Podcasts about Janina Orlov

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast jag. Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad först 2018-08-22.Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer.Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv.För vad är egentligen vårt sanna jag?Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier?Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag?Vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit?De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman ”När dykaren lämnar sina kläder” – en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone.Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko.Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet – och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger.Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit?Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev ”Den goda människan i Sezuan”. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser.Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll.Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA.Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i ”Och solen har sin gång” att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv.Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig.Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken ”Den svåra konsten att se sig själv”. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram.Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa.Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers ”Canterburysägner” över Tolstojs ”Kreutzersonaten” till Rosa Liksoms ”Kupé nr 6”.Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman ”Julio Jurenito” läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat.Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare.För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet.Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok:Du sitter här med oss, men du går också omkringPå ett fält i gryningen. Du är självDet djur vi jagar när du följer oss på jaktenDu är i din kropp som en växt är stadig i jordenÄndå är du vind. Du är dykarens kläderSom ligger kvar på stranden. Du är fiskenPer J Andersson, författare och reseskribentLitteratur”När dykaren lämnar sina kläder” av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag.”Den svåra konsten att se sig själv” av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur.”Kupé nr 6” av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand.”Kvinnor på ett tåg” av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan.”Och solen har sin gång” av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag.”Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar …” av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers.”Canterburysägner” av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

Sänt i FM 12 Mars 2024 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kritikerrosad roman i uppläsning av Cecilia NilssonDet är höst 1944 och Lapplandskriget har precis börjat. En flicka på snart 14 år flyr finska Tornedalen. Hon vandrar med de älskade kossorna och med grannbyarnas människor och djur i en kolonn på väg undan kriget. En berättelse om krigets fasor men också om det varma i människomöten, vänliga djur och magisk natur.Rosa Liksom är konstnär och författare, född i finska Tornedalen 1958. För hennes roman Kupé nr 6 (som sändes som Radioföljetong 2013) tilldelades hon Finlandiapriset 2011 och 2020 mottog hon Svenska Akademiens nordiska pris.För översättningen svarar Janina Orlov. Hon är litteraturvetare och översätter från från ryska och finska till svenska.Uppläsaren Cecilia Nilsson är skådespelaren med en lång rad roller för scen, film och tv bakom sig. Hon har bland annat medverkat i tv-serien Händelser vid vatten och skräckfilmen Konferensen. I Radioföljetongen hörde vi henne senast läsa Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman.Av: Rosa LiksomÖversättning: Janina OrlovUppläsare: Cecilia NilssonSlutmix: Maths KällqvistProducent: Joseph Knevel - produktionsbolaget KnevelFörlag: Wahlström & Widstrand

Sveriges Radio Finskan Kesäpuhujat 2023: Suomenruotsalainen kääntäjä Janina Orlov pureutuu kesäpuheessaan kieliesteisiin. Suomessa hän ei lapsena osannut valtaväestön kieltä, suomea, ja koki sen takia ulkopuolisuutta. Muutettuaan Ruotsiin häntä taas odotti toisenlainen kielimuuri. Hän ei tullut ymmärretyksi puhuessaan omaa äidinkieleltään, suomenruotsia. Suomenruotsalainen kääntäjä ja kirjallisuustieteilijä Janina Orlov on kääntänyt lukuisia suomenkielisiä menestyskirjoja ruotsiksi, muun muassa Sofi Oksasen sekä Rosa Liksomin kirjoja.Hän kuvailee suomenruotsalaista lapsuuttaan Suomessa ja miten hän pikku hiljaa oppi hevostalleilla suomea ja uskalsi käyttää sitä.Muutettuaan Ruotsiin 1990-luvun loppupuolella Janina Orlov uskoi elämänsä muuttuvan yksinkertaisemmaksi ruotsinkielisessä ympäristössä, jossa hän voisi käyttää äidinkieltään. Edessä odotti yllätys: ”Kun ensimmäisen kerran kävin vaatekaupassa ja pyysin neuvoa myyjältä, 'vad säger du?' myyjä kysyi, toistin asiani ja olin hämilläni sekä tunsin itseni kömpelöksi. Vielä 26 vuoden jälkeen kuulen kommentteja ruotsin kielestäni, sitä matkitaan, tai kysytään 'kan du säga kul.'”Kaikki Sveriges Radio Finskan kesäpuhe-ohjelmat löydät Sveriges Radio Playsta, käytä hakusanaa Kesäpuhujat.Tuottaja: Virpi Inkerivirpi.inkeri@sverigesradio.se

Frågan om modersmålets betydelse blir allt mer omdiskuterad. I politiken reses krav på att tona ned eller helt slopa modersmålsundervisning, samtidigt som allt fler pekar på modersmålets avgörande betydelse, som rättighet och som identitet och möjlighet för att lära nya språk. I samtalet, som hålls på Modersmålets dag, 21 februari, deltar Dmitri Plax, styrelseledamot för Svenska PEN, Janina Orlov, översättare, och Jesper Bengtsson, ordförande för Svenska PEN.  Samtalet streamas live och publiceras även som pod i serien Yttrandefrihetspodden.

