Podcasts about nobelpristagaren

Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj träffar P1 Kulturs Fredrik Wadström inför Belarus frihetsdag. Hur är arbetar man som belarusisk författare, med rötter i Ukraina, i en värld där rädsla och förtryck ökar? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. För 26 år sedan åkte Fredrik Wadström till Minsk och följde nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj arbete i två veckor. I dag är samma sak otänkbart. Belarus är en stängd diktatur, och Aleksijevitj har gått i exil.På Belarus frihetsdag, 25 mars, besöker hon Stockholm. Fredrik Wadström träffar henne igen, för att prata om hur växande rädsla i Belarus och Ryssland påverkar hennes bokprojekt. Hur – och varför – intervjuar och skriver man i en värld där de enda alternativen tycks vara att protestera och fängslas, eller fly?”REPORTRAR UTAN GRÄNSER” LARMAR OM EXTREM UTVECKLINGUSA landet stänger medier som levererar journalistik till slutna stater och journalister häktas i Turkiet. Situationen gällande yttrandefrihet och demokrati är den värsta på 25 år, visar flera rapporter.Hur har det blivit så? Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser, berättar om dagens största hot och vart utvecklingen är på väg.KONSTNÄREN SHUBIGI RAO HOPPAS BLI IRRELEVANTCensur är huvudämnet när konstnären Shubigi Rao gör sin första separata utställning i Sverige, på Bildmuseet i Umeå. Till stor del handlar utställningen också om människor gjort motstånd. Aktuella ämnen, enligt Rao, men hon hoppas att hennes konst ska bli mindre relevant.Kulturredaktionens Joakim Silverdal träffar henne framför hundra böcker om mänsklig historia och vetenskap, dränkta i svart bläck.HUR BRA ÄR CHIMAMANDA NGOZI ADICHIES NYA BOK?Efter ett tolv år långt romanuppehåll kommer den ständigt nobelpristippade Chimamanda Ngozi Adicie ut med ”Drömräkning”. Men lever boken upp till de skyhöga förväntningarna? Varför har den ett efterord, och är det inte förlegat att låta den utspela sig under pandemin?Är ”Drömräkning” bra?P1 Kulturs litteraturkritiker Lina Kalmteg reder ut.ESSÄ: T. S. ELIOTS HEMLIGA MUSA FICK INTE VARA MÄNNISKAÅr 2020 släpptes ett underligt meddelande från nobelpristagaren T. S. Eliot, som då varit död i 55 år. I det skrev tonar han ner sin relation med sin kärlek Emily Hale. Men breven han skrev till henne visar en helt annan sida.Amanda Svensson reflekterar över att vara någons musa – speciellt T. S. Eliots.Programledare: Lisa WallProducent: Eskil Krogh Larsson

Vissa material hör ihop med vissa ting, ger det dess form. Det är därför den gamla bakelittelefonen fortfarande i mobiltider fungerar som telefonsymbol. Olle Holmqvist hyllar en hållbar plastsort. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen sänd 2018-09-11.Den här signalen, den framkallar en inre bild, för många inte för alla. Det beror lite på din ålder. Vid cirka ‎‎50 års ålder går en gräns. Vi äldre ser för vår inre syn den klassiska telefonen. Den är svart. Där finns en ‎rund skiva med siffror att slå. Där ligger den där behändiga. Hörluren. Örat till den ena, övre delen, den undre ‎där sladden tar vid till munnen. Det har pratats en del genom tiderna i den där apparaten. Genom tiderna ‎betyder konkret från 1930-talet till något år in på vårt årtusende.‎‎ Telefonen kom ungefär samtidigt med stumfilmen. Där kan vi se människor tala. Mästaren Chaplin, bockar ‎och ler, lyfter på hatten. Vi ser att han talar till damen som just fått sin ruta pangad av hans pojke. Men ‎innan filmen fick ljud, fick filmmakarna tillgång till ett annat sätt att illustrera tal. I stumfilm från året ‎‎1915 bråkar mannen och kvinnan om vem som ska tala i telefonen. Telefonen ser ut som en kakburk med ‎en mikrofon som sticker upp. Hon håller i hela apparaten, vänder ryggen åt mannen och hindrar honom ‎komma åt.En annan scen, nu från 1930-talet: Max Hansen, spelar sin egen tvilling. Svart-vit film. Sitter på kontor med – skrytigt nog två ‎telefoner. Bägge ringer. Han bryr sig inte. Men bordstelefonerna syns och hörs. De deltar i intrigen.Det gällde funktionalitet. Det fanns inte, som gäller för bilar eller bostad, en variant för fattiga ‎och annan för rika.‎I sökmotorn skriver jag in telephone och movie och scene. Upp kommer tio ‎förslag på de tio bästa telefonscenerna. I samtliga står en person, oftast en man, med en liten dosa i handen ‎tryckt mot kinden. Och ansiktet i närbild.‎Något har hänt med telefonen.‎‎ Under bordstelefonens storhetstid, när den var var mans egendom på ett särskilt bord i hemmet, det var då ‎som den hade sitt klassiska utseende. Redan de gamla grekerna, hade inte telefon även om ordet är ‎grekiskt, de funderade över frågan: Varför har ett visst föremål, av människan skapat, en viss form? ‎En av förklaringarna lyder: Det här föremålet har formats till just sin egna form därför att det fanns ett ‎råmaterial, lera eller trä till exempel, som gjorde den saken möjlig. En pilbåge kan formas av trä, men inte av lera. ‎Ett vattenkrus av trä blir inte så bra, inte förrän vi lärde oss tunnbinderi, på 1500-talet, men då bara till ‎stora kärl.‎ Den klassiska telefonen, den som Roosevelt använde när han talade med Stalin, den som min mamma ‎använde när hon förde, som jag tyckte, oändliga samtal med min moster i Söderhamn, den som ständige ‎sekreteraren använde när han ringde Nobelpristagaren, den apparaten hade ett kolossalt enahanda ‎utseende. Det gällde funktionalitet. Det fanns inte, som gäller för bilar eller bostad, en variant för fattiga ‎och annan för rika.‎‎ Liksom den grekiska amforan krävde sin lera, så krävde telefonen sitt material. Det heter bakelit efter sin ‎uppfinnare belgaren Leon Hendrik Baekeland som patenterade bakelit från sin uppfinnarverkstad i Yonkers ‎New York, med tre förbättrade varianter åren 1907 till 1910.‎Men innan vi nosar lite på kemin så kan vi begå den alltid riskfyllda manövern att tänka kontrafaktiskt, vi ‎tänker som om – bakeliten aldrig uppfunnits. Vad har vi då för material?‎Så klassisk att hon, även i nutid ersätter den som symbol o-brukliga mobilen, som liknar en avrundad ‎sardinburk.På ett vackert litografi, tecknat efter foto, sitter telefonens uppfinnare skotsk-amerikanske Alexander ‎‎(Graham) Bell och talar i det första telefonsamtalet. Med skäggiga och mustaschprydda herrar bakom sig.‎Då som nu, viktigt att vara med på bilden. Det var den 18 oktober, året 1876.‎Telefonapparaten är en vackert snidad pjäs, oklart av vilket material. Kanske porslin.‎Annars var trä det vanligaste materialet före bakelit, eller metallplåt. Bägge opålitliga i längden. ‎Ständigt nötande med ett rullhandtag före start. Trä spricker. Metall rostar. För ögat osköna former. ‎Lådans form berättar inte vad den är till för. En låda kan aldrig vara symbol för något specifikt. Men det ‎kan den klassiska bakelittelefonen!‎Och här bakelitens oöverträffbara fördel: formbarheten. Den mjuka massan kan pressas till önskad form, ‎den stelnar, blir fast och pålitlig. Rostar inte, brinner inte, tycks inte ens bli nött och sliten av tidens tand.‎Så klassisk att hon, även i nutid ersätter den som symbol o-brukliga mobilen, som liknar en avrundad ‎sardinburk. Telefonapparaten kan reduceras och stiliseras till en bokstavsliknande symbol, innebörden: ring ‎oss! ‎‎Men på det kontrafaktiska gungflyt kan vi spekulera om en snidad trätelefon, i vackert björkträ,‎ formad som en bakelittelefon. ‎Men det suveräna materialet bakelit höll sig från omkring 1930 till 1970. Det kunde naturligtvis ‎användas till annat. Handtag, beslag, elkontakter.‎‎ En av naturens märkligare produkter år kåda. Men kemisten ‎Baekeland och hans generation kunde tämja – domesticera – naturens kemi. Han var redan förmögen på ‎en annan upptäckt, och i sitt egenfinansierade labb sökte han nu den konstgjorda kådan, formbar sedan stel ‎och hård.‎ Hans upptäckt var inget drastiskt genombrott genom en plötslig insikt – det som kallas Eureka – utan vad ‎många skulle benämna ”vanlig produktutveckling”. Han började med att försöka förstärka trävirke med ‎konstgjord kåda genom impregnering. Målet var klart och tydligt. Teknisk utrustning tillhandahöll möjligheten att laborera med olika kombinationer av tryck och temperatur, och han ‎syntetiserade så en produkt med rätt egenskaper. Och det utgående från bara två rätt triviala kemikalier, ‎fenol och formaldehyd. Det kunde, hävdade han användas till ”tusen och ett ändamål”, och blygsamt ‎uppkallade han produkten efter sig själv: bakelit.‎Råvaran, bakelit, gör möjligt att forma den ideala formen, som sedan kan massproduceras, som blivit ‎symbol – ikon Med buller och – pling – kom Ericssons första bakelittelefon år 1931. Stilla som snödrivan i skuggan smög hon bort i vårvärmen 40 år senare. Något annat kom i stället. Fortsatt produktveckling ledde till ‎andra plaster, flera färger, bakeliten alltid svart, och nu istället en tunn kåpa att ge den rätta formen Ihålig ‎ersatte den ersattes den mer kompakta ljutklumpen. Så kom mobilen. Men aldrig kan den i ensamt ‎majestät framträda i ruta eller på filmduk och ringa sitt genomträngande krav: Ikonen talar och säger: ‎kom och lyft min lur!‎Här har vi råvaran till ett bruksföremål som ingripit i några hundra miljoners människors vardagstillvaro, ‎‎vilket vi knappt noterat "klart man har telefon". ‎Råvaran, bakelit, gör möjligt att forma den ideala formen, som sedan kan massproduceras, som blivit ‎symbol – ikon i ordets ursprungliga betydelse. Och så tar den slut, vandrar in i intigheten, fast inte ‎riktigt.‎Men ännu denna dag händer det så här: Mina händer sträcker ut sig själva för att handskas med alla ‎skaft på alla kastruller och stekpannor, bakelit – när jag går ut ur lägenheten, fattar min hand om ‎bakelitkryckan på käppen. Utanför lägenheten griper handen om bakeliten på ledgången vid trappan ‎utför. Bakeliten är kanske odödlig.‎Genom bordstelefonen är den symbolen för allas rätt att prata med alla, var man än bor – med ‎sin geniala konstruktion, hörluren en yta mot örat, en annan nära munnen, ett enda grepp med en enda ‎hand, och högra handen – fri – att gestikulera med, är den också symbolen för en tid som nyss var här, men nu för alltid har upphört.Olle Holmqvistzoofysiolog och kulturdebattör

