Podcasts about Bodil Malmsten

Det finns gott om utbildning för den som vill lära sig att skriva. Men var vänder sig den som redan är utgiven och vill fortsätta utvecklas? Läs, läs, LÄS, säger Malin. Lisa gillar att byta texter med författarkollegor. Men vi tipsar också om kurser med mera – här är hela listan över det vi nämner i avsnittet:Skrivkurser med Sören Bondeson, Rebecka Edgren Aldén, Anders Fager och Lisa Förare Winbladh.Utbildning av Robert McKee, Story Seminar, och boken Story. Böcker om skrivande av Gun-Britt Sundström, Olof Lagercrantz, Göran Hägg, Margaret Atwood, Ursula Le Guin, George Saunders, Therése Granwald, Jorun Modén, Caroline Säfstrand & Jenny Fagerlund, Bodil Malmsten, Marguerite Duras, Stephen King och John Ajvide Lindqvist samt antologin Tag och skriv!. Författarbiografierna Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm (om Selma Lagerlöf), Mannen i skogen av Jens Liljestrand (om Vilhelm Moberg) och Mitt stora vackra hat av Elisabeth Åsbrink (om Victoria Benedictsson).Och MasterClass med Margaret Atwood, Neil Gaiman och Shonda Rhymes.Nu har ni att göra i sommar! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Internationell författarscen 12 september 2011.

Internationell författarscen 13 november 2008. Roberto Saviano i samtal med Kristina Kappelin, Arne Ruth, Konferencier, Kerstin Ekman, Bodil Malmsten, Titti Nylander, Björn Wiman

Internationell författarscen 10 maj 2007. Ryszard Kapuściński Kjell Albin Abrahamsson, Jan Eklund, Ingrid Elam, Magnus Haglund, Anna Jungstrand, Bodil Malmsten; Jan Mosander, Maria Söderberg, Ingrid Thörnqvist, Maciej Zaremba

Internationell författarscen 26 januari 2004.

2023 är det 100 år sedan författaren Norman Mailer föddes i Brooklyn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han var ständigt i blåsväder med sina samhällskritiska romaner och gift sex gånger. Skrev om Vietnamkriget, boxning och Jesus.I detta Radiofynd hör vi Ulrika Knutsson utnämna hans första roman ”De nakna och de döda” till den bästa och Bodil Malmsten 1985 utbrista att Mailer inte skriver böcker längre - han skriver maskin. Själv ser han sig som den eviga lärlingen i en intervju i Kulturfönstret med Lars-Göran Bergquist från 1978.Uppläsare: Frej Lindqvist.

Jag ville jag vore grisen hos Montaigne. Så säger Bodil Malmsten i denna personliga essä om mannen som gav essägenren dess namn: Michel de Montaigne. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades först år 2010.Att jag kom att läsa Montaigne beror på en folkbildningsbesatt professor som tyckte att jag behövde Montaigne och skickade alla tre essäerna i Jan Stolpes översättning till huset där jag bodde i Finistère på franska atlantkusten.Alla behöver Montaigne – det var bara det att för mig var det femtio år för sent.Vad jag hade behövt var att läsa Montaigne från början, när jag – i och med att jag lärde mig läsa - började forma någon sorts tänkande från första klass i folkskolan i inre Norrlands fjälltrakter. Jag hade behövt Montaigne som stöd för att tänka för mig själv, som mig själv, för att vara mig själv på mina villkor.Att jag inte fick essäerna när jag bäst behövde dem beror på att där jag kommer ifrån var Montaigne och hans essäer ett okänt begrepp.Klassföreståndaren var mer inne på utantillärning av psalmer, kroppsaga och skamvrå än på Montaigne, det var som på Montaignes tid, även om Montaigne inte gick i någon liten B-skola i Norrlands inland.Montaigne gick i en progressiv skola där han placerats av sin – för sonens räkning – extremt ambitiöse far.Jag tänker på Montaigne, hans farsarv, hans slott, hans torn, hans bibliotek, hans fru - alla hushållsnära tjänster han fick och slapp betala för, hans privilegierade självkritik, jag tänker – från Montaigne och till min uppväxt, mina magistrar i byskolan i Norrlands inland och fjälltrakter.När magistern kom in i klassrummet skulle flickorna niga och pojkarna bocka.En gång såg inte magistern att jag neg och lappade till mig.– Här niger vi.Vilka vi? Men det sa jag inte, det enda jag sa var att jag neg.– Jag neg, sa jag.Och han lappade till mig igen.Det var inte för att jag inte neg som han dängde till mig. Han retade sig på mig och hade väntat på ett tillfälle att dänga till mig och jag vet varför han gjorde det.För att han måste, han ville lära mig en läxa som hans uppgift var.Det handlade om min personlighet, om hur jag verkade vara och hur jag var.Kaxig på ytan och uppstudsig, strykrädd inuti.Varken eller och både och.En dubbelgångare till mig själv med motsatta egenskaper och motsatt personlighet.Så var det och så är det.Montaigneskt.Men säg det till magistern och han lappar till mig den dag som i dag är.Att komma in på läroverket var inte fy skam där jag kommer ifrån och där jag kommer ifrån vet man allting om skam.Skammen är min arvedel.Skammen och några kubik granskog som jag ärvde och sålde så fort arvsskatten var betald.Michel de Montaigne ärvde ingen skam eller också gjorde han det och essäerna är hans sätt att utmana skammen, att bemästra den, att undersöka hur långt han kan vågar gå för låta sig bli sedd som Montaigne, essäernas Montaigne, den för essäbruk tillsnyggade och motsägelsefulle Montaigne.”Blyg och oförskämd, kysk och kättjefull, pratsam och tystlåten, hård och känslig, snillrik och korkad, sur och snäll, lögnaktig och sanningsenlig, lärd och okunnig och frikostig, girig och slösaktig…” skriver Montaigne.”Någon tar anstöt, det kan inte hjälpas. Det är bättre att han tar anstöt en enda gång än att jag själv gör det varenda dag; det vore ett ständigt slaveri.”Visst, monsieur Montaigne, det är bättre att andra tar anstöt en och annan gång än att man gör det själv varenda dag, självklart är det bättre, ändå gör jag inte annat än granskar anstötlighetsgraden – anstötlighetskoefficienten - i mina ord och meningar, ständigt slaveri, så har jag det.Omontaigneskt.”Vad tjänar det till att lära känna tingen om vi förlorar all den frid och ro som vi annars skulle ha och om vetandet sätter oss i sämre läge än Pyrrhons gris? ” skriver Montaigne.”När filosofen Phyrron en dag var ombord på ett fartyg i storm så uppmanade han dem som var rädda att titta på en gris ombord som inte alls brydde sig om stormen.”Jag ville jag vore grisen hos Montaigne, Pyrrhons gris.Någon har räknat ut frekvensen av ordet jag i Montaignes essäer, jag vet att jag har antecknat uppgiften, men jag kommer inte åt den.Mitt Montaignematerial – essäerna, böckerna om Montaigne och alla mina Montaigne anteckningar ligger i en felmärkt flyttkartong bland alla andra felmärkta flyttkartonger i det vindskontor som hör till lägenheten i Stockholm där jag tillfälligt och i andra hand bor efter min flyttning från Frankrike.Det är som det är med allting, jag har det men jag kommer inte åt det.Totalt omontaigneskt.”Det är mig själv jag målar.”Kan han säga! Han är ju sig själv till skillnad från alla mini-Montaigne, det här är mitt trettonde försök att få ihop den här essän, tretton sömnlösa nätter, månader, år.Sedan jag öppnade en hemsida har jag gjort mer än trettio inlägg om Montaigne och det var med Montaigne som mental sponsor och garant jag skrev min första bloggtext:”Hade Montaigne levt nu och inte mellan 1533 och 1592 hade han direkt insett vilket behändigt verktyg internet är och skaffat sig en blogg.Den flytande bloggformen hade varit perfekt för Montaigne. Där hade han kunnat lägga till nya tankar och löpande kunnat visa ”vilket vidunderligt fåfängligt, skiftande och fladdrande ting människan är.””Världen är en evig gungbräda” skriver Montaigne. ”Allt i den gungar oupphörligt: jorden, Kaukasus klippor, Egyptens pyramider – de gungar allmänt och de gungar särskilt. Själva beständigheten är inget annat än en långsammare gungning…”Det gungar allmänt och det gungar särskilt, jag blir sjösjuk.Montaigne har ju redan sagt allting bättre eller stulit det från de gamla grekerna.Allt som finns att säga har han sagt om vanan, om lidandet – ”den som är rädd för att lida han lider redan för att han är rädd”, om njutningen med att klia sig – ”Jag kliar mig mest på öronen, som periodvis kliar inuti.” Om den njutning man får av andras gillande: ”Bland alla njutningar finns det ingen som är farligare… än den njutning man får av andras gillande.”Han har skrivit om sina njurstensanfall, om döden och döendet, om lärdom, resor, vänskap, skrivande – jag vill lära mig av Montaigne, men det är för sent, jag har ingen grund.Jag måste börja från början varenda gång, jag skäms och beklagar mig över mina oöverstigliga skrivproblem, jag kan inte skriva och även när jag gör det så känns det inte så.En gång fick jag ett brev från en läsare som ville trösta mig för mina skrivproblem, särskilt problemet med den stora romanen, den som ska bli tredje delen av en trilogi där jag för länge sedan – obegripligen - har skrivit de första två.Hej Bodil!Jag är uppfylld av beundran av ditt författarskap o längtar efter din Stora Roman.Jag föreslår att du gör som Moigntain (eller vem det nu var) och skriver om dig själv och du ska sen ha en romans med en av dina litterära idoler, ni får varandra och han dör på slutet.Ok, jag vet att han är död men nån konstnärlig frihet kan man väl ta sig...Ta ut ett fett förskott, lycka till!Ett så fint tröstbrev och ändå är jag otröstlig, jag kan lika litet skriva min stora roman som min essä om Montaigne.Jag vill lära av Montaigne men jag lär mig inte, så går det inte till.Man kan inte lära gamla hundar sitta.Gamla hundar måste lära sig själva eller stå tills de stupar.Jag vill inte stupa stående, jag ska göra som Montaigne, dra mig tillbaka från offentliga uppdrag och viga mitt liv åt mitt lugn och mina sysslor, jag ska rista in mitt uppdrag i en takbjälke som Montaigne.”I Herrens år 1571, 38 år gammal, den sista februari, på sin födelsedag, drog sig Michel de Montaigne tillbaka, sedan länge led på slavtjänst vid domstol och i offentliga ämbeten...””Det hänger på din vilja, inte på antalet år, om du har levt tillräckligt.””Jag har försonat mig med detta liv med sten”, skriver Montaigne ”i det finner jag saker som ger mig tröst och hopp.”Bodil Malmsten, författare (1944–2016)Litteratur:Michel de Montaigne: Essais, Larousse, 2002På svenska:Michel de Montaigne, Essayer. Bok 1 (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1986Michel de Montaigne, Essayer. Bok 2, (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1990

