Podcasts about blyg

Ledare brottas ständigt med att kommunicera mål och strategier. Att förankra, engagera och involvera på rätt sätt för att nå resultat – det är en minst sagt tuff utmaning. Hur tar du som chef dig an det på bästa sätt? Och vilket stöd och vilka färdigheter behöver ledare och chefer för att lyckas? Chefakademins Calle Fleur tar ett stadigt grepp om ämnet – tillsammans med tre tungviktare inom området kommunikativt ledarskap.  De delar egna knep och erfarenheter, varnar för dödlägen, tar dig ur låsningar och guidar mot ett kommunikativt ledarskap som tar strategi och mål stadigt framåt. Lär dig mer om hur du som chef balanserar tydlighet och delaktighet. Var har det gått fel när det känns som att du fastnar i tjatig information – istället för engagerande kommunikation? Hur kommunicerar du mål och strategier uppifrån på ett konkret och motiverande sätt för chefer och medarbetare i arbetsvardagen? Siktar du på ett kommunikativt ledarskap i mästarklass så är det här ett sparringtillfälle du inte vill missa!   Gäster: Palle Lundberg, vd för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har lång bakgrund inom kommunal ledning, bland annat som stadsdirektör i Helsingborgs stad. Under åren som kommundirektör i Botkyrka kommun utsågs han till Årets Chef av tidningen Chef. Elaine Eksvärd är grundare av retorikbyrån Snacka Snyggt och expert på kommunikativt ledarskap. Hon har bland annat skrivit böckerna Härskarteknik och Snacka Snyggt och har tidigare utsetts till Årets Talare. Öjvind Sterner är ledarskaps- och organisationsutvecklare hos Chefakademin och hjälper ledare och grupper på alla nivåer att hitta ett personligt och effektivt ledarskap.  Samtalet leds av Calle Fleur, chefredaktör på Chef och tf vd för Chefakademin. Se samtalet som video här

Tempen tas på kommande Medeltidsvecka, Brita bygger ut därhemma, Oful Show är äntligen redo och Kakan okräver inte en uppdatering om en tidigare lyssnarfråga gällande “parkettfondsväggen”. Klipps av Gabriella Lahti.En podd från Aller Media. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Detta är en kortversion av ett bonusmaterial till de som prenumererar på Insikter från Utsikter. Vill Du bli prenumerant och kunna lyssna på hela avsnittet? Klicka på länken nedan: https://podcasters.spotify.com/pod/show/insikter-frn-utsikter/subscribe Lasse Kronér upptäkte att han kunde sjunga i en svale i Göteborg. Blev snabbt ett stående underhållningsinslag på fritidsgården, fick en gitarr i julklapp och drog ut i Europa som gatumusiker. Nu är han ett välkänt ansikte och har skapat TV-program som "Dobidoo" och "Smartare än en femteklassare". Men vart är han på väg, varför vill han gå på en musikalaudition och hur kan hans liv bli film ibland. Detta och väldigt mycket mer kommer här, men först - en hyllning till Claes Eriksson.

Blyg, dansar aldrig & står i baren? Måns Zelmerlöws två sidor KAN dra ner stämningen rejält. Livrädd att bli ett vin-svin! En av oss (gissa?) får alltid billigaste vinet. Och ”man vill ju visa sin periodiska fasta” (SÅ gör man). Adjö, herr Muffin - hej till sexiga mullvaden. DESSUTOM: Cupvinnarcupen får en HELT ny innerbörd, som du inte KAN gissa!

