Podcasts about tikkanens

Den finlandssvenska lyrikskatten är stor och betydelsefull. Maria Küchen reflekterar över en rik poesi som skrivs på ett ifrågasatt språk. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-01-22.2015 debuterade den finlandssvenska poeten Martina Moliis-Mellberg med diktsamlingen ”A”, en prosalyrisk triptyk som skildrar längtan efter överskridande och förvandling.Titanen som bär upp himlen på sina axlar längtar efter att vara något annat än det han är. Dykaren Jacques Costeau vill bli en haj. En älskande vill bli en del av sin älskades kropp.Den älskade har en stjärnas namn, Alfa Cassiopeia. ”Blommorna klöser sig fram över huden” står det i 'A', ”och Alfa Cassiopeia börjar prata i sömnen, hon skriker och vänder sig i förtvivlan medan huden hotar att spricka.”Att försöka tala, kan vara att gå sönder – särskilt om språket som åläggs dig inte är ditt eget.finlandssvensk dikt har central betydelse ­– för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet.Hösten 2017 intervjuades Martina Moliis-Mellberg i Sisuradio, Sveriges Radios programavdelning för finskspråkiga och finländare i Sverige. Hon berättade att finskan för henne, hela livet, har varit någonting hon har skämts över att hon inte kan. Först när hon flyttade från Finland till Malmö började hon se finskan som en möjlighet i stället för ett misslyckande.Diktsamlingen ”A” fick strålande kritik just för språkkänslan, men i Martina Moliis-Mellbergs hemland Finland krymper rummet för hennes språk, svenskan.Språk är identitet, och språkets kärnved är dess poesi. Relationen mellan språk, identitet och dikt är intim. Så när finlandssvenska poeter berättar om sin relation till finskan, berättar det också något om läget för svensktalande i Finland generellt.Svensktalande i Finland är inte alltid bra på finska. Det borde de bli, eller också borde de flytta ”hem” till ett Sverige där de inte har några rötter, enligt sannfinländare och röster inom finskhetsförbundet. Finskhetsförbundet är en drygt hundra år gammal sammanslutning, som idag strävar efter att avskaffa den officiella tvåspråkigheten i Finland.Effekten skulle bli förödande – för svenskspråkiga medier, för den svenska modersmålsundervisningen i Finlands skolor, för finlandssvensk poesi.Redan idag är den marginaliserad, inom den i sig alltmer marginaliserade finlandssvenskan. Det är inte främst dikt som de svenskspråkiga i Finland läser.Men finlandssvensk dikt har central betydelse ­– för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet.Texten till Finlands nationalsång ”Maamme”, är en översättning från det finlandssvenska originalet ”Vårt land” av Johan Ludvig Runeberg. Dikten är hämtad ur hans massiva diktepos Fänrik Ståls sägner från 1848:”Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord” – det är långt från Runebergs klassiskt rimmade nationalism, till den kosmiskt himlastormande världsmedborgaren i Edith Södergrans dikter, som chockerade sin omvärld med sin kullkastande modernism ett drygt halvsekel senare.”Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli” skrev Södergran i debutboken 'Dikter' 1916. ”Vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, 
… vi äro de minst väntade och de djupast röda, 
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.”Från Edith Södergran och framåt har dikten i det svensktalande Finland omdefinierat svenska språkets gränser. Finlandssvenskan betraktas ofta som en ”renare” och mer omsorgsfullt bevarande svenska än rikssvenskan, men det betyder inte att finlandssvensk dikt är konservativ, tvärtom.1922, året före Edith Södergrans död, debuterade Gunnar Björling, en av modernismens mest estetiskt radikala poeter. ”Jag blev barn, förrän jag blev vuxen | och som vuxen blev jag barn | jag skrattar alla dar. | Nu blommar luften | och morgonflugan vaknar.” Så skrev Björling i sin tredje diktsamling ”Kiri-Ra!” Från 1930. Hans tidiga dikter