UPPLÄSNING: Josefin Iziamo DIKTSAMLING: Nåd och onåd (Bonniers 1989)MUSIK: Tom Verlaine: NewEXEKUTÖR: Tom Verlaine, gitarr

Vem skulle du helst fika med framöver?Någon du beundrar?Eller någon du längtar efter?Kanske någon du vill diskutera något med?Mejla ditt bästa Fiktiva fika till elinmoter@elinolofsson.comI det här avsnittet kan vi höra några poddgästers drömfikor igen och dessutom få tips på författare och annat löst folk att möta via TV:n under storhelgerna.Podcasten Elin möter görs av författaren Elin Olofsson och producenten Annelie Lanner. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Uppläsning: Angela Kovacs DIKTSAMLING: "Det här är hjärtat" (Bonniers, 2015)MUSIK: Camille Saint-Saëns: Första satsen ur FagottsonatEXEKUTÖR: Sophie Dervaux, fagott och Selim Mazari, piano

Två veckor in i ”balans”-testet känner duon att de faktiskt är mer balanserade. Kan orden vi använder få oss att ta bättre beslut? Drottningarnas drottning har begravts, vilket får Elin att vilja sluta curla sina barn och upphöja de klassiska dygderna. Kattis försöker göra så lite som möjligt och känner att trenden ”quiet quitting” är något alla borde syssla med. Och så pratar vi om belysning. Vad händer när vi likt Bodil Malmsten i Finistère ställs inför nya nivåer på elräkningarna? Elins man Alexander, expert i frågan, gör poddebut med tips om ficklampor (ja, det är värt att vänta på!), appar och solceller. Elin vill mest ha det varmt och mysigt och Kattis känner ett plötsligt sug efter en 90-talsklassiker.Trevlig lyssning! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hanna har känt en doft som kastat henne tillbaka till ledsenhet och Nea har som vanligt sett en dokumentär. Vad har Bodil Malmsten gemensamt med Hanna och varför skulle god självkänsla vara svaret på hur ett liv ska levas? Dessutom ATTACKERAS Edvin och Johannas påstående om att föräldrar inte skulle höra sina barn skrika. Ställ en fråga eller önska ett ämne på surretpodcast.se

Moa Wallin har sett en dokumentär om poeten Bodil Malmsten och funderar på vilka meddelanden hon ska lämna till sin hatare när hon går bort. I veckan som gått har tidningen Dagens ETC gjort sig av med ledarskribenten Kajsa Ekis Ekman efter att hon skrivit en text som tidningen valt att publicera. Kristofer oroar sig för sin egen framtid på Aftonbladets kultursida.Nanna har försökt sätta sig in i riksdagsvalet genom att titta på influencern Margaux Dietz politikerutfrågningar, men hittar ingen politik i klippen. Nu är hon rädd att även P3 Klubbens utfrågningar framstår som dumma.Britney Spears har blivit gravid, och nya L-ledaren Johan Pehrsons har gett sig in i debatten om Filmstadens förbud mot medhavda popcorn. Efter beskedet om att en balalajka-konsert ställts in frågar sig också podden: kan man spela ett triangelformat stränginstrument okommenterat i dessa tider?

Poddens husmusiker Ellen Sundberg är nominerad till en grammis och avsnittet hyllar henne – och Elin och Annelie är stolta över att de anlitade henne för att skriva intromusiken till Elin möter. Dessutom tar sig några lyssnarfavoriter in på låtlistan för Stundens Soundtrack. Avsnittets moffa, berättelsetips, är Mitt första liv av Bodil Malmsten, all musik av Ellen Sundberg och Boulder to Birmingham med Emmylou Harris. Podcasten Elin möter görs av författaren Elin Olofsson och producenten Annelie Lanner.

Uppläsning: Harald Leander Önskad av: Ingrid Palm, Göteborg DIKTSAMLING:  "Samlade Dikter" (Bonniers, 1996) MUSIK Esbjörn Svensson: Ajar EXEKUTÖR Esbjörn Svensson, piano

Husmusikern Ellen Sundberg bjuder på ett Fiktivt fika och berättar dessutom vad som fastnar hos henne av Bodil Malmsten, som hon tolkar på nya skivan. Avsnittets moffa – alltså berättelsetips – är Radiosportens podd Matchen och HBO-serien Mare of Easttown. Podcasten Elin möter görs av författaren Elin Olofsson och producenten Annelie Lanner.

Alva Bratt gör Lena Nymans dagboksröst i den kommande dokumentären om en av våra oftast geniförklarade aktriser. Hon pratar nakenchocker, söderbönor, sju flickor, fria teatergrupper, revyscener, privatteatrar, Kristina Lugn, Bodil Malmsten och beundrande karlar - en kokhet klokhet, galenskap med sans.

Alva Bratt gör Lena Nymans dagboksröst i den kommande dokumentären om en av våra oftast geniförklarade aktriser. Hon pratar nakenchocker, söderbönor, sju flickor, fria teatergrupper, revyscener, privatteatrar, Kristina Lugn, Bodil Malmsten och beundrande karlar - en kokhet klokhet, galenskap med sans.

