Podcasts about uppgifterna

Nytt avslöjande i USA. Hänger försvarsministern löst? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Amerikanska medier rapporterar att försvarsminister Pete Hegseth ska ha diskuterat kommande attacker mot Huthirebeller i Jemen i en gruppchatt med bland andra sin fru och sin bror.Uppgifterna kommer en dryg månad efter det avslöjats att en rad ministrar – inklusive Hegseth – diskuterat planerna i en annan chatt där en journalist var inbjuden av misstag.Vi pratar också om Högsta domstolens beslut att pausa Trumps deportationer av påstådda gängkriminella från Venezuela och om hur världens finansminister flockas i DC för att försöka nå en uppgörelse med USA.Medverkande: Ginna Lindberg och Roger Wilson, Sveriges Radios USA-korrespondenter samt Fernando Arias, programledare på Konflikt i P1 och tidigare USA-korrespondent.Programledare: Sara StenholmProducent: Viktor Mattsson

Fyra poäng på två matcher men framförallt efterspel som fått det att funderas lite i Liverpool-led. De tappade poängen i slutskedet mot Everton och den usla andra halvleken mot Wolves, vad handlar det om egentligen? Trötta ben? Trötta skallar?! Eller bara nerver?! Vi hittar halvfulla glas och tror och hoppas på bättring i veckan. Uppgifterna må se större ut på pappret, men det kan nog vara rätt skönt för spelarna ändå!

* ... och det är ju inte Hasse Lords stil att krypa tillbaka?* Trollkarlen från Riga och alla tveksamma turer på Jägers* ... och hur kommer den nya banan där i Malmö att se ut?* Frankrike och dess slappa dopningsattityd* Tarok, ljuvliga Tarok!* ... med massor av godbitar inkluderade! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Margret Atladottir och David Druid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den så kallade Nytorgsmannen, som blev villkorligt frigiven i mars, är misstänkt för en ny våldtäkt, enligt uppgifter till Sydsvenskan. Polisen bekräftar för P3 Nyheter att en man anhållits för våldtäkt i Hörby i Skåne. Reaktionerna på uppgifterna har varit många, både från tjejer i Skåne och politiker. Nu har Kriminalvården svarat på varför Nytorgsmannen blev villkorligt frigiven.Lite senare pratar vi om något helt annat – nämligen jämställdhetsminister Paulina Brandbergs bananfobi. Det har fått talman Andreas Norlén att plocka bort fruktkorgar.

Kalle Berg snackar denna onsdag om it-systemet Millennium som förts in i vården. Men det har inte gått särskilt smidigt. Regionsledningen är positivt inställda, men vårdpersonal rasar.Ina Lundström pratar i sin tur om 4B-rörelsen. En rörelse där kvinnor vägrar att ha sex. Den grundar sig i Sydkorea men har nu fått spridning i USA efter det att Donald Trump vunnit presidentvalet.Och apropå presidentvalet så har Elon Musk nu fått en roll i Donald Trumps politiska projekt. Mycket pekar på att många kommer att få sparken!Sedan kommer GP:s krimreporter Eric Hilmersson och pratar om det omtalade fallet där fyra män dömts för att ha gruppvåldtagit en minderårig. Gärningsmännen som inte är svenska medborgare har inte dömts för utvisning. Var det en miss från åklagare eller inte ens möjligt? Uppgifterna har gått isär.Dessutom: Skolministern backar om paddor i plugget, Simon and Garfunkel-nytt med Ina: Art Garfunkels hemsida är borta (!) – hänvisar till tysk sida, domare i blåsväder efter kommentarer om Liverpool-tränare, älg går loss på BMW i garage och se upp för trassliga havssnören. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Granskar medier och journalistik. Går bakom veckans rubriker och spanar i framtidens medielandskap. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Djup splittring i public service-kommitténI veckan har det fortsatt läcka ut uppgifter från Public Service-kommittén som jobbar med att ta fram regler för public service kommande tillståndsperiod. Tidningen Journalisten kunde i veckan berätta att kommitténs arbete spruckit och att oppositionen, enligt källor till dem, kommer att reservera sig mot förslaget. Ja, det är flera redaktioner som jobbar hårt med att få ut så mycket uppgifter som möjligt från Public Service-kommittén. Även vi här på Medierna har tagit del av uppgiften om att oppositionen kommer reservera sig mot det förslag som nu ligger på bordet. Men kommitténs ledamöter och ordförande har inte velat säga någonting. Flest uppgifter verkar Jan Scherman fått ut. Han är före detta VD för TV4 och med i föreningen oberoende public service, som gjort sin egen skuggutredning och lobbar för ett bredare public service. Han skrev en debattartikel i Dagens Nyheter i veckan om flera av de förslag som enligt hans uppgifter kommer att presenteras om knappt två veckor. Vår reporter Erik Petersson träffade honom i veckan. Enögd rapportering om kulturhus-bråkEtt tjugotal personer som lyssnar till ett panelsamtal på kulturhuset som hastigt slutar med att en av panelisterna går ut ur rummet efter att n-ordet upprepats. Ja, det är till synes ganska lite dramatik i den händelse, som trots det, blivit veckans stora kulturbråk. Men vad som egentligen hände i det där rummet - ja det får man helt olika bilder av beroende på vilken artikel och när - man tagit del av den. Vad händer när inte alla parter får komma till tals i en publicering?Reporter: Martina PierrouSkarp insats till rutinuppdrag. Hur hanterade medierna Försvarets röriga kommunikation?De kraftiga smällarna över Gotland i söndags gick från att vara en övning, till att bli en skarp insats - och för att till slut landa i att vara ett brådskande rutinuppdrag. Uppgifterna som försvarsmakten har lämnat till medier under veckan har varit minst sagt röriga. Så hur väl lyckades redaktionerna hantera den här otydliga och knapphändiga informationen och göra den så begriplig som möjligt för sin publik?Vi börjar Alexandra Sannemalms reportage på redaktionen där allt började - på Hela Gotland.

Staffan Kronwall och Björn Oldéen samlas tillsammans med Henric Larsson för att snacka slutspelshockey i Rinkside Playoffs sista avsnitt för veckan. Dagens ämnen:

Ett nytt skuldregister där alla våra krediter finns samlade på ett och samma ställe tas i bruk den första april. Meningen är att den som beviljar ett lån ska se hur många tidigare lån en person eventuellt redan har, och den som är överskuldsatt ska också ha nytta av registret genom att få en överblick av alla sina skulder. Ledande diakoniarbetare Carita Eklund vid Åbo svenska församling och Elias Aarnio från Electronic Frontier Finland diskuterar det nya registrets för- och nackdelar. Debattledare är Pekka Palmgren. E-post: slaget@yle.fi

Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Linnéa Wikblad och David Druid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Spår av kokain hittades på fyra av åtta partiers riksdagskanslier, när Aftonbladet svabbade handfaten på toaletterna. Uppgifterna har skapat panik på kanslierna, Nooshi Dagostar vill att Aftonbladet testar sina egna toaletter, och Jimmie Åkesson vill drogtesta hela riksdagen.Sen pratar vi om att Camilla Läckberg och Jan Guillou hamnat i luven på varandra. Guillou anklagar deckardrottningen för att skryta och ljuga om sina försäljningssiffror, och nu väntar hon sig en ursäkt från författarkollegan.

För ett år sedan dömdes fyra personer till fängelsestraff för grova narkotikabrott, efter omfattande smuggling i ett flygplan. Ekot och P4 Kalmar kan nu avslöja att flygplanet betalades av bolag med kopplingar till glasbruksaffärerna i Småland. Samtidigt kommer mycket starka reaktioner på uppgifterna om kopplingar till det kriminella nätverket Foxtrot. Ekot och P4 Kalmar kan nu avslöja ytterligare kopplingar mellan affärerna kring nedlagda glasbruk i Småland och grov organiserad brottslighet. Samtidigt väcker förra veckans avslöjande om kopplingar till det kriminella nätverket Foxtrot starka känslor. – Om det här stämmer så är det fruktansvärt, jag blir helt kall utav den här informationen, säger Christina Davidson (C), kommunalråd i Nybro. – De här fastigheterna ute i Orrefors, som då är ett anrikt varumärke och har en stor betydelse för hela bygden, för hela regionen... alltså - det är sorgligt, det är beklagligt, det är fruktansvärt. Kopplingar till flygplan Och det finns alltså fler kopplingar till grov organiserad brottslighet. I november förra året döms fyra män till fängelsestraff för omfattande narkotikasmuggling med ett flygplan. Domen får stor uppmärksamhet inte minst eftersom en av dom inblandade är den så kallade Stureplansmördaren Tommy Zethraeus. Enligt polisutredningen betalades flygplanet via två företag som vår granskning nu visar kan kopplas till personer som funnits med i affärerna kring nedlagda glasbruk i Småland. Och i förra veckan kunde Ekot och P4 Kalmar också avslöja kopplingar mellan glasbruksaffärerna och en person som beskrivits som viktig i det så kallade Foxtrot-nätverket. Uppgifterna skrämmer Uppgifter som väckt starka reaktioner lokalt. Johani Karpinen jobbade på bruket i 50 år, innan det lades ner för tio år sedan: – Det är ju skrämmande, det är ju ett kriminellt nätverk det där... Alla inblandade som vi varit i kontakt med tillbakavisar uppgifterna om oegentligheter och misstankar om brott. Några av affärsmännen säger också att dom nu är rädda. Det är Christina Davidson, kommunalråd i Nybro, också: – Jag är rädd för konsekvenser som de här människorna tar till, i sitt uppdrag, i den kriminella världen, vi ser ju vad som händer runt om i landet, det är jag jätterädd för. De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Igår publicerade SVT uppgifter om att Rawa Majid har gripits i Iran. Uppgifterna har ännu inte bekräftats men om de stämmer skulle det kunna innebära en nedtrappning av våldsvågen i Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Enligt SVT ska Rawa Majid, den Kurdiska räven, ha gripits i Iran, på gränsen till östra irakiska Kurdistan i fredags. Vi har pratat med flera personer om detta och bilden som ges är att polisen känt till rykten om att han skulle ha gripits men att man inte är säkra eftersom gripandet inte har bekräftats officiellt. Igår publicerades också en ljudfil i sociala medier, där Rawa Majid själv sägs höras och i den dementerar han att han har gripits.”Grabbar jag har inte torskat, jag är och trycker på ett ställe. Imorgon har jag ny Signal då hör jag av mig till er. ”Om det verkligen är Majid som hörs är inte klarlagt i nuläget.Ett gripande av Rawa Majid skulle kunna lugna ned konflikten i nätverket som pågår i Sverige. Men än syns ingen avmattning: så sent som natten till måndag inträffade två attentat på olika platser i Stockholm som kopplas till den interna splittringen.Programledare: Linus Lindahl och Mariela Quintana MelinProducent: Jenny HellströmKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Aldrig tidigare har SMHI uppmätt så mycket regn på två timmar som under skyfallet i Gävle 2021! Skyfallsprofessorn Jonas Olsson tar med oss på en rafflande historia om vad som egentligen hände den där augustinatten 2021 i Gävle. Hydrolog-Niclas beskriver hur tusentals byggnader översvämmades. Professor Arheimer beskriver vilka åtgärder som en stad kan göra för att skydda sig mot stora skyfall.Bonus i avsnittet: Vi får ta del av professor Olssons topp 3-lista över mest minnesvärda svenska skyfall.Veta mer?Uppgifterna om skador som nämns i podden är hämtade från Länsstyrelsen i Gävleborgs utredning av skyfallshändelsen, den finns att läsa här.SMHI-poddens avsnitt om den forskning som bedrivs på SMHI om skyfall, lyssna här.Läs mer om skyfallet i Gävle i SMHIs kunskapsbank här.Läs mer om statistik för skyfall i SMHIs kunskapsbank här.SMHI-podden produceras av SMHI – Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.E-post till redaktionen: smhi-podden@smhi.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Elfsborg utan Gustaf LagerbielkeElias Durmaz egna ord gällande flyttenDjurgårdens kryptiska svar kring Lucas Bergvalls framtidKontraktsläget i Malmö FFAnsvarig utgivare: Alexander Rosenlund Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Uppgifterna om Todd Boehlys relation till Saudiska investeringsfonden har fått en hel del att reagera efter att en hel hoper chelseaspelare nu ryktas till de fyra saudiska toppklubbarna som ägs av sagda fond. Dejan Kulusevski har äntligen fått permanent tillvaro i London och Bayern har ett par starka försvarare på ingång.

En 21-årig man misstänks ha läckt topphemlig information från USA:s försvarshögkvarter Pentagon. Uppgifterna är graverande och drabbar Ukraina. Efter flera dagars intensiv jakt kan amerikanska myndigheter till slut gripa Jack Teixeira – en anställd i flygvapnet. Han misstänks ha läckt hemligstämplad information på en chatapp för gamers, och anklagas nu för brott som går under spionerilagarna i USA.– Det finns en status i att ha insiderinformation så det förvånar mig inte, säger David Lindahl på Totalförsvarets forskningsinstitut.Avslöjar uppgifter om Ukrainas försvarDokumenten uppges innehålla information som kan spela Ryssland i händerna gällande deras krig mot Ukraina. Bland annat står det att ammunitionen till Ukrainas viktigaste luftvärnssystem riskerar att ta slut inom kort.– Det är ju uppseendeväckande att en person så pass långt ut i det militära systemet i USA kan ha tillgång till så mycket hemlig och känslig information, säger Jan Hallenberg på Utrikespolitiska institutet.Medverkande:Jan Hallenberg, senior forskningsrådgivare, Utrikespolitiska institutetDavid Lindahl, cybersäkerhetsexpert, Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.Effie Karabuda, tech- och spelreporter på P3.Programledare: Bo Torbjörn Ek och Sara SundbergProducent: Karin HållstenLjud från: Sveriges Radio och CNN.

Historiskt när USA:s tidigare president åtalas på 34 punkter. Det historiska åtalet mot USA:s tidigare president Donald Trump omfattar 34 åtalspunkter. De påstådda betalningarna till porrstjärnan Stormy Daniels är centrala, men åklagaren presenterade också information om ytterligare en kvinna och en dörrvakt.”Oavsett makt eller pengar så står ingen över lagen”, slog distriktsåklagare Alvin Bragg fast när han presenterade åtalspunkterna.Donald Trump slår tillbakaDonald Trump nekar till brott men var i övrigt tyst under hela domstolsprocessen i New York. Senare återvände han till Mar-a-Lago i Florida och höll ett tal där han gick till hårt angrepp mot åklagaren Alvin Bragg och beskrev USA som ett korrupt land där Demokraterna är ute efter att förstöra hans chanser i presidentvalet 2024.USApodden ägnar hela veckans avsnitt åt åtalet mot Donald Trump med Cecilia Khavar på plats i Florida och Roger Wilson på plats i New York.Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator på Ekot, Cecilia Khavar, USA-korrespondent och Roger Wilson, USA-korrespondent.Programledare: Sara StenholmProducent: Viktor MattssonTekniker: Joachim Persson

Säpo har slagit till mot en fastighet och två män på Värmdö som misstänks för “olovlig kårverksamhet”. Uppgifterna är rätt knapphändiga, men vi behöver ändå tala om det och dela med oss av våra egna erfarenheter — en av oss har ju faktiskt utretts för samma brott även om åtal aldrig kunde väckas.Vi tittar också på hur yttrandefriheten åter är under attack när en ny koranbränning stoppas med hänvisning till att turkar och muslimer riskerar att inte kunna bete sig anständigt. Vad händer när islam breder ut sig och tillåts influera våra lagar och principer? Vi ger dig en inblick i den hårda framtid som väntar dig.Bli stödprenumerant på https://www.svegot.se/support och stöd vårt arbete så får du tillgång till alla våra program i efterhand.

Säpo har slagit till mot en fastighet och två män på Värmdö som misstänks för “olovlig kårverksamhet”. Uppgifterna är rätt knapphändiga, men vi behöver ändå tala om det och dela med oss av våra egna erfarenheter — en av oss har ju faktiskt utretts för samma brott även om åtal aldrig kunde väckas. Inlägget Olovlig kårverksamhet dök först upp på Dagens Svegot.