utstrålar en livsglädje som går igen hos finlandssvenska Eva-Stina Byggmästar åttio år senare:”Vi såg på soliga platser / de mest förtjusande / palmer i skrattgrönt / lyckogrönt, sagogrönt” – skrev Byggmästar 2010 i ”Vagga liten vagabond”.Björlings och Byggmästars röster blir förväxlingsbara, och det har sagts även om Martina Moliis-Mellberg att hon gör det svåra lätt. Men den finlandssvenska poesin talar självklart inte med en enda entydig röst, eller med ett enda språk.Hos Cia Rinne, i böcker som ”Zarzoum” från 2001 och ”Notes for soloists” som kom åtta år senare, glider dikten mellan engelska, tyska, franska och franska. Rinne är född i en finlandssvensk familj i Göteborg och uppvuxen i Tyskland. Hon kan tyckas befinna sig ljusår från den snävt inringade bildliga och bokstavliga finlandssvenska geografin. Just detta är en likhet mellan Edith Södergran och Cia Rinne.Kanske är det karaktäristiskt för poesi generellt, att poeterna rör sig mellan språk och länder i försök att trotsa konventioner och gränser. Kanske å andra sidan inte. Kanske har överskridandets poetik börjat formuleras på allvar först de senaste hundra åren, när de exkluderades röster har tagit plats i skrift och dikt – de som inte är män, inte är heterosexuella, inte är vita.Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism”White monkey” heter den finlandssvenska debutanten Adrian Pereras debutdiktsamling, som hösten 2017 belönades med svenska Yles litteraturpris. Boken har likheter med Athena Farrokhzads uppmärksammade debut ”Vitsvit” från 2013. Både hos Farrokhzad och Perera finns ett röstspel mellan livsöden som benämns på liknande vis – pojken, mamman, pappan, mormodern.Dessa livsöden i Pereras bok, säger Svenska Yles jury, ”skildrar allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som tvingar läsaren att lyssna och begrunda.”Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism, en tematik som Tikkanen aldrig har avsökt. Med kraft skriver Pereira in sig i en internationell samtida vithetskritik:”Min vän säger att vitheten fyller hen med skam.” står det i ”White Monkey”.”'Det är jag som förstör världen. Allt är mitt fel. Allt.' Vi talar inte mer om min mor eller mig. Det är klart att min än behöver trösten mest.”Det handlar om vit bräcklighet och vita tårar – men finlandssvenskan, och den kulturella identitet som inringas av finlandssvenskan, blir i Yles prismotivering primär.Yle är Finlands public service-bolag för radio och teve. Nedskärningar inom Svenska Yles verksamhet de senaste åren oroar de svenskspråkiga i Finland. Finlandssvenska talas av fem procent av Finlands invånare, och dessa fem procent får kontinuerligt sitt språkliga existensberättigande ifrågasatt. Behövs finlandssvenskan?Frågan är försåtlig. Språk är en central bärare av identitet. Att ifrågasätta finlandssvenskan, innebär att även de som talar finlandssvenska ifrågasätts."Suomessa puhutaan suomea" hävdar finskhetsförbundet. I Finland talar vi finska. Och i Sverige, enligt moderaternas partiledare, talar vi svenska.Att säga så, är att ifrågasätta människors existensberättigande. I ett land talas alltid flera språk, och vi är våra språk.Behärskar du inte språket som du förväntas använda för att beskriva dig själv och dina sammanhang, då blir det svårt att överhuvudtaget förstå vem du är.Finlandssvensk poesi behöver ses i det ljuset: som ett sätt att fortsätta existera genom att skapa, upprätthålla och ständigt nyskapa ett språk.Maria Küchen, författare och kritiker Maria Küchen tipsar om 5 favoritdiktsamlingar av finlandssvenska författare:Katarina Gäddnäs: "Venuspassagen" (Schilds & Söderströms 2005)Agneta Enckell: "Inte ett ord (jag är naken)" (Schilds & Söderströms 2014)Edith Södergran: "Dikter" (Schildts 1916)Martina Moliis-Mellberg: "A" ( Schilds & Söderströms 2015, Modernista 2017) "7" (Schilds & Söderströms 2017 )Solveig von Schoultz: "Ett sätt att räkna tiden" (Alba 1989)

