym XI Konst och litteratur, Natur&Kultur, 2007

Francis Fukuyama är statsvetaren som blev synonym med begreppet ”the end of history”. Sedan Fukuyamas essä med samma namn publicerades 1989 har hans tes kritiserats, missförståtts och rentav hånats. Kritikerna menar att liberalismen varken vann eller att historien tog slut. Men var det verkligen det som Fukuyama menade? I det här avsnittet av Ideologipodden försöker vi förstå Fukuyama bortom den ytliga förståelsen av "historiens slut". Hur har hans tänkande utvecklats över tid, vad menar Fukuyama med jakten på erkännande och kan det vara så att det han kallade historiens slut i själva verket skjutits upp? Vi diskuterar hur Fukuyama inspirerats av Hegel, hans claim to fame som statsvetare i form av tesen om historiens slut och andra teorier, som den om civilisationernas kamp, som fick genomslag vid kalla krigets slut. Gäster är Emanuel Örtengren, tf chef för Frivärld, och Andreas Johansson Heinö, förläggare på Timbro förlag och aktuell med sin senaste bok Anteckningar från kulturkriget. Programledare är Amanda Broberg. 

Högsta Förvaltningsdomstolen har stoppat planerna på Helsingfors nya stadsdelar. Kritikerna menar att de nu får rätt i sin uppfattning att projektet är orealistiskt, som de sagt från första början. Varför gick det så här och finns det möjligheter att genomföra planerna i förändrad form? I Slaget efter tolv diskuterar Helsingforspolitikerna Ted Apter (Saml), Amanda Pasanen (Gröna) och Harry Harkimo (Rörelse Nu). Programledare: Stefan Winiger E-post: slaget@yle.fi

När ingenjören Gunnar Asplund började utveckla elvägar fick han höra att det var vansinnigt. Men nu vill regeringen ha 300 mil elvägar till år 2035. Och snart ska det byggas en längre testväg i Sverige världens första. Det var det dummaste vi hört, sa de på Trafikverket när Gunnar Asplund kontaktade dem första gången, med sina tankar om att bygga elvägar i Sverige. Det var för mer än tio år sedan och Gunnar Asplund hade hoppat av en framgångsrik karriär på ABB och startat sitt eget företag inom elvägsutveckling, alltså vägar som laddar el till eldrivna bilar. Han testade sin teknik i en verkstad i Huvudsta, Solna. Men sedan dess har tongångarna ändrats, det har byggts flera teststräckor för riktiga bilar och Trafikverket har nu fått ett regeringsuppdrag att ta fram en plan för elvägar, en plan på att Sverige ska ha 300 mil elvägar år 2035. Somliga ser det som en teknik enbart för tung trafik eftersom det är där det är svårast att få eldrift enbart med laddningsbara batterier att fungera - batterierna blir alldeles för stora, tunga och dyra, och räcker inte för långkörningar, som det verkar idag. Men Gunnar Asplund och flera andra som arbetar med elvägar tror på de tekniker som också  kan fungera för personbilar då skulle det inte behövas lika mycket laddningsinfrastruktur, med snabbladdare, och batterierna skulle inte behöva vara så stora. Billigare och miljövänligare i långa loppet, säger förespråkarna. Kritikerna säger att andra tekniker, både med bättre batterier och vätgasteknik, gör det dumt att låsa fast sig vid en elvägssatsning. I Vetenskapspodden förklarar vi hur det är tänkt och diskuterar vi för och nackdelar med tekniken. Och får höra om utvecklingen från Gunnar Asplunds snurrande elbana  i en källarlokal i Huvudsta, till den längre teststräcka på en vanlig trafikerad väg som nu ska byggas, antingen på väg 73 från Nynäshamn eller sträckan Örebro - Hallsberg. Den 1 februari ska Trafikverket komma med sin rapport till regeringen där vi får veta mer om hur det blir med elvägsplanerna. Medverkande: Victor Jensen, bevakar fordonsindustri på Ekot, Daniel Värjö, miljöprogrammet Klotet, och Björn Gunér, producent för Vetenskapspodden. Programledare: Lena Nordlund Tekniker: David Hellgren

I säsongspremiären pratar vi med två journalister: Markus Larsson på Aftonbladet som skrivit hyllningstexter om Peter LeMarc, och frilansaren Tommy Jeppsson som skrev en sågning som inspirerade till sången Mannen i mitten. Med avstamp i just den låten gräver vi ned oss i LeMarcs relation till kritikerna, och får samtidigt insyn i hur yrket rockjournalist förändrats de senaste trettio åren. Vi jämför LeMarc-fans med bankrånare och spekulerar i vad året 2021 kan bjuda på. Välkommen tillbaka! Här kan du läsa Tommy Jeppssons recension av "Sången dom spelar...". Texterna av Markus Larsson kan du läsa här: Sonic, "Peter LeMarc är punk"), krönika från aftonbladet 2010, recension live från cirkus 2007, och recension live från skeppsholmen 2014. Intro och outromusik av Kristoffer Hedberg från Easy October. Följ oss på instagram och facebook för mer info och uppdateringar.

Med realityserien Parneviks blev hon känd för den breda massan. Som artist kom genombrottet 2016 och nu släpper Peg Parnevik en ny singel med ett nytt uttryck. Som ung hade hon scenskräck men nu har hon hittat sig själv och "skiter" i vad andra tycker. Möt Peg Parnevik.

Sverige vägrar munskydd i Frankrike är det lag. Hur skiljer sig ländernas hantering av den pågående pandemin åt, och vad funkar bäst i längden? Europapodden är tillbaka efter sommaruppehållet och i höstens första avsnitt bjuder vi på en paneuropeisk avsmakningsmeny. Coronapandemin ligger fortsatt som en mörk skugga över kontinenten samtidigt så pågår en intensiv frihetskamp i Belarus och i östra Medelhavet skramlar Grekland och Turkiet med vapnen över en gasfyndighet. Medverkande: Caroline Salzinger, korrespondent i Berlin, Filip Kotsambouikidis, Östeuropakorrespondent, Daniel Alling, korrespondent i London, Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent och Margareta Svensson, avågående korrespondent i Sydeuropa. Programledare: Claes Aronsson Producent: Björn Barr Europapodden europapodden@sverigesradio.se

Sverige vägrar munskydd i Frankrike är det lag. Hur skiljer sig ländernas hantering av den pågående pandemin åt, och vad funkar bäst i längden? Europapodden är tillbaka efter sommaruppehållet och i höstens första avsnitt bjuder vi på en paneuropeisk avsmakningsmeny. Coronapandemin ligger fortsatt som en mörk skugga över kontinenten samtidigt så pågår en intensiv frihetskamp i Belarus och i östra Medelhavet skramlar Grekland och Turkiet med vapnen över en gasfyndighet. Medverkande: Caroline Salzinger, korrespondent i Berlin, Filip Kotsambouikidis, Östeuropakorrespondent, Daniel Alling, korrespondent i London, Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent och Margareta Svensson, avågående korrespondent i Sydeuropa. Programledare: Claes Aronsson Producent: Björn Barr Europapodden europapodden@sverigesradio.se

Magnus, Brasse och Eva skapade svensk TV historia med Fem myror är fler än fyra elefanter. Nu är alla tre borta efter att också Magnus Härenstam gått bort. Hör berättelsen om barn TVs storhetstid. I november 1973 sändes det första programmet av Fem myror är fler än fyra elefanter med Magnus, Brasse och Eva. En serie som blev långlivad och uppskattad och senare även julkalender. 80 procent av de svenska barnen och många av deras föräldrar satt klistrade framför TV:n och köpte helt det nya konceptet som kombinerade pedagogik med underhållning. Förebilden var amerikanska Sesame Street. Ambitionen var att lära ut grunderna om begrepps och mängdlära och bokstäver till barn i förskoleåldern. Kritikerna fanns där, men det var fler som jublade och Fem myror är fler än fyra elefanter lever vidare och ses hela tiden av nya generationer barn. Cecilia Blomberg som på 70-talet var ett av de många barn som tittade på programmet har träffat de som skapade Fem myror är fler än fyra elefanter. Såväl de som stod bakom som framför kameran.

Hon är en av de mest utskällda barnboksfigurerna i Sverige. Anklagad för att vara äckligt god, generande präktig och löjligt snäll. Varför är Kulla-Gulla som hon är? Jenny Teleman har svaret. "Jag har så länge bett om ursäkt för Kulla-Gulla" Så sa Martha Sandwall-Bergström i en tidningsintervju när kritikerna varit extra elaka. "Men jag ville att sådana människor skulle finnas. Flickorna skulle läsa om henne och bli som hon. Sen skulle jag lämna min stackars flicka till dem. Det var år fulla av gråt för mig och min skadade dotter. Och Kulla-Gulla var en tröst åt mig själv." Böckerna om Kulla-Gulla gavs ursprungligen ut mellan 1945 och 1951 och var flickböcker som avskyddes av kritikerna men älskades av läsarna. En saga på rullande småländska om statarliv och godsherre-mentalitet, hunger, solidaritet, kärlek och hat som omvärderats från "sentimentalt dravel" till "Vilhelm Moberg för barnen".

Sorgens fem faser har blivit allmängods, men att allt naturligt sörjande måste ske enligt en mall är en myt för vår effektivitetsdyrkande tid. Mats Almegård läser sorgeböcker som ger andra insikter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2018. Varje dag läser jag i tidningen om klimatkris, ökad fascism och allmän undergångsstämning. För att hålla ångesten borta ägnar jag mig åt överdriven planering. Genom att-göra-listor, pensionssparande och tecknandet av olycksfallsförsäkringar bevarar jag illusionen av kontroll. Jag detaljstyr på jobbet, men också privat. Semesterdestinationer upplevs redan i förväg i datorns street-view-läge. Barnets hämtning och lämning klockas exakt och kroppens förfall tyglas (nåja) på gymmet. I medelåldern är planeringen ofta också symptom på ett existentiellt kontrollbehov. Genom att planera försöker jag tygla livet, forma det som jag vill ha det. Ett fåfängt försök att också tygla döden. Än är jag ingen preppare, jag har heller inte börjat döstäda. Men ge det några år så samlar jag säkert konservburkar och sorterar gamla anteckningsböcker. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Jag ska erkänna att jag faktiskt redan har börjat läsa sorgeböcker för att på så sätt förbereda mig inför den oönskade dag i framtiden då någon i min närhet går bort. I facklitteraturen förekommer ofta Elisabeth Kübler-Ross modell över sorgens fem faser. Ursprungligen formulerades den av den schweizisk-amerikanska läkaren i boken On Death and Dying från 1969 och beskriver där hur patienter som får en dödlig diagnos reagerar. De känslomässiga faser dessa patienter går igenom är enligt Kübler-Ross förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Så småningom har modellen över sorgens faser kommit att appliceras på hur närstående reagerar vid en persons dödsfall. Modellen ger mig rätt sorts trygghet den går att läsa som ett slags att-göra-lista när det värsta har hänt. I Carolina Setterwalls sorgebok Låt oss hoppas på det bästa vänder sig berättaren också till denna modell. I boken skildrar Setterwall hur hon hittar sin sambo Aksel död i sängen på morgonen. Hon lämnas ensam med parets nyfödda barn. För att försöka hantera sorgen lånar berättarjaget böcker om dess fem faser på biblioteket. Men, typiskt för vår tid, inte i syfte att enbart skaffa information. Snarare vill hon snabbspola sig igenom faserna för att komma vidare i livet. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Den amerikanska författaren Joan Didion är inne på ett liknande spår i Ett år av magiskt tänkande där hon skriver om sin sorg efter förlusten av sin livskamrat, författaren John Gregory Dunne. Redan titelns tidsbestämmelse understryker samma vilja att snabbt ta sig igenom sorgens faser för att komma ut på andra sidan. Jag läser fler sorgeböcker: Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv en omskakande, rå skildring av hur det var då hans sambo gick bort i samband med att hon födde parets första barn. Den danska poeten Naja Marie Aidts har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka en poetisk undersökning om att leva vidare efter att hennes son Carl störtade från ett fönster under ett drogrus mot en säker död. Även i dessa böcker återfinns Kübler-Ross faser. Författarna beskriver hur de reagerar med förnekelse och ilska. Jaget i Malmquists bok ifrågasätter allt från vården av hans sambo till hanteringen av begravningen. Aidt vrålar rakt ut som ett djur, och ifrågasätter både Gud och poesin. Malmquist och Setterwall skriver om depression och Didion förhandlar och tänker magiskt i ett fåfängt försök att göra sin livskamrat levande igen. Ingenstans i böckerna är dock sorgen särskilt logisk. De fem faserna följer inte någon kronologi. Det går inte att beta av dem en efter en för att sedan komma ut på andra sidan, helad och färdig med sorgen. I slutet av Ett år av magiskt tänkande skriver Didion att hon inte vill avsluta året: hon söker en lösning men hittar ingen. Sorg kanske inte låter sig betas av efter en lista? Kontrollpersonen i mig ryser. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer Naja Marie Aidt revolterar mot idén om att sorg är ett arbete som ska utföras. Därmed sätter hon fingret på en del av den kritik som under senare år riktats mot Kübler-Ross-modellen. Kritikerna har påpekat att de fem faserna uppfattats som naturgivna uppgifter som ska utföras efter varandra. När de som sörjer känner att de inte utvecklas eller går framåt i den takt de tror är den rätta då förtvivlar de över att de inte ens kan sörja rätt. Dagens forskare menar snarare att sorgeprocessen är både individuell och föga logisk. Själv beklagade Elisabeth Kübler-Ross mot slutet av sin karriär att hennes modell missförståtts eftersom sorg inte är något som går att förhålla sig till linjärt. Hennes stora gärning var att hon lanserade en förklaringsmodell som hjälper oss förstå vad sorgen består av. Misstaget många gjorde var att tolka fasernas uppbyggnad alltför bokstavligt och allmängiltigt. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer, den tar sig olika uttryck i varje enskilt fall. Den franske filosofen Roland Barthes skriver i sin Sorgedagbok att var och en har sin egen sorgerytm. Efter att hans älskade mamma Henriette gått bort undviker han att resa eftersom det är i vardagens ritualer hemma i lägenheten han finner störst lugn i sin sorg. Tom Malmquist beskriver hur han ber SABH sjukhusansluten avancerad barnsjukvård i hemmet om stöd för att gå på promenad med sitt nyfödda barn eftersom han, trots att han själv vill stanna hemma i lägenheten med sin sorg, ändå inser att barnet måste få komma ut. Naja Marie Aidt gör tvärtom hon kastar sig iväg på en uppläsningsturné genom USA för att det finns något befriande med att konstant vara i farten. Och då Barthes isolerar sig för att det är i ensamheten han kan vara i sin sorg väljer Carolina Setterwall att konstant omge sig av vänner och bekanta som tröstar henne, hjälper henne att ta hand om barnet och sköta praktiska sysslor som både matlagning och begravningsarrangemang. Man anar en genusaspekt i sorgebearbetningen, men det finns också saker som förenar i alla dessa berättelser. Alla skriver självutlämnande, drastiskt och osmickrande om djupt personliga och tragiska händelser. Det finns inget förskönande i hur de framställer sig själva och sina reaktioner. Ingen av författarna försöker framställa sig själv i god dager. Skavanker, fula tankar och det som Roland Barthes kallar akut narcissism en barnslig, smått psykotisk självupptagenhet återfinns i alla dessa skildringar. I alla böcker finns också en acceptans. Men det är inte den acceptans som Kübler-Ross beskrev, där den sörjande ska acceptera att den döde är borta. Det verkar ingen göra. Men alla accepterar de så småningom att sorgen från och med det traumatiska dödsfallet alltid kommer att vara närvarande i livet. Hur lång tid som än passerar. Sorg kan man inte botas från konstaterar Naja Marie Aidt. Roland Barthes refererar till Sisyfos en symbol för det cykliska i sorgen som dagens forskare brukar betona istället för det kronologiska ordnandet av faserna. Jag läser och funderar. Tittar på mina listor; allt detta planerande. Böckerna har gett mig en försmak av den uppslitande sorg som, om jag inte dör först, ofrånkomligen kommer att drabba också mig men den har även gjort det plågsamt tydligt att den då kommer att se annorlunda ut. Vara helt min egen. Och finnas hos mig för alltid, som ett spår av den människa som för alltid är borta. Mats Almegård, journalist Litteratur Naja Marie Aidt: har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka: Carls bok. Wahlström & Widstrand, Stockholm 2018. Roland Barthes: Sorgedagbok: 26 oktober 1977 15 september 1979. Pequod Press, Malmö 2018. Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande. Atlas, Stockholm 2006. Elisabeth Kübler-Ross: On Death and Dying. Tavistock, London 1970. Tom Malmquist: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Natur & Kultur, Stockholm 2015. Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa. Albert Bonniers förlag, Stockholm 2018.

