Podcasts about inuti

Från moln till Mozart, från kustlinjer till livets slut, återfinns fraktaler. Helena Granström funderar över verklighetens och konstens struktur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När en matematiker försöker sig på att skämta kan det låta såhär:Vad står bokstaven B för i Benoit B Mandelbrot? Rätt svar: Benoit B Mandelbrot. Huruvida denna vits någonsin åstadkommer några skrattsalvor ska jag låta vara osagt, men den som förstår poängen har i alla fall också förstått vad som kännetecknar fraktalerna, de matematiska objekt som utforskades ingående av just denne Mandelbrot: att de innehåller delen som är helheten som innehåller delen som är helheten, och så vidare.Därav skämtets poäng: Namnet Benoit B Mandelbrot inneslutet i namnet Benoit B Mandelbrot inneslutet i namnet Benoit B Mandelbrot i all oändlighet.Man kan tänka på ett blomkålshuvud, eller ännu hellre på en romanesco: Bryt loss en bukett, och du kommer i denna bukett att få se det stora huvudet i mindre format. Bryt loss en mindre bukett av denna bukett, och så ännu en mindre från denna: Samma sak upprepar sig, med allt mindre kålhuvuden som fortsätter att spira från allt mindre kålhuvuden. En ovanligt hänförande fraktal kallad Mandelbrotmängden upptäcktes av Mandelbrot själv, och karakteriseras av att en förhållandevis enkel formel ger upphov till en närmast outtömlig komplexitet: ett outgrundligt överflödande universum alstrat av en simpel instruktion. Inför denna rikedom är det svårt att hålla fast vid tanken på att matematiken bara skulle vara något som människan har hittat på: ”Mandelbrotmängden är”, som matematikern Roger Penrose påpekat, ”inte något som det mänskliga sinnet har uppfunnit; den upptäcktes.” Precis på samma sätt som Mount Everest, finns den bara där.Men fraktalerna existerar alltså inte enbart i den rena matematikens sfär, utan i högsta grad i verkligheten: Vi kan finna dem i kustlinjer och floddeltan, ormbunkar och åskviggar, blodkärl och neuroner, galaxkluster och bergskedjor och moln. I var och en av dessa strukturer ser man helheten upprepa sig i de mindre delarna: Den som betraktar en del av en bergig kust kan inte utifrån dess form avgöra om det är en liten sträcka som de ser på nära håll, eller en längre på stort avstånd; och varje liten del av ett moln skulle, betraktad för sig själv, lika gärna kunna vara det stora molnet självt. Till och med vår arvsmassa är arrangerad enligt denna struktur, inpassad i den trånga cellkärnan genom identiska vikningar som sker i mindre och mindre skala. Naturen är, med andra ord, i högsta grad fraktal – och år 2016 kom ett antal polska kärnfysiker lite oväntat också fram till slutsatsen att detsamma gäller litteraturen.Det är en häpnadsväckande upptäckt, även om den kanske är lite mindre fruktbar än vad en författare skulle önska – för hur gärna jag än vill skulle jag inte kunna låta varje stycke i denna essä utgöra en miniatyr av helheten – och varje mening en miniatyr av varje stycke – och varje ord en miniatyr av varje mening. Även om det hade varit outsägligt elegant. Den amerikanska författaren Paul Auster har visserligen gjort gällande att den första meningen i hans roman Mr Vertigo innehåller essensen av hela verket – men den fraktala strukturen i kända verk av författare som Virginia Woolf och Robert Bolano låter sig avtäckas först genom ingående statistisk analys. De litteraturintresserade polska fysikerna genomförde till exempel en kartläggning av fördelningen av meningarnas längd i de romaner de studerade: Vad som framträdde var en form av idealt fraktalmönster, särskilt skönjbart i den typ av litteratur som brukar betecknas som medvetandeström. Mest fraktal av alla – till och med multifraktal, det vill säga innehållande fraktaler av fraktaler – lär James Joyces svårgenomträngliga Finnegan's Wake vara. När det gäller lyrik har en ambitiös forskare med en besläktad metod lyckats med konststycket att finna Cantormängden, en annan känd fraktal, i form av förekomsten av ordet know i en dikt av den amerikanske poeten Wallace Stevens. Och även i musiken är det möjligt att finna fraktala strukturer – föga förvånande till exempel hos en kompositör som Johann Sebastian Bach, i vars tredje cellosvit en musicerande matematiker lyckats identifiera ett påfallande exakt exempel på samma Cantormängd.Bevisar det att konstnärerna, tidigare än matematikerna, har förmått att uppfatta tillvarons inre struktur? Att dessa skapande människor på ett omedvetet vis har anat formen hos de kärl som fyller människokroppens lungvävnad, hos de kärl i vilka dess blod flödar och hos det nätverk av nervceller som överhuvudtaget gör aningar – omedvetna eller inte – möjliga. Kanske är det denna djupt liggande intuition som Mandelbrot själv också anspelar på när han konstaterar att barn inte undrar ”över temperaturen hos en gas eller kollisioner mellan atomer, utan över formerna hos träd, moln och blixtar.” Undrar de, för att de i dessa former identifierar något märkvärdigt bekant, något som lånar sin form också åt deras eget inre?Men å andra sidan skulle författarnas benägenhet att skriva fram fraktaler kunna ges en mer prosaisk förklaring än så, för också det mänskliga livets yttre ramar låter oss ju stifta bekantskap med det fraktala: Dygnet kan förstås som en miniatyr av året som i sin tur kan framstå som en miniatyr av det mänskliga livsförloppet. Men inte bara det: Möjligen, skriver matematikern Michael Frame i den märkliga lilla skriften The Geometry of Grief, kan även sorgen sägas uppvisa en självlikhet på olika skalor, eftersom varje sorg i sin tur består av många små delsorger, varje förlust av en mängd olika möjligheter eller tillfällen eller erfarenheter som för alltid gått förlorade. Inuti sorgen över en älskad människas bortgång, oövervinnerlig i sin väldighet, finns sorgen över att aldrig mer få hålla hennes hand, över att aldrig mer få höra hennes röst, över att aldrig mer få vända sig till henne med sina tankar. Och det faktum att de många små sorgerna liknar den stora sorgen i art om än inte i storlek gör det möjligt, fortsätter Frame sitt resonemang, att öva sig: Att lära sig ett sätt att tackla den väldiga, till synes ohanterliga sorgen, genom att prövande och försiktigt ta sig an de mindre sorgerna, en i sänder. Och betraktat med den fraktala geometrins blick framstår på sätt och vis hela livet så, som en repetition i liten skala för de stora skeenden som hela tiden – och samtidigt, bara långsammare – utspelar sig: varje glädje en liten replik av den större glädjen, varje misslyckande och varje närmande och varje känslosvall en replik av sina större motsvarigheter av vilka de också utgör en del. Och förstås – detta är väl den fraktala livsstrukturens dystraste sida – utgör var och en av tillvarons otaliga förluster en sorts miniatyr av den slutliga förlust som väntar oss alla, den av livet självt.Hur man ska gaska upp sig efter en sådan nedslående insikt är inte helt klart – men kanske kan åtminstone matematikerna ibland oss finna lättnad i ännu ett exempel på humor för de få:–Hur gick det för matematikern som blev gammal och sjuk, dog han? –Nejdå. Han förlorade bara några av sina funktioner. Helena Granströmförfattare med bakgrund inom fysik och matematik

Inläst: Allt fler unga får cancer. SvD:s Lovisa Eklund var 37 år när hon fick besked om en aggressiv tumör i bröstet. Oron för familjen väcktes – och parallellt växte själv­anklagelserna: ”Varför drabbades just jag?”

Vi lyssnar efter pärluggla, berguv och hökuggla vid fjällets kant i Stora Sjöfallsområdet. Och kollar in insekten vridvinge som parasiterar sälgsandbin. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Så här i mars hörs ugglornas rop lite varstans. I skogen, i trädgården, i stan, över åkrarna. Eller i fjällen! Några mil väster om Gällivare breder fjällvärlden ut sig och längs Vägen västerut finns det 150 pärluggleholkar som fågelinventeraren Håkan Tyrén håller koll på. Tillsammans med honom besöker morgonens reporter Alexander Linder Stora Sjöfallsområdets gamla tallskog vid fjällets kant för att tala om bland annat pärluggla, berguv och hökuggla, och förhoppningsvis lyckas de också höra någon uggla hoa under vistelsen där. Samtalet kommer också kretsa kring smågnagarnas betydelse för ugglorna och hur tillgången på smågnagare har sett ut på senare år. Vi pratar också med lyssnare om oförglömliga ugglemöten. Som Marianne Tengberg i Strömsund som bevittnade två hökugglors snabba kärleksmöte alldeles nyligen.Och nu i mars är det också vridvingarnas tid. Det är en liten insekt som lever sitt liv på bins rumpor, och manipulerar binas beteende så att det gynnar dem själva. Naturmorgons Karin Gyllenklev har träffat forskarna Johannes Bergsten och Meri Lähteenaro från Naturhistoriska riksmuseet som hittar fler konstigheter om vridvingarna ju mer de tittar på dem.Om en igelkott vaknar till nu i mars – ska man mata den och hjälpa den på traven, eller ska den gå och lägga sig igen? Vi skickar frågan vidare till biologiprofessor Marie Dacke vid Lunds universitet.Matilda hittade en gammal trädstam på marken. Inuti såg den ut som en stjärna. Hur kommer det sig? Botanist Sofie Olofsson, vid Botaniska trädgården i Lund, förklarar.Och i veckans kråkvinkel från Maria Westerberg blir det mindfulness. Lite carpe diem. Eller nej, snarare carpe noctem.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Den gotiska katedralen innebar en revolution. I själva verket var det med dessa byggnader upplysningen tog sin början. Det menar Thomas Steinfeld i dagens essä. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Kärnpunkten i en gotisk katedral ligger högt, ibland fyrtio meter över golvet, ibland mer. Där, under taket, finns kryssribsvalven. De bär valvkapporna och leder trycket ned till stöden. Det var dessa valv som tillät de medeltida byggmästarna att låta kyrkorna växa mot himlen, det var de som tog trycket från väggarna, så att man kunde sätta in stora fönster, det var de som möjliggjorde de slanka pelarna, så att församlingen kunde uppleva kyrkan som en paradisisk skog. Kryssribsvalven förändrade byggtekniken, en gång för alla: Före gotiken hade stenar huggits till på plats, en efter en, så att de passade in mellan de andra, lika ojämna stenarna. De senmedeltida katedralerna däremot byggdes efter noggranna planer, och varje sten formades i en verkstad på marken innan den lyftes upp till sin förutbestämda plats. Man brukar säga att de moderna tiderna började med renässansen, i Italien och någon gång under 1300- eller 1400-talet, med återupptäckten av den antika litteraturen och konsten. Men så var det inte. De moderna tiderna började med en planritning, och konsekvenserna blev stora: Ty det var en tanke som blev sten.Efter att Notre-Dame, katedralen för ärkestiftet Paris, brann under natten till den 16 april 2019, betraktades katastrofen som ett tecken på civilisationens kris och hotande undergång. Notre-Dame, det var Frankrike, det var kristendomen, det var uppbrottet från den mörka medeltiden till en allt ljusare framtid. Och visst är Notre-Dame den mest kända franska katedralen. Dock finns det andra kyrkor av jämförbar, om inte större betydelse, både med hänsyn till religionen och till konsthistorien: I Saint-Denis, idag en förort till Paris, står den äldsta katedralen, och där ligger de flesta franska kungar begravda. Katedralen i Reims är större och mera utsmyckad än systerkyrkan i Paris. Ja, det finns ytterligare flera dussin, enastående var och en. Att Notre-Dame blev hela Frankrikes, om inte hela världens främsta gotiska kyrka berodde på två händelser som har föga med tro att göra. Det var här som Napoleon år 1804 krönte sig själv till kejsare, två år efter att kyrkan hade återinvigts efter att under revolutionen använts som ett ”förnuftets tempel”. Och så skrev författaren Victor Hugo år 1831 romanen ”Ringaren i Notre-Dame”. Den blev en av världslitteraturens mest lästa böcker och banade vägen för en helt ny, världslig eller estetisk uppfattning av kyrkan.Inuti romanska kyrkor är det mörkt. Alltid. Inom de gotiska katedralerna blev det ljust, i alla fall under dagen. Denna skillnad är inte bara av praktisk eller fysikalisk betydelse. Den är uttryck för en teologi. Ty ljuset skulle vara Gud, vars sken fick alla ting och varelser att själva flamma upp, i världens alla färger, så att reflektionen föll tillbaka mot det ursprungliga, mångfärgade ljuset. Katedralen är byggd inte som en sinnebild, utan som en realisation av denna tanke – som inte bara är en föreställning om Gud, utan också en språkteori. För vad händer när vi talar om en sak? Den skiner upp, och ju ljusare saken blir, desto mer förstår vi vad vi talar om. Det var en fransk munk, som noterade denna förbindelse, Pierre Abélard. Han levde runt år 1100, kort innan den första katedralen började byggas, och han tillbringade större delar av sitt liv i Saint-Denis. Och eftersom det blev den enstaka människans uppgift att förstå hur ljuset och världen hängde ihop, och eftersom kyrkan själv var produkten av enskilda människors verksamhet – byggmästarnas namn är för det mesta kända än idag –, så betraktades den enskilda människan för första gången inom kristendomens historia som en självständig varelse. Också därför börjar de moderna tiderna med katedralbyggen. Upplysningen – upp-lysningen - sätter igång på 1100-talet.Ljuset gör ingen skillnad på rika eller fattiga människor, levande varelser eller döda ting, det bara lyser. Katedralen är detta universum, den är skapelsen själv, den rymmer alla och allting, skulpturer av de heliga och av vanligt folk, av djur och växter, och medan demonerna får bo på utsidan och får spy ut regnvattnet från taket, så förvandlas kapitälerna, de översta stenarna på en pelare, till buketter av blad och knoppande grenar.Motsatsen mellan rika och fattiga människor, mellan adelsmän, bönder och hantverkare blev självklart bestående, i verkliga livet. Men så finns det ingen katedral utan stad. Tätorten kom först. Tydligast ses detta förhållande i Chartres, i en liten, låg stad på den nordfranska slätten, ur vilken det reser sig en kyrka i ett näst intill överjordisk format. En katedral är ett tecken på att bondesamhället höll på att luckras upp, att hantverket och handeln började florera, att städerna utvecklades, där ståndsskillnaderna så småningom blev genomträngliga. Och så var kyrkan själv ett ofantligt löfte: att det kunde bli så, att alla motsättningar kunde bärgas och upplösas i ett gigantiskt, systematiskt ordnat bygge som rymde så väl det jordiska som det andliga. Himlen hade nästan flyttat till jorden.Att det finns ett samband mellan kristendomen och förnuftet, att Notre-Dame, som alla andra gotiska katedraler, står för betydligt mer än en religion som idag verkar uppleva en slutgiltig kris – kort sagt: en aning om att västerlandets historia på något sätt går tillbaka till dessa kyrkbyggen kunde märkas i de flesta tidiga reaktioner på branden. Dit hör också den vitt spridda fruktan, att elden hade anlagts av en islamistisk organisation. Folk fasade över branden, med all rätt.På uppmaning av den franske premiärministern följde sedan en debatt om återuppbyggnaden som effektivt bestred att de inblandade arkitekterna hade den minsta föreställning om vad de sysslade med: Den ena arkitekten föreslog att ersätta spiran, tornet över det centrala kryssribbsvalvet, med en minaret, som en symbol för religionernas försoning. En svensk kollega föreslog att täcka hela taket med en simbassäng. Värst var dock ett berömt kontor i London, som ville ersätta taket och spiran med en kupol i glas och stål. Idén, att församlingens blick uppåt skulle gå till den vanliga storstadshimlen, att inte det mångfärgade, gudomliga ljuset, utan det naturliga ljuset skulle strömma in, var ett öppet angrepp på själva meningen med en gotisk katedral. Till slut böjde sig dock både politikerna och arkitekterna för en överväldigande majoritet av folket som vill få tillbaka kyrkan så som den varit. Uppenbarligen är upplysningens tid inte helt förbi. Man får bara inte fråga experterna.Thomas Steinfeldförfattare, översättare och professor i kulturvetenskap

