Podcasts about sven harrys

Med litografitekniken fick gemene man råd med fina originalkonstverk. Och litografins förlorade ställning säger något om en konstvärld på villovägar, tycker Thomas Millroth. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-08-24.Litografi, stentryck.Jag tänker på vackra affischer. 1800-talstidskrifter. Eller kanske på Konstfrämjandet.Är litografin bara en gammal teknik förpassad ur konsten i dag?Har i så fall något gått förlorat?Men först.Vad är litografi?I en ny bok beskriver Jan af Burén tekniken som en snilleblixt, och berättar entusiastiskt hur det går till:”Tag en litografisk sten, teckna något på den, behandla den med syra och gummi arabicum. Tvätta sedan bort alltihop med lösningsmedel. Nu ser stenen alldeles tom ut. Lägg den i pressen och valsa över tryckfärg – nu är teckningen tillbaka igen, redo att tryckas. Och det ser så enkelt ut.”Burén beskriver i spännande trycktekniska detaljer vad som brukar kallas litografins inkunabel-tid, det vill säga de första fyrtio åren sedan Alois Senefelder uppfann tekniken på det sena 1790-talet. När af Burén avbryter sin berättelse har litografin spritt sig över världen, ja, till och med i det ganska efterblivna konungariket Sverige.Men vad var då så speciellt som gav succén?Jo, det var ju en uppfinning som gjort något möjligt som dittills varit omöjligt. Förut fanns gravyrer, men det här var ju enkelt och användbart.Redan från början handlade det om konst. Konst med stort k. Nu kunde stora konstnärer mångfaldiga verk i perfekt skick, tryck efter tryck. Sprida dem i samtiden och bevara dem för framtiden. Redan från början dyker också en viktig term upp.Multipla original.Smaka på det. Tanken som skulle bli bärande under grafikens första boom i slutet av 1800-talet och som skulle bli bärande i mitten av 1900-talet, då konsten demokratiserades, spriddes till folket.Litografi rimmade på demokrati.Även om demokratin inte var uppfunnen i det tidiga svenska 1800-talet, var det ändå något åt det hållet som genomsyrade de första beskrivningarna av den underbara nya tekniken. I Stockholms Posten kunde allmänheten läsa:”alla konstens werk skola kunna föryttras till ett wida bättre pris, hwilken omständighet både för artisten och konstnälskaren är af den högste wigt.”Litografin gjorde konsten tillgänglig och billig.Idéerna om prisvärd spridning föregrep 1940 – och 1950-talen, då kulturen och konsten skulle ut till alla. Bort med privilegiesamhället. In med Konstfrämjandet, som bildades av 1947 av i princip alla landets folkrörelser, lägg så till Folket i Bilds konstklubb, konstföreningar och konstcirklar på ABF. In med konst i skolan och kringresande konstpedagoger.Konstnärer fick i uppdrag att skapa originalverk i litoteknik, som kunde säljas billigt, konkurrera ut allsköns skräpkonst. Och den här utgivningen blev snart en stor konstnärlig händelse i vårt land.Men tvivlet kom redan från början.Gick i själva verket konsten förlorad på vägen?Den förste skeptikern verkar ha varit Per Daniel Amadeus Atterbom, som 1828 skrev i tidskriften Heimdall.Litografin ” är ett medel för artisten att göra ett steg närmare den höjd hvarifrån Raphael och Michelangelo strålar i oförvanskelig gloria….” Men, invände Atterbom, den vägen var bruten och förlorad. Mycket få litografier, underströk han, förmedlade kännedomen om arbeten af den mera upphöjda art hvarigenom konstens sanna intressen befordras.Alltså konsten hade ett högre syfte än vad litografin kunde förmedla.Samma kritik drabbade på sin tid konstfärmjandets strävan att sprida god originalkonst i litografisk form i de svenska hemmen.Hade försöket att demokratisera konsten förvandlats till ett lamt nationellt uppfostringsprojekt.En nationell ambition i folkhemmet över hela linjen av smak och kultur, tänk Carl Butlers kokbok, Tore Wretmans matlagningsprogram.Visst känns dessa ambitioner avlägsna idag?Vad har gått förlorat?Dagens konstreportage handlar inte om prisvärda litografier. Nej, det är lyxkonsumtion och rekordpriser på konst