POPULARITY
Ida Linde och Daniel Sjölin har läst och samtalar om den amerikanska författaren och ikonen Vivian Gornicks senaste bok på svenska, Aldrig färdig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Aldrig färdig skriver Vivian Gornick fängslande om omläsningens kraft och möjligheter. Vad händer när man läser om en bok man sedan tidigare älskar? Aldrig Färdig handlar om de favoritböcker Gornick läst om, romaner som DH Lawrences Söner och älskande, Colette och Elizabeth Bowen, samt Marguerite Duras Älskaren.Vivian Gornick är en amerikansk författare och skribent, född 1935. Hon har gjort sig känd som feminist och fick sitt internationella genombrott i 85-årsåldern. Det finns två böcker på svenska av henne tidigare, Starka band och Den udda kvinnan och staden.Aldrig färdig är hennes tredje bok på svenska och är översatt av Maria Lundgren.I programmet hör vi Vivian Gornick själv från sin lägenhet på Manhattan där hon bott i 40 år. Författaren och översättaren Ida Linde och författaren och kritikern Daniel Sjölin samtalar med Marie Lundström i studion.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas MagnellLjuddesign: Märta Myrstener
Efter masskjutningen i Örebro vad blir den lokala kulturens uppgift i arbetet framåt för att bearbeta och minnas? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Samtal med Michael Horvath, konstnärligledare för poesiscenen Klubb Bubbla; Py Huss-Wallin, konstnärlig ledare för Länsteatern i Örebro; samt Birgitta Johansen, chef för Örebro länsmuseum. RECENSION: MOODYSSON DIKTAR IGENTrots att han slog igenom som poet i Malmöligan är det framför allt som filmare vi känner Lukas Moodysson. Nu är han tillbaka med diktsamlingen ”Det var mörkt i mitt huvud men aldrig i mitt hjärta” – hans första på nästan 20 år. Vår kritiker Daniel Sjölin har läst den. LYRIKPRISETS NOMINERADE – 5 OMISTLIGA DIKTSAMLINGAR FRÅN 2024Idag avslöjades vilka fem diktsamlingar som juryn för Sveriges radios lyrikpris tyckte var de allra bästa under 2024. Samtal med juryns ordförande Ann Lingebrandt och Paul Tenngart, litteraturprofessor och ledamot i juryn. VÅRENS BÖCKER: DETTA KAN VI SE FRAM EMOT ATT LÄSA I VÅR Kulturredaktionens litteraturredaktör Lina Kalmteg har bläddrat i utgivningskatalogerna och hittat guldkorn och litterära händelser. ESSÄ: DON DELILLO VISAR ATT APOKALYPSEN ÄR LITTERATURAllt viktigt ska hända sedan, inte nu. Mattias Hagberg söker en motlitteratur som visar oss bort från en värld där alla vill äga undergången.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Eskil Krogh Larsson
Den palestinsk-amerikanska författaren och läkaren Fady Joudahs poesi ges nu ut för första gången på svenska. Diktsamlingen [] har Gaza som utgångpunkt men varför med en titel som inte går att uttala? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fady Joudah, som lever i Houston i USA, är läkare, författare och översättare. Han har gett ut sex böcker, men nu kommer den första på svenska, diktsamlingen […]. Fady Joudah har skrivit dikterna under det han kallar "utplåningens tid", själv har han förlorat 120 anhöriga, vänner och bekanta i de israeliska bombningarna av Gaza. P1 Kulturs litteraturkritiker Daniel Sjölin har läst […] som översatts av Athena Farrokhzad och Johannes Anyuru.NY MUSIKTEATER OM KONSTNÄRSPARET BAUERI dag, den 20 november, har det gått precis 106 år sedan konstnärsparet John och Ester Bauer dog. De drunknade tillsammans med sin lille son i samband med en fartygsolycka på Vättern. Nu på fredag är det urpremiär för musikteaterföreställningen Ester och John Bauer - och då står en av Johns släktingar på scen; sångerskan och musikern Lisa Bauer. I hennes liv har den här berömde konstnären alltid funnits med. Hör Jens Möllers reportage!WIENER WERKSTÄTTE – HANTVERKSLYX FRÅN BÖRJAN AV FÖRRA SEKLETPå Millesgården i Stockholm pågår just nu en utställning med hantverkskooperativet Wiener Werkstätte, som var verksamma mellan 1903 och 1932 i Wien. De började då staden var en huvudstad och kulturell smältdegel i ett kejsardöme med över 50 miljoner invånare och som 1932, när Wiener Werktätte stängde, var ett litet land med 5 miljoner invånare med minimal framtidstro. Nina Asarnoj tog med sig redaktionens främste Wienentusiast Gunnar Bolin till utställningen.MÖT SKAPARNA AV TV-SERIEN HELIKOPTERRÅNETPå fredag är det premiär för den nya Netflixserien "Helikopterrånet" som handlar om ett av de mest spektakulära rånen som genomförts i Sverige. Serien bygger på en bok av Jonas Bonnier, samt samtal med rånarna som genomförde kuppen mot värdedepån i Västberga i Stockholm, då de kom över 39 miljoner kronor. Björn Jansson har träffat seriens manusförfattare Ronnie Sandahl, och regissören Daniel Espinosa.ESSÄ: THOMAS STEINFELD OM SURREALISMEN SOM FIRAR 100 ÅRDet första surrealistiska manifestet skrevs 1924, men rörelsen överlevde sig själv och återfinns inom konst och reklam. Men även inom politiken, där den dock bytt sida, konstaterar författaren och kulturskribenten Thomas Steinfeld i dagens OBS-essä.Programledare: Jenny TelemanProducent: Maria Götselius
Under veckan som gick var det ett inlägg i socialmediabruset som verkligen stack ut. Företagaren Daniel Sjöström på Sjöströms Bygg & Fix delade okonstlat och uppriktigt med sig av känslor och omständigheter kring den kris hans egen bransch just nu står mitt i. I dagens podd fortsätter vi på den ärliga linjen. Vi pratar om kringeffekterna av en tung bransch i fritt fall, om ovisshet och skenande priser, om sömnlösa nätter inför den dagen man måste permittera sin personal. Men också om vad som behövs för att vända skutan och om att trots allt envist behålla hoppet om sin bransch. -------------- Veckans avsnitt är sponsrat av: AX Finans - för flexibel och smidig finansiering https://www.finans.ax/ OCH BDO Åland - revisionsbolaget som kombinerar lokal kunskap med internationell expertis https://www.bdo.fi/sv-fi/home-se
Ja, det har poeten kallats av nära vännen Thåström en gång i tiden. Och nu är han tillbaka med en ny diktsamling, Växla Ringar Med Mörkret, 50 år efter sin debut. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. LYRIKVår kritiker Daniel Sjölin har läst ”Växla Ringar Med Mörkret” och gästar programmet för att prata om Öijers första diktsamling på 10 år. Vi kommer även diskutera den mystiska Bruno K Öijers ikon-status och den så noga förvaltade konstnärskapet. SERIEBOKVi gästas också av serieskaparen Mats Jonsson som även han är aktuell med den nya boken ”Stinas Jojk”. Där han skildrar den verkliga berättelsen om sameflickan Stina Larsdotters öde. Stina slutade aldrig växa och hon levde under en tid då personer med udda utseenden kunde visas upp mot betalning. Något som gjorde att hon blev känd över hela Europa. Men hennes historia sträcker sig ända in i vår tid. MUSIKArtisten Jonas Lundqvist är tillbaka med ett nytt album, ”Sorgetornets spejare”, där han följer upp förra skivans självutlämnande temaskiva om att förlora sig själv och sin familj med nya låtar som kan beskrivas som dess efterspel och synliggöra sig själv under en period av förlust. ESSÄ”Tänkandet är rörligt, opålitligt och kommer alltid att väcka misstänksamhet” - det säger författaren och filosofen Lyra Ekström Lindbäck i torsdagens radioessä från OBS. Genom Sokrates och författaren Hannah Arendt så tar hennes funderingar oss till en början i nazisten Adolf Eichmann. Programledare: Lisa WallProducent: Saman Bakhtiari
Vi tar sommarens poesidebatt som kretsat kring en grupp unga Stockholmspoeter under lupp. Vad handlar den egentligen om och vad säger debatten om vart svensk poesi är på väg? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. POESIDEBATTEN – VAD SÄGER DEN EGENTLIGEN?Under våren och sommaren har det rasat en poesidebatt på tidningarnas kultursidor om tillståndet i svensk poesi just nu. I centrum står en ny generation unga extroverta poeter som själva ser sig som förnyare som vill göra poesin levande och tillgänglig, andra tycks mena att det mest är tomma tunnor som skramlar. Vi ska försöka förstå vad det handlar om – och vad debatten säger om vart poesin är på väg? Samtal med litteraturkritiker Daniel Sjölin.MER POESI: KRITIKSAMTAL OM LENNART SJÖGRENS ”REGNBÅGEN” OCH LINNEA AXELSSONS ”SJÁUNJA”Lennart Sjögren debuterade 1958, och nominerades förra året till Sveriges Radios lyrikpris för ”Det röda äpplet” – skriven från ålderdomshemmet. Nu är han tillbaka med ”Regnbågen”. Linnea Axelsson slog igenom med ”Aednan”, som hon också tilldelades Augustpriset för, 2018. Hon återvänder nu med diktsamlingen ”Sjáunja”. Vår kritiker Daniel Sjölin har läst båda.SNART HAR ALLA LEVANDE INVÅNARE I KIRUNA FLYTTAT – MEN VAD HÄNDER MED DE 5 000 DÖDA?Sedan flera år håller man på att riva Kirunas gamla centrum, eftersom LKAB:s utökade gruvbrytning orsakar sprickor och ras. Nu står Kiruna också inför den största gravflytten någonsin i Sverige – unik i sitt slag och ett brott mot lagen om gravfrid – som kräver statens godkännande. Forskare studerar nu den här gravflytten och anhöriga ställs inför etiska dilemman om vart de ska flytta sina döda. P1 Kulturs Helene Alm begav sig till gravplatsen som snart inte finns kvar.HÖR TOMMY KÖRBERG OM JAZZENS BETYDELSE I HANS LIVI helgen återuppstår Jazz och blues-festivalen på Skeppsholmen i Stockholm, drygt 20 år efter att den lades ned. En av de återkommande gästerna under 1980-90-talen var en av Musiksveriges största: Tommy Körberg. I morgon står han återigen på den scenen. Vår reporter Tanja Ulriksson besökte artisten i hans hem för att prata om jazz.ESSÄ: TIDIGARE SLAVAR VISADE VÄGEN FÖR HENRY DAVID THOREAUKring mitten av 1800-talet begav sig Henry David Thoreau ut i vännen Ralph Waldo Emersons skog och byggde sig en stuga. Han sökte ett enklare liv, med självförsörjning och distans till det samhälle han försökte förstå. Hans bok ”Walden” publicerades 1854 och har förblivit en klassiker. Men före Thoreau beboddes skogen av tidigare slavar som levde under helt andra förutsättningar, men som inspirerade den amerikanske tänkaren i hans utforskning – skrivpedagogen Selma Yosif Mesbah lyfter fram deras historia i dagens OBS-essä. Programledare: Eskil Krogh LarssonProducent: Felicia Frithiof
Internationell författarscen 28 september 2015.
I veckan lämnade Statens fastighetsverk besked om hur de vill renovera Kungliga operan i Stockholm. Frågan har tagit evighet varför tar det så lång tid? Och vad står på spel? Samtal med operakritiker Thomas Nordegren. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. JIREEL AKTUELL MED NYTT ALBUM Artisten Jireel är redan en svensk veteran – blott 24 år gammal släpper han nu sitt sjätte album: Luanda. Jireel är gäst i P1 Kultur.GÖRAN SONNEVI PÅ RESA GENOM KÄRLEK OCH MATEMATIKGöran Sonnevi debuterade 1961 och ha sedan dess gett ut ett 20-tal diktsamlingar. Nu är han aktuell med ”Där allt är kontrapunkt tid” – en resa genom kärlek, politik, matematik och tillbaka till kärleken igen. Samtal med vår kritiker Daniel Sjölin.ESSÄ: GRÄNSEN MELLAN KRIG OCH FRED SUDDAS UTI OBS fortsätter funderandet över 300-årsjublierande Immanuel Kants skrifter. Och i dagens radioessä ska det handla om ett högaktuellt ämne, nämligen fred. Kant skrev om den eviga freden och var både krasst historiskt och idealistisk i sina resonemang, men i dem finns ett grundläggande problem, konstaterar Dan Jönsson. Ett problem vi fortfarande inte riktigt tycks ha vågat närma oss.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Eskil Krogh Larsson
Inför publik på Musikaliska kvarteret i Stockholm går Emil upp i ringen med två betydande författare: Donia Saleh och Daniel Sjölin. Ett live-avsnitt om konstens villkor.
Är det en tillgång eller ett hinder att stå nära den man ska porträttera? Filmaren och vännen Gustav Ågerstrands porträtt av folkmusikern Sara Parkman går nu upp på bio. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I dagens P1 Kultur hör du dem båda två om relationen mellan den som filmar och den som blir filmad; om vem som äger berättelsen och om hur sann en dokumentär egentligen är. BILDEN AV EN IKON – NY DOKUMENTÄR OM LARS NORÉN Hur gör man ett porträtt av en person som redan är ikonisk? Nu kommer filmen ”Lars Norén: Resan mot mörkrets hjärta” av Sindra Grahn. VÅRENS LYRIK: DANIEL SJÖLIN OM TRE NYA DIKTSAMLINGARVår kritiker Daniel Sjölin har läst ”Året hos Hyperboréerna” av Jesper Svenbro; ”Jägmästarna Säger” av Mariam Naraghi och ”Spikar” av Agota Kristof . ESSÄ: FÖR EN KONSERVATIV ÄR NATO INTE VÄRT RISKENKonservatismen anses ofta ta sin början med 1700-talspolitikern och filosofen Edmund Burkes skrifter. Men denna kulturella och politiska ideologi och filosofi är på frammarsch också idag. En av dem som övertygats av argumenten är filosofen Torbjörn Tännsjö. I dagens essä berättar han mer om det och om varför till exempel Natomedlemskap passar dåligt ihop med en konservativ attityd.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Eskil Krogh Larsson
Vilka principer är det som gäller när det kommer till självkänsla? Är det medfött eller kan du träna upp en bättre självkänsla? Och om du kan bli bättre av att träna, vad ska du göra då? Prenumerera på nyhetsbrevet för att få tillgång till alla mina gratisresurser. Kurser, program och ljudfiler. Signa upp dig på monkeymindset.se Utskrift av avsnittet Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt och i det här avsnittet kommer jag att prata om självkänsla. Självkänsla såsom jag kommer att definiera det handlar om hur du ser på dig själv. Om du tycker om dig själv eller inte. Det handlar också om hur du pratar med dig själv. Att jobba med sin självkänsla är en central del av mental träning. Det är någonting man börjar med tidigt i träningen. En bra självkänsla innebär att ditt allmänna välbefinnande inte är så beroende av yttre faktorer, såsom huruvida du är karriärmässigt lyckad, eller omtyckt eller har pengar eller har hög social status på något annat sätt. Men det betyder inte att du är immun mot de här sakerna. En bra självkänsla betyder att du inte bryr dig så mycket om vad andra tycker. Men det betyder inte att du inte alls bryr dig om vad andra tycker. En bra självkänsla betyder att du accepterar den du är. Men det behöver inte betyda att du inte vill förbättras. En bra självkänsla kan betyda att du står upp för dina åsikter. Att du tar plats. Men det kan också betyda att du inte nödvändigtvis behöver ha rätt när något diskuteras, att du inte behöver vinna, utan kan kliva åt sidan och låta någon annan få sista ordet. Som du hör är det svårt, i alla fall för mig, att exakt säga vad en bra självkänsla är. Jag tror att det är personligt. Hur din självkänsla är vet bara du själv. Och det är ju också egentligen det enda som betyder något. Hur du känner. Hur din grundtrygghet ser ut. Jag ser på självkänsla på samma sätt som jag ser på den mentala träningen i stort och som jag ser på till exempel kondition. Det är inte någonting du antingen har eller inte har, utan du har det i större eller mindre omfattning. Det är inte heller någonting som är fast utan självkänslan kan förändras både över tid och beroende på situation och om du jobbar med att förbättra den så har du stora möjligheter att lyckas med det. Jag skulle vilja påstå att det kräver jobb för att bibehålla en bra självkänsla. Inte för alla, vissa har nog ett visst sätt att tänka och resonera som är gynnsamt när det gäller att behålla en stark självkänsla. Antingen är det här sättet att tänka medfött eller så kommer det av miljö, Men för många av oss kräver det jobb. Speciellt i den tid vi lever i just nu. Om du tänker på hur samhället ser ut idag, hur till exempel reklamen har tagit sig in precis överallt. Du matas hela tiden med bilder. Reklam, i grunden, talar om för dig att det du har inte är bra nog och att du inte duger som du är nu. För om du redan hade allt du behövde eller var helt nöjd med dig själv så skulle du ju inte vara en bra kund. Så reklamen bryr sig inte om vad du har eller vem du är. Den bryr sig bara om att du ska vilja ha någonting annat och att du ska vilja bli någon annan. Du är alltså i deras ögon aldrig bra nog, oavsett. Du är en bra kund om du hålls lite lite missnöjd hela tiden. Och jag menar inte att företag eller reklamare är onda eller illasinnade. Jag lägger ingen värdering i det utan det här är den verklighet vi lever i, det är en följd av utvecklingen och man kan antingen acceptera det eller så kan man förneka det. Det var inte länge sedan som dom vi jämförde oss mot var grannar, arbetskamrater och klasskamrater. Det var jobbigt nog, om jag minns rätt, men på sätt och vis satt vi alla i samma båt. Vi befann oss i ungefär liknande situationer, hade ungefär samma saker, även om det förstås var skillnad mellan den i en skolklass till exempel som hade mest och den som hade minst. Nu, när du ska renovera din altan, jämför du dig inte med grannen. Nu jämför du dig med Ernst på TV. När du ska laga mat så ser du hur lätt det går för kockarna på tv att slänga ihop tre rätter för tolv pers och även om du ju intellektuellt förstår att dom du ser har hjälp av en massa människor bakom kulisserna, och att dom är proffs på det här, så når den kunskapen bara hjärnan, inte hjärtat och magen. Det ser ju så enkelt ut. Och dom säger ju att det är så enkelt och anslaget i tv-programmet är ju att det här är någonting som alla kan göra. Det är lätt att känslan du lämnas med blir att det du gör inte riktigt duger. Vi bombas av bilder av hur andra människor lever sina perfekta liv. Dom här bilderna är ju tillrättalagda förstås, det vet vi, men för ett barn eller en tonåring så händer samma sak som när du eller jag jämför oss med tv-kockar eller snickare med ett helt team bakom kulisserna. Dom vet ju också att det är löjligt. Att den här stjärnan på youtube tik tok eller vad det nu må vara, har klippt och fixat och väljer att bara visa en liten del av verkligheten men när det vi vet i hjärnan krockar med det vi känner i magen så vinner alltid magen. Och det finns egentligen ingenting konstruktivt att tycka att det här är fel, det är som det är helt enkelt. Utvecklingen har alltid gått åt det här hållet och det kommer med största sannolikhet att fortsätta. Men genom att vara medveten om det. Att förstå hur verkligheten ser ut och hur den påverkar oss, så har du större möjlighet att hantera den. För många år sedan, när jag livnärde mig som pokerproffs blev jag snabbt mycket medveten om en effekt som skulle kunna översättas som lyckounderskott. Det handlar om att en negativ händelse trycker ner oss mycket mer än vad motsvarande positiv händelse bygger upp oss. Så om du arbetar med någonting lätt mätbart, som poker till exempel, där du antingen vinner eller förlorar en hand så är risken stor att du blir olycklig av själva spelet … … trots att du är en vinnande spelare. Det beror på att du blir mer ledsen av varje förlust än vad du blir glad av motsvarande vinst. Så om du håller koll på ditt resultat i realtid, alltså varje sekund vet om du ligger plus eller minus, så kommer du förr eller senare att bli deprimerad eftersom marginalerna i poker är så små att du mätt på timbasis, kanske ligger vinst 52 procent av gångerna och ligger back 48 procent. Om du hela tiden matar dig själv med vinster och förluster så krävs det många fler vinster än förluster för att ens ligga kvar på ett mentalt noll-läge. Så lösningen för ett pokerproffs är då att inte kolla kortsiktiga resultat utan bara bry sig om resultatet på lång sikt, kanske kolla någon gång i månaden. Väldigt svårt att göra i praktiken, i alla fall för mig. Men själva effekten, lyckounderskott, är väldigt tydlig när man lever i en så svartvit värld som jag gjorde när jag spelade poker. Och effekten finns så klart i verkligheten också, även om den inte känns igen lika enkelt som vid ett pokerbord. Men du kan säkert relatera till hur du gjort något som gav fem positiva reaktioner och en negativ och där allt du kunde tänka på var det negativa. När vi hela tiden bombas av små mikrodoser av att vi inte duger så kommer det förr eller senare att sätta sig på vår självkänsla om vi inte balanserar upp det på något sätt. Man skulle kunna se det som att vi är kött-robotar, ett koncept som jag har stulit från seriefiguren Dilberts skapare Scott Adams. Kött-robotar som programmeras av våra intryck och vårt självprat, alltså vår inre dialog. Programmeras vi bara med negativa intryck blir vi negativa och programmeras vi bara med positiva intryck blir vi positiva. Och du kan faktiskt styra hur resultatet av den här programmeringen blir. Inte över en natt, inte på en vecka, men över tid. Genom att se till att få in färre negativa intryck och fler positiva. Antingen genom vad som kommer in utifrån eller genom hur du pratar med dig själv. Och nu är vi inne på ett område som jag inte kommer att prata om just nu och som jag vet många är väldigt skeptiska till, nämligen positivt tänkande. Jag vet att många ser det som flum och nästan bondfångeri och jag har full förståelse för det. Men har du samma syn på negativt tänkande? Eller anser du att det som händer i vår hjärna sker av sig självt, utan att vi kan påverka det, ens på sikt? Att vissa är mer positiva och andra mer negativa av naturen och att det inte går att göra något åt det? Jag kommer att komma tillbaka till det här ämnet senare. Det är mycket intressant och det finns mycket forskning i ämnet. När jag spelade poker läste jag att varje förlust behövde två vinster av motsvarande storlek för att det här lyckounderskottet skulle ligga på noll. Jag vet att Pia Sundhage, som ju är mycket framgångsrik fotbollstränare, och hon var för övrigt en mycket framgångsrik spelare också, jag veta att hon jobbade enligt en formel hon kallar 7:1. Hon ger alltså positiv feedback sju gånger för varje gång hon ger negativ feedback. Jag vet inte om det är möjligt att exakt mäta vilka siffror som är rätt men oavsett det så tror jag att många av oss lever i en verklighet där siffrorna är omvända. Där vi får sju negativa intryck eller tankar för varje positiv. Bara att få upp ögonen för det här är ett viktigt första steg till förändring. Och ett sätt att komma i gång att jobba med din självkänsla är att börja träna mentalt med sådana här ljudfiler som jag har pratat om i tidigare avsnitt. När du börjar med det kommer du ner i varv, du sänker din grundspänning och du ger dig själv förutsättningarna för ett större inre lugn. Och det har stor effekt på självkänslan. En enkel metod som på lite sikt, kommer att göra skillnad. Ett annat sätt är att börja samla på vinster. Att leta efter tecken på att det går som det ska, att bekräfta varje gång du gör någonting som visar att du är på rätt väg. Och skriva ner det. Fem eller tio saker varje kväll. Tecken på att jag …. Det här kan låta fånigt men utan att vi medvetet tänker på det så samlar vi, många av oss åtminstone, redan nu in precis allt, verkligt eller inbillat, som säger att vi inte är på rätt väg, som säger att det vi gjorde inte var bra nog. Så att balansera lite och att göra det medvetet, systematiskt, gör skillnad. I alla fall för mig och flera som jag jobbat med. Jag hoppas att det här avsnittet gav dig någonting nyttigt. Tack för att du har lyssnat, vi hörs snart igen.
