Podcast appearances and mentions of magnus bergh

"Eva dytter rompa hardt mot meg og ordene som kommer ut av munnen hennes trenger ingen teksting".Kåre Magnus Bergh er tilbake i lesesirkelen, og vi finner endelig ut hvordan mandagsmorgenen i galleriet ender! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Eva nærmest hvisker dette og med mine 36 år på baken var dette første gang jeg fikk et så direkte tilbud. Et tilbud jeg aktet å ta imot."Erotisk lesesirkel har besøk av Kåre Magnus Bergh! Vi drar til et sted Kåre Magnus kjenner godt, og blir kjent med den middelaldrende damen Eva Holm. Hvor erotisk kan det bli i galleriet på en mandag? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kåre Magnus Bergh er på besøk i anledning podkasten «Bingen». I tillegg skal vi ved hjelp av kokk og pepper-entusiast Ole Martin Alfsen få Galvan til å like pepper på maten. Hør episoden i appen NRK Radio

Line Verndal snakker med Kåre Magnus Bergh.

1860 utkom en nederländsk bok som bidrog till mildra det koloniala förtrycket i Indonesien, men som också fick inflytande över svensk litteratur. Jimmy Vulovic berättar om en viktig bok om kaffe. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När pastorn talar känns allt bra igen. Församlingen sitter i det trygga koloniala Nederländerna, med ekonomiska intressen som sträcker sig långt ut i världen. I sin predikan mot allt annat än den egna kristendomen ger han klara besked. Det finns inget att ha dåligt samvete för. Tvärtom. Alla kristna är i själva verket skyldiga att omvända de icke-kristna. Uppdraget är heligt. Och hedningarnas väg till frälsning, förklarar han, går genom hårt arbete. Deras anletes svett är den enda vägen. Så talar han. Kyrkobesökarna, det vill säga kolonialismens vita vinnare, kan andas ut. De kan finna själsfrid i sitt värv, njuta frukterna av den lukrativa handeln. För deras profit är ju sanktionerad av Gud. Det har pastorn sagt. Multatuli är den sannaste bok jag läst fast den blott är en bok om kaffe. Så skriver Eyvind Johnson i ett brev till författarkollegan och vännen Rudolf Värnlund i juli 1921. Romanen han syftar på är den antikolonialistiska Max Havelaar eller Nederländska handelskompaniets kaffeauktioner som gavs ut i Nederländerna 1860. Multatuli är latin. Det betyder jag har lidit mycket. Och bakom den pseudonymen döljer sig författaren Eduard Douwes Dekker som föddes 1820 och dog 1887. Efter flera år i tjänst för den nederländska kolonialmakten i Indonesien, bestämde han sig för att avslöja det förtryck som pågick där. Med Max Havelaar ville han visa både orättvisorna och den förljugna världsförbättrarsjälvbild som förtryckarna tog till sig för att slippa se och förstå kolonialismens negativa konsekvenser.   Multatuli ekar länge i Eyvind Johnsons författarskap. Han lärde sig att det krävs ett nytt språk, en ny form, för att synliggöra ett förtryck som annars bara syns och känns underifrån, exempelvis de många orättvisor som även svenska arbetare upplevde. Och norrlänningen i honom såg och skildrade dessutom periferins underordning i relation till centrum. I den anarkistiska tidskriften Brand skrev han 1922 att Eduard Douwes Dekker var en av de stora plöjarna för den fria tanken, för den fria höga moral som bryta vanans udd. Och när han romandebuterade med Timans och rättfärdigheten 1925 är sonen till en egoistisk och girig fabrikör huvudperson. Sonen heter Stig. Hans blick inifrån borgerligheten avslöjar de falska och självförhärligande motiveringarna till de överordnades makt i klassamhället. Ungefär som när Multatuli ger oss interiörer från kolonialismens förljugenhet. Ett nytt perspektiv eller en oväntad berättarteknik är grepp som kan bryta vanans udd, en strategi för att skaka om och synliggöra något nytt. Och Max Havelaar är unik i sin tid inte enbart på grund av den antikoloniala blicken. Även formen är unik. Inte minst därför att tre personer för ordet i romanen. Titelpersonen Max Havelaar gör det bland annat via avslöjande dokument som han tagit med sig hem till Nederländerna efter att ha avskedats från sin tjänst i den koloniala administrationen. Anledningen till avskedet var att han tagit ställning för de fattiga inhemska bönderna. Dokumenten vittnar om total rättslöshet under en vit makt. Men de visar dessutom att de rika lokala härskarna spelar en avgörande roll i det systematiska förtrycket. Begreppet rasism räcker alltså inte ensamt