Geoffrey Hinton var gnistan som fick AI-utvecklingen att explodera. För detta tilldelas han Nobelpriset i fysik 2024, men varnar själv för det existentiella hot AI kan utgöra mot mänskligheten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet sändes första gången 6/12-2024.Vi besöker Geoffrey Hinton i hans hem i Toronto, och hör om den press han upplevde i barndomen, och om hans oerhörda drivkraft genom decennierna med övertygelsen om att de så kallade neurala nätverken var det som bäst kunde skapa en artificiell intelligens.Över en kopp kaffe berättar han om hur han nyligen lämnade sitt jobb på Google, samtidigt som han vaknat till insikten att AI snart kan bli mer intelligent än vi människor, och om att den då kan vilja ta över och göra sig av med oss människor. Hur tänker han sig hotet rent konkret, och vad kan vi göra för att tygla den artificiella intelligensen och använda den som den enorma positiv kraft den också kan vara?Reporter:Björn Gunér bjorn.guner@sr.se Producent: Lars Broström lars.brostrom@sr.se

Två av årets Nobelpristagare varnar för AI-utvecklingen – och en av dem har nyligen tvärvänt i frågan, som han själv bidragit till under flera decennier. Det skriver matematikprofessorn Olle Häggström, som dessutom menar att den svenska AI-kommissionen inte tar hotet på allvar. Inläsare: Magnus Thorén

De är två av AI-världens hetaste namn. Och när de besökte Stockholm under Nobelveckan passade SvD Tech briefs Henning Eklund på att intervjua pristagarna Geoffrey Hinton och Demiss Hassabis. Geoffrey Hinton, som brukar kallas ”AI:s gudfadern”, räknar med att AI-systemen kommer att bli smartare än människor inom 5-20 år. När det inträffar riskerar hela mänskligheten att utplånas, varnar Nobelpristagaren. Demis Hassabis är vd för Googles AI-labb Deepmind och är därmed en av AI-världens stora makthavare. Han oroas av vad kapplöpningen mellan storbolagen kan leda till, och hoppas på internationellt samarbete för att hantera riskerna med AI. Dessutom: Geoffrey Hinton bjuder lyssnarna på sitt bästa lästips. Intervjuerna är på engelska. In this episode of SvD Tech Brief, Nobel laureates Geoffrey Hinton and Demis Hassabis discuss the risks of AI that threaten humanity. The interviews are conducted in English. SvD Tech brief är en podd från Svenska Dagbladet. Feedback: techbrief@svd.se Signa upp dig för nyhetsbrevet: https://www.svd.se/story/tech-brief-nyhetsbrev

Många är vi som köper böcker till nära och kära i julklapp – gärna någon av den senaste Nobelpristagaren i litteratur. Men vad ska man tänka på när man köper böcker i present, toppar en bok framför näsan magrutor när det kommer till sexappeal och hur går det till när Nobelpriset i litteratur utses? En av de frågorna svarar Svenska Akademins ständige sekreterare Mats Malm på och han berättar även varför han har svårt att ge boktips och vilken av Nobelpristagarna som får honom att gråta. Dessutom pratar Emma och Clara om kåkfararnas favoritböcker, bokposering och plusbetyg på kultur.Klipp och musik:White Christmas (1947 Version)John Williams - Carol of the Bells, Home AloneElvis Presley - Blue ChristmasNobel Prize, Announcement of the 2024 Nobel Prize in LiteratureTV4 Nyhetsmorgon, Deckarförfattarnas bästa julklappstips- ”Den här boken har allt”SR P4 Jämtland, Fallgropen att undvika – med årets second hand-julklappWho Wants to be a Millionaire SuspenseVår tenta i böcker hittar du på instagram, @akursen_poddmail: akursenpodd@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Geoffrey Hinton var gnistan som fick AI-utvecklingen att explodera. För detta tilldelas han Nobelpriset i fysik 2024, men varnar själv för det existentiella hot AI kan utgöra mot mänskligheten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi besöker Geoffrey Hinton i hans hem i Toronto, och hör om den press han upplevde i barndomen, och om hans oerhörda drivkraft genom decennierna med övertygelsen om att de så kallade neurala nätverken var det som bäst kunde skapa en artificiell intelligens.Över en kopp kaffe berättar han om hur han nyligen lämnade sitt jobb på Google, samtidigt som han vaknat till insikten att AI snart kan bli mer intelligent än vi människor, och om att den då kan vilja ta över och göra sig av med oss människor. Hur tänker han sig hotet rent konkret, och vad kan vi göra för att tygla den artificiella intelligensen och använda den som den enorma positiv kraft den också kan vara?Reporter:Björn Gunér bjorn.guner@sr.se Producent: Lars Broström lars.brostrom@sr.se