Vi reser genom den kvinnliga styrketräningens idéhistoria tillsammans med tyngdlyftaren och författaren Sara Martinsson som skrivit boken Knäböj. Dessutom tar artisten Ellen Sundberg med oss till Jämtland i en musikalisk tolkning av Bodil Malmstens dikt Döden 1986. Sara Martinsson har lagt tusentals timmar på att lära sig tyngdlyftning och i boken Knäböj skriver hon om kvinnlig styrketräning på både ett personligt och historiskt plan. Vi får följa svårigheterna med att förflytta ett föremål av stål från golvet upp till raka armar och hur konsten att lyfta 130 kilo hänger ihop med rösträtt. Artisten Ellen Sundberg och författaren Bodil Malmsten kommer båda från byn Bjärme i Jämtland. Malmsten återvände ofta till Jämtland i sina texter som till exempel i dikten Döden 1986 som handlar om en änkling i Jämtland som sörjer sin fru Stella. Den dikten är en av Malmstens texter som Sundberg tagit sig an och tonsatt på det kommande albumet Ett bloss för Bodil Malmsten. I veckans avsnitt av Lundströms Bokradio bjuder Ellen Sundberg på en specialversion av den nya singeln. Böcker som nämns i programmet: Knäböj av Sara Martinsson Bänkpress av Sven Lindqvist Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.se Programledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Anna-Karin Ivarsson (producent)

Önskad av Maria Westin våren 2020 Dikten som författaren skrev efter tsunamikatastrofen tänker jag ofta på i dessa dagar. Känslan av ett före och ett efter är påtaglig. Känslan av att dela den tiden med andra människor men samtidigt vara så ensam i sin isolering och sorg över det som sker.                                             Diktsamling:  Nåd och onåd, idioternas bok (Bonniers 1989) Första rad: SORG, EN SÅDAN SORG i centrum Uppläsning: Bodil Malmsten (SR:s arkiv) Musik: Allan Pettersson: Elegi Exekutör: Karl-Ove Mannberg, violin och Bengt Forsberg, piano

Det tjugofemte kapitlet, där vi pratar om Bodil Malmsten. Magnus har läst om hur hon gjorde när hon skrev och Agneta minns en pingvin.

Vad har Elton John, Joni Mitchell, Bodil Malmsten, Ulf Lundell och Robyn gemensamt? Jo, alla har de blivit fotade av Lennart Jonasson. Vad har åren bakom kameran lärt honom om folk?  Dessutom: Har Winnerbäck jobbat på macken i Tulleråsen? Hur festar man bäst på Winterfeldtplatz! Och hur spännande är inte Cricket! Podcasten Elin möter görs av Elin Olofsson och Annelie Lanner.

Två härliga tjejer med ädla motiv pratar om killar som vägrar sluta prata, om Bodil Malmsten och om en liten Stefan. Stötta oss på Patreon https://www.patreon.com/thtmam Swisha gärna ett litet bidrag, skriv THTMÄM i meddelandet 0733705531 Gå med i vår Facebookgrupp https://www.facebook.com/groups/2314288238805900/ Följ oss på Instagram @clarulk @snelvira Podden klipps av Tora Larsson, @toraterylen

Vi har författaren Burcu Sahin i studion, för att utifrån de nya romanerna Vuxna människor och Mammajournalerna tala om bilden av modern. Dessutom om hur modersmjölkens "vita bläck" blir på scenen. Det är vår reporter Katarina Wikars som har träffat Anna Lyons och Anna Pettersson, som sätter upp föreställningen "Vitt bläck" på Strindbergs Intima Teater i Stockholm. Romanerna Vuxna människor och Mammajournalerna är skrivna av norska Marie Aubert respektive svenska Helene Rådberg. HUR EXTREM FÅR - OCH MÅSTE - MAN VARA I DOKUSÅPAN "BIG BROTHER"? Efter antisemitiska uttalanden och avhoppade programledare diskuterar vi dokusåpornas utveckling med Expressens tv- och filmkritiker Maria Brander. OCH VEM VAR DÅ LILIAN HELLMAN? Den amerikanska författaren Lilian Hellmans pjäs "Vakten vid Rhen" skrevs 1940, mitt under brinnande världskrig, och handlar om den enskilda människans ansvar i en mörk tid. Nu sätts den upp på Dramaten i Stockholm - och vi har bett regissören Jenny Andreasson att komma till vår studio för att berätta mer om författaren, hennes pjäs och regissörens tolkning av den. OBS ESSÄN - OM ESSÄN I dag går OBS serie om essäkonsten in på sitt tredje avsnitt. Här talar författaren Bodil Malmsten, i en repris från 2014, om vårt behov av mästeressäisten Montaigne. Programledare: Gunnar Bolin. Producent: Mattias Berg.

