Podcasts about radioorkestern

Panelen känner evig salighet av Galina Ustvolskajas musik, hör sopranen Jodie Devos sjunga Offenbach utan fluff och flirt och får en öronöppnande upplevelse av en tysk-polsk tolkning av Hugo Alfvén.   Veckans skivor: HUGO ALFVÉN SYMPHONIC WORKS VOL. 2 Symfoni nr 3, Bergakungen-sviten och Uppsalarapsodi Tyska symfoniorkestern i Berlin Lukasz Borowicz, dirigent Cpo 555 237-2 Betyg: 4  OFFENBACH COLORATURE JODIE DEVOS Musik av Jacques Offenbach Jodie Devos, sopran Radioorkestern i München Laurent Campellone, dirigent Alpha 437 Betyg: 4 USTVOLSKAYA PIANO SONATAS Pianosonater 1-6 av Galina Ustvolskaya Antonii Baryshevskyi, piano Cavi-Music 8553357 Betyg: 5 STRAVINSKY PERSÉPHONE Musik av Igor Stravinskij Andrew Staples, tenor Pauline Cheviller, berättare Finlands nationaloperas orkester, kör och barnkör Esa-Pekka Salonen, dirigent Pentatone PTC 5186 688 Betyg: 5  Musikrevyn möter: Bernard Haitink Den legendariske holländske dirigenten Bernard Haitink har haft en livslång karriär framför många av världens främsta orkestrar. Nyligen fyllde han 90 år och i september tycks hans planerade konserter med Wienfilharmonikerna bli hans avsked från dirigerandet. Haitink är även en av de stora dirigenterna på skiva med sina inspelningar av t ex Beethovens, Brahms, Bruckners och Mahlers symfonier. Johan Korssell intervjuar Bernard Haitink i ett möte som spelades in i Amsterdam våren 2013.

Med utgångspunkt i sin bok "Drömmen om 100-mannaorkestern" berättar Sven-Åke Landström här om avgörande ögonblick i Radiosymfonikernas historia under 60- och 70-talen för Boel Adler. Del 2 av 3. Idag har Sveriges Radios Symfoniorkester internationellt renommé och lockar utan problem till sig vår tids stora dirigenter och solister till sitt alldeles egna konserthus, Berwaldhallen. Sveriges Radio firar 90-årsjubileum och P2 Dokumentär berättar om avgörande musikaliska ögonblick i radioorkesterns historia. Under 1960-talet utvecklades Radioorkestern till en elitensemble under den rumänske dirigenten Sergiu Celibidaches dynamiska ledning, och under orkesterns många och lyckosamma turnéer rönte man stora framgångar till och med på de anrika konsertinstitutionerna i Wien och Berlin. Sven-Åke Landström, författaren till boken Drömmen om 100-mannaorkestern, spelade horn i Radiosymfonikerna under senare delen av 1960-talet. I det andra programmet om  Sveriges Radios Symfoniorkester berättar han om sitt livs konstnärliga höjdpunkter där Brucknerfyran i Berlin 1969 väcker särskilt starka minnen. Men framgången hade ett pris, och efter nio år sade Radiosymfonikerna nej tack till fortsatt samarbete – och Celibidache utnämndes aldrig till chefdirigent. Vi fortsätter in i 1970-talet då Sveriges Radio granskades av olika utredningar där man bland annat upptäckte ett förskräckligt resurssvinn: samtliga orkestermusiker spelade ju inte vid alla konserter, och partiturlediga musiker måste förstås kunna användas till andra uppdrag. Man kom också fram till att det allra bästa vore att utlokalisera orkestern till Norrland, eller möjligen till Skåne. Mot slutet av 1970-talet kunde man äntligen pusta ut och ta nya konstnärliga tag. Orkestern fick ett eget hem i Berwaldhallen och Herbert Blomstedt utsågs till orkesterns förste chefdirigent Men lyckan blev inte långvarig… Drömmen om 100-mannaorkestern del 2 - En programserie av Boel Adler i repris från 2011