Nils-Tore vaknar varje morgon av att rösterna skriker i hans huvud. Att möta andra människor i grupp och dela med sig av sina rösterfarenheter kan hjälpa, att gå i en rösthörargrupp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nils-Tore presenterar sig inför de andra mötesdeltagarna. De är utspridda över landet och möts via länk. Alla bär de på olika historier men de har en sak gemensamt – de hör röster. För Nils Tore har dessa rösthörar-möten blivit en viktig del i hans liv. Han försöker göra det obegripliga lite mer begripligt genom att dela sina upplevelser av röster med andra med liknande erfarenheter.Nils-Tore har idag sjukdomsinsikt. Han får medicin regelbundet och när han känner att sjukdomen håller på att ta över så lägger han in sig i psykiatrin. Det brukar bli någon gång per år.Han lever med rösterna inuti huvudet, de blir han inte av med. Varje morgon när han vaknar skriker de i hans huvud. Från början uppfattade han att rösterna kom från nazister och från dåvarande sovjetiska säkerhetstjänsten, KGB. Men sedan förändrades rösterna. De blev politiska partier, som skriker i hans huvud. I den här serien berättar fem människor om sin verklighet, om hur det är att ha huvudet fullt av främmande röster som ingen annan kan höra. Rösthallucinationer är ett gemensamt symtom för schizofreni och andra psykiatriska sjukdomar, men förekommer också hos de som inte har någon psykiatrisk diagnos. Det kan vara svårt att berätta om, risken är att man klassas som galen och onormal, kanske till och med otillräknerlig. I den här serien hör du människor som valt att berätta öppet om sina röster. Det är hemska röster som är elaka och trakasserande, men det finns också hjälpsamma röster som fungerar som livsguider eller kommer och tröstar på natten. Dokumentärserien görs av Stina Näslund och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.Medverkande i avsnittet:Nils-Tore KrusenbladÅsa Höij, deltagare i rösthörargruppenPredrag Petrovic, docent och överläkare i psykiatri vid Karolinska Institutet och Region Stockholm

Ibland är de flera och tycker olika. De lägger sig i mitt under ett samtal och kan påverka stämningen i rummet, berättar Annelie om sina röster. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Annelie jobbar som journalist och bor i storstaden i en ljus trerummare. Här bor hon med sin tioåriga dotter och deras katt. Hennes ”vänröster” hjälper henne. De talar om vad hon ska skriva, sätter rubrik på artiklarna. De fungerar som livsguider och hjälper henne med vardagliga ting. Men så har det inte alltid varit. I 25-årsåldern fick Annelie en psykos, och hörde röster dygnets alla vakna timmar. Hon kände sig förföljd och styrd. Till slut blev hon inlagd och fick medicin. Numer lever hon ett bra liv, med jobb, familj och vänner. Medicinen gör att rösterna inte tar över och inte är lika hemska. I den här serien berättar fem människor om sin verklighet, om hur det är att ha huvudet fullt av främmande röster som ingen annan kan höra. Det är hemska röster som är elaka och trakasserande, men det finns också hjälpsamma röster som fungerar som livsguider eller kommer och tröstar på natten. Rösthallucinationer är ett gemensamt symtom för schizofreni och andra psykiatriska sjukdomar, men förekommer också hos de som inte har någon psykiatrisk diagnos. Det kan vara svårt att berätta om, risken är att man klassas som galen och onormal, kanske till och med otillräknelig. I den här serien hör du människor som valt att berätta öppet om sina röster för att minska stigmat.Dokumentärserien görs av Stina Näslund och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1._______________________________________________

Rösterna är som värst på kvällarna, berättar Mats. Han stålsätter sig och lyssnar inte på dem. Om han lyssnar på rösterna kan det bli som för en av hans kompisar, som just nu ligger inlagd på psyket. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Mats är 19 år gammal blir han deprimerad. Det känns som att allting håller på att gå sönder. Han stiger på tåget för att göra lumpen i Luleå när han hör den första rösten, som kommer genom tågväggen. Efter en vecka i lumpen har han fått sin första djupa psykos.Nu är det längesedan Mats hade en psykos. Han får hjälp av sin syster Åsa att medicinera och klara vardagen. Mats ser rösterna i huvudet och sjukdomen schizofreni som en del av hans kreativa sinne. Lidandet kan bli vackra målningar.Det kan vara svårt att berätta att man hör röster. Rädslan för att bli klassad som galen eller onormal är stor. Funk i P1 handlar denna säsong om just röster inuti huvudet och i den här serien hör du människor som valt att berätta öppet om sina röster. Det kan handla om hemska röster som är elaka och trakasserande, men det finns också hjälpsamma röster som fungerar som livsguider eller kommer och tröstar på natten. Dokumentärserien görs av Stina Näslund och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.

I detta avsnitt tar Henrik oss med på en meditativ resa till våra inre stränder, där vi möter ett oändligt hav av existens och reflektion. Med sin karakteristiska blandning av humor, filosofi och personliga anekdoter, utforskar Henrik teman som självreflektion, drömmar och livets oändlighet.Lyssna när Henrik delar med sig av:En fascinerande utforskning av vårt inre landskap, symboliserat av en strand vid ett oändligt havFunderingar kring evighetens natur och dess potentiellt mindre tilltalande aspekterNostalgiska minnen från barndomen, inklusive knallpulver och älskade barnböckerTankeväckande reflektioner över återkommande drömmar och deras betydelseEn humoristisk omtolkning av den klassiska myten om Akilles hälHenrik väver skickligt samman dessa olika trådar till en rik och tankeväckande timma, som både roar och ger stoff till eftertanke. Oavsett om du lyssnar för att somna eller för att utforska livets stora frågor, erbjuder detta avsnitt en unik och engagerande upplevelse.Låt dig vaggas till sömns av Henriks lugnande stämma, medan du utforskar ditt eget inre hav och kanske upptäcker nya stränder inom dig själv.För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Bli medlem i Somna med Henrik PLUS här: https://plus.acast.com/s/somna-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag har vi med oss fd MMA-fighter, nuvarande thaiboxaren, kommentator, podcaster, John Guidetti/ Jax Teller( Sons of anarchy)- look a like, och all-round kampsports-konnässören Alexander Brodal för att snacka upp inför Superior Academy där han även är kommentator. Vad som såg ut som ett dystert öde för organisationen Superior Challenge kan komma att vända efter i helgen då nytt liv blåses in i organisationen motsvarande affärsvärldens HLR. Vi pratar om vilka matcher vi gillar bäst, och så passar vi även på att prata lite UFC 306 som är ett Saudiarabiskt-sponsrat mexikanskt kort som äger rum inuti en dyr boll i Las Vegas.   Rondvilan på sociala medier: Rondvilan YouTube Rondvilan Instagram Rondvilan TikTok   (00:00) Intro (01:10) Brodal kommer in (06:00) Hur Brodal är involverad i SC (09:19) Vad Superior Academy har för betydelse (13:20) Hajdarpasic vs Houlton (18:11) Akrami vs Ashirov (23:24) Wallberg vs Söderberg (29:20) Karlsson vs Karlsson (33:19) Petrus vs Larsson (37:20) Castro Gonzalez vs Forsberg (41:07) Larsson vs Amaev (45:31) Akbari vs Pollack (47:12) Brodals picks, Hansen vs Jönsson (50:53) Alis picks, Shamilev vs Tokhirov, Berggren vs Elmer (56:15) Var man ser Superior Academy (56:55) Lyssnarfrågor (57:06) Tankar om Anzor Shamilev? (57:39) Har Brodal sprungit göteborgsvarvet? (58:10) Var äter man största kanelbullen i GBG? (58:18) Ska Brodal kommentera alla galor? (58:54) När ser vi Brodal, Faraj och Vendel-Martinez kommentera tillsammans? (1:00:37) Varför vägrar Linus Jönsson hämta faden? (1:01:00) Tror du galan blir av? (1:01:18) Vilken blir kvällens fight? (1:02:50) UFC 306 (1:04:51) O´Malley vs Dvalishvili (1:09:12) Grasso vs Schevchenko (1:12:09) Ortega vs Lopes (1:16:20) Chiwiwis                        

För Carina är röster något som hör vardagen till. Hon är tacksam över det idag. Men så har det inte alltid varit. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Carina bor i en etta i stan men hennes lägenhet är full av djur och natur. Hon kallar sig shaman och upplever att hon har kontakt med avlidna personer. De kan till exempel komma till henne och ge tröst när hon behöver det. Men en gång blev det för mycket, hon fick hon en psykos och upplevelserna blev istället fasansfulla.Det är inte självklart att man vågar berätta om att man hör röster. Rädslan för att bli klassad som galen eller onormal är stor. Funk i P1 handlar denna höst om just röster inuti huvudet. Vi träffar människor som valt att berätta öppet om sina röster. Det kan handla om hemska röster som är elaka och trakasserande, men det finns också hjälpsamma röster som fungerar som livsguider eller kommer och tröstar på natten. I den här serien berättar fem människor om sin verklighet, om hur det är att ha huvudet fullt av främmande röster som ingen annan kan höra. Dokumentärserien görs av Stina Näslund och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.

En kväll vinner de elaka rösterna över de goda rösterna. Julia är ensam hemma i lägenheten. Rösterna i hennes huvud säger åt henne att hon ska samla ihop alla vassa föremål och skada sig själv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I flera år har Julia levt med en obehandlad psykossjukdom. Hon har glidit in i andra verkligheter och hört röster som ibland har varit fruktansvärt skrämmande. Rösterna kan uppmana henne till att skada sig. De får henne att tro att hon är förföljd. Först när Julia är 26 år gammal får hon hjälp, och hennes liv kan på riktigt börja. Idag är hon konstnär och författare.I den här Funk-serien berättar fem människor om sin verklighet, om hur det är att ha huvudet fullt av främmande röster som ingen annan kan höra. Rösthallucinationer är ett gemensamt symtom för schizofreni och andra psykiatriska sjukdomar, men förekommer också hos de som inte har någon psykiatrisk diagnos.Att berätta om sina rösthallucinationer kan vara läskigt eftersom omgivningen kan döma ut en och klassa en som galen och onormal, kanske till och med otillräknerlig. I den här serien hör du människor som valt att berätta öppet om sina röster i huvudet. Det är hemska röster som är elaka och trakasserande, men det finns också hjälpsamma röster som fungerar som livsguider eller kommer och tröstar på natten.Den här säsongen av Funk i P1 går under rubriken Röster inuti huvudet och först ut är Julias berättelse – Rösterna hör till det sjuka.Dokumentärserien görs av Stina Näslund och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.