Vilka principer är det som gäller när det kommer till självkänsla? Är det medfött eller kan du träna upp en bättre självkänsla? Och om du kan bli bättre av att träna, vad ska du göra då? Prenumerera på nyhetsbrevet för att få tillgång till alla mina gratisresurser. Kurser, program och ljudfiler. Signa upp dig på monkeymindset.se Utskrift av avsnittet Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt och i det här avsnittet kommer jag att prata om självkänsla. Självkänsla såsom jag kommer att definiera det handlar om hur du ser på dig själv. Om du tycker om dig själv eller inte. Det handlar också om hur du pratar med dig själv. Att jobba med sin självkänsla är en central del av mental träning. Det är någonting man börjar med tidigt i träningen. En bra självkänsla innebär att ditt allmänna välbefinnande inte är så beroende av yttre faktorer, såsom huruvida du är karriärmässigt lyckad, eller omtyckt eller har pengar eller har hög social status på något annat sätt. Men det betyder inte att du är immun mot de här sakerna. En bra självkänsla betyder att du inte bryr dig så mycket om vad andra tycker. Men det betyder inte att du inte alls bryr dig om vad andra tycker. En bra självkänsla betyder att du accepterar den du är. Men det behöver inte betyda att du inte vill förbättras. En bra självkänsla kan betyda att du står upp för dina åsikter. Att du tar plats. Men det kan också betyda att du inte nödvändigtvis behöver ha rätt när något diskuteras, att du inte behöver vinna, utan kan kliva åt sidan och låta någon annan få sista ordet. Som du hör är det svårt, i alla fall för mig, att exakt säga vad en bra självkänsla är. Jag tror att det är personligt. Hur din självkänsla är vet bara du själv. Och det är ju också egentligen det enda som betyder något. Hur du känner. Hur din grundtrygghet ser ut. Jag ser på självkänsla på samma sätt som jag ser på den mentala träningen i stort och som jag ser på till exempel kondition. Det är inte någonting du antingen har eller inte har, utan du har det i större eller mindre omfattning. Det är inte heller någonting som är fast utan självkänslan kan förändras både över tid och beroende på situation och om du jobbar med att förbättra den så har du stora möjligheter att lyckas med det. Jag skulle vilja påstå att det kräver jobb för att bibehålla en bra självkänsla. Inte för alla, vissa har nog ett visst sätt att tänka och resonera som är gynnsamt när det gäller att behålla en stark självkänsla. Antingen är det här sättet att tänka medfött eller så kommer det av miljö, Men för många av oss kräver det jobb. Speciellt i den tid vi lever i just nu. Om du tänker på hur samhället ser ut idag, hur till exempel reklamen har tagit sig in precis överallt. Du matas hela tiden med bilder. Reklam, i grunden, talar om för dig att det du har inte är bra nog och att du inte duger som du är nu. För om du redan hade allt du behövde eller var helt nöjd med dig själv så skulle du ju inte vara en bra kund. Så reklamen bryr sig inte om vad du har eller vem du är. Den bryr sig bara om att du ska vilja ha någonting annat och att du ska vilja bli någon annan. Du är alltså i deras ögon aldrig bra nog, oavsett. Du är en bra kund om du hålls lite lite missnöjd hela tiden. Och jag menar inte att företag eller reklamare är onda eller illasinnade. Jag lägger ingen värdering i det utan det här är den verklighet vi lever i, det är en följd av utvecklingen och man kan antingen acceptera det eller så kan man förneka det. Det var inte länge sedan som dom vi jämförde oss mot var grannar, arbetskamrater och klasskamrater. Det var jobbigt nog, om jag minns rätt, men på sätt och vis satt vi alla i samma båt. Vi befann oss i ungefär liknande situationer, hade ungefär samma saker, även om det förstås var skillnad mellan den i en skolklass till exempel som hade mest och den som hade minst. Nu, när du ska renovera din altan, jämför du dig inte med grannen. Nu jämför du dig med Ernst på TV. När du ska laga mat så ser du hur lätt det går för kockarna på tv att slänga ihop tre rätter för tolv pers och även om du ju intellektuellt förstår att dom du ser har hjälp av en massa människor bakom kulisserna, och att dom är proffs på det här, så når den kunskapen bara hjärnan, inte hjärtat och magen. Det ser ju så enkelt ut. Och dom säger ju att det är så enkelt och anslaget i tv-programmet är ju att det här är någonting som alla kan göra. Det är lätt att känslan du lämnas med blir att det du gör inte riktigt duger. Vi bombas av bilder av hur andra människor lever sina perfekta liv. Dom här bilderna är ju tillrättalagda förstås, det vet vi, men för ett barn eller en tonåring så händer samma sak som när du eller jag jämför oss med tv-kockar eller snickare med ett helt team bakom kulisserna. Dom vet ju också att det är löjligt. Att den här stjärnan på youtube tik tok eller vad det nu må vara, har klippt och fixat och väljer att bara visa en liten del av verkligheten men när det vi vet i hjärnan krockar med det vi känner i magen så vinner alltid magen. Och det finns egentligen ingenting konstruktivt att tycka att det här är fel, det är som det är helt enkelt. Utvecklingen har alltid gått åt det här hållet och det kommer med största sannolikhet att fortsätta. Men genom att vara medveten om det. Att förstå hur verkligheten ser ut och hur den påverkar oss, så har du större möjlighet att hantera den. För många år sedan, när jag livnärde mig som pokerproffs blev jag snabbt mycket medveten om en effekt som skulle kunna översättas som lyckounderskott. Det handlar om att en negativ händelse trycker ner oss mycket mer än vad motsvarande positiv händelse bygger upp oss. Så om du arbetar med någonting lätt mätbart, som poker till exempel, där du antingen vinner eller förlorar en hand så är risken stor att du blir olycklig av själva spelet … … trots att du är en vinnande spelare. Det beror på att du blir mer ledsen av varje förlust än vad du blir glad av motsvarande vinst. Så om du håller koll på ditt resultat i realtid, alltså varje sekund vet om du ligger plus eller minus, så kommer du förr eller senare att bli deprimerad eftersom marginalerna i poker är så små att du mätt på timbasis, kanske ligger vinst 52 procent av gångerna och ligger back 48 procent. Om du hela tiden matar dig själv med vinster och förluster så krävs det många fler vinster än förluster för att ens ligga kvar på ett mentalt noll-läge. Så lösningen för ett pokerproffs är då att inte kolla kortsiktiga resultat utan bara bry sig om resultatet på lång sikt, kanske kolla någon gång i månaden. Väldigt svårt att göra i praktiken, i alla fall för mig. Men själva effekten, lyckounderskott, är väldigt tydlig när man lever i en så svartvit värld som jag gjorde när jag spelade poker. Och effekten finns så klart i verkligheten också, även om den inte känns igen lika enkelt som vid ett pokerbord. Men du kan säkert relatera till hur du gjort något som gav fem positiva reaktioner och en negativ och där allt du kunde tänka på var det negativa. När vi hela tiden bombas av små mikrodoser av att vi inte duger så kommer det förr eller senare att sätta sig på vår självkänsla om vi inte balanserar upp det på något sätt. Man skulle kunna se det som att vi är kött-robotar, ett koncept som jag har stulit från seriefiguren Dilberts skapare Scott Adams. Kött-robotar som programmeras av våra intryck och vårt självprat, alltså vår inre dialog. Programmeras vi bara med negativa intryck blir vi negativa och programmeras vi bara med positiva intryck blir vi positiva. Och du kan faktiskt styra hur resultatet av den här programmeringen blir. Inte över en natt, inte på en vecka, men över tid. Genom att se till att få in färre negativa intryck och fler positiva. Antingen genom vad som kommer in utifrån eller genom hur du pratar med dig själv. Och nu är vi inne på ett område som jag inte kommer att prata om just nu och som jag vet många är väldigt skeptiska till, nämligen positivt tänkande. Jag vet att många ser det som flum och nästan bondfångeri och jag har full förståelse för det. Men har du samma syn på negativt tänkande? Eller anser du att det som händer i vår hjärna sker av sig självt, utan att vi kan påverka det, ens på sikt? Att vissa är mer positiva och andra mer negativa av naturen och att det inte går att göra något åt det? Jag kommer att komma tillbaka till det här ämnet senare. Det är mycket intressant och det finns mycket forskning i ämnet. När jag spelade poker läste jag att varje förlust behövde två vinster av motsvarande storlek för att det här lyckounderskottet skulle ligga på noll. Jag vet att Pia Sundhage, som ju är mycket framgångsrik fotbollstränare, och hon var för övrigt en mycket framgångsrik spelare också, jag veta att hon jobbade enligt en formel hon kallar 7:1. Hon ger alltså positiv feedback sju gånger för varje gång hon ger negativ feedback. Jag vet inte om det är möjligt att exakt mäta vilka siffror som är rätt men oavsett det så tror jag att många av oss lever i en verklighet där siffrorna är omvända. Där vi får sju negativa intryck eller tankar för varje positiv. Bara att få upp ögonen för det här är ett viktigt första steg till förändring. Och ett sätt att komma i gång att jobba med din självkänsla är att börja träna mentalt med sådana här ljudfiler som jag har pratat om i tidigare avsnitt. När du börjar med det kommer du ner i varv, du sänker din grundspänning och du ger dig själv förutsättningarna för ett större inre lugn. Och det har stor effekt på självkänslan. En enkel metod som på lite sikt, kommer att göra skillnad. Ett annat sätt är att börja samla på vinster. Att leta efter tecken på att det går som det ska, att bekräfta varje gång du gör någonting som visar att du är på rätt väg. Och skriva ner det. Fem eller tio saker varje kväll. Tecken på att jag …. Det här kan låta fånigt men utan att vi medvetet tänker på det så samlar vi, många av oss åtminstone, redan nu in precis allt, verkligt eller inbillat, som säger att vi inte är på rätt väg, som säger att det vi gjorde inte var bra nog. Så att balansera lite och att göra det medvetet, systematiskt, gör skillnad. I alla fall för mig och flera som jag jobbat med. Jag hoppas att det här avsnittet gav dig någonting nyttigt. Tack för att du har lyssnat, vi hörs snart igen.
När det kommer till att motivera andra finns det vissa saker vi behöver förstå. Det viktigaste är nog att det är svårt eller omöjligt att tvinga någon att känna sig motiverad. Motivationen behöver komma inifrån. Prenumerera på mitt nyhetsbrev för att få mina gratisresurser. Kurser, program och ljudfiler: monkeymindset.se Utskrift av avsnittet Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I förra avsnittet pratade jag om motivation och hur motivation ibland inte fungerar som vi förväntar oss. Gå gärna tillbaka och lyssna på det avsnittet om du inte redan gjort det. Om du redan har lyssnat så kommer du kanske ihåg att det finns situationer där vårt vanligaste sätt att motivera, nämligen med piska och morot, inte alltid fungerar. De här tillfällena handlar om situationer när det som ska göras antingen styrs av lust eller där uppgifterna är svårdefinierade och kräver kompetenser som inte är så lätta att mäta i bra eller dåligt eller rätt eller fel. Jag pratar till exempel om kreativitet och social förmåga. Jag tog upp ett exempel med barn som ritade. Om barn som tycker om att rita blir lovade diplom för att rita – de ges alltså en morot, en belöning – finns risken att lusten, den här inre drivkraften som gör att de ritar, försvinner. Plötsligt ritar de bara om de får någonting i gengäld. Och den bok som jag hänvisade till, som på ett bra sätt förklarar hela det här fenomenet, heter Drive, eller Drivkraft på svenska, och den är skriven av Dan Pink. I boken så presenterar Dan Pink ett annat sätt att motivera. Ett sätt han tror fungerar mycket bättre i det samhälle vi lever i idag. För nu är ju många av våra arbetsuppgifter av den typen att de förlitar sig på den inre drivkraften, där sådana här svårdefinierade kompetenser är mycket viktiga. De andra jobben är ofta utflyttade eller görs av datorer. Pink pekar på tre faktorer att jobba med. Självbestämmande (på engelska autonomy), Mening (på engelska purpose), och möjligheten att bli riktigt bra på det man gör (på engelska Mastery). Jag nämner de engelska termerna eftersom jag inte riktigt tycker att det går att hundraprocentigt översätta. Jag tänker nu gå igenom de här tre, en och en och ge en kortfattad beskrivning av hur du kan se på dem. Som du förstår så går det ju inte att i detalj berätta vad de här tre faktorerna innebär i en så här kort podcast men jag ska försöka att plocka fram någonting tankeväckande från var och en av de här kategorierna. Genomgående för att skapa motivation på det här sättet är att du som ledare eller coach eller förälder behöver inse att motivation kommer inifrån. Det är alltså inte ditt jobb att tvinga fram motivation eller att skapa motivation. Se det istället som att du kan hjälpa till att locka fram den motivation som redan finns men som inte ännu fått komma ut på grund av olika faktorer. Och kanske framför allt, att du – genom vad du säger, hur du säger det och / eller vad du gör – inte står i vägen för att din medarbetare eller ditt barn ska kunna plocka fram sin inneboende motivation. Var behjälplig men ta varken på dig ansvar eller skuld om det inte händer. Jag kommer att komma tillbaka till det här när jag pratar om självstyre men det är verkligen viktigt. Det handlar inte om dig. Ju djupare den insikten sitter desto bättre. **Mastery** Fråga dig själv hur du kan skapa förutsättningar för den du vill motivera att uppnå mastery. Här finns det ju förstås inga tydliga svar att ge, i vissa lägen kanske det handlar om att drilla själva hantverket. Att nöta slag i tennis eller spela skalor på piano om och om igen. Inom andra ämnen eller när den du jobbar med har kommit lite längre kanske du behöver ge den personen mer frihet att lägga upp sitt arbete eller sin träning helt själv. Men det finns två saker som jag tror är gemensamt för allt arbete med mastery och det är flow och mindset. Flow är ett uttryckt myntat av Mihaly Csikszentmihalyi, han har skrivit en bok med samma namn och Flow betyder lite förenklat att du är uppslukad av det du gör. Att ingenting annat existerar. På svenska, framför allt inom idrotten, kallar vi det ibland för att vara i zonen. När du är i zonen är du helt och hållet engagerad i det du gör. Och engagemang är en förutsättning för att bli riktigt bra. När du är i zonen så fokuserar du också på att göra, inte på att bedöma och det här är en mycket viktig detalj. Du gör utan att lägga någon värdering i om det du gör är rätt eller fel, bra eller dåligt. Analysen kommer senare, men när du presterar försöker du att plocka fram alla dina kompetenser och förutsättningen för det ökar markant när den bedömande och värderande delen av dig vilar. Den andra delen av att bli bra handlar om mindset. Och här tänker jag också hänvisa till en bok, den heter just Mindset och är skriven Carol S Dweck. I boken Mindset berättar författaren om att det finns två olika typer av mindset. Det ena kallar hon för fixed eller statiskt på svenska. Det andra kallar hon för growth eller dynamiskt i den svenska översättningen. De som har ett statiskt mindset har en bild av att våra egenskaper är medfödda och omöjliga att påverka. Vi tänker inte det här medvetet utan framför allt omedvetet. Med ett statiskt mindset blir allt man gör en bedömning av hur bra man är. Det skapar en rädsla för att misslyckas och en ovilja att pusha sig utanför komfortzonen. För en person med ett statiskt mindset kan en misslyckad uppgift vara samma sak som en värdering på vem man är. Jag misslyckades, alltså är jag misslyckad. Eller kanske ännu vanligare; om jag misslyckas kommer andra att se mig som misslyckad och det vill jag inte så därför försöker jag inte ens, eller jag ger det i alla fall inte allt jag har. Och den här rädslan över vad andra ska tycka lever ju oftast bara i mitt huvud. Med ett dynamiskt mindset finns inte de här begränsningarna. Då gillar man utmaningar. Det är en möjlighet att lära och växa. Någonting som med ett statiskt mindset skulle ses som ett misslyckande ses nu som feedback, det är inte en värdering på hur bra jag är på någonting utan snarare en bedömning på var jag befinner mig just nu. Med möjlighet att förbättras. Synen på komfortzonen är att den kan expanderas. Och bara för att ge dig en kort beskrivning på vad en komfortzon är för något. Man brukar säga ungefär så här att din komfortzon är den delen av ditt liv där du känner dig bekväm, oftast för att du är van med vad som händer där. Att agera och ta initiativ och säga din mening kanske är någonting du gör naturligt när det kommer till just din arbetsgrupp, med människor du känner och där du har skaffat dig en tydlig roll i gruppen, men när du kommer ut i ett större sammanhang – i en ledningsgrupp eller någonting liknande – blir du tyst och följsam. Om du vill utvecklas i en sådan här situation så behöver du troligen expandera din komfortzon. Du behöver börja göra saker som åtminstone känns obekvämt, där du känner ett starkt motstånd. Tillbaka till dynamiskt och statiskt mindset. Som förälder kan du göra dina barn en stor tjänst om du kan känna igen om deras naturliga instinkt är att tänka i termer av ett statiskt eller dynamiskt mindset och uppmuntra det senare. Och nu kommer vi till de andra två faktorerna, nämligen **Självbestämmande och mening** Jag bakar ihop dessa bägge eftersom de till ganska stora delar hör ihop. Självbestämmande handlar dels om att låta människor ta ansvar för sin egen situation och sina egna arbetsuppgifter. Att lösa dem på det sätt de tycker är bäst. Självklart inom vissa ramar. Det är lätt att tro att självbestämmande handlar om att lämna folk i fred, men så behöver det inte alls vara och om du ska motivera dem så behöver du vara aktiv. Men som jag sa tidigare behöver du låta motivationen komma inifrån. Att låta dem fatta sina egna beslut. Ett oerhört kraftfullt sätt att vara behjälplig i den här processen är att vara den som ställer frågor. Frågor som syftar till att locka fram den motivation som redan finns. Men du måste låta den du jobbar med bestämma. Det här är mycket viktigt. Om du berättar vad han eller hon ska göra, eller om du tydligt visar hur du tycker att det bör vara kan det bli mycket svårt att plocka fram den här inre motivationen. Det är ett djupt mänskligt beteende att inte vilja bli tillsagd vad vi ska göra eller vilja eller tycka och om så sker vill vi instinktivt göra motsatsen. Och då kan din medverkan hindra processen. Vad du vill är att den här personen som du jobbar med ska hitta sitt varför. Inte ditt varför eller företagets varför. Utan sitt eget. Och som du hör är vi nu också inne och tassar på mening. Men så är det. Allt hänger ihop i någon mån. Om det inte finns någon synlig motivation hos en person kan du tänka som att du står framför en dörr som är stängd. Du vet att om du försöker slå upp dörren på glänt så kommer den som står på andra sidan slå igen och låsa. Så du måste lirka. Du vill att den som står på andra sidan ska vilja öppna. För det kommer att gynna den personen. Så du fokuserar på att öppna en liten, liten springa till att börja med. Och genom den springan, ställa en fråga för att öppna upp situationen. Hypotetiskt, om du skulle kunna tänka dig att agera si eller så ... varför skulle det kunna gynna dig? Här säger du inte till någon vad han eller hon ska göra eller hur det ska göras. Du ställer en hypotetisk fråga. Genom att svara så binder sig inte personen till något. Du försöker att göra det ofarligt att starta en tankebana. En fråga som inte är effektiv skulle till exempel vara: Varför gör du inte si eller så, du vet ju att du skulle må bättre, eller hur? Det här är ett ifrågasättande som direkt tar bort självbestämmandet. Frågan är också konstruerad så att den du jobbar med börjar fokusera på varför hon inte gör någonting. När du hör det så här tydligt kanske det känns självklart att en sådan här fråga inte är effektiv men vi är många, självklart även jag när jag inte tänker efter, som ofta faller in i den här jargongen på ett eller annat sätt, med till exempel våra barn. En annan fråga som jag tror vi ofta ställer av välvillighet, som vi tror är motiverande, kan vara någonting som liknar den här. Hur skulle du kunna gå tillväga för att göra si eller så? eller om vi följer exemplet i den första frågan: Hypotetiskt, hur skulle du kunna gå tillväga för att göra si eller så? Det som är bra här är att du håller på självbestämmandet. Men när du frågar "hur" är det återigen lätt att fokus hamnar på hindren. Hur betyder att man behöver hitta en väg runt alla hindren. Det kan kännas jobbigt att ens tänka på det om det inte finns någon motivation. Den här frågan skulle fungera jättebra lite senare i processen, när motivationen redan finns där. Men när vi letar motivation så börjar vi med att fokusera på meningen, det vill säga varför. Och när vi borrar i varför, samtidigt som vi låter personen vi jobbar med bestämma själv så kommer vi förr eller senare att närma oss den riktiga meningen. Det stora Varför. Och den processen följer ofta ett mönster där man i början pratar om praktiska saker som "jag gör det för att chefen ska bli nöjd" för att mer och mer närma sig kärnan och till slut hamna på någonting personligt och kanske känslomässigt som till exempel att jag gör det för att jag vill vara en del i laget och då mår jag bra i mig själv och när jag mår bra i mig själv kommer jag hem med ett bättre humör vilket leder till att jag är en bättre partner för min man eller fru eller barn. Bara som ett exempel. Det där var en kort och ganska ytlig genomgång av de här tre faktorerna som styr motivation i vissa situationer. Att kunna ställa bra frågor är en fantastisk kompetens att ha. Det kräver mycket jobb för att lära sig och jag önskar att jag själv vore bättre på detta. En bok som jag kan rekommendera är Co-active coaching av bland annat Laura Whitworth, jag länkar till den i anteckningarna. En annan är Instant Influence av Michael Pantalon, jag länkar till den också och även till dom andra böckerna jag har pratat om i det här avsnittet. För att sammanfatta. När det handlar om att motivera på det här sättet så är din roll att skapa förutsättningar för personen du vill motivera att hitta sin egen motivation. Du kan göra detta genom att dels se till att de fysiska och praktiska förutsättningarna finns, men också genom att ställa frågor. Och kom ihåg, det handlar inte om dig. I just det här läget är det oviktigt vad du tycker eller känner eller kan relatera till. De bästa samtalen, de som ger riktigt resultat, sker när den andra personen går därifrån med en känsla av att allt som har kommit fram, alla framsteg som har gjorts, har gjorts av henne själv, att din roll nästan varit onödig. Då har du varit som mest hjälpsam. Dock, och jag känner att jag behöver göra ett tillägg här, det här – allt det som vi har pratat om i det här avsnittet – betyder inte att du som chef kan ta det som en ursäkt för att vara otydlig eller inte fatta beslut. Det är svagt ledarskap och svagt ledarskap dödar motivation i alla lägen. Men det borde nog vara ett eget poddavsnitt. Det var allt jag hade. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig och ha det bra.
