Podcasts about modets

Vi har blivit av med många accessoarer och i gapet mellan det personliga och allmänna försvann hatten. Thomas Steinfeld funderar över förlusten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.En hatt äger många fördelar. Den värmer skallen. En bit filt på huvudet är en lämplig åtgärd mot kylan. Men hatten skyddar även huvudet mot solen, i synnerhet när hjässan är kal. Hatten hjälper till att bevara frisyren, varför den i vissa fall ingår en till ytan näst intill organisk förbindelse med lockarna. Ibland ersätter hatten paraplyet, framför allt om båda händerna skall bära någonting, eller om man går i trånga gränder eller genom större folksamlingar. Den största fördelen tycks dock vara att hatten kastar en skugga över ansiktet, så att bäraren blir till en hemlighet för varje mötande människa, kanske rentav för sig själv: Som för Humphrey Bogarts och Ingrid Bergmans rollfigurer i slutscenen av ”Casablanca”, där hattarna skall dölja hur smärtsam avskedet är för de båda älskarna. Slutligen så lånar hatten också en silhuett till sin bärare. Tänk bara på Michael Jackson, så som han uppträder i musikvideon till ”Smooth Criminal” från 1988: Så vackra hans konturer blir med den ljusa hatten på, så symmetrisk hans gestalt blir, i mycket högre grad än om han enbart burit sitt nakna huvud över halsen, de mörka lockarna till trots. Det blir en kontrastverkan mellan hatten och de svarta skorna med de vita gamascherna, fulländningen av ett uppträdande som en välklädd, om än något excentrisk herre.”Min hatt den har tre kanter”, låter en folksång från sena 1800-talet, byggd på en canzonetta som förmodligen kommer från Neapel och är bra mycket äldre. Denna hatt var förstås trekornshatten som svenska armén bar ännu i början av 1900-talet. Och ser man på bilder ännu från femtiotalet, på fotografier av folk på gatan, även av protester och upplopp, så bär nästan alla män en hatt och många kvinnor också. Att människorna täckte sina huvuden, över århundraden, över årtusenden, är mycket mindre förvånansvärt än att de någon gång under sextiotalet slutade att göra det, först i de västeuropeiska länderna, sedan i Nordamerika, till sist också i Östeuropa, varje gång med en övergångstid på sisådär tio år. Som den viktigaste anledningen till att folk slutgiltigt tog av sig hatten utpekas för det mesta bilismen. Det är svårt att behålla hatten på när man kliver in i en personvagn, och det är ännu svårare att ha den kvar på huvudet, när taket är lågt, när man hela tiden måste vända blicken till höger och vänster medan man samtidigt måste behålla backspegeln i sikte. Dock kan den privata bilismen inte vara mer än en del av förklaringen: Ty kappan blev ju kvar och så blev halsduken och handskarna – de sistnämnda dock bara för att hålla fingrarna varma, medan de tidigare hade många andra funktioner, framför allt för att markera en distans mellan handskarnas bärare och resten av världen.Kastorhatten, en hög, för det mesta rörformig hatt tillverkad av bäverhår, uppfanns på 1600-talet. Den bars av män och kvinnor, i många skepnader. Cylinderhatten, en förenklad variation på kastorhatten och mest buren av män, blev populär under 1800-talet och ett tecken på den borgerliga klassens emancipation. Pork pie-hatten, en liten rund skapelse med en platt översida och ett smalt brätte, bars inte bara av komikern Buster Keaton, utan också av många kvinnor, som drog den långt ner i pannan, för att på så sätt komplettera hårets komplicerade arrangemang ovanför bakhuvudet. Fedoran, en mjukare hatt med ett brett brätte som hänger lite i fronten, förmår att skydda bäraren mot vind och väder. Den blev en symbol för den tidiga kvinnorörelsen innan Al Capone förklarade den till en nödvändig beståndsdel av hans gängmedlemmars utrustning. Varje typ av hatt har sin symbolik och sin kulturhistoria. Och när somliga hattar under de senaste åren återvann en liten del av sin forna popularitet, så skedde det i vetskapen om den gångna betydelsen: pork pie-hatten i minnet av Lester Young, Charles Mingus och fyrtiotalets jazz, fedoran, helst i Panama-versionen, som referens till lata sommardagar i utvalt sällskap på en skuggig terrass ovanför medelhavet. Även baseballkepsen, om än ingen hatt i egentlig mening, för att den lägger sig platt på skallen – även den bär på en sådan betydelse, som kan härledas till amerikansk fankultur.När Elena Esposito, en sociolog från universitetet i Bologna, förklarar modets hemligheter, talar hon om människans behov att visa upp sig som enastående varelse – och andra människors behov att iaktta hon som sådan – under växlande och för det mesta flyktiga omständigheter. Modets syfte, skriver hon, är att skapa en förbindlighet i det förbigående. Inte för mycket, för då blir människan ”fixerad”, då uppträder hon som formad efter en mall, men tillräckligt mycket för att dra uppmärksamheten till sig, som en gestaltad varelse. Där, i gapet mellan det personliga och det allmänna, tycks hatten försvunnit, i strävan efter en intimitet, även inom tillfälliga möten, som man tidigare bara undvikit. Ännu under 1700-talet kunde en rak blick in en annan människans ansikte betraktas som lika med en beröring, och ibland besvarades ett sådant brott mot konventionerna med uppfordran till ett duell. Först mycket senare, strängt sett först efter andra världskriget, blev det öppna, oskuggade ansiktet ett uttryck för människan själv, och mötet ansikte mot ansikte till måttet för det autentiska och ärliga. Och så försvann hatten, eller den ändrade sin funktion från att vara en del av beklädnaden till att bli rekvisita.Den moderna människan blev av med många accessoarer: Hon tappade käppen och fickuret, hon blev av med den lilla duken i tyg och håller på att gå miste om slipsen. Hon förlorade hatten och, inte minst, cigaretten. Det finns någonting som är gemensamt för alla dessa ting av förment tvivelaktigt praktiskt värde: De är bundna till sinnliga uttrycksformer eller gester: Käppen svängs, eller så viftar man men den, duken används för att vinka och för att torka tår, fickuret plockas fram, handen med cigaretten ritar komplicerade figurer i luften. Ett helt register av sociala förhållanden öppnas genom dessa rörelser. Och tänk återigen på hatten, tänk på en fedora, där bärarens handgrepp ingår i hattens utformning, med en buckla, så kallat grepp, på varje sida, där tummen och långfingret hittar sin position, medan pekfingret nuddar hatten i skåran uppe på kullen. Och så lyfter man hatten med en elegant och vidlyftig rörelse, som visar respekt och omtanke för människan man möter, utan att dock skapa en närhet som förpliktar. Och så säger man förstås inte ”hej” utan ”goddag”.Thomas Steinfeldförfattare och professor i kulturvetenskap

Han har kallats för vargen i kashmir och liknats vid Ludvig XIV. Bernard Arnault är en av världens rikaste män och som VD för lyxkonglomeratet LVMH kontrollerar han stora delar av modevärlden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I första avsnittet av vårt nya program Samtal med Stil diskuterar Susanne Ljung och Samanda Ekman modevärldens mäktigaste – och rikaste – man Bernard Arnault. Nyligen köpte lyxkonglomeratet han driver, LVMH, in sig i det svenska modemärket Our Legacy.Det som gjort Bernard Arnault så extremt framgångsrik är att han var bland de första att fatta att lyx, det är något som många kommer att vilja ha, eller köpa. Och han har varit väldigt bra på att plocka, och damma av, rätt sorts modemärken, i rätt tid. Men vem är denne man som fransk press har kallat för ”finansvärldens Machiavelli”? Det pratar Susanne Ljung och Samanda Ekman om i veckans Samtal med Stil.