En korrespondens i etern om musikaler, sång som sista utväg och Barbra Streisand. Med Johan Hilton och Annika Lantz. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Jag ville jag vore grisen hos Montaigne. Så säger Bodil Malmsten i denna personliga essä om mannen som gav essägenren dess namn: Michel de Montaigne. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades först år 2010.Att jag kom att läsa Montaigne beror på en folkbildningsbesatt professor som tyckte att jag behövde Montaigne och skickade alla tre essäerna i Jan Stolpes översättning till huset där jag bodde i Finistère på franska atlantkusten.Alla behöver Montaigne – det var bara det att för mig var det femtio år för sent.Vad jag hade behövt var att läsa Montaigne från början, när jag – i och med att jag lärde mig läsa - började forma någon sorts tänkande från första klass i folkskolan i inre Norrlands fjälltrakter. Jag hade behövt Montaigne som stöd för att tänka för mig själv, som mig själv, för att vara mig själv på mina villkor.Att jag inte fick essäerna när jag bäst behövde dem beror på att där jag kommer ifrån var Montaigne och hans essäer ett okänt begrepp.Klassföreståndaren var mer inne på utantillärning av psalmer, kroppsaga och skamvrå än på Montaigne, det var som på Montaignes tid, även om Montaigne inte gick i någon liten B-skola i Norrlands inland.Montaigne gick i en progressiv skola där han placerats av sin – för sonens räkning – extremt ambitiöse far.Jag tänker på Montaigne, hans farsarv, hans slott, hans torn, hans bibliotek, hans fru - alla hushållsnära tjänster han fick och slapp betala för, hans privilegierade självkritik, jag tänker – från Montaigne och till min uppväxt, mina magistrar i byskolan i Norrlands inland och fjälltrakter.När magistern kom in i klassrummet skulle flickorna niga och pojkarna bocka.En gång såg inte magistern att jag neg och lappade till mig.– Här niger vi.Vilka vi? Men det sa jag inte, det enda jag sa var att jag neg.– Jag neg, sa jag.Och han lappade till mig igen.Det var inte för att jag inte neg som han dängde till mig. Han retade sig på mig och hade väntat på ett tillfälle att dänga till mig och jag vet varför han gjorde det.För att han måste, han ville lära mig en läxa som hans uppgift var.Det handlade om min personlighet, om hur jag verkade vara och hur jag var.Kaxig på ytan och uppstudsig, strykrädd inuti.Varken eller och både och.En dubbelgångare till mig själv med motsatta egenskaper och motsatt personlighet.Så var det och så är det.Montaigneskt.Men säg det till magistern och han lappar till mig den dag som i dag är.Att komma in på läroverket var inte fy skam där jag kommer ifrån och där jag kommer ifrån vet man allting om skam.Skammen är min arvedel.Skammen och några kubik granskog som jag ärvde och sålde så fort arvsskatten var betald.Michel de Montaigne ärvde ingen skam eller också gjorde han det och essäerna är hans sätt att utmana skammen, att bemästra den, att undersöka hur långt han kan vågar gå för låta sig bli sedd som Montaigne, essäernas Montaigne, den för essäbruk tillsnyggade och motsägelsefulle Montaigne.”Blyg och oförskämd, kysk och kättjefull, pratsam och tystlåten, hård och känslig, snillrik och korkad, sur och snäll, lögnaktig och sanningsenlig, lärd och okunnig och frikostig, girig och slösaktig…” skriver Montaigne.”Någon tar anstöt, det kan inte hjälpas. Det är bättre att han tar anstöt en enda gång än att jag själv gör det varenda dag; det vore ett ständigt slaveri.”Visst, monsieur Montaigne, det är bättre att andra tar anstöt en och annan gång än att man gör det själv varenda dag, självklart är det bättre, ändå gör jag inte annat än granskar anstötlighetsgraden – anstötlighetskoefficienten - i mina ord och meningar, ständigt slaveri, så har jag det.Omontaigneskt.”Vad tjänar det till att lära känna tingen om vi förlorar all den frid och ro som vi annars skulle ha och om vetandet sätter oss i sämre läge än Pyrrhons gris? ” skriver Montaigne.”När filosofen Phyrron en dag var ombord på ett fartyg i storm så uppmanade han dem som var rädda att titta på en gris ombord som inte alls brydde sig om stormen.”Jag ville jag vore grisen