Ska man läsa röster i huvudet bokstavligt eller symboliskt? I det fjortonde avsnittet av Samtal med vänner pratar Kaneli och Hanna om Akwaeke Emezis Sötvatten som introducerar begrepp som “ọgbanje” och ifrågasätter dualismer, bland annat den mellan realism och fantasi. Vem är Ada utan rösterna i hennes huvud? De har frågat några frågor om översättarens hantverk av Helena Hansson och pratar därtill om tre stora “varumärken” inom finlandssvensk litteratur: Edith Södergran, Tove Jansson och Märta Tikkanen. Kan man äga någons livshistoria? Förutom Sötvatten av Akwaeke Emezi nämns följande böcker: Min katt Jugoslavien och Bolla av Pajtim Statovci, Vitsvit av Athena Farrahozad, Landet som icke är av Kristina Sigunsdotter och Clara Dackenberg, De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap av Siv Storås, Borde hålla käft. En bok om Märta Tikkanen av Johanna Holmström och Kampen om Edith av Agneta Rahikainen. Samtalet Översättning, representation och identitet på bokmässan av Jennifer Hayashida, Niclas Hval och Mara Lee: https://bokmassan.se/programs/oversattning-representation-och-identitet/. BBC Africa Book Club om Freshwater: https://www.youtube.com/watch?v=GCJGMVUeYP4. Och filmen Tove. Citat (s. 157): “Ada kunde låtsas att hon hatade mig, men det går inte att dölja sanningen. Jag kände hur hårt hon höll om mig, att hon inte ville tända av eller släppa mig, att hon inte brydde sig om kylan eller smärtan eftersom hon hade mig, och wallahi, jag var bättre än droger, bättre än alkohol; hon var aldrig nykter med mig. Jag var den bästa kicken, den snabbaste, mest pålitliga langaren, det bästa vilddjuret. Varför skulle Ada någonsin vilja vakna från mig?”