till för att förklara orättvisan. I grunden handlar det mesta i romanen om ekonomi och ekonomisk vinst. Max Havelaar lämnar i förhoppning om utgivning dokumenten till Betavus Droogstoppel. Han är en vän från skoltiden och affärsman på den internationella kaffemarknaden. Om det inte vore för att det kanske skulle kunna gynna affärerna, hade den snikne affärsmannen aldrig befattat sig med skrifterna. Men entreprenören i honom ser möjligheter att utveckla en sydostasiatisk kaffehandel. Med en bok om kaffebönans vidare vinstpotential i ännu outnyttjade jordområden hoppas han framstå som framsynt. Samtidigt som han hoppas att det ska leda till fler intäkter. Men någon författare är han ju inte. Därför engagerar han i sin tur en ung skribent, Stern, för att skriva boken. Men Stern, som visar sig vara idealist, väljer att fokusera på det Max Havelaars dokument berättar om kolonialismens orättvisor. Istället för att skriva den bok som Droogstoppel önskar sig. Sterns berättelse visar det systematiska förtryck där fattiga indonesiska bönder till svältpris tvingas odla varor åt en redan övergödd västerländsk marknad istället för ris till den egna svältande befolkningen. Dessutom beskattas de hårt. Svälttillvaron och skatterna gör det omöjligt för dem att bygga upp ett eget kapital. Därmed ges de heller inte möjlighet att bygga upp ett eget välstånd. Omöjliggjord social mobilitet är som bekant ett av klassamhällets allra tydligaste kännetecken. Bönderna är dessutom enligt lag förbjudna att flytta ifrån sina hemtrakter för att söka lyckan på annat håll. Slaveri är ett ord som ligger väldigt nära till hands. Det uppstår snabbt en öppen konflikt mellan berättarna. I själva romanen alltså, från det ena kapitlet till det andra. Den vinsthetsande affärsmannen Droogstoppel går i sina kapitel till hårt angrepp mot det som den humane Stern framför i sina. Konflikten är retoriskt effektiv. För genom den avslöjar Droogstoppel sig själv som den giriga egoist han är. Ingen behöver då ens påtala att affärsmannen, i allt han gör, enbart drivs av egenintresse. Och med den konflikten uppstår även en för romanen viktig diskussion om vad skönlitteratur är bra för, egentligen. Svaret är tydligt. Litteratur ska påvisa förtryck och påverka världen i en rättvis riktning. Udden riktas mot den högtravande parnassens navelskådande tomgångslitteratur. Och Eyvind Johnson tog starkt intryck av det resonemanget också. Det framgår av ett brev till Rudolf Värnlund i februari 1922: Han är min avgud ty han har räddat min själ han har räddat mig från vansinne och hopplöshet , Å Multatuli du litteraturens föraktare och ändå en diktens konung! Den förljugna självgodhet som är Droogstoppel och hans likars kännetecken säger att allt i världen är helt i sin ordning, att allt är exakt som det bör vara och dessutom går mot det bättre. Därför finns det alls ingen anledning att ifrågasätta den rådande ordningen. Men många läsare höll inte med. Idag är Max Havelaar en oförtjänt bortglömd roman, vilket är konstigt med tanke på den historiska påverkan verket har haft. I essän The book that killed colonialism, publicerad i New York Times 1999, beskriver den indonesiske författaren Pramoedya Ananta Toer utgivningen som earth-shaking. De nederländska liberaler som krävde en reformering av kolonialsystemet gjorde den till ett vapen i rättvisekampen. Det resulterade så småningom i lite bättre förhållanden i kolonierna, till exempel då det gällde möjligheter till utbildning. Det ledde i sin tur till att romanen på ett mer direkt vis kunde nå ut till och inspirera de förtryckta indoneser som skulle komma att leda en av 1900-talets största och viktigaste antikoloniala frihetskamper. Jimmy Vulovic, litteraturforskare, skribent och föreläsare Sändes första gången 27-02-20   Lästips Multatuli [Eduard Douwes Dekker], Max Havelaar. Or, the Coffee Auctions of the Dutch Trading Company, New York Review Books, 2019. Boken utgavs även på svenska senast 1979 som "Max Havelaar eller Nederländska handelskompaniets kaffeauktioner" i översättning av Ingrid Wikén Bonde. Bara genom breven till dig, vän! Eyvind Johnsons och Rudolf Värnlunds brevväxling, red. Birgit Munkhammar och Magnus Bergh, Albert Bonniers förlag, 2018. Pramoedya Ananta Toer, The book that killed colonialism, New York Times 1999-04-18. https://www.nytimes.com/1999/04/18/magazine/best-story-the-book-that-killed-colonialism.html

