Podcast appearances and mentions of marie wennersten

Camilla Elfving, Pehr Trollsveden och Marie Wennersten jobbade med readings för gästerna på Daisy Beauty Awards. En glamourös skönhetsgala som utser och belönar de bästa Beauty produkterna. Vi poddar om inre och yttre skönhet och andliga stilar. Om spökjägarlooken, den övergivna new age hippie-looken och andra spirituella kostymer. Vi pratar även om kanalisering och konst under andligt inflytande och vad man kan tänka på för att nå en högre vibration och energi. Detta och mer. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Luta dig tillbaka och njut av Maries berättelse om sitt uppvaknade och vad hon har för drömmar och mål. Du som lyssnar kanske har liknande tankar..? Facebook: Marie Wennersten Instagram: mariewennersten70 Boka tider via PM på Facebook eller Instagram. De lyssnare som bokar fram till april får en gratis sittning andekontakt 30' mot att de fyller i ett feedbackformulär. För att boka gratis, skriv på bokningsförfrågan Kod: Uppvaket

Gustav Vasa valdes till kung för snart 500 år sedan. Det blev startskottet för det moderna Sverige. P1 Kultur har bett några litteraturkännare att välja varsin bok från våra fem sekel som nation. Vi inleder vår litterära eriksgata med en bok som kanske kunde kallas rikets allra första: Gustav Vasas bibel från 1541. Litteraturkritikern Ingrid Elam berättar för kulturredaktionens Mattias Berg.OCH GULDPALMEN GÅR TILL...Kulturredaktionens utsända i Cannes summerar årets festival och gissar vilken film som kammar hem det finaste priset.SVERIGES BÄSTA KONSTKRITIKER - NU PÅ ENGELSKAUlf Lindes inflytande över svenskt kulturliv är svårt att överblicka, men utomlands har hans författarskap varit näst intill okänt. Tio år efter Lindes död utkommer nu en samling av hans bästa essäer på engelska. P1 Kultur har träffat bokens redaktörer.VAD HAR HÄNT MED LILLA SJÖJUNGFRUNI helgen är det biopremiär för Disneys nya version av "Den lilla sjöjungfrun". Den bygger på en saga från 1837 av H C Andersen, men var älskad även som barnvänlig tecknad film från 1989. I veckans Klassiker går Marie Wennersten på djupet med sagan och alla dess uttolkare.Programledare: Lisa BergströmProducent: Mårten Arndtzén

Marie Wennersten om vad den lilla sjöjungfrun och H. C. Andersen har fått utstå, hur berättelsen fick Alice Munro att börja skriva och vad sagan egentligen kan tänkas handla om. Den japanske animationsmästaren Miyazaki har inspirerats av henne i sin film "Ponyo på klippan vid havet". Och Antonin Dvorak komponerade operan "Rusalka", med en delvis stum sopran i huvudrollen. Det handlar såklart om H. C. Andersens saga "Den lilla sjöjungfrun". Hon som offrade sin röst för kärleken och inget högre önskade än att bli odödlig.

Willy och Gud - ett samtal hemma hos Willy Kyrklund av Marie Wennersten, med läsningar ur "Om godheten" och "Polyfem förvandlad" och med musik av Carl Myrén. 2021 skulle Willy Kyrklund ha fyllt 100 år. Hans författargärning började redan 1948 med debutromanen "Ångvälten", vidare över "Solange" till ett antal romaner, reseböcker och essäsamlingar, bl. a "Om godheten" från 1988. Vid sin bortgång 2009 hade Kyrklund, sin emellanåt svårsmälta prosa till trots, hunnit bli vida läst och nära på folkkär, med sin karaktäristiska blandning av torr humor och filosofi. Denne sverigefinlandssvenske författare hade då dessutom blivit utnämnd till hedersdoktor vid Uppsala universitet och fått ett antal litterära priser. Marie Wennersten träffade honom vid ett par tillfällen på 90-talet, för att bland annat prata om hans författarskap och sökandet efter kunskap och mening. Musiken, "Solferino" är komponerad och framförd av Carl Myrén.Ett program från Livsåskådningsredaktionen.Produktion: Marie Wennersten Ljudmix: Johanna Carell