Den ryska ledningen har flera gånger behövt dementera rykten om att president Vladimir Putin skulle vara sjuk. Hör varför spekulationer om Putins sviktande hälsa blivit besvärande för makten i Kreml. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov gick nyligen ut och sa att det inte går att se några sjukdomssymptom hos president Putin. Att Kreml överhuvudtaget kommenterar en sådan sak är ovanligt. Sen invasionen av Ukraina har ryktesspridningen om att Putin kan vara sjuk intensifierats och Kreml har vid upprepade tillfällen fått frågor om presidentens mående.Rykten om att Putin har cancer eller ParkinsonsKällor påstår att presidenten har smärtor, det spekuleras om cancer, Parkinsons sjukdom eller paranoia. Ryska grävande journalister har skrivit om att Putins personliga stab av läkare har ökat dramatiskt de senaste åren och att presidenten går igenom medicinska behandlingar. Men det finns också påståenden om att diskussionen om Putins hälsa skulle vara en konspiration planterad av makten själv. Uppgifterna om Putins vacklande hälsa är mycket svåra att bevisa och har hela tiden tillbakavisats från Putins stab.Planen för Putins efterträdareDet är sagt att Ryssland ska hålla presidentval år 2024. Men det är mycket oklart vad det finns för plan om Vladimir Putin någon gång inte kommer att kunna styra landet. Hör om diskussionerna om vem som skulle kunna efterträda Rysslands president och hur spekulationerna om Putins hälsa påverkar synen på presidenten.Medverkande: Johanna Melén, Rysslandskorrespondent, Gudrun Persson, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, Per Enerud, senior analytiker vid Myndigheten för Psykologiskt FörsvarProgramledare: Fredrik WadströmProducent: Katja MagnussonTekniker: Maria Stillberg

En rysk bataljon, med nära 1 000 ryska soldater, ska ha slagits ut när den försökte korsa floden Donets, rapporterar flera medier. Hör Ekots utrikesreporter David Carlqvist om attacken. Ja, det rör sig om huvuddelen av en, kanske till och med två ryska bataljoner. Det rör sig om förstärkta bataljonsstridsgrupper som ska ha nedkämpats av ukrainskt artilleri när de ryska förbanden försökte genomföra en övergång av en flod i Donetsk, säger David Carlqvist, utrikesreporter på Ekot.De ryska trupperna hade lagt en pontonbro över vattendraget. Sen har man då, som man inte ska göra, klumpat ihop sig vid bron. Det blev en slags flaskhals där det stått en ganska stor ansamling av trupper, säger David Carlqvist.På något sätt fick ukrainska styrkor reda på var de ryska bataljonerna befann sig. Sannolikt genom spaning med drönare. Och därefter har man då beskjutit ryssarna med kraftig artillerield, säger Ekots utrikesreporter David Carlqvist.Uppgifterna om händelsen kommer från Ukrainas militärmakt, men återges av flera medier. Satellitbilderna är ganska tydliga. Och även om siffrorna är lite oklara det talades om uppemot tusen nedkämpade ryska soldater och mellan femtio, kanske upp till ett hundratal ryska stridsfordon som nedkämpats så är det ganska klart att det här är ett stort nederlag för den för den ryska militären, säger David Carlqvist, utrikesreporter på Ekot.Enligt David Carlqvist visar händelsen på hur dåligt det går för de ryska trupperna i Ukraina. Det finns en hel del vattendrag i Donbasregionen. Bedriver man krigsföring där så måste man ta sig över de här vattendragen ganska ofta. Det kan vara komplicerat, det är inte så lätt. Men det är också en grundläggande militär förmåga som en kvalificerad krigsmakt borde ha, säger David Carlqvist. Programledare: Alexander Zeilon Lund

Pengar kan ha gått från Ericsson till terrororganisationer som IS. Det säger Ericssons vd Börje Ekholm till DI. – Vad vi ser är att man har köpt transportvägar igenom områden som har kontrollerats av terroristorganisationer, inklusive ISIS, säger han men tillägger att det inte går att fastställa vem som är den slutgiltiga mottagaren av betalningarna. Ekholm säger vidare att finansiering av terrorism är ”fullständigt oacceptabelt” och det är något som bolaget över huvud taget inte tillåter. Tidigare under tisdagskvällen medgav Ericsson att allvarliga brott mot regelefterlevnad och mot den affärsetiska koden har identifierats i den internutredning från 2019 som är kopplad till bolagets verksamhet i Irak. Varför vi påminner oss om hur Donald Trump uttryckte det under sin presidentvalskampanj som det alltså spionerats på. ”2009 fick ett företag som kallas Ericsson tillåtelse från amerikanska regeringen att sälja telekomutrustning till flera förtryckarregimer, bland annat Sudan, Syrien och Iran. Vissa av dessa regimer använder den tekniken för att avlyssna och kontrollera sina egna invånare”. Att det var möjligt för Ericsson att sälja till dessa länder som stod under strikta sanktioner, menade Trump beror på att Bill och Hillary Clintons stiftelse tagit emot mutor från Ericsson. Uppgifterna kommer ursprungligen från boken Clinton Cash, av författaren Peter Schweizer. ”Bill Clinton fick 750 000 för ett enda tal. Vem betalade honom? Ericsson. Ericsson har varken förr eller senare betalat Bill Clinton för ett tal”, sa Peter Schweizer i programmet Varney&co i tv-kanalen Fox Business News, i juni förra året. Schweizers slutsats var att Ericsson genom att ge ett bidrag till stiftelsen fick Hillary Clinton, som då var utrikesminister, tillät Ericsson att sälja sin utrustning till länder som Iran s.k Pay 2 Play! #CarlNorberg #DeFria #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Överskottet av Covidvaccin som finns i Sverige och EU - vad kommer att hända med alla doser när befolkningen är färdigvaccinerad? Uppgifterna om att ett kriminellt gäng från Stockholmstrakten ska vara inblandat i mordet på en kvinna i Luleå i fredags - Hur omfattande är den organiserade brottsligheten på mindre orter?

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner. Producent: Olle Björkman Programledare: Linnéa Wannefors

Nyheterna Radio 16.00

I en ny dokumentär presenteras närmast sensationella fynd vid den havererade kryssningsfärjan Estonia. I det här extraavsnittet pratar vi med regissören och journalisten bakom dokumentären om de nya fynden.

EXTRA-INSATT AVSNITT.Vi ger allt bakom spelet bakom Poyas sorti från IFK Göteborg. Vem bestämmer egentligen i Blåvitt? Vem var det som sparkade Poya? Kommer Kenneth Andersson också få sparken nu? Vem blir ny tränare? Analyser och åsikter om turbulensen i Göteborg följs av ett suveränt stort svep om övergångar och ingångar från de flesta andra klubbar. Dessutom blir Birro förbannad över gränsen på 500 personer på arenorna och kräver att FHM inser att svensk elitfotboll faktiskt kan lösa detta själva, klubb för klubb, arena för arena. “Det är mer trängsel på min lunchrestaurang, för att inte snacka om Ullared och skit. Låt folk gå på matcherna nu.”Dessutom blir det poesiuppläsning.Kan man begära mer en fredag? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det här avsnittet gästar David Faxå.Vi pratar om:*Uppgifterna kring Rangnick och AC Milan*Zlatans vara eller icke vara i Milan*Granqvist i EM-truppen 2021+ mycket mer!PS: Rekommenderar varmt att lyssna på podcasten @FossaDegliAlci - med David Faxå med fokus på AC Milan. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hasse Aro berättar om de nya uppgifterna i Palmeutredningen, vi pratar dessutom om andra långdragna utredningar och mordfall som omkringas av konspirationsteorier.

Den 28 februari 1986 mördas Sveriges statsminister Olof Palme på öppen gata. 34 år senare är mordet fortfarande olöst - men nu tror åklagaren att utredningen kan vara klar innan sommaren. Vad kan det egentligen vara som gör att åklagaren nu tror att man kommer kunna lösa Palmemordet och vad skulle det egentligen innebära om vi till slut fick ett svar på vad som egentligen hände på Sveavägen kvällen den 28:e februari 1986? Det pratar vi om i dagens Aftonbladet Daily. Gäster är Lena Mellin och Oisin Cantwell, programledare är Marcus Ulvsand. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Senaste Nytt Fredag 17 januari - grannarna i chock efter dubbelmordet i Vallentuna och V-profilen förnekar uppgifterna om att ta över partiledarposten. Samt mycket mer.

Ola Sandstig till angrepp mot Gellert Tamas i Filter. Från tillspetsade kannibalrubriker till global desinformation. Projekt mot polarisering möter kritik. Insta-kändisar bjöd medier på Bindefeld. Norska journaler skapar storbråk efter veckans rapportering om apatiska barn I veckan publicerade tidskriften Filter ett reportage där två idag vuxna människor vittnar om hur deras föräldrar tvingade dem som barn att spela apatiska. Det här för att få uppehållstillstånd i Sverige. Det har gjorts enorma mängder journalistik om de apatiska barnen, och i Filters reportage får rapporteringen som helhet kritik. Men mer än någon annan är det författaren och journalisten Gellert Tamas som i Filter nu anklagas för att ha valt bort fakta som han hade på sitt bord. Det här har lett till en ny debatt  där Tamas och Sandstig nu angriper varandra i högt tonläge. Och där den brännande punkten är ett par norska journaler. Reporter: Johan Cedersjö. Kittlande kannibalrubriker i Sverige blev global desinformation Nyligen rapporterade såväl svenska som internationella medier att en forskare i Sverige nu föreslår att vi ska börja äta människokött för att rädda klimatet. En skruvad tanke, som såklart är rejält rubrikvänlig. Men lockande rubriker är farliga, inte minst för risken att innehållet vrids helt ur sin kontext. Reporter: Tonchi Percan. Medier vill överbrygga polarisering men projekten möter kritik Ökad polarisering har länge setts som ett problem för den offentliga debatten. Men nu är en ny trend hos svenska och europeiska mediehus att göra projekt som tar fasta på åsiktsskillnader bland folk. Inom mediehusets kontrollerade ramar ska nu olika uppfattningar mötas, stötas och blötas. Polarisering ska överbryggas. Men vilka risker finns med det här? Är sociala experiment verkligen rätt väg att gå för journalistiken? Reporter: Teresa Kristoffersson. Instagramande kändisar bjussade nöjesredaktioner på Bindefeld-bonanza En glamorös tillställning med anklever och glittriga kavajer som förstås var mumma för kvällstidningarnas nöjesredaktioner. Men i brist på access till festgolvet fick stoff till artiklar tas från Instagram. Något som gjordes i så pass stor omfattning att vi tyckte det var dags att ställa frågan: var går gränsen för instagramifieringen av nöjesjournalistiken? Reporter: Therese Rosenvinge.

Tåg är bra för miljön får vi ofta höra, men är det så överallt? I vissa länder är det diesel som gäller. På andra ställen är det koleldad el. Det gör att tåg inte alltid är bästa miljöalternativet. Vi reder ut skillnaderna mellan olika färdsätt för den klimatsmarta semesterfiraren. Följ med från Stockholm till Paris, samtidigt som vi rådfrågar experterna om var det är bäst för klimatet och miljön att välja tåg, buss eller bil. Jörgen Larsson är konsumtionsforskare på Chalmers i Göteborg och han har skapat en kalkylator för klimatsmart semester. Oskar Fröidh forskar om järnvägstrafik på KTH i Stockholm precis som Jonas Åkerman. Medverkar gör också Susanne Elfors, tågentusiast och skapare av facebookgruppen Tågsemester, samt resenären och reportern Sara Sällström. Uppgifterna om koldioxidutsläpp kommer från klimatsmartsemester.se som är ett projekt från bland annat Chalmers och Göteborgs Universitet. Programledare: Tomas Lindblad Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Nyheter ——- * Snart kan du strömma dina Steam-spel till Androidenheter Jag är väl den sista som ska rapportera om spel och spelrelaterat, men jag känner att jag kanske skulle försöka i alla fall, so here goes! Valve har kort meddelat att Steam-användare snart kommer att kunna strömma sina spel till både Android- och IOS-enheter. Det är möjligt tack vare en ny app kallad Steam Link vilken släpps veckan som inleds 21 maj. För att det ska fungera behöver användaren vara uppkopplad mot ett 5GHz-nätverk och lösningen kräver en Mac eller PC. Steam Link stödjer bland annat Steam-kontrollen och MFI-kontroller. Valve nämner att det kommer gå att strömma spelen till telefoner, surfplattor och TV-apparater som kör Googles system. Androidappen kommer inledningsvis att vara en beta. https://art4s.link/20 * Google uppdaterar Google News Google News i app-form har fått sig en uppdatering och självklart är AI inblandat. Under en ny tab som heter För dig kommer fem artiklar som just du borde gilla lite extra mycket dyka upp. Google trycker hårt på att källorna till nyheterna man använder är från vettiga källor med riktiga journalister. Jag testar appen just nu och tycker att den är helt ok. https://art4s.link/21 * Chainfire lägger ner utvecklingen av Root-appar Android-utvecklaren Chainfire har sedan en tid tillbaka levererat ett gäng appar som kan vara rätt användbara för användare som kör rootade telefoner. Mer specifikt har han tagit fram SuperSU, FlashFire, CF.Lumen, stickMount och Sideload Launcher for Android TV. Nu har han meddelat att utvecklingen av nästan alla ovan nämnda appar kommer att läggas ner. SuperSU kommer leva vidare då utvecklingen av appen slussades över till ett annat team 2015. https://art4s.link/22 *Ny rapport: Engelsktalande länder (och Sverige) väljer IOS före Android Något förenklat kan det sägas att världens engelsktalande länder helst väljer Iphone före Android-mobiler, medan länder där modersmålet är något annat än engelska föredrar Android. Uppgifterna presenteras i rapporten ”The Mobile Web Intelligence Report”, som släpptes under föregående vecka av Device Atlas, rapporterat via Appleinsider. I länder som Kanada, Australien, Storbritannien och USA är IOS betydligt vanligare än Android, medan länder som Malaysia, Nigeria, Polen, Ryssland och Brasilien har precis det omvända förhållandet. Se bilden nedan, där ljusblått är Android och mörkblått är IOS. Men det finns också två undantag på listan. I Japan och Sverige föredrar folk IOS över Android. I Sverige är vi aningen mer benägna att välja Iphone. I Japan är skillnaden mycket större, till IOS fördel. Alla siffror gäller gäller för första kvartalet 2018. https://macworld.idg.se/2.1038/1.701998/ny-rapport-engelsktalande-lander-och-sverige-valjer-ios-fore-android Lyssnar-respons — Hej Herr Adetoft. Och du också fru Artfors. Hihi. Vad använder du/ni för kamera app? Den som följer med mobilen eller någon annan favorit. Har du testat en betalat för någon kameraapp? Fixar du och trixar du i kameraappen eller efteråt i ex snapseed? Robban via mail Ämne

Nyheter ——- * Google har nu släppt den första förhandsversionen av Android P, det vill säga den kommande versionen av Googles mobila operativsystem. Förhandsversionen – som är primärt avsedd för utvecklare – innehåller förstås en hel del spännande nyheter och är åtminstone en glimt av vad som komma skall när den skarpa versionen släpps någon gång framåt hösten. Som väntat får Android P stöd för enheter med så kallad ”flärp” eller sensorpanel. Dessutom finns nu stöd för multi-kameralösningar, RTT (som ger bättre navigering inomhus), HDR VP9 och kompressionsformatet HEIF.  Dessutom bjuder den nya versionen av Android på en hel del kosmetiska förändringar.  http://omni.se/t/android/7f5c23f37de973ec252d6d29546cbc4d150ec827    * Uppgifterna om att firman Cambridge Analytica samlat på sig information om miljontals människor inför den amerikanska valrörelsen 2016 har chockat många. Men metoderna som Cambridge Analytica använde sig av var inte särskilt avancerade eller ovanliga. Det var genom personlighetstester som man lockade folk att gå med på att ge en app på plattformen tillstånd att samla ihop deras uppgifter.  Facebook är lyckligtvis transparenta när det gäller vilken typ av data som tredjeparts-appar på plattformen får tillgång till. Det kan förstås vara en god idé att se över vilka appar som har tillgång till vad och det är förstås vettigt att rensa bland dem emellanåt. Mashable har sammanställt en enkel guide som visar hur man gör.  På desktopversionen av tjänsten klickar man på den lilla pil som finns i övre högra hörnet av flödet. Därefter klickar man på ”inställningar” och därefter på ”appar” i vänsterkanten. Klickar man på apparna som man givit tillstånd så kan man både se och redigera vilken data de har tillgång till.  På mobilen hittar man samma möjligheter via ikonen som består av tre streck. På Android finns de i toppen av skärmen och på IOS i bottenmenyn. Under ”Inställningar” och därefter ”Kontoinställningar” hittar man sedan listan med appar som har tillgång till information under ”Inloggad via Facebook”.  http://omni.se/t/it-informationsteknologi/ae368b90501b461850ea1df9605c497f43114778    * Android Wear blivit Wear OS För några dagar sedan kom uppgifter som tydde på att Google stod i begrepp att byta namn på sitt operativsystem Android Wear till Wear OS. Och nu är bytet offentliggjort. Operativsystemet har nämligen  begåvats med en helt ny sajt, där det nya namnet med all önskvärd tydlighet framgår. Något officiellt tillkännagivande har däre