När det kommer till att motivera andra finns det vissa saker vi behöver förstå. Det viktigaste är nog att det är svårt eller omöjligt att tvinga någon att känna sig motiverad. Motivationen behöver komma inifrån. Prenumerera på mitt nyhetsbrev för att få mina gratisresurser. Kurser, program och ljudfiler: monkeymindset.se Utskrift av avsnittet Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I förra avsnittet pratade jag om motivation och hur motivation ibland inte fungerar som vi förväntar oss. Gå gärna tillbaka och lyssna på det avsnittet om du inte redan gjort det. Om du redan har lyssnat så kommer du kanske ihåg att det finns situationer där vårt vanligaste sätt att motivera, nämligen med piska och morot, inte alltid fungerar. De här tillfällena handlar om situationer när det som ska göras antingen styrs av lust eller där uppgifterna är svårdefinierade och kräver kompetenser som inte är så lätta att mäta i bra eller dåligt eller rätt eller fel. Jag pratar till exempel om kreativitet och social förmåga. Jag tog upp ett exempel med barn som ritade. Om barn som tycker om att rita blir lovade diplom för att rita – de ges alltså en morot, en belöning – finns risken att lusten, den här inre drivkraften som gör att de ritar, försvinner. Plötsligt ritar de bara om de får någonting i gengäld. Och den bok som jag hänvisade till, som på ett bra sätt förklarar hela det här fenomenet, heter Drive, eller Drivkraft på svenska, och den är skriven av Dan Pink. I boken så presenterar Dan Pink ett annat sätt att motivera. Ett sätt han tror fungerar mycket bättre i det samhälle vi lever i idag. För nu är ju många av våra arbetsuppgifter av den typen att de förlitar sig på den inre drivkraften, där sådana här svårdefinierade kompetenser är mycket viktiga. De andra jobben är ofta utflyttade eller görs av datorer. Pink pekar på tre faktorer att jobba med. Självbestämmande (på engelska autonomy), Mening (på engelska purpose), och möjligheten att bli riktigt bra på det man gör (på engelska Mastery). Jag nämner de engelska termerna eftersom jag inte riktigt tycker att det går att hundraprocentigt översätta. Jag tänker nu gå igenom de här tre, en och en och ge en kortfattad beskrivning av hur du kan se på dem. Som du förstår så går det ju inte att i detalj berätta vad de här tre faktorerna innebär i en så här kort podcast men jag ska försöka att plocka fram någonting tankeväckande från var och en av de här kategorierna. Genomgående för att skapa motivation på det här sättet är att du som ledare eller coach eller förälder behöver inse att motivation kommer inifrån. Det är alltså inte ditt jobb att tvinga fram motivation eller att skapa motivation. Se det istället som att du kan hjälpa till att locka fram den motivation som redan finns men som inte ännu fått komma ut på grund av olika faktorer. Och kanske framför allt, att du – genom vad du säger, hur du säger det och / eller vad du gör – inte står i vägen för att din medarbetare eller ditt barn ska kunna plocka fram sin inneboende motivation. Var behjälplig men ta varken på dig ansvar eller skuld om det inte händer. Jag kommer att komma tillbaka till det här när jag pratar om självstyre men det är verkligen viktigt. Det handlar inte om dig. Ju djupare den insikten sitter desto bättre. **Mastery** Fråga dig själv hur du kan skapa förutsättningar för den du vill motivera att uppnå mastery. Här finns det ju förstås inga tydliga svar att ge, i vissa lägen kanske det handlar om att drilla själva hantverket. Att nöta slag i tennis eller spela skalor på piano om och om igen. Inom andra ämnen eller när den du jobbar med har kommit lite längre kanske du behöver ge den personen mer frihet att lägga upp sitt arbete eller sin träning helt själv. Men det finns två saker som jag tror är gemensamt för allt arbete med mastery och det är flow och mindset. Flow är ett uttryckt myntat av Mihaly Csikszentmihalyi, han har skrivit en bok med samma namn och Flow betyder lite förenklat att du är uppslukad av det du gör. Att ingenting annat existerar. På svenska, framför allt inom idrotten, kallar vi det ibland för att vara i zonen. När du är i zonen är du helt och hållet engagerad i det du gör. Och engagemang är en förutsättning för att bli riktigt bra. När du är i zonen så fokuserar du också på att göra, inte på att bedöma och det här är en mycket viktig detalj. Du gör utan att lägga någon värdering i om det du gör är rätt eller fel, bra eller dåligt. Analysen kommer senare, men när du presterar försöker du att plocka fram alla dina kompetenser och förutsättningen för det ökar markant när den bedömande och värderande delen av dig vilar. Den andra delen av att bli bra handlar om mindset. Och här tänker jag också hänvisa till en bok, den heter just Mindset och är skriven Carol S Dweck. I boken Mindset berättar författaren om att det finns två olika typer av mindset. Det ena kallar hon för fixed eller statiskt på svenska. Det andra kallar hon för growth eller dynamiskt i den svenska översättningen. De som har ett statiskt mindset har en bild av att våra egenskaper är medfödda och omöjliga att påverka. Vi tänker inte det här medvetet utan framför allt omedvetet. Med ett statiskt mindset blir allt man gör en bedömning av hur bra man är. Det skapar en rädsla för att misslyckas och en ovilja att pusha sig utanför komfortzonen. För en person med ett statiskt mindset kan en misslyckad uppgift vara samma sak som en värdering på vem man är. Jag misslyckades, alltså är jag misslyckad. Eller kanske ännu vanligare; om jag misslyckas kommer andra att se mig som misslyckad och det vill jag inte så därför försöker jag inte ens, eller jag ger det i alla fall inte allt jag har. Och den här rädslan över vad andra ska tycka lever ju oftast bara i mitt huvud. Med ett dynamiskt mindset finns inte de här begränsningarna. Då gillar man utmaningar. Det är en möjlighet att lära och växa. Någonting som med ett statiskt mindset skulle ses som ett misslyckande ses nu som feedback, det är inte en värdering på hur bra jag är på någonting utan snarare en bedömning på var jag befinner mig just nu. Med möjlighet att förbättras. Synen på komfortzonen är att den kan expanderas. Och bara för att ge dig en kort beskrivning på vad en komfortzon är för något. Man brukar säga ungefär så här att din komfortzon är den delen av ditt liv där du känner dig bekväm, oftast för att du är van med vad som händer där. Att agera och ta initiativ och säga din mening kanske är någonting du gör naturligt när det kommer till just din arbetsgrupp, med människor du känner och där du har skaffat dig en tydlig roll i gruppen, men när du kommer ut i ett större sammanhang – i en ledningsgrupp eller någonting liknande – blir du tyst och följsam. Om du vill utvecklas i en sådan här situation så behöver du troligen expandera din komfortzon. Du behöver börja göra saker som åtminstone känns obekvämt, där du känner ett starkt motstånd. Tillbaka till dynamiskt och statiskt mindset. Som förälder kan du göra dina barn en stor tjänst om du kan känna igen om deras naturliga instinkt är att tänka i termer av ett statiskt eller dynamiskt mindset och uppmuntra det senare. Och nu kommer vi till de andra två faktorerna, nämligen **Självbestämmande och mening** Jag bakar ihop dessa bägge eftersom de till ganska stora delar hör ihop. Självbestämmande handlar dels om att låta människor ta ansvar för sin egen situation och sina egna arbetsuppgifter. Att lösa dem på det sätt de tycker är bäst. Självklart inom vissa ramar. Det är lätt att tro att självbestämmande handlar om att lämna folk i fred, men så behöver det inte alls vara och om du ska motivera dem så behöver du vara aktiv. Men som jag sa tidigare behöver du låta motivationen komma inifrån. Att låta dem fatta sina egna beslut. Ett oerhört kraftfullt sätt att vara behjälplig i den här processen är att vara den som ställer frågor. Frågor som syftar till att locka fram den motivation som redan finns. Men du måste låta den du jobbar med bestämma. Det här är mycket viktigt. Om du berättar vad han eller hon ska göra, eller om du tydligt visar hur du tycker att det bör vara kan det bli mycket svårt att plocka fram den här inre motivationen. Det är ett djupt mänskligt beteende att inte vilja bli tillsagd vad vi ska göra eller vilja eller tycka och om så sker vill vi instinktivt göra motsatsen. Och då kan din medverkan hindra processen. Vad du vill är att den här personen som du jobbar med ska hitta sitt varför. Inte ditt varför eller företagets varför. Utan sitt eget. Och som du hör är vi nu också inne och tassar på mening. Men så är det. Allt hänger ihop i någon mån. Om det inte finns någon synlig motivation hos en person kan du tänka som att du står framför en dörr som är stängd. Du vet att om du försöker slå upp dörren på glänt så kommer den som står på andra sidan slå igen och låsa. Så du måste lirka. Du vill att den som står på andra sidan ska vilja öppna. För det kommer att gynna den personen. Så du fokuserar på att öppna en liten, liten springa till att börja med. Och genom den springan, ställa en fråga för att öppna upp situationen. Hypotetiskt, om du skulle kunna tänka dig att agera si eller så ... varför skulle det kunna gynna dig? Här säger du inte till någon vad han eller hon ska göra eller hur det ska göras. Du ställer en hypotetisk fråga. Genom att svara så binder sig inte personen till något. Du försöker att göra det ofarligt att starta en tankebana. En fråga som inte är effektiv skulle till exempel vara: Varför gör du inte si eller så, du vet ju att du skulle må bättre, eller hur? Det här är ett ifrågasättande som direkt tar bort självbestämmandet. Frågan är också konstruerad så att den du jobbar med börjar fokusera på varför hon inte gör någonting. När du hör det så här tydligt kanske det känns självklart att en sådan här fråga inte är effektiv men vi är många, självklart även jag när jag inte tänker efter, som ofta faller in i den här jargongen på ett eller annat sätt, med till exempel våra barn. En annan fråga som jag tror vi ofta ställer av välvillighet, som vi tror är motiverande, kan vara någonting som liknar den här. Hur skulle du kunna gå tillväga för att göra si eller så? eller om vi följer exemplet i den första frågan: Hypotetiskt, hur skulle du kunna gå tillväga för att göra si eller så? Det som är bra här är att du håller på självbestämmandet. Men när du frågar "hur" är det återigen lätt att fokus hamnar på hindren. Hur betyder att man behöver hitta en väg runt alla hindren. Det kan kännas jobbigt att ens tänka på det om det inte finns någon motivation. Den här frågan skulle fungera jättebra lite senare i processen, när motivationen redan finns där. Men när vi letar motivation så börjar vi med att fokusera på meningen, det vill säga varför. Och när vi borrar i varför, samtidigt som vi låter personen vi jobbar med bestämma själv så kommer vi förr eller senare att närma oss den riktiga meningen. Det stora Varför. Och den processen följer ofta ett mönster där man i början pratar om praktiska saker som "jag gör det för att chefen ska bli nöjd" för att mer och mer närma sig kärnan och till slut hamna på någonting personligt och kanske känslomässigt som till exempel att jag gör det för att jag vill vara en del i laget och då mår jag bra i mig själv och när jag mår bra i mig själv kommer jag hem med ett bättre humör vilket leder till att jag är en bättre partner för min man eller fru eller barn. Bara som ett exempel. Det där var en kort och ganska ytlig genomgång av de här tre faktorerna som styr motivation i vissa situationer. Att kunna ställa bra frågor är en fantastisk kompetens att ha. Det kräver mycket jobb för att lära sig och jag önskar att jag själv vore bättre på detta. En bok som jag kan rekommendera är Co-active coaching av bland annat Laura Whitworth, jag länkar till den i anteckningarna. En annan är Instant Influence av Michael Pantalon, jag länkar till den också och även till dom andra böckerna jag har pratat om i det här avsnittet. För att sammanfatta. När det handlar om att motivera på det här sättet så är din roll att skapa förutsättningar för personen du vill motivera att hitta sin egen motivation. Du kan göra detta genom att dels se till att de fysiska och praktiska förutsättningarna finns, men också genom att ställa frågor. Och kom ihåg, det handlar inte om dig. I just det här läget är det oviktigt vad du tycker eller känner eller kan relatera till. De bästa samtalen, de som ger riktigt resultat, sker när den andra personen går därifrån med en känsla av att allt som har kommit fram, alla framsteg som har gjorts, har gjorts av henne själv, att din roll nästan varit onödig. Då har du varit som mest hjälpsam. Dock, och jag känner att jag behöver göra ett tillägg här, det här – allt det som vi har pratat om i det här avsnittet – betyder inte att du som chef kan ta det som en ursäkt för att vara otydlig eller inte fatta beslut. Det är svagt ledarskap och svagt ledarskap dödar motivation i alla lägen. Men det borde nog vara ett eget poddavsnitt. Det var allt jag hade. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig och ha det bra.
Forskningen är enig: Sättet vi motiverar på fungerar inte alltid som vi vill. Ibland så dödar vi till och med motivation istället för att skapa det. I det här avsnittet går jag igenom de vanligaste motivationsfällorna och jag visar också hur du kan tänka för att undvika dem. Utskrift av avsnittet Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet kommer jag att prata om motivation och varför det sättet nästan alla av oss försöker att motivera på inte alltid fungerar. Det vanligaste sättet att försöka motivera, både sig själv och andra, är med en metod som kan kallas för morot och piska. Här så belönar du önskvärt beteende och du bestraffar oönskat beteende. "om du inte äter upp maten så blir det ingen efterrätt" är ett exempel på det här sättet att motivera. Det här är så otroligt vanligt att de flesta av oss nog inte ens tänker i termer av motivation när vi använder oss av den här metoden. Det är något vi gör för att få vardagen att fungera. Och vi som är coacher och mentala tränare kan också ha en tendens att falla i samma fälla. Jag upplever att det är ganska vanligt att uppmana den som gör något bra eller vill få något gjort att inte glömma bort att belöna sig själv efteråt. Och det här sättet att agera känns ju också på alla sätt logiskt. Men det har visat sig att det finns tillfällen där morot och piska inte fungerar. Där det till och med saboterar såväl vår vilja att göra något, som kvaliteten på det vi gör. Det finns en bok som heter Drive av Dan Pink. På svenska heter den Drivkraft och om du är intresserad av motivation så kan jag verkligen rekommendera den. I den här boken så säger Dan Pink att det finns tre olika typer av motivation, eller drivkrafter. Den första typen är den biologiska. Där vi drivs av att överleva och fortplanta oss. Den andra kategorin kallar Pink för yttre drivkraft. External motivation på engelska. Då gör vi något för att få någonting i gengäld eller vi gör inte något för att slippa något som vi inte vill ha. Den här typen av drivkraft har tagit mänskligheten från stenåldern till industraliseringen. Vår yttre drivkraft har varit oerhört avgörande för den mänskliga utvecklingen. Och här passar ju morot och piska in perfekt som motivator. Den typen av lönearbete som var vanlig förr, det vill säga när man stod ute på en åker eller i en fabrik och gjorde i förväg bestämda arbetsuppgifter är ett bra exempel på hur yttre drivkraft fungerar. Och ännu tydligare blir det med ackordsarbete. Om du gör tio skruvar i timmen tjänar du tio kronor i timmen och om du gör femton i timmen så tjänar du femton kronor timmen. I det här fallet blir du i regel mer effektiv om du får en högre lön som är knuten till din prestation. Och de här två drivkrafterna, den biologiska och den yttre var länge allt vi hade. Men med tiden började forskare att fundera på om det inte fanns en tredje drivkraft. Det var ju lätt att se att vissa saker som vi gjorde, gjorde vi utan att någon krävde det av oss och utan att vi krävde något för att göra det. Konst till exempel, eller dans, eller lek eller de flesta typer av hobbies. De här sakerna gjorde vi utan att kräva eller få någon typ av yttre belöning. Belöningen var helt enkelt att få göra det. Det här kom att kallas inre drivkraft, eller intrinsic motivation på engelska. Och det är nu det börjar bli intressant. För det visade sig att när vi ska göra arbetsuppgifter som drivs av lust eller som inte är så lätta att definiera, som att till exempel bygga relationer eller jobba med vår kreativitet, så är det ofta den här, den inre drivkraften som jobbar. Och, och nu blir det dubbelintressant, det vanliga sättet att motivera, det vill säga morot och piska, fungerar inte på den inre drivkraften, tvärtom så kan morot och piska i vissa fall döda den inre motivationen, och vår prestation kan bli sämre än den hade varit utan någon belöning alls. Och det här har visats gång på gång i forskningen och jag kommer strax att ge några exempel på det. Och här finns det då, som Daniel Pink påpekar, en enorm klyfta mellan det som forskningen har kommit fram till och det som vi, inom både näringslivet och samhället i stort, gör. Vi försöker fortfarande att motivera med morot och piska trots att fler och fler arbeten numera är av sådan karaktär att de styrs av den här inre drivkraften. På 1940-talet konstruerade en forskare som hette Karl Duncker ett experiment. Det kallas "The Candle Problem" och jag länkar till det också. I det här experimentet så får deltagarna en ask med häftstift, ett stearinljus och några tändstickor. Problemet de ska lösa är att de ska få ljuset att fästa på en vägg utan att stearin droppar på ett bord som står under. Deltagarna försökte med olika metoder, en del försökte trycka häftstiften genom ljuset och en del försökte värma sidan på ljuset och sedan limma dit ljuset med hjälp av det smälta stearinet. Inga av de här metoderna fungerade utan hemligheten var att förstå att asken med häftstift hade flera användningsområden. Den var inte bara en behållare till häftstiften utan även rekvisita till experimentet och när man insåg det var det lätt att se att man skulle fästa asken i väggen med hjälp av häftstiften och sedan ställa ljuset i asken. Och när Duncker gjorde en liten förändring i presentationen av experimentet, han la häftstiften i en hög på bordet och asken bredvid, så kunde deltagarna också lösa problemet mycket snabbare. För då var det ju tydligt att asken hade ett eget syfte. För att lösa problemet i originalutförandet krävdes alltså kreativt tänkande men för att lösa det när häftstiften och asken låg var för sig krävdes bara att man gjorde det uppenbara och satte upp lådan på väggen. På 60-talet gjorde en annan forskare, Sam Glucksberg om det här experimentet. Men han la till en till faktor, han införde nämligen en belöning. Han sa till deltagarna att de skulle få pengar om de lyckades att lösa problemet. Och ju snabbare de löste det, desto mer pengar skulle de få. Men han sa det bara till hälften av deltagarna. Den andra hälften bad han bara att lösa problemet så snabbt som möjligt och han nämnde ingen belöning. När asken och häftstiften låg för sig, alltså när det inte krävdes någon kreativitet, när den yttre drivkraften, var dominerande så löste gruppen som fick pengar problemet snabbare än gruppen som inte fick pengar. Och det här kan man ju förvänta sig. Ett perfekt exempel av nyttan med morot och piska. Här har du pusselbitarna, det är uppenbart hur de ska sättas samman. Ju snabbare du gör det desto mer belöning får du. Men när häftstiften låg i asken blev resultatet det omvända. Nu löste gruppen som inte fick någon belöning, problemet fortare. Det verkade alltså som att belöningen i sig hämmade gruppen som fick den. Det visar sig att belöning enligt morot och piska-metoden kan hämma kreativiteten, den skapar tunnelseende och gör det svårare för oss att bredda vårt tänkande. Vi får svårare att tänka utanför boxen och det var faktiskt just det här experimentet som myntade det uttrycket. Det finns också andra faktorer som kan komma i spel. Låt mig ge dig två exempel till. På ett dagis i Israel hade personalen problem med att föräldrarna hämtade barnen för sent. Till slut bestämde dom sig för att försöka ändra på det så dom satte upp en lapp där det stod att förseningar från och med nu skulle bestraffas med böter. Ju senare föräldrarna kom, desto mer böter. Tvärtom mot vad dagispersonalen hade förväntat sig så började nu fler föräldrar komma sent och barnen hämtades ännu senare än förut. Vad hade hänt? Tidigare hade föräldrarna drivits av en inre drivkraft. De ville inte komma försent för de visste att det skulle innebära att dagispersonalen skulle behöva jobba över. Det fanns en social aspekt och de som ändå kom försent hade nog skyndat sig så mycket de kunde. När man införde böter dödade man den inre drivkraften. Nu var en försening inget mer än en ekonomisk transaktion och bara man betalade böterna så kunde man känna att man hade gjort rätt för sig. Dagiset tog bort böterna och hoppades att beteendet skulle gå tillbaka men det var försent. Den inre drivkraften var död. Mitt nästa exempel handlar om barn som ritar. Några forskare i USA gick till en förskola och bad att få göra ett experiment. De plockade ut de barn som tyckte mycket om att rita och så delade de in dem i tre grupper. Den första gruppen lät de bara rita som vanligt. Den andra gruppen fick rita som vanligt men när de var klara fick de ett diplom som tack. Den tredje gruppen ombads rita och blev i förväg lovade att de skulle få ett diplom. Skillnaden mellan grupp två och grupp tre var alltså att barnen i grupp två inte visste innan att de skulle få ett diplom. När barnen hade ritat och diplomen hade delats ut åkte forskarna hem och efter några veckor kom de tillbaka för att se om några barn hade ändrat sitt beteende. Grupp 1 och 2 ritade som vanligt. Men barnen i grupp 3 hade slutat rita. När man tar något som drivs av lust eller den inre drivkraften, i det här fallet att rita, och belönar det enligt morot och piska-principen, om du ritar får du ett diplom, så riskerar man att döda den inre drivkraften. Nu vill barnen plötsligt bara rita om de får något i gengäld. Så, hur kan du använda det jag precis har pratat om. Till att börja med kan du se på dig själv och på dem i din närhet som du försöker att motivera. Som förälder är det ju troligtvis vanligast att man försöker få sina barn att göra en massa saker och som chef har man underlydande att ta hänsyn till. Fråga dig själv vad som drivs av den yttre drivkraften och vad som drivs av den inre. Försöker du att motivera uppgifter som drivs av inre motivation med hjälp av morot och piska? Om du till exempel har ett barn som du vill ska hjälpa till mer med städningen så kanske morot och piska fungerar ypperligt. Det är inte orimligt att anta att städning drivs av den yttre drivkraften, det är inte av lust vi städar och själva utförandet kräver ingen kreativitet. Men om du vill att det här barnet ska träna mer på sina pianoläxor så kanske det är sättet du motiverar på som bidrar till att hon eller han aldrig tränar spontant. Jag hoppas att det här avsnittet har fått dig att tänka lite annorlunda kring motivation. Det fungerar alltså inte alltid att locka med belöning eller att hota med straff. Ibland har det till och med motsatt effekt. I ett framtida avsnitt ska jag gå in på hur du kan jobba när det du vill ska bli gjort, styrs av den här inre drivkraften. Enligt Dan Pink så handlar det om tre faktorer; mening, självstyre och möjligheten att bli riktigt bra på det man gör, och jag ska gå igenom dom en och en. Vi ses då. Tack för att du har lyssnat och ta hand om dig.