Med sin svarta humor och karaktäristiska popmusik tar Uje Brandelius från gruppen Doktor Kosmos, med oss på en musikalisk resa av humor och allvar, specialgjord för radio. Jag gjorde den här förställningen för att det var kul, och för att jag kände att jag fick lite bråttom i livet. För att jag länge drömt om att få spela på mina mer teatrala strängar som hålls i tukt när man är popartist, ja, jag ville få clowna mig lite helt enkelt. Och också kanske för att jag ville ta reda på vad som faktiskt är viktigt på riktigt i mitt liv. Ungefär så. säger Uje Brandelius. Spring Uje, spring! har också getts som scenföreställning på Stockholms Improvisationsteater, Södra Teatern. Det här är dock en alldeles unik radioegen version, gjord speciellt för att höras, inte ses! Spring Uje, spring! fick ett hederpris i Prix Europa 2018. I rollerna: Uje Brandelius, Bixi Brandelius, Henrik Schyffert, Johan von Schreeb, Marie Wennersten, Christoffer Barnekow, Jack Silver, Marie Liljedahl, Martin Aagård. Musik: Uje Brandelius, Iiris Viljanen (piano), Fredrik Myhr (trummor), Clas Lassbo (bas). Ljud: Michael Johansson. Inspicient: Sven Philip. Producent och medregi: Marie Wennersten. Text, musik, regi: Uje Brandelius. Sändes första gången 28 maj 2017. Finns tillgänglig för lyssning och nedladdning fram till 25 januari 2022. 

Gud och det gudomliga har skildrats i musiken i årtusenden. I allt från sufiska flöjter och judisk bönesång till Lars-Erik Larssons Förklädd gud. Men idén om hur gud ska gestaltas skiljer sig åt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hur låter gud i musiken? Vi närmar oss frågan genom personliga berättelser och historiska exempel på försök att gestalta guds väsen. Samtida musiker och konstnärer berättar om sina erfarenheter och inspirationskällor. Musik gjord av vind eller guds andedräkt, noisemusik gjord av alla frekvenser och aftonbön klädd i popdräkt. Hör Malin Stenberg som regisserade Folkoperans uppsättning av kör- och orkesterverket ”Förklädd gud”, oudvirtuosen och musikvetaren Ahmad al Khatib, tonsättaren, musikern och konstnären Dror Feiler, samt folkmusikern och tonsättaren Sara Parkman. En dokumentär från 2020 av Marie Wennersten. I programmet hörs utdrag ur Folkoperans uppsättning av Förklädd gud med Folkoperans Vokalensemble. Arrangemang av Jonas Forssell. Recitation av Hjalmar Gullbergs text på romani: Nathalie Merchant.

Gud och det gudomliga har skildrats i musiken i årtusenden. I allt från sufiska flöjter och judisk bönesång till Lars-Erik Larssons Förklädd gud. Men idén om hur gud ska gestaltas skiljer sig åt. Hur låter gud i musiken? Vi närmar oss frågan genom personliga berättelser och historiska exempel på försök att gestalta guds väsen. Samtida musiker och konstnärer berättar om sina erfarenheter och inspirationskällor. Musik gjord av vind eller guds andedräkt, noisemusik gjord av alla frekvenser och aftonbön klädd i popdräkt. Hör Malin Stenberg som regisserade Folkoperans uppsättning av kör- och orkesterverket Förklädd gud, oudvirtuosen och musikvetaren Ahmad al Khatib, tonsättaren, musikern och konstnären Dror Feiler, samt folkmusikern och tonsättaren Sara Parkman. En dokumentär från 2020 av Marie Wennersten. I programmet hörs utdrag ur Folkoperans uppsättning av Förklädd gud med Folkoperans Vokalensemble. Arrangemang av Jonas Forssell. Recitation av Hjalmar Gullbergs text på romani: Nathalie Merchant.