Märta Tikkanens klassiker Män kan inte våldtas handlar om en våldtagen kvinnas hämnd mot sin gärningsman. Men den är också en studie i könsroller – och vad som händer om man vänder på dessa.

Den 84-åriga finlandssvenska författaren Märta Tikkanen är mer aktuell än nånsin då klassikerna Män kan inte våldtas och Århundradets kärlekssaga ges ut på nytt och når nya generationer läsare. I somras kom Märta Tikkanens brevbiografi Måste försöka skri-. Vad står titeln för ... måste försöka skri-va? Eller skri-ka? Det är i alla fall en bok med författarens brev till kollegorna i Sverige, Birgitta Stenberg och Åsa Moberg. I brevväxlingen kommer många ilskor fram. Över det njugga mottagandet av hennes böcker i Finland; att alltid vara den balanserande som fått skriva i smyg om nätterna. Nu är Märta Tikkanen 84 år och kan sen länge skriva när hon vill. Katarina Wikars åkte till Helsingfors och träffade Märta i soffan där hon en gång satt och skrev Århundradets kärlekssaga. Det blir ett samtal om vännerna på andra sidan viken och skapandet som överlevnad. Om att plocka åt tystnaden. Om rivalitet och andras priser. Saknad och glömska. Och hur det känns att ha en egen fanclub sent i livet. En kortare version av reportaget sändes i P1 sommaren 2019. Programledare: Marie Lundström Reporter: Katarina Wikars Producent: Thella Johnson

P1 Kultur åker till Helsingfors och gör ett hemmabesök hos författaren Märta Tikkanen som just nu är mer aktuell än någonsin! Både "Århundradets kärlekssaga" och "Män kan inte våldtas" har kommit ut i nyupplaga. Och nu i somras kom boken Måste Försöka Skri-, Märta Tikkanens brevbiografi, där bland annat brev till kollegorna Birgitta Stenberg och Åsa Moberg finns att läsa. Från Helsingfors tar vi oss till Moskva där vår reporter Fredrik Wadström befinner sig och där en rad ryska musiker och kulturpersoner ställt sig bakom den just nu aktiva proteströrelsen som demonstrerat i Moskva under sommaren. Och så hör vi en essä av Historikern Kim Bergqvist i dagens OBS i P1, där han berättar om hur gamla riddarromaner hjälpte svenskarna att bli européer. Programledare: Lisa Wall Producent: Saman Bakhtiari

I somras kom Märta Tikkanens brevbiografi "Måste försöka skri-", hennes brev till kollegerna Birgitta Stenberg och Åsa Moberg. Om det som var för värdefullt för att talas bort. Måste försöka skri-va? Eller skri-ka? Ända sen sjuttiotalet har Märta Tikkanen sagt sig vilja skriva en hatbok. Och i brevväxlingen kommer många ilskor fram. Det njugga mottagandet av hennes böcker i Finland, att alltid vara den balanserande som fått skriva i smyg om nätterna. Nordisk kvinnohistoria säger hon själv. De var alla medvetna om brevväxlingens betydelse, och ibland mitt i ett telefonsamtal la de på luren  och övergick till att skriva istället, "det var för viktigt för att smulas med vinden". Nu är Märta Tikkanen 84 år och kan sen länge skriva när hon vill. Katarina Wikars åkte till Helsingfors och träffade Märta i soffan där hon skrev "Århundradets kärlekssaga". Det blev ett samtal om vännerna på andra sidan viken och skapandet som överlevnad. Om att plocka åt tystnaden. Rivalitet och andras priser. Saknad och glömska. Och hur det känns att ha en egen fan-club sent i livet. Katarina Wikars katarina.wikars@sverigesradio.se