MFF-spelaren misstänks för ytterligare ett sexbrott. Den här gången handlar det om att spelaren ska ha tagit kontakt med den underåriga flickan i sexuellt syfte, så kallad grooming. Uppgifterna gör att Malmös ledning ställs inför ett dilemma. Ska man låta spelaren träna med laget?Vi pratar också med Magnus Erikssons nya superlön i MLS, Daniel Sundgrens väg tillbaka och de hetaste från Silly Season. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I säsongens sista Kaliber följer redaktionen upp några av de senaste årens granskningar och tar reda på vad som hänt. Den här säsongen har vi bland annat granskat Jägarförbundets dubbla stolar, kollat på Gotlands nya försvar och gjort nyhetsdokumentärer om mordet på Lisa Holm och om när Sverige stängde gränsen för flyktingar.Vi har också gjort serien Mirakelmetoden i fyra delar om en kontroversiell metod för att hjälpa personer med till exempel utvecklingsstörningar som inte kan prata att kommunicera via datorn. Men idag ska vi följa upp några andra granskningar.Förundersökning om tvångsinjektioner återupptasFörst återvänder vi till en prisbelönt granskning vi sände hösten 2014 om att det förekom tvångsinjektioner av lugnande medel på människor när de skulle utvisas ur Sverige med flyg.Händelserna polisanmäldes och utreddes, men åklagare lade ner förundersökningen för att brott inte kunde styrkas.Men Kaliber tog reda på vad polis och åklagare egentligen hade gjort. Och vi kunde visa att de utsatta aldrig förhördes eftersom de, enligt åklagaren, inte var kvar i Sverige. Och Kaliber kunde i mars i år avslöja att en av dem faktiskt fanns i Sverige under hela förundersökningen.Och nu har åklagare Lotta Karlsson återupptagit förundersökningen.  Det är en miss från vår sida att vi inte upptäckt att den här målsägande fanns i Sverige och då får vi försöka rätta till det nu, säger åklagare Lotta Karlsson.I programmet "Tvångsinjektionerna - offren som ingen sökte" den 21 mars i år letade alltså Kaliber upp en av de som fått en injektion lugnande på flyget när han skulle utvisas. Så här lät det då:"Vi vet att mannen är i Sverige, men inte var han finns. Så vi skickar ett brev till Migrationsverket, som de vidarebefordrar till honom. Efter någon vecka får vi ett sms. Han vill träffas. Och det är så vi hamnar på hotellet med de gamla heltäckningsmattorna som vi hörde om i början på programmet. Ett av Migrationsverkets boenden.Det är här han är, mannen som skulle utvisas, men som aldrig blev insläppt i Libyen. Under hela förundersökningen var han registrerad hos Migrationsverket och han har haft regelbunden kontakt med gränspolisen. Ändå har ingen hört hans berättelse. Han vill inte att vi använder hans riktiga namn, utan ber om att få bli kallad för Nasir.Vi har inte berättat för Nasir exakt varför vi vill träffa honom, eftersom vi inte vill riskera att påverka hans berättelse. Det enda vi har sagt är att vi vill prata med honom om hans utvisning från Sverige. Det här är min berättelse om när jag skulle utvisas till Libyen 2012. De hämtade mig och jag sa okej, jag ska åka.Det var på morgonen de skulle åka och på flygplatsen så fanns det flera andra libyer. Men medan de gick ombord på planet så dröjde sig Nasir kvar, berättar han, och sa att han inte ville åka. Sätt mig tillbaka i häktet istället, berättar Nasir att han sa då.Enligt kriminalvården så betedde sig Nasir aggressivt, hotfullt och spottade. Han belades med fängsel och ikläddes en så kallad spotthuva.Nasir berättar att de befann sig inomhus när det hände. Han satt på ett bord, när han blev omringad av nio eller tio personer. Han ställer sig upp och visar hur de vred om armarna, tog ett grepp över nacken och i hans ena armhåla. Han visar på mig hur någon greppade tag om hans smalben bakifrån och drog omkull honom på golvet. Jag fick injektioner, berättar han, två stycken. Han visar på sin högra och vänstra skinka.Han visar hur han satt fingrarna i halsen för att kräkas. Det var så starka injektioner.Sen visar han hur de satte på honom handfängsel och fotfängsel. Någon la ett ben över hans nacke och någon satte på honom en huva. Han drar ner sin mössa över ansiktet för att visa. Det kändes som om jag inte hade någon kraft, jag var kraftlös.Nasir berättar hur injektionen fick honom att förlora all kraft. När han fördes ombord på flygplanet, han hade svårt och gå, säger han.Enligt rapporter från resan hade han mycket riktigt fängsel på händer och fötter, och någon hade dragit en så kallad spotthuva över hans huvud.10:05 "Börjar bli lite lugnare. Andas lite lugnare. Puls 86!"Vi läser i en rapport från sjuksköterskan, som var med på resan."Dock säger han sig vara illamående och göra tappra försök att kräkas utan resultat!"Under själva flygresan, beskriver Nasir, så var han vaken, men ändå inte, som ett djur som sover med öppna ögon. Han säger att hade svårt att röra sitt vänstra ben när han klev av planet.Det här är Nasirs berättelse. Flera detaljer stämmer med det vi kan läsa i rapporter från resan.Men det finns alltså också en annan version av hur det gick till när Nasir fick lugnande medicin - läkarens. Det har hållits ett polisförhör med honom om resan till Libyen, och då sa han något som inte står i hans rapport från resan: att Nasir tagit emot sprutan frivilligt. Det sa han också när vi ringde upp honom hösten 2014."Förundersökningen om de misstänkta tvångsinjektionerna lades alltså ned i slutet på förra året. Men nu efter Kaliber program har alltså Lotta Karlsson bestämt sig för att återuppta förundersökningen om misshandel. I och med att vi fick reda på att det fanns en målsägande i Sverige så finns det andra förutsättningar att utreda brott.Vad är det ni ska undersöka? Vi ska ju framförallt höra den här målsäganden och se vad han har att säga.Hur viktig kan just hans upplevelse vara? Den kan ju vara väldigt viktig för det här och för att han kan ge en bild av vad han anser ha hänt.Vem eller vilka är misstänka här? Det vill jag inte gå in på nu. Vi har återupptagit förundersökningen, huruvida det är misstankar gentemot utpekade personer just nu det vill jag inte svara på, på grund av förundersökningssekretessen.Vad tänker du om att det blev så här? Det är en miss från vår sida att vi inte upptäckt att det här målsägande fanns i Sverige och då får vi försöka rätta till det nu, avslutar åklagare Lotta Karlsson.Tvångsinjektionerna offren som inge sökte: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/695135?programid=1316Tvångsinjektioner av lugnande på utvisningsresor bryter mot svensk lag: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/448980?programid=1316Förvaltaren får snart sin domKommer ni ihåg Karolina Ahlström? Hon var med i en granskning om gode män och förvaltare som Kaliber gjorde för drygt två år sen.På senare tid har det varit mycket uppmärksamhet kring gode män och förvaltare. En undersökning som SVT gjorde nyligen visade att även i de fall där kommunen misstänker fiffel görs det sällan någon polisanmälan. Istället är det ofta en anhörig som slår larm. Precis som Karolina Ahlström gjorde.Hennes pappa bor på ett gruppboende för psykiskt funktionshindrade i Boden. Men en dag berättade personalen att pappa Stefan aldrig hade pengar, inte ens till det allra nödvändigaste, som vinterkläder.Och i förra veckan avslutades rättegången med den gode mannen som hade hand om pappans pengar."Huvudförhandlingen fortsätter i sal 2. Även Karolina Ahlström kallas till salen." Det var nervöst för jag var förväntansfull. Jag har väntat på det här i två och ett halvt år nu., på den här dagen. Sen när jag kom in i salen och såg förvaltaren och pappa sitta där i salen så fick jag ny kraft, ny energi och kände att nu ska jag göra det här för pappas skull, säger Karolina Ahlström när Kalibers reporter träffar henne i Luleå tingsrätt. Man kan väl säga om man vill vara lite skojig att det är ditt fel att vi sitter här idag. Eller i alla fall är det din förtjänst om man vill säga så, säger åklagare Mikael Holmquist i rättssalen.Kanske hade den här rättegången inte blivit av om det inte hade varit för Karolina Ahlström - men nu är den 17 maj och idag börjar rättegången mot hennes pappas före detta förvaltare. I åhörarsalen i Luleå tingsrätt slår sig ett 15-tal personer ner och stämningen är spänd. Förvaltaren som är i 50-årsåldern är åtalad för grov förskingring alternativt grov trolöshet mot huvudman i sammanlagt 11 fall. Men precis som åklagare Mikael Lundquist inledde med att säga så började allt med Karolina Ahlström: Ja, det här handlar ju om att den här dottern till en av de som har drabbats börjar ana oråd och grävde helt enkelt fram material på egen hand som visade att det såg jättekonstigt ut.Direkt efter att personalen hade berättat för Karolina att något inte stod rätt till med hennes pappas ekonomi kontaktade hon överförmyndarnämnden i Boden - det är den som har ansvar för att kontrollera att förvaltaren sköter sig. Men därifrån tyckte hon inte att hon fick något gehör. Jag kände att jag inte fick någon stöttning i det jag sa, utan det var mest: den här förvaltaren, han har ju så många uppdrag och det här är ju en väldigt pålitlig människa, sa Karolina då, som istället började gräva på egen hand. Eftersom förvaltaren hade slängt en hel del papper begärde hon ut årsredovisningar och fakturor från kommunen och så gick hon igenom mängder av kvitton från pappans konto på Coop. Och det är de kvittona som åklagaren nu har framför sig i en pärm i rätten när Karolina ska vittna:Åklagaren: Vi ska inte gräva ner oss i det här men det är ju väldigt många punkter som du tycker inte passar in på din pappa. Hur pass övertygad känner du dig om att det här kan han inte ha fått?Karolina: Väldigt övertygad.Åklagaren: Är det något särskilt som gör att du tycker att det känns orimligt att han skulle ha fått del av det här. Några särskilda poster?Karolina: Ja, det var väl utemöbler, det var hemmabiosystem, dvd-skivor, ljudböcker, tamponger, diverse skotertidningar, damtidningar, gummisnoddar till håret, ja.En stor del av inköpen handlar också om mat - men Karolinas pappa har en skada på matstrupen och har sondmatning - det är livsfarligt för honom att äta så han får bara väldigt små smakportioner. Det har funnits två kort kopplade till pappans konto på Coop - ett som personalen på boendet har kunnat använda och ett som förvaltaren har haft för att kunna handla till hennes pappa med - och det är inköp med det kortet som Karolina har reagerat på: Det är ju tacomiddagar, det är renstekar, det är ju oxfilé, det är ju laxfilé. Det är enorma mängder mat och jag tror inte att min pappa sitter hemma på fredagskvällen och har taco-mys eller käkar renstek. Och det är ingenting som jag tror att boendet skulle tillåta att han får i smakportioner heller, säger Karolina.Boden kommun anser inte att de har brustit i kontrollen, men det var först efter att Karolina hade polisanmält förvaltaren på egen hand och gått ut och berättat om det i tidningen som Boden kommun till slut också polisanmälde förvaltaren, då också för hans andra uppdrag. Sammanlagt handlade det om 14 stycken och elva av dem har gått till åtal. Man har ju viss möjlighet att agera och reagera och här har det ju pågått, jag har bara gått tio år tillbaka i tiden för skadeståndets del men det kan ha förekommit tidigare, säger advokat Rune Bäcklund företräder Karolinas pappa och de andra målsägarna. Det är uppenbart saker, ganska dyra saker som man borde lätt med ett telefonsamtal med personal eller anhöriga, eller den som sägs ha fått det kunnat fråga: har de fått det? Är det någon som använder telefon eller dator? Då hade det här blivit uppdagat och då skulle vi inte ha varit här, i alla fall inte i så många år.Hur skulle du säga att förvaltaren har skött sitt uppdrag? Väldigt dåligt. För han har ju orsakat huvudmännen kravavgifter, dröjsmålsräntor, man har tidvis inte haft pengar till det nödvändigaste. Man har inte fått kläder, man har inte fått tillräckligt med mat och så vidare, säger Rune Bäcklund.Förvaltaren nekar till alla anklagelser och hans advokat vill inte svara på några frågor. Han säger att han tycker att hans klient är dömd på förhand. Men inför rätten säger förvaltaren klart och tydligt att han tycker att han har gjort ett bra jobb - att han möjligen kan ha blandat ihop kontokorten någon gång eftersom han har haft flera huvudmän - men han har absolut inte begått något brott.Bland åhörarna här är det fler som, precis som Karolina, är anhöriga till personer som har haft förvaltaren. Och under den första pausen går en man fram till den åtalade och skäller ut honom och säger att han ska erkänna vad han har gjort. När rättegången börjar igen får han en tillsägelse av domaren, men stämningen piskas upp ytterligare när den åtalade svarar med att le och i smyg för rätten - ge fingret åt oss i åhörarsalen.Sammanlagt handlar det om 800 000 kronor som Rune Bäcklund nu kräver i skadestånd av förvaltaren för sina klienter och ungefär 180 000 av dem gäller Karolinas pappa.När Karolina har vittnat klart kommer hon också och sätter sig i åhörarsalen. Hon ser samlad ut, men när det är dags för personalen på hennes pappas boende att vittna, börjar tårarna rinna:Rune Bäcklund: Du talade om kläder, hur har han haft det med skor och sådant?Personal: Ja, det har varit dåligt, det har det. Stefan går ju oftast i gympaskor. Han har fått gympaskor av mig, jag har tagit dit gympaskor åt Stefan och annan personal och sen från Ria. Om Stefan har fått utav sin förvaltare, det kan jag inte heller svara på för det vet jag inte.Rune Bäcklund: Men du och Ria har gett?Personal: Ja.Rune Bäcklund: Varför köpte han inte själv?Personal: För att han inte hade pengar. Det fanns inga pengar så då tog vi hemifrån, min son hade ändå vuxit ur dem.Karolina Ahlström efter rättegången: Ja, jag har ju varit ganska iskall hela dan idag, jag ska vara stark, men sen på slutet så sista vittnesmålet så bröt jag ihop. När man fick höra vilken fruktansvärd misär han har levt i under de här åren och att jag inte har vetat om det. Fått gå till Ria Oasen, ett ställe där man kan få gå och hämta ut gratis kläder om man inte har så god ekonomi. Att han har fått springa där och hämta ut vinterkläder och skor. Att han inte ens har kunnat få köpa det för egna pengar. Fast det har funnits pengar, bara det att de har hamnat hos en annan familj.Mycket av det som åklagaren använder är faktiskt saker som du har tagit fram. Vad tänker du om det? Då känns det verkligen som att allt slit var värt det. Det var värt sena nätter, sena kvällar, alla telefonsamtal och telefonköer jag fick sitta i och ringa runt till företagen och böna och be om hjälp. Det var, många känner pappa sen tidigare sen när han var frisk och har umgåtts med honom så det var inga problem. Alla var väldigt hjälpsamma.Nu har ju din pappa fått en ny förvaltare. Hur funkar det nu? Det funkar jättebra nu, han har stenkoll på allt och jag märker ju vilken skillnad det är nu. Han har betalat av pappas skulder som den gamla förvaltaren har dragit på honom, allting är borta hos Kronofogden och han har upprättat ett sparkonto åt honom där han har en bra buffert nu. Pappa är mycket gladare nu när han vet att hans ekonomi inte är i fara längre, berättar Karolina Ahlström.Den första rättegångsdagen är över - två och ett halvt år efter att Karolina polisanmälde förvaltaren är den del av åtalet som rör Karolinas pappa avklarad. Det är med lätta steg jag går ut härifrån nu, det är det. Det känns jättebra att det är avklarat, att pappas del är avklarad. Jag hade velat vara med på alla förhandlingar. Men det går inte, jag måste ju hem, avslutar Karolina.Hela rättegången avslutades den 9 juni och domen kommer den 4 juli. Åklagaren yrkade på två års fängelse. Förvaltaren nekar till brott.Karolinas pappa blev av med flera hundra tusen - utan att någon reagerade:http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/336445?programid=1316Flera personer utreds av åklagareNu om en uppmärksammad julmiddag som ledde till en mututredning.Hösten 2014 sände vi granskningen "Stimpirater och funny money", då vi undersökte vart musikens upphovsrättspengar tar vägen.Vi visade då bland annat att en julmiddag där Föreningen Svenska Tonsättare, FST, bjöd in landets kulturmakthavare, kunde uppfattas som en muta.Uppgifterna ledde till att åklagare på Riksenheten mot korruption startade en förundersökning, där nu flera personer utreds för misstanke om brott.Så här lät det i SVT:s Kulturnyheterna den 1 juni i år."Chefen för statliga konstnärsnämnden utreds för mutbrott. Den misstänkta mutan gäller Föreningen Svenska Tonsättares julmiddagar, där syftet kan ha varit att påverka makthavare inom musiklivet. Det var åtminstone så det lät när ordföranden intervjuades i radioprogrammet Kaliber. Julmiddagen är ett sätt att påverka politiker och tjänstemän att förstå vikten av samtida konstmusik. Och i sammanhanget tycker jag det är ganska billigt. Vi får ju mycket berättelser 'jag träffade den här konstnärlige ledaren och sen gav han mig en beställning' eller 'vi började spela mycket mer av den här tonsättaren tack vare de kontakter som togs på den här middagen' "Martin Q Larsson har senare backat från sitt uttalande i Kaliber. Men nu utreds ett 20-tal myndighetspersoner för misstanke om mutbrott. Chefsåklagare Alf Johansson vid Riksenheten mot korruption sa så här i SVT:s Kulturnyheterna i början av juni:"Vad är då skillnaden då på representation och det som kan uppfattas som en muta? Jag bryr mig inte om vad man kallar saker och ting, utan det vi tittar på, det är om det är en förmån i lagens mening och med det menas att det finns en påverkansrisk, säger Alf Johansson.Vilka förmåner konkret skulle man kunna tro att svenska tonsättare skulle ha fått genom de här bjudmiddagarna? Man behöver inte få några förmåner utan det kan räcka med att det finns en påverkansrisk, Man ska vara mycket restriktiv som myndighetsperson, säger Alf Johansson.Julmiddagarna har anordnats av Föreningen Svenska Tonsättare ska enligt åklagaren ha kostat mellan 1200 och 2000 kronor per person och bjudning. En av dem som utreds för misstanke om mutbrott är Ann Larsson, direktör för den statliga myndigheten konstnärsnämnden. Hon säger så här i ett mejl till Kulturnyheterna.'Den kostnad som föreningen meddelade utåt var 250 kronor per person 2013.'Ann Larsson säger också att hon välkomnar att den här typen av representation prövas."Stimpirater och funny money:http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/456551?programid=1316Inväntar andra försök med fixeringEn Kalibergranskning, som ledde till en omfattande debatt efter att det sändes i februari förra året, handlade om ett kontroversiellt och storskaligt försök som den svenska grisnäringen drev. Där testade de bland annat att fixera suggor bakom så kallade skyddsgrindar vid grisfödsel, så att de bara kunde stå och ligga, men inte vända sig om.Försöket, som kallades djuromsorgsprogrammet eller kontrollprogram gris, pågick under ett år på tolv anonyma svenska gårdar och omfattade 4 400 suggor. Med försöket ville grisnäringen förändra de svenska djurskyddslagarna och reglerna eller få undantag från dem.Efter att programmet sändes kom resultaten av försöket och också en rapport från Jordbruksverkets experter.Kaliber besökte Kvarnlyckans Gård ett stenkast från Skånes sydspets. Det är en modern anläggning där slaktgrisar föds upp. Gården drivs av Mattias Espert, som också är vice ordförande i Sveriges Grisföretagare.Han berättar om syftet med djurförsöken. I grunden kan man säga att vi går tillbaka till djurskyddet. Vi vill uppnå hälsosammare och friskare grisar och framförallt få ner vår väldigt höga spädgrisdödligheten. Och de bitarna, även att suggan när hon lämnar den lilla grisen att hon ska vara i god kondition för att påbörja en ny kull, säger Mattias Espert.Grisnäringen ville alltså undersöka om färre smågrisar dör vid grisfödsel om suggorna rutinmässigt fixeras bakom skyddsgrindar. Och även testa om suggan är i bättre kondition för att få en ny kull om kultingarna diar kortare tid. Är det där en skyddsgrind? Det är en skyddsgrind, svar ja.På Mattias Esperts gård finns redan skyddsgrindar som idag bara får användas i undantagsfall i några få dagar. Skyddsgrinden ser ut som en lång liggande gaffel och kan fällas ut på sidan av boxen och suggan stängs då in och kan ligga och stå, men inte vända sig.Hoppas du få använda den i större utsträckning? Vi får se hur, i och med att vi inte har någon beprövad, eller vi har ingen forskning och utveckling vad det gäller skyddsgrind i Sverige, med svenska förhållanden, med svenska djur så vet jag inte det. Men är det så att vi inte kan se någon förändring på suggan under den korta tiden vi pratar om, vid grisningen, och vi sparar grisarnas liv på det så absolut kan jag tänka mig det, säger Mattias Espert.Nästan två månader efter att Kaliber sändes, i slutet av mars förra året, kom resultaten av grisnäringens försök.Dagens Eko 30 mars 2015:"Det sker en mycket, mycket liten minskning av spädgrisdödligheten om suggorna inte kan vända sig när de föder. Det visar de tester som gjorts. Gunnar Johansson var försökets veterinär: Nej, det är verkligen inte en stor skillnad. Och jag skulle säga att det inte är någon skillnad om man ska uttrycka sig försiktigt.Resultaten visade alltså att det var marginellt färre spädgrisar som dog vid grisfödsel.Försöket med att kultingar diade upp till en vecka kortare tid för att suggorna ska klara av att föda fler kultingar, visade på en något ökad produktion. Men det visade inte att det blev bättre för suggorna. Däremot minskade antibiotikabehandlingarna för diarré hos kultingarna.Med resultaten ansökte branschorganisationen Sveriges Grisföretagare om ett så kallat kontrollprogram till Jordbruksverket. Med ett kontrollprogram kan alla lantbrukare som blir godkända få göra undantag från gällande djurskyddsregler. Och i november förra året kom Jordbruksverkets experter med sin bedömning av grisnäringens försök.Gotlandsnytt 17 november 2015:"Ja, det bör fortsätta vara förbjudet för grisbönder att regelmässigt fixera suggor bakom skyddsgrindar i Sverige. Det finns inga belägg för att skyddsgrindar skulle rädda fler smågrisar från att klämmas ihjäl vid födseln. Det anser experten Per Wallgren, som är både statsveterinär och professor i djurhälsa: Det var faktiskt ingen skillnad om man har suggan fixerad eller inte. Och därför är vår rekommendation då att man inte ska göra det. Suggan är ju rimligtvis mer komfortabel om hon inte är fixerad, vilket hon ju är i stora delar av Europa. Så vi är lite unika på det här i Sverige och det är vi rätt stolta över.När det gäller en kortare ditid gjorde experterna bedömningen att det kan accepteras.Men efter experternas rapport har ansökan från Sveriges grisföretagare legat på is på Jordbruksverket.Grisföretagarna ska komma in med kompletteringar innan Jordbruksverket fattar något beslut. Och ordföranden Ingemar Olsson säger nu till Kaliber att de inväntar vad andra undersökningar kommer fram till. Vi ska se litegrand vad som kommer in. Det pågår ju lite studier runt om. Dels i Sverige, men även utomlands där man tittar på de här bitarna. Det är väl alltid intressant att se vad man kommer fram till i de undersökningarna, säger Ingemar Olsson.En undersökning som Sveriges Grisföretagare väntar in är den som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, håller på med just nu. Det är ett djurförsök där 100 suggor fixeras vid grisfödsel och jämförs med 100 suggor som inte fixeras.Ingemar Olsson säger att de inte släppt tanken på att få använda skyddsgrindar för att fixera suggan mer än vad som är tillåtet idag. Det kan finnas kvar i deras ansökan, trots experternas slutsatser. Jag vill inte säga varken bu eller bä förrän man ser mer resultat utav det. Och framför allt vad man kommer till på andra ställen. Visar det sig att det här fel väg, fel arbetssätt att jobba, att det finns bättre sätt, då är det givetvis det vi ska titta på. Men vi vill inte omkullkasta om det finns en eventuell möjlighet att gå vidare i detta spår, avslutar Ingemar Olsson.Minskat djurskydd för ökad lönsamhet:http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/495082?programid=1316Nu tar Kaliber sommarlov och är tillbaka den 5 september med nya granskningar.På vår hemsida och i appen sverigesradio play kan du lyssna på alla våra tidigare granskningar. Reportrar: Markus Alfredsson, Micha Arlt, Andreas Lindahl, Daniel Värjö, Anna Jutehammar, Annika H ErikssonProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se         