Kören The17:s musik existerar bara i stunden. Den kan skapas av vem som helst, när som helst, var som helst men får aldrig någonsin bevaras eller höras av publik. Över hela världen engagerar sig tusentals personer i det som blivit en folkrörelse. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En vårdag för 14 år sedan annonserade musikföreningen Fylkingen i Stockholm världspremiären för kören The17. Men för att få höra kören var man själv tvungen att sjunga i den, eftersom The17 aldrig uppträder inför publik. Sedan dess har nya 17-körer sjungit, hummat, lyssnat och ropat över hela världen. Körernas grundare är Bill Drummond, en skotsk konstnär, musiker och författare, känd som en av de två grundarna av musikduon The KLF som fick en rad superhits i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Duon avslutade dock sin karriär brutalt i det som kallats musikhistoriens största kommersiella självmord, när de som ett konstprojekt brände upp en miljon brittiska pund. The17 ses av många som ett resultat av att Drummond tagit avstånd från den kommersiella musikindustrin. Det han gör nu är musik som händer här och nu, varje dag med vem som helst som vill delta. Musik som inte finns bevarad. I programmet hörde vi även ett utdrag ur dokumentären Build a fire av Tor Billgren och Gustaf Görfelt från 2002 där även musikjournalisten Magnus Haglund intervjuades. Den här P2 Dokumentären är en utbyggd version av en Kulturdokumentär som Marie Wennersten gjorde för P1 2013.

Kören The17:s musik existerar bara i stunden. Den kan skapas av vem som helst, när som helst, var som helst men får aldrig någonsin bevaras eller höras av publik. Över hela världen engagerar sig tusentals personer i det som blivit en folkrörelse. En vårdag för 14 år sedan annonserade musikföreningen Fylkingen i Stockholm världspremiären för kören The17. Men för att få höra kören var man själv tvungen att sjunga i den, eftersom The17 aldrig uppträder inför publik. Sedan dess har nya 17-körer sjungit, hummat, lyssnat och ropat över hela världen. Körernas grundare är Bill Drummond, en skotsk konstnär, musiker och författare, känd som en av de två grundarna av musikduon The KLF som fick en rad superhits i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Duon avslutade dock sin karriär brutalt i det som kallats musikhistoriens största kommersiella självmord, när de som ett konstprojekt brände upp en miljon brittiska pund. The17 ses av många som ett resultat av att Drummond tagit avstånd från den kommersiella musikindustrin. Det han gör nu är musik som händer här och nu, varje dag med vem som helst som vill delta. Musik som inte finns bevarad. I programmet hörde vi även ett utdrag ur dokumentären Build a fire av Tor Billgren och Gustaf Görfelt från 2002 där även musikjournalisten Magnus Haglund intervjuades. Den här P2 Dokumentären är en utbyggd version av en Kulturdokumentär som Marie Wennersten gjorde för P1 2013.

Det här är berättelsen om tonsättaren, musikern och poeten Louis Hardin alias Moondog som gick från tidvis hemlös gatumusiker till hyllad kompositör. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under mer än 30 år var Moondog en av New Yorks verkliga profiler. Från slutet av 40-talet till mitten av 70-talet höll han till i hörnen av 6:e avenyn och 53:e eller 54:e gatan. Där kunde han spela på sin egenuppfunna trimba eller deklamera sin poesi och filosofi eller bara stå blick stilla med vikingahjälm på huvudet, spjut i handen och skägg ner till midjan som "The Viking of 6th Avenue". Moondog var sedan tonåren blind och skrev både poesi och musik i punktskrift där han satt på gatan. Under perioder var han hemlös, och många förbipasserande såg en utsatt gatumusiker och tiggare. Få visste vilken mångfacetterad och hyllad kompositör han var. Den sista delen av sitt liv tillbringade han i Tyskland, och därifrån gjorde han flera konsertresor till Sverige. Moondog gick bort 1999 men hans musik är starkt närvarande än idag. Hör Moondog själv berätta om sitt komponerande, sin tro på talmystik och sin vilja att skapa ett allkonstverk inspirerat av den nordiska mytologin. Hör också musikerna Stefan Lakatos, Carl Myrén och Iiris Viljanen nysta i vad det är som gör hans musik så säregen. Programmet är en repris från den 18 mars 2018. En P2-dokumentär av Marie Wennersten.