Kalle pratar denna fredag om den skottlossning som ägt rum utanför ett Israel-kopplat företag i Kallebäck. En 13-åring ska ha gripits. Fanny berättar om årets nobelpristagare i litteratur, som gick till sydkoreanska Han Kang. Men det kommer kritik: hon finns på pocket. Kalle lanserar även än ny lek löst baserad på att en kvinna i USA blev förföljd av av hundra tvättbjörnar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kalle Berg pratar denna fredag om den skottlossning som ägt rum utanför ett Israel-kopplat företag i Kallebäck. En 13-åring ska ha gripits.Han pratar också om att det nu finns nytt hopp att hitta tre försvunna barn i den nyzeeländska vildmarken efter att deras pappa försvunnit med dem i december.Fanny Wijk pratar om årets nobelpristagare i litteratur, som gick till sydkoreanska Han Kang. Men det kommer kritik: är hon för ung med sina 54 år?!?Sedan kommer GP:s Frida Rosengren med veckans helgsnack. Hon har riktat in sig på ordvitsande restaurangnamn – och bristen på dem i Göteborg.Dessutom: Hotfulla känslor för Skanstorgets bajsgräsmatta, kvinna jagad av tusen tvättbjörnar, A-teens till Chile och livesex och blod fick operabesökare i Stuttgart att må illa. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nobelpristagaren och slaktardottern Katalin Karikó lär sig hemma i trädgården i Ungern hur allt hänger ihop. En nyfikenhet som gjorde att hon utvecklade grunderna för covidvaccin - och rädda miljontals liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hennes forskarbana har varit allt annat än enkel. Det har tagit decennier att utveckla grundforskningen bakom mRNA-vaccin, det som senare ledde till snabbt framtagna covidvaccin 2020 under pandemin. Nobelpristagaren riskerade utvisningNär hon kom till USA i mitten av 80-talet blev hon hotad med utvisning. Hennes professor hade ett våldsamt humör, och uppskattade inte att hon försökte söka sig vidare till andra enheter. Han hotade därför att dra in hennes tillstånd för forskning i USA.Fick nobben när hon sökte pengarKatalin Karikó fick sedan knappt några anslag till forskningen. Andra forskare upplät plats i labbet åt henne av pur välvilja. Men ingen trodde på hennes idé om den lilla genetiska lättflyktiga kartan med mRNA, det som sen kom att bli grunden för ett helt nytt sätt att ta fram vaccin på.Helhetsbild av naturenI det lilla samhället Kisújszállás i Ungern, där hon växte upp, fick hon lära sig vikten av att ta tillvara på allt. Även hur naturen hängde ihop. Det gjorde att hon lärde sig att se vad som fungerade naturligt i kroppen. På så sätt tog hon vara på den lilla genetiska informationen i mRNA och utvecklade det på ett naturligt sätt, så att det liknade mer som det fungerade i naturen. På så vis kunde en effektiv ny vaccinmetod tas fram.Från slaktardotter till megastjärnaFölj med när medicinreporter Annika Östman följer megaforskarstjärnan Katalin Karikó i Ungern, just dagarna efter att nobelpriset i medicin tillkännagetts 2023. Och Annika Östman sträckläser Katalin Karikós biografi ”Breaking Through - My Life in Science”.Medverkar i dagens avsnitt av Vetenskapsradion Hälsa gör: Katalin Karikó, nobelpristagare i medicin 2023 och biokemist och utvecklade mRNA-vaccinen, Ali Harandi, vaccinlabbchef i vid Sahlgrenska Akademien i Göteborg, Marta Granström, en av Sveriges mesta vaccinexperter och professor emerita i mikrobiologi på Karolinska institutet, Jan Albert, professor i smittskydd vid Karolinska institutet, János Horvát, ungersk TV-profil, József Tóth, rektor på högstadieskolan i Kisújszállás, Vladimir Turok, engelsklärare i Kisújszállás, Homor Mohai, granne i Kisújszállás, Alara Yilmaz,medicinstudent från Turkiet i Szeged, Gabriella Fabian,molekylärbiolog från det biologiska institutet i Szeged där Karikó tidigare arbetade, Anna Erdein, Vetenskapsakademiens biträdande generalsekreterare i Budapest i Ungern.Programmet sändes första gången 30 nov 2023Programledare Annika Östmanannika.ostman@sverigesradio.seProducenter: Lars Broströmlars.brostrom@sverigesradio.seSofia KottorpSofia.Kottorp@sverigesradio.se

Svenska Torsten Wiesel är nobelpristagaren i medicin som upptäckt grunden för hur våra synintryck blir till bilder i hjärnan. Han har varit rektor på Rockefeller University och är fortfarande rådgivare åt unga forskare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Torsten Wiesels och kollegan David Hubels forskning om synen handlade om hur synintryck på näthinnan går vidare och omvandlas till bilder i hjärnan. Det ledde också till att vi förstod hur viktigt det är att barn med medfödda synfel behandlas så fort som möjligt för att kunna ge dem en normal utveckling av synen.Torsten Wiesel växte upp vid mentalsjukhuset Beckomberga, där hans pappa var chefspsykiater. – Jag såg ingen skillnad på dem som var utanför och innanför staketet, säger han.Uppväxten väckte hans engagemang för dem som inte passar in och den har han haft med sig hela livet.– Jag har försökt vara en positiv kraft, säger han, om sina olika engagemang.Hör tankar från denna hundraåring som läste till läkare i slutet av 1940-talet, flyttade till USA och började forska på 1950-talet, fick medicinpriset 1981 och var rektor på Rockefeller University på 1990-talet. Och som fortfarande är rådgivare och mentor åt unga forskare.Programmet är en repris från juni 2024.Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seMusiken i programmet: ”It's Still Warm” av kompositören Mike McGinnis. Den finns på albumet ”Ängsudden Song Cycle”, med texter av konstnären Mususa Wiesel, inspirerad av Torsten Wiesels barndom på familjens skärgårdsställe.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Torsten Wiesel är nobelpristagaren i medicin som upptäckt grunden för hur våra synintryck blir till bilder i hjärnan. Nu har han varit i Sverige för att fira sina 100 år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Torsten Wiesels och kollegan David Hubels forskning om synen handlade om hur synintryck på näthinnan går vidare och omvandlas till bilder i hjärnan. Det ledde också till att vi förstod hur viktigt det är att barn med medfödda synfel behandlas så fort som möjligt för att kunna ge dem en normal utveckling av synen.Torsten Wiesel växte upp vid mentalsjukhuset Beckomberga, där hans pappa var chefspsykiater. – Jag såg ingen skillnad på dem som var utanför och innanför staketet, säger han.Uppväxten väckte hans engagemang för dem som inte passar in och den har han haft med sig hela livet.– Jag har försökt vara en positiv kraft, säger han, om sina olika engagemang.Hör tankar från denna hundraåring som läste till läkare i slutet av 1940-talet, flyttade till USA och började forska på 1950-talet, fick medicinpriset 1981 och var rektor på Rockefeller University på 1990-talet. Och som fortfarande är rådgivare och mentor åt unga forskare.Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seMusiken i programmet: ”It's Still Warm” av kompositören Mike McGinnis. Den finns på albumet ”Ängsudden Song Cycle”, med texter av konstnären Mususa Wiesel, inspirerad av Torsten Wiesels barndom på familjens skärgårdsställe.

2023 skulle en av våra största författare fyllt 100 år. I en essä från 2014 minns kulturredaktionens Katarina Wikars en människa som alltid blickade utåt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2014.I tio år har hon varit död nu, författaren Sara Lidman, oändligt uppmärksammad redan under sin långa levnad, hennes debut Tjärdalen som kom 1953 sålde i häpnadsväckande 80.000 exemplar, och också hennes romansvit om Jernbanan som hon skrev från mitten av sjuttiotalet och tio år framåt med några sena eftersläntrare älskades - av både läsare och kritiker. Och samtidigt hennes energi och världssamvete, hur hon engagerade sig för gruvarbetarna i Kiruna under strejken och mot apartheid i Sydafrika och hur hon i tio års tid stred mot Vietnamkriget, hundratals debattartiklar och föredrag, Sara Lidman var både i gamla testamentet och i västerbottendialekten och i världspolitiken samtidigt, en sant glokal människa. Om det ordet hade funnits då. Inblick och utblick. Lokal och global samtidigt. Just den här hösten kommer en riktigt tjock bok om Sara Lidman, men också av. Det är hennes författardagböcker från Missenträsk 1975-1985, som litteraturprofessorn Annelie Bränström Öhman redigerat. Missenträsk är barndomshemmet i Västerbotten dit Sara flyttade just 1975, från världen och från en olycklig utdragen kärlek i Stockholm till sina gamla föräldrar, Andreas och Jenny, för att vara med dem deras sista år. Och det var de här åren som Sara också skrev de fem första delarna av Jernbarnesviten. Historien om Didrik Mårtenssons vanära och fall, historien om järnvägen som skulle förbinda Norrland med Sverige. Är dagboken en del av författarskapet? Det är det första hon frågar sig, ABÖ, eller tillhör den privatlivet? Och naturligtvis är det så, att en redan död författare kan ju inte sitta och sovra själv, välja vilken sida man vill visa upp utåt, men Sara Lidmans vaxdukshäften och handskrivna kollegieblock ger som ABÖ säger, en bild av en författare i arbete. Och efter att ha läst en sexhundra sidor kan jag nog bara hålla med, Sara Lidman skriver liksom ut sig själv ur dagboken.Men det här med livet och litteraturen och korsbefruktningarna. Saras pappa Andreas som verkar ha varit den viktigaste inspirationskällan var en man full av berättelser om de som levt före, hon hade en sån skattkista att ösa ur, historien om farfar var till viss del en förebild för Didrik i romansviten, men även drömmar kunde knådas och få sin litterära form, och så mycket tid hon satt i arkiven, för att få all fakta rätt. Gränsen mellan liv och fiktion är citat från förordet” en mild störning, en kännbar friktion både för läsare och utgivare.”Stilens munterhet heter denna författardagbok, efter en dagboksnotering från nittiotalet: En text måste vara lättsinnig på ytan, medan allvaret är dolt. Och jag märker att jag söker mig till de delar som handlar om själva skrivandet, ABÖ har inte velat sovra i dagböckerna, menar att urvalsprincipen kan leda till missriktad välvilja både mot författaren och läsaren. Och ibland när jsg ledsnar på Sara Lidmans egen ledsnad vid medmänniskorna och hastar lite förbi, så kommer den igen, den där försonligheten, kärleken, dessa himlar och gryningar. Ett gediget förord har hon skrivit ABÖ, där hon drar ut olika teman ur dagböckerna, som en ledstång för alla oss som inte känner författarskapet, och ett efterord om dagboken som kvinnolitterär tradition, som mobilt andrum, biktrum och övningsrum. Hon pekar på elementet av fiktion och ett tilltal som väntar på sin läsekrets. Kanske en författare alltid har nån som sneglar över axeln. Är aldrig bara för sig. Jag vet inte. Det går ju inte och sitta här och recensera en dagbok men det som griper tag i mig är Saras omsorg om föräldrarna, som båda dör redan 1976, och sen fortsätter de att ge sig till känna, Sara Lidman skriver om ljusskenet efter fadern, ropen från modern, själva husets sorg är ett begrepp hon återvänder till, och hennes fråga allteftersom hon själv åldras och Jernbanesviten förlöper är ska hon hinna skriva fram till sin mor, till Jennys sorg. Något annat hon handfast ägnar sig åt i huset i Missenträsk är själva ommöbleringen för att nå fram till den ultimata skrivplatsen och ställningen, hon målar om, byter rum, står, sitter, ligger, skaffar skrivmaskin efter att länge skrivit för hand och sen talat in texten på kassettband och lämnat för renskrift.Här finns också något utmärkande för författarskapet som ABÖ kallar för att stå i svarsberedskap. Sara växelbrukar engagemanget i världen med romanskrivandet, säger romanen stammar sina svar på en livslång utmaning, artikeln är stubbe och stubin. Har hon svikit kampen, har hon svikit Vietnam, men de här åren kommer hon också fram till att jag har ett Vietnam i Västerbotten.Och byn, Missenträsk är också något vars förtroende man inte kan missbruka, ett åtagande som måste fullföljas. Gud låt mig leva och skriva något bra om denna by, skriver hon.Ett annat teman är hennes fixering vid trä, något hon själv liknar vid alkoholism, det där ha-begäret. Ingen shoppar längre med samma självförakt som Sara Lidman. Hon kallar det: En rutten fläck i min karaktär. Och när hon är hemma hos kolleger kan hon utbrista: Jag skulle aldrig våga bo så här vackert. Det skulle ta all min tid och skam.Men kommer på mig själv med att sakna en Sara Lidman jag såg på teve en gång och som talade så vackert om att alltid vara förälskad och jag minns vad Elisabeth Rynell skrev om Sara i sin bok Skrivandets sinne häromåret: hur Sara sa att romangestalter måste älskas till liv, att de åtminstone på någon fläck måste bli älskade även de vidrigaste. Att hitta något älskansvärt i alla, och stå ut med att utsäga det. Inte ställa en förstående diagnos utan älska fram dem.Och med det för ögonen ger jag mig vidare in i Stilens munterhet. Lär mig ord som drömstulen och fördystra, ett sväv och förfåglad. Och när hon ibland som om författaren och Nobelpristagaren och vännen Nadine Gordimer och annan skrivarkollaga utbrister: De upplever bara det de kan skryta med. De omkommer aldrig, så frågar hon sig genast i nästa mening: Och som om inte detsamma kunde sägas om mig? Så blir då hennes dagböcker också en ständigt värkande självprövning.ABÖ har i möjligaste mån sparat hålen och luckorna som fanns i den handskrivna dagboken, menar att det är där som författarens närvaro är allra mest påtaglig. Citat: Här faller ljuset in. De många klockornas tickande kan höras – då och då ett frasande, suckande, susande som när någon vänder blad, byter ställning i stolen och slutligen reser sig upp för att titta ut genom fönstret.Och jag går hem och vattnar min stickling som i tredje led kommer från Missenträsk, min alldeles egna Sara Lidman-blomma.Katarina Wikars, medarbetare på Sveriges Radios kulturredaktion