Sofia Roos Forssell driver Butik Kalcit i Österskär och på Östermalm. Sofia lever med modets hastighet och manifesterar med ljusets hastighet. Butik Kalcit har en särskild plats i mitt hjärta eftersom jag fick vara med och hålla space när idén till Butik Kalcit föddes i början av 2020 och den första butiken såg dagens ljus bara en dryg månad senare.  Vill du komma i kontakt med Sofia? Instagram: https://www.instagram.com/butikkalcit Facebook: https://www.facebook.com/butikkalcit TikTok:https://www.tiktok.com/@butikkalcit Web: https://www.butikkalcit.se   Tillit och mod.  En plats för spännande möten, spännande samtal. En plats för det annorlunda, det extraordinära, det okonventionella. En plats att tänka nya tankar, få nya idéer och kanske slå in på vägen mot ett helt nytt liv.    Om Aviaya Nathali Arnetz och Miljonrevolutionen: Instagram: https://www.instagram.com/aviaya.se Facebook: https://www.facebook.com/aviaya.nathali.arnetz/ Youtube: https://www.youtube.com/@aviayanathaliarnetz Web: https://www.aviaya.se Miljonrevolutionen Instagram: https://www.instagram.com/miljonrevolutionen Facebookgruppen Miljonrevolutionen: https://www.facebook.com/groups/miljonrevolutionen Web: https://www.miljonrevolutionen.se

Christian Dior älskade rosor. Cristóbal Balenciaga föredrog röda nejlikor. Mary Quant hade tusenskönan som symbol. Och Coco Chanel valde den vita kameliablomman som sin signatur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I säsongens sista program, då det grönskar som allra mest, ska vi ägna oss åt en återkommande favorit i modevärlden under just denna tid på året – blommor.Det har inte funnits en enda vår och sommar i modern tid då mönster av blommor inte har letat sig in bland säsongens kläder. Blommönster i vår-och sommarmodet är med andra ord varken nytt eller banbrytande, men det är, som sagt, populärt.Och just i år är det faktiskt lite extra populärt. Flera modehus har till exempel gjort moderna tolkningar av rosen i sina sommarkollektioner. Många av rosorna är förvisso klassiskt röda, men de dyker upp som överdrivet stora, som stiliserade, som 3D-prints eller som paljettbroderier. Och många har långa stjälkar med vassa taggar, som en bokstavlig udd. För blommigt är ju inte alltid detsamma som gulligt.Och så har vi förstås den omskrivna Metgalan i New York där årets tema var ”The Garden of Time”, vilket många av de celebra gästerna valde att tolka bokstavligen genom att klä sig som vandrande blomsterbuketter.I veckans program träffar vi modedesignern och textilkonstnären Karin Alice Bjurström, som färgar textilier med sådant som naturen har att erbjuda. Vi pratar med kronmakaren och konsthantverkaren Britten Toftarp, som inspirerad av allmogekultur och folktro skapar brudkronor av pappersblommor. Vi tittar också närmre på trenden att koka sirap på syrenblommor. Och så pratar vi med modeskaparen och konstnären Martin Bergström som skapar plagg av riktiga blommor.Nu tar Stil sommarlov, men vi är tillbaka med nya program 2 augusti. Trevlig sommar önskar hela redaktionen!

Biljetterna till utställningen Gabrielle Chanel – A Fashion Manifesto på Victoria & Albert Museum i London sålde slut på fyra dagar. Modeutställningar fungerar onekligen som kassakor för museer men ger också värdefull legimitet åt modehus.  Samtidigt erbjuder modeutställningar en möjlighet att tala om mode på ett mindre konsumistiskt sätt. Frågor om design och kvalitet får ta plats. Modets sociala, kulturella och historiska betydelse belyses. Vi ges tillfälle att reflektera över vad mode kan vara.  Dagens avsnitt utgår från utställningen Gabrielle Chanel – A Fashion Manifesto, som gick på V&A under hösten 2023 och våren 2024. Vi träffar utställningens curator, Oriole Cullen, som berättar om bakgrunden till utställningen, idéerna kring dess utformning och, inte minst, varför Gabrielle Chanel är en av 1900-talets mest tongivande designers. Hon delar också med sig av allmänna tankar kring modeutställningars förändrade roll. Marie Riegels Melchior, docent i europeisk etnologi vid Köpenhamns Universitet, som forskat om mode på museer, berättar vidare om hur modeutställningar förändrats över tid och vad som är så speciellt med just mode på museum. I slutet av avsnittet tar vi avstamp i Chanels fascination för material. Vi möter Ishraq Zraikat, en amerikansk textildesigner som blivit en del av en ullrörelse genom att ta trenden med 'farm to fashion' till sitt hemland Jordanien. Vad kan man göra för att försäkra sig om att modeutställningar inte ska handla om shopping? Hur blir ett tema intressant ur ett museums perspektiv? Vad är det vi inte ser i en utställning? Hur ser kopplingarna mellan utställningar och detaljhandel ut? Hur omdefinierade Chanel vår syn på kläder och mode? Och hur kan man tänka nytt kring material i dag?Programmet leds av Jenny Lantz, docent i företagsekonomi med inriktning på kulturekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Inslaget med Ishraq Zraikat är gjort av Sofia Hedström de Leo. Tack för att du lyssnar! Följ oss gärna på Instagram.

Tillit och mod. En plats att reflektera över djupet och vidderna inom oss. En plats för nya tankar, nya perspektiv, nya vägar och ett helt nytt liv.  Producent: Alva Arnetz Casserberg Annas instagram: https://www.instagram.com/annaarnetz.se/ Facebookgruppen Tillit & mod: https://www.facebook.com/groups/tillitochmod Annas websida: https://www.annaarnetz.se/

Elizabeth Clines bok Overdressed: The Shockingly High Price of Cheap Fashion slog ner som en bomb i modeindustrin när den kom 2011. Den riktade strålkastaren mot snabbmodets konsekvenser. Det var en historia om exploatering av arbetare i fattiga länder, om kraftigt sjunkande relativpriser på kläder och en aldrig sinande prispress, om föroreningar och växande berg av textilavfall. Vad har hänt sedan dess? Vilka förändringar har haft störst påverkan? Vilka nya lagar och direktiv står vi inför? Hur kan företag arbeta med att förbättra arbetsvillkoren i fabrikerna? Vilka modeföretag gör bra ifrån sig? Är det möjligt att ställa sig utanför denna många gånger exploaterande struktur? Vad kan individer som du och jag göra?Trots att ämnet är tungt är samtalet hoppfullt.  Dessutom får vi höra historien bakom det framgångsrika #PayUp-initiativet och ta del av Remakes Accountability Report. Få industrier är så globala som just mode. I dagens avsnitt, liksom nästa, tittar vi närmare på konsekvenserna av denna globalisering. Intervjuade i avsnittet är Elizabeth Cline, författare till Overdressed: The Shockingly High Price of Cheap Fashion och lärare vid Columbia Climate School vid Columbia University, Tina Sendlhofer, forskare vid Stockholm Environment Institute och designern Angel Chang som är en slow fashion-förkämpe och gör kollektioner på den kinesiska landsbygden, helt utan elektricitet. Tack för att du lyssnar! Följ oss gärna på Instagram.

Kitten heels, pussy bows, catsuit och förstås catwalk. Ord som visar kattens inflytande över modevärlden. Sedan den tassade in i våra liv, har katten fått agera inspiratör för såväl konst som mode. Katten har sedan länge satt prägel på både vårt språk och stil. Att den skulle göra succé på sociala medier lär inte ha överraskat någon. Men det till trots har den statusmässigt stått i skuggan av hunden. Men nu görs ansträngningar för att katternas position ska höjas. Från och med första januari år måste de registeras hos Jordbruksverket, precis på samma sätt som hundar. Det återstår att se om katten kommer få den kredd den förtjänar. För katten har genom åren gjort ett idogt arbete som inspiratör för såväl författare, konstnärer, som inte minst modeskapare. Något vi i veckans Stil tittar närmare på.Historiskt har katten sammankopplats med kvinnan och bilden av "the crazy cat lady" har befäst sig i vår kultur. Men många är också de män som genom århundradena valt en katts sällskap. Eller i vissa fall har det varit katten som valt hussen. Vi träffar författaren och professorn Nils Uddenberg, som fick erfara detta. För en dag satt det bara en näpen liten katt utanför hans fönster. Han som skrivit en lång rad populärvetenskapliga böcker, fick se sin allra största framgång bli med en bok om sin katt.Att berätta om katter är han inte ensam om. Nyligen kom serietecknaren Åsa Schagerström ut med en ny serieroman. Den handlar, så klart, om katter. Eller förresten, det var inte alls självklart. Vi pratar med Åsa om hur hon länge inte var särskilt förtjust i katter, eller djur överhuvudtaget. Hon förstod helt enkelt inte grejen med husdjur. Men av sin familj övertalades hon ändå att skaffa en katt. Det blev början på en lång och bitvis utmanande resa, som hennes bok Min kattresa skildrar.Vi beger oss också till ett "katteri", och får av kattuppfödaren Beata Pontén lära oss om hur det går till när en kattunge ska matchas med rätt ägare. För redan efter några veckor, börjar hon notera katternas skilda personligheter. Idag är intresset för matchmaking stort bland uppfödare. Det måste helt enkelt säga klick för att Beata ska ge ifrån sig någon av sina älsklingar.Veckans gäst är Veronica Hejdelind, konstvetare.