I veckans avsnitt besöker Jihde och Öhman Fredrik Virtanens bok ”Utan nåd” en gång till. Det blir en lång diskussion om Gemma Hartleys ”Så jävla trött”, Märta Tikkanens brevroman ”Måste försöka skri-” och mycket snack om Karin Erlandssons bok om att skriva böcker ”Alla orden i mig”. Ett riktig fullspäckat avsnitt med tips och inspiration. Hoppas att läsflowet når också er. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Märta Tikkanens omdebatterade klassiker "Män kan inte våldtas" från 1975 blir pjäs i dramatisering och regi av Lo Kauppi. "Jag hoppas den kommer att röra runt i folks huvuden", säger hon. Bibliotekarien Tova ska fylla 50 år. Hon är nyskild med två tonårssöner, och på sin födelsedag går hon på lokal och träffar en man hon följer med hem. Han våldtar henne. Tova bestämmer sig för att hämnas, välja krigets väg. "Han ska vara rädd också, rädd för sitt liv precis som hon." Ur romanen. "Märta Tikkanens roman är så före sin tid att den nästan är för ny nu också", säger Lo Kauppi, som har flyttat handlingen till nutid och försökt tänka sig in dagens situation. "Skulle hon gå till polisen, skulle det stå på löpsedlarna 50-årig bibliotekarie våldtagen, skulle hon ska bli hånad och uthängd i sociala medier?" Lo Kauppi har till skillnad från i Jörn Donners film från sent 70-tal valt att visa Tovas våldtäkt på Martti. "Det har jag aldrig sett i fiktionen förr", säger hon. "Nu ringer jag polisen. säjer hon. Och anmäler mej." Ur romanen. Hon har ändrat Tovas ålder till 50 istället för 40 och där finns också en skillnad i polisens bemötande, men mannens reaktion efter våldtäkten är likadan som i Märta Tikkanens roman. Vad skulle istället hända om han erkänner att han är ett offer? "Jag hoppas den här pjäsen kommer att röra runt i folks huvuden", säger Lo Kauppi. Katarina Wikars katarina.wikars@sverigesradio.se

Hans Gunnarsson berättar om sin nya roman Nattsida och på Göteborgs filmfestival träffar vi Tuva Novotny, Mia Engberg och Adam Pålsson. Kan män våldtas? I Märta Tikkanens roman slogs det redan i titeln fast att män inte kan våldtas - men texten visade på en annan sida. Nu tar skådespelaren och regissören Lo Kauppi sig an texten i en uppsättning på Stockholms Stadsteater. Hans Gunnarsson nya roman "Nattsida" är en spänningsroman där läsaren hela tiden är osäker på vad det är som egentligen sker och inte minst vad som har skett? Gunnarsson gästar studion. Vi får också en rapport från Göteborgs filmfestival. Mia Engberg, Tuva Novotny och Adam Pålsson är alla aktuella med nya filmer som visas där. I dagens OBS-essä reflekterar Anna Smedberg Bondesson över den första och andra kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur, Selma Lagerlöf och Grazia Deledda. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Gunnar Bolin

Skådespelaren Jarmo Mäkinen om sin lättsamma inställning till sin ålder och om varför han ogillar att bli typecastad. Regissören och författaren Lo Kauppi vill väcka debatt med ny pjäs. Reklam, serier, filmer, teaterföreställningar och ljudböcker. Popula ringer till skådespelaren Jarmo Mäkinen som berättar hur hans år har börjat. I Popula berättar Jarmo om det jobbiga i att bli typecastad. Han får oftast gestalta ondsinta och kriminella roller på grund av sitt utseende. Jarmo har även lovat sig själv att komma i toppform i år. Han ska vara utan alkohol över fyra månader och träna varje dag. Han är 60 år men ser inte sitt ålder som ett hinder i sin bransch, tvärtom. Och från en skådespelare till en annan. Skådespelaren, författaren och regissören Lo Kauppi kommer till studion och berättar om pjäsen - Män kan inte våldtas som hon just nu regisserar. Pjäsen har premiär i februari och baseras på finlandsvenska författarens Märta Tikkanens roman Män kan inte våldtas, som väckte stor debatt på sjuttiotalet och enligt Lo Kauppi är temat fortfarande lika relevant. Hon berättar även om sin kommande bok Två vita dvärgar som handlar om hennes liv före och efter drogmissbruket. Programledare Jasmin Lindberg och Erkki Kuronen Producent Julia Wiraeus Popula tvåspråkig radio sedan 2014 Fredag 18 jan kl 20.40 i Sveriges Radio P4 och Sisuradio Facebook/Instagram/Twitter: SRPopula

Den finlandssvenska lyrikskatten är stor och betydelsefull. Maria Küchen reflekterar över en rik poesi som skrivs på ett ifrågasatt språk.  ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. 2015 debuterade den finlandssvenska poeten Martina Moliis-Mellberg med diktsamlingen A, en prosalyrisk triptyk som skildrar längtan efter överskridande och förvandling. Titanen som bär upp himlen på sina axlar längtar efter att vara något annat än det han är. Dykaren Jacques Costeau vill bli en haj. En älskande vill bli en del av sin älskades kropp. Den älskade har en stjärnas namn, Alfa Cassiopeia. Blommorna klöser sig fram över huden står det i A, och Alfa Cassiopeia börjar prata i sömnen, hon skriker och vänder sig i förtvivlan medan huden hotar att spricka. Att försöka tala, kan vara att gå sönder särskilt om språket som åläggs dig inte är ditt eget. finlandssvensk dikt har central betydelse ­ för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet. Hösten 2017 intervjuades Martina Moliis-Mellberg i Sisuradio, Sveriges Radios programavdelning för finskspråkiga och finländare i Sverige. Hon berättade att finskan för henne, hela livet, har varit någonting hon har skämts över att hon inte kan. Först när hon flyttade från Finland till Malmö började hon se finskan som en möjlighet i stället för ett misslyckande. Diktsamlingen A fick strålande kritik just för språkkänslan, men i Martina Moliis-Mellbergs hemland Finland krymper rummet för hennes språk, svenskan. Språk är identitet, och språkets kärnved är dess poesi. Relationen mellan språk, identitet och dikt är intim. Så när finlandssvenska poeter berättar om sin relation till finskan, berättar det också något om läget för svensktalande i Finland generellt. Svensktalande i Finland är inte alltid bra på finska. Det borde de bli, eller också borde de flytta hem till ett Sverige där de inte har några rötter, enligt sannfinländare och röster inom finskhetsförbundet. Finskhetsförbundet är en drygt hundra år gammal sammanslutning, som idag strävar efter att avskaffa den officiella tvåspråkigheten i Finland. Effekten skulle bli förödande för svenskspråkiga medier, för den svenska modersmålsundervisningen i Finlands skolor, för finlandssvensk poesi. Redan idag är den marginaliserad, inom den i sig alltmer marginaliserade finlandssvenskan. Det är inte främst dikt som de svenskspråkiga i Finland läser. Men finlandssvensk dikt har central betydelse ­ för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet. Texten till Finlands nationalsång Maamme, är en översättning från det finlandssvenska originalet Vårt land av Johan Ludvig Runeberg. Dikten är hämtad ur hans massiva diktepos Fänrik Ståls sägner från 1848: Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord det är långt från Runebergs klassiskt rimmade nationalism, till den kosmiskt himlastormande världsmedborgaren i Edith Södergrans dikter, som chockerade sin omvärld  med sin kullkastande modernism ett drygt halvsekel senare. Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli skrev Södergran i debutboken Dikter 1916. Vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, vi äro de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel. Från Edith Södergran och framåt har dikten i det svensktalande Finland omdefinierat svenska språkets gränser. Finlandssvenskan betraktas ofta som en renare och mer omsorgsfullt bevarande svenska än rikssvenskan, men det betyder inte att finlandssvensk dikt är konservativ, tvärtom. 1922, året före Edith Södergrans död, debuterade Gunnar Björling, en av modernismens mest estetiskt radikala poeter. Jag blev barn, förrän jag blev vuxen | och som vuxen blev jag barn | jag skrattar alla dar. | Nu blommar luften | och morgonflugan vaknar. Så skrev Björling i sin tredje diktsamling Kiri-Ra! Från 1930. Hans tidiga dikter utstrålar en livsglädje som går igen hos finlandssvenska Eva-Stina Byggmästar åttio år senare: Vi såg på soliga platser / de mest förtjusande / palmer i skrattgrönt / lyckogrönt, sagogrönt skrev Byggmästar 2010 i Vagga liten vagabond. Björlings och Byggmästars röster blir förväxlingsbara, och det har sagts även om Martina Moliis-Mellberg att hon gör det svåra lätt. Men den finlandssvenska poesin talar självklart inte med en enda entydig röst, eller med ett enda språk. Hos Cia Rinne, i böcker som Zarzoum från 2001 och Notes for soloists som kom åtta år senare, glider dikten mellan engelska, tyska, franska och franska. Rinne är född i en finlandssvensk familj i Göteborg och uppvuxen i Tyskland. Hon kan tyckas befinna sig ljusår från den snävt inringade bildliga och bokstavliga finlandssvenska geografin. Just detta är en likhet mellan Edith Södergran och Cia Rinne. Kanske är det karaktäristiskt för poesi generellt, att poeterna rör sig mellan språk och länder i försök att trotsa konventioner och gränser. Kanske å andra sidan inte. Kanske har överskridandets poetik börjat formuleras på allvar först de senaste hundra åren, när de exkluderades röster har tagit plats i skrift och dikt de som inte är män, inte är heterosexuella, inte är vita. Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism White monkey heter den finlandssvenska debutanten Adrian Pereras debutdiktsamling, som hösten 2017 belönades med svenska Yles litteraturpris. Boken har likheter med Athena Farrokhzads uppmärksammade debut Vitsvit från 2013. Både hos Farrokhzad och Perera finns ett röstspel mellan livsöden som benämns på liknande vis pojken, mamman, pappan, mormodern. Dessa livsöden i Pereras bok, säger Svenska Yles jury, skildrar allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som tvingar läsaren att lyssna och begrunda. Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism, en tematik som Tikkanen aldrig har avsökt. Med kraft skriver Pereira in sig i en internationell samtida vithetskritik: Min vän säger att vitheten fyller hen med skam. står det i White Monkey. Det är jag som förstör världen. Allt är mitt fel. Allt. Vi talar inte mer om min mor eller mig. Det är klart att min än behöver trösten mest. Det handlar om vit bräcklighet och vita tårar men finlandssvenskan, och den kulturella identitet som inringas av finlandssvenskan, blir i Yles prismotivering primär. Yle är Finlands public service-bolag för radio och teve. Nedskärningar inom Svenska Yles verksamhet de senaste åren oroar de svenskspråkiga i Finland. Finlandssvenska talas av fem procent av Finlands invånare, och dessa fem procent får kontinuerligt sitt språkliga existensberättigande ifrågasatt. Behövs finlandssvenskan? Frågan är försåtlig. Språk är en central bärare av identitet. Att ifrågasätta finlandssvenskan, innebär att även de som talar finlandssvenska ifrågasätts. "Suomessa puhutaan suomea" hävdar finskhetsförbundet. I Finland talar vi finska. Och i Sverige, enligt moderaternas partiledare, talar vi svenska. Att säga så, är att ifrågasätta människors existensberättigande. I ett land talas alltid flera språk, och vi är våra språk. Behärskar du inte språket som du förväntas använda för att beskriva dig själv och dina sammanhang, då blir det svårt att överhuvudtaget förstå vem du är. Finlandssvensk poesi behöver ses i det ljuset: som ett sätt att fortsätta existera genom att skapa, upprätthålla och ständigt nyskapa ett språk. Maria Küchen, författare och kritiker   Maria Küchen tipsar om 5 favoritdiktsamlingar av finlandssvenska författare: Katarina Gäddnäs: "Venuspassagen" (Schilds & Söderströms 2005) Agneta Enckell: "Inte ett ord (jag är naken)"  (Schilds & Söderströms 2014) Edith Södergran: "Dikter" (Schildts 1916) Martina Moliis-Mellberg: "A" ( Schilds & Söderströms 2015, Modernista 2017)  "7" (Schilds & Söderströms 2017 ) Solveig von Schoultz: "Ett sätt att räkna tiden" (Alba 1989)

Vi kastar oss in i Tikkanens universum tillsammans med Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg och den forne finansministern Kjell-Olof Feldt I den tredje och avslutande delen av Bokcirkeln om Märta Tikkanens bok "Århundradets kärlekssaga" ger vi oss i kast med Märtas man - Henrik Tikkanen och läser den bok som sägs ha inspirerat Märta att skriva "Århundradets kärlekssaga". Tillsammans den forne finansministern Kjell-Olof Feldt och Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg läser vi därför Henrik Tikkanens bok "Mariegatan 26 Kronohagen". Hur ser Henriks bild ut av Märtas och hans äktenskap? Vad är det för kärlek som träder fram? Vi läser hela boken, från första till sista sidan. Läs gärna med oss! Bokcirkelledare är Marie Lundström

Till idag har den forne finansministern Kjell-Olof Feldt och Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg läst färdig Märta Tikkanens klassiker "Århundradets kärlekssaga" Hade kärleken överlevt om Märta Tikkanens man Henrik hade blivit nykter? Det undrar vi i den andra delen av bokcirkel-diskussionerna om Märta Tikkanens bok "Århundradets kärlekssaga." Vi läser och diskuterar tillsammans med Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, och den förra finansministern Kjell-Olof Feldt. Från sidan 80, och framåt! Bokcirkelledare är Marie Lundström

Aftonbladet kulturchef Åsa Linderborg och den forne finansministern Kjell-Olof Feldt frågar sig bland annat vad som gör att man stannar kvar, fast att man vet att man borde gå. Tillsammans med Aftonbladet kulturchef Åsa Linderborg och den forne finansministern Kjell-Olof Feldt läser vi Märta Tikkanens klassiska verk Århundradets kärlekssaga som handlar om hennes relation med maken Henrik Tikkanen. En historia som började som en kärleksaffär i korridorerna på jobbet, men när boken börjar har blivit ett äktenskap fyllt av disk, barn och alkoholmissbruk. Häng med i diskussionerna, och läs från början av boken till sidan 79. Nästa vecka tar vi oss an den sista delen av boken! Bokcirkelledare är Marie Lundström

I veckans podcast tar Jihde och Öhman sig äntligen an Hanya Yanagiharas "Ett litet liv". De två första kapitlen analyseras och leder diskussionen in på våldet i tv-serien "Big Little Lies" som ju urpsrungligen är en roman av Liane Moriarty. Det sexuella våldet tar oss till Märta Tikkanens äktenskap och till slut blir det Hedi Frieds "Frågor jag fått om förintelsen". Ja och såklart mycket mer! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Bokcirkeln läser Henrik Tikkanens bok, och så träffar vi författaren Sema Kaygusuz i Istanbul och går på poesiklubb i New York. Tillsammans den forne finansministern Kjell-Olof Feldt och aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg läser vi Henrik Tikkanens bok Mariegatan 26 Kronohagen. Hur ser Henriks bild ut av Märtas och hans äktenskap? Vad är det för kärlek som träder fram? Vi läser hela boken, från första till sista sidan. Läs gärna med oss!Och så åker vi till Istanbul, och träffar författaren Sema Kaygusuz. Och till New York, till en av stadens äldsta poesiklubbar.Klicka HÄR för att komma till Lundströms egen Spotify-lista.Idag med två nya låtar!

 I andra delen av bokcirkeln läser vi sista delarna av Märta Tikkanens bok "Århundradets kärlekssaga" tillsammans med Åsa Linderborg och Kjell-Olof Feldt. Hade Märta och Henrik Tikkanens kärlek verkligen överlevt om han hade blivit nykter? Det bland andra är frågor vi ställer oss i del två av bokcirkeln om Märta Tikkanens bok "Århundradets kärlekssaga." Vi läser tillsammans med aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, och den förra finansministern Kjell-Olof Feldt. Och Er såklart, alla lyssnare! Läs från och med sidan 80, fram till sista sidan. Så möts vi där!Och så kommer författaren Fredrik Backman hit med sin nya roman "Björnstad" i näven. "Björnstad" är en berättelse om manlighet och gruppdynamik, och vad ett hockeylag och en sport kan betyda för en svensk småstad och dess invånare.

Åsa Linderborg, Kjell-Olof Feldt och såklart Marie drar igång vinterns bokcirkel, och frågar sig bland annat vad som gör att man stannar kvar, fast att man vet att man borde gå. Tillsammans med Åsa Linderborg och Kjell-Olof Feldt läser vi  Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga om hennes relation med maken Henrik Tikkanen. En historia som började som en kärleksaffär i korridorerna på jobbet, men när boken börjar har blivit ett äktenskap fyllt av disk, barn och alkoholmissbruk.  Och så kommer Lina Wolf hit, med sin Augustprisnominerade roman "De polyglotta älskarna." En roman om maktbalansen i kärleken, och Ellinor som träffar mannen Calisto och både hat, äckel och åtrå inträffar. Och så en helt annan sak. På måndag är det en så kallas "supermåne", en måne som är så nära jorden som den har varit på väldigt, väldigt länge. Bland poeter och musiker är månen en favorit, så vi bestämde oss för att lyssna, prata, och fundera: vad är egentligen månens plats i litteraturen, lyriken och musiken? Missa inte att följa oss på Spotify - nya låtar varje vecka! Klicka på länken nedan!