Kopior, dubbletter och kloner har varit ett vanligt inslag i litteraturen sedan 1800-talet. Författaren Gabriella Håkansson funderar på varför dubbelgångaren nu går igen i samtida tv-serier. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det här är en repris från 2018. En av Fjodor Dostojevskijs mest lästa böcker är Dubbelgångaren. Det är hans andra bok som kom bara några veckor efter succédebuten Arma människor 1846. Kritikerna gillade den inte. Den var alldeles för absurd för tidens realistiska ideal. Ärligt talat är den heller inte en av hans bästa böcker, men idén med en dubbelgångare som en dag dyker upp och totalförstör huvudpersonens liv är intressant. Den ställer en intrikat fråga som löper genom hela den moderna litteraturen, och vidare in i dagens tv-serier och populärkultur. Dubbelgångaren börjar med att den strävsamme, lite märklige kanslisten Goljadkin får ett ryck. Han är övertygad om att alla hans problem kommer att försvinna om han får gifta sig med chefens dotter Klara. Maniskt shoppar han kläder och tar en droska till chefens galamiddag övertygad om att han kommer att göra succé. Men Goljadkin är varken inbjuden eller önskad. Och det som skulle bli den första kvällen i ett helt nytt liv, slutar med brakskandal och han slängs ut från festen. Det är på hemvägen, när han fylld av skam och självhat går längs kanalen som dubbelgångaren dyker upp, som en personifikation av de sidor hos sig själv han inte står ut med. Goljadkin bjuder hem honom, super till och ett besynnerligt tycke, nästan som kärlek, uppstår i ruset mellan de två männen. Men det dröjer inte länge förrän dubbelgångaren har tagit över Goljadkins arbete, lägenhet, umgänge och sociala status medan kanslisten själv degraderats till en sjavig loser. Det slutar med att han måste läggas in på psyket. Även om dubbelgångartemat gjorde entré i litteraturen redan något decennium tidigare med böcker som Hoffmans Djävulsdrogen, och Mary Shelleys Frankenstein, så var det helt nytt för publiken att få följa en sinnesförvirrad person inifrån. Dostojevskij inspirerades av den mallade gotiska romanen, men hans mer egensinniga komposition slog an något som gjorde att snart sagt varje författare med anseende ville skriva en egen dubbelgångarberättelse. Poe, Stevenson, Dickens, Wilde, Conrad, du Maurier och Nabokov alla har de gett sin version av temat. Så vad är det hos dubbelgångaren som attraherar egentligen? Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana. Den mörka andre är ett monster som uppstår när människan syndat mot Gud, moralen eller naturen, som doktor Frankenstein när han skapar liv ur död materia. I den traditionella skönlitteraturen har tolkningen istället kommit att präglas av Sigmund Freud. I sin essä Det kusliga använder han Hoffmans dubbelgångare i novellen Sandmannen som exempel på just det kusliga något som är välbekant men ändå främmande. I dubbelgångaren känner du igen dig själv, men får samtidigt möjlighet att se dig själv utifrån, med andras blick, precis som Goljadkin. Och Freud satte tonen. Under dubbelgångarlitteraturens glansperiod blev de psykologiska läsningarna helt dominerande. Den andre skulle förstås som en rädsla för att det psykiskt förträngda kunde blottas, men kanske gav den läsningen inte hela bilden? För om vi går tillbaka till Dostojevskij och skalar bort allt utanpåverk så handlar ju romanen om en man som vanäras socialt och går under. Om och om igen upprepas, i Bengt Samuelsons fina översättning, fraserna dra i smutsen och få sitt rykte svärtat om den stackars Goljadkin. Samma sak sker i Edgar Allas Poes William Wilson där huvudpersonen avslöjas som en tarvlig falskspelare av sin dubbelgångare och i Vladimir Nabokovs Förtvivlan så är det den skötsamme affärsmannen Felix som får idén att mörda sin dubbelgångare för att få ut livförsäkringen, och naturligtvis misslyckas. Det karakteristiska verkar vara att dubbelgångaren synliggör huvudpersonens dåliga sidor, antingen genom att själv vara tygellös och amoralisk, eller genom att trigga och avslöja originalets bristande moral. Och frågan är om det inte är moralproblematiken som är genrens fundament? Konflikten som gestaltas utspelar sig kanske inte, som Freud menar, inom individen, utan mellan individen och samhället, eller mer specifikt, mellan mannen och samhället, för den stora majoriteten författare som skrivit om dubbelgångare är ju, liksom dubbelgångarna själva, män. Så vad är det för djupt liggande oro manlig dubbelgångaren ger uttryck för? Kanske har det något att göra med de sociala regelsystem som växte fram under moderniteten, och som kom att kontrollera och forma just mansrollen på ett nytt sätt. Huvudpersonerna är ju kanslister, läkare och jurister, män ur det hårt arbetande borgerskapet som byggde sin klassidentitet på ordningssamhet, pliktkänsla och moralisk rättskaffenhet. I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär eller utsvävningar, allra minst vad gällde det sexuella, samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen. Men bara för mannen, vilket nog förklarar varför dubbelgångarlitteraturen är en så specifikt manlig genre. I 1800-talets dagböcker och brev ser man ofta män som ger uttryck för sin skam över att ha supit ner sig, spelat bort pengar eller köpt sex, men mycket lite av detta ventileras i romanen på grund av den hårda censuren. Dubbelgångaren blir då en litterär gestaltning av en rädsla som inte kan vädras offentligt, och som bottnar i en skräck för deklassering och social utstötning. Men var hittar vi då dubbelgångaren idag, när censuren avskaffats och vi kan prata om allt? Ett bra exempel är tv-serien True detective från 2014, som skapats av litteraturhistorikern Nic Pizzalotti. Kriminalarna Rust Cohle och Marty Hart gestaltar två sidor av manligheten; den fria amoraliska outsidern som varken tror på gud, naturen eller samhället, men ändå är den som agerar rätt och är sann, och den tyglade, moraliska familjefadern som bygger samhället, men ändå hycklar och begår onda handlingar. Serien har kritiserats för att vara en bromance, och enbart fokusera på mäns relationer, men jag tycker den kan ses som vidareutveckling av det gamla dubbelgångartemat, som gestaltar konflikten mellan det otyglade driftslivet, och kravet på att kontrollera begären och inlemma sig i den sociala ordningen. Frågan som gestaltas är precis samma som hos Dostojevskij och Poe: Hur ska mannen möta de moralkrav som ställs på honom, hur ser den goda maskuliniteten ut? Som en extra krydda kan man säga att serien har en tredje huvudperson, den inavlade seriemördaren ett driftsstyrt mansmonster som utgör den goda maskulinitetetens motsats, och är ett talande exempel på hur det går om man hamnar utanför samhället. Även en fjärde huvudperson anas. Precis som Sankt Petersburg i början av industrialismens och byråkratins era i Ryssland spelade en avgörande roll för Dostojevskij, så spelar den amerikanska södern med sitt industriella förfall, och sitt dubbla rop på gudsfruktan och frihet, en av huvudrollerna i gotiska True Detective. För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag, och även om True Detective gestaltar ett specifikt amerikansk dilemma med sin rashistoria och sin klasskamp, så finns grundkonflikten i alla samhällen. De gemensamma lagarna och det sociala trycket ställs mot den enskilda personens frihetslängtan och begär. Den konflikten kommer aldrig lösas, och dubbelgångaren, ja han kommer komma tillbaka om och om igen. Gabriella Håkansson, författare Dubbelgångarlitteratur Fjodor Dostojevskij Dubbelgångaren, översatt av Bengt Samuelson, Bakhåll, 2004 Vladimir Nabokov Förtvivlan, översatt av Aris Fioretos, Modernista, 2017 Edgar Allan Poe William Wilson, översatt av Erik Carlquist, i Edgar Allan Poe. Samlade noveller volym 1, H:ström, 2005 Mary Shelley Frankenstein eller den moderne Prometheus, översatt av Måns Winberg, Bakhåll, 2017 E.T.A. Hoffmann, Djävulsdrogen, översatt av Knut Stubbendorrf, Vertigo, 2017 E.T.A. Hoffmann, Sandmannen, översatt av Jan Nyvelius, Natur&Kultur, 2001 Robert W. Chambers, Kungen i gult, översatt av Jonas Wessel, Hastur, 2014 Sigmund Freud, Det kusliga, översatt av Ingrid Wikén Bonde, Clarence Craaford, Lars Sjögren, i serien Samlade skrifter, av Sigmund Freud, volym XI Konst och litteratur, Natur&Kultur, 2007

Från Almedalen den 3 juli 2019 Det har gått tio år sedan den hårt kritiserade FRA-lagstiftning trädde i kraft. Då gick debatten varm, många unga demonstrerade mot FRA och paralleller drogs till Stasis arkiv. Sedan dess har kritiken tystnat och möjligheterna för FRA att bedriva signalspaning utvidgats. Vart tog kritikerna vägen? Införandet av FRA-lagen fick hård kritik för att bland annat vara ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten och ett hot mot både meddelarfriheten och källskyddet. Bland kritikerna hörde bland andra Jason Diakité, Annie Lööf och Fredrick Federley. Till en början var det bara regeringen och försvarsmakten som fick inrikta signalspaningen. Men 2013 ändrades reglerna så att även SÄPO och polisen fick inrikta spaningen. Regeringens nästa steg är att ge polisen tillgång till uppgifter från signalspaning, även om det pågår en förundersökning om det som signalspaningen gäller. Det som var otänkbart för bara tio år sedan passerar alltså idag riksdagen utan större protester. Vad har uppgifterna använts till och finns det överhuvudtaget någon kritik kvar idag? Medverkande: Hanna Nyberg, ordförande Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp Magnus Andersson, partiledare Piratpartiet Marcus Jerräng, chefredaktör Computer Sweden, CIO Sweden, Techworld, IDG.se Rasmus Ling, ledamot Justitieutskottet, Miljöpartiet. Tove Carlén, moderator, jurist Journalistförbundet

Kritikerna menar att det under många år har saknats en borgerlig bostadspolitik som lyfter kärnfrågan med det ägda boendet. Nu kan vi se en ny rörelse från KD och Centerpartiet. Möt Jakob Forssmed, KD, och Ola Johansson, C, i ett självkritiskt samtal om avsaknaden av borgerlig bostadspolitik, kreditrestriktioner och hyresrättsfixering i januariöverenskommelsen. I veckans aktuellt lyfter Linda Jonsson, moderat debattör och analytiker på Veidekke, den varning som FN riktat mot svensk bostadspolitik. Innehåll: 01.35: Veckans Aktuellt med Linda Jonsson 08.43: Samtal med Jakob Forssmed och Ola Johansson 39.23: Kommentar av Linda Jonsson Programledare: Anna Bellman Kontakta oss på: podd@bostadspolitik.se https://www.bostadspolitik.se https://www.facebook.com/bostadspolitik.se/

Vad kan britterna lära sig av Schweiz på ämnet folkomröstningar? Nu ska Sverige få snubbelstenar för att minnas offren i Förintelsen. Så lanserar Louise en radikal omgörning av Eurovision. Brexit Det är fortfarande oklart hur det kommer att gå med brexit och man är oense om vad man röstade ja eller nej till. Storbritannien genomför inte folkomröstningar särskilt ofta så därför har vi bjudit i Schweiz ambassadör i Sverige Christian Schoenenberger och Bruno Kaufmann Nordeuropakorrespondent, för att höra vad britterna kan lära sig av landet som genomfört minst 300 folkomröstningar på nationell nivå sedan 1848. Snubbelstenar Efter utdragna diskussioner kommer de nu även att finnas Stockholm. Kritikerna menar att Sveriges roll i förintelsen var helt annorlunda än i många andra europeiska länder. Så frågar vi överintendent för Forum för Levande historia Ingrid Lomfors, hur stenarna ska uppfattas i ett svenskt sammanhang? Skräpplockning Och så fördjupar vi oss lite i vilken taktik som är mest effektiv om man tillsammans med sina vänner vill plocka skräp inför den stundande nationaldagen. Johanna Ragnartz VD och Kommunikationschef Håll Sverige rent är gäst. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Ulrika Lindqvist

Svag kopia på uppmärksammat avslöjande när TV4 granskade Elisabeth Svantessons ersättning för boende. Kritik mot att kritikerna möter kritik. Historien om den klassiska tidningen Lyckoslanten. Mediebevakningen om Svantessons ersättning för boende kritiseras Riksdagsledamöters bostadsersättningar har varit i alla stora mediers blickfång. I slutet av förra månaden avgick Moderaternas Erik Bengtzboe efter att Aftonbladet kunnat avslöja att han plockat ut ersättning han inte haft rätt till. Förra veckan kom TV4 med vad som presenterades som ännu ett fall. Den här gången gällde det Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Elisabeth Svantesson. Men hittills har faktiskt ingen redaktion kunnat visa på ett enda formellt fel när det kommer till Svantesson. Nu kommer kritiken mot bevakningen. Reporter: Therese Rosenvinge. Kritik mot att kritikerna möter kritik Att få en dålig recension, att bli sågad efter fotknölarna på landets obarmhärtiga kultursidor är det få som gillar. Men en oskriven regel har länge varit att som kreatör är det något du får tugga i dig. Men frågan är om det här håller på att förändras? Och om så är fallet varför sker det just nu? Under den senaste månaden har ett kulturkrig rasat. På bloggar, sociala medier och etablerade kultursidor. I centrum står frågan: På vilket sätt får man kritisera en kritiker? Reporter: Johan Cedersjö. Historien om Lyckoslanten och Spara och Slösa Få tidningar har lästs av så många människor i Sverige som Lyckoslanten. De flesta har stött på den någon gång under skoltiden och förmodligen är det serien "Spara och Slösa" som minnet just sparat Bakom tidningen står Swedbank och Sparbankerna. Men trots dess kommersiella avsändare, har tidningen i nästan hundra år skickats ut till skolor runt om i landet. Den är idag en av Sveriges äldsta barntidningar och fortsätter år efter år att lära läsarna allt från att sy kläder till att argumentera för en högre veckopeng. Reporter: Teo Kristjansson.

Den här facebook-veckan med #ensakidag har fått mig att fundera på varifrån kritiken kommer, och varför den ser ut som den gör, varför den är så stark just nu, vari det konstruktiva ligger. Det är något som förundrar mig, så i ett annorlunda, och längre, avsnitt tänker jag högt över vad som skaver i mig. Vad är lockelsen i att tycka så illa om teknikjättarna, varför lyssnar så många hellre på belackarnas historia, varför synliggörs så lite av deras egna agendor, varför vill vi hellre misstro än tro… Jag vill verkligen höra hur du tänker om det här, så tyck tillbaka. Please. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/ensakidag/message

  Visst har det hänt att du kikar på en film, spelar ett bra spel eller går på en riktigt bra konsert, och slåss av häpnad när du ser att folk runt dig inte alls tycker att det var lika bra? Visst har du gått ut ifrån en biograf någon gång och känt att "Vad i h-vete ser folk som är så underbart i denna film"? GeekPodden kollar in de ganska trötta men ändå intressanta orden "överskattade" och "underskattade" och gräver i minnet om tillfällen då man hajat till av förvåning för att man tyckt att recensenter, vänner eller the rest of the world inte sitter med på samma tåg som en själv. Hur bra är egentligen filmer som Motorsågsmassakern, Cabin In the Woods, Dude Where Is My Car, Demolition Man och en massa andra. Vi kollar vad folk tycker och hur vi själva ställer oss med eller emot. Magnus, Florian och Frille styr spakarna i veckans avsnitt av GeekPodden!  

Niclas och jag har sett en film som kom ut förra året, 2018, av en regissör som gjort rätt så skruvade filmer in the past, han heter Gaspar Noe. Kritikerna har i protest ofta promenerat ut ur salongerna vid visningar på festivaler. Och vi förstår dem, det är ofta en plågsam historia att ta sig igenom hans filmer. Men detta visste vi faktiskt inte när vi bänkade oss för att se filmen Climax. Vi tänkte dans och lite drama. Allt baserades på en rätt så bra trailer. Och visst blev det dans. Och drama. Bara väldigt kryddat med en sjuk sjuk tripp på flera plan. Jag säger bara det så får ni fortsätta lyssna för att veta varför. enjoy/niclas och anita

En av de mest kontroversiella texter som tryckts. Kritikerna till manifestet har i många fall inte läst det så podden vill i sann upplysningsanda förklara och möjligen bidra till viss förståelse för SCUM.