Med utgångspunkt i boken "Drömmen om 100-mannaorkestern" berättar Sven-Åke Landström om de viktiga händelserna under orkesterns historia för Boel Adler Under 1960-talet utvecklades Radioorkestern till en elitensemble under den rumänske dirigenten Sergiu Celibidaches dynamiska ledning, och under orkesterns många och lyckosamma turnéer rönte man stora framgångar till och med på de anrika konsertinstitutionerna i Wien och Berlin. Sven-Åke Landström, författaren till boken Drömmen om 100-mannaorkestern, spelade horn i Radiosymfonikerna under senare delen av 1960-talet. I det andra programmet om  Sveriges Radios Symfoniorkester berättar han om sitt livs konstnärliga höjdpunkter där Brucknerfyran i Berlin 1969 väcker särskilt starka minnen. Men framgången hade ett pris, och efter nio år sade Radiosymfonikerna nej tack till fortsatt samarbete – och Celibidache utnämndes aldrig till chefdirigent. Vi fortsätter in i 1970-talet då Sveriges Radio granskades av olika utredningar där man bland annat upptäckte ett förskräckligt resurssvinn: samtliga orkestermusiker spelade ju inte vid alla konserter, och partiturlediga musiker måste förstås kunna användas till andra uppdrag. Man kom också fram till att det allra bästa vore att utlokalisera orkestern till Norrland, eller möjligen till Skåne. Mot slutet av 1970-talet kunde man äntligen pusta ut och ta nya konstnärliga tag. Orkestern fick ett eget hem i Berwaldhallen och Herbert Blomstedt utsågs till orkesterns förste chefdirigent Men lyckan blev inte långvarig… Drömmen om 100-mannaorkestern del 2 - En programserie av Boel Adler i repris från 2011

Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag, Hugo Wolf och Italiensk serenad med solisten Bertil Appelbom, viola, Radioorkestern och dirigenten Sten Frykberg från en konsert den 6 oktober 1959. Mer information om programmet på http://www.sverigesradio.se/p2/p2arkiv.

I detta program sätter vi fokus på en av årets tonsättarjubilarer: Robert Schumann (1810 - 1856). Huvudnumret är Robert Schumanns andra symfoni, den i C-dur, som uruppfördes i Leipzig av vännen Felix Mendelssohn den 5 november 1846. Den symfoni som Schumann faktiskt tillägnade Konung Oscar I av Sverige och som resulterade att han blev invald i Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm. Det finns faktiskt en och annan som kallat den här symfonin för Schumanns "svenska symfoni", fast den benämningen har Schumann naturligtvis aldrig själv använt. Läs mer om Schumann skrev sin andra symfoni mellan 1845 och 1846. Den uruppfördes i Leipzig av vännen Felix Mendelssohn den 5 november 1846. Här är det den tyske dirigenten Georg Ludwig Jochum som framför den tillsammans med Radioorkestern i en inspelning från 1958. Georg Ludwig Jochum var en återkommande gäst på orkesterpodiet i Stockholm mellan åren 1956 och 1967. Han gick bort redan 1970, vid 61 års ålder. Georg Ludwigs mer namnkunnige bror Eugen Jochum blev betydligt äldre och namnkunnigare som dirigent. Men Georg Ludwig var inte heller dålig och en mycket bra orkesterfostrare, som förde dåvarande Radioorkestern en bra bit på väg mot att bli dagens Sveriges Radios symfoniorkester. Och här alltså skall han leda radioorkestern i Robert Schumanns andra symfoni i C-dur. Vidare skall den ryske pianisten Emil Gilels framföra ett litet pianostycke av Schumann. Ett av hans Nachtstücke ur samlingen opus 23. Det är en inspelning från Gilels sista Sverigebesök i februari 1983, då han gästade Berwaldhallen. Som extranummer spelade han den gången bl.a. denna lilla pianopärla av Schumann. Emil Gilels (1916 - 1985) var en Rysslands främsta pianister. Han slog igenom i hemlandet 1933 vid en tävling. Fem år senare vann han den internationella Ysaÿetävlingen i Bryssel. Efter kriget kom han så småningom att turnerade en hel del i väst. Ett av de första länder han besökte utanför järnridån var Sverige, där han gjorde sina första grammofoninspelningar utanför Sovjet. Det skedde i Stockholm tillsammans med dirigenten Sixten Ehrling. I Stockholm spelade de bl.a. in Tjajkovskijs första pianokonsert. Gilels tolkningar av Beethoven och Brahms  höll enligt en samstämmig kritikerkår alltid högsta klass. MUSIK: Robert Schumann: Symfoni nr 2 C-dur Radioorkestern – Georg Ludwig Jochum, inspelat 25 januari 1958 Robert Schumann: Nachtstück op 23:4 Emil Gilels, piano Inspelning från konsert i Berwaldhallen 20 februari 1983 Schumannsymfonin finns även tillgänglig som podd efter programmet!

Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag, uvertyren till Silkesstegen eller "La scala di seta" av Gioacchino Rossini. Radioorkestern spelar under ledning av Sten Frykberg, en inspelning från 1958. Mer information om programmet på http://www.sr.se/p2/p2arkiv.

Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag: Georg Kulenkampff spelar Alexander Glazunovs violinkonsert med Radioorkestern under ledning av Tor Mann från 1948 och Ann-Marie Fröier spelar Gunnar de Frumeries Variationer och fuga tillsammans med Stockholms filharmoniska orkester under ledning av Antonio Pedrotti från 1958. Vidare sjunger den nyligen bortgångne Erik Saedén ur Georges Bizets Pärlfiskarna, Wagners Tannhäuser och Mozarts Figaros bröllop samt en av Wilhelm Stenhammars romanser. Den tyske violinisten Georg Kulenkampff besökte Stockholm  många gånger. Första gången 1920 och sista gången i mars 1948, ett halvt år före sin död. Vid detta tillfälle framförde han den ryske tonsättaren Alexander Glazunovs violinkonsert tillsammans med Radioorkestern under ledning av Tor Mann. Kulenkampff blev bara 50 år gammal, och det här skulle bli en av hans allra sista konsertframträdanden. Han var inte bara en framstående solist han spelade ofta och gärna kammarmusik med tidens främsta artistern. Tillsammans med pianisten Edwin Fischer och cellisten Enrico Mainardi bildade han en framstående pianotrio. Inspelningen med Glazunovs violinkonsert är unik, den spelade Kulenkampff aldrig in på skiva. Nästa inslag i dagens program är en inspelning gjord i Stockholms konserthus tio år senare. Då var den italienske dirigenten Antonio Pedrotti på besök i Sverige och gav en konsert med Konsertföreningens orkester, som Stockholms filharmonikerna då hette. Vid detta tillfälle hade han åtagit sig att dirigera ett svenskt stycke, Gunnar de Frumeries Variationer och fuga för piano och orkester, från 1932, med tonsättaren själv som solist. I sist stund blev de Frumerie indispoerad och den unga pianisten Ann-Marie Fröier fick med kort varsel hoppa in i stället. Och det är denna inspelning som vi får höra i dagens program från den där januaridagen 1958. Dirigenten Antonio Pedrotti var född 1901 och dog 1975.  Han studerade i Rom, bl.a. för tonsättaren Ottorino Respighi. Förutom i hemlandet var han verksam i Tjeckoslovakien i många år. Sist i dagens program några inslag med den nyligen bortgångne Erik Saedén. Han hade en mycket lång karriär som sångare bakom sig. Redan 1952 debuterade han på Stockholmsoperan där han kom att framträda under många, många år. På Stockholmsoperan fick Saedén göra många roller. Mest uppmärksammad blev han kanske i de moderna operorna Karl-Birger Blomdahls Aniara och Lars-Johan Werles Drömmen om Therese. Men han fick också göra många andra bas- och barytonroller. Här får han sjunga duetten ur Pärlfiskarna av Georges Bizet, tillsammans med tenoren Gösta Björling och Radioorkestern under ledning av Stig Rybrant. Det är den tidigaste inspelningen med Saedén i vårt arkiv, gjord i oktober 1952. Vidare två operaarior Sången till aftonstjärnan ur Richard Wagners Tannhäuser och Grevens aria ur tredje akten av Mozarts Figaros bröllop, samt slutligen en av Wilhelm Stenhammars sånger Jungfru blond och jungfru brunett tillsammans med pianisten Stig Westerberg. MUSIKINSLAG Alexander Glazunov: Violinkonsert a-moll (1904) Georg Kulenkampff, violin Radioorkestern under ledning av Tor Mann Insp. 30 mars 1948 Gunnar de Frumerie: Variationer och fuga (1932) Ann-Marie Fröier, piano Stockholms filharmoniska orkester Dirigent: Antonio Pedrotti Insp. 8 januari 1958 Georges Bizet: Duetten ur Pärlfiskarna Gösta Björling & Erik Saedén Radioorkestern Dirigent: Stig Rybrant Insp. 10 oktober 1952 Richard Wagner: Sången till aftonstjärnan ur Tannhäuser Erik Saedén (Wolfram) Kungliga hovkapellet Dirigent: Sixten Ehrling Insp från föreställning på Kungliga Teatern 12 juni 1957 W.A. Mozart: Grevens recitativ och aria ur akt 3 av Figaros bröllop Erik Saedén (greven), Radioorkestern Dirigent: Sten Frykberg Inspelat 9 mars 1959 Wilhelm Stenhammar: Jungfru blond och jungfru brunett Erik Saedén, baryton & Stig Westerberg, piano Insp. 4 september 1958    

