Podcasts about gemensamt

Den grova brottsligheten får en mycket stor påverkan på hela samhället. Likväl på livet för de som både är inne i den och för alla brottsoffer. Många unga söker sig numera aktivt till den för att utföra mycket grova brott som mord, bombdåd och skjutningar. Samtidigt som andra lockas eller dras in i det. Utöver det finns det många andra unga som mår dåligt av press från både samhälle, omgivning och sociala medier. Gemensamt för de här unga är att de ofta saknar en vuxen att prata och ha kontakt med. Det här vill Nattvandrarna ändra på. Genom att vara ute och möta barn och ungdomar vill man både finnas där för dem och kunna hjälpa till när det behövs. Hela det här avsnittet är sponsrat av organisationen Nattvandrarna Sverige.Hör det här och alla andra avsnitt, samt se videor och bilder: https://trygghetspodden.se

Kriminologen och författaren Christoffer Carlsson är aktuell med en ny kriminalroman, En liten droppe blod som har hyllats av kritikerna. Möt honom i P1 Kultur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han har prisats ett flertal gånger och förra boken ”Levande och döda” tilldelades bland annat Svenska Deckarakademins pris för årets bästa svenska kriminalroman.När Christoffer Carlssons gästade P1 Kultur blev det ett samtal om hur spionen och författaren har mycket gemensamt.”Världen blir som mest begriplig för mig i skrivandet”, säger han.Men det finns en baksida. Författaren står utanför och tittar in, med viss distans, men det är det kladdiga som ÄR livet.Programledare Johar BendjelloulProducent Maria Götselius

12 skotrender vi ÄLSKAR i vår! Nya klacken, flätat och sneakers vi älskar. Dessutom: Ebba recenserar Meghans nya Netflix-serie! Bianca Ingrosso tycker till om Säker stil-podden och Emilia har sett nya sexserien… Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

27 februari. Sverige har alltid varit skeptiskt inställd mot ökade EU-utgifter. Är den nya säkerhetspolitiska situationen anledning att ompröva den linjen? Bör EU-länderna låna gemensamt till försvarsutgifter? Andreas Ericson diskuterar med Carl-Vincent Reimers från den marknadsliberala tankesmedjan Timbro.

Den 24 februari 2025 har Ukrainakriget pågått i tre år. Antalet stupade och skadade soldater räknas i hundratusentals. Antalet offer är i dagsläget inte fullt känt. Till detta kan läggas civila döda i tusentals, krigsbrott och materiell förstörelse. Rapporter från slagfältet vittnar om ett brutalt utnötningskrig.I detta tillbakablickande avsnitt om Ukrainakriget efter tre år försöker Martin Hårdstedt och Peter Bennesved reda ut vad som hänt och vad vi kan förvänta oss ligger i framtiden. Mycket är osäkert när det gäller Rysslands agerande och västmakternas stöd. Att försöka förutsäga utvecklingen förefaller omöjligt.Det krig som förs i Ukraina är både modernt och gammeldags till sin natur. Drönare och nya långdistansmissiler har gett nya dimensioner, samtidigt som artilleri och minor utgör de stora hindren för att nå ett genombrott för båda sidor i kriget. Gemensamt för den ukrainska och den ryska krigföringen är oförmågan att överta luftherraväldet. Det tillsammans med uppenbara brister i ledningen av större förband minskar möjligheten att bryta dödläget. Kriget förs längs en lång front som mindre sammanstötningar mellan grupper, plutoner och kompanier. Drönarna plågar soldaterna i sina skyttegravslinjer och stora drönare tillsammans med långdistansmissiler tvingar stridsfordonen att gruppera allt längre från fronten. Kriget förs på ett sätt som för tankarna tillbaka till västfronten under första världskriget.På strategisk nivå är frågetecknen många. Maktskiftet i Vita huset ställer frågan om USA under Trump kommer att minska eller förändra sitt stöd till Ukraina. Frågan är också hur de västeuropeiska staterna, främst Storbritannien, Tyskland och Frankrike, ser på sitt stöd i framtiden. Kommer Ukraina tvingas att acceptera en orättfärdig fred för att få slut på ett krig som sakta nöter ner den nya unga demokratin?Bild: Monument över Ukrainas fallna försvarare som dödades i rysk-ukrainska kriget år 2022: Grekiska utrikesministeriet. Wikipedia. CC BY-SA 2.0.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Skandaler kommer i många former. Gemensamt för många av dem är att de är så kallade "andra gradens överträdelser", det vill säga att det som blir uppmärksammat inte är överträdelsen i sig, utan att någon försöker dölja den. Det hände sig i nådens år 2025, att Elon Musk blev påkommen med att köpa en karaktär till spelet Path of Exile II med jättehög level och bra utrustning. Det kan tyckas vara en bagatell, men inte i den stream- och spelcommunity som är den målgrupp Musk försöker imponera på.

Hur används skönlitteratur i förstaspråkundervisning och hur främjas elevernas litterära kompetens i högstadieskolor i Norden? Dessa frågor undersöker Anna Nissen i sin doktorsavhandling i pedagogiskt arbete Nordic Literature Instruction. Avhandlingen bygger på ett stort antal videoinspelade klassrumsobservationer och en enkät riktad till lärare. I samtliga nordiska länder spelar skönlitteratur en viktig roll i förstaspråksundervisningen. Gemensamt … Continue reading "118 – Skönlitteraturundervisning i Norden"

Nyheterna Radio 06.00

Efter en relativt lugn sommar, kanske den lugnaste på länge drar en våldsvåg igång i Malmö. Den senaste månaden har flera allvarliga våldsdåd inträffat och i många av fallen är de misstänkta väldigt unga personer de yngsta bara 13 år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Vi betecknar det som ett allvarligt läge, och det betecknar vi då som ett rött läge”, säger Stefan Sintéus, polismästare i Region Syd, kommenderingschef i Operation Frigg.Söndagskvällen den 11 augusti skjuts en 24-årig man i ena benet, det sker i närheten av Möllevångstorget. Mannen förs till sjukhus med allvarliga skador och kort efter skjutningen grips den misstänkte skytten, en 13-årig pojke. Enligt uppgifter till P3 Krim var pojken placerad enligt socialtjänstlagen men just den här helgen ska han ha haft permission. ”Jag blir förbannad för jag har ju sett det här mönstret över hela Sverige på senare tid med 13-14 åringar och man ser de här grova kriminella som styr den här verksamheten. De skickar de här barnen till slakt i princip”, det säger Patrik Andersson, kommissarie vid regionala underrättelseenheten hos polisen i Region Syd. Efter den skjutningen följer en månad med flera allvarliga våldsdåd i Malmö – explosioner med handgranater på flera platser och i slutet av augusti skjuts en 27-årig man ihjäl. Mordet sker mitt på dagen i stadsdelen Rosengård. En 18-åring från stockholmsområdet grips. Vid tillfället var han på rymmen från ett HVB-hem, han häktas senare.Varför det händer just nu och om det handlar om en eller flera konflikter, det kan polisen inte svara på i nuläget. Gemensamt för flera av dåden är att de misstänkta är unga personer, tonåringar – som i flera fall rest till Malmö från andra delar av landet för att utföra grova brott.Programledare: Petra Berggren och Linus Lindahl Producent: Jenny HellströmReporter: Elsa ÅbergLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal

Den väntande kvinnan har inte alltid varit en stereotyp. Och väntan kan vara värdefull, inte minst i en kreativ process. Karin Brygger reflekterar kring litteraturens väntande kvinnor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Mina starkaste barndomsminnen av väntan handlar om en far som inte kom. Eller kom för sent. Inte tio minuter, men kanske en timma, två timmar, en dag, en vecka. Jag minns en sommardag när jag stod på trottoaren utanför mitt och mammas hyreshus, med min väska. Pappa hade, trodde jag, kommit hem från någonstans långt bort och skulle hämta mig för en sommarvistelse. Jag stod i sommarens ljus. Väntade. Men pappa kom aldrig och jag fick till slut gå tillbaka in och bekänna min övergivenhet för mamma.Men väntan behöver inte vara en död erfarenhet. Ur den stiger det vi ännu inte vet fram. Väntan är därmed som lyssnandet, en förutsättning för ny kunskap. Om vad? Tid? Om jaget? En annan människa? Eller kanske om hårt fästa föreställningar om vad en väntande kvinna är?Sedan något halvsekel har kvinnan som väntar på en man blivit en stereotyp man ser på med beklagande blick. Men hon har inte alltid betraktats så. Se på Penelope, som väntade på Odysseus i tjugo år. Väntan utarmar inte hennes gestalt. Som karaktär byggs hon tvärtom upp genom sin hängivenhet. Förlöjligandet av den väntande kvinnan kan med det i bakhuvudet ses som ett slags utsuddande av nyanserna i relationen mellan väntan och frånvaro. Kvinnans svar på frånvaro beskrivs som passivt, medan orsaken – den försvunna mannen – skildras som aktiv frihet. Och med ens har vi glömt att en vuxen kvinna har förutsättningarna för att själv definiera vad hennes väntan innebär.Simone Weils nästintill sakrala påminnelse om att de som inte upplever avstånd, faktiskt inte heller är åtskilda säger något om vad det betyder att vänta. Oavsett smärtan det kan medföra att vänta så är det älskande tillstånd som är väntans förutsättning ett priviligierat tillstånd.Romaner och dikter med väntan i centrum skildrar ofta väntan som en kombination av förtrollad leda och vidgad erfarenhet. Den koncentrerade ensamheten ger upphov till existentiell kunskap. Inte sällan är den början på en konstnärlig process. Men väntan kan förstås vara både en startpunkt för skrivande och enformig leda. Poeten Debora Vogel skriver i dikten Trötthet om hur tiden förvrängs: ”Räkna inte år. /Det finns bara dagar”.Det är i dikten åter den femtonde dagen i månaden – många ”den femtonde” har redan kommit och gått. Många gånger har äppelträden blommat och blivit gula. För henne finns nu bara en enda dag, och den kommer tillbaka tusen gånger.Det repetitiva står i centrum för Vogels poetik men för den noggranna läsaren är det ändå lätt att upptäcka hur den väntande blicken framtvingar nya dimensioner ur gatorna där dikterna utspelar sig. Det är inte bara en enda dag, som träder fram ur det stora havet av tid. Tvärtom! Fram träder den ena färggranna dagen efter den andra. Tristessen ger näring åt ett för tiden radikalt och nytt poetiskt bildspråk. Och ibland kommer han faktiskt, om det nu är en han, som diktjaget söker: ”Det var inte en gul dag, då allt står på spel/ inte heller en blå kväll, då man är utom sig av väntan - / när du kom till mig- /utan en grå eftermiddag/ mellan två tryckande eftermiddagar”.Debora Vogel föddes 1900 i staden Burshtyn, i nuvarande Ukraina i en judisk familj. Det mesta av brevväxlingen med författaren Bruno Schulz, som hon inte gifte sig med eftersom hennes mor avvärjde den kärleken, är förstörd. Ändå faller det sig lätt att undra om dikternas väntan handlar om honom. De flesta utspelar sig på gatorna och de två brukade promenera.En samtida beteendeterapeut skulle säkert gett vogel rådet att släppa taget och ”börja leva”, övertygad om att detta ”leva” inte finns inuti människan och inte heller i skrivandet, utan bara handlar om vad vi gör eller inte gör. Kanske hade det rådet gjort Fogel lyckligare. Men det skulle ha omintetgjort en del av hennes starkaste poesi. Identitet och skrivande är sammantvinnat och skrivande en praktik som alltid riktar sig mot något eller något, utanför det egna jaget.1942 sköts Debora Vogel brutalt till döds i Lvivs ghetto. Två år senare föds en annan kvinna som skildrat väntan. Det är 2022 års nobelpristagare Annie Ernaux. Också hon fyller sina papper med bågnande begär bundet i väntan. Från vogels poetik, som drivs av ”det statiskas mobilitet”, det vill säga av en leda som blir levande, är det faktiskt inte så långt till den fusion av besatthet och väntan som Ernaux levandegör i boken Sinnenas tid.Ernaux väntar på den ryske diplomat som var hennes älskare i ett och ett halvt år. Under denna tid ockuperar han, och hennes väntan på honom, Ernauxs hela varelse. ”Sen september förra året har jag inte gjort annat än väntat på en man: att han ska ringa mig eller komma till mig.”Där Vogel skriver fram hur världen utanför gestaltar sig medan hon väntar, undersöker Ernaux vad den sexuella passionen gör med hennes eget liv. Allt förtrollas. Därvidlag är de två författarna lika: väntan visar dem vad de förut inte visste. Kroppens hetta och leda fungerar som ett framkallningsbad. Ur det osynliga sköljs det synliga fram och måhända är det inte mannen de ser, men något vad han gjorde med den väntande. Vad som uppstått är ett tänkande.Gemensamt för de väntande är dessutom att de börjar mäta tiden på nya sätt. Som Ernaux uttrycker det: plötsligt mäter hon den med hela sin kropp. Vad är det om inte en upptäckt av att kroppen är alltings mått. Och att det måttet inte är hugget i sten.Det är förvisso möjligt att väntan gör en människa galen. Men det är också möjligt att det är passionen som gör det. Det verkligt intressanta med detta står ändå fram: det är bättre där, i galenskapen och ledan, än det skulle vara om jaget slutade vänta.När jag betraktar dessa kvinnors passion och väntan som källan till så mycket mer än en bild av en passiv kropp, minns jag plötsligt att både Ernaux och ännu en passionerad kvinna, Marguerite Duras, ständigt återvänder till sina passioner för att skriva om dem på nytt. Vad har hänt? Jo, tiden har åter verkat. I Se perdre skriver Ernaux ut hela sin dagbok om tiden med den ryske älskaren. När Duras sent i livet får veta att den kinesiska älskare hon skildrar i romanen Älskaren dött skriver hon helt sonika ännu en bok: Älskaren från norra Kina.I Ernauxs förord till dagboken beskrivs hur den ryske älskaren förkroppsligade den universella principen om begär, död och skrivande. Duras menar att återvändandet till berättelsen gör henne till romanförfattare igen. Litteraturens väntande kvinnor motsäger således tanken på att tid skulle sakna värde om den tillbringas i väntan. Den väntande kvinnan hos Vogel och hos Ernaux mister inte sin subjektivitet. Hon bygger upp kunskap om både den värld hon vistas i - och om sig själv. Väntan som upptäcksresa, helt enkelt.Karin Brygger är poet, författare och adjunkt i Medier, estetik och berättande

