Podcasts about widstrand

Bara den som gör sig till ett öga kan bli sedd. Kristoffer Leandoer ser hur en romantisk poet blev stor genom att försvinna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Tidigt på morgonen lördagen den 26 oktober 1816 vandrar den tjugoårige romantiske poeten och läkarstudenten John Keats tvärs genom London från Warner Street till sin bostad intill Guy's Hospital i Southwark – enligt kartan i min dator en 53 minuters promenad söderut över Themsen. Det är en vacker höstmorgon, solen förgyller Londons spiror och tak och han har mycket att tänka på efter en natt tillbringad med läsning ur en lånad dyrgrip, folioutgåvan av George Chapmans klassiska Homerosöversättning.Chapman var Shakespeares samtida och hans ambition var att göra Homeros på engelska till ett diktverk i egen rätt, att som han själv sade ”öppna Poesin med Poesi”.Chapman ville besvara dikten, med andra ord, och medan han promenerar börjar Keats i sin tur formulera ett eget gensvar på nattens läsning. Vad är det han varit med om? Det känns som han varit ute på en mycket lång resa: Jag färdats kring i mången gyllne traktoch skådat månget praktfullt kungarikeoch öar västerut förutan likedär barder böjt sig för Apollos makt. Så börjar, i Gunnar Hardings svenska tolkning, den sonett som Keats komponerar i huvudet under sin vandring och skyndar sig att fästa på papper vid hemkomsten – fjorton rader som han genast skickar till föregående kvälls värd, som får den innan klockan ens hunnit bli tio på förmiddagen. Keats skrev alltid snabbt: vid ett tillfälle åstadkom han i vittnens närvaro en regelmässig sonett på mindre än en kvart.Men vad är det för resor han talar om?Visserligen skulle han bara några år senare dö vid Spanska trappan i Rom, men vid det här tillfället har Londonpojken ännu aldrig varit utomlands, de praktfulla kungariken och gyllne trakterna har han bara sett i sitt eget huvud, de är vad som brukar kallas läsefrukter, det vill säga samarbeten mellan den egna fantasin och orden man läser. Ingen har skildrat den komplicerade mentala process som läsandet innebär lika målande som Keats i denna dikt, ”On First Looking into Chapman's Homer”, som på svenska fått namnet ”Min första blick i Chapmans Homerosöversättning”. Med några få ord visar han hur läsaren blir medskapande genom att bära med sig sin förkunskap och sin förväntan till mötet med texten. Och mången skön berättelse jag hördeom mörkögde Homeros och hans länder,men fick först andas doften av hans strändernär Chapmans starka stämma dit mig förde. Till denna subtila växelverkan, där läsaren skriver boken och boken skriver läsaren, bidrar att det är en översättning, det är alltså inte alls Homeros egna ord som står i centrum för upplevelsen utan främst vilka signalsubstanser de frigör inne i John Keats. Det landskap som breder ut sig för den tjugoårige skaldens inre syn är varken homeriskt eller londonskt, det boken skriver i honom är något tredje, helt nytt; en värld som inte funnits förrän nu. Det är också som upptäckare han beskriver sig, det hans blick mött i den gamla folieutgåvan var inte dammiga bokstäver utan nya världar och en ny ocean: Det var som när en stjärnskådare fårsyn på en ny planet på himmelen,eller som Cortez när hans örnblick nårut över Stilla havet, och hans mäni vild förväntan runt kring honom ståri tystnad på ett berg i Darien. Strax efter att ha författat denna rymdodyssé på bara fjorton rader bestämmer sig Keats för att hoppa av sina läkarstudier, slänga bort fyra års utbildning och döma sig själv till ett liv i ekonomisk osäkerhet. Han förklarar beslutet med att han ”besitter Förmågor som är större än de flesta människors”.Det är ett nyktert konstaterande, inte det minsta skrytsamt. Keats hade en ovanligt klar syn på sig själv och visste hur dessa Förmågor bäst skulle sättas i arbete. Hans egen term för detta var ”negative capability”, negativ förmåga.Det vill säga att göra sig själv till ingen, tömma sig själv och uppgå i en annan varelse: ”Om en sparv visar sig utanför mitt fönster tar jag del i dess existens och börjar picka i gruset … på ytterst kort tid tillintetgörs mitt eget jag.”Hans orubbliga självförtroende som poet grundade sig i vetskapen om denna förmåga till självförglömmelse. ”Det slog mig genast”, förklarar han, ”vilken egenskap som krävs för att skapa en Framstående Människa & som Shakespeare besatt i så enormt hög grad – jag menar Negativ Förmåga, det vill säga när en människa har förmågan att vara kvar i osäkerhet, Gåtor, tvivel, utan att göra något irriterande försök att sträcka sig efter fakta & förnuft.”Sinnesintryck hellre än ideologi och tankar. Se hellre än veta. Se med andras ögon hellre än sina egna, eftersom de egna är inställda på det de redan känner till.”Låt oss öppna våra blad som blommor och bli passiva och mottagliga”, säger han. ”Jag lever i ögat, och min egen fantasi erkänner sig överträffad och får vila.”Keats säger det gång på gång: det viktiga är att inte ha någon personlighet, att inte ta plats själv. Man skriver inte, man blir skriven. Man läser inte, man blir läst. Bara den som gör sig till ett öga kan bli sedd. Han väljer de minsta och gråaste varelserna för att förklara skapandets processer, en sparv eller en spindel:”Det tycks mig att nästan varje Människa likt Spindeln utifrån sitt eget inre kan spinna sitt eget rymliga Citadell”, säger han. ”Jag tänker inte inbilla mig att en Människa kan vara jämlik med Jupiter, utan tänker att hon borde vara riktigt nöjd som ett slags köks-Merkurius, eller till och med som ett enkelt Bi.”Poeten är den mest opoetiska varelsen i hela skapelsen, eftersom poeten saknar egen Identitet och måste fyllas av någon annan Kropp. Solen, Månen, Havet är poetiska och äger egna oföränderliga attribut – poeten äger ingenting eget. Livet är ett högst tillfälligt lån, det vet han bättre än någon. Existensen är så overklig att tanken på dess overklighet gör honom full i skratt.I sitt allra sista brev sörjde han den sinnliga världen. Men det är en yrkesmans och hantverkares sorg över all omsorgsfullt förvärvad kunskap som nu går förlorad, kunskapen om ”kontrastverkan, ljus och skugga, all denna information som är nödvändig för en dikt.”Det Keats visste var att vägen till sinnevärlden faktiskt går genom orden, om man nu råkar vara försedd med en mänsklig hjärna. Vi vet för mycket. Att läsa och skriva är det sätt vi har att befrias från det vi vet och möta det vi inte vet.Bara ord kan kortsluta ord och öppna nya världar, nya gyllne trakter.Kristoffer Leandoerförfattare, kritiker och översättareLitteraturGunnar Harding: Där döda murar står – Lord Byron och hans samtida. Wahlström och Widstrand, 2002.

Många har velat hitta systemet i Walter Benjamins tänkande. Kanske är det i naturen snarare än samhället man ska söka, funderar Mattias Hagberg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den 22 december 1926 gör Walter Benjamin en anteckning i sin dagbok som med några få ord sammanfattar hela hans samhällsfilosofi. Det gäller, skriver han, att tränga så långt in i de enskilda föremålens inre att ett helt universum till slut uppenbarar sig.Walter Benjamin är i Moskva under ett par månader för att försöka förstå den ryska metropolen, dess människor och dess politiska och kulturella liv under sovjetstyret, men hans tankar i dagboken går för det mesta till enskildheter. Walter Benjamin var en samlare som värderade ting högt. Hans korta filosofiska anmärkning från den 22 december är inbäddad i personliga iakttagelser om vykort, leksaker och annat som han tyckte om att köpa på sig.Ja, det enskilda föremålet, vare sig det var en ovanlig leksak eller ett alldagligt textfragment, var onekligen Walter Benjamins element. Ur hans intima, för att inte säga kärleksfulla förhållande till tingen, växte ett säreget tänkande med en ovanligt stark verkanshistoria. Walter Benjamin är utan tvekan en av 1900-talets mest citerade författare och kritiker. Och citerande. Hans främsta verk – det oavslutade ”Passagearbetet” om Paris på 1800-talet – är som ett herbarium, som en sammanställning av stadens ekologi. På ett ställe i detta väldiga verk skriver han:”Metoden för detta arbete: litterärt montage. Jag har ingenting att säga. Bara att visa. Jag kommer inte att stjäla något värdefullt och inte att lägga mig till med några snillrika formuleringar. Däremot trasorna, avfallet: jag vill inte inventera dem, utan låta dem komma till sin rätt, på det enda sätt som är möjligt: genom att använda dem.”Det är lätt att betrakta Walter Benjamin som en materialist, som en tänkare djupt förankrad i de livlösa tingen. Men frågan är om inte den tanken drar åt fel håll. I Walter Benjamins värld var föremålen inte döda utan levande, de var öppningar mot historiens pulserande nu, de var mer ångande biologi än sval fysik.I receptionen av Walter Benjamin har Karl Marx, Sigmund Freud och judisk messianism varit viktiga referenspunkter, liksom fransk surrealism och tysk idealism. Walter Benjamin har ofta beskrivits som en eklektisk författare som lyckades sammanföra vitt skilda traditioner, utan att för den del försöka sig på något enhetligt systembygge, åtminstone inte officiellt.Men frågan är om det ändå inte finns ett namn som binder samman hela Walter Benjamins livsverk, ett namn som ofta förbisetts i diskussionerna om hans intellektuella arv, ett namn så tungt att det lätt glöms bort: Johann Wolfgang von Goethe. Men inte Goethe som nyskapande författare, utan Goethe som naturfilosof och biolog.Filosofen Eli Friedlander har med framgång prövat just denna tes i flera texter, bland annat i den uppslagsrika boken ”Walter Benjamin and the Idea of Natural History” från 2024. Enligt Eli Friedlander är Goethe ständigt närvarande i Walter Benjamins texter, och då framför allt Goethes växtlära, så som han utvecklade den från slutet av 1700-talet. I denna lära finns nämligen idén om det enskilda som rymmer det universella, om det lilla, oansenliga fröet som bär på växtens hela liv. Ja, mer än så. Goethe talade gärna om urplantan, om en sorts självrepeterande sekvens, där alla växter och alla växtdelar egentligen bara var variationer på ett och samma grundläggande tema. Med andra ord: I det lilla finns det stora. I det enkla det komplexa. I det enstaka det generella.Men Goethes växtlära, hans biologi om man så vill, bar på betydligt mer än denna suggestiva bild av urfenomenet. Han var också något av en tidig ekolog, en naturfilosof som såg livet som ett system, som en trasslig härva av ömsesidiga beroenden. Han såg naturens oändliga mångfald och dess metamorfoser och transformationer.Under hans berömda resa till Italien i slutet av 1780-talet formulerade han dessa insikter med några vackra ord:”Hela växtriket framstår för oss som en jättelik ocean som är lika nödvändig för existensen av insekter, som världshaven och dess floder är en existensbetingelse för fiskar. Vi ser att en stor mängd levande varelser föds och får näring ur denna ocean av växter.”I Goethes formuleringar och idéer om växtvärlden finns en sorts dialektik, ett växelspel mellan det lilla som rymmer det stora och det stora som är nödvändigt för det lilla. Ingen växtvärld utan enskilda växter, inga enskilda växter utan en växtvärld.För Eli Friedlander blir därför Walter Benjamin en ekologisk tänkare, en författare som tar spjärn mot Goethes växtlära när han försöker få syn på det moderna samhället och på dess historia. Likt en botaniker rör han sig genom Europa under mellankrigstiden och samlar modernitetens frön, skott och plantor.På ett ställe i ”Passagearbetet”, efter en direkt hänvisning till Goethes tankar om urfenomenet, beskriver Walter Benjamin hur han vill låta historien utgå från det enskilda ”liksom den empiriska växtvärldens hela rikedom vecklas ut ur bladet.”Ja, genom att lägga tonvikten vid Walter Benjamins nära förhållande till Goethes naturlära erbjuder Eli Friedlander ett nytt och produktivt sätt att läsa Walter Benjamin. Även om det är lätt att ha invändningar. Walter Benjamin är ju trots allt en författare som är så komplex att han lätt lånar sig till alla möjliga typer av läsningar.Men det viktiga är kanske inte vem som har mest rätt i sin tolkning, utan snarare vilken typ av läsningar som har mest potential i just sin tid. Det var ju trots allt så som Walter Benjamin själv såg på historien och litteraturen, som en möjlighet. För honom existerade dåtiden bara på det sätt som den aktualiserades i sin samtid.I sina ”Historiefilosofiska teser”, förmodligen det sista han skrev före självmordet i Port Bou 1940, uttryckte han detta klart:”Att historiskt artikulera någonting förgånget är inte detsamma som att inse 'hur det egentligen var'. Det är detsamma som att tillgodogöra sig en minnesbild sådan den blixtlikt aktualiseras i ett ögonblick då det är fara på färde.”Nyckelorden i citatet är så klart ”fara på färde”. Walter Benjamin skrev i en mörk och farlig tid, och inför hotet från nazismen, stod han inte ut. Men hans texter lever vidare. Och kanske kan ett sammanlänkande av det ekologiska med det historiska ge oss redskap för att tala om vår tid. Vi lever trots allt i en och samma ocean av liv. Mattias Hagbergförfattare och journalistLitteraturWalter Benjamin, ”Moskvadagbok”, Bokförlaget Faethon, 2025 (Översättning: Christian Nilsson).Walter Benjamin, ”Passagearbetet”, Bokförlaget Atlantis, 2015 (Översättning: Ulf Peter Hallberg).Walter Benjamin, ”Historiefilosofiska teser”, ur ”Bild och dialektik, Bokförlaget Daidalos, 2014 (Översättning Carl-Henning Wijkmark).Eli Friedlander, ” Walter Benjamin and the Idea of Natural History”, Stanford University Press, 2024. Johan Wolfgang von Goethe, “Goethes italienska resa”, Walström & Widstrand, 1921, (Översättning: Alf Ahlberg)