1860 utkom en nederländsk bok som bidrog till mildra det koloniala förtrycket i Indonesien, men som också fick inflytande över svensk litteratur. Jimmy Vulovic berättar om en viktig bok om kaffe. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När pastorn talar känns allt bra igen. Församlingen sitter i det trygga koloniala Nederländerna, med ekonomiska intressen som sträcker sig långt ut i världen. I sin predikan mot allt annat än den egna kristendomen ger han klara besked. Det finns inget att ha dåligt samvete för. Tvärtom. Alla kristna är i själva verket skyldiga att omvända de icke-kristna. Uppdraget är heligt. Och hedningarnas väg till frälsning, förklarar han, går genom hårt arbete. Deras anletes svett är den enda vägen. Så talar han. Kyrkobesökarna, det vill säga kolonialismens vita vinnare, kan andas ut. De kan finna själsfrid i sitt värv, njuta frukterna av den lukrativa handeln. För deras profit är ju sanktionerad av Gud. Det har pastorn sagt. Multatuli är den sannaste bok jag läst fast den blott är en bok om kaffe. Så skriver Eyvind Johnson i ett brev till författarkollegan och vännen Rudolf Värnlund i juli 1921. Romanen han syftar på är den antikolonialistiska Max Havelaar eller Nederländska handelskompaniets kaffeauktioner som gavs ut i Nederländerna 1860. Multatuli är latin. Det betyder jag har lidit mycket. Och bakom den pseudonymen döljer sig författaren Eduard Douwes Dekker som föddes 1820 och dog 1887. Efter flera år i tjänst för den nederländska kolonialmakten i Indonesien, bestämde han sig för att avslöja det förtryck som pågick där. Med Max Havelaar ville han visa både orättvisorna och den förljugna världsförbättrarsjälvbild som förtryckarna tog till sig för att slippa se och förstå kolonialismens negativa konsekvenser.   Multatuli ekar länge i Eyvind Johnsons författarskap. Han lärde sig att det krävs ett nytt språk, en ny form, för att synliggöra ett förtryck som annars bara syns och känns underifrån, exempelvis de många orättvisor som även svenska arbetare upplevde. Och norrlänningen i honom såg och skildrade dessutom periferins underordning i relation till centrum. I den anarkistiska tidskriften Brand skrev han 1922 att Eduard Douwes Dekker var en av de stora plöjarna för den fria tanken, för den fria höga moral som bryta vanans udd. Och när han romandebuterade med Timans och rättfärdigheten 1925 är sonen till en egoistisk och girig fabrikör huvudperson. Sonen heter Stig. Hans blick inifrån borgerligheten avslöjar de falska och självförhärligande motiveringarna till de överordnades makt i klassamhället. Ungefär som när Multatuli ger oss interiörer från kolonialismens förljugenhet. Ett nytt perspektiv eller en oväntad berättarteknik är grepp som kan bryta vanans udd, en strategi för att skaka om och synliggöra något nytt. Och Max Havelaar är unik i sin tid inte enbart på grund av den antikoloniala blicken. Även formen är unik. Inte minst därför att tre personer för ordet i romanen. Titelpersonen Max Havelaar gör det bland annat via avslöjande dokument som han tagit med sig hem till Nederländerna efter att ha avskedats från sin tjänst i den koloniala administrationen. Anledningen till avskedet var att han tagit ställning för de fattiga inhemska bönderna. Dokumenten vittnar om total rättslöshet under en vit makt. Men de visar dessutom att de rika lokala härskarna spelar en avgörande roll i det systematiska förtrycket. Begreppet rasism räcker alltså inte ensamt till för att förklara orättvisan. I grunden handlar det mesta i romanen om ekonomi och ekonomisk vinst. Max Havelaar lämnar i förhoppning om utgivning dokumenten till Betavus Droogstoppel. Han är en vän från skoltiden och affärsman på den internationella kaffemarknaden. Om det inte vore för att det kanske skulle kunna gynna affärerna, hade den snikne affärsmannen aldrig befattat sig med skrifterna. Men entreprenören i honom ser möjligheter att utveckla en sydostasiatisk kaffehandel. Med en bok om kaffebönans vidare vinstpotential i ännu outnyttjade jordområden hoppas han framstå som framsynt. Samtidigt som han hoppas att det ska leda till fler intäkter. Men någon författare är han ju inte. Därför engagerar han i sin tur en ung skribent, Stern, för att skriva boken. Men Stern, som visar sig vara idealist, väljer att fokusera på det Max Havelaars dokument berättar om kolonialismens orättvisor. Istället för att skriva den bok som Droogstoppel önskar sig. Sterns berättelse visar det systematiska förtryck där fattiga indonesiska bönder till svältpris tvingas odla varor åt en redan övergödd västerländsk marknad istället för ris till den egna svältande befolkningen. Dessutom beskattas de hårt. Svälttillvaron och skatterna gör det omöjligt för dem att bygga upp ett eget kapital. Därmed ges de heller inte möjlighet att bygga upp ett eget välstånd. Omöjliggjord social mobilitet är som bekant ett av klassamhällets allra tydligaste kännetecken. Bönderna är dessutom enligt lag förbjudna att flytta ifrån sina hemtrakter för att söka lyckan på annat håll. Slaveri är ett ord som ligger väldigt nära till hands. Det uppstår snabbt en öppen konflikt mellan berättarna. I själva romanen alltså, från det ena kapitlet till det andra. Den vinsthetsande affärsmannen Droogstoppel går i sina kapitel till hårt angrepp mot det som den humane Stern framför i sina. Konflikten är retoriskt effektiv. För genom den avslöjar Droogstoppel sig själv som den giriga egoist han är. Ingen behöver då ens påtala att affärsmannen, i allt han gör, enbart drivs av egenintresse. Och med den konflikten uppstår även en för romanen viktig diskussion om vad skönlitteratur är bra för, egentligen. Svaret är tydligt. Litteratur ska påvisa förtryck och påverka världen i en rättvis riktning. Udden riktas mot den högtravande parnassens navelskådande tomgångslitteratur. Och Eyvind Johnson tog starkt intryck av det resonemanget också. Det framgår av ett brev till Rudolf Värnlund i februari 1922: Han är min avgud ty han har räddat min själ han har räddat mig från vansinne och hopplöshet , Å Multatuli du litteraturens föraktare och ändå en diktens konung! Den förljugna självgodhet som är Droogstoppel och hans likars kännetecken säger att allt i världen är helt i sin ordning, att allt är exakt som det bör vara och dessutom går mot det bättre. Därför finns det alls ingen anledning att ifrågasätta den rådande ordningen. Men många läsare höll inte med. Idag är Max Havelaar en oförtjänt bortglömd roman, vilket är konstigt med tanke på den historiska påverkan verket har haft. I essän The book that killed colonialism, publicerad i New York Times 1999, beskriver den indonesiske författaren Pramoedya Ananta Toer utgivningen som earth-shaking. De nederländska liberaler som krävde en reformering av kolonialsystemet gjorde den till ett vapen i rättvisekampen. Det resulterade så småningom i lite bättre förhållanden i kolonierna, till exempel då det gällde möjligheter till utbildning. Det ledde i sin tur till att romanen på ett mer direkt vis kunde nå ut till och inspirera de förtryckta indoneser som skulle komma att leda en av 1900-talets största och viktigaste antikoloniala frihetskamper. Jimmy Vulovic, litteraturforskare, skribent och föreläsare Sändes första gången 27-02-20   Lästips Multatuli [Eduard Douwes Dekker], Max Havelaar. Or, the Coffee Auctions of the Dutch Trading Company, New York Review Books, 2019. Boken utgavs även på svenska senast 1979 som "Max Havelaar eller Nederländska handelskompaniets kaffeauktioner" i översättning av Ingrid Wikén Bonde. Bara genom breven till dig, vän! Eyvind Johnsons och Rudolf Värnlunds brevväxling, red. Birgit Munkhammar och Magnus Bergh, Albert Bonniers förlag, 2018. Pramoedya Ananta Toer, The book that killed colonialism, New York Times 1999-04-18. https://www.nytimes.com/1999/04/18/magazine/best-story-the-book-that-killed-colonialism.html