Forskningen är enig: Sättet vi motiverar på fungerar inte alltid som vi vill. Ibland så dödar vi till och med motivation istället för att skapa det. I det här avsnittet går jag igenom de vanligaste motivationsfällorna och jag visar också hur du kan tänka för att undvika dem. Utskrift av avsnittet Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet kommer jag att prata om motivation och varför det sättet nästan alla av oss försöker att motivera på inte alltid fungerar. Det vanligaste sättet att försöka motivera, både sig själv och andra, är med en metod som kan kallas för morot och piska. Här så belönar du önskvärt beteende och du bestraffar oönskat beteende. "om du inte äter upp maten så blir det ingen efterrätt" är ett exempel på det här sättet att motivera. Det här är så otroligt vanligt att de flesta av oss nog inte ens tänker i termer av motivation när vi använder oss av den här metoden. Det är något vi gör för att få vardagen att fungera. Och vi som är coacher och mentala tränare kan också ha en tendens att falla i samma fälla. Jag upplever att det är ganska vanligt att uppmana den som gör något bra eller vill få något gjort att inte glömma bort att belöna sig själv efteråt. Och det här sättet att agera känns ju också på alla sätt logiskt. Men det har visat sig att det finns tillfällen där morot och piska inte fungerar. Där det till och med saboterar såväl vår vilja att göra något, som kvaliteten på det vi gör. Det finns en bok som heter Drive av Dan Pink. På svenska heter den Drivkraft och om du är intresserad av motivation så kan jag verkligen rekommendera den. I den här boken så säger Dan Pink att det finns tre olika typer av motivation, eller drivkrafter. Den första typen är den biologiska. Där vi drivs av att överleva och fortplanta oss. Den andra kategorin kallar Pink för yttre drivkraft. External motivation på engelska. Då gör vi något för att få någonting i gengäld eller vi gör inte något för att slippa något som vi inte vill ha. Den här typen av drivkraft har tagit mänskligheten från stenåldern till industraliseringen. Vår yttre drivkraft har varit oerhört avgörande för den mänskliga utvecklingen. Och här passar ju morot och piska in perfekt som motivator. Den typen av lönearbete som var vanlig förr, det vill säga när man stod ute på en åker eller i en fabrik och gjorde i förväg bestämda arbetsuppgifter är ett bra exempel på hur yttre drivkraft fungerar. Och ännu tydligare blir det med ackordsarbete. Om du gör tio skruvar i timmen tjänar du tio kronor i timmen och om du gör femton i timmen så tjänar du femton kronor timmen. I det här fallet blir du i regel mer effektiv om du får en högre lön som är knuten till din prestation. Och de här två drivkrafterna, den biologiska och den yttre var länge allt vi hade. Men med tiden började forskare att fundera på om det inte fanns en tredje drivkraft. Det var ju lätt att se att vissa saker som vi gjorde, gjorde vi utan att någon krävde det av oss och utan att vi krävde något för att göra det. Konst till exempel, eller dans, eller lek eller de flesta typer av hobbies. De här sakerna gjorde vi utan att kräva eller få någon typ av yttre belöning. Belöningen var helt enkelt att få göra det. Det här kom att kallas inre drivkraft, eller intrinsic motivation på engelska. Och det är nu det börjar bli intressant. För det visade sig att när vi ska göra arbetsuppgifter som drivs av lust eller som inte är så lätta att definiera, som att till exempel bygga relationer eller jobba med vår kreativitet, så är det ofta den här, den inre drivkraften som jobbar. Och, och nu blir det dubbelintressant, det vanliga sättet att motivera, det vill säga morot och piska, fungerar inte på den inre drivkraften, tvärtom så kan morot och piska i vissa fall döda den inre motivationen, och vår prestation kan bli sämre än den hade varit utan någon belöning alls. Och det här har visats gång på gång i forskningen och jag kommer strax att ge några exempel på det. Och här finns det då, som Daniel Pink påpekar, en enorm klyfta mellan det som forskningen har kommit fram till och det som vi, inom både näringslivet och samhället i stort, gör. Vi försöker fortfarande att motivera med morot och piska trots att fler och fler arbeten numera är av sådan karaktär att de styrs av den här inre drivkraften. På 1940-talet konstruerade en forskare som hette Karl Duncker ett experiment. Det kallas "The Candle Problem" och jag länkar till det också. I det här experimentet så får deltagarna en ask med häftstift, ett stearinljus och några tändstickor. Problemet de ska lösa är att de ska få ljuset att fästa på en vägg utan att stearin droppar på ett bord som står under. Deltagarna försökte med olika metoder, en del försökte trycka häftstiften genom ljuset och en del försökte värma sidan på ljuset och sedan limma dit ljuset med hjälp av det smälta stearinet. Inga av de här metoderna fungerade utan hemligheten var att förstå att asken med häftstift hade flera användningsområden. Den var inte bara en behållare till häftstiften utan även rekvisita till experimentet och när man insåg det var det lätt att se att man skulle fästa asken i väggen med hjälp av häftstiften och sedan ställa ljuset i asken. Och när Duncker gjorde en liten förändring i presentationen av experimentet, han la häftstiften i en hög på bordet och asken bredvid, så kunde deltagarna också lösa problemet mycket snabbare. För då var det ju tydligt att asken hade ett eget syfte. För att lösa problemet i originalutförandet krävdes alltså kreativt tänkande men för att lösa det när häftstiften och asken låg var för sig krävdes bara att man gjorde det uppenbara och satte upp lådan på väggen. På 60-talet gjorde en annan forskare, Sam Glucksberg om det här experimentet. Men han la till en till faktor, han införde nämligen en belöning. Han sa till deltagarna att de skulle få pengar om de lyckades att lösa problemet. Och ju snabbare de löste det, desto mer pengar skulle de få. Men han sa det bara till hälften av deltagarna. Den andra hälften bad han bara att lösa problemet så snabbt som möjligt och han nämnde ingen belöning. När asken och häftstiften låg för sig, alltså när det inte krävdes någon kreativitet, när den yttre drivkraften, var dominerande så löste gruppen som fick pengar problemet snabbare än gruppen som inte fick pengar. Och det här kan man ju förvänta sig. Ett perfekt exempel av nyttan med morot och piska. Här har du pusselbitarna, det är uppenbart hur de ska sättas samman. Ju snabbare du gör det desto mer belöning får du. Men när häftstiften låg i asken blev resultatet det omvända. Nu löste gruppen som inte fick någon belöning, problemet fortare. Det verkade alltså som att belöningen i sig hämmade gruppen som fick den. Det visar sig att belöning enligt morot och piska-metoden kan hämma kreativiteten, den skapar tunnelseende och gör det svårare för oss att bredda vårt tänkande. Vi får svårare att tänka utanför boxen och det var faktiskt just det här experimentet som myntade det uttrycket. Det finns också andra faktorer som kan komma i spel. Låt mig ge dig två exempel till. På ett dagis i Israel hade personalen problem med att föräldrarna hämtade barnen för sent. Till slut bestämde dom sig för att försöka ändra på det så dom satte upp en lapp där det stod att förseningar från och med nu skulle bestraffas med böter. Ju senare föräldrarna kom, desto mer böter. Tvärtom mot vad dagispersonalen hade förväntat sig så började nu fler föräldrar komma sent och barnen hämtades ännu senare än förut. Vad hade hänt? Tidigare hade föräldrarna drivits av en inre drivkraft. De ville inte komma försent för de visste att det skulle innebära att dagispersonalen skulle behöva jobba över. Det fanns en social aspekt och de som ändå kom försent hade nog skyndat sig så mycket de kunde. När man införde böter dödade man den inre drivkraften. Nu var en försening inget mer än en ekonomisk transaktion och bara man betalade böterna så kunde man känna att man hade gjort rätt för sig. Dagiset tog bort böterna och hoppades att beteendet skulle gå tillbaka men det var försent. Den inre drivkraften var död. Mitt nästa exempel handlar om barn som ritar. Några forskare i USA gick till en förskola och bad att få göra ett experiment. De plockade ut de barn som tyckte mycket om att rita och så delade de in dem i tre grupper. Den första gruppen lät de bara rita som vanligt. Den andra gruppen fick rita som vanligt men när de var klara fick de ett diplom som tack. Den tredje gruppen ombads rita och blev i förväg lovade att de skulle få ett diplom. Skillnaden mellan grupp två och grupp tre var alltså att barnen i grupp två inte visste innan att de skulle få ett diplom. När barnen hade ritat och diplomen hade delats ut åkte forskarna hem och efter några veckor kom de tillbaka för att se om några barn hade ändrat sitt beteende. Grupp 1 och 2 ritade som vanligt. Men barnen i grupp 3 hade slutat rita. När man tar något som drivs av lust eller den inre drivkraften, i det här fallet att rita, och belönar det enligt morot och piska-principen, om du ritar får du ett diplom, så riskerar man att döda den inre drivkraften. Nu vill barnen plötsligt bara rita om de får något i gengäld. Så, hur kan du använda det jag precis har pratat om. Till att börja med kan du se på dig själv och på dem i din närhet som du försöker att motivera. Som förälder är det ju troligtvis vanligast att man försöker få sina barn att göra en massa saker och som chef har man underlydande att ta hänsyn till. Fråga dig själv vad som drivs av den yttre drivkraften och vad som drivs av den inre. Försöker du att motivera uppgifter som drivs av inre motivation med hjälp av morot och piska? Om du till exempel har ett barn som du vill ska hjälpa till mer med städningen så kanske morot och piska fungerar ypperligt. Det är inte orimligt att anta att städning drivs av den yttre drivkraften, det är inte av lust vi städar och själva utförandet kräver ingen kreativitet. Men om du vill att det här barnet ska träna mer på sina pianoläxor så kanske det är sättet du motiverar på som bidrar till att hon eller han aldrig tränar spontant. Jag hoppas att det här avsnittet har fått dig att tänka lite annorlunda kring motivation. Det fungerar alltså inte alltid att locka med belöning eller att hota med straff. Ibland har det till och med motsatt effekt. I ett framtida avsnitt ska jag gå in på hur du kan jobba när det du vill ska bli gjort, styrs av den här inre drivkraften. Enligt Dan Pink så handlar det om tre faktorer; mening, självstyre och möjligheten att bli riktigt bra på det man gör, och jag ska gå igenom dom en och en. Vi ses då. Tack för att du har lyssnat och ta hand om dig.
Sömn är viktigt både för din fysiska och mentala hälsa. När du får tillräckligt med sömn är det enklare att hålla i dina bra beteenden och du både tänker och fungerar bättre. Sömn är ett beteende som många av oss skulle må bra av att prioritera. Utskrift av avsnittet Välkommen till monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet ska jag prata om någonting som är grundläggande för såväl din hälsa som din förmåga att fungera och prestera bra. Jag ska prata om någonting som är ett måste för dig som vill bli mentalt starkare. Jag ska prata om sömn. I regel så försöker jag att förenkla så mycket det går. Ofta har vi en tendens i samhället att se ner på det som är enkelt. Det verkar som att om någonting ska vara viktigt så måste det vara komplicerat. Och om det inte redan är komplicerat så ser vi till att göra det så. Jag vet inte varför men jag anar att det beror, åtminstone till en del, på att det är svårt att ta betalt för någonting som är enkelt. Det är svårt att göra en hel industri av någonting som inte kräver några tillbehör. Ett bra exempel tycker jag är löpning. Egentligen krävs ju bara en t-shirt, ett par kortbyxor och två skor. Men när löpning började bli populärt så fanns det pengar att tjäna. Nu blev allt plötsligt komplicerat. Löparskor blev till en hel vetenskap och kläderna var tvungna att vara tillverkade i material framtagna i laboratorier. För att inte tala om pulsband, klockor, appar och ett oräkneligt antal magasin i ämnet. Löpning, något av det enklaste och mest grundläggande som finns, blev plötsligt till krångligt och svårt. Sömn är också något av det mest grundläggande som finns. Ändå pratar vi inte så mycket om det. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det just det jag pratade om nyss, att det är svårt att tjäna stora pengar på människors sömn, om du inte jobbar inom läkemedelsindustrin förstås. Kanske är det för simpelt, för banalt, att rekommendera någon att sova mer för att må bättre. Men det är det jag tänker göra här. Om du sover mer är chansen stor att du också kommer att både må och prestera bättre. Sömn är en hörnstensvana. En hörnstensvana är en vana som är extra kraftfull eftersom den också driver andra beteenden. De här beteendena kan vara både positiva och negativa och precis så funkar sömn. Generellt sett sover vi för lite. Studier har visat att minst häften av alla svenskar borde sova mer. Sömnbrist har visat sig ha effekt på såväl vårt minne, vårt blodtryck och vårt immunförsvar. För att inte tala om vår prestation. En person som har sovit väldigt lite under en natt kör bil lika dåligt som någon som är påverkad av alkohol. Stress är också något som både påverkar och påverkas av sömn. När du lider av sömnbrist frigörs stresshormon och när du är stressad har du ofta svårare att sova, även om du är trött. Det skapas en ond cirkel som kan vara svår att ta sig ur. Och när du inte fått tillräckligt med sömn har du mycket lättare att falla in i andra beteenden som inte är bra för dig. Det var det här jag menade när jag pratade om att sömn är en hörnstensvana. Till exempel så är risken större att du äter sämre än vad du hade gjort om varit utvilad. Du känner säkert igen det själv, när vi är trötta orkar vi inte stå emot suget, vi vill ha socker. Sömn kan alltså ha stor effekt på din kost. Det är också svårare att dra på sig gymkläderna och dra iväg att träna. Och tanken på att vara social kan kännas allt för jobbig och ditt humör blir mycket mer ostabilt när du är trött. För att bara nämna några saker. Det finns massor av negativa effekter av för lite sömn, både fysiska och psykiska och både kortsiktiga och långsiktiga. Och det finns mycket att tjäna på att få sin sömn under kontroll. Underligt nog har det blivit lite av en statussymbol att säga att man sover lite. Det går ju som du kanske hört historier om stora ledare och hyllade genier som klarat sig med knappt någon sömn alls. Om det ligger någon sanning i det här, så gäller det inte för populationen i stort. Det är bara 1-3 procent av befolkningen som klarar sig på ovanligt lite sömn, vi andra dödliga behöver åtminstone sju timmar per natt. Och en sak som ofta glöms bort i artiklar om de här supermänniskorna som knappt behöver sova är att de allra flesta som konsekvent sover lite på natten kompenserar det med dagliga tupplurer. Tänk om något så enkelt som lite mer sömn skulle kunna öka din livskvalitet. Om du tycker att det vore värt att prova så föreslår jag att du prioriterar din sömn i två veckor. Schemalägg för åtta timmars sömn och om du märker att du oftast vaknar innan klockan ringer kan du justera ner den siffran lite. Om du märker att behöver ännu mer sömn kan du öka. Vissa vuxna behöver upp till nio timmars sömn. Att prioritera din sömn betyder att du skapar bästa möjliga förutsättningar för att kunna sova som du har planerat. Det handlar både om din inställning, dina förberedelser och din fysiska miljö. Stäng av alla skärmar minst en timme före du ska gå och lägga dig. Dämpa belysningen. Tillåt både kropp och sinne att börja varva ner. Ät inte för mycket för nära din sovtid. Exakt hur nära du kan äta behöver du själv pröva dig fram till men om du har för vana att äta en stadig kvällsmat och känner att din sovkvalitet kunde vara bättre kan det vara värt att se om det finns något samband mellan din sömn och vad du äter på kvällen. Om du har en smartklocka eller någonting liknande kan du ju kolla, hur låg blir min vilopuls, till exempel, under natten om jag äter fyra timmar innan läggdags jämfört med om jag äter en timma innan läggdags. För mig i alla fall, är skillnaden stor. Du sover bäst när det är tyst, svalt och mörkt och det finns hjälpmedel som kan hjälpa dig med det. Sovmasker och öronproppar kan göra underverk. Och för många av oss börjar tankarna snurra så fort vi stänger ögonen. Om sådant som inte hanns med idag, om sådant du behöver komma ihåg till jobbet i morgon. Ett enkelt men effektivt sätt att hantera det här är att skriva upp det som ligger och gnager. Ha en liten anteckningsbok på sängbordet och skriv upp sådant som du tänker på eller ältar. Då lämnar tankarna huvudet och sätter sig på pappret och möjligheten för att kunna komma till mental ro ökar. Den mentala träningen har förstås också betydelse. När du har gjort den mentala grundträningen och lärt dig slappna av, både fysiskt och mentalt, kan du använda det när du ska sova och då kommer det vara mycket lättare att koppla av. Och du som mediterar kanske också har upptäckt att regelbunden meditation kan vara till stor hjälp när det kommer till sömn. Många som börjar med meditation märker efter ett tag att de somnar mycket snabbare än vad de gjorde innan. Det var mina tankar om sömn och jag vill vara noga med att det här programmet vänder sig till dig som är frisk och kry i allmänhet. Jag har ingen medicinsk utbildning och jag förstår förstås att det finns dom som inte kan få bukt på varken sömn eller andra problem genom att bara börja prioritera sin sömn annorlunda. Så ta de här tipsen för vad de är, just tips och ett försök från min sida att skapa medvetenhet och ge lite inspiration. Det var allt för den här gången. Tack så mycket för att du har lyssnat. Vi hörs snart igen.
Sömn är viktigt både för din fysiska och mentala hälsa. När du får tillräckligt med sömn är det enklare att hålla i dina bra beteenden och du både tänker och fungerar bättre. Sömn är ett beteende som många av oss skulle må bra av att prioritera. Utskrift av avsnittet Välkommen till monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet ska jag prata om någonting som är grundläggande för såväl din hälsa som din förmåga att fungera och prestera bra. Jag ska prata om någonting som är ett måste för dig som vill bli mentalt starkare. Jag ska prata om sömn. I regel så försöker jag att förenkla så mycket det går. Ofta har vi en tendens i samhället att se ner på det som är enkelt. Det verkar som att om någonting ska vara viktigt så måste det vara komplicerat. Och om det inte redan är komplicerat så ser vi till att göra det så. Jag vet inte varför men jag anar att det beror, åtminstone till en del, på att det är svårt att ta betalt för någonting som är enkelt. Det är svårt att göra en hel industri av någonting som inte kräver några tillbehör. Ett bra exempel tycker jag är löpning. Egentligen krävs ju bara en t-shirt, ett par kortbyxor och två skor. Men när löpning började bli populärt så fanns det pengar att tjäna. Nu blev allt plötsligt komplicerat. Löparskor blev till en hel vetenskap och kläderna var tvungna att vara tillverkade i material framtagna i laboratorier. För att inte tala om pulsband, klockor, appar och ett oräkneligt antal magasin i ämnet. Löpning, något av det enklaste och mest grundläggande som finns, blev plötsligt till krångligt och svårt. Sömn är också något av det mest grundläggande som finns. Ändå pratar vi inte så mycket om det. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det just det jag pratade om nyss, att det är svårt att tjäna stora pengar på människors sömn, om du inte jobbar inom läkemedelsindustrin förstås. Kanske är det för simpelt, för banalt, att rekommendera någon att sova mer för att må bättre. Men det är det jag tänker göra här. Om du sover mer är chansen stor att du också kommer att både må och prestera bättre. Sömn är en hörnstensvana. En hörnstensvana är en vana som är extra kraftfull eftersom den också driver andra beteenden. De här beteendena kan vara både positiva och negativa och precis så funkar sömn. Generellt sett sover vi för lite. Studier har visat att minst häften av alla svenskar borde sova mer. Sömnbrist har visat sig ha effekt på såväl vårt minne, vårt blodtryck och vårt immunförsvar. För att inte tala om vår prestation. En person som har sovit väldigt lite under en natt kör bil lika dåligt som någon som är påverkad av alkohol. Stress är också något som både påverkar och påverkas av sömn. När du lider av sömnbrist frigörs stresshormon och när du är stressad har du ofta svårare att sova, även om du är trött. Det skapas en ond cirkel som kan vara svår att ta sig ur. Och när du inte fått tillräckligt med sömn har du mycket lättare att falla in i andra beteenden som inte är bra för dig. Det var det här jag menade när jag pratade om att sömn är en hörnstensvana. Till exempel så är risken större att du äter sämre än vad du hade gjort om varit utvilad. Du känner säkert igen det själv, när vi är trötta orkar vi inte stå emot suget, vi vill ha socker. Sömn kan alltså ha stor effekt på din kost. Det är också svårare att dra på sig gymkläderna och dra iväg att träna. Och tanken på att vara social kan kännas allt för jobbig och ditt humör blir mycket mer ostabilt när du är trött. För att bara nämna några saker. Det finns massor av negativa effekter av för lite sömn, både fysiska och psykiska och både kortsiktiga och långsiktiga. Och det finns mycket att tjäna på att få sin sömn under kontroll. Underligt nog har det blivit lite av en statussymbol att säga att man sover lite. Det går ju som du kanske hört historier om stora ledare och hyllade genier som klarat sig med knappt någon sömn alls. Om det ligger någon sanning i det här, så gäller det inte för populationen i stort. Det är bara 1-3 procent av befolkningen som klarar sig på ovanligt lite sömn, vi andra dödliga behöver åtminstone sju timmar per natt. Och en sak som ofta glöms bort i artiklar om de här supermänniskorna som knappt behöver sova är att de allra flesta som konsekvent sover lite på natten kompenserar det med dagliga tupplurer. Tänk om något så enkelt som lite mer sömn skulle kunna öka din livskvalitet. Om du tycker att det vore värt att prova så föreslår jag att du prioriterar din sömn i två veckor. Schemalägg för åtta timmars sömn och om du märker att du oftast vaknar innan klockan ringer kan du justera ner den siffran lite. Om du märker att behöver ännu mer sömn kan du öka. Vissa vuxna behöver upp till nio timmars sömn. Att prioritera din sömn betyder att du skapar bästa möjliga förutsättningar för att kunna sova som du har planerat. Det handlar både om din inställning, dina förberedelser och din fysiska miljö. Stäng av alla skärmar minst en timme före du ska gå och lägga dig. Dämpa belysningen. Tillåt både kropp och sinne att börja varva ner. Ät inte för mycket för nära din sovtid. Exakt hur nära du kan äta behöver du själv pröva dig fram till men om du har för vana att äta en stadig kvällsmat och känner att din sovkvalitet kunde vara bättre kan det vara värt att se om det finns något samband mellan din sömn och vad du äter på kvällen. Om du har en smartklocka eller någonting liknande kan du ju kolla, hur låg blir min vilopuls, till exempel, under natten om jag äter fyra timmar innan läggdags jämfört med om jag äter en timma innan läggdags. För mig i alla fall, är skillnaden stor. Du sover bäst när det är tyst, svalt och mörkt och det finns hjälpmedel som kan hjälpa dig med det. Sovmasker och öronproppar kan göra underverk. Och för många av oss börjar tankarna snurra så fort vi stänger ögonen. Om sådant som inte hanns med idag, om sådant du behöver komma ihåg till jobbet i morgon. Ett enkelt men effektivt sätt att hantera det här är att skriva upp det som ligger och gnager. Ha en liten anteckningsbok på sängbordet och skriv upp sådant som du tänker på eller ältar. Då lämnar tankarna huvudet och sätter sig på pappret och möjligheten för att kunna komma till mental ro ökar. Den mentala träningen har förstås också betydelse. När du har gjort den mentala grundträningen och lärt dig slappna av, både fysiskt och mentalt, kan du använda det när du ska sova och då kommer det vara mycket lättare att koppla av. Och du som mediterar kanske också har upptäckt att regelbunden meditation kan vara till stor hjälp när det kommer till sömn. Många som börjar med meditation märker efter ett tag att de somnar mycket snabbare än vad de gjorde innan. Det var mina tankar om sömn och jag vill vara noga med att det här programmet vänder sig till dig som är frisk och kry i allmänhet. Jag har ingen medicinsk utbildning och jag förstår förstås att det finns dom som inte kan få bukt på varken sömn eller andra problem genom att bara börja prioritera sin sömn annorlunda. Så ta de här tipsen för vad de är, just tips och ett försök från min sida att skapa medvetenhet och ge lite inspiration. Det var allt för den här gången. Tack så mycket för att du har lyssnat. Vi hörs snart igen.