Det här är berättelsen om tonsättaren, musikern och poeten Louis Hardin alias Moondog som gick från tidvis hemlös gatumusiker till hyllad kompositör. Under mer än 30 år var Moondog en av New Yorks verkliga profiler. Från slutet av 40-talet till mitten av 70-talet höll han till i hörnen av 6:e avenyn och 53:e eller 54:e gatan. Där kunde han spela på sin egenuppfunna trimba eller deklamera sin poesi och filosofi eller bara stå blick stilla med vikingahjälm på huvudet, spjut i handen och skägg ner till midjan som "The Viking of 6th Avenue". Moondog var sedan tonåren blind och skrev både poesi och musik i punktskrift där han satt på gatan. Under perioder var han hemlös, och många förbipasserande såg en utsatt gatumusiker och tiggare. Få visste vilken mångfacetterad och hyllad kompositör han var. Den sista delen av sitt liv tillbringade han i Tyskland, och därifrån gjorde han flera konsertresor till Sverige. Moondog gick bort 1999 men hans musik är starkt närvarande än idag. Hör Moondog själv berätta om sitt komponerande, sin tro på talmystik och sin vilja att skapa ett allkonstverk inspirerat av den nordiska mytologin. Hör också musikerna Stefan Lakatos, Carl Myrén och Iiris Viljanen nysta i vad det är som gör hans musik så säregen. Programmet är en repris från den 18 mars 2018. En P2-dokumentär av Marie Wennersten.

Med diamantringen på ena handen och skurtrasan i den andra förenade 1900-talets främsta operasångerska två världar. I den här reprisen berättar vi åter om Birgit Nilsson som skulle ha fyllt 100 i år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Birgit Nilsson föddes den 17 maj 1918 och dog den 25 december 2005. I den här reprisen från senast den 10 juni 2018 lär vi känna hennes dubbla natur genom personer som på olika sätt stod henne nära: mångåriga vännen, operasångerskan och journalisten Margareta Dellefors, pianisten och ackompanjatören Lars Roos och operasångaren Plácido Domingo, en av Birgits favoritmotspelare och första mottagaren av The Birgit Nilsson Prize. Dessutom medverkar prästen som förrättade Birgit Nilssons begravning Fredrik Westerlund, operadramaturgen Stefan Johansson, operasångerskan och en av Birgits elever Elisabeth Meyer-Topsøe samt Mattias Enn som fick en sånglektion av Birgit Nilsson som 13-åring och därefter brevväxlade med stjärnan under många år. De två sistnämnda är aktuella med varsin nyutkommen bok om henne. Sist men inte minst medverkar Birgit Nilsson själv i en rad klipp där hon kommenterar sin karriär och sin röst. En P2 Dokumentär av Britta Svanholm Maniette i samarbete med radioproducenten Marie Wennersten.

Med diamantringen på ena handen och skurtrasan i den andra förenade 1900-talets främsta operasångerska två världar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Birgit Nilsson föddes den 17 maj 1918 och dog den 25 december 2005.Här lär vi känna hennes dubbla natur genom personer som på olika sätt stod henne nära: mångåriga vännen, operasångerskan och journalisten Margareta Dellefors, pianisten och ackompanjatören Lars Roos och operasångaren Plácido Domingo, en av Birgits favoritmotspelare och första mottagaren av The Birgit Nilsson Prize.Dessutom medverkar prästen som förrättade Birgit Nilssons begravning Fredrik Westerlund, operadramaturgen Stefan Johansson, operasångerskan och en av Birgits elever Elisabeth Meyer-Topsøe samt Mattias Enn som fick en sånglektion av Birgit Nilsson som 13-åring och därefter brevväxlade med stjärnan under många år. De två sistnämnda är aktuella med varsin nyutkommen bok om henne.Sist men inte minst medverkar Birgit Nilsson själv i en rad klipp där hon kommenterar sin karriär och sin röst.En P2 Dokumentär av Britta Svanholm Maniette i samarbete med radioproducenten Marie Wennersten.

Revolutioner ackompanjeras ofta av sång och musik, men den roll som sång och musik spelade för de baltiska staternas frigörelse från Sovjetunionen i synnerhet Estlands var exceptionell. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vissa säger att "den sjungande revolutionen" var ett mirakel, och att det var andra gången i mänsklighetens historia efter Jerikos murar som musiken gjorde ett så starkt avtryck i vår värld. Sångerna kunde vara vilka som helst men det var sånger som alla kunde, och det är omtvistat vem eller vilka som egentligen startade alltihop. - Andra får säga vad de vill men det var Tallinns punkare som startade, säger filmaren, journalisten och festivalarrangören Tiina Mägi som nämns som en viktig doldis i den sjungande revolutionen. Följ med Marie Wennersten på en resa tillbaka till de tre åren mellan 1988 och 1991 då 100 000-tals ester sjöng för självständighet, för det fria livet. I programmet medverkar också punkaren Tiina som vågade hissa den estniska trikoloren i rådhuset, vis- och rocksångaren Ivo Linna, kompositören, violinisten och sångerskan Maarja Nuut, konstnären och satirikern Heinz Valk, radiojournalisterna Tiia Teder och Erkki Berends, Estniska skolans fd rektor, körledaren och –sångaren Jaan Seim, samt översättarna Eva-Tiina Põlluste och Gustaf Hertsius. En P2 Dokumentär av Marie Wennersten.