Har Kaia lært seg dansk? / PROBLEMER: Kjenner ikke pappa - ta kontakt med hans kone på Insta? / Skal vi lese ferdig? / Snarveien er for fristende / Sjef på overtid / Vil, men kan jeg få ha hunden alene? / Uønsket oppvaskhjelp / Forpliktelsesfrykten, den evige forpliktelsesfrykten / EPILOG: 1t 49min

Hamar-spesial! Opptak av liveshow på Hamar Teater februar 2020. PROBLEMER: Den gigantiske indianer / Vil passe nevøen min / Den kjipe typen er alltid med / Hekten går ikke over, skal jeg spørre hvorfor det er slutt? / Jeg er kunstmaler som elsker å gi vekk kunst / Legen med den forferdelige ånden / Fest på lokalet / Vi vil ikke ha barn – Ikke mas! EPILOG: 1t. 29min

Det er påske, og vi tar oss en ørliten ferie. Det er en gylden anledning til å dra fram noen høydepunkter fra arkivet! I denne episoden får du noen nøye utvalgte klipp fra vinterens hjelpere, og du får blant annet et gjenhør med Jorun Stiansen, Ronny Brede Aase, Ingrid Gjessing Linhave, Kåre Magnus Bergh, Bjørn Eidsvåg, Tore Petterson, John Arne Riise og Silje Sandmæl. En god gjeng! Og har du et problem du vil ha hjelp med? Send det inn til oss på Siri@radionorge.no