som gäller.Då skrevs analyser av nya tryck från Lennart Rodhe eller Mona Huss Wallin.Idag är högt pris= hög kvalitet, ja, då finns inget utrymme för billig grafik i konstlivets salonger.Samlare och prestigefyllda konsthallar ingår i samma symbios, Sammlung Marx och Hamburger Bahnhof i Berlin, i Stockholm har vi Bonniers, Sven Harrys. Det handlar om kapital, kulturellt kapital. Konstnärer förknippas med samlare, utställningslokaler och auktionspriser. De som inte lyckas ladda sina namn till varumärken är förlorare. Många av de bästa hamnar i skuggan. Jan af Burén skriver bara om litografins första 40 å. Men boken är indirekt laddad med tankar om litografins och konstens ställning i dag. För allt fanns i sin linda då.Just då jag läser Buréns bok kommer en understreckare av Kristoffer Leandoer i Svenska Dagbladet, ”Finanshajarna har fått vittring på kulturen”. ”Från en spridning av kultur, konst, värden, ” menar Leandoer, har det rört sig till en ekonomi som är alltmer centrerad kring ett priviligierat fåtal och deras artificiella och uppdrivna behov.”Behov av det unika, det dyra och självklart exkluderande. Gemensamt för alla växande konstnärliga värden är idag att de inte är tillgängliga för alla – de många utesluts för de få.Eller.Spridningen av konsten har gått från originallitografier till unika miljonbelopp precis som matlagningskonsten har ersatts av gastronomi.Köpa dyrt på Bukowskis ger renommé och kulturellt kapital.Berikandets ekonomi – och berikandet har sin egen rörelseenergi. Som inte handlar om kvalitet men om anseende.Därför har dyra saker blivit oproportionerligt synlig. Vi får begapa hajpade verk av Damien Hirst på muséer – och idén är just att verken är dyra. Så ser dagens motsvarighet till konstfrämjandets spridning av god konst ut.Därvidlag har de gamla kritikerna av litografin som konst fått rätt. Konst ska vara sällsynt, vilket i den logiken är samma sak som dyr. Så byggs kulturella värden och kapital upp.Men samtidigt hade Atterbom helt fel. Litografin och grafiken banade väg för multiplar och en konst som är mer konceptuell än objektbaserad. Vägen gick inte, skulle inte gå mot Rafael och Michelangelo. Kritiken att litografin inte var unik ledde från spridning av konst och kultur till en ekonomi som centrerad kring ett priviligierat fåtal.Lönsammare vända sig till få än många.Jag behöver ju inte sörja gamla Konstfrämjandet för det, men ändå påminna om andra värden än de uppdrivna och exkluderande, det som är marknadens mumbo jumbo, att pengar är kvalitet.Därför avslutar jag liksom af Burén med att citera en av den litografiska konstens bortglömda mästare, Cecilia Frisendahl. Så sent som 2005 skrev hon i sin bok ”Den litografiska stenen”:”Den litografiska stenen är levande. Konstnären som arbetar med att skapa och utveckla sin grafiska bild från stenens härligt kornerade yta för en dialog med en sten som är miljontals år gammal.”Thomas Millroth, konstvetare, kritiker och författareLitteraturJan af Burén: Litografin – en snilleblixt. Uppfinningen och utvecklingen av litografin. Carlssons bokförlag, 2017.

Trasmattor och damastdukar och gravida skulpturer är några av de textila objekt som visas på konstmuseet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På utställningen ”Livet och trasornas väv” på Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm medverkar totalt 33 stycken textilkonstnärer, de flesta just nu aktiva, men här finns också flera stora namn från textilhistorien, som Märta Måås-Fjetterström, Viola Gråsten och Karin Larsson.I reportaget medverkar Clara Olsson, textilelev på Capellagården, Linda Zetterman, kurator för utställningen och utbildningsledare på Capellagården, Sarai Alvarez Riveros, textilkonstnär och elev på Handarbetets Vänner, Anneli Tegelberg, textilkonstnär och Gustav Helsing, textilkonstnär. Även Dragana Kusoffsky Maksimovic är kurator för utställningen och museichef. Reporter: Nina AsarnojUtställningen ”Livet och trasornas väv” på Sven-Harrys Konstmuseum pågår 26/9-15/3-2026.