hos Montaigne, Pyrrhons gris.Någon har räknat ut frekvensen av ordet jag i Montaignes essäer, jag vet att jag har antecknat uppgiften, men jag kommer inte åt den.Mitt Montaignematerial – essäerna, böckerna om Montaigne och alla mina Montaigne anteckningar ligger i en felmärkt flyttkartong bland alla andra felmärkta flyttkartonger i det vindskontor som hör till lägenheten i Stockholm där jag tillfälligt och i andra hand bor efter min flyttning från Frankrike.Det är som det är med allting, jag har det men jag kommer inte åt det.Totalt omontaigneskt.”Det är mig själv jag målar.”Kan han säga! Han är ju sig själv till skillnad från alla mini-Montaigne, det här är mitt trettonde försök att få ihop den här essän, tretton sömnlösa nätter, månader, år.Sedan jag öppnade en hemsida har jag gjort mer än trettio inlägg om Montaigne och det var med Montaigne som mental sponsor och garant jag skrev min första bloggtext:”Hade Montaigne levt nu och inte mellan 1533 och 1592 hade han direkt insett vilket behändigt verktyg internet är och skaffat sig en blogg.Den flytande bloggformen hade varit perfekt för Montaigne. Där hade han kunnat lägga till nya tankar och löpande kunnat visa ”vilket vidunderligt fåfängligt, skiftande och fladdrande ting människan är.””Världen är en evig gungbräda” skriver Montaigne. ”Allt i den gungar oupphörligt: jorden, Kaukasus klippor, Egyptens pyramider – de gungar allmänt och de gungar särskilt. Själva beständigheten är inget annat än en långsammare gungning…”Det gungar allmänt och det gungar särskilt, jag blir sjösjuk.Montaigne har ju redan sagt allting bättre eller stulit det från de gamla grekerna.Allt som finns att säga har han sagt om vanan, om lidandet – ”den som är rädd för att lida han lider redan för att han är rädd”, om njutningen med att klia sig – ”Jag kliar mig mest på öronen, som periodvis kliar inuti.” Om den njutning man får av andras gillande: ”Bland alla njutningar finns det ingen som är farligare… än den njutning man får av andras gillande.”Han har skrivit om sina njurstensanfall, om döden och döendet, om lärdom, resor, vänskap, skrivande – jag vill lära mig av Montaigne, men det är för sent, jag har ingen grund.Jag måste börja från början varenda gång, jag skäms och beklagar mig över mina oöverstigliga skrivproblem, jag kan inte skriva och även när jag gör det så känns det inte så.En gång fick jag ett brev från en läsare som ville trösta mig för mina skrivproblem, särskilt problemet med den stora romanen, den som ska bli tredje delen av en trilogi där jag för länge sedan – obegripligen - har skrivit de första två.Hej Bodil!Jag är uppfylld av beundran av ditt författarskap o längtar efter din Stora Roman.Jag föreslår att du gör som Moigntain (eller vem det nu var) och skriver om dig själv och du ska sen ha en romans med en av dina litterära idoler, ni får varandra och han dör på slutet.Ok, jag vet att han är död men nån konstnärlig frihet kan man väl ta sig...Ta ut ett fett förskott, lycka till!Ett så fint tröstbrev och ändå är jag otröstlig, jag kan lika litet skriva min stora roman som min essä om Montaigne.Jag vill lära av Montaigne men jag lär mig inte, så går det inte till.Man kan inte lära gamla hundar sitta.Gamla hundar måste lära sig själva eller stå tills de stupar.Jag vill inte stupa stående, jag ska göra som Montaigne, dra mig tillbaka från offentliga uppdrag och viga mitt liv åt mitt lugn och mina sysslor, jag ska rista in mitt uppdrag i en takbjälke som Montaigne.”I Herrens år 1571, 38 år gammal, den sista februari, på sin födelsedag, drog sig Michel de Montaigne tillbaka, sedan länge led på slavtjänst vid domstol och i offentliga ämbeten...””Det hänger på din vilja, inte på antalet år, om du har levt tillräckligt.””Jag har försonat mig med detta liv med sten”, skriver Montaigne ”i det finner jag saker som ger mig tröst och hopp.”Bodil Malmsten, författare (1944–2016)Litteratur:Michel de Montaigne: Essais, Larousse, 2002På svenska:Michel de Montaigne, Essayer. Bok 1 (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1986Michel de Montaigne, Essayer. Bok 2, (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1990