Sorgens fem faser har blivit allmängods, men att allt naturligt sörjande måste ske enligt en mall är en myt för vår effektivitetsdyrkande tid. Mats Almegård läser sorgeböcker som ger andra insikter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje dag läser jag i tidningen om klimatkris, ökad fascism och allmän undergångsstämning. För att hålla ångesten borta ägnar jag mig åt överdriven planering. Genom att-göra-listor, pensionssparande och tecknandet av olycksfallsförsäkringar bevarar jag illusionen av kontroll. Jag detaljstyr på jobbet, men också privat. Semesterdestinationer upplevs redan i förväg i datorns street-view-läge. Barnets hämtning och lämning klockas exakt och kroppens förfall tyglas (nåja) på gymmet. I medelåldern är planeringen ofta också symptom på ett existentiellt kontrollbehov. Genom att planera försöker jag tygla livet, forma det som jag vill ha det. Ett fåfängt försök att också tygla döden. Än är jag ingen preppare, jag har heller inte börjat döstäda. Men ge det några år så samlar jag säkert konservburkar och sorterar gamla anteckningsböcker. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Jag ska erkänna att jag faktiskt redan har börjat läsa sorgeböcker för att på så sätt förbereda mig inför den oönskade dag i framtiden då någon i min närhet går bort. I facklitteraturen förekommer ofta Elisabeth Kübler-Ross modell över sorgens fem faser. Ursprungligen formulerades den av den schweizisk-amerikanska läkaren i boken On Death and Dying från 1969 och beskriver där hur patienter som får en dödlig diagnos reagerar. De känslomässiga faser dessa patienter går igenom är enligt Kübler-Ross förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Så småningom har modellen över sorgens faser kommit att appliceras på hur närstående reagerar vid en persons dödsfall. Modellen ger mig rätt sorts trygghet den går att läsa som ett slags att-göra-lista när det värsta har hänt. I Carolina Setterwalls sorgebok Låt oss hoppas på det bästa vänder sig berättaren också till denna modell. I boken skildrar Setterwall hur hon hittar sin sambo Aksel död i sängen på morgonen. Hon lämnas ensam med parets nyfödda barn. För att försöka hantera sorgen lånar berättarjaget böcker om dess fem faser på biblioteket. Men, typiskt för vår tid, inte i syfte att enbart skaffa information. Snarare vill hon snabbspola sig igenom faserna för att komma vidare i livet. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Den amerikanska författaren Joan Didion är inne på ett liknande spår i Ett år av magiskt tänkande där hon skriver om sin sorg efter förlusten av sin livskamrat, författaren John Gregory Dunne. Redan titelns tidsbestämmelse understryker samma vilja att snabbt ta sig igenom sorgens faser för att komma ut på andra sidan. Jag läser fler sorgeböcker: Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv en omskakande, rå skildring av hur det var då hans sambo gick bort i samband med att hon födde parets första barn. Den danska poeten Naja Marie Aidts har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka en poetisk undersökning om att leva vidare efter att hennes son Carl störtade från ett fönster under ett drogrus mot en säker död. Även i dessa böcker återfinns Kübler-Ross faser. Författarna beskriver hur de reagerar med förnekelse och ilska. Jaget i Malmquists bok ifrågasätter allt från vården av hans sambo till hanteringen av begravningen. Aidt vrålar rakt ut som ett djur, och ifrågasätter både Gud och poesin. Malmquist och Setterwall skriver om depression och Didion förhandlar och tänker magiskt i ett fåfängt försök att göra sin livskamrat levande igen.  Ingenstans i böckerna är dock sorgen särskilt logisk. De fem faserna följer inte någon kronologi. Det går inte att beta av dem en efter en för att sedan komma ut på andra sidan, helad och färdig med sorgen. I slutet av Ett år av magiskt tänkande skriver Didion att hon inte vill avsluta året: hon söker en lösning men hittar ingen. Sorg kanske inte låter sig betas av efter en lista? Kontrollpersonen i mig ryser. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer Naja Marie Aidt revolterar mot idén om att sorg är ett arbete som ska utföras. Därmed sätter hon fingret på en del av den kritik som under senare år riktats mot Kübler-Ross-modellen. Kritikerna har påpekat att de fem faserna uppfattats som naturgivna uppgifter som ska utföras efter varandra. När de som sörjer känner att de inte utvecklas eller går framåt i den takt de tror är den rätta då förtvivlar de över att de inte ens kan sörja rätt. Dagens forskare menar snarare att sorgeprocessen är både individuell och föga logisk. Själv beklagade Elisabeth Kübler-Ross mot slutet av sin karriär att hennes modell missförståtts eftersom sorg inte är något som går att förhålla sig till linjärt. Hennes stora gärning var att hon lanserade en förklaringsmodell som hjälper oss förstå vad sorgen består av. Misstaget många gjorde var att tolka fasernas uppbyggnad alltför bokstavligt och allmängiltigt. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer, den tar sig olika uttryck i varje enskilt fall. Den franske filosofen Roland Barthes skriver i sin Sorgedagbok att var och en har sin egen sorgerytm. Efter att hans älskade mamma Henriette gått bort undviker han att resa eftersom det är i vardagens ritualer hemma i lägenheten han finner störst lugn i sin sorg. Tom Malmquist beskriver hur han ber SABH sjukhusansluten avancerad barnsjukvård i hemmet om stöd för att gå på promenad med sitt nyfödda barn eftersom han, trots att han själv vill stanna hemma i lägenheten med sin sorg, ändå inser att barnet måste få komma ut. Naja Marie Aidt gör tvärtom hon kastar sig iväg på en uppläsningsturné genom USA för att det finns något befriande med att konstant vara i farten. Och då Barthes isolerar sig för att det är i ensamheten han kan vara i sin sorg väljer Carolina Setterwall att konstant omge sig av vänner och bekanta som tröstar henne, hjälper henne att ta hand om barnet och sköta praktiska sysslor som både matlagning och begravningsarrangemang. Man anar en genusaspekt i sorgebearbetningen, men det finns också saker som förenar i alla dessa berättelser. Alla skriver självutlämnande, drastiskt och osmickrande om djupt personliga och tragiska händelser. Det finns inget förskönande i hur de framställer sig själva och sina reaktioner. Ingen av författarna försöker framställa sig själv i god dager. Skavanker, fula tankar och det som Roland Barthes kallar akut narcissism en barnslig, smått psykotisk självupptagenhet återfinns i alla dessa skildringar. I alla böcker finns också en acceptans. Men det är inte den acceptans som Kübler-Ross beskrev, där den sörjande ska acceptera att den döde är borta. Det verkar ingen göra. Men alla accepterar de så småningom att sorgen från och med det traumatiska dödsfallet alltid kommer att vara närvarande i livet. Hur lång tid som än passerar. Sorg kan man inte botas från konstaterar Naja Marie Aidt. Roland Barthes refererar till Sisyfos en symbol för det cykliska i sorgen som dagens forskare brukar betona istället för det kronologiska ordnandet av faserna. Jag läser och funderar. Tittar på mina listor; allt detta planerande. Böckerna har gett mig en försmak av den uppslitande sorg som, om jag inte dör först, ofrånkomligen kommer att drabba också mig men den har även gjort det plågsamt tydligt att den då kommer att se annorlunda ut. Vara helt min egen. Och finnas hos mig för alltid, som ett spår av den människa som för alltid är borta. Mats Almegård, journalist   Litteratur Naja Marie Aidt: har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka: Carls bok. Wahlström & Widstrand, Stockholm 2018. Roland Barthes: Sorgedagbok: 26 oktober 1977 15 september 1979. Pequod Press, Malmö 2018. Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande. Atlas, Stockholm 2006. Elisabeth Kübler-Ross: On Death and Dying. Tavistock, London 1970. Tom Malmquist: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Natur & Kultur, Stockholm 2015. Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa. Albert Bonniers förlag, Stockholm 2018.

William Nordhaus är ekonomen som byggde in klimatfrågorna i sin ekonomiska modell. Det får han ekonomipriset för. Men en del av de slutsatser han drar ur sin modell är kontroversiella. Inte bara ekonomi utan även sådant som klimatgaser och befolkningsutveckling stoppar William Nordhaus in i sin ekonomiska modell. Ur den kan han sedan dra slutsatser om vilken temperaturökning vi bör sikta på att begränsa klimatuppvärmningen till, och vilken nivå en klimatskatt bör ligga på. Men en del av slutsatserna är svåra att få ihop med vad FN:s klimatpanel kommer fram till. Vi besöker William Nordhaus på Yale-universitetet i New Haven för att höra hur han byggt upp sin modell och vad han drar för slutsatser av den. Kritikerna mot honom möter vi i Vetandets värld imorgon. Programledare: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se Producent: Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Ena hälften av Ekonomipriset 2018 i Nobels minne går till William Nordhaus som tagit in klimatförändringarna i sina ekonomiska modeller. Samtidigt höjs kritiska röster om Nordhaus forskning. "Katastrof för klimatet", säger en forskare. "Ekonomipriset är en skamfläck för Nobel", säger en annan. Kritikerna menar att Nordhaus i själva verket försenat hela klimatarbetet på ett farligt sätt och att han därför är fel person att lyfta fram. I programmet hörs: William Nordhaus, ekonomipristagare 2018 i Nobels minne, Max Jerneck, sociolog vid Mistra Center for Sustainable Markets, Klas Eklund, ekonom hos Mannheimer Swartling, Jonathan Metzger, doktor i ekonomisk historia och docent på institutionen för samhällsplanering och miljö på KTH, Anders Wijkman, ordförande för Climate Kick.

Dubbelgångare är vanliga i litteraturen sedan 1800-talet. Men de verkar livskraftiga och har fått nytt liv i den moderna tv-serien. Gabriella Håkansson har en teori om varför. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En av Fjodor Dostojevskijs mest lästa böcker är Dubbelgångaren. Det är hans andra bok som kom bara några veckor efter succédebuten Arma människor 1846. Kritikerna gillade den inte. Den var alldeles för absurd för tidens realistiska ideal. Ärligt talat är den heller inte en av hans bästa böcker, men idén med en dubbelgångare som en dag dyker upp och totalförstör huvudpersonens liv är intressant. Den ställer en intrikat fråga som löper genom hela den moderna litteraturen, och vidare in i dagens tv-serier och populärkultur. Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana. Dubbelgångaren börjar med att den strävsamme, lite märklige kanslisten Goljadkin får ett ryck. Han är övertygad om att alla hans problem kommer att försvinna om han får gifta sig med chefens dotter Klara. Maniskt shoppar han kläder och tar en droska till chefens galamiddag övertygad om att han kommer att göra succé. Men Goljadkin är varken inbjuden eller önskad. Och det som skulle bli den första kvällen i ett helt nytt liv, slutar med brakskandal och han slängs ut från festen. Det är på hemvägen, när han fylld av skam och självhat går längs kanalen som dubbelgångaren dyker upp, som en personifikation av de sidor hos sig själv han inte står ut med. Goljadkin bjuder hem honom, super till och ett besynnerligt tycke, nästan som kärlek, uppstår i ruset mellan de två männen. Men det dröjer inte länge förrän dubbelgångaren har tagit över Goljadkins arbete, lägenhet, umgänge och sociala status medan kanslisten själv degraderats till en sjavig loser. Det slutar med att han måste läggas in på psyket. Även om dubbelgångartemat gjorde entré i litteraturen redan något decennium tidigare med böcker som Hoffmans Djävulsdrogen, och Mary Shelleys Frankenstein, så var det helt nytt för publiken att få följa en sinnesförvirrad person inifrån. Dostojevskij inspirerades av den mallade gotiska romanen, men hans mer egensinniga komposition slog an något som gjorde att snart sagt varje författare med anseende ville skriva en egen dubbelgångarberättelse. Poe, Stevenson, Dickens, Wilde, Conrad, du Maurier och Nabokov alla har de gett sin version av temat. Så vad är det hos dubbelgångaren som attraherar egentligen? Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana. Den mörka andre är ett monster som uppstår när människan syndat mot Gud, moralen eller naturen, som doktor Frankenstein när han skapar liv ur död materia. I den traditionella skönlitteraturen har tolkningen istället kommit att präglas av Sigmund Freud. I sin essä Det kusliga använder han Hoffmans dubbelgångare i novellen Sandmannen som exempel på just det kusliga något som är välbekant men ändå främmande. I dubbelgångaren känner du igen dig själv, men får samtidigt möjlighet att se dig själv utifrån, med andras blick, precis som Goljadkin. Och Freud satte tonen. Under dubbelgångarlitteraturens glansperiod blev de psykologiska läsningarna helt dominerande. Den andre skulle förstås som en rädsla för att det psykiskt förträngda kunde blottas, men kanske gav den läsningen inte hela bilden? I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär [...] samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen. För om vi går tillbaka till Dostojevskij och skalar bort allt utanpåverk så handlar ju romanen om en man som vanäras socialt och går under. Om och om igen upprepas, i Bengt Samuelsons fina översättning, fraserna dra i smutsen och få sitt rykte svärtat om den stackars Goljadkin. Samma sak sker i Edgar Allas Poes William Wilson där huvudpersonen avslöjas som en tarvlig falskspelare av sin dubbelgångare och i Vladimir Nabokovs Förtvivlan så är det den skötsamme affärsmannen Felix som får idén att mörda sin dubbelgångare för att få ut livförsäkringen, och naturligtvis misslyckas. Det karakteristiska verkar vara att dubbelgångaren synliggör huvudpersonens dåliga sidor, antingen genom att själv vara tygellös och amoralisk, eller genom att trigga och avslöja originalets bristande moral. Och frågan är om det inte är moralproblematiken som är genrens fundament? Konflikten som gestaltas utspelar sig kanske inte, som Freud menar, inom individen, utan mellan individen och samhället, eller mer specifikt, mellan mannen och samhället, för den stora majoriteten författare som skrivit om dubbelgångare är ju, liksom dubbelgångarna själva, män. Så vad är det för djupt liggande oro manlig dubbelgångaren ger uttryck för? Kanske har det något att göra med de sociala regelsystem som växte fram under moderniteten, och som kom att kontrollera och forma just mansrollen på ett nytt sätt. Huvudpersonerna är ju kanslister, läkare och jurister, män ur det hårt arbetande borgerskapet som byggde sin klassidentitet på ordningssamhet, pliktkänsla och moralisk rättskaffenhet. I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär eller utsvävningar, allra minst vad gällde det sexuella, samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen. Men bara för mannen, vilket nog förklarar varför dubbelgångarlitteraturen är en så specifikt manlig genre. I 1800-talets dagböcker och brev ser man ofta män som ger uttryck för sin skam över att ha supit ner sig, spelat bort pengar eller köpt sex, men mycket lite av detta ventileras i romanen på grund av den hårda censuren. Dubbelgångaren blir då en litterär gestaltning av en rädsla som inte kan vädras offentligt, och som bottnar i en skräck för deklassering och social utstötning. För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag, Men var hittar vi då dubbelgångaren idag, när censuren avskaffats och vi kan prata om allt? Ett bra exempel är tv-serien True detective från 2014, som skapats av litteraturhistorikern Nic Pizzalotti. Kriminalarna Rust Cohle och Marty Hart gestaltar två sidor av manligheten; den fria amoraliska outsidern som varken tror på gud, naturen eller samhället, men ändå är den som agerar rätt och är sann, och den tyglade, moraliska familjefadern som bygger samhället, men ändå hycklar och begår onda handlingar. Serien har kritiserats för att vara en bromance, och enbart fokusera på mäns relationer, men jag tycker den kan ses som vidareutveckling av det gamla dubbelgångartemat, som gestaltar konflikten mellan det otyglade driftslivet, och kravet på att kontrollera begären och inlemma sig i den sociala ordningen. Frågan som gestaltas är precis samma som hos Dostojevskij och Poe: Hur ska mannen möta de moralkrav som ställs på honom, hur ser den goda maskuliniteten ut? Som en extra krydda kan man säga att serien har en tredje huvudperson, den inavlade seriemördaren ett driftsstyrt mansmonster som utgör den goda maskulinitetetens motsats, och är ett talande exempel på hur det går om man hamnar utanför samhället. Även en fjärde huvudperson anas. Precis som Sankt Petersburg i början av industrialismens och byråkratins era i Ryssland spelade en avgörande roll för Dostojevskij, så spelar den amerikanska södern med sitt industriella förfall, och sitt dubbla rop på gudsfruktan och frihet, en av huvudrollerna i gotiska True Detective. För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag, och även om True Detective gestaltar ett specifikt amerikansk dilemma med sin rashistoria och sin klasskamp, så finns grundkonflikten i alla samhällen. De gemensamma lagarna och det sociala trycket ställs mot den enskilda personens frihetslängtan och begär. Den konflikten kommer aldrig lösas, och dubbelgångaren, ja han kommer komma tillbaka om och om igen. Gabriella Håkansson, författare   Dubbelgångarlitteratur Fjodor Dostojevskij Dubbelgångaren, översatt av Bengt Samuelson, Bakhåll, 2004 Vladimir Nabokov Förtvivlan, översatt av Aris Fioretos, Modernista, 2017 Edgar Allan Poe William Wilson, översatt av Erik Carlquist, i Edgar Allan Poe. Samlade noveller volym 1, H:ström, 2005 Mary Shelley Frankenstein eller den moderne Prometheus, översatt av Måns Winberg, Bakhåll, 2017 E.T.A. Hoffmann, Djävulsdrogen, översatt av Knut Stubbendorrf, Vertigo, 2017 E.T.A. Hoffmann, Sandmannen, översatt av Jan Nyvelius, Natur&Kultur, 2001 Robert W. Chambers, Kungen i gult, översatt av Jonas Wessel, Hastur, 2014 Sigmund Freud, Det kusliga, översatt av Ingrid Wikén Bonde, Clarence Craaford, Lars Sjögren, i serien Samlade skrifter, av Sigmund Freud, volym XI Konst och litteratur, Natur&Kultur, 2007

För att vara ett litet land satsar Sverige stort på forskning. Men vilken sorts satsningar vill forskarna själva ha? På senare år har det tillkommit en ny sorts storsatsningar inom svensk forskning. Resurser läggs på att skapa och driva stora avancerade anläggningar eller forskningsmiljöer med mycket dyrbar utrustning. Kritikerna menar att dessa dyra satsningar tar medel och fokus från andra forskare. Med: Isabella Broderick, forskarintresserad gymnasieelev, Maria Tenje, docent i mikrosystemteknik vid Uppsala universitet och ordförande i Sveriges unga akademi, Mathias Uhlén, professor vid Kungliga tekniska högskolan och Karolinska institutet i Stockholm, Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet. Sara Sällström sara.sallstrom@sverigesradio.se

Med talang sprungen ur en stolt gospeltradition slog Whitney Houston tidigt in på en bana som skulle ta henne till den absoluta pophimlen. Kritikerna menade att hon övergav sina rötter medan skivbolagsbossen Clive Davis ständigt styrde henne mot mittfåran. Det här är berättelsen om Whitneys konfliktfyllda liv och karriär. Programmet är bland annat baserat på Mats Nileskärs möte med den då 27-åriga sångerskan.

Om Polen, EU och vad rättsstaten fyller för funktion. Polens regering reformerar sina domstolar i grunden. Vad är egentligen problemet med det? Sedan partiet Lag och Rättvisa, PiS, vann det polska valet 2015 har flera reformer av landets juridiska system genomförts i snabb takt, reformer som fått både EU och landets domare att gå i taket. Kritikerna menar att rättsstaten i praktiken håller på att nedmonteras i Polen, regeringspartiet avfärdar kritiken som propaganda. Konflikts Anja Sahlberg åkte till Polens Högsta domstol där chefen nyligen kallade reformerna för en "statskupp". Michal Laskowski, domare och talesperson i Polens Högsta domstol, förklarar hur polska HD kommer att påverkas och han uttryckte stark oro för framtiden. Tolk är Magdalena Domeradzka. På justitiedepartementet intervjuas Lukazs Piebiak, vice justitieminister och en av de ansvariga för de juridiska reformerna. Han menar att EU bara vill slå mot Polen för att det polska folket vågade välja en "konservativ regering". Och reformerna kommer, enligt honom, effektivisera domstolarna och rensa ut domare som tidigare varit en del av kommunistsystemet. Ewa Letowska, professor i civilrätt, är en auktoritet i Polen. Hon har under sin karriär varit domare i Högsta förvaltningsdomstolen och i Författningsdomstolen och också Polens första Ombudsman för medborgliga rättigheter. I en intervju med Konflikt ger hon sin syn på utvecklingen i landet. På plats i svenska Högsta domstolen intervjuar Ivar Ekman Johan Hirschfeldt, tidigare Hovrättspresident, i dag sitter han med i den så kallade Venedigkommissionen, ett rådgivande organ knutet till Europarådet som fokuserar på konstitutionella frågor. På EU-kommissionens svenska representation ger Katarina Areskoug Mascarenas unionens syn på Polen och varför man valde att aktivera artikel 7, som kan leda till att Polens rösträtt i EU:s Ministerråd dras in. Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sverigesradio.se Producent: Anja Sahlberg anja.sahlberg@sverigesradio.se

Musikalen Hamilton har gjort braksuccé i New York, men biljetterna är dyra och eftertraktade. Vi följer med när en historielärare gör det möjligt för en grupp gymnasieelever från Harlem att se den. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Hamilton" är en hiphop-musikal med en nästan uteslutande icke vit ensemble och handlar om en av USA:s grundlagsfäder, Alexander Hamilton. Den uruppfördes på en mindre teater på Broadway i februari 2015. Där gick den för utsålda hus och fortsatte att göra det också efter att ha flyttats till Richard Rogers-teater i hjärtat av Broadway i augusti 2015. Kritikerna har höjt den till skyarna och den har fått flera priser - elva Tony awards, en Grammy och Pulitzer-priset, och upphovsmannen Lin-Manuel Miranda har geniförklarats. Musikalen handlar om den fattiga invandraren som jobbade sig upp till toppen och om ett USA som tillhör alla, men långt ifrån alla har råd att se den - om de nu får tag i någon av de eftertraktade biljetterna. Men tack vare en engagerad historielärare och ett subventionerat utbildningsprogram fick ett antal gymnasieelever från låginkomsthushåll i Harlem chansen att se den. I den här P2-dokumentären följer vi med dem från Harlem på norra Manhattan till Richard Rodgers-teatern längre söderut på samma ö i New York. Medverkande: läraren Jenna Drmacich, professorn i musikalhistoria John Kenrick, historikern Annette Gordon Reed samt gymnasieeleverna Lauribeth Diaz, Elias Rosas och Shadia Ema. Programmet är en repris från juni 2017. En P2-dokumentär av Åsa Secher.