I Konsthantverkspoddens Stockholm Craft Week-special, gästas vi av kuratorn, inredningsarkitekten och konstnären Marcia Harvey Isaksson. Hon berättar om sitt mångfacetterade konstnärskap och projektet Southnord – en konstnärlig plattform med fokus på afro-nordiska konstnärskap.I Southnords galleri visas under hösten utställningen "One at the time" av Viola Nimuhamya.Marcia Harvey är också aktuell med verk i grupputställningen ”Livet och trasorna väv” på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Konsthantverkspodden görs av Ida Netterberg, Lisa Maria Pettersson, Petter Rhodiner och Evelina Dovsten. Podden görs i samarbete med Konsthantverkscentrum, och med stöd av Kulturrådet. Ljud: Umami produktion. Musik: Karin Fjellman Dovsten.

Dick Bengtsson (19361989) är en särpräglad gestalt i svensk konsthistoria. På Sven-Harrys Konstmuseum visas Dick Bengtssons 60- och 70-tal i utställningen Det ingen vill se. Vem var han? Hur funkar utställningen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Konstnären Dick Bengtsson var helt självlärd och på sätt och viss en särling som helst jobbade hemma i lägenheten. Under 60- och 70-talet steg dock hans stjärna, med utställningar på gallerier och museer, konstnärslön, egen ateljé och tjänst som vikarierande professor på Konsthögskolan. På 80-talet drog han sig undan till ett hus i Hälsingland, där verken – måleri, kollage, film och installationer – blev än mer gåtfulla. Kulturredaktionens Mårten Arndtzén medverkar i P1 Kultur om Dick Bengtssons konst som just nu presenteras på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.NY UTSTÄLLNING OM VITA BUSSARNA VÅREN 1945Vita bussarna-expeditionen var en räddningsaktion som genomfördes av svenska Röda Korset i andra världskrigets slutskede, där man framförallt skulle få med sig skandinaviska fångar från de tyska koncentrationslägren. På söndag är det 80 år sedan den sista bussen rullade in i Malmö och Sveriges museum om Förintelsen har nu, i samarbete med svenska Röda Korset, tagit fram en digital utställning om vita bussarna och P1 Kulturs reporter William Thomas har pratat med museets intendent för digital pedagogik, Ellen Hallgren, om varför det är viktigt att lyfta fram aktionen.SKÖNLITTERATUR BERÄTTAR OM FÖRINTELSEN – MÖT DANIEL PEDERSEN SOM SKRIVIT ”I NATT OCH ASKA”Vad kan litterär gestaltning säga om 1900-talets brutalaste folkmord? Möt författaren Daniel Pedersen som skrivit boken ”Natt och aska: Förintelsens litteraturer”. Han menar att litteraturen är det enda konstnärliga medium som kan närma sig brottets omfattning. P1 Kulturs Nina Asarnoj har träffat Daniel Pedersen.”RÖRELSER” – JOAKIM SILVERDAL OM PREMIÄRAKTUELLA FILMEN OM KORPELARÖRELSEN”Rörelser” är den allra första långfilmen på meänkieli och handlar om den så kallade Korpelarörelsen och var en väckelserörelse i Tornedalen som blev en sekt under 1930-talet. Kulturredaktionens Joakim Silverdal har sett Jon Blåheds film och medverkar i dagens P1 Kultur – hur bra är den?KLASSIKERN OM TWIN PEAKS AV DAVID LYNCHNär Laura Palmers kropp hittas invirad i genomskinlig byggplast vid vattnet i den lilla staden Twin Peaks, förändrades tv-historien för alltid. Året var 1990. De första 8 avsnitten av manusförfattaren Mark Frost och regissören David Lynch gjorde stora avtryck på generationer av tv-tittare och en av dem var P1 Kulturs Lisa Bergström som gjort veckans KlassikerProgramledare: Karsten ThurfjellProducent: Maria Götselius