Revolutioner ackompanjeras ofta av sång och musik, men den roll som sång och musik spelade för de baltiska staternas frigörelse från Sovjetunionen i synnerhet Estlands var exceptionell. Vissa säger att "den sjungande revolutionen" var ett mirakel, och att det var andra gången i mänsklighetens historia efter Jerikos murar som musiken gjorde ett så starkt avtryck i vår värld. Sångerna kunde vara vilka som helst men det var sånger som alla kunde, och det är omtvistat vem eller vilka som egentligen startade alltihop. - Andra får säga vad de vill men det var Tallinns punkare som startade, säger filmaren, journalisten och festivalarrangören Tiina Mägi som nämns som en viktig doldis i den sjungande revolutionen. Följ med Marie Wennersten på en resa tillbaka till de tre åren mellan 1988 och 1991 då 100 000-tals ester sjöng för självständighet, för det fria livet. I programmet medverkar också punkaren Tiina som vågade hissa den estniska trikoloren i rådhuset, vis- och rocksångaren Ivo Linna, kompositören, violinisten och sångerskan Maarja Nuut, konstnären och satirikern Heinz Valk, radiojournalisterna Tiia Teder och Erkki Berends, Estniska skolans fd rektor, körledaren och sångaren Jaan Seim, samt översättarna Eva-Tiina Põlluste och Gustaf Hertsius. En P2 Dokumentär av Marie Wennersten.