Förundersökningen om att det förekom tvångsinjektioner av lugnande på människor när de skulle utvisas ur Sverige lades ned. Kaliber har tagit reda på vad polis och åklagare gjort - eller inte gjort. Jag är på resa, långt hemifrån, och har stannat till i vägrenen för att ringa ett samtal.Hello? Hi, this is Markus from the Swedish Radio.Jag har letat efter honom i flera veckor nu, en ung man som kan sitta på viktig information. Och nu ska vi äntligen träffas. Wait ten minutes or five minutesHan möter mig på ett litet och anonymt hotell.En försiktigt leende man i 25-årsåldern möter mig. Han leder mig igenom korridorerna i det gamla hotellet, förbi en liten tvättstuga och över gamla heltäckningsmattor till det rum där han bor.Vi sätter oss ner på en smal säng med skumgummimadrass, och jag förklarar hur jag hittat honom. Men jag aktar mig för att säga för mycket jag vill inte påverka det han ska berätta för mig.För den här mannen kan ha varit utsatt för ett brott, av personer som jobbat på uppdrag av svenska staten.Nyheter i Ekot oktober 2014:"Lugnande narkotikaklassade injektioner har getts till personer som ska utvisas.""Uppgifterna idag om att det har använts tvångsinjektioner för att lugna ner människor som utvisas från Sverige har lett till att Kriminalvården har polisanmält flera händelser."Kaliber kunde avslöja tidigare okända dokument som visade att det förekommit tvångsinjektioner av det lugnande preparatet Stesolid under utvisningar från Sverige som Kriminalvården utfört tillsammans med gränspolisen.Något som väckte starka reaktioner.I Sverige får inte myndigheter utsätta oss för påtvingade kroppsliga ingrepp, som det heter i grundlagen. Med undantag för särskilda fall av tvångsvård inom psykiatrin eller missbruksvården, så får staten inte tvinga på oss behandlingar eller mediciner.Men i sjukvårdsrapporterna från utvisningarna så kunde vi läsa om hur personer som vägrat att följa med och kanske varit bråkiga, aggressiva eller hotfulla, fått lugnande medicin mot sin vilja.Min tanke var att försöka komma överens om att han skulle vara lugn och slippa lugnas med en injektion.Slutsatsen blir att för att hans hälsotillstånd inte skall förvärras ännu mera och att hans utåtagerande ska dra med sig andra deportier så erbjuds han T [tablett] Stesolid alt inj [alternativt injektion] Stesolid. Han vägrar bådadera så jag ger honom en inj [injektion] Stesolid 5 mgInj [injektion] ges i hö [höger] lår då deporti ej är samarbetsvillig.Det visade sig helt ogörligt och han fick en inj. [injektion] Stesolid 10 mg i.m. [intramuskulärt].Åklagaren kunde inte styrka brottEfter Kalibers avslöjande så polisanmälde Kriminalvården det som hänt, och det inleddes en förundersökning. En sjuksköterska och en läkare misstänktes för misshandel, men nekade båda till brott.Också Inspektionen för vård och omsorg, IVO, anmälde injektionerna.Det gick ett år. Sen i slutet på 2015 så kom åklagaren fram till ett beslut. SVT Nyheter:Nej det blir inget åtal mot den läkare och den sjuksköterska som ska ha tvångsinjicerat personer med lugnande medel vid utvisningar.Förundersökningen lades ned. Åklagaren Lotta Karlsson sa att hon inte kunde styrka brott. Hon intervjuades i SVT Nyheter: De här personerna är nu avvisade från Sverige till länder där man har en bristfällig myndighetsstruktur. Och där det helt enkelt är svårt att få tag på personerna, säger åklagaren.Det visade sig att de inte ens hade försökt att prata med de som fått injektionerna. Jag har mer kontrollerat möjligheterna att kunna få tag i de här personerna och inte bedömt att det har varit meningsfullt då. Jag tror sannolikt inte att vi skulle kunna få något svar från de här länderna.De var inte meningsfullt att leta efter de som fått injektionerna, enligt åklagaren.Vi blev nyfikna. Hur väl hade åklagare och polis egentligen utrett det som hänt?Vi får ut den 194 sidor långa förundersökningen, och börjar läsa. Den innehåller förhör med den då misstänkta läkaren och sjuksköterskan, och vittnesmål från kriminalvårdare och polis.När vi har läst klart så har vi flera frågor som vi vill ställa till åklagaren Lotta Karlsson. Jag åker och träffar henne, på Västerorts åklagarkammare i Solna.Ovanligt ärende som var svårutrettDet var i höstas som Lotta Karlsson tog över förundersökningen från en annan åklagare, som bytt tjänst. Jag har ju inte haft något liknande ärende, det har jag ju inte. Och jag har inte hittat liknande ärenden heller när jag har sökt. Så att det var nog lite ovanligt skulle jag säga.Ärendet har varit svårutrett, även om det finns relativt bra dokumentation i form av de sjukvårdsrapporter som Kaliber avslöjade hösten 2014. Så att de här injektionerna som har getts har ju dokumenterats av den person som har gett dem. Så att jämfört med ett annat brottmål, så var det ju god dokumentation. Men det var svårt att se vilka personer, vilka enskilda personer som fått de här injektionerna.I sjukvårdsrapporterna står det tydligt att personer fått injektioner mot sin vilja. Det tyckte också inspektionen för vård och omsorg, IVO, när de gjorde sin anmälan. I förundersökningen så ser vi också att den då misstänkta sjuksköterskan i polisförhör sagt att när han gett injektioner så var det ofta mot personens vilja, efter att han blivit ombedd att agera. Ändå tyckte inte åklagaren att det höll för att väcka åtal för misshandel. En misshandel är ju ett effektbrott, man ska ha en viss följd för att det ska vara ett misshandelsbrott, antingen ska man ju få en skada eller en sjukdom eller så eller så kan de ju vara så att man kan bli försatt i vanmakt. Och vanmakt i juridisk mening då ska man ju i princip vara utom kroppslig kontroll. Alltså väldigt nära medvetslöshet, säger åklagare Lotta Karlsson.De sprutor som getts ska inte ha innehållit så höga doser av lugnande att personerna kunde bli medvetslösa, enligt de experter som polisen pratade med. Därför trodde inte åklagaren att hon kunde få till en fällande dom, trots det som stod i sjukvårdsrapporterna. Så attäven om jag tycker att formuleringarna är väldigt besvärande för de här misstänkta så tror jag inte att jag skulle kunna luta mig mot dem och få en fällande dom. För det är ändå det jag måste titta på, säger Lotta Karlsson.Inte heller att sjuksköterskan i förhör medgav att det var tvångsinjektioner räckte, enligt åklagaren. Vi pratade om att ha ett till förhör med den här personen men kom fram till att vi ändå inte skulle komma vidare i det här ärendet utan målsägandena, säger Lotta Karlsson.Vi har bedömt det som lönlöstFör att komma vidare behövde åklagaren prata med de som fått injektionerna. Men de har alltså inte ens sökt dem, eftersom de enligt Lotta Karlsson skickats till länder där de är svåra att få tag på. Även om de drabbade skulle kunna nås, så skulle polis och åklagare inte kunna genomföra förhör med dem. Det inte finns något sådant samarbete med de här länderna. Och det är ju länder med en ganska bristande myndighetsstruktur. Och vi har bedömt att vi svårligen skulle få någon kontakt med de här personerna. Vi har bedömt det som lönlöst, eller jag har bedömt det. Att vi inte skulle ha någon framgång med att få tag i de här personerna utifrån namn bara i de här länderna.Vi undrar om vi skulle kunna lyckas göra det som polisen inte gjorde få tag på de personer som fått tvångsinjektioner, och höra deras berättelser?Vi får inte veta de fullständiga namnen på de som utvisats, de har strukits över i förundersökningen. Men vi hittar ändå vissa detaljer som gör att vi kan ta reda på vilka de är. Och vi börjar leta.Snart får vi kontakt med en person som kan ha något att berätta, han varit med på en av de polisanmälda utvisningsresorna.I en kyrka i Stockholm träffar jag pastor Jean Kabuidbuidi, som 2012 utvisades till Kongo Kinshasa, men som nu är tillbaka i Sverige. Han har klara minnen från den där kvällen när han och en annan man fördes ombord på ett ambulansflygplan. Klockan var fem minuter i nio på kvällen. Jag skriker, jag ropar till Gud, för jag vet redan att om jag återvänder i Kongo det är bara döden som väntar på mig.Ombord på flygplanet fann kriminalvårdare och poliser. Men Jean lägger märke till att det också finns en annan person med på planet. Han var inte polis men han var läkare. Han hade medicin med sig. Han var med oss också där.Jean säger att han slutade att protestera. Han var rädd för vad de skulle göra med honom. Men den andre mannen som skulle utvisas, Tobias, fortsätter att göra motstånd. Han var jättestark, mer än mig. Han ville inte återvända i Kongo. Han var jättestark. Och alla poliser var runtom honom för att prata med honom. "Du måste lugna dig, du måste lugna dig".Jean säger att han inte kunde inte se vad som hände där, i den andra delen av planet.Två utvisade hittar vi i Kongo och MongolietMen det finns beskrivet i anteckningar, skrivna av mannen med mediciner, som Jean berättade om. Han är inte läkare, utan sjuksköterska. Han var anlitad av Kriminalvården för att följa med på resan. Sjuksköterskan skriver att han erbjöd honom en lugnande tablett, som han vägrade att ta emot den.Situationen omöjliggör en vettig diskussion och jag gör bedömningen att för hans egen hälsas skull använda min medicinska delegation för att i första hand få honom i ett mer lugnare/normalare tillstånd! Administrerar och ger honom 5 mg Stesolid im!Pastor Jean Kabuidbuidi som satt i den andra delen av planet såg inte vad som hände. Men han hjälper oss att få tag på ett telefonnummer till Tobias, han som vägrade sätta sig ner.Han är nu i Kongo. Men telefonlinjen är dålig, och vi har svårt att prata. Vi bestämmer att han ska skicka sin berättelse skriftligt istället, per e-post.Medan vi väntar på Tobias berättelse så letar vi vidare. För han är inte den enda som vi har lyckas identifiera. Vi letar också efter en kvinna som 2012 utvisades till Mongoliet, iförd handfängsel och midjefängsel. Med på resan var samma sjuksköterska som utvisningen till Kongo.I sjukvårdsrapporten från resan så beskriver han kvinnan som aggressiv och orolig. På Arlanda flygplats ger han henne en lugnande injektion.Vi har tagit hjälp av en journalistkollega i Mongoliet för att leta rätt på kvinnan. Och bara efter några dagar så har hon lyckats hitta henne.Vår kollega i Mongoliet Munkhzul Tsengelsaikhan gör en intervju med henne på plats i Ulan Bator. Kvinnans berättelse börjar på häktet, där hon satt i förvar inför sin utvisning. Jag satt fängslad i den anstalten i ungefär två månader, och efter två månader på gryningen fick jag lämna ett blodprov till anstaltens läkare, översätter tolken Seiko Johannesson. Och sedan kom igen de personerna med uniform, och de sa inte att jag skulle åka tillbaka till Mongoliet, utan de bara vill att jag ska följa med. Jag trodde att jag kanske skulle flyttas till någon annanstans. Men sedan hamnade vi i flygplatsen. Och jag skrek och grät och jag vädjade och jag sa: snälla, utvisa inte mig, säger kvinnan.I polisförhör så beskriver en kriminalvårdare kvinnan som aggressiv och bråkig:Hon är liten och satt till kroppsformen vilket gjorde det svårt för personalen att ha kontroll på henne. Och fick en injektion av något och kunde föras ombord på planet.Kvinnan säger att hon tvingades ta en tablett, medan två storvuxna vakter höll fast henne. Medan de två vakterna höll fast mig, plötsligt någon har injicerat med en stor spruta i min vänster lår. Och efter det kommer jag inte ihåg någonting. Och plötsligt vaknade jag av att någon kallade mig: Vakna, nu är du i Mongoliet, berättar kvinnan från Mongoliet.Berättelserna går isärI sin rapport från resan så ger sjuksköterskan en berättelse som är delvis annorlunda.Enligt honom så var kvinnan vaken stora delar av resan, men sov om vartannat. Det står inget om att kvinnan tvingades att ta en tablett. Inte heller något om att hon hölls fast när hon fick sprutan. Det som står är han först erbjöd henne att ta egen medicin, som hon hade med sig, men fick sparkar och nekande till svar. Därefter gav han henne sprutan.Vi får ett mail från Kongo. Tobias, han som vägrade sätta sig ner under utvisningen till Kongo, har skrivit.Han skriver att han kände sig behandlad som ett vilddjur, och att han hade svårt att andas när han var fastspänd mot flygplansstolen.Sjuksköterskan injicerade mig med ett läkemedel, jag vet inte vad det var, skriver han.Jag skrek mycket av smärta, de stoppade något i min mun för att få mig att bli tyst.För tydlighetens skull frågar vi om han gått med på att få sprutan. Nej, skriver han. Sjuksköterskan tvingade mig. Jag var fastspänd mot flygplansstolen, skriver han.Vi har sökt sjuksköterskan för en kommentar till berättelserna från Mongoliet och Kongo, men har inte fått något svar.Vi tar med oss förundersökningen till människorättsorganisationen Civil Rights Defenders kontor i Stockholm.Därmed så bör det också hållas någon ansvarigRobert Hårdh är jurist och chef för Civil Rights Defenders och var bland annat med och drev det uppmärksammade fallet med två egyptier som 2001 utvisades från Sverige med hjälp av amerikansk underrättelsetjänst. Han har läst igenom förundersökningen. Jag menar att det har skett en tydlig kränkning av de här människornas rättigheter. Och därmed så bör det också hållas någon ansvarig för de rättighetskränkningar som har skett. Det framgår klart och tydligt i vår grundlag och i de internationella konventioner som Sverige har antagit att man får inte ägna sig åt kroppsligt påtvingade ingrepp, säger Robert Hårdh. Åklagaren var tveksam till om hon skulle kunna få till en fällande dom för misshandel i alla fall utan vittnesmål från de som fått sprutorna. Doserna av läkemedlet Stesolid bedömdes inte vara så starka att de kunde leda till medvetslöshet. Hon har inte heller utrett ärendet som tjänstefel, eftersom hon menar att läkaren och sjuksköterskan, trots att de var inhyrda av Kriminalvården, inte ägnade sig åt myndighetsutövning. Ett resonemang som Robert Hårdh har svårt att förstå. Jag tycker att det är ett solklart fall av myndighetsutövande. Vi pratar om personer som befinner sig frihetsberövade. Men ändå så lyckas man formulera sig på ett sätt där svensk lag inte ger människor det grundlagsskydd och det skydd man har enligt internationell rätt. Utan här går människor fria från ansvar trots ganska uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna, säger Robert Hårdh.Myndighetsutövande eller inte?Ett solklart fall av myndighetsutövande, enligt Robert Hårdh. Åklagaren Lotta Karlsson håller inte med: Det är svåra gränsdragningar om det är myndighetsutövning eller inte när det gäller vård då. Men jag har gjort den bedömningen att vården inte är att bedöma som myndighetsutövning.Hur gör man den gränsdragningen? Ja, jag kan bara konstatera att jag har gjort den bedömningen. Jag nöjer mig med att svara så, säger åklagare Lotta Karlsson.Om det här inte går att komma åt straffrättsligt, vad innebär det i så fall? Ja, det skulle ju innebära att vi har ett ganska tandlöst grundlagsskydd. Om ingen kan hållas ansvarig eller bedömas ha gått något fel trots att det här har skett, ja då finns det ju en uppenbar diskrepans mellan verkligheten och grundlagsskyddade rättigheter som vi tror oss ha. Och det här måste ju förstås åtgärdas, säger Robert Hårdh.Tvångsinjektioner är en uppenbar kränkning av grundlagsstadgade och mänskliga rättigheter, enligt Robert Hårdh.Men åklagaren Lotta Karlsson menar att hon inte kunnat komma vidare i förundersökningen utan att höra de som fått injektionerna.Vi har alltså lyckats hitta två av dem, en i Kongo och en i Mongoliet. Men det är personer som åklagaren förmodligen inte hade kunnat förhöra, eftersom det inte finns något rättsligt samarbete med de länderna.Men stämmer verkligen det som åklagaren säger, att alla har utvisats från Sverige?I förundersökningen kan vi läsa om en utvisning till Libyen 2012. En man som beskrivs som orolig, hotfull och aggressiv, och som belagts med fängsel, får en spruta på Arlanda flygplats. I sjukvårdsrapporten från resan till Libyen skriver läkaren:Vid säkerhetskontrollen på Arlanda förflöt allt enligt planering, men när det var dags att gå ombord på bussarna blev en person plötsligt orolig, hotfull och aggressiv och vägrade. Han belades med fängsel och fick vid 9-tiden en inj. Stesolid 10 mg i.m.En drabbad kvar i SverigeMannen förs ombord på planet, och väl framme i Libyen så lämnar Kriminalvården och polisen lämnar över honom till libyska myndigheter. Men mannen blir inte insläppt i landet. Han får följa med tillbaka till Sverige. Det framgår både av rapporter från resan och i förhör med av kriminalvårdarna som var med.Vi lyckas ta reda på vem mannen är.Och vi ringer till gränspolisen för att höra efter vad som har hänt med honom har han nu utvisats från Sverige? Nej nej nej, gud nej, jag ser att han har gått under en uppsikt som han har skött, och vi har inte ens försökt att verkställa honom. Håkan Ejdervik är gruppchef på gränspolisen. Det är inga verkställigheter som går att köra till Libyen på grund av de stridigheter som pågår. De släpper inte ner någon, släpper inte in någon. Det finns ingen fungerande statsapparat. Så den här killen, han är kvar i Sverige. Så enkelt är svaret.En av de som fått en injektion under en utvisning är alltså kvar i Sverige. Han hade stod under uppsikt av gränspolisen fram till och med december förra året, enligt Ejdervik. Alltså under hela den period som förundersökningen pågick. Det hade räckt med ett telefonsamtal så hade utredaren kunnat hitta honom. Men ingen har ringt för att kolla. Det är ju dåligt av utredaren. De kan de ju göra väldigt enkelt gentemot oss, säger Ejdervik.Polisens utredare Ulf Malm vill inte vara med på en inspelad intervju, men säger till oss att han aldrig fick några instruktioner från åklagaren att söka efter personerna vare sig i Sverige eller utomlands. Och trots att han läst Kriminalvårdens rapporter från utvisningarna, och gjort förhör med de som var med, så registrerade han aldrig att den här mannen fick följa med tillbaka till Sverige, berättar han.Nasir vill berättaVi vet att mannen är i Sverige, men inte var han finns. Så vi skickar ett brev till Migrationsverket, som de vidarebefordrar till honom. Efter någon vecka får vi ett sms.Han vill träffas.Och det är så vi hamnar på hotellet med de gamla heltäckningsmattorna som vi hörde om i början på programmet. Ett av Migrationsverkets boenden.Det är här han bor, mannen som skulle utvisas, men som aldrig blev insläppt i Libyen. Under hela förundersökningen var han registrerad hos Migrationsverket och han har haft regelbunden kontakt med gränspolisen. Ändå har ingen hört hans berättelse.Han vill inte att vi använder hans riktiga namn, utan ber om att få bli kallad för Nasir.Vi har inte berättat för Nasir exakt varför vi vill träffa honom, eftersom vi inte vill riskera att påverka hans berättelse. Det enda vi har sagt är att vi vill prata med honom om hans utvisning från Sverige.Det här är min berättelse om när jag skulle utvisas till Libyen 2012. De hämtade mig och jag sa okej, jag ska åka.Det var på morgonen de skulle åka och på flygplatsen så fanns det flera andra libyer. Men medan de gick ombord på planet så dröjde sig Nasir kvar, berättar han, och sa att han inte ville åka.Sätt mig tillbaka i häktet istället, berättar Nasir att han sa då.Enligt kriminalvården så betedde sig Nasir aggressivt, hotfullt och spottade. Han belades med fängsel och ikläddes en så kallad spotthuva.Nasir berättar att de befann sig inomhus när det hände. Han satt på ett bord, när han blev omringad av nio eller tio personer.Han ställer sig upp och visar hur de vred om armarna, tog ett grepp över nacken och i hans ena armhåla. Han visar på mig hur någon greppade tag om hans smalben bakifrån och drog omkull honom på golvet.Jag fick injektioner, berättar han, två stycken. Han visar på sin högra och vänstra skinka.Han visar hur han satt fingrarna i halsen för att kräkas.Det var så starka injektioner.Sen visar han hur de satte på honom handfängsel och fotfängsel. Någon la ett ben över hans nacke och någon satte på honom en huva. Han drar ner sin mössa över ansiktet för att visa.Det kändes som om jag inte hade någon kraft, jag var kraftlös.Nasir berättar hur injektionen fick honom att förlora all kraft. När han fördes ombord på flygplanet, han hade svårt och gå, säger han.Enligt rapporter från resan hade han mycket riktigt fängsel på händer och fötter, och någon hade dragit en så kallad spotthuva över hans huvud.10:05 Börjar bli lite lugnare. Andas lite lugnare. Puls 86!Vi läser i en rapport från sjuksköterskan, som var med på resan.Dock säger han sig vara illamående och göra tappra försök att kräkas utan resultat!Under själva flygresan, beskriver Nasir, så var han vaken, men ändå inte, som ett djur som sover med öppna ögon. Han säger att hade svårt att röra sitt vänstra ben när han klev av planet.Det här är Nasirs berättelse. Flera detaljer stämmer med det vi kan läsa i rapporter från resan.Många gånger väldigt åtråvärt att få lugnandeMen det finns alltså också en annan version av hur det gick till när Nasir fick lugnande medicin läkarens. Det har hållits ett polisförhör med honom om resan till Libyen, och då sa han något som inte står i hans rapport från resan: att Nasir tagit emot sprutan frivilligt. Det sa han också när vi ringde upp honom hösten 2014. Jag blev ditkallad och pratade med honom och föreslog att han skulle ta en lugnande tablett. Han ville inte ha någon tablett, utan istället såhan krävde att i så fall få en spruta för att det skulle vara någonting som tog bättre. Och då fick han det. Och i och med det så upplever jag att vi var överens jag och patienten, säger läkaren.Han blev orolig hotfull och aggressiv och vägrademen i en sån situation hur lyckas man då förmå personen att ta lugnande? Han ville ju inte åka så att säga. I min erfarenhet så är det många gånger väldigt åtråvärt att få lugnande. Och då, för många människor, så upplevs en spruta som någonting som är liksom bättre, som är liksom mer än en tablett.Jag återberättar läkarens version för Nasir, som helt avfärdar den.Jag gick aldrig med på att ta någon spruta, säger han, och han erbjöd mig aldrig någon tablett.Och det var inte en injektion, utan två, säger han.Nu ringer vi upp läkaren en gång till. Jag har ingen kommentar i det här läget.Han säger att han absolut inte gav sitt medgivande till detta, det var ett stort trauma för honom. Jag harjag har gjort en redogörelse och jag har ingen ytterligare kommentar.Förundersökningen om de misstänkta tvångsinjektionerna är nedlagd. De som utvisats återvändarna, deportierna, eller deporna, som de kallas inom Kriminalvården blev aldrig hörda i förundersökningen. Åklagare och polis försökte inte ens få tag på dem.Överväger att återuppta förundersökningenMen vi har lyckats hittat tre. Tre personer som oberoende av varandra berättar om hur de fått lugnande sprutor mot sin vilja. En av dem fanns i Sverige under hela förundersökningen.När vi går igenom förundersökningen så har vi dessutom upptäckt ytterligare en brist. Polisen har missat att utreda en av de anmälda resorna, som gick till Irak. Det visar sig att han har blandat ihop den med en annan resa som också var till Irak. Utredaren skriver i ett mail det nog inte påverkar utredningen.Vi ringer upp åklagaren Lotta Karlsson, och berättar för henne att en av målsägarna fanns i Sverige under hela förundersökningen. Hon blir förvånad, och menar att hon frågade utredaren på polisen om någon målsägande fanns i Sverige när hon tog över förundersökningen, och hon fick då svaret att det inte fanns någon kvar här. Så jag utgick från att de hade kontrollerat det då när jag fick det svaret. Och sen om det är så att de har gjortom det har funnits brister i deras kontroller eller vad anledningen är till att de inte hittar den här målsäganden, det vet jag faktiskt inte, säger Lotta Karlsson.Polisens utredare, däremot, säger att han aldrig fått några instruktioner om att söka personerna i Sverige. Han minns inte att han har fått någon fråga av åklagaren, skriver han i ett mejl. Ja, min minnesbild är att jag ställde den frågan, säger Lotta Karlsson, som nu överväger att återuppta förundersökningen. Jag konstaterar bara i så fall att om det finns en målsägande i Sverige så får vi titta på det och överväga att återuppta förundersökningen. För om man har en målsägande i Sverige så kan kanske den målsäganden tillföra uppgifter som kan göra att man gör en annan bedömning, att man får ett annat bevisläge. Reporter: Markus Alfredsson och Sofia BooProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se  