Precis nära stadens brus finns ekar, blommor och små sjöar. Hela programmet sänds från Tinnerö eklandskap i Linköping där artrikedomen är alldeles ovanligt hög. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I utkanten av Linköping brer det ut sig – Tinnerö eklandskap. Det som var betat kulturlandskap på 1800-talet blev militärt övningsområde på 1900-talet för att nu, på 2000-talet, vara ett drygt 600 hektar stort kommunalt naturreservat. Härifrån sänder vi Naturmorgon lördag 13 juli.Det varierade landskapet som både beteslandskap och militärövningar skapat har gjort Tinnerö till ett ovanligt artrikt område. Och sedan det blev naturreservat 2006 har en rad åtgärder gjorts, allt från att återskapa sjöar till att lägga ut sandhögar eller släppa fram ängsblommorna. Entomolog Tobias Ivarsson kan efter återkommande insektsinventeringar konstatera att det har lett till en artexplosion, framför allt av det som kallas gaddsteklar: bin, getingar, rovsteklar, guldsteklar, vägsteklar, myror med flera. Under morgonen letar Tobias Ivarsson efter några av dem kring Tinnerö gård, mitt i reservatet. Inuti blåklockorna kan vi med lite tur hitta blåklocksbin, och inte långt därifrån prickgökbiet. Det parasiterar nämligen på just blåklocksbin! Båda arter har ökat de senaste åren tack vare fler blommor och fler boplatser. Och här finns numera 27 arter av guldsteklar. Fler än någon annanstans i Sverige, om man jämför områden av samma storlek. Vi får också veta varför just guldsteklar är en bra indikator på att det finns många andra gaddsteklar.Anders Jörneskog, kommunekolog i Linköping, har i decennier arbetat med Tinnerö eklandskap och kommer att berätta om hur man tänkt för att både bevara de naturvärden som redan fanns på plats, och för att skapa nya genom offensiva insatser med grävskopor, schaktmaskiner och motorsågar. Anders var med redan när Naturmorgon sände från Tinnerö eklandskap senast, för precis tjugo år sedan.Föreningen Linköpings ekopark har guidat i Tinnerö redan innan det blev naturreservat, och nu driver de upp ängsblommor från frö som sedan planteras ut i området, berättar ordförande Björn Ström. Vi pratar också med Karolina Janiec som arbetar med naturvård runt Tinnerö gård.Programledare är Mats Ottosson och fältreporter är Helena Söderlundh.

durée : 00:30:10 - « Inuti » de Malin Bang pour ensemble instrumental et objets sonores - par : Anne Montaron - Dans nos brèves sonores cette semaine INUTI, une suite de miniatures tactiles pour instruments et objets de la compositrice suédoise Malin Bang imaginée pour le Collectif Lovemusic de Strasbourg - réalisé par : Olivier Guérin

Gunnar Ardelius hade hittat det perfekta upplägget: författare på dagen, alkoholist på natten. Han var gapig, otrogen och en gång cyklade han nerför en trappa i Göteborg. En vit månad blev inkörsporten till tyngre nykterhet. Gunnar berättar om att krackelera, att våga öppna känsloburken och att man hittar det man letar efter.

Inuti det som förmodligen en gång var Percy Nilsson (Natten mellan måndag och tisdag 6-7 juli 2019)  Den köttbestående labyrinten fortsätter att neka antydan till någon slags utväg. En bit in i ett öppet kontorslandskap uppenbarar sig snart något väldigt slitet och platt; ett bekant jämrande på släpig inbrottstjuvsstockholmska. “Ve och Fasa Rollspelspodd” hittar du även på:  https://www.facebook.com/veochfasarollspel, https://www.instagram.com/veochfasarollspel/  https://www.youtube.com/channel/UCjjRhnNO7UZlf_jhMW33rPA   

Inuti det som förmodligen en gång var Percy Nilsson (Natten mellan måndag och tisdag 6-7 juli 2019)  Djupt inuti det abstrakta svålfenomenet vid den silverglittriga sjön försöker nu Gabriella, Jerzy och Thalia leta sig fram bland skrivbord av karré, formulär av mortadella, och lysrör av fläskfilé. Ingen verkar ha uppmärksammat Windows XPs startup-ljud. “Ve och Fasa Rollspelspodd” hittar du även på:  https://www.facebook.com/veochfasarollspel, https://www.instagram.com/veochfasarollspel/  https://www.youtube.com/channel/UCjjRhnNO7UZlf_jhMW33rPA   

Hugo Karlsson har autism och är sedan 14 år på Inuti, en daglig verksamhet med konstnärlig inriktning. Tillsammans med Lotte Nilsson Välimaa, konstnärlig handledare, pratar vi om hur de tillsammans skapar förutsättningar för skapande och personlig utveckling.

En rutmönstrad resväska, flytande på havet vid Gåsö utanför Lysekil. Inuti ligger en styckad kvinnokropp. Vem var kvinnan? Och vad var det egentligen som hade hänt?Wikipedia säger sitt om Koffertmordet i Göteborg. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

God jul i stugan! Inuti denna läckra julklapp väntar det brittiska ”hungriga” 1840-talet. Vi följer med giganten Charles Dickens på turerna runt hans klassiska julsaga. Det blir rostade kalkoner och sura gubbtjyvar som hittar någonting levande längst in i själen. Det blir andar och filmatiseringar, samt så klart en hel del julstämning.Vi ber om ursäkt för det ljudet i detta avsnitt. Av olika anledningar blev det inte lika bra som det brukar vara. Men det är åtgärdat till nästa avsnitt.Om du är missnöjd med dina julklappar föreslår vi att du bokar en biljett till vår EXTRAVAGANZA på China-teatern i Stockholm den 14 maj. Biljetter finns på krigochfred.seLäslista:Dahlström, Britt, I sällskap med Dickens, En bok för alla, Stockholm, 2012Nissenbaum, Stephen, The battle for Christmas, Alfred A. Knopf, New York, 1996Schlicke, Paul (red.), Oxford reader's companion to Dickens [Elektronisk resurs], Oxford University Press, Oxford, 2011 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Maya vaknar upp på en polisstation har hon ingen aning om hur hon hamnat där. Men så kommer det tillbaka. Inuti Mayas kropp finns mer än en personlighet, och nu har en av dem gått för långt. Av: Blenda Setterwall KlingertProducent: Jonatan LoxdalSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.

Jordens inre rymd fortsätter fascinera oss, kanske lika mycket som den yttre. På sistone har vi lärt oss mer om vad som pågår där nere, under våra skosulor. Vi har upptäckt ett nytt lager i den innersta kärnan, bland annat. Men ännu återstår många frågetecken. I veckans Kvanthopp går vi på djupet, bland annat med två spektakulära försök från det förflutna att borra sig ned genom hela jordskorpan. Redaktör: Marcus Rosenlund. E-post: kvanthopp@yle.fi

I denna andra version av 9/11 så bestämmer du dig för att stanna kvar i det södra tornet efter att flygplanet kraschat in i byggnaden. Vi vill varna för starka scener samt informera om att de inspelade rösterna ni kommer höra är verkliga samtal till 911. Om det var du med Erik Myrlund Manus: Josefine Molén Ljudläggning: Kristoffer Folin Gillar du "Om det var du"? Du vet väl att du kan lyssna, helt gratis, på samtliga avsnitt från säsongen redan nu inne på Podplay.se. Följ oss även på instagram: Omdetvardu Där kan du tycka till om avsnitten, berätta om eventuella egna upplevelser och även tipsa oss om händelser du skulle vilja att vi gjorde ett avsnitt om. "Om det var du" är en podd med Erik Myrlund Manus: Erik Myrlund och Josefine Molén Ljudläggning: Kristoffer Folin Om det var du är en av Erik Myrlund och Josefine Molén. Det här är en podd som placerar lyssnaren i händelsernas centrum. Berättelserna bygger på verkliga händelser och vittnesmål men är även delvis fiktiv för att bygga samman de olika berättelser och historier som berättar om de fasansfulla öden som mött våra medmänniskor.

En rutmönstrad resväska, flytande på havet vid Gåsö utanför Lysekil. Inuti ligger en styckad kvinnokropp. Vem var kvinnan? Och vad var det egentligen som hade hänt?Wikipedia säger sitt om Koffertmordet i Göteborg. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag slog jag mig ner tillsammans med David Ivarsson, kurs- och utbildningschef på Klättercentret Skåne, allmänt guldhjärtad person och tillika klättrare. Dagens samtal berör smärtan och tacksamheten, uppoffringar, elden inuti, stil och äkta förmåga; vad klättrings-teknik egentligen innebär; sandbagging, kappsäcken med ädelstenar samt den gemensamma illusionen av värde. Hoppas ni kan finna detta samtal lika trevligt som jag gjorde! – TIME-STAMPS – (00:00) – Intro (01:07) – Smärta och Tacksamhet (06:01) – Klättring som jobb (10:56) – Uppoffringar för sporten (14:23) – Elden inuti och Meningen (22:04) – Klättra snyggt? (24:51) – Äkta förmåga och inställning (29:16) – Vad innebär Teknik i klättring? (37:08) – Nyckeln i att Utvärdera (41:43) – Den djupa viljan (44:01) – Att ”Sandbagga” Problem (46:55) – Grad-teorier (54:08) – Västerviks-Missförståndet (56:26) – Varför klättrar jag? (1:00:30) – Slitet är viktigt (1:06:46) – Rogaland (1:09:04) – Hobby till Passion (1:12:36) – En sak eller Många (1:17:06) – Kappsäcken med Sends (1:22:53) – Den gemensamma illusionen av Värde (1:28:01) – Vad Värderar Du? – SHOWNOTES – Dave McLeod: https://www.youtube.com/@climbermacleod Nine out of ten climbers make the same mistakes: https://www.davemacleod.com/shop/9outof10climbers The Self Coached Climber: https://www.goodreads.com/book/show/4358717-the-self-coached-climber Amerikanens grad-video: https://www.youtube.com/watch?v=Knhi4SdSeBM – PODCAST INFO – Alla avsnitt: https://anchor.fm/nilsasken Instagram: https://instagram.com/carl.nilsask/ YouTube: https://www.youtube.com/@nilsasken Hemsida: https://nilsasken610764299.wordpress.com/ – ÖVRIGT – YouTube - Carl Nilsask: https://youtube.com/@carl.nilsask

Vi har äntligen släppt nytt på YouTube, där vi besöker Världens största järnmalmsgruva i Kiruna och kollar läget. I podden pratar vi om allt som inte fick plats i videon och våra tankar kring gruvan men även den stora samhällsomvandlingen som sker i Kirunastad. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den försvunna gästboken. Vi klappar ett nytt minnesmärke, spelar ett gammalt sällskapsspel och söker en okänd urkund på jakt efter svaren på våra frågor. Vilka var dessa kvinnor med stora hattar och intensiva blickar? I år är det 100 år sedan de första fem kvinnorna tog plats i Sveriges Riksdag. Därför dyker vi in i den historien i tre långa berättande kulturreportage - som även anknyter till våra tidigare uppmärksammade program om den kvinnliga rösträttens genomförande.Här i del ett startar vi vid minnesmärket "Kom som du är" av konstnären Astrid Göransson, där de första fem riksdagskvinnorna bärs fram mot den kopparport som tidigare hade varit stängd för dem liksom alla andra kvinnor. Det invigdes sommaren 1922 och står utanför Riksdagshuset i Stockholm.Vi reser också till Värmland på jakt efter en försvunnen gästbok i Villa Skogsbrynet, där rösträttskvinnan Gerda Hellberg bodde med sin make Mauritz Hellberg som var tidningsredaktör och även han starkt engagerad i frågan.Det är de nuvarande ägare, Kerstin och Bengt Samuelsson, som visar oss den gästbok som försvann - men som de har tagit kopior av sidorna i. Inuti gästboken från 1904 och framåt finns kärnan av hela den svenska rösträttsrörelsen, från Ellen Key till Selma Lagerlöf, redan på de första två sidorna.I Karlstad diskuterar vi även minnena efter rösträttskvinnan Gerda Hellberg med arkivarierna Jenny Moström och Berit Sande på Föreningsarkivet.I Uppsala träffar vi så småningom också Simone Falk, släkting till Gerda Hellberg.Rörelsen tog många olika former under dess nästan två decennier långa kamp. En av de mer lättsamma var ett sällskapsspel, där man med hjälp av tärning och texter på rutorna fick flytta sig framåt och bakåt på väg mot det stora målet: rösträtten för kvinnor.Vi spelade det spelet med kulturjournalisten Ulrika Knutson, som har skrivit mycket om rösträttsrörelsen och den följande kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.Vi började också diskutera de fem första riksdagskvinnorna, som grupp betraktat, med historikern Camilla Norrbin. Hon återkommer i ämnet senare i serien.Uppläsare i programmet är Ana Gil de Melo Nascimento. Bland musiken i programmet finns arian "Vissi d'Arte" ur Puccinis opera Tosca i en inspelning från 1901.En programserie av Anna Tullberg och Mattias Berg anna.tullberg@sr.se, mattias.berg@sr.se