Angela Carter är känd för sina egensinniga, ofta erotiskt laddade versioner av gamla folksagor, som "Rödluvan". Marie Wennersten tecknar en bild av en spektakulär författare. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången i december 2016. Det är lika bra att vi börjar från slutet. När Angela Carter dör i lungcancer bara 51 år gammal, så lämnar hon inte bara en 8-årig son och sin man, utan också ett England i sorg. Året är 1992 och Salman Rushdie skriver att den Engelska litteraturen har förlorat sin Översteprästinna. I tidningarnas dödsrunor står att en av 1900-talets främsta författare gått bort, den engelska litteraturens Salvador Dalí, och på tre dagar säljer förlaget Virago slut på alla hennes böcker. Så först då kommer det stora erkännandet. Och en av de frågor som Edmund Gordon ställer i sin biografi The Invention of Angela Carter är vad det kan ha berott på?  Var det att hon blandade högt och lågt, skrev i traditionellt låga genrer som science fiction, gotisk skräck och queera sagor? Att hon blandade upp referenserna till Shakespeare, Wittgenstein och Adorno med pruttskämt och seriestrip-estetik?  Handlar det om att hon verkade i ett kulturklimat, brittiskt 70- och 80-tal, som var sobert, socialrealistiskt och konservativt och där hennes magiska realism blev för mycket? Själv skriver hon i ett brev till en vän: Jag är faktiskt riktigt nöjd med den nya romanen, det är en saftig, överpumpad, exploderande gotisk slickepinne. Salman Rushdie läxade upp författaren Martin Amis på en fest för att denne inte kände igen Englands största nu levande författare, som Rushdie kallade Angela Carter. Och själv säger hon, möjligen efter samma fest, att Poor Ian - som i den yngre författarkollegan Ian McEwan, Poor Ian, hes terribly overrated. Men sanningen var att Poor Ian tillsammans med Martin Amis och Rushdie redan då hade kört om Carter i både fame och fortune, eftersom de ingick i mediernas paket den nya lovande britgenerationen. Carter var några år äldre och såg aldrig skymten av liknande förskottsarvoden. Edmund Gordon redogör också för den smärre skandal som uppstod när Carter inte nominerades till Bookerpriset, särskilt när det sen visade sig att flera av jurymedlemmarna hade haft henne högst upp på sin personliga bästalista. För sig själva men inte för allmänheten Det finns ingenting som säger att det skulle bero på att hon var kvinna, förutom historien, som ju har en tendens att upprepa sig. Men var det nåt som Carter inte gillade så var det att sätta likhetstecken mellan kvinna och offer, så då ska vi inte göra det här heller. För Carters kvinnogestalter strålar av styrka och självsäkerhet, har till och med vingar ibland. Och i den revolutionerande, kritiska essän Kvinnan hos de Sade, går hon i närkamp med den gamle filosofen och lyfter fram hans budskap om att kvinnan kan ta, och bör ta kontroll över sin kropp och sin njutning. Så, visst upplevde Carter skillnader mellan manliga och kvinnliga författares förutsättningar, men att det däremot skulle va någon skillnad mellan hur manliga och kvinnliga författare SKREV, fnös hon åt. Hon skriver i ett av sina hundratals brev: Nån frågade idag vem jag anser vara den främsta kvinnliga författaren, utifrån ett antagande om att kvinnliga författare skulle ha en särskild feminin känslighet och lyhördhet, och jag svarade dumt nog: Emily Brontë, som ju är ren butch, och svor åt mig själv efteråt, eftersom den största feminina författaren är Dostojevski, tätt följd av Herman Mellville. Och D H Lawrence är mer feminin än Jane Austen. D H Lawrence tragedi var att han trodde att han var en man. Såna små bilder från den litterära världen bjuds i den här biografin, så väl som från den privata sfären. I dagboken skriver hon att hon älskar sin familj; mamma, pappa, brodern, så att det, värker i mig. Men frigörelsen från den överbeskyddande, ständigt matande modern blir smärtsam. Det handlar om den klassiska slitningen mellan att begära frihet och behöva trygghet. Om hur hon för att komma hemifrån gifter sig, bara 20 år gammal, med den introverte kemisten och weekend-beatniken Paul Carter. Flyr till som hon uttrycker det - en ny bur som hon sen försöker spränga genom att skriva och läsa så mycket som möjligt, i genomsnitt 2.5 roman i veckan. Gärna Beckett, Borges och Anthony Burgess. Burgess som senare blir en av hennes supportrar. En vän minns att Angela redan som 21-åring var som twenty one going on sixty one. Det var visst nåt med hennes skarpsinniga repliker, lilla stamning, bredbrättade hattar och viktorianska kjolar, som fick henne att framstå som excentrisk. Vid 25 romandebuterar hon och hela tiden skriver hon artiklar, litterturkritik, poesi. Så en dag lämnar hon hemmet i Bristol, reser längs transsibiriska järnvägen genom Sovjet och vidare till Japan där hon blir förälskad och blir kvar i två år. I Tokyo betraktas hon som en gigantisk exotisk blomma, och njuter av att bli exotiserad på samma sätt som hon själv exotiserar de japanska männen. Hon träffar en yngre man, Sozo Araki, som hon upplever en stark passion med, för första gången i sitt liv. Hon bosätter sig en vinter i ett litet trähus på japanska landsbygden med honom, samlar ved, diskuterar och skriver. 45 år senare researchar Edmund Gordon inför sin biografi och reser samma route med Transsibiriska järnvägen, och lyckas också lokalisera Sozo, fortfarande tjusig, 68 år gammal. Sozo har förverkligat sina författardrömmar med titlar som Strategier för kärlek och Romanser utanför äktenskapet, och har toan tapetserad med Elvis-bilder. Ja, och har man aldrig hört talas om Angela Carter så kanske den anekdoten var lite överkurs, men det är också sånt som gör den här biografin inspirerande: Alla exempel på hur vi uppfinner oss själva. Angela, Sozo, vi alla. Carter sa själv: Jag överdriver vet du, jag överdriver alldeles väldigt, jag är född fabulist. Och Edmund Gordon skriver att ibland kanske inte alla fakta han fått fram stämmer överens:Skakade Angelas morfar verkligen hand med Lenin? - men de bidrar till berättelsen. Med Carters ord: "Vi följer berättelsens tråd om oss själva som lindansare, balanserande högt däruppe. Det är vårt liv." Och Angela Carter mejslade verkligen fram en författarpersona, som var fri och ovillig att tillhöra någon klubb. I en anekdot berättar Gordon om hur en journalist som skrev på en artikel om new age hade gått fram och frågat Carter, som ibland kallades den vita häxan, i sina långa kjol och långa vita hår, om hon kunde säga nåt om Stonehenge, varpå hennes svar kom blixtsnabbt: "You just dont get me, do you?" I Carters romaner är identiteten något att klä sig i. Kön och genus är sociala konstruktioner och jaget är i ständig förvandling. Som en teater. Så här: "Jag har aldrig trott att jag skriver om sökandet efter Självet. Jag tänker att det är världen vi letar efter där i skogen.  Och där i skogen letade vi tillsammans när vi för några år sen gjorde Angela Carters version av Rödluvan här i Sveriges Radio, med Shima Niavarani som Rödluvan och Basia Frydman som mormor. Att kliva in i Carters värld var sant befriande, det blev ett arbete som kom att handla om hur mycket natur man får vara, hur vild. (Någon av skådespelarna tyckte till och med att det doftade av gran i radiostudion.) För Carters Rödluva upptäcker i sitt vuxenblivande att det inte bara är vargen som är vild, utan också hon. Och mormor morrar att vissa vargar har päls på insidan. Och så förför Rödluvan Vargen. En typisk Cartersk frihetssaga där mänsklig inte står mot djurisk, offer mot förövare, vild mot civiliserad, kvinna mot man, utan där allt ryms i samma varelse, allt ryms i en människa. Marie Wennersten, Sveriges radios dramaredaktion   På svenska finns följande romaner av Angela Carter: Den magiska leksaksbutiken, Den nya Evas passion, Cirkuskvällar, samt essän: Kvinnan hos de Sade.