Sedan 1960-talet har hon befunnit sig i modebranschens toppskikt. Om kläder som kulturuttryck och maskulinitet under omförhandling. Efter att Ingrid Giertz-Mårtenson utbildat sig vid den främsta modeskolan i Paris inledde hon sin karriär på det ledande modehuset Givenchy. Därefter har de prestigefyllda uppdragen avlöst varandra och hon har bland annat verkat som vd för Svenska moderådet och Skobranschrådet.Nu är Ingrid Giertz-Mårtensson aktuell med boken Manligt mode - en okänd historia. Om synen på mannen, det manliga modet under 500 år och varför hon tycker att Harry Styles är en utmärkt förebild för sin generation.Modets låga statusMode är ett av våra största kulturuttryck, fullt jämförbar med poesi och musik, menar Ingrid Giertz-Mårtensson. Men det är inte lika erkänt som andra kulturyttringar, vilket hon har velat vara med och förändra. Bland annat genom att se till att modevetenskap blivit ett akademiskt ämne på Stockholms universitet.Hör Ingrid Giertz-Mårtenson i Söndagsintervjun. Om klädindustrins skadliga miljöpåverkan, hur 68-rörelsen dödade intresset för svenskt mode och ett liv i Haute couture - den högsta sömnadskonsten.Programledare: Martin Wicklin.Producent: Ulrika Stenström.Kontakt: sondagsintervjun@sr.se

Solbrända, tatuerade eller muskulösa. Men nästan aldrig håriga. Den nakna ryggen har ofta exponeras inom det kvinnliga modet, mer sällan inom det manliga. Fast kanske håller det på att förändras? Trenden med att visa upp en naken rygg har gått fram och tillbaka inom modet. När det skett har det ofta betraktats som skandalöst och sexigt och därför också, som helt oemotståndligt. Men även den blottade ryggen i modet ofta (men inte alltid) har varit förknippad med något förbjudet, har den alltid varit mer okej att visa upp än framsidans bröst, men chockeffekten har varit liknande. Och det oavsett om det varit 1910-tal, 1950-tal eller 1990-tal.Länge har den exponerade ryggen förekommit bland kläder för kvinnor, medan herrmodet så gott som alltid hållit den gömd. Men en förändring kan kanske vara på gång. För idag har herrmodet svängt, en smula i alla fall, mot en mer androgyn stil där skådisar och artister som Harry Styles och Timothée Chalamet väcker uppmärksamhet på röda mattan genom att bejaka en mjukare och mer feminin look och genom att bära damkläder. På Venedigfestivalen i år dök till exempel skådespelaren Timothée Chalamet upp i en topp med ryggen bar.I veckans Stil tittar vi närmare på de rådande idealen för mansryggen och träffar bland annat komikern Clara Kristiansen som tycker att den manliga ryggen förtjänar mer uppmärksamhet och åtrå. Vi blickar även bakåt på en av 1990-talets stora ryggtrender, nämligen svanktatueringen eller the tramp stamp som den även kom att kallas. Vi ringer upp poddaren och komikern Emma Knyckare och ber henne berätta historien om när hon som barn lyckades skaffa sin första tatuering, i ländryggen. Och så beger vi oss in i konstens värld, där en hel del konstnärer valt att porträttera människor bakifrån. Veckans gäst är Sara Martinsson, journalist och författare till boken Knäböj: om kvinnor och styrketräning.

Långt före det blev modernt att prata om hållbart mode, så pekade Kathrine Hamnett ut branschens baksidor. Den brittiska modeskaparen sågs länge som en ganska jobbig person att ha att göra med. Tröjor med inte sällan politiska texttryck har blivit synonymt med Katharine Hamnett design. Mest känt blev "Choose Life", men även "Be Anti Racist" och - ett tryck som skulle kunna sammanfatta Katharine Hamnett själv - "Make Trouble - Question Everything"- har också prytt hennes t-shirts.Tröjtrycks-idén väcktes när hon 1984 bjöds in att träffa Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher. Katharine Hamnett ville ta tillfället i akt att protestera mot att Storbritannien tillät amerikanska medeldistansrobotar (så kallade Pershings) att placeras i landet, och det skulle hon göra med hjälp av just en tröja med tryck. Kuppen lyckades. Hon blev fotograferad när hon skakade premiärministerns hand - klädd i en stor tröja med trycket 58 % Dont Want Pershing i jättelika bokstäver. Bilden exploderade över all världens tidningssidor.Men, det vara bara början på modeskaparen Katharine Hamnetts aktivism - som senare skulle komma att rikta sig mot ett helt annat håll - modevärlden själv. För utöver sin design har Kathrine Hamnett gjort sig känd för sin kamp för att förändra modeindustrin. Redan 1989 höjde hon rösten och påtalade dess miljöpåverkan och dåliga arbetsvillkor. Hon ställde om sin egen klädproduktion, men betraktades av många av sina kollegor som en rätt jobbiga person. Men på senare år har vinden vänt och Katharine Hamnetts budskap blivit något allt fler modemärken, i alla fall på pappret, ställer sig bakom.I veckans Stil pratar vi med svenska textilföretag som innovativt arbetar för en mer hållbar industri. Vi tittar även närmare på en för Sverige relativt ny form av politiskt mode, de profilprodukter eller parti-merch som riksdagspartierna erbjuder. Och så berättar vi om den senaste tröjtryckstrenden, nämligen att klä sig i en topp med en klassisk kompositör porträtterad på.Veckans gäst är Karina Ericsson Wärn, rektor för Beckmans Designhögskola.

Paris har länge varit en kulturmetropol. Ända sedan medeltiden har det intellektuella livet varit världsledande – den estetiska strålglansen och det franska modet åtminstone sedan 1600-talets hovkultur. Från sekelskiftet 1900 blev Paris den självklara hemvisten för alla konstnärer, författare, modeskapare och musiker värda namnet. Varför har staden haft en sådan dragningskraft? Och vilka är de viktigaste historiska pusselbitarna till att förklara hur Paris blev den stad den blev? Gäster är Cecilia Rosengren och Paula von Wachenfeldt. Paula von Wachenfeldt är docent i modevetenskap, med bakgrund som forskare i fransk litteratur, och har under flera år gett kursen “Modets roll i fransk kulturhistoria” vid Stockholms universitet. Cecilia Rosengren är docent i idéhistoria, specialiserad på tidigmodern kulturhistoria och aktuell med den helt nya kursen “Paris som idéhistorisk miljö under 800 år” vid Göteborgs universitet. Avsnittet spelades in live på Nordiska museet den 27 oktober, under en modehistorisk helkväll knuten till utställningen "Nordens Paris – om NK:s franska damskrädderi, 1902-1966". Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer. Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges främsta humanioraforskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Vad du och jag tagit på oss för plagg idag har väldigt lite att göra med vad som är praktiskt eller inte. Vårt förhållande till kläderna vi bär är en funktion av sociala normer och mönster i varje tidsålder, en kombination av vilka kroppsdelar som anses värda att synas och vad som bör skylas och vilka delar av vi vill själva vill dölja eller lyfta fram. I Sverige har modet en oförtjänt ytlig status, men i exempelvis Frankrike förstår man att betrakta mode som ett signalspråk som speglar samhället. Inom modevetenskapen är det detta man studerar, samhället sett genom modet, och jag träffade därför Philip Warkander, lektor inom detta ämne vid Lunds Universitet, för att förstå sammanhangen. Bokrekommendationer:Bohemians - the Glamourous Outcasts - Elisabeth WilsonFashion at the Edge: Spectacle, Modernity, and Deathliness - Caroline Evans Sireners Sång - Nina Björk Avsnittet är en repris från november 2019. Producent: Gabriella Lahti och Per Grankvist. #perspektivpodden "Perspektiv "är en podd från Vad Vi Vet som förklarar sammanhangen. Du hittar oss finns på vadvivet.se, på Instagram och Facebook där vi förklarar aktuella ämnen och händelser varje dag. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Napoleon var ingen trendig modekille, men han förstod värdet av att bygga sitt varumärke. Med mode och lyx satte han återigen Frankrike på kartan, likväl som sig själv. Ett pr-snille, kort sagt. Napoleon Bonaparte brukade klä ner sig, för att framstå som en i gänget, när han var ute på fälttåg. Han bar inga pråliga uniformer, som andra höga militärer. Men nämnas bör att den franska armén ändå var väldigt snyggt klädda. För även om Napoleon personligen inte utmärkte sig för något intresse för kläder, så fattade han det symboliska värdet med att bära en viss sorts plagg. Även om han själv föredrog kläder som var utpräglat enkla i sin form, och bekväma så saftade han på när det gällde att skapa iögonfallande uniformer för den franska armén. Han förstod också värdet av att få igång den franska lyx- och modeindustrin för att bygga upp landets ekonomi. Frankrike hade många skickliga hantverkare som behövde jobb, och med Napoleon vid makten fick tygproducenter, sömmerskor, brodöser, modister och tillverkare av spets, och siden fullt upp. Ryktet om att Frankrike återigen hade något alldeles extra ifråga om mode och lyx spreds över världen. Under sin storhetstid beställde Napoleon en rad porträtt av sig själv, men tavlorna som målades liknar honom egentligen inte. Genom historien har det tillhört vanligheterna att de avmålade velat framställas annorlunda än sitt verkliga utseende. Samma fenomen finns även idag. "Instagram Face" är namnet på ett speciellt utseende som under de senaste åren blivit att vanligare på sociala medier. Vi frågar skönhetsexperten Camilla Söderlund vad fenomenet innebär. Napoleon var mån om symbolspråket och valde efter noga överväganden houngsbiet som sitt symboldjur. Till sin kröning bar han en röd sammetsmantel med bin broderade i guldtråd på. Vi ringer upp författaren Lotte Möller som skrivit boken Bin och människor. "Napoleonkomplex" är ett begrepp som Napoleon fått ge sitt namn till. Korta män som uttrycket aggressivitet och maktfullkomlighet, pga komplex för sin kroppslängd. Om Napoleons längd, 1.69 cm, var ett problem för honom går inte att säga. Men för många är längden ett laddat ämne. Vi tittar närmare på marknaden för skor med dolda lösningar för att ge bäraren några extra centimeter över marken.  Veckans gäst är Martin Hårdstedt, professor i militärhistoria vid Umeå universitet.