Muuallakin osataan olla kuin kala vedessä. Millaisia ihmisen toimintaa kuvaavia eläinaiheisia ilmauksia on ruotsin, saksan ja englannin kielessä? Ruotsinkieliset eläinaiheiset sanonnat tuntee kääntäjä Janina Orlov. Saksankielisen kielialueen puolesta vastaa Tampereen yliopiston saksan kielen lehtori ja kirjailija Dieter Hermann Schmitz. Englanninkielisten eläinvertausten asiantuntijana toimii freelancer ja stand up -koomikko Paul Westlake. Keskustelu on äänitetty etäyhteyksien avulla akselilla Tampere-Helsinki-Tukholma. Ohjelman on toimittanut Pasi Heikura.

Leikkaako ruotsissa, saksassa ja englannissa lanttu silloin, kun ihmisen hoksottimet toimivat? Tätä pohditaan Aristoteleen kantapään erikoisjaksossa. Ruotsinkielisten lanttujen asiantuntijana toimii kääntäjä Janina Orlov, Englannin lantunleikkaajana on lavarunoilija Laura Eklund Nhaga ja Saksan lanttunleikkaustilanteesta vastaa Tampereen yliopistossa saksaa opettanut Dieter Hermann Schmitz. Ohjelman on toimittanut Pasi Heikura.

En drygt 100-årig kvinna överlämnar en bunt brev till författaren Rosa Liksom när hon talar om sin senaste roman Överstinnan i Stockholm. Breven är skrivna av den våldsamma Översten i Liksoms roman och är ställda till hans syster Maria. I uppläsning av Lennart Jähkel och i översättning Janina Orlov. Det är brev som visar sig innehålla många mörka hemligheter. Det första brevet är daterat 1915 då J, som är signaturen under samtliga brev, beskriver hur han fostras till jägarsoldat i det beryktade Lockstedter Lager i Tyskland dit många unga finska män sökte sig. De kom sedan att spela viktiga roller på framförallt de vitas sida under det kommande inbördeskriget i Finland. Det sista brevet är skrivet 1926 från Rovaniemi i norra Finland dit J upplever att han har förvisats av general Mannerheim. I breven avslöjas hemligheten att J älskar sin syster på ett sätt som en bror inte är tänkt att älska en syster. Att J hyser stor tilltro till Hitler är däremot ingen hemlighet.      - Jag har varit nationalsocialist redan innan Hitler och Goebbels kom på begreppet, skriver Översten stolt i det sista brevet. Här kan du läsa Radionovellen - på svenska och på finska. PDF Här kan du läsa Radionovellen som på svenska och på finska. EPUB (till läsplattor t.ex.) Rosa Liksom är konstnär och författare och har flera gånger nominerats till Nordiska Rådets Litteraturpris. Namnet Rosa Liksom är en pseudonym som Anni Ylävaara, som hon egentligen heter, en gång valde för att undvika alltför stor uppmärksamhet. Med romanen Kupé nr 6, som också sänts som Radioföljetong, fick hon stor internationell uppmärksamhet liksom med sin senaste roman Överstinnan. Rosa Liksom tilldelades i år Svenska Akademiens nordiska pris. Lennart Jähkel har i sin karriär växlat mellan seriösa och humoristiska roller på såväl teaterscener som i film och på tv. Till hans allvarligare roller hör insatserna i filmerna Jägarna och Så som i himmelen. För många förknippas Jähkel med rollen Jan-Olof i den populära TV-serien c/o Segemyhr. Till hans mer humoristiska roller hör även rollen som Sven-Erik, den äldsta av de tre bröderna Marklund i TV-serien Pistvakt. Tekniker: Mats Jonsson och Glate Öhman Producent: Kerstin Wixe Lyssna och ladda ner tom 19/4 2022.