Det här är berättelsen om tonsättaren, musikern och poeten Louis Hardin alias Moondog som gick från tidvis hemlös gatumusiker till hyllad kompositör. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under mer än 30 år var Moondog en av New Yorks verkliga profiler. Från slutet av 40-talet till mitten av 70-talet höll han till i hörnen av 6:e avenyn och 53:e eller 54:e gatan. Ibland spelade han på sin egenuppfunna trimba eller deklamerade sin poesi och filosofi, andra dagar stod han blick stilla, med vikingahjälm på huvudet, spjut i handen och skägg ner till midjan, som "The Viking of 6th Avenue". Moondog var sedan tonåren blind och skrev både poesi och musik i punktskrift där han satt på gatan. Under perioder var han hemlös, och många förbipasserande såg en utsatt gatumusiker och tiggare. Få visste vilken mångfacetterad kompositör han var. Han hyllades av och hyllade jazzmusiker som Charlie Parker och tonsättare som Philip Glass vilken han också bodde hos en tid och spelade med. Den sista delen av sitt liv tillbringade Moondog i Tyskland, och därifrån gjorde han flera konsertresor till Sverige. Moondog gick bort 1999 men hans musik är starkt närvarande än idag. I Marie Wennerstens dokumentär berättar Moondog själv om sitt komponerande, sin tro på talmystik och sin vilja att skapa ett allkonstverk inspirerat av den nordiska mytologin. Vi får också höra musikerna Stefan Lakatos, Carl Myrén och Iiris Viljanen nysta i vad det är som gör hans musik så säregen. En P2-dokumentär av Marie Wennersten.

Det här är berättelsen om tonsättaren, musikern och poeten Louis Hardin alias Moondog som gick från tidvis hemlös gatumusiker till hyllad kompositör. Under mer än 30 år var Moondog en av New Yorks verkliga profiler. Från slutet av 40-talet till mitten av 70-talet höll han till i hörnen av 6:e avenyn och 53:e eller 54:e gatan. Ibland spelade han på sin egenuppfunna trimba eller deklamerade sin poesi och filosofi, andra dagar stod han blick stilla, med vikingahjälm på huvudet, spjut i handen och skägg ner till midjan, som "The Viking of 6th Avenue". Moondog var sedan tonåren blind och skrev både poesi och musik i punktskrift där han satt på gatan. Under perioder var han hemlös, och många förbipasserande såg en utsatt gatumusiker och tiggare. Få visste vilken mångfacetterad kompositör han var. Han hyllades av och hyllade jazzmusiker som Charlie Parker och tonsättare som Philip Glass vilken han också bodde hos en tid och spelade med. Den sista delen av sitt liv tillbringade Moondog i Tyskland, och därifrån gjorde han flera konsertresor till Sverige. Moondog gick bort 1999 men hans musik är starkt närvarande än idag. I Marie Wennerstens dokumentär berättar Moondog själv om sitt komponerande, sin tro på talmystik och sin vilja att skapa ett allkonstverk inspirerat av den nordiska mytologin. Vi får också höra musikerna Stefan Lakatos, Carl Myrén och Iiris Viljanen nysta i vad det är som gör hans musik så säregen. En P2-dokumentär av Marie Wennersten.