Wolfgang Wee Uncut #34 - Ronny Brede Aase er programleder i NRK og jobber fortiden med MGP, etter å ha jobbet i P3morgen fra 2009 til 2019.Vi snakker om tiden etter P3morgen, nazister på Marienlyst, hvorfor han forlot P3morgen, hvordan Markus Neby kom inn og forandret hele P3morgen, MGP-kjøret, asiatisk mat og entusiasme på jobb vs privat.Wolfgang Wee Uncut links:Hjemmeside: www.wolfgangweeuncut.comInstagram: https://www.instagram.com/wolfgangwee/Spotify: https://spoti.fi/2FWLLHtYoutube: https://bit.ly/2CPktSgiTunes: https://apple.co/2UIOTjnFacebook: https://www.facebook.com/wolfgangweeuncutTwitter: https://twitter.com/wolfgangweeInkubator-pod med Spetalen: https://soundcloud.com/inkubatoren/34-oystein-spetalenOmtalte personer i episoden: Mathias Nylenna, Niklas Baarli, Markus Neby, Silje Nordnes, Kåre Magnus Bergh, Ingrid Gjessing Linhave, Pernille Wroldsen, Rolf-Magne Andersen, Erna Solberg, David Pedersen fra Idol, Ingve Eikeland, Thomas Numme, Tuva Fellmann, Stian Eliassen, Live Nelvik, og Jack fra Lost. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Wolfgang Wee Uncut #34 - Ronny Brede Aase er programleder i NRK og jobber fortiden med MGP, etter å ha jobbet i P3morgen fra 2009 til 2019.Vi snakker om tiden etter P3morgen, nazister på Marienlyst, hvorfor han forlot P3morgen, hvordan Markus Neby kom inn og forandret hele P3morgen, MGP-kjøret, asiatisk mat og entusiasme på jobb vs privat.Wolfgang Wee Uncut links:Hjemmeside: www.wolfgangweeuncut.comInstagram: https://www.instagram.com/wolfgangwee/Spotify: https://spoti.fi/2FWLLHtYoutube: https://bit.ly/2CPktSgiTunes: https://apple.co/2UIOTjnFacebook: https://www.facebook.com/wolfgangweeuncutTwitter: https://twitter.com/wolfgangweeInkubator-pod med Spetalen: https://soundcloud.com/inkubatoren/34-oystein-spetalenOmtalte personer i episoden: Mathias Nylenna, Niklas Baarli, Markus Neby, Silje Nordnes, Kåre Magnus Bergh, Ingrid Gjessing Linhave, Pernille Wroldsen, Rolf-Magne Andersen, Erna Solberg, David Pedersen fra Idol, Ingve Eikeland, Thomas Numme, Tuva Fellmann, Stian Eliassen, Live Nelvik, og Jack fra Lost. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det blir god stemning, men vanskelige problemer når Kåre Magnus Bergh og Ingrid Gjessing Linhave er Siri sine gode hjelpere. Vi tar blant annet opp: Mamma og pappa kranglet mye da jeg var liten, og jeg klarer ikke legge det bak meg. Jeg er 45 år gammel og føler jeg lever et helt utrolig standard liv, hvordan spice det opp? Jeg har kommet tilbake til studiestedet og vennegjengen, men nå vil de ikke være venn med meg. Hvorfor? Andre hater problemer, men vi elsker dem! Har du et problem, lite eller stort: Send det inn til Siri@radionorge.no

Ble det vaskehjelp i kollektivet? PROBLEMER: Kjæresten vil feire julen alene / Kan alle få naken-julekort? / Kjæresten tror ikke på månelandingen / Skal vi bry oss? / Skal jeg kjøpe MASTER-ringen? / Blodgivning over ligging? / Jeg er ikke sekretæren til svigers / Jeg hater skjegg