När Lars Eric Unestål forskade på vad som drev prestation upptäckte han fyra faktorer som mer än andra styrde hur det gick för oss. Han kallade dem SMAK-faktorerna. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet: Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt och i det här avsnittet kommer jag att prata om fyra faktorer som styr vår prestation. När Lars Eric Unestål – den mentala träningens fader – som jag har nämnt kort i tidigare avsnitt – på 70-talet forskade om vad som gjorde att vissa lyckades bättre än andra kom han fram till att det framför allt var fyra faktorer som spelade in. Dessa fyra var självbild, målbild, attityd och känsla. Unestål kom att kalla dem för SMAK-faktorerna och i dagens avsnitt tänkte jag prata om dessa. Den första faktorn är självbild. I det här begreppet ingår hur du ser på dig själv. Hur din självkänsla och ditt självförtroende är. Och hur ditt inre samtal låter. Vi har ju alla ett inre samtal. det här samtalet påverkar oss massor. Vissa har en inre röst som ständigt talar om för dem att de är dåliga eller att de inte duger eller att det de säger eller gör är fel. Andra har ett inre samtal som stöttar och peppar och analyserar situationer utifrån en realistisk verklighet. Om du tänker dig att ditt inre samtal var din bästa vän, som du träffade hela tiden. Skulle du behålla den vännen om han eller hon talade till dig på samma sätt som du pratar med dig själv. Om inte, kan det finnas mycket att tjäna på att jobba med att förändra ditt inre samtal. Din självbild är mycket viktig och det är någonting som man börjar jobba med väldigt tidigt i den mentala träningen. Många, kanske de flesta, har en självbild som åtminstone känns väldigt statisk. Man har haft den i många år och tänker att det är så det är. Det är sådan jag är. Jag är en person som … … är hopplös med tider. … ofta ger upp och sällan gör klart det jag har startat … inte är så bra på det sociala Till exempel. Men bara för att det har varit så fram till nu behöver det inte vara så från och med nu. Din självbild går att förändra. Uneståls andra faktor är målbild. Vad har du för mål? Det här är ett framtidsinriktat sätt att tänka. Var vill du vara om fem år, till exempel. Eller hur vill du ha det om fem år. Den som hittar en bra målbild, en sann målbild kommer att märka att det ger energi och livsglädje. Tydlighet över vad jag vill och var jag är på väg. Kan vara lustfyllt. Det kan innebära att det jag gör varje dag får en större mening för de här uppgifterna som jag gör, som kanske inte är så roliga i sig, leder mig till något som jag vill ha. Att jobba med mål är både lätt och svårt. Det finns många som inte har några mål, andra har mål som de egentligen inte arbetar för att uppnå, de finns bara där som ett dåligt samvete. Men om du låter det här ta tid, arbetar igenom dina värderingar, alltså vad som är viktigt för dig, och hittar mål som är dina på riktigt, inte mål som du tror att du förväntas ha, så kan det vara väldigt effektivt. Det går ju också att se det tvärtom. Den som inte har några mål kommer ha svårt att nå dit han eller hon vill. Den personen riskerar att få lägga ner sin tid, sin energi och sina resurser på att uppfylla någons annans mål. Mål är ett stort ämne och jag kommer att prata mycket mer om det framöver men för mig så kan mål se ut på olika sätt. Det kan vara en händelse långt in i framtiden. En titel på visitkortet, en viss summa på banken, en viss tid i löpspåret … … men det kan också vara, i alla fall tycker jag det, en beskrivning över hur jag vill att mitt liv ska se ut om x antal år. Hur mycket vill jag jobba? Vad vill jag lägga min tid på? Hur mycket makt vill jag ha över min egen vardag? Eller hur vill jag att mitt sinnestillstånd ska vara när klockan ringer, det är måndag morgon, och jag behöver göra mig klar för en arbetsvecka. Vill jag att den första tanken ska vara ”fy fan, måndag igen” och att det enda jag ser fram emot den här veckan är helgen, eller vill jag vakna och känna att jag faktiskt ser fram emot att gå till jobbet? För mig så kan mål se ut på olika sätt, det viktigaste, tror jag, är att du funderar över hur du vill ha det, vad du vill, att du gör den bilden så tydligt som möjligt, påminner dig om den, så att du med tiden börjar bete dig i enlighet med ditt mål. Det här jag säger ja till nu, som alla förväntar sig att jag ska säga ja till, leder det mig i den riktning jag vill, den riktning jag har bestämt är den riktning jag vill röra mig i? Om det är så, ja då kan jag säga ja. Om det inte är så … då kanske jag ska fundera en gång extra innan jag förbinder mig till någonting nytt. Attityd är den tredje smakfaktorn. Och attityd handlar om hur du ser på livet. Hur du tolkar det som händer dig och det som händer runt omkring dig. Det finns som du säkert vet alltid flera olika sätt att se på verkligheten. Det värsta som finns är ju när politiker eller företagsledare har fattat något stort och svårt beslut som drabbar många människor negativt och som istället för att erkänna problemen väljer de att använda ordet ”utmaning” eller så försöker de övertyga oss om att se det som en möjlighet. Man kan störa sig på det här, jag vet att jag gör det, men det de säger är i grunden inte så dumt. Men det handlar förstås lika mycket om vad du säger som hur du säger det. När någonting händer en kan man välja hur det ska tolkas. Det som vissa tolkar som ett misslyckande som de sedan låter hindra dem att försöka igen eller jobba vidare, ser andra som en erfarenhet eller som feedback över vad som inte funkar. Sedan fortsätter de, jobbar hårdare eller ändrar sin strategi. Det är sällan konstruktivt att förneka verkligheten. Om något har gått åt skogen så behöver man kunna erkänna det. Att låtsas som att allt är bra gör ingen nytta om det inte är så. Inte heller att klämkäckt försöka övertyga den drabbade, av arbetslöshet till exempel, att det här är världens möjlighet. Men det är vad som händer sedan som ofta är avgörande för hur framgångsrik någon blir inom sitt område. Alla råkar ut för misslyckanden men olika människor hanterar det på olika sätt. Attityd har också att göra med hur du ser dig själv. Vissa sätter sig själv i universums mittpunkt. Om någonting händer så händer det dom, trots att det här skeendet inte har någonting att göra med dem, och trots att skeendet i sig kanske inte ens är negativt, så tolkar dem det så. ”Jag ska åka och handla och så regnar det. Varför händer det alltid mig?” Och så låter man, på grund av sin attityd, det här fullt naturliga – att det regnar – bli någonting som påverkar mig negativt. Att det regnar har ingenting med dig att göra och det egentligen varken rätt eller fel, bra eller dåligt. Det är ju roligare när solen skiner än när det regnar men att låta det påverka ditt liv negativt och att på någon nivå ta det personligt, är oftast inte konstruktivt. Jag vet inte om den här liknelsen är den bästa men jag tror att du förstår var jag vill komma. Om du medvetet eller undermedvetet letar efter händelser och tecken på att saker och ting är dåliga eller fel eller att universum konspirerar emot dig, så är de inte svåra att hitta … men de kommer med stor sannolikhet att på ett negativt sätt påverka hur du upplever ditt liv. Attityd är alltså hur du väljer att se på verkligheten och det här går också att träna och det gör vi inom den mentala träningen. Den sista Smak-faktorn är känsla. Den tar upp vilken sinnesstämning man har när man ska prestera och även i livet i stort och jag tycker att känsla och attityd på vissa sätt ligger väldigt nära varandra. Våra känslor styr oss väldigt mycket, det går ju oftast att se på någon som har en dålig känsla. Om man känner sig obekväm i en viss situation så lyser det ofta genom väldigt tydligt i vårt kroppsspråk, till exempel. En av de saker som är intressant med just våra känslor är att de i vissa lägen går att frambringa. Och hur vissa känslor fungerar bättre än andra i olika situationer. Om du är lika gammal som jag kommer du säkert ihåg hur 100 meterslöping såg ut innan Jusain Bolt slog igenom. När kameran presenterade löparna så var alla stenansikten. De var djupt fokuserade. Vissa såg till och med arga ut. Dom stirrade stint på mållinjen. Alla som skulle springa försökte frambringa samma känsla och deras kroppsspråk var designat för att i just den situationen skapa just den känslan. Man var övertygad om att den känslan var den rätta att ha när man skulle prestera så bra som möjligt på hundra meter. Sedan kom Bolt. Han hade ett helt annat ansiktsuttryck och hans kroppsspråk var precis tvärtemot alla andras. Han skojade med publiken och spexade framför kameran. I början tolkades det här som att Bolt inte riktigt tog tävlingen på allvar. Han var ju lekfull, han såg glad ut och verkade tycka att det var kul, hur kunde han bete se så och trots det springa så fort. Han såg ju så ofokuserad ut? Vad Bolt hade upptäckt, och vad jag vet så var han bland de allra första, om inte först, med det här, var att det faktiskt fanns en känsla som kunde prestera ännu bättre på hundra meter, än den som var den vedertagna – den av djupt inre fokus. Man skulle kunna säga att han hittade en känsla som tillät hans kropp att på ett bättre sätt plocka fram all sin inneboende kompetens. En typ av avspänd effektivitet som ingen före honom hade tänkt på. Nu är det Bolts känsla som är den som dominerar när det ska springas hundra meter. Du har säkert också ibland upplevt liknande saker. Ibland flyter det bara. allt funkar. Det beror inte på magi eller att månen står rätt i förhållande till stjärnorna. Det beror på att du, antagligen av en lycklig slump, lyckats frambringa den ideala prestationskänslan för det du skulle göra just då. Vad gjorde du för att skapa den känslan? Vad hade du för attityd just då? Vad hade du för attityd inför den där arbetsintervjun som gick så bra till exempel, och vad skapade det för känsla inom dig? Tänkte du att det här är min enda chans att få jobb så jag bara måste, måste, måste göra ett bra intryck eller tänkte du att det här verkar intressant, jag är nyfiken att höra mer och jag vill se om det här jobbet skulle kunna passa mig? Men om jag inte får det är det inte hela världen. Två olika attityder, som nog frambringar två olika känslor, där den ena nog ger större chans att få jobbet. Den ena gör att du presterar bättre i en viss given situation. Och om du är medveten om det, så kan du ju åtminstone göra vad du kan för att frambringa den känsla som är bäst för det du ska göra just nu. Och det här jobbar vi också med inom mental träning och det handlar förstås inte om att springa OS-final på hundra meter utan oftast så pratar vi då mer om vardagskänslor. Att må bra helt enkelt. Gå omkring med en bra känsla istället för en dålig känsla. Och kanske också fundera på vilka situationer i livet som ger en dålig känsla och finns det någonting jag kan göra, vilket det troligen finns, som gör att min känsla i de här situationerna kan förändras, åtminstone lite, till det bättre. Det var en kort beskrivning av Uneståls fyra SMAK-faktorer Självbild Mål Attityd och Känsla Och det du kan ta med dig, om du vill, är att de här faktorerna är möjliga för dig att påverka. Det var allt för den här gången, tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig.
När Lars Eric Unestål forskade på vad som drev prestation upptäckte han fyra faktorer som mer än andra styrde hur det gick för oss. Han kallade dem SMAK-faktorerna. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet: Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt och i det här avsnittet kommer jag att prata om fyra faktorer som styr vår prestation. När Lars Eric Unestål – den mentala träningens fader – som jag har nämnt kort i tidigare avsnitt – på 70-talet forskade om vad som gjorde att vissa lyckades bättre än andra kom han fram till att det framför allt var fyra faktorer som spelade in. Dessa fyra var självbild, målbild, attityd och känsla. Unestål kom att kalla dem för SMAK-faktorerna och i dagens avsnitt tänkte jag prata om dessa. Den första faktorn är självbild. I det här begreppet ingår hur du ser på dig själv. Hur din självkänsla och ditt självförtroende är. Och hur ditt inre samtal låter. Vi har ju alla ett inre samtal. det här samtalet påverkar oss massor. Vissa har en inre röst som ständigt talar om för dem att de är dåliga eller att de inte duger eller att det de säger eller gör är fel. Andra har ett inre samtal som stöttar och peppar och analyserar situationer utifrån en realistisk verklighet. Om du tänker dig att ditt inre samtal var din bästa vän, som du träffade hela tiden. Skulle du behålla den vännen om han eller hon talade till dig på samma sätt som du pratar med dig själv. Om inte, kan det finnas mycket att tjäna på att jobba med att förändra ditt inre samtal. Din självbild är mycket viktig och det är någonting som man börjar jobba med väldigt tidigt i den mentala träningen. Många, kanske de flesta, har en självbild som åtminstone känns väldigt statisk. Man har haft den i många år och tänker att det är så det är. Det är sådan jag är. Jag är en person som … … är hopplös med tider. … ofta ger upp och sällan gör klart det jag har startat … inte är så bra på det sociala Till exempel. Men bara för att det har varit så fram till nu behöver det inte vara så från och med nu. Din självbild går att förändra. Uneståls andra faktor är målbild. Vad har du för mål? Det här är ett framtidsinriktat sätt att tänka. Var vill du vara om fem år, till exempel. Eller hur vill du ha det om fem år. Den som hittar en bra målbild, en sann målbild kommer att märka att det ger energi och livsglädje. Tydlighet över vad jag vill och var jag är på väg. Kan vara lustfyllt. Det kan innebära att det jag gör varje dag får en större mening för de här uppgifterna som jag gör, som kanske inte är så roliga i sig, leder mig till något som jag vill ha. Att jobba med mål är både lätt och svårt. Det finns många som inte har några mål, andra har mål som de egentligen inte arbetar för att uppnå, de finns bara där som ett dåligt samvete. Men om du låter det här ta tid, arbetar igenom dina värderingar, alltså vad som är viktigt för dig, och hittar mål som är dina på riktigt, inte mål som du tror att du förväntas ha, så kan det vara väldigt effektivt. Det går ju också att se det tvärtom. Den som inte har några mål kommer ha svårt att nå dit han eller hon vill. Den personen riskerar att få lägga ner sin tid, sin energi och sina resurser på att uppfylla någons annans mål. Mål är ett stort ämne och jag kommer att prata mycket mer om det framöver men för mig så kan mål se ut på olika sätt. Det kan vara en händelse långt in i framtiden. En titel på visitkortet, en viss summa på banken, en viss tid i löpspåret … … men det kan också vara, i alla fall tycker jag det, en beskrivning över hur jag vill att mitt liv ska se ut om x antal år. Hur mycket vill jag jobba? Vad vill jag lägga min tid på? Hur mycket makt vill jag ha över min egen vardag? Eller hur vill jag att mitt sinnestillstånd ska vara när klockan ringer, det är måndag morgon, och jag behöver göra mig klar för en arbetsvecka. Vill jag att den första tanken ska vara ”fy fan, måndag igen” och att det enda jag ser fram emot den här veckan är helgen, eller vill jag vakna och känna att jag faktiskt ser fram emot att gå till jobbet? För mig så kan mål se ut på olika sätt, det viktigaste, tror jag, är att du funderar över hur du vill ha det, vad du vill, att du gör den bilden så tydligt som möjligt, påminner dig om den, så att du med tiden börjar bete dig i enlighet med ditt mål. Det här jag säger ja till nu, som alla förväntar sig att jag ska säga ja till, leder det mig i den riktning jag vill, den riktning jag har bestämt är den riktning jag vill röra mig i? Om det är så, ja då kan jag säga ja. Om det inte är så … då kanske jag ska fundera en gång extra innan jag förbinder mig till någonting nytt. Attityd är den tredje smakfaktorn. Och attityd handlar om hur du ser på livet. Hur du tolkar det som händer dig och det som händer runt omkring dig. Det finns som du säkert vet alltid flera olika sätt att se på verkligheten. Det värsta som finns är ju när politiker eller företagsledare har fattat något stort och svårt beslut som drabbar många människor negativt och som istället för att erkänna problemen väljer de att använda ordet ”utmaning” eller så försöker de övertyga oss om att se det som en möjlighet. Man kan störa sig på det här, jag vet att jag gör det, men det de säger är i grunden inte så dumt. Men det handlar förstås lika mycket om vad du säger som hur du säger det. När någonting händer en kan man välja hur det ska tolkas. Det som vissa tolkar som ett misslyckande som de sedan låter hindra dem att försöka igen eller jobba vidare, ser andra som en erfarenhet eller som feedback över vad som inte funkar. Sedan fortsätter de, jobbar hårdare eller ändrar sin strategi. Det är sällan konstruktivt att förneka verkligheten. Om något har gått åt skogen så behöver man kunna erkänna det. Att låtsas som att allt är bra gör ingen nytta om det inte är så. Inte heller att klämkäckt försöka övertyga den drabbade, av arbetslöshet till exempel, att det här är världens möjlighet. Men det är vad som händer sedan som ofta är avgörande för hur framgångsrik någon blir inom sitt område. Alla råkar ut för misslyckanden men olika människor hanterar det på olika sätt. Attityd har också att göra med hur du ser dig själv. Vissa sätter sig själv i universums mittpunkt. Om någonting händer så händer det dom, trots att det här skeendet inte har någonting att göra med dem, och trots att skeendet i sig kanske inte ens är negativt, så tolkar dem det så. ”Jag ska åka och handla och så regnar det. Varför händer det alltid mig?” Och så låter man, på grund av sin attityd, det här fullt naturliga – att det regnar – bli någonting som påverkar mig negativt. Att det regnar har ingenting med dig att göra och det egentligen varken rätt eller fel, bra eller dåligt. Det är ju roligare när solen skiner än när det regnar men att låta det påverka ditt liv negativt och att på någon nivå ta det personligt, är oftast inte konstruktivt. Jag vet inte om den här liknelsen är den bästa men jag tror att du förstår var jag vill komma. Om du medvetet eller undermedvetet letar efter händelser och tecken på att saker och ting är dåliga eller fel eller att universum konspirerar emot dig, så är de inte svåra att hitta … men de kommer med stor sannolikhet att på ett negativt sätt påverka hur du upplever ditt liv. Attityd är alltså hur du väljer att se på verkligheten och det här går också att träna och det gör vi inom den mentala träningen. Den sista Smak-faktorn är känsla. Den tar upp vilken sinnesstämning man har när man ska prestera och även i livet i stort och jag tycker att känsla och attityd på vissa sätt ligger väldigt nära varandra. Våra känslor styr oss väldigt mycket, det går ju oftast att se på någon som har en dålig känsla. Om man känner sig obekväm i en viss situation så lyser det ofta genom väldigt tydligt i vårt kroppsspråk, till exempel. En av de saker som är intressant med just våra känslor är att de i vissa lägen går att frambringa. Och hur vissa känslor fungerar bättre än andra i olika situationer. Om du är lika gammal som jag kommer du säkert ihåg hur 100 meterslöping såg ut innan Jusain Bolt slog igenom. När kameran presenterade löparna så var alla stenansikten. De var djupt fokuserade. Vissa såg till och med arga ut. Dom stirrade stint på mållinjen. Alla som skulle springa försökte frambringa samma känsla och deras kroppsspråk var designat för att i just den situationen skapa just den känslan. Man var övertygad om att den känslan var den rätta att ha när man skulle prestera så bra som möjligt på hundra meter. Sedan kom Bolt. Han hade ett helt annat ansiktsuttryck och hans kroppsspråk var precis tvärtemot alla andras. Han skojade med publiken och spexade framför kameran. I början tolkades det här som att Bolt inte riktigt tog tävlingen på allvar. Han var ju lekfull, han såg glad ut och verkade tycka att det var kul, hur kunde han bete se så och trots det springa så fort. Han såg ju så ofokuserad ut? Vad Bolt hade upptäckt, och vad jag vet så var han bland de allra första, om inte först, med det här, var att det faktiskt fanns en känsla som kunde prestera ännu bättre på hundra meter, än den som var den vedertagna – den av djupt inre fokus. Man skulle kunna säga att han hittade en känsla som tillät hans kropp att på ett bättre sätt plocka fram all sin inneboende kompetens. En typ av avspänd effektivitet som ingen före honom hade tänkt på. Nu är det Bolts känsla som är den som dominerar när det ska springas hundra meter. Du har säkert också ibland upplevt liknande saker. Ibland flyter det bara. allt funkar. Det beror inte på magi eller att månen står rätt i förhållande till stjärnorna. Det beror på att du, antagligen av en lycklig slump, lyckats frambringa den ideala prestationskänslan för det du skulle göra just då. Vad gjorde du för att skapa den känslan? Vad hade du för attityd just då? Vad hade du för attityd inför den där arbetsintervjun som gick så bra till exempel, och vad skapade det för känsla inom dig? Tänkte du att det här är min enda chans att få jobb så jag bara måste, måste, måste göra ett bra intryck eller tänkte du att det här verkar intressant, jag är nyfiken att höra mer och jag vill se om det här jobbet skulle kunna passa mig? Men om jag inte får det är det inte hela världen. Två olika attityder, som nog frambringar två olika känslor, där den ena nog ger större chans att få jobbet. Den ena gör att du presterar bättre i en viss given situation. Och om du är medveten om det, så kan du ju åtminstone göra vad du kan för att frambringa den känsla som är bäst för det du ska göra just nu. Och det här jobbar vi också med inom mental träning och det handlar förstås inte om att springa OS-final på hundra meter utan oftast så pratar vi då mer om vardagskänslor. Att må bra helt enkelt. Gå omkring med en bra känsla istället för en dålig känsla. Och kanske också fundera på vilka situationer i livet som ger en dålig känsla och finns det någonting jag kan göra, vilket det troligen finns, som gör att min känsla i de här situationerna kan förändras, åtminstone lite, till det bättre. Det var en kort beskrivning av Uneståls fyra SMAK-faktorer Självbild Mål Attityd och Känsla Och det du kan ta med dig, om du vill, är att de här faktorerna är möjliga för dig att påverka. Det var allt för den här gången, tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig.
Om du vill känna dig stark fysisk är det viktigt att ha bra kondition. Detsamma gäller för det mentala. I det här avsnittet pratar jag om den mest effektiva "konditionsträningen" inom mental träning. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet: Jag heter Daniel Sjöstedt och i det här avsnittet kommer jag att prata om avslappning och avslappningens roll när det handlar om att bli mentalt starkare. Avslappning är en viktig del av mental träning och bland det första du börjar med när du börjar med mental träning är att lära dig att slappna av riktigt ordentligt. Du gör det här med hjälp av ljudband och små vardagsövnigar och avslappningen kommer sedan att vara en grund som den andra träningen byggs på. Det är ett skäl till att avslappning är en så viktig del av mental träning. Ju mer jag har lärt mig om mental träning desto bättre förstår jag hur en avslappnad kropp och ett avslappnat sinne är grunden för både välmående och långsiktig prestation. Och sambandet mellan kropp och sinne är väldigt starkt. En avslappnad kropp underlättar enormt för att få ett avslappnat sinne och vice versa. De flesta av oss lever med en för hög grundspänning. Grundspänningen är den spänningsnivå vi går omkring med i vardagen. När ingenting händer borde vi egentligen kunna vara helt avslappnade. Men det är vi inte. Vi har med oss en spänning som har byggts upp i kroppen över tiden. Både fysiskt och mentalt. Det skulle kunna förklaras som att vi heal tiden är lite uppe i varv. Vi är beredda på att någonting ska hända. Spänd nacke och spända axlar är ett vanligt tecken på en hög grundspänning. Och om du ofta brusar upp för småsaker eller har svårt att koppla av kan det bero på att du har en hög mental grundspänning. För att skapa en bild av hur det kan var så kan du tänka dig att ditt sinne är som en damm. När ingenting händer, när det är lugnt, är dammen stilla. Vattenytan är blank. Om det börjar blåsa krusas vattenytan. Inte så mycket om vinden är lätt, mer om den är starkare. När du kastar en sten i dammen uppträder vattnet i enlighet med stenens storlek och kraft. Inte mer och inte mindre. En stor sten som kastas med stor kraft ger ett stort plask och svallvågor som håller i sig. En liten sten märks knappt. Den ger ett litet plask och snart är vattenytan lugn igen. Så borde sinnet fungera. Men som du säkert vet är det inte alltid så. För vissa betyder alla stenar stora plask. Man reagerar starkt på minsta småsak. Dom här svallvågorna tar inte slut och ibland ökar de till och med i styrka. Trots att det var länge sedan någon sten kastades. Vattenytan blir aldrig blank. Sinnet kommer aldrig i stillhet. För att kunna fungera bra på sikt behöver du kunna slappna av. Du behöver en kropp och ett sinne som kan hitta stillhet. Dina muskler behöver vila och din hjärna behöver kunna släppa saker. När det kommer till fysisk träning vet alla hur viktigt det är med vila och återhämtning. Det är avgörande för utveckling. Om du belastar kroppen hårt men aldrig låter den vila bryts den till slut ner. Samma sak gäller för det mentala. Avslappning är grunden i all mental träning. Avslappningen är steg ett och bland det viktigaste. Bara genom att lära dig att slappna av kommer du att märka en rad positiva effekter. Ditt lugn kommer att blir större, din attityd kommer att förbättras och du blir sannolikt en gladare människa. Jag själv, som har tränat i många år nu, kommer ofta tillbaka till att bara träna muskulär eller mental avslappning. Och ju mer du tränar på det här desto snabbare och lättare kommer du att komma ner i djup avslappning. Och när du är i det tillståndet, av djup mental och fysisk avslappning, får du ut mycket mer effekt av den träning som kommer, den som handlar om sådant som självkänsla och mål och annat. Det är inte ovanligt att vilja hoppa över avslappningen. Många tycker att de redan är tillräckligt avslappnade och vill därför skippa förrätten och gå direkt på huvudrätten. De började inte med mental träning för att bli mjuka i nacke och axlar, de började för att de ville bli vinnare. Jag förstår det. Det är naturligt. Om du känner igen dig vill jag säga två saker: För det första så är du inte så avslappnad som du tror. Det finns en djupare nivå av avslappning som du sannolikt aldrig har upplevt. För om du har upplevt det så vet du hur viktigt det är med avslappning. För det andra avslappning ÄR mental träning. Om du vill bli bra på fotboll måste du ha kondition. Avslappning är för mental träning vad kondition är för fotboll. Du behöver den. Den ger resultat. Här kommer två förslag på hur du kan komma igång med muskulär och mental avslappning. Lars-Eric Unestål är originalet. Mycket av det jag har pratat om hittills och mycket av det jag kommer prata om i kommande avsnitt grundar sig i det jag har lärt mig av Unestål. Han har forskat på det här ämnet i över 40 år. Han har gjort massor av band du kan lyssna på. Och om du googlar hittar du snabbt var du kan börja. Jag har också gjort sådana här ljudfiler och om du vill så är dom dina att använda. Du hittar dem på min hemsida Monkey mindset.se och dom kostar inget. Det var allt för den här gången. Om du gillar det du hör eller om du tror att den här podden skulle jag uppskatta om du ville ge den ett betyg på den poddplattform du använder. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig.