Den försvunna gästboken. Vi klappar ett nytt minnesmärke, spelar ett gammalt sällskapsspel och söker en okänd urkund på jakt efter svaren på våra frågor. Vilka var dessa kvinnor med stora hattar och intensiva blickar? I år är det 100 år sedan de första fem kvinnorna tog plats i Sveriges Riksdag. Därför dyker vi in i den historien i tre långa berättande kulturreportage - som även anknyter till våra tidigare uppmärksammade program om den kvinnliga rösträttens genomförande.Här i del ett startar vi vid minnesmärket "Kom som du är" av konstnären Astrid Göransson, där de första fem riksdagskvinnorna bärs fram mot den kopparport som tidigare hade varit stängd för dem liksom alla andra kvinnor. Det invigdes sommaren 1922 och står utanför Riksdagshuset i Stockholm.Vi reser också till Värmland på jakt efter en försvunnen gästbok i Villa Skogsbrynet, där rösträttskvinnan Gerda Hellberg bodde med sin make Mauritz Hellberg som var tidningsredaktör och även han starkt engagerad i frågan.Det är de nuvarande ägare, Kerstin och Bengt Samuelsson, som visar oss den gästbok som försvann - men som de har tagit kopior av sidorna i. Inuti gästboken från 1904 och framåt finns kärnan av hela den svenska rösträttsrörelsen, från Ellen Key till Selma Lagerlöf, redan på de första två sidorna.I Karlstad diskuterar vi även minnena efter rösträttskvinnan Gerda Hellberg med arkivarierna Jenny Moström och Berit Sande på Föreningsarkivet.I Uppsala träffar vi så småningom också Simone Falk, släkting till Gerda Hellberg.Rörelsen tog många olika former under dess nästan två decennier långa kamp. En av de mer lättsamma var ett sällskapsspel, där man med hjälp av tärning och texter på rutorna fick flytta sig framåt och bakåt på väg mot det stora målet: rösträtten för kvinnor.Vi spelade det spelet med kulturjournalisten Ulrika Knutson, som har skrivit mycket om rösträttsrörelsen och den följande kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.Vi började också diskutera de fem första riksdagskvinnorna, som grupp betraktat, med historikern Camilla Norrbin. Hon återkommer i ämnet senare i serien.Uppläsare i programmet är Ana Gil de Melo Nascimento. Bland musiken i programmet finns arian "Vissi d'Arte" ur Puccinis opera Tosca i en inspelning från 1901.En programserie av Anna Tullberg och Mattias Berg anna.tullberg@sr.se, mattias.berg@sr.se

Den försvunna gästboken. Vi klappar ett nytt minnesmärke, spelar ett gammalt sällskapsspel och söker en okänd urkund på jakt efter svaren på våra frågor. Vilka var dessa kvinnor med stora hattar och intensiva blickar? I år är det 100 år sedan de första fem kvinnorna tog plats i Sveriges Riksdag. Därför dyker vi in i den historien i tre långa berättande kulturreportage - som även anknyter till våra tidigare uppmärksammade program om den kvinnliga rösträttens genomförande.Här i del ett startar vi vid minnesmärket "Kom som du är" av konstnären Astrid Göransson, där de första fem riksdagskvinnorna bärs fram mot den kopparport som tidigare hade varit stängd för dem liksom alla andra kvinnor. Det invigdes sommaren 1922 och står utanför Riksdagshuset i Stockholm.Vi reser också till Värmland på jakt efter en försvunnen gästbok i Villa Skogsbrynet, där rösträttskvinnan Gerda Hellberg bodde med sin make Mauritz Hellberg som var tidningsredaktör och även han starkt engagerad i frågan. Det är de nuvarande ägare, Kerstin och Bengt Samuelsson, som visar oss den gästbok som försvann - men som de har tagit kopior av sidorna i. Inuti gästboken från 1904 och framåt finns kärnan av hela den svenska rösträttsrörelsen, från Ellen Key till Selma Lagerlöf, redan på de första två sidorna. I Karlstad diskuterar vi även minnena efter rösträttskvinnan Gerda Hellberg med arkivarierna Jenny Moström och Berit Sande på Föreningsarkivet. I Uppsala träffar vi så småningom också Simone Falk, släkting till Gerda Hellberg.Rörelsen tog många olika former under dess nästan två decennier långa kamp. En av de mer lättsamma var ett sällskapsspel, där man med hjälp av tärning och texter på rutorna fick flytta sig framåt och bakåt på väg mot det stora målet: rösträtten för kvinnor.Vi spelade det spelet med kulturjournalisten Ulrika Knutson, som har skrivit mycket om rösträttsrörelsen och den följande kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.Vi började också diskutera de fem första riksdagskvinnorna, som grupp betraktat, med statsvetaren Camilla Norrbin. Hon återkommer i ämnet senare i serien.En programserie av Anna Tullberg och Mattias Berg

Den försvunna gästboken. Vi klappar ett nytt minnesmärke, spelar ett gammalt sällskapsspel och söker en okänd urkund på jakt efter svaren på våra frågor. Vilka var dessa kvinnor med stora hattar och intensiva blickar? I år är det 100 år sedan de första fem kvinnorna tog plats i Sveriges Riksdag. Därför dyker vi in i den historien i tre långa berättande kulturreportage - som även anknyter till våra tidigare uppmärksammade program om den kvinnliga rösträttens genomförande.Här i del ett startar vi vid minnesmärket "Kom som du är" av konstnären Astrid Göransson, där de första fem riksdagskvinnorna bärs fram mot den kopparport som tidigare hade varit stängd för dem liksom alla andra kvinnor. Det invigdes sommaren 1922 och står utanför Riksdagshuset i Stockholm.Vi reser också till Värmland på jakt efter en försvunnen gästbok i Villa Skogsbrynet, där rösträttskvinnan Gerda Hellberg bodde med sin make Mauritz Hellberg som var tidningsredaktör och även han starkt engagerad i frågan. Det är de nuvarande ägare, Kerstin och Bengt Samuelsson, som visar oss den gästbok som försvann - men som de har tagit kopior av sidorna i. Inuti gästboken från 1904 och framåt finns kärnan av hela den svenska rösträttsrörelsen, från Ellen Key till Selma Lagerlöf, redan på de första två sidorna. I Karlstad diskuterar vi även minnena efter rösträttskvinnan Gerda Hellberg med arkivarierna Jenny Moström och Berit Sande på Föreningsarkivet. I Uppsala träffar vi så småningom också Simone Falk, släkting till Gerda Hellberg.Rörelsen tog många olika former under dess nästan två decennier långa kamp. En av de mer lättsamma var ett sällskapsspel, där man med hjälp av tärning och texter på rutorna fick flytta sig framåt och bakåt på väg mot det stora målet: rösträtten för kvinnor.Vi spelade det spelet med kulturjournalisten Ulrika Knutson, som har skrivit mycket om rösträttsrörelsen och den följande kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.Vi började också diskutera de fem första riksdagskvinnorna, som grupp betraktat, med statsvetaren Camilla Norrbin. Hon återkommer i ämnet senare i serien.En programserie av Anna Tullberg och Mattias Berg

Den försvunna gästboken. Vi klappar ett nytt minnesmärke, spelar ett gammalt sällskapsspel och söker en okänd urkund på jakt efter svaren på våra frågor. Vilka var dessa kvinnor med stora hattar och intensiva blickar? I år är det 100 år sedan de första fem kvinnorna tog plats i Sveriges Riksdag. Därför dyker vi in i den historien i tre långa berättande kulturreportage - som även anknyter till våra tidigare uppmärksammade program om den kvinnliga rösträttens genomförande.Här i del ett startar vi vid minnesmärket "Kom som du är" av konstnären Astrid Göransson, där de första fem riksdagskvinnorna bärs fram mot den kopparport som tidigare hade varit stängd för dem liksom alla andra kvinnor. Det invigdes sommaren 1922 och står utanför Riksdagshuset i Stockholm.Vi reser också till Värmland på jakt efter en försvunnen gästbok i Villa Skogsbrynet, där rösträttskvinnan Gerda Hellberg bodde med sin make Mauritz Hellberg som var tidningsredaktör och även han starkt engagerad i frågan. Det är de nuvarande ägare, Kerstin och Bengt Samuelsson, som visar oss den gästbok som försvann - men som de har tagit kopior av sidorna i. Inuti gästboken från 1904 och framåt finns kärnan av hela den svenska rösträttsrörelsen, från Ellen Key till Selma Lagerlöf, redan på de första två sidorna. I Karlstad diskuterar vi även minnena efter rösträttskvinnan Gerda Hellberg med arkivarierna Jenny Moström och Berit Sande på Föreningsarkivet. I Uppsala träffar vi så småningom också Simone Falk, släkting till Gerda Hellberg.Rörelsen tog många olika former under dess nästan två decennier långa kamp. En av de mer lättsamma var ett sällskapsspel, där man med hjälp av tärning och texter på rutorna fick flytta sig framåt och bakåt på väg mot det stora målet: rösträtten för kvinnor.Vi spelade det spelet med kulturjournalisten Ulrika Knutson, som har skrivit mycket om rösträttsrörelsen och den följande kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.Vi började också diskutera de fem första riksdagskvinnorna, som grupp betraktat, med statsvetaren Camilla Norrbin. Hon återkommer i ämnet senare i serien.En programserie av Anna Tullberg och Mattias Berg

Många mår psykiskt dåligt trots att vi materiellt sett har det bättre än någonsin. Vad är det som gör att vi drabbas av depressioner, ångest och ätstörningar och vad kan man göra åt det? Susanne ger exempel på hur hon jobbar med klienter för att bryta mönster och skapa en mer positiv tillvaro.

Firandet av Ossians födelsedag blir en mysig kväll. Helgen blir också bra och fast det är nästan som vanligt känner Ossian att något är nytt. Inuti honom känns det annorlunda. Del 24 av 24. "Att ha en barnflicka, eller nanny, kan vara rätt så jobbigt. Eller rätt så underbart. Om man har tur, och får rätt nanny vill säga."Om Ossians ovanliga nannyOssian bor tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror Samuel i en stor lägenhet mitt inne i stan. När föräldrarna jobbar blir syskonen hämtade från fritids av en barnflicka, eller nanny som det också kan kallas. Ossian och Samuel har haft tusentals barnflickor. Eller hundratals. Nå tolv om man räknar noga. Men tolv är många, pröva att tänka på tolv olika personer så får du se.När Petronella börjar passa syskonen märker de genast att hon inte är någon vanlig nanny. Hon verkar kunna få regnet att sluta regna och tavlor att bli levandeBarnradions sommarserie i 24 delarOssians ovanliga nanny av Ylva Karlsson är Barnradions sommarserie 2022 och den passar för ca 6-10 år.Bok: Ossians ovanliga nanny, utgiven 2012 Författare: Ylva Karlsson Illustrationer: Katarina Strömgård Berättare: Olle Sarri Musik: Simon Hansson Producent: Klara Grape, Barnradion

Poeten Edgar Allan Poe skrev dikten "A dream within a dream", vars titel citeras i Christopher Nolans film Inception, där vi får se karaktärerna bokstavligen uppleva en dröm inuti en dröm. Den indiska gurun Shri Siddharameshwar skriver i boken Amrut Laya - The stateless state - om hur världen och illusionen av ett ego är en dröm inuti en dröm. Jim Carrey berättar för Jay Leno att barnsången Row row row your boat, som i en passage säger "life is but a dream", är en korrekt beskrivning av verkligheten. Muso Kokushi, en japansk zenmästare, skriver i sin bok Dream conversations on Buddhism and Zen, att förståelsen av världen som en dröm emellertid endast är en metod och inte ett slutmål. I detta avsnitt går jag igenom hur jag tolkar det dessa personer säger om livet som en dröm, och till och med en dröm i en dröm. A dream within a dream av Edgar Allan Poe: https://www.poetryfoundation.org/poems/52829/a-dream-within-a-dream Dröm inuti drömmen in Inception: https://youtu.be/1U6-eyq04Zg Hans Zimmers låt Dream within a dream: https://youtu.be/kFc0T_D36W8 Shri Siddharameshwar om dröm i drömmen: https://selfdefinition.org/siddharameshwar/dasbodh-selections/talk-06.htm Jim Carrey om att livet är en dröm: https://www.youtube.com/watch?v=IZyjNTK_w1o Dream conversations on Buddhism and Zen av Muso Kokushi: https://www.bokus.com/bok/9780834829428/dream-conversations/ Barnsången Row row row your boat: https://www.youtube.com/watch?v=7otAJa3jui8 Slutligen Bodhidharma: Emperor Wu asked the great teacher Bodhidharma, “What is the first principle of the holy teaching?” Bodhidharma said, “Vast emptiness, nothing holy.” “Who are you, standing here in front of me?” asked the emperor. “I don't know,” said Bodhidharma. ----------------------------------------- Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCIp2530u_bJV55_4nbXkwkA Apple podcasts: https://podcasts.apple.com/se/podcast/andlighet/id1603002647?l=en Google podcasts: https://podcasts.google.com/feed/aHR0cHM6Ly9hbmNob3IuZm0vcy83OGI5MjVmOC9wb2RjYXN0L3Jzcw

Mitt på dagen den 5:e april 1995 tillgrips en av världens dyrbaraste kulturskatter. Två maskerade män tar sig in på universitetsbiblioteket i Uppsala och med en hammare slår de sönder en utställningsmonter. Inuti montern förvaras den 1500 år gamla handskriften: Silverbibeln. Gärningsmännen slänger hammaren i huvudentén, flyr norrut och försvinner sedan spårlöst därifrån. En polisutredning med högsta prioritet inleds och händelsen blir snabbt en nyhet som sprids över hela Europa. Tillsammans med universitetet beslutar sig polisen för att omedelbart gå ut med en belöning på 100 000 kronor till den som kan hjälpa till att lösa stölden. Men kuppen förblir ouppklarad.“Kuppen mot Silverbibeln” är en podcastserie i fyra delar om en mystisk kulturstöd under 90-talet. Reporter: Ebba Adsenius, producent: Nils Bergman, ansvarig utgivare: Jonas Häger.Premiär onsdag 23:e mars. Become a member at https://plus.acast.com/s/motiv. Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

En rutmönstrad resväska, flytande på havet vid Gåsö utanför Lysekil. Inuti ligger en styckad kvinnokropp. Vem var kvinnan? Och vad var det egentligen som hade hänt?Wikipedia säger sitt om Koffertmordet i Göteborg. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi bor på en brutal planet där allting vill döda nästan allt annat. Utom virusen, ironiskt nog. De vill ju de facto ingenting. De tänker inte, de har ingen strategi, virus är inte ens liv i ordets fulla bemärkelse. De är bara naturen som kastar lite skräp på väggen för att se vad som fastnar. Men det betyder ju förstås inte att vi inte måste försvara oss mot dem ändå. Och det är här som vår inre immunförsvarsmakt kommer in. Redaktör: Marcus Rosenlund. E-post: kvanthopp@yle.fi

När Isa vaknar på morgonen är pappa inte där. Han är på sjukhuset. Fast inte det vanliga, där man gipsar ben och tar bort blindtarmar, utan ett annat. Ett där man inte får ha skosnören och där alla fönster och dörrar är låsta. Hur är det egentligen att försöka få livet på mellanstadiet att gå ihop samtidigt som du har en förälder som har en sjukdom som det inte riktigt går att prata om? Nått trassligt inuti är en bok om rädslor och förtvivlan, men också om hopp och glädje. En jury av unga läsare med Manuel Cubas som programledare utser den bästa boken 2021. Barnradions bokpris skapas i samarbete mellan Sveriges Radio och UR.