Det tar tid att hitta sin egen identitet och kunna vara sig själv. Ellie Lilja, deltagare i idol 2019 delar en personlig resa med oss och pratar om vikten av mod. Ellie Lilja är inte bara en förebild för HBTQ- och transpersoner utan även för oss. Hennes mod och styrka i att våga stå för den man är inspirerar.  See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad du och jag tagit på oss för plagg idag har väldigt lite att göra med vad som är praktiskt eller inte. Vårt förhållande till kläderna vi bär är en funktion av sociala normer och mönster i varje tidsålder, en kombination av vilka kroppsdelar som anses värda att synas och vad som bör skylas och vilka delar av vi vill själva vill dölja eller lyfta fram. I Sverige har modet en oförtjänt ytlig status, men i exempelvis Frankrike förstår man att betrakta mode som ett signalspråk som speglar samhället.Inom modevetenskapen är det detta man studerar, samhället sett genom modet, och jag träffade därför Philip Warkander, lektor inom detta ämne vid Lunds Universitet för att förstå mer. Det blev ett långt, vindlande och trevligt samtal om stort och smått och om hur nästan allt hänger ihop. Mycket nöje!Bokrekommendationer- Bohemians - the Glamourous Outcasts - Elisabeth Wilson- Fashion at the Edge: Spectacle, Modernity, and Deathliness (länkad) - Caroline Evans - Sireners Sång - Nina Björk - - -Perspektiv produceras av VVV Media för Vad vi vet.seProducent: Gabriella Lahti. Tekniker: Matti Palm. Programledare: Per Grankvist Följ Per på Instagram: https://instagram.com/pergrankvist See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Både den svenska och den globala ekonomin bromsar in. Och modeindustrin, som ofta sätter trenden, genomgår ett stålbad där vissa slås ut och andra växer sig starkare. Programledare: Hanna Malmodin Medverkande och röster i programmet: Jenny Lantz, docent i företagsekonomi och i modevetenskap Peter Malmqvist, chefsanalytiker Aktiespararna Karl-Johan Persson, vd H&M Kerstin Hallsten, chefsekonom Industriarbetsgivarna Do Won Chang, grundare Forever 21 Jonas Larsson, lektor Högskolan i Borås Producent: Mark Malmström Tekniker: Susanna Martinsson ekonomiekotextra@sverigesradio.se

Modeskaparen Marc Jacobs listades 2010 som en av världens mest inflytelserika människor. Sen dess har han hunnit försvinna från strålkastarljuset, men reser sig nu ur askan och gör comeback. Marc Jacobs prisades nyligen för att under trettio års tid ha lyckats med att göra: ett bestående intryck inom mode-och musikvärlden. Under den stora MTV-galan för några veckor sedan mottog han nämligen ett alldeles nyinstiftat pris The Fashion Trailblazer Award. En utmärkelse för att ha banat väg inom mode och artistkläder, som skapats av MTV i samarbete med den amerikanska modebranschorganisationen CFDA. De menade att Marc Jacobs hänger extra väl ihop med både mode och musik. Inte för att han gjorde sig ett namn genom att skapa en omtalad lyxig grungekollektion 1992, utan för att han under senare år valt Cher och Missy Elliot till sina reklamkampanjer och klätt artister som Lady Gaga, Cardi B och Nicki Minaj för scen och röda mattor. Själv steppade han ut på MTV-galans röda matta klädd i mossgrön perfekt skuren kostym med insvängd kavaj och utsvängda byxben, och med röda högklackade glittrande skor på fötterna. Och det är just den typ av stilbrytning mellan det klassiska och det kitschiga som Marc Jacobs bäst behärskar. Från att ha rankats som en av världens mest inflytelserika hade Marc Jacobs några tuffa år då hans visningar sågades och butiker stängde ner. Det blev allt tystare om modeskaparen. Men nu är Marc Jacobs påväg tillbaka, i det nya numret av tidningen Vanity Fair poserar han i blå sammetskostym, röd sjalett på huvudet och pippigula lackboots utnämnd till en av årets bäst klädda under rubriken virtuosen. Han har nya grejer på gång, men i lite mindre skala än tidigare. I veckans program träffar vi den moderata lokalpolitikern Marie Nicholson som också skalat ner. Hon hade ett lukrativt jobb som marknadsföringschef i Hong Kong. Hennes livstil var något många bara kan drömma om, fylld med glamour och lyx. Ändå gjorde hon valet att byta bort det för en enklare tillvaro. Vi träffar en av Sveriges mest färgglada modeskapare; Maxjenny Forslund. Hon har gjort sig känd för sin maximalistiska design, med mönster och färgkombinationer som likt Marc Jacobs pockar på uppmärksamheten. Vi har också tittat närmare på ett svenskt Marc Jacobs-mysterium från 2008. Då dök ett motiv från Härjedalen upp på en scarf i modeskaparens kollektion. Hur kom det sig och vem hade egentligen designat scarfen? Veckans gäst är Marcus Söder, stylist och visuell kommunikatör.

I veckans Stil ska vi berätta om fyra modetecken i tiden om människor som på olika sätt försöker hitta nya vägar till en mer hållbar kläd- och textilindustri. I veckans program ska vi titta närmare på just kreativitet och innovationer när det kommer till vårt sätt att konsumera kläder. Vi pratar med skräddaren och författaren Kerstin Neumüller, aktuell med boken Lappat och lagat. Är det dags att vi lär oss bli bättre på att ta hand om våra plagg och laga dem när de går sönder? Vi träffar också tre studenter från modeutbildningen vid Textilhögskolan i Borås, som i veckan visade sina examenskollektioner i Stockholm. Hur ser de på framtidens modeskapande? Vi pratar också om begreppet slow fashion med författaren Johanna Nilsson. Och så besöker vi Smart Textiles i Borås, där framtidens smarta textilier tas fram.

Ingen annan svensk modeskapare har nått lika stora internationella framgångar som Lars Nilsson. På hans meritlista står namn som Chanel, Dior, Christian LaCroix, Bill Blass och Nina Ricci. Att ta sig in i den franska modevärldens innersta krets och kärna genom att behärska dess hantverk eller haute couture är inte lätt och få förunnat, i synnerhet om man kommer från Sverige. Men Lars Nilsson knäckte koden. Han studerade hårt, antogs till modets elitskola École de la Chambre Syndicale de la Couture Parisienne och kom att bli högt respekterad av de största i branschen i både Paris och New York som insåg att här var en kille som verkligen kunde sina saker, och inte bara ville skapa sig ett namn. I veckans Stil reser vi till Rättvik i Dalarna för att träffa Lars Nilsson. Det är nämligen där som han tillbringar sina somrar. Det kommer bli ett samtal om hans tid på de stora franska och amerikanska modehusen och hans erfarenheter från en modevärld i förändring.

Céline Dion är en kvinna vars röst och stil länge varit en vattendelare ifråga om smak. Hon har länge klätt sig i dyrbar couture på röda mattan, men ofta hamnat på sämst klädda-listorna. Men. Trägen vinner. För två år sedan i juni 2016 under Paris couturevecka lyckades nämligen Céline Dion få samma typ av modemänniskor som tidigare dissat henne att sätta sina grönsakssmoothies i halsen genom att, för första gången någonsin, sätta på sig kläder som låg helt rätt i trend och tid, och göra det med en självironisk blinkning, dessutom. För ut från sitt hotell klev hon klädd i jeans och en extrastor luvjacka från det då kokheta märket Vêtements och under den bar hon en tröja från samma märke med tryck av Leonardo di Caprio och Kate Winslet från filmen Titanic, vars ledmotiv hon blev, milt uttryckt, världsberömd för att sjunga. Visste Céline Dion vad Vêtements var? Hade hon humor? Hade hon koll? Sedan dess har Céline Dion klätt sig i nästan smärtsamt trendiga plagg som fått den samlade modeeliten att likt talangscouterna i Tjuren Ferdinand utropa: henne ska vi ha!. Hur denna resa gick till  och bakgrunden till den  berättar vi om i veckans Stil. I programmet pratar vi med modepsykologen Dawn Karen om hur kläder kan hjälpa oss genom en kris. Vi tittar också närmre på samarbeten mellan influencers och modemärken. Och så fördjupar vi oss i så kallad "sunkadelica"  musik från artister som kanske inte håller måttet för vad som brukar kallas bra, men som har en hel del andra kvaliteter. Vi har träffat Burt von Bolton och Magnus Nilsson, som driver klubben Sunkit i Stockholm, för att prata mer om den saken. Veckans gäst är Kishti Tomita, artist, sångerska och professionell röstcoach.