Vad var det som hände med författaren Lars Jakobson 2010? Och har det fått för betydelse för hans fortsatta litteratur? Det reflekterar författaren Stefan Lindberg över i denna essä.  ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den svenske författaren Lars Jakobson levde mellan 1959 och 2010. Ändå fortsätter böckerna att komma ut, alla formgivna som vore de en del av Forums klassikerserie. Svaret på hur det kan gå till finner vi i essäsamlingen Effekter från 2011 där en viss Joan Bravais i förordet skriver att Lars Jakobson var roman- och novellförfattare. Bravais påstår att Jakobson före sin död efterskänkt sina disketter och färdiga texter för att hon, tillsammans med deras gemensamma förläggare Magnus Bergh, ska se till att de publiceras. Vi får oss till livs något kort om hans biografi, som åtminstone delvis verkar stämma. Jakobson ska under sina sista år ha bott i Grekland med sin hustru Kristina, alltid så närvarande i hans texter, och det sticker till i hjärtat när hon i förordet, efter hans död, sitter ensam på deras grekiska favoritrestaurang. Men Joan Bravais framställning är alls inte sentimental. Allt är nyktert och konkret och följer Jakobsons tanke om att en fantastisk litteratur kräver ett faktiskt språk. Och vi får möta Joan Bravais igen. I förordet till John&Denise från 2013 förebådas utgivningen av De odödliga två år senare. Och förordsskribenten fortsätter att nämna detaljer ur Jakobsons liv och skrivande. En del av dem är enkelt vederlagda för den som är bekant med hans verk och Joan Bravais är, som hon själv konstaterar, namnet på en av hans gestalter i romanen Pumpan från 1991. Men vem är det egentligen som är död? Och varför? När en svensk litteraturkritiker för några år sen mailade författaren för att fråga om en intervju fick han följande svar: Tack för din förfrågan, som jag dessvärre avböjer. Den tidsrymd som stått utmätt i de senaste böckerna (1959-2010), vill jag nog låta vara sådan ett tag till. Utmätt, alltså. Så frågan är om Jakobson tagit livet av sig för att, liksom retrospektivt, kunna lägga ut texten om sitt författarskap i romanens form. För i förorden växer Jakobsons litteratursyn, eller livssyn ska nog sägas, fram som en pendang till författarskapet. Eller handlar det om att skapa någon form av förtida eftermäle? Knappast. Bara om Jakobson varit död på riktigt skulle ju hans eftermäle vara vårt att värdera. Snarare tangerar hans fiktiva bortgång något i hans författarskap, ett krav på uppmärksamhet och en insikt om att så fort författaren skriver jag så är författaren försvunnen till dikten. Det är också svårt att ta förordens relativa lögnaktighet som en invändning mot vår samtids sakrosankta genre, autofiktionen; den torpederade han långt innan den blev kultursidesstoff och debattämne, i romanen Kanalbyggarnas Barn från 1997. Så det är inte av dessa anledningar som författarjaget Jakobson dragit sig tillbaka. Och till skillnad från Kafka, som dog på riktigt och fick vännen Max Brod att lova att bränna hans manuskript (vilket han som tur var inte gjorde) fortsätter ju Jakobson att publicera sig. Det ser Joan Bravais till. Eftersom den här radioessän handlar om en påstått död författare tvingas jag till dels använda mig av rykten. Och en sak som Jakobson lär ha sagt är att i den sanna berättelsen om hans fars liv kan han vara tvungen att ändra hans dödsdatum. Det är på samma gång ett mycket vackert och mycket fasaväckande uttalande, som rimmar illa med nuets fixering vid autenticitet. För enligt Jakobson, och även många andra ska sägas, bygger den litterära sanningen på ett hur, på det sätt på vilket världen skildras. Bara genom konsten kan vi nå fram till ett innersta väsen, och för att se det måste vi ibland göra avkall på saker som datum, platser och biografiska fakta. Så när Jakobson skriver om det biologiska stridsmedlet Agent Orange, eller Lee Harvey Oswald, eller sig själv, som i sorgeboken Kanalbyggarnas barn, som till och med avslutas med en hälsning och en underskrift från författaren själv, vet vi att vi läser en text av en författare som tillägnat sig hela sitt ämne och för tillbaka det till oss i ny form. Ett konglomerat av allt vi är och vet. Men. Viktigt. Det handlar inte om den sorts relativism som glatt påstår att språk och värld är åtskilda, att vi inte kan dricka ur ordet kopp eller förändra hjärtan med litteraturen. Nej. Jakobsons författarskap drivs av ett sanningsanspråk som är djupare än så, en färd mot en mörk kärna. Man skulle om Jakobson nästan vilja använda Malte Perssons ord, när han skriver om Lars Ahlin, att han skrev för en framtid som aldrig kom. För det är just så man känner när Jakobsons ibland lite överdrivna tilltro till läsaren får fritt spelrum. Men det är också den tilltron som får hans texter att inte likna någonting annat i vår svenska samtidslitteratur. Så här kan det låta: Nya kollapsarer upptäcktes. Mätningsskeppen, som också hade att bygga de första stationerna, kunde med samma regelbundenhet som vid andra stjärnor se elefanterna göra sina elliptiska korkskruvskurvor genom det nyfunna systemet och försvinna. Mark stod på en utskjutande balk i det nybyggda fackverkstornet och hörde de upprörda rösterna från kontrollen samtidigt som han kände fluttret från elefantens antigravfält svepa över och igenom hans kropp. Så hastigt som ett överhoppat hjärtslag. Så nära att det var ett matematiskt obefintligt sammanträffande. Citatet är från romanen De odödliga från 2015, som nog får sägas vara något av den mest radikala svenska prosa som skrivits efter sekelskiftet. Efter att ha berättelsen inletts med några amerikanska knarkares skitliv visar det sig plötsligt att en av dem är odödlig, romanens tid och rum går sönder, huvudpersonen saknar ständigt sin kärlek, han lever i sekler, ständigt på väg framåt, ständigt fast i evig död, evigt nu, han lever infångad i stenblock, tar sig efter årtusenden loss, han är överallt, alltid, instängd i den icke-död vars motsats han aldrig får njuta. Känslan av att författaren Lars Jakobson ska återuppstå, ja att han till och med skulle vara lite odödlig, är stark. Och om inte hoppas vi att antalet kommande noveller och romaner på de disketter han anförtrodde Joan Bravais är många till antalet. Rykten gör till och med gällande att det grundats ett Jakobsonsällskap, något som enbart brukar föräras de författare som är döda på riktigt. Självklart är det, i sann Jakobsonsk anda, hemligt och ska enligt uppgift bara bestå av en mycket liten krets där medlemmarna inte har kännedom om vilka de andra är. Om de kommer att verka för Jakobsons litterära odödlighet återstår att se. Kanske kommer de inte att behöva arbeta så hårt för att hans verk ska spridas i tiden. För likt huvudpersonerna i romanen De odödliga har ju viss litteratur förmågan att leva genom seklerna. Böcker kan förvaras i källare eller i elektronisk form, i sommarstugor och under sängar, för att i en avlägsen framtid återuppstå och få evigt liv. Stefan Lindberg, författare