Vi gnäller över våra allergier, men det är ändå vår. Och i Berlin blev det en väldig massa bra konst tack vare Ebba de Faire och hennes ofta — eller åtminstone regelbundet — förtjusande man. Vi träffade Rosa Barba, Karin Sander och Monica Bonvicini bland andra. Googla, kära lyssnare, googla, och ni får se. Claes Nordenhake, vår gallerigranne på Östermalm, var vänlig nog att bjuda hem oss på en drink i Berlin och efter en natt i Skåne var vi i Stockholm och såg den enastående utställningen av Dick Bengtssons verk, "Det ingen vill se", på Sven-Harrys konstmuseum vid Vasaparken. Gå dit. Ingen har använt hakkors bättre. Men så kom Trumps tullar. Det mest oroväckande med dem är att Trump och hans polare verkligen tror att de har en ny ekonomisk idé. Det blir dyrt, det här. Susanna noterar att trädgårdsböckerna inte längre säljer drömmar, utan simpla ordningsregler och löften om att sövas. Ett tecken i tiden. Är det som händer i Liberalerna en sexskandal, som ryktet säger? Det vore uppmuntrande att få reda på att liberaler har ett sexliv. Med Centern är det värre: ingen vill bli partiledare utom de olämpliga. Trots Northvolt har nu regeringen specialdesignat regler för att kunna ösa miljarder över samma gröna investerare i ett annat projekt, Stegra. Vi håller mer på Christina Stenbeck, som åter fattar ordförandeklubban och sparkar ut Harald Mix. Fredrik Sjöberg har fått makalöst entusiastiska recensioner av sin biografi över Bruno Liljefors. Det är lika roligt att läsa som en rejäl sågning. Olle Granaths memoarer är också värda att läsa. Ska man göra någon skillnad hänger det på att man för dagbok och publicerar sig. Pär Wästberg kommer att bli den viktigaste skildraren av Stockholm från 1950 till nu av just det skälet. Och så Aftonbladets pinsamma sparkning av världsreportern Staffan Heimerson, som en bakvänd 90-årspresent. Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kraftverk - hantverk i en ny tid ”Utställningen KRAFTVERK – HANTVERK I EN NY TID är ett samarbete med Sven-Harrys konstmuseum. Stockholms Hantverksförening fyller 175 år och vi firar med en jubileumsutställningen. Den belyser hantverkets historiska betydelse, dess känsla och alla de hantverkare som fortsätter hålla gamla traditioner vid liv och om ett unikt yrkeskunnande. Besökarna välkomnas in i deras (tillfälliga) verkstäder på museet för att få uppleva kraften och känslan i modernt svenskt hantverk. Ett hantverk som för vidare traditioner men som samtidigt är fast förankrat i sin samtid.” Alla medverkande hantverkare i utställningen Yxmakare: Julia Kalthoff Tatuerare: Sofie Needles, Ronny Hill Florist: Atelier Fleur, Jill Windahl, Johanna Larsson Skräddare: Remake, Marie Teike, Andreas Mehrstedt Tapetmakare: Mats Qwarfordt, Sara Lundström Illustratör: Erica Jacobson Papperskreatör: Sofia Vusir Jansson Muralmålare: Sthlm Murals Skomakare: Matilda Sandström, Younés Othman Dockmakare: Arne Högsander Stort tack till Maria Ahlsen för rundvandringen och till Stockholms Hantverksförening för möjligheten av att spela in på utställningen. Inte minst personalen Sven Harrys konstmuseum för sin vänlighet. Lyssna på avsnittet på Spotify, följ på instagram och glöm inte att dela med dina nära och kära! Säsong 4 sponsras av: #Hantverkardagboken Instagram @hantverkardagboken Hantverkardagboken är sponsrad av: Sjöbergs arbetsbänkar Tormek sharpening innovations @slojddetaljer

Hantverk har fått en renässans och intresset för att skapa med händerna är större än på länge. I veckans Stil ägnar vi oss därför åt allt från stickning och yxor, till keramik och fjädrar. I veckans specialprogram träffar vi textilkonstnären Anna Bauer och textila konsthantverkaren Hanna Åström, för att prata om "årets julklapp" det hemstickade plagget. Vi möter också yxmakaren Julia Kalthoff, som skapar täljyxor i sin verkstad i Stockholm. Vi ringer också upp keramikern Haider Mahdi för att prata om hans relation till leran. Och så gör vi ett återbesök hos Tim Mårtensson, Sveriges främsta fjäderman och Nordens enda plymmakare.Just nu kan man se Tim Mårtenssons fjäderkreationer i utställningen Mon Truc En Plumes på Handarbetets Vänners Galleri i Stockholm. Anna Bauers stickade verk visas på Kulturen i Lund i utställningen Knitstart My Heart. Julia Kalthoff är en av hantverkarna som har flyttat in sin verkstad på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm i utställningen Kraftverk hantverk i en ny tid.Veckans programledare är Erik Sjölin.

Hantverk ligger i tiden och på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm har skomakare och skräddare, yxmakare och florister, tatuerare och dockmakare flyttat in för att demonstrera hantverksskicklighet, traditioner och modern skaparglädje. Utställningen Kraftverk. Hantverk i en ny tid på Sven-Harrys konstmuseum ger många exempel på bredden och rikedomen i begreppet hantverkare. Det vi gör med våra egna händer. Där finns dockmakare och illustratörer, tapetmakare och tatuerare, skräddare och muralmålare.I lokalerna är det som små stationer, det ser ut som upphöjda scener där de olika hantverkarna tillfälligt har slagit sig ner med sina grejer. Det här är ingen vanlig utställning där saker bara hänger på väggarna eller står utplacerade i lokalen. Här är det människorna, hantverkarna själva, och deras kunskaper och material och specialverktyg som är på plats.I samband med att Stockholms hantverksförening firar 175 år ger de också ut boken "Handkraft" skriven av Bo Madestrand och med bilder av Klara G. I boken möter vi tio just nu aktiva hantverkare, en konstgjutare, en perukmakare och en gitarrbyggare bland annat.Utställningen Kraftverk. Hantverk i en ny tid" som görs i samarbete med Stockholms hantverksförening, pågår på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm fram till den 22 januari 2023. För att se tider och datum för kommande workshops och föreläsningar, gå in på sven-harrys.seReporter: Nina Asarnoj

Konstkritikern Blake Gopnik har skrivit en tusensidig biografi om fenomenet Andy Warhol. TUSEN SIDOR ANDY WARHOL Andy Warhol är en av de där kulturpersonligheterna som aldrig tycks upphöra att fascinera oss - liksom hans konstverk aldrig tycks upphöra att sätta nya auktionsrekord.Den nya biografi över Warhol som kommer på svenska i dagarna ska faktiskt vara den första fullständiga. Den är hursomhelst definitivt omfattande. Över elva hundra sidor har Peter Samuelssons svenska översättningen blivit. Men så har författaren Blake Gopnik ägnat åtta år åt att skriva "Warhol - Livet som konst".Mårten Arndtzén har talat med bokens författare, den amerikanske konstkritikern Blake Gopnik via en länk från hans bostad i New York - och som av en slump råkar han bo på samma gata som Warhols berömda ateljé Silver Factory.RYSKA KONTORSFLICKOR GÖR UPPRORRomanen "Flickor och institutioner" och är skriven av 29-åriga, ryska Daria Serenko, och är ett slags inifrån-skildring från statliga och kommunala, ryska kulturinstitutioner, som bibliotek och museer.Titelns flickor är de kvinnor, som jobbar på de här institutionerna, de som befinner sig långt där nere i systemet och blir som en stor anonym klump. Boken är lite som ett kollektivt körverk där rösterna, berättar med skruvad satir om tillvaron på de här ofta ganska gråa sterila institutionerna. Kulturredaktionens litteraturkritiker Lina Kalmteg har läst den.HANTVERK ÄR HETT I HÖSTÅrets julklapp sägs vara en hemstickad tröja - Det är nog inte en slump - vår spaning är att det är ovanligt HETT med hantverk just nu.Stockholms hantverksförening firar 175 år i år och är med och arrangerar utställningen "Kraftverk - hantverk i en ny tid" på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm och boken "Handkraft" som ges ut i samband med jubiléet har precis belönats med guld för bästa fackbok i Publishingpriset.P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj har besökt utställningen där skomakare och skräddare, yxmakare och florister, tatuerare och dockmakare flyttat in för att demonstrera hantverksskicklighet, traditioner och modern skaparglädje.OBS: ESSÄ OM DRÖMMAR OCH LITTERATURDet handlar om litteraturens förhållande till verkligheten denna vecka i OBS och i dagens radioessä utforskar författaren Martin Engberg kopplingen mellan skrivandet och drömmen.Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Nina Asarnoj

Ikväll får världen höra jazzpianisten och världsstjärnan Esbjörn Svenssons postuma soloalbum för första gången. Det är genom projektet "HOME.S.", som består av fyra delar varav den första är fyra konserter på Sven-Harrys konstmuseum där allmänheten kommer kunna ta del av musiken från Esbjörn Svenssons första och enda soloskiva. En skiva som ges ut senare under hösten. P1 Kultur får besök från Berit Nygren, producent på Jazzradion i P2 för ett samtal om Esbjörn Svensson. Det blir även en intervju med änkan Eva Svensson om hur skivan hittades på en hårddisk i garderoben och hennes unika arbete med Esbjörn Svenssons musik efter 14 år efter hans bortgång. KONSTEN ATT DÖNär författaren Ulf Nilsson fick beskedet att han hade obotlig cancer och bara en kort tid kvar, gjorde han det han alltid gjort-  började skriva. Nu har det blivit en bok. En liten bok om konsten att dö.Och med det fyller Ulf Nilsson på en litterär tradition, för litteraturen har inte bara lärt oss hur vi ska laga mat, träna eller odla- den har också lärt oss hur vi ska dö på bästa sätt.P1 Kultur har träffat författaren Lotta Olsson som satt samman sin framlidne make Ulf Nilssons sista bok. "En liten bok om konsten att dö".PUBLIC SERVICE I DANMARKVi följer upp samtalet om kulturpolitik från tisdagens P1 Kultur genom att titta noggrannare på Danmark där det gjorts nedskärningar av Danmarks Radios budget.Men vad har det haft för konsekvenser på utbudet? Vår korrespondent Samuel Larsson ger oss en lägesbild.ESSÄ OM LITTERÄR MOTSTÅNDSHANDLINGHur svarar konsten när makten förordar allt snävare ramar för både form och innehåll? Under sovjettiden skapades en litterär värld där en ultrarealistisk igenkännbar tillvaro fördes samman med det groteska, irrationella och oförklarliga. Författaren Mattias Hagberg utforskar denna litterära motståndshandling som han döpt till sovjetisk fantastik.Programledare: Lisa Wall Producent: Saman Bakhtiari

Paris, med sina diagonalkorsningar med avskurna hörn som öppnar upp ytor perfekta för caféer och umgänge, beskrivs av arkitekten Robert Lavelid som den ultimat planerade staden. Cecilia Blomberg mötte upp Robert Lavelid i ett hörn på en av Stockholms trafikbemängda öppna ytor för att tala om staden som planerades av George-Eugène Haussmann i mitten av 1800-talet; om hur allt kunde bli så rätt och vad vi kan lära av det i dagens samhällsplanering. Något Lavelid också beskriver i boken Koden. Malin Zimm, chefredaktör på tidskriften Arkitektur, tror att det även idag skulle gå att på ett lika radikalt sätt som Haussmann forma om - och formulera om - vad en stad är. Och att Cornapandemin kan innebära stora förändringar för våra stadsmiljöer, precis som Koleran, TBC och Spanska sjukan på sin tid starkt bidrog till den framväxande funktionalismen. MODET LEVER Idag öppnar utställningen "Modet lever vidare" på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. En hyllningsutställning till Svenska akademiens förra ständiga sekreterare Sara Danius, med hennes mer vardagsbetonade kläder och skor inte minst de ikoniska knytblusarna. Samtidigt pågår budgivning på dessa designpersedlar på en auktionssajt, för att samla in pengar till den minnesfond till förmån för kvinnliga essäister och kritiker som Sara Danius familj startade efter hennes bortgång. Nina Asarnoj botaniserar bland objekten och funderar över Danius passionerade modeintresse. MUSIK OCH POLITIK LATINAMERIKANSK ROCK I slutet av förra året hade en dokumentärserien Rompan Todo" premiär på Netflix. I sex avsnitt berättas i princip hela den latinamerikanska rockhistorien, från 50-talet och framåt. En historia med nära kopplingar till kontinentens politik. Och en sätt att berätta historien som väckt debatt. Andrea Valderrama har pratat med seriens skapare och en av kritikerna. Här finns en spellista med musiken från serien. LAWRENCE FERLINGHETTI 1919-2021 I dagens OBS-essä minns Ulf Peter Hallberg beatsymbolen som inte ville kallas beat: Lawrence Ferlinghetti som gått bort, 101 år gammal. Ferlinghetti var en central gestalt inom beatgenerationen den litterär rörelse och subkultur med författare som Jack Kerouac, Allen Ginsberg och William S. Burroughs i förgrunden. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Estrid Holm

I helgen öppnade utställningen "Bakom hörnet vindens jojk" på Sven Harrys konstmuseum i Stockholm en samlingsutställning med flera stora namn från den Sápmiska konstscenen, som Britta Marakatt-Labba och Synnöve Persen. Reportage om gruppen som satte byn Máze på konstkartan för 40 år sedan. MUSIKEXPORTEN LYKKE LI TILLBAKA PÅ SVENSKA Sedan Lykke Li debuterade 2007 har hon etablerat sig som en internationell artist. Nu släpper hon nytt, men nu har hon börjat sjunga på svenska. Och hon är inte ensam, exemplen på svenska artister som vid ett givet ögonblick i karriären byter språk är många. Samtal med P3:s Oscar Kangro om det svenska språkets betydelse i popvärlden. ESSÄ: VAD VISKAR OLD TJIKKO UNDER MARKEN? Det har blivit dags för den andra delen av OBS serien om träd den här veckan. Och eftersom att de senaste åren kommit fram ny kunskap om att träd inte bara är passiva utan lever för oss hemliga liv. Reflekterar kulturredaktionens Katarina Wikars i dagens essä över träd som minns, känner smärta och som stöttar sina grannar. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Peter Dahl är en av Sveriges mest uppmärksammade och omtyckta konstnärer. Med hjälp av radions arkiv porträtterar Rigmor Ohlsson konstnären som ständigt värjt sig mot att placeras in i ett fack. "Ju längre jag lever, ju mer jag målar, desto osäkrare blir jag, både på min egen förmåga och på vad som är bra och dåligt. Men det är meningslöst att spekulera i det utan jag gör det jag tycker är roligt och därmed jämt!" Under början av sitt konstnärsskap sågs Peter Dahl av många som en politisk målare. Inte minst bidrog "Sibyllatavlan", med prinsessan Sibylla i en ekivok situation till hans rykte som en konstnär med tydlig vänsterprofil. Tavlan blev en av 1900-talets mest omdebatterade och beslagtogs för sårande av tukt och sedlighet. Men Peter Dahl värjde sig mot att placeras i ett fack. Klämd mellan kraven på att konsten skulle användas som slagträ i den politiska kampen och kommersiella lönsamhetskrav formulerade han i mitten på 1970-talet, bland annat i flera debattartiklar, ett eget ställningstagande: Konsten måste vara fri. En ståndpunkt som sen dess präglat hans konstnärsskap. Berättarglädjen frigjordes i färgglada hyllningar till vin, kvinnor och konsten, ofta i salongs- eller krogmiljöer. I sommar visas en retroaktiv utställning med Peter Dahls verk på Sven Harrys konstmuseum i Stockholm. Programmet är gjort av Rigmor Ohlsson.