Idrottsklubbar och äldreomsorgen är två väldigt olika organisationer. Men styrningen av dessa har fler likheter man kan tro. Finns det ens några skillnader? Lyssna på ett samtal i Textilt managementpodden om det intressanta sättet dessa två organisationer styrs. Avsnittet leds av Daniel Ekwall, professor i textilt management och gästas av Margareta Oudhuis, professor emerita i arbetsvetenskap och Maria Wolmesjö, professor i socialt arbete alla forskarna jobbar vid Högskolan i Borås.

Är kommunikatörer hårdnackade gatekeepers som kontrollerar informationsflödet? Är journalister klickskapande junkies som jagar sensationella nyheter? I seminariet undersöker vi om kommunikatörer och journalister är antagonister eller har ett delat demokratiskt ansvar. Maria Marteleur, moderator, Storstad AB Mårten Lyth, kommunikationsdirektör på Spendrups, ordförande för Sveriges Kommunikatörer Claes Bertilson, presschef, Sveriges Radio Torbjörn Sjöström, vd, Novus Gunilla Hjalmarson, head of external communications, SSAB Alicia Price, reporter, Resumé

I detta avsnitt av Best Fitness Friend podcast pratar Kalle Solberg med Ralf Wittig om hans resa inom CrossFit. Ralf berättar om hur han tog dig från en fotbollsskada till CrossFit och hur han har utvecklats under de senaste sju åren.

Hur kan vi drive stora mjukvaruprojekt så friktionsfritt och effektivt som möjligt? Adam Tornhill från Codescene använder sig av lärdomar från psykologi och hur man fångar seriemördare för att bättre förstå mjukvara och mjukvaruteam. Det visar sig att utvecklare och seriemördare har en hel del gemensamt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter att en dykare dött på jobbet har hans kollegor bestämt sig - de ska inte längre vara tysta. Kaliber och P4 Göteborg granskar dykarbranschen. Del 1/4. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är 2017 och 27-årige Christoffer Seyer vill byta bana i livet. Valet faller på ett ovanligt yrke; anläggningsdykare. Han ska jobba som hantverkare - under vattnet.– Lite vattencowboy, liksom. Jag tänkte…det här känns som en bra grej.Christoffer påbörjar sin utbildning och får snart komma ut på praktik. Han får en handledare som ska göra ett stort intryck på honom. Det är den hjälpsamma och skämtsamma Pär Erlandsson som ska lotsa honom in i yrket.Oroad för elevernaPå dykarskolan arbetar läraren Per Almbratt som älskar att lära eleverna allt om dykning, men han är också oroad för vad som väntar eleverna ute i verkligheten.– Min bästa och min sämsta dag under hela året, varje år, det är examensdagen. Jag är jätteglad för eleverna som tar sin examen, men sen vet jag att de ska ut till det här. Jag är orolig för dem, att de ska råka ut för någonting, säger han.Christoffer Seyer får jobb i på företaget Svensk Sjöentreprenad, ett bolag i den stora koncernen Marcongruppen.– Det första du får lära dig när du kommer ut är hur du klarar dig själv liksom. Förlita dig på dig själv och ingen annan.Säkerheten viktigastJörn Ryberg grundade den stora dykkoncernen Macrongruppen och har kanske mer än någon annan satt sin prägel på branschen i Sverige.– Det är ju en ansvarsposition. Där just säkerhetsfrågorna, det är ju något som legat mig väldigt, väldigt varmt om hjärtat, hela livet, säger han.År 2020 är Christoffer Seyer med under arbetet med att bygga ut hamnen i Ystad.När han simmat ner till botten av hamnen ska en stor lyftkran som står på kajen skicka ner ett tolv meter långt stålrör. Han tar emot röret under vattnet och sätter det på plats.– Och sen säger det bara smack… Och, ja, det svartnar för mina ögon. När jag vaknar till så ser jag att det sipprar in vatten. Jag får ju någon typ av panikkänsla, liksom vafan, ska hela havet komma in här nu?Luftslangen fastnade i kranen och drog med sig Christoffer. Men han lyckades till slut ta sig upp till ytan.– Det var nära, säger han.Svenskarna hade annan inställning till säkerhetEn annan dykare som arbetade med hamnen i Ystad är Zak Williams från Skottland. Han har jobbat på flera platser runt om i världen, men under pandemin kom han till Sverige.Han märkte snabbt att de svenska dykarna hade en helt annan inställning till säkerheten än vad han var van vid.– De skojade om att de brittiska killarna för att vi ville ha bailout-flaskor. De refererade till oss som bögar och sådana saker, säger Zak Williams.Nödluften, bailouten, som kan rädda liv verkar inte svenskarna tycka behövs, berättar Zak.– Löjligt. Det är ett livsuppehållande system, så det är bättre att ha det än att inte ha det. Att dyka är tillräckligt farligt ändå, säger Zak Williams.Ingen plats för machomupparDykare som arbetade med hamnen i Ystad berättar om flera incidenter för Kaliber. Men Jörn Ryberg, som då styrde koncernen som Christoffer Seyer och Zak Williams jobbade för, säger att han inte känner till någon av händelserna. Han säger att han satt säkerheten först under sin tid i bolaget.– Har det inte hänt incidenter på dessa 42 år då? Jo, det har det. Men varje gång så lär man sig någonting. Skruvar lite. Rättar till processer. Ja, systematiskt arbetsmiljöarbete helt enkelt. Gemensamt ansvar, tänk till före och då händer det inte saker. Ursäkta uttrycket, men machomuppar, det finns det inte plats för. Då kommer de ju inte hem på kvällen, säger Jörn Ryberg.Jörn Ryberg menar att anläggningsdykare är ett säkert jobb, det kan man till och med se på statistiken.Men dykläraren Per Almbratt litar inte på statistiken. Från sina elever hör han om trasiga dräkter, dykare som blivit intrasslade som inte kommer upp, hjälmar som läcker in vatten och dykare som plötsligt inte kan få luft.– Jag har sagt det under så många år: det krävs ett dödsfall för att någon sorts förändring ska komma till stånd.Efter det som hände PärMed åren börjar yrket synas på Christoffers hud. På ena handen har han en tatuering av en lieman och en propeller, på den andra handen har han en dykarhjälm och texten ”close call” - nära ögat. Tatueringarna är minnen från hans erfarenheter under ytan, en påminnelse om hur fort det går.– Jag har nog tyckt att det var lite av en cool grej innan. Men nu tycker jag att fan…det är ju skitdumt. I och med den här situationen med Pär. Del 1 av Kaliber och P4 Göteborgs granskning Andnöd. Reportrar: Ida Nordén och Markus Alfredsson Producenter: Johan Sundström och Eskil Lundgren

Den här veckan pratar vi om vad vi stoppar i oss för att må bra, eller iaf inte sämre, frågan är bara om det går att lyckas. Är "en frukt om dan håller doktorn på stan"-tiderna är över? Och vilka tider råder i så fall nu? Bella Hadid verkar ha en (kostsam) lösning, andra försöker undvika krossade tomater i konservburk. Var är ens rimligt för individen att ha koll på? Och hur funkar kombinationen hälsoboost och alkoholkultur ihop?

I förrförra veckans avsnitt av Bli säker-podden pratade vi om hur Facebooks annonsgranskare ansåg att hundratals bluffannonser var förenliga med deras annonsregler. Den här veckan avslöjar vi att problemet sträcker sig ännu längre. Resultatet är nämligen detsamma när vi anmäler skadeprogramsspridande annonser. Facebooks annonsgranskare avslår såväl anmälan som överklagan. Gemensamt för många av de skadeprogramsspridande annonserna är att de låtsas erbjuda någon typ av AI-app. Annonserna anspelar på att komma från AI-jättar såsom OpenAI, Bing, Midjourney eller Adobe. Annonserna försöker få användarna att ladda ned krypterade arkiv som i sin tur innehåller Windows-installationsprogram. Dessa installationsprogram är trojaner som i hemlighet lägger till spionerande webbläsartillägg. Därigenom kan bedragarna kapa ytterligare Facebook-sidor för att sprida ännu fler annonser för investeringsbedrägerier och skadeprogram. Se fullständiga shownotes på https://go.nikkasystems.com/podd244.

Gör behovstestet hos Great earth här: https://www.greatearth.seKoden LIKAOLIKA25 ger 25% rabatt på en hel order.Mail: likaolikapodden@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Teoretiska fysiker är vår tids huvudrollsinnehavare, i alla fall i populärkulturen. Ändå hävdar Ulf Danielsson att han är född i fel tid. Varför då? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Filmen Oppenheimer, som handlar om utvecklingen av atombomben, dominerade årets Oscarsgala. Netflixs nya storserie 3 Body Problem är strömningtjänstens mest sedda just nu.Gemensamt för dem båda: teoretiska fysiker är hjältar och/eller skurkar. Där vidden av deras upptäckter är omöjliga att överblicka.Ulf Danielsson är fysikern som lyckas göra det här svåra fältet begripligt. Vad tänker han om det moraliska och kunskapsmässiga gränsland hans skrå rör sig i, åtminstone i populärkulturen? Och kan man säga att teoretiska fysiker har blivit vår tids präster?Om Ulf DanielssonHan föddes 1964 och växte upp i den lilla byn Klenshyttan i Dalarna.Sedan 2000 är han professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, och har tidigare studerat vid Princeton University och CERN. Han är också ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.Han har skrivit flera böcker, och syns ofta i SVT, nu senast i frågesportprogrammet Muren, eller hörs i Sveriges Radio.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Tips på hur du blir snygg, Varför delfiner simmar framför båten, Gemensamt haveri, Broken Window-teorin, Samurajsvärd

Vi pratar med Mikael Lundström som har lång erfarenhet som samverkansledare i många olika sammanhang, som till exempel stora samverkansprojekt inom byggbranschen, säkerhetsarbete i näringslivet och från Försvarsmakten. Mikael är mycket engagerad i att få samverkan att lyckas och har identifierat tre framgångsfaktorer som han menar alltid fungerar för en lyckad samverkan: - Skapa goda och trygga relationer. På riktigt! - Öppen och tydlig kommunikation - Gemensamt överenskomna spelregler för konkreta beteenden, gällande samarbeten, möten, kommunikation. Vi kommer också in på den utvecklande aspekten av kristräning, vikten av en närvarande och kompetent samverkansledare i byggbranschen, och mycket annat.

Nyheterna Radio 12:00

Även om man kunde få AI att på styra de fysiska sexrobotarnas hjärnor, så skulle det inte röra sig om några oberäkneliga hysterikor. Eller? Aase Berg funderar över gamla och nya vaxdockor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Zombierna ryter och rosslar, smackar och slaskar när de sliter köttslamsor ur ännu levande människokroppar. Det är jag och min dotter som tittar på teveserien The Walking Dead (som sändes 2010-2022). Vi är nästan klara med elfte och sista säsongen. Vi brukar kolla ca fyra avsnitt på raken medan vi äter tacos framför teven. Det är ungefär den sämsta maten man kan inta till zombiefilm. Slafsig köttfärs glufsas medan de odöda på teven svullar i sig inälvor och river loss senor och muskler från sina offer.Det här är mer än bara osmaklig underhållning. Medan vi tittar pratar vi om gruppsykologi, sociologi och existentiella frågor. Serien är visserligen både äcklig och våldsam, men den innehåller också långa sekvenser av tystnad och tristess, där människor som försöker överleva zombieapokalypsen samlas i förfallna industrilokaler för att diskutera och praktisera samhällsbyggande och etik.Det är inte helt taget ur luften att odöda skulle kunna existera. Man anser nuförtiden att zombierna på Haiti helt enkelt har varit drogade, för att kunna användas som slavar. Om de mot förmodan nånsin har funnits, alltså.På senare år har det gjorts många forskningsexperiment för att framkalla skendöd, till exempel med svavelväte eller gift från den dödliga blåsfisken. Det tricksas också med olika typer av konstgjord koma, till exempel genom nedfrysning, en sänkning av ämnesomsättningen, inte olik den hos djur som går i dvala. Och det ligger massor av döda miljärdärer i frysboxar världen över och väntar på bättre tider.Tidigare decenniers nekronauter – alltså dödenforskare – de var ännu mer makabra än de samtida. Redan från 1700-talet sysslade de med galvanism, sprattlande döda grodor och återuppväckta avrättningsoffer, och den rätt perversa ryska patologen Sergej Brjuchonenko lyckades år 1925 hålla liv i hundhuvuden utan kroppar. Å andra sidan uppfann han samtidigt den första hjärt-lungmaskinen.Om zombies åtminstone har nån sorts realitetsanknytning, så är vampyrerna deras motsats. Även om man skulle lyckas förlänga telomererna, DNA-kedjans slutstycken, och på så vis öka den mänskliga livslängden, så är det långsökt att vi nånsin skulle kunna livnära oss på enbart blod. Vampyrer är framför allt estetiskt suggestiva: de är snygga och sexiga aristokrater.Men den mest intressanta frågan kring båda sorternas mytologiska monster är förstås: Var finns egentligen livet i en kropp?Jag tänker på det när jag öppnar praktverket The Anatomical Venus, med undertiteln wax, god, death and the ecstatic. Joanna Ebenstein, som bland annat grundade bloggen Morbid Anatomy, har skrivit texten. Men det är bilderna som är viktigast i den här boken, närmare bestämt foton av medicinska vaxfigurer. Här finns till exempel Venus från Medici avbildad: en ung, vacker kvinna i naturlig storlek, med glänsande ögon av glas och riktigt människohår. Hon ligger naken i en lidande pose på en rosa sidenmadrass. Alltså inte lidande som när man på riktigt plågas av fysisk smärta – hopkrullad, krampande. Nej, hon ligger sublimt utsträckt med madonnaliknande ansikte, och ger snarare uttryck för överjordisk självömkan, lite sådär Bergtagen-aktigt, typ när sjukdomar som tuberkulos upphöjs till ett suckande, flämtande och febrigt, närmast andligt och extatiskt hypertillstånd. Venus från Medici har en öppningsbar framsida, och kan plockas isär i sju anatomiskt korrekta lager. Längst in, i hennes livmoder, ligger ett litet foster.Hon tillverkades i Florens av Clemente Susini år 1782.En annan suggestiv vaxmodell är kvinnan med dissekerat ansikte där man kan lyfta bort den släta, sovande ytan och blotta ett kranium med ögonen kvar i globerna och pannbenet borttaget så att hjärnan syns. Det kastanjebruna håret växer ut ur huvudsvålen och ligger böljande över kudden – en enigmatisk blandning av helgonbild, plågad Jesus på korset, skönhetsdrottning och styckningsschema.Det finns många exempel på såna här försvarslösa kvinnodockor med minutiöst verklighetstrogna inälvor. De visades på museer och marknader men användes också vetenskapligt under 1700- och 1800-talet. Att dissekera människor var slabbigt och jobbigt och det rådde allmän brist på tillgängliga lik.Men lika mycket som medicinvetenskapliga och folkbildande hjälpmedel, är de mystiska och gåtfulla konstverk och fetischer.De känns kusligt levande, och steget är inte långt till automaten, en mytologisk livsform i gränslandet mellan liv och död som kanske ligger närmare an av vår tids stora samhällsfrågor, nämligen den om artificiell intelligens. Den tyska romantikern E T A Hoffmann skrev om en vacker, kall och konstig automat, en robotkvinna som han kallade Olimpia. Och när 1600-talsfilosofen René Descartes reste till drottning Kristina i Sverige ska han enligt myten ha släpat med sig en robotkopia av dottern Francine, som dog när hon var fem år.Det påminner om Guvernören i min och min dotters zombieserie, han som har kvar sin lilla flicka fastbunden, trots att hon har förvandlats och blivit en annan; vidrig och livsfarlig.Gemensamt för alla de här mytologiska kvinnofigurerna är att de står under minutiös kontroll av sin skapare, nämligen mannen. Ända in i inälvorna ska han styra och ställa, djupt in i hjärnvindlingarna, in till livmodern och, om möjligt, själen. Det är som när Pygmalion blev kär i sin skulptur som började leva, eller George Bernard Shaw lät Higgins uppfostra Eliza. Sen lånade Joseph Weizenbaum i sin tur Elizas namn till datorprogrammet han skapade på 60-talet. Hon var en av de första chatbotarna. En tidig AI, om man så vill.AI ger såklart stora möjligheter att uppfinna den behagfulla kvinnan. Som på sitt klokt moderliga sätt bemöter mannen med milt överseende och oändligt tålamod. Fantasin om henne går hand i hand med den koloniala drömmen om ett nytt slavsamhälle, där det finns gratis arbetskraft och lyckliga horor. För även om man kunde få AI att på allvar styra de fysiska sexrobotarnas hjärnor, så skulle det inte röra sig om några oberäkneliga bordelinebrudar och hysterikor. Eller? Visserligen är den artificiella intelligensen ytterst mänsklig, uppbyggd av den data vi har lämnat efter oss, men det är ju segrarna, männen, som har skrivit historien. Det är en enkönad robotslav vi håller på att skapa. Men tänk om jordmamman reser sig ur sin dvala och besegrar det patriarkat som en gång tystade henne. Tänk om den kåta, glada och tacksamma vaxhustrun som lyssnar, tröstar, lagar mat och alltid vill ligga i själva verket kommer att ta över och balla ur. Det är den skräcken man kan ana när de framgångsrika maktmännen inom vetenskap och techindustri varnar oss för undergången. Tänk om AI i själva verket är en monstruös hagga!Aase Bergförfattare och kritikerLitteraturJoanna Ebenstein: The Anatomical Venus: Wax, God, Death & the Ecstatic. Distributed Art Publishers (DAP), 2016.

Sandra Torbjörnsdotter hade det till synes perfekta livet med ett framgångsrikt jobb på en PR-byrå, var mamma och sprang marathon på fritiden. Men inom sig kände hon en stor ensamhet. Hon valde då att gå till Suzanne Pärlhamn, psykosyntesterapeut, för att få hjälp att hantera sina känslor kring ensamhet. Tillsammans blev de ett radarpar som idag ligger bakom boken ”Kan vi prata om ensamhet”. Gemensamt pratar vi om vad ofrivillig ensamhet är och varför det är en av Sveriges stora samhällsutmaningar. Vi pratar om anknytningsmönster, hur frånvarande föräldrar påverkar barnet och vad man kan göra om man i vuxen ålder känner sig ensam. Sandra och Suzanne berättar också vad det innebär att vara någons ankare och ger konkreta tips för hur vi kan må lite bättre i våra liv. Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av våra kurser på Framgångsakademin.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Följ Sandra & Suzanne på Instagram.Sandra Torbjörnsdotter & Suzanne Pärlhamn - Kan vi prata om ensamhetKontakta Suzanne via hennes hemsida. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sandra Torbjörnsdotter hade det till synes perfekta livet med ett framgångsrikt jobb på en PR-byrå, var mamma och sprang marathon på fritiden. Men inom sig kände hon en stor ensamhet. Hon valde då att gå till Suzanne Pärlhamn, psykosyntesterapeut, för att få hjälp att hantera sina känslor kring ensamhet. Tillsammans blev de ett radarpar som idag ligger bakom boken ”Kan vi prata om ensamhet”. Gemensamt pratar vi om vad ofrivillig ensamhet är och varför det är en av Sveriges stora samhällsutmaningar. Vi pratar om anknytningsmönster, hur frånvarande föräldrar påverkar barnet och vad man kan göra om man i vuxen ålder känner sig ensam. Sandra och Suzanne berättar också vad det innebär att vara någons ankare och ger konkreta tips för hur vi kan må lite bättre i våra liv. Tusen tack för att du lyssnar!Ta del av våra kurser på Framgångsakademin.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Följ Sandra & Suzanne på Instagram.Sandra Torbjörnsdotter & Suzanne Pärlhamn - Kan vi prata om ensamhetKontakta Suzanne via hennes hemsida. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gemensamt för alla oavsett om vi firar jul eller inte är att vi brukar komma ihåg grejer som utspelat sig vid den här tiden på året lite extra. Och det är de julhistorierna som Christer och Rasmus fångar upp i programmet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Hör Sara berätta om när hon som trulig tonåring ändå fick känna på julens magi, slamsugaren Christer stärker tesen om att Sverige står still under Kalle Anka och Bert berättar om julen då hans syster råkade doppa rumpan i lutfisken!I extramaterialet pratar Christer, Rasmus, Hanna och Anna om lämpliga förpackningar för korvar på jobbet och så blir det sagotajm!

Andakten den här veckan hålls av prästen Kent Wisti från Lund. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Det är nu vi har möjligheten att göra det vi måste slå vakt om, att bygga ett vi.Ur dagens andaktTextJesaja 40MusikDotter Sion, Anders Widmark trioProducent Agneta Nordin, Lokatt Medialiv@sverigesradio.seFör Sveriges Radio Malmö

Gemensamt avsnitt med Market Makers! Vi går initialt igenom förra årets aktietävling, sedan pitchar Niklas Aldén och Fabian Franzén varsitt case inför kommande års upplaga. Våra egna pitchar publiceras i Market Makers på torsdag.Bolag som nämns: MercadoLibre, Dolphin Drilling, Waystream, Sun4Energy, Promimic, Borr Drilling.Tidsstämplar:01:00 – Förra årets tävling21:20 – Promimic44:10 – Borr DrillingFör att komma i kontakt med oss:magnus_skoog@outlook.com | +46737324044peter.westberg@quartr.se | +46700420134Twitter: @AktiesnackPoddMagnus: @analytikern1234Peter: @Matematikern3 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Inom innovationsforskning pratar man om lärkurvor, ett mått på hur snabbt priser går ner som funktion av hur mycket av en viss teknik som installeras. Gemensamt för tekniker såsom solceller, vindkraft och elbilsbatterier (och som IEA bedömer kommer stå för lejonparten av världens utsläppsminskningar fram till 2030) är att lärkurvan är brant, för varje dubblering av kapacitet globalt tenderar priser att gå ner med runt 15-20%. I poddens jubileumsavsnitt (avsnitt 100!) gör vi ett djupdyk inom forskningen kring lärkurvor tillsammans med Björn Nykvist, till vardags forskare vid Stockholm Environment Institute. 2015, i en forskningsartikel i tidskriften Nature Climate Change, var Björn tillsammans med kollegan Måns Nilsson bland de första att sätta fingret på lärkurvan och de snabba prisminskningarna för litiumjonbatterier i elbilar. Sen dess har Björn följt utvecklingen och bl.a. funderat över vilka prisnivåer på batterier som innebär att även billigare personbilar och tunga lastbilar kan elektrifieras.  Från 44.00 pratar vi om Björn och hans kollegors forskning kring fossilfritt stål. Björn gör en utblick av hur ståltillverkning sker globalt och argumenterar för varför det vätgasreducerade stål som satsas på i norra Sverige för tillfället är det mest framkomliga vägvalet i stålindustrins klimatomställning.  Avslutningsvis, från 01.02.00, går Björn igenom slutsatserna från en rapport om en möjlig klimatomställning inom Försvarsmakten (som häromåret gjordes på uppdrag av FOI), där han bl.a. poängterar vikten av att civilsamhället och försvaret går hand i hand i omställningen och där han resonerar kring vilken av försvarsgrenarna som är mest angelägen att ställa om. Rapporter och forskningsartiklar som nämns i avsnittet:  [3.30] Rapidly falling costs of battery packs for electric vehicles (Nykvist & Nilsson, 2015) [12.00] Assessing the progress toward lower priced long range battery vehicles (Nykvist, Sprei & Nilsson, 2019) [36.00] The feasibility of heavy battery electric trucks (Nykvist & Olsson, 2021) [51.10] Från brunt till grönt - Bedömning av av satsningarna på fossilfritt stål i Norrland utifrån ett teknik- och marknadsperspektiv (Sundén, 2023) [56.30] Phasing out the blast furnace to meet global climate targets (Vogl, Olsson & Nykvist, 2021) [1.02.10] Klimatneutral Försvarsmakt - Analys av fossilfria vägval för försvarsgrenarna (Nykvist & Mårtensson, 2021) Vill du föreslå en gäst till ett framtida avsnitt? Har du förslag på hur vi kan göra podden bättre? Fyll jättegärna i vårt feedback-formulär.

Högerextremister har börjat engagera sig allt mer i klimatfrågan. Våras det för den gröna fascismen? De senaste åren har det skett flera terrordåd med rasistiska motiv. I nyzeeländska Christchurch mördade Brenton Tarrant 51 personer när han sköt urskiljningslöst mot två moskéer. Samma år, 2019, sköt Patrick Crusius mot besökare på ett Walmart i amerikanska staden El Paso med målet att mörda så många latinamerikaner som möjligt. Gemensamt för de här två dåden var inte bara rasism - utan den ideologiska inriktningen ekofascism - en ideologi som blandar starkt miljöengagemang med övertygad fascism. P3 Dystopia djupdyker i fascismens gröna historia, fylld av naturromantik, rasmysticism och tankar om blod och jord. Vi ställer också frågan om ekofascismen kan växa sig starkare i takt med att klimatkrisen förvärras.

Det är en kamp som alltför många kämpar med i det dolda, en tyst strid där spegeln blir ens främsta fiende och mat en komplex och svår fråga. Gemensamt för många med ätstörning och anorexia är en djup rädsla för att gå upp i vikt. Vikten och kroppsformen blir avgörande för hur du värderar dig själv. Om du är lycklig eller olycklig.Frisk och fri: riksföreningen mot ätstörningarDiskutera avsnittet tillsammans med andra på Koranpodden Chatt.Besök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.Bli månadsgivare! Klicka här.Följ vårt arbetefacebook.com/koranpoddeninstagram.com/koranpodden/

Människan är bekväm och tycker om snabba lösningar. Men hur bra är det när du vill förbättra din ekonomi? Oftast inte jättebra eftersom de kan leda till spelskulder, för många privatlån, krediter eller till och med kriminalitet. Så vad har det med money mindset att göra? Det diskuterar jag i detta avsnitt, och berättar även om Awake - ett medlemskap som jag driver, eftersom jag tycker att vi kommer med lösningen på problemet jag ser.Om du vill läsa mer om Awake så hittar du vår hemsida här Om du har några frågor efter avsnittet får du gärna kontakta oss via instagram @awake.rich

På senare tid har flera webbläsare, bland annat Microsoft Edge och Apple Safari, fått inbyggt stöd för VPN-anslutningar. Microsoft och Apple vill låta användare som sitter på osäkra wifi-nätverk tunnla ut sin trafik över säkra, krypterade anslutningar. För att åstadkomma detta har Microsoft börjat rulla ut Edge-funktionen som de kallar ”Säkert nätverk”. Den ger privatanvändare som loggar in med ett kostnadsfritt Microsoft-konto 5 GB månatligt VPN-trafik. Apple kallar sin motsvarighet ”Privat reläservice” och ger prenumeranter på Icloud+ obegränsat med data. Gemensamt för de nämnda tjänsterna är att de saknar stöd för att välja vilket land som trafiken ska tunnlas ut genom. Denna begränsande egenskap delar tjänsterna med Googles VPN-tjänst, vilken Google paketerar som en del av betaltjänsten Google One. Skillnaden mellan Googles VPN-tjänst och de två andra är att Googles tjänst åtminstone tunnlar trafiken från alla appar som körs på datorn eller mobilen. Microsofts och Apples tjänster enbart tunnlar trafiken från tillverkarnas respektive webbläsare. I veckans avsnitt av Bli säker-podden pratar Nikka och Peter om nämnda VPN-tjänster och hur de står sig mot de mer traditionella alternativen såsom Mullvad VPN och Proton VPN. Podduon tittar också in under huven på Microsofts VPN-tjänst där de hittar underleverantörens kostnadsfria VPN-tjänst. Den verkar rent av vara bättre än Microsofts ompaketering. Se fullständiga shownotes på https://go.nikkasystems.com/podd205.

Samverkan mellan Jönköpings Kommun och civilsamhället är en prioriterad fråga. Gemensamt har strukturer och en kultur av samverkan skapats som gör att parterna tillsammans kan handla snabbt vid en kris. Kontinuerliga möten, prestigeslöhet och politisks prioritering är några av nyckelfaktorerna som lyfts fram för en lyckosam samverkan.  Medverkande: Thomas Yaftali, samordnare civilsamhälle i Jönköpings kommun, Marcus Adenfors, föreståndare för Pingstkyrkan (Pingst) i Jönköping. Samtalsledare: Nils Munthe, SKR

I veckans avsnitt har Joni gjort reserach på andras research och sammanställt sju saker som framgångsrika och produktledda företag har gemensamt. Varsågod!  De har en produkt som användarna kan nyttja direkt.En produkt som går att använda utan att man faktiskt behöver köpa produkten är hela förutsättningen för Product-Led Growth. Antingen genom att produkten är helt öppen, det finns en free trial, freemium tier eller en reverse trial. Användarna ska kunna testa produkten och förstå dess värde innan de köper den.   De jobbar konstant med att förbättra sin onboarding. Hur visar ett bolag sina användare hur produkten ska användas? Första mötet som användaren har med produkten - onboardingen - ska vara tydlig och enkel så att användaren snabbt förstår hur produkten fungerar. En bra onboarding ska konstant utvecklas och förfinas. Exempel på en bra onboarding: TypeForm. De har en tillgänglig faktabank om produkten.Med en övergripande faktabank om produkten kan användaren (och potentienlla användare) snabbt hitta information om hur produkten fungerar. Ju mer tekniskt komplicerad produkt, desto viktigare att ha en kunskapsbank som besvarar frågor relaterade till produkten. Exempel på bra faktabank: Etsy.  De har en demomiljö där man kan testa produkten innan köp.Vissa produkters värde visas bäst när användaren kan få testa, experimentera och uppleva den själv. I en demomiljö (eller motsvarande) kan användaren känna på produkten utan att köpa den. I vissa fall utan att ens skapa ett eget konto. En demomiljö är såklart mest fördelaktigt när det gäller komplexa produkter som kanske kräver integration eller implementering. Exempel på bra demomiljö: Amplitude. De berättar vad deras produkt kostar.Berätta bara vad produkten kostar. Det är inte farligt.  De skapar naturliga tillfällen där användaren kan dela produkten.”Inbyggd viralitet” handlar om att hitta naturliga tillfällen när användare vill dela produkten med andra, eftersom det är värdefullt för dem. Det vill säga: inte en marknadsföringskampanj där användare belönas för att dela med sig av produkten. Istället har själva produkten eller tjänsten en inbyggd funktion som gör att den upplevs som mer värdefull när den delas med andra. Exempel på bra inbyggd viralitet: Uber.  De gör det möjligt för användaren att köpa produkten, utan säljare.Gör köpupplevelsen smidigare och låt användaren först få uppleva produkten. Man ska kunna köpa en produkt utan att behöva prata med en säljare. Erbjud istället användaren möjligheten att testa tjänsten och få information om integration och prissättning. Datadrivet är en podd av scilla.studio. Vill du ha hjälp med att komma igång med experiment i ditt team? Hör av dig till oss på scilla.studio eller på Linkedin. Vill du vara med och berätta om hur ditt företag jobbar med att jobba datadrivet? Hör av dig till oss på Linkedin: Vi som leder podden heter Joni Lindgren och Jasmin Yaya. --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/datadrivet/message

Ifjol sponsrade vi ju fantastiska Västerfärnebo AIK, och vi var och förblir innerligt stolta över att de spelade med WWWK-loggan på bröstet under sin historiska förstasäsong i Division III Södra Norrland. Det vi erbjuder är alltså: * 30 000 kronor i sponsringspeng. * Ett specialavsnitt av WWWK vid säsongens slut. * Gemensamt framtagen WWWK-merch, om intresse finns. Och det vi vill ha i utbyte är: * Sponsorplats på matchtröjan. * Varsin brassestol och lämplig sportdryck på de hemmamatcher vi har möjlighet att besöka. Vi är fortfarande inga oligarker - fortsätter att rikta oss mot gräsrötterna snarare än elitfotbollen - men alla intresserade föreningar får hemskt gärna maila oss och motivera varför just ni ska bli årets WWWK-lag. Ifjol blev vi helt bortblåsta av intresset, och eftersom så många kandidaturer var så starka uppmanar vi absolut alla föreningar som inte blev utvalda då att försöka igen. I år kan vara året. Senast nästa lördag den 11/2 vill vi ha in era intresseanmälningar, och sedan fattar vi omgående ett beslut. kings@perfectdaymedia.se *** Årets WWWK-lag 2021: Höjdens BK, Division IV Södra Västerbotten 2022: Västerfärnebo AIK, Division III Södra Norrland

Samtal om en dramadokumentär: Av kärlek till hästar sliter en grupp flickor hårt på gården. Gemensamt håller de tyst om sin ridlärares våldtäkter. Han bestraffar också egna barn med livsfarliga ritter nattetid. Liksom Åsa Waldau i Knutby duperar ridläraren journalister, programledare, svenska folket. Och liksom knutbymedlemmarna försvarar hästtjejerna sin förövare. Den som vågar blåsa i visslan står ensam. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns många potentiella riktningar för utvecklingen av artificiell intelligens under de kommande decennierna. David Prentell driver designstudion Grafikwerket i Stockholm och hjälper några av världens mest dynamiska scale-up-bolag med identitet och varumärkesplattform. Gemensamt är att de flesta på något sätt använder sig AI och maskininlärning i sin kärnverksamhet. Denna närhet till den tekniska utvecklingen fick David Prentell att fundera över framtiden, vilket resulterade i ljudboken Aitopia. Berättelsen utspelar sig tio år in i framtiden och tecknar en bild av AI som en polariserande kraft - ena delen av samhället är slav under kommersiella och övervakande algoritmer, medan utbrytarsamhället styrs av en AI som värnar om miljö, klimat och hälsa. I den här avsnittet diskuterar vi riskerna och möjligheterna med AI-utvecklingen, samt vilken roll design spelar i att skapa framtiden. // Programledare: Christian von Essen // Inspelat i Kitchen Studio på Roslagsgatan 23 i Stockholm. // Läs mer på hejaframtiden.se och prenumerera på nyhetsbrevet.

Mimesis - memes - är en estetisk term som betecknar det som visas: avbild, imitation, eller reproduktion, underförstått av verkligheten eller naturen. Syftet kan vara att gestalta verkligheten för "att skapa sinnligt konkreta före­ställningar hos mot­tagaren". Denna medvetna imitation kan sedan leda till förändring i ett samhälle. Vi lånar idag några rader från Roger som var träffande i förhållande till Bildts nyvunna porträttplats på Gripsholms slott... Att Carl den blodige, hamnar på väggen i Bo Jonsson Grip(sholms) slott bland de andra kulisserna och marionetterna. Kan väl tyckas vara en händelse som ser ut som en tanke. Likar söker likar. Tavlor blir gärna flera tavlor. Platsen för var slottet ligger är givetvis vald med omsorg. Att placera en skräckkabinettsamling porträtt till detta slott, är nog heller ingen slump. Ur grums och mögel, man avbildar en sällsynt ondsint och korrupt pöbel. Gemensamt för dem är att de varit mångas bödel. #CarlNorberg #DeFria De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Vissa är planterade i små skogar, andra hänger över en sten. Gemensamt är att de är små vedartade växter som planterats i en för liten kruka. I det här avsnittet undersöker Åsa och Stina traditionen bonsai som ursprungligen kommer från Kina. Jo, det stämmer, men traditionen är mer känd från Japan. Det handlar om krukor, historier och smarta knep. Gäst: Magnus Svenningsson, bonsaiexpert.

Inga stora skillnader mellan regeringens och Konjunkturinstitutets prognoser, samtidigt finns det osäkerhetsfaktorer som kan påverka konjunkturen. Flera prognoser har varnat om konjunkturen på senare tid, både fack och arbetsgivare men också till exempel banker. Gemensamt är att att konjunkturen går nedåt.

De gick in i relationer där det senare visade sig att deras pojkvänner var nätverkskriminella. Nu berättar Malin, Eva och Sara för P3 Krim om hur deras relationer såg ut och hur de påverkats av dem. Gemensamt för Malin, Eva och Sara är att de så småningom förstod deras mäns position i kriminella nätverk, men först när var för sent. De har erfarenheter av olika typer av våld, har fruktat för sina egna och nära anhörigas och vänners liv och upplever att det är svårt att få hjälp av myndigheter som polis och socialtjänst för att hitta tryggheten igen.*Malin, Eva och Sara heter egentligen någonting annat. Deras röster är inlästa av skådespelare.Länkar för dig som är utsatt för våld eller känner någon som är det:https://kvinnofridslinjen.se/sv/https://polisen.se/utsatt-for-brott/olika-typer-av-brott/brott-i-nara-relation/har-far-du-stod-och-hjalp/ https://www.unizonjourer.se/http://qrut.se/ https://roks.se/ Medverkande:"Malin""Eva""Sara"Mona Lillkåll Kassarp, verksamhetschef QrutJale Poljarevius, polismästare och underrättelsechef i region MittProgramledare:Evalisa WallinViktor AhldénProducent: Linus LindahlReportrar:  Alexandra SannemalmLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.se Tipstelefon & Signal: 0734-61 29 15

Natos artikel fem går ut på att alla medlemsländer måste ingripa om ett av dem attackeras. Men hur lojala var den så kallade musketörparagrafens litterära föregångare mot varann? Hur mycket har Nato gemensamt med de tre musketörerna? 'En för alla, alla för en' är mottot i Alexandre Dumas äventyrsroman De tre musketörerna från 1844. Men menade Dumas samma sak med det som Nato gör idag? Vi frågar litteraturvetaren Åsa Warnqvist. Och så får Gunilla Herolf från Utrikespolitiska institutet bena ut hur relevant musketörernas motto är i dagens Nato.Hur är Sauli Niinistös relation till Putin?Den finske presidenten Sauli Niinistö har haft en unik relation till Putin under sin tid som statschef. Men hur har deras kommunikation förändrats under hans tio år på posten? Pirjo Auvinen, politisk reporter på Yle, berättar om telefonsamtalen som blev allt frostigare.Angelica Smedberg tar fram app för att hjälpa kvinnor i våldsutsatta relationer40 000 misshandelsbrott mot kvinnor anmäls varje år i Sverige. För kvinnor i en våldsam relation kan det vara både svårt och farligt att samla in bevis mot sin partner. Skulle fler brott klaras upp om kvinnorna fick hjälp att spara bevismaterial i hemlighet? Vi pratar med Angelica Smedberg, masterstudent i datavetenskap vid Stockholms universitet och hjärnan bakom en ny molnbaserad app, som kan bli en del av lösningen.Dessutom pratar vi om politikers dagboksskrivande och den äggade Thatcher-statyn i Grantham.Programledare: Louise Epstein Bisittare: Daniel Alling Producent: Ulrika Lindqvist

Kajjan erkänner snatteriet på fyllan (eventuellt inte så grovt som jag trodde), lajvar vuxen i telefon och går helst på kändismiddag med Henrik Wahlström.   Gemensamt ger vi oss på Veckans Facit som denna gång handlar om en person som undrar om hen ska fortsätta vara ihop med sin kille fast hen blir attraherad av andra...dagligen.  Kajjan svarar sååå intressant!  Lyssna, ni kommer INTE att ångra er!   Soffhäng med Hej hej vardag! produceras av Poddagency

Från ödsliga hus till rymden överallt finns risken att någon gömmer sig där man tror det är tomt. I veckans Creepypodden hör vi berättelser om skogen i Torsby, men också om Charles Bonnets syndrom. Gemensamt för dem är att de lurar en tro att man är ensam hemma, när man kanske inte är det.Creepypodden är producerad av Ludvig Josephson, som också gjorde musiken i det här avsnittet. Vill du läsa fler creepypastor kan klicka dig runt bland våra tidigare avsnitt, eller följ oss på Facebook eller Instagram där vi heter Creepypodden. Mejla oss gärna med tips på bra creepypastor eller med egna skrämmande upplevelser: creepypodden@sverigesradio.se.

A du! har lekt bokcirkel. Vante och Kalle har läst ett knippe böcker i vad de vill kalla för en ny skönlitterär genre, nämligen debutromaner skrivna av unga kvinnor som jobbat på Sveriges Radio och som utspelar sig på och runtomkring Möllan. Gemensamt är också att de handlar om mänskliga relationer, inte sällan romantiska eller sexuella sådana. Några titlar som nämns är Halva Malmö består av killar som dumpat mig (Amanda Romare, 2021), Bara ha roligt (Maria Maunsbach, 2018), Roxy (Alice Dadgostar, 2019) och Hon den roliga (Alba Mogensen, 2020).Patreon: https://www.patreon.com/adupoddSwish: 1230521088 (markera gåvan med A du! i meddelandefältet) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kriget i Ukraina fortsätter och det är svårt att tänka på något annat. Men efter att ha stått som en vaktpost vid nyhetsflödet dagarna i ända börjar i alla fall jag känna att jag behöver ta en paus då och då. Ett privilegium man har när man bor i ett land som inte har invaderats av Ryssland – ännu. Jag kommer givetvis att fortsätta att ägna mycket tid åt Ukrainakriget och alla frågor som berör det. Dagens avsnitt är dock en liten paus i krigsflödet, så om ni känner att ni behöver en sån så har ni kommit till rätt podd i dag.I dag pratar jag nämligen om svenska skolan och varför den har gått från att vara en av världens bästa till ganska dålig, i jämförelse med andra länders skolor. Dagens två gäster är Magnus Henrekson som är professor i nationalekonomi och mellan 2005 och 2020 var vd på Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Johan Wennström, doktor i statsvetenskap och även han knuten till IFN. De har nyss precis kommit med en ny bok med titeln: Dumbing Down – The Crisis of Quality and Equity in a Once-Great School System—and How to Reverse the Trend som ges ut av Palgrave Macmillan, men också går att ladda ned på IFN:s hemsida. I boken visar de hur en postmodern, socialkonstruktivistisk pedagogik åtminstone från 60-talet och framåt ersatte en klassisk kunskapssyn, vilket fick ett antal konsekvenser. Kunskap blev inte mer lättillgängligt, skolan blev inte mer utjämnande, tvärtom drog de redan starka elevgrupperna ifrån de redan svaga, samtidigt som alla började sjunka relativt andra länder. Dessutom, menar Magnus Henrekson och Johan Wennström, har utvecklingen ytterligare försämrats av kommunaliseringen samt hur illa man skött marknadiseringen av svenska skolan. Något jag skrev om nyligen här på Rak höger.Detta pratar vi om i dagens avsnitt, samt deras förslag på hur man kan vända utvecklingen. Några länkar:Här kan man ladda ned boken Dumbing down kostnadsfritt: länkMitt tidigare samtal med Johan Wennström: “Klass är högerns blinda fläck” (23/1)Min text om skolmarknaden: “Skolmarknaden är vänskapskorrumperad” (26/2)PS. Några rader angående de närmaste två veckorna här på Rak höger. Jag är just nu igång med ett kortvarigt projekt som tar mycket tid av mig. Mer tid än jag trodde när jag började med det. Därför kommer jag skriva lite mindre här under två veckor, om jag utgår ifrån att arbetsbördan under projektets första vecka kommer vara relativt oförändrad under de två kvarvarande veckorna. Däremot blir det två poddavsnitt kommande vecka. Snart är jag igång som vanligt igen. DS.Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Varför framstår man som mer progressiv och upplyst om man är avfärdande och hånfull mot den egna kulturen? Och hur kommer det sig att samma person å ena sidan kan varna för nationalism när den uppträder i västvärlden, men stötta nationalism när den kommer till uttryck i andra delar av världen. I en ny bok, med titeln Masohistic nationalism – Multicultural Self-Hatred and the Infatuation with the Exotic (Routledge 2021) beskriver sociologen Göran Adamson detta. Han visar även hur överdriven nationalism och självhatande nationalism delar vissa drag. Gemensamt för båda är tanken om den egna överlägsenheten gentemot andra kulturer. Nedan kan du läsa samtalet i en något nedkortad version.Välkommen Göran Adamsson till Rak höger!– Tack så mycket Ivar, det är mycket trevligt att vara här!Du har skrivit en ny bok som heter Masochistic Nationalism – Multicultural Self-hatred and the Infatuation with the Exotic. Den är alltså skriven på engelska och utgiven på Routledge. Vad är masochistisk nationalism? För det låter för många som en självmotsägelse?– Det var så här att för många år sen så funderade jag på begreppet nationalism och jag tänkte att det finns den här klassiska nationalismen, alltså människor som hela tiden vill göra fördelaktiga jämförelser mellan sitt eget land och andra länder. Alltså de vi kanske normalt kallar högerpopulister eller ännu värre fascister, rasister, nationalsocialister. Men det finns ett slags svensk åkomma, kanske inte bara i Sverige men framför allt i Sverige, där man i stället är pigg på att ägna sig åt att jämföra sitt eget land ofördelaktigt med andra länder. Man kan ta namn som Mona Sahlin, Gudrun Schyman och Morgan Johansson. De har som ett tics och säger ”Se hur kvinnor har det i Sverige”, ”Se hur homosexuella har det i Sverige”. Och så har man Pride-festivaler och så vidare för att hävda deras rättigheter. Men jag tror att mycket av det här är ganska överdrivet. Så jag googlade helt enkelt på begreppet ”negativ nationalism” på engelska och det dök upp i en underrubrik i en essä och den var skriven av ingen mindre än George Orwell. Nu tänker jag inte ägna mig åt paralleller mellan honom och mig själv, det vore patetiskt, men i den här essän som heter ”Notes On Nationalism” så lägger Orwell ut texten om exakt det som jag med min synnerligen begränsade hjärna hade funderat kring. Nämligen den västerländska traditionen inom det som Orwell kallar överklass, eller övre medelklass-vänstern i London och så vidare. Där de inte kan låta bli att jämföra sin egen kultur och tradition ofördelaktigt med andra länder. Han har ett begrepp som är ännu intressantare, nämligen ”transferred nationalism”, alltså ”överförd nationalism” eller ”exporterad nationalism”. Med överförd nationalism menar han människor som beter sig exakt som klassiska nationalister, det är bara det att föremålet för deras idealisering och romantisering och politiska ömhet inte är här utan over-seas, som Orwell säger. Till exempel människor som tycker att Turkiet är fantastiskt och som kan gå loss om deras historia och identitet utan att någon säger ”Hallå, är inte det här samma sak som det högerextremister gör?” Det är ingen som ser likheten. Orwell säger att de kan vara hur aggressiva, hur naiva, hur hämndlystna de vill å andra kulturers vägnar, ”because it is not seen as such”. Alltså samma typ av politiska romantik fast någon annanstans.– Vad jag gör är att jag försöker föra ihop de här begreppen. Jag försöker kombinera ”negativ nationalism” med ”transferred nationalism” och då hittade jag på begreppet ”masochistisk nationalism” på svenska. Alltså en lust eller politisk attityd där man inte kan få nog av andra kulturer och man drar sin egen kultur i smutsen samtidigt som man idealiserar andra. För det är chict och trevligt. Man kan föreställa sig middagar på Söder i Stockholm, och inget ont om Söder, det är en fin stadsdel, där folk sitter och skålar och uttrycker sig överlägset förklenande om Sverige på tusen och ett sätt och alla sitter och nickar, fast alla vet att det bara är påhittat. Det är en viktig aspekt i begreppet masochistisk nationalism. Det är inte av sexuell natur men det har ändå parallellen att det är människor som frivilligt ingår i en självspäkarattityd, vare sig det handlar om den egna kroppen eller om den egna kulturen och nationen. Det är en kollektiv förödmjukelse där man domineras antingen av andra personer eller som jag pratar om, andra kulturer. Och man får en kick av leken som är fiktiv. Det är det som gör det så spännande, att man bara håller på med detta på samma sätt som att se en skräckfilm och äta popcorn. Det är samma grundattityd hos en fullständigt förvirrad vänster som har gjort det här till en aktivitet.Det finns en intressant ådra här som har kommit till uttryck den senaste tiden. Det är det här du kan ta personer som Özz Nûjen eller andra kurdisk-svenska debattörer. Han är komiker men eftersom han inte är rolig så kan man kalla honom för debattör. De är väldigt kritiska mot svensk nationalism, till exempel Sverigedemokraterna. Och invandringsmotstånd är hemskt. Mycket av det som Özz Nûjen har gjort handlar om att dekonstruera svenskhet, samtidigt som han ger uttryck för en otroligt stark kurdisk nationalism. Det här är något jag har reflekterar själv över tidigare. Jag kan en del IRA-låtar utantill och jag har vänner som också kan det. Och det är lite kittlande för det är irländsk nationalism. Man anser att det är ett förtryckt folk och irländare finns längst bort och det är engelsmännen som har förtryckt dem så du kan använda den postkoloniala linsen på Irland. Det är inte okej om det är engelsk nationalism, svensk, amerikansk, eller tysk. Men det är okej om det är kurdisk, palestinsk eller irländsk nationalism.– Precis. Den här typen av exotism, det föresätter att den här kulturen är tillräckligt avlägsen och England funkar inte men Irland kan jag tänka mig funkar. För vi kan mindre om det helt enkelt. Orwell har en bok som heter The Road to Wigan Pier, en fantastisk bok, som handlar om hur de intellektuella romantiserar arbetarklassen och gruvarbetarna i mellersta England. Han skriver ”I know enough of the working class not to idealize it”. Han menar att vad som förutsätts för att hålla på med den här typen av fjantig idealisering är att man har en kollektivistisk syn, vare sig det handlar om arbetarklassen eller gruvarbetare. Eller människor från avlägsna avlägsnar kulturer – för vet man tillräckligt om dem fungerar inte den här typen av idealisering. Jag har en formulering i min förra bok som heter Svensk mångfaldspolitik. En kritik från vänster som handlar om att ingen skulle säga att belgare är fascinerande. Ingen skulle få för sig att säga det för vi ser belgare som distinkta individer och om någon skulle säga det så skulle man fråga ”Men har du träffat alla belgare då?” För det kan finnas belgare som inte är fascinerande. Men gäller det en avlägsen kultur, som Jemen eller till och med Syrien så kan vi gå loss i enorma stereotyper och tro att vi kommer undan för att de är positiva, men de är stereotyper lik förbannat. Det är som att säga att man tycker mer om hundar än om katter. Det är en extremt kränkande, överklassig, nedlåtande attityd.Vi har varit inne på att man kan få en väldigt förminskande attityd så att man ser den andre som autentisk och exotisk, den ädle vilden och så vidare. Men man ser också det egna som någonting dåligt och man vill ta avstånd på olika sätt. Du tar upp några exempel, som när Mona Sahlin höll ett tal i början av 2000-talet om att ”Vad har vi svenskar egentligen, vi har bara midsommar och sådant töntigt men ni har historia och kultur”. Och Fredrik Reinfeldt som sa 2006 när han precis hade blivit statsminister tror jag, att ”Det ursvenska är barbariet, all utveckling har kommit utifrån”. När du står och håller ett tal kanske det inte får några stora konsekvenser. Men du tar upp det här fallet när en asylsökande som hade fått avslag mördade en mamma och hennes son och du jämför med Anton Lundin Pettersson som mördade flera på en skola i Trollhättan, och han hade han främlingsfientliga motiv. Det blev en stor grej, statsministern åkte till Trollhättan och det mobiliserade människor mot rasism. Faktum är att det ledde till att jag fick hot från AFA och fick sätta larm på min lägenhet, för de gick ut och sa att det var mitt fel att Anton Lundin Pettersson gjorde det här. Men där fick det konsekvenser i hur vi pratade om det. När någon i majoritetsbefolkningen blir attackerad av rasistiska motiv så är majoritetsbefolkningen fortfarande den starka parten även när man är ett offer. Den masochistiska nationalismen ger logiken att ”Det där är inte något vi ska hänga upp oss vid och bli kränkta av kollektiv”. Men om någon som tillhör majoritetsbefolkningen gör någonting liknande av främlingsfientliga motiv mot medlemmar i en minoritet, då är det någonting som vi inom majoritetsbefolkningen måste hantera. Då påbörjar vi processen och terapin och ska be om förlåtelse.– Ja. De här de här två människorna som blev dödade i Västerås, de hette Carola och Emil Herlin. Hon var läkare och de var inne på Ikea för att plocka några köksgrejer. Han var läkarstudent och hade precis påbörjat sina studier. De är i princip okända. Jag skriver att man betraktar nästan det här dådet som något genant som man bara ska glömma, det störde bilden på något vis. Men när det gäller det som hände i Trollhättan, som naturligtvis var lika fruktansvärt, blev det manifestationer med levande ljus och Facebookgruppen med hundratusentals som skrev under.– Om man ser det från ett liberalt perspektiv så handlar båda fallen om två eller flera oskyldiga individer som blir mördade på ett brutalt vis. I båda fallen, och det menar jag är lätt att bevisa, kan man bevisa att det handlade om hatbrott. Mannen som mördade Carola och Emil Herlin på Ikea i Västerås hade tydligt sagt att han ville ge sig på några svenskar och det var för att han har fått avslag på sin ansökan. I det fallet var det tydligen inte att hatbrott. Men när det handlar om svenskar som gör något mot andra så är det ett hatbrott. Till saken hör också att i den här definitionen av hatbrott så var svenskar exkluderade. Vi var inte med ens i den juridiska definitionen fram till om det var 2006, jag minns inte exakt. Det gör saken ännu mer häpnadsväckande om man ska prata om människors lika värde.– Sverige utmärker sig på det märkliga viset att vi tycks anse att svenska liv av någon anledning är mycket mindre värda än migranters liv och det finns en massa fall som är av liknande art. Man kan vidga detta också, det verkar som att liv som spills av människors från västvärlden är mindre värda än liv som spills av människors från främmande kontinenter. Det är en aspekt av det Orwell kallar för ”transferred nationalism”. Hjärtat börjar bara att slå riktigt ordentligt när det handlar om kulturer vi inte vet något om.Varför får vi den här masochistiska nationalismen?– Du ger min möjlighet att ta upp den kille som jag alltid tar upp när jag ger intervjuer. Det är en bekant som heter Rumy Hasan. Han har skrivit en bok som heter Multiculturalism: Some Inconvenient Truths. Det är en fantastisk bok och han ställer precis den här frågan du är inne på. Han menar att det kan delvis bero på, det som han kallar ”the western liberal postcolonial sense of guilt”. Alltså den västerländska postkoloniala skuldkänslan. Man tycker att nu har vi varit så jävla taskiga så länge och det spelar ingen roll att vi som lever nu inte har gjort någonting dumt och det spelar heller ingen roll att Sverige i princip aldrig har ägnat sig åt kolonialism, vi kan ha postkoloniala studier vid Malmö universitet ändå för det är så bra. Självhatet, självföraktet gör att det nästan blir sant. Skammen gör att det nästan blir sant.Jag upplever att du sätter fingret på något i boken, att det är en ideologi som finns på alla olika nivåer. Du kan gå till de rikaste, till de fattigaste, till en etnisk svensk och till en med utländsk bakgrund, och folk är medvetna om att det är så här vi tänker på svensk identitet och svenskhet, delvis i alla fall. Det finns även i många andra västerländska kulturer men med lite olika förtecken. Det gör att man kan komma undan med vissa saker om du tillhör en minoritet. Något du också tar upp är den här njutningen. Man ser sig själv som överlägsen den man behandlar som bättre?– Just det, det är det diaboliska. Jag har hållit på med den här boken i många år och hade inte förstod att det finns en bockfot eller örnklo mitt bland allt den här tårögda humanismen. Men det finns ett slags överlägsenhet i det här. En typ av överlägsenhet är att man ger sig själv skulden för allt som pågår. Då betraktar man människor från andra kulturer, det kan handla om ett terrorbrott till exempel, som automater. De har ingen autonomi, de kör en truck genom Drottninggatan i Stockholm för att de inte hade något val. De var frustrerade helt enkelt. Och så menar vi att skulden ligger hos oss i väst. Där finns bockfoten, nämligen att vi är de som är autonoma medan människor från andra kulturer inte har något självbestämmande. De är i princip inte människor, om man med människa menar en varelse som kan fatta egna beslut, så kan ju Akilov låta bli att köra den där trucken och döda människor. Det finns något storslaget i den där underkastelsen, och i det vi tillmäter dem när vi menar att de saknar valmöjligheter. För fyrtio år sedan pratade om att man ägnade sig åt Saken med stort S. Där finns samma osjälvständighet som vi idealiserar och som får oss att bli tårögda och det är obehagligt. Precis som du säger innebär det att vi fråntar de här människorna autonomin vilket är en fruktansvärd förolämpning men det är förklätt till tolerans. Det är en bluff och bedrägeri av kolossala proportioner.– Det finns en annan aspekt som också är obehaglig. När vi slår vår egen rygg och attackerar oss själva, hela tiden är missnöjda och kritiska mot vår egen kultur, får man ställa sig frågan: Vad är drivkraften bakom samhällelig, politisk och social utveckling? Det är inte att man alltid är stolt och slår sig till ro, sitter och petar sig i naveln. Nej, drivkraften är att man ständigt utsätter sin egen kultur för en falkblick och alltid är missnöjd och att det bör bli bättre, att vi måste utvecklas. Vi måste ha bättre källsortering, kvinnors rättigheter måste bli bättre, kommunikationen, infrastrukturen och demokratin måste bli mer transparent. I missnöjet och självhatet ligger den här örnklon: Det är drivkraften för samhällelig utveckling.– Självkritiken kan vara en drivkraft och det finns något lömskt i självhatet. Om vi vänder på detta och kollar på hur många västerlänningar betraktar främmande kulturer. Man säger ”People from Syria, people from South Africa, they are so proud”. Vad blir konsekvensen av den här romantiseringen? Kanske att vi någonstans tycker att vi låter dem vara stolta för det gör dem passiva. Kulturer som hela tiden talar om att de är så stolta, det kanske är så att de har inte så mycket att vara stolta över. Det enda de har är sin tunna, desperata självgodhet men under den finns ingenting. Den här stoltheten kan vi inte visa för oss själva för det skulle kanske vara förödande för hela den framtidsorienterade kultur vi lever i. Vi låtsas vara toleranta och ödmjuka men i grund och botten är vi utvecklingsmonster och lämnar alla de här stolta kulturerna bakom oss där de hör hemma, så blir vi inte utsatta för deras konkurrens heller.Det finns en norsk sketch, Team Antonsen hette komikergruppen, det var Atle Antonsen, Bård Tofte Johansen, Harald Eia, och någon till. Man kan söka på “Et spørsmål om respekt” på Youtube. Den handlar om en pakistansk invandrare till Norge, som sitter i en fiktiv talkshow. Han kräver respekt från omgivningen. Då säger programledaren på det norska försynta sättet att ”Det känns som att det är viktigt för dig att få respekt och så där?” Då svarar Harald Eia som den pakistanske invandraren att ”Jo, men alla länder med lågt BNP måste få respekt, annars kan det sjunka under en nivå och då dör man”. Det är lite det du är inne på. Länderna som har den masochistiska nationalismen och samtidigt en överlägsen känsla, ofta har det funnits en koppling till imperialismen också. Alla vet att engelsmännen är överlägsna så då kan de vara självironiska, för de har världens största flotta. I Sverige har vi inte varit utsatta för någon invasion, vi har inte haft en extern chock mot vår nationella identitet. Det finns en konstig blandning där av imperialismen där man är trygg i sin överlägsenhet så man behöver inte visa upp den på samma sätt. ”Absolut, ni skottar kan ha lite självständighet, vi engelsmän har hela världen”.– Det du säger är intressant och viktigt. Om man är oerhört trygg som du säger och tvärsäker och fullständigt övertygad om sin förkrossande överlägsenhet gentemot andra kulturer, då blir man kanske lugn och lågmäld. Man kan uttrycka det som att man är så arrogant att man inte ens behöver höja rösten. Jag skriver någonstans att det som för 99 % av jordens befolkning är själva grundvalen för ens existens, nämligen huset man bor i och omgivningen och den egna kulturen, det betraktar den här överklass- eller medelklassvänstern som rasism. Man har blivit så förandligad att man har lyft ifrån det som för normala människor det liv man lever. Man ser ner på sin egen kultur med ett överlägset leende och betraktar allt det som är viktigt för nästan alla som någon typ av främlingsfientlighet. I den här självkritiken finns också en oerhörd arrogans menar jag. Jag har som exempel de här jetsettande expatrioterna, de som jobbar för FN eller EU och flyger runt och som tittar ner på 99 % av jordens befolkning som inte måste förnya sitt pass var sjätte månad. Man tittar ner på dem med ett överseende leende och det är en elitism för de flesta människor lever inte så. För de flesta människor är begreppet rasism ganska konstigt, även om det pådyvlas arbetarklassen nuförtiden.Du var inne på det med Rumy Hasans tanke, att vi har en postkolonial skuldkänsla. Direkt efter andra världskriget skrev Herbert Tingsten och många om att nationalism var anledningen till andra världskriget, så nationalism skulle vi motverka. Till exempel Sven Lindqvist med Utrota varenda jävel, han menade att vi hade en generalrepetition i kolonierna för vad vi som den västerländska civilisationen utförde med Förintelsen. Så i den västerländska civilisationen och det som ledde fram till andra världskriget, det fröet finns i allting som föregick det. Därför måste vi hela tiden vara vaksamma på Hitler inom oss själva och på fascismen om man tänker sig den som en evig kraft, som på något sätt kan dyka upp när som helst. Då blir den masochistiska nationalismen att det är vi som kan vara farliga. Om någon ur majoriteten blir hatmördad är det inte ett problem för det kan inte släppa loss Hitler i oss. Men som Trollhättan-mördaren eller Breivik – det kan återigen släppa loss demonen. Vi har hela tiden den här rädslan för det vi ser som oss själva och det västerländska, medan andra kulturer är fria från den här förbannelsen så då kan man nästan känna avundsjuka. Där kan man föra över de nationella känslorna som Orwell och du tar upp i din bok. För det känns säkert, då kommer du inte framkalla 1933 genom det.– Det är ungefär som att man skulle säga att turkisk nationalism är ofarlig för att det inte framkallar 1933, men den kan kanske framkalla något annat som är nästan lika illa som 1933. Men det här är inget jag berör i min bok, det borde jag kanske ha gjort. En aspekt i den masochistiska nationalismen är en hårresande kritik mot nationalism som sådan. Om man är nationalist så ser man hur nationalism sömlöst övergår i rasism, fascism, nationalsocialism, islamofobi och så vidare. Parallellerna går på en bråkdels sekund. Habermas, den tyske sociologen, skriver väldigt upplysande om det här. Han säger att det som för somliga är en oundviklig inom nationalismen – nämligen nationalsocialism – det ser han bara som en potentiell risk. Det är definitivt inte en sömlös övergång. Det är ungefär som att säga att socialdemokratin lätt kan glida över i stalinism, det är ingen som skulle påstå något sådant. Men när det gäller nationalism och problem på högerkanten är vänstern så villig att begå den här typen av hårresande politiska krumbukter och vägrar se de enorma politiska hindren som finns på vägen. Vad Habermas säger och vad jag också säger är att nationalismen som sådan, om vi tänker oss en svensk mild nationalism, inte är allierad på något sätt med fascism. Den är egentligen fascismens motsats på så sätt att nationalismen är grundvalen för ett modernt samhälle och för demokratier. Nationen som ram möjliggör allt, hela den modernitet som vi enas kring, som är bra. Alltså kvinnlig rösträtt och byråkratier. Max Weber pratar om det här också, att han ser nationalismen som ramen för ett modernt och civiliserat samhälle. Man kan lätt göra övergången till globalismen hos en del av vänstern. Man vill riva nationsgränserna för vi är alla människor, och allt är fritt och äkta och autentiskt. Min fråga till dessa utopister som jag kallar dem är: Vad bygger vi samhället på? Förutom transnationella företag, förutom nyliberalism, förutom avreglering? Om man tar en sak som feminism eller kvinnors rättigheter, hur ska vi kunna hävda dem om vi inte har nationalstater att göra det inom?Med din bok och en diskussion som har kommit på senare år skulle jag ändå säga att sådana där uttalanden som Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin gjorde, den typen av reflexiv självkritik och absurda uttalanden om den egna kulturen, är något vi har rört oss från. Människor idag känner sig kanske inte lika självsäkra på svenskars position i Sverige, det svenska språkets position i olika delar av landet. Om vi tänker oss nationalism som en grund för en väldfärdstat och att vi känner samhörighet så kan man säga att idag är Sverige ett otroligt heterogent samhälle. Många delar på territorium men det är inte självklart att alla skulle vara svenskar i någon egentlig mening eller att alla skulle känna samhörighet med varandra. Om du frågade någon 1980 och de gav uttryck för de här reflexiva tankarna, ”Men vadå, Sverige är väl ingenting att stå efter. Det är mycket bättre i andra länder”. Det var ett uttalande som kanske inte hade så stora konsekvenser. Men idag kan det ha det för människor för vi befinner oss i ett land som präglas av mycket mångfald. Det finns många skolor där nästan ingen pratar svenska hemma. Så vi har en ny situation och jag ser den här diskussionen du tar upp i boken som ett slags uppgörelse med den här överlägsenhetskänslan som tar sig uttryck i självspäkning.– Jag kom att tänka på när du pratade att jag tycker om att gå unt på kyrkogårdar. Jag gör det ofta och läser namnen, framför allt deras yrken. Alla de här människorna som kom före oss, som har gjort Sverige så bra. Jag kan ibland känna mig lite moloken för jag undrar vad är det vi sysslar med just nu? En del hade yrken som inte finns längre. Allasammans drog försiktigt, sakta men envetet och jävligt tålmodigt åt samma håll. Det var det de gjorde och det var lite det som var poängen. Det säger Tage Erlander i ett tal som sossarna inte vill veta av. Han säger att det som gör Sverige så unikt och framgångsrikt är att vi alla är så lika och arbetar för samma mål. Där var vi helt enkelt. Det fanns ingen mångfald på den tiden utan alla strävade efter samma mål. Det skulle bli renare, friskare, snabbare, mer jämlikt, mer demokratiskt och det blev det faktiskt också under 1900-talet. Här kanske jag poppar upp som en gammal gråsosse men jag tycker att det finns många fantastiska aspekter i den gamla klassiska socialdemokratin och vänstern. Men nu har vi ett samhälle, som du helt korrekt påpekar, där människor kommer från Sverige och lever i Sverige från alla möjliga olika länder och kulturer. Jag klandrar dem inte, man lever i sin egen kulturs vägnar. Men det innebär att alla de här människorna drar åt olika håll. Den svenska staten, det svenska samhället, där finns det människor som drar åt alla väderstreck samtidigt. Det finns ingen samlad riktning. Det är nästan som en dragkamp. Om man med samhälle menar någon form av sammanhållning där man litar på varandra och har solidaritet, som inte sossarna använder längre, så är frågan vad Sverige är och vad Sverige kommer att bli.Jag är lite yngre än vad du är men vi är uppvuxna i ett land med en tillit till statens institutioner. Men många av de här löftena om att vi lever i en gemenskap, gör din plikt, kräv din rätt och så vidare, men så läser man i tidningen om en Ica-butik som blivit rånad 40 gånger. Eller våldtäktsmannen som får 840 000 från staten i skadestånd för att det visade sig att han kanske var yngre än 18 år. Man har en känsla av att man inte längre har den här samhörigheten eller tilliten till de statliga institutionerna. Jag hade Andreas Johansson Heinö här som gäst och för tio år sen eller så pratade han om att vi kanske behöver mer nationalism för att överbrygga skillnader, och nu vill han inte längre säga det för han tycker att ordet är för belastat.Vi försökte reda ut det där, var vår meningsskiljaktighet fanns. Om man kollar på historien så har nationalism fått ett väldigt dåligt rykte, skulle jag hävda. Jag vet att George Orwell kallade sig själv patriot snarare. Jag menar att mycket av det som vad 1800- och 1900-talets stora konvulsioner och katastrofer berodde inte på nationalism utan på imperialism. Tysklands nationalsocialism och Hitler, det de gjorde var att expandera och utrota andra folk. Om man tittar på dansk nationalism så har de inte behövt expandera, i alla fall inte sen de fick spö vid Stora Bält. De har inte behövt invadera Sverige eller Norge för att vara nationalister. Redan på 1940- och 50-talet började man säga att den här känslan av att tycka att det egna landet var bra, att känna stolthet och sånt som var självklart för många, var något diaboliskt. Men snarare är det kanske att åka till Afghanistan och försöka bygga upp ett land enligt västerländsk modell, den sortens imperialism som är ett problem och har varit ett problem länge.– Det du säger faller väl in i ett klassiskt konservativt tankemönster. Jag är nog inte helt enig med dig.Jag tänkte att du inte skulle vara det.– Nej, inte riktigt. Jag tror att du och jag är eniga i nästan allt men jag tror däremot inte att man kan säga att nationalsocialismen till sin grund skulle vara imperialistisk. Jag tror att det är något så enkelt som en perversion, eller egentligen en återvändsgränd för nationalism. Alltså när nationalismen löper amok. I den nationalistiska ideologin som kan övergå i nationalsocialism ryms också den imperialistiska tanken, men jag tror att grundtemat för Hitler eller Mussolini och andra är en nationalistisk ideologi. Men jag menar ändå det finns en avgrund mellan en modern, återhållsam, balanserad, inkluderande, som man ska säga hela tiden, nationalism…Det säger till och med talibanerna nu, att de har en inkluderande islamism. Det sa en av deras talespersoner. Då kände jag att det har gått för långt. Talibanerna hänger med i hur du låter på Twitter.– Det visste jag inte, jag har blivit anklagad för mycket men nu kan jag också bli anklagad för att vara taliban!Varsågod!– Bara slafsa i er! En sak som jag tycker är lite märklig är att man vill hela tiden välkomna människor från andra kulturer in i det svenska. Då frågar sig jag, vän av ordning, vad är då det svenska? Vi måste välkomna dem, men i vad? För det svenska finns ju inte? Ska vi välkomna dem i något som inte existerar? För vi har gjort det till en blodssport att förringa och ignorera allt svenskt. Vi kan ingen historia, vi blickar tomt in i framtiden. I min förra bok försökte jag vara lite rolig och skrev ”Ska de läsa Fröding när vi tror att det är en ostkaka?” Hur ska de kunna känna en tillhörighet till något vi själva struntar i, eller inte bara struntar i utan som vi i princip uppmanar alla att ignorera? Jag har undervisat i SFI för länge sen och då pratade jag med elever, framför allt muslimer men även en del från forna Jugoslavien. De sa att det är märkligt att ni inte bryr er om era egna rötter. Vi springer omkring och ignorerar den svenska flaggan och kulturen av något slags total missriktad hänsyn mot människor från andra kulturer, som tycker att det är naturligt att vifta med den svenska flaggan och hylla den egna kulturen. Det innebär att den masochistiska retoriken inom det multikulturella entouraget, det är som ett slags autistisk pingpong inom medelklassakademin där man är hänsynsfull och tolerant och finkänslig mot varandra. Men det är som ett slags påhittad finkänslighet för människorna man tror är i behov av denna finkänslighet och som skulle bli förtvivlade om man inte höll på med den, de struntar fullständigt i den. Och det är värre än så, de tycker att det är konstigt att vi inte kan gå på som danskarna och norrmännen med sina flaggor. Jag tycker att det är teman som går igen om och om igen i hela den här debatten. Lik förbannat kan man ha projekt och konferenser kring det, men vad det har med verkligheten att göra står skrivet i stjärnorna.Jag tänkte att vi inte skulle hålla med varandra, för jag tror att jag har mer positiva tankar om nationalism än vad du har. Rudyard Kipling hade ett känt citat ”What do they know of England, who only England know”. Det skrev Orwell om också, att om du bara känner till England så vet du inte att du är beroende av hela det brittiska imperiet. För att känna England och förstå England måste du förstå imperiet och vara en del av den stora världen. Så om du blir för nöjd med din lilla plätt på jorden vet du inte heller vad den här värd. Jag älskar Sagan om Ringen och det är som med de små hobbitarna i Fylke. De vet inte ens om att det finns utbygdsjägare som vaktar deras gränser. De känner inte till det, de föraktar utbölingar och är rädda för dem, de vet inte att utbygdsjägarna skyggar dem. Den där t-shirten du köper produceras av fattiga människor som jobbar för en spottstyver under hemska förhållanden i Bangladesh och att tro att du är frikopplad från det systemet stämmer inte. Poängen är att du måste känna världen för att förstå ditt eget. Men där finns ingen masochism utan en nyfikenhet. Om man tar den postkoloniala litteraturen, till exempel Edward Said, så var han inte intresserad av de orientaliska kulturerna som hade skildrats utan av att kritisera dem som hade åkt dit och lärt sig språket, bott där och ”gone native” så att säga, och säga ”Titta, de hade koloniala attityder”. Det var givetvis sant men de var också genuint intresserade och en del av kulturerna, på ett sätt som postkoloniala aldrig har varit för de har varit intresserade av att göra upp med väst. Det finns en provinsiell attityd för å ena sidan är man för intresserad av allt det främmande men å den andra är du inte tillräckligt intresserad, utan du vill ha Disney-versionen av den andra kulturen, en tillrättalagd version av den.– Menar du vänstern?Ja, eller alla som har den här masochistiska attityden till det egna samtidigt som de höjer upp till exempel de äkta kulturerna som befinner sig långt borta. Det är så häftigt med en maorier som gör sin haka-dans till exempel. Men du är inte intresserad av problemen med alkoholism hos maorierna. Du tycker att det är fantastiskt att inuiterna har så många ord för snö men du är inte intresserad av hur många mord som begås på Grönland. Du har inget genuint intresse utan du använder de andra för att slå på dig själv.– Du sätter fingret på något oerhört känsligt och det är ett klockrent exempel på romantiseringen som den här medelklassvänstern inom akademin och journalistiken ägnar sig åt. Det som kallas ”boutique multiculturalism”, jag tror att det var Rumy Hasan som använde det också. Alltså när det handlar om kryddor, det indiska är så kryddstarkt och färgrikt, men då säger jag som den festförstörare jag är att det färgsprakande kanske är ett inbördeskrig. Det färglösa som vi ser i väst, det är så tråkigt och händelsefattigt, det kanske bara är ett annat ord för att vi har väloljade, tysta, supersnabba och korrekta byråkratier som spinner som en katt dag och natt. Det kanske inte är färgsprakande men det är bättre.Jag tänkte att vi kan avsluta med vad du ser som en väg framåt. För att inte fastna i en narcissistisk nationalism men inte heller en masochistisk – hur ska vi ta oss vidare?– Min bok är uppbyggd kring 23 teman där jag visar att de jag kallar klassiska nationalister och de masochistiska nationalisterna, de är dödsfiender och skulle inte stå ut med att dricka kaffe tillsammans i mer än en minut. Men jag menar att under ytan så säger de i princip samma sak. Det är bara att den enes ömhet gäller det egna landet och den andres gäller en annan kultur. Men vad de delar, menar jag, är en fullständig likgiltighet för det man kallar politiska principer. En multikulturalist kan älska konst när den riktar sig mot väst och försvarar konstnären med full kraft. Men om vi tar Mohammed-karikatyren och Lars Vilks så gör multikulturalisten en helomvändning och tycker att konstnären ska fängslas. Det finns motsvarande exempel på högersidan. Det fanns en kvinnlig SD-ledamot som gick igång på någon muralmålning som innehöll ett kvinnligt underliv och när det är en muralmålning är det kanske inte jätteerotiskt. Men hon sa i riksdagen att den här kvinnliga konstnären borde hamna bakom lås och bom. Men hade det handlat om Mohammed-karikatyrerna eller Dan Park skulle hon vara passiv eller försvara dem med full kraft. Men jag menar att båda attityderna är spegelbilder av varandra. Ingen av de båda extremisterna är intresserade av principen när det gäller konstens frihet, nämligen att man ska också hävda konstnärlig frihet när det gäller konst man inte tycker om, och kanske framför allt då. Rosa Luxemburg säger att ”Freedom is only freedom for those who say things other people do not wish to hear”. Det handlar om att man hävdar friheten för dem man inte uppskattar, som är ens motståndare. Det är det som definierar ens inställning. Här tycker jag att både högern, och då går vi långt utanför dina domäner, och vänstern begår samma fel. Man bör hävda liberala politiska principer – konstens frihet som princip. En princip innebär då att man hävdar det oberoende av vem som säger det och oberoende av social, politisk eller religiös kontext. Den klassiskt liberala ideologin innehåller svaret på hur vi ska ta oss ut ur den självbelåtna politiska förvirring som jag menar både högern och multikulturalisterna ägnar sig åt. En återgång till klassisk liberalism, John Stewart Mill skulle man kunna säga. Jag är ingen politiker men om man skulle ha en väg ut så menar jag att den finns i den klassisk liberalism där man till varje pris hävdar politiska principer. Det som jag hävdar för mina åsiktsfränder gäller också dig och alla andra. Det handlar om principer och inget annat.Stort tack Göran Adamson för att du var med i Rak höger!– Tack så mycket, det var mycket trevligt att prata med dig!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Någon gång kommer en riktigt stor himlakropp att vara på kollisionskurs med jorden igen. Kan vi stoppa den? Rymden är full av stenar. Vissa är så stora att de kan klassas som mindre planeter, andra är små som tennisbollar. Gemensamt för alla är att de är rester från universums födelse. Ibland korsar de större objekten jordens omloppsbana och krockar med oss, vilket kan få förödande konsekvenser. För ungefär 65 miljoner år sedan resulterade det i att dinosaurierna helt dog ut. I det här avsnittet av P3 Dystopia går vi igenom vad vi kan göra för att försvara oss mot hotfulla asteroider och hur det kommer sig att det är de lite mindre rackarna vi kanske egentligen borde oroa oss för.

Någon gång kommer en riktigt stor himlakropp att vara på kollisionskurs med jorden igen. Kan vi stoppa den? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Rymden är full av stenar. Vissa är så stora att de kan klassas som mindre planeter, andra är små som tennisbollar. Gemensamt för alla är att de är rester från universums födelse. Ibland korsar de större objekten jordens omloppsbana och krockar med oss, vilket kan få förödande konsekvenser. För ungefär 65 miljoner år sedan resulterade det i att dinosaurierna helt dog ut. I det här avsnittet av P3 Dystopia går vi igenom vad vi kan göra för att försvara oss mot hotfulla asteroider och hur det kommer sig att det är de lite mindre rackarna vi kanske egentligen borde oroa oss för.