"Jag ville jag vore grisen hos Montaigne". Så säger Bodil Malmsten i denna personliga essä om essäns upphovsman Michel de Montaigne. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades först år 2010. Jag blir  tillfrågad om att göra en radioessä, fritt valt ämne, jag får välja vad jag vill och jag väljer att göra en essä om Montaigne! En essä om Montaigne, Michel de Montaigne, alla essäers fader och upphovsperson - ännu en av miljoner misslyckade essäer om Montaigne - jag har själv skrivit ett antal - är jag kliniskt galen, har jag fått hybris, hur skulle jag kunna göra en essä om Montaigne - jag har inte täckning för det, jag kan inte, jag behöver hjälp. Jag slår upp ordet essä i Nationalencyklopedin, en essä är en uppsats eller artikel, där en författare diskuterar ett ämne på ett personligt sätt och gärna med ett elegant språk." Gärna med ett elegant språk, säger Nationalencyklopedin, det säger inte Michel de Montaigne: Det tal jag älskar är enkelt och naturligt, likadant på papperet som i munnen; ett saftigt och muskulöst tal, kort och koncist, hellre hårt och brutalt än vekt och välkammat, hellre besvärligt än tråkigt, utan all förkonstling, oregelbundet, abrupt och djärvt, där varje liten bit bildar en egen kropp; inte pedantisktinte advokatspråk.... skriver Montaigne. Jag vill att ämnet skall träda fram och fylla åhörarens fantasi så att han inte minns orden. Ämnet Michel de Montaigne, det är ju han själv som är ämnet för boken, det vet alla, inget nytt med det, inledningen till Montaignes essäer är en av världslitteraturens mest citerade och motto för mer än en onödig självbiografi genom tiderna: Här vill jag bli sedd sådan jag är, enkel, naturlig och vardaglig, utan anspänd förkonstling: ty det är mig själv jag målar... Det är mig själv jag målar, skriver Montaigne, mig själv jag målar.  Alltså, läsare, är det jag själv som är ämnet för min bok. Du har ingen anledning att använda din tid på ett så intetsägande och meningslöst ämne. Alltså farväl! Montaigne den första mars år femtonhundraåttio." Först säger han att han vill bli sedd sådan han är och sedan att läsaren inte har någon anledning att kasta bort tid på ämnet! Typiskt Montaigne, hade han inte velat få några läsare hade han suttit med sina essäer i sitt slottstorn i lugn och frihet från alla bekymmer, hade han inte velat bli läst hade han inte publicerat essäerna men det gjorde han och fick läsare ända från femtonhundraåttio och till i dag. Montaigne är alltid aktuell, han är inte svår, han är lätt att läsa, han är rolig, klok, han är lärd, han är knäpp - han vågar vara Michel de Montaigne med alla motsägelser, han är Michel de Montaigne men att skriva en essä om honom det säger sig självt att det inte går.  Han har ju redan gjort det, ingen kan göra det bättre och särskilt inte jag. Att jag kom att läsa Montaigne beror på  en folkbildningsbesatt professor som tyckte att jag behövde Montaigne och skickade alla tre essäerna i Jan Stolpes översättning till huset där jag bodde i Finistère på franska atlantkusten. Alla behöver Montaigne - det var bara det att för mig var det femtio år för sent. Vad jag hade behövt var att läsa Montaigne från början, när jag i och med att jag lärde mig läsa - började forma någon sorts tänkande från första klass i folkskolan i inre Norrlands fjälltrakter. Jag hade behövt Montaigne som stöd för att tänka för mig själv, som mig själv, för att vara mig själv på mina villkor. Klassföreståndaren var mer inne på utantillärning av psalmer, kroppsaga och skamvrå än på Montaigne, det var som på Montaignes tid, även om Montaigne inte gick i någon liten B-skola i Norrlands inland. Montaigne gick i en progressiv skola där han placerats av sin för sonens räkning extremt ambitiöse far. Jag tänker på Montaigne, hans farsarv, hans slott, hans torn, hans bibliotek, hans fru - alla hushållsnära tjänster han fick och slapp betala för, hans priviligierade självkritik, jag tänker från Montaigne och till min uppväxt, mina magistrar i byskolan i Norrlands inland och fjälltrakter. När magistern kom in i klassrummet skulle flickorna niga och pojkarna bocka. En gång såg inte magistern att jag neg och lappade till mig. - Här niger vi. Vilka vi? Men det sa jag inte, det enda jag sa var att jag neg. - Jag neg, sa jag. Och han lappade till mig igen. Det var inte för att jag inte neg som han dängde till mig. Han retade sig på mig och hade väntat på ett tillfälle att dänga till mig och jag vet varför han gjorde det. För att han måste, han ville lära mig en läxa som hans uppgift var. Det handlade om min personlighet, om hur jag verkade vara och hur jag var. Kaxig på ytan och uppstudsig, strykrädd inuti. Varken eller och både och. En dubbelgångare till mig själv med motsatta egenskaper och motsatt personlighet. Så var det och så är det. Montaigneskt. Men säg det till magistern och han lappar till mig den dag som i dag är. Att komma in på läroverket var inte fy skam där jag kommer ifrån och där jag kommer ifrån vet man allting om skam. Skammen är min arvedel. Skammen och några kubik granskog som jag ärvde och sålde så fort arvsskatten var betald. Michel de Montaigne ärvde ingen skam eller också gjorde han det och essäerna är hans sätt att utmana skammen, att bemästra den, att undersöka hur långt han kan vågar gå för låta sig bli sedd som Montaigne, essäernas Montaigne, den för essäbruk tillsnyggade och motsägelsefulle Montaigne. "Blyg och oförskämd, kysk och kättjefull, pratsam och tystlåten, hård och känslig, snillrik och korkad, sur och snäll, lögnaktig och sanningsenlig, lärd och okunnig och frikostig, girig och slösaktig skriver Montaigne. Någon tar anstöt, det kan inte hjälpas. Det är bättre att han tar anstöt en enda gång än att jag själv gör det varenda dag; det vore ett ständigt slaveri. Visst, det är bättre att andra tar anstöt en och annan gång än att man gör det själv varenda dag, självklart är det bättre, ändå gör jag inte annat än granskar anstötlighetsgraden anstötlighetskoefficienten - i mina ord och meningar, ständigt slaveri, så har jag det. Omontaigneskt. Vad tjänar det till att lära känna tingen om vi förlorar all den frid och ro som vi annars skulle ha och om vetandet sätter oss i sämre läge än Pyrrhons gris?  skriver Montaigne. När filosofen Phyrron en dag var ombord på ett fartyg i storm så uppmanade han dem som var rädda att titta på en gris ombord som inte alls brydde sig om stormen. Jag ville jag vore grisen hos Montaigne, Pyrrhons gris. Någon har räknat ut frekvensen av ordet jag i Montaignes essäer, jag vet att jag har antecknat uppgiften, men jag kommer inte åt den. Mitt Montaignematerial essäerna, böckerna om Montaigne och alla mina Montaigne anteckningar ligger i en felmärkt flyttkartong bland alla  andra felmärkta flyttkartonger i det vindskontor som hör till lägenheten i Stockholm där jag tillfälligt och i andra hand bor efter min flyttning från Frankrike. Det är som det är med allting, jag har det men jag kommer inte åt det. Totalt omontaigneskt. Det är mig själv jag målar. Det kan han säga! Han är ju sig själv till skillnad från alla mini-Montaigne, det här är mitt trettonde försök att få ihop den här essän, tretton sömnlösa nätter, månader, år. Sedan jag öppnade en hemsida har jag gjort mer än trettio inlägg om Montaigne och det var med Montaigne som mental sponsor och garant jag skrev min första bloggtext: Hade Montaigne levt nu och inte mellan 1533 och 1592 hade han direkt insett vilket behändigt verktyg internet är och skaffat sig en blogg. Den flytande bloggformen hade varit perfekt för Montaigne. Där hade han kunnat lägga till nya tankar och löpande kunnat visa vilket vidunderligt fåfängligt, skiftande och fladdrande ting människan är.  Världen är en evig gungbräda skriver Montaigne. Allt i den gungar oupphörligt:jorden, Kaukasus klippor, Egyptens pyramider - de gungar allmänt och de gungar särskilt. Själva beständigheten är inget annat än en långsammare gungning Det gungar allmänt och det gungar särskilt, jag blir sjösjuk. Montaigne har ju redan sagt allting bättre eller stulit det från de gamla grekerna. Allt som finns att säga har han sagt om vanan, om lidandet  den som är rädd för att lida han lider redan för att han är rädd, om njutningen med att klia sig Jag kliar mig mest på öronen, som periodvis kliar inuti. Om den njutning man får av andras gillande: Bland alla njutningar finns det ingen som är farligare än den njutning man får av andras gillande. Han har skrivit om sina njurstensanfall, om döden och döendet, om lärdom, resor, vänskap, skrivande - jag vill lära mig av Montaigne, men det är för sent, jag har ingen grund. Jag måste börja från från början varenda gång, jag skäms och beklagar mig över mina oöverstigliga skrivproblem, jag kan inte skriva och även när jag gör det så känns det inte så. En gång fick jag ett brev från en läsare som ville trösta mig för mina skrivproblem, särskilt problemet med den stora romanen, den som ska bli tredje delen av en trilogi där jag för länge sedan obegripligen - har skrivit de första två. Hej Bodil! Jag är uppfylld av beundran av ditt författarskap o längtar efter din Stora Roman. Jag föreslår att du gör som Moigntain (eller vem det nu var) och skriver om dig själv och du ska sen ha en romans med en av dina litterära idoler, ni får varandra och han dör på slutet. Ok, jag vet att han är död men nån konstnärlig frihet kan man väl ta sig... Ta ut ett fett förskott, lycka till! Ett så fint tröstbrev och ändå är jag otröstlig, jag kan lika litet skriva min stora roman som min essä om Montaigne. Jag vill lära av Montaigne men jag lär mig inte, så går det inte till. Man kan inte lära gamla hundar sitta. Gamla hundar måste lära sig själva eller stå tills de stupar. Jag vill inte stupa stående, jag ska göra som Montaigne, dra mig tillbaka från offentliga uppdrag och viga mitt liv åt mitt lugn och mina sysslor, jag ska rista in mitt uppdrag i en takbjälke som Montaigne.  "I Herrens år 1571, 38 år gammal, den sista februari, på sin födelsedag, drog sig Michel de Montaigne tillbaka, sedan länge led på slavtjänst vid domstol och i offentliga ämbeten..." Det hänger på din vilja, inte på antalet år, om du har levt tillräckligt. Jag skildrar inte varat. Jag skildrar övergången: inte en övergång från en ålder till en annan, eller som folk brukar säga från sjuårsperiod till sjuårsperiod, utan från dag till dag, minut till minut.  "Jag har försonat mig med detta liv med sten; i det finner jag saker som ger mig tröst och hopp." Bodil Malmsten, författare (19442016) Litteratur: Michel de Montaigne: Essais, Larousse, 2002 På svenska: Michel de Montaigne, Essayer. Bok 1  (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1986 Michel de Montaigne, Essayer. Bok 2, (Jan Stolpe, översättare) Stockholm, Atlantis, 1990

I avsnitt nummer femton pratar vi om skrivhandböcker. Vilka böcker rekommenderar vi? Är det bara positivt att läsa en skrivhandbok? Sara kommer även ut som Bodil Malmsten-lover medan Linda visar sig vara en gubb-lover. Glöm inte att medverka i vår tävling också! Gå in på vår Instagram - Skrivlivet - och tipsa om ett ämne du vill att vi ska prata om. Då har du chans att vinna Bodil Malmstens skrivhandbok "Så gör jag".

Uppläsning: författaren (ur Sveriges Radios arkiv) Önskad av: Désirée Lundberg  Diktsamling: Dvärgen Gustaf (Bonniers 1977) MUSIK Béla Bartók: Allegretto ur 15 ungerska bondesånger EXEKUTÖR Zoltán Kocsis, piano

Vad krävs för att skriva en bok? Jag har döpt  dagens avsnitt till Bokmässa och Bodil Malmsten. Kopplingen kanske inte är helt klar till att börja med men i detta avsnitt tänker jag tipsa dig om en mängd olika saker du har nytta av när det kommer till att vara en skrivande person. Att uthålligt […]

Vad krävs för att skriva en bok? Jag har döpt  dagens avsnitt till Bokmässa och Bodil Malmsten. Kopplingen kanske inte är helt klar till att börja med men i detta avsnitt tänker jag tipsa dig om en mängd olika saker du har nytta av när det kommer till att vara en skrivande person. Att uthålligt […]