Uppfattningen att blyghet är en egenskap som borde arbetas bort tycks envist sitta kvar i vårt samhälle. Men nu börjar de blyga själva säga ifrån. Inte jättehögt, men bestämt. Relationspodd - Vad grubblar du på?

Vi pratar kring ansvar för att bete sig Vi pratar kring hur mat som funktionsmedicin. Hur det påverkar ditt mående Glutamat och OCD Socker och ADHD Mineraler och depression Kost som dämpare eller förstärkare av symptom

Poddshowen avsnitt 5 - Panelens åsikter om handdesinfektion och krångliga restriktioner. Veckans klämma handlar om Anton som vill ha hjälp med sin blyghet och så få du lära dig att stapla nya vanor!

Jackie är en händelse som ser ut som en tanke. Anne Swärds första roman som ledamot i Svenska akademien handlar om en kärleksrelation som övergår i övergrepp, misshandel och förödande tystnad. Men den här historien har funnits hos Anne sedan långt innan #metoo. Kanske har hon skrivit om den i alla sina romaner? Från Österlen och Ulf Lundell kommer årets påskkort. Inte så glatt. Men det vore ju också konstigt. Programledare Lisa Tallroth. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

"Jag ville jag vore grisen hos Montaigne". Så säger Bodil Malmsten i denna personliga essä om essäns upphovsman Michel de Montaigne. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades först år 2010. Jag blir  tillfrågad om att göra en radioessä, fritt valt ämne, jag får välja vad jag vill och jag väljer att göra en essä om Montaigne! En essä om Montaigne, Michel de Montaigne, alla essäers fader och upphovsperson - ännu en av miljoner misslyckade essäer om Montaigne - jag har själv skrivit ett antal - är jag kliniskt galen, har jag fått hybris, hur skulle jag kunna göra en essä om Montaigne - jag har inte täckning för det, jag kan inte, jag behöver hjälp. Jag slår upp ordet essä i Nationalencyklopedin, en essä är en uppsats eller artikel, där en författare diskuterar ett ämne på ett personligt sätt och gärna med ett elegant språk." Gärna med ett elegant språk, säger Nationalencyklopedin, det säger inte Michel de Montaigne: Det tal jag älskar är enkelt och naturligt, likadant på papperet som i munnen; ett saftigt och muskulöst tal, kort och koncist, hellre hårt och brutalt än vekt och välkammat, hellre besvärligt än tråkigt, utan all förkonstling, oregelbundet, abrupt och djärvt, där varje liten bit bildar en egen kropp; inte pedantisktinte advokatspråk.... skriver Montaigne. Jag vill att ämnet skall träda fram och fylla åhörarens fantasi så att han inte minns orden. Ämnet Michel de Montaigne, det är ju han själv som är ämnet för boken, det vet alla, inget nytt med det, inledningen till Montaignes essäer är en av världslitteraturens mest citerade och motto för mer än en onödig självbiografi genom tiderna: Här vill jag bli sedd sådan jag är, enkel, naturlig och vardaglig, utan anspänd förkonstling: ty det är mig själv jag målar... Det är mig själv jag målar, skriver Montaigne, mig själv jag målar.  Alltså, läsare, är det jag själv som är ämnet för min bok. Du har ingen anledning att använda din tid på ett så intetsägande och meningslöst ämne. Alltså farväl! Montaigne den första mars år femtonhundraåttio." Först säger han att han vill bli sedd sådan han är och sedan att läsaren inte har någon anledning att kasta bort tid på ämnet! Typiskt Montaigne, hade han inte velat få några läsare hade han suttit med sina essäer i sitt slottstorn i lugn och frihet från alla bekymmer, hade han inte velat bli läst hade han inte publicerat essäerna men det gjorde han och fick läsare ända från femtonhundraåttio och till i dag. Montaigne är alltid aktuell, han är inte svår, han är lätt att läsa, han är rolig, klok, han är lärd, han är knäpp - han vågar vara Michel de Montaigne med alla motsägelser, han är Michel de Montaigne men att skriva en essä om honom det säger sig självt att det inte går.  