In this series and episode today, we give you a sneak peek and preview of the incredible women attending the summit and hear from them what it means to go #wildMeet Guests, Spiritual Alchemist and entrepreneur @official.lalaahari, impact investor Ceo, and Co-founder of IMPAQTO; @michelleatimpaqto. CEO of Ama Publishing @adrianamoniquealvarez, and @the.soulution.therapist ; Transformational therapist.These women have signed the Manifesto, and they are here to take a stand, for you, for themselves, for all other women who need this.Are you ready to open your mind, open your heart, and allow the wisdom in?If yes, then Come Be WILD with us! Wildmanifesto.com

Uppläsning: Anna Azcárate Första rad. kan tystnad döda MUSIK Joel Lyssarides: Dimma EXEKUTÖR Joel Lyssarides, piano

Med varje släppt avsnitt hittills har jag ändå behövt hinna både tänka och känna att DET HÄR är brännpunkten, det som skapats allra närmast hjärtat. Det är när avsnitten till slut - ett efter ett - landat där, som de mognat för mig. Och kan skördas. Nu tänker jag det igen. Det HÄR avsnittet är ändå närmast hjärtat. Men det här är också det avsnitt vars ambition är allra mest abstrakt. Jag vill framkalla gåshud. Hos mig, hos mina vänner - men framför allt... hos dig. Kanske är en sådan uttalad ambition särskilt sökt, för att du då blir varse om dina sinnen, och vad du förväntas uppleva. Så skaka av dig det för en stund. "Walk with me". Och med det menar jag bokstavligen - gå på promenad med mig. Kommer vi att hitta hela vägen in i kontrasterna, tillsammans? Jag skulle vara tacksam om du iallafall gav mig en ärlig chans att under en och en halv timme försöka.

I dagens avsnitt är Joakim, Marcus och Vidar tillbaka med saker  som berör var och varannan människa

On this edition of Ask Suze (and KT) Anything, Suze answers questions from Women & Money listeners Jen, Scotti, Jason, Inuti, Wilson, Suzanne, Silvia, Analli, and Roma, all selected and read by KT.  Plus, a Quizzie sent in by Amy. Take advantage of the Ultimate Opportunity Savings Account with Alliant Credit Unionat:  https://bit.ly/3vEUTZW Join Suze’s Women & Money Community for FREE and ASK SUZE your questions which may just end up on her podcast! To ask Suze a question, download by following one of these links: CLICK HERE FOR APPLE: https://apple.co/2KcAHbH CLICK HERE FOR GOOGLE PLAY: https://bit.ly/3curfMI See omnystudio.com/listener for privacy information.

Inifrån trädets hålrum såg jag skogen och de andra träden ur ett helt nytt perspektiv. Henrik Nilsson är författare och essäist, född och bosatt i Malmö. Han ägnar sig också åt att introducera och översätta utländsk litteratur, särskilt från den spansk- och portugisiskspråkiga världen. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

25 februari 1957 hittas en låda av kartong ute i skogen. Inuti låg en liten pojke. Hur gick detta till? Vem var han? Det ska vi prata om idag.

Vi sänder från en restaurerad ekhage vid Gäddängen i Skåne. Och så sitter vi i ett gömsle i Kalmar dämme tillsammans med fågelfotografen Simon Carrington. Programledare är Karin Gyllenklev. Vi tillbringar morgonen vid Gäddängen i Fulltofta naturreservat vid Ringsjön i Skåne. Här har man restaurerat en ekhage under flera års tid. Området har öppnats upp och det har återigen blivit ett landskap där läderbagge, oxtungesvamp och fransfladdermus trivs. Fältreporter Erik Kohlström och Anders Rosell från stiftelsen Skånska landskap vandrar bland 600 år gamla ekar, enorma träd där många har sina egna namn och utseenden, till exempel ser en del ut som gamla ruiner. Vi får också följa med den passionerade fågelfotografen Simon Carrington, 20 år, en vintermorgon i Kalmar dämme. Ett gömsle sätts upp och morgonens mål är att lyckas fotografera den susande juvelen - kungsfiskaren. Lyssnaren Elvira Holm berättar om när hon fick en oväntad sambo som flyttade in på hennes vind en vinter. Den betedde sig som riktig tonåring, dunseliduns lät det när den stökade runt på nätterna. Dessutom åt den upp all fågelmat. Och vill du lära dig att skilja på fåglar som håller till vid strömmande vatten så har vi en rykande färsk fågelsånglektion om strömstare, forsärla och kungsfiskare. Under vårvintern kan man se ett makabert fenomen. Inuti isen som täcker sjöarna kan man se grodor som fryst fast. Vad står på? Vi ringer upp grod- och kräldjursexperten Claes Andrén. Det kan gnissla lite på fjällturen när den ena vill stanna vid varje vacker blomma och den andra vill upp på varje topp. Mikael Niemi ägnar sin kråkvinkel åt att vi är vandrare eller betraktare - eller både och. Programledare är Karin Gyllenklev.

Lotta och Ulrika pratar om drogtester och DNA-analyser - vilken är skillnaden mellan NFC och RMV?

Veckan som gick innebar en orgie i nostalgi för alla - ska vi säga 45 plussare. I mina sociala medier var det bara semlan som omnämndes oftare än Ovalen. Även om inte alla sa "Ovalen". Men de talade om de minnen som Nils van der Poels dubbla VM guld hade väckt. Själv hittade jag vid en källarrensning några veckor tidigare en röd plastpärm med texten EM i skridsko Hereveen 71 skrivet på. Inuti fanns papper med mellantiderna, tagna med det stoppur som jag hett hade önskat mig i julklapp. Skridskoovalen så kallas banan, och den hade en enorm dragningskraft på mitt trettonåriga jag. Idag förefaller en 10.000 meter skridskotävling nästan som en medveten provokation mot en actiontörstande sportpublik. Skridsko måste följaktligen vara en av de sporter som lever farligt i den internationella olympiska kommitténs ögon. Det går långsamt och allt färre nationer slåss om medaljerna. På ett sätt är Nils van der Poels inträde på banan alltså en räddning, särskilt för den annars suveräna skridskonationen Holland. Landet som sedan något decennium inte ens har någon konkurrens av Norge. Glädjen över att en kanadensare vann 10.000 meter vid OS i Pyeongchang grumlades en aning av att han är född holländare och tidigare har tävlat för Holland. Så: få länder vinner medaljer och tävlingarna är långsamma, man vet inte vem som vunnit innan sista paret har åkt. Som gjort för klåfingriga sportpampar som enbart ser till tv-intäkter och sponsorpengar. Så - naturligtvis har man infört masstart även i skridsko. Ackompanjerat av snärtiga reklamfilmer som basunerar ut att äntligen blir skridskon spännande. Amerikanska åkare poängterar leende att man kan knuffas och puttas, risken att falla är stor. Jaha. Tack så mycket. Reglerna med olika spurtpoäng som ges efter ett visst antal varv är också nästintill obegripliga. En dansk åkare kom femma i masstart Pyeongchnag. En belgare kom före bästa holländare. Belgiens fjärde medalj i ett vinter OS sedan 1924. "Say no more", för att citera Monthy Python. Mitt minne av ett klassiskt 10.000 meterslopp på skridsko är att det var så nära den omöjliga kombinationen av meditation och stark upphetsning man kunde komma. Det glidande skejtandet, med en hand på ryggen varv efter varv var sövande och fascinerande. I min späda ungdom satt jag med tidtagaruret i hand och noterade egna mellantider på Kees Verkerk, Ard Schenk och lite senare Göran Claesson. Två åkare åt gången, ett 10.000 meterslopp pågår i en knapp kvart innan det är dags för nästa par. Det var underbart och kunde fylla en hel lördag framför den svartvita TV:n. Så i söndags. Jag bänkade mig, såg van der Poel i andra paret sätta världsrekord och följande par var inga hot det visste alla, men köra skulle de, kvart efter kvart. Ve och fasa: Jag fann mig knäppandes mellan kanalerna - skidskytte och skridsko. Jag blev rastlös. Jag skämdes inför mitt trettonåriga jag. Men ändå - nej tack - inga masstarter! Och till OS nästa år kanske jag åter känner ovalens oemotståndliga dragningskraft och den där sövande upphetsningen som kommer att få mig att njuta av hela tävlingen. Gunnar Bolin

Du är fast flera hundra meter ovan mark. Trappuppgångarna är rökfyllda och det börjar bli allt svårare att andas. Hur ska du komma härifrån? Du står vid ett av de krossade fönstren och kippar efter luft. Långt där nere kan du skymta hur mer och mer räddningspersonal ansluter till platsen och skadade människor förs ut ur byggnaden. Men hjälpen kan inte nå dig. Du är en av de som befann sig ovanför kraschen och är nu fast flera hundra meter ovanför mark. Du är fast i ett brinnande helvete - uppe i himlen. Manus och research: Josefine Molén OM DET VAR DU - Ett nytt sätt att uppleva historien En podcast där DU blir huvudperson i historiens mest omskakande händelser. DU kastas in i fiktiva men troliga scenarier baserat på vittnesberättelser, faktauppgifter och händelseförlopp. Förödande katastrofer, olyckor, mord och terrordåd. Nya avsnitt varannan tisdag. En podcast av Erik Myrlund och Josefine Molén. Originalmusik och ljudläggning: Kristoffer Folin. Vill du tipsa oss om fall och händelser? Följ oss på Instagram: www.instagram.com/omdetvardu Vill du stötta podden? www.patreon.com/omdetvardu Vill ditt företag köpa annonsering? Kontakta: adam.hogbring@nentgroup.com

Inlägget NR 22: Inuti Medborgarhuset dök först upp på Iris Media.

Precis som försvarsmakten försvarar Finland, har också kroppens "immunförsvarsmakt" olika styrkor med olika ansvarsområden, vissa defensiva och vissa offensiva. Där finns infanteriet, pionjärerna, pansarvagnarna, spionerna, till och med 007-agenterna med rätt att döda. Och kroppens försvarsmakt tvekar inte att göra bruk av sin fulla arsenal. Hör mer om infektionen, kriget inom oss. Redaktör: Marcus Rosenlund. E-post: marcus.rosenlund@yle.fi

Directors talk - Göteborg Filmfestival 2020 POV talks #4 – Filmare i gränslandet Vad gör man om verkligheten inte räcker till? Expanderar uttrycket! Filmtidningen Point of View och dess redaktör Jon Asp gästar med sitt fjärde publika samtal. Inbjudna regissörer visar klipp ur sina senaste filmer och samtalar om den kreativa processen i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, i ett nytt produktionslandskapet. Viktor Johansson (Inuti diamanten) Moderator: Jon Asp, Filmskribent och redaktör för Point of View. Inspelat för K-PLAY av Kulturakademin i samarbete med POV under Göteborg Filmfestival 2020