Programlederne Ingrid Gjessing Linhave og Kåre Magnus Bergh er ikke gift med hverandre privat, men på jobben har de likevel dynamikk som et ektepar.

Er du blant dem som har savnet Jostein Pedersen som Melodi Grand Prix-kommentator? I så fall er det bare å sprette sjampisen, for Eurovision-eksperten har vært så elskverdig å ta turen ned i guttegarderoben for å preike med oss. Jostein øser av sin kunnskap og sylskarpe analyser, og hjelper oss å se frem mot den internasjonale finalen i Tel Aviv.Men før vi benytter oss av Josteins ekspertise prøver vi oss littegranne på egen hånd. Arne og Ida har fått besøk av Eurovision-entusiast, kulurtante og podkastprestinne Åsta Hoem Hagen, og sammen oppsummerer vi den norske Melodi Grand Prix-finalen. Med andre ord er det en stund siden denne episoden ble spilt inn, og den inneholder noe utdatert informasjon – for eksempel hadde NSB fortsatt ikke gått hen og byttet navn til VY, og ingen hadde fått med seg at Makedonia insisterer på å bli kalt Nord-Makedonia. Og Jostein, som kanskje er den krabaten på kloden som har mest kontroll på alt som foregår i Eurovision-universet, snakker om kandidater i de ulike landenes sangkonkurranser som enda ikke hadde blitt valgt ut eller skrotet som representanter i den internasjonale finalen. Glem det, og kos deg glugg med episoden lell. På med paljettkjolen og frem med stemmeskjemaet!Lik oss på FacebookFølg oss på Instagram Andre stikkord: Trude Drevland, Scatman John, Mesternes Mester, Project Runway, Heidi Klum vs. Tim Gunn, Marc Jacobs vs. Michael Kors, drømmen om sømmen, Nicolay Ramm, To små karer, Linnéa Myhre, raske briller, Holmenkollen-fyllekalas, Beverly Hills 90210, Luke Perry, Dylan McKay vs. Brandon Walsh, Keith Flint, The Prodigy, Aaron Ramsey, Alexander Rybak, Kåre Magnus Bergh, The Fall, Mørland, Hank von Helvete aka. Hans-Erik Dyvik Husby, Carina Dahl, Tor Endresen, Olivia Colman, The Favourite, Oscar-utdelingen, Henry Rinnan, skuespillerinnan-banden og Terkel i knipe.

Mange fikk med seg Grand Prix-finalen som NRK TV sendte i helga, og programleder Kåre Magnus Bergh har tatt med seg sin faste manusforfatter Selveste Erling Arvola for å avsløre noen av de beste triksene de to benytter når de skal skrive manus til feks. Melodi Grand Prix, Stjernekamp eller andre direktesendte helgeunderholdningsprogram. Programleder: Ellen Wesche Guttormsen.

Har Mia fått orden på livet etter samlivsbruddet? PROBLEMER: Tuva er svigerfars drøm / Er Ask forlover? / Lotte sin venninne kjører som et svin / Ender alltid opp sammen, men er det bra? / Folk MÅ kødde med dialekten min / Han skjønner ikke at jeg er interessert / Slitsom gatemusikant

Det er god og sympatisk stemning med programlederne Kåre Magnus Bergh og Solveig Kloppen i studio denne søndagen. Sammen med Siri skal de blant hjelpe Sara som har viklet seg inn i en livsløgn med gode karakterer og beinhard jobbing, når sannheten er at hun stryker i halvparten av fagene og dropper undervisningen. De skal også forsøke å gi råd til kåte-Karoline som lurer på hvordan hun skal si ifra til typen at han er dårlig på vorspiel i senga.. Har du et problem? Send det inn, da vel! Siri@radio1.no.