Nobelpristagaren i litteratur, den norske författaren och dramatikern Jon Fosse, är världsberömd för sina många långa pauser mellan replikerna. Har Fosses människor inte något att säga till varandra? Skådespelaren Sten Ljunggren svarar nej. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Reporter: Jenny TelemanProducent: Mattias Berg

Jon Fosse har sagt sig inte ge några intervjuer inför utdelningen av Nobelpriset på söndag. Men vad säger han till eleverna i Rinkeby, som har skrivit och ritat till honom efter att ha läst hans texter? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. P1 KULTUR ÄR MED NÄR JON FOSSE FÅR NOBELHÄFTET AV MELLAN- OCH HÖGSTADIELEVERNA...I trettiofem år har det varit en tradition att Nobelpristagarna kommer ut till Stockholmsförorten Rinkeby - och förra året ansåg Annie Ernaux att detta blev Nobelveckans höjdpunkt för henne. Hur blir nu mötet mellan tystnadens talare, Fosse, och barnen? P1 Kulturs reporter Björn Jansson är på plats.... OCH SÅ LYSSNAR VI PÅ JON FOSSES PAUSER – MED SKÅDESPELAREN STEN LJUNGGRENMotiveringen för att ge Jon Fosse årets Nobelpris i litteratur med motiveringen ”För att ha gett röst åt det osägbara”. Men vad betyder det? P1 Kulturs Jenny Teleman träffade skådespelaren Sten Ljunggren för att i stillsamt tempo prata om de typiska tystnaderna i spelet som Fosse är så känd för, med många långa pauser mellan replikerna. Men betyder det att Fosses karaktärer inte har något att säga varandra?FILMEN ”PUSS HEJ DÅ” VÄCKER KÄNSLOR – MÖT REGISSÖREN ANNIKA FREDRIKSSONI den här filmen, som har premiär i dag, får vi följa Sandra som precis har blivit lämnad av Filip, pappan till deras tre månader gamla barn. Regissören Annika Fredriksson börjar sedan spela in deras intima samtal - varför då, undrar P1 Kulturs Lisa Bergström.STORFILMEN ”MAESTRO” HAR PREMIÄR – OM DET KOMPLEXA GENIET LEONARD BERNSTEINEn av höstens mest omtalade filmer är ”Maestro”, där Bradley Cooper spelar huvudrollen, har skrivit manus och regisserar. Vi diskuterar filmen, med hjälp av kritikern Caroline Hainer, samt själva gestalten Bernstein: Han skrev ”West Side Story” och välte omkull hela musikalgenren och blev stjärndirigent. Men ändå ville han så mycket mer, både professionellt och privat. Till hjälp med detta har vi även Magnus Lindman från SR Drama, som även är musikspecialist.Programledare: Lisa BergströmProducent: Mattias Berg

Anne L'Huillier får Nobelpris i fysik i år för arbete med laserpulser. Det var när hon ville gå vidare på samma spår hon kom till Lund, där hon träffade Claes-Göran. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En stor fördel med att komma till universitetet i Lund var att nu fick hon undervisa. Att prata med studenter om fysik är nåt Anne L'Huillier gillar – och nåt hon var upptagen med när Kungliga Vetenskapsakademien sökte henne med Nobelprisbeskedet i oktober.Programledare: Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sr.seProducent: Cecilia Ohléncecilia.ohlen@sr.se

Vi hör en intervju med den unge författaren Jon Fosse från Kulturnytt 1997 och redan då hade han skrivit i 20 år. Att skriva skriva så sant som möjligt om den lilla gruppen är mitt jobb, säger han. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det var Anneli Dufva som hade träffat honom och vi hör också en kort uppläsning ur Fosses roman ”Morgon och kväll” ur Boktornet, om fiskaren Johannes som möter sin vän Peter på stranden. Översättare är Urban Andersson. Radiofynd avslutas med ett klipp ur en senare intervju där Jon Fosse säger sig var enäldre man som lärt sig leva med sin olycka.

Axel Burénius är författare och litteraturvetare. I sin avhandling fördjupar han sig i Svetlana Aleksijevitj författarskap. Hon har lyfts fram som förnyare av den dokumentära litteraturen. Men hur sann är bilden av Nobelpristagaren? Programledare är Catta Neuding och Katarina O'Nils Franke.

Filosofen, Nobelpristagaren och aktivisten Bertrand Russell beskrev nationalismen som det största hotet när OBS träffade honom 1967. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bertrand Russell betraktas allmänt som en av 1900-talets största tänkare. Under sitt drygt 97 år lång liv gjorde han avgörande insatser inom matematisk logik, var en ledande figur inom utvecklingen av den analytiska filosofin och en inflytelserik aktivist för fred och mot kärnvapen.Bland hans cirka 75 böcker finner man också titlar om moral, politik, religion med mera.1950 tilldelades han Nobelpriset i litteratur "som ett erkännande åt hans mångsidiga och betydelsefulla författarskap, vari han framträtt som en humanitetens och tankefrihetens förkämpe”.OBS träffade honom i hans hem i Wales 1967, knappt tre år före hans död, när han just skulle utkomma med sina memoarer.

Heinrich Böll tillbringar november 1943 och fram till den 2:e december vid fronten utanför Kertj på Krim. Den 2:e december såras Böll av granatsplitter i huvudet och evakueras till ett fältsjukhus i Odessa. 

I november 1943 anländer infanteristen Heinrich Böll till Krimhalvön och sätts in i 50:e infanteridivisionen. Röda armén är på offensiven och genomför en stor landstigning österifrån mot städerna Kertj och Eltigen.

Tyske författaren Heinrich Böll erhöll Nobelpriset i litteratur 1972 mitt under en mycket produktiv karriär. Hans mest kända bok är "Katharina Blums förlorade heder" från 1974. Men under andra världskriget var han infanterist i Wehrmacht från 1939-1945 och tjänstgjorde i Polen, Frankrike, Rumänien, Ungern och Sovjetunionen. 2001 gavs en bok ut med hans brevkorrespondens under kriget och det är dem vi har som grund när vi skildrar hans upplevelser och erfarenheter från kriget.