En drygt 100-årig kvinna överlämnar en bunt brev till författaren Rosa Liksom när hon talar om sin senaste roman Överstinnan i Stockholm. Breven är skrivna av den våldsamma Översten i Liksoms roman och är ställda till hans syster Maria. I uppläsning av Lennart Jähkel och i översättning Janina Orlov.Det är brev som visar sig innehålla många mörka hemligheter. Det första brevet är daterat 1915 då J, som är signaturen under samtliga brev, beskriver hur han fostras till jägarsoldat i det beryktade Lockstedter Lager i Tyskland dit många unga finska män sökte sig. De kom sedan att spela viktiga roller på framförallt de vitas sida under det kommande inbördeskriget i Finland. Det sista brevet är skrivet 1926 från Rovaniemi i norra Finland dit J upplever att han har förvisats av general Mannerheim. I breven avslöjas hemligheten att J älskar sin syster på ett sätt som en bror inte är tänkt att älska en syster. Att J hyser stor tilltro till Hitler är däremot ingen hemlighet.      - Jag har varit nationalsocialist redan innan Hitler och Goebbels kom på begreppet, skriver Översten stolt i det sista brevet.Här kan du läsa Radionovellen - på svenska och på finska. PDFHär kan du läsa Radionovellen som på svenska och på finska. EPUB (till läsplattor t.ex.)Rosa Liksom är konstnär och författare och har flera gånger nominerats till Nordiska Rådets Litteraturpris. Namnet Rosa Liksom är en pseudonym som Anni Ylävaara, som hon egentligen heter, en gång valde för att undvika alltför stor uppmärksamhet. Med romanen Kupé nr 6, som också sänts som Radioföljetong, fick hon stor internationell uppmärksamhet liksom med sin senaste roman Överstinnan. Rosa Liksom tilldelades i år Svenska Akademiens nordiska pris.Lennart Jähkel har i sin karriär växlat mellan seriösa och humoristiska roller på såväl teaterscener som i film och på tv. Till hans allvarligare roller hör insatserna i filmerna Jägarna och Så som i himmelen. För många förknippas Jähkel med rollen Jan-Olof i den populära TV-serien c/o Segemyhr. Till hans mer humoristiska roller hör även rollen som Sven-Erik, den äldsta av de tre bröderna Marklund i TV-serien Pistvakt.Tekniker: Mats Jonsson och Glate Öhman Producent: Kerstin Wixe Lyssna och ladda ner tom 19/4 2022.

En drygt 100-årig kvinna överlämnar en bunt brev till författaren Rosa Liksom när hon talar om sin senaste roman Överstinnan i Stockholm. Breven är skrivna av den våldsamma Översten i Liksoms roman och är ställda till hans syster Maria. I uppläsning av Lennart Jähkel och i översättning Janina Orlov. Det är brev som visar sig innehålla många mörka hemligheter. Det första brevet är daterat 1915 då J, som är signaturen under samtliga brev, beskriver hur han fostras till jägarsoldat i det beryktade Lockstedter Lager i Tyskland dit många unga finska män sökte sig. De kom sedan att spela viktiga roller på framförallt de vitas sida under det kommande inbördeskriget i Finland. Det sista brevet är skrivet 1926 från Rovaniemi i norra Finland dit J upplever att han har förvisats av general Mannerheim. I breven avslöjas hemligheten att J älskar sin syster på ett sätt som en bror inte är tänkt att älska en syster. Att J hyser stor tilltro till Hitler är däremot ingen hemlighet.      - Jag har varit nationalsocialist redan innan Hitler och Goebbels kom på begreppet, skriver Översten stolt i det sista brevet. Här kan du läsa Radionovellen - på svenska och på finska. PDF Här kan du läsa Radionovellen som på svenska och på finska. EPUB (till läsplattor t.ex.) Rosa Liksom är konstnär och författare och har flera gånger nominerats till Nordiska Rådets Litteraturpris. Namnet Rosa Liksom är en pseudonym som Anni Ylävaara, som hon egentligen heter, en gång valde för att undvika alltför stor uppmärksamhet. Med romanen Kupé nr 6, som också sänts som Radioföljetong, fick hon stor internationell uppmärksamhet liksom med sin senaste roman Överstinnan. Rosa Liksom tilldelades i år Svenska Akademiens nordiska pris. Lennart Jähkel har i sin karriär växlat mellan seriösa och humoristiska roller på såväl teaterscener som i film och på tv. Till hans allvarligare roller hör insatserna i filmerna Jägarna och Så som i himmelen. För många förknippas Jähkel med rollen Jan-Olof i den populära TV-serien c/o Segemyhr. Till hans mer humoristiska roller hör även rollen som Sven-Erik, den äldsta av de tre bröderna Marklund i TV-serien Pistvakt. Tekniker: Mats Jonsson och Glate Öhman Producent: Kerstin Wixe