Inspelat av Marie Wennersten på Balettakademins nybörjarkurs. Mixat av Simon Rue Hallén.

Inspelat av Marie Wennersten i Bredäng utanför Stockholm. Mixat av Simon Rue Hallén.

Perfekt när de första 1-4 gästerna anlänt. Inspelat av Marie Wennersten i Radioteaterns studio 10. Mixat av Simon Rue Hallén.

Ett sci-fi äventyr i musikalform som tar dig med på en resa bortom den gamla vanliga Adam-och-Eva-berättelsen. Den olyckliga roboten Lilith ringer in till DJ Helga för att prata och sjunga av sig. Men får hon göra det? Med musik av Cevanne och sång av Helga Arvesten och Karin Bengtsson. Del 2 med DJ Helga – Helga Arvesten, Roboten Lilith – Karin Bengtsson, Vakten - Magnus Lindman.  Ljud Monica Bergmark och regi Marie Wennersten. Musiken i programmet är komponerad av Cevanne Horrocks-Hopayian, i översättning och med svenska sångtexter av Magnus Lindman. Manu Delago spelar alla sorters trummor, Gregor Riddell – spelar cello och Nina Horrocks-Hopayian – spelar harpa och sjunger. DJ Helga sjunger på svenska i pjäsen, här kan du höra Cevanne sjunga sina låtar på engelska:

DJ Helga tar över Ungas sändning, tar ett tugga av ett äpple och utmanar alla att komma med den bästa, mest spännande historien om hur allting började, bortom den gamla vanliga Adam-och-Eva-berättelsen. Med musik av Cevanne och sång av Helga Arvesten. Del 1 med DJ Helga – Helga Arvesten, Lustgårdsmästare Babs - Emma Broomé, Mångudinnan Chang'e - Mika Oscarson Kindstrand.  Ljud Monica Bergmark och regi Marie Wennersten. Musiken i programmet är komponerad av Cevanne Horrocks-Hopayian, i översättning och med svenska sångtexter av Magnus Lindman. Manu Delago spelar alla sorters trummor, Gregor Riddell – spelar cello och Nina Horrocks-Hopayian – spelar harpa och sjunger. DJ Helga sjunger på svenska i pjäsen. I ljudklippen kan du höra Cevanne sjunga sina låtar på engelska.

Jag heter Bill Drummond och ni är The17. Det är över för musik som vara att passivt konsumera. Nu är det tid att börja från början som om musik aldrig funnits och vi skulle uppfinna den, här och nu. En vårdag för sju år sen annonserade musikföreningen Fylkingen i Stockholm världspremiären för kören The17. Men för att få höra kören var man själv tvungen att sjunga i den, eftersom The17 aldrig uppträder inför publik. Sedan dess har nya 17-körer anförda av Bill Drummond, sjungit, hummat, lyssnat och ropat över hela världen, i Kansk i Sibirien, utanför konstbiennalen i Venedig, i Sao Paolo och i Cork. Flera tusen personer har deltagit, det har blivit en slags folkrörelse. Bill Drummond är en skotsk konstnär, musiker och författare, känd som en av de två grundarna av musikduon The KLF som fick en rad superhits i slutet av 80- början av 90-talet, en karriär som de själva avslutade brutalt i det som kallats musikhistoriens största kommersiella självmord. Oavsett om det var ett spekulativt sätt att skapa uppmärksamhet eller ett logiskt slut för musikvärldens enda sanna anarkister, så kan man se The17 som ett resultat av att ha tagit avstånd från den kommersiella musikindustrin. Det Drummond gör nu är musik som händer här och nu, varje dag med vem som helst som vill delta. Musik som inte finns bevarad. Den här radiodokumentären bygger på intervjuer som Marie Wennersten har gjort med Bill Drummond över flera års tid. Hon har själv varit med och sjungit i Stockholm, Zagreb och Wales, samt gjort telefonintervjuer med Drummond i samband med att han hållit körer i Jerusalem, Beirut, Venedig och New York. Man skulle kunna hävda att det handlar om relationell konst, om politiska handlingar inspirerade av Situationisterna, om musik inspirerad av Arvo Pärt och James Brown. Eller helt enkelt om att vilja att musik ska vara mer. Ett program av Marie Wennersten