Liverpool kollapsade mot Real Madrid i Champions League – vilket väcker frågan om Jürgen Klopp verkligen är rätt man för Liverpool. Ett Liverpool som kopplas samman med så väl Josko Gvardiol som Mason Mount. Eintracht-japanen Daichi Kamada erbjuds nobelpriset i kemi, Wilfried Zaha vill till Saudiarabien och Leeds anställer en pragmatisk spanjor.

Marigold och Rose är poeten Louise Glücks första prosabok. Lina Kalmteg blir glad av en personlig berättelse, som också avslöjar nya och lekfulla sidor av författaren. Amerikanska Louise Glück fick Nobelpriset i litteratur 2020. Förra året kom hennes första diktsamling sedan priset och nu debuterar hon också som prosaförfattare. Kulturredaktionens litteraturkritiker Lina Kalmteg har läst Marigold och Rose, en berättelse om tvillingarnas första levnadsår och berättad av de båda bebisarna. Översatt till svenska av Jonas Brun.VAD DÖLJER DET MYSTISKA SILVERHJÄRTAT PÅ GÖTEBORGS STADSMUSEUM?I vår nya reportageserie Museernas hemligheter undersöker kulturredaktionens Mattias Berg mystiska föremål på svenska museer. I första avsnittet handlar det om ett silverhjärta från 1500-talet. År 1916 grävs ett kvinnligt skelett upp under golvet i en medeltida kyrka i stadsdelen Gamlestaden i Göteborg. Mot den vanliga kristna traditionen hade kvinnan fått med sig en gravgåva i form av ett silverhjärta på bröstet. Fyndet, och mysteriet runt det, har tillägnats ett helt rum på Göteborgs stadsmuseum. I del 1 av Museernas hemligheter tar Mattias Berg hjälp av museipedagogen Håkan Strömberg på Göteborgs stadsmuseum samt arkeologikonservatorn Inger Nyström Godfrey och Claes Gejrot på Riksarkivet, som är specialist på medeltida latin, för att komma närmre svaren på gåtan om silverhjärtat och dess hemligheter.DIREKTRAPPORT FRÅN FOLK OCH KULTURKl 13 idag inviger kulturminister Parisa Liljestrand årets upplaga av konventet Folk och Kultur. Jens Möller är på plats i Eskilstuna och rapporterar. Vad säger kulturministern i sitt tal?ESSÄ: NORRMÄNNEN FÖRSTÅR ATT HAVET GER BLANKA FAN I OSSSvensk sakprosa, och norsk, skiljer sig åt på det viset att människan i svenska essäer och fackböcker ofta framstår som förgörande, och naturen som sårbar, medan författarna i Norge har en helt annan blick för människans litenhet och naturens brutala överlevnadskraft. Författaren Fredrik Sjöberg inleder OBS essäserie "Under ytan" med att ta en titt på vårt grannlands förhållande till havet och naturens krafter.Programledare: Lisa BergströmProducent: Anna Tullberg

John Clauser, en av årets nobelpristagare i fysik byggde det första instrumentet som kunde mäta så kallade sammanflätade partiklar, som visade att kvantmekaniken stämmer. Idag seglar han mest, och bygger på sin segelbåt. Men han förstår fortfarande inte hur kvantmekanik fungerar. Redan som student började John Clauser, en av årets nobelpristagare i fysik, utveckla ett instrument som skulle kunna möta sammanflätade ljuspartiklar. Men han stötte på motstånd, först från handledaren för hans doktorsavhandling som handlade om astrofysik. Handledaren tyckte att John höll på med nonsens. Sedan kom kritik även från fakultetsledningen på University of California, Berkeley. De ansåg att han ägnade alldeles för mycket tid, resurser och pengar på sitt instrument.Clauser visar att kvantmekaniken fungerarMen John Clauser fortsatte med sitt bygge, som förenklat bestod av en ljuskälla för uv-ljus som belyste en kalciumatom, som i sin tur gav ifrån sig sammanflätade ljuspartiklar. De passerade först polariserande filter innan de träffade detektorer. Det här är det första experimentet som visar hur två partiklar kan vara sammanflätade, att de hör ihop i en enhet även när de är separerade. John Clausers experiment visade att kvantmekaniken stämmer och banade väg för ny teknologi, kvanteknologi, med till exempel extremt snabba datorer. Johan Clauser började studera kvantmekanik redan som tonåring. Trots att han inte kunde förstå hur den fungerade fortsatte han med högre studier inom kvantmekanik. Idag är han 80 år gammal, men fortfarande kan han inte förstå hur kvantmekaniken fungerar.Reporter: Gustaf Klarin gustaf.klarin@sverigesradio.se Producent: Lena Nordlund lena.nordlund@sverigesradio.se

Ruben Östlund och Ludwig Göransson nominerade till Golden globe, och svenske "Chris" stred i Ukraina och gjorde det till en krigsinsats att lägga upp bilder och filmer på Instagram.

Klick! säger det, och så sitter molekylerna ihop, säger nobelpristagaren Morten Meldal. Idag används metoden på de flesta kemilaboratorier världen över, inte minst för läkemedel. Danske nobelpristagaren Morten Meldal berättar om den metod som han sökte med ljus och lykta och sedan hittade tack vare ett misslyckat experiment. Metoden har ofta illustrerats som att bygga med Lego, och nu tar vi med oss en ask av de färgglada plastklossarna och ber honom förklara det hela. Vetenskapsradion På djupet besöker Meldal på hans laboratorium i Köpenhamn, samt ett läkemedelsbolag i närheten där metoden används dagligen.Medverkande: Morten Meldal, nobelpristagare i kemi, Köpenhamns Universitet; Christian Wenzel Tornöe, tidigare Meldals doktorand, nu principal scientist Novo Nordisk; Brian Vandahl, chef för globala forskningsteknologier Novo Nordisk.Reporter: Björn Gunér bjorn.guner@sr.seProducent: Peter Normark peter.normark@sr.se