I veckans Stil ska vi ta en titt på två av modets grundpelare benen. I likhet med många andra kroppsdelar har även synen på benen skiftat i takt med tiden, och modets svängningar. Benen har stått på, och gått med, sedan några miljoner år tillbaka, och påfallande länge var det ingen större skillnad mellan hur kvinnor och män klädde sina ben, eller inte. Men hur mycket av spirorna som är lämpligt att visa upp och var, och när och på vilket sätt är därför frågor som människor och mode brottats med i några tusen år och gör än idag.  Benen utgör inte bara ungefär hälften av en människas längd de skickar också ut ganska tydliga sexuella signaler genom att de leder upp mot rumpa och skrev. Områden som, historiskt sett, alltid fått blodet att rinna till, och fantasin att gå på högvarv.  I veckans program pratar vi shorts på män med tidningen Cafés modechef Daniel Lindström och dräkthistorikern Tonie Lewenhaupt. Idéhistorikern Helena Ek petar hål på myten om påklädda bordsben i den viktorianska eran. Sexologen Suzanne Larsdotter från RFSU berättar hur vi åter kan tända sexuellt på anklar och vader. Vi har också pratat med designern Monika Knutsson, som har hittat ett sätt att ge liv åt den bortglömda accessoaren strumpeband.

Moderedaktören Thomas Falkenstedt reser runt världen i jakt efter det senaste, men hinner en sväng till Jasmin och Erkki i studion. Sjungande kolumnisten Mika Olavi levererar ännu en nyskriven visa. Popula tvåspråkig radio direkt från Radiohuset i Stockholm Fredag 25 maj kl 20.40 i P4 och Sisuradio Programledare: Jasmin Lindberg och Erkki Kuronen Facebook/Instagram: SRPopula

Vi ska studera driftiga människor med förmågan att snacka för sig, skapa uppmärksamhet i sociala medier och sälja grejer saker de inte alltid skapat själva, men tydligt satt sin egen signatur på. Vi ska kort sagt ge oss i kast med vad modebranschen värderar högt idag den aktive mångsysslaren med stort kontaktnät och ännu större självförtroende. Personer som inte nödvändigtvis kan skissa, klippa till, drapera eller sy, men som har en förmåga att skapa hype kring ett märke eller fler genom att otvunget och självklart röra sig mellan många olika genrer över vilka de likt sagans älva Tingeling verkar kunna sprida ett slags magiskt framgångspulver över allt de gör, oavsett vad det än är. Inte minst söker de stora och anrika lyxmodehusen eller kanske framför allt de efter denna typ av personer i förhoppning om att de kan ge dem en nytändning, en samtida relevans. För den unga generationen av köpstarka konsumenter är måttligt intresserad av att höra tjatande om modehusens långa historia, stora hantverksskicklighet och den diskreta elegans som detta gett tidigare kunder. De vill ha samtida mode att bära till vardags, idag och just nu men gärna kryddat med den höga status som är förenad med märkenas bakgrund som exklusiva och eleganta modehus för eliten. Gamla märken letar därför efter personer som inte bara förstår hur dagens konsumenter tänker, utan också förmår att skapa iögonfallande produkter som får deras Instagram-konton att spraka, och deras kontokort att glöda. En av de mest framgångsrika i att bryta mot gamla modetraditioner, ta in nya influenser och väcka uppmärksamhet och, inte minst, dra in pengar är amerikanen Virgil Abloh. Tidningen Time utsåg honom i veckan till en av världens hundra mest inflytelserika personer 2018. Rubriken löd: Fashions new force. Virgil Abloh, som är 38 år gammal, var länge känd som kompis till Kanye West. En artist som han sedan i början av 2000-talet varit creative director för. Skyll den svarta kiltliknande skinnkjolen från Givenchy som Kanye tidigare brukade bära, på Virgil Abloh. En man som inte är skolad i mode, utan har en bakgrund som arkitekt- och civilingenjörsstudent, och DJ. Musik har bidragit till hans intresse för mode, men inte på det sätt som vanligtvis har hyllats. Han säger sig älska sneakers och 90-talets stora t-tröjor med bandnamn på. Nirvana är ett av dem. 2012 startade han märket Off-White, för att försöka skapa en blandning av streetwear och high fashion. I veckans program tar vi en närmare titt på dagsläget i modebranschen. Och inte minst berättar vi mer om Virgil Abloh. Vi pratar bland annat med Ann-Sofie Noring på Moderna Museet om en av Virgil Ablohs stora inspirationskällor  den franske konstnären Marcel Duchamp. Vi pratar också med Max Schiller från det svenska modemärket Eytys, om hur det går till att starta ett modeföretag från grunden. Och så träffar vi Maayan Zilberman som tillverkar modegodis  målade sockerskulpturer i former som läppstift, solglasögon och guldhalsband, allra helst sådana som ser ut som riktiga produkter från riktiga varumärken. Veckans gäst är Cia Jansson, chefredaktör på tidningen Elle.

Aretha Franklin meddelade tidigare i år att hon planerar att ge ut sitt sista album, producerat av Stevie Wonder, och därefter dra sig tillbaka som skivartist. Mats Nileskärs möte med drottningen börjar i känslan någonstans 1956, då Aretha miljondollarröstens dotter (själv mamma vid 14) gör sina första egna inspelningar i en miljö som hon är välbekant med. Faderns kyrka. Ekot i slutet av Precious lord del ett följs av ödesdiger tystnad, tills någon i församlingen utbrister: listen at her, listen at her!. En ny tideräkning hade börjat.

Filippa K är ett Modesveriges allra starkaste varumärken. Under ytan har bolaget i många år arbetat med ett hållbarhetsarbete, men det har samtidigt riktigt kommunicerats utåt. Men nu har det blivit ändring på det. Hör Elin Larsson, hållbarhetschef på Filippa K, berätta i “Ulfs lunch” om hur hållbart mode handlar om betydligt mer än produktion och textilier, det börjar redan med formgivningen och omfattar ett utforskande av morgondagens hållbara affärsmodeller. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Modehusens accessoarer skor, smycken, solglasögon, parfym och inte minst väskor är varor som konkurrerar alltmer med kläder ifråga om att generera både intresse och inkomster. De senaste tio åren har försäljningen av accessoarer skjutit i höjden. Det har även priserna gjort. De som tidigare upprördes över att kvinnor hade mage att köpa dyra designerväskor borde kanske vässa pennorna igen.Redan förra året rapporterade finanstidningen Wall Street Journal att även välbeställda konsumenter hade börjat knorra över allt högre och högre prislappar på prestigeprodukter.Det stora konsultföretaget Boston Consulting Group, lät kolla upp prissättningen hos sju stora lyxmärken och fann att mellan 2002 till 2012 hade priserna på handväskor höjts med i snitt 14 procent om året. Priset för en designerväska hade alltså mer än fördubblats, på tio år.Det har förstås inte hindrat folk från att vilja ha dem. Bara i USA såldes handväskor för mer än 100 miljarder förra året.Och bläddrar man i de internationella modetidningarnas stora höstmodenummer, så hittar man en oändlig mängd annonser där olika märken försöker locka till köp av ännu fler. Annonserna ser ungefär likadana ut en modell eller kändis kramar en väska, och försöker se ut som om den betyder något alldeles extra.I veckans program berättar vi mer om hur accessoarerna blev modehusens nya hårdvaluta.Vi träffar även Charlott Vasberg, en svensk väskdesigner som gjort sig ett namn internationellt. Vi tittar också närmare på den nya trenden med personligt utformade öronsmycken. Och så undersöker vi vilken roll smycken spelar för personer som ägnar sig åt häxkonster.Veckans gäst är Elin Frendberg, VD för Swedish Fashion Council.

För tre år sedan kollapsade industribyggnaden Rana Plaza och över 1130 människor dog i en av textilindustrins värsta katastrofer någonsin. Vad innebär jakten på allt billigare kläder för människorna som tillverkar dem? Och vad har blivit bättre sedan Rana Plaza?  – Det är obegripligt att det inte skett mer under de här tre åren som gått, säger journalisten och författaren Tobias Andersson Åkerblom i ett nytt avsnitt av OmVärlden Podd.    

Ekot i slutet av "Precious lord" följs av ödesdiger tystnad tills någon i församlingen utbrister; "listen at her, listen at her"! En ny tideräkning hade börjat. Berättelsen börjar någonstans 1956 då Aretha gör sina första egna inspelningar i en miljö hon är välbekant med, faderns kyrka. Aretha Franklin förvandlade sydstatssoulen och blev superstjärna under andra halvan av 60-talet. 1970 var hon nyskild och full av kraft. Förde befälet över sitt artisteri, och fick respekt där sådant aldrig hade existerat.Ett program av Mats Nileskär, programledare för Musikguiden i P3: Soul. Det sändes första gången i P3 2015.  