Annette Walther Numme, Ingeborg Heldal, Geir Schau og Kåre Magnus Bergh har løst dilemmaer

Fredagen er på plass! Mona B. Riise og Kåre Magnus Bergh er klare for ny runde med Stjernekamp. Fredagslåtbingo, Ukas overskrifter og filmmusikkfredag er også på plass! Snart er helgen på plass. Alt er på plass!

Hvordan gikk det med Ylva i utdrikningslaget? PROBLEMER: Kjæresten har blitt lat / Heimebaneproblematikk / Jeg vil ikke at han skal bli min rebound / Kjæresten har tatt opp hemmelig forbrukslån / Han inviterte seg selv med på tur / Fyllefamilien / Barn på Internett / Jeg vil bli sugardaddy

Kåre Magnus Bergh og Silya Nymoen på besøk! Fredagslåtbingo. Ukas overskrifter v/Silje. Filmmusikkfredag v/Markus. Snart er det helg!

I dag kommer Kåre Magnus Bergh på besøk for å snakke om MGP og Eliteserien som sparkes i gang på lørdag. Lars skal ha slampoesi, Niklas får hjelp i sin "parterapi" og Samantha skal fortelle om hvordan hun fikk vekket morsinstinktet sitt i går. Masse å glede seg til i dagens podcast!

Hva har skjedd med kollegaen til Anna? Problemer: Kristian anger på nakenbildene han har sendt / Ragnhild sitt turistvisum utløper straks! / Ina orker ikke bo med venninnen sin! / Helene tenner ikke på talefeil / De snakker stygt om jenter / Skal Kristian lyve om hvor lenge han har vært singel? / Ligget med eksen til kusinen min / Skal forholdet til Vilde være offentlig på Facebook? / Problemer i vennegjengen

Stjernekampprogramleder Kåre Magnus Bergh snakker om nerver, å se seg selv på TV og sin aller første kjærlighet. Roy får splitter ny elsykkel av P4s egen tingeling i en ny utgave av Ønskebrønnen og vi diskuterer dobbeldyne. Yey or ney?

Opa Opa, fredagsfolk! I dag vekker Ronny og Markus deg med god musikk, aktuelle saker og konkurranse. Silje er bortreist så mannfolka styrar skuta åleine. Det blir fredagslåtbingo, vekas beste overskrifter og Kåre Magnus Bergh er dagens gjest! I morgon er han og Silya Nymoen programleiarar på Melodi Grand Prix. Markus testar han i MGP-historie. I tillegg blir det akademisk frukost med Ronny på blokka. Bonussporet startar 01:03:22.

Motståndets estetik. Det är en suggestiv och tankeväckande titel som författaren Peter Weiss givit sin tjocka romantrilogi som utkom 1976-1981. Förläggaren Magnus Bergh har skrivit böcker och lett studiecirklar om Weiss roman, och nu har America Vera-Zavala skrivit en aktuell radiopjäs med titeln Att läsa: Motståndets estetik. De möts nu i ett samtal i Filosofiska rummet om förhållandet mellan begreppen tillsammans med filosofen Per Bauhn, som också intresserar sig för såväl motstånd som estetik. Programledare: Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist

Rådgivere: Christer Torjussen / Solveig Kloppen / Kåre Magnus Bergh. Problemer: Solveig Kloppen sitt Såre Sagnus Serg-problem / For mye hasj / Bursdag først! / Alien spleiselag / Pre-sex må høre på pro-sex / Læxferie VS. Stressferie / Savner psykologen min

Nest siste runde av Ronnys store adventstevling. Programleder for Kvelden før kvelden, Kåre Magnus Bergh, blir synger julesanger i forskjellige sjangere. (Bonusspor fra 01:04:44)

Kåre Magnus Bergh er Norges best kledde mann, men han elsker en gammel frakk med rustflekker og har en jovial og folkelig fyllik-aura.

Ingrid Gjessing Linhave og Kåre Magnus Bergh er klare for kvelden før kvelden og begge har avslørende historier om tiss, redd samlivet med sex hver dag i seks dager, og Victoria har en ny festlig fruktvits (synes hun selv i alle fall)!

Kåre Magnus Bergh er nyheitsanker, folk fortel om ekle ting dei har putta i maten til andre, og kva er det Olli teeeeenker på i dag da?

Ukas meggegjest: Kåre Magnus Bergh