Det finns en hel del historiska skeenden som förekommer så flitigt i våra berättelser att vi slutar tänka på hur underliga de egentligen är. Bondetåget 1914 till exempel. Hur kommer det sig att några borgare i Uppsala fick fler än 30 000 av Sveriges lantbrukare att sätta sig på tågvagnar för att uppvakta kungen? Och hur kunde kungens mottagande av dessa i sin följd leda till att Sverige bara några månader innan första världskrigets utbrott stod utan regering?Det fanns mycket underligt i luften de där vintermånaderna 1913 och 1914. Och genom att plocka fram mikroskopet för att nära undersöka en händelse som annars alltid används som del av berättelsen om demokratiseringen upptäcker man flera mänskliga och roliga händelser.Hoppas ni gillar avsnittet!Läslista:Frykberg, Ragnhild, Bondetåget 1914: dess upprinnelse, inre historia och följder, Hörsta, Stockholm, 1959Platen, Gustaf von, Bakom den gyllne fasaden: Gustaf V och Victoria : ett äktenskap och en epok, Bonnier, Stockholm, 2002Hägg, Göran, Svenskhetens historia, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 2003Ohlsson, Per T., Svensk politik, Historiska media, Lund, 2014 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nina Björks nya bok Medan vi lever beskrivs som en bok för intellektuell självhjälp i scrollandets tid. Har vänstern och feminismen fått en egen självhjälpsbok, rent av en egen Jordan B Peterson? Hur kan man finna ett meningsfullt liv när marknaden koloniserar vårt innersta och formar våra identiteter och livsstilar. Björk spårar en motsättning förlagd mellan moderskapet och mobilen. Anna Remmets gästar Apans anatomi och vi funderar över var feminismen tar vägen och essentialismen smyger in. Var hittar vi en radikal omsorg? Kan Donna Haraways cyborgfeminism hjälpa oss där Björk trasslar in sig? Avsnitt för Flammans prenumeranter, lyssna på hela avsnittet här: https://www.flamman.se/podd/apans-anatomi/existentiell-sjalvhjalp-for-cyborger/ Böcker: Nina Björk: Medan vi lever. Tankar om existensen (Wahlström & Widstrand, 2024) Liv Strömquist: Pythian pratar (Norstedts, 2024) För mer info: Anna Remmets: I livstilsdjungeln - radikal omsorg efterlyses https://www.arbetaren.se/2024/11/06/i-livsstilsdjungeln-radikal-omsorg-efterlyses/ Sophie Lewis: Full Surrogacy Now:Feminism Against Family https://www.versobooks.com/products/711-full-surrogacy-now Mathias Wåg: Moster-maskinen https://guldfiske.se/2013/08/04/moster-maskinen/ Mathias Wåg: Vi är alla kapitalets unga tjejer https://www.flamman.se/vi-ar-alla-kapitalets-unga-tjejer/ Tove Jansson/Emma Klingenberg: Novembervisa https://www.youtube.com/watch?v=Ghl6XhO4VAY

Emilian ja hänen veljensä Miskan lapsuutta varjostaa turvattomuus. Miska kuolee traagisesti ennen kuin ehtii täyttää 40, mutta Emilia selviää lapsuudesta hengissä ja hänestä tulee kirjailija. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Emilia Aalto syntyy Göteborgissa vuonna 1989. Kymmenen vuotta vanhempi isoveli Miska on innoissaan: hän on toivonut pikkusisarusta monta vuotta.Elämä perheen isän kanssa on kuitenkin arvaamatonta, ja lopulta äiti lähtee lasten kanssa turvakotiin. Emilia on silloin 3-vuotias.39-vuotiaana Miska kuolee traagisesti. Isoveljen kuoleman jälkeen Emiliasta tulee kirjailija: teos När bror dör kertoo Miskasta ja lapsuudenperheestä, elämästä ja kuolemasta.Emilia: jag överlevde – men min bror dogEmilia Aalto föds i Göteborg 1989. Den tio år äldre storebrodern Miska är lycklig: han har önskat sig en lillasyster i många år. Men livet med pappan är oberäkneligt, och till slut tar mamman sig och barnen till ett skyddat boende. Emilia är då tre år gammal.Vid 39 års ålder dör Emilias storebror Miska tragiskt. Efter hans bortgång blir Emilia författare: boken När bror dör handlar om Miska, om barndomshemmet och familjen, om liv och död.Programmet är på finska. Haastateltavat/intervjupersoner: Emilia Aalto/kirjailija/författare, Ingrid Lindholm/asiantuntija/ möjliggörare Nationellt kompetenscentrum anhörigaDokumentin teki/Programmet gjordes av: Maiju Ristkari maiju.ristkari@sverigesradio.seTuottaja/producent: Tiina Laitila Kälvemark tiina.laitila@sverigesradio.seKertoja/berättarröst: Ramin FarzinLoppumiksaus/slutmix: Magnus KjellssonProgrammet gjordes under våren 2024.Ohjelma tehtiin keväällä 2024.Vem är Emilia Aalto?Emilia Aalto är en sverigefinsk författare vars debutroman När bror dör publicerades år 2023 av Wahlström & Widstrand förlag. Boken fick flera positiva recensioner och nominerades till Borås Tidnings debutantpris 2024. Emilia Aalto är född i Göteborg. Hon har bland annat studerat litteraturvetenskap och är idag bosatt i Stockholm.Kuka on Emilia Aalto?Emilia Aalto on ruotsinsuomalainen kirjailija, joka julkaisi vuonna 2023 esikoisteoksensa När bror dör. Teos sai huomattavaa mediajulkisuutta ja oli ehdolla Borås Tidnings debutantpris 2024 -palkinnon saajaksi. Emilia Aalto on syntynyt Göteborgissa. Hän on opiskellut mm. kirjallisuutta ja hän asuu nykyisin Tukholmassa.Läheisille ja omaisilleOletko päihderiippuvaisen tai psyykkisistä ongelmista kärsivän läheinen ja haluat tukea tilanteeseesi? Voit soittaa oman kuntasi vaihteeseen ja pyytää heitä ohjaamaan sinut oikealle taholle.