Att kunna kommunicera är en mänsklig rättighet. Om du inte kan prata ska samhället hjälpa dig göra din röst hörd. Det finns olika metoder för det här. En del är kontroversiella. Del 1: brottet Att kunna kommunicera är en mänsklig rättighet. Om du inte kan prata så ska samhället göra allt det kan för hjälpa dig göra din röst hörd på annat sätt. Man kan till exempel använda bilder, tecken eller talapparater. Vissa sådana här metoder är vedertagna. Andra mer kontroversiella.Det här är berättelsen om en sådan metod. Första delen: Brottet.Jag är hemma hos Flemming i hans hus i Göteborg. Du fick kortet på Becca va?Ja, jättefint. Från snön. Ja just det. Jag har ju väldigt mycket fina kort på henne också.Vi har gått ner på bottenvåningen, där Flemming har sin tandläkarpraktik. Han tar fram pärmar där han sparat all sin dokumentation som handlar om ett av de hemskaste brotten man kan bli anklagad för. Det är just det vi ska prata om. Det börjar hösten 2012.Anklagelser om sexövergrepp Min son, som var god man för Rebecca, han fick då ett meddelande från tingsrätten där advokat Anna, ja, vi kan kalla henne bara advokat Anna, hade utsetts till målsägarbiträde för Rebecca i ett fall som rörde sexuellt umgänge med avkomling. Vi blev ju helt vad är detta? Det var väl inte mening att jag skulle få veta något överhuvudtaget, men sexuellt umgänge med avkomling, det var väl pappan då i första hand som skulle vara misstänkt. Pappan är alltså Flemming. Och för att tala i klarspråk: sexuellt umgänge med avkomling, betyder i det här fallet att Flemming misstänks för att ha förgripit sig på sin då 19-åriga dotter Rebecca. Uppgifterna var ju att hon hade berättat om övergrepp. Och då gör vi som vi brukar att vi ska höra den som sagt sig vara utsatt för det här, det vill säga målsägande, säger åklagare Stefan Lind, som var förundersökningsledare för det här fallet. Det blev väl i viss mån en liten överraskning när förhörsledaren, polisen, tog in henne och skulle prata med henne.Kunde bara några få ordRebecca föddes med en ovanlig kromosomförändring. En så kallad ringkromosom på tjugoförsta kromosomparet. Det betyder att hon har en grav utvecklingsstörning och inte heller har något tal. Pappa Flemming förklarar. I Beccas fall så var hon kanske på en två-treårings nivå mentalt. Jag tror hon hade kanske en 30-40 ord och hälften av dem var namn. Och hon hade ju svårt att säga vissa saker. Mamma och pappa kunde hon säga men sen när hon skulle säga Thomas, som var fritidsledare, så sade hon Goff och när hon skulle säga Sanna, som också var fritidsledare, så kallade hon Sanna för Ash, berättar Flemming.Jag läser i Rebeccas vård- och omsorgsinsatser under den här tiden. Där står att hon behöver stöd med allt i det dagliga livet. Och så finns fyra mål för vårdinsatserna uppsatta. Ett av målen är överstruket som om det redan uppfyllts: att hon ska känna sig trygg i sin lägenhet på stödboendet där hon bor i veckorna. De andra tre målen är inte överstrukna: att Rebecca ska kunna göra saker själv, kunna kommunicera med andra och begripa sin vardag. Vi brukar när det gäller den här typen av ärenden, antingen när det är barn som är utsatta eller när det är människor som har olika handikapp, framförallt mentala handikapp, så brukar vi spela in förhören på video. Vilket vi också gjorde, berättar åklagare Stefan Lind."Då är det videoförhör, kompletterande förhör, i K-nummer 178768 för -12, Västra Götaland, Lkp Gbr Ut. Hörd person: Rebecca, målsägande." (Ur polisens videoförhör med Rebecca den 18 december 2012). Och sen framkom det då i det första förhöret att hon inte pratade om det här utan att hon hade en personlig assistent som hjälpte henne att skriva ner sin berättelse på en dator, fortsätter Stefan Lind."Det blev ju inte riktigt som vi trodde""Elevassistenten översätter efterhand som Rebecca visar, och assisterar med sin hand under hela förhöret. Förhöret videoinspelas. Närvarande är också kammaråklagare Stefan Lind." (Ur polisens videoförhör med Rebecca den 18 december 2012). Det blev ju inte riktigt som vi trodde från början då. Vi var väl säkra på att vi skulle göra ett videoförhör direkt i och med att vi fick en uppfattning om att det fanns ett handikapp här. Men inte att det skulle vara på det här sättet. Det tror jag inte vi förstod från början.Polisanmälan om att Rebecca ska ha utsatts för sexuella övergrepp av sin pappa kommer från hennes skola. Sättet som det här har kommit fram på är genom en då ny metod på skolan som de börjat använda sig av bland elever som inte kan kommunicera genom att prata. Tidigt på våren 2012, vill jag minnas, fick jag besked från skolan att de introducerat en ny metod med datorkommunikation med eleverna. Och den kallades för FC, facilitated communication.Flemming berättar om hur han först kom i kontakt med den här metoden, som heter faciliterad kommunikation på svenska. Det är Rebeccas elevassistent i skolan som visar hur det fungerar. Hon tog Rebeccas hand. Och vi stod bakom Rebecca då, och Rebecca satt framför datorn och tangentbordet. Och bara för att vi stod bakom så vred Rebecca på huvudet 180 grader och tittade på oss som stod bakom. Under tiden så daskar den här runt med Rebeccas hand på tangentbordet och efteråt säger hon att det här har Rebecca skrivit. Och ut kommer då ett ganska grammatiskt intakt referat om vinterfåglar. Och i Rebeccas vokabulär så ingick inte sidensvansar, domherrar, bofinkar, talgoxar och vad det nu var. Och att hon tyckte bättre om vinterfåglar än sommarfåglar. Alltså, vi fattade ju att det var ju inte Rebecca som hade skrivit, säger Flemming.Kontroversiell metodFlemming och hans äldsta son, Rebeccas storebror som också var god man för Rebecca, säger att de inte trodde på metoden men att de höll god min. Vi är positiva ändå, det kan väl inte hända något, det kan väl inte göra någon skada i alla fall? Kom vi överens om då. Men det visade sig ju sen vara helt fel, säger Flemming.Faciliterad kommunikation går ut på att en stödperson, en så kallad faciliterare, hjälper den som inte kan prata att uttrycka sig genom att fysiskt stödja personen. Vanligen genom att beröra personens hand, handled eller underarm så att personen med hjälp av det här fysiska stödet kan peka på till exempel en bokstavstavla eller skriva på ett tangentbord. Det är en kontroversiell metod som figurerat i flera länder ända sedan 70-talet. Runt 2010-2011 introducerades metoden i flera särskolor i Göteborg av personer med koppling till antroposofisk läkepedagogik. Och de gav också kurser för föräldrar, säger Flemming.Flemming tror alltså inte på metoden. Men Rebeccas mamma Catharina var lite mer positiv. Rebeccas föräldrar är skilda och har under den här tiden hand om henne varannan helg. Jag gick ju på de här kurserna med FC och jag kunde se de andra barnen. Jag blev helt förvånad över vissa grejer som de andra barnen kunde uttrycka, säger Catharina. Hon övar lite grand på faciliterad kommunikation med Rebecca. Alltså det var ju så att hon hade sådana här bokstäver och så skulle man föra hennes hand, eller hålla den lätt, och så skulle hon peka och så. Det hände ändå vissa grejer som jag tyckte var väldigt konstigt som ändå stämde.Hon minns särskilt en gång. Det var en lärare som hade brutit armen och det hade jag ingen aning om va. Och det kom också fram när jag höll på med henne, med FC. Då frågade hon mig om den här läraren var bra i armen, berättar hon vidare.Liknande saker här hände vid ett par tillfällen säger Catharina. Hon tror inte att hennes ex-make har begått några sexuella övergrepp mot deras dotter. Men trots att de anklagelserna kom fram just genom faciliterad kommunikation är hon inte helt emot metoden. Hon vet inte hur hon annars skulle kunna förklara vissa av sakerna som kom fram när hon övade med Rebecca.Kan det vara så att det är du som på något sätt fått fram de här orden när du skrev med Rebecca och samma sak för de andra föräldrarna? På något undermedvetet plan? Nej, jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska svara på det. Jag vet inte. Hur skulle jag kunna skriva och fråga angående hennes lärare om hon har brutit armen. Jag hade ingen aning om det, förstår du?Socialstyrelsen avråder2010, två år innan Flemming blir misstänkt för sexuella övergrepp på sin dotter som har en grav utvecklingsstörning, så har Socialstyrelsen gjort en inspektion på ett boende för ungdomar med funktionsnedsättningar som använde faciliterad kommunikation. Slutsatsen efter den inspektionen var att Socialstyrelsen tills vidare avråder från att använda metoden i väntan på en större kartläggning.Och i maj, fem månader innan skolan anmäler Flemming, så går Sahlgrenska Universitetssjukhusets DART-enhet ut med en skrivelse där de bestämt avråder från metoden. DART är ett kommunikations- och dataresurscenter för personer med funktionsnedsättning och där jobbar logopeder, specialterapeuter och pedagoger. Så här skriver de om FC som faciliterad kommunikation ofta förkortas:"Att använda FC strider mot vetenskapligt grundad metodik och god praktisk erfarenhet, och är att ge sig ut på mycket djupt vatten. Personer med kommunikationssvårigheter har rätt till egen självständig kommunikation! Det är alltid detta vi måste sträva mot. Det finns inga genvägar eller mirakelmetoder hur gärna vi än skulle önska." (Ur Användning av faciliterad kommunikation, DART 30 maj 2012)Trots att de här är känt när förundersökningsledaren och åklagaren Stefan Lind kallar Rebecca till förhör så förhörs hon med just faciliterad kommunikation. Vi kunde ju inte förhindra henne att berätta på det sättet som hon behövde berätta. I det här fallet hade vi ju inget val. Om vi skulle vi få hennes berättelse så var det på här sättet eller inget sätt, säger han.Och den som stöder Rebeccas arm under polisförhöret är samma elevassistent som skrev med henne när de misstänkta övergreppen först kom fram på skolan.Du säger det sätt som hon skriver och berättar på, men egentligen så vet inte du om det är målsäganden eller skrivaren som är upphov till det här, eller? Nej, teoretiskt är det naturligtvis så att vi inte kan vara säkra på det, säger Stefan Lind.Säger "mamma", skriver "pappa"Polisens andra förhör med Rebecca hålls den 18 december 2012. Förhörsledaren börjar med att fråga hur Rebecca har haft det efter det första polisförhöret.Elevassistenten håller Rebeccas högra hand i vad som ser ut att vara ett stadigt grepp så att bara hennes pekfinger sticker ut. Elevassistenten för först Rebeccas pekfinger över den nedskrivna frågan på dataskärmen. Sedan flyttar de ner till tangentbordet och deras händer rör sig hackigt fram och tillbaka över tangenterna.Jag kan inte säga helt säkert vem det är som styr, men jag kan säga att Rebecca verkar fullt upptagen med annat än att skriva. Hon pillar sig i ansiktet, pillar på sina glasögon, vänder sig om och tittar bakåt. Vid ett tillfälle börjar hon fingra på ett par hörlurar som hänger över skrivbordslampan på bordet. Allt medan hennes och elevassistentens händer fortsätter slå på tangenterna. Hon låter ibland, gör ljud. Och ibland hör man hela ord lite tydligare, som här:"Rebecca: MammaElevassistenten: Pappa. Jag har varit hos pappa."(Ur polisens videoförhör med Rebecca den 18 december 2012)Vad får du för intryck när du ser det här nu? Ja, nu när man ser det igen så ser man ju tydligt att dels så tittar hon inte särskilt mycket på varken den som skriver, eller hjälper henne skriva, hon tittar inte på skärmen eller på tangentbordet. Och säger tydligt vid ett ställe mamma medan den som skriver säger pappa och skriver pappa. Och man kan naturligtvis fundera på varför det blir den typen av missförstånd då, för ett av de få orden hon sade tydligt var ju mamma faktiskt, säger åklagare Stefan Lind.Så, hur löd hela svaret på frågan hur Rebecca haft det sen sist? Så här står det i det utskrivna polisförhöret:"Det har varoit bra jag har varitn hos pappa och han har hotat mig med att jag ska få en fin present lom jag ine berättgzar mer om detta som han gjort ,med mig (Ur polisens utskrivna förhör med Rebecca den 18 december 2012) Det här var första delen av Kalibers poddserie Mirakelmetoden. Fortsätt lyssna i appen Sveriges Radio Play eller via Kalibers Facebooksida. Del 2 publiceras måndag den 14 mars.Reporter: Mikael SjödellProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se 