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast "jag". Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer. Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv. För vad är egentligen vårt sanna jag? Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier? Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag? Vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman När dykaren lämnar sina kläder en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone. Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko. Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger. Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev Den goda människan i Sezuan. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser. Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll. Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA. Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i Och solen har sin gång att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv. Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig. Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken Den svåra konsten att se sig själv. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers Canterburysägner över Tolstojs Kreutzersonaten till Rosa Liksoms Kupé nr 6. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman Julio Jurenito läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat. Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare. För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet. Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok: Du sitter här med oss, men du går också omkring På ett fält i gryningen. Du är själv Det djur vi jagar när du följer oss på jakten Du är i din kropp som en växt är stadig i jorden Ändå är du vind. Du är dykarens kläder Som ligger kvar på stranden. Du är fisken Per J Andersson, författare och reseskribent Litteratur När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag. Den svåra konsten att se sig själv av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur. Kupé nr 6 av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand. Kvinnor på ett tåg av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan. Och solen har sin gång av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag. Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers. Canterburysägner av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

Obs. noe lav lyd. Som en flukt fra et krigsrammet Finland skapte Tove Jansson den fantastiske Mummidalen – en i utgangspunktet idyllisk og sommerlig barndomsverden bebodd av de hvite lubne trollene og deres venner. Siden den første boka utkom i 1945 har industrien rundt mummitrollene vokst seg massiv. Den inkluderer i dag fornøyelsesparker, tv-serier, kafeer, filmer og endeløse mengder av mummi-produkter. I havet av kaffekopper og sanger man lett får på hjernen må vi ikke glemme hvordan det hele startet: med ni bøker som gjennom tematiseringen av vennskap og ensomhet, utopi og undergang, hygge og uhygge har blitt stående som udiskutable klassikere innenfor både barne- og voksenlitteraturen. 21. mai inviterer Litteratur på Blå til en dybdesamtale om mummibøkene med Marie Alming og Janina Orlov. Alming er forfatter og bibliotekar, og skrev i 2008 en masteroppgave om mummibøkenes fremstilling av usynlige, uhyggelige og (u-)hjemlige rom. Her diskuterer hun hvorvidt disse rommene bidrar til å skape ulike nivåer i tekstene som appellerer til enten barne- eller voksenlesere. Orlov er oversetter, universitetslektor ved Stockholm universitet og Jansson-ekspert. I artikkelen ”Creating the Eternal Farewell” argumenterer hun for bevegelse som et av mummifortellingenes hovedtrekk – bevegelse mellom lys og mørke, fra barn til voksen, og alltid mot det evige farvel. Samtalen ledes av Marthe Udnæs, som i sin masteroppgave skriver om mummibøkenes ensomhetstematikk. «Jag ska berätta om att drömmen är viktigare än verkligheten», skrev Tove Jansson i et arbeidsnotat til den siste mummiboka Sent i november. Sitatet vil fungere som utgangspunkt for samtalen, der vi vil diskutere bøkenes status som barnelitteratur og reise spørsmål rundt hvordan de fremdeles fengsler og fascinerer et voksenpublikum. Hva rører seg i dypet av denne trygge, barnlige sommerverdenen? Og hva skjuler seg bak den lykkelige, harmoniske mummifamilien? LpB 21.5.19

Den 22 oktober, på Södra Teatern i Stockholm, fick vi äntligen veta vilka 18 böcker som har chans att tilldelas årets Augustpris! Strax efter att de tillkännagivits intervjuade Daniel Sjölin fyra av de nominerade författarna, Linnea Axelsson, Anders Holmer och Janina Orlov om haiku, episk diktning och Ulf Starks författarskap.