Musikalen "Hamilton" har gjort braksuccé i New York, men biljetterna är dyra och eftertraktade. Vi följer med när en historielärare gör det möjligt för en grupp gymnasieelever från Harlem att se den. "Hamilton" är en hiphop-musikal med en nästan uteslutande icke vit ensemble och handlar om en av USA:s grundlagsfäder, Alexander Hamilton. Den uruppfördes på en mindre teater på Broadway i februari 2015. Där gick den för utsålda hus och fortsatte att göra det också efter att ha flyttats till Richard Rogers-teater i hjärtat av Broadway i augusti 2015. Kritikerna har höjt den till skyarna och den har fått flera priser - elva Tony awards, en Grammy och Pulitzer-priset, och upphovsmannen Lin-Manuel Miranda har geniförklarats. Musikalen handlar om den fattiga invandraren som jobbade sig upp till toppen och om ett USA som tillhör alla, men långt ifrån alla har råd att se den - om de nu får tag i någon av de eftertraktade biljetterna. Men tack vare en engagerad historielärare och ett subventionerat utbildningsprogram fick ett antal gymnasieelever från låginkomsthushåll i Harlem chansen att se den. I den här P2-dokumentären följer vi med dem från Harlem på norra Manhattan till Richard Rodgers-teatern längre söderut på samma ö i New York. Medverkande: läraren Jenna Drmacich, professorn i musikalhistoria John Kenrick, historikern Annette Gordon Reed samt gymnasieeleverna Lauribeth Diaz, Elias Rosas och Shadia Ema. Programmet är en repris från juni 2017. En P2-dokumentär av Åsa Secher.

Om slutstriden kring presidentposten i Turkiet. Erdogan har fått parlamentets välsignelse att ge sig själv mer makt. Men får han folkets? Kampen om Turkiets framtid pågår i såväl Solna som Istanbul. Den 16 april ska turkarna folkomrösta om en förändring av konstitutionen som kan ge presidentämbetet mer makt. Kritikerna menar att det här befäster det auktoritära tendenser som Turkiet visat de senaste åren och ger president Erdogan laglig rätt till de friheter han i praktiken redan tagit sig. Andra menar att förändringarna ger landet en chans att faktiskt gå vidare som en modern demokrati och förenklar möjligheterna att leda landet. Frilansjournalisten Tomas Thorén träffar hemmafrun Hülay Ak som är Erdogan-anhängare och kampanjar för ett ja i ett färjeläger i Istanbul. Och Duygu Karhan som är volontär för nej-sidan och demonstrerar med tusentals andra kvinnor som vägrar låta sig skrämmas till tystnad.  Kampanjen för ett ja eller ett nej till utökad presidentmakt i Turkiet blev storpolitik i veckan när en ordväxling utbröt mellan Turkiets president Erdogan och Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Turkiska ministrar har nekats att kampanja för ett ja bland den turkiska diasporan på flera håll i Europa, bland annat i Tyskland och frågan är infekterad. Frilansreportern Lovisa Lamm tar oss med till ett möte i Solna där svensk-turkar lägger upp sin strategi för att få diasporan i Sverige att rösta ja till att ge presidenten mer makt. Hör kampanjledaren Sabri Karadag och volontärerna Eda Deniz och Hanife Yigit. Vilken betydelse har utlandsturkarna för utgången av folkomröstningen? Och efter en höst av massgripanden av oliktänkande kan man ställa frågan: Är Turkiet fortfarande en fullvärdig demokrati? Har landet någonsin varit det? Hör Erik Zucher, professor i Turkietstudier vid Leiden universitetet i Nederländerna som ser Turkiet som ett borderline fall och den brittiske säkerhetsanalytikern Bill Park som beskriver ett land där rädslan sprider sig. Emre Caliscan, forskare vid Oxford universitetet och en av författarna till boken Turkey and its discontants, menar att ett av det stora problemet är att Turkiet är en svag stat och att olika grupper lyckats infiltrera statsapparaten. Den franske före detta EU-ambassadören Marc Pierini säger att det fanns få tecken på att Turkiet skulle gå i en auktoritär riktning när han fick i uppgift att förhandla fram ett Turkiskt EU-medlemskap 2006. EU och Turkiet har alltid haft ett krisförhållande, menar den turkiska professorn Senem Aydin Duzgit som anser att EU också har ett ansvar för utvecklingen mot ett mer auktoritärt Turkiet.   Gäster i studion är Paul Levin, föreståndare för institutet för Turkietsstudier vid Stockholms universitet och Halil Karavelli, Turkietkännare vid Institutet för säkerhet- och utvecklingspolitik. Programledare: Firas Jonblat firas.jonblat@sr.se  Producent: Ulrika Bergqvist ulrika.bergquist@sr.se

Lyrisk-dramatiska sopranen Gitta-Maria Sjöberg: Jag blir inte provocerad av att kvinnor många gånger dör i operorna. Mezzosopranen Malena Ernman: Mansroller är mycket roligare att sjunga! Hur förena en nutida tolkning av en sopranstämma med en föråldrad kvinno- och mansbild inom operavärlden? Gitta-Maria Sjöberg sjöng huvudrollen som den kärlekstörstande och lidande Katerina Ismajlova i Sjostakovitj Lady Macbeth från Mzensk som hade premiär vid Göteborgsoperan 2012. Den uppsättningen var startskottet för debatten om operasexismen i Sverige. Nu kommer Gitta-Maria Sjöberg för första gången själv till tals i den här debatten. Hon blir inte provocerad av att kvinnor många gånger dör i operorna: Varför offrar sig till exempel den unga slavinnan Liu i Turandot och tar livet av sig när hon älskar prinsen Calaf så mycket? Jag går in i rollen för att förstå kvinnan. Kanske beror det på att jag hade en uppväxt där kampen mellan liv och död var min ständige ledsagare. Min mamma Zeni Herzkovic var judinna och den enda överlevande i sin släkt. Jag vet att mamma skulle offrat livet för oss barn om det var nödvändigt. Min moster följde sina fem barn som gasades ihjäl i koncentrationslägret. Morfar, mormor och mina morbröder mördades. Mamma kom utmärglad till Sverige med de vita bussarna. Hon hade en enda klänning som hon tvättade på kvällen och hängde på tork inför morgondagen. I programmet hör vi Gitta-Maria Sjöbergs skakande berättelse om sin mammas öde. Gitta-Maria Sjöberg föddes i Sjuntorp, nära Trollhättan. Hon debuterade som Mimi i La bohème redan när hon gick på Operakademin i Köpenhamn 1987. 1988 fick Gitta-Maria Sjöberg Birgit-Nilsson-stipendiet. Kritikerna hyllade henne för röstens klangfärger, innerligheten och förståelsen av de komplexa karaktärerna och situationerna. Sedan dess har Gitta-Maria Sjöberg sjungit vid operahus i Europa, USA, Sydamerika och Asien. I januari 2013 firade Gitta-Maria Sjöberg sitt 25-årsjubileum vid den danska operan i Köpenhamn. Hon har blivit dekorerad med Dannebrog-orden av första graden av drottning Margrethe II. Gitta-Maria Sjöbergs hemsida: http://www.gittamaria.com Gitta-Maria Sjöbergs jubileumskonsert, januari 2013: http://kglteater.dk/det-sker/forestillinger/sason-2012-2013/opera/jubilaumskoncert Mezzosopranen och hovsångerskan Malena Ernman känner många svenskar som melodifestivalvinnaren 2009, med låten La Voix, rösten. Malena älskar att sjunga barockmusik och mycket Händel har det blivit, liksom Mozart. Och en hel del annat. Så här beskriver Malenas kollega, mezzosopranen Anne Sofie von Otter henne: Malena är ett unikum, jag känner ingen sångare som påminner det allra minsta om henne. Med åren har hon övat upp sin rösts förmåga till vad som är mänskligt möjligt vad snabbhet och omfång beträffar. Malena Ernman började som körsångerska, bl a i Radiokören i Stockholm. Hon studerade vid Musikhögskolan och vid Operahögskolan i Stockholm. Dessutom på Musikkonservatoriet i Orléans. Hennes genombrott kom 1998 då hon tolkade Kaja i Sven-David Sandströms opera Staden och Rosina i Barberaren i Sevilla på Stockholmsoperan. Malena Ernman har spelat/sjungit många män i operor: Mansroller är mycket roligare att sjunga! Män skrev operorna och tonsatte dem. Män har makt genom att vara prinsar, kungar, diktatorer, pappor och älskare. Män styr handlingen och situationen medan damen sitter och ylar i något fönster och utstöter höga svåra toner. ;-) Som ung blond naiv skandinaviska åkte jag ner till Europas scener och fick en chock. Män med makt tog för givet att jag skulle vara söt och hålla tyst. Jag hotades med mentala örfilar som: "Skaffar du barn förlorar du din karriär. Jag borde vara singel och tillgänglig. I TCO-pamfletten Bryt Tystnaden - en handbok om sexuella trakasserier säger Malena Ernman: Operahusen ska vara på en piedestal. Feminism passar inte in i den miljön. När skattepengar finansierar en så antifeministisk verksamhet tycker jag det blir problematiskt. Det får följder som både går ut över individen och det konstnärliga klimatet. Malena Ernmans hemsida: http://www.malenaernman.com Malena Ernman Blixten&co: http://www.blixten.se/musik/malena-ernman   Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 184 Carmen - Act 1/ Habanera Bizet Malena Ernman; Gustaf Sjökvist: Stockholm Sinfonietta, Gustaf Sjökvists Kammarkör Opera di Fiori King Island Roxystars Recordings AB ROXYCD38 La boheme akt 1, si mi chiamano mimi Puccini Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS Tosca akt 2, vissi d'arte Puccini Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS Turandot akt 3, tu che di gel sei cinta Pucchini Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS la forza del destino akt 4, pace pace mio dio Verdi Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS un ballo in maschera akt 2, ecco l'orrido campo ma dall'arido stelo divulsa Verdi Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS un ballo in maschera akt 2, ecco l'orrido campo ma dall'arido stelo divulsa Verdi Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS Lady Macbeth från Mzensk Zjärje bionak aria Katerina Ismajlova Sjostakovitj Gitta-Maria Sjöberg Göteborgsoperans kör och orkester SR P2 Lady Macbeth från Mzensk Sjostakovitj Gitta-Maria Sjöberg, sopran. Pär Lindskog, tenor. Göteborgsoperans kör och orkester SR P2 Aida akt 1, scen 1, ritorna vincitor Verdi Gitta-Maria Sjöberg. AESCHBACHER, MATTHIAS (DIR) ODENSE SYMFONIORKESTER (ORK) VERDI & PUCCINI ARIAS Il barbiere di siviglia nr 7 (5), akt 1, una voce poco fa Rossini Malena Ernman. HOLD-GARRIDO, ALBERTO (DIR) STOCKHOLM SINFONIETTA (ORK) LA VOIX DU NORD**/ARIAS/ ERNMAN, MALENA Le nozze di figaro nr 6, akt 1, non so piu Mozart Malena Ernman. HOLD-GARRIDO, ALBERTO (DIR) STOCKHOLM SINFONIETTA (ORK) MY LOVE** ERNMAN, MALENA Serse nr 1, akt 1, ombra mai fu Händel Malena Ernman. HOLD-GARRIDO, ALBERTO (DIR) STOCKHOLM SINFONIETTA (ORK) Norma - Act 1/ Casta Diva Vincenzo Bellini Malena Ernman Gustaf Sjökvist: Stockholm Sinfonietta, Gustaf Sjökvists Kammarkör Opera Di Fiori [Disc 1] King Island Roxystars Recordings AB ROXYCD38 Fröken Julie Philippe Boesman. Strindberg. Malena Ernman, mezzosopran. Kazushi Ono, dir. THÉATRE DE LA MONNAIE (BRYSSEL): KAMMARORKESTER (ORK) JULIE** BOESMANS, PHILIPPE ONO, KAZUSHI

Det blir allt mer populärt att gå i parterapi i förebyggande syfte. Att gå till en expert är inte längre förknippat med skamkänslor utan ett tecken på att du tar din relation på allvar. Likaväl som bilen behöver sin årliga besiktning kan relationen behöva en årlig rundsmörjning. Det tycker i alla fall danske psykologen Mattias Stølen Due som tagit fram en modell för par som vill göra en årlig sk par-check. Det hela fungerar som en hjälp att kontrollera att relationen mår bra och att vi inte slentrianmässigt accepterar dåliga vanor.  -Förr skickade man ner kanariefåglar i gruvor för att kontrollera om det fanns gifter där inne. Precis så funkar parchek! Vi kontrollerar om det smugit sig in något som håller på att förgifta relationen. Men också påminna om det som är positivt.  Att använda en expert är inte längre förknippat med skamkänslor utan ett tecken på att du tar dig själv och din relation på allvar.  Det finns till och med nygifta par som får parterapi i bröllopspresent av sina föräldrar.  -Jag vill inte tänka tillbaka på vårt äktenskap och känna att vi accepterade att vi hade det lite halvdåligt under ett par år. Jag vill inte att bara ska va okej utan se vår fulla potential, säger Ola Lustig som tillsammans med sin fru Linda valt att gå i parterapi i förebyggande syfte.  Men lever vi i ett samhälle där specialister tagit över och kärlek blivit ett projekt som kräver hårt arbete och dyra terapitimmar? Alla håller inte med om att parterapi i förebyggande syfte är rakt igenom bra. Kritikerna säger att det finns en ängslighet med att ta hjälp av experter så fort friktion uppstår. Istället borde vi lita mer på vår egen förmåga.  Gäster i studion är Eva Berlander, parterapeut på Svenska Imagoinstitutet, Kalle Norwald, socionom och sexolog på Södersjukhuset och Emma Engdahl,  fil.doktor och docent i sociologi vid Göteborgs universitet och författare till boken Depressiv kärlek.   Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.