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Första kvädet om Hälge HundingsbaneI detta kväde möter oss den första i Eddan bevarade länken af den stora kedja sånger, hvari den yppersta af Nordens hjälteätter, Völsungaslägten, är besjungen. Denna ätts anor ledas på äkta sagovis upp till Odin, hvilken, enligt den på Island upptecknade Völsungasagan, skulle hafva egt en son, Sige, som, vorden konung i Hunaland, födde en son, som hette Räre. Efter Räres död födde dennes drottning en son, som hette Völsung, hvilken också vardt konung i Hunaland, och efter hvilken slägten fick sitt fräjdade ättnamn. Völsung fick elfva barn, bland hvilka sonen Sigmund och dottern Signy, tvillingar, voro älst. Dessa voro, liksom alla Völsungs barn, i folksägnerna framför andra fräjdade för visdom, idrotter och dådlust. Konung Völsung lät bygga sig en härlig sal, i hvars midt stod en apel, hvars grenar med sina fagra blomster öfverskuggade salens tak, medan stammen stod nere i salen. Detta träd kallade man »barnastocken». En konung i Götland vid namn Siggeir, friade till Signy, och under deras bröllop kom en gammal, enögd man i sid hatt till Völsungs sal. Denne man, som var Odin själf, stötte in ett svärd ända till hjaltet i apelns stam och sade, att den, som kunde utdraga detta svärd, också skulle ega det. Sedan alle fåfängt frestat att draga ut svärdet, trädde Völsungs son, Sigmund, fram och drog ut svärdet, som var det yppersta af vapen. Sigmunds svåger, Siggeir, bjöd nu Sigmund tre gånger svärdets vigt i guld för att få det, men då Sigmund vägrade, sägande, att Siggeir själf kunde hafva vunnit det, om han mäktat draga ut det, vardt Siggeir vred och vände med sin drottning, Signy, och sitt följe hem till sitt land igen, sedan han dock först inbjudit sin svärfader att med hela sin slägt komma på återbesök om tre månader. Vid detta återbesök öfverföll Siggeir Völsung och drap honom med alt hans folk. Men Völsungs tio söner miste ej då lifvet, utan togos lefvande och dråpos, en efter den andre, på det grymmaste af Siggeirs moder, som i ulfhamn öfverföll dem, där de lågo i skogen, slagne i stock. Blott den siste, Sigmund, vardt genom sin systers list frälst och bodde sedan länge i en jordhydda i skogen. Nu grubblade Signy på intet annat än hämd på sin faders och sina bröders bane, det vill säga på sin man och hans slägt. Först ämnade hon fostra sina och sin mans söner till detta storverk, men då de, pröfvade af Sigmund i jordhyddan och funna alt för vekhjärtade, förkastats och undanrödts, gick Signy själf i lånad hamn till sin broder, som, icke anande hvem hon var, mottog henne och behöll henne hos sig i tre nätter. Någon tid därefter födde Signy en son, som vardt kallad Sinfjötle. Han vardt stor och stark, kunde uthärda de svåraste plågor och hade ett mod, som vek för intet. Han var sålunda en äkta völsung; men så var han också både på faders och moders sida barnbarn af konung Völsung själf. Då Sigmund en gång med Sinfjötle vandrade i skogen, funno de på ett hus, däri de funno två män sofvande med guldringar om armen. De voro konungasöner, som voro förhäxade; det såg man af ulfhamnarna, som hängde öfver deras läger. Blott hvar tionde dag kunde de komma ur sina hamnar. Sigmund och Sinfjötle togo nu dessa hamnar på sig, men vordo därigenom offer för samma förtrollning, så att de tjöto som ulfvar och förstodo ulfvalåt. Först efter lång tid och med stor svårighet vordo de frie från dessa ulfhamnar. Härpå syftar Gudmund i sitt tal till Sinfjötle i visan 38. Då Sigmund, dock ännu utan att veta, att Sinfjötle var hans egen son, pröfvat dennes mod och styrka på många sätt och funnit honom vara en fullkommen hjälte, beslöt han, att de skulle fresta på att utföra den farliga frändehämden på Siggeir. De vordo därvid dock ertappade och af Siggeir lefvande begrafne i en grafhög, som genom en uppstående häll var delad i två kamrar, en för hvar dera af männen. Innan högen igenkastades, hade dock Signy vältrat ned till Sinfjötle en knippa med halm. Inuti denna knippa fann Sinfjötle ett stycke fläsk, och inuti fläsket var ett svärd instucket. Detta svärd var Sigmunds eget, Odins gåfva, och med det samma klöfvo Sigmund och Sinfjötle först stenhällen, som var rest mellan dem båda, och bröto sig sedan ut ur grafhögen samt gingo till konung Siggeirs sal, hvilken de påtände om natten, medan alle männen sofvo. Endast sin syster, Signy, lät Sigmund komma ut, men hon ville ej lefva efter detta dåd, utan gick åter in i elden och omkom, sedan hon för Sigmund uppenbarat, att det var hon, som i lånad hamn gästat hans jordkula i skogen, och att det var hennes och sin egen son, som Sigmund fostrat till detta hämdeverk. Sedan hon nu fått hämden utförd, hade lifvet för henne ej längre något värde, utan ville hon nu lika gärna dö med konung Siggeir, som hon förut ogärna lefvat med honom. Härefter drogo Sigmund och Sinfjötle hem till sina fäders rike och jagade ur landet den konung, som kommit till makten där efter Völsung.Om denne Sinfjötle, Sigmunds och Signys, de två tvillingssyskonens, son hafva tvifvels utan särskilda hjältesånger handlat. Några sådana finnas emellertid ej bevarade. Sinfjötle förekommer endast som biperson i de båda Kvädena om Hälge Hundingsbane, hvarjämte det femte stycket i denna afdelning af Eddan, hvilket stycke dock nu endast innehåller prosa och ingen vers, bär till öfverskrift »Sinfjötles död».Sedan Sigmund återkommit till sin faders rike, vardt han en mäktig och namnkunnig konung, vis och dådfull. Han äktade en kvinna vid namn Borghild och fick med henne söneme Hälge och Håmund. Det är om denne Hälge, en af Völsungastammens ypperste hjältar, som detta kväde handlar. Det omfattar dock ej Hälges hela lefnad utan endast hans ungdom och hans första hjältedåd och motsvarar alldeles det nionde kapitlet af den här ofvan omtalade Völsungasagan. Kvädet börjar med Hälges födelse och hans furstliga egenskaper, hvilka framträdde redan i ynglingaåren. Vid femton års ålder dräp han konung Hunding af Geirmimes ätt och fick däraf sitt tillnamn, Hundingsbane. Hundings söner, som sökt hämnas sin faders död, fallas också af Hälge; men just då han hvilar ut efter denna bedrift, uppkallas han till en ny. I rymden hörer han sköldgny och ser ett sken öfver Lågefjällen. Ur skenet bryta blixtar fram, och snart ser han en skara valkyrior, klädda i hjälmar och blodsprängda brynjor, rida öfver himlens slätter. Sigrun, konung Högnes dotter, den främsta af dessa valkyrior, uppenbarar sig för Hälge och säger, att hennes fader mot hennes vilja trolofvat henne med en grym och dådlös man, konung Granmars son, Hödbrodd. Hon manar vidare Hälge att frälsa henne från detta vanärande gifte, och den senare afdelningen af kvädet upptages af förberedelserna samt själfva kampen, ända tills Hälge segrat öfver Hödbrodd och vunnit Sigrun.Ännu längre fram i tiden äktade Sigmund konung Öilimes dotter, Hjördis, och aflade med henne i sin ålderdom en son, som dock ej föddes förr än efter Sigmunds död. Denne son vardt Völsungaättens och hela den heroiska tidsålderns ypperste hjälte, Sigurd Fåfnesbane. Sigmund egde sålunda söner med tre olika hustrur. I dessa tre hustrurs söner påvisar S. Grundtvig en omisskännelig stegring hän emot den fulländade uppenbarelsen af det för ätten gifna hjälteidealet.Den älste, Sinfjötle, på hvars födsel det hvilar den fläcken, att hans moder är hans faders syster, uppträder aldrig själfständigt eller styrande, utan går först i följe med sin fader både vid hämden på Siggeir och därefter i en rad af strider mot jättar, hvilka jättestrider vi nu blott finna antydda i Bjovulfsdikten och i Völsungasagan; sedan följer han sin broder, Hälge, och är honom underordnad, och han göres då, som den mer vilde, råe och grymme kämpen, till en motsats mot denne ädlare och mer upphöjde hjälte. Märk i afseende härpå hans plumpa träta med Gudmund, Granmars son, i visorna 18-21 af det Andra kvädet om Hälge Hundingsbane! Äfven Sinfjödes död genom gift och hans underliga begrafning och hälfard, hvilka skildras i stycket om Sinfjötles död samt i tionde kapitlet af Völsungasagan, ställa honom på en lägre ståndpunkt än hans yngre bröder och stå i full harmoni med hans onaturliga börd. Men ännu högre än Hälge står den yngste sonen, Sigurd, hvilken öfver alt gör sina största bedrifter allena, till en motsats mot fadern, Sigmund, hvilken utförde sina märkligaste dåd till sammans med Sinfjötle, och hvilken, såsom S. Grundtvig uttrycker sig, så att säga måste vänta på honom för att komma till att öfva dem.

Hej! I årets sista avsnitt träffar jag dubbelspecialisten och handledsdrottningen Cecilia Mellstrand Navarro. Cecilia arbetar nu som handkirurg sedan 4 år tillbaka och forskar cirka 20%, har multipla doktorander och var nyligen aktuell som författare till SBU-rapporten om handledsfrakturer. Hon sitter nu med i den SKL-grupp som utformar ett nationellt vårdprogram om handledsfrakturer. "Inuti mig så är jag ju ortoped - med ett par handkirurgiska fjädrar!" Det blev ett avsnitt om hur man får ihop livet med jobb, forskning och familj, om kirurgisk utbildning, handledning, kvinnlig ortopedi och mycket mer. "Man kan inte vara perfektionist på alla plan - man måste tillåta att det är lite stökigt hemma ibland"  

"Elden inuti" utspelar sig i och kring ett legendariskt möte i USA 1963 mellan justitieminister Robert Kennedy, den amerikanske författaren James Baldwin och en rad afroamerikanska aktivister och kulturpersonligheter. Maj 1963. Läget i landet är mycket spänt. Berättelsens huvudperson sitter på första parkett under samtalet, som ska handla om hur segregation och rasism kan motverkas. Men tonläget skruvas upp och stämningen i rummet blir allt mer ansträngd. "Elden inuti" är fri friktion som tar avstamp i en verklig händelse. Aleksander Motturi är författare och filosof bosatt i Göteborg. Han har gett ut flera romaner däribland Svindlarprästen (2012) och Broder (2017), varav den senare tilldelades Sveriges Radios Romanpris. Våren 2019 skrev han förordet till nyutgåvan på svenska av James Baldwins "Nästa gång elden". Nina Zanjani är skådespelare för både scen, film och tv. Hösten 2019 har vi kunnat se henne i "Älska mig" på Viaplay, "Vi som fick leva om våra liv" på Backa Teater och Dramaten, där hon tillhör den fasta ensemblen och spelat i bla "Festen" och "Hålla andan".

Kära lyssnare! Vi återvänder, som utlovat, med ännu fler boktips för er sommarläsning. I detta avsnitt tipsar Hedda, Tiana och Martin! Böcker vi tipsar om i detta avsnitt är: "Artemis Fowl" av Eoin Colfer "Inuti huvudet är jag kul" av Lisa Bjärbo "De odödligas regler" av Julie Kagawa "Tithe" av Holly Black "Nyxia" av Scott Reintgen "The power" av Naomi Alderman "The Reader" av Traci Chee "Inte längre min" av Ann-Helén Laestadius "Enklav" av Ann Aguirre

Om att söka sig själv, bland ekande valvbågar. Agnes Ling arbetade tidigare som journalist för Sveriges Radio, både innanför och utanför Sveriges gränser. Men sedan klev Agnes innanför sjukhusets väggar och blev kvar, som läkare. Idag specialiserar hon sig inom patologi och forskar även om immunförsvarets roll vid cancersjukdom. Producent Karin Grönberg tankar@sverigesradio.se

Ted och Kaj talar om att undersöka sitt eget inre. Kaj är orolig över vad doktorn ska hitta i honom och Ted minns när han fick se sina egna stämband.