Den första och andra kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur beskrevs på liknande sätt av sin samtid och av varandra. Anna Smedberg Bondesson reflekterar över Selma Lagerlöf och Grazia Deledda. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-08-14.Hon var ful, stillsam, tystlåten, anspråkslös. Hon kammade sitt gråa hår ner över panna och kinder på mormödrars vis och såg lika gammal ut som jag, fastän hon bara var 55. Hon var liten med orimligt små, svaga händer, endast huvudet var stort.Rösten är Selma Lagerlöfs. Det är januari 1928 och Lagerlöf beskriver i ett brev till sin väninna Ida Bäckman mötet med Grazia Deledda på Nobelfesten en månad tidigare. Samma möte skildras av Deledda i en hyllningsartikel i samband med Lagerlöfs 70-årsdag i november senare samma år:Också hennes gestalt, liten, kraftig, med det stora huvudet omgivet av en krans av vitt hår, dragen nästan grova. Deledda avslutar med: Och våra händer möts med verkligt barnslig uppriktighet som två småflickors, som finner varandra i en rymd och en tid som inte har ålder.Det händer, som bekant, att det inte delas ut ett Nobelpris i litteratur. Det hände även 1926. Nobelkommittén enades då om att inga av de nominerade svarade mot kriterierna i Nobels testamente. Grazia Deledda från Sardinien fick sedan det priset ett år försent, som den andra kvinnan någonsin. Den första, 1909, var just Selma Lagerlöf.Lagerlöf upprättar i brevet en distans till sin sardiska författarkollega: Deledda passade inte in, hon såg ut som våra mormödrar, hon påminde om något urtida. Intressant nog har de här dragen påfallande likheter med den bild av Lagerlöf själv, som en naturbegåvad berätterska, som både har präglats av och präglat litteraturkritiken och litteraturhistorien och som också fortsatte att forma föreställningen om henne, i både utlandet och Sverige.När Deledda levandegör mötet på Nobelfesten i tidningen Corriere della sera är hon naturligtvis mer positiv och kanske mindre ärlig än vad Lagerlöf är i ett privat brev. I vilket fall är det slående hur Deledda tar fasta på beröringspunkterna dem emellan och hon menar, precis som Lagerlöf om henne, att författarinnan i fråga själv är en god representant för de arbetsamma kvinnor hon skildrar. Något urtida och ursprungligt.Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmål, eller som gestaltning av något sagomättat ursprungligt. Deleddas Sardinien kan här jämföras med Lagerlöfs Värmland, som en italiensk läsare upplever som lika exotiskt som en svensk läsare upplever Sardinien.Genomgående hos de manliga kritikerna finns en syn på de två författarinnorna som skrivande inifrån en egen erfarenhet. Om Selma Lagerlöf ansågs ge litterärt liv åt den orala berättartraditionens sagoskatter, återgav Deledda den egna traktens muntliga historier om verkliga skeenden. I båda fallen fanns en föreställning om att själva författandet var ett slags omedveten och närmast intuitiv process som gav hembygden röst. Den här synen möjliggör även en sorts omyndigförklarande.Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Deledda hör till de Nobelprisval som har ifrågasatts. Och även i sitt eget hemland Italien har hon förnekats en hedersplats på parnassen. De politiska skälen är minst lika tunga som de estetiska, även om det inte talas lika högt om dem, på grund av Italiens starka förträngningsmekanismer när det gäller sin egen 1900-talshistoria. Att Mussolini gillade henne kan knappast ha gynnat hennes litterära fortlevnad.Men. Det ser nu ut som om författarskapet är på väg mot en renässans och då inte minst tack vare sin starka existentiella tematik. Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Giuseppe Antonio Borgese (han) som skrev ett raljerande porträtt av Selma Lagerlöfs författarskap när hon fick Nobelpriset 1909 (han) bär skulden också för förminskningen av Deledda. I en recension från 1911 av två romaner som kom det året, skriver han: Grazia Deledda är en renrasig berätterska, som en gammal bondkvinna.Påståendet är lika könskodat som när han i artikeln om Lagerlöf två år tidigare skrev: Sålunda gick hon det för skrivande kvinnor inte alls ovanliga ödet till mötes: hennes debutroman, Gösta Berling, är den bästa av dem alla.Den italienska Selma Lagerlöfkurvan, eller Lagerlöfs Italienkurva, börjar med Nobelpriset 1909 och har sin sista topp i samband med hundraårsminnet 1958. Den mest initierade artikeln från det märkesåret är nog Carlo Picchios essä i litteraturtidskriften La Fiera Letteraria. Om Jerusalem skriver han: Kanske skulle vi begå samma misstag i vår perspektivbedömning gentemot de beskrivna Dalabönderna i Jerusalem, om vi satte oss till doms över dem, som Lagerlöf gjorde när hon försökte gestalta folket på vårt Sicilien.Carlo Picchio upplever alltså att det skorrar falskt när han läser Lagerlöfs Sicilienskildring Antikrists mirakler från 1897, och den upplevelsen var lika vanlig i den nordiska som i den italienska kritiken. Den har naturligtvis först och främst att göra med att Lagerlöf inte är en sicilianare. Men den beror också på att hon som kvinna inte förväntas ha kunnat förvärva samma kunskap om ett annat land som en motsvarande man skulle kunnat göra.I Antikrists mirakler tecknas en bild av ett lantarbetande, fattigt och enkelt folk ur ett distanserat perspektiv. Männen på väg hem från fälten beskrivs med Lagerlöfs ord: en hel mörk mur af grofva, svarta mantlar och slokhattar.Och oavsett om man tycker sig se en schabloniserande tendens eller inte, kan det vara intressant att konstatera att en liknande tendens i så fall också återfinns hos Grazia Deledda, i hennes skildring av de hemvändande sardiska lantarbetarna i romanen LEdera (Murgrönan), i Ernst Lundquists översättning: Männen kommo tillbaka från åkrar och betesmarker, somliga till fots, andra ridande på små vita eller svarta hästar, och de tycktes komma långt ifrån, tysta och trötta som irrande riddare.Vi läser alltid genom ett förväntningsfilter. I Lagerlöfs fall innebär det att vi läser in en kulturell distans medan vi i Deleddas bara konstaterar en klassklyfta. Drömmen vore kanske en rymd och en tid utan vare sig ålder eller bakgrund, utan vare sig genusmässig eller geografisk begränsning.Samtidigt. Vi är ju inte bara begränsade av våra olika fördomar och förväntningar. Vi lever också i en högst politisk verklighet. Och här måste vi visserligen sträva mot att överskrida våra egna snäva perspektiv, men det är inte önskvärt att tänka bort den kontext som gör det alls möjligt att tolka och ytterligare nyansera. Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera det, åtminstone i historiens backspegel, som finns där just för att förtydliga.I essän Den eviga fascismen slår Umberto Eco fast att modet att minnas vår historia är vad som djupast sett gör oss till människor. Eco pekade också på hur intolerans alltid beror på brist på förståelse och att enda botemedlet mot främlingsrädsla är kommunikation och komplikation. Glöm aldrig. Förenkla aldrig heller.Anna Smedberg Bondesson, litteraturvetareLitteraturAnna Nordlund och Bengt Wanselius Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna, Max Ström 2018.Anna Nordlund, Selma Lagerlöfs underbara resa genom litteraturhistorien 1891-1996, Symposion 2005.Cecilia Schwartz, "Nobelpristagaren som glömdes bort lite för fort", Svenska Dagbladet 6.12.2018.Anna Smedberg Bondesson, Gösta Berling på La Scala. Selma Lagerlöf och Italien, Makadam 2018.Umberto Eco, Fyra moraliska betraktelser, översättning av Anna Smedberg Bondesson, Brombergs 1999.

I Tidöavtalet finns vid sidan om förslaget om en "svensk kulturkanon" också ett förslag om att ta fram en litteraturkanon specifikt för skolan. Skulle det kunna vara ett stöd för lärare, eller en statlig inskränkning av deras egen bedömning? Maria Fagerberg och Vesna Prekopic är båda lärare och tidigare rektorer som i varsin debattartikel intagit olika positioner i frågan om en statlig läslista för skolan. Båda besöker P1 Kultur, och vi går till grundfrågan: är det viktigt att alla elever i svenska skolan läser samma romaner? Och i så fall varför?HOOJA SÅ TOG DUON SOM BÖRJADE SOM ETT SKÄMT ÖVER MUSIKSVERIGEEn av Sveriges största artister just nu är duon Hooja från Gällivare i Norrbotten. Efter att slagit igenom på nätet under pandemin har de nu gjort en succésommar på livescener runt om i Sverige. Samtidigt har också nya rekord för lyssningen och deras musik slagits gång på gång. Enligt duon själva började allt som en kul grej. Ett internt skämt som till slut blev låten "Donkey Kong", som idag har strömmats åtta miljoner gånger. Men hur började det? Och hur kunde det gå så bra? P3:s musikreporter John Andersson åkte till Gällivare för att ta reda på det.VEM FÅR ÅKA PÅ KONSTNÄRSRESIDENS I DAG?Sedan 1800-talet har konstnärer packat ihop sina penslar och åkt på residens för att både få lite andrum, men också ny inspiration för sin konst. Men numera är det inte längre bara bildkonstnärer och formgivare som erbjuds möjligheten att åka på konstnärsresidens. På senare år har residensen allt oftare kommit att rikta sig mot nya konstformer. P1 Kulturs Joakim Silverdal gav sig iväg mot en obebodd ö i Norra kvarken för att ta reda på mer.ESSÄ: OM MÖTET MELLAN TVÅ LITTERÄRA GIGANTERI dagens OBS-essä, som är den fjärde i serien om händer, reflekterar litteraturvetaren Anna Smedberg Bondesson över mötet mellan Selma Lagerlöf och Grazia Deledda, den första och andra kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur. Om två giganter med två små par händer.Programledare: Eskil Krogh Larsson Producent: Felicia Frithiof

När Annie Ernauxs mor dör i alzheimers påbörjas en resa i det förflutna. Hon vill fånga den människa modern en gång var, hon som existerade oberoende av dottern. Ljudboken Kvinnan av Nobelpristagaren Annie ErnauxNobelpristagaren i Litteratur 2022, Annie Ernaux, föddes 1940 i Normandie och räknas idag till en av de största samtida franska författarna.Hon debuterade 1974 med Les armoires vides men hennes självbiografiska romaner Min far och Kvinnan blev på 1980-talet Annie Ernaux genombrott. Under 90-talet uppmärksammades hon för Sinnenas tid och Skammen. För Åren (2008), som beskrivits som en kollektiv självbiografi, nominerades hon till Booker-priset. Senast utgivet på svenska är de självbiografiska romanerna En flickas memoarer och Omständigheter.Centralt i Annie Ernaux författarskap är det självbiografiska berättandet och frågor som rör klass, kön, tid och minne.Kvinnan i uppläsning av Åsa-Lena Hjelm sändes första gången hos Radioföljetongen 1993.Tillgänglig t o m 6 oktober 2023Av: Annie ErnauxÖversättning: Katja WaldénUppläsare: Åsa-Lena HjelmProducent: Inga RexedFörlag: Norstedts