Vi tar ut varsin femtiolapp från Vargtimmen-kontot och går på vår numera traditionellt säsongsenliga loppisrunda. Tomas visar sig ha en biografisk koppling tidigt i livet till Johan Theorins Ölandskvartett, och Lars trendspanar nästa nordamerikanska go-to-resmål för hippa svenskar. Vi pratar också om: Majorna-loppisen, Roky Erikson, Gilbert Yacub, Bela Lugosi, The Witch, Robert Eggers, The Lighthouse, New England Patriots, NEIPA, Stephen King, Mark Korven, Sphere, Dustin Hoffman, Sharon Stone, Samaul L. Jackson, Barry Levinson, Rainman, Contact, The Abyss, Stargate, 2001: A Space Odyssey, Event Horizon, Laurence Fishbourne, Sam Neill, Paul Anderson, Kathleen Quinlan, John Ajvide Lindqvist, Våran hud, vårat blod, våra ben, Kärven, Creepypodden, Speciella omständigheter, Pappersväggar, Havssvalget, Skumtimmen, Nattfåk, Blodläge, Rörgast, Gothic Crime, Kastlösa, Alvaret, The Haunting, Dreamworks, The Haunting of Hill House, Shirley Jackson, Liam Neeson, Catherine Zeta-Jones, Owen Wilson, Mats Strandberg, Färjan, Close-Up Magazine, Anders Fager, Lilla stjärna, The Brotherhood of the Wolf, Vargarnas pakt, Gévaudan, The Matrix, Christophe Gans, Silent Hill, The Evil Dead, Joseph Loduca, Charles Dickens, A Christmas Carol, Bloomsbury Books, The Cricket on the Hearth, Vincent Price, En hemsk natt, Legenda, Hans Arnold, Jack London, Evilyn Waugh, Edgar Allan Poe, George Bernhard Shaw, Saki, Frank Heller, Kristina Lugn, Sanningen i faller Valdemar, MR James, Vissla och jag kommer, Henry Kuttner, Råttor på kyrkogården, Anton Tjechov, En hemsk natt, Bodil Malmsten, Jack London, Musiken på berget, Pan, The Music of the Hill, Will F- Jenkins, Obehaglig hemkomst, Skräckens timmar, Mynt och Musik, Ebbes Hörna, Peter Jackson, King Kong, Apocalypto, Jack Black, Adrien Brody, Naomi Watts, Michael Connelly, Räven, Vargquizzen och Henriksberg. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.

Final i Bokcirkeln om Bodil Malmstens lyrik. I det sista avsnittet läser vi "inte med den eld jag har nu" från 1993 med skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt. Final för Bokcirkeln om Bodil Malmstens lyrik. Skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt läser hennes diktsamling inte med den eld jag har nu från 1993. Vi sammanfattar läsningen av diktsamlingarna vi läst "Damen, det brinner! (1984) och "Nåd & onåd (1989) och försöker förklara varför Bodil Malmsten var - och är - så älskad. Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj

Världen var ur led redan 1989. Skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt läser Bodil Malmstens trettio år gamla diktsamling "Nåd & onåd" och finner en svart samtidsskildring. Ja, vi fortsätter att fördjupa oss i Bodil Malmstens lyrik i Bokcirkelns andra del. Denna gång läser skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt i diktsamlingen Nåd & onåd från 1989 ur den nya pocketen med Bodil Malmstens samlade dikter. Programledare: Marie Lundström Producenter: Nina Asarnoj

Skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt läser Bodil Malmstens lyrik. I premiäravsnittet ägnar vi oss åt genombrottsverket från 1984: "Damen, det brinner!".  Vårens andra bokcirkel fördjupar sig i en av våra mest folkkära författare: Bodil Malmsten. Hennes "Samlade dikter" har precis kommit ut i en behändig pocketutgåva och tillsammans med skådespelaren och regissören Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt läser vi diktsamlingen Damen, det brinner! från 1984. I Bokcirkelns nästa avsnitt läser vi Bodil Malmstens diktsamling "Nåd & onåd" (1989) och i tredje avsnittet, fokuserar vi på "inte med den eld jag har nu" (1993). Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj

Kvinnoliv i två olika tider Bodil Malmstens lyrik i Bokcirkeln och Karins Smirnoffs två glesbygdsromaner. Nu kommer uppföljaren till den hyllade "Jag for ner till bror" med titeln "Vi for upp med mor". Final för Bokcirkeln om Bodil Malmstens lyrik. Skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt läser hennes diktsamling inte med den eld jag har nu från 1993. Vi sammanfattar läsningen av diktsamlingarna vi läst "Damen, det brinner! (1984) och "Nåd & onåd (1989) och försöker förklara varför Bodil Malmsten var - och är - så älskad. Dessutom möter vi författaren Karin Smirnoff som gjorde en dunderdebut med sin roman Jag for ner till bror (2018) som omedelbart Augustprisnominerades. Nu kommer uppföljaren, med en snarlik titel: Vi for upp med mor. Två böcker om tvillingsyskonen Jana och Bror Kippo, på ett helt unikt språk och som tillsammans utgör ett slags litterär road trip till miljöer dit mediernas ljus sällan når. En värld där hemtjänsten åker många mil för att nå de gamla och alkoholen ofta spökar i de nära relationerna. Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj

Skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomannen Eric Schüldt läser Bodil Malmstens lyrik. I premiäravsnittet ägnar vi oss åt genombrottsverket från 1984: "Damen, det brinner!".  Vårens andra bokcirkel fördjupar sig i en av våra mest folkkära författare: Bodil Malmsten. Hennes "Samlade dikter" har precis kommit ut i en behändig pocketutgåva och tillsammans med skådespelaren och regissören Gunnel Lindblom och radiomannen Eric Schüldt läser vi diktsamlingen Damen, det brinner! från 1984. Dessutom undersöker vi om det manliga författargeniet är utrotningshotat? Det råder just nu total kvinnodominans bland de nominerade till flera litteraturpriser både till Sveriges Radios egna priser och till debutantpriser som Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset. Vi försöker reda ut vad det är som pågår, tillsammans med författaren Daniel Sjölin och kulturchefen på Borås Tidning: Lena Kvist. I Bokcirkelns nästa avsnitt, den 11 maj, läser vi Bodil Malmstens diktsamling "Nåd & onåd" (1989) och i tredje avsnittet, den 18 maj, fokuserar vi på "inte med den eld jag har nu" (1993).   Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj och Fredrik Wadström

Jennifer Lindqvist, Charlie Svensson och Johan Arvidsson diskuterar Bodil Malmsten och svallande känslor. Kärlek, sexualitet och moderskärlek!

En aldrig genomförd intervju, att oroa sig dubbelt, något som förenar oss alla och James Hetfields tröja, det syr vi ihop i Värvet & livet - med kloka grejer som sagts om livet och döden i Värvet. Bland annat!Medverkande: Gösta Ekman, Lena Andersson, Alex Schulman, Ernst Kirschsteiger, Lina Thomsgård, Tobias Forge, Bodil Malmsten, Kristian Gidlund, Lill-Babs, Michael Nyqvist, Rikard Wolff, Magnus Härenstam och Lotta Lundgren.Musik:Charles Bolt - Far and BeyondBerlioz - Symphonie fantastique (Mariss Jansons conducts Proms 2013)Simon & Garfunkel - The Sound of SilenceBeyoncé - HeavenEric Clapton - Tears In HeavenOlle Ljungström - Jag Och Min FarMagnus Uggla - Jag Och Min FarArja Saijonmaa - HöstvisanGhost - He IsThe Tallest Man On Earth - Where Do My Bluebird FlyIggy Pop - Lust For LifeProgramledare: Kristoffer Triumf.Producent: Clara Wallin.Distribution: Acast. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Gulliga goa texter! Rätten till sina egna känslor! Våga! Inspirera! Bodil Malmsten! Eminem! Veckans avsnitt av Forni & Hamilton kretsar kring skrivandet och Michaelornas favorittexter.

Stockholm sounds, everyday sounds, Bodil Malmsten reads poetry, and a song of mine.