Instagram (2010-) har på bara fem år svischat fram och blivit en självklar del av mångas vardag, närmare bestämt 300 miljoner människors. En hel del av dessa människor denna mobilapp, som möjliggör delning av foton, för att visa upp sin stil kläder, skor, och smink. Mode är stort på detta sociala nätverk. Eller, det var en underdrift. Det är enormt. I veckans STIL berättar vi mer om hur modemärken använder sig av denna app för marknadsföring och om mannen bakom idén, Kevin Systrom.Förutom gemene mans möjligheter att lägga ut bilder av sig själva och sin garderober, har Instagram även gett nya möjligheter för modemärken att visa upp produkter på bild. Den har också blivit en plattform där de själva kan brejka nyheter om samarbeten, söka efter nya modeller till reklamkampanjer och på andra vis interagera med sina följare. Många modeskapare användaren även till att visa upp andra, och mer personliga, sidor av sig själva. Den amerikanske designern Marc Jacobs är till exempel förtjust i att visa bilder där han gullar med sin hund, Neville. Löjligt söt, faktiskt. Hunden alltså. Han har för övrigt ett eget konto. Så det är ingen tillfällighet att just Instagram tilldelades årets mediepris på den amerikanska modebranschorganisation CFDA:s gala i juni, där de bästa inom mode belönas. Det är första gången en produkt får priset, det delas vanligtvis ut till en person, en väletablerad journalist, eller fotograf. Tog emot priset gjorde en av appens grundare, Kevin Systrom, som idag frotterar sig med kända mode- och modellnamn. I programmet berättar vi mer om honom.Vi frågar oss också eller vi frågar snarare journalisten Fredrik Wikingsson hur viktigt det egentligen är för programledare i tv att vara aktiva på sociala medier och skaffa sig många följare. Är det så man håvar hem ring-och-rösta-priser som bästa programledare? Vi har även pratat med illustratören Liselotte Watkins och stylisten Naomi Itkes som just har släppt en bok som är sprungen ur deras gemensamma frustration över att människor bara jagar sin egen spegelbild. Enligt dem tar sociala medier död på kreativiteten. Och så har vi varit hemma hos modevetaren Lisa Ehlin som snart lägger fram sin doktorsavhandling vid modevetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Avhandlingen "Becoming Image - Perspectives on Digital Culture, Fashion & Technofeminism" handlar om hur dagens digitala bildkultur har förändrat vårt sätt att förhålla oss till bilder och till oss själva. Veckans gäst är Anders Widlund, ansvarig för sociala medier på Röda Korset.

Det är idag nästintill omöjligt att komma i kontakt med en designer eller ett modehus utan att först kontakta respektives PR-byrå. Det är PR-byråerna som har kommit att bli länken mellan mode och media och det är de som har modeskaparnas direktnummer, och förtroende. Med tiden har PR-byråerna blivit allt fler, och mäktigare i modevärlden. I veckans STIL undersöker vi hur några av människorna i denna bransch tänker, och jobbar. Så länge det har funnits mode så har det funnits PR, skulle man kunna påstå. Det vill säga människor som smort upp personliga relationer och sett till att en designers kläder har burits av rätt sorts personer som skänkt plaggen en air av glamour, eller hipphet, och därmed fått tidningar att uppmärksamma modemärket ifråga. Redaktionella omnämnanden har alltid stått högt i kurs, och gör det än, trots tjat om traditionella mediers snara död. För PR är inte detsamma som reklam. Skillnaden är att en skicklig PR-person ser till att skapa publicitet för märket utan att det riktigt märks. Plötsligt finns det liksom bara där på kändisar, i artiklar och bloggar och på Instagram och går allt rätt så får märket en sorts buzz omkring sig som ger det en högre status. I veckans program träffar vi Thomas Hägg, som driver en av Sveriges många PR-byråer inom modesektorn, och undersöker hur det dagliga arbetet på en PR-byrå går till. Vi pratar också med tre svenska modeskapare om hur relationen till deras PR-byråer ser ut. I vilket läge ringer man och ber om hjälp? Och så träffar vi Camilla Modin Djanaieff, som var tidig med att förändra hur PR-byråer arbetar med mode här i Sverige. Veckans gäst är Anna Tyllström, forskare i företagsekonomi vid Uppsala universitet.

Modets reparatörer är några av modevärldens minst kända, men kanske mest behövda, individer. Vi tänker förstås på de personer som professionellt tar hand om våra plagg som behöver lappas och lagas, och det utan att det syns. Kort sagt är det kunskaper som ligger helt rätt i en paradoxal tid som präglas av både massproduktion av kläder och motstånd mot detsamma. I veckans STIL har vi träffat några av dessa proffs som berättar om hur vi kan öka livslängden på våra kläder. Före den vitt spridda konfektionens dagar, var lappande och lagande av kläder vanligt förekommande, där kvinnorna i familjen ansågs vara bäst lämpade att ägna sig åt vad som då kallades för ”persedelvård”. Men konsten att skickligt sköta sina kläder och elegant laga plagg som på olika sätt gått sönder, var förstås inga gudasända kunskaper. Dem var man – och kvinna – tvungna att tillägna sig. Ofta med stor möda. Många lärde sig aldrig. I ”Husmoderns presentbok – hemvård och klädvård” kunde man redan 1930 läsa: ”När man vet hur dyrbara även enklare kläder är, förvånar man sig ofta över hur få av dem som äger kläderna, förstår eller bryr sig om, att vårda dem rätt”. Det finns förstås också de som vill att det ska synas att ett plagg har varit med om en och annan strapats. Vi har träffat Eva Karlsson, VD på Houdini Sportswear, som satsar på att möjliggöra för företagets kunder att få sina plagg lagade. Vi har även besökt ett skrädderi som inte bara vet allt om hur man lagar jeans, där vet man också varför män och kvinnor sliter sina jeans på olika vis. Och så tar vi en titt på hur ”konststoppning” går till, hur pälsänger ska hanteras och varför det finns en poäng med att mangla. Dessutom har vi träffat Monica Nordlund som driver vintageverksamheten Ateljé Femman. Under hösten har hon haft en utställning med titeln ”Tidlöst” på Edsviks konsthall. Mer om det, och tips på persedelvård, hör ni i veckans STIL.

Kjell Walfridsson har drabbats av flera sjukdomar som förändrat hans liv kapitalt. Men genom sin tro har han också mött fragment av kärlek som öppnar modets och möjligheternas dörrar.

Cindy Sherman (1954 -) är inte bara en av världens mest respekterade samtida konstnärer. Hon är också den som mest, bäst och konsekvent har använt sig av kläder och smink - ja, mode - i sitt arbete. Och sig själv. Långt före dagens selfie-trend använde hon sig själv som modell för att undersöka vem man är, vem man vill vara - och vem man förväntas att vara, inte minst som kvinna. Fast det är förstås inga smickrande bilder hon tar, tvärtom. Och hon själv är inte det viktigaste i bilderna. I veckans STIL tittar vi närmare på Cindy Sherman och hennes utforskande av identitet med hjälp av kläder och kosmetik. Cindy Sherman växte upp i New York då populärkulturen tog fart på allvar och kände snabbt att måleri inte var något för henne. Istället blev kameran hennes verktyg, liksom hennes kropp. Få bemästrar konsten att klä ut sig till oigenkännlighet som Cindy Sherman, vars privata look är helt underordnad. Istället tar hon porträtt tar av sig själv, utklädd till olika karaktärer. Hon har gestaltat tillknäppta sekreterare, solstekta överklasskvinnor, frasigt permanentade high schooltjejer och övermejkade modebrudar. Hon har intagit porrposer stirrandes ut i intet, burit nakenkostymer, riddarrustningar och klätt ut sig till renässanskvinnor som de såg ut på porträtt av gamla målarmästare, nästan. Effektivt vrider hon till perspektiven, och får betraktaren att stanna upp och fundera på vad det egentligen är man ser på. Hon ger inga ledtrådar i form av titlar, utan det är fritt fram för betraktaren att låta den egna fantasin gå på högvarv. Låt säga som så här – få har tråkigt på en utställning av Cindy Sherman. Och hon säger att ett av hennes mål var att skapa konst som vem som helst kunde se på ”utan att läsa på”. Samma sätt att använda sig av klichéer och skruva till dem använder hon i sina uppdrag för olika modehus som Marc Jacobs och Balenciaga. Den inställningen har hon aldrig tullat på. Modemärkena i sig har alltid fått stå tillbaka för den historia som Cindy Sherman vill berätta. Något som modevärlden uppenbarligen inte haft något emot. Cindy Sherman omfamnas av den – hur mycket, och hårt, hon än piskar den. I veckans program berättar vi mer om Cindy Sherman och kläder. Vi tar dessutom en titt på en annan typ av porträttfotografi som aldrig verkar gå ur tiden – skolfotot. Vi har dessutom pratat med den kanadensiska fotografen Hana Pesut som också arbetar med förvandlingar. Switcheroo heter den pågående fotoserie som hon har skapat. Konceptet är lika enkelt som det är effektfullt: hon tar porträttbilder av par som byter kläder med varandra. Och så berättar vi historien om hur det svenska paret Marie Louise och Kenneth Eklöf Boreman plötsligt fick en nyckel till en vind där en hel skatt av kläder gömde sig. Veckans gäst är Daniel Birnbaum, chef för Moderna Museet och en av curatorerna till den stora utställningen Untitled Horrors med Cindy Shermans verk som visas på Moderna museet mellan den 19 oktober fram till den 19 januari 2014.

Puffärm, trumpetärm, raglanärm, fårbogsärm, ballongärm, biskopsärm, fladdermusärm, holkärm, kimonoärm, pagodaärm, trekvartsärm, Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller den detalj som kanske är den svåraste att få till inom modet - ärmen. I veckans STIL tittar vi närmare på hur vi genom åren har valt att dölja (eller visa) våra armar genom att klä in dem med tyg. Fast idag är det kanske den vältränade och väldefinierade överarmen som är den största statussymbolen? Det undersöker vi också. När organisationen för amerikanska plastikkirurger (ASPS)  i april i år publicerade en undersökning som visade att plastikoperationer på överarmarna ökat bland kvinnor med 4 000 procent – från 300 till 15 000 kvinnor– så var det många som menade att det var ”Michelle Obama-effekten”. Men så tvekar inte den amerikanska presidenthustrun att flexa sina vältränade biceps och triceps på bild. Hon är emellertid inte den enda som fått alltfler kvinnor att fokusera på sina sladdrande överarmar – som ibland kallas för gäddhäng och bingovingar och andra förklenande uttryck. Samma undersökning visade att skådespelerskor som Jennifer Aniston, Jessica Biel och Demi Moore också beundras för sina lika välformade som väldefinierade armar – som de gärna visar upp i dagens ärmlösa mode. Fast hur skaffar man dem? Och vad signalerar de, egentligen? Det har vi kollat upp. Annat var det förr. Då gömde man sina lemmar i tyg – på de mest udda sätt.  Kanske kan man påstå att just ärmar har varit en extra tacksam detalj att leka med inom modet. De behövde inte alla gånger fylla någon praktisk funktion, utan kunde bara vara dekorativa. Eller märkliga.  Vi säger bara ”fårbogsärmar”…I programmet gör vi en liten exposé över hur just ärmar har sett ut genom tiderna, och varför. Vi har också träffat designern Astrid Olsson, ena halvan av det svenska märket V Ave Shoe Repair, som berättar om varför ärmar är så knepigt att få till på rätt sätt. Och så har vi mött mannen som lyft fram manliga biceps genom i reklam visa svällande tatuerade sjömansarmar ( ja, han har gjort en hel del annat också) – den franske modeskaparen Jean-Paul Gaultier. Denna vecka öppnar den stora retrospektiva utställningen The Fashion World of Jean-Paul Gaultier: From the Sidewalk to the Catwalk på Arkitektur och Designcentrum på  Veckans gäst är dräkthistorikern och författaren Tonie Lewenhaupt.

Alexander Wang (1983-) har på mindre än tio år gjort en kometkarriär inom den amerikanska modevärlden där han byggt upp ett framgångsrikt företag genom att erbjuda coola vardagskläder till unga urbana kunder. Nu ska han även ta över det anrika modehuset Balenciaga, grundat på haute couture. Varför det? Och hur ska det gå? I veckans program tittar vi närmare på denne designer som av somliga betraktas som en begåvning, men av andra som en bluff. Kommer konstnärligheten inom modevärlden att få stryka på foten, till förmån för allenarådande krass kommers? Det är det många som frågar när den amerikanske designern Alexander Wang kommer på tal, känd för sin förmåga att kränga kläder och väskor – men inte för sin nyskapande stil. Snart ska han visa vad han går för på modehuset Balenciaga, grundat av den spanske modeskaparen Cristobal Balenciaga. 1918 öppnade han sin första butik i San Sebastián för att 1937 slå upp dörrarna till ett av de mest respekterade modehusen i Paris genom tiderna. ”Balenciaga var arkitekten inom haute couture”, som hans kollega Hubert de Givenchy sade. De senaste femton åren har det drivits av den hyllade Nicolas Ghesquière som förvaltat hans idéer. Men nu kommer en kille som aldrig ägnat sig det minsta åt couture plötsligt in i bilden, varför då? Om det talar vi mer om i veckans program. Alexander Wang är också den allra förste designer med asiatiska rötter som tar över ett etablerat europeiskt modehus. Men han långt ifrån den ende inom den amerikanska modevärlden med föräldrar som är födda i Asien. Sedan tidigare finns där Anna Sui och Vera Wang (de är inte släkt). Men sedan fem, sex år tillbaka har en helt ny generation gjort sig bemärkt. Det finns numera en hel bunt framstående designer vars föräldrar härstammar från Kina, Korea, Taiwan, eller andra delar av Asien. Jason Wu, Derek Lam, Phillip Lim, Peter Som och Humberto Leon och Carol Lim, de två grundarna av den inflytelserika butiken Opening Ceremony och numera chefsdesigner för modemärket Kenzo. De har inga som helst gemensamma nämnare designmässigt, men antalet – och den framgång de röner– har gjort att de i amerikansk och europeisk media uppmärksammats som ”asiater i designvärlden”. En allt större fördel då denna marknad växer så det knakar. Ett svenskt modemärke som valt att förlägga sitt huvudkontor till Peking är Greta. Vi har ringt upp dem för att höra vilka fördelar, och nackdelar, det kan ha att vara mitt i denna bubblande marknad. Vi har också talat med journalisten Malin Ullgren om överklassillusioner, eller livsstilsillusioner. Hur kommer det sig att vi vaggats in i tron att vi alla kan leva lyxliv och köpa dyr design? Och så berättar vi om konstnären Ann Carlsson som är besatt av märkeslappar. Veckans gäst är Agnes Braunerhielm, frilansande modejournalist och moderedaktör på Rodeo.

Den japanske modeskaparen Kenzo Takada (1939-) drog in modet i en djungel av färgglada blommor, blad och mönster i början av 1970-talet. Hans butik, Jungle Jap, fick Paris modevärld att blomma upp, i flera bemärkelser. För Kenzo gjorde inte bara stora, färgglada, blommor till sin signatur. Det var hans design som blommade mest. Han plockade inspiration från alla möjliga länder och kulturer - Afrika, Kina, Vietnam, Rumänien, Sverige och Japan - och visade att folktraditioner från hela världen kunde förenas i kläder. Kenzo har en hel del med etableringen med uttrycket etno och folklore inom modet att göra. Idag har märket fått ett uppsving, och inte minst medial uppmärksamhet tack vare det nya designteamet bakom New York-butiken Opening Ceremony. Nyligen blev Humberto Leon och Carol Lim, paret bakom en av New Yorks mest omtalade modebutiker – Opening Ceremony – ansvariga för märkets design. Mottagandet har varit positivt och många hoppas på att detta gamla märke, grundat 1970, ska få en välförtjänt nytändning. För i en tid, långt före globalisering och Internet, kom Kenzo att stå för en frisk fläkt utifrån. Efter sin första kollektion skrev till exempel franska Elle att: ”han kan få tre meter bomullstyg att blomma till en klänning­ av ett slag som man aldrig tidigare sett i Paris”. Kenzo var en av de första japanska modeskaparna i Paris (en annan var Kansai Yamamoto). Men ingen av dem var särskilt ”japansk” (i bemärkelsen avantgardistisk, svart, svår som 80-talets gäng från Japan var). Kenzo var färgsprakande sprallig och glad. Han fick till och med de mest surmulna modeller och redaktörer att le, stort. Kenzo var förvisso utbildad i mode, på en prestigefull skola – men i Tokyo, på The Bunka School of Fashion. Det är idag Japans största modeskola. Men när han för första gången kom till Paris 1965, var en japansk modeutbildning inget att skryta med. Japansk modedesign fanns då inte på kartan. Det skulle dröja nästan 20 år innan det blev till ett begrepp. Mer om det får vi höra i programmet. Vi har även träffat den svenska modellen Ingmari Lamy, som är gammal god vän med Kenzo. Hon berättar om hur de träffades, och vad de gör när de ses idag. Vi har även tagit en titt på sommarens trendigaste huvudbonad – kepsen. Den syntes även på Kenzos catwalk inför vår- och sommarmodet 2012. Och så får vi möta formgivaren Lotta Kühlhorn som låter hela sitt liv influeras av mönster. Veckans gäst är Tom Hedqvist, rektor för Beckmans Designhögskola i Stockholm.