Flydde från Europa: Saxofonisten Gabor Bolla flydde från Ungern, organisten Eva Maria Jensen flydde från Polen och tonsättaren Edina Hadziselimovic flydde från Bosnien. Femte programmet av fem. I Birgitta Tollans serie Flyktens musik möter vi idag tre musiker som flytt från centraleuropa. Alla hamnade i Köpenhamn. Organisten, teologen och författaren Eva Maria Jensen blev utslängd ur Kraków i Polen efter en intensiv antisemitisk kampanj 1968-69.Sammanlagt 20 000, av Polens då 25 000, judar lämnade Polen efter det att polska kommunistpartiet, under ledning av Wladyslaw Gomulka initierade kampanjen mot de som kallades femtekolonnare, sionister och kosmopoliter. Tusentals människor med judiskt påbrå avskedades från sina arbeten, fråntogs studieplatser och somliga åtalades för uppdiktade brott. Regeringen förkunnade att de kunde lämna landet och flytta till Israel på villkoret att de avsade sig sitt polska medborgarskap.Eva Maria Jensen och hennes make ville inte till Israel utan anlände, efter en komplicerad flyktingväg i Europa, med falska papper och hemliga möten, illegalt till Danmark. De placerades i ett flyktingläger på skeppet Skt. Lawrence i Köpenhamns hamn.Mellan 1965 och 1969 studerade Eva Maria Jensen piano och musikteori vid Musikakademin i Kraków och teologi vid Jagellonska Universitetet. Hon var dock tvungen att avbryta sina studier när hon flydde. Mellan 1970 och 1975 tog hon en doktorsgrad i teologi och en kandidatexamen i musik och filosofi vid universitetet i Köpenhamn.I Polen var det omöjligt för en kvinna att spela orgel. Det var ett mansgöra. I Danmark, däremot, spelade många kvinnor orgel så Eva Maria Jensen, som närde en dröm att spela orgel, studerade orgelspel under sju år. Hon tog examen i orgel vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i staden. Som organist har hon gett konserter i Danmark, Sverige, Polen, Tyskland och Frankrike.Eva Maria Jensen har skrivit böckerna Død og evighed i musikken 1890-1920 och Drømmelandet - en bok om Chopin. Tonsättaren och medicinstuderande Edina Hadiselimovic flydde 1992 från kriget i Bosnien som startade när den kommunistiska diktaturen i Titos Jugoslavien upplöstes och de etniska rensningarna inleddes. Serber, kroater och muslimer ville skapa etniskt enhetliga områden och fördrev de främmande folken. I grymheterna ingick mord och kollektiva våldtäkter mot kvinnorna. Kyrkor, moskéer och bibliotek utplånades.Edina Hadiselimovic lämnade huvudstaden Sarajevo tillsammans med sin mor. Hon orkar inte berätta om vad som hände innan flykten.- Vi fick lämna allt bakom oss. Det enda jag hade med mig var min talang - att jag kan spela musik, berättar hon. Från 30 oktober 1992 till 3 maj 1993 vistades hon och modern i flyktinglägret Sandholmslejret norr om Köpenhamn. I det s k kvinnorummet delade de rum med upp till sju kvinnor och barn samtidigt. Kvinnor och barn från 19 olika nationaliteter flyttade ut och in ur rummet under det dryga halvår Edina Hadiselimovic och modern bodde där. De fick vänta i sex år på permanent uppehållstillstånd! Under dessa sex år studerade Edina Hadiselimovic och tog examen vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn, inte som asylsökande, för det var förbjudet, utan som utländsk student. 10 % av de studerande kvoterades in om de var från ett annat landMusikstudierna i Köpenhamn var befriande efter den strikta och strama kompositionsutbildningen i Sarajevo. Här fick hon utveckla sina egna musikaliska idéer.- Jag hade fantastiska lärare, som Mogens Ellegaard, Ib Nørholm och Amelia Malling. De gav mig inte enbart verktygen till att komponera egen musik, utan räddade mig också mänskligt. Mänsklig kontakt var livsavgörande för mig under denna period. Det var en fantastisk tid, säger Edina Hadiselimovic.Edina Hadiselimovic komponerade senare kammaroperan Waiting in Nowhere för Det Kongelige Opera. Operan utspelas på  Sandholmslejret. Hon komponerade även minioperan När jag blir uppäten av myror som är en Romeo och Juliaberättelse komponerad ur Julias synvinkel. Hennes stycke Ectopicus delar titel med utomkvedshavandeskap och det är ett verk som berör Edina Hadiselimovic' intresse för medicin. Nu kompletterar hon tonsättarkarriären med en utbildning i medicin. Hon vill bli hjärtläkare. Både musik och medicin kräver en extrem disciplin  och specialisering. Det passar mig, säger Edina Hadiselimovic. Och i musiken behövs ett stort hjärta! Gabor Bolla, romsk saxofonist och kompositör, föddes i Budapest men bor nu i Köpenhamn. Han är 28 år och var underbarn på klarinett innan han valde saxofonerna. Hans fru och familj bor kvar i hemlandet, men han har flytt p g a svårigheterna för honom att verka som musiker där. Han lämnade Ungern på grund av landets intensiva antiziganism och dess nedmontering av kulturlivet, inte minst jazzmiljön. -Mångfald skrämmer ungrarna. Romer, invandrare, flyktingar, homosexuella och andra minoriteter förföljs och diskrimineras i Ungern, som inte är en demokrati utan en diktatur, anser Gabor Bolla.FN kritiserar det sätt som Ungerns regering under regeringschefen Viktor Orbán handskas med makten. En tidigare välfungerande demokrati har på bara fem år förändrats till ett mycket centralstyrt samhälle med stark statlig kontroll över rättssystem, medier och religiösa samfund. Organisationer som försvarar bland annat minoriteters rättigheter utsätts för påtryckningar och smutskastning. Ungerns lärare protesterar mot det nya utbildningssystemet som gjort skolan centralstyrd och lärarna mer ofria. Kritikerna säger att kulturpolitiken i Ungern nu styrs av ett fåtal regeringsvänliga personer och att det bara är "lojala konstnärer" som får pengar från staten.Efter kommunismens fall 1989 blev det svårare och svårare för romer i Ungern. Tidigare hade t ex varje restaurant ett s k zigenarkapell, men de flesta har försvunnit nu och idag finns endast ett par sådana orkestrar kvar.- Myndigheterna i Ungern har tagit död på denna traditionella romska konstform, anser Gabor Bolla. Ungersk romsk musik har starka band till jazzmusik. Inte enbart improvisationerna, utan även de melodiska strukturerna och ackorden, gör den romska musiken från mitt hemland besläktad med jazz, säger Gabor Bolla. I Budapest finns inga möjligheter för mig att försörja mig och min familj och skapa en dräglig tillvaro. Jag vill bygga en bas i Europa där jag kan utöva min musik. Köpenhamns jazzmiljö ger mig en helt annan konstnärlig och mänsklig frihet, säger Gabor Bolla.Musiklista:Nahawand Bashar SharifaMizerna cichaTradEva Maria JensenPro-Records2006, CD-013SOMMERFUGLENEdina Hadziselimovic,Inge PedersenMarianne Lund/ MariaBoelskov SorensenDANACORD009084, DACOCD 684DJANGOGabor BollaRobert LakatosFind Your WayACT COMPANY17669, ACT 9529-2SCHERZO FOR PIANO NR 1 H-MOLLOP 20Frederic Chopin,Lang LangSONY CLASSICAL015676, 88875117582Lulajze JezuniuTrad.Eva Maria JensenJulehilsner fra PolenPro-Records2006, PRO-CD-013Lulajze JezuniuTrad.TriplumJulehilsner fra PolenPro-Records2006, PRO-CD-013Lulajze JezuniuTradTriplumJulehilsner fra PolenPro-Records2006, PRO-CD-013Mizerna cichaTrad.Eva Maria JensenJulehilsner fra PolenPro-Records2006, CD-013QUANT EN MOY - AMOUR ETBIAUTE PARFAITE - AMARA VALDEGuillaume De MachautGuillaume DeMachautMusica Nova (Lyon)AEON25841, AECD 1108CoquetusEdina HadziselimovicEnsemble 2000LiveWaiting In NowhereEdina HadziselimovicRubén Palma, librettoSten Byriel, Elisabeth Halling, Michael Kristensen, Anna Rydberg, Jens Bruno HansenLiveEctopicusEdina HadziselimovicEsbjerg EnsembleLiveDJANGOGabor Bolla Robert Lakatos Find Your WayACT COMPANY17669, ACT 9529-2The Rat and the ParrotDaniel FranckGabor Bolla RobertLakatos m FlSTUNTRECORDS, STUCD15102 LALI'S LAMENTGabor Bolla Robert Lakatos Find Your WayACT COMPANY17669, ACT 9529-2RUMANSK FOLKDANS NR 4Gabor Bolla Robert Lakatos Find Your WayACT COMPANY17669, ACT 9529-2

Från Europa: Saxofonisten Gabor Bolla flydde från Ungern, organisten Eva Jensen flydde från Polen och tonsättaren Edina Hadziselimovic flydde från Bosnien. Femte programmet av fem av Birgitta Tollan. I Birgitta Tollans serie Flyktens musik möter vi idag tre musiker som flytt från centraleuropa. Alla hamnade i Köpenhamn. Organisten, teologen och författaren Eva Maria Jensen blev utslängd ur Kraków i Polen efter en intensiv antisemitisk kampanj 1968-69.Sammanlagt 20 000, av Polens då 25 000, judar lämnade Polen efter det att polska kommunistpartiet, under ledning av Wladyslaw Gomulka initierade kampanjen mot de som kallades femtekolonnare, sionister och kosmopoliter. Tusentals människor med judiskt påbrå avskedades från sina arbeten, fråntogs studieplatser och somliga åtalades för uppdiktade brott. Regeringen förkunnade att de kunde lämna landet och flytta till Israel på villkoret att de avsade sig sitt polska medborgarskap.Eva Maria Jensen och hennes make ville inte till Israel utan anlände, efter en komplicerad flyktingväg i Europa, med falska papper och hemliga möten, illegalt till Danmark. De placerades i ett flyktingläger på skeppet Skt. Lawrence i Köpenhamns hamn.Mellan 1965 och 1969 studerade Eva Maria Jensen piano och musikteori vid Musikakademin i Kraków och teologi vid Jagellonska Universitetet. Hon var dock tvungen att avbryta sina studier när hon flydde. Mellan 1970 och 1975 tog hon en doktorsgrad i teologi och en kandidatexamen i musik och filosofi vid universitetet i Köpenhamn.I Polen var det omöjligt för en kvinna att spela orgel. Det var ett mansgöra. I Danmark, däremot, spelade många kvinnor orgel så Eva Maria Jensen, som närde en dröm att spela orgel, studerade orgelspel under sju år. Hon tog examen i orgel vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i staden. Som organist har hon gett konserter i Danmark, Sverige, Polen, Tyskland och Frankrike.Eva Maria Jensen har skrivit böckerna Død og evighed i musikken 1890-1920 och Drømmelandet - en bok om Chopin.Tonsättaren och medicinstuderande Edina Hadiselimovic flydde 1992 från kriget i Bosnien som startade när den kommunistiska diktaturen i Titos Jugoslavien upplöstes och de etniska rensningarna inleddes. Serber, kroater och muslimer ville skapa etniskt enhetliga områden och fördrev de främmande folken. I grymheterna ingick mord och kollektiva våldtäkter mot kvinnorna. Kyrkor, moskéer och bibliotek utplånades.Edina Hadiselimovic lämnade huvudstaden Sarajevo tillsammans med sin mor. Hon orkar inte berätta om vad som hände innan flykten.- Vi fick lämna allt bakom oss. Det enda jag hade med mig var min talang - att jag kan spela musik, berättar hon. Från 30 oktober 1992 till 3 maj 1993 vistades hon och modern i flyktinglägret Sandholmslejret norr om Köpenhamn. I det s k kvinnorummet delade de rum med upp till sju kvinnor och barn samtidigt. Kvinnor och barn från 19 olika nationaliteter flyttade ut och in ur rummet under det dryga halvår Edina Hadiselimovic och modern bodde där. De fick vänta i sex år på permanent uppehållstillstånd! Under dessa sex år studerade Edina Hadiselimovic och tog examen vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn, inte som asylsökande, för det var förbjudet, utan som utländsk student. 10 % av de studerande kvoterades in om de var från ett annat landMusikstudierna i Köpenhamn var befriande efter den strikta och strama kompositionsutbildningen i Sarajevo. Här fick hon utveckla sina egna musikaliska idéer.- Jag hade fantastiska lärare, som Mogens Ellegaard, Ib Nørholm och Amelia Malling. De gav mig inte enbart verktygen till att komponera egen musik, utan räddade mig också mänskligt. Mänsklig kontakt var livsavgörande för mig under denna period. Det var en fantastisk tid, säger Edina Hadiselimovic.Edina Hadiselimovic komponerade senare kammaroperan Waiting in Nowhere för Det Kongelige Opera. Operan utspelas på  Sandholmslejret. Hon komponerade även minioperan När jag blir uppäten av myror som är en Romeo och Juliaberättelse komponerad ur Julias synvinkel. Hennes stycke Ectopicus delar titel med utomkvedshavandeskap och det är ett verk som berör Edina Hadiselimovic' intresse för medicin. Nu kompletterar hon tonsättarkarriären med en utbildning i medicin. Hon vill bli hjärtläkare. Både musik och medicin kräver en extrem disciplin  och specialisering. Det passar mig, säger Edina Hadiselimovic. Och i musiken behövs ett stort hjärta! Gabor Bolla, romsk saxofonist och kompositör, föddes i Budapest men bor nu i Köpenhamn. Han är 28 år och var underbarn på klarinett innan han valde saxofonerna. Hans fru och familj bor kvar i hemlandet, men han har flytt p g a svårigheterna för honom att verka som musiker där. Han lämnade Ungern på grund av landets intensiva antiziganism och dess nedmontering av kulturlivet, inte minst jazzmiljön. -Mångfald skrämmer ungrarna. Romer, invandrare, flyktingar, homosexuella och andra minoriteter förföljs och diskrimineras i Ungern, som inte är en demokrati utan en diktatur, anser Gabor Bolla. FN kritiserar det sätt som Ungerns regering under regeringschefen Viktor Orbán handskas med makten. En tidigare välfungerande demokrati har på bara fem år förändrats till ett mycket centralstyrt samhälle med stark statlig kontroll över rättssystem, medier och religiösa samfund. Organisationer som försvarar bland annat minoriteters rättigheter utsätts för påtryckningar och smutskastning. Ungerns lärare protesterar mot det nya utbildningssystemet som gjort skolan centralstyrd och lärarna mer ofria. Kritikerna säger att kulturpolitiken i Ungern nu styrs av ett fåtal regeringsvänliga personer och att det bara är "lojala konstnärer" som får pengar från staten.Efter kommunismens fall 1989 blev det svårare och svårare för romer i Ungern. Tidigare hade t ex varje restaurant ett s k zigenarkapell, men de flesta har försvunnit nu och idag finns endast ett par sådana orkestrar kvar.- Myndigheterna i Ungern har tagit död på denna traditionella romska konstform, anser Gabor Bolla. Ungersk romsk musik har starka band till jazzmusik. Inte enbart improvisationerna, utan även de melodiska strukturerna och ackorden, gör den romska musiken från mitt hemland besläktad med jazz, säger Gabor Bolla. I Budapest finns inga möjligheter för mig att försörja mig och min familj och skapa en dräglig tillvaro. Jag vill bygga en bas i Europa där jag kan utöva min musik. Köpenhamns jazzmiljö ger mig en helt annan konstnärlig och mänsklig frihet, säger Gabor Bolla. 

Bastant står den där, den två meter höga bullermur som separerar villaområdet Djupadal från höghusen i Kroksbäck. Nu ska den bort för att få människor att mötas. Men vill de det? Kritikerna är många och de bor på båda sidor av muren. Garagebränder, handgranater och inte minst narkotikabruk som idag äger rum på Kroksbäck måste stagneras först, står det i den protestskrivelse ett stort antal villaägare lämnat till kommunen.Och bland höghusen på andra sidan vägen undrar många om det verkligen går att bygga bort sociala problem genom att dra nya vägar och riva en mur.Måns Mosesson åker till Malmö och finner grannar som inte vill mötas men som enats i en kamp mot politikerna på stadsbyggnadskontoret.

Från och med årsskiftet ändras med största sannolikhet rätten att göra skatteavdrag för privat pensionssparande. I Sverige måste därför alla de 1, 9 miljoner människor som sparar privat till pensionen tänka om. Kritikerna menar att kvinnor är de som förlorar mest på att avdraget slopas, men det håller inte finansmarknadsminister Per Bolund med om. Kristina Kamp, pensionsekonom på Min Pension gästar studion och reder ut vad det finns för alternativ till det privata pensionssparandet. Håkan Jönsson, som doktorerat på mjölkens roll i den svenska kulturen, kommenterar det senaste forskningslarmet om att mjölk kan vara ohälsosamt och förkorta livslängden. Han ger oss bakgrunden till varför mjölk som produkt under hela 1900-talet ansetts som en vit hälsodryck i Sverige, och hur den under 2000-talet minskat sin upphöjda roll som grundläggande livsmedel i svenska hem och skolor. Dessutom om lånetrenden som får oss att låna kläder, leksaker och verktyg i stället för att hela tiden köpa nytt. Pl

Över trettio personer såg på när en man misshandlades framför sin 1½-åriga son på en bro i Malmö. Över trettio personer såg, men ingen ville berätta för polisen vad de hade sett. I Kaliber berättar polisen om hur de - i fall efter fall - tvingas lägga ner utredningar, eftersom vittnen inte längre vågar träda fram. Kaliber - om vittnena som tystnat. Christian von Malmborg är polis i Malmö. Han berättar om ett uppmärksammat misshandelsfall på en gångbro i Kroksbäck i Malmö. - Vi kom därifrån med polisbilen. På cykelvägen här. Och kör fram och ställer oss här på bron, säger Christian von Malmborg - Och bron som vi ser här framför oss, tio meter bort. På den befinner det sig, uppskattningsvis 30-40 personer. Sen så ser man hur cykelbanan går in här emellan bostadshusen och det är fullt av människor hela vägen in. Sammanlagt som är här i området runt platsen är ett par hundra människor sammanlagt, fortsätter han. Och många av dem såg vad som hände. En av dem bor i ett höghus som ligger precis intill bron. - Ja, här är din balkong? Inglasad. - Ja, du ser härnere… - Men du stod här då?   - Jag stod här, ja. - Men hur märkte du att det var nåt på gång? - Jag hörde det, upprivna röster, förhöjda röster kan man väl säga. - Och hur skulle du beskriva situationen? - Det kom folk från det hållet och det kom folk från det hållet. Springandes. En del var bara åskådare och en del blandade sig i det. Det var någon som försökte sära på dem också. Jag såg att de höll upp ett tag, sen var de igång igen. - Men var det ett allvarligt slagsmål?   - Ja när de försökte slänga honom över bron, så var det allvarligt. - Men du såg det? - Ja, ja. Vi har hört om det flera gånger. Om vittnen och brottsoffer som inte vill berätta om vad de sett, eller vad de har varit med om. Det handlar om dödsskjutningar i Biskopsgården i Göteborg, om folk som hotas när dom ska vittna mot MC-gäng och om misshandel och mord i Malmö. Människor som inte vågar vittna. I Kaliber idag ska du få höra om nerlagda förundersökningar och inställda rättegångar som beror på att vittnen eller brottsoffer inte berättar. Det handlar om vittnen som tystnat. Det är i september förra året. Yusupha Sallah är från Gambia och har nyligen flyttat till Sverige. Här har han fått jobb som svetsare. Han är på väg till lekplatsen med sin son som är ett och ett halvt år gammal. - I say that we go to the playground. Because the mom go shopping. So I was home with him. So I say we go to the playground, säger han. Men på väg till lekplatsen - mitt på en gångbro - kommer det fram en kille och sparkar bort sonens leksak - och knuffar omkull honom. När Yusupha protesterar blir han omringad av killen och flera kvinnor.  - Yeah. They surrounded me. The man in front and hitting in my face, and I tried to defend myself and get away from them.” De slår mig i ansiktet. Jag försöker försvara mig, berättar Yusupha Sallah. Samtidigt, säger han, försöker han hålla koll på vart hans son har tagit vägen.    - He started to cry. And I hear his voice and calling me and I´m between these women who was grabbing my jacket. The youngest sister is kicking, and the man is trying to hit as much as he can. Jag hör att min son gråter, men dom forsätter bara att slå, berättar Yusupha Sallah.  - So after a few minutes more men comes. They start to hit. But for so long I am defending myself. I just wanna get away from them. Because I am having my focus on my son. How can I get him?” Fler personer ansluter och börjar också slå Yusupha Sallah. Gångbron som knyter ihop höghuskvarteren med ett grönområde, fylls med folk. De strömmar från alla håll - från det närliggande höghuset och från fotbollsplanen som ligger alldeles bredvid. Yusupha Sallah är helt omringad. Hur han än försöker värja sig får han ta emot både slag och sparkar. Mitt i folkmassan står hans son och ser på när hans pappa blir misshandlad.  - I couldn´t see anything. I tried to defend my face. My everything but hit is coming. If I protect my face I got a kick in my back, my legs. From everywhere. I can hear my son crying in this public of so many people. Männen lyfter upp Yusupha Sallah och försöker fösa honom över broräcket. Fem meter ner dundrar stadsbussar och bilar förbi. - Many men lift me up and put me up in the metals. I grabbed the metal, and they tried to push and hitting my hands. Hitting my face and tried to get me away to leave the metal. At this moment I was thinking was that I wanna see my son and I do all that I can to get back to the other side of the bridge.” När jag hänger på utsidan av metallräcket börjar de slå på mina händer så att jag ska tappa greppet. Men mitt fokus är att få se min son. Så till slut lyckas jag häva mig över på rätt sida, säger Yusupha Sallah.    Ungefär då kommer rugbyspelaren Helle Gorm von Spreckelsen cyklande. Han är på väg hem från en träning. - Yes I was biking and when I arrived close to the bridge I could see there was a lot of noise going around, people were running  and I was looking and wonder what was happening. So I looked closer. I guy was laying on the ground and some other people were kicking him, Helle Gorm von Spreckelsen. Jag såg att det var en man som låg på marken och att det var flera personer som slog honom, säger han. - It  was a severe beating. He was bleeding from his eyebrows. He was bleeding from his mouth. Eyes swollen. It looked bad. But no one intervening. Det var en allvarlig misshandel. Mannen blödde från sina ögonbryn och från sin mun. Hans ögon var svullna. Det såg illa ut. Och ingen gjorde något för att stoppa bråket, säger Helle Gorm von Spreckelsen. Till slut slutar männen att slå och polisen anländer till platsen. Christian von Malmborg och hans kollega är de två första poliserna på plats. Men de har det svårt att förstå vad som har hänt. - Det är alltså ingen som vill prata med oss. Många går när vi kommer. Många tittar bort när vi tittar på dem. De säger jag vill inte prata, jag vill inte prata. Det har ju blivit ett problem generellt att människor inte vågar vittna. - Det är en stor frustration, fortsätter Christian von Malmborg, jag ser ju framför mig 30-40 potentiella vittnen, varav hälften kanske till och med per namn kan säga vilka det är som har utfört det och ingen vill träda fram och säga det. - Vad betyder det för polisen att det är så här? - Det innebär tyvärr väldigt ofta att brotten inte går att klara upp. Det blir ju i förlängningen blir otryggare i området för att folk inte vågar ställa upp. Då kan man misshandla varandra, man kan råna varandra på gatan. Man kan bete sig utan att polisen kan göra något åt det. Christian von Malmborg visar var på bron Yusupha Sallah blev hängande. - Så det är en fallhöjd på fem meter om han hade tappat taget. Så du ser det är ganska högt. Han har ju blivit så misshandlad först så att han har tuppat av. Och efter det har han blivit hängande här och det är ganska starkt att ta sig upp igen. Han hade lätt kunnat avlida om han hade fallit ner här. Det är rakt ner i asfalt. Trots slag på händerna här i räcket så lyckades han häva sig upp igen och komma på rätt sida. - De slog på hans händer? - Ja, när han hängde här så slog de på hans händer.  Dagen efter misshandeln hamnar utredningen hos förundersökningsledaren Thomas Bull. -Det jag fick på morgonen när jag kom det var ju att en man som hade kommit med sin son över en bro vid Kroksbäck hade blivit attackerad. Den överlämning Thomas Bull får från de poliser som varit på plats gör honom förvånad. - Jag reagerade så klart över ärendet som i sig var väldigt grovt. Men att, vad ska man säga, akten var väldigt tunn. Alltså det var väldigt få förhör med där. Och med tanke på att när man tittade i promemoriorna och såg att det varit så mycket folk på platsen så var jag väldigt förvånad över att det var så lite förhör med, säger Thomas Bull. Polisens utredning går trögt. Trots stora resurser hittar man ingen som vill berätta tillräckligt om vad som hänt på bron. - Man har bevittnat detta, men man ställer inte upp. Och sen finns så klart aspekten att man inte litar på polisen. Utredningen pågår i flera veckor. Polisen går ut i medierna och vädjar till allmänheten om hjälp. Men man får i det här läget inte in några avgörande tips. Thomas Bull är uppgiven. Han säger att det blivit allt vanligare att folk inte vill ställa upp och vittna. - Ja, i grova brott, om man vet om att det varit mycket folk på platsen, så kan man lätt se en tendens där att folk ställer inte upp direkt och vittnar. Just det här området, Kroksbäck, i samband med just den här händelsen, då hade vi även problem med, vad ska jag säga, gängkriminalitet vi hade skjutningar i området i alla fall med omnejd. Och det var samma problematik där med vittnen som inte ställde upp, fortsätter han. Men handlar det här om enstaka fall? Är det bara i Malmö det händer? Vi ville veta hur det ser ut i övriga landet. Därför tog vi kontakt med drygt hundra polisutredare i dom större städerna - Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. De om några borde ju veta. Drygt 60 procent har svarat på våra frågor. Vi frågade om de någon gång de senaste två åren varit med om att en utredning lagts ned på grund av att målsägande eller vittnen inte vill prata med polisen. Åtta av tio polisutredare svarar ja på den frågan. Och av dom uppger nio av tio att det är ganska vanligt eller att det händer då och då. En majoritet säger dessutom att situationen har förändrats under senare år. De flesta av dom säger att det blivit värre. Så här säger några av dom som har svarat: “Det har blivit vanligare att "vanliga" personer inte vill prata med polisen eftersom dom vill undvika eventuella problem.” “Nästan alla kräver att få vara anonyma. De är rädda. Detta är mycket vanligt idag.” “Det är svårare att få "vanligt folk" att vittna. Förut var det besvärligt eller omöjligt i gängmiljöer men detta har spridit sig. “ “För många ungdomar är det viktigare att inte "gola" än att rättvisa skipas. Det kan upplevas som att i vissa ungdomskulturer är det otänkbart att "gola" på andra. De riskerar replisarier om de "skvallrar" till polisen.” En av dem som svarat på enkäten är Anders Nilsson, polisutredare i Malmö. Han har flera gånger tvingats lägga ner utredningar eftersom ingen velat berätta vad dom har sett.   - Det har varit allt från personrån och stölder och annat, och det har varit något misshandelsfall också där vittnena säger att man inte har sett något, men det är uppenbart så att om man har varit på platsen har man inte kunnat undvika att ha sett någonting. Det är besvärande tycker jag. - Jag kan ju inte tvinga någon att berätta, jag kan uppmana dem att berätta att det är viktigt att berätta det som har hänt. Men jag tycker det borde vara en självklarhet att är man på en plats där ett brott begås så skulle det vara naturligt del att säga att jag såg detta och vill berätta hur det gick till för nästa gång kan det vara jag själv som drabbas, säger Anders Nilsson. Poliserna i Kalibers enkät berättar om en ovilja hos vittnena att prata om det dom har sett: “Man vill inte lägga sig i”. Men vissa utredningar drabbas också av att vittnen hotas till tystnad. Just nu utreds ett mord som skedde i somras på en skolgård i Malmö. Samtidigt som fotbollslaget Malmö FF kämpar för att kvala in till Champions League på Malmö stadion några kilometer bort urartar ett bråk mellan några ungdomar. Bråket slutar med att en 17-åring huggs till döds. Men polisen har svårt att få dom ungdomar som var på plats att berätta. - Någon eller några har påverkat våra möjligheter att ta reda på hur det gick till när en ung människa faktiskt dödas, säger åklagaren Magnus Pettersson som leder förundersökningen. - Vi kunde konstatera att två personer på platsen hade hotat dom övriga som var på platsen att inte berätta. Jag förstår att de unga människor som varit där och som har sett och hört detta har blivit rädda, ordentligt rädda. Magnus Pettersson har ändå goda förhoppningar att lösa mordet. Just nu sitter en 16-åring häktad misstänkt, men än så länge är inget åtal väckt.   - När det gäller den typen av brott, just våldsbrott, så är det många gånger en kombination av teknisk utredning och vittnesiakttagelser och berättelser från människor som varit på platsen och som kanske är drabbade och utav det lägger vi ett pussel. Och får vi inte berättelser så saknar vi pusselbitar och saknas det för många pusselbitar så får vi inte ihop ett scenario och då kan inte jag som åklagare driva det vidare och då är jag tvungen att lägga ner det. Kalibers granskning visar alltså att åtta av tio utredare som vi har frågat tvingats lägga ner utredningar på grund av att vittnen eller målsägande inte vill medverka. Men även i dom fall där det finns vittnen som väljer att träda fram händer det att ärendena drabbas när dom når domstolarna. Kaliber bad domstolsverket att ta fram siffror på hur många rättegångsförhandlingar i Sverige som ställs in för att vittnen inte dyker upp. Det kan såklart handla om att vittnet varit sjuk eller fått andra förhinder, men också om att dom inte vill, törs eller för att dom hotats till tystnad. Siffrorna från domstolsverket visar att antalet inställda rättegångar nästan fördubblats sen 2009. Då - ställdes 421 förhandlingar in på grund av att vittnen inte dök upp. Förra året - 2013 -var den siffran 736. Och trenden håller i sig första halvan av 2014. Enligt poliser som svarat på vår enkät så är det ytterst ovanligt att vittnen råkar illa ut. Men ibland gör dom det. Ett fall handlar om en man som hade misshandlats i Malmö. Men när han är på väg för att vittna i tingsrätten händer något. - Det var alltså målsäganden som hade stått vid en busshållplats här i stan, han skulle ta bussen i god tid och komma till tingsrätten. Då dyker det upp två stycken, berättar åkalagren i fallet, Bo Albrektsson. - Som jag har förstått det vill de bara ha bekräftat att han är han och sedan så smäller det, så någon av de här avlossar då ett eller flera skott mot honom. Och det här tar i båda benen på honom. Och det blir larmat ambulans och så vidare... Mannen som alltså var på väg till tingsrätten för att vittna blir nerskjuten vid en busshållplats. Rättegången får ställas in och först flera månader senare återupptas förhandlingarna. Det slutar med att den misstänkte mannen frias i hovrätten. Under september 2013 står utredningen kring misshandeln av Yusupha Sallah på bron i Kroksbäck still. Polisen ger sig ut till området och knackar dörr i det stora lägenhetshuset som vetter ut mot bron - det hus vars balkonger och fönster enligt förundersökningen var fulla med åskådare när Yusupha Sallah misshandlades framför sin son. Men det var få som ville prata med polisen. Kaliber återvänder till platsen och höghuset. Vi vill veta varför så många valde att inte berätta vad de såg.   Vi får komma in till en man, som bor på sjätte våningen. Trots att hans balkong är överröst med växter har han fri utsikt över gångbron där misshandeln skedde. Han var en av få som pratade med polisen om vad han hade sett. - Det var mycket folk. Det kom folk från det hållet och det kom folk springandes, berättar mannen. - Just att det var så många som såg och ingen ville berätta vad de hade sett för polisen. Vad tänker du om det? - Jag förstår dom. De är väl rädda, här är ju gäng som härjar. De väl rädda för repressalier. - Vad tror du ska till för att folk ska våga? Du vågade ju prata med polisen. - Ja, du. Mycket kan ju vara att, en hel del att många kommer från andra länder där polisen inte är så väl sedd. Det är rädsla för det. Sen är det rädsla för gängen, med att de ska hämnas och så vidare. - Är det mycket sådant? Hämndaktioner? - Ja, det tror jag. Ett par trappor ner berättar en tjej om hur det fungerar i området. - Det är många invandrare här. Det är mer ett grupptänk och ett släkttänk. Man är rädd att om man skvallrar om någon får man hela släkten emot sig. Här är mer social kultur. Om du bråkar med en person så bråkar du inte bara med den personen, du bråkar med hela dennes släkt och farbröder och deras söner. Så då kanske de är rädda. Det tror jag kan vara en anledning. Det beror på vilka som är inblandade i bråket. Är det en person i området som har lite inflytande så kanske dom inte vågar prata. - Skulle du våga berätta för polisen? - Anonymt, ja. Men jag hade inte velat stå där och säga mitt namn och så, för jag vet inte vad konsekvenserna kan bli. Det vill man inte riskera. Man vet inte vad som kan hända, säger hon. - Vad tycker du om att det ser ut så, att ingen vågar berätta för polisen vad som har hänt om det har skett en misshandel? - Alltså det är inte bra alls. Om det har hänt något kriminellt måste man ändå lösa det. Så att det inte upprepas, man måste tänka långsiktigt, man kan inte bara tänka på sig själv. Men ibland händer det lite grejer här, och om de då misstänker att jag har snackat så kanske de går och bränner upp min bil. De kommer ändå att förstöra för en så som de tycker att man har förstört för dom, alltså att dom kan få straff av lagen. Vi fortsätter ner i trapphuset och ringer på nästa dörr. En man öppnar dörren och vi presenterar oss. Mannen känner väl till det som hände på bron. Men säger att det är få här som vill prata med polisen. - Det är ingen som vågar. - Varför inte då? - Polisen skyddar inte de som vittnar. - Hur har du märkt det? - Klart, folk säger varför ska jag bli inblandad när jag inte får skydd. Polisen ställer inte upp, inte för någonting. - Och du då, om du hade sett något hade du berättat? - Jag kanske skulle våga. Jag tror jag skulle våga. Men jag skulle inte gå och säga att det är jag som har berättat eller så. Men jag skulle hjälpa till, anonymt. Det skulle säkert kunna gå. - Men det kan man ju inte göra. -  Då är det så. Det skulle jag inte göra. - Du skulle inte göra det? Varför då? - För att det är ingen som skyddar mig sen. Jag kan inte gå mot tio- femton stycken för att visa att jag är stor och stark. Jag skulle inte göra det. Just möjligheten att vittna anonymt är något som har diskuterats länge. I länder som Norge och Danmark har hotade vittnen möjlighet att vara anonyma. Men frågan är kontroversiell. Trovärdigheten hos ett anonymt vittne är svårare att bedöma - och hur ska en åtalad kunna försvara sig mot någon som han inte vet vem det är? Kritikerna menar att det inte är rättssäkert. Anders Nilsson, polisutredaren i Malmö, säger att det finns mycket annat som kan göras för att bättre skydda vittnen. - Vi måste se till att folk som ska vittna känner en trygghet. och att det inte är något obehagligt i det utan att… det finns ju fall där vittnet och den misstänkte går in genom samma dörr och sitter i samma korridor. Det känns kanske inte så bra för det vittnet. Vi kanske skulle kunna titta på det lite mer och kanske ge mer stöttning, att det finns mer människor till hands vid rättegången som tar hand om vittnen och målsägande och andra. Vi måste kunna ha större möjlighet att hjälpa vittnena än vad vi gör idag, och vi gör redan det idag. Men jag tror vi kan göra mer, resonerar Anders Nilsson. I fallet där Yusuppah Sallah misshandlades framför sin son lyckas polisen till slut övertyga en person att träda fram och namnge en av dom misstänkta.     Det leder till att Malmö tingsrätt kan döma en 21-årig man till två års fängelse för grov misshandel. I domen står det att cirka 10 till 15 personer mellan 20 och 30 år misshandlat Yusupha Sallah i tre till fem minuter. Mannen nekar till att överhuvudtaget att ha varit på platsen och överklagar domen till hovrätten. Åklagaren som driver fallet heter Neela Frisell. Så här säger hon inför hovrättsförhandlingen i Malmö: - Det har varit svårt hela vägen med vittnesiakttagelser, och det är ganska tydligt under förhandlingen även här i hovrätten. - Man kan höra här att handlar om ett tiotal personer inblandade i misshandeln. Hur kommer det sig att bara en person är åtalad?   - Det är ju bara en person som har namngetts för oss. Den personen är åtalad för att ha utfört gärningen tillsammans med andra gärningsmän då icke identifierade sådana. - Så nio av tio kommer att gå fria? - Svar ja. Det är ju effekten av att vi inte fått in några vittnesmål i den delen. - Vad tänker du om det, att så många går fria? - Det är olyckligt i ett större perspektiv att folk inte vågar att ställa upp och vittna och kanske i andra fall inte anmäler brott, och det är allvarligt, inte bara för rättsväsendet, utan för hela samhället. Rugbyspelaren Helle Grom von Spreckelsen var en av få som var med och vittnade. Han kunde inte peka ut gärningsmannen vid den fotokonfrontation som gjordes. Men han säger att han tycker det är viktigt att ta samhällsansvar. Något han lärt sig inom idrotten: - I think that people should intervene. I think that people should stand more up not just to whitness a beating but other things that can takes civil courage. If you see somebody missbehave it could be after a football match people kick at a trashcan for an example. Tell 'em not to. Folk borde gripa in oftare och visa civilkurage. Om du till exempel ser någon sparka på en soptunna. Säg åt dom att inte göra det. Om vi stoppar folk från att göra de små sakerna så kan vi undvika att de stora sakerna händer, säger Helle Gorm von Spreckelsen. - Because it starts there, the small things. If you stop people doing the those small things wrong, the big things never happen. I måndags den 15 september föll domen i hovrätten och en av dem som misshandlade Yusupha Sallah dömdes till fängelse. Men resten av dem som deltog i misshandeln har gått fria.   Hemma hos Yusupha Sallah och hans familj sitter hans son på vardagsrumsgolvet och leker med några leksaksbilar. De bor nu på en skyddad adress. Flytten till Sverige blev inte riktigt som de tänkt sig. De känner sig inte trygga utomhus längre samtidigt har misshandeln påverkat deras son mycket. - Min son litar inte på andra människor längre. Eftersom dom som attackerade mig var araber så har han jättesvårt för dom. Ser han arabiska barn kastar han sina leksaksbilar på dem, berättar Yusuppah Sallah. - Han har blivit aggressiv och vill skada dem. Men alla araber är ju inte onda. Men för ett barn så blir det här annorlunda. Han har ju sett vad de gjorde mot mig. Och känner nog att de alla är likadana. Så nu gäller det för oss att få honom att förstå att alla är inte onda. Vi är alla lika. Kaliber är slut. Men nästa vecka – söndagen den 28 september - fortsätter vår granskning av vittnen som tystnat. Reportrar: Mikael Funke och Alexander Vickhoff Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

1914 föddes kvinnan som skulle bli Sveriges första Tv-kändis. Ria Wägner som från och till mellan 1956 och 1979 i programmet Hemma vände sig till Sveriges hemmafruar med en blandning av glamour, mat, musik, hantverk och konst. Kritikerna menade att programmen var menlöst trams utan ett uns av samhällsengagemang, men Ria insisterade på att göra program utan pekpinnar. Själv uppvuxen i ett matriarkat av självständiga starka kvinnor ville hon höja statusen på det som traditionellt räknats somkvinnokultur. Producent Rigmor Ohlsson.

De familjeägda tidningarnas svanesångVeckans stora medienyhet är förstås köpet av Helsingborgs Dagblad. HD är den största av alla "landsortstidningar" - alltså tidningar utanför någon av storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Känd för god ekonomi, en ambitiös och fristående kultursida och tidig och framgångsrik nätsatsning. Köparen, Bonnierägda Sydsvenskan, brottas däremot med ekonomiska problem sedan många år men också med många profiler som gör avtryck även nationellt. Men köpet av Helsingborgs Dagblad är också ett av de sista kapitlen i en annan historia, den om de familjeägda, personligt färgade tidningarna. Vi talar med Sören Sommelius, som i dag är företrädare för familjen Sommelius som dominerat HD i ett sekel och vars vurm för kulturjournalistik varit en del i att göra HD till den tidning det är i dag. Och med medieanalytikern Olle Lidbom för att sätta affären i ett sammanhang. Matilda Uusijärvi har pratat med Sören Sommelius och Lasse Truedson med Olle Lidbom. Kritikstorm mot Journalisten efter intervjuDet stormar rejält kring Journalistförbundets tidning Journalisten. Det började med att tidningen publicerade en intervju med aktivisten och fotografen Roger Sahlström på islamofobiska och starkt främlingsfientliga sajten Dispatch international - Sahlström säger sig ha blivit hotad av vänsteraktivister när han bevakar demonstrationer. Kritikerna menar att Sahlström knappast är någon riktig journalist utan snarare en extrem aktivist som kartläger meningsmotståndare vid demonstrationer med sin kamera. Flera publicister har krävt chefredaktör avgång och igår hotade journalisten och författaren Po Tidholm i Dagens Nyheter med att han tänker lämna Journalistförbundet om dörrarna öppnas för högerextrema krafter. Reporter: Martin Wicklin Allt är mätbart - men också manipulerbartAllt går att mäta. Men alla siffror går också att manipulera. Vi har grävt ner oss i nätets alla siffror över läsning och delning. Inget är vad det ser ut att vara. Reporter: Tonchi Percan. RÄTTELSE: I reportaget anges ett helt felaktigt antal svarande i undersökningen Orvesto Internet. Korrekt siffra är 18 000 deltagare. Vi beklagar felet.