Om du vill känna dig stark fysisk är det viktigt att ha bra kondition. Detsamma gäller för det mentala. I det här avsnittet pratar jag om den mest effektiva "konditionsträningen" inom mental träning. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet: Jag heter Daniel Sjöstedt och i det här avsnittet kommer jag att prata om avslappning och avslappningens roll när det handlar om att bli mentalt starkare. Avslappning är en viktig del av mental träning och bland det första du börjar med när du börjar med mental träning är att lära dig att slappna av riktigt ordentligt. Du gör det här med hjälp av ljudband och små vardagsövnigar och avslappningen kommer sedan att vara en grund som den andra träningen byggs på. Det är ett skäl till att avslappning är en så viktig del av mental träning. Ju mer jag har lärt mig om mental träning desto bättre förstår jag hur en avslappnad kropp och ett avslappnat sinne är grunden för både välmående och långsiktig prestation. Och sambandet mellan kropp och sinne är väldigt starkt. En avslappnad kropp underlättar enormt för att få ett avslappnat sinne och vice versa. De flesta av oss lever med en för hög grundspänning. Grundspänningen är den spänningsnivå vi går omkring med i vardagen. När ingenting händer borde vi egentligen kunna vara helt avslappnade. Men det är vi inte. Vi har med oss en spänning som har byggts upp i kroppen över tiden. Både fysiskt och mentalt. Det skulle kunna förklaras som att vi heal tiden är lite uppe i varv. Vi är beredda på att någonting ska hända. Spänd nacke och spända axlar är ett vanligt tecken på en hög grundspänning. Och om du ofta brusar upp för småsaker eller har svårt att koppla av kan det bero på att du har en hög mental grundspänning. För att skapa en bild av hur det kan var så kan du tänka dig att ditt sinne är som en damm. När ingenting händer, när det är lugnt, är dammen stilla. Vattenytan är blank. Om det börjar blåsa krusas vattenytan. Inte så mycket om vinden är lätt, mer om den är starkare. När du kastar en sten i dammen uppträder vattnet i enlighet med stenens storlek och kraft. Inte mer och inte mindre. En stor sten som kastas med stor kraft ger ett stort plask och svallvågor som håller i sig. En liten sten märks knappt. Den ger ett litet plask och snart är vattenytan lugn igen. Så borde sinnet fungera. Men som du säkert vet är det inte alltid så. För vissa betyder alla stenar stora plask. Man reagerar starkt på minsta småsak. Dom här svallvågorna tar inte slut och ibland ökar de till och med i styrka. Trots att det var länge sedan någon sten kastades. Vattenytan blir aldrig blank. Sinnet kommer aldrig i stillhet. För att kunna fungera bra på sikt behöver du kunna slappna av. Du behöver en kropp och ett sinne som kan hitta stillhet. Dina muskler behöver vila och din hjärna behöver kunna släppa saker. När det kommer till fysisk träning vet alla hur viktigt det är med vila och återhämtning. Det är avgörande för utveckling. Om du belastar kroppen hårt men aldrig låter den vila bryts den till slut ner. Samma sak gäller för det mentala. Avslappning är grunden i all mental träning. Avslappningen är steg ett och bland det viktigaste. Bara genom att lära dig att slappna av kommer du att märka en rad positiva effekter. Ditt lugn kommer att blir större, din attityd kommer att förbättras och du blir sannolikt en gladare människa. Jag själv, som har tränat i många år nu, kommer ofta tillbaka till att bara träna muskulär eller mental avslappning. Och ju mer du tränar på det här desto snabbare och lättare kommer du att komma ner i djup avslappning. Och när du är i det tillståndet, av djup mental och fysisk avslappning, får du ut mycket mer effekt av den träning som kommer, den som handlar om sådant som självkänsla och mål och annat. Det är inte ovanligt att vilja hoppa över avslappningen. Många tycker att de redan är tillräckligt avslappnade och vill därför skippa förrätten och gå direkt på huvudrätten. De började inte med mental träning för att bli mjuka i nacke och axlar, de började för att de ville bli vinnare. Jag förstår det. Det är naturligt. Om du känner igen dig vill jag säga två saker: För det första så är du inte så avslappnad som du tror. Det finns en djupare nivå av avslappning som du sannolikt aldrig har upplevt. För om du har upplevt det så vet du hur viktigt det är med avslappning. För det andra avslappning ÄR mental träning. Om du vill bli bra på fotboll måste du ha kondition. Avslappning är för mental träning vad kondition är för fotboll. Du behöver den. Den ger resultat. Här kommer två förslag på hur du kan komma igång med muskulär och mental avslappning. Lars-Eric Unestål är originalet. Mycket av det jag har pratat om hittills och mycket av det jag kommer prata om i kommande avsnitt grundar sig i det jag har lärt mig av Unestål. Han har forskat på det här ämnet i över 40 år. Han har gjort massor av band du kan lyssna på. Och om du googlar hittar du snabbt var du kan börja. Jag har också gjort sådana här ljudfiler och om du vill så är dom dina att använda. Du hittar dem på min hemsida Monkey mindset.se och dom kostar inget. Det var allt för den här gången. Om du gillar det du hör eller om du tror att den här podden skulle jag uppskatta om du ville ge den ett betyg på den poddplattform du använder. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig.
Om du vill att din kropp ska bli starkare behöver du träna den. Detsamma gäller för ditt sinne. Mental träning är en systematisk metod för att få bättre mental kondition och starkare mentala muskler. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet: Välkommen till Monkey mindset, jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet kommer jag att prata en del om mental träning. Det finns en historia om hur Mahatma Gandhi alltid insisterade på att han skulle ha en timme avsatt för meditation varje dag. Och Gandhi verkade under första halvan av 1900-talet, han var en indisk politiker och aktivist som kämpade för mänskliga rättigheter, han förespråkade icke-våld och han ledde Indiens kamp för självständighet gentemot Storbritannien. I alla fall, när Gandhis schema blev för fullt sa hans medhjälpare till honom att han nu hade så mycket att göra att det inte längre var möjligt att lägga en hel timme på meditation. Gandhis ska då ha svarat "om jag har så mycket att göra är det bäst att jag från och med nu lägger två timmar per dag på meditation". Gandhis resonemang här kan ju tyckas vara bakvänt men när man tänker efter lite så är det logiskt. När kraven ökar behöver vi ta hänsyn till det och se till så att vi är tillräckligt starka för att klara av dem. Det borde vara självklart. Om vi har en maskin i en verkstad som ska klara stora påfrestningar behöver vi ju vara säkra på att den klarar av kraven, innan vi belastar den. Och om maskinen sedan ska kunna klara av ännu mer är det givet att maskinens prestanda behöver förbättras. Och vi behöver kontrollera att den är hel och se till att sköta underhållet. Samma sak med vår egen fysik. Om du ska prestera fysiskt bygger du först upp din kropp. Ingen som åker Vasaloppet räknar med att konditionen ska komma under själva loppet. Utan då ser du till att du är stark nog att kunna avsluta loppet redan innan du ställer dig på startlinjen. Och om du tränar trots att du är skadad eller om du inte vilar när du är sliten, så är risken stor att påfrestningen du utsätter kroppen för, bryter ner i stället för att bygga upp. Det är logiskt och självklart att det är så. När det gäller vår mentala styrka och vår mentala prestation, tänker vi underligt nog inte så. I alla fall inte de flesta av oss Många upplever att den mentala belastningen ökar. Och att fler och fler far illa. Och lite eller inget, tyder på att den här utvecklingen ska stanna av eller vändas. Ändå så görs väldigt lite för att träna upp de förmågor som behövs för att klara av de här förändringarna. När du får mer att göra och mer att tänka på är det ingen som först ser till att du är stark nog, eller har verktygen som krävs, för att klara av dem. Du förväntas anpassa dig under tiden. Och tyvärr är det inte många av oss som är som Gandhi, som har styrkan och kunskapen säga ifrån och först skapa förutsättningarna för att kunna klara av den här högre belastningen. Det är lätt att se när du inte klarar av någonting fysiskt. Benen viker sig. Lungorna säger ifrån. I värsta fall går saker i din kropp sönder. Med mental påfrestning är det annorlunda. Stress kommer krypande. Den är möjlig att dölja, åtminstone ett tag, åtminstone inför andra. Du kan hålla masken på jobbet och bryta ihop när du kommer hem. Eller bara köra på … dag efter dag efter dag .. tills vi plötsligt en dag inte kan sluta gråta eller inte kan ta oss ur sängen. Det händer. Överallt. Varje dag. Vanligtvis är det först nu du får hjälp för att bygga upp din mentala styrka. När du i någon mån har kraschat. När du är långt nere på minus får du hjälp att komma tillbaka upp till noll. Men noll räcker inte. Om du går tillbaka till samma mentala påfrestning som tidigare, vilket ju är troligt att du kommer att göra… … så riskerar du att återigen hamna där du hamnade förra gången. Inom mental träning jobbar vi med att bygga upp styrkan innan du utsätts för påfrestningarna. Vi använder metoder och verktyg som gör att du, om vi ska forsätta de här liknelserna med en maskin, kan klara mer belastning men fortfarande fungera lika bra eller till och med bättre. Att du, när du står på startlinjen, är tillräckligt stark för att klara av dem påfrestningar som väntar. Min approach till det här ämnet – mental träning – är att mental styrka, precis som fysisk styrka, är en träningssak. När man hör begreppet mental träning så tänker nog många automatiskt på elitidrott. Kanske har man hört någon sportstjärna prata om hur viktigt den mentala träningen har varit för deras framgångar eller så är det någon som har misslyckats i ett stort mästerskap som nu tar in en mental tränare för att kunna bli bäst när det gäller. Och mental träning är väldigt stort inom idrotten. Ofta är det det just den mentala biten som är skillnaden i världstoppen. Men mental träning är så mycket mer än att prestera som bäst när det gäller som mest. Det är någonting alla kan ha stor nytta av och effekterna av mental träning genomsyrar hela livet. Det är någonting du har med dig i vardagen. Om jag ska förklara det så enkelt jag bara kan så handlar det om att träningen gör så att dina tankar, dina känslor och dina inre bilder jobbar för att hjälpa dig i livet, istället för att stjälpa dig. Att det som sker inom dig, jobbar för dig. För många av oss är det precis tvärtom. Åtminstone när det bränner till. Våra tankar och känslor hindrar oss från att fungera så bra som möjligt. Och det kan leda till olika grader av tråkigheter. En stor del av den mentala träningen handlar om att må bättre. Då pratar jag om faktorer som stress och sömn och självkänsla och hur du ser på livet. För om du mår bättre så fungerar du bättre och när du fungerar bättre så ger du dig själv förutsättningarna som behövs, kom ihåg det här med Gandhi, att också prestera bättre. Och egentligen så är det inget nytt, inga revolutionerande, jag tror att många intuitivt vet de här sakerna. Men skillnaden på att till exempel läsa en bok eller lyssna på en föreläsning och att ägna sig åt mental träning är att inom den mentala träningen så nöjer vi oss inte med att veta vad vi borde göra och hur vi borde tänka. Vi tränar på det. Tränar på precis samma sätt som en löpare behöver träna löpning för att bli bättre. Så vi avsätter tid där vi fokuserar på att bli just bättre. Mentalt starkare. Det kräver inte så mycket tid men om du lägger en kvart om dagen så kommer du ganska snabbt att märka positiva resultat vad gäller din upplevda livskvalitet. Och den mest grundläggande delen av mental träning sker med ljudfiler. För enkelhetens skull kan man säga att det är ungefär som en guidad meditation. Lars Eric Unestål som är den mentala träningens gudfader har släppt många sådana här ljudband. De är jättebra och var du kan köpa dem är lätt att hitta om du googlar. Dom har till och med en app att ladda ner. Det finns andra som också har gjort sådana här ljudfiler. Jag har till och med gjort det och om du vill testa så är kan du gå in på min hemsida monkeymindset.se och där hittar du både ljudfiler och instruktioner som hjälper att komma igång. Det kostar inget. Så om du vill kan du börja med det här redan idag. Du kan ge det en vecka och se vad som händer. Det första du jobbar med är avslappning, att lära dig slappna av riktigt ordentligt. Det är grunden i mental träning och framöver kommer jag att pratat mer om varför det är så viktigt. Det var allt för den här gången. Tack för att du har lyssnat.
Om du vill att din kropp ska bli starkare behöver du träna den. Detsamma gäller för ditt sinne. Mental träning är en systematisk metod för att få bättre mental kondition och starkare mentala muskler. Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet: Välkommen till Monkey mindset, jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet kommer jag att prata en del om mental träning. Det finns en historia om hur Mahatma Gandhi alltid insisterade på att han skulle ha en timme avsatt för meditation varje dag. Och Gandhi verkade under första halvan av 1900-talet, han var en indisk politiker och aktivist som kämpade för mänskliga rättigheter, han förespråkade icke-våld och han ledde Indiens kamp för självständighet gentemot Storbritannien. I alla fall, när Gandhis schema blev för fullt sa hans medhjälpare till honom att han nu hade så mycket att göra att det inte längre var möjligt att lägga en hel timme på meditation. Gandhis ska då ha svarat "om jag har så mycket att göra är det bäst att jag från och med nu lägger två timmar per dag på meditation". Gandhis resonemang här kan ju tyckas vara bakvänt men när man tänker efter lite så är det logiskt. När kraven ökar behöver vi ta hänsyn till det och se till så att vi är tillräckligt starka för att klara av dem. Det borde vara självklart. Om vi har en maskin i en verkstad som ska klara stora påfrestningar behöver vi ju vara säkra på att den klarar av kraven, innan vi belastar den. Och om maskinen sedan ska kunna klara av ännu mer är det givet att maskinens prestanda behöver förbättras. Och vi behöver kontrollera att den är hel och se till att sköta underhållet. Samma sak med vår egen fysik. Om du ska prestera fysiskt bygger du först upp din kropp. Ingen som åker Vasaloppet räknar med att konditionen ska komma under själva loppet. Utan då ser du till att du är stark nog att kunna avsluta loppet redan innan du ställer dig på startlinjen. Och om du tränar trots att du är skadad eller om du inte vilar när du är sliten, så är risken stor att påfrestningen du utsätter kroppen för, bryter ner i stället för att bygga upp. Det är logiskt och självklart att det är så. När det gäller vår mentala styrka och vår mentala prestation, tänker vi underligt nog inte så. I alla fall inte de flesta av oss Många upplever att den mentala belastningen ökar. Och att fler och fler far illa. Och lite eller inget, tyder på att den här utvecklingen ska stanna av eller vändas. Ändå så görs väldigt lite för att träna upp de förmågor som behövs för att klara av de här förändringarna. När du får mer att göra och mer att tänka på är det ingen som först ser till att du är stark nog, eller har verktygen som krävs, för att klara av dem. Du förväntas anpassa dig under tiden. Och tyvärr är det inte många av oss som är som Gandhi, som har styrkan och kunskapen säga ifrån och först skapa förutsättningarna för att kunna klara av den här högre belastningen. Det är lätt att se när du inte klarar av någonting fysiskt. Benen viker sig. Lungorna säger ifrån. I värsta fall går saker i din kropp sönder. Med mental påfrestning är det annorlunda. Stress kommer krypande. Den är möjlig att dölja, åtminstone ett tag, åtminstone inför andra. Du kan hålla masken på jobbet och bryta ihop när du kommer hem. Eller bara köra på … dag efter dag efter dag .. tills vi plötsligt en dag inte kan sluta gråta eller inte kan ta oss ur sängen. Det händer. Överallt. Varje dag. Vanligtvis är det först nu du får hjälp för att bygga upp din mentala styrka. När du i någon mån har kraschat. När du är långt nere på minus får du hjälp att komma tillbaka upp till noll. Men noll räcker inte. Om du går tillbaka till samma mentala påfrestning som tidigare, vilket ju är troligt att du kommer att göra… … så riskerar du att återigen hamna där du hamnade förra gången. Inom mental träning jobbar vi med att bygga upp styrkan innan du utsätts för påfrestningarna. Vi använder metoder och verktyg som gör att du, om vi ska forsätta de här liknelserna med en maskin, kan klara mer belastning men fortfarande fungera lika bra eller till och med bättre. Att du, när du står på startlinjen, är tillräckligt stark för att klara av dem påfrestningar som väntar. Min approach till det här ämnet – mental träning – är att mental styrka, precis som fysisk styrka, är en träningssak. När man hör begreppet mental träning så tänker nog många automatiskt på elitidrott. Kanske har man hört någon sportstjärna prata om hur viktigt den mentala träningen har varit för deras framgångar eller så är det någon som har misslyckats i ett stort mästerskap som nu tar in en mental tränare för att kunna bli bäst när det gäller. Och mental träning är väldigt stort inom idrotten. Ofta är det det just den mentala biten som är skillnaden i världstoppen. Men mental träning är så mycket mer än att prestera som bäst när det gäller som mest. Det är någonting alla kan ha stor nytta av och effekterna av mental träning genomsyrar hela livet. Det är någonting du har med dig i vardagen. Om jag ska förklara det så enkelt jag bara kan så handlar det om att träningen gör så att dina tankar, dina känslor och dina inre bilder jobbar för att hjälpa dig i livet, istället för att stjälpa dig. Att det som sker inom dig, jobbar för dig. För många av oss är det precis tvärtom. Åtminstone när det bränner till. Våra tankar och känslor hindrar oss från att fungera så bra som möjligt. Och det kan leda till olika grader av tråkigheter. En stor del av den mentala träningen handlar om att må bättre. Då pratar jag om faktorer som stress och sömn och självkänsla och hur du ser på livet. För om du mår bättre så fungerar du bättre och när du fungerar bättre så ger du dig själv förutsättningarna som behövs, kom ihåg det här med Gandhi, att också prestera bättre. Och egentligen så är det inget nytt, inga revolutionerande, jag tror att många intuitivt vet de här sakerna. Men skillnaden på att till exempel läsa en bok eller lyssna på en föreläsning och att ägna sig åt mental träning är att inom den mentala träningen så nöjer vi oss inte med att veta vad vi borde göra och hur vi borde tänka. Vi tränar på det. Tränar på precis samma sätt som en löpare behöver träna löpning för att bli bättre. Så vi avsätter tid där vi fokuserar på att bli just bättre. Mentalt starkare. Det kräver inte så mycket tid men om du lägger en kvart om dagen så kommer du ganska snabbt att märka positiva resultat vad gäller din upplevda livskvalitet. Och den mest grundläggande delen av mental träning sker med ljudfiler. För enkelhetens skull kan man säga att det är ungefär som en guidad meditation. Lars Eric Unestål som är den mentala träningens gudfader har släppt många sådana här ljudband. De är jättebra och var du kan köpa dem är lätt att hitta om du googlar. Dom har till och med en app att ladda ner. Det finns andra som också har gjort sådana här ljudfiler. Jag har till och med gjort det och om du vill testa så är kan du gå in på min hemsida monkeymindset.se och där hittar du både ljudfiler och instruktioner som hjälper att komma igång. Det kostar inget. Så om du vill kan du börja med det här redan idag. Du kan ge det en vecka och se vad som händer. Det första du jobbar med är avslappning, att lära dig slappna av riktigt ordentligt. Det är grunden i mental träning och framöver kommer jag att pratat mer om varför det är så viktigt. Det var allt för den här gången. Tack för att du har lyssnat.