Charles Revson (1906-1975) mannen bakom det amerikanska skönhetsföretaget Revlon, är anledningen till att vi idag har hyllorna fulla med olika nyanser av moderiktiga nagellack och köper nytt innan det gamla tagit slut. I veckans STIL vässar vi därför klorna för att nagelfara denne framgångsrike - men omtalat otrevlige - entreprenör i skönhetsbranschen som fick nagellack att bli till en viktig modeaccessoar. Nu i mars är det dessutom precis 80 år sedan Revlon grundades. Till en början var nagellack bara röda, genomskinliga och användes tills flaskan var tom. Det kom Charles Revson att ändra på. Den första mars 1932 grundade han nämligen, tillsammans med sin bror Joseph Revson och en kemist vid namn Charles Lachman ett företag som producerade heltäckande nagellack i flera nyanser, Revlon (namnet Revlac förkastades). Det stora genidraget var emellertid att lansera nya nagellacksfärger varje vår och höst – precis som modet – och därmed få nagellack att framstå som ett glamoröst nytt ”modemåste”. Revlon lanserade namn som Fire & Ice, Cherries in the snow och Paint the town pink istället för ”rött” och ”rosa”, vilket ökade trendighetsfaktorn. Det var även Revlon som började med ”matching lips and fingertips”, det vill säga att göra läppstift och nagellack i samma färg. Revlons tidningsannonser med glamorösa toppmodeller, fotograferade av prestigefotografer som Richard Avedon, som blev banbrytande. Inom reklamvärlden talade man beundrande om ”The Revlon touch”. Mest uppmärksammad, och en klassiker i reklamvärlden, är annonsen för Fire and Ice, från 1952. På bilden ser man modellen Dorian Leigh, klädd i en isfärgad glittrande klänning med en eldröd cape, nerhasad över axlarna. Framför sig håller hon sina rödlackade naglar och texten lyder: ”for you who love to flirt with fire, who dare to skate upon thin ice”. För dig som gillar att leka med elden, och vågar ge sig ut på tunn is. Det var ett helt nytt koncept. En kvinna hade aldrig tidigare utstrålat sexualitet på egen hand i en skönhetsannons tidigare. Annonsen förändrade kosmetikareklamen genom att framställa kvinnan fullt kapabel att ta för sig på egen hand. Bakom annonsen låg en kvinna, Kay Daly, som senare blev creative director och vice VD på Revlon. Under 1960-talet började kvinnor även i Sverige att träda in i reklambranschen och sakta, sakta bryta den manliga dominansen som rådde där. Två av pionjärerna heter Gunnel Weström och Chris Gabriele som kan se tillbaka på en mer än 40 år lång karriär inom svensk reklam. Vi har träffat dem. Snäll och trevlig var Charles Revson inte. Varken som chef för Revlon, eller som man i största allmänhet. Han var svår hypokondriker och en utpräglad vanemänniska. Han älskade att spendera pengar, men verkade aldrig ha riktigt njuta av tillvaron, som hölls hårt inrutad. Hans kostymer var alla exakt likadana. Han åt samma sak till lunch varje dag – tomatjuice, en torrstekt hamburgare utan bröd och jello, om än serverad på guldservis. Många fasade för att ha honom som gäst. Han gifte sig tre gånger. Den sista frun, Lyn, skiljde han sig från dagens efter deras tioåriga bröllopsdag. Hon fattade ingenting. Han avled kort därefter. Kanske ville han inte att hon skulle lägga rabarber på företaget. Men tack vare henne lyckades Charles Revson 1968 lansera vad som betraktas som den första amerikanska designerdoften, Norell. Den var uppkallad efter modeskaparen Norman Norell, känd för sina eleganta och klassiska snitt som dåtidens societet suktade efter. Fru Revson var en storkund. Revlon lyckades även göra succé med den yngre och modernare doften Charlie, 1973. Den kom däremot inte alls att bli förknippad med Charles Revson, som han möjligen hoppats på. Han förblev tämligen anonym, till skillnad från hans kvinnliga konkurrenter – framgångsrika skönhetsentreprenörer som Elizabeth Arden, Helena Rubinstein och Estée Lauder. I programmet har vi mött en svensk framgångsrik manlig skönhetsentreprenör, Mika Liias vars namn är inte alls lika känt som det företag han grundade 1996 – The Make Up Store. Ett företag som idag har 200 butiker i 22 länder. Och så går vi igenom hel del nagelmyter, vad är sant och inte? Veckans gäst är Hedvig von Mentzer, skönhetsjournalist för bland annat Svenska Dagbladet och Elle.

Emelies uppväxt kantades av misshandel och övergrepp. Hennes mamma hade nog med sitt missbruk och hennes styvfar kontrollerade henne och våldtog henne. - Det är det psykiska som är det värsta. Ett blåmärke går bort men det psykiska sitter kvar, berättar Emelie.Här berättar hon om sitt liv, besvikelsen över att vuxenvärlden inte grep in och om viljan att berätta för att hjälpa andra. All trygghet och tillit togs ifrån Emelie under hennes uppväxt. Hela hennes identitet, berättar hon. Men det fanns ett ställe där Emelie kände sig älskad och behövd och det var i stallet. Under flera år tog hon sin tillflykt till hästarna där hon för en stund kunde känna sig hel. - Hästarna behöver en och sviker en aldrig. Jag hängde på ridskolan i området och där fanns en häst som ingen vågade gå in till förutom ridskolechefen. Men den hästen lät mig sitta där i boxen i lugn och ro. Eftersom min styvfar förbjöd mig att vara i stallet under en lång period skolkade jag och satt där hos hästen. En frizon klarar man sig ju inte utan, säger Emelie. I högstadiet var Emelie så smal och blek att hon kallades "spöket". Ändå var det ingen vuxen som såg henne, på riktigt. I fyra år gick hon till skolans kurator för att prata. Men hon berättade aldrig om övergreppen eller misshandeln. - Har man alltid blivit sviken av vuxenvärlden så är man alltid starkast ensam tycker man om man är liten, säger Emelie. Det var i högstadiet som tre av Emelies skolkamrater tillsammans med en socialsekreterare och skolkuratorn fick henne att berätta om sin situation hemma. Styvpappan hamnade i fängelse. Men det var först två år senare som Emelie vågade berätta om våldtäkterna. Hon vittnade i rätten och styvpappan blev dömd för grov våldtäkt och hamnade i fängelse i sex år. Idag försöker Emelies mamma på sitt sätt reparera alla skador och ställa så mycket som möjligt till rätta. Och Emelie själv vill gärna berätta om sitt liv för att kanske kunna hjälpa någon annan i en liknande situation. - Det har jag gått igenom och att jag går ut och pratar om det, hoppas jag kan hjälpa en enda själ. Då är jag lycklig för livet, säger Emelie. Idag har Emelie tagit sig ett annat namn. Jag som gjort dokumentären jobbar både som skrivande journalist och med radio. Ett av de ämnen som under åren engagerat mig alltmer är barnrättsfrågor, men också ämnen som handlar om vilka vi är som människor. Och om den evig frågan: vad är det som avgör om vi är den som säger ifrån och gör något eller den som förblir tyst och passiv.  Oavsett en civilkurage-lag eller inte. Emelie kom jag i kontakt med då jag för några år sen gjorde research om att lagen skulle ändras så att barn som bevittnar våld i hemmet inte bara betraktas som vittnen, utan också som brottsoffer. Efter att ha pratat med Emelie i telefon förstod jag att hon inte bara bevittnat våld utan gått igenom en barndom där hon själv varit ett offer för både våld och sexuellt våld. Därtill ett barn som tystades av hot och terror.  Emelie vill nu berätta sin historia för att på så vis ge alla rädda barn i mörkertalets land modet att våga börja prata och förstå att det är inte deras skuld, inte deras skam. Hon vill visa dem att det finns hjälp att få. Det gäller bara att man hittar de rätta människorna som vågar och orkar lyssna. Men ju mer man pratar desto lättare är det att förr eller senare hitta dem. Ofta är det väl också dessa människor som ställer den där avgörande frågan. Modets motpol är inte alltid fegheten, utan bekvämligheten. Att inte gripa in därför att det är jobbigt att själv bli indragen och på så vis kanske också påverkad. För några år sen var jag på ett möte där ordförande för BRIS berättade att ibland har vuxna inom skolan sagt till honom: ”Men om jag anmäler, hur ska jag kunna möta den förälderns blick om det inte är något? Han svar var då: ” Fråga dig istället hur du kan se in i barnets ögon varje dag och veta att du inget gör?” Eller som Emelie på värmländska säger om alla som möter barn i fara: De ska inte vara ”feschliga”. För som sagt, när det värsta ha hänt kan det bara bli bättre. Av hänsyn till Emelies minderåriga syskon så har deras namn ersatts av ett pip när de nämns. Statistisk källa, här kan man läsa om svenska barns levnadsförhållande i bland annat siffror:

Vetenskapsradion Forum, måndag 27 oktober kl 13.20, tisdag 28 oktober kl 19.03 och söndag 2 november kl 19.35 Det är Halloweentider och många av oss lämnar godis till små spöken och vampyrer som ringer på dörren. Det här är förstås bara på skoj - men parallellt med detta lever en genuin tro på spöken kvar hos många människor. Det berättar antikvarien Ulla Andersson vid Västergötlands museum som gjort en spökinventering i Skaraborg. Vetenskapsradion Forum beger sig ut på spökjakt i den gamla fattigstugan i Tibro där märkliga ting sägs hända.Till våren startar en ny kurs vid Stockholms universitet. Den heter ”Modets roll i fransk och italiensk litteratur” och Paula von Eachenfeldt, ansvarig för kursen, berättar om vilken roll kläder och mode spelar inom litteraturen.Dessutom fortsätter serien om bilden av Sverige i USA. Den här veckan berättar Jeff Werner om hur synen på svenskar och synen på svenska bilar påverkar varandra. För vem är det egentligen som är trygg, pålitlig och lite tråkig - svensken eller Volvon?Programledare är Urban Björstadius.