I dag med Jussi Björling som sjunger operarior och romanser med Radioorkestern och Stockholms filharmoniska orkester under ledning av Georg Ludwig Jochum 1958, Lars Sellergren som spelar Schumanns C-dur Fantasi från 1956 och Wilhelm Stenhammars Symfoni g-moll med Radioorkestern under ledning av Dean Dixon inspelad 1952 Dagens program inleds med en konsert med Jussi Björling inspelad i Stockholms konserthus en sommarkväll 1958. Han sjunger några av sina glansnummer från operascenen men också ett knippe romanser av Jean Sibelius och Richard Strauss. I radions programtidning Röster i Radio intervjuas den 47-årige sångaren i samband med konserten, på sitt sommarställe i Stockholms skärgård. ”Jag är för ung för att sjunga Othello” förkunnar rubriken ovanför bilden av en glädjestrålande Jussi stående vid ratten i motorbåten tillsammans med fru och dotter. Konserten ägde som sagt rum mitt i sommaren och i konserthuset var det inte bara fullt i salongen den där sommarkvällen utan podiet var också  fullsatt av en, efter svenska förhållanden, jätteorkester bestående av de sammanslagna orkestrarna från konsertföreningen och radion. Dirigent var den i Stockholm vid denna tid ofta anlitade Georg Ludwig Jochum. Jean Sibelius: Svarta rosor och Säv, säv susa. Richard Strauss: Morgen och Ständchen. Georges Bizet: Blomsterarian ur ”Carmen”. Pietro Mascagni: Turiddos avsked ur ”På Sicilien” Giacomo Puccini: Des Grieux aria ur ”Manon Lescaut” Jussi Björling, Radioorkestern och Stockholms filharmoniska orkester. Dirigent: Georg Ludwig Jochum. Inspelat 18 juli 1958 Lars Sellergren (1927–2008) var under många år verksam som pianopedagog vid Musikhögskolan I Stockholm, där han själv i tidernas begynnelse studerat för Olof Wibergh. Senare reste han i Europa och hamnade hos Bruno Seidlhofer i Wien. Han debuterade i Stockholm 1951 och spelade ofta i radion under 50- och 60-talen, både som solist med orkester och i olika kammarmusiksammanhang. Här spelar han ett av Robert Schumanns större pianoverk Fantasin i C-dur komponerat av en 26-åring 1836. Robert Schumann: Fantasi C-dur Lars Sellergren, piano Inspelat 1956. På hösten 1952 kom en ung amerikansk dirigent till Stockholm. Han hade hastigt kallats in för att ersätta den tyske dirigenten Wilhelm Furtwängler i en konsert I Stockholms konserthus. Den unge mannen hette Dean Dixon och han var den förste färgade dirigent som fått dirigera flera av de stora amerikanska orkestrarna I New York, Philadelphia och Boston. Även i Stockholm gjorde han stor succé. Han fick snabbt nya erbjudanden om konserter och hamnade strax efteråt i Göteborg, där han blev Chefdirigent för Göteborgs symfonikerna, där han blev en sentida efterträdare till Wilhelm Stenhammar, som ledde orkestern under 1910-talet. Och det var just musik av Stenhammar som blev det första svenska verk Dixon dirigerade, vid en konsert med Radiosymfonikerna. Wilhelm Stenhammar: Symfoni nr 2 g-moll Radioorkestern Dirigent: Dean Dixon Inspelat 1952 Som en extra liten dessert bjuder vi också på ett litet pianostycke av Stenhammar. Hilda Waldeland spelar det sista av Stenhammars Sensommarnätter. Wilhelm Stenhammar: Poco allegretto ur Sensommarnätter Hilda Waldeland, piano Inspelad 1961 