The Clash of the Giant... Egos! Peppe och Karin har läst Horace Engdahls Den sista grisen, respektive Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig. Horace håller sig till genren "aforismer och fragment", Ebba har skrivit "en punktroman" inspirerad av Tikkanens Århundradets kärlekssaga. Gör det nyligen separerade författarparet varsin personlig skildring av kärlek och krig, fångna i äktenskap, könsroller och berömmelse? Eller gör de i själva verket bara varsin litterär cop-out? Mellan raderna har svaret. (Och den som tycker nåt annat kan gå upp på vinden och hänga sig, för att citera Horace.) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nu är den här - Ebba Witt-Brattströms "Århundradets kärlekskrig". Vi har korsläst den med Martina Haags "Det är något som inte stämmer" och Märta Tikkanens "Århundradets kärlekssaga". Det handlar om tvåsamhetens hyckleri. Om könskriget. Om dikt kontra sanning och varför vissa makar sätter konsten framför de egna känslorna. Naturligtvis har vi också sett första avsnittet av "Det mest förbjudna", där Cilla Thorell spelar Kerstin Thorvall. Foto: Jessica Gow/TT.

I 40 år har hon stridit för kvinnors rätt till sin kropp, lika lön och plats inom litteraturen. Först nu debuterar hon skönlitterärt om "ett äktenskapligt haveri i jämställdhetens förljugna paradis". Ebba Witt Brattström är professor i Nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och har en fyra decennier lång kamp i feminismens tjänst bakom sig. Som forskare och blåslampa i den offentliga debatten, men också med tillfälliga inhopp i politiken i Stödstrumporna på 90-talet och Feministiskt initiativ på 00-talet.Först nu som 62-åring debuterar hon skönlitterärt med Århundradets kärlekskrig. En hyllning och uppdatering av Märta Tikkanens klassiker Århundradets kärlekskrig, men också August Strindbergs Dödsdansen.I Söndagsintervjun i P1 berättar Ebba Witt-Brattström om sin stridbarhet, kärleken till pappan och svårigheten att stå i bredd i äktenskapet. Precis som boken Århundradets kärlekskrig är samtalet slagfärdigt, naket och sorgligt.KontaktMail: sondagsintervjun@sverigesradio.se Facebook: Söndagsintervjun i P1 Twitter: @sondagsintervju Instagram: @sondagsintervjun_p1

Astrid (astridkarin.ratata.fi), Julia (koltrast.ratata.fi) och Nanó (nano.ratata.fi) möts upp efter Helsingfors bokmässa 2015 och snackar litteratur med en feministisk och stundals drypande ironisk twist. Varför beter man sig alltid förvirrat när man träffar en författare man beundrar? Är Århundradets kärlekssaga prosa eller lyrik? Vad har Stieg Larssons Millenium-trilogi gemensamt med Märta Tikkanens "Män kan inte våldtas"? Astrid har upptäckt fantasy, Julia läser sju böcker på en gång, Nanó vill inte leva i ett samhälle som drivs av likes och ingen förstår sig riktigt på Lena Dunhams "Not that kind of girl". Klipp och jingel av Nanó Wallenius.

Programmet Allvarligt Talat bygger på lyssnarnas frågor och Birgitta Stenbergs och Märta Tikkanens svar. I det här programmet som sändes första gången på nyårsafton 2011 handlar frågorna bland annat om att leva utan barn, om uppfostran och om självkänsla.

Programmet bygger på lyssnarnas frågor och Birgitta Stenbergs och Märta Tikkanens svar. I det här programmet som sändes första gången på nyårsafton 2011 handlar frågorna bland annat om att leva utan barn, om uppfostran och om självkänsla.

Programmet bygger på lyssnarnas frågor och Birgitta Stenbergs och Märta Tikkanens svar. I det här programmet som sändes första gången på juldagen 2011 handlar frågorna mycket om relationer: När vet man att det är dags att skiljas? Kan man vara beroende och fri på samma gång?

Programmet bygger på lyssnarnas frågor och Birgitta Stenbergs och Märta Tikkanens svar. I det tredje programmet handlar det bland annat om attraktion på arbetsplatsen, lyckopiller och frågan om när man ska ge upp.

Programmet Allvarligt Talat bygger på lyssnarnas frågor och Birgitta Stenbergs och Märta Tikkanens svar. I första programmet handlar det bland annat om passion, om att lämna ut sig i konsten, att hitta ett eget rum och frågan om det finns perfekta föräldrar.

Programmet bygger på lyssnarnas frågor och Birgitta Stenbergs och Märta Tikkanens svar. I första programmet handlar det bland annat om passion, om att lämna ut sig i konsten, att hitta ett eget rum och frågan om det finns perfekta föräldrar.