Podcasts about relationen

Länge gick uppfostran ut på att knäcka barns vilja. Eva-Lotta Hultén berättar om den svarta pedagogiken och varför olydnad kan vara så viktigt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Som liten var jag inte så förtjust i Astrid Lindgrens böcker om Lotta på Bråkmakargatan. Kanske för att hon påminde lite för mycket om mig själv. Liksom hon var jag infallsrik, impulsiv och mycket bestämd. Det var inte alltid egenskaper som uppskattades av omgivningen. Men idag känner jag en stor ömhet när jag tänker på den kavata Lotta – självständig och ”envis som en gammal get”. Ett kapitel jag tycker särskilt mycket om är det där hon flyttar hemifrån.Lotta vaknar på fel sida en morgon och hennes mamma har dessutom lagt fram en tröja som ”killar och sticks” åt henne. Hon vägrar envist att ta den på sig eftersom hon hellre vill ha sin finklänning. Mamma säger nej och det blir ingen frukost förrän Lotta klätt på sig tröjan. Det har inte avsedd effekt. I stället för att falla till föga tar Lotta fram en sax och klipper sönder det förhatliga plagget. Men en så trotsig handling är ändå i grövsta laget, det inser hon, och så rymmer hon hemifrån.Den första hierarkiska struktur vi får lära känna är familjen. När en förälder begär att ett barn ska bete sig på ett visst sätt så gör den i själva verket två saker: lär barnet hur man bör uppföra sig och tränar det i att rätta sig efter förälderns krav. Uppmaningen ”ta på dig den där tröjan” innehåller också förhållningsordern ”och lyd mig”. Det fungerar inte på Lotta för hon är inte av den sort som anpassar sig. Vid ett annat tillfälle, när hon behöver ta medicin, så vägrar hon också det. Storebrodern Jonas förklarar förnumstigt att när han måste ta medicin så bestämmer han sig bara för att ta den och så gör han det. Lotta svarar att när hon måste ta medicin så bestämmer hon sig för att inte göra det, och så gör hon det inte.Ungar som är så obstinata som Lotta är undantag, även om många går igenom en kortare trotsperiod. Människobarn är synnerligen hjälplösa och att anpassa sig till den som vårdar en är den säkraste vägen till överlevnad. Det gör oss generellt extremt ”uppfostringsbara” – och sårbara även för indoktrinering och ren lydnadsfostran. Vilket gör att vi behöver fundera över om vi vill att barn ska göra rätt för att de förstår vad som är rätt eller för att de är rädda för straff, eller längtar efter gemenskap och belöningar.Länge sågs lydnad i sig som ett viktigt mål för uppfostran. I en barnuppfostringsbok som fick spridning under slutet av 1800-talet kan man läsa att ”Minsta motstånd som göres med vett och vilja, skall straffas allvarsamt; det är myndighets store hemlighet”. Boken ingick i en våg av skrifter om hur man bäst tuktar barn. Det var rentav fel att ägna sig åt övertalning för om barnet hade övertalats hade det ju faktiskt gjort som det själv ville. Det hade antagit föräldrarnas sätt att se på saken, men det hade inte böjt sig. Och det skulle barn lära sig. I flera böcker från denna tid beskrevs barn som potentiellt onda och i stort sett alla medel var tillåtna för att göra dem lydiga.Psykoanalytikern Alice Miller gjorde på 1980-talet i sin bok I begynnelsen var uppfostran en exposé över vad hon kallar den svarta pedagogiken. Den hade genomsyrat barnuppfostran i många århundraden och gick i korthet ut på att så tidigt som möjligt knäcka barns vilja. Alice Miller ansåg att denna svarta pedagogik hade fått, och fortsatte att få, allvarliga samhällskonsekvenser eftersom den gör vuxna människor oförmögna att skilja andras vilja från deras egen. Det brutala nedbrytandet av våra sanna jag börjar ofta så tidigt att vi inte klarar att ens senare i livet förstå vad som gjorts mot oss. Vår reflex när någon pekar med hela handen blir därför att underkasta oss utan att ifrågasätta.Barn som lyder lär sig att förlägga orsaken till sitt eget handlade utanför sig själva, och det gäller för både