Under drygt tre månader stred grannar, släkt och tidigare vänner på olika sidor i det blodiga inbördeskriget. Först nu har tiden blivit mogen för att räkna dödsoffren. Sveriges gränser har inte alltid sett ut som de gör idag. På vår östra sida fanns från 1200-talet och fram till för dryga 200 år sedan den östra rikshalvan, det vill säga Finland.Vi har med andra ord en lång gemensam historia. Och i dagens program ska vi ta oss över till Finland för att höra berättelsen om en kvinna som bröt mot många av sin tids normer. Hon valde att som en av få kvinnor delta i det korta men oerhört blodiga och förödande finska inbördeskriget. Kriget började i januari och pågick mindre än fyra månader i början av 1918 och splittrade landet.På ena sidan stod de röda som fick ett visst stöd från Ryssland och på den andra sidan de vita som bland annat fick sitt stöd från Tyskland.  I maj samma år stod den vita sidan slutligen som segrare. Men med totalt cirka 37 000 dödade var det givetvis många oavsett färg som var förlorare - alla finländare berördes av kriget antingen direkt eller indirekt, genom dödade släktingar, vänner och familjemedlemmar.Byxgardisten Saimi Forss I sydvästra Finland ligger det före detta brukssamhället Billnäs. Vid tiden för förra sekelskiftet bodde där över 600 personer, varav Saimi Forss var en. Kring bruket hade det bildats ett eget litet samhälle där bruksarbetarfamiljerna levde och arbetade. I det samhället växte Saimi upp och upplevde som ung kvinna de turbulenta åren i Finland under 1900-talets början. Som arbetare sympatiserade hon med den röda sidan i inbördeskriget. Men olikt de flesta andra kvinnor på den tiden valde hon att aktivt ta ställning och anslöt till det röda gardet, den socialistiska röda kamporganisationen som stred mot de vita skyddskåristerna. Hennes uppgift där var att jobba som kokerska.Hon var en kvinna som var mycket stark och hade starka opinioner. Hon var jättesnäll och hon kände alla, alla kände henne. Och hon tog alltid hand om alla. Kirsi Lindroos, Saimis barnbarn. Kirsi Lindroos bor i Billnäs, samma plats som hennes farmor växte upp på. Hon var själv bara sju år när farmor Saimi dog, men har ändå klara minnen av kvinnan som under hela sitt liv bröt mot normer och gick emot det förväntade.På ett fotografi från våren 1918 poserar Saimi som rödgardist. Hon var 20 år gammal och hade blivit rödgardist, alltså anslutit till de rödas stridande styrkor.På bilden är Saimi klädd i lång kjol och kappa och på hennes arm syns den röda bindeln som tydligt signalerar att hon är rödgardist. - Hon var ju hemskt modig. Hon var ju bara 20 år när hon var med i röda gardet och där fanns inte många kvinnor, och hon var en av dem. Och jag måste säga att en tjugoårig kvinna på den tiden var ganska sällsynt att se i en sådan aktivitet. Hon ville påverka framtiden, hon vill kämpa för arbetarnas rättigheter och hon var mycket stark med sina principer, fortsätter Kirsi.År 1918 började med inbördeskriget som delade Finland i röda och vita. De flesta röda var arbetare och socialdemokrater, de flesta vita tillhörde överheten och städernas medelklass.Som arbetare var det nog alltså rätt självklart för Saimi, hennes familj och bekanta på bruket, att ställa sig på den röda sidan. Men att hon, som ung kvinna för snart hundra år sedan, skulle gå med i det röda gardet, som alltså var de röda beväpnade trupperna, var inte alls lika självklart.1918 fanns det i Billnäs över 200 rödgardister och verksamma i den lokala röda rörelsen. Av dem var bara fyra stycken kvinnor. Vad det var som fick just Saimi att ta steget och bryta mot det normala och vanliga mönstret är svårt att veta, men Kirsi minns en farmor som under hela livet gick emot det förväntade och ständigt bröt mot normer. Det var således hon som tog initiativ till skilsmässan från sin förste make, Ohlin, som hon fick sina tre barn med, av vilka Kirsis pappa var yngst.  - Det var också modigt gjort att hon ville ha skilsmässa från sin man som inte tog hand om sin familj. Och det var inte lätt på den tiden för en kvinna att göra en sådan sak med tre barn. Efter skilsmässan valde Saimi att byta bort ex-makens efternamn och tog i stället tillbaka sitt flicknamn. Även det en aktiv och stark handling som tyder på självständighet och mod, menar barnbarnet Kirsi Lindroos. - Det berättar också något om hennes egen vilja och att hon ville sköta sina egna saker.Ekonomin var knapp och för att klara sig sålde Saimi under någon tid alkohol i sin kaféverksamhet. Alkoholförsäljningen var inte tillåten och ledde faktiskt till att Saimi hamnade i fängelse för en tid. Under tiden togs hennes barn omhand, och den som ställde upp och skötte barnen under tiden var ex-makens syster.- Hon hade alltså så bra kontakt och vänskap med förra mannens syster, att denna kom och hjälpte henne, berättar Kirsi. Med hemma i köket hos Kirsi i Billnäs finns också Matias Kaihovirta. Han är Kirsi Lindroos svärson, men också historiker vid Åbo akademi och författare till en avhandling om folkligt politiskt agerande bland bruksarbetarna i Billnäs i början av förra seklet.Matias berättar att följderna för de kvinnor - precis som för männen - som varit aktiva som rödgardister kunde bli riktigt allvarliga både under och efter kriget.   Saimi var ju kokerska i röda gardet, vilket i sig var en ganska typiskt kvinnlig uppgift, att en kvinna blir kokerska eller sjuksköterska och har de här mer moderliga uppgifterna. Men det, att hon gick med i röda gardet blev åtminstone efter inbördeskriget en plump i protokollet, kan man säga. Det var också en sak som det inte pratades så mycket om därför att det var lite skamligt. Men Saimi fick ju inga konsekvenser jämför med vad kvinnor kanske kunde få vid den här tiden.Matias Kaihovirta.Han berättar om romanen Varghyndan från 2005, skriven av den finska författaren Leena Lander. Trots att boken är en roman ger den en bild av förhållandena under inbördeskriget och hur det kunde gå för kvinnor som stred i kriget. - De här kvinnorna som tog till vapen, det gick väldigt illa för dem och de blev bestraffade. Det ansågs som lite konstigt att de bröt mot den tidens könsnormer, att man tog till vapen som egentligen var något som bara männen skulle göra. Man kallade dem på vitt håll för byxgardister för att de hade byxor på sig. En kvinna skulle ju ha kjolar och klänningar på sig. I Matias avhandling finns en kopia av den svartvita bilden på Saimi Forss, den där hon tillsammans med en annan kvinna poserar med en röd bindel om armen för att visa att hon var rödgardist. Bilden är väldigt kontroversiell i hans ögon. - Att hon poserar med sitt röda band i en fotostudio och vill berätta att det här är något hon gör som kvinna, går med i röda gardet. Väl medveten om att det är lite provokativt att bryta mot tidens normer och föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt.- Och att hon står tillsammans med en annan kvinna, att det är två systrar kan man säga. De är ju förstås inte riktiga systrar, men ändå så här att vi två kvinnor står tillsammans här och nu, säger han. Krigsmånaderna och tiden efter inbördeskriget var svåra. Finlands folk delades i två grupper, de röda mot de vita, och båda sidor gjorde sig skyldiga till ohyggliga lidanden hos motståndarna. Saimis egen bror var en av alla tusentals röda som dog i de vitas fångläger. Men kriget övertygade också Saimi om möjligheterna att förändra strukturer. - Jag tror att hon fick en erfarenhet av att man kan påverka sin, och hela brukets och samhällets, framtid. Hon hade lärt sig ganska mycket om hårda tider och kunde vara lycklig när det kom bättre tider - men det hade varit mycket allvarliga och svåra tider, säger Saimis barnbarn Kirsi. Men trots de upplevda orättvisorna och de många döda var hemskheterna ändå inget som det pratades om särskilt vitt och brett. I stället blev inbördeskriget en känslig fråga, svår att prata om utan att uppröra och riva upp sår.Att hålla tyst blev ett typiskt beteende i den tidens Finland, där livet bara skulle gå vidare efter kriget.Kirsi Lindroos egen far berättade knappt något alls om kriget för sina barn, berättar hon. Det berodde förmodligen på att hans mamma, Saimi, själv inte delade sina krigserfarenheter med honom eller de andra barnen. - Efter inbördeskriget så talade man inte ur förlorarnas perspektiv om saken, och det enda sättet som man kunde hantera det på var att inte tala alls. Kanske i förtroget sällskap, med släktingar och vänner, kunde man minnas vad som hade hänt och det som man upplevde som orättvist, säger Matias Kaihovirta.Tiden mogen för att registrera de krigsdödaDet finska inbördeskriget satte djupa spår hos befolkningen och det är egentligen först nu, nästan hundra år efter kriget, som tiden blivit mogen att upprätta register över de som dog på de båda sidorna.Lars Westerlund är docent i rätts- och förvaltningshistoria och fick ett regeringsuppdrag som gick ut på att göra en databas över de som stupade.Släktband träffar Lars Westerlund på Riksarkivet i Helsingfors där han  visar databasen "Krigsdödade i Finland". Länk till databasen finns längst ned på denna sida.Kriget var förödande. Det dog 37 000 och 100 000 människor satt i fångläger under den där sommaren. Som sådan var det en hemsk händelse, en social katastrof, i Finlands nationella liv. Men det räcker inte med det, utan det hade också den effekten att det klöv det finländska civilsamhället. Lars Westerlund. De röda som hade någon delaktighet i kriget blev en pariaklass i Finland och klyvningen bestod ända fram till 1960-talet när man började göra upp med den här händelsen, berättar Lars Westerlund.Av de 37 000 stupade tillhörde närmare 30 000 den röda förlorande sidan. Men exakt hur många som stupade var och är fortfarande oklart. Det var först när databasen med krigsdödade stod klart som man närmade sig sanningen.- Man visste helt enkelt inte hur många personer som hade dött i det här kriget och under vilka  förhållanden. Det har tidigare gjorts flera ansatser att studera den här frågan men först under 1990-talet blev det möjligt att genomföra.Projektet organiserades som en statlig kommitté som verkade under fem och ett halvt år. Uppgifterna till databasen har hittats i över 70 olika källor, bland annat kyrkoherdarnas statistiska noteringar från de då 632 församlingarna. Men ändå saknas uppgifter om ett hundratal stupade, säger Lars Westerlund. Bland de stupade var tillhörde ungefär 30 000 den röda sidan och de efterlämnade mer än 20 000 änkor och många barn. Många av dem visste inte vad som hade hänt med sin man, far eller bror. Därför fyller databasen en viktig funktion säger Lars Westerlund. Databasen har blivit som ett minnesmärke för många eftersom de anhöriga inte ens haft någon grav att gå till. De allra flesta som dog var finskspråkiga, men en mindre sak är att ungefär 2 000 svenskspråkiga miste livet 1918 och av dom var 1 200 på den röda sidan och 700 på den vita. Den bild som förmedlats tidigare har varit att de svenskspråkiga i huvudsak tillhörde de vita, men så var det inte, berättar Lars Westerlund och tar fram ett exempel från databasen som handlar om svenskspråkiga Johan Sjöholm som dör 63 år gammal efter fångläger i Danzig.Lars Westerlund berättar att det här projektet fick stor uppmärksamhet utomlands vilket förvånade honom till en början. De uppskattade och imponerades över att finländarna "vikit ut sitt elände" och några verkade vara intresserade av att själva göra en liknande databas.På databasens första sida finns två bilder (se ovan i bildspelet) från atDfors. Databasen heter Krigsdödade i Finland och är gratis att använda.Och på deras första sida finns två bilder som visar en grupp människor som leds fram på en åker för att avrättas. Bilderna tillhör Työväen Arkisto (Arbetararkivet) Helsingfors. Lars Westerlund berättar i en separat ljudfil (nedan) om vad som händer. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Anna-Lotta Hirvonen Nyström Uppläsning Erpo Heinolainen  slaktband@sverigesradio.se  

15 000 svenskar fick under 20 år sina liv registrerade i hemlighet. När Projekt Metropolit avslöjades på 80-talet uppkom en våldsam debatt om övervakning: Var det viktig samhällsforskning eller ett hot mot demokratin? Projekt Metropolit: 15 000 svenskar i hemligt dataregister – så lyder rubriken i Dagens Nyheter den 10 februari 1986. Sociologer på Stockholms universitet har under 20 år samlat in mängder av uppgifter om 15.000 stockholmare födda 1953 – allt från skolbetyg, aborter, nikotinvanor och hur många böcker som finns hemma i bokhyllan. Uppgifterna kommer från mängder av register och forskarna har dessutom gjort undersökningar med 53:orna när de var barn, utan föräldrarnas tillåtelse. Allmänheten reagerar med ilska och oro: Varför är vi övervakade? Vad ska alla uppgifter användas till? Anställda på Stockholm Universitet blir hårt ansatta av pressen och hotas till livet. Projekt Metropolit kallas allt från “menlös skitundersökning” till ett hot mot demokratin. Stämde det, eller var det som forskarna menade en unik studie om medborgarnas förutsättningar i samhället? Vad hände med resultaten av all forskning? Och vad hände med projektet efter skandalen? Producent: Marcus Morey-Halldin, Rundfunk Media.