Han har ju redan gjort det, ingen kan göra det bättre och särskilt inte jag. Att jag kom att läsa Montaigne beror på  en folkbildningsbesatt professor som tyckte att jag behövde Montaigne och skickade alla tre essäerna i Jan Stolpes översättning till huset där jag bodde i Finistère på franska atlantkusten. Alla behöver Montaigne - det var bara det att för mig var det femtio år för sent. Vad jag hade behövt var att läsa Montaigne från början, när jag i och med att jag lärde mig läsa - började forma någon sorts tänkande från första klass i folkskolan i inre Norrlands fjälltrakter. Jag hade behövt Montaigne som stöd för att tänka för mig själv, som mig själv, för att vara mig själv på mina villkor. Klassföreståndaren var mer inne på utantillärning av psalmer, kroppsaga och skamvrå än på Montaigne, det var som på Montaignes tid, även om Montaigne inte gick i någon liten B-skola i Norrlands inland. Montaigne gick i en progressiv skola där han placerats av sin för sonens räkning extremt ambitiöse far. Jag tänker på Montaigne, hans farsarv, hans slott, hans torn, hans bibliotek, hans fru - alla hushållsnära tjänster han fick och slapp betala för, hans priviligierade självkritik, jag tänker från Montaigne och till min uppväxt, mina magistrar i byskolan i Norrlands inland och fjälltrakter. När magistern kom in i klassrummet skulle flickorna niga och pojkarna bocka. En gång såg inte magistern att jag neg och lappade till mig. - Här niger vi. Vilka vi? Men det sa jag inte, det enda jag sa var att jag neg. - Jag neg, sa jag. Och han lappade till mig igen. Det var inte för att jag inte neg som han dängde till mig. Han retade sig på mig och hade väntat på ett tillfälle att dänga till mig och jag vet varför han gjorde det. För att han måste, han ville lära mig en läxa som hans uppgift var. Det handlade om min personlighet, om hur jag verkade vara och hur jag var. Kaxig på ytan och uppstudsig, strykrädd inuti. Varken eller och både och. En dubbelgångare till mig själv med motsatta egenskaper och motsatt personlighet. Så var det och så är det. Montaigneskt. Men säg det till magistern och han lappar till mig den dag som i dag är. Att komma in på läroverket var inte fy skam där jag kommer ifrån och där jag kommer ifrån vet man allting om skam. Skammen är min arvedel. Skammen och några kubik granskog som jag ärvde och sålde så fort arvsskatten var betald. Michel de Montaigne ärvde ingen skam eller också gjorde han det och essäerna är hans sätt att utmana skammen, att bemästra den, att undersöka hur långt han kan vågar gå för låta sig bli sedd som Montaigne, essäernas Montaigne, den för essäbruk tillsnyggade och motsägelsefulle Montaigne. "Blyg och oförskämd, kysk och kättjefull, pratsam och tystlåten, hård och känslig, snillrik och korkad, sur och snäll, lögnaktig och sanningsenlig, lärd och okunnig och frikostig, girig och slösaktig skriver Montaigne. Någon tar anstöt, det kan inte hjälpas. Det är bättre att han tar anstöt en enda gång än att jag själv gör det varenda dag; det vore ett ständigt slaveri. Visst, det är bättre att andra tar anstöt en och annan gång än att man gör det själv varenda dag, självklart är det bättre, ändå gör jag inte annat än granskar anstötlighetsgraden anstötlighetskoefficienten - i mina ord och meningar, ständigt slaveri, så har jag det. Omontaigneskt. Vad tjänar det till att lära känna tingen om vi förlorar all den frid och ro som vi annars skulle ha och om vetandet sätter oss i sämre läge än Pyrrhons gris?  skriver Montaigne. När filosofen Phyrron en dag var ombord på ett fartyg i storm så uppmanade han dem som var rädda att titta på en gris ombord som inte alls brydde sig om stormen. Jag ville jag vore grisen hos Montaigne, Pyrrhons gris. Någon har räknat ut frekvensen av ordet jag i Montaignes essäer, jag vet att jag har antecknat uppgiften, men jag kommer inte åt den. Mitt Montaignematerial essäerna, böckerna om Montaigne och alla mina Montaigne anteckningar ligger i en felmärkt flyttkartong bland alla  andra felmärkta flyttkartonger i det vindskontor som hör till lägenheten i