Podcasts about varenda

Det pratas om en oro inför ett lågt barnafödande, är det kopplat till ekonomi? Det här året har präglats av ekonomisk oro och ångest kring lågkonjuktur, arbetslöshet och framtiden. Hur ska det gå för oss, egentligen? Vad betyder det laddade ordet tillväxt? Är lågkonjukturen ett sluttande plan eller kommer det att bli bättre? I dagens avsnitt har vi med oss Katarina Wagman från ekonomifakta.se som hjälper oss att reda ut både det ena och det andra gällande ekonomisk oro. Varenda gång vi frågar er vad ni vill att vi lyfter mer i Ångestpodden eller om vi frågar er vad era nuvarande ångestpuckar är så är ALLTID ekonomisk ångest ett ämne som lyfts. Alltid. Det är väl förvisso inte speciellt konstigt med tanke på vilka år vi förhoppningsvis snart kan lägga bakom oss.. Avsnittet görs i samarbete med ekonomifakta.se Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Sofie HallbergInstagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallberg Facebook: Ångestpodden TikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen, ett dilemma eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden? Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon? mind.se spes.se suicidezero.se teamtilia.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige har fått sin första huvudtränare i NHL. Four Nations och JVM har trupperna klara och i veckan har SHL-stjärnor förlängt sina kontrakt på löpande band. Torsdagen bjöd dessutom på en otroligt jämn omgång där alla matcher levde in i det sista. Växjö har hittat tillbaka igen efter fem raka förluster, däremot ställer vi oss frågande till siffrorna som visar att stjärnorna underpresterar. HV71 har fyra raka segrar, tre av de med juniorer som hjältar. Malmö har det desto tyngre och är fast i botten. I Örebro är det fyra raka förluster för de rödvita och under torsdagen återvände en gammal hjälte och vann. Vilken vecka! Programledare: Tobias Dahlberg I studion: Christopher Heino-Lindberg & Jonathan Knekta

Regeringen går in i andra halvlek av sin mandatperiod.  Landsbygdsminister Peter Kullgren är klämd mellan å ena sidan kritiker som ser honom som en fiende till miljö och djurvälfärd och å andra sidan de som tycker att viktiga reformer för jord- och skogsägare dröjer för länge.  I Lantbrukspodden där Peter Kullgren samtalar med Land Lantbruks reporter Göran Berglund, ger han sin syn på skogsägarnas utsatta situation, debatten kring en ny beteslagstiftning och om varför det måste finnas ett trygghetsperspektiv i vargförvaltningen. Har du synpunkter eller förslag på ämnen och gäster till podden? Mejla oss på lantbrukspodden@landlantbruk.se

Äntligen måndag, ÄNTLIGEN Studio Allsvenskan!Vi snackar VARENDA match som spelades i helgen – och det blir förstås en hel del om Stockholmsderbyt mellan Hammarby och Djurgården.Vi diskuterar matchen, taktikerna, derbykungen Nahir Besara och självklart en längre diskussion om kaoset och allt därefter.Vad var det som hände, vad tycker vi om det som hände? Och vad händer framåt nu?Självklart pratar vi även om de andra matcherna där Malmö FF fick skjuta upp sitt guldfirande en omgång till åtminstone. Elfsborg som föll tungt hemma mot ett nytt Häcken. Och Mjällby som gasar på i kampen om Europaplatserna.Plus mycket mer.Avsnittet finns ute överallt.Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!•TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det går att skapa ett Sverige utan utsatta områden. Men det går inte att hålla på som vi har gjort de senaste decennierna. Lawen Redar leder gruppen som tog fram ett stort antal socialdemokratiska förslag på hur integrationen och de utsatta områdena kan förbättras. Möt ”Sveriges argaste politiker” i ett engagerat samtal om förskolor där inga barn har svenska som modersmål, om Danmark som föregångsland och om behovet av rivningar och upprustningar. Viktor Mandel kommenterar, och han menar att det krävs oerhört stora åtgärder för att bryta segregationen – och att det är tveksamt om samhället vill vidta dem. Programledare: Anna Bellman.

ALGER ÄR INTE SJÖGRÄS. Just därför tycker forskaren att vi ska märka varenda fläskbit som potatis. Blossa med whiskysmak engagerar! David framkastar att Diageo Special Releases anno 2024 sorterar in under Ginormous pisstaking. Mackmyra är räddat, men hur ska det bli? Vad innebär att ägaren Lennart Hero har "Städat ut skiten"? Vi toppar med lite liktornar från druider. Varsågoda! Vad var det i glaset? Mathias hade Box 2nd step No2: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/86689 David hade den här whiskyn från Ballindalloch: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/249658 Ballindalloch distillerys hemsida: https://www.ballindallochdistillery.com/ Jeroen drack en Cooper's Choice Caol ila Smoke & Sherry olorso sherry finish på 57%, kanske den här? https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/149158/caol-ila-smoke-sherry-vm Alger är inte sjögräs så märk fläsk som potatis! https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/aljPPL/blossa-glogg-forskaren-rasar-mot-arets-smak Special Releases 2024 Ginormous pisstaking? Här är årets uppsättning: https://www.thewhiskyexchange.com/feature/diageo-special-releases-2024 För äldre tiders Special Releases, se Dennis Oetinger, ”Diageo Special Releases: A brief history of collection and releases”, 2/9 2017: http://whisky-note.com/2017/10/diageo-special-releases-history/ Mackmyras konkurs, Lennart Hero och No 1 Capital AB https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/mackmyra-whisky-kops-av-gamle-agaren-och-investmentbolag https://www.foodnet.se/article/view/1121468/mackmyraskonkursbosaltskalyftawhiskymarkettillnastaniva Henrik Aflodal har skrivit en bra översiktlig reflektion: https://spiritsnews.se/mackmyra-raddas/ Äldre nyheter om Hero och Mackmyra: https://www.foodnet.se/article/view/1097446/efterbrakethuvudagarengermackmyra_brygglan https://www.di.se/nyheter/ica-handlarparet-gor-mangmiljonklipp-men-sagar-utkopet-fran-borsen/ En rom från No1 Capital AB: https://vinbanken.se/artiklar/svensk-sprit-en-resa-fran-norr-till-soder-664 En annan rom, är den gjord i Sverige eller inte…? https://vinbanken.se/artiklar/nyheter-systembolaget-1-mars-sprit-som-kvalat-in-629 Det som finns på Systembolaget från No1 Capitals dotterbolag No 1 Brands: https://www.systembolaget.se/sortiment/?q=no1+brands Här når du oss: En trea whisky på Facebook (https://www.facebook.com/entreawhisky) Maila till oss på hej@entreawhisky.se Davids blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se) Följ oss på Instagram: https://www.instagram.com/entreawhisky Bli medlem! https://entreawhisky.memberful.com/checkout?plan=74960

Premiär för nya segmentet GODHETSKNARKARNA med Gurgin Bakircioglu och Lorentz Tovatt! Hur blev vår regering EXPERTER på gaslighting och varför BEHÖVER Ebba Busch Muslimerna? Vår Kulturkritiker Glenn Hysén har sett Triangle of sadness och tycker ETT och ANNAT om sin göteborgsbroder Rubens verk! Psykakuten med psykolog Li Åslund! Varför är viktigt med ett MENINGSFULLT jobb? Eller ÄR det det? Vad händer annars?Wilma Munther sparar VARENDA krona och duschar utomhus året om för att spara ihop till miljonen - som hon påstår att hon ska ge bort till vänner och släkt som behöver. Blir man verkligen MUNTER av det? “7 OKTOBER – Myterna, Propagandan, Sanningen” Vad HÄNDE egentligen? Ernesto Katzenstein har skrivit boken som försöker klargöra just detta! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag ska Ni få lära känna Kyotos svarta änka. Chisako Kakehis liv är enligt henne själv fördömt. Varenda man hon älskar dör en efter en. När hennes fjärde äkta man dör efter bara en månads äktenskap med Chisako fattar dock polisen i Kyoto misstankar mot henne. Manus av Sofie Karlsson.Vill du höra ett specifikt fall i podden? Önska dina fall i det här formuläret: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfDlQxf9SgZyeGS-qFPaB4BP-L59lQhs7BbZACfwk7xSs-AFw/viewform?fbclid=IwAR0astYAY_SJLcst89FwKaPIeHHV9zlfAxEz6Cmrh37bbMwvMHGc8z5cwg4 E-post: zimwaypodcast (snabel-a) gmail.com Följ Dan på instagram: https://www.instagram.com/dan_horning/Det här är ett smakprov från Seriemördarpodden Premium. Du hittar Seriemördarpodden Premium inklusive över 300 premiumavsnitt och alla gratisavsnitt som inte ligger ute här: https://podme.com/se/seriemordarpodden/Från 2021. Avsnitt P127Om du gillar Seriemördarpodden gillar du förmodligen Massmördarpodden. Du hittar den i alla poddappar. Massmördarpodden är gjord av samma människor och har samma format som Seriemördarpodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sarah ska cykla till Paris tillsammans med Team Rynkeby Göteborg till förmån för Barncancerfonden, och ni kan alla följa med. Det här avsnittet ägnas helt åt varför vi har varit tysta i närmare ett år. Sarah har haft ett sidoprojekt. Men det sidoprojektet har inneburit hands-on operativt arbete med sociala medier för en frivilligorganisation. Hur är det egentligen att sköta sociala medier för ett varumärke som är mindre känt och utan att kunna lägga en krona i sponsring? Vi pratar om lärdomar, utmaningar, insikter, och planering. Sedan berättar vi hur ni faktiskt kan få följa med ner till Paris. Lite mer direkt än att bara följa dem i sociala medier. Länk till Sarahs My collection där du kan hänga med till Paris på hennes cykel https://intranet.team-rynkeby.com/mycollection/6616 Team Rynkeby Göteborg Instagram https://www.instagram.com/teamrynkebygoteborg Team Rynkeby Göteborg Facebook https://www.facebook.com/teamrynkebygoteborg Team Rynkeby Göteborg LinkedIn https://www.linkedin.com/company/team-rynkeby-goteborg/ Podcasten Social by default drivs av Deeped Niclas Strandh, social media expert, Deepedition AB och Sarah Larsson Bernhardt, Global social media strategist, Volvo Group. Shownotes, länkar och alla avsnitt hittar ni på http://podcast.socialbydefault.se. Prenumerera på podcasten via Itunes. Ge oss gärna ett betyg och en recension! Eller följ oss på Spotify (https://open.spotify.com/show/7hzQ5YVQxxFZq77JsNhg9r?si=7WyrDPfpQaaOON5KbGtFcQ), Acast (https://www.acast.com/socialbydefault) eller Stitcher (https://www.stitcher.com/podcast/social-by-default) Har ni frågor till oss, eller åsikter om avsnittet? Twittra med hashtaggen #socialbydefault eller prata med oss på vår Facebooksida Socialbydefault (http://facebook.com/socialbydefault). Läs mer om konceptet på på vår sajt http://socialbydefault.se. Kolla också in vårt instagramkonto (http://instagram.com/socialbydefault).

Robert BohmanFrågelåda! Om alkoholfri öl ändå kan innehålla alkohol- vad bjuder man på då, undrar en omtänksam festfixare? Hur olika kan beroende-genen slå i samma syskonskara? Och hur blir man egentligen beroendeterapeut? (Och blir man inte galen på klienternas snicksnack och återfall? Svar: Nej.) The Houses Robert Bohman och Felix Granander svarar.

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Det är ALLTID ett suveränt nöje att välkomna Discoverys expert Nordin Gerzic till Studio Allsvenskan.Mest troligt är han den hårdast arbetande tv-experten i Sverige, som han far runt.I vintras var Nordin i Marbella och fick stor insyn i flera allsvenska klubbar, så som Malmö FF, Hammarby, Norrköping och Häcken bland andra.Vad bar han med sig därifrån?Därför går vi igenom VARENDA lag i Allsvenskan inför 2024 där Nordin får analysera de största och hetaste snackisarna.Vilket lag vinner SM-guld, och vilka får det tuffare?Missa inte detta – över 2 timmar långa – avsnitt med Nordin Gerzic inför Allsvenskan 2024.Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anna Alebo är kaplan för Killans bönegård. Hennes andakter denna veckan utspelar sig mellan jord och himmel på Österlen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Att heta Alebo är unikt. Varje Alebo är en släkting till mig. Det finns en sida i mitt väsen som, liksom farfar, gärna vill vara annorlunda än alla andra, och den sidan får sin näring i mitt ovanliga namn. Ändå är namnet inte bara mitt. Varenda människa på denna jord är en Alebo. En människa som vill leva nära en källa där hon kan släcka sin törst.Ur andaktenText:Jeremia 17:7-8Musik:Preludio En La Menor, Andantino Apassionato - Joakim AnderssonProducent Marianne Greipliv@sverigesradio.se

Varenda människa är värd att ha ett bra fantastiskt liv

Obegripliga tecken och gåtfulla illustrationer - Voynichmanuskriptets hemligheter förblir en av vår tids största mysterier. I mer än hundra år har forskare och kryptografer försökt avkoda och tyda innehållet. Varenda försök skapar fler frågor än svar.De hemlighetsfulla bladen pryds av märkliga illustrationer av okända växter, figurer och astronomiska diagram - som inte känns igen från vår värld. Vilka ledtrådar gömmer sig bakom de gåtfulla bilderna? Kan Voynichmanuskriptets visuella detaljer avslöja den dolda historien bakom bokens ursprung och syfte?Konspirationsteorier - Eftersnack: https://m.facebook.com/groups/konspirationsteorierpodcast/      Facebook: https://m.facebook.com/konspirationsteorier/      Instagram: https://www.instagram.com/konspirationsteorier/       Källor: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1SZ1ovvNZXqqgf7md7NUJTZMIfDBSTeC4Ef857_dUIFc/edit?usp=sharing     Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter två långa veckor är vi äntligen tillbaka i studion! Som om att det inte är kul nog har vi också kanske årets bästa helg att snacka om. Varenda session var fartfylld,  underhållande och självklart är veckans avsnitt minst lika kul! Support the showSveriges snabbaste F1-podcast!

Det är fortfarande osäkert hur Pyramiderna i Giza byggdes. Varenda sten i Cheopspyramiden visar på en kuslig exakthet. Är pyramiderna fantastiska verk, gjorda av tusentals, hårt arbetande händer? Eller kommer dem från en tid då en mer avancerad civilisation fanns här på jorden? Lyssna på första delen: Aliens byggde pyramiderna!Konspirationsteorier - Eftersnack: https://m.facebook.com/groups/konspirationsteorierpodcast/ Facebook: https://m.facebook.com/konspirationsteorier/ Instagram: https://www.instagram.com/konspirationsteorier/ Källor: https://docs.google.com/spreadsheets/d/1SZ1ovvNZXqqgf7md7NUJTZMIfDBSTeC4Ef857_dUIFc/edit?usp=sharing Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett av regimens effektivaste verktyg för att styra undersåtarna är skolan. Det är där den grundläggande världsuppfattningen och rädslorna installeras i den uppväxande generationens medvetande. Ingvar Carlsson sade att skolan skulle vara socialismens spjutspets. Varenda politiker nyttjar skolans maskineri. Det är därför den idag är genompolitiserad och är mer sysselsatt med värderingar än kunskaper. Vi diskuterar beprövade alternativ till den centralplanerade skolan som både är billigare och effektivare. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ordens flertydighet kan leda till förvirring, men också till verklig förlösning. För Ulf Karl Olov Nilsson har de varit helt avgörande. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Året var 1989 och under en av mina allra första psykoanalys-sessioner redogjorde jag för ett slags oral bekännelsefantasi om att jag skulle kräkas rakt upp, som en fontän, där jag låg på divanen. Min analytiker svarade att det lät som titeln på en av Anaïs Nins romaner, A Spy in the House of Love. Att spy blev alltså genom den absurt bokstavliga översättningen över språk till engelskans a spy, en spion. När jag berättade för vänner om tolkningen tittade dom konstigt på mig och tycktes undra om sånt där ordvrängande överhuvudtaget var någonting att pyssla med i psykoterapi. Men för mig var tolkningen livsavgörande, en känslomässig och kognitiv knock-out. Jag hade hamnat på rätt ställe. Mitt uppdrag på divanen hade med ens blivit mycket större, istället för att psykoterapi helt simpelt handlade om att verbalt spy ur sig sitt neurotiska inre var jag nu upphöjd till spion i ett hus av kärlek och omsorg. Så mycket mer stimulerande, om någon skulle fråga mig.Men det var egentligen inte så mycket tolkningens innehåll utan snarare dess form som knockade mig: användandet av ordens flertydighet, också den mellan språk, för att uppfinna ny betydelse. Ordens likaljudande blev ett sätt att växla in på helt nya tankespår. Världen hade blivit rikare, men också rent livsfarlig, som när jag på samma divan förstod att utsagan ”jag var mina föräldrars stöd” uttalsmässigt ligger intill förblandning nära ”jag var mina föräldrars död”. Plötsligt kunde mina fasta övertygelser visa sig vara rena önskedrömmar. Fast framför allt hade världen nog blivit roligare. Ty fortfarande händer det, decennier efter jag hörde det, att jag flinar åt mannen som i radioprogrammet ”Ring så spelar vi” önskade Beatles låt, ”Happines is a warm gun” och tillägnade den sin fru Gun.Saken är givetvis den att det inte endast är psykoanalysen som systematiskt gör bruk av ordens dubbeltydighet. Varenda normalbegåvad poet och poesiläsare lånar ett öra till ords mångfald av betydelse. Ibland också över språken, som när Fredrik Nyberg i sin diktsamling Att bli ved försvenskar det danska uttrycket ”Att blive ved” som betyder ungefär Att stanna kvar. Men också vitsmakarna använder naturligtvis flertydigheten. Som i följande: ”– Vilken sur golfare han är. – Ja, han är en riktig greenolle.” Eller: ”– Hur visste du att strumporna var stulna. – Jag såg det på hälarna.” Eller:”– Är du här på bensinmacken igen? – Ja, tvångstankar.”Ibland kan vi ofrivilligt råka avslöja något, som i en felsägning, när vi märker att ordet eller uttrycket vi använde också kan betyda något annat. Men också felhörningen kan göra bruk av dubbeltydighet. Som när jag talade med en bekant som berättade att hon fått jobb som journalist i Kina men samtidigt klagade och sa att allt kändes otroligt segt och tråkigt – långt att pendla var det också. Vadå, tyckte jag och gratulerade. Kinakorrespondent! Wow! Det lät fantastiskt! Tills jag efter en lång stund och många snirkliga missförstånd förstod att hon inte alls pratade om Kina utan om Kinna, strax söder om Borås.I såväl psykoanalys som poesi och vitsande har blottläggandet av det mångtydiga i ord varit ett sätt till ny kunskap. Freud menade att felsägningar, drömmar och symtom var chiffer, rebusar, gåtor som kunde tolkas och förstås på ordets nivå främst genom mekanismerna förtätning och förskjutning. Franske psykoanalytikern Jacques Lacan går under 70-talet ännu längre, framför allt under seminarieåret 1975-76 som handlade om James Joyce, och menar att den psykoanalytiska tolkningens främsta vapen mot psykologiska låsningar just är att använda sig av ordens mångtydighet som perspektivskiftare. Att seminarieåret handlade om Joyce är knappast en slump eftersom Joyce just tog spelandet med polyglott flertydighet till tidigare aldrig anade litterära höjder i sin Finnegans Wake från 1939, en bok som i själva verket får hela idén om ords mångtydighet att fullkomligt go bananas. Finnegans Wake är skriven på mer är 80 språk, därav rikligt med skandinaviska eftersom Joyce var Ibsen-fantast, och var och varannan rad exploaterar såväl ljudlikhet som bokstävernas materialitet. När Joyce döper en figur till Miss Fortstowelsy kan vi också höra Misförståelse, när han skriver ”good, jordan's scaper” hör vi ”Gud, jordens skaber”, när det står ”I became a stun, a stummer” kan vi också läsa det som ”Jag blev en stund stummare”. Och när ordet ”Luredogged!” dyker upp är det plötsligt lördag. Lacan menar att Joyces enormt komplicerade språkbygge snarare än frilägger mening i själva verket saboterar den. Genom att ta mångtydigheten till sin yttersta gräns får han den att brisera. Något Joyce själv förmodligen skulle ha hållit med om och tillagt att ”min bok är ren musik” och ”den är skriven för att få dig att skratta”. Men när Joyce pulvriserar mångtydigheten gör han det inte genom att subtrahera mening; i Joyces fall snackar vi addition. Om Joyces Finnegans wake är obegriplig, vilken den är på många sätt, är den det inte för att den inte betyder någonting, utan för att den betyder allting och handlar om alla överallt; som en av bokens mer begripliga refränger lyder: Here comes everybody.Det säger sig självt att en bok skriven på åttio språk inte går att översätta i vedertagen mening – jag menar, vilket språk ska man översätta från – icke desto mindre finns det en Finnegans Likvaka i Bertil Falks heroiska översättning, eller motsvariggörande som han kallar den. Sextiosex år tog arbetet med boken, men som han säger i sitt sympatiskt luttrade efterord, han har gjort en del annat också under tiden. Falk följde med Joyces ordvrängande långt bortom den punkt där barn brukar säga: ”Nej, nu är leken inte rolig längre.” Ty så måste det vara ibland: man leker tills leken blir allvar och sedan fortsätter man och fortsätter och fortsätter tills gränsen mellan lek och allvar upplöses. Då har man som Joyce närmat sig det nästan oläsbara men möjligen hörbara; ett slags tillstånd av polyassociativ epifanisk frihet och kan hamna var som helst, eftersom ordspåren växlar in och ut åt alla möjligt tänkbara håll. Som det sydkoreanska paret på bröllopsresa som tog nattåget från Stockholm och hamnade i Vännäs i Västerbotten och inte som planerat i Venedig, alltså Venice. Men som dom sa i intervjun i Västerbottens Kuriren: ”Vi älskade varenda minut. Så mycket snö har vi aldrig sett. Vi kommer tillbaka i sommar för att se midnattssolen.”Ulf Karl Olov Nilsson (UKON), poet och psykoanalytikerLitteraturJames Joyce: Finnegans likvaka. Motsvariggjord på svenska av Bertil Falk. Aleph bokförlag, 2021.