Hur kom det sig att hästkött i det dolda blev en betydande råvara för den europeiska livsmedelsindustrin? Kaliber har följt leveranskedjan bakåt genom Europa, i spåren efter hästköttskandalen - och hittat en del av matindustrin som få tidigare ens visste existerade. Fattiga bönder som utnyttjas av en livsmedelsindustri i jakt på billigt kött, sjuka, antibiotikabehandlade hästar som förs till slakt. Och vildhästar som fångas in och säljs. Kaliber har granskat handeln med hästkött i Europa. – Då händer följande att vi ska bege oss upp till vår biograf. Jag hoppas alla har namnbricka med färgkoder? En solig tisdag i april. Det är öppet hus hos Findus i det lilla skånska samhället Bjuv. I röd-rutiga skjortor hälsar informatörer kockar och även VD folket välkomna. Hela 2 100 personer vill se hur produktionen går till i det numera världskända företaget. – Där tvättas ärtorna på sommaren.   Man vill städa ut - hästskandalen är över. Nu är det nya tag och det är lite av en kick off känsla på plats. Och budskapet är tydligt. – Det viktigaste är att vi vill visa upp oss och berätta hur vi jobbar här på Findus, att vi är ärliga och transparenta och vi vill bygga upp vårt förtroende hos konsumenterna. Och det finns anledning för företaget att putsa på sin image. Precis som för många andra - som Ica, Coop, Axfood, Dafgårds och grossisterna Martin&Servera och Menigo. Alla sålde de produkter som misstänkts innehålla hästkött istället för nötkött. Företagen säger sig att ha blivit lurade av andra företag inom den europeiska livsmedelsindustrin.  Men vi undrar - borde inte företagen frågat sig: Vad ligger egentligen bakom det så billiga inköpspriset? I matlandet Sverige har vi köpt oxfiléer, lasagner, rostbiffar och köttbullar  till ständigt låga priser. Företagen har på ett näst intill magiskt vis kunna pressa priserna. Och en varukorg med enbart kött som 1990 kostade 1000 kr kostar idag 650 kr. Och köttet det flödar som aldrig förr över de europeiska ländernas gränser. Kors och tvärs. Vi följer den så omtalade lasagnen för att se var vi landar. Häng nu med. Findus, Ica, Coop och Axfood, och företag från 15 andra europeiska länder köpte lasagne av det franska företaget Comigel som i sin tur lät dotterbolaget Tavola tillverka den i en stor fabrik i Luxemburg som sen fick sin köttfärs genom franska köttgrossisten Spanghero som i sin tur köpte köttet från en av Europas 500 olika kött-tradare som de kallas i branschen. I det här fallet var det Draap trading, ett företag registrerat på Cypern fast med Holländsk ägare och som ägs av bolag på brittiska Virgin Islands. Och kanske där köttdiscot skulle stannat upp ett ögonblick.  För det holländska ordet Draap - betyder häst om man läser det baklänges. Och den här bolagschefen är också sen tidigare dömd för fiffens med märkningen av kött. Men Spanghero såg till att få köttet stämplat som franskt och visst hade köttstyckena suttit på nötkreatur menade man. Bara det att när inspektörer åka till Spanghero och kolla i deras lådor - så stod där att köttet inte alls kom från Frankrike utan i själva verket  kom från Rumänien. Och nej det var inte heller nötkött. Från Rumänien hade man sålt hästkött. Men varför har det lönat sig att sälja rumänskt hästkött som nötkött och vad är det för hästar som hamnat på styckbordet och sugits in i köttkvarnarna egentligen. Vi bestämmer oss för att ta reda på mer om den här delen av livsmedelsindustrin som vi tidigare knappt ens visste existerade - hästköttsindustrin.   Och finner en bransch med sjuka, medicinerade hästar, kriminell verksamhet och förfalskade papper. Du lyssnar på Kaliber i P1. Vi är på slakteriet Doly-Com i nordöstra Rumäninen. Det var här som hästarna slaktades och styckades innan köttet hamnade i kedjan av företag för att slutligen landa som lasagne på de svenska tallrikarna. Det är inte vanligt att äta hästkött i Rumänen så det mesta som styckas här går till export.  Vi hör djuren och skymtar dem genom en låg dörr bakom slaktmaskinerna. Just nu är det kor som står på tur. På förmiddagarna slaktas det häst - på eftermiddagarna nötkreatur. Men ingenting blandas försäkrar företagsrepresetanterna. Efter att hästköttskandalen briserade har efterfrågan på hästkött också minskat får vi veta.  Rumänien har sedan EU-inträdet 2007 seglat upp som en storsäljare av hästkött i Europa. Härifrån forslades det förra året 6 000 ton hästkött. Och sedan EU-medlemskapet har landets export av hästkött till andra EU-länder i princip dubblerats enligt den officiella statistiken, men hur mycket som sålts svart finns det ingen siffra på. Efter att hästkött upptäckts i matvaror som enligt innehållsförteckningen skulle ha innehållit nötkött - startades ett massivt analysarbete inom EU. 7000 provtagningar utfördes av europeiska myndigheter. Var tjugonde DNA-testad vara visade sig i hemlighet innehålla hästkött istället för det som utlovats på förpackningen. Till detta ska läggas företagens egna analyser och upptäckter som gjort att hundra tusentals ton mat har kallats tillbaka då man hittat hästkött eller funnit misstanke om det. Hur mycket hästkött som vi i Europa har tuggat i oss utan att veta om det är det ingen som riktigt vet. Men en sak är klar: hästkött har i det dolda varit en betydande råvara för den europeiska livsmedelsindustrin. Genom att hästkött märkts om till nötkött har det funnits stora pengar att tjäna. Hästkött som är lämpat för köttfärs är tio kronor billigare per kilo, när det kommer från det  här slakteriet. Vi dröjer oss kvar vill veta mera men företagsrepresentanterna vill snabbt gå vidare.   – And the documents come from? Det är här, på slakteriet, som mycket av den tidigare rapporteringen om hästköttskandalen slutat. Men vi bestämmer oss för att undersöka branschen närmare - vilka är egentligen hästarna som hamnat på styckborden och så småning om i köttfärsen? Vi ger oss ut på den Rumänska landsbygden. Det är vår i norra Rumänien. En gång i veckan är det marknad och bönderna reser från bergen och byarna runt omkring för att sälja och köpa det dom behöver. Här finns allt från gummistövlar, kläder och plastleksaker i gälla färger till potatis, lök, kycklingar och hästar.  I Rumäninen finns det många bönder som driver små lantbruk med några hektar mark. Hästen är ett av de viktigaste redskapen i arbetet. Här på marknaden är det många som köper och säljer sina arbetsdjur. Men det är inga muskolösa ardenner-hästar det handlar om utan ofta hästar av det mer spensliga slaget. En del är mer professionella hästhandlare - köper upp och säljer vidare - en del av lantbrukarna sköter det på egen hand. Och slakterierna har varit en pålitlig köpare. Finns det några hästar i en by som man vill bli av med - är slakteriet med sina lastbilar där efter ett telefonsamtal. Slakterierna åker också själva runt och ber om att få köpa djuren. Med på resan är vår rumänska journalist-kollega Radu Ciorniciuc och han blir på rak arm erbjuden att köpa en häst när vi vandrar runt på marknaden. Vi vet att varje häst enligt regelverket ska ha ett microchip insatt under pälsen för att det ska gå att hålla koll på dess bakgrund och var den slutligen hamnar. Dessutom ska det finnas veterinärpapper på hästens hälsa. Så kallat hästpass. Men när Radu frågar om det blir svaret nej. Hästen har varken microchip eller papper. Men det är en helt bra häst tillägger försäljaren. Och blir lite fundersam över Radus frågor. Det brukar inte köpare fråga efter.    Det är många av hästarna som vi ser på våra resa genom Rumäninen som ser rätt eländiga ut. Magra - ofta inte avmaskade - med revbenen väl synliga under pälsen. Bönderna är fattiga men försöker ta hand om sina djur så gott de kan. Vi får höra om motorolja och får-fett som smörjs in på sår och onda leder. Radu fortsätter att fråga runt bland de som säljer hästar på marknaden och det blir klart att inte ens hälften av hästarna här varken har microchip eller papper. Men det är inga problem att sälja dem ändå säger alla vi pratar med. Vi börjar prata med en av männen som ägnar sig åt hästhandel på heltid – Constantin Robota. Constantin berättar ingående om hur sjuka en del hästar är. Det vanligaste är lungsjukdomar och problem med hovarna, säger han. Och så fortsätter han med att både han och hästägarna försöker behandla dem på olika vis med mediciner som de kan få ut på apoteken utan recept. Även antibiotika som egentligen kräver recept från veterinär. Men även sjuka hästar går att sälja till slakterierna är det många som vi möter som vittnar om. Hästar utan registrering och veterinärpapper. Bönder som trots allt kan sälja sin gamla häst och tjäna en slant. Men, ska det visa sig, försäljningen av hästar inte alltid är frivillig. Hästbranschen har blivit big business i Rumänien, exporten har dubblerats, men det är inte alltid bönderna som tjänar pengarna. Vi reser vidare på gropiga vägar, förbi stora fält och ståtliga berg. I utkanten av samhället Codlea i Transylvanien bor människorna i ruckel till hus med stora glipor. Jordvägarna är leriga och ett sopberg tornar upp sig intill. Det är ett romskt samhälle och människorna som bor här lever under konstant hot om vräkning får vi veta.   Hästar går och betar på ett fält nedanför husen, framför industriområdet. I bakgrunden skymtar snötäckta bergstoppar. Det är fattigt och arbetslösheten är stor. Barnen springer runt i smutsiga kläder och leker med de till synes herrelösa hundarna. Hästen är för många här det viktigaste arbetsredskapet de äger, men i vintras gjorde avsaknaden av pengar att många tvingades sälja sina djur. Slakterierna kom glatt och köpte dem berättar byborna. För en summa på knappa 400 svenska kronor. Ofta köper bönderna hästarna här för 5 000 svenska kronor. En kvinna som presenterar sig som Maria sticker ut huvudet genom ett fönster och pratar med oss. Hon är ledare för det grannskapet. Hon berättar om hur slakterierna kom och köpte deras hästar för att sedan kunna sälja köttet till ett mycket högre pris. Men när pengarna som bönderna tjänat så var slut står byborna utan sina så viktiga hästar. I stället kan de ha hamnat via flera olika länder och företag kan ha hamnat i färdiglagad lasagne eller köttbullar och filéer i Sverige och resten av Europa.  Men än värre är hur hästarna också blir stulna säger hon sedan. Och blir man av med sin häst är det som att mista ett barn eller en arm säger hon. Häststölderna är ett utbrett problem i Rumänien. Och vi får höra att de har blivit fler de senaste åren. Codlea är inget undantag. En man vid namn Ion Ilie berättar att han själv ofta låter sin häst gå och beta på fältet intill. Men på natten har det kommit män med lastbilar och tagit flera hästar åt gången berättar han. Det finns ju pengar att tjäna. Säljer dem till slakterierna. Och de som kommer och tar hästarna är farliga säger han. Vi lever i rädsla här. Polisen gör ingenting heller säger Ion Ilie. Även om ommärkningen  ofta verkar ha skett utanför Rumäniens gränser så upptäcker vi en del märkliga fall även här. Till exempel hur det dumpats 1 ton kött i en rumänsk sjö. Köttet var packeterat och fullt ätbart. Men det var inte märkt. Efter en analys stod det klart att det var just hästkött. Varför någon dumpat köttet i sjön ännu oklart. Kriminella nätverk som tjänat pengar på illegala slakterier och svarthandel med hästkött har uppdagats i de områden som vi besöker i Rumäninen. Hästkött som redan i Rumäninen har märkts om till nötkött har varit fall för de rumänska myndigheterna redan för ett par år sedan. Och vår granskning visar en tydlig trend: Hästaffärerna tog rejäl fart vid Rumäninens EU-inträde då den europeiska livsmedelsindustrin fann ett nytt land att jaga billig råvara ifrån. Vi reser vidare genom Rumänien. För att träffa en veterinär som vittnar om en hästhandel i landet som är utom all kontroll.  Vi träffar Bogdan Novenschi på ett rökigt hotellrum i stan Iai. Han har jobbat som rådgivare åt den rumänska myndigheten för livsmedelsäkerhet. Bogdan Novenschi är mycket orolig för utvecklingen inom hästbranschen i Rumänien. Han beskriver hur häststölderna blivit allt vanligare och att hästar säljs till slakt utan någon som helst fungerande kontroll. Hästarna ska ha mikrochip för identifikation och så kallade hästpass där medicinering finns antecknat av veterinär. Men rätt papper saknas ofta säger Bogdan Novenschi. Mindre än fem procent av hästarna i hans distrikt har pass där medicinering finns antecknad säger han. Men hans erfarenhet är att hästar medicineras på egen hand av sina ägare - utan veterinärers inblandning. Han berättar att antibiotika, som ska skrivas ut av veterinärer, kan köpas direkt av bönder på apotek, mot alla regler. Och det görs också. Och det antecknas aldrig i några papper. Antibiotika som kan finnas kvar i hästen när den säljs till slakterier. Vi kollar upp antibiotikan som Bogdan Novenschi berättar om. Särskilt enrofloxacin, som bönderna mot reglerna kan få tag på utan recept. Det är en så kallad fluorokinalon, en grupp antibiotika som är listat av världshälsoorganisationen som extra viktigt för människor. De ska därmed användas mycket sparsamt för att förhindra antibiotiskaresistens. Veterinären Bogdan Novenschi som jobbat med frågorna i flera år menar att många av slakterierna väljer att blunda, att man köper hästar utan papper. Hästar som kan ha antibiotika i sina kroppar när de säljs. Vi har fått tips om en storhandlare när det gäller hästar i Transylvanien. En man som blivit rik på att handla med djuren. Adam Ion har skinnväst och en svart amerikansk baseball-keps. Han har genom åren handlat med över 3000 hästar och många har inte haft några papper, berättar han. Och det är inget snack om saken när det gäller vad som är det bästa med hästbusinessen "Pengarna" säger han och knäpper med fingrarna. Han fortsätter sedan med hur hästaffärerna har gjort honom rik. Hur han kunnat köpa 30 olika bilar av fina modeller. Och hur han levt ett gott liv. Nu är han gammal och håller på att dra sig tillbaka. Men han har haft mycket glädje genom sin business säger han. Men sen säger han ngt som får oss att rycka till. Han börjar prata om vildhästar. Hur han fått fina pengar när han sålt vildhästar till slakterier. Vilda hästar alltså. Sålda och slutligen landade på styckbordet på slakterierna. Det är gryning vid Rumäniens kust mot Svarta Havet. Vi åker båt genom morgondimman rakt in Donau-deltat. Solen stiger rödgul mot himlen bortom vidderna. Storkar, svanar och en och annan pelikan lyfter från strandkanten när vi åker förbi. Det är här som några av Europas sista vildhästar lever. Vi kliver i land på en av sandbankarna. Den lilla byn har just vaknat efter natten. En ung kille som heter Maxim ska visa oss vägen till vildhästarna. Han möter oss med häst och vagn. Vi hoppar upp. Men vi får inte åka så lång väg - området är ett reservat. Vi går över fälten. Buskage, skogsdungar och öppna hedar. En räv smyger förbi, harar skuttar längre lite längre bort och så där... Där inne vid skogsbrynet ser vi dem. Nyfiket tittar de på oss. Sedan vänder de om och springer i väg. De har lärt sig att vara rädda för människor. Det finns idag runt 1000 vilda hästar här i reservatet  - men det finns ett pris på deras huvud. Genom artiklar och berättelser från personer vi träffar får vi höra om hur drygt 50 vildhästar fångades in för att slaktas här 2011. I maj 2011 kommer en beställning till byborna. De som vill tjäna en hacka erbjuds att fånga in vildhästarna. Priset för varje häst är 25 euro. Beställningen är på dryg 50 hästar. En del nappar på uppdraget och ger sig ut för att leta rätt på vildhästarna. De tränger ihop dem. Kastar rep om deras halsar. Motar in dem i ett fång. Hästarna sparkar och slår. En del faller omkull. Ögonen är uppspärrade och en del blöder ur munnen. Hästar har fångats in förr och sålts till slakterier får vi veta, men den här gången får en djurrättsorganisation nys om det och finns på plats när hästarna trängs in i lastbilen som blir överfylld. Efter 30 timmar på vägen stoppar polisen lastbilen. Omtumlade hästar släpps ut. En del har fallit i lastbilen och är skadade. En häst kommer inte ut alls utan ligger död kvar. Enligt djurrättsorganisationen hade också hästarna slagits så hårt under tumultet att ett par fått skallarna spräckta. Vi läser om fallet i artiklar och hör bybornas berättelser. Den här gången stoppar djurrättsorganisationen slakten av vildhästarna, och det är deras bilder vi tittar på från händelsen. Men andra gånger har det skett utan att någon fått reda på det enligt flera vi pratar med. Uppgifterna vi får veta om hur sjuka hästar, stulna hästar och till och med vildhästar kan hamna på Européernas tallrikar bekräftas av många som har insyn i den rumänska hästbranschen som vi har varit i kontakt med. Även personer som själva jobbat på slakterierna. Vi träffar en man som berättar att han tidigare jobbat vid just Doly-Com - slakteriet som levererat hästkött som sedan hamnat i färdiglasagnen i  Sverige och många andra europeiska länder och vars hästkött har märkts om till nötkött av andra företag i livsmedelskedjan. Han säger att han själv sett hur hästar utan papper sålts till slakteriet. Som sedan på kontoret skapat ett dokument för dem. Vi pratar en stund med honom en bit från slakteriets byggnader men sedan blir han nervös och vill lämna bilen. Hyrbilens nummerplåtar från Bukarest gör att vi på långt håll visar att vi inte kommer härifrån. Vi har utlovats en intervju med chefen på Doly-Com, Julian Cossacks. Vi har blivit kontrollerade både på köttets kvalité och spårbarhet säger han. De har sålt hästkött som hästkött och inget annat. Men slakteriet har blivit rentvått. Vi får se papper som bevisar detta. Men vi har andra frågor. Frågor om sjuka hästar, om falska eller obefintliga papper. Om vildhästar och stulna hästar. Han börjar skruva på sig – lyfter från stolen. Jag har inte kontroll över djuren i Rumänien men djuren som kommer till slakt har dokument med sig säger han. Vi har väntat på honom i ett par timmar och det är många frågor vi vill ställa. Men efter sju minuter får han nog. Han blir irriterad – reser sig upp, kliver ut ur kontoret och slår igen dörren.  Det som först verkade vara ett enstaka fall av felmärkning visade sig efter närmare kontroller vara en skandal i hela Europa. Vår granskning av denna dunkla del av livsmedelsindustrin har visat hur slakterier kunnat tjäna pengar på fattiga bönders hästar, hur sjuka medicinerade hästar riskeras slaktas för att säljas som mat och hur några av Europas sista vildhästar fångas in för att bli köttfärs i Västeuropa. Livsmedelsindustrins köttkvarnar söker ständigt efter det lägsta priset och urvalet är ibland urskiljningslöst. I butiken blir konsumenterna lurade av innehållsförteckningen. I jakten på lågprisköttet skapas det möjligheter för kriminella att tjäna stora pengar. Och idag är handel med falsk mat big business för de som är beredda att gå utanför regelverket. Det bekräftas inte minst av Europeiska polismyndigheten Europol som i allt större utsträckning arbetar med matkriminalitet. För tillskillnad från droger - som utredare vid Europol säger – så är mat något som vi alla vill ha och behöver. Det är en lukrativ marknad. På Findus i skånska Bjuv fortsätter rundvandringen. Findus vill gå vidare. Har sagt upp avtal med franska matproducenten Comigel. Nu ska man ha bättre koll säger man. Köttet ska köttet ska levereras från Sverige, Finland, Irland och Brasilien.  – Vi vill göra allt vi kan för att återupprätta förtroendet för Findus och visa att vi verkligen är ärliga och transparenta och att vi är ett varumärke man kan lita på. Men den europeiska hästköttskandalen är inte över. Ständigt uppdagas nya fall. Och ibland kan inte ens de mest avancerade analysverktyg svara på vad det är vi egentligen stoppar i oss. Brittiska BBC gjorde nyligen en egen undersökning på snabbmat och fann att köttet inte var det som utlovats på restaurangernas meny. Men vad det var istället fick de inte fram. Det laboratoriet kunde konstatera var att det inte var – människokött.   Reportrar: Malin Olofsson, Sofia Boo och Radu Ciorniciuc Producent: Eskil Larsson