Den första och andra kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur beskrevs på liknande sätt av sin samtid och av varandra. Anna Smedberg Bondesson reflekterar över Selma Lagerlöf och Grazia Deledda. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-08-14.Hon var ful, stillsam, tystlåten, anspråkslös. Hon kammade sitt gråa hår ner över panna och kinder på mormödrars vis och såg lika gammal ut som jag, fastän hon bara var 55. Hon var liten med orimligt små, svaga händer, endast huvudet var stort.Rösten är Selma Lagerlöfs. Det är januari 1928 och Lagerlöf beskriver i ett brev till sin väninna Ida Bäckman mötet med Grazia Deledda på Nobelfesten en månad tidigare. Samma möte skildras av Deledda i en hyllningsartikel i samband med Lagerlöfs 70-årsdag i november senare samma år:Också hennes gestalt, liten, kraftig, med det stora huvudet omgivet av en krans av vitt hår, dragen nästan grova. Deledda avslutar med: Och våra händer möts med verkligt barnslig uppriktighet som två småflickors, som finner varandra i en rymd och en tid som inte har ålder.Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmålDet händer, som bekant, att det inte delas ut ett Nobelpris i litteratur. Det hände även 1926. Nobelkommittén enades då om att inga av de nominerade svarade mot kriterierna i Nobels testamente. Grazia Deledda från Sardinien fick sedan det priset ett år försent, som den andra kvinnan någonsin. Den första, 1909, var just Selma Lagerlöf.Lagerlöf upprättar i brevet en distans till sin sardiska författarkollega: Deledda passade inte in, hon såg ut som våra mormödrar, hon påminde om något urtida. Intressant nog har de här dragen påfallande likheter med den bild av Lagerlöf själv, som en naturbegåvad berätterska, som både har präglats av och präglat litteraturkritiken och litteraturhistorien och som också fortsatte att forma föreställningen om henne, i både utlandet och Sverige.När Deledda levandegör mötet på Nobelfesten i tidningen Corriere della sera är hon naturligtvis mer positiv och kanske mindre ärlig än vad Lagerlöf är i ett privat brev. I vilket fall är det slående hur Deledda tar fasta på beröringspunkterna dem emellan och hon menar, precis som Lagerlöf om henne, att författarinnan i fråga själv är en god representant för de arbetsamma kvinnor hon skildrar. Något urtida och ursprungligt.Både den svenska och den italienska kritiken omfamnade Lagerlöfs och Deleddas berättelser så länge som de uppfattades just som någon form av autentiskt och folkloristiskt mer eller mindre omedvetet vittnesmål, eller som gestaltning av något sagomättat ursprungligt. Deleddas Sardinien kan här jämföras med Lagerlöfs Värmland, som en italiensk läsare upplever som lika exotiskt som en svensk läsare upplever Sardinien.Genomgående hos de manliga kritikerna finns en syn på de två författarinnorna som skrivande inifrån en egen erfarenhet. Om Selma Lagerlöf ansågs ge litterärt liv åt den orala berättartraditionens sagoskatter, återgav Deledda den egna traktens muntliga historier om verkliga skeenden. I båda fallen fanns en föreställning om att själva författandet var ett slags omedveten och närmast intuitiv process som gav hembygden röst. Den här synen möjliggör även en sorts omyndigförklarande.Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Deledda hör till de Nobelprisval som har ifrågasatts. Och även i sitt eget hemland Italien har hon förnekats en hedersplats på parnassen. De politiska skälen är minst lika tunga som de estetiska, även om det inte talas lika högt om dem, på grund av Italiens starka förträngningsmekanismer när det gäller sin egen 1900-talshistoria. Att Mussolini gillade henne kan knappast ha gynnat hennes litterära fortlevnad.Men. Det ser nu ut som om författarskapet är på väg mot en renässans och då inte minst tack vare sin starka existentiella tematik. Och omvärderingen börjar med en uppgörelse med den patriarkalt nedlåtande kritik som klappade henne på huvudet.Giuseppe Antonio Borgese (han) som skrev ett raljerande porträtt av Selma Lagerlöfs författarskap när hon fick Nobelpriset 1909 (han) bär skulden också för förminskningen av Deledda. I en recension från 1911 av två romaner som kom det året, skriver han: Grazia Deledda är en renrasig berätterska, som en gammal bondkvinna.Påståendet är lika könskodat som när han i artikeln om Lagerlöf två år tidigare skrev: Sålunda gick hon det för skrivande kvinnor inte alls ovanliga ödet till mötes: hennes debutroman, Gösta Berling, är den bästa av dem alla.Den italienska Selma Lagerlöfkurvan, eller Lagerlöfs Italienkurva, börjar med Nobelpriset 1909 och har sin sista topp i samband med hundraårsminnet 1958. Den mest initierade artikeln från det märkesåret är nog Carlo Picchios essä i litteraturtidskriften La Fiera Letteraria. Om Jerusalem skriver han: Kanske skulle vi begå samma misstag i vår perspektivbedömning gentemot de beskrivna Dalabönderna i Jerusalem, om vi satte oss till doms över dem, som Lagerlöf gjorde när hon försökte gestalta folket på vårt Sicilien.Carlo Picchio upplever alltså att det skorrar falskt när han läser Lagerlöfs Sicilienskildring Antikrists mirakler från 1897, och den upplevelsen var lika vanlig i den nordiska som i den italienska kritiken. Den har naturligtvis först och främst att göra med att Lagerlöf inte är en sicilianare. Men den beror också på att hon som kvinna inte förväntas ha kunnat förvärva samma kunskap om ett annat land som en motsvarande man skulle kunnat göra.I Antikrists mirakler tecknas en bild av ett lantarbetande, fattigt och enkelt folk ur ett distanserat perspektiv. Männen på väg hem från fälten beskrivs med Lagerlöfs ord: en hel mörk mur af grofva, svarta mantlar och slokhattar.Och oavsett om man tycker sig se en schabloniserande tendens eller inte, kan det vara intressant att konstatera att en liknande tendens i så fall också återfinns hos Grazia Deledda, i hennes skildring av de hemvändande sardiska lantarbetarna i romanen LEdera (Murgrönan), i Ernst Lundquists översättning: Männen kommo tillbaka från åkrar och betesmarker, somliga till fots, andra ridande på små vita eller svarta hästar, och de tycktes komma långt ifrån, tysta och trötta som irrande riddare.Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera detVi läser alltid genom ett förväntningsfilter. I Lagerlöfs fall innebär det att vi läser in en kulturell distans medan vi i Deleddas bara konstaterar en klassklyfta. Drömmen vore kanske en rymd och en tid utan vare sig ålder eller bakgrund, utan vare sig genusmässig eller geografisk begränsning.Samtidigt. Vi är ju inte bara begränsade av våra olika fördomar och förväntningar. Vi lever också i en högst politisk verklighet. Och här måste vi visserligen sträva mot att överskrida våra egna snäva perspektiv, men det är inte önskvärt att tänka bort den kontext som gör det alls möjligt att tolka och ytterligare nyansera. Här är kontexten tvärtom nödvändig för att kunna ta ställning. Och när ställningstagandet leder fel, är det lika angeläget att kunna korrigera det, åtminstone i historiens backspegel, som finns där just för att förtydliga.I essän Den eviga fascismen slår Umberto Eco fast att modet att minnas vår historia är vad som djupast sett gör oss till människor. Eco pekade också på hur intolerans alltid beror på brist på förståelse och att enda botemedlet mot främlingsrädsla är kommunikation och komplikation. Glöm aldrig. Förenkla aldrig heller.Anna Smedberg Bondesson, litteraturvetareLitteraturAnna Nordlund och Bengt Wanselius Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna, Max Ström 2018.Anna Nordlund, Selma Lagerlöfs underbara resa genom litteraturhistorien 1891-1996, Symposion 2005.Cecilia Schwartz, "Nobelpristagaren som glömdes bort lite för fort", Svenska Dagbladet 6.12.2018.Anna Smedberg Bondesson, Gösta Berling på La Scala. Selma Lagerlöf och Italien, Makadam 2018.Umberto Eco, Fyra moraliska betraktelser, översättning av Anna Smedberg Bondesson, Brombergs 1999.

Brittiska Paul Nurse var nobelpristagare, adlad av drottningen och rektor på Rockefeller University när han nekades "green card" till USA. Homeland Security tyckte det var något skumt med hans födelsecertifikat. Som 55-åring fick han veta att hans storasyster egentligen var hans mamma. Som nobelprisbelönad genetiker säger han att det är som ett skämt att han har så dålig kunskap om sina egna gener.Han skriver om det i en ny populärvetenskapliga bok, "Vad är liv?" som framför allt är en bok om vad som utmärker allt levande.Chef för Europas största biomedicinska forskningsinstitutPaul Nurse är en tungviktare inom vetenskapsvärlden i Storbritannien, chef för vad som sägs vara Europas största biomedicinska forskningsinstitut, The Francis Crick Institute i London. Han är också vetenskaplig rådgivare åt regeringen, och det har han varit i många år. Nu har han också fått ännu en hedersbetygelse "knighthood" på "New Year´s Honorary list 2022" för arbetet mot covid-19.Lena Nordlund lena.nordlund@sverigesradio.se

Vi möttes på ställen ute på stan i Moskva där vi hoppades att säkerhetstjänsten KGB inte skulle komma på oss. Solzjenitsyn var vid den här tiden Sovjetunionens fiende nummer ett. Om Stig Fredrikson:Stig Fredrikson är journalist och författare, en av Sveriges främsta Rysslandskännare.Producent Dmitri Plax tankar@sverigesradio.se

Migrationsverket tror nu att färrre ukrainska flyktingar kommer till Sverige i år. | Det dödliga våldet är inte större i Sverige nu än på 90-talet. | Nobelpristagaren i litteratur Abdulrazak Gurnah besökte skolbarn i Rinkeby idag.