positiva och negativa handlingar. De gör gott om andra säger åt dem, gör ont av samma orsak och förhåller sig passiva om det saknas förhållningsorder, enligt Alice Miller. Hon använder ett så starkt uttryck för vad den svarta pedagogiken gör med barn som ”psykiskt mord”.Miller studerade ett antal av ledarna för Hitlers tredje rike och konstaterade att de alla hade fått en sträng och strikt uppfostran. När en auktoritär person som Hitler befallde, på ungefär samma sätt som deras egna föräldrar gjort under deras barndom, var det lätt för dem att falla in i rollen som lydigt barn.Om olydnad inte existerar som ett möjligt alternativ i ens tankevärld är motståndskraften mot illegitima order från myndigheter eller ledare utraderad.Lotta på Bråkmakargatan tar konsekvenserna av sitt hårdnackade motstånd mot både sticksiga tröjor och stränga förhållningsorder och installerar sig på grannen tant Bergs uthusvind. Där blir flykten från hemmet en rolig lek ända till kvällen. Men så kommer mörkret. Livet i det egna hushållet känns plötsligt både ensamt och skrämmande, trots sällskap av gosedjuret Bamsen. Ändå blir Lotta envist kvar. Hon klarar inte annat.Men Lotta har tur. Hennes föräldrar har inte anammat den svarta pedagogikens idéer om att bryta ner all opposition hos sitt barn. De förstår att dottern behöver hjälp att ta sig tillbaka in i familjegemenskapen utan att ge avkall på sin värdighet och integritet. Med stor kärlek hämtar de hem den nu gråtande Lotta. Något skäll för den förstörda tröjan hörs inte och Lottas mamma hjälper henne försiktigt att be om förlåtelse på ett sätt som fungerar för henne. Relationen är viktigare än ett klädesplagg.Lottas föräldrars sätt att hantera situationen påminner mig om de metoder som den danske familjeterapeuten Jesper Juul förespråkade, och går ut på att visa respekt för barnets integritet och ha ett demokratiskt förhållningssätt. Hans böcker blev populära bland föräldrar kring millennieskiftet, fyra decennier efter böckerna om Lotta. Men den svarta pedagogiken är tyvärr inte död ännu. Tvärtom, den blomstrar. Den som föreslår ökad hårdhet mot barn som lösning på allt från dåliga skolresultat och egensinne till kriminalitet får röster och likes.Det vi ständigt tycks glömma är att detta att inte kunna böja sig är både en styrka och en svaghet. De oböjliga barnen behöver ofta hjälp att ta sig ut ur hörn de målar in sig i, eller ännu hellre – stöd att inte ens hamna där. Förhoppningsvis inser Lottas mamma att hon nästa gång kan erbjuda fler alternativ än underkastelse eller totalt uppror. Finklänningen kanske inte är ett lämpligt val en vardag men högst sannolikt finns det andra kläder i garderoben.Men den som gör motstånd kan också behöva uppmuntran i sin förmåga att tänka och handla självständigt för det kommer ofta med ett pris – till exempel andras ilska. Som föräldrar kan vi låta våra barn få träna sig på att göra motstånd på ett klokt sätt genom att visa dem hur protester kan bli konstruktiva och hur förhandlingar kan leda till förändringar. Vi kan uppmuntra att barn framför åsikter, men tipsa om bra sätt att prata med varandra. För kanske är det de besvärliga barnen som besitter modet att leda upproret mot övermakten när vi verkligen behöver det.Eva-Lotta Hulténjournalist och författareProducent: Ann Lingebrandt LitteraturLars H Gustafsson: Växa – inte lyda, Norstedts 2010Jesper Juul: Här är jag! Vem är du? Om närvaro, respekt och gränser mellan vuxna och barn, Wahlström och Widstrand1999- Ditt kompetenta barn. På väg mot nya värderingar för familjen, Wahlström & Widstrand 1997- Din kompetenta familj, Bonnier Fakta 2009Astrid Lindgren: Lotta på Bråkmakargatan, Rabén och Sjögren1961Alice Miller: I begynnelsen var uppfostran, Wahlström & Widstrand, 1982