Öhman får revidera sin syn på Niceville via läsare som citerat Bad Feminist av Roxane Gay, medan Jihde tänker på knark i litteraturen. Och hur skaffar framtida författare sig ett eget rum - med hjälp av smart drugs eller flytt till obygden? Så gör jag av Bodil Malmsten, Tripprapporter av Tone Schunnesson, Finland hundraårnånting av Alfred Backa. Julklappstips för unga läsare från Mats Strandberg, Maria Turtschaninoff och Helena Dahlgren, samt S&S vårkatalog och Karin och Peppes önskeklappar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jihde har läst Lars Kepler och funderar kring skillnaden mellan finlandssvenskar och sverigefinnar och vad ÄR egentligen Joona Linna i så fall? Öhman utreder. Öhman har också har läst "Störst av allt" av Malin Persson Giolito och hyllar den. Jihde filosoferar kring biografier och deckare. Det blir också en del skrivtips a la Bodil Malmsten och Jonathan Safran Foer.Podden görs i samarbete med Schildts & Söderströms förlag. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad ska man läsa när någon man älskar är borta och man är ledsen? Kan böcker liksom gator leda en nedåt och bakåt? Är det litteratur i fragment som passar allra bäst? Jag vet hur man skapar tystnad. Det går till så här: jag sätter på radion riktigt högt så stänger jag plötsligt av den och så får jag in tystnaden.När Marie Lundström har sommaruppehåll, får Bokradion finbesök av Katarina Wikars som gör ett program om tröstandarna. Hon försöker med hjälp av översättaren Ulf Peter Hallberg och Walter Benjamins Passagearbetet rycka tingen närmre. Författaren Anneli Jordahl minns meningar ur Clarice Lispectors postumt utgivna roman i spillror, Blåsa liv. Och så återvänder vi till Breven till mamma av Anne-Marie Berglund och Det här är hjärtat av Bodil Malmsten. Den litauiska essäisten Giedra Radvilaviciute berättar vad det är som gör att vissa texter tränger tillbaka in i minnet. Och just därför får vi också lära känna de äldre kvinnorna Vica och Ivona i ett förfallet hus i Bukarest på åttiotalet, de som likt inga andra har förmåga att befolka ensamheten.

Så mycket det finns att säga om Bodil Malmsten, och så mycket hon lämnade efter sig till oss att läsa och prata om. Dikter, romaner, bloggböcker, tweets, intervjuer och debattartiklar. Vi gör ett djupdyk!

Vad ska man läsa när någon man älskar är borta och man är ledsen? Kan böcker liksom gator leda en nedåt och bakåt? Är det litteratur i fragment som passar allra bäst? Jag vet hur man skapar tystnad. Det går till så här: jag sätter på radion riktigt högt så stänger jag plötsligt av den och så får jag in tystnaden.När Marie Lundström har påsklov, får Bokradion finbesök av Katarina Wikars som gör ett program om tröstandarna. Hon försöker med hjälp av översättaren Ulf Peter Hallberg och Walter Benjamins Passagearbetet rycka tingen närmre. Författaren Anneli Jordahl minns meningar ur Clarice Lispectors postumt utgivna roman i spillror, Blåsa liv. Och så återvänder vi till Breven till mamma av Anne-Marie Berglund och Det här är hjärtat av Bodil Malmsten. Den litauiska essäisten Giedra Radvilaviciute berättar vad det är som gör att vissa texter tränger tillbaka in i minnet. Och just därför får vi också lära känna de äldre kvinnorna Vica och Ivona i ett förfallet hus i Bukarest på åttiotalet, de som likt inga andra har förmåga att befolka ensamheten. Som vanligt hittar du musiken som spelas i programmet på vår Spotifylista, som du hittar här (extern länk)

Skådespelerskan Marie Göranzon om skådespelarmoral, om att bli klappad i baken som ung på Dramaten och om att kanske sluta arbeta nu Marie Göranzon har varit verksam som skådespelerska i över 50 år och gjort ett rad stora roller på Dramaten. Just nu kan man se henne i titelrollen i Kung Lear av Shakespeare på Uppsala Stadsteater. Marie Göranzon är född 1942 i Linköping. Hon utbildades på Dramatens elevskola i mitten av 60-talet och har därefter tillhört Dramatens ensemble även om det också blivit en del film och tv-roller under åren. Och på scenen har hon gjort nästan allt; Ofelia i Hamlet, Fröken Julie, modern i Lång dags färd mot natt, hon har spelat Norén många gånger och andra samtida dramatiker som Kristina Lugn, Jonas Gardell och Bodil Malmsten. Hon har arbetat med regissörer som Alf Sjöberg, Ingmar Bergman, Per Verner Carlsson och Stefan Larsson. Hon har fått flera teaterpriser för sitt arbete: både Guldmasken och Thaliapriset. Och just nu kan man se henne i titelrollen i Shakespeares Kung Lear på Uppsala Stadsteater, i regi av Linus Tunström. Som sitt klipp från Radioteatern valde Marie Göranzon Medea av Euripides med Ulla Sjöblom, från 1972, den finns tyvärr inte tillgänglig av upphovsrättsliga skäl.

Först och främst kan vi väl ta en stund att beundra vår nya logga som Maria Björnbom-Öberg aka Bokkei på instagram har ritat åt oss? Vi tycker så vanvettigt mycket om den! Sedan, eller kanske till och med samtidigt som ni beundrar loggan, kan ni lyssna på ett sprillans nytt avsnitt av En förbannad podd! Den här gången är vi finklädda och recenserar hela fem böcker. Ingen vet hur det gick till, men vi läste ut dem (nästan) allihop. Katta lär Sofia vad en obror är och Sofia lär inte Katta så himla mycket kanske, men hon har i alla fall börjat få över Katta till den mörka sidan: feelbad-böcker. En av oss hyllar videovåld, medan den andra föredrar lite mer feelgood-film. Ett farväl till Bodil Malmsten, lite filmtips på det och några minnen från reality-tv vi gråtit till och ja – där har ni ytterligare ett rasslande avsnitt att lyssna på!   Recension Kerstin Thorvall, När man skjuter arbetare… E. Lockhart, We were Liars (Kanske är det allt du behöver veta) Åsa Sandell, Den tuffaste ronden Susan Abulhawa, Morgon i Jenin Bodil Malmsten, Mitt första liv Övriga böcker som diskuteras Cilla Nauman, Bära barnet hem Marian Keyes, Vattenmelonen Andra tidsfördriv Nyordslistan 2015 (Språktidningen) Bodil Malmstens blogg Finistere Kattas gamla blogg Chick Lit Chick Mondo Guerra från Project Runway Pitch Perfect: Hilary & Jackie I Faderns namn Jason Bourne: See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jihde inleder med en diskussion om titlar på erotiska böcker och frågar sig varför så många författare heter nåt som påminner om E.L. James. Vad är bättre: att läsa eller smyglyssna till erotisk litteratur i tunnelbanan? Öhman har läst Ebba Witt-Brattströms essäsamling "Kulturmannen och andra texter", därför blir det givetvis en del Knausgård och ph-värde i vaginan med Stig Larsson. Podden rör också Victor Malm, Sigge Eklund och andra kulturmansminioner. Jihde förklarar att böcker som låter svåra kan vara hur lätta som helst och uppmanar folk att aldrig avskräckas. Lite om Bodil Malmsten också såklart. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Egenutgivaren Per Blomqvist Prenumerera på iTunes  / På Acast / På Soundcloud  Egenutgivaren Per Blomqvist intervjuar jag i avsnitt 11 i Poetpodden. Jag pratar med honom i egenskap av poet och utgivare (tillsammans med sin bror) av två diktsamlingar på eget förlag. Avsnittet inleds med att Per läser sin dikt Mor. Vi pratar om vem han är och vad som får honom att skriva poesi. Pers bror Patrik Blomqvist har illustrerat båda böckerna. Förlagen var inte intresserad av att ge ut Pers dikter och Patriks bilder så de bestämde sig för att göra det själva. Första boken Liv på 60 grader fick de hjälp av King Ink förlag med att göra och stod själva för kostnaderna. Den andra boken Dagen efter orden har de tryckt upp via Books-On-Demand. Bra kvalité och trevligt bemötande, tycker Per. Per tycker i efterhand att det var bra att förlagen tackade nej för nu blev böckerna som han och hans bror ville. Vi pratar om för- och nackdelar med egenutgivningen. Per läser en till av sina dikter. Och så diskuterar vi hur viktigt det är att hitta rätt kanaler för marknadsföringen. Att testa nya och oväntade vägar. Per delar med sig av tips på gerillamarknadsföring och hur en nybörjare på att skriva poesi inte ska tänka. Jag frågar hur hans ser på poesin idag i Sverige och vilka hans favoritpoeter är. Vi pratar om den nyligen döde (hon ville själv att vi ska skiva så) Bodil Malmsten. Avsnittet avslutas med att Per läser dikten Ikea och att jag berättar vad han och Patrik har på gång just nu. Länkar till innehåll i det här avsnittet Per Blomqvist blogg: http://www.perblomqvist.com/ Patrik Blomqvist blogg: http://www.patrikland.com/ King Ink: http://www.kingink.se/forlag/ Books-On-Demand: http://www.bod.se/ Liv på 60 grader: http://www.adlibris.com/se/bok/livet-pa-60-grader-9789185807925 Dagen efter orden: http://www.bokus.com/bok/9789174630510/dagen-efter-orden/ Stöd Poetpodden Swisha 20 kr eller valfritt belopp till 123 540 62 85. PayPal skicka 20 kr eller valfritt belopp till irene@poeten.se. Bankgironr 743-0804 om du hellre själv vill sätta in 20 kr eller valfritt belopp. ******************************** Skicka in frågor och dina egna inspelade dikter Facebooksida: https://www.facebook.com/poetpodden Kontakt via e-post: podden@poeten.se Twitter: https://twitter.com/poetenirene © Iréne Svensson Räisänen Mer om Poetpodden

I helgen kom beskedet att Bodil Malmsten gått ur tiden, att hennes ivriga röst och glada skratt tystnat. Kerstin Berggren träffade Bodil Malmsten första gången 1996 och gjorde detta program. Bodil Malmstens andra roman, Nästa som rör mig hade precis kommit ut. Det var två år efter den första romanen Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån. Under samtalet berättar hon hur hon arbetar när hon skriver, hur viktiga hennes romanfigurer är och vad det är som avgör om det blir en dikt, en roman eller kanske en pjäs.Hör Bodil Malmsten från 1996 i detta extra avsnitt av Spotlight.