Släktband repriserar programmet om okända mödrar från januari 2007 i väntan på premiärprogrammet om en vecka. På grund av riksdagsdebatten den 21 september har säsongspremiären av Släktband flyttats fram en vecka till den 28 september. Av den anledningen kommer programmet om Okända mödrar från januari 2007 att repriseras på sändningstiderna 22 september kl 00.03 och 26 september kl 12.05. Välkomna att lyssna till den nya serien som startar den 28 september!  --- Okänd moder För att förhindra mord på oönskade spädbarn gavs från slutet av 1700-talet till början av 1900-talet en möjlighet för föräldrar, ensamma eller i par, att vara anonyma. Därför står det ibland i födelseböckerna ”föräldrar okända” eller ”moder okänd”. Detta innebär ofta en återvändsgränd för släktforskare, men om man har riktigt stor tur kan man komma vidare. Den som ville, och visste att möjligheten fanns, kunde nämligen lämna in ett förseglat kuvert till pastorsämbetet i vilket man angav moderns och i vissa fall också faderns namn till ”oäkta barn”. Detta var vanligast i de större städerna. Dessa små brev finns idag kvar på i arkiven, som bilagor till födelseböckerna. På Landsarkivet i Göteborg finns det en liten bunt med 20-talet sådana brev, de allra flesta är fortfarande oöppnade och försedda med sigill. Även om de är så gamla att de passerat den gräns på 70 år som normalt är sekretessgränsen, får de inte öppnas hur som helst. Det står noggrant angivet på den mapp där breven ligger att de bara får öppnas av länsantikvarien– att öppna handlar alltså om myndighetsutövning. Ulf Andersson, arkivarie på Landsarkivet i Göteborg, bläddrar försiktigt i den lilla bunten med vackra kuvert. De är små och har oftast en vackert, sirligt skriven text. På utsidan står namnet på det barn det gäller, någon gång med efternamn, men oftast bara förnamn och födelsedatum. I de kuvert som blivit sprättade finner man till exempel följande information: --- Axel Hjalmar född d.1 nov. 1882 Moder: Emma Märtha Lennberg f.1861 Carl Johans förs. No 77, 355 Såsom fader uppgaf sig muntligen Och skriftligen bokhållaren Carl Hjalmar Zetterberg --- Någon gång, troligtvis ganska tidigt, har kuvertet blivit öppnat. Man kan ju fantisera om att det var Axel Hjalmar själv som gjorde det, kanske kom han till och med till slut till sina föräldrar. Men de allra flesta kuverten som finns i bunten är oöppnade med stora röda sigill kvar. I något fall är det fem stycken sigill på ett kuvert. De föräldrar som använde sig av möjligheten att skriva sina namn i den här sortens kuvert hoppades kanske att de senare i livet skulle få möjlighet att ta till sig sitt barn, eller kanske ville de bara att barnet skulle få en chans att få reda på vem som var deras föräldrar. Men för att kunna ta den chansen måste man ju veta att breven finns, och det är inte alltid så lätt. Det finns inga anteckningar i födelseböckerna på Göteborgs Landsarkiv att kuverten finns, utan den som vill leta efter dem måste själv aktivt fråga. Den släktforskare som hamnat i återvändsgränsen ”föräldrar okända” måste själva fråga efter och beställa fram bunten med kuvert, och om man tror sig ha en ana bland kuverten tillkalla hjälp att öppna dem. Att kuverten fortfarande är oöppnade är kanske speciellt för Göteborg. Malmö stadsarkiv har en ganska stor bunt med sådana här kuvert, och där är samtliga öppnade. Anna Svenson, stadsarkivarie på Malmö Stadsarkiv berättar att hon vid ett tiotal tillfällen mötts av förfrågningar från ättlingar till dessa okända mödrar.  I skriften ”Att finna uppgifter om barn födda utom äktenskapet” har hon skrivit om bakgrunden till fenomenet med okända mödrar och Käthe Bååth har skrivit om fäder till barn födda utom äktenskapet. Dessa artiklar kan man läsa i sin helhet på Lunds Landsarkivs hemsida alternativt i Riksarkivets Årsbok 1996. Länk till Landsarkivet i Lund/ Demografisk Databas Södra Sverige:  I Malmö finns det förhållandevis många kuvert av det här slaget. De är alla öppnade och man har skrivit en liten anteckning i födelse- och dopboken som visar att man kan söka vidare i namnsedlarna. Författaren Hjalmar Gullberg var fosterbarn hos familjen Gullberg i Malmö. I födelse- och dopboken står ”fader okänd- moder okänd”. Det finns ingen namnsedel bevarad i hans fall, men de biologiska föräldrarna Robert och Hilda Brand var ändå kända för honom. Varken i Roberts eller Hildas bouppteckningar nämns bland arvingarna sonen Hjalmar. Men efter föräldrarnas död fastställde rådhusrätten i Malmö Hjalmars rätta börd med hjälp av vittnesmål från barnmorskan och fostermodern. I och med det ärvde han också de biologiska föräldrarnas sommarstuga i Falsterbo. Bland Hjalmar Gullbergs efterlämnade papper fann man en  dikt, som aldrig publicerades, och där han öppet berättar om omständigheterna kring sitt ursprung. Dikten finns att läsa i Anna Svensons artikel.  --------------------------------------------------------------------- Barnmorskedagböcker Från 1881 till ca 1952 förde barnmorskorna noggranna anteckningar om de förlossningarna som de var behjälpliga vid. Anteckningar som finns kvar i så kallade barnmorskedagböcker och är nu bevarade på Landsarkiven runt om i landet. I barnmorskedagböckerna kan man finna uppgifter om kvinnans ålder, hur många barn hon tidigare fött och hur förlossningen förlöpte. Där finns också uppgifter om barnets vikt, längd och födelsetidpunkt. Erik Norgren, Landstingsarkivarie i Härnösand, berättar att det finns en myt om att man i barnmorskedagböckerna kan finna uppgifter om fadern till barnet. Men så är inte fallet menar Erik. -Uppgifterna i dagböckerna rör endast kvinnan och barnet. Idag verkar det som om dessa dagböcker har fått vingar, säger Erik. De är inte alltid lätta att återfinna. De kan ligga på vindar och i källare. För ett par år sedan kom en stor låda innehållande barnmorskedagböcker från Lycksele. Det var Röda Korset som drev ett litet bb under en kort tid i början av 1900 talet. Nu återfanns böckerna på vinden i en gammal skola. Fastighetschefen som hittade kartongen fann också uppgifter om sin egen födelse i en av dagböckerna.

Okänd moder För att förhindra mord på oönskade spädbarn gavs från slutet av 1700-talet till början av 1900-talet en möjlighet för föräldrar, ensamma eller i par, att vara anonyma. Därför står det ibland i födelseböckerna föräldrar okända eller moder okänd. Detta innebär ofta en återvändsgränd för släktforskare, men om man har riktigt stor tur kan man komma vidare. Den som ville, och visste att möjligheten fanns, kunde nämligen lämna in ett förseglat kuvert till pastorsämbetet i vilket man angav moderns och i vissa fall också faderns namn till ”oäkta barn”. Detta var vanligast i de större städerna. Dessa små brev finns idag kvar på i arkiven, som bilagor till födelseböckerna. På Landsarkivet i Göteborg finns det en liten bunt med 20-talet sådana brev, de allra flesta är fortfarande oöppnade och försedda med sigill. Även om de är så gamla att de passerat den gräns på 70 år som normalt är sekretessgränsen, får de inte öppnas hur som helst. Det står noggrant angivet på den mapp där breven ligger att de bara får öppnas av länsantikvarien– att öppna handlar alltså om myndighetsutövning. Ulf Andersson, arkivarie på Landsarkivet i Göteborg, bläddrar försiktigt i den lilla bunten med vackra kuvert. De är små och har oftast en vackert, sirligt skriven text. På utsidan står namnet på det barn det gäller, någon gång med efternamn, men oftast bara förnamn och födelsedatum. I de kuvert som blivit sprättade finner man till exempel följande information: --- Axel Hjalmar född d.1 nov. 1882 Moder: Emma Märtha Lennberg f.1861 Carl Johans förs. No 77, 355 Såsom fader uppgaf sig muntligen Och skriftligen bokhållaren Carl Hjalmar Zetterberg --- Någon gång, troligtvis ganska tidigt, har kuvertet blivit öppnat. Man kan ju fantisera om att det var Axel Hjalmar själv som gjorde det, kanske kom han till och med till slut till sina föräldrar. Men de allra flesta kuverten som finns i bunten är oöppnade med stora röda sigill kvar. I något fall är det fem stycken sigill på ett kuvert. De föräldrar som använde sig av möjligheten att skriva sina namn i den här sortens kuvert hoppades kanske att de senare i livet skulle få möjlighet att ta till sig sitt barn, eller kanske ville de bara att barnet skulle få en chans att få reda på vem som var deras föräldrar. Men för att kunna ta den chansen måste man ju veta att breven finns, och det är inte alltid så lätt. Det finns inga anteckningar i födelseböckerna på Göteborgs Landsarkiv att kuverten finns, utan den som vill leta efter dem måste själv aktivt fråga. Den släktforskare som hamnat i återvändsgränsen ”föräldrar okända” måste själva fråga efter och beställa fram bunten med kuvert, och om man tror sig ha en ana bland kuverten tillkalla hjälp att öppna dem. Att kuverten fortfarande är oöppnade är kanske speciellt för Göteborg. Malmö stadsarkiv har en ganska stor bunt med sådana här kuvert, och där är samtliga öppnade. Anna Svenson, stadsarkivarie på Malmö Stadsarkiv berättar att hon vid ett tiotal tillfällen mötts av förfrågningar från ättlingar till dessa okända mödrar.  I skriften ”Att finna uppgifter om barn födda utom äktenskapet” har hon skrivit om bakgrunden till fenomenet med okända mödrar och Käthe Bååth har skrivit om fäder till barn födda utom äktenskapet. Dessa artiklar kan man läsa i sin helhet på Lunds Landsarkivs hemsida alternativt i Riksarkivets Årsbok 1996. Länk till Landsarkivet i Lund/ Demografisk Databas Södra Sverige:  I Malmö finns det förhållandevis många kuvert av det här slaget. De är alla öppnade och man har skrivit en liten anteckning i födelse- och dopboken som visar att man kan söka vidare i namnsedlarna. Författaren Hjalmar Gullberg var fosterbarn hos familjen Gullberg i Malmö. I födelse- och dopboken står ”fader okänd- moder okänd”. Det finns ingen namnsedel bevarad i hans fall, men de biologiska föräldrarna Robert och Hilda Brand var ändå kända för honom. Varken i Roberts eller Hildas bouppteckningar nämns bland arvingarna sonen Hjalmar. Men efter föräldrarnas död fastställde rådhusrätten i Malmö Hjalmars rätta börd med hjälp av vittnesmål från barnmorskan och fostermodern. I och med det ärvde han också de biologiska föräldrarnas sommarstuga i Falsterbo. Bland Hjalmar Gullbergs efterlämnade papper fann man en  dikt, som aldrig publicerades, och där han öppet berättar om omständigheterna kring sitt ursprung. Dikten finns att läsa i Anna Svensons artikel.  --------------------------------------------------------------------- Barnmorskedagböcker Från 1881 till ca 1952 förde barnmorskorna noggranna anteckningar om de förlossningarna som de var behjälpliga vid. Anteckningar som finns kvar i så kallade barnmorskedagböcker och är nu bevarade på Landsarkiven runt om i landet. I barnmorskedagböckerna kan man finna uppgifter om kvinnans ålder, hur många barn hon tidigare fött och hur förlossningen förlöpte. Där finns också uppgifter om barnets vikt, längd och födelsetidpunkt. Erik Norgren, Landstingsarkivarie i Härnösand, berättar att det finns en myt om att man i barnmorskedagböckerna kan finna uppgifter om fadern till barnet. Men så är inte fallet menar Erik. -Uppgifterna i dagböckerna rör endast kvinnan och barnet. Idag verkar det som om dessa dagböcker har fått vingar, säger Erik. De är inte alltid lätta att återfinna. De kan ligga på vindar och i källare. För ett par år sedan kom en stor låda innehållande barnmorskedagböcker från Lycksele. Det var Röda Korset som drev ett litet bb under en kort tid i början av 1900 talet. Nu återfanns böckerna på vinden i en gammal skola. Fastighetschefen som hittade kartongen fann också uppgifter om sin egen födelse i en av dagböckerna.