Peter Dahl är en av Sveriges mest uppmärksammade och omtyckta konstnärer. Med hjälp av radions arkiv porträtterar Rigmor Ohlsson konstnären som ständigt värjt sig mot att placeras in i ett fack. "Ju längre jag lever, ju mer jag målar, desto osäkrare blir jag, både på min egen förmåga och på vad som är bra och dåligt. Men det är meningslöst att spekulera i det utan jag gör det jag tycker är roligt och därmed jämt!" Under början av sitt konstnärsskap sågs Peter Dahl av många som en politisk målare. Inte minst bidrog "Sibyllatavlan", med prinsessan Sibylla i en ekivok situation till hans rykte som en konstnär med tydlig vänsterprofil. Tavlan blev en av 1900-talets mest omdebatterade och beslagtogs för sårande av tukt och sedlighet. Men Peter Dahl värjde sig mot att placeras i ett fack. Klämd mellan kraven på att konsten skulle användas som slagträ i den politiska kampen och kommersiella lönsamhetskrav formulerade han i mitten på 1970-talet, bland annat i flera debattartiklar, ett eget ställningstagande: Konsten måste vara fri. En ståndpunkt som sen dess präglat hans konstnärsskap. Berättarglädjen frigjordes i färgglada hyllningar till vin, kvinnor och konsten, ofta i salongs- eller krogmiljöer. I sommar visas en retroaktiv utställning med Peter Dahls verk på Sven Harrys konstmuseum i Stockholm. Programmet är gjort av Rigmor Ohlsson.

"Konstfolk borde samarbeta mer!" - Michael Elmenbeck gästar Konstfolket Han skulle guida USA:s ambassadörspar i stan och ville dela med sig av sin passion för svensk samtida konst – och hittade ingenting. Inte på gallerierna och inte på Moderna Museet. Lösningen, som ofta när det gäller Micke, blev att DIY. Swedish Art Now pågår just nu på Sven Harrys konstmuseum. Konstfolket fick anledning att ta upp det känsliga ämnet samarbete i konstvärlden. Varför är det så svårt? Och kanske börjar det hända saker… Michael Elmenbeck är entreprenör, grundare av modemagasinet Bon och delägare i CF Hill. Producerat av Eric Palmcrantz, Figaro Music & Media Group

Fotokonstnär Fotokonstnären Nathalia Edenmont berättade i sitt Sommarprogram om sin uppväxt i Ukraina och om sina kontroversiella konstverk. Mycket kom att handla om hennes föräldrar. - En kväll 1954 somnade de i Ryssland. När mina föräldrar vaknade på morgonen därpå var de helt plötsligt i Ukraina, berättade Edenmont. Nathalia Edenmont berättade om hur hon gick från att vara städerska i Sverige till att bli uppburen konstnär. Hon beskrev också sina omstridda konstprojekt där döda djur ingår och hur hon hämtades till polisförhör. - Jag skulle förhöras om några kaniner, en katt, en höna, och en hummer. Under våren 2014 aktuell med stor soloutställning på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Skyr varken blod, död eller nakenhet, vilket ofta har upprört och utmanat publiken. Fotografierna sägs handla mindre om färg och form utan mer om iscensättning och drama. Internationellt välkänd och har haft utställningar i Paris, Berlin, Moskva och Seoul. Utbildad vid konstkola i Kiev, Ukraina. Flyttade till Sverige 1991. Studerat grafisk formgivning på Forsbergs skola. - Jag tänker berätta om min väg från städerska till uppburen konstnär. Dessutom om hur jag lyckades jobba ihjäl min fertilitet. Trots fem äktenskap och fem provrörsbefruktningar blev det inga barn. Producent: Towe Cho Matre