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast "jag". Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer. Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv. För vad är egentligen vårt sanna jag? Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier? Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag? vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman När dykaren lämnar sina kläder en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone. Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko. Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger. Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit? Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev Den goda människan i Sezuan. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser. Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll. Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA. Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i Och solen har sin gång att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv. Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig. Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken Den svåra konsten att se sig själv. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa.  Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers Canterburysägner över Tolstojs Kreutzersonaten till Rosa Liksoms Kupé nr 6. Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman Julio Jurenito läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat. Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare. För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet. Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok: Du sitter här med oss, men du går också omkring På ett fält i gryningen. Du är själv Det djur vi jagar när du följer oss på jakten Du är i din kropp som en växt är stadig i jorden Ändå är du vind. Du är dykarens kläder Som ligger kvar på stranden. Du är fisken Per J Andersson, författare och reseskribent   Litteratur När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag. Den svåra konsten att se sig själv av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur. Kupé nr 6 av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand. Kvinnor på ett tåg av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan. Och solen har sin gång av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag. Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers. Canterburysägner av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

Översättaren Janina Orlov har flera gånger fått pris för sina fina översättningar av finsk skönlitteratur till svenska, nu senast Hugo Bergroth-priset. Men i grunden har hon studerat ryska, jobbat som tolk och guide och tillbringat mycket tid i Sovjetunionen och Ryssland. I sitt sommarprat talar hon bland annat om sitt hat-kärleksförhållande till det stora landet i öster. Redaktör: Maria Sundblom Lindberg Produktion: Parad Media

Suomen papan puuro on parasta, mutta mitä se oikein on? Perheissä syntyy sanoja ja sanontoja, jotka vain perheenjäsenet ymmärtävät. - Perheet käyttävät usein hauskoja omia sanoja ja sanontoja. Monesti ne ovat lasten keksimiä. Yhteistä keksityille sanoille on se, että ne ymmärretään vain perheen sisällä. Samalla ne kantavat sisällään historiaa ja paljon tunteita. Kirsi Blomberg on etsinyt perheiden omia sanoja löytänyt muunmuassa upin, tomskun ja Suomen papan puuron. - Västeråsilaisessa Pajusen perheessä on musiikki yleisin kieli. Kun veljekset Raimo ja Reijo Pajunen ryhtyivät perustamaan omaa yhtyettä, haluttiin sukunimi mukaan bändin nimeen, sillä olihan isä Kalevi Pajunen säestänyt itseään Olavi Virtaa. Pekka Pohjola Groupilta ajateltiin lainata group-sanaa bändin nimeen, mutta se ei toiminut, koska ruotsinsuomalainen yleisö äänsi sen joko ruuppa tai ruuppi. - Kaunokirjallisuuden kääntäjä Janina Orlov hakee käännöksiinsä hyvää rytmiä. Hän kääntää suomesta ja venäjästä ruotsiksi ja sanoo, että kieli pitää tuntea kaikilla aisteillaan. Janina palkittiin käännöstyöstään Suomen valtion ulkomaisella kääntäjäpalkinnolla. - Myös viikon pakinoija Markku Huovila on pohjakoulutukseltaan kääntäjä, siksi hän varmasti osaakin käännellä ja väännellä sanoja niin taitavasti. Sanakarikatyyriä odotettavissa.- Kielenhuoltajat Henna Leskelä ja Hannele Ennab vastaavat kysymyksiin muunmuassa orja-sanasta ja äijistä sekä ämmistä. Juontajana Merja LaitinenKielipuoli kielipuoli@sverigesradio.se 

Dagens program består av bitar ur sommarens talkshows. Vi hör Maria Persson Löfgren i samtal med journalisten Disa Håstad och konstären Irina Lindqvist om Sovjetunionen, hur det var att leva där. Roger Wilson har noterat att det inte tycks finnas något större intresse för Polen, eller Finland heller för den delen. Stefan Ingvarsson, journalist, vill gärna lyfta fram Polen. Janina Orlov, översättare och författare, medverkar om intresset för finsk litteratur. I programmet hörs även Judith Kiros från bloggen Rummet. David Carlqvist träffar Evelina Gunnarsson som arbetat som au pair i Kina, och Nathalie Söderlind som förmedlar svenska au pairer till kinesiska familjer.