Stockholm där jag tillfälligt och i andra hand bor efter min flyttning från Frankrike. Det är som det är med allting, jag har det men jag kommer inte åt det. Totalt omontaigneskt. Det är mig själv jag målar. Det kan han säga! Han är ju sig själv till skillnad från alla mini-Montaigne, det här är mitt trettonde försök att få ihop den här essän, tretton sömnlösa nätter, månader, år. Sedan jag öppnade en hemsida har jag gjort mer än trettio inlägg om Montaigne och det var med Montaigne som mental sponsor och garant jag skrev min första bloggtext: Hade Montaigne levt nu och inte mellan 1533 och 1592 hade han direkt insett vilket behändigt verktyg internet är och skaffat sig en blogg. Den flytande bloggformen hade varit perfekt för Montaigne. Där hade han kunnat lägga till nya tankar och löpande kunnat visa vilket vidunderligt fåfängligt, skiftande och fladdrande ting människan är.  Världen är en evig gungbräda skriver Montaigne. Allt i den gungar oupphörligt:jorden, Kaukasus klippor, Egyptens pyramider - de gungar allmänt och de gungar särskilt. Själva beständigheten är inget annat än en långsammare gungning Det gungar allmänt och det gungar särskilt, jag blir sjösjuk. Montaigne har ju redan sagt allting bättre eller stulit det från de gamla grekerna. Allt som finns att säga har han sagt om vanan, om lidandet  den som är rädd för att lida han lider redan för att han är rädd, om njutningen med att klia sig Jag kliar mig mest på öronen, som periodvis kliar inuti. Om den njutning man får av andras gillande: Bland alla njutningar finns det ingen som är farligare än den njutning man får av andras gillande. Han har skrivit om sina njurstensanfall, om döden och döendet, om lärdom, resor, vänskap, skrivande - jag vill lära mig av Montaigne, men det är för sent, jag har ingen grund. Jag måste börja från från början varenda gång, jag skäms och beklagar mig över mina oöverstigliga skrivproblem, jag kan inte skriva och även när jag gör det så känns det inte så. En gång fick jag ett brev från en läsare som ville trösta mig för mina skrivproblem, särskilt problemet med den stora romanen, den som ska bli tredje delen av en trilogi där jag för länge sedan obegripligen - har skrivit de första två. Hej Bodil! Jag är uppfylld av beundran av ditt författarskap o längtar efter din Stora Roman. Jag föreslår att du gör som Moigntain (eller vem det nu var) och skriver om dig själv och du ska sen ha en romans med en av dina litterära idoler, ni får varandra och han dör på slutet. Ok, jag vet att han är död men nån konstnärlig frihet kan man väl ta sig... Ta ut ett fett förskott, lycka till! Ett så fint tröstbrev och ändå är jag otröstlig, jag kan lika litet skriva min stora roman som min essä om Montaigne. Jag vill lära av Montaigne men jag lär mig inte, så går det inte till. Man kan inte lära gamla hundar sitta. Gamla hundar måste lära sig själva eller stå tills de stupar. Jag vill inte stupa stående, jag ska göra som Montaigne, dra mig tillbaka från offentliga uppdrag och viga mitt liv åt mitt lugn och mina sysslor, jag ska rista in mitt uppdrag i en takbjälke som Montaigne.  "I Herrens år 1571, 38 år gammal, den sista februari, på sin födelsedag, drog sig Michel de Montaigne tillbaka, sedan länge led på slavtjänst vid domstol och i offentliga ämbeten..." Det hänger på din vilja, inte på antalet år, om du har levt tillräckligt. Jag skildrar inte varat. Jag skildrar övergången: inte en övergång från en ålder till en annan, eller som folk brukar säga från sjuårsperiod till sjuårsperiod, utan från dag till dag, minut till minut.  "Jag har försonat mig med detta liv med sten; i det finner jag saker som ger mig tröst och hopp." Bodil Malmsten, författare (19442016) Litteratur: Michel de Montaigne: Essais, Larousse, 2002 På svenska: Michel de Montaigne, Essayer. Bok 1  (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1986 Michel de Montaigne, Essayer. Bok 2, (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1990