Hur deltar man i den mänskliga gemenskapen när man plötsligt finner sig tillhöra en annan art? Kåre Moberg får ett livsförändrande besked och känner igen sig i Solvej Balles septologi. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Nyligen fick jag motta ett besked som förändrade mitt liv. Beskedet fick mig att plötsligt känna främlingskap inför andra människor. Så till den grad att jag upplevde att jag tillhörde, inte bara en annan kategori av människa, utan rentav en annan art.Som statistiker och forskare borde jag kanske söka skälen till detta utanförskap i vetenskapliga rapporter om den obotliga sjukdom som jag har drabbats av: pankreascancer med metastaser.Men det är i stället i skönlitteraturen som jag hittar en resonans till det främlingskap jag plötsligt känner.I den danska författaren Solveig Balles septologi ”Om uträkning av omfång”, har tiden fastnat i en loop. Vi följer Tara som försöker hitta en väg ut ur det fastslagna och förutbestämda, när den 18 november upprepas dag efter dag.Den första boken är ett slags klaustrofobisk ubåtsroman, men senare öppnar sig berättelsen, när det visar sig att det finns många fler som också sitter fast i den 18 november.Hur ska denna nya kategori av människor förhålla sig till personer som inte är i deras situation? Hur ska deras deltagande se ut, i den mänskliga gemenskapen och i världen i stort? Det är svårt att förändra sin situation när dagen börjar om varje morgon.Dessa ”tidsloopare” söker en samhörighet med sin omgivning, men som läsare får man en tydlig känsla av att deras värld är uppdelad i ett ”vi och dom”, och att alla andra fungerar mer eller mindre som statister.Det uppstår problem kring hur man talar om tid. Hur beskriver man längre och kortare tidsperspektiv när man inte har en morgondag?Sedan jag fick min diagnos känner jag igen mig. Tidshorisonten är inte lika snäv som för Balles ”tidsloopare”, men även för en döende – förlåt, någon med radikalt kortare förväntad livslängd – händer något med den förväntan, planering och längtan som präglar våra inre liv.Jag har försökt att plita ned listor på saker som obotligt sjuka inte kan göra, men varje gång jag skrivit ned något i stil med ”byta karriär”, ”renovera köket”, ”lära sig ett nytt språk”, så kommer jag på att det säkert finns andra i en liknande situation som mig, som mycket väl skulle kunna tänka sig att göra just dessa saker.Det som gör att vi obotligt sjuka känner oss som främlingar handlar nog mer om det bemötande vi får. Det stela och tveksamma uttrycket och det försiktiga undrandet om vad som kan sägas och inte sägas. Det gör att jag undviker att hälsa på flyktiga bekanta. Den enkla frågan ”hur är läget?”, kan ju endast besvaras med en lögn om man inte vill skapa stel och deprimerande stämning.Även om det kan verka obetydligt, så styr det på vilket sätt jag deltar i gemenskapen med andra.För att människor ska kunna interagera som jämbördiga moraliska varelser, behöver vi känna en tillhörighet till den universella mänskliga gemenskapen, skriver filosofen Jürgen Habermas i sin studie ”Den mänskliga naturens framtid”.I boken problematiserar Habermas genteknologin utifrån vad den kan göra med människans självförståelse som artvarelse. Det centrala temat är vad vi ställs inför när distinktionen mellan det ”framvuxna” och det ”framställda” suddas ut, och det blir möjligt, för bland annat föräldrar, att fatta irreversibla beslut om sina barns genetiska uppsättning.På ett elegant sätt guidar Habermas sin läsare fram till tämligen radikala och oväntade frågor.Hur påverkas symmetrin i våra relationer människor emellan, om några av oss har haft medprogrammerare, som har ”lekt gud” genom att fatta beslut om våra livsöden redan under fosterstadiet? Uppstår rentav en ny artspecifik kategori? Gäller de universella mänskliga rättigheterna för denna nya människokategori?På samma sätt som Jürgen Habermas genetiskt modifierade cyborgar och Solveig Balles tidsloopare ofrivilligt har dömts till ett utanförskap, trots att de rör sig bland oss som vilka som helst, så upplever jag att vi obotligt sjuka går omkring bland andra människor som om vi vore en egen art.Det är i de små vardagliga interaktionerna som jag slås av det. Som när min röntgenläkare önskar mig god bättring, och hans svar på mitt ”vi får hoppas” blir, ”ja, det är ju själva tanken med det här stället”. Jag kan inte låta bli att tänka att ”det kanske gäller för andra, men inte för den som är obotligt sjuk”.Eller när jag köper byxor till min dotter, och de är lite långa och behöver rullas upp. ”Bra, då räcker de lite längre”, tänker jag. Men sen: ”Kommer jag att leva så pass länge att jag får uppleva att min dotter kommer behöva förlänga byxorna?”.Jag och min fru brukade glatt utbrista ”så kul vi kommer ha det” när vi såg ett äldre par gå hem från teatern, eller bara från ett enkelt restaurangbesök. Nu ser jag med avund på sjuttioplussare och önskar innerligt att jag ska få uppleva åtminstone ett decennium till.Den här önskan att få bli gammal gör en del i Balles romansvit särskilt smärtsam för mig. Efter att flera decennier passerat låter hon den åldrade Tara återvända till sin man.Som gammal kvinna besöker hon den som var hennes ungdomskärlek. För att undgå det oundvikliga främlingskap som de både skulle ha känt inför varandra, går hon till honom när han sover. Hon känner inte längre förtvivlan eller längtan, men snarare en känsla av ömhet.På samma sätt föreställer jag mig att min fru, när hon tänker tillbaka på mig och vår tid tillsammans, kommer besöka mig i sitt minne, som en äldre kvinna som besöker en man i 40-årsåldern. För en av oss har tiden kristalliserats, för den andre har den fortsatt med upplevelser, glädje, sorg, ålder, utveckling – liv.För att visa att något skaver i Taras besök hos sin man, låter Balle en fluga ta plats i scenen. Med sitt fräcka surr stör den friden och hotar att väcka maken. Trots att Tara har besökt hemmet otaliga gånger och väl känner till varje ljud och händelse som försiggår där den 18 november, så har hon lyckats missa denna fluga. Eller är det något som hon förträngt som nu kommer upp till ytan?Den fluga som jag föreställer mig kommer störa min frus minne är allt kring cancerbehandlingen som man gärna glömmer – cellgifter, sjukhusbesök, sprutor, dåliga nyheter och dystra prognoser.Men flugan kan också symbolisera ett slags hopp – det fanns trots allt något som inte var helt förutbestämt. Den 18 november var inte exakt så som Tara trodde sig veta.Jag känner ett starkt släktskap med Balles tidsloopare i deras sökande efter en väg ut, efter en morgondag som har förvägrats dem. Jag önskar att mitt sökande ska leda mig till en plats där kontrasten mellan det jag har varit, och det jag nu känner mig som, kommer minska, och att jag återigen kommer att känna en tillhörighet till den mänskliga gemenskapen. Här och nu, och förhoppningsvis under flera år framöver.Kåre Mobergutbildningsforskare och statistikerEssän producerades av Karin ArbsjöLitteraturSolvej Balle: Om uträkning av omfång. Översättare: Ninni Holmqvist. Wahlström & Widstrand, 2023–.

Det är svårt att föreställa sig men det fanns några år vid sekelskiftet 1800/1900 som lingonen i de småländska skogarna var en av Sveriges största och viktigaste exportindustrier. Stora låglass tuffade iväg till Tyskland där de blev sylt eller tillsatser i rödvinstillverkningen.Det här avsnittet handlar om den stora lingonruschen. En tid när Moheda var vårt svar på Klondyke. Men det är också ett avsnitt om den roll som skogens skafferi har spelat igenom vår långa historia.Smaklig spis—Läslista (bl a)Andersson, Karl-Olof ”Lingonruschen i Småland” Släkthistoria mars 2019Palmbo, Frida ”Lingon” Kulturmiljö vid Norrbottens museum 31 augusti 2018Svanberg, Ingvar, Tunón, Håkan & Pettersson, Börge (red.), Människan och naturen, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 2001Tellström, Richard, Varje tugga är en tanke: svensk matkultur under 800 år, Första utgåvan, Natur & Kultur, [Stockholm], 2024 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 247. Vi blir era spanare på mässgolvet i Göteborg, lyssnar på litteraturpolitiska utspel, fångar upp en kommentar värd att utvecklas och badar i oförställd litteraturglädje på en mässa med mycket folk och rekordförsäljning. Författarförbundet lanserade sitt annonserade förslag till en mer författarvänlig ljudboksapp. Förläggaren ser en sympatisk plattform men har förtvivlat svårt att se konturerna av en affärsidé, en ekonomi som skulle kunna fungera. Journalisten ser ett förslag som gör Författarförbundet mer konkreta och därmed mer synliga i debatten om författarersättningar i ljudformat. Journalisten slänger sig upp på barrikaderna eller, mer ödmjukt, försöker han initiera ett samtal om småförlagens plats på Bokmässan. Förläggaren, som har ”förmånen” att reflektera över bokmässan efter en lång frånvaro, ser en mindre bokmässa men också en mässa där författarna som enbart kommer ut i ljud hittar en naturlig plats bland alla pappersböcker. Vi introducerar ett nytt format där vi lyfter upp oväntade försäljningsframgångar, fenomentitlar, och börjar med  en bok på Wahlström & Widstrand, Rent hus, och får samtidigt veta att vi missat en helt annan titel som var en större fenomentitel för W&W och förläggaren Maria Såthe.   00 24         Reflektioner över årets bokmässa, del 1 07 12         Författarförbundets ljudboksapp presenteras 14 07         Reflektioner över årets bokmässa, del 2 20 28         Fenomentitlar, samtal med Maria Såthe

Hur vet jag vem jag är, hur vet jag vad jag vill, vad är meningen, vad betyder tillit och vad är kärlek, vad gör tiden med oss, hur kan vi veta någonting om andra och om världen?Dessa inte alldeles små frågor ställer Nina Björk i sin nya bok Medan vi lever: tankar om existensen (Wahlström & Widstrand). Hon är författare och litteraturvetare och några av hennes tidigare böcker är Under det rosa räcket (1996), Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde (2012) och Om man älskar frihet: Tankar om det politiska (2020). Jag vet inte varför hon inte kallas filosof, och kanske är det inte nödvändigt med fler titlar, men hennes tankar har alltid förmågan att tvinga åtminstone mig att tänka efter. Det som nyss tycktes självklart känns inte längre lika självklart.I dagens podd pratar jag med henne om autenticitet, identitet, mening, tillit, kärlek, tid. Vad innebär det att vara sann mot sig själv? Mot andra? På vilket sätt skiljer det sig att göra sig själv till reklampelare för att sälja produkter och att sälja en bok man själv har skrivit? Den sistnämnda frågan ställer jag till Nina eftersom vi befinner oss på Bokmässan, där åtminstone en betydande del handlar om att sälja böcker. Detta är ett gratisavsnitt. Om du vill lyssna utan reklam, och få tillgång till allt annat material på Rak höger, gå in på: www.enrakhoger.se/subscribePrenumerera på eller stötta Rak höger:Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur pratar vi om det som är viktigt? En pappa och en dotter, en familj som tvingats tala svenska och inte samiska. En roman om oförmågan till kommunikation, när alla i familjen inte talar samma språk. Ella-Maria Nutti i samtal med i samtal med Maria Klasson Sundin, stiftsadjunkt Luleå stift. Medarrangör Wahlström & Widstrand