I avsnitt 25 har vi läst Lisa Bjärbos "Inuti huvudet är jag kul", dessutom diskuterar vi vilket format (ljud, e-bok eller fysisk) som vi helst läser, vi har testat Storytels läsplatt och ger dessutom några fina boktips.Tidigare avsnitt kan ses på: youtube.com/vadviprataromnärviprataromböcker See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kari Poutiainen See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kari See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kari Poutiainen See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tobias och Dan träffar Kari Poutiainen, författaren till Inuti Labyrinten. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tillfälliga hus utan grund som skal utanpå kroppen. Skjul som skyler en stund innan de faller samman. Av samtidens skräp sätts kojan samman, konstaterar Katarina Wikars. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Tänk om det fanns en tidskrift likt Gods och gårdar att bläddra i som hette Skjul och kojor. Som inte var så inriktad på möblering och renovering och marknadsvärden utan mer ett montage utan sprintar och spikar, nitar och noter. Där bräderna stack ut lite här och där och man inte visste om hela bygget var på väg upp och ner. Som någon bara hade passerat förbi i hastigheten och lämnat över till nästa att ta vid. En sten framför dörren istället för en nyckel i låset. Stig in och förvandlas. Först bringa lite reda i det ofärdiga: Kojan har ingen grund och ingen tröskel, ingen vind och ingen källare, den är ett glest provisorium som också gör naturen synlig. Ekorrar på taket, mullvadar under golvet håller oss vakna, barndomens i träd, de ensliga och hemliga, de konstiga och konstnärliga och de byggda av böcker. Anteckningar om naturen, kojan och några andra saker heter så hopsamlade essäer av den franske filosofen Gilles A. Tiberghien. Att kretsa kring temat genom upprepade språng är det enda sättet att tänka som är naturligt för mig Hans metod är sökandet och plockandet, här och där, nu och då, under åratal. Textens instabilitet synkar med själva kojan, bräcklig, provisorisk, en språkkoja som både skyddar och exponerar. Så är det tänkt. Att kretsa kring temat genom upprepade språng är det enda sättet att tänka som är naturligt för mig, skrev Wittgenstein. Och Slå följe med mig genom detta instabila bibliotek, som det står i kojboken. "Utöka det med dina egna drömmeriers böcker och kommentarer. Använd det som finns till hands." Gamle Thoreau ställde ut möblera i naturen när han städade. De välbekanta tingen ser betydligt intressantare ut utomhus än inomhus. När vinden blåser genom dem. Själva Urkojan är ju Thoreaus vid Walden. Hela den amerikanska mytologin från pionjärtiden om rörelse och hus som är förbättrade kojor. Lätta att sälja. Lätta att bygga och lätta att överge. Kojan är djupt rotad i den amerikanska kulturen, kan man lära i Kojboken. Vi kommer snart att flytta vidare. Kanske det inte finns ett bra ord på svenska för det här provisoriska huset. Eller också så får vi utöka kojans konnotationer till den byggda boxen utan grund. Det är då jag kommer att tänka på ordet skjul. "Inuti i sitt huvud bär människan ett skjul" Man hör på ordet att det lutar skevt. Rum i undantagstillstånd, skriver konstnären och arkitekten Patrik Qvist i sin bok om Skjul, rum som ingen gör anspråk på. Det var det han ville undersöka i sin inventering av befintliga skjul som han ägnade en sex-sju år åt, byggde egna, målade och fotograferade och bjöd in andra att fylla dem med människor och ord. "Inuti i sitt huvud bär människan ett skjul", skrev författaren Jonas Brun i boken. Hjärnan och skjulet är lika genomsläppliga. Jag är uppfödda på sagan om Vargen och de Tre små grisarna. En liten lat gris bygger ett hus av halm, en annan liten lat ett hus av vass men Bror Duktig bygger sitt av tegelstenar. Vargen blåser ner de första två små grisarnas kojor i en enda utandning och äter sen upp dem men Bror Duktigs stenhus rår han inte på. Vad är sensmoralen i den sagan? En ordningsam och flitig gris lever längre än en som plockar ihop ett hus av vad den hittar. Där finns trygghet innanför solida väggar säger sagan men livet lär att förr eller senare rasar allt. Kommer krisen. Inflationen. Döden. Vinden. Det permanenta visar sig vara ett provisorium. Minns Kurosawas film Dodes Ka-den om människor som bor i skjul invid rälsen i Tokyo. Den gamle mannen säger till pojken: Det är bara västerlänningar som bygger hus av sten, japaner vet att det kommer jordbävningar. Om ens boning är av sten är inte orden då också tunga och orörliga, tankarna fasta i formen? Och om huset är av glas ska du inte kasta sten säger ordspråket för då kraschar du fasaden, ramen och blir sittande i ett regn av skärvor. Kojan däremot skiljer knappt på ute och inne. En gammal väninna berättade om ett litet hus på ett tak som hon hyrt på en grekisk ö, med en hasp istället för en nyckel i dörren. Där var jag lycklig, sa hon. Arkitekturens ursprung var att fläta ett hus. Kojan ett skal, en kropp som hårdnat. På konstmuseet Hamburger Bahnhof i Berlin såg jag en gång ett litet vitt boxhus. Den israeliske konstnären Absalon ville bygga urbana kojor likt ett skal utanpå kroppen. Sex stycken i olika metropoler runt om i världen skulle det bli. Han hade byggt sitt första lilla träskjul i öknen efter att ha deserterat från israeliska armen vid tjugo, sen pluggade han på konstskola i Paris, dog före trettio. Så boxhusen blev bara klara i tankarna. De var vita för att inte distrahera ögat, uppbyggda efter basbehoven äta, sova, duscha. De skulle vara hans utspridda boplatser, och hans hemland skulle vara emellan dem. Kanske påminde de om arkitekten Le Corbusier som hela livet planerat bostadsmaskiner och som slutade i Le Cabanon, den lilla hyddan, på franska Rivieran, i ett rum på 3,66 x 3,66 meter, baserat på måtten hos en 183 cm lång människogestalt utifrån vardagliga aktiviteter. "Att vara utan fast bostad är inte detsamma som att vara urban global nomad" Samtidens skräp sätts samman på nytt. Ett evigt återbruk, att bygga koja med hjälp av bräder från en annan koja. Det är vanskligt att romantisera kojan för många är de som ofrivilligt bor i kojor i stans parker och utkanter. "Att vara utan fast bostad är inte detsamma som att vara urban global nomad", lyder analysen av uteliggarnas kojor i kojboken. Skjulen utan tillstånd, de lösa strukturerna som inte var avsedda att bli kvar har stelnat. "Sedan tar jag isär allt, och återför bitarna till de platser där jag hittade dem. Kojan och skjulet måste ständigt omprövas på nytt, platsen i gränslandet mellan det avslutade och ännu inte påbörjade, som skyler en stund. Den japanske poeten Kamo no Chomei skrev Anteckningar om min eremitkoja på 1200-talet. Om människornas bostäder och deras invånare som tävlar i obeständighet: Jag samlar ihop trä som kan återanvändas, och gör bruk av det för att skapa någonting i ett visst ögonblick, sedan tar jag isär allt, och återför bitarna till de platser där jag hittade dem.  Katarina Wikars "Anteckningar om naturen, kojan och några andra saker" av Gilles A Tiberghien ; OEI editör 2018, översättning Jonas (J) Magnusson "Skjul" av Patrik Qvist, Ptroleum 2011  

Räven och Sorken pratar om Loot boxes, DLCs/Expansioner, Sims, Surviving Mars, Farm Together, Tangledeep m.m.Vi pratar också om "Den Stora Överraskningen" See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vem hade kunnat tro att en gul lök skulle krossa Filippas på ytan perfekta samboliv? Ibland tar ödet saken i egna händer. Särskilt när man väntar på att ett attraktionsmirakel ska ske. Ur spillrorna tänds en glöd, och i en duett med sin taxichaufför till Forever Young beslutar hon sig för att landa på fötter. Hur många gupp det än finns på vägen dit. Fast är det perfekta familjeuppläggets filtrerade Instagramfoton egentligen lyckans största hot? Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott är en feelgoodroman, som med värme och drastisk humor mycket underhållande beskriver hur man överlever i singeldjungeln. Styrkan är den starka igenkänningen - oavsett civilstånd, ålder och kön - och de kärleksfullt porträtterade karaktärerna. Boken handlar om hur en människa reagerar när livet plötsligt förändras, och om att vara stark samtidigt som man är rädd. Framför allt handlar den om vänskap och konsten att se "det stora i det lilla" här i livet. Detta är en bok för dig som någon gång sagt adjö till ditt gamla liv. Som tvingats överleva. Som någon gång känt att du äger världen.Lyssna på Filippas musik genom boken här: https://open.spotify.com/user/acapella66/playlist/0UfsFXC8sWSe8oQk1TprAf See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Oh Hi Mark!People are very strange these days. I'll record everything. Leave your stupid comments in your pocket.God forgive me....YOU ARE TEARING ME APART LISA! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hur ser världen ut imorgon? Nästa vecka? Om ett år? Att förutspå framtiden är en svår konst. Men det finns några som lyckas bättre än andra: Superprognostiker. Hur gör de egentligen? ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ska det regna i morgon? Leder den här utbildningen till jobb? Vem vinner nästa val? Vem vinner allsvenskan? Ska jag ta en livförsäkring eller inte? Våra liv och våra beslut grundar sig i stor utsträckning på förutsägelser om framtiden. Vi räknar på den, räknar med den, hoppas på och oroar oss för den. Det finns experter som vill hjälpa oss med våra prognoser, meteorologer, börsanalytiker, statistiker, seismologer, framtidsspanande kolumnister. Många av våra förutsägelser tar vi helt enkelt för givna, att det blir en dag också i morgon, att affärerna är öppna som vanligt, att telefoner, tåg, apparater åtminstone för det mesta fungerar. Men ju längre framåt vi blickar desto svårare blir det. Aktiekursen de närmsta tre månaderna går förmodligen att säga något om men det är betydligt svårare att säga något om världsekonomin år 2050. Hur vädret ser ut i morgon går att ta reda på, men hur det ser ut om en månad är i princip omöjligt att sia om, och då får de som spår i kaffesump säga vad de vill. Det visade sig att en liten del av dessa frivilliga amatörer kunde förutsäga framtiden med förbluffande stor säkerhet Psykologen och statsvetaren Philip E Tetlock gjorde sig ett namn redan för trettio år sedan med sitt forskningsprojekt Expert Political Judgement: How good is it? How can we know? där han visade att politiska experter inte kunde förutspå framtiden bättre än en pilkastande schimpans. Men sedan dess har han arbetat vidare. I det omfattande The Good Judgement Project som han och medförfattaren Dan Gardner beskriver i boken Konsten att förutsäga framtiden har han arrangerat ett slags prognostävlingar där 2800 frivilliga får svara på frågor om världshändelser, ofta med politisk anknytning. Det visade sig att en liten del av dessa frivilliga amatörer kunde förutsäga framtiden med förbluffande stor säkerhet, 30% bättre än den genomsnittlige amerikanske underrättelseanalytikern, som ändå har tillgång till mer och ibland hemligstämplad information. Tetlock kallar dessa personer för superprognostiker och försökte ta reda på vilka de var och hur de tänkte. Superprognostikerna är allmänbildade, kunskapstörstande och intelligenta Tetlocks analys kommer att göra alla med förhoppningar om synskhet och siarförmågor besvikna för när han analyserar superprognostikerns egenskaper visar det sig att det är hårt arbete, insamlande av information, nyfikenhet och omdöme som fäller utslaget. Superprognostikerna kan för övrigt inte heller förutsäga framtiden, det kan nämligen ingen, men kommer fram till prognoser som är något bättre än alla andras. Och det avgör saken, det vet varenda hygglig pokerspelare. Superprognostikerna är allmänbildade, kunskapstörstande och intelligenta, men å andra sidan finns det många med dessa egenskaper som inte alls kan förutspå framtiden speciellt bra. Mer specifikt är då att superprognostiker aldrig är låsta vid en uppfattning utan beredda att erkänna sina fel. De är försiktiga, ödmjuka och tror inte på ödet. De betraktar sina åsikter som hypoteser som kan prövas och inte klenoder att slå vakt om. De gillar matematik och kan räkna ut saker. De är pragmatiska. De utvärderar sitt arbete och mäter sina resultat. De är beredvilliga att ompröva sina utgångspunkter. Men läsupplevelsen står också i skarp kontrast till vad som tycks vara den allmänna synen på framtiden som allt dystrare. Inalles blir slutsatsen en befriande avförtrollning av siarförmågan och så långt från kristallkulor, tarotort och handflatans livslinje man kan komma. Å andra sidan kan det tyckas som en fullständig självklarhet (och ha ganska lite med framtidsförutsägelser att göra) att kvalificerade gissningar förutsätter kunskap. Allt fler människor hoppas allt mindre på framtiden. Det finns ett slags positiv positivism i boken, en känsla av att saker går att göra någonting åt, bara man arbetar hårt, systematiskt och tar reda på fakta. Har man den minsta pragmatiska naturvetenskapliga ådra är det svårt att inte dras med i entusiasmen. Men läsupplevelsen står också i skarp kontrast till vad som tycks vara den allmänna synen på framtiden som allt dystrare. Mätningar, också i Sverige de senaste åren, exempelvis från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, visar att allt fler människor hoppas allt mindre på framtiden. Detta trots, menar Tetlock, att det finns mycket som talar för att världsläget inte alls ser så illa ut och anför exempelvis att livslängden ökat med 23 år på fem decennier, och att såväl barnadödlighet, väpnade konflikter som dödsoffer i krig minskat. Dissonansen mellan upplevelsen och sakfrågan förklaras för att vara en kognitiv illusion, som bland annat sociala medier bidrar till, med en för ensidig informationsinhämtning och ett meningsutbyte med endast sina likar. Det som ibland brukar benämnas filterbubblor. Samtidens misströstan inför framtiden kan också tillskrivas det faktum att den tycks oviss, snarare än dyster. Han hänvisar också till psykologisk forskning i så kallad "skalokänslighet" och beskriver en studie där en grupp informerades om att två tusen oljeindränkta flyttfåglar drunknar varje år. Nästa grupp fick veta att tjugotusen flyttfåglar drunknade. Och ytterligare nästa att tvåhundratusen drunknade. När de sedan fick frågan om hur mycket de kunde tänka sig att betala för att förhindra fågeldöden blev genomsnittet för alla grupper exakt lika mycket, 80 dollar. Alla såg samma syn framför sina ögon, bilden av en döende fågel och själva skalan, proportionerna, försvann i bakgrunden. Till sist får vi heller inte glömma att det bakom prognoser ofta lurar ideologi och egenintresse. Samtidens misströstan inför framtiden kan också tillskrivas det faktum att den tycks oviss, snarare än dyster. Människan har en stark motvilja till osäkerhet; det visar exempelvis den så kallade Ellsbergs paradox som går ut på följande: En försöksperson får välja mellan två urnor med vita och svarta kulor. Får man en svart kula vinner man. Inuti den ena urnan finns femtio vita och femtio svarta kulor; i den andra urnan finns det en okänd mängd svarta respektive vita kulor. Trots att chansen till vinst är exakt densamma i båda krukorna, 50/50, väljer överlägset flest människor den första urnan, eftersom man då åtminstone vet förutsättningarna. Vår motvilja mot osäkerhet kan rentav leda till att vi föredrar att något dåligt med säkerhet inträffar framför att något dåligt kanske inträffar. Till sist får vi heller inte glömma att det bakom prognoser ofta lurar ideologi och egenintresse. Svaret på exempelvis frågan om "det går bra för Sverige" färgas ofrånkomligen av om den som räknar på siffrorna befinner sig i regeringsställning eller opposition. Framtiden är osäker. Men om den nu känns mörkare och mer oviss än någonsin kanske vi kan finna ett slags tröst i att människor genom historien synnerligen ofta betraktat framtiden som mörkare och mer oviss än någonsin.   Ulf Karl Olov Nilsson, författare och psykoanalytiker Detta är en redigerad återutsändning av OBS från november 2016.   Litteratur "Expert Political Judgement: How good is it? How can we know?" Philip E Tetlock, Princeton University Press (2005) "Konsten att förutsäga framtiden: en bok om superprognostik"- Philip E. Tetlock, Dan Gardner, Bokförlaget Daidalos (2016)

Magi finns överallt. Framförallt inom oss. Den mjuka snälla inre rösten som gör sig påmind vid vägval och beslut till exempel. Vi pratar om tillit till den rösten, skillnaden mellan ego.rösten och intuitionen och hur vi får mer tillgång till den magin. Intuitionen är vår egen personliga lärare som vill guida oss till mer medvetenhet och mer ljus. Vår intuition bara vet. Intuitionen är kreativ, konstant och kommer ur kärlek. Och den känns i hjärtat. Låt oss ta in mer intuition och magi i våra liv! Sat Nam fina yogisar!

I den fjärde delen berättar den iranske ingenjören Ameen Al-Kaabi om sitt arbete på oljefälten utanför Ahvaz och om den närapå fatala båtfärden över Egeiska Havet.