Martin har homestylat och som vanligt betett sig underligt i helt normala situationer. Att inte kunna känna "luftfuktighet", skämmas inför hussäljare och skitande mäklare. Dessutom reds det ut varför det är ett jävla pissbeteende att bära rosa bandet och samtidigt bedriva en politik som vill avskaffa gratis mammografi. Trevlig lyssning! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det här avsnittet pratar vi om ofrivillig ensamhet och om hur lätt – eller svårt – vi har att skaffa nya vänner. Vi tar också upp att många högkänsliga uppfattar sig själva som blyga, trots att de inte är det. Varför är det så? Vi ger också flera tips på var och hur man kan hitta nya vänner. Då tar vi självklart upp HSP-kryssningen med Leveby & Klar, som kastar loss den 14 september. Du hänger väl med? Här kan du läsa mer och boka: https://www.tallinksilja.se/hsp

Veckans frågor: Mkt envis treåring som vill bestämma allt. Hur undviker vi konflikter och bråk? Föräldrar till 2,5-åring och 7 månaders som ständigt bråkar. Tar barnen skada? Bör de separera? Är 2,5 år en bra förskolestart för en blygis att börja lära nytt språk? Hur får man styr på en kaxig 5-åring som inte accepterar ett NEJ och slåss? Svaren ges som vanligt av Minna Hellman och Louise Hallin. - OM OSS: Podden görs av Konsumentföreningen Stockholm, som representerar över 800.000 medlemmar. Tillsammans är vi en av huvudägarna i Coop, och bidrar med goda idéer, nya lösningar och resurser för att förbättra butiksupplevelse, sortiment, pris och erbjudanden. Vi har hälsa och hållbarhet högt på agendan och arbetar för att våra medlemmar ska kunna konsumera smart och hållbart. Läs mer på kfstockholm.se eller följ oss på @kfstockholm   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hoppas ni har det fint ute i stugorna såhär i mellandagarna kära lyssnare! I veckans frågepodd så svarar vi på två riktiga superfrågor! En tjej har hört av sig och är bekymrad över sin pojkvän som är otroligt blyg. Hur har vi tacklat situationer där vi har haft svårt att ta för oss och vad ska hon göra för att få honom att känna sig trygg? Sen så pratar vi vegankost, ger er några goda recept och går även in på vad som egentligen är bäst, havre- eller sojaprodukter? Fortsätt skicka in era frågor till idawarg@idawarg.se och tusen tack för att ni lyssnar! Alexander Pärleros Instagram: https://www.instagram.com/alexanderparleros/ Ida Warg instagram: https://www.instagram.com/idawarg/

(Avsnitt 1 av 3) Jessica Mann, utbildad instruktör och hundbeteendeanalytiker som är aktuell med boken ”Blygerhundar - så gör du din hund till en superhjälte”, gästar #VårBästaVän för att ge konkreta tips på hur du stärker din hunds självförtroende, oavsett om du har en blygerhund eller bara vill stärka din hund. ”Blygerhundar - så gör du din hund till en superhjälte” Jessica menar att det är hjärtskärande med rädda hundar. Att se sin bästa vän vilja fly eller slåss, att ständigt få förklara för omgivningen varför hunden gör som den gör, varför den inte vill hälsa och hela tiden ta hänsyn till hundens speciella behov i alla situationer är hårt arbete. Som vanligt så är VBV gratis att lyssna på men inte att göra. Alla bidrag – stora som små – tas tacksamt emot på Swish: 123 267 77 63 Om du vill stötta på ett annat sätt så uppskattar jag om du skulle kunna betygssätta och recensera VBV i din poddapp! Podden görs av produktionsbolaget Vår Bästa Vän AB och programledare är Gurgîn Bakircioglu. www.gurgin.se Illustratör: Ida Arsine Bellarian Instagram.com/@goldfishbellarian www.bellarian.com

Hon är kvinnan som gått från att vara en blyg smålänning till tuff showartist. Hon är idag en av Sveriges mest folkkära artister. Idag träffar vi Lena Philipsson. Lena Philipsson har gjort 21 album, 20 låtar på svensktoppen, 13 gånger i Melodifestivalsammanhang, flera krogshower och flertalet skådespelarinsatser. Och hon är ständigt aktuell.