Nobelpristagaren i litteratur Abdulrazak Gurnah på besök i Rinkeby och ukrainska myndigheter har rivit ett monument i Kiev. Producent: Nils LindströmProgramledare: Maria Askerfjord Sundeby

Brittiska Paul Nurse var nobelpristagare, adlad av drottningen och rektor på Rockefeller University när han nekades "green card" till USA. Homeland Security tyckte det var något skumt med hans födelsecertifikat. Som 55-åring fick han veta att hans storasyster egentligen var hans mamma. Som nobelprisbelönad genetiker säger han att det är som ett skämt att han har så dålig kunskap om sina egna gener.Han skriver om det i en ny populärvetenskapliga bok, "Vad är liv?" som framför allt är en bok om vad som utmärker allt levande.Chef för Europas största biomedicinska forskningsinstitutPaul Nurse är en tungviktare inom vetenskapsvärlden i Storbritannien, chef för vad som sägs vara Europas största biomedicinska forskningsinstitut, The Francis Crick Institute i London. Han är också vetenskaplig rådgivare åt regeringen, och det har han varit i många år. Nu har han också fått ännu en hedersbetygelse "knighthood" på "New Year´s Honorary list 2022" för arbetet mot covid-19.Lena Nordlund lena.nordlund@sverigesradio.se

Ardem Patapoutian växte upp i Beirut och var bara åtta år när inbördeskriget började. När han var 18 blev han kidnappad av milismän. Den uppväxten påverkade mig mycket, men jag tror jag då lärde mig sådant som jag senare haft nytta av, säger han. Han syftar på sådant som ihärdighet och tuffhet, som behövs för att ta sig fram som forskare. Han får priset för upptäckten av receptorer, en sorts mottagarmolekyler, som känner av tryck och beröring, allt från en kram, smekning, eller kyss och sanden under barfotafötter till sånt som gör ont. Lena Nordlund lena.nordlund@sverigesradio.se

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Pär Lagerkvist är en författare som har betydelse än idag. Han tog upp de stora livsfrågorna samtidigt som han klart insåg farorna när humanitet och människokärlek inte längre finns inom oss. I det här avsnittet av Kronobergspodden läggs fokus på varför Lagerkvist har något att säga till också dagens människa. Ola Larsmo intervjuas, och musikgruppen Testbild! från Malmö tolkar vackert en av Lagerkvists dikter. Lyssna till varför Nobelpristagaren från Växjö fortsätter att vara central!

SVT gör tv-serie av The Pirate Bay och offentligt verk togs bort utan konstnärers vetskap Programledare: Maria Askerfjord Sundeby

Det blev tyst i kontrollrummet när Svenska Akademien tillkännagav vem som fått årets nobelpris i litteratur. Få visste vem Abdulrazak Gurnah var. Nu har vi kommit ikapp med läsningen och djupdyker i hans författarskap med fokus på "Paradiset" och "Den sista gåvan". Vi återvänder alltså till Nobelpristagaren med förnyade kunskaper och närläser hans författarskap tillsammans med: Erik Falk, litteraturvetare, Lina Kalmteg, litteraturkritiker och Joseph Knevel på Radioföljetongen i Sveriges Radio, som just nu spelar in "Paradiset" med premiär i P1 den 6:e december 2021. Då släpps alla avsnitt samtidigt digitalt i SR Play. Översättaren Helena Hansson arbetar just nu med att översätta ytterligare en av Abdulrazak Gurnahs böcker till svenska: "Efterliv" som kommer ut i december. P1 Kulturs reporter Anna Tullberg har talat med henne om de lokala ord och uttryck som Gurnah strösslar sina texter med och som han vill ska förbli oöversatta. KONST HEMMA HOS Dessutom har vi sett en utställning med konstnärsduon Nathalie Djurberg och Hans Berg med de ställer inte ut på ett galleri eller ett museum utan HEMMA HOS en privatperson, som upplåtit sin lägenhet till konsten. Cecilia Blomberg har pratat med Hans Berg som skapar musiken i verken om fördelarna med att ställa ut konst i privata miljöer. OBS OM MÖTET MELLAN PSYKE OCH RATIONALITET - JUNG OCH PAULI För många av oss kan naturvetenskapens mer avancerade teorier om tillvarons beskaffenhet uppfattas som ren och skär mystik. Kanske är den upplevelsen inte enbart ett utslag av okunskap? I den här essän redogör författaren Helena Granström för det fruktbara mötet mellan den analytiska psykologins grundare och en nobelpristagare i fysik. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Nina Asarnoj

Kalle Berg och Babs Drougge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: David Druid, Kodjo Akolor och Margret Atladottir. Idag börjar vi med att prata om gårdagens stora skräll. I år har inte ens kultureliten läst Nobelpristagaren i litteratur. Förlaget är chockat, bokhandlarna är chockade, pristagaren själv är i chock. Är det någon som vet vem Abdulrazak Gurnah är? Sen pratar vi om att Gröna Lund har hamnat i blåsväder, lagom till årets spooky season. I en jobbannons söker de folk som kan spela zombies, clowner och bipolära i det olustiga skräckhuset. En olustig annons, tycker en medarbetare som har bipolär sjukdom, men vad svarar nöjesfältet?

En kväll om Nobel. Abdulrazak Gurnahs författarskap ringas in av Marie Lundström med gäster, med uppläsningar av poeten Daniel Boyacioglu och musik av pianisten Hans Sjögren. En fördjupning i Nobelpristagarens författarskap med Anne Swärd, författare och ledamot i Svenska Akademien, Maria Olaussen, professor i engelska vid Göteborgs universitet, och Stefan Helgesson, professor i engelska vid Stockholms universitet. Dessutom får vi höra Nobelpristagaren själv, Abdulrazak Gurnah, efter att han mottagit beskedet. Programledare: Marie Lundström Teknik: Tobias Tobbe Carlsson  Reportrar: Maria Askerfjord Sundeby, Katarina Wikars Förberedande producent: Anna-Karin Ivarsson Innehållsproducent: Fredrik Wadström Sändningsproducent: Maria Götselius Gestaltning: Magnus Berg, Jenny Teleman Text: Daniel Boyacioglu  Piano: Hans Sjögren Flygelstämmare: Mats Ferner Projektledare: Måns Hirschfeldt Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.se 

Vi hör pristagaren själv samt kommentarer från de som mött och läst honom.

Dessutom har Nobelpristagaren i litteratur Peter Handke fått Serbiens högsta civila utmärkelse, Karageorgevitjs stjärnas orden för det sätt han "representerat Serbien på".

Översättning: Jonas Brun Uppläsning: Saga Gärde Årets Nobelpristagare i litteratur, amerikanskan Louise Glück, har sedan debuten 1968 gett ut tolv diktsamlingar. Tre finns i svensk översättning: Averno, Vild iris och Ararat. Hon har genom åren tilldelats flera utmärkelser, bland annat Pulitzerpriset 1993 och i våras Tranströmer-priset. Louise Glück får Nobelpriset för sin "omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell. DIKTSAMLING  Vild iris (Rámus, 2020) MUSIK Chris Bartels: Imagination EXEKUTÖR Elskavon

Det är en annorlunda Nobelvecka - mitt under pandemin. Men vem är egentligen årets Nobelpristagare i litteratur? I dagens P1 Kultur blir det ett långt reportage om poeten Louise Glück och hennes texter. Mycket klokt har redan sagts om Louise Glücks poesi. I dagens reportage av Lars Hermansson zoomar vi in särskilt på hennes användning av ordet själ, eller soul på engelska, men vi tittar också tillbaka på några tidigare poeter som tilldelats nobelpriset i litteratur. Ni hör bland andra Ann Sofie Barany, dramatiker och psykoanalytiker. Uppläsningar av Anna Pettersson. EFTER 13 ÅR - FILMEN "MR LONELY" FÅR SVENSK PREMIÄR "Mr Lonely" av regissören Harmony Korine visades i Cannes 2007 och senare även på Stockholms filmfestival. I veckan, mitt under denna märkliga coronavinter, hade den till slut svensk biopremiär. I alla fall för er som bor i Sundsvall, vi andra kan se den via hyrplattformar. Kulturredaktionens filmkritiker Lisa Bergström har sett den. VECKANS ORD: NOBELFROSSA Varje vecka väljer kulturredaktionen ett ord som på något sätt sätter fingret på vår tid. Den här veckan är det Fredrik Wadström som tittar närmare på "Nobelfrossa". OBS-ESSÄ: CLARICE LISPECTOR OCH SKÄRGÅRDENS FLUGOR För 100 år sedan i dag föddes en av 1900-talets stora författare. Clarice Lispector föddes i en judisk familj och lämnade Europa redan som spädbarn, hamnade i Brasilien och betraktas sedan länge som en av landets, om inte kontinentens, främsta och mest gåtfulla författare. Vi får en litterär essä av författaren Zara Kjellner. Programledare: Lisa Wall Producenter: Felicia Frithiof / Natacha López

Med Louise Glück som den fjärde kvinnliga Nobelprisbelönade lyrikern, kan det vara på sin plats att höra hur beskedet om den första lyriska pristagerskan, chilenska Gabriela Mistral, togs emot. Vi låter det svenska litteraturlivet representeras av Uppsalaprofessorn i litteratur Anton Blanck.