Här kommer det tredje avsnittet i den trilogi ingen visste att vi höll på med. Från Oppenheimer till testprogrammen för kärnvapen har det nu blivit dags för den svenska debatten om kärnvapen.Det är många författare och dokumentärmakare som har närmat sig det här spännande ämnesområdet. Men när jag och Daniel pratade ihop oss kände vi båda två att för lite uppmärksamhet har riktats mot viktiga frågor som: punktskatt på lättöl, dålig stämning i tågvagnar på Saltsjöbanan och Sveriges ÖB:s buffliga handstil.Att Sverige aldrig blev en kärnvapenmakt trots militärens stundtals ihärdiga kamp för egna bomber handlar om socialdemokratisk partipolitik, om den allmänna opinionen och om konsten att sitta lugnt i båten.Hoppas ni gillar avsnittet!Läslista:Agrell, Wilhelm, Övrig illegal verksamhet: övervakningen av de svenska kärnvapenmotståndarna 1958-1968, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1999Agrell, Wilhelm, Svenska förintelsevapen: utvecklingen av kemiska och nukleära stridsmedel 1928-1970, Historiska media, Lund, 2002Karlsson, Gunnel, Från broderskap till systerskap: det socialdemokratiska kvinnoförbundets kamp för inflytande och makt i SAP, Arkiv, Diss. Göteborg : Univ.,Lund, 1996Eriksson, Nancy, Nancy: Nancy Eriksson minns, Bonnier, Stockholm, 1985Sundberg, Ulf i Frankson, Anders (red.), Sverige under kalla kriget: myter och legender, Lind & Co, [Stockholm], 2021Ljudklipp av Erlander och Inga Thorsson kommer från Göran Ellungs dokumentärserie ”Tage Erlander – makten och sanningen”. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När författaren James Baldwin träffade Ingmar Bergman fick han idé till en egen film. Aleksander Motturi reflekterar över vad som gör Baldwin så aktuell i vår tid och kanske i alla tider. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 2018-01-23.När den amerikanske författaren James Baldwin är på väg tillbaka från Filmstaden i Råsunda vintern 1959, där han precis har intervjuat Ingmar Bergman, roar han sig med att planera en film som han skulle kunna göra om han hade varit regissör.Anledningen till denna tankelek är att han urskiljer vissa likheter mellan Bergmans filmer och sitt eget skrivande.Inga nordiska sagor, men däremot den amerikanska söderns musikMer specifikt funderar han på hur en film i egen regi skulle utformas om den intog samma plats som ”Det sjunde inseglet” gör i Bergmans konstnärliga produktion.I en sådan film finns, inser han, förvisso inga nordiska sagor, men däremot den amerikanska söderns musik med bilder av allt från afrikanska tomtomtrummor och Congo Square till de europeiska delarna av afrikanska städer.Samma öde skulle pågå i generation efter generation.Baldwins filmidé börjar med att några slavar stiger ombord på skeppet ”Jesus”. Det är ett vitt skepp med vita segel och vita herrar på ett mörkt hav lastat med svarta slavar. På skeppet skulle det finnas en omedgörlig och benhård figur vars eviga öde var att avrättas.Den här mannen kunde ta skepnad av en häxdoktor, en prins eller en sångare. Oavsett vilket skulle han dö, svepas in i havets vågor, för att han hade försökt rädda en svart kvinna som bar på hans barn. Barnet skulle sedan leda ett uppror bland slavarna. Och hängas för det.Samma öde skulle pågå i generation efter generation. Under rekonstruktionen efter amerikanska inbördeskriget skulle han mördas när han lämnade kongressen. När han återvände som soldat från första världskriget skulle han bli levande begravd. Under depressionen skulle han uppträda som jazzmusiker och tappa förståndet.Det är många tankar och frågor som reser sig innan Baldwin kommer tillbaka till sitt hotellrum i skymningen, bland dessa frågor plågas han inte minst av den tragiske hjältens öde i samtiden.Vems skepnad skulle han inta i nuet?Vad som gör James Baldwin till en så omistlig intellektuell även i vår tid är inte bara att han, efter uppväxten i Harlem, blir en av Amerikas mest omvälvande författare, utan också den typ av vändningar som hans författarskap tar under exilen.Det är, trots allt, i Europa som han (med två album av bluesstjärnan Bessie Smith på grammofonen) skriver debutromanen "Go Tell It on the Mountain", som följs av homoerotiska "Giovannis Room" vid sidan av essäer och pjäser som "The Amen Corner".I essäerna finns ett annat anslag än det vi ser i romanerna. I fiktionen förvaltar han sin konstnärliga frihet på ett sätt som det inte ges utrymme för på de vardagliga slagfälten där de personliga förlusterna är oundvikliga.Det är också denna frihet – som tar form av ett ansvar att vittna, aldrig bli delaktig i världens likgiltighet – som lockar honom till mötet med den unge svenske demonregissören.”Vita amerikaner tror inte på döden”, skriver Baldwin, ”och det är därför mitt mörka skinn skrämmer dem så.”Bergman är vänlig nog att bjuda Baldwin på te, men han vill inte prata om sina gamla filmer, allra minst ”Det sjunde inseglet”, vilken också förefaller Baldwin kylig, beräknande och mindre intressant än vissa av hans andra produktioner.Det tycks vara den okuvliga lätthet med vilken universella frågor hanteras i Bergmans filmer som har fångat Baldwins intresse. I jämförelse med Europa, efter andra världskriget, framstår den amerikanska kulturen som infantil i det faktum att den inte vågar ställas mot döden, det tragiska.I Baldwins legendariska essä ”The Fire Next Time” från 1963 är detta tema ännu tydligare:”Vita amerikaner tror inte på döden”, skriver Baldwin, ”och det är därför mitt mörka skinn skrämmer dem så.”Vad som intresserar Baldwin är att Bergman inser och accepterar sina begränsningar, både de personliga och sociala.Den svarte mannen ligger som en skugga över hela nationen. Han är en serie skuggor, självskapade, överlappande, som alltid bekämpas. Man kan, påpekar han, säga att den svarte inte finns annat än i vårt inre mörker. Och så fortsätter han:”Det förefaller mig att man borde glädjas åt dödens faktum – borde besluta sig för att förtjäna sin död genom att med hänförelse ta itu med livets gåta. Man har ansvar gentemot livet: det är det lilla fyrskenet i det skrämmande mörker från vilket vi kommer till vilket vi ska återvända. Man måste göra den färden så vacker som möjligt – för deras skull som kommer efter oss.”I en intervju från 1961 får han frågan om mötet med Bergman som hade ägt rum ett drygt år tidigare.Återigen kommer friheten på tal. Vad som intresserar Baldwin är att Bergman inser och accepterar sina begränsningar, både de personliga och sociala. Det är just detta som utmärker hans frihet. Baldwin menar inte att Bergman underkastade sig dessa begränsningar, inte heller att han var ”passiv i mötet med dem”.Poängen är att Ingmar Bergman ”insåg att han var Ingmar Bergman, att han kunde göra vissa saker och inte andra, och att han inte skulle leva för evigt”.I Baldwins perspektiv förstod Bergman någonting som människor i USA har ”mycket svårt att förstå: att livet är mycket svårt, mycket svårt för var och en av oss, för alla som är födda.”I ”I am Not Your Negro” – Raoul Pecks uppmärksammade essäfilm om Baldwin – finns ett stillsamt ögonblick där kameran fokuserar en harmonisk flod omgiven av prunkande grönska, klätterväxter som speglas i vattenytan.”I Amerika var jag fri endast i strid, aldrig för att vila"Inga spektakulära bilder av polisbrutalitet, våld, förtryck kommer nu i dager. Inte heller framträder visualiseringar av motståndets skiftningar, varken från sextiotalets alla massprotester eller de som äger rum idag under parollen ”black lives matter”.Över de fridfulla flodbilderna hör man istället Baldwins text:”I Amerika var jag fri endast i strid, aldrig för att vila. Och den som inte finner någonstans att vila kommer inte att överleva striden länge.”Kanske fångar denna passage den filosofiska kärnan i hans positionering i de svartas frigörelsekamp?För Baldwin är frågan om ”verkligheten” avgörande. De oskuldsfulla vita människorna som begår brottet befinner sig inte där, i verkligheten, de inser inte att tragedin är inneboende i människans liv.”Liv är”, skriver han, ”tragiskt helt enkelt därför att jorden vrider sig runt och solen obönhörligen stiger och sjunker, och för var och en av oss kommer det en dag då solen går ner för allra sista gången.”Roten till de mänskliga svårigheterna är, enligt Baldwin, att vi är villiga att offra all skönhet i vårt liv och spärra in oss i symboler, tabuföreställningar, kors, blodsoffer, kyrkspiror, moskéer, raser, arméer, flaggor, nationer, för att förneka det enda faktum vi har: döden.Vi vet att Baldwin aldrig lät realisera sin filmidé. Han dömer på sätt och vis ut den redan i tankeprocessen. Han inser att han aldrig någonsin skulle kunna få ut lika mycket av sin historia som Ingmar Bergman fått ut av sitt förflutna.På vissa sätt är det, framhåller Baldwin, enklare för Bergman att handskas med det förflutna än vad det skulle vara för honom själv. Dels är det för Bergman både mer avlägset och närvarande, dels lider han inte av kampen med en tungrodd och oacceptabel bitterhet. Den tragiske hjälten i Baldwins föreställda film, hans sjunde insegel, skulle i samtiden ta gestalt av en narkoman.Men det är kanske inte hans oundvikliga öde, utan en tanke som följer av den tungrodda uppgivenheten?Detta mycket tänkbara scenario, att hjälten i vår tid dör i missbruk, visar, enligt Baldwin, förvisso på ett sätt den sträcka som Amerikas svarta generationer tillryggalagt.Men bara på ett sätt. Inte ovillkorligen blir han en narkoman.När det väl kommer till kritan handlar konsten om att uppbåda mod att gestalta den tragiske hjälten som sig själv, hur smärtsamt det än är.För all konst är ett slags bekännelse, mer eller mindre indirekt. Vi måste till sist berätta hela historien, inte bara den tänkbara, för att överleva.Aleksander Motturi, författare Litteratur: "Go tell it on the Mountain". James Baldwin. Knopf. (1953)."Giovannis rum"- James Baldwin. Översättning: Martin Rogberg. (1957). "The fire next time" /"Nästa gång elden". James Baldwin. Översättning av Olof Starkenberg. Wahlström & Widstrand (1964)."The Amen Corner". James Baldwin. Dial Press. (1954).Film: I am not your Negro" Regi: Raoul Peck. (2016)."Det sjunde inseglet" Regi: Ingmar Bergman. (1957).