En 6-åring är glad och pratsam hemma men blir väldigt tillbakadragen och pratar inte i skolan. Vad kan vi göra för att få henne mer aktiv?Barnens farfar är bipolär och varierar kraftigt i humöret. Bör vi berätta om diagnosen för våra barn som är 5 och 9 år gamla?Tjatet på vår 10-åring har blivit till en ond spiral. Ju mer vi tjatar desto mindre benägen är han att göra som vi säger. Hur kan vi komma ur "trätträsket"? Vår tonåring har blivit blyg och väldigt ensam efter att vi flyttade. Han träffar sällan kompisar, kan vi göra något för att han inte ska behöva vara ensam? Det är frågorna i dagens avsnitt av 100 frågor om barn, med Louise Hallin och Minna Hellman. - OM OSS: Podden görs av Konsumentföreningen Stockholm som representerar över 800.000 medlemmar. Tillsammans är vi en av huvudägarna i Coop, och bidrar med goda idéer, nya lösningar och resurser för att förbättra butiksupplevelse, sortiment, pris och erbjudanden. Vi har hälsa och hållbarhet högt på agendan och arbetar för att våra medlemmar ska kunna konsumera smart och hållbart. Läs mer på kfstockholm.se eller följ oss på @kfstockholm   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hur tänka kring alkohol runt barn? Vad göra åt 6-åringen som ljuger? Och hur ska man som par hantera vardagen om man har skilda syner på barnuppfostran? Svaren på dessa frågor och många fler kommer i dagens avsnitt av "Kära barn". Louise Hallin, legitimerad barnmorska och psykoterapeut, svarar på lyssnarnas frågor om barn i åldrarna 4 till 18 år. Programledare är Lina von Heidenstam. 

Premier League Podden no No 01:15:00 full dennis.kjellin76@gmail.com (Fansens podcast)plpodden,Premier,League,Podcast,premierleaguepodden,fotbollspodd,fotboll,fotb

Hon är en tung makthavare inom det svenska rättsväsendet och en stark röst i debatten, men om personen bakom den offentliga masken vet vi lite. Varför? Anne Ramberg är generalsekreterare för Advokatsamfundet sedan år 2000, den första kvinnan på posten, men hennes makt inom rättsväsendet sträcker sig längre än så.Som juridisk expert och på sin egen blogg uttalar hon sig ofta med hårda formuleringar i den offentliga debatten och inte sällan i kontroversiella frågor som Israel-palestinakonflikten, asylpolitken och kungahuset. Men hon är svår att placera till höger eller vänster. I Söndagsintervjun i P1 med Martin Wicklin berättar Anne Ramberg om bakgrunden till sin hårda debatton, om kvinnligt och manligt i yrkeslivet och varför vi vet så lite om henne.    KontaktMail: sondagsintervjun@sverigesradio.se Facebook: Söndagsintervjun i P1 Twitter: @sondagsintervju Instagram: @sondagsintervjun_p1

Är blyghet ett hinder eller ett vanligt personlighetsdrag som borde uppskattas högre? Anna Järvinen besöker Popula som även har äran att spela hennes nya singel Affären. Vi uppmanas idag att ta för oss och göra oss hörda. Om man är blyg och tillbakadragen har man ett problem och behöver hjälp. Men hela 40% av svenskarna beskriver sig själva som blyga. Är kraven på oss att själva skapa vårt eget rum rimliga? Vi pratar om detta med vår gäst artisten Anna Järvinen som själv beskriver sig som blyg men som ju står på scen och syns i media hela tiden. Hur går det ihop? Dessutom världspremiär av Anna Järvinens nya singel Affären! Popula@sverigesradio.se

I morse pratade hon om hur hon hanterar nervositet när hon uppträder, bland annat berättar hon om när hon sjöng för Kronprinsessan Victoria & prins Daniel. De pratar om hennes tolkningar i Så mycket bättre och hur mycket Vänersborg finns det fortfarande kvar i Agnes?

Ihop med Josefin See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Marie har alltid känt sig blyg. I skolan, när hon var liten, hade hon inte så många kompisar och blev ofta lämnad ensam. Idag, som vuxen, aktar hon sig för att sociala situationer som hon har svårt att hantera. Hon får hjärtklappning, börjar skaka och svettas och vill bara fly när hon träffar många människor samtidigt. Vad ska hon göra för att bli av med sin blygsel? Och går det? Kerstins man gick bort för fyra år sen. Hon och hennes dotter gick då i samtal hos en kurator för att prata om sorgen och förlusten. Hennes son däremot, ville inte prata om pappan och Kerstin oroar sig för om han verkigen fått tid att sörja. Kan en sorgeprocess se olika ut? Programledare Anna Ivemark. Radiopsykolog Malin Edlund.