1. Joseph Haydn: Pianosonat nr 46 Ass-dur 2. Alban Berg: Pianosonat op. 1 3. Ludwig van Beethoven: Pianokonsert nr 2 B-dur Glenn Gould Radioorkestern Dirigent: Georg Ludwig Jochum Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag: Glenn Gould i Stockholm. Den kanadensiske pianisten spelar Ludwig van Beethovens andra pianokonsert tillsammans med Radioorkestern och dirigenten Georg Ludwig Jochum 1958 samt sonater av Joseph Haydn och Alban Berg. Vi återvänder till musik med Georg Ludwig Jochum, denna gång tillsammans med kanadensaren Glenn Gould (1932-1982), som kom att bli en av 1900-talets mest egensinniga, duktigaste och mest eftertraktade pianister. Hans teknik, tolkningar och manér fascinerade en hel musikvärld, och hans inspelningar av Bachs Goldbergvariationer från 1955 kom att bli en av milstolparna i grammofonens historia. Han kom sedan att återvända till studion för att spela in verket ytterligare en gång 1981, ett år innan sin död. Konserterna med den blott 24 år gamla Gould i september och oktober 1958 med musik av Haydn, Berg och Beethoven kom att bli hand enda besök i Stockholm. Efter en kort men framgångsrik karriär på världens konsertscener drog sig Glenn Gould år 1964 tillbaka från det offentliga konsertlivet och framträdde uteslutande via skivor och radio- och TV-program. Förutom intresset kring hans okonventionella Bachtolkningar, var Gould även uppskattad för sina aparta åsikter i musikfrågor och en något excentrisk livsstil. Georg Ludwig Jochum var en återkommande gäst på orkesterpodiet i Stockholm mellan åren 1956 och 1967. Han gick bort redan 1970, vid 61 års ålder. Jochum var en mycket bra orkesterfostrare, som förde dåvarande Radioorkestern en bra bit på väg mot att bli dagens Sveriges Radios symfoniorkester. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Berit Berling möter Glenn Gould ur Röster i Radio, 1958 – I tjocka svarta yllestrumpor med ett stort hål på tån, halkar Glenn Gould in i mottagningsrummet i lyxsviten på Stockholms Grand Hotel, faller nästan omkull. Han får en stillsam förebråelse av en prövad impressario och grinar soligt och pojkaktigt oförbätterligt till svar. Strumpfötterna placeras i en brokadklädd guldstol. Samtalet om musik börjar. Egentligen ville han ursprungligen bli sjökapten! Dagen före hade vi hört honom spela in Beethovensonaten opus 110 i radiostudion. Ja, först blev han inte insläppt, ty som kläderna hängde omkring honom drömde ingen att detta skulle vara den berömde Mr Gould, 26-åringen från Kanada som reser genom världen och lämnar människor förundrade och tankfulla långt, långt sedan hans händer berättat färdigt om Beethovens, Bachs, Brahms innersta tankar. Det är ett sällsamt skådespel att se honom spela. Hans ansikte lyser. En ursinnig kraft, en förtärande låga av inspiration sveper honom över gränsen för normala gester och reaktioner: så måste det vara att se en besatt! På hotellet kränger han av sig jackan för att med vetenskaplig knivskärpa och medvetande peka ut hur den och den muskeln åstadkommer den och den effekten - och i ivern sätter han sig på den hopknölade rocken, slängd i stolen. Sådant är petitesser.

Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag, Robert Schumanns symfoni nr 1 i B-dur, "Vårsymfonin" med Georg Ludwig Jochum och Radioorkestern inspelat den 25 januari 1959 i Stockholms konserthus. Mer information om programmet på http://www.sr.se/p2/p2arkiv.

W. A. Mozart: Hornkonsert nr 2 Ess-dur K 417Solist: Dennis Brain, hornRadioorkesternGösta Nystroem: Sånger vid havetSolist: Ingrid Eksell, sopranStockholms filharmoniska orkesterPeter Tjajkovskij: Sats 1 ur pianokonsert nr 1 b-mollSolist: Géza Anda, pianoStockholms filharmoniska orkester Engelsmannen Dennis Brain (1921 – 1967) var en av 1900-talets främsta hornister. Han kom från en mycket musikalisk familj där hans far även han var hornist. Många tonsättare komponerade verk direkt för honom, bland andra Benjamin Britten som skrev sin berömda Serenad för tenor, horn och orkester och Paul Hindemith sin hornkonsert. Bland de många grammofoninspelningar han gjorde märks förutom musiken av Britten och Hindemith framför allt inspelningen av Mozarts fyra hornkonserter som han spelade in tillsammans med Herbert von Karajan i London år 1953. Uppmärksammade är också inspelningen vid den första Hoffnungkonserten i London år 1956, där Dennis Brain spelade Leopold Mozarts hornkonsert på en trädgårdsslang.Hans stora intresse förutom musiken var snabba sportbilar, något som blev hans öde. Den 1 september 1958 körde han hem till London efter en konsert i Edinburgh i sin Triumph TR2. På vägen råkade han ut för olycka och omkom. Han blev bara 36 år gammal.Ingrid Eksell debuterade år 1946 som Antonia i ”Hoffmans äventyr” och var verksam vid Stockholmsoperan i några år, och senare sjöng hon även operett och musikal på Oscarsteatern i Stockholm. År 1950 debuterade hon som romanssångerska och hennes framföranden av svenska sånger väckte stort uppseende - men hon sjöng lika gärna romanser av Mozart och Schubert. Inte minst förknippar man hennes namn med Gösta Nystroems. Hans sånger sjöng hon ofta och gärna, bl.a. sjöng hon solopartiet i uruppförandet av hans ”Sinfonia del mare”. Hon var också en uppskattad sångpedagog.Géza Anda, den berömde pianisten av schweizisk- ungersk härkomst gjorde främst succé världen över med sina framföranden av pianokonserter och soloaftnar med musik av Mozart och Bartók. Anda blev kanske mest känd för den breda massan genom att man valde hans inspelning av Mozarts Elvira Madigan-konsert som titelmusik till filmen med samma namn, ”Elvira Madigan” av Bo Widerberg. Under sitt besök i Stockholm framförde han Tjajkovskijs första pianokonsert, där vi får höra första satsen.Dirigenten och radiomannen Sten Frykberg (1910 – 1983) minns säkert många av den äldre delen av radiopubliken. Hans oerhört populära radioprogram Önskekonserten, som startade 1964, var länge ett av Musikradions verkliga flaggskepp. Där spelade han radiopublikens önskeskivor varvade med sakkunnig information och gav glimtar ur ett rikt liv i fru Musicas hägn. Men Sten Frykberg var också en hängiven musikant, en utomordentlig dirigent. Under många år var han chefdirigent för Göteborgsymfonikerna. Dessförinnan ledde han under 50-talet Radioorkestern, framför allt i de så kallade symfonimatinéerna på söndagarna. Konserter som han införde 1948, som direktsändes i radio och som ofta innehöll ett svenskt nyskrivet verk och också någon solist. Sten Frykberg var en av de riktiga musikaliska folkbildarna i vårt land.