It's Monday, Let's raise a glass to the beginning of another week. It's time to unscrew, uncork or saber a bottle and let's begin Exploring the Wine Glass!  The first week of July is officially International Sparkling Week. I never need a reason to pop a bottle of sparkling, but when it's a wine holiday, it gives me an extra reason! In honor of the holiday week, I had the pleasure of sitting down with Bryan Widstrand of Steinbeck Vineyards in Paso Robles.  From the first time I tasted Bryan's bubbles, I was in love. I can honestly say that he makes my favorite bubbles in town. I am always recommending people to head to Steinbeck and ask for Bryan's bubbles.  I thoroughly enjoyed this conversation. Bryan is such a great wealth of knowledge and his passion shines through.  While you are listening, it would be greatly appreciated if you could take one minute to subscribe, rate and review. It takes only a few seconds of your time but means so much to the show. The next best way to support Exploring the Wine Glass is to tell your friends. If you enjoy the podcast, your wine loving friends will too. Follow me on all the socials and finally, don't forget to head to the website, Exploring the Wine Glass.com to read the blog, and sign up for the newsletter to keep up with all the happenings.  Slainte!  Find out more about Steinbeck Vineyards   Music: WINE by Kēvens Official Video Follow me on Instagram!   Follow me on Twitter! Subscribe to my YouTube channel SIGN UP FOR EXPLORING THE WINE GLASS NEWSLETTER SUBSCRIBE ON iTUNES STITCHER | iTUNES | GOOGLE PLAY | SPOTIFY | PODBEAN | AUDIBLE | BOOMPLAY Even ask your smart speaker to play Exploring the Wine Glass GIVE US A RATING AND REVIEW Thoughts or comments? Contact Lori at exploringthewineglass@gmail.com. Please support our sponsor Dracaena Wines - Our Wines + Your Moments + Great Memories Use code 'Explore' at checkout to receive 10% off your first order GET SPECIAL OFFERS FOR DRACAENA WINES

Man kan inte resa ifrån sig själv, men resan kan öppna dörren till nya delar av det man trodde var ett fast jag. Per J Andersson tar tåget och litteraturen till hjälp för att undersöka saken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad först 2018-08-22.Samtal i tågkupéer med främlingar har en tendens att bli personliga. Särskilt om resan är lång och resenärerna befinner sig på tryggt avstånd från vardagen där hemma. Jag tror att friheten i de där samtalen uppstår när man inser att man förmodligen aldrig kommer att mötas igen. Det är därför det lättsamma samtalet om var man kommer ifrån och vart man är på väg utan förvarning kan fördjupas och snabbt anta terapeutiska kvalitéer.Jag har aldrig gått så långt att jag låtsas att jag är någon annan. Men jag har vänner som sett resan som ett tillfälle att få testa olika alternativa roller. Det betyder inte att de luras, snarare att de testar att leva ut andra aspekter av sig själv.För vad är egentligen vårt sanna jag?Är vi den vi är i vår sambos ögon? Eller den förälder som våra barn tjatar på? Eller den vi framstår som i våra kollegors ögon? Eller den vi försöker framstå som i sociala medier?Kanske är vi helt enkelt summan av alla de här rollerna? Eller så är det först i det där spontana mötet med främlingen, när vi slutat ängslas för vårt rykte, som vi vågar visa vårt sanna jag?Vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit?De frågorna ställer sig amerikanska Vendela Vida i sin roman ”När dykaren lämnar sina kläder” – en obehaglig, oförutsägbar och bladvändande berättelse om en kvinna som ger sig ut på en lång resa i syfte att fly från traumatiska familjehändelser. Från hemmet i den lilla staden i Florida åker hon till Marocko för att irra runt i exotiska basarer som ett ufo, allt för att glömma det jobbiga som hänt på sistone.Men flykten blir mer än ett byte av geografisk plats. Hennes ryggsäck blir stulen. I den låg pass, kreditkort, kamera och dator. Plötsligt har hon inga som helst fysiska bevis på sin identitet. Efter en tids eftersökningar får hon tillbaka en ryggsäck, men den är inte hennes, visar det sig, utan den har tillhört en annan bestulen amerikansk kvinna på resa i Marocko.Ett osannolikt och absurt sammanträffande som leder till att hon bestämmer sig för att behålla innehållet – och anamma den andra amerikanskans identitet. Det slutar inte där. Innan berättelsen är över har hon bytt identitet ytterligare sju åtta gånger.Frågan som boken ytterst ställer är vad som återstår av jaget när vi blir av med vårt namn, våra ägodelar, vår familj och vårt land. Kort sagt: vilka vi är när allt förflutet raderats och bevisen på vår existens försvunnit?Medan Hitler härjade i Europa befann sig Bertol Brecht i exil i USA och skrev ”Den goda människan i Sezuan”. I Brechts drama har ingen i den kinesiska byn tid att bry sig om någon annan, förutom en fattig bondflicka som aldrig sviker en medmänniska i nöd. Men när byborna börjar utnyttja hennes godhet rycker hennes okänsliga manliga kusin in, kör iväg snyltarna och räddar henne från att bli ett offer för sin egen brist på förmåga att sätta gränser.Till slut visar det sig att den onda kusinen inte finns. Eller jo, det gör han, men det är den goda flickan som klätt ut sig för att få den frihet som krävs för att bryta sig ur sin invanda och hämmande roll.Amerikanskan som upprepade gånger byter identitet i Vendela Vidas roman känner sig också fången i den underordnade roll hon fått både gentemot sin tvillingsyster, sin mamma och sin man. Resan till Marocko var därför nödvändig för att lindra smärtan som hänger samman med den hon var hemma i USA.Men till slut kommer det förflutna ifatt och nafsar henne i hälarna. För kanske är det som Hemingway skrev i ”Och solen har sin gång” att man inte kan fly från sig själv genom att resa från en plats till en annan, att man är den man är, att man aldrig på riktigt kan resa bort från sig själv.Å andra sidan ger alltså leken att ikläda sig olika roller friheten att släppa fram andra sidor av sig själv. Det får mig att tänka på den frihet jag kände efter flytten från den mindre stad där jag växt upp till den större stad jag nu bor i. Och på den ännu större frihet jag känner när jag befinner mig på resa bortom mitt land, min världsdel, mitt språk och min kultur. De främmande människornas värdering av mig kan varken höja eller sänka min sociala status där hemma. Då väljer jag att vara mindre kontrollerande och planerande och blir, tror jag, snäppet mer uppriktig.Vår önskan att accepteras av vår flock är så stark att vi annars döljer de mindre vackra sidorna av vårt jag. Men exakt vad vi gömmer och vad vi visar har förändrats, menar Peter Gärdenfors i boken ”Den svåra konsten att se sig själv”. Förr var det personlighet, heder, ära och position som skapade jaget. Idag med tillgång till digitala resurser för självbespegling har jaget allt mera kommit att handla om utseende. Men oavsett vad vi fokuserar på är jaget konstruerat, menar Gärdenfors, som är professor i kognitionsvetenskap. För en av vår tids stora myter, slår han fast, är tron på att det finns ett enda sant jag att plocka fram.Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa.Men om det sanna jaget är en myt finns det väl ändå mer eller mindre uppriktiga versioner av det. Och de mest öppenhjärtiga sidorna hos människan tror jag vi plockar fram när vi frigör oss från hembygden. Det är ju ingen slump att litteraturhistorien är full av öppenhjärtiga möten på resa i allt från Geoffrey Chausers ”Canterburysägner” över Tolstojs ”Kreutzersonaten” till Rosa Liksoms ”Kupé nr 6”.Bekännelsen är kort sagt intimt förknippad med uppbrott och resa. I Ilja Ehrenburgs tjugotalsroman ”Julio Jurenito” läser jag om en rysk emigrant i Paris som blivit så van att berätta sitt livs historia för obekanta människor ombord på tåg att han alltid tar med sig sina tänkta åhörare från kaféet till järnvägsstationen. Först inför åsynen av människomyllret på perrongen och det frustande loket på spåret känner han sig fri att tala från hjärtat.Det lustiga är att när jag skriver det ni nu lyssnar på befinner jag mig ombord på ett svenskt regionaltåg. Plötsligt vänder sig den unge mannen i sätet bredvid mot mig och frågar vad jag jobbar med. Och då måste jag ju ställa samma fråga till honom. Det blir en artig och försiktigt trevande konversation som på bara en kvart utvecklar sig till ett öppenhjärtigt samtal om min medresenärs svåra uppväxt i Iran och glädje över att hans nya jobb som gett hopp om framtiden. En bekräftelse så god som en annan på att bekännelsen i tågkupén lever vidare.För som religionsvetaren Martin Buber hävdade finns det kanske inget jag om det saknas ett du, att allt verkligt liv uppstår först när vi möter någon annan. Jagets beroende av ett du är uppenbar också för den resande amerikanskan som ständigt byter roller i Vendela Vidas roman. Hon saknar en plan. Hon vill bara bort. Det är ständigt andra människor och yttre händelser som triggar henne att gång på gång byta identitet.Vendela Vidas slutsats är att det finns något sant och verkligt i summan av de roller som huvudpersonen spelar. Som i dikten av den medeltida sufipoeten Rumi, den som inspirerade till titeln på hennes bok:Du sitter här med oss, men du går också omkringPå ett fält i gryningen. Du är självDet djur vi jagar när du följer oss på jaktenDu är i din kropp som en växt är stadig i jordenÄndå är du vind. Du är dykarens kläderSom ligger kvar på stranden. Du är fiskenPer J Andersson, författare och reseskribentLitteratur”När dykaren lämnar sina kläder” av Vendela Vida (2018, översättning Jan Hultman och Annika H Löfvendahl), Etta förlag.”Den svåra konsten att se sig själv” av Peter Gärdenfors (2017), Natur & kultur.”Kupé nr 6” av Rosa Liksom (2011, översättning av Janina Orlov 2012), Wahlström & Widstrand.”Kvinnor på ett tåg” av Anita Nair (2001, översättning av Thomas Rudvald 2007), Tranan.”Och solen har sin gång” av Ernest Hemingway (1926, i nyöversättning av Christian Ekvall 2012), Bakhåll förlag.”Berättelsen om de sällsamma öden och äventyr, vilka Julio Jurenito och hans lärjungar …” av Ilja Ehrenburg (1922, översättning av Lars Erik Blomqvist 1979), AWE/Gebers.”Canterburysägner” av Geoffrey Chaucer (1387, översättning av Harald Jernström, 1956). Forum.