Den norske författaren Jon Fosse får årets Nobelpris i litteratur. Tillsammans med Agnes Lidbeck och Daniel Sjölin läser vi hans nya verk Ett nytt namn. Programledare är Johar Bendjelloul. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Bokradion bokcirklar vi om Nobelpristagaren Jon Fosses nya verk på svenska som kommer i dagarna, ”Ett nytt namn”. Det är den tredje och avslutande delen i mastodontsviten ”Septologin”.Författarna Agnes Lidbeck och Daniel Sjölin har på 24 timmar läst boken och ger sina omdömen. Hur är den som bok? Håller den nobelklass? Vad tar de med sig från sina läsningar?Fosse debuterade 1983 med romanen ”Raudt, Svart” och har givit ut 40 böcker i olika genrer. Som dramatiker debuterade han 1993 med pjäsen ”Och aldrig ska vi skiljas”. För boken ”Trilogin” fick han Nordiska rådets pris 2015.Inläsare i programmet är skådespelaren Angela Kovács.”Ett nytt namn” har översatts till svenska av Lars Andersson.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Johar BendjelloulRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Andreas Magnell (producent)
Förra boken nominerades till internationella Bookerpriset. Nu besöker hemvändande Amanda Svensson studion för att prata om Själens telegraf den första boken som helt utspelar sig i Storbritannien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. SAMTAL: ÄR SVENSKA FÖRFATTARE SJÄLVUPPTAGNA ELLER VAD HANDLAR LITTERATURDEBATTEN EGENTLIGEN OM?Den som läser storstadstidningarnas kultursidor har kanske märkt att en debatt om litterär kvalitet rasar – igen. Men vad handlar debatten egentligen om? Vår litteraturredaktör Lina Kalmteg reder ut turerna och de stridande parterna.KRITIKSAMTAL: DIKTSAMLINGEN ”OMSORGSLABYRINTEN” AV IDA BÖRJELDen Malmöbaserade poeten Ida Börjel är aktuell med ”Omsorgslabyrinten” – en diktsamling som utspelar sig i olika rum och inuti huvudet på en konservator på ett museum. Hur fungerar det som lyrik? Vår kritiker Daniel Sjölin är motvilligt förälskad.REPORTAGE: MÖT REKONSTRUKTÖREN SOM GER SVERIGES ÄLDSTA SKELETT ETT ANSIKTEDen så kallade Bredgårdsmannen är omkring 10 000 år gammal och hittades strax söder om Ulricehamn. Nu byggs hans utseende upp bit för bit av ansiktsrekonstruktören Oscar Nilsson. P1 Kulturs Mattias Berg besökte honom i ateljén i Stockholmsförorten Västertorp – och där fick han en förhandstitt på Bredgårdsmannens än så länge hemliga utseende. ESSÄ: KRISTOFFER LEANDOER OM D H LAWRENCES VURMANDE FÖR DÖDENDen brittiske författaren DH Lawrence ägnade en påfallande stor del av sitt författarskap åt att längta efter döden. Och för honom innebar döden inte ett slut, utan en början på något mörkt, främmande och eftersträvansvärt. Författaren Kristoffer Leandoer börjar sin OBS-essä med ett bokbål.Programledare: Lisa WallProducent: Felicia Frithiof
Äntligen är det dags för restaurangens hjärta att komma till tals när vi dedikerar ett helt avsnitt åt kockar! Sveriges alla kockar har skickat in historier och det blir hantering av gjutjärnspannor, hur man kör en welldone wagyustek i micron och inte mindre än två quizar på temat mat! Häng med in i köket med oss. Pling pling, mat i luckan!Tack ni som skickat in veckans historier: Kim Känglund, Linnea Ros Hedberg, Daniel Sjölin, Felix Rosenlund, Ronny Lindberg och Dennis Bock.Glöm inte att trycka på följknappen i din podspelare och gå gärna in och diskutera veckans avsnitt på våra sociala medier!Fred, kärlek och Fernet.Medverkande: Jesper Borgenstrand, Charlie Petrelius, Henrik Olsen, Jens FrithiofssonKöp HPR-merch på: Hantparestaurang.seStöd oss på Patreon: Hänt På RestaurangFölj oss: FB: Hänt På Restaurang / Insta: RestauranglivMusik:Henrik Olsen - HPR ThemeHerreys - Diggi-Loo Diggi-LeyFat Boy Slim - Weapon Of Choice Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Med jämna mellanrum dyker debatten upp. Vad är sant och vad är fiktion? Och får man skriva vad som helst om verkliga personer i skydd av romanen? Victor Malm, kulturchef på Expressen, och Mikaela Zabrodsky, vd på Förläggareföreningen, hjälper oss att reda ut. Alex Schulmans berättelse om sin mormor och morfar fick fina recensioner och många läsare när den kom 2018. "Bränn alla mina brev" har ordet "roman" på framsidan – samtidigt som Schulman i intervjuer har framhållit att han har velat berätta den sanna historien om sina morföräldrar.I tidskriften Kvartals granskning häromveckan ifrågasätts hur Schulman använt verkliga personer och händelser i en fiktiv berättelse – som på samma gång vill vara en roman med full konstnärlig frihet, och läsas som en autentisk beskrivning av verkligheten.Det har lett till en förnyad debatt om vad en roman kan vara. Behöver vi ett nytt kontrakt mellan läsare och författare?KRITIKSAMTAL: DANIEL SJÖLIN OM TRE AV VÅRENS VIKTIGASTE NYA DIKTSAMLINGARKulturredaktionens kritiker Daniel Sjölin har läst tre av vårens nyutkomna diktsamlingar – Judith Kiros "Det röda är det gränslösa", Ilya Kaminskys "Dansa i Odessa" (övers: Lars Gustaf Andersson) och Lars Håkan Svenssons "Snöns eftermäle". Tre sinsemellan olika diktsamlingar värda att uppmärksamma.OCH DE NOMINERADE TILL SVERIGES RADIOS LYRIKPRIS ÄR...Fem poeter är nominerade till Sveriges Radios lyrikpris, som tillkännages under nästa veckas Litteraturveckan i P1. Under den här veckan får vi ta del av de nominerade diktsamlingarna, och först ut är Athena Farrokhzads "Åsnans år", i uppläsning av författaren själv, liksom Lennart Sjögrens "Det röda äpplet", i uppläsning av Stina Ekbladh.MÖT BOKCIRKELN "SIRIS VÄNNER" – EN AV BOKCIRKLARNA I ÅRETS ROMANPRISJURYUtdelningen av Sveriges Radios romanpris är kulmen på Litteraturveckan i P1, och i år utgörs lyssnarjuryn av medlemmar från bokcirklar i Östergötland och på Gotland. Nästa vecka hör vi juryns överläggningar om de nominerade romanerna – men redan nu ska vi få lära känna årets bokcirklar lite mer.Ett par mil utanför Linköping vid Göta kanal, ligger Bergs slussar och Vreta kloster. Här bor de fem medlemmarna i bokcirkeln "Siris vänner", en bokcirkel som har en given plats i vardagen och där alla har gångavstånd till varandra.ESSÄ: 1600-TALETS KONSTNÄRER HAR NÅGOT ATT LÄRA OSS OM MÄNNISKANS KAMP MED NATUREN"Återställ våtmarker" har blivit ett slagord bland klimataktivister som kämpar för minskade koldioxidutsläpp. I Sverige försvann många av våra koldioxidbindande våtmarker vid de stora utdikningarna som gjordes under 1800-talet – en landskapsomvandling som Sara Lidman speglar i sitt jernbaneepos. Men också landskapsmålarna i 1600-talets Nederländerna fångade människans kamp med naturen. Det här är konstverk som vi idag kan betrakta i ett nytt ljus. Det menar författaren Erik Lindman Mata i dagens essä från OBS.Programledare: Eskil Krogh LarssonProducent: Felicia Frithiof
I veckans program handlar det om vårdikter. Varför är våren perfekt att dikta om? Vi fyller studion med lyssnarnas önskedikter och författarna Ida Linde och Daniel Sjölin har med sig egna favoriter. De senaste veckorna har lyssnarna skickat in sina favoritvårdikter. Några av dem läser vi i Lundströms Bokradio. Våren som tema återfinns på många olika håll i klassikerpoesin. Hur ser det ut hos nutida poeter? Ida Linde och Daniel Sjölin har botaniserat bland både gamla och nya vårdikter och samtalar om sin inställning till våren. – Plötsligt så kommer den här brutala kraften i naturen. Man kan få ångest för mindre om man inte ställer sig upp och går med, säger Daniel Sjölin. – När jag började läsa dessa vårdikter slog det mig att jag alltid trott att hösten är början. Men det är så klart på våren allt är nytt, säger Ida Linde. Vårdikter i programmet:Vårkväll, Sonja Åkesson.Snödroppar, Louise Glück.Blåsipporna, Tomas Tranströmer. Vor, vor! Steinn Steinarr.Spring Wedding, Richie Hofmann (Vårbröllop, övers Ida Linde).Ja visst gör det ont, Karin Boye.Efter en svår vinter, Gunnar Ekelöf.Promenad i naturen, Elmer Diktonius.Den första kärleken, Johann Wolfgang von Goethe.En liten elefant ..., ur Fång-lada, Madeleine Gustafsson.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Andreas Magnell (producent) och Fredrik Wadström
En stekhet sensommardag på Louisianas litteraturfestival i Danmark träffade Lundströms Bokradio Linn Ullman för att samtala om hennes nya bok. (Sändes första gången 15 oktober 2022.) "Flicka, 1983" är den andra delen i en tänkt trilogi med självbiografisk bakgrund. Romanen "De oroliga" skildrade föräldrarna medan den nya boken har två plan: Ett som utspelar sig 1983 när flickan är sexton och ett som utspelar sig 2019 när författaren är drygt femtio. "Det som händer både 1983 och 2019 – alltså flickan och den vuxna kvinnan - det är att båda går vilse", säger Linn Ullmann i Lundströms Bokradio "De far vilse i sinnets och hjärnans irrgångar. Både fysiskt och själsligen.I romanen är det vinter 1983 när en 16-åring flicka följer med en fotograf till Paris, för att han ska ta en bild av henne. En händelse som kommer att påverka hennes liv. När hon som vuxen 2019 går in i en depression kommer händelsen tillbaka i minnet. Flickan i boken är en blandning av fiktion och Linn Ullmanns egen bakgrund."Jag kallar henne Skuggsystern, det är ett du i boken som nog representerar både ångesten, minnet och glömskan och allting. Jag behövde den här dialogen med skuggsystern, det här duet."Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
Lundströms Bokradio jubilerar! Vi dukar upp på tu man hand med Leif GW Persson som kommer och bokcirklar om Fritiof Nilsson Piratens "Bock i örtagård". (Sändes första gången 3 september 2022). Lundströms Bokradio firar 10 år, men bjuder bara in en enda gäst för att prata om en enda bok. Låter det lågmält? Nja, nu är det inte vilken gäst som helst. Av alla avsnitt genom åren är "En rolig halvtimme med Leif GW Persson" från 2015 vårt mest efterfrågade. Kanske för att intervjun blev i knasigaste laget? Så knasig att den inte sändes, utan bara har funnits att lyssna på här på SR Play. Marie Lundström passar nu på att fråga Leif GW Persson om han minns vad som hände...Och inte blir det heller ett särskilt lågmält kalas i den litteratur som veckans gäst tar sig an tillsammans med Marie Lundström. Den pass 30 sidor långa öppningen av Fritiof Nilsson Piratens "Bock i örtagård" skildrar ett frosseri på Hotell Horn i Malmö som gått till litteraturhistorien. Men hur står sig resten av boken, och hur står sig Piratens böcker idag, femtio år efter författarens död?Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
Välkomna till säsongens sista Lundströms! Man är ju faktiskt fri att fira året som gått redan nu och lite hur man vill. Vad var det som då hände här i studion under 2022? Tillsammans med Lundströms Bokradios producent Daniel Sjölin, summerar Marie Lundström bokåret som gått med utvalda klipp ur samtal och intervjuer.Redan i början av året kom en bok som Marie hade mycket svårt att släppa ifrån sig, varpå författaren bjöds in till studion."Det visste vi inte då", säger Daniel Sjölin. "Men innan året var slut skulle Ia Genberg hålla tacktal på Konserthuset i Stockholm inför Augustprispubliken när hennes roman "Detaljerna" fick priset som årets skönlitterära bok."Under våren skickade också lyssnarna in sina favoritkärleksdikter och så bokcirklade Mark Levengood och Lotta Olsson om Enid Blytons "Fem på rymmarstråt". Fem-böckerna firade nämligen 80 år. "De har varit lika stenhårt kritiserade som de samtidigt varit älskade", säger Marie Lundström. "Min egen favorit i Fem-gänget var alltid hunden Timmy..."Hösten rymde både bokmässan i Göteborg och årets Nobelpris i litteratur. Direkt efter tillkännagivandet klockan ett i Börssalen i Stockholm, sattes författarna Balsam Karam och Jesper Högström att sträckläsa "Omständigheter" av den nykläckta pristagaren Annie Ernaux. Sedan gick de rätt in studion och bokcirklade tillsammans med Marie Lundström."Det var ett experiment", säger Daniel Sjölin. "Det är inte alltid så lätt att tala om en bok man just har tryckt i sig, men det gick ju bra!"Vilken bok från året med Lundströms passar då allra bäst till glögg och barr? Ja, i år är svaret enkelt: Norska Ingvild Rishøis "Stargate"!Det är en berättelse om två flickor och deras pappa som dricker så pass mycket att flickorna får ta över hans jobb som julgransförsäljare. Här skildras både utsatthet men också mänsklig godhet."Nog märks det att Ingvild Rishöi har Astrid Lindgren som förebild", säger Marie Lundström.Tack alla ni som lyssnar!God jul och gott nytt år.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby, Andreas Magnell och Daniel Sjölin
I veckans Lundströms Bokradio lyxar vi till det med två romanaktuella författare. Khashayar Naderehvandi har skrivit "Hemsökelse" om terapeuten Rakel som blir vittne till något som får henne att totalt tappa fotfästet. I Negar Nasehs roman "En handfull vind" följer vi Minou och hennes son Nima, som från en balkong i Teheran 1978 ser protesterna tillta mot Shahens regim. Mer olika kan två romaner inte bli, men en sak har författarna gemensamt: De har under hösten skrivit artiklar mot bakgrund av protesterna i Iran, där de båda har rötter. Hur påverkas man som författare av så omvälvande nyheter? Vad vågar man hoppas på av framtiden? Och hur läser de varandras böcker?"Min roman handlar ju inte om Iran, men den hade heller inte sett som den gör om inte jag var jag, med den bakgrund jag har," säger Khashayar Naderehvandi. Hans roman utspelar i en namnlös stad, dit människor kommit över en gräns för att söka trygghet. "Iranska revolutionen är numera en del av det svenska kollektiva minnet, eftersom vi är som många här", säger Khashayar Naderehvandi.Negar Naseh påbörjade sin roman redan som sjuttonåring. Riktigt vad hon sökte då visste hon inte. "Jag bara såg framför mig en kvinna på en balkong och valde då att försöka följa henne", säger Negar Naseh. I romanen som nu blivit klar nästan tjugo år senare, följer vi huvudpersonen Minou när hon till slut lämnar Teheran och kommer till Uppsala. Men vi följer också Shahen av Iran under dennes sista månader i livet. Under hösten har båda författarna skrivit artiklar mot bakgrund av protesterna i Iran. Att dessa kan leda till en ny framtid för landet är något som båda författarna föreställer sig. Khashayar Naderehvandi har inte varit Iran sedan han kom till Sverige som sexåring. Negar Naseh har själv aldrig varit i landet. "Jag har fantasier nu", säger Negar Naseh. "Om att jag i vår befinner mig i Iran på Nouruz." Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby, Andreas Magnell och Daniel Sjölin
Tillsammans med Babben Larsson och Stefan Sundström når vi nu vägs ände i läsningen av nobelpristagaren Harry Martinsons "Nässlorna blomma". Men får vi verkligen ett ordentligt slut på romanen? När Lundströms Bokcirkel dyker ner i sista tredjedelen av Harry Martinsons självbiografiska roman om den föräldralöse pojken Martin, som får gå sockengång mellan olika tillfälliga hem, finner vi honom nu på gården Norda. Livet är hårt, snytingen hänger hela tiden i luften och den lille Martin står allra lägst i rang på gården. Våldet uppifrån tar pojken ut över djuren och när han ska göra rent hos korna slår han dem."Det här hakar tag i mig väldigt mycket", säger Babben Larsson i Lundströms Bokradio. "Det är den yttersta maktlösheten - när man går på djuren.""Det är den här underkastelsen", säger Stefan Sundström. "Maktens våld fortplantar sig neråt. Det är klassiskt."Till slut kulminerar våldet på Norda och den lille Martin rymmer. Istället hamnar han då på en inrättning som är ett slags modern fattigstuga, där han får lyssna på de äldres berättelser. Och där finns också den vänliga föreståndarinnan Tyra.Men just när tillvaron ser ut att ljusna, vänder det igen. Och med det slutar romanen."Det är verkligen en cliffhanger i slutet", säger Babben Larsson "Vilket gör att man funderar på hur fanken han ska klara ännu en smäll i livet." Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
Lundströms Bokcirkel med Babben Larsson och Stefan Sundström har nu kommit halvvägs in i romanen "Nässlorna blomma" av nobelpristagaren Harry Martinson. Romanen handlar om den lille Martin, som föds i början av förra seklet i Blekinge. Han blir tidigt föräldralös och slussas runt som sockenbarn på olika gårdar. Han hamnar hos familjer som mot betalning tar emot honom som arbetskraft och fosterbarn.Efter att ha varit på gården Vilnäs ett år, blir han nu ivägskickad till Tollene gård, samtidigt som första världskriget brakar igång ute i Europa. På Tollene får han för sista gången möta en av sina systrar, som ger honom ett löfte som hon aldrig kommer att hålla. Tillvaron för den lille pojken blir allt mörkare och en dag inträffar händelse med en kalv, som ger den unge Martin skuld för livet."Det är giftiga skildringar av de här människorna som är omkring om honom", säger Stefan Sundström i Lundströms Bokradio. "Det är härligt att läsa!""Ja, det är nästan som en hämndbok det här", säger Babben Larsson med tanke på att boken skrevs när författaren var 31 år gammal. "De här människorna levde ju fortfarande då. Och då han ger liksom igen: Nu är det han som har orden, han som har svärdet!"Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
Under Lundströms Bokradios tio år i etern finns det en roman som lyssnarna har önskat allra flest gånger att få höra talas om i en bokcirkel. Nu tar vi oss an den: Harry Martinsons "Nässlorna blomma". Harry Martinson blev en av våra stora och brett lästa författare. Han föddes 1904 i Nyteboda vid sjön Immeln i västra Blekinge. Tidigt föräldralös drog han sexton år gammal till sjöss. Sju år senare steg han iland för gott på grund av lungsjukdom och samma år, 1927, debuterade han som poet. Harry Martinson har starkt förknippas med naturskildringar, idag med klimatperspektiv, och hans mest kända verk är det postapokalyptiska dikteposet Aniara från 1956. Men det blev också ett antal romaner. Bland annat den självbiografiska "Nässlorna Blomma", om den föräldralöse Martin som blir sockenbarn och slussas runt i gårdarna till olika tillfälliga fosterhem.Tillsammans med Babben Larsson och Stefan Sundström bokcirklar vi nu i tre avsnitt om verket och om Martinsons berättarstil:"Det är fascinerande, för vissa saker är väldigt knapphändigt beskrivna. Tåget gick och plötsligt är mamman borta. Sedan kan han istället lägga sju, åtta blommande meningar på hur en snutt av trädgården såg ut.""En sak jag tänker på är hans självförakt", säger Stefan Sundström. "Han kallar sig själv för 'det själviska barnet'. Det är väl bra att barn är självupptagna? Vilket litet barn är inte det, tänkte jag."Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
Hela programmet tillägnas författaren Agneta Klingspor som dog 2 juni i år, 76 år gammal. Tillsammans med Katarina Wikars minns vi henne, människan och författaren, konstkritikern och fågelskådaren. Agneta Klingspor debuterade 1977 med dagboken "Inte skära bara rispa" och skrev under årens lopp ett femtontal böcker, ända fram till den sista, "Går det åt helvete ska jag ändå dö" som kom ut 2015. Hon vägrade att låta sig placeras in i ett fack, och själv sa hon: "Jaget är ett filter, en sil, en tratt som världen trillar ner i och ut kommer en liten text! // Jag hittar på, förstärker, förminskar, förstorar, jag är som en lerklump i mina händer."Följ med hem till vännerna, ner i texterna och till den litterära kvarlåtenskapen på Kungliga Biblioteket i Stockholm. I programmet medverkar författaren Aase Berg, litteraturprofessorn Birgitta Holm, radioproducenten Ylva Mårtens och arkivarien Rasmus Lindgren. Och så Agneta Klingspor ur radions arkiv bland annat ur frispelen "Heartbreak hotel" och "Sedd i Vitögat", hennes Sommarprogram, serien "Cancerland" och "Radio Ellen på kvällen." Ett Lundströms special av Katarina WikarsTeknik: Elvira Björnfot.Programledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
I veckans Lundströms Bokradio special möter ni den ryske författaren Arkadij Babtjenko. Han är aktuell med en rasande uppgörelse med det Ryssland som han själv tvingades lämna för flera år sedan. Arkadij Babtjenkos nya bok på svenska, Rysslands förlorade seger, består till stora delar av texter skrivna efter den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina den 24 februari i år. Men Babtjenko har längre varit en skarp kritiker av sitt hemland.Han varnade för många år sedan för att Ryssland slagit in på en väg som skulle leda till krig. Ingen trodde honom. Om jag för tio år sedan skrev: kära vänner, det kommer att bli krig, nya arbetsläger och fascism så sa många jag känner: är du sjuk i huvudet? Du borde skrivas in på en psykiatrisk avdelning, säger Arkadij Babtjenko. Nu har de kommit till insikt. Men det är så dags nu.Det är Fredrik Wadström som träffar Arkadij Babtjenko. De har mötts regelbundet genom åren ända sedan debutboken för 15 år sedan. Fredrik har till och med en gång skrivit en minnestext över Babtjenko när hela världen trodde att författaren var död.Arkadij Babtjenkos böcker:Krigets färger (2007)Bilder av ett litet krig (2009)Dagar i Alchan-Jurt (2014)Rysslands förlorade seger (2022)(Samtliga titlar är översatta från ryskan av Ola Wallin, utom Bilder av ett litet krig som är översatt av Maxim Grigoriev och Ola Wallin.)Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby, Fredrik Wadström och Daniel Sjölin
Möt Claire-Louise Bennett som är aktuell med romanen "Kassa 19". Vidare kommer Sven-Eric Liedman till studion med sin nya bok "I November", som handlar om att bli gammal. Claire-Louise Bennett slog igenom med romanen "Damm" och även hennes nya berättelse utmärker sig för sin ton och stil. "Kassa 19", som nu kommer i översättning av Carl-Johan Lind, handlar om en ung kvinnas väg mot att bli vuxen på 80- och 90-talet. Det är en värld där klassamhället i England ger henne få möjligheter att få ett jobb efter examen. Istället vänder hon sig inåt till böckernas värld."Det uppstår en konflikt inuti henne mellan de idéer om världen, framtiden och relationer som hon möter i böckerna, och den värld och de möjligheter hon har faktiskt omkring sig", säger Claire-Louise Bennett i Lundströms Bokradio.I boken finns också en omdebatterad scen där kvinnan i romanen utsätts för ett sexuellt övergrepp, men där hennes reaktion kan ses som ett sätt att förminska händelsen."Hon bär en ilska inom sig, men den är mer riktad mot samhället", säger Claire-Louise Bennett. I programmet möter ni också författaren och idéhistorikern Sven-Eric Liedman, som i boken "I November: om ålderdomen" skriver om hur det är att bli över åttio år."Det flesta som skriver om att åldras är själva omkring 60, och då har man mest en föreställning om hur det är", säger Sven-Eric Liedman i Lundströms Bokradio. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
Ulla-Lena Lundberg debuterade för sex decennier sedan och är nu aktuell med romanen "Lyser och lågar", som handlar om folkbildningens framväxt och om kvinnor som håller ihop. Ulla-Lena Lundberg debuterade som poet, hon har skrivit hörspel, reseskildringar och fackböcker om bland annat den lilla åländska kommunen Kökar, där hon föddes. Men framförallt är hon en romanförfattare, som under sextio års tid byggt ett eget litterärt universum, inte minst av sin släkts historia. I nya romanen Lyser och lågar tar hon sats ända från 1800-talets mitt, när hon följer sina gamla släktingars väg genom ett Finland som lyder under den ryske tsaren, hela vägen in i ett 1900-tal präglat av folkbildning, folkhögskolor, klasskamp och politiska strider.Boken börjar 1852, när några unga kvinnor bestämmer sig för att gå från den nästan helt nedbrunna staden Vasa till Helsingfors, för att finna en framtid. Vägen är lång och farlig, och de behöver arbeta sig fram."Inte tycker de synd om sig inte. Men liksom i Sverige var lösdriveri ett brott på den här tiden" säger Ulla-Lena Lundberg i Lundströms Bokradio. "Så det var viktigt för dem att de hela tiden arbetar på vägen, det var därför det tog så lång tid för dem."Att vara grundligt påläst är alltid en förutsättning för den som skriver historiska romaner. Men hos Ulla-Lena Lundberg är själva berättandet ändå alltid det viktiga, något som märks i drivet och stilen. Det gäller att inte bli för akademisk."Det är verkligen tur att jag är så gammal som jag är, för jag ser den muntliga berättartraditionen nästan som ett lurvigt bytesdjur som du bara hinner få tag i yttersta svansen av, men jag är glad att jag har fått uppleva den."Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
Författaren Linn Ullmann är tillbaka med en ny roman på svenska - "Flicka, 1983". Det är den andra delen i en tänkt trilogi med självbiografisk bakgrund. Romanen "De oroliga" skildrade föräldrarna medan den nya boken har två plan: Ett som utspelar sig 1983 när flickan är sexton och ett som utspelar sig 2019 när författaren är drygt femtio."Det som händer både 1983 och 2019 alltså flickan och den vuxna kvinnan - det är att båda går vilse", säger Linn Ullmann i Lundströms Bokradio "De far vilse i sinnets och hjärnans irrgångar. Både fysiskt och själsligen.I romanen är det vinter 1983 när en 16-åring flicka följer med en fotograf till Paris, för att han ska ta en bild av henne. En händelse som kommer att påverka hennes liv. När hon som vuxen 2019 går in i en depression kommer händelsen tillbaka i minnet. Flickan i boken är en blandning av fiktion och Linn Ullmanns egen bakgrund."Jag kallar henne Skuggsystern, det är ett du i boken som nog representerar både ångesten, minnet och glömskan och allting. Jag behövde den här dialogen med skuggsystern, det här duet."Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
2022 års Nobelpris i litteratur går till Annie Ernaux. Lundströms kallar till omedelbar bokcirkel om hennes senaste verk på svenska: "Omständigheter". Direkt efter tillkännagivandet av årets Nobelpris i litteratur, fick författarna Jesper Högström och Balsam Karam uppdraget att sluka den på svenska helt nyutkomna romanen "Omständigheter" av Annie Ernaux.Det är en självbiografisk berättelse om en händelse i författarens ungdom, 1963. 23 år gammal blev hon gravid i ett Frankrike där abort var strängt förbjudet. Det blir en kamp mot klockan för att försöka genomföra en illegal abort.Håller Ernaux måttet som Nobelpristagare? Hur skriver hon? Och lever boken upp till Svenska Akademiens snofsiga motivering: för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar?"Jag skulle nog vilja har mer direkt gestaltning", säger Jesper Högström i Lundströms Bokradio. "Men jag håller ju med om det här med klinisk skärpa.""Det första jag tänkte på var parollen om att det privata är politiskt", säger Balsam Karam om romanen. "Och det har Ernaux tagit på ett väldigt ordagrant sätt."Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin
Nu bokcirklar vi om Kristina Lugns efterlämnade dikter, som finns att läsa i samlingen "Inte alls dåligt". Vid dyker ner i den folkkära poetens centrala teman. Är döden en mamma? Man kommer ifrån sin mamma - då blir man väl också hämtad av henne? Tanken är Kristina Lugns och hon framförde den här i radion i ett av många program hon var med i. Hon sommarpratade nio gånger och fick tre anmälningar till Granskningsnämnden för att hon ansågs ta för mycket tid från lyssnarna genom att tala så långsamt. Kristina Lugn skulle till slut ha skrivit åtta diktsamlingar, uppåt trettio pjäser och genom allt hon gjort och sagt i offentligheten fått en av de få sittplatser som finns i vårt land runt bordet Folkkär.I veckans Lundströms kommer författaren och poeten Ida Linde till studion, och tillsammans med Lundströms Bokradios producent Daniel Sjölin, bokcirklar vi om hennes efterlämnade dikter "Inte alls dåligt". Men vi ser också tillbaka på ett författarskap som rymde allt från oneliners till mystisk komplexitet och återkommande teman:"Det blir väldigt tydligt i de här efterlämnade dikterna: Barnet, mamma, mormor, barnbarnet", säger Ida Linde i Lundströms Bokradio. "De öppnar dörrar till varandra och upprättar en sorts genealogi."I programmet lyssnar vi också på klassiska dikter inlästa av Kristina Lugn. Lika omisskännliga som omistliga. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Fredrik Wadström och Daniel Sjölin
Bokmässan i Göteborg är tillbaka efter flera år av pandemi och restriktioner. Lundströms Bokradio träffar shoppingsugna besökare, författare från Sydafrika och Ukraina, och så bli det poesi! När Bokmässan i Göteborg slår upp portarna är förhoppningen stor att mässan ska vara tillbaka med besked. Förra året var nämligen en dyster och nedbantat historia, har mässan nu repat sig? Hur är stämningen hos besökare och i montrarna?Vi träffar mässans stora författarstjärnor: Ukrainska Oksana Zabuzjko har skrivit boken "Den längsta av resor". En essä som börjar dagen innan Rysslands invasion av hennes hemland:"Det var inte blindhet, det var inte galenskap, utan ett slags hemgjord magi som gjorde jag att när jag reste iväg den 23:e februari i år, inte tog med mig mer än två klänningar", säger Oksana Zabuzjko i Lundströms Bokradio. Hon brydde sig ens om att ta med sig sitt arbetsredskap, datorn. Det var ett sätt att vägra inse vad som var på väg att ske.Sydafrikas stora författarstjärna är Damon Galgut,. Hans Bookerpris-vinnande roman "Löftet" kommer nu på svenska. Den handlar om en vit afrikaanerfamiljs nedgång och fall, från 1986 då apartheidregimen ännu styrde landet, och fram till vår tid. I centrum av romanen finns frågan om vem som ska få ärva en egendom."Att äga en bit land får dig att känna hemvist någonstans", berättar Damon Galgut i Lundströms Bokradio. "Och den känslan av tillhörighet är det många i Sydafrika som saknar idag. Det gör att de känner sig utanför och rotlösa. Så frågan om vem ska få äga mark är mycket laddad."Och så blir det poesiuppläsning i Lundströms Bokradio. Göran Sonnevi läser ur sin nya diktsamling "För vem talar jag framtidens språk".Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Fredrik Wadström och Daniel Sjölin
Bilden av författaren Victoria Benedictsson (1850-1888) har ofta fokuserat på hennes sexualitet. I sin biografi "Mitt stora vackra hat" tecknar författaren Elisabeth Åsbrink ett rikare porträtt. Hon föddes den sjätte mars 1850 i Skåne. Med tiden skulle hon gifta sig till namnet Victoria Benedictsson, bryta sig loss ur sitt äktenskap och skriva in sig i litteraturhistorien under pseudonymen Ernst Ahlgren. Hon blev 38 år innan hon skar halsen av sig i Köpenhamn.Vad levde hon för liv? Vad skrev hon?Elisabeth Åsbrink följer henne från vaggan till graven i sin nya, omfattande biografi "Mitt stora vackra hat". När hon gästar Marie Lundström i Lundströms Bokradio blir det ett samtal om en ung människa med konstnärsdrömmar, som hade få val att välja i en tid då kvinnor saknade mänskliga rättigheter. Varför avskydde hon sitt eget barn men inte sina fosterbarn? Vad händer med hennes dotter lilla Ellen och vilket är priset hon betalar för att slå sig fri och bli författare?"Hon var ju så mycket mer än denna kvinna i gynstol. Så jag ville lyfta upp henne", säger Elisabeth Åsbrink i Lundströms Bokradio. "Hon bryter sig som någon sorts Houdini ut ur sitt liv. Och så skapar hon en person som kan göra allt det som hon inte kan."Victoria Benedictsson slår igenom med romanen "Pengar" som landar mitt i samtidens debatt om det borgerliga äktenskapet, där stjärnor som Henrik Ibsen och Georg Brandes är tongivande. Den senare inleder hon en relation med, där hon bor på Hotell Leopold i Köpenhamn."Det som för mig gör så ont i den här kärlekshistorien när jag tittar på den genom hennes ord", säger Elisabet Åsbrink, "Det är att hon har kämpat så envetet med att befria sig från att vara kvinna. Hon har brutit med äktenskapet och maken, hon har brutit med barnen och moderskapet. Hon har brutit med livet i Hörby som var tryggt - och hennes. Och hon har förvandlat sig till Ernst Ahlgren och blivit en litterär stjärna. Och då träffar hon Georg Brandes och han säger: 'Du är ingen riktig kvinna'"Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Nina Asarnoj och Daniel Sjölin
Torbjörn Flygt är på besök hos Lundströms Bokradio med sin tredje bok om romanfiguren Johan Kraft. En trilogi på närmare 1500 sidor, som skildrar femtio år av svensk samtid sedd genom mansögon. Ja, nu är den klar - romansviten om Johan Kraft, tre romaner där bara själva skrivprocessen spänner över två decennier. Det började med "Underdog" som kom 2001 och fick Augustpriset. 2011 var det dags för del 2: "Outsider". Och nu 2022 landar "Slugger", en 584 sidor tjock tegelstensfärgad jätte till roman.Romanfiguren Johan Kraft rör sig liksom i författarens skugga, följer honom i spåren och det är nog ingen slump att de nu är i princip jämnåriga. Torbjörn Flygt är född 1964 och hans manlige hjälte måste i den nya romanen lära sig hantera att han är 57 år gammal. Livsresan från miljonprogrammet i Malmö till villaliv i Höllviken pågår fortfarande, men det kroppsliga förfallet och ålderdomen kryper allt närmare. Hur åldras en man? Hur ser parkärlek ut efter ett par vändor otrohet? Är allt försent?Denna vecka handlar det också om en alldeles ny dokumentärfilm om författaren Joyce Carol Oates, hon som skrev en av sina allra mest älskade och omdiskuterade romaner vi 62 års ålder, den om Marilyn Monroe: "Blonde". Filmen heter "Joyce Carol Oates: A Body In the Service of Mind" och är gjord av Stig Björkman. Den har biopremiär fredagen den 16:e september och kommer också att visas i SVT vid årsskiftet.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby, Nina Asarnoj och Daniel Sjölin
Lyssnarnas favoritkärleksdikter fyller säsongsfinalen. Britta Persson har tonsatt en av dikterna, och poeten Ida Linde berättar om hur hon diktar om kärlek i samlingen "Karons tunnelbana". Vilken är den bästa kärleksdikten? De senaste veckorna har lyssnarna skickat in sina favoriter. Lundströms Bokradios producent Daniel Sjölin har läst dem alla och redovisar olika kategorier."Det upplösta jaget, den totala uppmärksamheten vid den älskade, vardagens glanslösa ovärderlighet och erotik är några olika teman som tycks göra att en kärleksdikt får vingar", säger Daniel Sjölin. "Men särskilt bra chanser har dikten att nå människors hjärtan om den blir tonsatt."Som av en händelse har då musikern och kompositören Britta Persson fått i uppdrag att tonsätta en dikt ur den svenska lyrikskatten, nämligen Ingela Strandbergs dikt "Kärlek" från 1987. Hon framför den i studion tillsammans med Lina Högström alias Skator."Det gällde att inte bli för sliskig", säger Britta Persson i Lundströms Bokradio när det kommer till hur hon har arbetat.Författaren och poeten Ida Linde har ofta hyllats för sitt sätt att skriva om kärlek. Nu är hon aktuell med rosade diktsamlingen "Karons tunnelbana". Vilken roll spelar sorg och död när man ska dikta om kärlek?"Kanske att den älskade en gång kommer att dö. Och att det är det som man går med på när man blir tokig i någon. Att man inser att nu ska jag följa dig hela vägen. Och då finns ju slutet där, som kastar en skugga från framtiden över kärleken", säger Ida Linde i Lundströms Bokradio.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
Recension av Daniel Sjölins nya bok "Underskottet" och så möter vi den nederländska författaren Anna Woltz Producent: Lina KalmtegProgramledare: Maria Askerfjord Sundeby
Hej och hjärtligt välkommen till monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I ett antal poddar så har jag pratat om vanor och om hur man skapar vanor. Det finns en hel del forskning på detta och det finns också en tydlig konsensus, det vill säga att de flesta som lär ut det här med vanor och som har undersökt hur vanor fungerar är överens, i alla fall i stora drag. För inte så länge sedan kom en ny bok i ämnet. Den heter "Tiny Habits" och är skriven av BJ Fogg. Den är den bästa boken hittills om vanor tycker jag och jag kommer att prata mer om den i nästa avsnitt. Den kommer på svenska i november tror jag. Idag kommer jag mer prata allmänt om vanor och önskade beteenden. Automatiserat – Som att köra bil En vana är ju ett beteende som görs med någon typ av automatisering. Det betyder att just det här beteendet är enklare att utföra än vad det hade varit om det inte vore en vana. Ett bra exempel tycker jag är bilkörning. När du precis börjar lära dig att köra bil så kan det kännas som att du har hundra saker att tänka på. Du behöver hålla kolla på trafiken framför dig, du behöver hålla koll på backspeglarna och du behöver växla. Om du ska svänga eller byta fil så behöver du kolla i backspeglarna i en viss ordning och så behöver du sätta på blinkersen och så vidare. Så de första gångerna man övningskör, särskilt om man kör där det finns lite annan trafik, kan vara ganska jobbigt. För det mesta av det du gör, gör du med ditt medvetna sinne. Du behöver tänka "Blinka" när du ska blinka och du behöver tänka "hur växlar jag till tvåan" när du ska växla till tvåan, och så vidare. Efter ett tag går allt det här automatiskt. Du behöver inte tänka på att sätta på blinkersen när du ska svänga, du behöver inte tänka på att kolla i speglarna, det går automatiskt, och du behöver inte snegla ner på växelspaken varje gång du ska växla. Så precis i början när du körde, behövde du lägga hela din uppmärksamhet på att bara föra bilen framåt någorlunda säkert och om någon pratade med dig eller någonting oväntat hände så var det väldigt jobbigt eftersom det inte finns så mycket mer hjärnkapacitet att ta av. I just den delen av hjärnan. Arbetsminnet har jag kallat det i andra poddar. Men när det är en vana så kostar det väldigt lite energi att köra bil, för så många av momenten är automatiserade, så du kan prata med andra, du kan tänka på annat och du kan lyssna på musik, du hinner läsa på skyltarna, du kan upptäcka rådjur ute på åkrarna och så vidare. På det här sättet ungefär funkar vi med jättemycket i vårt liv. Att sätta på kaffebryggaren har blivit en vana för många så när de kliver upp på morgonen gör de det automatiskt, det kostar noll fysisk och mental energi att göra och det kanske till och med går på en så hög grad av automatik att du behöver tänka efter när du har gått tillbaka till sovrummet för att klä på dig "satte jag på kaffebryggaren?" Vanor kostar lite energi En vana skapas av repetition, ju enklare vana, desto färre repetitioner krävs för att skapa vanan. och det har gjorts forskning på detta och det går inte att säga att en vana skapas efter 30 dagar eller liknande utan det beror helt på. Det kan ta upp till nästan ett år. Men ju mer likt ditt beteende är varje gång vanan utförs, desto enklare att skapa vanan. Med bilkörning, du sitter på exakt samma sätt, befinner dig i exakt samma miljö, och exakt samma sak, en tanke om att du ska svänga, sätter igång det här beteendet varje gång. Så då tar det inte så lång tid innan det sker automatiskt. De beteenden som du har gjort till vanor kostar mindre energi att utföra. När vanan sitter riktigt ordentligt så kan det vara svårt att inte utföra det här beteendet. Om någon skulle säga till dig till exempel att köra genom stan men att inte blinka med blinkersen (och vi tänker bort säkerhetsaspekten av det, det här är bara ett tankeexempel) när du skulle svänga så skulle du behöva hålla medveten koll på dig själv hela tiden för att du inte automatiskt skulle sätta på blinkersen så fort den här tanken om att du ska svänga kommer. Så om någon till exempel börjar prata med dig när du kör så är risken stor att du glömmer bort att ha koll på att du inte ska blinka i nästa sväng, så du gör det automatiskt. Medan motsatsen gäller för den som precis börjat lära sig köra bil. Om någon pratar och tar hans uppmärksamhet när han ska svänga är risken stor att han glömmer blinkersen. Så när ett beteende blir till en vana kostar det mindre energi att utföra än när samma beteende inte är en vana. Och under en viss period så har vi en bara en viss mängd energi. Under en dag till exempel. Vi har en viss mängd energi att göra av med och ju mer vi förbrukar desto mindre har vi kvar. Så ju fler beteenden vi kan göra till vanor, desto mer energi sparar vi. Hur kan vanan utföras på bästa sätt? Eftersom vanor enklast skapas när vi gör någonting på samma sätt varje gång så kan man säga att om du kan fundera på vilka saker i ditt liv som är återkommande; Vad är det som du gör varje dag, eller kanske flera gånger per dag? Kan du ta lite tid att bestämma hur du ska göra de sakerna framöver, så att de görs på samma sätt varje gång, så de här sakerna blir till vanor? När du ändå bestämmer hur de ska göras så kan du ju lika gärna ta reda på, eller börja undersöka, hur de kan göras på bästa sätt. Så att de här vanorna som du inför i ditt liv dels efter ett tag mer eller mindre går automatiskt men också görs på ett sätt som är väldigt nära optimalt. Så om vi låtsas att du vill börja få in en vana av mental träning i ditt liv. Vad du vill göra då är att skapa ett beteende som är så identiskt som möjligt från gång till gång. Helst vill du vara på samma plats och helst vill du att samma sak sätter igång vanan varje gång. Så du bestämmer till exempel att du varje dag, tjugo minuter innan lunchrasten är slut, går in i vilorummet, och kör mental träning. Och du har en timer på din mobil som säger till när det är dags att göra detta. Då har du gett dig själv en bra chans att börja skapa en sådan här vana. Om du bestämmer att allt du behöver göra när alarmet ringer är att gå in i vilorummet, lägga dig ner och stänga ögonen i tio sekunder, så har du ökat dina chanser ännu mer. Vi kommer att prata mer om det i nästa avsnitt. Då är beteendet så litet att det inte finns någon ursäkt för att inte göra det varje dag, och om du ändå märker att du inte gör det så behöver du göra beteendet ändå mindre, eller förenkla för dig själv på andra sätt, så att du varje gång alarmet ringer gör det som du har satt upp som minimibeteende. För när du har skapat en sådan vana, att kliva ut ur lunchrummet tjugo i ett, gå till vilorummet och lägga dig ner, i det här fallet, så kommer resten också att komma. Då är det svåraste gjort, och att göra det så här är otrolig mycket mer effektivt än att säga att du från och med nu ska försöka få in mental träning varje dag. Helst på lunchen, och om inte det blir av så hemma. Att sätta så vaga regler kommer nog inte att göra det här önskade beteendet till en vana och det kommer ta mycket längre tid än nödvändigt för att det här med mental träning ska sluta kosta energi. Att leva med intention innebär uppoffringar I en perfekt värld, eller åtminstone i min perfekta värld, så har jag skapat sådana här rutiner för så många saker som möjligt i mitt liv. Så att de beteenden som jag vill ska göras, som tar mig framåt och som får mig att må bra, sker så automatiskt som möjligt, och är så optimerade som möjligt. Så att mindre tid och energi behöver läggas på hur jobbet ska göras och hur återkommande uppgifter ska göras, och mer tid och energi kan läggas på sådant som är svårt och på sådant som är viktigt och på sådant som gör mitt liv bättre. Det jag betalar för detta, alltså priset det kommer med är ju i någon mening, att i stunden hela tiden kunna göra det jag känner för. Spontanitet. Jag har tänkt köra mental träning eller meditera för klockan är tjugo i ett, men jag känner inte för det just nu så jag sitter kvar med jobbarkompisarna eller jag tar en promenad eller jag kollar mina sociala medier. De här är ju en riktig kostnad, det är ju en uppoffring att bestämma hur man vill leva eller att leva med intention och sedan att hålla sig till planen eller systemet, om man så vill. När jag pratar om den här konflikten mellan att göra det man vill göra och har planerat att göra och att göra det som man i stunden känner för så har jag en tendens att nedvärdera den tiden. och jag säger ofta som jag nyss gjorde, att valet står emellan att optimera ditt liv och meditera på lunchen eller att sitta kvar och surfa på Facebook. I verkligheten är det ju inte riktigt så enkelt. Att en sak är bra och en sak inte är bra utan det kan ju förstås handla om helt andra och mer tydliga uppoffringar. Bortsett från kort sikt kan jag dock inte se så många nackdelar med att leva sitt liv på det sätt som man i förväg har bestämt trots att jag inte alltid känner för det just precis i denna stund. För när vi följer planen gör vi ju livet lite bättre och lite lättare för vårt framtida jag, för Daniel imorgon eller om ett år. Kostnaden är att det ibland är lite jobbigt just nu. Nästa vecka ska jag prata mer om vanor och beteenden. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig.
Hej och hjärtligt välkommen till monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I ett antal poddar så har jag pratat om vanor och om hur man skapar vanor. Det finns en hel del forskning på detta och det finns också en tydlig konsensus, det vill säga att de flesta som lär ut det här med vanor och som har undersökt hur vanor fungerar är överens, i alla fall i stora drag. För inte så länge sedan kom en ny bok i ämnet. Den heter "Tiny Habits" och är skriven av BJ Fogg. Den är den bästa boken hittills om vanor tycker jag och jag kommer att prata mer om den i nästa avsnitt. Den kommer på svenska i november tror jag. Idag kommer jag mer prata allmänt om vanor och önskade beteenden. Automatiserat – Som att köra bil En vana är ju ett beteende som görs med någon typ av automatisering. Det betyder att just det här beteendet är enklare att utföra än vad det hade varit om det inte vore en vana. Ett bra exempel tycker jag är bilkörning. När du precis börjar lära dig att köra bil så kan det kännas som att du har hundra saker att tänka på. Du behöver hålla kolla på trafiken framför dig, du behöver hålla koll på backspeglarna och du behöver växla. Om du ska svänga eller byta fil så behöver du kolla i backspeglarna i en viss ordning och så behöver du sätta på blinkersen och så vidare. Så de första gångerna man övningskör, särskilt om man kör där det finns lite annan trafik, kan vara ganska jobbigt. För det mesta av det du gör, gör du med ditt medvetna sinne. Du behöver tänka "Blinka" när du ska blinka och du behöver tänka "hur växlar jag till tvåan" när du ska växla till tvåan, och så vidare. Efter ett tag går allt det här automatiskt. Du behöver inte tänka på att sätta på blinkersen när du ska svänga, du behöver inte tänka på att kolla i speglarna, det går automatiskt, och du behöver inte snegla ner på växelspaken varje gång du ska växla. Så precis i början när du körde, behövde du lägga hela din uppmärksamhet på att bara föra bilen framåt någorlunda säkert och om någon pratade med dig eller någonting oväntat hände så var det väldigt jobbigt eftersom det inte finns så mycket mer hjärnkapacitet att ta av. I just den delen av hjärnan. Arbetsminnet har jag kallat det i andra poddar. Men när det är en vana så kostar det väldigt lite energi att köra bil, för så många av momenten är automatiserade, så du kan prata med andra, du kan tänka på annat och du kan lyssna på musik, du hinner läsa på skyltarna, du kan upptäcka rådjur ute på åkrarna och så vidare. På det här sättet ungefär funkar vi med jättemycket i vårt liv. Att sätta på kaffebryggaren har blivit en vana för många så när de kliver upp på morgonen gör de det automatiskt, det kostar noll fysisk och mental energi att göra och det kanske till och med går på en så hög grad av automatik att du behöver tänka efter när du har gått tillbaka till sovrummet för att klä på dig "satte jag på kaffebryggaren?" Vanor kostar lite energi En vana skapas av repetition, ju enklare vana, desto färre repetitioner krävs för att skapa vanan. och det har gjorts forskning på detta och det går inte att säga att en vana skapas efter 30 dagar eller liknande utan det beror helt på. Det kan ta upp till nästan ett år. Men ju mer likt ditt beteende är varje gång vanan utförs, desto enklare att skapa vanan. Med bilkörning, du sitter på exakt samma sätt, befinner dig i exakt samma miljö, och exakt samma sak, en tanke om att du ska svänga, sätter igång det här beteendet varje gång. Så då tar det inte så lång tid innan det sker automatiskt. De beteenden som du har gjort till vanor kostar mindre energi att utföra. När vanan sitter riktigt ordentligt så kan det vara svårt att inte utföra det här beteendet. Om någon skulle säga till dig till exempel att köra genom stan men att inte blinka med blinkersen (och vi tänker bort säkerhetsaspekten av det, det här är bara ett tankeexempel) när du skulle svänga så skulle du behöva hålla medveten koll på dig själv hela tiden för att du inte automatiskt skulle sätta på blinkersen så fort den här tanken om att du ska svänga kommer. Så om någon till exempel börjar prata med dig när du kör så är risken stor att du glömmer bort att ha koll på att du inte ska blinka i nästa sväng, så du gör det automatiskt. Medan motsatsen gäller för den som precis börjat lära sig köra bil. Om någon pratar och tar hans uppmärksamhet när han ska svänga är risken stor att han glömmer blinkersen. Så när ett beteende blir till en vana kostar det mindre energi att utföra än när samma beteende inte är en vana. Och under en viss period så har vi en bara en viss mängd energi. Under en dag till exempel. Vi har en viss mängd energi att göra av med och ju mer vi förbrukar desto mindre har vi kvar. Så ju fler beteenden vi kan göra till vanor, desto mer energi sparar vi. Hur kan vanan utföras på bästa sätt? Eftersom vanor enklast skapas när vi gör någonting på samma sätt varje gång så kan man säga att om du kan fundera på vilka saker i ditt liv som är återkommande; Vad är det som du gör varje dag, eller kanske flera gånger per dag? Kan du ta lite tid att bestämma hur du ska göra de sakerna framöver, så att de görs på samma sätt varje gång, så de här sakerna blir till vanor? När du ändå bestämmer hur de ska göras så kan du ju lika gärna ta reda på, eller börja undersöka, hur de kan göras på bästa sätt. Så att de här vanorna som du inför i ditt liv dels efter ett tag mer eller mindre går automatiskt men också görs på ett sätt som är väldigt nära optimalt. Så om vi låtsas att du vill börja få in en vana av mental träning i ditt liv. Vad du vill göra då är att skapa ett beteende som är så identiskt som möjligt från gång till gång. Helst vill du vara på samma plats och helst vill du att samma sak sätter igång vanan varje gång. Så du bestämmer till exempel att du varje dag, tjugo minuter innan lunchrasten är slut, går in i vilorummet, och kör mental träning. Och du har en timer på din mobil som säger till när det är dags att göra detta. Då har du gett dig själv en bra chans att börja skapa en sådan här vana. Om du bestämmer att allt du behöver göra när alarmet ringer är att gå in i vilorummet, lägga dig ner och stänga ögonen i tio sekunder, så har du ökat dina chanser ännu mer. Vi kommer att prata mer om det i nästa avsnitt. Då är beteendet så litet att det inte finns någon ursäkt för att inte göra det varje dag, och om du ändå märker att du inte gör det så behöver du göra beteendet ändå mindre, eller förenkla för dig själv på andra sätt, så att du varje gång alarmet ringer gör det som du har satt upp som minimibeteende. För när du har skapat en sådan vana, att kliva ut ur lunchrummet tjugo i ett, gå till vilorummet och lägga dig ner, i det här fallet, så kommer resten också att komma. Då är det svåraste gjort, och att göra det så här är otrolig mycket mer effektivt än att säga att du från och med nu ska försöka få in mental träning varje dag. Helst på lunchen, och om inte det blir av så hemma. Att sätta så vaga regler kommer nog inte att göra det här önskade beteendet till en vana och det kommer ta mycket längre tid än nödvändigt för att det här med mental träning ska sluta kosta energi. Att leva med intention innebär uppoffringar I en perfekt värld, eller åtminstone i min perfekta värld, så har jag skapat sådana här rutiner för så många saker som möjligt i mitt liv. Så att de beteenden som jag vill ska göras, som tar mig framåt och som får mig att må bra, sker så automatiskt som möjligt, och är så optimerade som möjligt. Så att mindre tid och energi behöver läggas på hur jobbet ska göras och hur återkommande uppgifter ska göras, och mer tid och energi kan läggas på sådant som är svårt och på sådant som är viktigt och på sådant som gör mitt liv bättre. Det jag betalar för detta, alltså priset det kommer med är ju i någon mening, att i stunden hela tiden kunna göra det jag känner för. Spontanitet. Jag har tänkt köra mental träning eller meditera för klockan är tjugo i ett, men jag känner inte för det just nu så jag sitter kvar med jobbarkompisarna eller jag tar en promenad eller jag kollar mina sociala medier. De här är ju en riktig kostnad, det är ju en uppoffring att bestämma hur man vill leva eller att leva med intention och sedan att hålla sig till planen eller systemet, om man så vill. När jag pratar om den här konflikten mellan att göra det man vill göra och har planerat att göra och att göra det som man i stunden känner för så har jag en tendens att nedvärdera den tiden. och jag säger ofta som jag nyss gjorde, att valet står emellan att optimera ditt liv och meditera på lunchen eller att sitta kvar och surfa på Facebook. I verkligheten är det ju inte riktigt så enkelt. Att en sak är bra och en sak inte är bra utan det kan ju förstås handla om helt andra och mer tydliga uppoffringar. Bortsett från kort sikt kan jag dock inte se så många nackdelar med att leva sitt liv på det sätt som man i förväg har bestämt trots att jag inte alltid känner för det just precis i denna stund. För när vi följer planen gör vi ju livet lite bättre och lite lättare för vårt framtida jag, för Daniel imorgon eller om ett år. Kostnaden är att det ibland är lite jobbigt just nu. Nästa vecka ska jag prata mer om vanor och beteenden. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig.