POPULARITY
Sandra Nilsson jobbar som bingovärdinna. Det var hennes första jobb och sedan blev hon kvar. För henne blev det räddningen - det förändrade henne helt som person. Sandra och bingohallen är först ut i Verklighetens serie om jobbet och hur det påverkar oss. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under våren ska vi på Verkligheten titta närmare på dig och ditt jobb. Hurr det påverkar dig, vad som får dig att älska det eller hata det. Eller hur livet är för dig som inte har nåt. Först ut en lite udda arbetsplats som sett mer eller mindre likadan ut i årtionden: bingohallen. Reporter är Julia Lundberg. Blev jobbet också räddningen för dig? Eller tvärtom katastrofen? Har du Sveriges mest udda jobb eller har du arbetsvillkor som är uppåt väggarna? Vi ska fortsätta berätta om och granska jobbet i Verkligheten. Tipsa oss på verkligheten@sverigesradio.se.
Varför ligger två personer från klass 5B alldeles intill varandra på kyrkogården? Vad blev det av klass 5B? Det här är en berättelse om en slumpartad sammansättning av människor, ett tvärsnitt av ett samhälle, en mellanstadieklass. Julia Lundberg växte upp i Vislanda, en mindre ort mitt i södra Småland, men när hon slutade femman flyttade hon därifrån. Nu har det gått fjorton år och Julia börjar leta reda på klasskamraterna som bor kvar i Vislanda. Julia Lundberg är frilansande radioreporter, utbildad vid Dramatiska institutet. Hon har tidigare arbetat för bland annat Godmorgon, världen! och Konflikt i P1.
I generationer har Fazel och hans familj bakat det söta bakverket baklava - men nu avråder han sin son att ta över verksamheten. Samtidigt på samma gata sitter två socionomer och svarar på sexannonser. Livet fortsätter på kulturarvsmärkta Norra Grängesbergsgatan i Malmö med kanske Sveriges mest spännande blandning av verksamheter sida vid sida. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ikväll i Verkligheten fortsätter vår dokumentärserie om Norra Grängesbergsgatan i Malmö - en gata som blivit så välkänd att den för några år sedan utsågs till kulturarv av Malmö stad. På den här enkilometersvägen finns en nästan absurd mix av verksamheter, alltifrån bilverkstäder och gospelkyrka till udda föreningar. Idag ska vår Malmöreporter Julia Lundberg till ett bageri som har specialiserat sig på baklava och till råd- och stödteamet för sexuella tjänster.
På Norra Grängesbergsgatan i Malmö finns det en skylt som någon satt upp där det står "Lätt Malmös coolaste gata". För ett par månader sedan hamnade gatan på löpsedlarna när en man sköts ihjäl i en misstänkt svartklubb på gatan. Men hur är livet på gatan bortom rubrikerna? I dokumentärserien Norra Grängesberg sätter vår Malmöreporter Julia Lundberg en gata i centrum, och förstås människorna kring den. I första avsnittet blir det gospel och drömmen om paradiset. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
På Vesterbro i Köpenhamn ett nytt radikalt inslag i drogdebatten dykt upp. Kulturtidningen Illegal vill att narkotikabrukare ska avkriminaliseras. Det mest uppseendeväckande: tidningens försäljare är själva missbrukare och inkomsterna går direkt till droger. Verklighetens Malmöreporter Julia Lundberg tog tåget över sundet för att träffa redaktören Michael Lodberg Olsen och försäljarna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Svenskarna var de första turisterna på plats. Nu tar Verklighetens Shang Imam och Julia Lundberg flyget dit för att ta reda på vad det lett till. Du hör om sexturismen när äldre vita kvinnor skaffar sig unga gambiska män, men också om välgörarna och den svenske graffmålaren som här känner sig som en kung. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I vanliga fall är det hetsigt. Någon måste spana efter polisen, svenske graffaren "Daniel" vet att han kan åka på böter. Men här i Gambia är det dagsljus, en publik på femtio barn som hejar på och ungdomar som vill fotografera sig framför målningen efteråt. En gång åkte en lastbil full med poliser förbi - som vinkade glatt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under hela den här veckan har Shang Imam och Julia Lundberg berättat om verkligheten bakom turistdestinationen Gambia i Västafrika. Svenskarna var faktiskt dom allra första turisterna här, på 60-talet. Det har handlat om sexturismen och dom som vill åka bort härifrån, bort från fattigdomen. Men också de som vill hit, inte bara för stranden och solen. Som svensk-gambiern Pa och norska Torun som fraktar containers med prylar vi inte vill ha för att försöka bekämpa fattigdomen. Men det finns fler som vill komma hit. Vi kan kalla honom för Daniel. Han är en svensk graffittimålare. Rubriken på programmet ikväll är "Från kriminell till kung".
Hela denna vecka sänder Verkligheten ett specialmagasin i fyra kapitel om den långa kärleksrelationen mellan Sverige och Gambia. Shang Imam och Julia Lundberg berättar om verkligheten i den kända turistdestinationen. I första kapitlet hör du Välgörarna, svenskgambiern Pa och norska Torun som båda två skickar var sin container full med saker till Gambia som vi ser som värdelösa. Pa vill hjälpa sin familj och sin community - Torun vill döva sitt samvete. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Over 2 million Syrians have been displaced by that country’s ongoing civil war. Neighboring countries are overwhelmed with refugees. So where else to turn? Heading to more affluent nations isn’t so easy. On this edition, we meet refugees who’ve fled Syria to Turkey, Sweden, and Thailand. They’re trying to navigate a fragmented global refugee policy, in a time of extreme need. Special thanks to our freelance reporters Dalia Mortada, Christopher Holmback, Julia Lundberg, Simba Russeau. Featuring: Ahmad Dabbagh, Ayham Al Fares, Sania, Kais Badro, Syria refugees, Abu Sarah, Hassan Mohammad, Palestinian refugees from Syria. Andrew Gardner, Amnesty International Turkey researcher. Sanna Vestin, Swedish Network of Refugee Support Groups chairman. Gregor Noll, Lund University professor of international law. Anoop Sukumaran, Asia Pacific Refugee Rights Network coordinator. Patra Jirawisan, Thai Committee for Refugees Foundation Policy & Research Officer. Mother Agnes Mariam, Mother Superior of St. James the Mangled Monastery in Qara, Syria. Host/Producer: Andrew Stelzer Producers: Nancy Lopez, Andrew Stelzer, George Lavender Contributing Producers: Dalia Mortada, Christopher Holmback, Julia Lundberg, Simba Russeau
Over 2 million Syrians have been displaced by that country’s ongoing civil war. Neighboring countries are overwhelmed with refugees. So where else to turn? Heading to more affluent nations isn’t so easy. On this edition, we meet refugees who’ve fled Syria to Turkey, Sweden, and Thailand. They’re trying to navigate a fragmented global refugee policy, in a time of extreme need. Special thanks to our freelance reporters Dalia Mortada, Christopher Holmback, Julia Lundberg, Simba Russeau. Featuring: Ahmad Dabbagh, Ayham Al Fares, Sania, Kais Badro, Syria refugees, Abu Sarah, Hassan Mohammad, Palestinian refugees from Syria. Andrew Gardner, Amnesty International Turkey researcher. Sanna Vestin, Swedish Network of Refugee Support Groups chairman. Gregor Noll, Lund University professor of international law. Anoop Sukumaran, Asia Pacific Refugee Rights Network coordinator. Patra Jirawisan, Thai Committee for Refugees Foundation Policy & Research Officer. Mother Agnes Mariam, Mother Superior of St. James the Mangled Monastery in Qara, Syria. Host/Producer: Andrew Stelzer Producers: Nancy Lopez, Andrew Stelzer, George Lavender Contributing Producers: Dalia Mortada, Christopher Holmback, Julia Lundberg, Simba Russeau
Klassikern lördag 23 juni kl. 10.45 i P1 Violeta Parra var sagoberättaren som kunde älska som en orkan och hon ses av många som Chiles kärna... Trots att det är 45 år sedan hon gick bort så är den chilenska musikern och mångkonstnären Violeta Parra högaktuell. 2011 kom "Violeta se fue a los cielos", en hyllad film om hennes liv. Och många unga, kvinnliga chilenska artister jämförs idag med Violeta Parra - de säger också själva att de går i hennes fotspår. I Klassikern hör ni mer av och om Violeta Parra, programmet är gjort av Julia Lundberg.
Biblioteket 23 maj 2011 handlar om två återvändanden. Julia Lundberg har återvänt till Gun-Britt Sundströms sägenomsusade roman Maken. Hon samtalar med författaren och reflekterar över litteraturens förmåga att få sina läsare att handla utifrån sin läsning. I sin serie om poeters debuter har Göran Sommardal bjudit in Gunnar D Hansson för att tala om hans diktsamling Övergångar, uppskov från 1979. Hansson fick sitt genombrott som poet 10 år senare med Olunn, makrill-boken kallad, sedan följd av Lunnebok och Idegransöarna. Han har också publicerat ett par läsinspirerande essäsamlingar: Ärans Hospital (1999) och Lyckans berså (2008).
Det här är en berättelse om en slumpartad sammansättning av människor, ett tvärsnitt av ett samhälle, en mellanstadieklass. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Julia Lundberg växte upp i en mindre ort mitt i södra Småland, men när hon slutade femman flyttade hon därifrån. Nu har det gått fjorton år och Julia börjar leta reda på klasskamraterna som bor kvar i Vislanda. Varför ligger två personer från klassen, sen ett knappt år tillbaka, alldeles intill varandra på kyrkogården? Vad blev det av klass 5B? Julia Lundberg som gjort dokumentären är frilansande radioreporter, utbildad vid Dramatiska institutet. Hon har tidigare arbetat för bland annat Godmorgon, världen! och Konflikt i P1.
(RÄTTELSE: I reportaget från Rinkeby spelades ett citat upp ur TV 4:s Kalla Fakta från februari i år där en ung, anonym kvinna med förvrängd röst berättade om protester mot ett ungdomsdisco som hölls på Folkets hus i stockholmsförorten Rinkeby. Den kvinna som träder fram i vårt program presenterades felaktigt som den anonyma rösten i Kalla Fakta-citatet. Vi ber om ursäkt och det felaktiga avsnittet har tagits bort ur den version som finns att lyssna på och ladda ner här.) "Radikal islamistisk rekrytering". Ledande politiker och medier larmar hösten 2009 om hur unga i svenska förorter rekryteras till al-Shabab i Somalia, liksom hot och trakasserier mot unga kvinnor. Men vad har egentligen hänt? Konflikts Randi Mossige-Norheim och Julia Lundberg söker svar i Rinkeby, och finner berättelser med förvirrande, men förvånande få fakta. Om risken för rundgång i en tid då islam blivit till hotbild. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sedan attentaten den 11 september 2001 har den dominerande globala berättelsen varit hotet från en våldsbejakande, extrem form av politisk islam. Alla mindre skeenden, från krig och konflikter i fjärran länder, till frågor om moral och religion i hem och skolor här hemma, pressas förr eller senare in i förklaringsmodeller om en påstått växande extrem form av islam. Ta ett land som Somalia till exempel, som i två decennier härjats av krig mellan olika intressen. Under 90-talet stod striderna mellan olika klaner, när sedan en gruppering i islams namn, de Islamiska domstolarna, började bygga en stat i landet 2006 invaderades Somalia av Etiopien och USA. Det väpnande motståndet har kommit att betraktas som islamistisk terror. Rapporterna är idag många om vad den militanta rörelsen al-Shabab utsätter befolkningen för; alltifrån förbud mot musik, tom ringklockor i skolan, till halshuggningar av motståndare och införande av hårda sharialagar. Och trots att al-Shabab ser ut att förlora stöd i Somalia, har den rörelsen blivit en levande hotbild även här i väst. Den man som nyligen attackerade den danske satirtecknaren Knut Westergaard var somalier och påstått kopplad till al-Shabab. FN:s säkerhetsråds kommitté för övervakning av Somalia varnade nyligen i en rapport för rekrytering till al-Shabab bland somalier bosatta i Europa och USA. Sverige framställs i FN-rapporten som en central plats för rekrytering och stöd till al-Shabab. Uppgifterna kommer från den svenska regeringen och det är här den stora berättelsen möter de många små historierna. För var har regeringen sina uppgifter om rekrytering till militanta al-Shabab ifrån? Bland annat från ett antal mediarapporter som nådde sin kulmen under hösten 2009 när en ideell fritidsgård i Stockholmsförorten Rinkeby blev utpekad som rekryteringscenter för just al-Shabab. Som följd kom också rapporterna om en oroväckande radikalisering där unga kvinnor trakasserades för sina klädval och förvägrades gå på fest. Konflikts Randi Mossige-Norheim och Julia Lundberg begav sig till Rinkeby för att se vad som egentligen hände när svenska förortshistorier blev föremål för slutsatser i FN-rapporter. Programledare: Mikael OlssonProducent: Ira Mallik
Konflikt om Afghanistan där ett redan allvarligt läge ständigt förvärras. Militärens rop på förstärkning möter en växande opinion mot kriget som tar allt fler soldaters liv. Om en konflikt där Västs illusioner om vad som är möjligt krockar med afghaners uppfattning om vad som är nödvändigt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Anklagelser om fusk och mygel i det afghanska presidentvalet har avlöst varandra under den gångna veckan. De ledande kandidaterna slänger sig med preliminära och påstådda valresultat för att hävda sin egen seger. Men veckan har också präglas av andra dramatiska siffror; självmordsattacker i Kandahar som tog 43 människors liv, antalet dödade utländska soldater som redan passerat dödssiffran för hela förra året och vikande opinioner i Storbritannien och USA, där nu för första gången fler än hälften är emot kriget i Afghanistan.Den amerikanska generalen Stanley McChrystal, som leder den internationella Afghanistan-styrkan ISAF kommer inom de närmaste dagarna att presentera den översyn han låtit göra av insatsen. Det antas allmänt att han kommer att begära en rejäl truppförstärkning för att hejda de afghanska motståndsgruppernas utbredning. Men frågan är vilket stöd han kan räkna med. Konflikt ringde upp Anthony Cordesman, en av USA:s mer tongivande säkerhetspolitiska analytiker, verksam vid Centret för strategiska studier i Washington. Han menar att vi har nått en kritisk punkt i synnerhet när det gäller att vinna opinion för en fortsatt insats i Afghanistan. Man kan inte hålla på i sju år och påstå att man vinner när det är uppenbart att det bara blir värre och värre för varje år, säger han. Och han är inte nådig med kritiken mot den internationella insatsen som han själv anser har sig själv att skylla för motgångarna. Det verkar nästan ha funnits en tyst överenskommelse att förneka allvarliga problem inom såväl de civila som de militära insatserna för att ge sken av framgångar, när vi i själva verket och som den amerikanske generalstabschefen Mike Mullen nyligen påpekade, håller på att förlora, säger Anthony Cordesman. Med i programmet är Anders Fänge, Svenska Afghanistankommitténs platschef i Kabul. Han efterlyser en större satsning på civila insatser och är starkt kritisk till bristen på samordning mellan alla aktörer som är verksamma i landet. Med är också försvarsminister Sten Tolgfors, som understryker att den svenska militär närvaro i landet tryggar tillvaron för afghanerna i landet. Konflikts reporter Julia Lundberg har träffat ett par av de svenskar som deltagit i ISAF för att höra hur de själva ser på sina insatser. Li Skaring tjänstgjorde som militärpolis och samverkansbefäl i Serapol i norra Afghanistan och kom hem från det senaste uppdraget i maj i år. Mikael Box är yrkesofficer och arbetar som ombudsman på officersförbundet i Stockholm. I ett halvårs tid befann sig Mikael Box på en stor amerikansk militärbas och var rådgivare åt den afghanska armén. Den förre brittiske diplomaten och Afghanistankännaren Rory Stewart ifrågasätter starkt den internationella insatsen i Irak. Inte för att den afghanska befolkningen inte skulle behöva hjälp utan för att vi har tagit oss an så många, så stora och så oförenliga uppgifter, säger han. Vi tycks inte förstå varför vi egentligen är där, hävdar han. Rory Stewart har tidigare medverkat tidigare i Konflikt. Sedan dess har USA fått en ny president som tidigt markerade att Afghanistan, till skillnad från Irak, är rätt krig och ett nödvändigt krig och ett konfliktområde som kommer att stå i fokus för den nya administrationens utrikespolitik. Men i praktiken har inte mycket förändrats med Barack Obama i Vita huset, säger Rory Stewart. KOnflikts Daniela Marquardt har talat med honom. Det dröjer fortfarande innan vi får reda på resultatet från förra veckans presidentval i Afghanistan. Men en president har faktiskt redan utsetts på TV i den afghanska reality-showen Namzad - Kandidaten. Under drygt två månader har några unga afghaner fått tävla i den kommersiella TV-kanalen Tolo TV:s låtsasval. Deltagarna har fått utveckla ett politiskt program och tillsätta en regering. En efter en har de röstats bort av publiken. Konflikts Ira Mallik ringde upp den enda kvinnliga deltagaren, 19-åriga Ajuba Daqiq, för att ta reda på skillnaden mellan dokusåpakandidaterna och de verkliga presidentkandidaterna. Hon kom tvåa i tävlingen och menar att hon skulle ha vunnit om Afghanistan inte varit ett sådant utpräglat patriarkalt samhälle. En kvinna kan bli advokat, en kvinna kan bli minister, ja en kvinna kan till och med bli president, säger Ajuba Daqiq.Det upptrappade våldet i Afghanistan drabbar även de civila biståndsarbetarna. Bara under den gångna månaden har över 30 människor dödats. Hashim Mayar är vice chef på organisationen ACBAR - en paraplyorganisation som samordnar ett hundratal utländska och inhemska frivilligorganisationers arbete med syfte att effektivisera de många olika biståndsprojekten. Och det försämrade säkerhetsläget påverkar också hans arbete berättade Hashim Mayar när Konflikts Marie Liljedahl fick tag på honom på telefon. Han uttrycker en stor frustration över att de internationella aktörerna i landet i lyssnar på vad afghanerna vill. Det finns massa vackra ord på pappret, men vi ser dem inte i handling, säger han.Programledare: Daniela MarquardtProducent: Marie Liljedahl
Vem har nytta av återvändaravtalet som Sverige har med Irak? Sverige tvångs-avvisar irakier till platser som de flesta andra europeiska länder anser är för farliga att avvisa till. Och vem ansvarar för att avtalet om skydd och hjälp åt de avvisade verkligen efterlevs?Konflikt följer upp förra lördagens program och frågar hur de irakier som var med på charterflyget från Sverige till Bagdad i februari har det nu? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I förra veckans Konflikt berättade vi om en av de största massavvisningar av irakier som hittills skett från Sverige. Det var den 12 februari i år, då 45 irakiska medborgare, de flesta kurder, avvisades till Bagdad.Avtalet mellan Sverige och Irak slöts i slutet av februari förra året och har blivit en förebild för andra länder. I förra veckan slöts likadana avtal mellan Irak och Danmark samt Norge. Avtalet innebär att Irak förbinder sig att ta emot personer som flytt Irak men inte får stanna i Sverige, Danmark eller Norge.Frågan är vad avtalet innebär och hur det efterlevs, av såväl Irak som Sverige. I texten står bland annat att:”Parterna ska vidta särskilda åtgärder för att se till att utsatta grupper får tillräckligt skydd och tillräcklig hjälp och vård under hela återvändande och återanpassningsprocessen”Och att:”Konungariket Sveriges regering ska i enlighet med den svenska lagstiftningen stå för resekostnaderna för de irakier som omfattas av detta samförståndsavtal fram till slutdestinationen i Irak.” Men Konflikts reportage visar att flera av de som återvänt inte känner sig säkra och att många, efter att de lämnats på flygplatsen i Bagdad, var utelämnade åt sin egen förmåga att ta sig till sin slutdestination. Dock med ett resebidrag på 100 dollar i fickan.Konflikts reportrar Randi Mossige-Norheim och Julia Lundberg har haft kontakt med 32 av de 45 avvisade för att höra hur de har det nu. Avtal med Danmark upprörTvå dagar efter att Danmark och Irak skrivit under samma typ av återvändaravtal som Sverige har med Irak, tog irakier som fått avslag på sina asylansökningar sig in i en kyrka i Köpenhamn för att få skydd. Nu är de ett 60-tal personer som bor i källaren i Brorsons Kirke på Nørrebro. Norge skrev under samma avtal ytterligare två dagar senare. I Danmark handlar det om knappt 300 irakiska medborgare som man siktar på att skicka tillbaka med stöd av avtalet - för Sveriges del handlar det om betydligt fler, ett antal tusen. UNHCRHäromveckan kom FNs flyktingorgan UNHCR med nya riktlinjer för avvisningar till Irak. UNHCR konstaterar att det har blivit bättre i södra Irak och i Al Anbarprovinsen. Man behöver inte längre tillråda totalstopp för avvisningar till de delarna av landet. I resten av centrala Irak, i Bagdad och i städer som Mosul och Kirkuk, däremot, är läget fortfarande sånt att alla asylsökande därifrån behöver fortsatt internationellt skydd. Dit bör än så länge ingen skickas tillbaka med tvång, enligt UNHCR. Ändå befinner sig flera av dem som var med på charterflyget från Sverige till Bagdad på just de orter som anses osäkra. Av dem vi har pratat med kommer en man från Bagdad, en från Mosul och två från Kirkuk. UNHCR har avrått från den typ av återtagandeavtal som Sverige förra året var först med att ingå med Irak och som Danmark och Norge nu har tagit efter med egna avtal förra veckan. FN:s flyktingorgan har tidigare haft ett gott samarbete med Sverige, både när det gäller exempelvis Afghanistan, och under de år då Sverige tog emot i särklass flest flyende irakier av alla europeiska länder. Men nu är besvikelsen över Sverige stor. Vi visste inte om de här transporterna och det gör vårt arbete svårare, säger Andrew Harper, chef för Iraq Support Unit på UNHCR i Genève.Han säger att UNHCR ofta får höra talas om transporterna, från Sverige och andra, först efter att de har genomförts istället för innan och de har diskuterat avtalet med svenskarna för att få till en ändring. UNHCR varnar för att andra länder kommer att ta efter Sverige, som ju nu har skett i Danmark och Norge.Och hur ska Iraks grannländer, där de verkligt stora flyktingmassorna från Irak finns, uppfatta Europas ovilja att härbärgera irakiska flyktingar, undrar Andrew Harper. Varför ska de göra det?Nu hoppas Andrew Harper att den svenske migrationsministern Tobias Billström, som han vet precis har rest i regionen ska komma tillbaka med en ny inställning till säkerhetsläget i regionen.Men Tobias Billström är nöjd med återtagandeavtalet. Det är en stor framgång för den svenska regeringen säger han i Konflikt och tillbakavisar UNHCRs kritik.- Vi har kommit överens om att inte komma överens, säger Billström. Den svenska regeringen och Migrationsverkete menar att man inte har fått några indikationer på att de som har skickats från Sverige skulle ha råkat illa ut. Men UNHCR hävdar att det i princip är omöjligt att övervaka vad som händer de som återvänder, oavsett om det sker frivilligt eller ej. Det säger Harpers kollega Daniel Enders, senior protection officer vid UNHCR på plats i Bagdad. Och bägge menar att i vilket fall kan inte UNHCR göra något eftersom Sverige, och andra länder, inte underrättar dem om vilka som ska komma och vart de ska skickas. Kurdiska regionalregeringenDe tre provinser i norr som kontrolleras av den kurdiska regionalregeringen är den enda del av Irak som exempelvis Storbritannien anser är säkra nog att tvångsavvisa människor till, och också den enda del som UNHCR har sagt att man efter noggrann individuell prövning kan avvisa till. Det är också dit huvuddelen av avvisningar från Sverige hittills har gått. Men den kurdiska regionalregeringen - KRG som den brukar förkortas - har aldrig varit involverad i återtagandeavtalet mellan Irak och Sverige och har motsatt sig tvångsavvisningar. Idrotts-och ungdomsminister Taha Barwary i Erbil. Taha Barwary kom själv som flykting till Sverige 1982 - nu pendlar han mellan ministerjobbet i den kurdiska regionen och posten som KRGs Sverigerepresentant. Mer att läsa! Programledare Agneta RambergProducent Petra Quiding
12 februari i år avvisades 45 irakier från Sverige i ett chartat plan till Bagdad. Konflikts reportrar Randi Mossige-Norheim och Julia Lundberg bestämde sig för att ta reda på vilka det var som avvisades från Sverige den där dagen och hur själva resan till Bagdad gick till. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 2009 är året då regeringen har valt att satsa pengar på ett effektivisera återvändande av de personer som fått avslag på sina asylansökningar. Migrationsverket har fått 40 extra miljoner för att kunna prioritera sitt återvändandearbete. Dessutom har det så kallade återetableringsstödet höjts med 50 procent, det vill säga det ekonomiska stöd som personer som återvänder frivilligt får. Samtidigt pågår polisens arbete med att söka upp och gripa dom flyktingar som håller sig gömda och som fått nej på sin asylansökan i alla instanser och saknar uppehållstillstånd här. I början av förra året låg omkring 10 000 ärenden för tvångsavvisning hos polisen, och sedan dess har tusentals tillkommit. Och i takt med att avslagen nu ökar i migrationsdomstolarna växer antalet som ska avvisas ytterligare. Trots regeringens satsning på en höjning av det så kallade återetableringsbidraget, så är det bara en mindre del som hitills lockats av det. Polisen, som med hjälp av Kriminalvårdens transporttjänst ansvarar för själva verkställandet, lyckades bara med drygt 2000 tvångsavvisningar förra året och Migrationsverket chef har krävt en kraftfull ambitionsökning. Den 12 februari i år sker den första stora massavvisningen med chartrat plan. Destinationen är Bagdad och ombord finns 45 irakier, de flesta är kurder. Konflikts reportrar Randi Mossige Norheim och Julia Lundberg bestämde sig för att ta reda på vilka de var. De lyckades spåra och tala med 32 av de 45 avvisade som alla var spridda i Irak. Och när redan de första de fick tag i spontant började berätta om själva resan ned bestämde sig våra reportrar för att bara ställa öppna och inga ledande frågor. Polisens planering inför avvisningen av 45 irakiska medborgare från Sverige påbörjas den 7 januari. I polisens interna dokument kallas insatsen ”G Bagdad 2”. Insatschefen heter Johan Ståhle. Han är från gränspolisens utredningsenhet i Stockholm. Det är polisens uppgift att gripa de irakier som inte har rätt att vistas i Sverige längre och det är polisen som sedan placerar dem på något av Migrationsverkets förvar runtom i landet eller på olika häkten. De 45 irakier som ska avvisas från Sverige bevakas ombord på flygplanet av 107 personer, 88 från transporttjänsten och 16 från polisen. Med ombord finns också en läkare, en sjuksköterska, och en tolk. Kriminalvårdens transporttjänst chartrar ett flygplan av det lettiska flygbolaget Smart-Lynx. Planet är en Airbus 320 och har plats för 150 passagerare. Resan till Bagdad tar 5 timmar. Kostnaden för resan till Bagdad den 12 februari är 1 728 662 kronor. Då ingår hyran av planet och hotellkostnader, men inte lönekostnader. Minst nio av de personer som våra reportrar har haft kontakt med har berättat att de haft handfängsel från det att de blev hämtade tidigt på morgonen till det att de landade, alltså i minst nio och en halv timme. Sex av dom hade både handfängsel och ett bälte runt överkroppen som handfängslet var fastlåst i. Men i polisens egen verkställighetsrapport ser statistiken helt annorlunda ut. Polisens insatschef Johan Ståhle skriver så här i sin rapport: Handfängsel togs av samtliga allteftersom berörd eskortpersonal kunde göra bedömningen att säkerhetsläget tillät detta. Inte heller utvärderingen som Kriminalvårdens transporttjänst skrivit stämmer med vad personerna själva berättat för Konflikt. Transportledaren Tony Strömbäck skriver: ”Deportier som ombordsattes med handfängsel befriades från dessa när planet kommit upp i luften.” 6 av de 32 personer vi har haft kontakt med har berättat att de känt sig fysiskt påverkade efter att ha ätit och druckit ombord på planet eller på häktet. Några av dem beskriver att de känt sig kraftlösa och yra, som om de vore berusade. Andra beskriver sitt tillstånd som att de plötsligt blivit lugna och glada och det finns ytterligare personer som vittnar om hur stämningen ombord på planet plötsligt förändras. Folk som tidigare varit väldigt upprörda och aggressiva blev tysta och lugna. I myndigheternas rapporter beskrivs resan som lugn och ordnad. Ord står mot ord. Programledare: Mikael OlssonProducent: Marie Liljedahl
Lördag 29 november Om ett högspänt läge i Irak där parlamentet i torsdags, till slut, samlade en majoritet för godkännande av avtalet om USA:s militära närvaro efter nyår. Men den irakiska oppositionen och motståndet blev i striden om avtalet synligt. Samtidigt fortsätter utförsäljningen av Iraks naturtillgångar genom affärsavtal med utländska industri- och oljeföretag trots att de lagar som skulle reglera dem fryst fast. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I skuggan av våldet och osäkerheten som dominerar rapporteringen om Irak pågår också en politisk dragkamp som inte får lika mycket uppmärksamhet. Kampen står mellan de som vill gå längre i uppdelningen av Irak och de som vill hålla ihop landet. Mellan de som ser en snabb lösning på de enorma återuppbyggnadsbehoven i att locka utländska investeringar i utbyte mot oljerättigheter, och de som där ser krigets egentliga syfte - att lura Irak också på dess oljeinkomster. Och mellan de som ser den amerikanska truppnärvaron som garant för säkerheten och de som ser den som orsak till oroligheterna. Efter månader av förhandlingar mellan USA och Irak godkände det irakiska parlamentet i veckan avtalet som reglerar de amerikanska styrkornas fortsatta närvaro i Irak efter att FN-mandatet går ut vid årsskiftet. Med påtryckningar och hot från både irakiskt och amerikanskt håll backade flera motståndare till avtalet från sin kritik och resultatet blev den breda uppslutning som premiärministern önskade – men då saknades också en dryg fjärdedel av ledamöterna vid omröstningen. Mohammed al-Daini, ledamot för det sunniarabiska blocket Iraqi National Dialogue Front, betraktar avtalet som olagligt eftersom det har kommit till under ockupation. Och det tillgodoser huvudsakligen de amerikanska intressena i Irak. Läs mer om Mohammed al-Daini: Haider al-Abadi, är en av de ledande representanterna för regeringspartiet Dawa. Han ser överenskommelsen som en stor framgång för irakierna eftersom de nu äntligen har fått en tidsplan för det amerikanska tillbakadragandet. Konflikts Daniela Marquardt ringde upp de båda politikerna i Bagdad. Läs mer om Haider al-Abadi: När irakierna talar om ett avtal om trupptillbakadragande använder amerikanerna hellre begrepp som säkerhetspakt och avtal om amerikansk närvaro. Den amerikanske försvars-stabschefen Michael Mullen, välkomnade det nya avtalat och förklarade att ”nu har vi vad vi behöver”. Och på en fråga om avtalet innebär att alla amerikanska styrkor verkligen kommer att ha lämnat Irak den 31 december 2011, tillade Mullen, ”det beror på omständigheterna då” och ”det är viktigt att löpande samtala om läget”. I Konflikt förra året intervjuades exilirakiern, bloggaren och aktivisten Raed Jarrar som medverkade till att översätta och sprida utkastet till Iraks nya oljelag. En avgörande lag som landets parlamentsledamöter skulle ta ställning till fastän många av dem inte hade sett texten. Efter att nu ha granskat avtalet om den amerikanska truppnärvaron – SOFA, Status of Armed Forces Agreement – anser han att det hade varit bättre att förlänga FN:s mandat för att få tid att utarbeta en överenskommelse som tar hänsyn till Iraks behov. Istället har man nu hastat fram ett avtal som riskerar att förlänga ockupationen i decennier, sa Raed Jarrar, när Marie Liljedahl ringde upp honom. Läs mer av och om Raed Jarrar: En annan aktivist av irakisk börd medverkade nyligen vid ett seminarium i Stockholm. Hana al-Bayaty, irakisk-fransk filmare och journalist, har vigt hela sitt yrkesliv, och privata liv också för delen, åt opinionsbildning kring Irak. Hon sitter i ledningen för BRusselstribunalen, där en rad före detta FN-medarbetare, författare och forskare från olika länder gått samman i protest mot kriget i Irak. Hon avfärdar inte bara det senaste truppavtalet utan hävdar att alla avtal, kontrakt och förslag som bär den nuvarande irakiska regeringens stämpel står i strid med internationell rätt. Läs mer om och av Hana al-Bayaty: Säkerhetsrådets resolutioner som ger USA-koalitionen mandat att svara för återuppbyggnad och säkerhet tillkom på grund av en felaktig bild som målades upp av USA, säger hon i en intervju med Mikael Olsson. Och den gick ut på att USA inte kunde lämna Irak på grund av risken för inbördeskrig och kaos. Al-Bayaty hävdar istället att det är just den amerikanska närvaron som har drivit på det sekteristiska våldet. Issam al-Chalabi var en av Saddam Husseins tidigare oljeministrar men är nu internationellt verksam som oljekonsult. Han är mycket kritisk till den irakiska regeringens planer på privatiseringar av nationellt ägd industri och anklagar regeringen Maliki för att påskynda Iraks sönderfall. Och verklig demokrati och frihet saknar han fortfarande i Irak. Vi brukade ha en Saddam Hussein, nu har vi hundra, säger Issam al-Chalabi, som intervjuades av Mikael Olsson under sitt besök i Stockholm nyligen. Läs mer om och av Issam al-Chalabi: Trots att affärsuppgörelser med den irakiska staten är högriskprojekt lockas nu alltfler utländska företag av möjligheter till stora framtida inkomster i Irak. Nyligen besökte handelsminister Ewa Björling Irak tillsammans med den första svensk handelsdelegationen på 20 år. Och de hälsades välkomna med orden ”Bagdad is open for business”. Intresset för att delta i delegationen var ”väldigt stort”, enligt UD. Exportrådet valde ut de fem företag som ansågs ha störst möjlighet att etablera sig: Lundin Petroleum, ABB, Ericsson, Swedfund och Scania. Konflikts reporter Julia Lundberg talade med Scanias Klas Dahlberg och Lundin Petroleums vd Ian Lundin som har stora förväntningar på kommande affärer med Irak. LÄS OCH LYSSNA TILL TIDIGARE KONFLIKT OM IRAK (Klicka nedan på önskat program): - - - - - - - - - - - - Programledare: Mikael OlssonProducent: Daniela Marquardt
© 2020-2025 Ivy Podcast Discovery LLC