I Dostojevskijs mästerverk Bröderna Karamazov trängs frågor om moral, etik, teologi och passion. Här döljer sig också en berättelse på bara nitton sidor som heter Storinkvisitorn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Legenden är i romanen författad av Iván Karamazov - intellektuell sanningssägare med slitstarkt munläder - som läser upp den för sin fromme broder Aljosja när de möts på ett kafé i S:t Peterburg. Historien utspelas under inkvisitionen i 1500-talets Sevilla, där kättarbålen varje dag tänds till Guds ära. Då - efter femton sekler - dyker Kristus upp, vilket skapar problem för inkvisitorerna som styr och ställer i just Kristi namn. Kristus kastas i fängelse och på kvällen kommer Storinkvisitorn till hans cell för att tala allvar… Ett program av Peter Sandberg.

"Caroline är en av dem som inspirerat mig och gjort mig mera modig i min kropps uttryck. Och tänk, nu inspirerar jag andra. Jag älskar den positiva rundgången!" Stina Wollter Att hon idag är modell är något av en slump. Söndagens gäst Caroline Mac ser kroppar som kroppar, något som kan vara bra att ha och något man kan välja att ta hand om. Eller inte. Hon är medveten om att hon arbetar i en ytlig värld där hon vill att fler olika kroppar och uttryck ska få plats. Hon tänker att det är det hon kan göra; försöka påverka branschen i den riktningen. Själv har hon fått höra och uppleva både det ena och det andra, eftersom hon inte ser ut som den gängse modellen - vilket andra gånger kan vara en styrka. Caroline jobbar också på ett spahotell och är klubbarrangör för hon är en person som om något hon vill ha inte finns, då ordnar hon det. Fast det är också viktigt för henne att betona att hon inte är sina jobb, att det hon gör på dagarna inte definierar henne som person. Hör Stina och Carolines möte på söndag kl 22-23. Du som lyssnar, hur kommer det sig att du jobbar med det du gör? Ser du ditt arbete som en del av din identitet eller likt Caroline något du gör? Vad är för- och nackdelarna med din inställning? Arbetar du också i en ytlig bransch? Eller är du van vid fördomar som inte stämmer? Vad vill du få sagt? Hur ser du på din kropp? Har det alltid varit så? Eller vill du berätta om en resa, en erövring från något till något annat vad gäller ditt förhållande till den egna eller andras kroppar? Ring på söndag kl 22-00 på nummer 018 17 40 20 för att prata med Stina efter kl 23. Eller maila när du vill till sondagsstina@sverigesradio och skicka med ditt telefonnummer om du vill bli uppringd.

Hélène Cixous (Algeriet/Frankrike) i samtal med Ingrid Elam på Internationell författarscen 31 oktober 2016. Jingel av Sarah Riedel. Filosof, författare, dramatiker och litteraturvetare. Hélène Cixous har många titlar och är dessutom högproduktiv inom alla sina fält. Sedan debuten med romanen Inuti 1969 har hon utkommit med ett fyrtiotal romaner, femton essäsamlingar och ett stort antal pjäser. Den klassiska essäsamlingen Medusas skratt från 1975 utkom förra året äntligen på svenska och väckte mycket uppmärksamhet i sin uppmaning till kvinnor att skriva sig fria från könsförtrycket. Hélène Cixous samtalar på engelska med Ingrid Elam. Hélène Cixous är född 1937 i Oran, Algeriet men flyttade i slutet av 1950-talet till Frankrike för att studera. Hon skrev sin avhandling om James Joyce och påbörjade sedan en lång karriär inom akademin, bland annat som medgrundare till det radikala universitet Paris VIII och Centre de Recherches en Etudes Féminines, världens första lärocenter inom feminism och genusvetenskap. Både som författare och filosof räknas Cixous till postmodernisterna och har inspirerats av bland andra Marx och Freud och arbetat tillsammans med Michel Foucault och Jaques Derrida. På svenska har Cixous utgivits av Modernista och Atrium förlag (Bilder av Dora 2015). Ingrid Elam är litteraturvetare och dekan för konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet. Hon är också verksam som litteraturkritiker och har varit kulturchef på Göteborgs-Posten, Göteborgs-Tidningen och Dagens Nyheter. I samarbete med Franska institutet, Modernista och Stockholm Literature.

I veckans avsnitt av Flora & Frida pratar vi om att skapa en familj, sperma och kondomer.

Inuti världens största byggnad (mätt i volym) i Everett strax utanför Seattle opererar numera en robot. Den kryper långsamt runt flygplanet i perfekta cirklar medan den bultar samman stålsektionerna. Tidigare gjordes detta tunga och monotona arbete av två människor som turades om att bulta. Detta är bara ett exempel på hur automatisering, dvs teknikutveckling som på något sätt påverkar arbete och arbetstillfällen, fortlöpande påverkar våra liv. I kulturgeografipoddens sjätte avsnitt diskuterar Jonathan Borggren och Martin Henning automatiseringens effekter i Sverige mot bakgrund av den rapport som släpps i dagarna. Avsnittet är 45 minuter långt och spelades in i Varberg den 5:e oktober 2016. Foto: Jonathan Borggren   Nu finns automatiseringsrapporten tillgänglig. Du finner den bifogad.

Vi pratar om att vara royalist, om Amy Schumers samhällsengagemang, om MPs handskaks-kaos och om pressfrihet och om Dubai. Referenser hittas under Magnus och Peppes podcast på Flipboard.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jenny är 40 år och tycker att hon borde veta vem hon är. Men istället känner hon sig mer vilsen än någonsin. Och rädd. För inuti henne finns nåt som ibland skrämmer henne väldigt. - Det är som en svart skugga, säger Jenny. Ett monster, som gärna visar sig de dagar då allt känns lite bättre. Som säger att jag inte är värd nåt och att jag borde låta bli att försöka. Men skuggan är också min bundsförvant för vi känner varandra så väl. Just nu befinner sig Jenny mitt i en separation och det gör att frågorna kring vem hon egentligen är och vad hon vill med sitt liv blir ännu mer aktuella. Hon kämpar med att hålla masken utåt och att samtidigt få styr på alla stormiga känslor som finns inuti. Hur ska Jenny göra för att tysta monstret och ägna kraften åt att styra livet åt det håll hon vill?

Om det är första gången du ser namnet Max Tegmark kan vi garantera att det inte är sista. Vi har intervjuat en av matematikens stora begåvningar, Mad Max, om vart matematiken kommer ifrån. Och hans svar är otroligt - universum och allting i det, du, jag och allting annat är en matematisk struktur. Max är född i Sverige men är professor i fysik, vid Massachusetts Institute of Technology, MIT. Han har skrivit boken ”Our mathematical universe” där han på drygt 400 sidor förklarar och underbygger varför han tror att hela vårt universum och allting i det, består av matematik. I det här programmet hör du hur han tänker.

1600-talsfilosofen Descartes var den förste som skilde kroppen från själen, och betraktade människan som någonting i delar. I mätningssamhället kan vi framstå som mer fragmentiserade än någonsin. När vi låter oss betraktas och beräknas så mycket utifrån, vad händer då med våra inre upplevelser av oss själva? Blir klyftan mellan kropp och själ bara större? Eller kan mätande hjälpa oss att lära känna oss själva och våra inre bättre? I jakt på svar träffar Fredrik Pålsson sjukgymnasten Mia Malmgren, inriktad på basal kroppskännedom, och IT-forskaren Mimmi Sjöklint, som också är medlem i The Quantified Self en global rörelse för mätentusiaster. Marknaden översvämmas av olika sorters hälsotester, och allt fler mäter inte bara sömn och steg, utan också mer subjektiva saker, som sinnesstämning. Hur påverkar mätandet vår känsla för kroppen - och oss själva? Vad driver deltagarna i den globala mätrörelsen Quantified Self? Och vad kan en sjukgymnast som arbetar med basal kroppskännedom lära oss om förhållandet mellan våra inre upplevelser, och yttre mått? Fredrik Pålsson träffar IT-forskaren Mimmi Sjöklint, och sjukgymnasten Mia Malmgren. Människans mått produceras av Umami produktion för Sveriges Radio.

Vi putsar fasader tillsammans med Roger Gustavsson och Piotr Salawa, vid Sveriges högsta kontorsbyggnad. Och vi berättar om Minareter och tillsammans med arkitekten Jennifer Mack så diskuterar vi tysta minareter och störande kyrklockor. Tidigt på hösten 1964 lyser ett apelsingult tält upp som en kinesiskt lykta långt ut i havsbandet, på en liten kobbe i Finska viken. Inuti tältet sitter författaren Tove Jansson och slutredigerar ett manus till en bok hon kommer att döpa till Pappan och havet - boken handlar om längtan efter uppbrott, längtan efter en fyr - att få bo högt upp i ett torn omgivet av ett hav. Tove Jansson bor och arbetar i tältet medan hon och hennes flickväns hus byggs en bit bort. I en liten sänka hukar huset, med obruten havsutsikt i varje vädersträck. I Fasad den här veckan berättar arkitekten Katarina Bonnevier om Tove Jansson och hennes torn som skapades i fantasin. Men vi berättar också om verklighetens torn, vi möter Sveriges första kvinnliga fyrmästare, som också är Sveriges sista fyrvaktare; Marianne Brus, och fyren som hon vaktar; Understen. 

Sofi Oksanen är i stan - aktuell med romanen När duvorna försvann (övers: Janina Orlov). Marie Lundström fick även träffa den lilla dockan som ser ut som Oksanen själv - och pratade om motstånd och anpasslighet. Kristian Lundberg återvänder till sina rötter med boken En hemstad - berättelsen om att färdas genom klassmörkret. Reporter Jon Jordås träffar honom i Malmö. Dessutom tar vi upp fenomenet boksamlande. Finansmannen Sven Hagströmer berättar om sin flera tusen böcker stora samling, med flera värdefulla originalutgåvor. Han beskriver sig som en ekorre. Varför samlar folk egentligen på böcker - är det en investering eller en passion? Så blir det exklusivt hembesök hos franska Marie Darrieussecq i Paris. Nu kommer hennes senaste roman på svenska, Flickan i Clèves (övers: Lisa Lindberg). Den djupdyker i en 13-årig flickas pubertet och begynnande sexliv på ett ovanligt frispråkigt sätt. Som vanligt finns - och där pågår ofta diskussioner om programmen! Tips! Böcker i dagens program: Sofi Oksanen: Utrensning (2012), När duvorna försvann (2013) övers för bägge: Janina Orlov. Kristian Lundberg: Yarden (2009), Och allt ska vara kärlek (2011), En hemstad - en berättelse om att färdas genom klassmörkret (2013). Patti Smith: Just kids, övers: Ulla Danielsson (2011). Carl von Linné: Systema Naturae (1735; 2012) Marie Darrieussecq: Flickan i Clèves, övers: Lisa Lindberg (2013). Producent för Lundströms Bokradio: Nina Solomin.

Maria har två små barn. De mår bra, och utåt sett är Maria en fullt fungerande mamma. Men inuti henne är det kaos. Att vara ensam med barnen är det värsta Maria vet. Ångesten och skräcken för att något ska hända dem finns där hela tiden, i bakgrunden. Egentligen vet Maria vad det handlar om: minnen av hur hon som liten flicka tvingades till alltför stort ansvar för sina egna småsyskon, när hon kom som flykting till Sverige. Men vad ska hon göra för att allt det gamla ska sluta spöka i hennes nuvarande liv? Det liv som ju egentligen är så fint.

Bokhandelns hyllor bågnar av titlar som "När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik, lycklig - och yngre" och "Skriet från kärnfamiljen". I allt högre grad bygger självhjälpslitteraturen på författarens egna erfarenheter av familjeliv eller dålig självkänsla eller att bli med bonusbarn. Vår tids experter är grannen eller tjejkompisarna, inte forskaren eller psykologen. Nya Vågen har läst "Good enough. Bli fri från din perfektionism" av Elizabeth Gummesson. Stig Saetterbacken är en av Norges mest omskrivna författare. Hans roman "Osynliga händer" kommer nu på svenska. Det är en brutal kriminalroman i noirstil, som tränger sig bortom gott och ont. Enligt förlaget är boken "motsatsen till århundradets kärlekshistoria". Au contraire: Mats Arvidsson om svensk naturdyrkan Medverkar gör Johanna Koljonen, kulturjournalist, Thomas Johansson, professor i socialpsykologi, Inga-Lina Lindqvist, författare, Maria Edström och Mikael Timm. Programledare: Kim Nordberg. Självhjälpsböckerna blir allt luftigare. Bokhandelns hyllor bågnar av titlar som "När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik, lycklig - och yngre", eller "Good enough. Bli fri från din perfektionism". I allt högre grad bygger självhjälpslitteraturen på författarens egna erfarenheter av familjeliv eller dålig självkänsla eller att bli med bonusbarn. Vår tids experter är grannen eller tjejkompisarna, inte forskaren eller psykologen. Och till hösten debuterar Kajsa Ingemarsson som själslig vägledare med boken "Drömliv. Lycklig på riktigt". Nya Vågen diskuterar vår tids syn på livskunskap och inre städmani med Johanna Koljonen, kulturjournalist, Thomas Johansson, professor i socialpsykologi och författare bland annat till boken "Makeovermani" och Inga-Lina Lindqvist, författare. Stig Saetterbacken är en av Norges mest omskrivna författare. Hans roman "Osynliga händer" kommer nu på svenska. Det är en brutal kriminalroman i noirstil, som tränger sig bortom gott och ont. Enligt förlaget är boken "motsatsen till århundradets kärlekshistoria". I studion kulturredaktionens Maria Edström och Mikael Timm. Programledare: Kim Nordberg