Runtom i Sverige läcker den kraftiga växthusgasen metan ut ur ventiler och packningar. Men ingen vet hur mycket. Kaliber granskar de dolda utsläppen. Runtom i Sverige läcker den kraftiga växthusgasen metan ut ur ventiler och otätheter. Men ingen vet hur mycket.Kaliber har undersökt ett 20-tal anläggningar som använder naturgas, vilket till allra största delen är metan. Det är kemiindustrier, stålindustrier och raffinaderier. Och det är bara ett par av dem som anger några utsläpp av metan alls. Ytterligare en anläggning anger siffror från en mätning som gjordes för tolv år sedan.Men utsläppen är större i verkligheten. Kalibers granskning visar att metanutsläppen från de största gasnäten och från de raffinaderier och industrianläggningar vi har undersökt motsvarar 65 000 ton koldioxid, vilket motsvarar ungefär vad 35 000 bilar släpper ut på ett år.Metanmätningar vid GasumVid Gasums gasterminal i Nynäshamn står Samuel Brohede. De ska mäta metanutsläpp med drönare, ett samarbete med Chalmers Tekniska Högskola för att utveckla den här nya metoden.På en sådan här anläggning finns det ett stort antal möjliga läckagepunkter, säger han.   Varenda ventil kan i princip läcka. Det handlar alltså om små utsläpp på flera ställen, som tillsammans blir större, ofta dolda utsläpp.Mäter man inte, så vet man inte. Alls.Vid anläggningen i Nynäshamn har de inte mätt tidigare på grund av att de tagit över anläggningen nyligen, för två år sen. Men i Lysekil har de gjort mätningar, trots att de inte måste. Det tycker företaget är viktigt, säger Benny Johansson på Gasum. Ursprungligen så var det miljöskäl. Men med priser som varit sista året så kommer även ekonomiska skäl in. För är väl ingen som undgått att se att naturgaspriserna har haft en enorm spik över sommaren.Sverige skrivit på metandeklarationFlytande gas, LNG, kommer med fartyg till Gasums två terminaler i Nynäshamn och Lysekil. Den allra största delen av naturgasen kommer till Sverige i en pipeline. Nordion, som driver gasnätet, gör mätningar varje år och söker och åtgärdar läckor löpande och har på så sätt fått ned läckagen från gasnätet med nästan en tredjedel på bara ett par år.Genom det här systematiska arbetet har vi nått väldigt bra resultat när det gäller metanutsläppen, säger Saila Horttanainen, kommunikationschef på Nordion.I klimatmötet i Glasgow förra året presenterades ett avtal - Global methane pledge - den globala metandeklarationen, som nu 130 länder har skrivit på, däribland Sverige. Målet är att utsläppen av metan ska minska snabbt med 30 procent till 2030. För att Sverige ska klara att minska utsläppen av metan så mycket, och dessutom på kort tid, så behöver vi öka takten rejält, säger Mats Björsell på klimatanalysenheten Naturvårdsverket.Ja, det behöver vi absolut. Det pyser och läcker lite här och där i olika typer av anläggningar som använder naturgas eller biogas också för den delen. Problemet hittills har varit att hitta läckorna.Inte krav att mäta och rapportera utsläppenFöretagen har inte några krav på att mäta hur stora utsläppen av metan är eller rapportera utsläppen. Sara Mälbrink jobbar med miljötillsyn på raffinaderier och förbränningsanläggningar på Länsstyrelsen Västra Götaland:Nej, det har det ju inte gjort. I alla fall inte de här raffinaderierna. Och så har de inte haft krav på sig att göra det. Och de har inga villkor i sina tillstånd som säger hur mycket metan som de får släppa ut. Det pyser även från gasnätet. Johan Skansing är chef för drift underhåll på Gasnätet Stockholm. Här är läckagen omfattande. Förra året var det en fjärdedel av gasen i stadsgasnätet som läckte.Ja, men så, det är ett utsläpp som ska ner. Metan, det är en växthusgas, den ska inte läcka ut, vi ska ju använda den och det är därför vi jobbar med våra renoveringsplaner, våra framtidsplaner. Vi har ju ett mål om att läckagefritt nät 2040, säger Johan Skansing.Hållbarhetschefen Eric Zinn jobbar på Göteborg Energis anläggning Gasendal, en anläggning som läckte ut metan motsvarande 83 ton koldioxid förra året. Det stämmer ja, precis. Och all verksamhet har ju lite läckage då, så även vår verksamhet, Gasendal läcker en del metan, säger Eric Zinn.David Bastviken, professor i miljövetenskap vid Linköpings universitet betonar allvaret:Om vi underrapporterar och därför inte vidtar de åtgärder som skulle behövas. Då förvärrar vi klimatkrisen på sikt.Så det här är nåt som Sverige måste få koll på? Ja, Sverige och alla andra länder. Det är viktigt. Det är centralt för att uppfylla Parisavtalet att minska utsläppen.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 133 av Radio Rantorget, en go podd om kulturfenomenet GAIS! Vi snackar om vinsten mot Qviding, kommande match mot Falkenberg, varenda jävel till Gamla Ullevi! Höstjackor, fula som snygga samt kulturtips! Vill ni oss något finns vi på twitter under @rantorget samt på mejl, där når ni oss på radiorantorget@gmail.com.

När mästerregissören Stanley Kubricks kostymfilm "Barry Lyndon" hade premiär på 70-talet blev den betraktad som vacker - och tråkig. Filmjournalisten Mårten Blomkvist hänfördes dock redan från början! Många filmer har omvärderats i filmhistorien, och uppvärderats efter att ha fått ett ljumt mottagande vid premiären. Men ska en utnämnas till filmens egen den fula ankungen så är det Stanley Kubricks "Barry Lyndon". När den kom beskrevs den som lång och tröttsam. Idag tycks alla tala om den som en svan, majestätisk, nästan den perfekta filmen.Den byggde på den engelska 1800-talsförfattaren William Thackerays roman om en irländsk äventyrare, eller streber, som tar sig upp i samhället i slutet av 1700-talet. Det är en film som berättar om passioner, utan att själv någonsin röja några känslor. Innehållet svallar av känslor men allt berättas med ett stort lugn. Allt är så vackert. Varenda bild är som en tavla. Allt är inspelat på plats, i riktiga slott och herresäten. Recensionerna var negativa. Eller, de var respektfulla, men utan entusiasm. Vackert men livlöst var omdömet. Alla visste att filmen kostat fruktansvärt mycket att spela in och att den tagit enormt lång tid att göra. Det fanns en förväntan på något mer eftertryckligt.Under åren efter premiären har "Barry Lyndon" sakta men säkert stigit i aktning bland filmintresserade. Idag är uppfattningen helt enkelt att Kubricks tionde film underskattades och att det är en av hans bästa. Kanske rentav den bästa. "Barry Lyndon" är den fula ankungen som blev en svan.

Västvärldens samlade myndigheter försöker frysa deras tillgångar. Varenda tidning listar deras båtar, fruar och miljarder. Men det finns också en annan historia om oligarkerna. Den om hur banker i väst i decennier har krattat manegen för Rysslands största skurkar.

Dagens gäst är författare, kulturskribent och dramatiker. Torbjörn Elensky är en av vår tids sanna intellektuella, skulle jag säga. Han rör sig mellan ämnen och genrer med lätthet och är inte rädd för att gå på djupet i frågor som anses kontroversiella. I sin nya bok – Absolut text (Fri tanke) – resonerar han om hur ordet, och i synnerhet det skrivna ordet, format vår civilisation. Vi pratade dock om mycket annat också. Om nazism, Ernst Jünger, kulturkriget, varför kulturvänstern är så dålig, om att propaganda inte bara finns i diktaturer utan även här, och om varför man bör komma ihåg Marx analys av klass. Det är ett längre samtal än vanligt. Men jag skyller på Torbjörn, som jag alltid vill ställa fler frågor till för att höra vad han har att säga.Nedan kan du läsa samtalet något nedkortat och lätt redigerat för ökad läsbarhet.Välkommen till Rak höger, Torbjörn Elensky!– Tack Ivar!Språk och ord har blivit ett av kulturkrigets främsta slagfält. Vilka ord man får säga, vem som får säga dem – det är oerhört viktigt att man håller koll på det. Ett exempel bland många är den pågående hen-reformen och vem som ska könas och inte könas. Hur kommer det sig att språk och ord har blivit så otroligt viktigt just nu? – I Sverige har det blivit oerhört viktigt för att det finns så många världshistoriska omständigheter, både på det ekonomiska och social planet, som våra politiker och tjänstemän inte kan påverka. Så de flyr till de här symboliska insatserna. Det är därför identitetspolitik är så otroligt viktigt. Jag vet inte exakt hur kulturstriden ser ut eller när den började men det är uppenbarligen så att den utspelar sig i stället för en riktig politisk kamp kring riktiga frågor, för de går nästan inte att påverka. Vi kan inte göra mycket åt vare sig covid eller klimat eller världshandel och så vidare, annat än att försöka få så bra avtal som möjligt.Man säger att terrorism är den svages vapen – är språkstrid den maktlöses vapen då? ”Okej, jag kan inte påverka eller få till en ekonomisk utopi på jorden men jag kan i alla fall få folk att sluta säga chokladboll på fel sätt”.– Så uppfattar jag det. Åtminstone när de har fått en sån enormt central plats. Det finns inga proportioner i den här upprördheten över fel ord, eller för den delen över sånt som din tweet om yxan. Det är någonting som är patetiskt, för samtidigt pågår det som sagt massor av riktiga, allvarliga saker i världen som inte minst våra politiker, men även debattörer…Inte jag!– Nej, nej, nej, inte du. Men i största allmänhet, svåra saker som man inte tar i. Kanske för att det inte finns klara och tydliga svar, eller för att det bara finns olika varianter på negativa svar. Och för att det är krafter som är så starka som är i gång, hur ska man förhålla sig till Kina och Kinas expansion?Fientligt.– Ja, absolut! Det tycker jag med! Men det blir ganska kraftlöst? Var är din dator tillverkad? Eller komponenterna? Det är alltid något från Kina numera.Du är föredömlig då, som sitter med papper och penna. Där kan man kanske komma undan det här. Vi får återgå till det för att motverka Kinas inflytande. Det finns en annan aspekt som du är inne på i boken, jag tänkte att jag skulle läsa upp ett längre stycke ur boken som jag tycker sammanfattar väldigt mycket:Ett av de största problem regimer som drömmer om att skapa en ny rationell värld där alla blir lika lyckliga ställs inför är språket. Detta vårt dagliga språk, det grötiga, råddiga, så fullt av överlagringar, bortglömda metaforer, rester av vidskepelse och religion, inbyggda fördomar, maktförhållanden som gömmer sig i själva grammatiken, duger inte. Och alltifrån de renläriga protestanterna, som ville tala enkelt och rakt, via den franska revolutionens avskaffande av de gamla månadsnamnen med deras vidskepliga förhistoria, till de många experiment med stavningsreformer och nya skriftsystem, liksom artificiella språk som skulle bygga universell harmoni, som volapük och esperanto, är det hela tiden samma sak som eftersträvas: att komma ifrån språkets makt över sinnena, och därmed nå fram till något nytt, rent språk i rena sinnen hos rena människor i en ren värld. Lycka. Guldåldern återerövrad, eller nyskapad enligt idealet. Den strävan som parodierats i dystopier om hur lyckolandet alltid tycks bli en hägring som leder den törstande mänskligheten, på evig vandring genom the desert of the real, mot förtryckarstaten. Det blir så tydligt att det städandet i språket är vår tids esperanto, tänkte jag när jag läste det här stycket. Hur vi försöker rena språket från det orena och gamla. Nu var det en bok som skulle ges ut, Amorina av Bengt Anderberg. Den är skriven 1999 eller 2000, jag har inte läst den själv än men den stoppades för att han använde ordet ”neger” och det var fel såklart tyckte de som skulle ge ut den, så återutgivningen stoppades för att han använde det ordet.– Nu är det en ganska ny bok, fast annars är det väldigt svårt med historiska, äldre böcker, äldre översättningar. Jag skrev ett förord för tio år sedan, innan det här hettade till så mycket, till Boris Vians, Dagarnas skum, en klassisk fransk lite surrealistiskt roman från 1950-talet. I den används också detta ord, jag undviker det nu för att inte bli svartlistad.Nu säger du svartlistad…varför säger du inte vitlistad?– Jag kan säga vitlistad eller grålistad, men jag säger svartlistad. Grejen är den att Boris Vian var själv jazzmusiker och han skrev ironiskt nog också åtminstone en roman under pseudonym, den pseudonymen minns jag inte nu men under den skrev han extremt antirasistiska hårdkokta böcker, han poserade som en amerikansk författare. En av dem heter J'irai cracher sur vos tombes, alltså ”Jag ska spotta på era gravar”. När jag skrev förordet kände jag att ”Ja, nu skriver han ju det här, visserligen positivt och i en annan tid, 60-70 år gammal roman, men jag måste ju nämna att det är så”. Jag kände att jag var tvungen att ta upp det. Idag föreställer jag mig att om förlaget skulle ge ut den igen skulle de rensa eller för enkelhetens skull avstå. Det skulle vara kul att se på bokbörsen om den här Amorina sålt mer nu de senaste dagarna. Jag tror att det allra vanligaste är att det bara försvinner i tystnad. Någon protesterar på ett internt möte. Det är det otäcka, att väldigt många personer aldrig utsätts för någon sorts kampanjer, de bara fasas ut direkt. På det sättet är det en väldigt otäck tid vi lever i. Jag kan undvika det ordet, om det nu är så att så att folk som ÄR det ordet betecknar, om de tycker att det är sårande, då är det klart att jag inte ska använda det. Det finns ingen anledning.Jag håller med om att det är så. Sen finns det en utopisk önskan här, som jag uppfattar, som kanske har att göra med vad vi KAN påverka, precis som du var inne på tidigare, i den här Edens lustgård så hade vi direktrelation till verkligheten med språket. Men nu har vi rört oss så långt att vi snarare med hjälp av språket kan omforma verkligheten. Genom att omforma språket kan vi påverka den faktiska verkligheten. Man kastar ett ankare från språket ner till verkligheten och försöker dra sig dit och omforma den.– Jag vet, men det där är en illusion och det är fascinerande att se. Varenda gång de försöker förbjuda något uttryck eller åsikt, så hittar den hela tiden andra vägar. Det finns alltid krypterade sätt att uttrycka vad man än vill. Åsikter försvinner inte, erfarenheter försvinner inte, fördomar försvinner inte för att orden ändras. Vi minns väl, nu är du fruktansvärt ung…men en gång i tiden gick man från att säga ”städare” till ”lokalvårdare”. Jag vet inte om man säger lokalvårdare nu eller om man har återgått till att säga städare, det var väl uppenbart att det inte blev otroligt prestigefullt att städa bara för att man bytte ord. Det är det första exemplet jag kommer ihåg.Jag tycker att det här är besläktat med en myt som också återfinns i bibeln, det är något jag tänkte fråga dig om, är det ett tema i din bok? För det är så centralt för hur vi förstår världen fortfarande. När människorna samlades i en stor stad och man skulle bygga ett torn upp till himlen, Babels torn, och Gud straffade människan och vi spreds vind för våg. Sedan dess kan vi inte förstå varandra eftersom vi talar många olika språk. I kristna termer känns den här önskan om att vi alla ska tala samma språk, eller att vi ska rensa språket från förtryck, det känns som ett modernt Babels torn. Jag menar inte att man inte ska sluta med kränkande uttryck, men det känns som att den här förhoppningen, utopin med hjälp av språket, är en religiös föreställning snarare än något annat.– Det är absolut en religiös föreställning. Det protestantiska språkbruket som förekommer framförallt alltid i New England, de säger ”thou, thee” och så vidare. ”Plain speak”, man ska inte hålla på att nia. Men franska revolutionen var inne på det här, allt från metersystemet där man skulle rensa, till de nya månadsnamnen. Man tänker sig uppenbarligen att världen på något sätt styrs via språk och språkbruk. Det gör den väl också, till en viss del. Men jag undrar om man inte övervärderar det där. Det finns faktiskt annat än språk som påverkar. Numera verkar alla vara helt överens om att politiken ligger nedströms från kulturen, fast jag måste säga att jag verkligen inte tror på det där. Dels tror jag att det här är ytterligare ett exempel på en metafor som vilseleder tänkandet. Dynamiken mellan språk och politik eller mellan kultur och politik är mycket mer komplicerad. Men före allt, det tycker jag inte att man behöver vara marxist för att inse, så ligger faktiskt de materiella förutsättningarna.Du menar att en städare är en städare även om någon hittar på att man är hygienkonsult?– Ja, till exempel, för att ta det på den nivån, absolut är det så. Men jag vill säga att en städare som är skicklig på sitt arbete och stolt över det, det är en person som är mycket mer respektabel än någon som har något oerhört fint jobb men hela tiden är missnöjd och inte nöjer sig med det. Jag pratade lite med en person på ett universitet som berättade att ”Ja, det är svårt att få saker gjorda för det är si och så många personer på institutionen som faktiskt inte är tillräckligt intresserade”. Hur kan man vilja bli forskare i ett humanistiskt ämne och sen inte vara intresserad av det? Jag är jätteintresserad hela tiden och jag är ingen forskare, jag är författare och kritiker och skribent. Jag kan inte förstå om man har resurserna ett universitet erbjuder, hur kan man inte ta vara på dem och ordna seminarier, använda lokalerna som finns, använda kontakterna? En sån forskare som inte brinner för sitt arbete och forskning, tycker jag är en föraktlig person, om jag får uttrycka mig så hårt. Medan däremot en städare, och jag känner några som jobbar med städning och är stolta över det, som tar sitt arbete på allvar, är respektabla och hedersmän och hederskvinnor och bra personer. Jag skulle mycket hellre dela middag med en sån än med en forskare som inte är intresserad av det den håller på med.När man inte vet hur privilegierad man är, är något som återkommer. Det är högmod, jag skulle säga att det är syndigt.– Ja, syndigt! Kalla det så.Det är ingen som tvingar en och dessutom hänger det ihop med att städare har ingen status i sig, men det har du när du är på universitetet så om du inte har vett att uppskatta när du har fått den positionen i konkurrens med andra, så är du privilegierad men också otacksam. En annan aspekt i det här är att det finns de livströtta, de uttråkade och de otacksamma. Det är också ett tecken i vår kultur på förfining.– Absolut! Det kan vi prata om hur mycket som helst! Det där är fascinerande. Förfining är att vara uttråkad, lite äcklad, lite ointresserad…Det leder in på min nästa fråga. Vi är båda ordmänniskor, när folk frågar vad jag har för fritidsintresse så är det att jag tycker om att prata med min fru, att träna och att träning ger mig möjlighet att göra det jag tycker är allra mest intressant, nämligen att läsa och hitta nya böcker. Då finns också en risk att när man skriver en sån här bok som du har skrivet, som heter Absolut text, som handlar om text och det skrivna ordet, så borde vi egentligen kanske haft en korrespondens i text i stället för att prata om den. Jag rekommenderar verkligen att man läser den här boken för den är mycket intressant. Jag tänker ibland på Enjoy the silence, låten av Depeche Mode, som jag älskar. Några textrader är ”feelings are intense, words are trivial” och i refrängen ”words are very unnecessary, they can only do harm” . Det är bara en låt såklart men jag tycker att den sätter fingret på en skillnad mellan den analytiska, distanserade benämnande hållningen, som kommer till uttryck i text och en mer direkt, deltagande och uppslukad hållning, som jag vet att visas filosofer har försökt peka på, som Martin Heidegger, att man ska göra, inte tänka. Delta, sitt inte bredvid.– Absolut, fast där vill jag säga att det är en tradition som är djupt kristen, som finns ända från apostlagärningarna. Ett drag kristendomen, som sen frikyrkor i sina varianter tar upp, att man ska känna och vara uppfyllda av anden. Det finns i allra högsta grad i romantiken. Till exempel en sån som Novalis, den tyske store romantikern som dog när han var så fruktansvärt ung. Han var uppvuxen i en väckelserörelse där man skulle läsa, studera texten och känna och uppfyllas av anden. Romantiken är i hög grad en rörelse som går tillbaka till de här kristna idéerna, i sin relation till språk och känsla. Det är det som Depeche Mode rakt av kommer ifrån. Det är rakt av romantik, precis som hos The Doors i Break on through to the other side. Det är hela tiden en fråga om att nå fram till något bortom språket. Inte minst vi som jobbar med språk på olika sätt, är medvetna om hur otillräckligt det är, att det inte når fram till alla känslor, det når inte fram till alla sanningar. Alla argument kan inte formuleras entydigt och lättbegripligt. Ibland måste man ta till olika typer av metaforer och de leder alltid fel, förr eller senare. Samtidigt finns det inget anat sätt att prata på för nästan alla ord, även om vi inte tänker på det, är olika typer av metaforer. Alla sätt att tänka och uttrycka oss bygger på olika metaforer i vid bemärkelse, som gärna överför olika rumsliga relationer till statusförhållanden eller tidsförhållanden. Som det här, att politiken skulle nedströms från kulturen. Det är en käpphäst hos mig, just för att det har blivit en kliché som upprepas ideligen, finns det ännu större skäl än någonsin att vända sig emot det och säga ”Nej, det är inte så att språket eller kulturen bestämmer hur vi tänker. Det är ekonomiska förhållanden, sociala förhållanden och verkligt djupt liggande kulturella uppfattningar som vi inte kommer åt så lätt. I Sverige verkar folk inte ha förmågan att inse vad som är så speciellt och konstigt med svensk kultur. Med svensk kultur menar jag inte knätofs utan synen på individ och samhälle, som går djupare och som skiljer oss extremt från även de flesta andra européer och definitivt alla utomeuropeiska invandrare som kommer hit. Att säga att våra värderingar är universella är så dumt att jag inte vet vad.Grekerna som du nämner mötte perserna i flera krig. Perserna var världsriket och grekerna visste det, grekerna såg inte sig själva som världens centrum. Persepolis var världens mitt då. Grekerna visste att de låg i utkanten. När de skrev historia, när de skildrade Perserkrigen, så förstod de perserna för det måste man göra om man lever i den världen. Så de skildrade Xerxes som en vacker och otroligt imponerande människa. Det fungerade rent dramturgiskt också såklart eftersom han då är en fiende som är värd att bekämpa. Men nu i vår värld, om man ska ta de postkoloniala perspektiven på allvar, så har vi i väst trott att vi är världens mitt och antingen kan du se det som att vi har en plikt att civilisera olika länder – Afghanistan, Irak, Syrien. Men det är också att vi i Sverige hade inga slavar på det stora hela, vi var ingen kolonialmakt, vi hade ett par små öar som vi blev av med. Men vi har varit en del av väst och ett sätt att se det är att vi ser oss själva som världens mitt. Vi är perserna idag, vi är världens mitt och vi har väldigt svårt att tänka oss att de små grekerna, det vill säga talibaner, har mage att sätta sig upp mot världsmakten och de här universella värderingarna, den enda vägen till ljuset. När vi möts av fiender som är små och perifera i våra ögon som gör rejält motstånd, blir imperiet väldigt stött. När folk inte ger sig så kommer straffet. Den här imperieattityden finns kvar även om vi i Sverige aldrig haft ett imperium…– Fast det har vi i och för sig, det beror på hur du räknar.Stormaktstiden tänker du på?– Ja, det var ett imperium. Det var inte ett transatlantiskt imperium av det slag som senare uppstod men det var ett imperium i klassisk europeisk bemärkelse, det får man säga. Och dessutom med en fantastiskt uppblåst självbild knuten till detta eftersom vi var den rätta trons försvarare och spridare genom trettiåriga kriget. Det var en ganska kort period men självbilden sitter kvar åtminstone genom hela 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet och det vette tusan om inte Socialdemokraterna, för de är Sverige i någon mening, har tagit över det här. Att svensk exceptionalism är något som börjar redan med trettiåriga kriget, senast. Religionskrigen och reformationen, tanken att vi är den rätta trons försvarare. Det där tror jag sitter väldigt djupt. De flesta skulle tycka att det är larv när man påpekar det.Jag tycker att det är jätteintressant att du tar upp det, för jag tror att du är inne på något där. Vi har en tendens som jag illustrerade nu, genom hur jag beskrev det, att glömma av den här delen av svensk historia. Jag tror att det är något som skiljer oss från danskar, finländare och norrmän. Vi är ett litet land men vi har stormaktsidentiteten kvar, delvis, och har lätt att glömma det. Du pratade om att det finns en materiell verklighet som vi ska ta hänsyn till…– Som inte tar hänsyn till oss.Precis. Det är en viss typ av marxister idag som är helt perifera i vänsterrörelsen och det är för att de håller kvar vid det. Där man kan möta de marxisterna, som är mer konservativa, där man tycker att det finns en fysiologisk verklighet som påverkar hur vi är som män och kvinnor. Det finns evolutionära förklaringar där man försöker relatera till en fysisk verklighet. När du kommer från vänster blir det ”Nej, du kan inte bara komma med eufemismer och trolla bort förtryck genom att säga ett nytt ord utan det finns maktasymmetrier som bara kan åtgärdas med hjälp av en annan fördelning av ekonomi”. Det blir extremt provocerande. På samma sätt blir det när man säger ”Nej, du kan inte trolla bort könsskillnader med hjälp av språk utan det finns en fysisk verklighet som vi måste ta hänsyn till”. Den här språkmagin är mainstream och…– Ja, jag skulle säga att den är mainstream i media och media är något som har rätt stort inflytande på hur vi talar om saker och ting, fortfarande.Kulturen är nedströms från media…Jag skojar bara.– Alltså delvis är den dessvärre det. Och media är väldigt dåliga på att hantera kultur för det är som att det antingen ska vara kommersiellt eller ideologiskt. Betydande konst och kultur går inte alltid att placera in. Den går inte alltid att sälja och inte alltid att placera in i ett sammanhang. Men angående det du säger, om den vänster som har övergått till att ägna sig åt språkmagi – är det vänster? Om man tittar på vad de säger så resonerar de mer som liberaler. De kallar sig vänster och de har vänsterposer och sånt för sig men de är i själva verket ganska ofta, kanske omedvetet, liberaler. Och av ett ganska konstigt slag dessutom. Som överhuvudtaget inte har en genomtänkt ideologi utan som bara har en uppsättning färdiga åsikter som är paketerade ytterst av PR-byråer som lär dem vad de ska säga och inte. För den här ”vänstern” är Ben & Jerry en viktigare referens än Marx. Just Marx är väl överspelad i och för sig.Ben & Jerrys politiska kampanjer…– De är bara ett av de tydligaste exempel på företag som har inkorporerat wokeness i sin PR. Det intressantaste med dem är att de sen länge ägs av Unilever. Om man ska vara en gammeldags vänstermänniska skulle man var skeptisk till det här. Ett stort multinationellt företag tillåter en liten glasavdelning att ägna sig åt politik som en del av marknadsföringen.Det är smart tycker jag.– Det är jättesmart men det funkar ju bara för att vi inte har en skärpt intellektuellt vänster längre. Vi har de här mediala tomtarna som inte orkar läsa på utan som är ute och jagar små enstaka ord. Jag har aldrig identifierat mig som vänster och aldrig som höger heller…Har du inte? Men då får du inte vara med här…– Haha, men historiskt, om jag tänker på teoretiker och forskare jag har läst så är det övervägande olika typer av vänsterskribenter, till och med uttalade marxister, som jag haft störst behållning av. Walter Benjamin till exempel, är någon som jag ständigt återkommer till. Även Adorno, som för övrigt är helt olik sitt rykte. Han var konservativ och elitistisk i själva verket. Jag har läst en del Adorno traderad genom andra, Christopher Lasch och Ivan Illich. Det som var, som många skulle uppfattar om höger, var att han tyckte att populärkulturen var ett opium för folket, på samma sätt som religionen hade varit enligt Marx. Man dövar arbetarklassen genom fotboll och sånt.– Hade han inte rätt då?Jo. Det är också en syn på människan. Kan vi bli mer än det vi är just nu och vad är det som hindrar oss från att bli det? När man läser en sån som Adorno, jag kallar mig höger och min publikation heter Rak höger, men det som gör mig till höger idag är framförallt kulturkriget. Det är där jag har positionerat mig och när andra kallar en höger blir det som att ”Okej, då är jag höger då”. Men när man läser Adorno och den typen av äldre marxister tvivlar man lite. Det blir en tanke på att när människor sitter och spelar datorspel hela dagarna, nu älskar jag datorspel och just därför…– Jag med, jag har inget emot datorspel heller. Men det är ganska uppenbart att, om vi pratar om unga män, kombinationen rekretationsdroger och datorspel inte är bra. Det är en ny sorts kanonmat, det är inte frågan om att de skickas ut i krig och det är väl i och för sig bra, men vad är man till för? En konsument, en passiv mottagare? Jag tror att det är helt förödande.Det tar du upp i boken, den här vänsterkritiken som vi pratar om nu, att vi ska bli lydiga konsumenter. – Men det förenar väl höger och vänster? Viss och höger och viss vänster i alla fall. Inte nyliberaler och den här liberala medievänstern, men så att säga riktig höger och vänster.När man påtalar den här klasskonflikten som jag anser finns idag, och jag tror också att den här medievänstern, i stort sammanfaller med en klass av människor som är högskoleutbildade och har en viss ideologi, man ser på världen på ett visst sätt.– Fast inte självständigt, man ser på världen på ett visst sätt som är inlärt och som ytterst, om man hårdrar det, tjänar en egna intressen. Jag nämnde Pasolini förut, som är en jätteintressant filmare och tänkare och som verkligen går på tvärs på alla håll. Jag skrev en lång essä om honom på Dixikon. Han var naturligtvis vänster och kallade sig möjligen för kommunist..– En sak jag fäste mig vid när jag höll på att läsa på inför essän, som är i sju delar, är att Pasolini, som uppfattas som utpräglad vänsterintellektuell, hade väldigt många konstiga uppfattningar som absolut inte skulle tolkas som vänster idag. Men framför allt så var det så att han hade borglig bakgrund, hans mamma var lärarinna och hans pappa officer. Han kom från en övre medelklass i norra Italien. Han gick aldrig med i det italienska kommunistpartiet eftersom han menade att ”Objektivt sett så går det emot mina klassintressen, inte för att jag vill utan för att det är så världen är ordnad. Det vore inte bra för kommunistpartiet om jag gick med i det”. Så han gick aldrig med. Det kan verka lite galet på ett sätt men också fascinerande, att verkligen ta konsekvenserna av sin uppfattning.Det är det här som gör att man kan vila sig i äldre tänkare. Att kunna läsa hur de tänkte och vad de sade för hundra eller tvåhundra eller tvåtusen år sen för den delen. Man kan vila sig från samtiden i text på ett sätt som skulle ha varit omöjligt om vi inte hade text. Det är också där jag kan tänka när man hör om utgallringar från böcker för att de har ett felaktigt ord, då kan det känna som att man blir av med möjliga samtalspartners. De ska inte finns på biblioteket längre. Även om man kan ironisera, ”Varför blev du plötsligt intresserad av Bengt Anderberg, Ivar?” Nej okej, jag hade inte läst om honom innan, jag hade inte läst en bok av honom. Men tanken på att det finns en sån utgallgringsmekanism som städar historien så att när jag väl ska gå till arkiven, till biblioteket, då finns inte där här orden kvar. Då finns inte de här människornas världar kvar. Det känns för mig som en dystopi. Jag får en känsla av klaustrofobi av den tanken, egentligen är det inte en person utan en tidsanda, att det städas.– Visst är det en tidsanda men det är också hela tiden konkreta personer som fattar de avgörande besluten. Och det är hela tiden personer som har personliga intressen. Det är inte så att de, och jag känner mig som en sorts marxist idag, det är nästan ingen som av rent idealistiska skäl gör det. När olika tjänstemän som administrerar kulturlivet inför olika typer av krav och kriterier och kontroller, då är det inte bara för att de tycker att det är viktigt med representation. De skapar ju jobb åt sig själva så att de ska kunna administrera det här och kontrollera att det finns rätt antal kvinnor, rätt antal rasifierade. Det är inte en jätteindustri men det är trots allt en växande del av samhället som håller på med det här. Det är en del som dessutom i rätt hög grad har makt, via medier, myndigheter, PR och så vidare. För dem är det här viktigt för det garanterar deras uppehälle. Så cyniskt ser jag på det.Jag tror att du har helt rätt i det. Man rör sig genom historien och pratar om de här grejerna. Jag tänker på vilken yrkeskategori motsvarar de här historiskt? För det är människor som arbetar med ideologiproduktion och att föra ut den rätta tron. Det är en känsla av ett husförhör. Kan du din katekes, tycker du på rätt sätt? Eller om man ska vara ännu hårdare, en inkvisition i vissa fall.– Politiska kommissarier som fanns i Sovjet på alla arbetsplatser, som såg till att folk tänkte rätt. ”Är det här politiskt korrekt” är ett uttryck som gjort en massa turer genom världen men från början är det, om jag inte missminner mig, något som yttrades inom stalinismen och som helt enkelt gick ut på att det som är politiskt korrekt är det som man får och ska säga. Det har ingenting att göra med exakt hur sanningen eller vekligheten ser ut, utan hur det är önskvärt att den ska vara och tolkas. Det är en del som försökt rädda det där, som försöker få det till att politisk korrekthet är fint. Ja, det är klart att det är bra att vara snäll och respektfull mot alla människor, inte minst städare och svarta. Men politisk korrekthet är något annat, värre och farligare. Något som finns i alla religiösa sammanhang, speciellt när det blir stora organisationer, i politiska sammanhang. Det är alla de här som fyller upp, bulken av folk som varken håller med eller gör motstånd utan som bara jobbar på. För dem är politisk korrekthet jättebra för det är en krycka. Man vet vad man ska tycka och säga och så gör man det. Influensen till det här har jag fått av en bekant för många herrans år sen men jag har vårdat och utvecklat det skälv. Nämligen att man pratar om att alla är vänster inom kulturen, jag skulle säga att ja, går man in på det lite mer och går utanför kultursidesvänstern, då kanske de flesta faktiskt inte är vänster och väldigt många som uttrycker sig som om de vore vänster, har just den här papegojaktiga stilen. Man känner igen människor som har lärt sig saker som propaganda, att upprepad dem utan att kunna argumentera för dem. Precis så är det för många inom kulturoffentligheten. Därför blir de så arga på all kritik, det är därför de hatar dig. För de kan inte svara på frågor du har ställt, det går inte helt enkelt. Jag har varit en del på Kuba tidigare, där har jag fått uppleva en del av de här sakerna väldigt påtagligt, nästan i karikerad form. Det var en tjej där i motsvarande högstadiet som skulle hålla tal på ett torg, i samband med en manifestation och så skulle hon repetera talet och pratade innan: ”Revolutionen har gett oss det här och det här”. Jag var lite elak och började argumentera emot, ”Är det verkligen revolutionen som gett er det här? Det finns väl utbildning i andra länder också? Och förresten de här Adidasskorna du har, är det revolutionen? Är det inte en farbror som bor utomlands som har skickat dem?” Nu var ju hon liten så det var lite orättvist, men poängen är densamma. När folk lär sig vad man ska säga och inte säga på det sätt man gör i diktaturer, då kan de inte argumentera för det. Då är det inte uppfattningar de själva har jobbat sig fram till. Jag skulle säga att det egentligen är den större faran med politisk korrekthet, att folk blir intellektuellt och moraliskt slappa av det.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-144"));Hej kära läsare Den här gången vill jag börja med att berätta att min webbkurs Mental Hälsa är uppdaterad med en bonussektion om ett nytt sätt att se på stress. Du hittar den här eller genom att klicka på bilden nedan. Vill du hellre lära dig eller dela med dig till någon på engelska finns det min kurs Success is Simpler Than You Think som du hittar här. Den här veckan funderar jag på om samma strategi som kan få ett djur att göra som vi vill även går att använda även på oss själva. Hoppas att du hittar ditt eget bästa sätt när funderat lite över det du läst … Ditt liv är ett mästerverk – upptäck det!, Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-145"));Veckans citat ”Tricket ligger i vad man lägger vikt vid. Vi gör oss antingen olyckliga eller lyckliga. Mängden arbete är ungefär det samma.”- Carlos Castaneda UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-146")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-147"));Hur vill du ha din belöning?UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-148"));Ibland missar vi människor att vi är djur oavsett hur mycket hjärna vi har utvecklat. Det missförståndet kan faktiskt göra det onödigt svårt och komplext för oss att få till de förändringar vi önskar. Vill man däremot träna djur håller vi det enkelt. Belöna de beteenden man vill att de upprepar och låt bli att belöna de beteende man vill ska upphöra. Varenda hundägare är med på att om man säger sitt och hunden sitter så får den en liten munsbit och lite uppmuntrande tonfall. De förstår också att man inte kan vänta en timme eller ens 10 minuter utan belöningen behöver komma i direkt anslutning till att de lyckas. Efter att ha upprepat det ett antal gånger räcker det med kommandot för att den ska sitta igen. Lite då och då får den ändå en belöning för att hålla betingningen igång. Det som vi då kanske inte är fullt lika familjära med är att det mänskliga nervsystemet fungerar precis likadant. Vi försöker som småbarn få kontroll över gaffeln för att få in maten i munnen. Så snart det lyckas kommer det applåder och glada tillrop från alla runtomkring. För att inte tala om att vi känner att vi fick något som gav oss energi. Snabbt förstår vi att det är önskvärt att klara av, försöker igen och klarar snart av uppgiften galant. Självklart kan vi även använda den negativa sidan och bestraffa beteenden som vi inte vill se. Nackdelen där är att vi som människor har en tendens att då bara utföra uppgiften så bra som behövs för att undvika bestraffning. Dessutom undviker vi att befatta oss med det så snart den som utför bestraffningen är utom räckhåll för att veta. Något som till exempel alla ”tjatiga” föräldrar blivit varse när barn bara städar under hot och endast gör det precis så halvdåligt som behövs för att undvika bestraffning. Ett annat exempel är fortkörningsböter. Vi saktar ner när vi ser en polis eller kamera, men gasar på mer så snart vi tror att bestraffade inte är närvarande. När du däremot belönar det du vill se upprepas blir snart beteendet i sig en belöning som gör att det görs även när belönaren inte är närvarande. Så om du inte vill vara ständigt närvarande och få jobbet gjort till en som bäst ok nivå kan det vara bra att fundera på den positiva sidan av den här ekvationen. Kom ihåg att valutan här är känslomässig och inte monetär. Dessutom när du kopplar belöningen till inre värden så har de alltid med sig dem vart de än går. Hoppas att det säger dig något om vikten av positiv förstärkning för att hantera andra runt omkring dig ännu bättre. Än mer intressant blir det när du tar en titt på hur du behandlar dig själv. Ger du dig belöningar för dina framsteg eller straffar du dina missar? Hur påverkar det din prestation och ditt välmå...

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-216"));Hej kära läsare Nu har regeringen meddelat att de släpper på restriktionerna från den 29 september. Något som fast det känns i luften att det skiftat till höst får lite vårkänslor att spira. För jag vill ju gärna se den positiva sidan och hoppas så klart att många av er nu kontaktar mig om både nya event och några av alla de som avbokades i mars förra året och framåt. Förstår samtidigt att det är blandade känslor för många med bävan för vad det innebär för alla som nu kan smittas i fjärde vågen. Låt oss därför vara smarta samtidigt som vi tillsammans snurrar igång allas våra möjligheter fullt ut igen. Ingen har ju alla svar på hur vi gör det, men om vi kan börja med att ställa de rätta frågorna brukar svaren dyka upp. Det är vad jag också funderar på i veckans coachbrev. Hoppas att du på några minuters läsning får inspiration som ger dig nya svar på just det du står inför … Ditt liv är ett mästerverk – upptäck det!, Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-217"));Veckans citat ”Varenda möjlighet är kopplad till en person. Möjligheter flyter inte omkring som moln på himlen. De är kopplade till människor. Om du letar efter en möjlighet, inklusive en som ger en ekonomisk belöning, så letar du egentligen efter en person.”- Ben Casnocha UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-218")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-219"));Kan en fråga ändra på allt?UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-220"));Att vara eller inte vara, det är frågan… Ord som Shakespeare la i munnen på Hamlet och som jag tror att vi alla känner igen. För nog har vissa frågor fäst mer i våra sinnen än andra. Anledningen kan ibland vara ren och skär upprepning. Andra som John F. Kennedys kända uppmaning ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig utan vad du kan göra för ditt land” hänger med för att de tilltalar de bättre sidorna av vår natur. Oavsett, så avgör de frågor vi ställer i mångt och mycket vilken riktning vårt fokus går. Kanske därför vi känner att det ligger så mycket sanning i gamla klichéer. Som till exempel ”som vi frågar får vi svar”. Om det de facto ligger något i det blir det ju intressent att fundera på vilka frågor som oftast susar genom våra sinnen, eller hur? För mig är det dock än intressantare att fundera lite på vilka frågor vi faktiskt vill ha svar på. Ställer vi oanvändbara frågor det inte finns några vettiga svar på leder de bara till att vi ältar en massa i onödan. När det gäller sådana har jag märkt en trend hos dem jag coachar som mår mindre bra. De funderar mycket på varför frågor: Varför kan jag aldrig få ett break? Varför kan jag inte gå ner i vikt? Varför kan jag inte hitta någon att dela livet med? Varför kan inte jag komma ur den här nedåtgående spiralen? De verkar oskyldigt tro att om de bara får till svaret på de här frågorna så kommer deras bekymmer äntligen vara över. Därför blir de ganska förbluffade när jag föreslår att det är just de tankebanor som dessa frågor stimulerar som är orsaken till att de sitter fast. För insikten att det är precis det vi är övertygade om är lösningen som faktiskt är problemet kan vara ganska omvälvande. Här kommer därför några frågor som jag har märkt kan vara till hjälp för vem som helst som står inför en utmaning. Ställ dem, reflektera en stund och märk vad som dyker upp sinnet för dig: Vad är faktiskt bra med det här? Vad kan jag lära mig av det här? Hur löser jag det här på bästa sätt och har roligt under tiden? Enligt min erfarenhet är det ganska goda möjligheter att det leder till bättre och mer användbara svar än de varförfrågor du ställt om du suttit fast med något. Är det mer specifika områden du vill förbättra kan du själv fundera ut mer riktade frågor att st...

Vi får lära känna den folkkäre programledaren Beppe Starbrink lite bättre när han gästar studion! Han berättar om ungdomsdrömmen; att bli rockstjärna, och om sitt otippade livsmål; att smaka varenda öl i hela världen!

Magnus har varit på Gotland och har fått med sig finspons från ön. Jocke utsätts för en tävling och har packat ihop jobbet för lite semester. Podden däremot, den tar inte semester. Varenda fredag kör vi – som vanligt! Trevlig helg på er därute i Sommarsverige! Vill du stödja poddens framtid? Vi behöver din hjälp – […]

Vi pausar på mat-temat för Bernie är tillbaka gott folk! Hon berättar om vad hon gör nu för tiden. Jobb på rättpsyk, c-uppsatsskrivande och allt annat. Vi pratar om sommaren, vad vi längtar efter. Män, och kommer in på feminism och den kände boxaren som har uppdagats i en podd.. Vi är arga, lulliga och glada. Ett hjärtligt avsnitt om allt mellan himmel och jord. Puss! Kontakt: typvuxnapodcast@gmail.com

JAAA. Det traditionsenliga sommaravsnittet är äntligen hääääär. Varenda år sedan Ångestpoddens början har vi velat och framför allt BEHÖVT göra det här avsnittet. Och mycket är sig likt sedan 2015, tyvärr. Ångesten som anländer inför sommaren med allt vad det innebär. Kroppshat, stress, skam över att vilja dra täcket över huvudet och inte rulla upp rullgardinen trots att solen skiner, hetsen kring att bli SOMMARSNYGG och FRÄSCH. Ja. Det blir diet-culture, hets och förhoppningsvis lite pepp. HEJ!

Äntligen kan vi säga välkommen tillbaka till AIK Fotbolls VD och klubbdirektör Björn Wesström som tog emot Martin och Caesar på AIK:s kansli tidigare i veckan. Det blir ett längre samtal om bland annat transfers, strategier och sjölejonet Saku Ylätupa. Dessutom avslöjar vi vem som vinner Eric Kahls fotbollsskor. Stöd oss gärna i vårt arbete med att göra reklamfria och oberoende AIK-podden Vår värld - bli Patreon på www.http://patreon.com/varvarld Varenda krona återinvesteras i en mer svartgul värld.

Fredrik snackar blockkedjor, kryptovalutor, och mycket runtomkring med Mats Törnblom, chefsarkitekt på KTH. Vi börjar med att prata blockkedjor som datalagring. Ett konkret exempel - lagring av examensbevis. Sedan kommer vi in på det mycket större och mer intressanta området blockkedjor som applikationsplattformar. De flesta blockkedjor är inte valutor, de flesta är applikationsplattformar. Plattformar där applikationer kan äga pengar, det känns kanske lite ovant. Program och data lagras på samma sätt - körs din tjänst på en blockkedja så kan den inte stoppas eller tas bort - och någon kan använda förra versionen av din tjänst hur länge som helst. Kryptovalutor. Eftersom de flesta kedjor är applikationsplattformar så är deras valuta främst ett sätt att betala för transaktioner. Infrastrukturen för blockkedjor är extremt långsam, men det kommer att lösas med tiden. Just nu är det dock inte löst. Non-fungible tokens - vad kan de vara bra på, utöver att vara en liten bubbla som de är nu? Mats undervisar Fredrik om Bitcoin pizza day och annat kul, sedan kommer vi in på decentraliserade organisationer - system som kan fortsätta köra utan att någon människa är inblandad. Intressanta möjligheter, från försäkringar till kriminalitet. Sist men inte minst snackar vi lite om Libra - Facebooks ganska illa omtyckta försök med valuta. Ingen sörjer den, men tekniskt innehöll den mycket bra. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Mats Törnblom Mats Nordqvist - tidigare gäst i exempelvis avsnitt 376 Vad är en blockkedja - videoförklaring Bygg din första app på Ethereum - videogenomgång John Oliver förklarar blockkedjor Kryptovalutakurser Dapp - decentralized application 42 - Avsnittet om blockkedjor och Bitcoin med Noa Resare Relationsdatabas Kapitaletavsnittet om vad pengar är - Fredrik har en känsla av att det finns ett äldre som är ännu mer djuplodande, men lyckas inte hitta det. Världen behöver bättre poddsök! Java-applets Distribuerade databaser EU blockchain observatory and forum Ethereum Smarta kontrakt Bitcoins historia Decentraliserad finans Solidity - Ethereums programmeringsspråk Cardano Polkadot Non-fungible tokens Lightning Poddspelarappar med lightningbetalande och andra nyheter Value-standarden för poddar EOS - Mats favoritblockkedja Bitcoin pizza day Bitcoin pizza index Visualisering av bitcoin och Etherum-transaktioner Decentraliserade organisationer Chainlink Libra Stablecoin Titlar Aldrig sett sådan innovationstakt Internets barndom Vad är pengar? En resa i beteendevetenskap En liten IT-avdelning här hemma En persisteringslösning En distribuerad databas som hålls i synk med algoritmer Varenda en finns kvar Ingenting går att ta bort En global delad databas Som om det fanns en framtid Lärosätet är ur loopen Min applikation kan äga pengar Ett program kan äga pengar Man gjorde mycket rätt år 2000 Strömma pengar Så länge det finns indata

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-553816"));Hej kära läsare Vem hade kunnat ana att det skulle vara vårkänslor i luften ett par dagar efter snön? Nog är det något med doften i luften som talar om för hela naturen att det är dags att komma ur idet? Att köra igång och ta vara på vårens möjligheter? Vill du starta med något riktigt bra på företaget så gör jag föreläsningar och workshops på Zoom och Teams som accelererar den känslan för alla medarbetare. Kontakta mig  på anders@lifevision.se eller slå en signal till mig direkt 0705-835454 så planerar vi tillsammans något i världsklass till er… Den här veckan funderar jag på små, produktiva steg som du kan använda dina “dåliga” vanor till. Att göra något bra av att du byggt upp dem. Fem minuters läsande och lite eftertanke är allt som behövs. Hör gärna av dig med ditt bästa skifte efter det här… Ditt liv är ett mästerverk – upptäck det! Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-146829"));Veckans citat ”Naturen skyndar inte ändå hinner den med allt.”- Lao Tzu UNCODE.initRow(document.getElementById("row-378946")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-152994"));Håller du rätt streak levande?UNCODE.initRow(document.getElementById("row-521780"));Började för ett tag sedan med Duolingo. En språkapp där jag kör spanska mest för att hålla igång språket man en gång lärde sig när det var skytteltrafik till solkusten i golflandslaget. Som de flesta appar gör den allt för att hålla dig kvar. Små glada animationer när man klarar en uppgift. Topplistor för den som pluggar mest varje vecka. Extra poäng för att skaffa vänner etc. Men framför allt så har den pushnotiser för hur många dagar i rad man håller igång sin streak. Mängder med extra belöningar per vecka och månad. Märkte hur jag kände mig ”tvungen” att gå in för en lektion en sen kväll när den varnade mig för att jag höll på att förlora min streak. Att undvika att få börja om när man kommit upp i över 30 dagar i sträck kändes på något vis viktigt. Varenda företag med avtryck i sociala medier har någon algoritm som de smartaste programmerarna gjort och vars enda funktion är att maximera vår ansiktstid med just deras app. Att fundera på hur du bryter dig ur det här är säkert värdefullt, men samtidigt kommer du i dagens samhälle inte undan att bli påverkad och fastna någonstans. Kanske startar du dagen med att kolla mobilen det första du gör? Eller går och kollar i kylskåpet varje gång du blir uttråkad? Scrollar nyhetsflödet när du är obekväm? Inte vet jag, men definiera ställen där du redan har dagliga automatiska du faller in i. För precis där har du en härlig möjlighet att använda dina redan installerade beteenden och byta ut dem mot något du själv vill. Så vad vore en streak du faktiskt tycker skulle vara värt att hålla vid liv? När du väl funderat på det kan du lägga in det på den tid eller vid de tillfällen där du redan gör det andra. En enkel grej är att se till att den där pushnotisen som säger att du borde in på FB istället för dig betyder ”dags för 20 armhävningar”, ”ring en vän och säg något snällt” eller ”sitt ner och reflektera på vad som är dagens viktigaste göromål”. Trettio dagar av det kommer att göra verklig skillnad för dig på ett sätt som ett besök i appen aldrig skulle gjort. Är du med på värdet av det här? Har du kanske redan kommit på något som du skulle vilja göra till en daglig grej eller kanske veckovis bocka av? Oavsett så kommer här lite förslag för att inspirera till att kicka igång med en streak som är värd att hålla igång: Antal dagar i rad du sagt ett uppskattande tack till någon. En dag är det försent och då önskar vi att vi hade sagt det tidigare. Så hellre en gång för mycket än för lite. Dagar i rad du gjort någon form av fysisk aktivitet. Gå ut och gå. Ta joggingtur.

Efter sju år som Latinamerikakorrespondent flyttar Lotten Collin hem. Hennes sista kapitel är en reportageserie om Amazonas om motiven bakom skövlingen och hur vi i väst både drabbas av men också bidrar till regnskogens död. "Det är komplexa samband, men det är det som gör det spännande", säger Collin.

Runt om i stugor och studioar peppas och produceras julspecialare. Varenda franschise eller mediaoutlet med självaktning har sin egen julspecialare. Kulturschmultur vill givetvis inte vara sämre. Vi bullar upp med glögg och skinkmackor och rudolfkoftor och tomteluvor och ja ta mig tusan - misteln! Vi ruminerar om traditioner och annat vi inte vet något om. Det är mysigt. Det är julspecialare. Det är säsongsavslutning. Kulturschmultur höjer tassen i en Silviavinkning och önskar er en god jul och ett gott slut på detta nådens år, 2020.

Vi möter naturvårdaren och författaren Ola Jennersten för att uppleva naturlycka i såväl Indien som Uppland. Och hur många arter blev det för Mats Ottosson i podden Varenda underbar liten art? Programledare: Jenny Berntson Djurvall. Artglädje och naturlycka är ledorden för Naturmorgon denna lördag. Vår fältreporter Lena Näslund finns vid en sprakande lägereld i Uppland tillsammans med biologen, naturvårdaren, författaren och naturfotografen Ola Jennersten. En eld i mörkret är en magisk plats för berättelser och vi ska följa med till Fjärran Östern och arbetet för att rädda den sibiriska tigern, till Indien och Djungelbokens tigerlandskap och inte minst till vårt svenska landskap. För i den nyutkomna boken Naturlycka porträtterar Ola Jennersten eldsjälar som vårdar ängar och skyddar skogar och ger handfasta tips på vad vi alla kan göra för att göra omgivningen mer beboelig för allt från småkryp till igelkottar och på upplevelser för oss själva. Olas gård kryllar av bihotell och fågelholkar. Bland storverken finns både nyskapad ängsmark och en damm. Och naturlyckan i det vi har nära hittar vi också i podden Varenda underbar liten art. I den har Naturmorgons Mats Ottosson letat arter runt sitt fritidshus tillsammans med inbjudna gäster. Nu är vi framme vid det sista avsnittet och det har blivit dags att summera. Hur många arter har det blivit - hittills? Och hur funkar egentligen det här med artglädjens psykologi? Vi pratar också med Niklas Aronsson, redaktör Vår fågelvärld, för att höra varför pilfinkar och gråsparvar så ofta hänger i flock vid fågelmatningen. Och så har flera lyssnare hört av sig och undrat över varför det ligger så många granskott på marken i år. Vi ringer upp Ulfstand Wennström på Skogforsk för att få svar. I veckans kråkvinkel går Maria Westerberg ut. För hoppet är ute, har hon hört. Med sig har hon en hink dyig jord som hon matar sina nyplanterade lindar med. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Många är de som har gjort utläggningar om Jorge Luis Borges författarskap. När en stor del av hans verk nu samlas på svenska har Niklas Qvarnström beslutat sig för att absolut inte bli en av dem. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången den 7 mars 2018. Berättaren är noga med att tassa ut på tå ur sjukrummet. Angelägen om att göra så få rörelser som möjligt för att inte ytterligare belasta medvetandet hos mannen som ligger i bädden. Mannen som inte kan glömma. Vars minne är ett ofyllbart tråg, i vilken allt han hör och ser, allt han upplever och någonsin har upplevt; allt han tänkt och sagt och känt doften eller stanken av, men också allt han försökt glömma och redan tidigare lagt på minnet, får plats. Tar plats. Ett expanderande tråg, med egenskaper som fysikens krökta rum. Jag skulle kunna nämna att han inte rörde spriten, men tyckte mycket om varm choklad Berättaren skulle helst göra sig osynlig. Omemorerbar. Smärtsamt medveten om att mannen i bädden är en fånge i sitt eget minnespalats, där han irrar omkring som ett spöke i serveringsgångar till och från kök och matsalar och bibliotek. I korridorer av minnen av minnen av minnen. Varenda måltid han någonsin ätit, varenda stavelse han läst. Minnen som reproducerar sig i det oändliga som mellan motställda speglar, med tunneleffekter som, allteftersom hur speglarna vinklas, får gångarna att kränga hit och dit. Återigen: som krökta rum. Jag återger slutscenen av berättelsen ur minnet. Lyckligtvis är det ofullständigt, och min återgivning utan tvivel full av felaktigheter. I en annan historia av samme författare hälsas glömskans välsignelse när dess berättare som, det nämns i förbigående, heter Borges till sin lättnad kan konstatera att han inte längre känner igen alla ansikten han ser på gatan. Jag borde inte prata om den berättelsen. Den står inte att läsa i den volym som legat på mitt skrivbord i månader. Svart som kabastenen i Mecca. Författaren återvänder gärna till kabastenen i Mecca. Han återvänder gärna till olika oändlighetsprinciper. Till krängande serveringsgångar mellan kök och matsalar och bibliotek, där hans läsare och forskare och uttydare irrar omkring som spöken mellan motställda speglar. Yra i huvudet. Ett expanderande hotell, av allt att döma, ungefär som minnet hos mannen i sjukbädden som ingenting kan glömma. Speglar, står det inom parantes sagt på ett annat ställe, citerat ur en encyklopedi i ett uppslag om en värld där endast det någon tänker kan äga rum; speglar har den förfärliga egenskapen gemensamt med samlag att de ökar människornas antal. Korridorerna blir längre och längre som i alla den teoretiska fysikens och högre matematikens lustiga hus. Ett sådant lustigt hus kallas Hilberts Hotell, efter den tyske matematikern David Hilbert. På hans hotell finns det alltid plats, trots att det är fullbelagt. I den mest berömda versionen av exemplet vill en prinsessa boka in sig för natten. Receptionisten löser det genom att låta gästen i rum 1 flytta till rum 2, gästen i rum 2 till rum 3 och så vidare i all oändlighet. Ett expanderande hotell, av allt att döma, ungefär som minnet hos mannen i sjukbädden som ingenting kan glömma. Funes heter han. Funes med det goda minnet. Berättelsen om honom börjar på sidan 419 i den svarta volymen på mitt skrivbord. Den luktar fukt, eftersom den nyligen legat på nattygsbordet i ett underkylt rum på ett hotell, där det alltid verkade finnas plats för en gäst till. Det låg i en sydeuropeisk stad, men när jag vaknade på nätterna kunde jag ha svurit på att jag var i Buenos Aires. Ute i korridoren hörde jag en berusad osynlig granne varva obegripliga otidigheter med korta stycken ur olika milongas eller snarare korta stycken ur samma milonga. I gryningen låg mannen död i korridoren. Nej, det gjorde han inte. Det var bara som jag drömde, efter att ha läst exakt den meningen kvällen före på sidan 356 i den svarta volymen på nattygsbordet. 1923-1944 står det på omslaget. De första tjugoett åren i författarens bana. En till synes rät linje, längs vilken så många filosofer gått vilse att en enkel läsare mycket väl kan tappa bort sig där. I Döden och kompassen, på sidan 454 i den svarta volymen, är den räta linjen en labyrint och läsaren en detektiv. Men jag vill inte prata om det. Jag vill inte ytterligare belasta det allmänna medvetandet med ännu en katalog av uppräknade motiv och teman, av nygamla perspektiv på ett och samma svindlade författarskap. Kataloger av litterär memorabilia, som kommer i ständigt nya och utökade upplagor. Jag vill gå varsamt fram, smärtsamt medveten om att vi alla är fångar i de runda ruinerna efter ett minnespalats, och skulle kunna ägna oss åt arkeologiska utgrävningar bland resterna tills vi får kroniskt ryggskott. Angelägen om att inte mer än nödvändigt fresta på det kollektiva minnet, som med Funes i hans sjukbädd. Hur fullt det än är finns det alltid plats för mer. Jag vill överhuvudtaget inte prata om Jorge Luis Borges. Inte om att han dog den fjortonde juni 1986 i Genève, blind men klarsynt enligt uppgift, efter att ha fötts den tjugofjärde augusti 1899 i Buenos Aires: den stad han mutat in och befolkat med tankespöken som fortfarande leker tafatt på Recoleta-kyrkogården, i irrande sökan efter en gravsten som verkar saknas där. Jag tänker inte citera att han var nöjd över att ha fötts på 1800-talet, som han var mycket förtjust i: även om han kunde säga till dess nackdel att det ledde till 1900-talet. Jag vägrar. Jag tänker inte säga ett ord om hans ojämförliga verk som det å andra sidan är beklämmande lätt att jämföra hans efterföljare med, till deras ständiga nackdel. Den som numera skriver labyrint eller dröm i drömmen eller till och med spegel och korridor, är dömd till upprepning som i en drömskt labyrintisk korridor behängd med speglar. Dömd att bli förföljd av efterhängsna citattecken, som klistrar sig fast vid glosorna som våta höstlöv. Som om han var först i världshistorien med motiv som är mycket äldre än gatan. Gamla som stranden under asfalten, och lika följsamt formbara. Jag skulle kunna göra en oproportionerligt stor sak av att Malmö förekommer i inte mindre än två av hans noveller Till och med äldre litteratur kan ha något Borges-aktigt över sig som Hypnerotomachia Polophili, kanske skriven av Fransesco Colonna och tryckt 1499 i Venedig, eller de anonyma Rosencreutzar-manifesten från början av 1600-talet; den spanske Barockdiktaren Calderons drama Livet en dröm från 1635 eller Alice i Spegellandet av Lewis Carroll. Samtidens, och i förlängningen framtidens, påverkan på det förflutna var ett favoritämne för författaren till den fiktiva bokrecensionen med titeln Pierre Menard, författare till Don Quijote, från 1939. Men det tänker jag inte yttra ett ord om. Jag skulle kunna nämna att han inte rörde spriten, men tyckte mycket om varm choklad som Lasse Söderberg, en av Borges svenska översättare, kan intyga. Jag skulle kunna göra en oproportionerligt stor sak av att Malmö förekommer i inte mindre än två av hans noveller: Emma Zunz och Tre versioner av Judas, och hur det fördunklat gatubilden i närheten av Fersens bro. Det vore åtminstone rätt så obruten mark att dröja vid hans lika skira som robusta ungdomspoesi från tjugotalet, som inleder den svarta fuktstinna volymen på mitt skrivbord. Men jag väljer att avstå från det också. Det skulle bara bli fel. Däremot skulle jag gärna dela med mig av något som hände på en bar i Lissabon för tio eller tolv år sedan. Jag träffade en gammal argentinsk sjöman. Jag ska berätta en hemlighet om Borges, viskade han. Och han höll vad han lovat. Är det sant?, frågade jag. Han lade upp sin ena hand på bardisken och sa: Avgör själv! Ingen rysning jag förr eller senare upplevt kan mäta sig med den jag kände då. Den dröjer fortfarande kvar i ryggslutet på mig, och framkallar bilden av en orm som lyckats svälja ner sig själv hel och hållen. Det skulle jag mer än gärna prata om. Niklas Qvarnström, författare och kritiker Litteratur Jorge Luis Borges: Borges 1  19231944. Redaktörer: Lasse Söderberg och Oscar Hemer. Översättare: Lasse Söderberg, Oscar Hemer, Johan Laserna, Ingegerd Wiking, Sun Axelsson/Marina Torres. Bokförlaget Tranan, 2017. Sedan essän sändes första gången har ytterligare två volymer med Borges utvalda skrifter utkommit.

Den 19:e november är det Internationella mansdagen och vi vill lyfta det som är starkt, vackert och positivt hos män. Därför kommer vi att för första gången dela ut priser till Årets svenska män. Priserna kommer att gå till Årets pappa, Årets storebror, Årets sårbara man, Årets rakryggade karl och såklart priset för Årets man. Vill du hjälpa oss att hylla de svenska männen och lyfta det du tycker är positivt? Gå in på www.åretssvenskamän.se och swisha ett bidrag till prispotten och nominera de män som du tycker förtjänar prispengarna. Varenda krona vi samlar in kommer att fördelas mellan de 5 männen. Tack på förhand för ditt stöd. www.åretssvenskamän.se Det är dags att hylla de svenska männen.

Hör Mats Ottosson berätta hur många arter han och hans gäster fått ihop fram till oktober 2020. Och om vad han lärt sig om artglädjens psykologi.

I det senaste avsnittet av #KommuniceraMera gästas Sophie Hedestad av Siri Wikander. Siri Wikander har erfarenhet av Human Resources och föreläser flitigt om hur du kan få in lärande i din vardag. Vi pratar om vikten av en företagskultur och hur ledning och medarbetare måste jobba tillsammans för att nå den önskade kulturen.

Var är dom svenska köerna, nu när dom behövs mer än någonsin? Varenda svensk borde ta plats i kön till knappen för invandringsstopp. Anledningarna till att trycka på knappen, är idag oräkneliga. En av dom viktigaste anledningarna, är utan tvekan att skydda barnen. Börja med att plocka fram dina minnen från lågstadietiden, sen trycker du igång det här programmet. Så får du höra den råa verkligheten, i dagens lågstadieklasser. Så kan du jämföra, nu från då. Nu har grannens ungar drabbats. Nästa gång kanske det är dina barns kompisar, och gången efter den. Så kanske det är dags för dina egna barn eller barnbarn - Lyssna på det här programmet!TIDEN BÖRJAR ATT RINNA UT! MÅLET ÄR ATT NÅ 3000 KR I DONATIONER, INNAN DEN 30 SEPTEMBER.Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaGÄSTERNA PRATAR IDAG OM:* Lågstadiebarn utsatt för mordförsök.* Feminister påstår att ALLA heterosexuella män attraheras av förpubertala barn.* Mannens prestation, betyder tydligen ingenting.* Kvinnor i Stockholm VS i Norrland.* Vi "objektifierar" tydligen tjejer varje dag.* Döttrarna som vill få mammorna att framstå som sjuka, för att dom närmar sig Sverigedemokraterna.* Problemen som uppstår, när kärnfamiljen hamnar på soptippen.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle JohanssonGäster: Niklas Andersson, Johan Widén & Elisabeth EngmanVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:https://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/upphaengt-djurkadaver-bland-badande-barnAlla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenEller sök på Verklighetschecken på iTunes eller Spotify.NÄSTA NYA PROGRAM:Lördagen den 26 september.VECKANS TIPSLELLENaglfar - None Shall Be Spared https://www.youtube.com/watch?v=pGyeJGiEal0JOHANSvenska folkets historiahttps://open.spotify.com/show/3baUW1Uyhdtz9kDaw2G0pS?si=3F9IuZ1qT16Xvjqh1lfMXQNIKLASJens Ganman & Mustafa Panshiri från almedalen 2018https://www.youtube.com/watch?v=UftM2QHTXeEELISABETHKaty Perry - Roarhttps://www.youtube.com/watch?v=CevxZvSJLk8

Det är fortfarande osäkert hur Pyramiderna i Giza byggdes. Varenda sten i Cheopspyramiden visar på en kuslig exakthet. Är pyramiderna fantastiska verk, gjorda av tusentals, hårt arbetande händer? Eller kommer dem från en tid då en mer avancerad civilisation fanns här på jorden? Lyssna på första delen: Aliens byggde pyramiderna!

Mikael Hagström tar ett enda varv runt en gammal ek i Renemolund, och hittar fem olika arter av knappnålslavar som ett otränat öga inte ens kan få syn på, än mindre skilja åt. Och lurvet av slånlav på trädens grenar visar sig vara mycket mer än bara slånlav. Mats Ottosson får en vägledning till lavarnas och mossornas värld. Och gör misstaget att smaka på en av dem. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

Kjell Antonsson och hunden Fia är tillbaka hos Mats Ottosson, den här gången för att leta skalbaggar. Och en sak blir snabbt tydlig: merparten av kusarna är bra mycket mindre än tordyvlarna, ekoxarna och de andra kändisarterna. Och en sak till: det finns orimligt många skalbaggar i världen. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

Helena Björnström befinner sig i ett lyckorus när hon anländer till Mats Ottosson för att leta svampar till hans artlista. Anledningen är inte de kolossala mängder av rödgul trumpetsvamp hon har i bilen, utan något annat som hon också hittade dagen innan. Hennes livs svampfynd. Ett fynd som säger allt om att svamp för henne inte längre främst handlar om något man plockar och äter. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

Vi är glada över att presentera den otroligt skärpta och coola Anna Jinghede som veckans gäst. Hon är rättsodontolog, författare, poddare föreläsare, kriminaltekniker, polis och doktorand som gör en otroligt viktig avhandling om våld mot barn och kvinnor. Vi samtalar såklart om hennes viktiga forskning, om olika kännetecken för om någon är utsatt för våld, om vad vi kan göra om vi misstänker missförhållanden, om hennes erfarenheter från tsunamikatastrofen och annat spännande och intressant rörande hennes arbete som kriminaltekniker. "Alla känner någon som har utsatts, kommer att utsättas eller som kommer att utsätta någon annan för våld." ”Jag ville söka till Polishögskolan redan i tonåren”Över min döda kroppVåld kan utövas på en mängd olika sättDet psykiska våldetMateriellt våldSexuellt våld Ekonomiskt våld FamiljevåldEn mental uniform Dödligt våld mot barn CivilkurageAtt våga göra någonting ”Den man älskar agar man” = ren floskelResiliens och överlevnadsstrategiFelkällor och utmaningar ALLA kan göra en anmälan till polisen och socialtjänstenAlla måste ta ansvarDet är naivt att tro att våld inte finns runtomkring oss

Stekelkännaren Niklas Johansson presenterar Mats Ottosson för bin och solitära geingar, och för sina synnerligen svåra favoriter: parasitsteklarna. Och tack vare guidningen kommer Mats senare att göra sitt livs fynd. Om myror hade gjort monsterfilmer så hade den här stekeln fått huvudrollen. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

Biologen Petter Bohman kommer till Renemolund med fladdermusdetektor och smådäggdjursfällor för att leta efter riktiga doldisar: möss och sorkar, näbbmöss och fladdermöss. Det blir en lång kväll. Men det är inte förrän nästa morgon som den största upptäckten görs. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

Fältreportern strandar på en ö i Luleå skärgård. Monika Sunhede hjälper Mats Ottosson hitta varenda underbar liten spindel. Och så tar vi tempen på sval-känslorna. Programledare är Joacim Lindwall. Dokusåpan Robinson spelas under sensommaren in på Seskarö-Furö i Haparanda skärgård. Men Naturmorgons egen Robinson, Thomas Öberg, tänker vara först: redan nu strandar han på en egen ö i Bottenviken. Hur öde är den egentligen? Vilka levande varelser stöter han på? Och ska han hitta något att äta? Vi följer honom från vattenbrynet över myrlejonens sanddyner upp genom torra hedar till den knotiga tallskogen. Och så blir det spindelupptäcktsfärd. Vi får följa med Mats Ottosson i hans sökande efter varenda underbar liten art kring en stuga i Östergötland. Den här gången får han hjälp av spindelkännaren Monika Sunhede från Motala, som har ett särskilt gott öga till hoppspindlarna, som har spindelvärldens mesta gosedjursuppsyn. Svalorna får också lite extra uppmärksamhet. Hjalmar Dahm har besökt en by i Baskien där ladusvalans ankomst inväntas med stor förväntan varje vår. Hur heta är sval-känslorna där  och här hemma? Programledare är Joacim Lindwall.

Barnafödarskaran (nåja) Siri, Niklas och Glenn snackar om potträning, semesteraktiviteter för tvååringar och... Ja just ja, spel också! Glenn får lätta sitt hjärta och ÄNTLIGEN snacka om ett nytt bra Paper Mario i och med Origami King. Niklas har spelat Ghost of Tsushima, Hyper Scape och lite Ooblets. Det blir även en skvätt backlogg, medelst Windows 10-hat, i form av Halo 3.

Barnafödarskaran (nåja) Siri, Niklas och Glenn snackar om potträning, semesteraktiviteter för tvååringar och... Ja just ja, spel också! Glenn får lätta sitt hjärta och ÄNTLIGEN snacka om ett nytt bra Paper Mario i och med Origami King. Niklas har spelat Ghost of Tsushima, Hyper Scape och lite Ooblets. Det blir även en skvätt backlogg, medelst Windows 10-hat, i form av Halo 3.

I veckans avsnitt gästas vi av ingen mindre än Bernadette Végh. Hon har gjort birth chart reading på oss båda och i veckans avsnitt berättar hon om Emelies. Vilket hus stod solen i vid henens födsel, vilka stjärntecken är hon i planeterna. Stämmer det in? Det får ni veta denna vecka. KONTAKT: typvuxnapodcast@gmail.com

Vi hänger vid ett gryt i Sörmland för att få en skymt av grävlingar, rävar och deras ungar. Och så sjösätter vi vår nya podd där Mats Ottosson kartlägger sin närmaste natur. Programledare: Karin Gyllenklev. Den här veckan ska vår fältreporter Lena Näslund spana efter grävling och räv. Tillsammans med naturfotografen Hans Ring besöker hon ett stort gryt i det inre av Sörmland. Där har åtelkameran fångat både räv, grävling, rådjur, harar och glada på bild. De flesta av oss känner grävlingen mest som trafikdödad - men den har ett spännande liv. Och inte sällan kan den ha inneboende rävar i sina stora gryt. Och så är det premiärdags. Lagom till semestern släpper vi vår nya poddserie Varenda underbar liten art. Följ med när Naturmorgons programledare Mats Ottosson med hjälp av en rad olika experter försöker hitta så många arter han någonsin kan på de fjorton hektar mark som omger stugan han hyr i Östergötland. I programmet på lördag får vi höra ett smakprov - när Mats Ottosson letar växter ihop med biologen Kjell Antonsson och hans hund Fia. Det blir också ett samtal om artglädjens drivkrafter. De första sex poddavsnitten finns att lyssna på i appen Sveriges Radio Play eller på andra ställen där poddar finns eller här på webben. Sök på Livet enligt Naturmorgon. I augusti kommer fem avsnitt till. Och så fick vi ett mejl. Mats Tormod känner orolig sympati för en gråsparv som sjunger från morgon till kväll. Jag föreställer mig allt tydligare hur han ropar efter sällskap, att han berättar hur fin, snygg och stark han är och vilket fint ställe han har hittat för den familj han vill bilda. Men ingen bryr sig och han kvittrar på. Hur orkar en fågel sjunga nästan dygnet runt utan att äta, och vad händer om han inte får något napp? Vi ringer upp ekologiprofessor Susanne Åkesson som den här gången också får agera fågelpsykolog. I veckans kråkvinkel drömmer Joacim Lindwall om livet som tall. Vi tipsar också om slow-tv med sillgrisslor i fokus. Just nu livesänder kameror dygnet runt från Stora Karlsös sillgrisslekoloni. Vi pratar med forskarna som vill ha allmänhetens hjälp att detektera parningsaktivitet och nya ungar på klipphyllorna. Programledare är Karin Gyllenklev.

Växterna är basen för allt annat liv. Det är dom som alla andra lever av, direkt eller indirekt. Biologen Kjell Antonsson från Ödeshög besöker Renemolund och sätter namn på knavlar och vickrar, fetknoppar och daggkåpor och berättar om hur svårt det kan vara att se det vackra när man är upptagen av att leta arter. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

Skalbaggar vet nog de flesta vad det är. Men skinnbaggar? Entomologen Scarlett Szpryngiel kommer från Stockholm till Renemolund för berätta om sina favoritinsekter och om varför det är självklart att det måste vara svårt för att vara kul. I bagaget har hon ett bröllopsparaply som fått ett nytt och mer meningsfullt liv som fångstredskap för småkryp. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

De går i brunt och grått, de är ofta små och man måste luppa deras könsdelar för att skilja arterna åt. Men sedan Malin Larsson från Vikbolandet av en slump fick nattsländorna på sin lott har hon varit fast. Trots sin kvällströtthet kommer hon till Renemolund för att locka fram en nattflygande och mycket diskret artgrupp ur det fördolda. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

Spindlarna är många det finns mer än sjuhundra olik arter i vårt land och svåra. Man kan sannerligen behöva lite assistans om man vill hitta varenda underbar liten spindelart. Hjälpen kommer i form av Monika Sunhede från Motala som letar fram vipphoppspindel och trekantsspindel samt berättar om den kan-själv-känsla som artkunskaperna ger. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

De kallas tusenfotingar, men heter egentligen mångfotingar. Ingen i landet har sett lika många olika arter av dem som Freddy Persson från Göteborg. Med stor hängivenhet och stark tävlingsinstinkt har han tagit sig an denna grupp för att den är så tråkig! Frågan är: kommer han att hitta pysslingstenkrypare i Renemolund? I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

Det började som en alldeles egen och till intet förpliktigande vuxenlek. Men sen bestämde sig Mats Ottosson för uppgradera. Gästexperter kallades in och bandspelaren rullade igång. Resultatet är podden Varenda underbar liten art. I avsnitt ett berättar Mats Ottosson om hur tanken tog form och så lär vi känna Renemolund en bit blandad svensk normal-natur. I podden Varenda underbar liten art bjuder Mats Ottosson programledare på Naturmorgon i P1 in artexperter till sitt hyrda fritidshus i Östergötland. För att hitta så många arter som möjligt på de 14 hektar mark som omger stugan. Och för att lite sådär i smyg försöka förstå artglädjens psykologi.

YES! Det årliga sommarångest-avsnittet är här. Varenda år sedan vi startade Ångestpodden har vi gjort ett avsnitt inför sommaren. Vi frågade även er den här gången, vad ni får ångest över, och ja, ni kände ju som vi. Det är kroppsångest, ekonomisk ångest, ensamhetsångest, "jag måste vara snygg"-ångest, "jag måste ha kul hela tiden"-stressen osv osv. Listan kan göras lång. Vi försökte avverka så mycket som vi hann med på dryga TIMMEN. Ett långt sommaravsnitt blev det alltså. Tack för att ni finns!

Vad är just-in-time och vad har den gjort med krisberedskapen? Har vi den krisberedskap vi förtjänar? 

I Ekonomistudion måndag:x. Svensk PMI-data kommer in urstark, men vi lyfter på locket för att syna statistiken. x. Corona fortsätter att sprida oro på marknaden – vi pratar med en amerikansk makrostrateg.x. Sedan har vi med Carl Bildt om oron i Syrien, en flyktingvåg och brexit-förhandlingar som börjar i dag. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Om Campbell-traden, Byfuglien-situationen, Tatars framtid och Toffoli-intresset.

Om Campbell-traden, Byfuglien-situationen, Tatars framtid och Toffoli-intresset.

Om Campbell-traden, Byfuglien-situationen, Tatars framtid och Toffoli-intresset.

En radiobrevväxling om frikort i relationer och i vården.

Fredrik och Tobias snackar först om Plex nya annonsbaserade strömningstjänst för filmer och hur det varit att se utvecklingen av den lite från in- och baksidan. Sedan berättar Tobias om sitt senaste buggjägaräventyr i C++, en historia som tar oss djupt ner i detaljer kring i symbolers synlighet mellan filer och binärer, och hur kompilatorns länkare egentligen jobbar. En historia som ger oss snabbare kompilering, snabbare starttid för Plex mediaserver, och en mindre binär. Innan målet kommer dock några rejält svårtolkade kraschrapporter och en läsning av binärdumpar. Avsnittet sponsras till vår stora glädje av Onsiter - en marknadsplats för konsulter där du som är frilansande eller anställd konsult kan hitta uppdrag och bli hittad av uppdragsgivare. Lyssnar du och registrerar dig före 16 december 2019 har du dessutom chans att vinna en Raspberry pi 4 - registrera dig och mejla sedan samma mejladress som du registrerade dig med till kodsnack@onsiter.com. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @iskrig, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi. Länkar DDOS - Distributed denial-of-service Plex släpper filmströmningstjänst Prores-formatet Onsiter - veckans sponsor Visibility i C++ Linker table -fvisibility=hidden Boost SOCI - databas-ORM ORM Templates i C++ Objdump Tack alla som donerar kaffe till oss! Kodsnacks Advent of code-repo för 2019 Titlar Sju veckors arbete på två En ganska bra jul i år Jag har ju bara hand om utvecklingsmiljön DDOS:a oss själva En till källa av content Ganska enkelt ur en teknisk synpunkt Det svåraste vi har byggt Det största animebiblioteket utanför Japan Så länge man har en tillförlitlig källa Sätt att göra kompileringen av koden snabbare Jag ska berätta hur det inte fungerar Ett jättestort pyssel Markera varenda metod som gömd Fem metoder som andra behöver anropa Ganska mycket länkinformation En liknande signatur, men inte samma signatur Nu blir det riktigt komplicerat Templates lever sitt eget liv i C++ Definitivt ett litet minfält Rätt default att ha

De är överallt! Uppföljarna, avstickarna, omstarterna. Varenda film verkar få ett par nummer efter sin titel och går det inte bra så börjar man om allt från början igen (hallå Spiderman!). Fredrik & Gustav teamar upp för att röja runt i det här träsket. Är detta bra för filmen i sig? Vad är bra med alla uppföljare? Varför kör man allt mindre på nya berättelser? Dessa frågor och mycket mer filosoferas det runt! Givetvis ställs allt på sin spets när Scorsese Vs Marvel kommer upp på tapen. Är han bara en sur gammal gubbe som filmmarknaden har sprungit ifrån, eller har han poäng i att kvalité offras för kassasuccéer? Som om inte detta vore nog så listar panel såklart sina uppföljare som inte gjorts än! Och lite nyheter på det!   Häng med på en filmisk resa som garanterat får en uppföljare! Eller kanske en spinnoff.   Medverkande:

Det viktigaste i självläkning är enligt Gustav att inse att det faktiskt är vi själva som har ansvaret över vår hälsa! Det hävdar Gustav Pettersson, näringsterapeut, funktionsmedicinsk livsstilscoach och gäst i det tionde avsnittet av podden Hälsa kommer inifrån. Här ger han sina bästa tips från tio års djupdykning i hur man lever som mest hälsosamt.    Efter flera år med skador beslutade sig den prestationsinriktade elitidrottaren Gustav Petersson som 19-åring för att djupdyka i allt ifrån genetik till hur man optimerar sin sömn och morgonrutin. Efter att ha varit bäst på olika sporter ville han nu bli bäst i att förstå hur vi människor fungerar och hur vi kan optimera vår hälsa. I dag jobbar Gustav som näringsterapeut och funktionsmedicinsk livsstilscoach och hjälper andra människor att hjälpa sig själva tillbaka till ett friskt liv. Åren med studier inom allt från den indiska hälsoläran ayurveda till näringsmedicin och funktionsmedicin lärde Gustav mycket. Framför allt har denna drivna person med stora mängder energi lärt sig att bromsa och att lyssna på vad kroppen behöver för att kunna vara i balans.  En traumatisk händelse i familjen för ett par år sedan fick Gustav att verkligen inse vikten av att lyssna på kroppens signaler. I avsnittet berättar han vad som hände och vilken vändpunkt det innebar i hans liv.  Ett av de ämnen som Gustav har djupdykt i under de senaste tio åren är det här med sömn. Att sova gott är det bästa vi kan göra för att orka mer och prestera bättre, säger han i podden. Att vi sover tillräckligt mycket är förstås viktigt, men också när vi sover är av vikt. Gustav berättar om vår cirkadiska rytm, vars upptäckt två forskare fick Nobelpriset för 2017.  Varenda cell i kroppen har en klocka i sig, och det finns en tidpunkt när det är som mest effektivt för kroppen att utföra vissa saker, berättar Gustav. För att ge optimal effekt ska till exempel sömnen helst inträffa mellan solnedgång och soluppgång. Gustav berättar om sin egen sömnrutin som börjar redan på morgonen när han vaknar. En bit in i avsnittet får du veta mer om den och varför det är så viktigt för sömnen med balans mellan hormonerna kortisol och melatonin. Det viktigaste i självläkning är enligt Gustav att inse att det faktiskt är vi själva som har ansvaret över vår hälsa. Det är ju både bra och dåligt att ha den makten själv, konstaterar programledare Petra Månström och Gustav. Missa inte Petras utläggning om varför hon tror att vissa av oss har så svårt att ta hand om oss!     Gustav jobbar ofta med människor som har sjukdomar som IBS, utbrändhet och sköldkörtelproblem. Det bästa han vet är när klienten kommer till insikt om att det är hon själv som bär ansvaret att läka sig.  – Jag är den som tillfrisknar från hälsa, det är inte kuren som gör mig frisk. Det är den största insikten jag själv har kommit till i mitt liv, säger han.  Gustav berättar också om forskning om vilken tid på dygnet som är den bästa för träning, hur vi kan organisera kylskåpet för att inspireras att äta hälsosamt och slippa få i oss onödiga kemikalier, och rekommenderar ett par olika fetter. Han tipsar också om hur vi alla kan få till ett Instagramflöde som inspirerar i stället för att ge dåligt samvete.   På frågan om vilka råd Gustav i dag skulle ge sitt yngre och betydligt mer prestationsinriktade jag, betonar han att det är ok att inte vara bäst på allt, att det är viktigt att lyssna på sig själv och det man behöver. Han skulle också uppmana sitt yngre jag att tagga ner lite. Du hör alla hans råd till sitt yngre jag i det tionde avsnittet av Hälsa kommer inifrån. 

AVSNITT 79 Efter en lång karriär som musiker har nu Eric Palmqwist släppt sitt första soloalbum: ”En halv gris kan inte gå”. Skivan blev till under perioden då Eric gick från att vara aktiv missbrukare till att bli nykter. Popstjärnelivet innehöll minst lika mycket fest som det innehöll musik. Inledningsvis kände Eric sig som Superman när han drack och den sociala fobin försvann. Men det som från början enbart var roligt, blev snart tvångsmässigt. Trots vänners oro och relationer som inte fungerade tycktes botten aldrig bli nådd. Innerst inne mådde Eric dåligt, men missbruket var det som fick honom att stå ut. Alkoholen och drogerna tycktes tillslut vara det enda som fanns kvar. Eric har inte haft en botten, han har haft många, men när han vaknade upp och förstod att han misshandlat sin bästa vän och påminner sig om att han snart ska bli pappa, bestämmer han sig för att det får vara nog. Med tillfrisknandet kom också påminnelsen om hans egen uppväxt med en pappa som tidigt blev nykter från sitt spelberoende och en mamma som hade problem med alkohol. Eric säger är lätt att man som medberoende gör alkoholisten till ”förövaren”, men han har upplevt båda sidorna och gör nu sin resa i tillfrisknande från beroende, medberoende och som vuxet barn. Eric Palmqwists soloalbum heter ”En halv gris kan inte gå” och finns att lyssna på Spotify. Den 6 september släpper han den nya singeln ”Ljusterö”. Mer om Eric: www.facebook.com/epstrailerpark https://www.instagram.com/eric_palmqwist Lyssna på albumet: https://tinyurl.com/yabcsu6q www.medberoendepodden.se Musik: Oh, The Ashes!

Madame de Sévignés klassiska brev har påverkat författare som Marcel Proust mycket. Men hur ska man förstå den idealiska bild hon målar upp av sin älskade dotter? Emi-Simone Zawall undersöker saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Av alla himlakroppar i vårt planetsystem är solen tyngst. Ändå blir solen hela tiden lite lättare. De väteatomer i stjärnans mittpunkt som förenas med helium, förvandlas nämligen också till helium, som i sin tur är lättare än väte, och följden av det livsljus som uppstår är att solen förtär sig själv med fyra miljoner ton per sekund. Är ett älskande människohjärta som solen? När Madame de Sévigné talar om kärlek i mitten av 1600-talet vänder hon återkommande blicken mot sitt eget hjärta. I ett brev från den 1 juni 1669 beskriver hon det som ett hjärta med resurser som den älskade inte kan förstå. Den 18 september 1679 skriver hon: Mitt hjärta är nu en gång skapat så, i förhållande till dig, att jag må vara överkänslig när det gäller allt som har med dig att göra, men det räcker med ett ord, minsta tecken på tillgivenhet, en kram, ett ömhetsbevis för att jag ska falla till föga. Jag blir genast botad, det är nästan övernaturligt, mitt hjärta återfår genast all den ömma känsla som aldrig minskar utan bara fogar sig efter omständigheterna. Det har jag sagt till dig åtskilliga gånger och jag säger det igen för det är ju sant. Jag kan inte tro att du skulle missbruka detta. Säkert är att du är den som sätter mitt hjärta i rörelse, på vilket sätt det vara må. Den 12 januari 1676 funderar hon, inte helt olikt kartografen som står under sin stjärnhimmel, på vilken färg hennes kärleksfulla hjärta skulle kunna ha. Hon skriver: Jag glömde säga dig att jag, som du, har tänkt på olika sätt att framställa människohjärtat, några i vitt, andra i svartaste svart. Mitt för dig har en vacker färg. Vem var det som gjorde Madames hjärta så antänt? Madame de Sévigne föddes som Marie de Rabutin Chantal i Paris 1626 i en av Frankrikes förnämaste familjer. Redan som barn förlorade hon sina föräldrar och togs därför omhand av sina morföräldrar och sin morbror som såg till att ge henne en fin utbildning. 18 år gammal gifte hon sig med markis Henri de Sévigné och fick två barn, François-Marguerite och Charles. I övrigt var äktenskapet en katastrof. Maken var slösaktig och otrogen dödades till slut i en duell om en älskarinna och gjorde Madame till änka vid 25 års ålder. Därefter var intresset för män ett avslutat kapitel för hennes del. Hon gifte sig aldrig igen och hade inga älskare heller, även om hon var beundrad av många. All den kärlekskraft hon var i stånd att uppbåda koncentrerade hon istället till dottern; inte ens sonen Charles kom i närheten av hennes beundran. hennes första svenska översättare, Stig Ahlgren, konstaterar att Madames kyskhet var sensationell för att sedan fråga sig: Var Madame de Sévigné frigid? När dottern flyttade till Provence 1671 där hennes make, greve de Grignan, blivit utsedd till guvernör, sammanfattade Madame sin skilsmässa från henne med orden: Jag grät och det kändes som om jag skulle dö. En månad senare skrev hon till dottern: Varenda fläck i detta hus angriper mig; hela ditt rum tar död på mig. Jag har ställt en skärm mitt i för att rubba perspektivet; jag vill slippa se det fönster varifrån jag såg dig stiga upp i dHacquevilles vagn och försökte ropa dig tillbaka. Jag blir ju rädd när jag tänker på att jag kunde ha kastat mig ut genom fönstret, ibland blir jag ju som galen. Ett år senare, den 12 februari 1672, skrev hon: Tycker du inte att vi varit ifrån varandra väldigt länge nu? Det smärtar mig och skulle vara outhärdligt om jag inte älskade att älska dig som jag gör, hur många bedrövelser det än måtte medföra. Sedan dess, eller åtminstone sedan 1745 när ett första urval av hennes brev gavs ut, har Madames livslånga lidelse för sin dotter ekat genom litteraturen. Virginia Woolf liknar henne i en av sina essäer vid en äldre man som har en ung älskarinna som bara plågar honom, medan hennes första svenska översättare, Stig Ahlgren, konstaterar att Madames kyskhet var sensationell för att sedan fråga sig: Var Madame de Sévigné frigid? I Marcel Prousts "På spaning efter den tid som flytt" är hon inte bara den författare som nämns flest gånger. Hon får också fungera som estetiskt föredöme och en påminnelse om faran i att dra för snäva gränser kring livet och kärleken. Ska man tro den amerikanska litteraturprofessorn Elizabeth Ladenson är hon till och med en nyckel till romanens själva kärleksideal. Det visar sig genom att Proust ständigt låter huvudpersonens mormor gå omkring med en volym av Madames brev i sin ficka. Efter mormoderns död blir det istället huvudpersonens mor som alltid vill ha breven tillhands och det band som Sévigné upprättar mellan mormodern och hennes dotter, håller huvudpersonen Marcel utestängd från en gemenskap han inte kan återfinna ens i sina egna kärleksrelationer. På samma sätt, menar Ladenson, visar flera av romanens kvinnor att kärleksrelationer faktiskt kan vara lyckliga, så länge som de äger rum mellan likar, bortom svartsjuka och erotiska maktspel, kort sagt: mellan kvinnor som älskar kvinnor. Det kan hända att Madames så kallade frigiditet och kärlek till sin dotter var ett sätt att slippa älska män. Men det ligger närmare till hands att tro något annat. Man vet helt enkelt för lite om dottern François-Marguerite de Grignan. Visserligen brände hennes egen dotter, Pauline, alla brev som François-Marguerite skrev till Madame, och visserligen har en samtida författare beskrivit henne som fåfäng och kallsinnig. Men det som mest av allt borde utgöra källan till ett närgånget porträtt av henne  Madames alla brev och kärleksförklaringar låter henne egentligen aldrig framträda som person. Alla omdömen som Madame fäller om henne som att hennes skrivkonst är gudomlig och att hon är vackrare än en ängel är så idealiserade att de blir meningslösa. Är Madame de Sévignés brev i själva verket ett narcissistiskt monument? I Kärlekens samtal skriver Roland Barthes om hur kärleksbrevet utmärker sig från andra brev genom att vara uttryckt på ett hängivenhetens språk som saknar alla biavsikter, och Madames brev till sin dotter liknar i det hänseendet en älskandes brev till sin älskade. Men lika mycket som Madame älskade sin dotter, älskade hon att älska sin dotter, och man kan tänka sig att hon älskade sig själv som älskande eftersom det i förlängningen gjorde henne älskansvärd. Jag skulle ju bli bedrövad om du inte älskade mig lika mycket som jag älskar dig, skriver hon den 6 april 1672. Istället för att betrakta sin dotter som en människa i egen rätt verkar det alltså som om hon förblev ett objekt för Madames eviga tillbedjan, en idol, och ytterst ett redskap för Madames kärlek till sig själv. Detta behov av att vara två för att kunna etablera en öm dialog med sig själv, skriver Simone de Beauvoir i Det andra könet när hon kartlägger den kvinnliga narcissistens behov av att rikta kärleken till en annan mot sig själv för att uppleva sig själv som älskad. Är Madame de Sévignés brev i själva verket ett narcissistiskt monument? Nej, att betrakta Madame som en människa blind för allt och alla andra än sig själv är att gå för hårt åt henne. Trots allt finns det ingen som är som solen, fullkomligt självförbrännande och oegennyttig. Det är det som är älskandets paradox: att man inte kan ge utan att samtidigt ta något. Då är det bättre att läsa Madames brev som betraktelser över alla de uttryck en passion kan ha, och låta henne vara precis det hon är: en kärlekens uppenbarelse. Emi-Simone Zawall, litteraturkritiker och översättare Samtliga citat ur breven är hämtade ur Madame de Sévignés brev i urval och översättning av Arne Melberg, Atlantis 2018.

Okej, varje år sedan vi startade Ångestpodden så har vi gjort ett sånt här avsnitt inför sommaren. Sorgligt nog så kan vi liksom göra det, för att tankarna är med oss inför vareeeenda sommar. Vi pratar om bikinikroppen, om att inte vilja vara osminkad på stranden, om ångest kring sommarekonomin och en massa annat, som hör till vår sommarångest. Den är såklart olika för alla. Vi berättar även om vår INSAMLING!!!! Vi har startat en insamling till Hjärnfonden där pengarna oavkortat går till forskningen kring ångest. Hjärnfonden får inget statligt bidrag och är därför beroende av varenda skänkt krona. KOM IGEN NU och hjälp oss nå vårt mål på 40.000 kr. Varenda krona räknas. Insamlingen hittar ni här: https://insamling.hjarnfonden.se/fundraisers/angestpodden-x-psykisk-ohalsa1   Tack till vår sponsor mathem.se!

Innovation definieras olika på både organisations- och individnivå. Varenda förbättring kallas lite slarvigt för innovation. Vi tar hjälp av Håkan Ozan, Head of Innovation Advisory på KPMG, för att reda ut begreppen och fokusera på det som ger störst effekt. Håkan menar att det visserligen inte behöver vara radikalt nytt, disruptivt - men det ska vara nytt för branschen. Allt vi skapar är kombinationer av sådant som redan finns. Vi gör aldrig något från grunden nytt, utan relation till något annat. Det vi gör i en innovation är att hittar saker långt ifrån den ordinarie, självklara, punkten och tillämpar dem på den ordinarie punkten. Vi byter kontext. LYSSNA via Spotify, Google Podcasts, Apple Podcasts Innovationsledningssystem inkluderar en helhetssyn, en “ideation” plattform, en kultur, avsatt tid, någon form av belöning. Grunden ligger dock i ledarskapet; att ha en tillåtande kultur, en lärande organisation, ett commitment från ledarskapet. Det är inte som många tror en generationsfråga, utan handlar om mindset som är nödvändigt i en alltmer föränderlig värld. En klassiker inom innovationsledning är Googles “Gör nåt kreativt en dag i veckan”, att sätta 20% av sin tid på en tidkod för experiment. Ett annat exempel är myndigheten som inte utser Månadens Innovatör, utan Månadens Modigaste Medarbetare, vilket inkluderar misslyckanden/lärdomar. Ett tredje exempel handlar om öppen innovation, en Innovation Marketplace, där man ställer sin fråga till 100 000 problemlösare - för det är ju det det handlar om; att tänka utanför boxen, att tänka ur nån annans perspektiv, erfarenheter och kunskap. Det kan man inte begära av en person “Innovatören” på kontoret. Håkan avslutar med trestegsraketen - så arbetar du med innovation. Håkan Ozan, Jonas Jaani (21:16)LYSSNA via Spotify, Google Podcasts, Apple Podcasts Håkans bloggISO 56002Innovationsledarna.se Digitaliseringens podcast är EFFEKTEN. Vi hjälper dig med att förklara och skapa intresse för den pågående digitaliseringen. Genom att lyssna så höjer du din vetskap om ett ämne och kan enkelt ta dig vidare att lyssna, läsa eller se mer. Varje avsnitt är ca 20 min. Ett tidsformat som ger dig tid för annat. Alla avsnitt finns här och på Spotify:

Daniel är trött på att förlora mot Hammarby. David överskattade Hammarby. Sverige måste skärpa sig. Boltic är ett storlag. Varenda jävel till Kullen.

När mästerregissören Stanley Kubricks kostymfilm "Barry Lyndon" hade premiär på 70-talet blev den betraktad som vacker - och tråkig - filmjournalisten Mårten Blomkvist hänfördes dock redan från början! Många filmer har omvärderats i filmhistorien, och uppvärderats efter att ha fått ett ljumt mottagande vid premiären. Men ska en utnämnas till filmens egen den fula ankungen så är det Stanley Kubricks "Barry Lyndon". När den kom beskrevs den som lång och tröttsam. Idag tycks alla tala om den som en svan, majestätisk, nästan den perfekta filmen. "Barry Lyndon" hade svensk premiär 1977. Det var perfektionisten Kubricks tionde film. Hans senaste film innan "Barry Lyndon" hade varit "Clockwork orange", en av 1970-talets mest omskrivna filmer. Det var en våldsam och omstridd framtidsvision. "Barry Lyndon" var något helt annat. Den byggde på den engelska 1800-talsförfattaren William Makepeace Thackerays roman om en irländsk äventyrare, eller streber, som tar sig upp i samhället i slutet av 1700-talet. Redmond Barry - som först efter halva filmen gifter sig och blir Barry Lyndon - spelades av amerikanska stjärnan Ryan O'Neal. Unge Redmonds irrfärder i Napoleonkrigens Europa börjar då han måste fly från hembyn efter att ha deltagit i en duell. Duellen i filmen utspelar sig i ett underskönt landskap vid en sjö. Man hör fåglar i bakgrunden. Det dova, klassiska stycket fortsätter att ljuda medan de två duellanterna höjer sina pistoler för att döda varandra. Den säger mycket om hur "Barry Lyndon" är upplagd. Det är en film som berättar om passioner, utan att själv någonsin röja några känslor. Ni hörde hur sjuttonhundratalskompositören Händels "Sarabande" följde sitt eget spår. Den fick ligga på samma volym, oberörd av att två män i bild ses försöka döda varandra. Så innehållet svallar av känslor men allt berättas med ett stort lugn. Allt är så vackert. Varenda bild är som en tavla. Allt är inspelat på plats, i riktiga slott och herresäten. Fotografen John Alcott inspirerades av 1700-talsmålningar. Han lyckades filma scener ljussatta enbart med stearinljus. Kubrick fick tag i en lins som tillverkats för NASA, att användas vid rymdfärder. Med den gick att filma i miljöer där ljuset var så svagt att man knappt såg att läsa. Alcott fick en Oscar. Kläderna är fantastiska. Den svenska kostymören Ulla-Britt Söderlund fick tillsammans med kollegan Milena Canonero en Oscar för bästa kläder, och scenografin av Ken Adam fick Oscar den med. Men annars hade "Barry Lyndon" inte mycket för sin skönhet. Recensionerna var negativa. Eller, de var respektfulla, men utan entusiasm. Vackert men livlöst var omdömet. Alla visste att filmen kostat fruktansvärt mycket att spela in och att den tagit enormt lång tid att göra. Det fanns nog en förväntan på något mer eftertryckligt. Det var traumatiskt att tycka om "Barry Lyndon" när den kom. Folk sa att den var tråkig. Ofattbart, tyckte vi som föll för den. Vi såg ett underverk: en total konstnärlig triumf. Hur kunde man ha tråkigt på en film som i varje stund pulserade av skönhet? Vi kunde inte få nog av "Barry Lyndon", fast var tre timmar lång och hade paus. Kubrick gjorde det inte lätt för sig, i sin ambition att berätta en historia som fängslar fast han inte ansträngde sig för att grabba tag i tittarna. Berättelsen var ju tvärtom väldigt gammaldags melodramatisk. Knappt har Barry stuckit hemifrån så råkar han ut för landsvägsrövare. Han tar värvning i brittiska armén. Han deserterar. Han blir tvångsrekryterad till Preussens armé. Han räddar ett befäl ur ett brinnande hus och får kunglig belöning. Han blir spion. Han blir medhjälpare till en korthaj, han ställer sig in hos en rik, gift kvinna. Ja, ni hör. Det är packat. Och allt berättas långsamt och tydligt. Och långsamt. I en scen säger en överste att Barry är en lymmel. Barry försvarar sig och säger att han skulle göra allt för regementet. Fast det är inte så att det glöder om replikföringen. Musiken var inte heller hetsig. Det är nästan bara klassisk musik i filmen. Som allt annat är den utvald med precision. Schubertmusiken spelades förförelsescen. Där kniper Barry sin lady Lyndon, spelad av Marisa Berenson, amerikansk fotomodell och skådespelerska. Det är hennes förmögenhet Barry vill åt. Hon har en mycket äldre vars död det bara är att vänta ut. Planen går i lås. Så fort Barry är tryggt gift, och bytt namn från Redmond Barry till Barry Lyndon, slutar han hyckla intresse för sin hustru. Hon får sitta ensam medan han festar vilt. Men Lady Lyndon har en son, lord Bullingdon, som älskar sin mor. Han blir Barrys dödsfiende. Efter att ha blivit brutalt utjagad ur hemmet kommer han tillbaka för att kräva "satisfaction" - det vill säga han utmanar Barry på duell. "Barry Lyndon" är en svart diamant. Här tecknas en mörk bild av människan. 1700-talet är en tid då det talas mycket om tapperhet, ära och heder. Men det är rå egoism som styr. Nästan alla Barrys känslor är spelade. Vid de få tillfällen då han visar äkta känslor straffar det sig. Människan är ett rovdjur i vackra kläder, säger "Barry Lyndon". Under åren efter premiären har "Barry Lyndon" sakta men säkert stigit i aktning bland filmintresserade. Idag är uppfattningen helt enkelt att Kubricks tionde film underskattades och att det är en av hans bästa. Kanske rentav den bästa. Allteftersom åren gått har det blivit tydligare och tydligare: ingen kommer att göra en sån här film igen. Ett hantverk i jätteskala - ingen kommer att få pengar till det, ingen kommer att orka. När filmregissörer talar om "Barry Lyndon" får dom något drömmande i rösten. "Barry Lyndon" är den fula ankungen som blev en svan. Mårten Blomkvist kulturnytt@sverigesradio.se

West Ham United plockade fram finspelet och skickade ner Manchester United i sin djupaste kris under Mourinho. Chelsea och Liverpool bjöd på underhållning och Kalle Karlsson kände sig snuvad på en Super Sunday.. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Pop vid Vänerns norra strand.Nu har turen kommit till Värmland i Ulf Henningssons och Åke Erikssons resa genom den svenska popens 60-tal.Här tas inga genvägar!Varenda stubbe och sten undersöks i jakten på popmusikens innersta väsen (eller var det oväsen?)Vi utlovar hissnande fakta, hissnande musik och som vanligt droppas det en hissnande mängd namn.På bilden: Sven-Ingvars, på den tiden de fortfarande var baserade i Slottsbron.

Madame de Sévignés klassiska brev har påverkat författare som Marcel Proust mycket. Men hur ska man förstå den idealiska bild hon målar upp av sin älskade dotter? Emi-Simone Zawall undersöker saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Av alla himlakroppar i vårt planetsystem är solen tyngst. Ändå blir solen hela tiden lite lättare. De väteatomer i stjärnans mittpunkt som förenas med helium, förvandlas nämligen också till helium, som i sin tur är lättare än väte, och följden av det livsljus som uppstår är att solen förtär sig själv med fyra miljoner ton per sekund. Är ett älskande människohjärta som solen? När Madame de Sévigné talar om kärlek i mitten av 1600-talet vänder hon återkommande blicken mot sitt eget hjärta. I ett brev från den 1 juni 1669 beskriver hon det som ett hjärta med resurser som den älskade inte kan förstå. Den 18 september 1679 skriver hon: Mitt hjärta är nu en gång skapat så, i förhållande till dig, att jag må vara överkänslig när det gäller allt som har med dig att göra, men det räcker med ett ord, minsta tecken på tillgivenhet, en kram, ett ömhetsbevis för att jag ska falla till föga. Jag blir genast botad, det är nästan övernaturligt, mitt hjärta återfår genast all den ömma känsla som aldrig minskar utan bara fogar sig efter omständigheterna. Det har jag sagt till dig åtskilliga gånger och jag säger det igen för det är ju sant. Jag kan inte tro att du skulle missbruka detta. Säkert är att du är den som sätter mitt hjärta i rörelse, på vilket sätt det vara må. Den 12 januari 1676 funderar hon, inte helt olikt kartografen som står under sin stjärnhimmel, på vilken färg hennes kärleksfulla hjärta skulle kunna ha. Hon skriver: Jag glömde säga dig att jag, som du, har tänkt på olika sätt att framställa människohjärtat, några i vitt, andra i svartaste svart. Mitt för dig har en vacker färg. Vem var det som gjorde Madames hjärta så antänt? Madame de Sévigne föddes som Marie de Rabutin Chantal i Paris 1626 i en av Frankrikes förnämaste familjer. Redan som barn förlorade hon sina föräldrar och togs därför omhand av sina morföräldrar och sin morbror som såg till att ge henne en fin utbildning. 18 år gammal gifte hon sig med markis Henri de Sévigné och fick två barn, François-Marguerite och Charles. I övrigt var äktenskapet en katastrof. Maken var slösaktig och otrogen dödades till slut i en duell om en älskarinna och gjorde Madame till änka vid 25 års ålder. Därefter var intresset för män ett avslutat kapitel för hennes del. Hon gifte sig aldrig igen och hade inga älskare heller, även om hon var beundrad av många. All den kärlekskraft hon var i stånd att uppbåda koncentrerade hon istället till dottern; inte ens sonen Charles kom i närheten av hennes beundran. hennes första svenska översättare, Stig Ahlgren, konstaterar att Madames kyskhet var sensationell för att sedan fråga sig: Var Madame de Sévigné frigid? När dottern flyttade till Provence 1671 där hennes make, greve de Grignan, blivit utsedd till guvernör, sammanfattade Madame sin skilsmässa från henne med orden: Jag grät och det kändes som om jag skulle dö. En månad senare skrev hon till dottern: Varenda fläck i detta hus angriper mig; hela ditt rum tar död på mig. Jag har ställt en skärm mitt i för att rubba perspektivet; jag vill slippa se det fönster varifrån jag såg dig stiga upp i dHacquevilles vagn och försökte ropa dig tillbaka. Jag blir ju rädd när jag tänker på att jag kunde ha kastat mig ut genom fönstret, ibland blir jag ju som galen. Ett år senare, den 12 februari 1672, skrev hon: Tycker du inte att vi varit ifrån varandra väldigt länge nu? Det smärtar mig och skulle vara outhärdligt om jag inte älskade att älska dig som jag gör, hur många bedrövelser det än måtte medföra. Sedan dess, eller åtminstone sedan 1745 när ett första urval av hennes brev gavs ut, har Madames livslånga lidelse för sin dotter ekat genom litteraturen. Virginia Woolf liknar henne i en av sina essäer vid en äldre man som har en ung älskarinna som bara plågar honom, medan hennes första svenska översättare, Stig Ahlgren, konstaterar att Madames kyskhet var sensationell för att sedan fråga sig: Var Madame de Sévigné frigid? I Marcel Prousts "På spaning efter den tid som flytt" är hon inte bara den författare som nämns flest gånger. Hon får också fungera som estetiskt föredöme och en påminnelse om faran i att dra för snäva gränser kring livet och kärleken. Ska man tro den amerikanska litteraturprofessorn Elizabeth Ladenson är hon till och med en nyckel till romanens själva kärleksideal. Det visar sig genom att Proust ständigt låter huvudpersonens mormor gå omkring med en volym av Madames brev i sin ficka. Efter mormoderns död blir det istället huvudpersonens mor som alltid vill ha breven tillhands och det band som Sévigné upprättar mellan mormodern och hennes dotter, håller huvudpersonen Marcel utestängd från en gemenskap han inte kan återfinna ens i sina egna kärleksrelationer. På samma sätt, menar Ladenson, visar flera av romanens kvinnor att kärleksrelationer faktiskt kan vara lyckliga, så länge som de äger rum mellan likar, bortom svartsjuka och erotiska maktspel, kort sagt: mellan kvinnor som älskar kvinnor. Det kan hända att Madames så kallade frigiditet och kärlek till sin dotter var ett sätt att slippa älska män. Men det ligger närmare till hands att tro något annat. Man vet helt enkelt för lite om dottern François-Marguerite de Grignan. Visserligen brände hennes egen dotter, Pauline, alla brev som François-Marguerite skrev till Madame, och visserligen har en samtida författare beskrivit henne som fåfäng och kallsinnig. Men det som mest av allt borde utgöra källan till ett närgånget porträtt av henne  Madames alla brev och kärleksförklaringar låter henne egentligen aldrig framträda som person. Alla omdömen som Madame fäller om henne som att hennes skrivkonst är gudomlig och att hon är vackrare än en ängel är så idealiserade att de blir meningslösa. Är Madame de Sévignés brev i själva verket ett narcissistiskt monument? I Kärlekens samtal skriver Roland Barthes om hur kärleksbrevet utmärker sig från andra brev genom att vara uttryckt på ett hängivenhetens språk som saknar alla biavsikter, och Madames brev till sin dotter liknar i det hänseendet en älskandes brev till sin älskade. Men lika mycket som Madame älskade sin dotter, älskade hon att älska sin dotter, och man kan tänka sig att hon älskade sig själv som älskande eftersom det i förlängningen gjorde henne älskansvärd. Jag skulle ju bli bedrövad om du inte älskade mig lika mycket som jag älskar dig, skriver hon den 6 april 1672. Istället för att betrakta sin dotter som en människa i egen rätt verkar det alltså som om hon förblev ett objekt för Madames eviga tillbedjan, en idol, och ytterst ett redskap för Madames kärlek till sig själv. Detta behov av att vara två för att kunna etablera en öm dialog med sig själv, skriver Simone de Beauvoir i Det andra könet när hon kartlägger den kvinnliga narcissistens behov av att rikta kärleken till en annan mot sig själv för att uppleva sig själv som älskad. Är Madame de Sévignés brev i själva verket ett narcissistiskt monument? Nej, att betrakta Madame som en människa blind för allt och alla andra än sig själv är att gå för hårt åt henne. Trots allt finns det ingen som är som solen, fullkomligt självförbrännande och oegennyttig. Det är det som är älskandets paradox: att man inte kan ge utan att samtidigt ta något. Då är det bättre att läsa Madames brev som betraktelser över alla de uttryck en passion kan ha, och låta henne vara precis det hon är: en kärlekens uppenbarelse. Emi-Simone Zawall, litteraturkritiker och översättare   Samtliga citat ur breven är hämtade ur Madame de Sévignés brev i urval och översättning av Arne Melberg, Atlantis 2018.

Hon var internationell toppmusiker i 35 år. Fick nog av svarta musikers osynlighet inom klassisk musik och bildade proffsiga CHINEKE!, en aldrig tidigare skådad symfoniorkester.   Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt. I andra programmet möter vi kontrabasisten och orkesterledaren Chi-chi Nwanoku, som under många år spelade  i Orchestra of the Age of Enlightenment. Från början var det meningen att Chi-chi Nwanoku skulle bli brittisk olympiasprinter. Men tillfälligheternas spel giorde att hon skadade knät så illa under en fotbollsmatch att karriären som sprinter var slut. Chi-chi Nwanoku hade spelat piano hela livet och vunnit en Chopin-tävling i skolan. Efter en tvåveckors sjukhusvistelse med operation av knät insisterade hennes musiklärare på att hon istället skulle ta upp ett instrument för att kunna spela i skolans symfoniorkester. Han ledde henne till ett litet rum där det stod två kontrabasar, mycket längre än Chi-chi som endast är 165 lång. -Denna utmaning älskade jag och blev kär i instrumentet omedelbart! Veckan efter hade jag min första kontrabaslektion. Det var början på resten av mitt liv. Jag bytte från benen till armarna, säger Chi-chi Nwanoku. 2015 grundade hon den professionella symfoniorkestern CHINEKE! som består av 75 musiker. CHINEKE! är Europas första professionella symfoniorkester för svarta musiker och musiker ur andra etniska minoriteter. -Vi lever i det tjugoförsta århundradet. Det borde inte vara en nyhet att det skulle finnas fler än ett svart ansikte i en orkester som spelar klassisk musik på hög nivå. Så jag bestämde mig för att göra något åt detta säger Chi-chi Nwanoku i programmet. Den 30 augusti 2017 gjorde symfoniorkestern CHINEKE! sin BBC Proms-debut i Royal Albert Hall i London. Om projektet CHINEKE! har Chi-Chi Nwanoku sagt: "Mitt syfte är att skapa ett rum där musiker ur minoritetsgrupper kan gå på scenen och känna att de räknas och hör till i ordens alla bemärkelser. Varenda musiker som känner att hudfärgen står i vägen för deras ambitioner skall känna att jag vill inspirera dem, ge dem en plattform och visa dem att musik, av vilken sort det vara månde, är till för alla människor." I CHINEKE! Foundation ingår även en ungdomsorkester för musiker mellan 11 och 18 år. De äldre musikerna fungerar som mentorer, lärare och förebilder för de unga musikerna. - Chi-chi är en fantastisk naturkraft! Denna dam har inspirerat oss alla och gett oss hopp för framtiden: Vi kan göra skillnad. Hon har fört oss samman och vi har kommit ut ur vår isolering i orkestrar och ensembler i olika länder och skapat ett enormt nätverk. Vi är henne för evigt tacksamma över detta. Det säger altviolinisten Lena Fankhauser som har Wien som sin bas. Hon, liksom alla andra musiker i CHINEKE! spelar även i flera andra ensembler. -En lördag zappade jag på tv'n och hittade en konsert med Orchestra of the Age of Enlightenment. Jag upptäckte den svarta kontrabasisten och slogs av hur intensiv och kraftfull hennes prestation var och tänkte Herregud så fenomenal hon är! Det var min första kontakt med Chi-chi Nwanoku, berättar timpanisten Paul Philbert. I programmet spelas musik av bl a spännande svarta tonsättare som George Walker, Hannah Kendall, Joseph Bologne Chevalier de Saint-Georges, Samuel Coleridge Taylor och Errolyn Wallen.   Musiklista: Lyrics for Strings George Walker, Chineke! Kevin John Edusei, Dirigent    Konsert For Violoncell Antonin Dvorak, Malaysias Filharmoni Paul Philbert, Timpani   Concerto Grosso Errollyn Wallen, Chineke!! Shaun Matthew, Dirigent   Concerto Grosso Errollyn Wallen, Chineke!! Shaun Matthew, Dirigent   Rejoice Greatly from Messiah Handel, Chineke! Soprano Jeanine De Bique Kevin John Edusei, Dirigent   Rondo in G minor, Op 94 Antonin Dvorak, Sheku Kanneh-Mason, Cello. Chineke! Kevin John Edusei, Dirigent   The Spark Catchers Hannah Kendall, Chineke! Kevin John Edusei, Dirigent   Violin concerto in G Joseph Bologne, Chevalier De Saint-Georges, Chineke! Tai Murray, Violin Shaun Matthew, Dirigent   Violin concerto in G Joseph Bologne, Chevalier De Saint-Georges, Chineke! Tai Murray, Violin Shaun Matthew, Dirigent   Ballade in A minor for orchestra, Op.33 Samuel Coleridge Taylor, Chineke! , Anthony Parnther, Dirigent   penchant qui nous entraine Joseph Bologne, Chevalier De Saint-Georges, Dallet Soprano Jeanine De Bique Proms chineke! Kevin John Edusei, Dirigent   FINLANDIA (OP 26) Jean Sibelius, Kevin John Edusei/ Chineke Orchestra SIGNUM 010631, SIGCD515 Non Swedish 25-058.104-00 01.01

Hon var internationell toppmusiker i 35 år. Fick nog av svarta musikers osynlighet inom klassisk musik och bildade proffsiga CHINEKE!, en aldrig tidigare skådad symfoniorkester.   Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt av Birgitta Tollan. I andra programmet möter vi kontrabasisten och orkesterledaren Chi-chi Nwanoku, som under många år spelade  i Orchestra of the Age of Enlightenment. Från början var det meningen att Chi-chi Nwanoku skulle bli brittisk olympiasprinter. Men tillfälligheternas spel giorde att hon skadade knät så illa under en fotbollsmatch att karriären som sprinter var slut. Chi-chi Nwanoku hade spelat piano hela livet och vunnit en Chopin-tävling i skolan. Efter en tvåveckors sjukhusvistelse med operation av knät insisterade hennes musiklärare på att hon istället skulle ta upp ett instrument för att kunna spela i skolans symfoniorkester. Han ledde henne till ett litet rum där det stod två kontrabasar, mycket längre än Chi-chi som endast är 165 lång. -Denna utmaning älskade jag och blev kär i instrumentet omedelbart! Veckan efter hade jag min första kontrabaslektion. Det var början på resten av mitt liv. Jag bytte från benen till armarna, säger Chi-chi Nwanoku. 2015 grundade hon den professionella symfoniorkestern CHINEKE! som består av 75 musiker. CHINEKE! är Europas första professionella symfoniorkester för svarta musiker och musiker ur andra etniska minoriteter. -Vi lever i det tjugoförsta århundradet. Det borde inte vara en nyhet att det skulle finnas fler än ett svart ansikte i en orkester som spelar klassisk musik på hög nivå. Så jag bestämde mig för att göra något åt detta säger Chi-chi Nwanoku i programmet. Den 30 augusti 2017 gjorde symfoniorkestern CHINEKE! sin BBC Proms-debut i Royal Albert Hall i London. Om projektet CHINEKE! har Chi-Chi Nwanoku sagt: "Mitt syfte är att skapa ett rum där musiker ur minoritetsgrupper kan gå på scenen och känna att de räknas och hör till i ordens alla bemärkelser. Varenda musiker som känner att hudfärgen står i vägen för deras ambitioner skall känna att jag vill inspirera dem, ge dem en plattform och visa dem att musik, av vilken sort det vara månde, är till för alla människor." I CHINEKE! Foundation ingår även en ungdomsorkester för musiker mellan 11 och 18 år. De äldre musikerna fungerar som mentorer, lärare och förebilder för de unga musikerna. - Chi-chi är en fantastisk naturkraft! Denna dam har inspirerat oss alla och gett oss hopp för framtiden: Vi kan göra skillnad. Hon har fört oss samman och vi har kommit ut ur vår isolering i orkestrar och ensembler i olika länder och skapat ett enormt nätverk. Vi är henne för evigt tacksamma över detta. Det säger altviolinisten Lena Fankhauser som har Wien som sin bas. Hon, liksom alla andra musiker i CHINEKE! spelar även i flera andra ensembler. -En lördag zappade jag på tv'n och hittade en konsert med Orchestra of the Age of Enlightenment. Jag upptäckte den svarta kontrabasisten och slogs av hur intensiv och kraftfull hennes prestation var och tänkte Herregud så fenomenal hon är! Det var min första kontakt med Chi-chi Nwanoku, berättar timpanisten Paul Philbert. I programmet spelas musik av bl a spännande svarta tonsättare som George Walker, Hannah Kendall, Joseph Bologne Chevalier de Saint-Georges, Samuel Coleridge Taylor och Errolyn Wallen.

Är den senaste krypto-vågen nästa digitala revolution eller är varenda ICO en bluff? Digitalpodden synar ICO-revolutionen och analyserar även Natural Cycles jätterunda och den heta healthtech-sektorn. Sven och Jonas hinner även med en del skvaller från Di Startup Tour och Web Summit i Lissabon. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Monstersittningen på Östra Station fortsätter, här med del 2. I detta långa och stundtals tunga, men väldigt grundliga, segment så ägnar vi oss helt åt spelartruppen. Varenda spelare synas i sömmarna, och ingen hinner undan panelens hyllningar och kängor! Pass på, det är ett monster det här, men vi tror och hoppas att ni kommer att uppskatta det. Notera att värvningen av Jonas Olsson inte var klar, och utlåningen av Besard Sabovic var för oss okänt vid inspelningstillfället. SPONSOR: Betsson! www.visafargerna.nu TACK!! Programledare: Magnus Bäckström Gäster: Erik Wibaeus, Tobias Wimnell, Axel Eklund Produktion: Olof Ellman See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

itunes.apple.com/se/podcast/lisbe…016996?l=en&mt=2 Henrik Norström, Bocuse-domare: Kocken och commis måste vara som ett självspelande piano. Varenda rörelse vartenda moment ska gå av sig självt. Det gäller att man orkar att arbeta intensivt under fem timmar, det är som ett maraton fast längre. Allt måste sitta perfekt för att man ska nå toppen, 90 procent räcker inte i Bocuse. Det handlar om små nyanser om det är bra eller riktigt bra. Bara riktigt bra räcker.

Martin, Kristoffer och Fredrik No man’s sky och alla upprörda reaktioner som kommit på spelet. Vi pratar också bildskärmar, vad vi faktiskt tycker om spelet som det är och det läskiga i att som spelutvecklare se alla reaktioner och känna igen sig i saker. 15 september är det dags Code night i Stockholm igen, och vi kommer att vara där. Kom och säg hej, lyssna på intressanta talare och oss! Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @isallmaroon och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Länkar No man’s sky Sean Murray - mannen bakom No man’s sky No man’s skys webbplats Peter Molyneux Elite Remaster om hur No man’s sky kom till Sony Spore The division Perlin noise Red faction - spel som var tidigt ute med förstörbar terräng HTC Vive Twofold - ett mysigt pusselspel Martin utvecklat Titlar Vi har haft en fin stund tillsammans Jag börjar känna mig ganska färdig Ett väldigt nischat och litet spel Här är ett oändligt schackbräde Men varför har jag bara fyra pjäser? Det var aldrig poängen med spelet, visade det sig Ett multiplayerspel i huvudet Som någon som en gång gjorde spel Klickhypen Hatsvansen efter sig Den första releasen av ett litet spel Min dräkt har sjukliga mängder utrymme Om man inte är beredd på ett oändligt universum Grindat sig hela vägen till galaxens mitt Vi sitter på vår planet och tar det lugnt Ett väldigt litet spel Som Elite, fast med grafik Lite vag om vad det faktiskt är Men vad är det man gör i spelet? Då plattas ballongen ut Väldigt arga på väldigt konstiga saker Sandplaneter, stora maskar och dinosaurier som är mer än sex meter långa Vi kanske ska åka till djurparken Det är fortfarande müsli Varje frukost är unik Varenda hårstrå på Manhattan Deras procedurella generation Ragequit på grottan Mer jobb och alla är argare När man drar i en variabel förändras allt Det universum som gäller för all framtid Alla rör sig på ett rimligt sätt

Hur mycket vågar en grundare släppa kontrollen över detaljerna i sitt bolag? Och när är det dags för en vd att gå i terapi? I det andra avsnittet av Förnuft & Känsla berättar Klarnas grundare och vd Sebastian Siemiatkowski om vad han lärt sig som ledare under de 10 år då han byggt upp bolaget som idag har 1.400 anställda i 18 länder. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Frittes haka, lumpen, bröllopsplanering, AMK-sommar och SL. Medverkande: Martin Soneby, Fritte Fritzson, Nisse Hallberg, David Sundin

I veckans avsnitt utnämner Liv Strömquist sig själv till kärleksteoriernas Sokrates. Hon är så beläst i ämnet att det enda hon vet är att hon inte vet någonting. Trots det ger hon sig på att analysera vår tids antisingel-trend som märks bland annat i tv-programmen "Gift vid första ögonkastet" och "Ska vi göra slut?". Nanna Johansson har tagit del av Magdalena Ribbings etikettstips för Nobelfesten och märker att det finns stora skillnader mellan högermedelklassens och vänstermedelklassens ängslighet. Ola Söderholm gör som många andra den senaste veckan och försöker bena i Sverigedemokraternas eventuellt fascistiska ideologi. Dessutom: Birgit Friggebos behag, obehagliga spermafläckar och såklart Dick Harrison. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Varenda dag hör vi olika dialekter i vår vardag. Vad säger dialekter oss? Är det någon gång bra att ha en dialekt som skiljer ut sig? Eller kan det till och med vara till skada? Gäster är Sebastian Wiklander, Pär "Perry" Eriksson och Anders Wiklund. Alla tre är inflyttade norrbottningar. Vi ringer också upp piteåbon och musikern Kalle Gracias, har han haft nytta av sin dialekt? Och hur är det för haparandabon Madeleine Isaksson, får hon ofta höra att hon är från mumindalen? Birger Winsa berättar om meänkielins dialeker. Programledare är Ida Brännström. Joka ikinen päivä met kuulema eri murtheita meän arkielämässä. Mitä eri murtheet sanovat meile? Onko se joskus hyvä jos oon erilainen murre? Eli onko se joskus haittana? Viehraat oon Sebastian Wiklander, Pär "Perry" Eriksson ja Anders Wiklund. Kaikki kolme oon siirtynheet Norrbottenhiin. Met soitama kans piteåpojale ja mysikkerille Kalle Graciakselle, onko hällä ollu hyötyä omasta dialäktistä? Ja kunka se oon haaparantalaisela Madeleine Isakssonin kans, kunka useasti hän saapii kuula ette hän tullee muuminlaaksosta? Jountaja oon Ida Brännström.

"I bland när jag jobbar med min konst i ateljén försvinner tiden. Jag vet att det finns neurologiska förklaringar till det fenomenet men jag vill ändå se det som ett slags kryphål som uppstår i min kontrollerade, medvetna tillvaro. Ett hål för mitt jag att smita ut genom - till en plats där det i full frihet kan tumla runt och hämta in saker och ta med sig ut. Det där hålet är ren överlevnad. Varenda kotte borde få ha ett." Stina Wollter Han tycker att det är svårt att beskriva, men när han står där vid ugnen, nära elden, är det som att gå in i en annan värld. Glaset är så trollbinande och ett skört material som kräver både mjukhet och hårdhet, hetta och kyla. Han heter Rasmus Nossbring och gästar Stina. Rasmus kommer ursprungligen från Norrköping och går just nu på Konstfack i Stockholm. Han hamnade i glasvärlden av en slump och drömmer om att kunna stanna kvar i den. Vad vill du som lyssnar prata om? Har du glasgener och vill berätta om hur det har präglat dig?  Om hur det funkar eller inte funkar att försörja sig på sin passion? Om vilken värld du gärna stiger in och vill stanna i? Ring 018 - 17 40 20 under sändning eller skicka redan nu ett mail till sondagsstina@sverigesradio.se och glöm inte ditt telefonnummer om du vill bli uppringd!

Nils sitter på Klocktornet, Stockholms Stadion, och får sällskap av 08-fotboll profilerna Wille Bäckström och Tobias Wimnell. Även Tim Pang kommer förbi en snabbis och hälsar på. Han är tillbaka på räcket igen, och firar det med att prata fotboll och hockey i DIFpodden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ingen ribba i målet, frispark för lyrtagning och domarna på bänken. Mycket var annorlunda när fotbollen enades om sina första gemensamma regler för 150 år sedan. Vetenskapsradion Historia besöker platsen där världens populäraste sport föddes. - Varenda privatskola hade sina egna regler för hur fotboll skulle spelas, och vid mötet i oktober 1863 handlade det om att enas om gemensamma regler, berättar fotbollshistorikern Åke Jönsson. Dessutom besöker Vetenskapsradion Historia verklighetens Downton Abbey, med anledning av en aktuell bok som skildrar livet på Highclere Castle som stått modell för tv-serien. I centrum för berättelsen står Lady Almina, som köpte sig såväl slott som titel av sin rike pappa, men historikerna är kritiska till skönmålningen av det tidiga 1900-talets klasskillnader. Programledare är Tobias Svanelid. Sändes första gången den 24 oktober 2013.

Ingen ribba i målet, frispark för lyrtagning och domarna på bänken. Mycket var annorlunda när fotbollen enades om sina första gemensamma regler för 150 år sedan. Vetenskapsradion Historia besöker platsen där världens populäraste sport föddes. - Varenda privatskola hade sina egna regler för hur fotboll skulle spelas, och vid mötet i oktober 1863 handlade det om att enas om gemensamma regler, berättar fotbollshistorikern Åke Jönsson. Dessutom besöker Vetenskapsradion Historia verklighetens Downton Abbey, med anledning av en aktuell bok som skildrar livet på Highclere Castle som stått modell för tv-serien. I centrum för berättelsen står Lady Almina, som köpte sig såväl slott som titel av sin rike pappa, men historikerna är kritiska till skönmålningen av det tidiga 1900-talets klasskillnader. Programledare är Tobias Svanelid.

Föräldrar som vill beväpna sina barn, poliser som vädjar om hjälp och en förening för unga avhoppade kriminella mitt i skottelden. Kaliber om årets våldsammaste månad i Göteborg - med nio skottlossningar, två skadade och ett dubbelmord. Göteborg, onsdagen den 18 september 2013. Det är föräldramöte i stadsdelen Biskopsgården. – Hur många ungdomar ska vi förlora tills de börjar göra nånting? – Det är det frågan är?  – Det händer ingenting. Ska vi skaffa oss vapen och skjuta mot de som skjuter mot oss? Hur ska vi agera? I en liten föreningslokal på Godvädersgatan trängs boende i området. De föräldrar som lyckats få en stol sitter. Andra står längs väggarna och i hallen. De pratar om att beväpna sina barn. – Den enda sak vi kan göra är att vi beväpnar våra ungar, låt dem försvara sig. Det är bästa sättet. Annars, låt staten komma och göra nånting. Vi lever i det här landet, vi måste ha trygghet. – Sade du att vi ska beväpna våra barn? – Men det är enda sättet, förstår du vad jag menar? – Vi ska samla pengar och köpa vapen. – Nej, nej. Det här är inte nån bra idé. Så långt ner behöver vi inte gå. Så långt ner behöver vi inte gå.  Vad är det som får föräldrar att vilja ge vapen till sina barn? Hur hamnade vi här?  – Om vi lugnar ner oss. September är en månad då gängstriderna i Göteborg eskalerar. En månad som börjar med sex skottlossningar inom loppet av åtta dagar. Med två skadade och ett dubbelmord. Sent igår kväll sköts två män sköts ihjäl i Biskopsgården i Göteborg. Männen, 17  och 28 år gamla, fördes svårt skadade till Sahlgrenska Sjukhuset där de senare avled. (Ekot, 5 sept.) 4 september. Klockan 21:49. Väderilsgatan, Biskopsgården. Två personer skjuts ihjäl med över 35 skott vid en gångbro. När man kommer över gångbron är det stora klipphällar som sträcker sig upp där någon har skrivit med sprayfärg, Rest in Peace.  – Polisen är överallt men de kan inte hitta dem. Vid minnesplatsen vid gångvägen, där dubbelmordet ägde rum, står två killar lutade mot ett järnräcke. Ryggarna mot den trafikerade Sommarvädersgatan som ligger nedanför slänten. Det var där nere, från andra sidan gatan, som skotten avlossades. De två killarna kände ett av offren.  – Han var skitsnäll och min bäste vän nästan. – Kanske de kommer döda oss också, vem vet? – Tänker du så? --  Ja, bara jag bor här. – Vi är rädda faktiskt. När det är typ klockan sju vi är inte ute längre, vi är hemma. Det är farligt område. Dubbelmordet blir snabbt en riksangelägenhet. Polisen beskriver det som kulmen på ett gängkrig som började med ett annat mord i området, sommaren 2012. Redan dagen efter går de ut och ber om hjälp från polisen i övriga landet. Mängden brott har ökat och Göteborgspolisen har för många gängrelaterade ärendenpå sitt bord. Både Rikskriminalpolisen och Malmöpolisen skickar resurser.   – Igår var det några skottlossningar här också tror jag. Vart jag än vänder mig i Biskopsgården träffar jag folk som på ett eller annat sätt drabbats av skottlossningarna. En kille i tjugoårsåldern talar samlat om för mig att han varit med och begravt fyra vänner. Den senaste ett av offren i dubbelmordet. Jag pratar med i flera personer i området som inte vill blir identifierade på något sätt för att de är rädda helt enkelt. Personerna jag träffar berättar hur de börjat ändra sina vardagsrutiner sedan skjutningarna började nu i september. De går hem tidigare från jobbet. Den ena håller utkik över gatan, medan den andra går ut och startar bilen. De säger att alla vet vilka personer som är inblandade i det här, men ingen säger någonting för att de är själva rädda för sina liv. Och det ligger ju i linje med det som polisen säger också när de går ut och vädjar till allmänheten om att få in tips och vittnesmål om vem eller vilka som har legat bakom de här skottlossningarna och dödskjutningarna. Ännu en skottlossning i Biskopsgården i Göteborg. Det är den fjärde skottlossningen i Göteborg den här veckan och den andra bara idag… (Ekot, 8 sept.) Bara en knapp kilometer söder om platsen för dubbelmordet ligger två längor med hyreshus mot varandra. Emellan dem en öppen gård med träd, bänkar, bord. Lekplatser med sandlådor och gungor. Här var  både ungdomar och vuxna ute på eftermiddagen, små barn lekte,  när dagens andra och veckans fjärde skottlossning i Göteborg inträffade. En lägenhet besköts med flera skott. Kulhålen syns i fönsterrutan. När jag ringer på där, dagen efter skottlossningen, är det ingen som öppnar. I fönstret våningen nedanför syns ett kulhål. Det var en olyckshändelse.  – Hej, ledsen att jag stör. Mikael Sjödell heter jag och kommer från Sveriges Radio. Angående skottlossningen. Var det din lägenhet som blev beskjuten, en av dem? – Ja, precis, den nedre av dem. – Den nedre av dem. Du skulle inte orka visa var det var någonstans? – Jo, det kan du väl få se.  Torbjörn släpper in mig. Det är mindre än tjugofyra timmar sedan en kula gick genom ett av fönstren i hans lägenhet. Fyra dagar efter dubbelmordet, en knapp kilometer härifrån. Mindre än åtta timmar efter att en man sköts i benet, två kilometer bort.  – Det kom ju en ung man på moped utanför här och ville väl min granne någonting, antar jag. Han stod först och skrek lite grand upp mot grannen. Så sköt han ett antal skott upp mot huset. Ett av skotten gick in i ett av våra rum. Torbjörn delar lägenhet med två kompisar. De var bortresta båda två när det hände. Och tur var väl det – skottet gick in i en av kompisarnas sovrum. I fönstret syns två runda kulhål med sprickor åt sidorna. Ett i ytterglaset och ett i innerglaset. – Kulan har ju gått in snett nerifrån. Den här personen som sköt stod ju ute på gården. Och sen så har den gått in genom fönsterrutan och förmodligen upp i taket. Här ser man lite märken i hörnet där som man väl antar kommer därifrån. – Det är som svarta gnidmärken, ser det nästan ut som? – Ja, ungefär så. – Och det är ju i hörnet precis ovanför sängen. – Ja, precis. När skotten avlossades mitt på dagen, vid halv två-tiden, låg Torbjörn i sin säng. Hans rum har också fönster mot gården, där skotten kom ifrån. När det hände slängde han sig ner på golvet och ringde 112. – Hur många skott hörde du? – Jag räknade inte exakt, men sex, sju kanske. Nått sånt. – Har du reagerat på att det varit stökigt eller bråkigt, är det något som du märkt av tidigare eller var det här första gången? – Nej, jag tycker egentligen inte att det varit så himla stökigt. Och på många sätt så är det nästan idylliskt med barn som leker på gården och så vidare. Naturligtvis så finns det väl här och man har ju bränt bilar och så vidare. Och det har ju förekommit en del grejer under den tiden som jag har bott här, bland annat då den här killen som blev knivmördad för om det är ett eller två år sedan nu, här i närheten också. Några dagar senare hålls en manifestation mot våldet i Biskopsgården. Det är mest ungdomar, några områdespoliser och representanter från kommunen. Få föräldrar är med. Christer Melvinsson är motorcykelpolis. Den här kvällen eskorterar han manifestationen från motorcykelsadeln. – Jo, det har jag också funderat på. Det kan ju vara massor med olika orsaker som gör att föräldrarna inte är här. Många av de föräldrar som bor här uppe, de jobbar obekväma tider och det är skiftgång och det är svårt för dem att få tiden att räcka till helt enkelt. Christer Melvinsson har jobbat på Hisingen i 28 år. – Jag har ju en egen idé om det här och det är att det är inte de som skjuter som vill att det ska skjutas, utan de delar ut orders till yngre förmågor. Som vi upptäckt ett antal gånger. Kommer farande på moped, den bak har vapen. Skjuter, lämnar platsen. Sedan är det tyst. – Som nere här på Sommarvädersgatan i glasrutorna? – Ja, det var ett typexempel. Biskopsgården och Backa är de områden på Hisingen som är mest utsatta för gängkriminalitet, berättar han. Han har lärt sig att känna igen medlemmarna i de olika grupperingarna. – Självklart. Och de här var ju småknattar när jag började som polis. Och en del var inte födda ens en gång. Så det är klart jag känner till dem. – Det är samma människor alltså? – Ja, ja, ja, det är det. – Hur stora är de här grupperingarna? – Ja, det är olika vilket gäng det är. Vi har Backa-gänget och vi har Backa-yngre och vi har Biskopsgänget här uppe då. Och det varierar. Ibland så byter de gäng också. Inte att de går till varandras, men att de byter och kommer upp till andra nivåer. – Tyngre nivåer? – Tyngre, ja. Så är det. – Vad är det för åldrar i de här -  du pratar om Backa-gänget och Biskopsgänget, vad pratar vi om? – Det kan komma ifrån fjorton upp till tjugofem, kan vi prata om där. Polisens bild av vilka det är som skjuter på varandra är att det handlar om så kallade territoriella gäng. Lösare grupperingar av kriminella bekanta som bor i samma område. Förr var organiserade gäng som Bandidos och Hells Angels med sina undergrupperingar mer dominanta.  Men efter att Bandidos blivit utskjutna från stadsdelen Angered av en mer territoriell grupp sommaren 2008 kommer en brytpunkt. De organiserade gängen drar sig tillbaka och de territoriella växer fram allt mer. Den kanske viktigaste skillnaden är enligt polisen att de organiserade gängen har regelverk för vad man får och inte får göra, vad man behöver fråga om lov att få göra. Sånt finns inte i de nya grupperingarna.  Därför har de lättare till att gå ut att göra våldsbrott.  Och ju mer man skjuter på allmän plats, desto större risk att oskyldiga drabbas. – Kan det hända igen, fråga vi oss. Javisst. Det är klart det kan hända igen. Det ska vi inte blunda för utan det kan mycket väl vara så. För den gängkriminalitet som vi har i Göteborg idag, kommer vi inte tillrätta med den då tror jag våldet kommer fortsätta, säger Christer Melvinsson.  Och våldet fortsätter. Fem dagar senare. Klockan är tio här är Ekot. Det har varit en ny skottlossning i Biskopsgården i Göteborg. Larmet kom till polisen vid sjutiden och efter förhör tror polisen att skotten var riktade mot en man som befann sig på platsen. (Ekot, 17 sept.) 17 september. Klockan 18:42. Fyra maskerade män på två mopeder stannar utanför en föreningslokal på Godvädersgatan och  avlossar uppemot tolv skott mot en folksamling.  Men ingen skadas. – Och det fortsätter ju smälla och det är massor som drar in sina barn och blir oroliga. Och i adrenalinet så springer jag bara ut och letar efter min dotter alltså. Christian bor i ett av hyreshusen i närheten av platsen där skotten avlossades. Själv var  han på väg till den lilla fristående tvättstugan som vetter mot gatan, precis där det skjuts. Det är mycket folk ute. Ungdomar som hänger, föräldrar som tvättar, barn som leker. En av de som är ute är hans sjuåriga dotter. – Så jag vet inte ens om jag sprang emot skotten till exempel. Jag vet inte vad jag gjorde i den situationen utan det vara bara att hitta min dotter. Och jag stod där och tittade på folk och skrek ”var är min dotter? Har ni sett min lilla dotter?”  och så visade jag med handen, liksom.  Jag fick en sån känsla sen att det kanske är som man har sett på filmer från krigsdrabbade länder att dom springer ut till sina barn som ligger skadade där för att de har råkat fått en kula i sig. Det var en sådan känsla jag hade. Skotten som får Christian att springa efter sin dotter avlossas utanför Neutrala Ungdomsföreningens lokaler. Det är en ideell förening här i Biskopsgården som driver en öppen verksamhet med aktiviteter för ungdomar och har projekt för unga som vill hoppa av gängkriminaliteten. Polisen tror inte att skjutningen var riktad mot föreningen, men går snabbt ut med att det fanns en måltavla bland de som befann sig utomhus. Den personen, vi kan kalla honom för Ali, är däremot anställd av föreningen och jobbar med de avhoppade ungdomarna. Själv säger han att han inte vet varför polisen tror att han skulle vara den gärningsmännen var ute efter. – Nej, jag vet inte faktiskt var de har fått den uppfattningen ifrån. Jag vet ingenting faktiskt. De påstår mycket. Ali har ett tungt kriminellt förflutet. Har varit med i tre olika organiserade gäng och har dömts flera gånger för narkotika, misshandel och olika vapenbrott. Det i sig är inget konstigt att ha det här baggaget när man jobbar med avhoppade ungdomar. Men flera boende jag pratar med blev oroliga när det kom fram att han kanske var måltavlan för skjutningen och när det visade sig att han dömts för brott även på senare tid. – Det är sant, jag blev dömd för två veckor sedan. För grovt vapenbrott och eget bruk narkotikabrott. Det kan jag inte ljuga om. Det är sant. Men detta var nånting som hände för  mer än ett år sedan. Det var innan Neutrala [Ungdomsförening, reds. anm.] kom på tal. Och det här med vapenbrott, det var inte ens pistol eller nått, det var ammunition. Fyrtiofem olika patroner och sådant. Och olika magasin. – Det är ändå ganska tätt inpå. Vi pratar om k-pistmagasin och fyrtiofem patroner. Narkotikabrott – det var GHB, amfetamin, dopning. Det är ju inte direkt småsaker direkt vi pratar om? – De gjorde tillslag hemma hos mig och det var vad som fanns hemma hos mig. Men ja, det är sant. Men fortfarande, jag var ändå inte anställd. Jag blev anställd en månad efter. De flesta av brotten som domen bygger på begicks mycket riktigt innan Ali började jobba med ungdomarna på föreningen. Men ett av dem begicks fyra månader in i anställningen. Då blev han tagen av polisen med en kniv i fickan. Själv säger han att det där med kniven var ett missförstånd, att han tagit den från en ungdom som gick och bar på den. Han har klippt banden med kriminaliteten, fortsätter han, och inte tagit några droger sedan han började jobbet med avhopparna. – Finns det en risk – jag tänker nu när du jobbar med ungdomar – att oavsett om du har slutat eller inte, att det förflutna förföljer dig till de kretsar det finns ungdomar som är utsatta? – Vad ska jag svara på det? Det finns alltid en risk med det. Men man får kämpa, man får ta ett steg i taget och tänka sig för vad man gör och vad man inte gör och sådant. – Kan du vara säker på att du inte kommer bli en måltavla? – Självklart så kan jag inte var säker. Jag kan inte vara säker. Handen på hjärtat, jag kan inte sitta här och snacka skit och säga det till dig. Kan inte vara säker. Nej det kan jag inte. För jag vet ingenting, vad det här handlar om eller någonting, men man vet aldrig som sagt. Från Neutrala Ungdomsföreningens sida tror man inte att Ali var måltavlan, men  för att tillmötesgå folks oro och i väntan på att utredningen  av skottlossningen ska bli klar, får Ali tills vidare inte jobba med de unga avhopparna utan med andra mer praktiska sysslor. Trots att polisen ökat sin närvaro i Biskopsgården under september tar det tolv minuter för den första patrullen att komma till skottplatsen. Det retar upp folk. Den uniformerade närvaron verkar inte ha gett någon ökad trygghetskänsla bland de boende. Bland ungdomarna här snackas det mycket om att skaffa vapen och skjuta tillbaka eftersom man känner att polisen inte gör nått. En ung kille jag pratar med är uppgiven. Han har varit på plats vid fyra av skottlossningarna, berättar han. Bevittnat dubbelmordet. ”Ska jag behöva se min vän skjutas ihjäl? Sen få höra skotten mot lokalen här, där jag sitter? Jag är bara 17  år”. Han pratar högre och intensivare för varje ord. ”Jag vill ha ett eget vapen så jag kan skjuta tillbaka nästa gång och döda de jävlarna. Varenda en”. Christian som sprang ut och letade efter sin dotter, kände likadant den där kvällen.  – De kommer hit och skjuter på våra barn, systrar, bröder, pojkar, mammor och pappor. Ser jag någon av dem så dödar jag dem på plats. Kände jag rätt av. Då kände man att nu är det den gamla Christian igen. – Den gamla Christian, vem är det? – De gamla Christian det var väl han som hade kraftigt polishat, mot samhället, och stod utanför samhället helt enkelt. Christians sjuåriga dotter klarade sig bra. Hon hade sprungit hem på egen hand. När Christian själv var i hennes ålder hade det redan börjat gå utför för honom. Först var det oskyldigt – palla äpplen och reta gubben i huset bredvid. Sedan ner på torget och reta andra killar som hängde där, sno nåns keps. Efter det testa hasch. Han minns inte exakt men tror var det nån som snodde en haschkaka från sina föräldrar. Sen kom de på att de kunde sälja det där också och tjäna lite småpengar – Då var det att man villa ha pengar så man kunde gå på diskotek eller gå på Liseberg, för vi hade samma situation, vi hade inga pengar. Och det var ju absolut inget organiserat, men vi såg ju upp till de äldre och då fick vi också för oss att ”ska vi göra ett gäng?”. Och då var det här i Biskopsgården, de kallade sig Biskopsgårdens Maffia eller nånting. Då kallade vi oss Mini-Biskops Mafia. Skolan gick inte bra. I andra klass hugger han en klasskompis ni handen med en blyertspenna och bryter av så spetsen fastnar i handen. I fjärde klass hotar han en elev med kniv. Slår en förälder med påk så att hon bryter armen. Blir avstängd och får börja i en specialskola. I sjuan amfetamin och rån. Christian och hans kompisar börjar åka och slåss med folk från andra stadsdelar på kvällarna. Och så rullar det på. – Mitt första fängelsestraff där fick jag ju för att jag hade varit i stan och så blev min kompis överfallen. Och jag misshandlade han och blev gripen då, sedan blev jag dömd till fängelse för det. Christian är med i flera olika tunga, organiserade gäng. Under de senaste tio åren har han dömts till totalt fyra års fängelse. Hans senaste fängelsestraff på ett och ett halvt år kom 2011. Då gällde det åtta brott, bland andra narkotikabrott, grovt vapenbrott, våldsamt upplopp och ett förråd med vapen, ammunition och sprängmedel. 2012 åkte han dit för narkotikabrott igen. Och för bara ett par månader sedan, snatteri. Trots att Christian själv under många år varit en del av den kriminella världen pratar han om det som händer i Biskopsgården och runt om i Göteborg nu som något nytt. – Jag har alltid sagt ”Nej, nej. Kriminella sköter det. De vill inte skada en vanlig Svensson”. Men idag? Nej, jag tror inte jag kan säga så riktigt. Tyvärr. Han berättar att det tidigare funnits en kodex bland kriminella att inte skada oskyldiga, folk som står bredvid,  men att det verkar vara som bortblåst idag. Det kan vara värt att vara tydlig här: Christians moraliska kompass är inte nödvändigtvis att det är fel att skjuta, utan att skjuta fel personer. – Man tar ju den personen man vill åt. Vad är det för jävla feghet? Att brassa av massa salvor mot folksamlingar där det är barn, där det är unga. Och när jag springer ut där efter min dotter va? Den känslan har jag aldrig haft nånsin i mitt liv. Kanske man också inser att vad fan, det här är ju inte klokt. Utanför Christians lägenhet hålls ännu en manifestation mot våldet i biskopsgården. De flesta av årets fyrtioåtta rapporterade skottlossningar i Göteborg är ouppklarade, precis som så många andra från tidigare år. Under 2013 har så här långt åtta personer skjutits ihjäl. Tjugotre skadats. Personer som blir skadade men överlever väljer oftast att tiga för polisen och istället hämnas på egen hand. Och när det gäller offentliga dödskjutningar är nio stycken under de senaste fem åren fortfarande olösta. När det gäller dubbelmordet den 4 september är polisen fortfarande på dörrknackningsstadiet. Över femhundra dörrar  har de knackat på. Tvåhundrafemtio återstår. Efter en dryg månad är de inte framme vid någon form av misstanke mot några gärningsmän. Trots att polisen höjt närvaron för att öka tryggheten, med förstärkning i utredningsarbetet från Rikskrim och Malmöpolisen, och trots att det i Biskopsgården finns stadsdelsvärdar, kvällsvandrare, nattvandrare och samlingsplats som har extra öppet för samtal med oroliga boende, så fortsätter skottlossningarna. Det skjuts till och med utanför en förening som jobbar med ungdomar som försöker hoppa av kriminaliteten. – Den enda sak vi kan göra är att vi beväpnar våra ungar, låt dem försvara sig. Det bästa sättet. Och i slutet av september pratar föräldrar på ett föräldramöte  i Biskopsgården om beväpna sina barn. De har fått nog av otrygghet och att inget händer. – Vi pratar, vi har haft möte, vi har krismöte, folk patrullerar här. Och ingenting. De som vill göra sin sak de kommer göra det ändå. Också polisen har bjudits in till föräldramötet. Förtroendet för polisens jobb med dubbelmordet och skottlossningarna är lågt. Folk är arga. – För det verkar som ni inte tar det på allvar? Områdespolis Hans Jörgen Ostler, svarar på kritiken. – Absolut gör vi det. – Ni kommer hit, kör två rundor, ni åker hem. – Nej, nej, nej, nej. Absolut inte. Vi är här nu, jättemånga poliser som är i Biskopsgården. Men de här unga vuxna och ungdomarna som ställer till med det här problemet, de har bra koll på var vi är. De begår inte de här brotten när vi står här. De väntar tills vi har åkt iväg femhundra meter och sedan begår de brottet. Och då ser vi inte vilka det är. Vi vet ungefär vilka det är som är kapabla och det är inte många individer. Vi pratar om ett femton, trettiotal tal unga vuxna och ungdomar som har kapacitet att begå de här sakerna. Och det är inte rimligt att femton  till trettio personer ska kunna sätta en hel stadsdel i skräck och få människor att vara rädda för att gå ut. Därför måste vi gå ihop, berätta om det vi ser för oss, så att vi kan hitta de här personerna och ta dem och sätta dem i fängelse om det är de som är skyldiga. – Men folk är rädda för sitt liv! – Exakt, kommer ni skydda oss sen? – Exakt. Det är ju såhär, de här personerna de är ju farliga. Och jag förstår ju att man är rädd att berätta vad man har sett eller vittna emot de här personerna. Men man kan ringa in anonymt tips, det man vet. Och för att det här ska fungera, för att vi ska få tag i de här, så behöver vi eran hjälp och de som bor i områdets hjälp. Jag kan inte gå ut och ta någon på chans och hoppas att det är han. Det är så tyvärr. Samlingsplatsen mellan tvättstugan, sopstationen och föreningslokalerna på Godvädersgatan . Lite längre bort en fotbolls- och basketplan. Här träffar jag ofta flera ungdomar som bor i området och som  varken jobbar eller går i skolan. Flera kommer fram och berättar sina egna historier: om brutna löften om fastjobb från praktikplatser, om sina prickar för narkotikabrott i belastningsregistret, om hur lätt det är att tjäna, säg, tjugotusen på att sälja droger. Ungdomar kan strafftider, dagsböter och beviskrav för olika typer av brott på sina fem fingrar. Flera har hunnit börja med kriminalitet, åka fast för olika brott, och sluta –  innan de ens fyllt tjugo. – Jag vet inte om de yngre har liksom tagit efter? Tillbaka hos Christian. Han berättar att han själv ofta låtit yngre i området, som inte haft några egna pengar, hjälpa till och sälja droger och stöldgods. – Javisst, det kommer låta jävligt hemskt det här nu, men” här, du får hämta billigt om du säljer där, så kan du göra lite pengar och så”. Det är ju lite så. – Är inte det att väldigt mycket bidra till ungdomars framtidsmöjligheter, eller begränsningar, att låta dem komma in i den världen? – Jo, det är det. Men, då har också situationen varit såhär att de har ju känt sig totalt övergivna. De har inte fått några alternativ till att tjäna pengar på annat sätt. Utan då ser de, när de står och hänger här på torget, kanske ser nån som gör pengar. Vad fan, de vill också ha en ny jacka. Förstår du? Då har jag känt liksom att ”om du vill?” alltså. – Kan du motivera för dig själv att göra så med ungdomar för det kanske det är de som fem år senare, eller tio år senare, sitter där du sitter eller går igenom det du har gått igenom och har gjort det du har gjort? – Det är väl också lite att man…  jag kanske inte tänkte så klart just då. Man vill ju ofta hjälpa varandra. Och då ställer man ju upp så gott man kan. Och  idag så känner jag ju lite skuld. Jag är ju också en del av att det har blivit så. Jag har också varit med och byggt upp det här samhället, på så sätt.  September månad avslutas med ytterligare två skottlossningar på öppen gata. Oktober börjar inte bättre. En man 29-årig man skottskadades i ett ben i Angered i går kväll. (Västekot, 6 okt.)  I Göteborg har en man blivit ihjälskjuten under natten. Han hittades i en trappuppgång i Angered. (Ekot, 7 okt.) Strax efter klockan 19 var det dags för ännu en skottlossning i Göteborg (Västekot, 9 okt.) – Jag blir faktiskt lite ledsen när jag ser de här yngre grabbarna. Jag menar, se bara på mig. Jag frågade några killar – kolla på mig. Har jag nån jävla dyr bil? Har jag de där miljonerna? Bor jag i nån villa? Åker jag på semester fler gånger varje år? Har jag den där guldlänken? Nej.   Reporter Mikael Sjödell mikael.sjodell@sverigesradio.se Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se

Vad är det som gör att så många hem är klädda i vitt? Varför är alla våra rum vita? Var kommer den vita färgen ifrån? I veckans program tar arkitekten Katarina Bonnevier oss till 1893. Till den stora världsutställningen i Chicago. Under sex hektiska månader besökte 27 miljoner människor utställningen som hade formen av en stad som byggts upp enbart för utställningen. En stad som byggts upp av 40 000 arbetare under två år. I staden kunde besökarna vandra längs med huvudgatan, The Midway Plaisance och beskåda civilisationens framsteg - här var länder från hela världen som visade upp sina tekniska, ekonomiska och kulterella landvinningar. Det som utmärkte staden var dess färg. Varenda en av de 300 husen som byggts upp var vita. De skulle representera renhet, ett vitt ark, civilisationens höjdpunkt. Den vita febern är som starkast här, några varma sommardagar i Chicago 1893. Snart kommer vitheten sprida sig över världen, flytta sig från fasaderna, ta klivet in genom farstun och färga våra hallar, kök och sovrum.  I veckans program möter vi designern och formgivaren Marianna Alves och idéhistorikern Jan Garnert. Vi besöker medelhavsmuseet och pratar med Fredrik Helander och Barbro Santillo Frizell vid Svenska institutet i Rom.