UPPLÄSNING: Bruno K Öijer (arkivinspelning från 2014) Önskad av: Marianne Nilsson, Visby Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Jag frös” av Bruno K ÖijerDIKTSAMLING: Det förlorade ordet (Wahlström & Widstrand, 1995)MUSIK: Vilhelm Bromander/Matti Bye/Dennis Egberth: CloudsEXEKUTÖR: Mambo noir trio

LITTERATURVECKAN I P1 UPPLÄSNING: Amanda Ooms Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Ett är det än som i de mörka dagar” av Anna Maria RoosDIKTSAMLING: Aderton år (Wahlström & Widstrand,1902). Dikten är daterad ”Kgl. Biblioteket 1897”.MUSIK: Franz Liszt: En rêveEXEKUTÖR: Arkadij Volodos, piano

Sänt i FM 12 Mars 2024 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kritikerrosad roman i uppläsning av Cecilia NilssonDet är höst 1944 och Lapplandskriget har precis börjat. En flicka på snart 14 år flyr finska Tornedalen. Hon vandrar med de älskade kossorna och med grannbyarnas människor och djur i en kolonn på väg undan kriget. En berättelse om krigets fasor men också om det varma i människomöten, vänliga djur och magisk natur.Rosa Liksom är konstnär och författare, född i finska Tornedalen 1958. För hennes roman Kupé nr 6 (som sändes som Radioföljetong 2013) tilldelades hon Finlandiapriset 2011 och 2020 mottog hon Svenska Akademiens nordiska pris.För översättningen svarar Janina Orlov. Hon är litteraturvetare och översätter från från ryska och finska till svenska.Uppläsaren Cecilia Nilsson är skådespelaren med en lång rad roller för scen, film och tv bakom sig. Hon har bland annat medverkat i tv-serien Händelser vid vatten och skräckfilmen Konferensen. I Radioföljetongen hörde vi henne senast läsa Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman.Av: Rosa LiksomÖversättning: Janina OrlovUppläsare: Cecilia NilssonSlutmix: Maths KällqvistProducent: Joseph Knevel - produktionsbolaget KnevelFörlag: Wahlström & Widstrand

UPPLÄSNING: Monica Wilderoth Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Igenkommande” av Kristian LundbergDIKTSAMLING: Ett torn högre än jag själv (Wahlström & Widstrand, 1996)MUSIK: Trad. från Ryssland, Jan Johansson: Mellan branta stränder EXEKUTÖR: Jan Johansson, piano och Georg Riedel, kontrabas

UPPLÄSNING: Lotti Törnros Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Svetslågan” av Eva-Stina ByggmästarDIKTSAMLING: Vill du kyssa en rebell? (Wahlström & Widstrand 2023)MUSIK: Trad, Duncan Chisholm: I Horó 'S Na Hug òro EileEXEKUTÖR: Duncan Chisholm, fiol

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Daniel Boyacioglu debuterade 2003 med diktsamlingen ”Istället för Hip Hop” var han redan tvåfaldig vinnare av SM i Poetry Slam, hade turnerat landet runt med en föreställning för Riksteatern, gjort radioteater och skulle snart medverka i Dramatens uppsättning av ”I väntan på Godot”. ”Enda gången någonting blir till poesi är när det utmanar”, förklarade han i en intervju.Tjugo år, sju diktsamlingar och ett antal musikalbum senare är Daniel Boyacioglu fortfarande en mångsysslare och framträdande scenperson. Han har dessutom hunnit med att jobba åtta år som brandman, vilket speglades i hans förra diktsamling ”Allt om eld” från 2016. Den nya diktsamlingen ”Daniels bok” bearbetar på 180 sidor var författaren befinner sig i livet nu. Musikaliskt flödande dikter växlas med mer självbiografiskt berättande, om allt från kärlekssorg och barnlängtan till uppväxten i Stockholmsförorten Norsborg, erfarenheter av rasism och förhållandet till hiphopen.Titeln leder tankarna till Gamla testamentets Daniel, profeten i babylonisk fångenskap, och utifrån denna fond skildrar boken en diaspora-erfarenhet av idag. Vad innebär det att vara syrian i Sverige, frågar sig författaren, och hur borde han leva? ”Du ska veta min son att du har en historia / även om väldigt lite i Sverige kommer påminna dig om den”, skriver han i dikten ”Till min käre son, ifall jag hade någon”.DIKT: ”Rekviem över det Sverige som var” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Daniels bok (Wahlström & Widstrand, 2023)MUSIK: Peter Heider: Belle flammeEXEKUTÖR: MODALiST och Boozoo Bajou, elektronik.

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Försvarstal” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Allt om eld (Wahlström & Widstrand, 2016)MUSIK: Lorenzo De Finti: AndanteEXEKUTÖR: Fabrizio Bosso, trumpet och Lorenzo De Finti, piano.

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Mitt kylskåp pajar och jag köper ett nytt” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Allt om eld (Wahlström& Widstrand, 2016)MUSIK: Paul Lambert: TegelEXEKUTÖR: Paul Lambert, piano

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Daniel Boyacioglu debuterade 2003 med diktsamlingen ”Istället för Hip Hop” var han redan tvåfaldig vinnare av SM i Poetry Slam, hade turnerat landet runt med en föreställning för Riksteatern, gjort radioteater och skulle snart medverka i Dramatens uppsättning av ”I väntan på Godot”. ”Enda gången någonting blir till poesi är när det utmanar”, förklarade han i en intervju.Tjugo år, sju diktsamlingar och ett antal musikalbum senare är Daniel Boyacioglu fortfarande en mångsysslare och framträdande scenperson. Han har dessutom hunnit med att jobba åtta år som brandman, vilket speglades i hans förra diktsamling ”Allt om eld” från 2016. Den nya diktsamlingen ”Daniels bok” bearbetar på 180 sidor var författaren befinner sig i livet nu. Musikaliskt flödande dikter växlas med mer självbiografiskt berättande, om allt från kärlekssorg och barnlängtan till uppväxten i Stockholmsförorten Norsborg, erfarenheter av rasism och förhållandet till hiphopen.Titeln leder tankarna till Gamla testamentets Daniel, profeten i babylonisk fångenskap, och utifrån denna fond skildrar boken en diaspora-erfarenhet av idag. Vad innebär det att vara syrian i Sverige, frågar sig författaren, och hur borde han leva? ”Du ska veta min son att du har en historia / även om väldigt lite i Sverige kommer påminna dig om den”, skriver han i dikten ”Till min käre son, ifall jag hade någon”.DIKT: ”Gråtens ballad” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Daniels bok (Wahlström & Widstrand, 2023)MUSIK: Alexandre Desplat: Morning tearsEXEKUTÖR: Vincent Segal, elcello, Prags symfoniorkester och Alexandre Desplat, dirigent

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Daniel Boyacioglu debuterade 2003 med diktsamlingen ”Istället för Hip Hop” var han redan tvåfaldig vinnare av SM i Poetry Slam, hade turnerat landet runt med en föreställning för Riksteatern, gjort radioteater och skulle snart medverka i Dramatens uppsättning av ”I väntan på Godot”. ”Enda gången någonting blir till poesi är när det utmanar”, förklarade han i en intervju.Tjugo år, sju diktsamlingar och ett antal musikalbum senare är Daniel Boyacioglu fortfarande en mångsysslare och framträdande scenperson. Han har dessutom hunnit med att jobba åtta år som brandman, vilket speglades i hans förra diktsamling ”Allt om eld” från 2016. Den nya diktsamlingen ”Daniels bok” bearbetar på 180 sidor var författaren befinner sig i livet nu. Musikaliskt flödande dikter växlas med mer självbiografiskt berättande, om allt från kärlekssorg och barnlängtan till uppväxten i Stockholmsförorten Norsborg, erfarenheter av rasism och förhållandet till hiphopen.Titeln leder tankarna till Gamla testamentets Daniel, profeten i babylonisk fångenskap, och utifrån denna fond skildrar boken en diaspora-erfarenhet av idag. Vad innebär det att vara syrian i Sverige, frågar sig författaren, och hur borde han leva? ”Du ska veta min son att du har en historia / även om väldigt lite i Sverige kommer påminna dig om den”, skriver han i dikten ”Till min käre son, ifall jag hade någon”.DIKT: ”Du har en balkong, jag har en balkong” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Daniels bok (Wahlström & Widstrand, 2023)MUSIK: Aukai: LumiEXEKUTÖR: Aukai

MÅNADENS DIKTARE (JANUARI) UPPLÄSNING: Daniel Boyacioglu Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Daniel Boyacioglu debuterade 2003 med diktsamlingen ”Istället för Hip Hop” var han redan tvåfaldig vinnare av SM i Poetry Slam, hade turnerat landet runt med en föreställning för Riksteatern, gjort radioteater och skulle snart medverka i Dramatens uppsättning av ”I väntan på Godot”. ”Enda gången någonting blir till poesi är när det utmanar”, förklarade han i en intervju.Tjugo år, sju diktsamlingar och ett antal musikalbum senare är Daniel Boyacioglu fortfarande en mångsysslare och framträdande scenperson. Han har dessutom hunnit med att jobba åtta år som brandman, vilket speglades i hans förra diktsamling ”Allt om eld” från 2016. Den nya diktsamlingen ”Daniels bok” bearbetar på 180 sidor var författaren befinner sig i livet nu. Musikaliskt flödande dikter växlas med mer självbiografiskt berättande, om allt från kärlekssorg och barnlängtan till uppväxten i Stockholmsförorten Norsborg, erfarenheter av rasism och förhållandet till hiphopen.Titeln leder tankarna till Gamla testamentets Daniel, profeten i babylonisk fångenskap, och utifrån denna fond skildrar boken en diaspora-erfarenhet av idag. Vad innebär det att vara syrian i Sverige, frågar sig författaren, och hur borde han leva? ”Du ska veta min son att du har en historia / även om väldigt lite i Sverige kommer påminna dig om den”, skriver han i dikten ”Till min käre son, ifall jag hade någon”.DIKT: ”Det dikten gör” av Daniel BoyaciogluDIKTSAMLING: Daniels bok (Wahlström & Widstrand, 2023)MUSIK: Fabiano do Nascimento: Amor e carinhoEXEKUTÖR: Fabiano do Nascimento, gitarr

UPPLÄSNING: Stina Ekblad Önskad av Bo Allvin. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”När året vänder...” av Paul AnderssonDIKTSAMLING: Ett andetag djupt är livet. Samlade dikter (Wahlström & Widstrand. 1992)MUSIK: Okänd upphovsperson: LyckönskanEXEKUTÖR: Filip Jers och Jouko Kyhälä, munspel

UPPLÄSNING: Magnus Roosmann Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Näcken” av Ernst JosephsonDIKTSAMLING: Gula rosor (Jacob Dybwads förlag, Wahlström & Widstrand, 1896)MUSIK: Edvard Grieg: Solvejgs sangEXEKUTÖR: Nils Ökland, hardangerfela

UPPLÄSNING: Max von Sydow (inspelning från 2006) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Vinterorgel” av Erik Axel KarlfeldtDIKTSAMLING: Hösthorn (Wahlström & Widstrand,1927)MUSIK: Igor Stravinskij: Stycke för klarinettsoloEXEKUTÖR: Charles Neidich, klarinett

UPPLÄSNING: Etienne Glaser Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Vid avenue de Neuilly” av August StrindbergDIKTSAMLING: Sömngångarnätter på vakna dagar (1884). Hämtad ur Dikter (Wahlström & Widstrand, 1993)MUSIK: Vítězslava Kaprálová: Andante semplice ur AprilpreludierEXEKUTÖR: Samantha Ege, piano

Här kraschlandar vi ibland pietister, erikjansare, laestadianism och en gammal kyrka som desperat försöker hålla alla nya idéer stången.I berättelsen om hur Sverige blev det moderna Sverige (som vi lågintensivt försökt komma åt i snart tio års tid) har vi denna gång kommit till en viktig men lite bortglömd aspekt. Demokratiseringen av tron.Trots häftigt motstånd från kyrkan lyckades de olika väckelserörelserna under 1800-talets första halvsekel växa. När de formella hindren under 1860-talet försvann blev det till en folkrörelse som förändrade hela Sverige.-Kom gärna och se vår föreställning ”Krig och fred”. Vi kommer till Lund, Malmö och Jönköping. Sedan styr vi kosan norrut och besöker pärlorna Östersund, Sundsvall och Umeå. Biljetter på: http://krigochfred.se-Läslista:Hägg, Göran, Svenskhetens historia, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 2003Lindmark, Daniel (red.), Ingångar till norrländsk kyrkohistoria, Luleå stiftshistoriska sällskap, Umeå, 2010Larsson, Bengt, Lars Levi Laestadius: hans liv, verksamhet och den laestadianska väckelsen, 2., [utök.] uppl., Artos, Skellefteå, 2004Braw, Daniel ”Väckelsen gjorde tron till en privatsak” Populär historia 3/2015-Avsnittet klipptes av Jonatan Peterson Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

UPPLÄSNING: Harald Leander Önskad av: Malin Hellström och Jörgen P Karlsson DIKT: ”Ishjärtat” av Bruno K ÖijerDIKTSAMLING: Dimman av allt (Wahlström & Widstrand 2001)MUSIK: Mikael Marin: BrötpolskaEXEKUTÖR: Väsen

MÅNADENS DIKTARE (AUGUSTI) UPPLÄSNING: Willy Granqvist. Inspelning från 1977 ur arkivet. ”ett språk att / gripa med, hela / dagen ut”. Så inleds ”Besvärjelse”, den första dikten i Willy Granqvists debut från 1974, ”Kropparna och rummen”. Det språk han försöker besvärja fram här kan ses som en port in till hela det kommande författarskapet: ett sinnligt, sökande, sårbart, längtande, både glasklart och gåtfullt språk som griper tag i allt från vardagens bestyr, kroppens celler, museernas mosslik och stenarnas tidsdjup till kosmologiska och metafysiska perspektiv.Samma år som han debuterade som poet gjorde Granqvist hallåprov för Sveriges Radio och godkändes. De kommande åren skulle han vara verksam i många roller på radion och i en notis i diktsamlingen ”En ängel i vår tid” (1976) konstaterar han: ”För kanske första gången känner jag mig inlemmad i ett egentligt sammanhang, men ändå med friheten i behåll”. 1978 började han arbeta på kulturredaktionen, bland annat som producent för Dagens dikt. I antologin ”Dagens dikt” som han sammanställde 1981 skrev han i förordet: ”Poesin är ett pågående samtal som vi ständigt är inbjudna att ta del i”. Willy Granqvist gav ut sju diktsamlingar och två prosaböcker innan han 1985 själv avslutade sitt liv, endast 36 år gammal. Då fanns manuset till hans sista diktbok färdigt, den framforsande, både mörkt desperata och absurt humoristiska sömnlöshetsmonologen ”Natten”, som två år senare publicerades postumt. I förordet till en nyutgåva av ”Natten” (Nirstedt/litteratur, 2021) kallar Gabriel Itkes-Sznap boken ”en av de mest sällsamma i modern svenskspråkig poesi överhuvudtaget”. Willy Granqvists samlade skrifter utgavs i fyra volymer 2005-2010 på förlaget Lejd (redaktörer Magnus Ringgren och Krister Gustavsson).DIKT: "Det allra närmaste, spretande" av Willy GranqvistDIKTSAMLING: En ängel i vår tid (Wahlström & Widstrand, 1976)MUSIK: Vítězslava Kaprálová: Aprilpreludium nr 3EXEKUTÖR: Sarah Cahill, piano

MÅNADENS DIKTARE (AUGUSTI) UPPLÄSNING: Pontus Plænge ”ett språk att / gripa med, hela / dagen ut”. Så inleds ”Besvärjelse”, den första dikten i Willy Granqvists debut från 1974, ”Kropparna och rummen”. Det språk han försöker besvärja fram här kan ses som en port in till hela det kommande författarskapet: ett sinnligt, sökande, sårbart, längtande, både glasklart och gåtfullt språk som griper tag i allt från vardagens bestyr, kroppens celler, museernas mosslik och stenarnas tidsdjup till kosmologiska och metafysiska perspektiv.Samma år som han debuterade som poet gjorde Granqvist hallåprov för Sveriges Radio och godkändes. De kommande åren skulle han vara verksam i många roller på radion och i en notis i diktsamlingen ”En ängel i vår tid” (1976) konstaterar han: ”För kanske första gången känner jag mig inlemmad i ett egentligt sammanhang, men ändå med friheten i behåll”. 1978 började han arbeta på kulturredaktionen, bland annat som producent för Dagens dikt. I antologin ”Dagens dikt” som han sammanställde 1981 skrev han i förordet: ”Poesin är ett pågående samtal som vi ständigt är inbjudna att ta del i”. Willy Granqvist gav ut sju diktsamlingar och två prosaböcker innan han 1985 själv avslutade sitt liv, endast 36 år gammal. Då fanns manuset till hans sista diktbok färdigt, den framforsande, både mörkt desperata och absurt humoristiska sömnlöshetsmonologen ”Natten”, som två år senare publicerades postumt. I förordet till en nyutgåva av ”Natten” (Nirstedt/litteratur, 2021) kallar Gabriel Itkes-Sznap boken ”en av de mest sällsamma i modern svenskspråkig poesi överhuvudtaget”. Willy Granqvists samlade skrifter utgavs i fyra volymer 2005-2010 på förlaget Lejd (redaktörer Magnus Ringgren och Krister Gustavsson).DIKT: "Stoftets tystnad" av Willy GranqvistDIKTSAMLING: Du är ett barn nu (Wahlström & Widstrand, 1977). Hämtad ur Samlade skrifter II (Bokförlaget Lejd, 2006)MUSIK: Benjamin Britten: Narcissus ur Metamorfoser efter OvidiusEXEKUTÖR: Allan Vogel, oboe

MÅNADENS DIKTARE (AUGUSTI) UPPLÄSNING: Pontus Plænge Första rad: En ängel ”ett språk att / gripa med, hela / dagen ut”. Så inleds ”Besvärjelse”, den första dikten i Willy Granqvists debut från 1974, ”Kropparna och rummen”. Det språk han försöker besvärja fram här kan ses som en port in till hela det kommande författarskapet: ett sinnligt, sökande, sårbart, längtande, både glasklart och gåtfullt språk som griper tag i allt från vardagens bestyr, kroppens celler, museernas mosslik och stenarnas tidsdjup till kosmologiska och metafysiska perspektiv.Samma år som han debuterade som poet gjorde Granqvist hallåprov för Sveriges Radio och godkändes. De kommande åren skulle han vara verksam i många roller på radion och i en notis i diktsamlingen ”En ängel i vår tid” (1976) konstaterar han: ”För kanske första gången känner jag mig inlemmad i ett egentligt sammanhang, men ändå med friheten i behåll”. 1978 började han arbeta på kulturredaktionen, bland annat som producent för Dagens dikt. I antologin ”Dagens dikt” som han sammanställde 1981 skrev han i förordet: ”Poesin är ett pågående samtal som vi ständigt är inbjudna att ta del i”. Willy Granqvist gav ut sju diktsamlingar och två prosaböcker innan han 1985 själv avslutade sitt liv, endast 36 år gammal. Då fanns manuset till hans sista diktbok färdigt, den framforsande, både mörkt desperata och absurt humoristiska sömnlöshetsmonologen ”Natten”, som två år senare publicerades postumt. I förordet till en nyutgåva av ”Natten” (Nirstedt/litteratur, 2021) kallar Gabriel Itkes-Sznap boken ”en av de mest sällsamma i modern svenskspråkig poesi överhuvudtaget”. Willy Granqvists samlade skrifter utgavs i fyra volymer 2005-2010 på förlaget Lejd (redaktörer Magnus Ringgren och Krister Gustavsson).DIKT: Ur "En ängel i vår tid" av Willy GranqvistDIKTSAMLING: En ängel i vår tid (Wahlström & Widstrand, 1976). Hämtad ur Samlade skrifter I (Bokförlaget Lejd, 2005)MUSIK: Dave Maric: Tredje satsen ur Lucid intervalsEXEKUTÖR: Håkan Hardenberger, trumpet, Colin Currie, slagverk

MÅNADENS DIKTARE (AUGUSTI) UPPLÄSNING: Pontus Plænge ”ett språk att / gripa med, hela / dagen ut”. Så inleds ”Besvärjelse”, den första dikten i Willy Granqvists debut från 1974, ”Kropparna och rummen”. Det språk han försöker besvärja fram här kan ses som en port in till hela det kommande författarskapet: ett sinnligt, sökande, sårbart, längtande, både glasklart och gåtfullt språk som griper tag i allt från vardagens bestyr, kroppens celler, museernas mosslik och stenarnas tidsdjup till kosmologiska och metafysiska perspektiv.Samma år som han debuterade som poet gjorde Granqvist hallåprov för Sveriges Radio och godkändes. De kommande åren skulle han vara verksam i många roller på radion och i en notis i diktsamlingen ”En ängel i vår tid” (1976) konstaterar han: ”För kanske första gången känner jag mig inlemmad i ett egentligt sammanhang, men ändå med friheten i behåll”. 1978 började han arbeta på kulturredaktionen, bland annat som producent för Dagens dikt. I antologin ”Dagens dikt” som han sammanställde 1981 skrev han i förordet: ”Poesin är ett pågående samtal som vi ständigt är inbjudna att ta del i”. Willy Granqvist gav ut sju diktsamlingar och två prosaböcker innan han 1985 själv avslutade sitt liv, endast 36 år gammal. Då fanns manuset till hans sista diktbok färdigt, den framforsande, både mörkt desperata och absurt humoristiska sömnlöshetsmonologen ”Natten”, som två år senare publicerades postumt. I förordet till en nyutgåva av ”Natten” (Nirstedt/litteratur, 2021) kallar Gabriel Itkes-Sznap boken ”en av de mest sällsamma i modern svenskspråkig poesi överhuvudtaget”. Willy Granqvists samlade skrifter utgavs i fyra volymer 2005-2010 på förlaget Lejd (redaktörer Magnus Ringgren och Krister Gustavsson).DIKT: "Tollundsmannen" av Willy GranqvistDIKTSAMLING: Kropparna och rummen (Wahlström & Widstrand, 1974). Hämtad ur Samlade skrifter I (Bokförlaget Lejd, 2005)MUSIK: Anders Paulsson: LullabyEXEKUTÖR: Anders Paulsson, sopransaxofon

MÅNADENS DIKTARE (AUGUSTI) UPPLÄSNING: Pontus Plænge ”ett språk att / gripa med, hela / dagen ut”. Så inleds ”Besvärjelse”, den första dikten i Willy Granqvists debut från 1974, ”Kropparna och rummen”. Det språk han försöker besvärja fram här kan ses som en port in till hela det kommande författarskapet: ett sinnligt, sökande, sårbart, längtande, både glasklart och gåtfullt språk som griper tag i allt från vardagens bestyr, kroppens celler, museernas mosslik och stenarnas tidsdjup till kosmologiska och metafysiska perspektiv.Samma år som han debuterade som poet gjorde Granqvist hallåprov för Sveriges Radio och godkändes. De kommande åren skulle han vara verksam i många roller på radion och i en notis i diktsamlingen ”En ängel i vår tid” (1976) konstaterar han: ”För kanske första gången känner jag mig inlemmad i ett egentligt sammanhang, men ändå med friheten i behåll”. 1978 började han arbeta på kulturredaktionen, bland annat som producent för Dagens dikt. I antologin ”Dagens dikt” som han sammanställde 1981 skrev han i förordet: ”Poesin är ett pågående samtal som vi ständigt är inbjudna att ta del i”. Willy Granqvist gav ut sju diktsamlingar och två prosaböcker innan han 1985 själv avslutade sitt liv, endast 36 år gammal. Då fanns manuset till hans sista diktbok färdigt, den framforsande, både mörkt desperata och absurt humoristiska sömnlöshetsmonologen ”Natten”, som två år senare publicerades postumt. I förordet till en nyutgåva av ”Natten” (Nirstedt/litteratur, 2021) kallar Gabriel Itkes-Sznap boken ”en av de mest sällsamma i modern svenskspråkig poesi överhuvudtaget”. Willy Granqvists samlade skrifter utgavs i fyra volymer 2005-2010 på förlaget Lejd (redaktörer Magnus Ringgren och Krister Gustavsson).DIKT: "Besvärjelse" av Willy GranqvistDIKTSAMLING: Kropparna och rummen (Wahlström & Widstrand, 1974). Hämtad ur Samlade skrifter I (Bokförlaget Lejd, 2005)MUSIK: Frederico de Freitas: Serena ur Suite medievalEXEKUTÖR: Kungliga skotska nationalorkestern, Alvaro Cassuto, dirigent

UPPLÄSNING: Peter Andersson Önskad av Gunilla Löf DIKT: "Nu öppnar nattglim sin krona" av Erik Axel KarlfeldtDIKTSAMLING: Fridolins lustgård (Wahlström & Widstrand, 1901)MUSIK: Lisa Eriksson Långbacka: SomranEXEKUTÖR: Lisas

UPPLÄSNING: Lotti Törnros DIKT: "Blåmusslan" av Eva-Stina ByggmästarDIKTSAMLING: Vill du kyssa en rebell? (Wahlström & Widstrand 2023)MUSIK: Johan Norberg: SkogenEXEKUTÖR: Johan Norberg, gitarr, Jonas Knutsson, barytonsaxofon, Eva Kruse, kontrabas

UPPLÄSNING: Gunnar Harding DIKTSAMLING: Minnen ur glömskans städer (Wahlström & Widstrand 2023)MUSIK: Billy Strayhorn: Lotus blossomEXEKUTÖR: Sweet jazz trio

ÖVERSÄTTNING: Hans Björkegren UPPLÄSNING: Etienne Glaser Första rad: Mitt lånta stoft ska jag återlämna Önskad av Johan Ahlin DIKT: Ur "Rosen fryser i snön" av Osip MandelstamDIKTSAMLING: Rosen fryser i snön (Wahlström & Widstrand 1976)MUSIK: Einojuhani Rautavaara: Sats 3, Come un sogno, ur Symfoni nr 7, Angel of lightEXEKUTÖR: Helsingfors stadsorkester, Leif Segerstam, dirigent

UPPLÄSNING: Gunnar Harding DIKTSAMLING: Minnen ur glömskans städer (Wahlström & Widstrand 2023)MUSIK: Paolo Fresu: De la solitude mesuréeEXEKUTÖR: Paolo Fresu, trumpet och Lars Danielsson, cello

UPPLÄSNING: Kerstin Andersson LITTERATURVECKAN I P1: DIKT OM DIKTDIKTSAMLING: "Men hur små poeter finns det egentligen" (Wahlström & Widstrand 2008)MUSIK: John Cage: Harmony nr 15EXEKUTÖR: Stefan Hussong, dragspel, Mike Svoboda, trombon

UPPLÄSNING: Lotti Törnros DIKTSAMLING: Vill du kyssa en rebell? (Wahlström & Widstrand 2023)MUSIK: Bao Sissoko/Malik Pathé Sow: Hommage á á Ali Farka TouréEXEKUTÖR: Bao Sissoko, kora, Malik Pathé Sow, luta, hoddu, Guo Gan, erhu

Uppläsare: Josefin Iziamo Första rad: Hur talar jag till eder ur mitt djupaste hjärta? DIKTSAMLING: Samlade dikter (Wahlström & Widstrand, 1997)MUSIK: Benjamin Godard: Jocelyns berceuse ur JocelynEXEKUTÖR: Céline Moinet, oboe, Sarah Christ, harpa

UPPLÄSNING: Jenny Tunedal DIKTSAMLING: "Dröm, baby, dröm" (Wahlström & Widstrand, 2022)MUSIK Christian Wallumröd, Arve Henriksen, Gjermund Larsen: Detach BEXEKUTÖR Christian Wallumröd ensemble 

Trevlig juldag på er alla människobarn! Hoppas ni har haft en en fin jul och är taggade på ett nytt poddavsnitt. I flertalet svenska orter är juldagen den stora fest- och hemvändarkvällen. Detta fick oss att slå i böckerna efter historiska festminnen. I detta avsnitt fokuserar vi på överklassens festande. Vi ger svaret på Askungens fråga om vad en bal på slottet egentligen är.På vägen blir det maskeradfester, trekantiga hattar, jippon i Kungsträdgården och tidernas mest svirande balveteran.--Läslista (bl a)Eriksson, Bo "Baler, baler, baler" ur Götlind, Anna & Linnarsson, Magnus (red.), År: historiker berättar, Första upplagan, Appell förlag, Stockholm, 2020Lagercrantz, Bo & Rehnberg, Mats, Kungens glada dagar: bilder från Carl XV:s tid, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1987[1954]Hellsing, My "Baler på 1700-talet" Populär historia 15 augusti 2020 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Första rad: Rummen går UPPLÄSNING: Monica Wilderoth DIKTSAMLING: Jag ska vakna stående (Wahlström & Widstrand, 2022)MUSIK Charles Koechlin: Femte satsen, Sérénité, ur Blåsseptett.EXEKUTÖR Oslo kammarakademi

Har vi äntligen hittat det perfekta ämnet? Robin får i detta avsnitt chansen att prata om Västerbotten och gamla lumparminnen från Umeå universitet samtidigt som Daniel Hermansson får ställa upp svenska och ryska soldater i formationer. Vi ska prata om sista gången (eller senast?) det var krig inom det svenska rikets gränser.Detta är den sista episoden av de händelserika finska krigen som i sin tur är en liten del av de massiva Napoleonkrigen. En liten skärva av någonting mycket större alltså. Mycket nöje!--LäslistaHårdstedt, Martin, Finska kriget 1808-1809, Prisma, Stockholm, 2006Bergström, K-G, Nöd och död: den ryska ockupationen i norr 1809, Historiska media, Lund, 2020Ericson Wolke, Lars, Svenska slagfält, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 2003Hadenius, Stig, Nilsson, Torbjörn & Åselius, Gunnar, Guide till Sveriges historia, [Ny utg.], Kunskapsförl./Norstedt, Stockholm, 2000 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Uppläsning: Torsten Wahlund Önskad av: Lena Cronström, Kullahalvön i Skåne DIKTSAMLING: Svensk dikt. Från trollformler till Lars Norén. Red Lars Gustafsson (Wahlström & Widstrand 1978)MUSIK: Wilhelm Peterson-Berger: Vid Frösö kyrkaEXEKUTÖR Norrköpings symfoniorkester, Michail Jurovskij, dirigent

Ibland tänker jag att det är tur att antiken genier inte vet vilken roll vi har tillskrivit dem i efterhand. Bilden ni ser på Facebooksidan är Jean Auguste Dominiques hyllning till Homeros från 1827 som idag hänger på Louvren. En ängel ger honom en gloria, vid hans fötter sitter Iliaden och Odysséen i fysisk form som två kvinnor. Herodotos, Sofokles, Aesop, Alexander den Store, Moliere, Rafael, Mozart och Shakespeare ingår i den skara som kröner Homeros till kung över allt berättande. Ta inte i så att du spricker, Jean Auguste, vill man säga.Men visst. Den västerländska litteraturen börjar med Homeros och i dennes två epos hittar vi mycket av det material som gång efter annan allt sedan dess har idisslats på nytt. Bra grejer är det dessutom.I hundratals år har forskningen om Homeros, den homeriska frågan kallad, försökt komma till botten med vem Homeros var, om Homeros ens fanns och hur dessa otroliga epos kom till. Vi tar er med genom århundradena i denna holmgång. Varmt välkomna!Litteraturlista (bl a):Linnér, Sture, Homeros, [Ny utg.], Norstedt, Stockholm, 1989Homeros, Iliaden, Natur och kultur, Stockholm, 1999Henrikson, Alf, Antikens historier, Bonnier, Stockholm, 1958Hägg, Göran, Världens litteraturhistoria, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 2000 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.