Onsdagens Wilson i P1 handlar om varför Roger älskar den polska musikgenren disco polo och om det svenskfixerade radioprogrammet Danmarks röst. Och så frågar vi oss varför det svenska kulturlivet oftast vänder blicken västerut. Är vi ointresserade av våra grannar i öster? Stefan Ingvarsson, översättare och Polenkännare, och Janina Orlov, litteraturvetare som översätter från finska och ryska, gästar dagens Wilson i P1 för att prata om det kulturella intresset för våra östra grannländer. Dessutom intresserar vi oss för danskarnas fascination för Sverige. Vi ringer upp Mads Brügger, programchef på Radio24syv som i sommar sänt radioprogrammet Danmarks röst. Ett program där de åsiktsförtryckta svenskarna äntligen ska få säga vad de tycker. Vi har också med oss svenska journalisten Marie Korpe som är bosatt i Danmark. Och i veckans sista Wilson i P1 på torsdag får lyssnarna föreslå kulturkorrespondentens nästa resmål. Ring in och presentera ditt förslag i direktsändning mellan 15.04-15.45. Telefonslussen öppnar redan klockan 14 och numret är 08-24 15 00. Vill du höra av dig redan nu så kan du ringa vår telefonsvarare på 08-784 39 51 eller mejla till korrespondenterna@sverigesradio.se.

Maanantain aiheita: - Aamun vieras Janina Orlov on kiitetty kääntäjä, jonka kautta suomalaiset teokset ovat löytäneet myös ruotsinkielisiä lukijoita - Jönköpingin kunnan kotisivulle on perustettu monikielisten keskustelufoorumi - Uumajan suomalainen pappi Kimmo Sulila tuntee hyvin vanhoillislestadiolaisen liikkeen ja hän kertoo, että samasta nimestä huolimatta ei Suomen ja Ruotsin liikkeiden välille voida suoraan vetää yhtäläisyysmerkkejä Huomenta Ruotsin juontaa Jorma Ikäheimo.

Hur känns det när man tar livet av en känd romanfigur? Kan litteratur göra dig till en bättre människa? Och vad gör det svenska kungaparet i en amerikansk flanörroman? Marie Lundström går i närkamp med hyllade romandebutanten Teju Cole. Tayie Selasi var fyra år gammal när hon bestämde sig för att bli författare. Men det dröjde ändå trettio år innan boken var klar. Komma och gå heter hennes uppmärksammade debut, och Jenny Aschenbrenner har träffat henne.  Att jobba som översättare är inte alls ensamt! Det är inte ett "tragglande med texter"! Och kör man fast kan man få hjälp av "mannen på gatan". Möt Janina Orlov, som översatt bl a Sofi Oksanen och Katja Kettu till svenska från finska. Och så tittar vi lite närmare på läsplattan. Välkommen, du kära digitala tid - ge oss ögonblicklig tillgång till våra favoritförfattare, scanna vårt personliga behov av poesi, ge våra ögonrörelser den läsning vi behöver - kära läsplatta: Vad kan du egentligen göra för oss?

Sofi Oksanen är i stan - aktuell med romanen När duvorna försvann (övers: Janina Orlov). Marie Lundström fick även träffa den lilla dockan som ser ut som Oksanen själv - och pratade om motstånd och anpasslighet. Kristian Lundberg återvänder till sina rötter med boken En hemstad - berättelsen om att färdas genom klassmörkret. Reporter Jon Jordås träffar honom i Malmö. Dessutom tar vi upp fenomenet boksamlande. Finansmannen Sven Hagströmer berättar om sin flera tusen böcker stora samling, med flera värdefulla originalutgåvor. Han beskriver sig som en ekorre. Varför samlar folk egentligen på böcker - är det en investering eller en passion? Så blir det exklusivt hembesök hos franska Marie Darrieussecq i Paris. Nu kommer hennes senaste roman på svenska, Flickan i Clèves (övers: Lisa Lindberg). Den djupdyker i en 13-årig flickas pubertet och begynnande sexliv på ett ovanligt frispråkigt sätt. Som vanligt finns - och där pågår ofta diskussioner om programmen! Tips! Böcker i dagens program: Sofi Oksanen: Utrensning (2012), När duvorna försvann (2013) övers för bägge: Janina Orlov. Kristian Lundberg: Yarden (2009), Och allt ska vara kärlek (2011), En hemstad - en berättelse om att färdas genom klassmörkret (2013). Patti Smith: Just kids, övers: Ulla Danielsson (2011). Carl von Linné: Systema Naturae (1735; 2012) Marie Darrieussecq: Flickan i Clèves, övers: Lisa Lindberg (2013). Producent för Lundströms Bokradio: Nina Solomin.

Aamun vieraana on maanantaina 11. kesäkuuta 2012 Riikka Pulkkisen menestysromaanin Totta ruotsiksi kääntänyt Tukholman yliopiston kirjallisuustieteen ja aatehistorian lehtori Janina Orlov. Kirsi Blomberg haastattelee.