Katja Magnusson om syrier som lämnar Aleppo. Gatupatruller i Finland påminner om Lapporörelsen. Bodil Malmsten är död. Utdrag ur hennes "Det här är hjärtat". Tidningen "Barnens röst" om och av gatubarn. Johan Norbergs krönika om tiden som går. Panelen om bland annat Assange. I andra timmen en av Burmas många frisläppta politiska fångar. Public Service med veckans satir. I Frankrike pågår debatt om censur och yttrandefrihet. Dockor i film och teater gör fiktion verkligare. Mare Kandres Punkserier ger en delvis ny bild av hennes författarskap pch Mark Levengood tränar kroppen och knoppen.

Komikern Özz Nûjen och författaren Bodil Malmsten i ett filosofiskt samtal om hur man gör om man inte vill ge upp hoppet om kärlek och vad det är som definierar oss som människor. Och ligger det verkligen något i att man aldrig ångrar sånt man gjort utan bara sånt man inte gjorde? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det här avsnittet har vi träffat poeten och författaren Mårten Melin och pratat poesi. Och så har vi läst Bruno K Öijers diktsamling "Och natten viskade Annabel Lee"!Du kan lyssna på avsnittet direkt här, genom att trycka play:Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämns följande titlar:Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K Öijer, Wahlström & WidstrandDikter av Karin BoyeDikter, av Yahya Hassan, NorstedtsOlika dikter av Mattias AlkbergVitsvit, av Athena Farrokhzad, Albert Bonniers förlagDikter av Dorothy ParkerFjärde riket, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenMirijam om natten, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenSom trolleri, av Mårten Melin, Rabén & SjögrenJävla Lucia, av Mårten Melin, Eriksson & LindgrenDikter av Barbro LindgrenDikter av Siv WiderbergDikter av Lennart HellsingKärlek och uppror, antologi sammansatt av Siv WiderbergJag är världen, av Mårten Melin, HegasNär jag var prins utav Arkadien, av Barbro Lindgren, BrombergsDikter av Bodil MalmstenDikter av Sonja ÅkessonDikter av Kristina Lugn

Reportage om gängkriminaliteten i Göteborg och vad den gör med staden. Samtal med radions Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén om det spända läget i Jemen. Vår Tysklandskorrespondent Daniel Alling porträtterar finansstaden Frankfurt och sedan reder vi ut vad minusräntan innebär. Krönika av Ulrika Knutson och därefter panelen. I timme två, om äggnedfrysning som löneförmån, satir av Public Service och reportage om den ryska fånglitteraturen. Göran Sommardal reder ut striden om Dalai Lamas eventuella reinkarnation, intervju med Bodil Malmsten om den inre sorgen och sist kåseri av Ludvig Rasmusson.

Välkommen till bröstkorgen. Det är sorg och vrede, stillhet och aktivitet i Bodil Malmstens dikt Det här är hjärtat. Hör henne tala om och läsa ur boken sin. Alltfler sydkoreanska författare når internationella bokframgångar. Vår reporter Roger Wilson har undersökt den sydkoreanska litteraturscenen. Följ med till bokstaden Paju utanför Seoul, och hör den litteräre agenten Joseph Lee om vad som krävs för att en koreansk roman ska nå ut i världen. Vi håller oss kvar i Asien, men kombinerar bokbordet med restaurangbordet. Kocken och författaren Jens Linder har gjort en djupdykning i de koreanska matskålarna och kommer förbi och berättar om sin nya bok, Jens Linders Korea.  Många läsare berördes av Karolina Ramqvists porträtt av gangsterfrun Karin i romanen Flickvännen som kom 2009. Nu kommer en fristående fortsättning, Den vita staden, och Karolina Ramqvist är vår gäst i studion.

Välkommen till fest hos en poet som ger liv till gråstenar, gummistövlar, och en viss sardin. Hör författaren Bodil Malmsten och chefredaktören Stefan Eklund läsa, skratta och förundras inför Aspenströms dikter. Ja, idag blir det ett helt program om Werner Aspenström. Hans Samlade dikter 1943 - 1997 kom ut förra månaden, en tjock och vacker bok på 900 sidor. Så här ska det läsas, bläddras, käbblas och frågas: Vad kan man lära sig av denna egensinniga poetiska röst? Och håller Aspenströms dikt 2015? Är han en diktare för framtiden? Följ också med vår reporter Laura Wihlborg till Smedjebacken, Aspenströms födelseort, där hon träffar medlemmar ur Aspenström-sällskapet och undrar vilken betydelse dikterna har för dem som bor kvar i Smedjebacken.  Ett specialprogram som med Werners egna ord påminner om möjligheten: Man får gå halvgalen en dag till.

Är poesi svårt? Kan alla läsa poesi? Måste man alltid förstå allt man läser? Svar får du i detta avsnitt av Solen, som också tipsar om läsvärd poesi av exempelvis Gunnar Ekelöf, Bodil Malmsten och Inger Christensen. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström och Patrik Schylström på Stadsbiblioteket i Stockholm.

Hur står det egentligen till med relationerna till våra nordiska grannar? Under våren har svensk kulturdebatt retat upp danska och norska debattörer som bland annat menar att den svenska debatten är svartvit och styrd av en konsensuskultur, att vi borde se mer till hur vi har det här hemma än ifrågasätta grannarna. Finns det en polarisering länderna emellan och vad leder den i så fall till? Hör Sveriges Radios nordenkorrespondent Jenny Sanner Roosqvist, Anders Giæver på norska Verdens Gang och historikern Hanne Sanders vid Centrum för Danmarksstudier i Lund som bland annat skrivit boken Nyfiken på Danmark: klokare på Sverige. Vi tittar också närmare på den norrländska litterära tidskriften Provins som uppmärksammats och rosats på flera håll den senaste tiden. Författaren Bodil Malmsten och Johanna Ögren, en av grundarna till bokbloggen Bokhora, har läst de senaste två numren. Och så besöker vi konsthallen Havremagasinet i Boden som öppnat portarna för den isländska konsten. Programledare är Helene Alm i Luleå Producent Ragnhild Herminge

Anledningen till att många kvinnor än idag har långt blonderat hår, svart eyeliner och plutiga läppar heter Brigitte Bardot (1934-). Idag är hon kanske mest känd som en militant djurvän som slänger ur sig högerextremistiska åsikter, men det fanns en tid då hon var Frankrikes främsta filmstjärna vars liv - och stil - dagligen dokumenterades i media. Idag är det fyrtio år sedan hon drog sig tillbaka från filmandet, men hennes stil lever vidare. Utan Brigitte Bardot ingen Hollywoodfru-look, ingen Barbie, och inga modeller som Claudia Schiffer, Lara Stone, Georgia May Jagger eller någon av de tusentals andra kvinnor som ständigt imiterar hennes sexiga sängkammarstil. Mer om henne berättar vi i veckans STIL. När hon 1973 lämnade filmvärlden hade Brigitte Bardot gjort en karriär som saknade – och fortfarande saknar– motstycke i Frankrikes moderna historia.  Brigitte Bardot behövde bara sina initialer – alla visste vem ”BB” var. Bara den franske presidenten Charles de Gaulle kom i närheten av hennes kändisskap, när det begav sig. 1956 slog hon igenom med buller och brak i filmen Och Gud skapade kvinnan där hon spelar en sexig tonåring i Saint Tropez, utan moraliska skrupler. Det blev både skandal – och succé. Scenen där hon med långt blont slängande hår dansar mambo barfota med huden glänsande av svett gjorde henne till stjärna – och sexobjekt över en natt.  ”Det är inte vad hon gör i sängen, utan vad hon där kan tänkas göra”, som en filmkritiker exalterat skrev vid premiären. Det var bara början. Brigitte Bardot blev snart omskriven av journalister, sociologer, författare och feminister (Simone de Beauvoir skrev till exempel en berömd essä, Brigitte Bardot och Lolitasyndromet där hon hyllar henne) som alla försökte förklara fenomenet ”BB”. I likhet med rock'n roll symboliserar Mademoiselle Bardot vår nya tid”, som en journalist konstaterade. Klädd i jeans och tröja och mjuka klänningar utan komplicerade konstruktioner framstod Brigitte Bardot som långt yngre och coolare än andra kvinnliga filmstjärnor. Och sexigare. Hon blev ständigt jagad av fans och fotografer och förvandlades snabbt till ett objekt som alla kunde ha en åsikt om. Om hur vi idag frivilligt väljer att objektifiera varandra med hjälp av mobilkameror och sociala media talade vi med den amerikanska konstnären Barbara Kruger då hon förra veckan var på besök i Sverige. Klädd i enkla smårutiga bomullsklänningar och med platta ballerinaskor från det franska företaget Repetto (som kan tacka BB för sin framgång) bröt inte bara Brigitte Bardot bjärt av från de etablerade stjärnornas stil. Hennes look var dessutom lätt att kopiera. Film, filmstjärnor och mode fortsätter att leva i sorts symbios. Vi har träffat Peter Carnello (som bland annat jobbat med tv-serien Solsidan) som berättar om hur man idag arbetar med produktplacering i film. Veckans gäst är författaren Bodil Malmsten.

Det svåra fyrtionionde avsnittet med författaren Bodil Malmsten. Här skriver hon tweets. Här bloggings. Klippte gjorde Simon Andrén. Se även VÄRVET.se. Och följ mig på Twitter! Avsnittet sponsras av Vitamin Well. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hur skriver man en roman? Författarna Bodil Malmsten, som nu ger ut handboken Så gör jag, och John Irving, aktuell med romanen I en människa, delar med sig av sina bästa tips. Sedan blir det frossa i engelskt sekelskifte. Snart börjar tredje säsongen av tv-serien Downton Abbey på SVT. Författaren Johan Hakelius kommer till studion tillsammans med manusförfattaren Cilla Börjlind och ger oss ett litterärt perspektiv på den så populära tidsperioden. Dessutom: Den iranska regimkritikern, författaren och skribenten Parvin Ardalan lever i exil som fristadsförfattare i Malmö. I år fick hon permanent uppehållstillstånd i Sverige, och nu är hon aktuell i antologin Fria ord på flykt. Reporter Mona Masri har träffat Parvin som, med livet som insats, kämpar för det skrivna ordet. Veckans dikt läses av poeten Pär Hansson, aktuell med nya diktsamlingen Vi plockar bär i civilisationen. Och insamlingen av svenska folkets "ordskrot" fortsätter med hjälp av regissören Suzanne Osten. Att skriva en roman. När det färdiga manuset skickas in till förlag ska man även bifoga en presentation - ett följebrev. Bodil Malmsten har varit vår lärare och granskat vårt påhittade exempel. Hennes synpunkter är: * Skriv inte ordet "Hej!" * Skriv inte att manus bifogas - det märker förlaget ändå. * Skriv inte att din familj har uppskattat manuset... * Skriv inte att förlaget ska höra av sig snabbt. Se det påhittade med Bodils egna kommentarer! Vill du diskutera vidare? Bli vän med Tips! Böcker i programmet - klicka på "Läs mer" och bläddra ned för engelsk frossa... Parvin Ardalan m.fl - Fria ord på flykt Bodil Malmsten - Så gör jag John Irving - I en människa Pär Hansson - Vi plockar bär i civilisationen Engelsk frossa: Henry James - Porträtt av en dam Jane Austen - Förnuft och känsla, Stolthet och fördom Emily Brontë - Svindlande höjder Anne Brontë - Främlingen på Wildfell Hall Charlotte Brontë - Jane Eyre Edith Wharton - Buccaneers om giftermålen mellan lantadel och amerikanska arvtagerskor. Vita Sackville-West, som blev snuvad på arvet Knole, eftersom hon hade fel kön, och aldrig kom över det. Hon återkommer till lantgodstemat i flera bäcker, kanske främst i Edwardians, som behandlar ungefär samma period som inledningen av Downton Abbey. Anthony Powells svit A Dance to the Music of Time är 12 romaner skrivna mellan 1940- och 1970-tal som beskriver England från första världskriget och framåt. I stora stycken lantgodsromaner, med teman som hör till sådana. Kazuo Ishiguro - Återstoden av dagen, som berättas ur en butlers perspektiv, men har som ett tema livet på lantgodsen under den sista delen av nedgångsepoken under mellankrigstiden. Alan Hollinghursts - The Line of Beauty utspelas bara i korta avsnitt på lantgods, men är en modern tolkning av den typen av litteratur, satt i 1980-tal och med tydliga blinkningar till Henry James. Hans senaste bok The Stranger's child är ännu tydligare en lantgodsroman, som spänner över hela 1900-talet. Ian McEwans - Atonement. En roman om skuld och rädsla, men satt i den välkända lantgodsmiljön med början i 20-tal. (Kommentarer av Johan Hakelius.)

Bodil Malmsten är tillbaka i Sverige och vi har den äran att få besök av henne den andra sändningen av "Virtanen med...". Vi pratar om hennes medfödda ledsenhet och oro som hon dock alltid lyckas beskriva med stor humor. Som barn var hon duktig på att äta upp det som fanns på tallriken och hennes "Moma" var så stolt. En dag slutade hon dock att äta. Bodil Malmstens låtlista: Willy de Ville - Demasiado Corazon  Emmylou Harris - Jerusalem tomorrow Chrissie Hynde & Pretenders - Don't Get Me Wrong Massive attack – Splitting the atom   Eldkvarn – Blues för Bodil Malmsten Jimmy Cliff – The harder they come, harder they fall Chet Baker - There will never be another you The Waterboys – Somebody Might Wave Back Dion - Born to cry Bernard Pivots frågeformulär Vilket är ditt favoritord? Snö. För innebörden, inte ljudet. Snow är fint, neige ännu finare. Vilket är ord tycker du minst om? Vårkänslor? Nej rädslor. För det är fel, en rädsla, rädsla finns bara i ental. Vad går du igång på? Amerikanska polisserier med våldsbenägna psykopater. Det är bara det att jag har sett alla. Vad går du INTE igång på? Allting med tvång, måste. Inte plikt, det är fint, men allt man bara måste. Vilken är din favoritsvordom? Finns inga bra. En gång kunde jag en fruktansvärd ungersk svordom men han som lärde mig den dog. Vilket ljud älskar du? Ungarna som leker på skolgården. Regn på takfönster vid Atlanten. Vilket ljud hatar du? Folk som år efter år envisas med att pladdra om sina meningslös liv i mobiler. Vilket yrke skulle du vilja testa på? Racerförare Vilket yrke skulle du inte vilja testa på? Pressansvarig hos någon toppolitiker Om du skulle återfödas som en djur eller växt, vilket skulle det vara? En poppel Vilken person skulle du vilja se på en ny sedel? Bengt Göransson, f d kulturminister Om himlen finns,  vad vill du att Gud ska säga vid pärleporten? ” Fancy meeting you here”

Lyckokulturens terrorepok är över. Pessimismen är det nya svarta. I år är det 100 år sedan århundradets nihilist, E.M. Cioran, föddes i Transsylvanien. Som barn spelade han fotboll med dödskallar, som vuxen skrev han stenhårda aforismer i böcker med titlar som Bitterhetens syllogismer. Nya Vågen handlar om pessimismen som livshållning. För ni vet väl att inget någonsin slutar bra? Vad vinner man på att meditera över det meningslösa? Varför är pessimister roligare än optimister? Och varför är det bara män som kan göra riktigt självömkande musik? I studion författarna Bodil Malmsten, Aris Fioretos och Åsa Grennvall, serietecknare och konstnär. Kulturpanelen gästas av konstnären Annèe Olofsson, aktuell med en utställning på Kulturhuset i Stockholm. Programledare Clara Törnvall Producent Sofia Olsson