- Detektivromaner ska underhålla, inte frossa i våld och politiska budskap. Sveriges egen deckardrottning, Maria Lang, var pusseldeckarnas största försvarare och mot slutet av sitt liv i ständig strid med författare som skrev samhällskritiska detektivromaner. Kritikerna var inte alltid nådiga men i flera decennier var Maria Lang, eller Dagmar Lange som hennes riktiga namn var, Sveriges mest lästa vuxenförfattare. Fram till sin död 1991 skrev hon drygt 40 böcker. 2014 skulle Maria Lang ha fyllt 100 år.

I avsnitt 22 är det fyra partyglada tjejer som står i centrum. De vill så gärna åka till Florida på Spring Break för det obligatoriska supandet, hånglandet och knarkandet. Men det går lite överstyr i dvd-aktuella Spring Breakers. Kritikerna hyllar filmen men vi blir osams om den trots att James Franco är en rackare på att spela Britney Spears på piano. Illusionist-rullen Now You See Me tar oss till ett högre sinnestillstånd. Hocus Pocus och totala synvillor är några av ledorden när vi gottar oss åt den  magiska åkturen som filmen ger oss. Och Thomas heter fortarande inte Jennifer...

I Hässleholmen hoppas många av de boende få jobb genom alla de integrations- och arbetsmarknadsprojekt som kommer och går. Nu senast var det arbetsmarknadesprojektet Kedjan. Men trots att projektet Kedjan kostade 130 tusen per deltagare gick de flesta av deltagarna ut i samma arbetslöshet igen efter projektet. Hur kommer det sig? Våra reportrar Katarina Gunnarsson och Marcus Eriksson åkte till Hässleholmen i Borås för att lägga ett pussel av förklaringar. Lunchresturangen Guldkanten i Borås är stadens första sociala företag. För kvinnorna, som jobbar där, är osäkerheten stor om företaget kommer att kunna finnas kvar. Sociala företag, med syfte är att skapa jobb åt långtids arbetslösa, fortsätter att växa i landet. I dag finns det minst 300 sociala företag i Sverige, enligt Tillväxtverket, som ännu inte hunnit registrera alla. Många som arbetar med hitta arbeten åt personer med funktionshinder eller med språksvårigheter, ser sociala företag som ett alternativ till långvarigt socialbidragsberoende. Kritikerna menar att de sociala företagen, som under uppstartsåren får statligt stöd för att täcka lönekostnaderna, snedvrider konkurrensen. Katarina Gunnarsson och Marcus Eriksson besökte lunchresturangen.

I första programmet medverkar den lyrisk-dramatiska sopranen Gitta-Maria Sjöberg och mezzosopranen Malena Ernman. Gitta-Maria Sjöberg sjöng huvudrollen som den kärlekstörstande och lidande Katerina Ismajlova i Sjostakovitj’ Lady Macbeth från Mzensk som hade premiär vid Göteborgsoperan 2012. Den uppsättningen var startskottet för debatten om operasexismen i Sverige. Nu kommer Gitta-Maria Sjöberg för första gången till själv tals i den här debatten. Hon blir inte provocerad av att kvinnor många gånger dör i operorna: – Varför offrar sig till exempel den unga slavinnan Liu i Turandot och tar livet av sig när hon älskar prinsen Calaf så mycket? Jag går in i rollen för att förstå kvinnan. Kanske beror det på att jag hade en uppväxt där kampen mellan liv och död var min ständige ledsagare. Min mamma var judinna och den enda överlevande i sin släkt. Jag vet att mamma skulle offrat livet för oss barn om det var nödvändigt. – Min moster följde sina fem barn som gasades ihjäl i koncentrationslägret. Morfar, mormor och mina bröder mördades. Mamma kom utmärglad till Sverige med de vita bussarna. Hon hade en enda klänning som hon tvättade på kvällen och hängde på tork inför morgondagen. I programmet hör vi Gitta-Maria Sjöbergs skakande berättelse om sin mammas öde. Gitta-Maria Sjöberg föddes i Sjuntorp, nära Trollhättan. Hon debuterade som Mimi i La bohème redan när hon gick på Operakademin i Köpenhamn 1987. 1988 fick Gitta-Maria Sjöberg Birgit-Nilsson-stipendiet. Kritikerna hyllade henne för ”röstens klangfärger, innerligheten och förståelsen av de komplexa karaktärerna och situationerna”. Sedan dess har Gitta-Maria Sjöberg sjungit vid operahus i Europa, USA, Sydamerika och Asien. I januari 2013 firade Gitta-Maria Sjöberg sitt 25-årsjubileum vid den danska operan i Köpenhamn. Hon har blivit dekorerad med Dannebrog-orden av första graden av drottning Margrethe II. Gitta-Maria Sjöbergs hemsida: http://www.gittamaria.com Gitta-Maria Sjöbergs jubileumskonsert, januari 2013: http://kglteater.dk/det-sker/forestillinger/sason-2012-2013/opera/jubilaumskoncert Mezzosopranen och hovsångerskan Malena Ernman känner många svenskar som melodifestivalvinnaren 2009, med låten La Voix, rösten. Malena älskar att sjunga barockmusik och mycket Händel har det blivit, liksom Mozart. Och en hel del annat. Så här beskriver Malenas kollega, mezzosopranen Anne Sofie von Otter henne: ”Malena är ett unikum, jag känner ingen sångare som påminner det allra minsta om henne. Med åren har hon övat upp sin rösts förmåga till vad som är mänskligt möjligt vad snabbhet och omfång beträffar.” Malena Ernman började som körsångerska, bl a i Radiokören i Stockholm. Hon studerade vid Musikhögskolan och vid Operahögskolan i Stockholm. Dessutom på Musikkonservatoriet i Orléans. Hennes genombrott kom 1998 då hon tolkade Kaja i Sven-David Sandströms opera Staden och Rosina i Barberaren i Sevilla på Stockholmsoperan. Malena Ernman har spelat/sjungit många män i operor: – Mansroller är mycket roligare att sjunga! Män skrev operorna och tonsatte dem. Män har makt genom att vara prinsar, kungar, diktatorer, pappor och älskare. Män styr handlingen och situationen medan damen sitter och ylar i något fönster och utstöter höga svåra toner. ;-) – Som ung blond naiv skandinaviska åkte jag ner till Europas scener och fick en chock. Män med makt tog för givet att jag skulle vara söt och hålla tyst. Jag hotades med mentala örfilar som: "Skaffar du barn förlorar du din karriär”. Jag borde vara singel och tillgänglig…. I TCO-pamfletten ”Bryt Tystnaden- en handbok om sexuella trakasserier” säger Malena Ernman: ”Operahusen ska vara p å en piedestal. Feminism passar inte in i den miljön. När skattepengar finansierar en så antifeministisk verksamhet tycker jag det blir problematiskt. Det får följder som både går ut över individen och det konstnärliga klimatet.” Malena Ernmans hemsida: http://www.malenaernman.com Malena Ernman Blixten&co: http://www.blixten.se/musik/malena-ernman

Fördjupningsreportage. Entusiasterna ser fram emot folkfest och miljoner i nya intäkter. Kritikerna varnar för glädjekalkyler och slöseri med skattepengar. Skid-VM 2015 har delat Falun i två läger. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Om en växande ekonomi som ska minska arbetslöshet, fattigdom och sociala konflikter. En växande ekonomi som är förutsättningen för att samhällen med problem ska komma på rätt väg. Men om själva tillväxten skapar miljöförstöring och motsättningar, vad finns då för alternativ? I 20 år har Japan haft en stillastående ekonomi. För att få igång konsumtionen och bryta stagnationen stimulerar nu regeringen ekonomin med enorma summor. Men vill Japan gå tillbaka till tiden före den utdragna krisen, till 80-talets konsumtionsdyrkan. Kritikerna blir allt fler och det finns till och med de som hävdar att Japan är världens första välutvecklade ekonomi som växlat in på ett nytt spår - ett permanent nolltillväxt-samhälle. I Sverige har vi upplevt en stadig tillväxt de gångna decennierna. På trettio år har ekonomin fördubblats.En förklaring är en framgångsrik exportindustri. Men en allt större del av tillväxten kommer från en kraftigt växande privat konsumtion. Den utgör nu hälften av landets bruttonationalprodukt. När Statistiska centralbyrån nyligen presenterade de senaste BNP-siffrorna hade tillväxten visserligen stått still under slutet av förra året. Det som framför allt gjorde att tillväxten inte gick ned var att hushållen ökade sin konsumtion. Konflikts Daniel Värjö begav sig ut till Kungens Kurva i södra Stockholm, där konsumtionshjulen rullar på för fullt. Noll-tillväxt för oss tillbaka till medeltid. Det leder till social oro och det stoppar utvecklingen, säger den etablerade kåren av nationalekonomer. Det är varken eftersträvansvärt eller hållbart. Men Tim Jackson, brittisk professor i hållbar utveckling, är av en annan uppfattning. Han var en tongivande medlem av den brittiska regeringens hållbarhetskommission och är en av pionjärerna när det gäller samverkan mellan ekonomi och ekologi. - Vi har blivit alldeles för fixerade vid tillväxt. Idéen om evig tillväxt är vår tids stora myt, säger han.Reporter: Kajsa Boglind I studiosamtalet medverkar Susanne Sweet, docent på Handelshögskolan i Stockholm där hon också leder en forskargrupp om hållbart företagande, Sure (Sustainable Research Group), Mikael Malmaeus, miljöforskare och författare, knuten till den gröna tankesmedjan Cogito samt Sandro Scocco, chefekonom på tankesmedjan Global Utmaning.  Intervju med Junko Edahiro som leder tankesmedjan Institutet för lycka, ekonomi och samhälle. Kristian Åström, reporter. Producent: Kristian Åström Programledare: Daniela Marquardt

Kritikerna har rosat, hyllat och älskat Gabriella Pichlers långfilmsdebut Äta, sova, dö som har premiär den här helgen. Filmen är en kärleksfull skildring av den nordvästskånska glesbygden. Om livet i en liten håla, och vad som händer när grönsaksfirman på orten måste skära ner på personalen. Pichler har valt att spela in filmen i sina gamla hemtrakter, själv flyttade hon till skånska Örkelljunga när hon var åtta år gammal. Tillsammans med vår reporter Saman Bakhtiari återvänder hon till sin gamla hembygd, och det börjar hemma hos Gabriellas mamma, som också har en roll i Äta, sova dö - och tycker att dottern är en hård arbetsledare. Det finns fler filmer än Äta, sova, dö på höstrepertoaren som handlar om den svenska landsbygden och småstadslivet. Redan nu kan man se Patrik Eklunds påhittade småstad Backberga i Flimmer och om några veckor kan man kolla in Lycka till och ta hand om varandra, där regissören Jens Sjögren försökt återskapa barndomens småländska Sävsjö. Nina Asarnoj har träffat Jens Sjögren och Patrik Eklund för att diskutera den dramaturgiska potentialen i livet i det lilla samhället. Om igen är programpunkten där Kinos lyssnare berättar om vilken film de sett flest gånger. Den numera pensionerade gymnasieläraren Elisabeth Bjurfjell hörde av sig till Kino för att hon har ett långt och innerligt förhållande till krigsfilmen Kellys Hjältar. Anders Bennysson ringde upp för att ta reda på varför. Lisa Bergström tipsar om rekommenderade kulturintag i helgen, på bio, tv och dvd: Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström Den franska filmindustrin har fått ett nytt flaggskepp. Den enorma satsningen på filmstudio La Cité du Cinéma i förstaden Saint-Denis norr om Paris. Det är regissören och producenten Luc Besson som står bakom projektet. Och tanken är att skapa en fransk motsvarighet till brittiska Pinewood Studios, eller jätteanläggningarna i Hollywood. Men olyckskorparna har förstås redan börjat kraxa på franska. Dels för att man tycker att Besson kanske kunde ha släppt in fler aktörer i projektet.Dels för att det hela var ett projekt stöttat av den förra, borgerliga, regeringen i Frankrike. Johan Tollgert har besökt La Cité du Cinéma. En fransk skådespelare och regissör som har parallella karriärer i både Frankrike och USA är Julie Delpy. Hon som hänger med Ethan Hawke i filmerna Bara en dag och Bara en natt - och som snart kommer att göra om det där i en tredje film: Before Midnight. Men Delpy har också en framgångsrik karriär som regissör, Jag minns en sommar hade premiär för två månader sedan här i Sverige, och förra veckan gick hennes senaste film 2 dagar i New York upp på bio här. Det är uppföljaren till 2 dagar i Paris, och på nytt handlar det om kulturkrockar mellan fransmän och amerikaner. Franska Marions familj kommer till New York för att hälsa på henne och hennes amerikanska pojkvän. När Lisa Bergström ringde upp och pratade med Delpy kom de snart in på hennes förebild Woody Allen, äktenskapet och kärleken.

OS-censur får kritik Nu är det ju som bekant dags igen - över 10.000 idrottare tävlar i 26 sporter allt från fotboll till segling. Men OS handlar inte bara om prestationer utan också om miljarder i sponsorpengar. Och bredvid kampen om medaljerna pågår en strid om det olympiska varumärket. I London 2012 är den striden hårdare än någonsin. Kritikerna talar om en censurolympiad - där märkespoliser drar genom gatorna. Och allt från utövarnas twitter och åskådarnas gympaskor till bageriernas bagels hamnar i skottgluggen. SVD i bråk med Pride om israelisk film Nästa vecka drar årets upplaga av Pride-festivalen igång i Stockholm. Men redan nu solkas festivalyran av ett bråk kring visningen av en israelisk HBT-film. Det började i tisdags med en artikel i Svenska Dagbladets kulturdel. Under rubriken "Pride kidnappas från vänster" berättade reportern Tobias Brandel om hur hotet mot festivalen har förändrats de senaste åren. 35-åringens förlorade heder I vår sommarserie om journalistiken inför skranket går vi tillbaka till mordet på Anna Lindh och mediernas bevakning av jakten på mördaren. Den så kallade 35-åringen greps av polisen men visade sig vara helt oskyldig. Ändå hade hans privatliv valsat runt i medierna och vissa reportrar till och med pekat ut honom som skyldig. 35-åringen valde att stämma en rad tidningar för förtal. Fredrik Johnsson tar oss tillbaka till de turbulenta dagarna efter mordet.

För första gången någonsin sätts Bibeln i sin helhet upp som teaterpjäs - Nya Vågen diskuterar uppsättningen av "böckernas bok" på Göteborgs Stadsteater. Kritikerna har varit oeniga: inspirerande teater, menar en, ointressant och endimensionellt, säger en annan. Kan Bibeln verkligen bli god teater? Hur gestaltar man något som är heligt för vissa och främmande för andra - och är Bibelns myter relevanta idag? På plats i studion finns författaren och dramatikern Ragnar Strömberg, kritikern Lis Hellström Sveningson och prästen Marika Palmdahl. Ett annat projekt som ansågs omöjligt var att göra en svartvit stumfilm och lyckas locka en nutida biopublik. Men Sverigeaktuella The Artist kammade nyligen hem de tyngsta priserna på Oscarsgalan, bland annat för bästa regi och bästa film, och har höjts till skyarna av kritikerna. Varför får en stumfilm så stort genomslag just nu? Är filmen mer än en nostalgisk hyllning till en svunnen epok? Filmvetaren Mats Björkin diskuterar tillsammans med filmkritikern Emma Engström. Kulturpanelen består den här veckan av kulturjournalisten Elin Grelsson Almestad, musikjournalisten Sara Moein och P3s Marcus Morey Halldin. Programmet sänds från Göteborg. Programledare Malin Sandberg

I helgen väljer Turkiet nytt parlament. Det styrande AK-partiet och premiärminister Erdogan tycks gå mot en ny seger. Partiet satstar på att få två tredjedels majoritet för att ensamt kunna påverka förändringarna av konstitutionen. I Turkiet finns idag en majoritet för en ny konstitution eftersom den nuvarande gett mililtären ett avgörande inflytande. Men farhågan är att AK-partiet med egen majoritet utformar den helt efter egna prioriteringar. Kritikerna varnar för partiets auktoritära tendenser och islamistiska rötter. Bland religiösa minoriteter finns både farhågor och förhoppningar inför valet och arbetet med den nya konstitutionen. Åsa Furuhagen följer valrörelsen på plats i Turkiet och hon har bland annat mött aleviter och armenier i Istanbul. Den 11 september blev ett begrepp för urskiljningslös terror.  Efter bomberna i Londons tunnelbana 2005 blev också 7/7 ett uttryck för detta.  Fyra unga muslimer sprängde sig själva, 56 människor dödades och 700 skadades. Efter dådet var frågan: Varför händer detta? Varför vänder de sig mot det land de växt upp i? Varför dödar de människor? Hur kan vi förhindra att det händer igen? En man som har en del svar är Ghaffar Hussain i London. Han anslöt sig i unga år till den radikala islamistiska organisationen Hizb ut-Tahrir, som är förbjuden i många länder. Men han kom till en vändpunkt och arbetar idag mot radikal islamism. Dilwar Husain i Leicester avbröt sin teoretiska akademiska forskning efter 7/7 och har sedan varit engagerat sig för att motverka radikalisering bland Storbritanniens muslimer. Vad är deras erfarenheter?  Vad kan en vigd person i Svenska kyrkan göra och fortfarande behålla sin tjänst? En diakon i Linköping stift, Annika Spalde, har dömts i domstol fyra gånger för olika former av civil olydnad. Domkapitlet har prövat om hon i fortsättningen får utöva sin tjänst. Beslutet kom i onsdags: ärendet lämnas utan åtgärd.   Programledare: Tithi Hahn tithi.hahn@sr.se Producent: Sören Wibeck soren.wibeck@sr.se

Kritikerna hävdar att Socialdemokraternas nye ledare talar innan han tänkt färdigt. Och att då blir det ofta fel. Libyenfrågan är Juholt-motståndarnas främsta exempel. Samtidigt har Socialdemokraterna slutat rasa i opinionen och det interna humöret verkar vara på väg uppåt. Men den avgörande frågan är ännu obesvarad; Med vilken politik vill Håkan Juholt leda partiet? Håkan Juholt intervjuades av Tomas Ramberg.

Vindkraftsexplosionen i Sverige. Programledare: Marie-Louise Kristola. Utbyggnaden av vindkraft har exploderat och det byggs nu ett vindkraftverk per dag i Sverige. Men det skulle kunna byggas ännu fler säger vindivrarna med tanke på att landet är glesbebyggt och har bra vindlägen. Kritikerna däremot hävdar att vindkraftsetableringarna förfular landskapet. Klotet tar en titt på miljöeffekterna av vindsnurror. Dessutom handlar det om forskarna som vill kyla av jorden genom att spruta ut saker i atmosfären.

Kritik mot europeiska censurplanerNyligen avslöjades det att lagstiftare i EU skissar på planer att införa ett centralt filter för internettrafik i EU och att skapa ett virtuellt Schengen där EU ska ha en central svartlista med sajter som ska blockeras. Tidigare har det handlat om sidor med barnporr, men nu har även annat börjat nämnas, som olagliga spelsajter och sidor med olagligt innehåll i största allmänhet.Kritikerna kallar det för en digital järnridå. Mediemanipulatören Usama Bin LadinMytbildningen kring Usama Bin Ladin är stor och som mediefenomen är det få figurer som kunnat mäta sig med honom under det årtionde som gick mellan attentatet i New York 2001 och döden i trevåningshuset i Abbottabad.Och få har så väl insett hur nödvändiga medierna är för den som vill sprida terror och så framgångsrikt lyckats utnyttja medielogiken för sina egna syften. Det märktes inte minst i iscensättningen av terrorattentatet den 11 september, där det dröjde precis lagom länge mellan att första och andra planet för att kamerorna skulle hinna riktas in. Vi har tecknat ett porträtt av mediemanipulatören Usama Bin Ladin. Lokal TV-reklam utmanar på annonsmarknadenDe stora landsortstidningarna utmanas nu i kampen om reklampengarna. Förra veckan kom en undersökning som visar att ännu en milstolpe passerats i den enorma förändring som just nu håller på att ske på mediemarknaden. Det handlar om hur avregleringarna och digitaliseringen av medierna nått ner på lokal nivå. De länge så urstarka svenska morgontidningarna, inte minst ute i landet, utmanas nu på sina lokala annonsmarknader och för första gången har de tvingats ner under hälften av reklamkakan. Och det är lokal TV-reklam och Internetannonsering som ökat sin andel mest på senaste tiden ute i landet, men även på en stor marknad som den i Göteborg. Folkkär reklamfigur går i gravenDet handlar om en liten irriterande men folkkär figur som efter tolv år i rampljuset gjort sitt sista framträdande. Det var i slutet av 1999 som Ipren-mannen gjorde entré i tv-rutan och tog läkemedelsreklamen till en ny nivå. Filmen anmäldes av läkemedelsverket och stoppades men var snart tillbaka i rutan igen, då hade den nått kulturstatus. Men nu är det alltså slutsjunget.

Vad händer med al-Qaida efter Usama bin Ladins död och vilka religiösa teorier låg bakom hans agerande? Organisationen har länge varit ett sjunkande skepp och nu är kaptenen död, säger den norske terrorexperten Thomas Hegghammer. De aktiva är möjligen runt 1000 i världen, men antalet sympatisörer är långt fler, säger han. Människor och tro intervjuar också professor Audrey Cronin vid National War College i Washington som har skrivit boken How Terrorism Ends, där hon sätter in al-Qaida i ett större historiskt perspektiv. Som alla föregångare kommer al-Qaida att upphöra, säger hon.  I reportage av Sören Wibeck ger också islamologen Jan Hjärpe en historisk analys av Al Quidas retorik. Svensk grundlag ska tillförsäkra var och en rätten att utöva sin religion. Det gäller även om man är frihetsberövad. Genom en överenskommelse mellan Sveriges muslimska råd och kriminalvården ska fängelseimamerna få mer tid att möta intagna muslimer. Men hur ser den andliga vården ut på ett fängelse och vad betyder prästen och imamen för de intagna? Reportage från Österåkeranstalten av frilansjournalisten David Berjlund. Väcker försoningen mellan Fatah och Hamas förhoppningar om en fredsuppgörelse mellan Isarel -Palestina? Vilka av parterna i uppgörelsen kommer få kompromissa mest, det sekulära fatah eller det religiösa Hamas? Direktrapport från Jerusalem av frilansjournalisten Anneli Rådestad. "Utmed vägen strömmar vatten från floden Swat genom handgjorda kanaler in i byarna. Skrattande pojkar kastar sig ner i det bruna vattnet; vi reser genom ett landskap helt utan kvinnor. Talibanernas inflytande här blir allt starkare." Så skriver Henrik Chetan Aspengren i boken Pakistan - upprorens land, där vi får följa med på hans resor i landet och möta människor som beskriver ett land i kris, präglat av djupa klasskillnader och korruption. Men det är också historikern Aspengren som berättar om ett land med en levande sufitradition och kolonialismen som förstärkt landets traditionella maktelit. Hör honom i en längre version av Kvartsamtalet. Också i Tyskland debatteras den rekordsnabba saligförklaringen av förre påven Johannes Paulus. Kritikerna menar att han blundade för de sexuella övergreppen mot barn i den katolska kyrkan. I Tyskland har många katoliker visat sitt missnöje genom att gå ur kyrkan. Caroline Salzinger, Sveriges Radios Tysklandskorrespondent rapporterar: Programledare: Tithi Hahn Producent: Åsa Furuhagen Vestergren

Tycke och smak om uthängningKritiken har varit mördande mot Expressens namn- och bildpublicering av en känd tv-profil och barnprogramledare i veckan. "BARNPROGRAMLEDAREN MISSTÄNKT FÖR NARKOTIKABROTT" blev rubriken när tidningen redogjorde för att journalisten stoppats utanför Råsunda efter en fotbollsmatch och där givit ett urinprov. Expressen försvarar sig med att man inte berättat något som inte är sant och menar att debatten handlar om tycke och smak. Kritikerna menar att detta tycke och smak i själva verket utgör grundfundamentet i pressetiken. Att väga allmänintresset mot publicitetsskadan. Och det oavsett sannningshalten i nyheten.Hemlighetsmakeri i EU I Bryssel är många journalister och medborgaraktivister oroade över tillståndet för öppenheten i unionen. Det handlar om den offentlighetsprincip som bland annat Sverige var med och drev igenom under ordförandeskapet 2001 och som nu riskerar att begränsas av ett förslag från kommissionen. Andreas Liljeheden rapporterar från Bryssel.Vad vill Ola som PO?Den första april tillträdde Ola Sigvardsson tjänsten som allmänhetens pressombudsman. Ola Sigvardsson har en lång karriär i resväskan, bland annat som redaktionschef på Dagens nyheter och som chefredaktör och ansvarig utgivare för Östgöta-correspondenten. Företrädaren, Yrsa Stenius, var en stridbar PO som hamnade i konflikt med flera publicister, inte minst Expressen. Men vad vill Ola Sigvardsson? Medielandskapet ändrar form och nya pressetiska dilemman uppstår. Vi undrar: vilka blir hans stora strider?

I veckan drar den kontroversiella rättegången mot politikern Geert Wilders igång igen i Nederländerna. Geert Wilders har fått mycket uppmärksamhet för sina hårda angrepp på islam och muslimer. Kritikerna menar att Geert Wilders uttalanden bör ses som ett hatbrott som lett till en ökad diskriminering av muslimer medan försvaret talar om yttrandefrihet. Själv har Geert Wilders inte backat från sina uttalanden utan tvärtom velat gå vidare och göra en uppföljare till sin kontroversiella film Fitna. Del två ska avslöja profeten Muhammeds "barbariska, mordiska och mentalsjuka beteende". Hur reagerar holländska muslimer på Wilders återkommande attacker och vad blir deras strategier för att möta hans antimuslimska parti PVV som fått sådan framgång i de holländska valen? Hör lokalpolitikern Adeel Mahmood som möter PVV i kommunfullmäktige i Haag och kvinnoaktivisten Leyla Cakir som svarat Wilders med en provocerande affischkampanj. Åsa Furuhagen Vestergren besöker Nederländerna. Lyssna på ett reportage från Studio Ett den 13 april där Leyla Cakir och Adeel Mahmood berättar om sina reaktioner på rättegången mot Geert Wilders: Varför tar Islamiska förbundet och dess ordförande Omar Mustafa inte avstånd från antisemitism? Det undrar Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, i en debatt på Newsmill som har föranletts av att egyptierna Ragheb al-Serjany och Salah Sultan inbjudits att tala vid en islamisk konferens i Stockholm i december 2010. Silberstein menar att de båda egyptierna har gjort sig kända för antisemitiska uttalanden. Omar Mustafa borde ta avstånd ifrån dessa. Istället talar han i allmänna ordalag om allas ansvar för att bekämpa rasism, skriver Silberstein. Hör Omar Mustafa och Willy Silberstein debattera i Människor och tros studio. I veckan meddelade hon vem som fått Nordiska rådets litteraturpris- ett pris hon själv fick 2003. Men hon är också aktuell med romanen " Den flödande lyckan". Eva Ströms nya bok har fått recencenterna att grubbla. Vad vill hon egentligen berätta ? Är det en kärlekshistoria eller en bok om behovet av någon sorts tro? Vad gör sekulariseringen med vår förmåga att ta till oss miraklet och vad betyder de citat från Bibeln,från sångtexter eller från Eva Ströms egen poesi som skjuts in i texten? Hör vilka ledtrådar Eva Ström själv vill ge i kvartsamtalet. Syrien styrs av en minoritet inom en minoritet. President Bashar al-Assad tillhör alawiterna, en liten etnisk och religös grupp som en del menar är ättlingar till korsfararna. Traditionellt har alawiterna varit undertryckta och fattiga i Syrien. Hur har de lyckas komma till makten? Och varför utövar de den så repressivt? Vart kan de pågående oroligheterna leda? Ingmar Karlsson, för detta diplomat, verksam många år i Syrien, idag forskare vid Centrum för Mellanösternstudier i Lund, intervjuas. Finland går till val på söndag. Väljarna vill diskutera grundtrygghet och åldringsvård, men politikerna diksuterar mest EU och skatter. Sannfinländarna tros göra ett starkt val. Partiet leds av Timo Soini, som till konfessionen är katolik. Han skördar framgångar med invandringskritik och EU-motstånd. Han har också gjort oklara uttalande om sin syn på aborter. "Men vad han än säger får han folk med sig" säger Olav S. Melin vid tankesmedjan Magma. Samma ska gäller inte kristdemokraterna. När partiledaren Päivi Räsänen i oktober 2010 uttalade sig mot homosexualitet begärde tusentals finländare utträde ur statskyrkan. Hör Olav S. Melins analys inför valet. Programledare: Tithi Hahn tithi.hahn@sr.se Producent: Sören Wibeck soren.wibeck@sr.se

Den pågående folkomröstningen kommer troligen leda till ett självständigt södra Sudan. Är det här slutet för ett mångreligiöst och mångkulturellt Sudan och vilka förväntningar finns det på kyrkorna som verkar sida vid sida med olika animistiska föreställningar? Integrationsminister Erik Ullenhag bjöd i veckan in till ett möte med företrädare för svenska muslimska organisationer. Samtalet handlade om islamofobi i terrorns kölvatten. Hur hänger islamofobin ihop med hotet från radikala islamister? I november förra året dömdes en kristen kvinna i Pakistan, Asia Bibi, en 45-årig fembarnsmor, till döden genom hängning för hädelse av profeten Muhammed, en dom som har väckt uppmärksamhet och protester världen över. Kritikerna av domen lever farligt. I förra veckan sköts guvernören i Punjab, Salman Tasir, ihjäl av sin egen livvakt med motivet att han motsatte sig landets hårda lagstiftning mot hädelse. I söndags samlades upp mot 50 000 demonstranter i Karachi för att visa stöd för lagen. Fallet blir extra intressant eftersom Pakistan drivit på för att FN ska klassa kränkning och kritik av religioner som ett brott mot mänskliga rättigheter – och så skedde också i november då Generalförsamlingen antog en resolution mot kränkning av religioner. Reportage av Sören Wibeck.  Intervju med Arkan Asaad, aktuell med boken Stjärnlösa nätter - en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt liv. Boken handlar om Amàr, en 18 år gammal svensk-kurdisk kille som under en resa till släkten i norra Irak blir bortgift mot sin vilja med en kusin. Berättelsen är också Arkans egen. Hör honom om skuld och skam, familj och heder och hur han ser på individens rätt i förhållande till kollektivets behov. Utrikeskrönika kommer från Sveriges Radios ungdomskorrespondent  Robin Olin och handlar om trygghet och tro bland unga i krisens Irland. En dold konskevens av det minskade religionsutövandet i europeiska länder är att allt färre väljer klosterlivet. I Frankrike till exempel har antalet medlemmar i de katolska ordnarna krympt med en tredjedel bara under det senaste decenniet. Men det beror inte bara på att kristendomens inflytande minskar, utan också på att nunnorna och munkarna har förlorat en del av sina samhälleliga funktioner. Frilansreporter Anna Trenning Himmelsbach har besökt kloster i nordöstra Frankrike. Programledare: Tithi Hahn Producent: Åsa F Vestergren

Går det att bota typ 1-diabetes, som 700 barn och 400 unga vuxna i Sverige drabbas av varje år? Många internationella försök pågår och det finns många förhoppningar. Men diabetsforskaren, barnläkaren och professorn Giesela Dahlquist i Umeå menar att det inte finns en enda väg som kan lösa gåtan. Om detta får du höra i Veckomagasinet, där vi också tar upp psykisk sjukdom, antimateria och en nyupptäckt planet från en galax långt borta. Barndiabetes är komplext, och här kan du höra en längre intervju än den du fick möjlighet att höra i radion med Gisela Dahlquist. Hon är professor, barnläkare och forskar kring barndiabetes. Vad är psykisk sjukdom? I Vetenskapsradion den här veckan har vi granskat en ny handbok för psykiatriker. Den jobbas fram i USA och brukar få stor inverkan på psykiatriska behandlingar världen över. Handboken är den femte i ordningen sedan 1950-talet och kallas för DSM 5. DSM står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, alltså diagnos- och statistikhandbok för mentala sjukdomar och störningar. Fortfarande är det ett par år kvar innan den ska vara färdig, men kritiken har redan varit kraftig. Kritikerna menar att den kan innebära att fler människor får psykiatriska diagnoser och att fler barn och unga kan få anti-psykotisk medicin. Vår reporter Lars Broström träffar i Veckomagasinet William Narrow, en av de ansvariga för de föreslagna nya diagnoserna. Varför finns det något överhuvudtaget? Kanske kan antimateria hjälpa oss att svara på den frågan.  Vetenskapsradion har träffat atomfysikern Svante Jonsell, en av forskarna som lyckats gillra en fälla för antimateria, för att kanske få svar på några av de stora frågorna. Framförallt - hur det känns att fånga något som egentligen inte finns. Reporter Niklas Zackrisson. Referens: Andresen G. B. et. al. Letter. Trapped antihydrogen. Nature 2010. DOI: 10.1038/nature09610 Vi beger oss också ut i rymden, där en planet som härrör från en annan galax för första gången har upptäckts. Lisen Forsberg talar med astronomen Eric Stempels, som berättar att den nyupptäckta planeten och dess stjärna kan ge ledtrådar om vad som kommer att hända med Jorden om sisådär fem miljarder år, när vår sol förvandlas till en röd jätte. Och vad ska vi göra när solen blir stor och varm? Ja, kanske kan vi ta vår planet och flytta längre ut i solsystemet, resonerar Eric Stempels. Eller så koloniserar vi Mars - eller planeter i helt andra solsystem. Fantasifulla utflykter utlovas i denna veckas upplaga av Veckomagasinet.

Vi rundar av vårsäsongen och laddar om inför sommarens sändningsbonanza med en fyrverkeriliknande greatest hits-show bestående av guldkorn från det senaste halvåret. Bland höjdpunkterna hör du om sexfantasier till söndagsbilagorna, sex i närheten av apa och sex till tonerna av Lars Winnerbäck. Och så blir det lite om runda brön och bollhav på IT-kontor. Här kommer en mer specad innehålldeklaration: Bert Kolker, även känd som Bagel-Bert från Bagarmossen, berättar om hur ett stigbygelsformat judiskt frifräsarbröd färdades över hav och nationsgränser för att så småningom landa på ZTV-redaktionen. Kritikerna och popmusikkonnässörerna Alice Eggers och Sebastian Suarez-Golborne gräver djupt i den monumentala lyrikboxen Dikt 1598-1939. De hittar den svenska 1800-talspoesins svar på Ian Curtis och några andra tydliga lyriktrådar som leder från 1700 –talet fram till Thåström, Pascal, Kent och inte minst Marie Bergmans proggreggaerökare Ingen kommer undan politiken. Inslaget sändes på Rocklyrikens dag i vintras. Uppmärksammade romandebutanten Eli Levén – som i vintras utkom med Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats - och skribenten Jessika Gedin berättar om erotiska läsupplevelser i söndagsbilagor och i mammas hrdcorefeministiska böcker. Ur P3 Kulturs digra arkiv av litteratursamtal om b-kändisbiografier hämtar vi pratet om filmstjärnechimpansen Cheetas självbiografi. P3 Kulturs producent Tommie Jönsson läser Tarzans sidekicks Me, Cheeta som en fundamentalist läser Bibeln – medan Johanna Koljonen mer lutar åt att boken skall ses som en roman. P3 Kulturs reporter Sara Lundin återbesöker kreativa rum från IT-erans gryning och får vittnesmål om vad som hände med skaparlusten när sjaviga manchestersoffor och sovhögar med rosahåriga tonåringar byttes ut mot mer och mer blankpolerade ytor och designerföremål. Och du – på tisdag 15 juni rullar vi igång P3 Kulturs sommarsäsong. Varje tisdag, onsdag, torsdag och fredag under resten av sommaren sänder vi mellan 10:02 och 12:00. Så sluta inte tvätta öronen!