Om du kunde få reda när du ska du, skulle du då vilja veta det? Lars Hermansson ställs inför ett svårt val. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Under arbetet med en essäbok om meditation förde jag under en tid regelbundna samtal med en lokal guru utanför Bangalore i södra Indien. Vi träffades i hans mottagningsrum, inte olikt hur man i väst kan sitta hos en terapeut eller analytiker några dagar i veckan. Helt opåkallat, som jag minns det, berättar han för mig om en meditativ praktik där man får kunskap om sin framtida död, inklusive, om inte dödsdatum, så i alla fall dödsår.Jag ska snart berätta hur man gör, så om du som lyssnar inte vill utsätta dig för frestelsen att få reda på saker om din framtida död, bör du stänga av radion nu.Gurun sade: ställ dig utomhus med ryggen mot solen och slut ögonen, andas, stå så i minst tjugofyra minuter, vänd dig om och öppna ögonen mot solen, blunda igen: i den efterbild som uppstår bakom dina ögonlock får du kunskap om när du ska dö.Som god västerlänning skolad i upplysningens tradition (upplysning betyder som bekant något annat i Indien, Nirvana snarare än fortsatt affektfri reflexion) tvivlade jag på hans ord. Men eftersom jag lärt mig att man ska tvivla också på sina tvivel, övervägde jag att pröva, för att, förhoppningsvis, kunna vederlägga metoden. Men om det inte gick, om jag faktiskt skulle få kunskap om min dödsdag genom att stå där i solen och andas. Jag vågade inte prova. Då. Och inte nu heller. Jag vill inte veta.Det vill inte passagerarna i flygplanet i Liane Moriartys bästsäljande roman Ena stunden här heller. En äldre dam reser sig plötsligt upp i planet, pekar på sina medpassagerare, en efter en, och säger sådant som ”Jag förväntar mig hjärtfel, 84 års ålder.” Eller: ”Arbetsplatsolycka. 43 års ålder.” Leo, som får den senare förutsägelsen, ska snart fylla 43, men fäster, enligt berättaren, lika lite avseende vid profetian som vid en lyckokaka eller ett horoskop. Men han känner ändå ”en liten stöt”, som ska växa sig starkare.Det är förstås skillnad på att få veta att man ska dö om trettio år eller tre månader. I ena änden tänker jag mig fullständig panik, i den andra fortsatt prokrastinering av dödsförberedelserna, ännu inte dags att börja dödsstäda och gå i kyrkan, fast ändå bra att var lite förberedd. Just dödstädning ser jag som ett sunt sätt att förbereda sig: du får kontakt med ditt förflutna genom att slänga sådant du samlat på dig, och lär dig samtidigt acceptera tanken att det till slut är den din egen avlagda kropp som ska brinna eller grävas ner. Frågan är förstås när man ska börja. När man redan fått sitt cancerbesked eller innan? Hur långt innan? Inte redan i fyrtioårsåldern väl? Jo, men kanske. Om man vet att man ska dö vid fyrtiotre.Jag tror inte min guru i Bangalore var särskilt upptagen av döden. Han berättade om metoden att nå kunskap om den nästan som ett partytrick. Om det är nåt man vill ha kunskap om som dedicerad hindu, så är hur många återfödslar man har kvar. Idealet är förstås noll. Jag träffade en gång i skräddare i Kolkata som hade räknat ut att han kunde bli av med över sexhundra återfödslar om han inte sov, utan mediterade hela nätterna. På dagarna var han ju tvungen att jobba. Han var rödögd och såg sliten ut. Hans vilja till optimering av sin andliga status påminner om en inverterad version av de där tech-miljardärernas försök att undvika åldrande genom att bland annat injicera sin barns blodplasma. Samma besatthet, olika mål. För tech-miljardärerna handlar det om att optimera sin kropp som biologisk förutsägbar massa, och i motsvarande grad, tycks det, minimera det vi kallar själ. Idealet tycks vara paradisets lallande dåre med låg vilopuls och aktieportfölj. Skräddaren i Kolkata skulle ha betraktat dem som barbarer.Han skulle möjligen haft lite större förståelse för en av 1400-talets bästsäljande böcker, Ars moriendi, alltså Döendets konst, en bilderbok tillika handbok i konsten att dö, ibland med text av den franske teologen Jean Gerson, ibland av anonyma munkar inspirerade av Gerson. Här är kroppen en bisak och själen allt. Eller mer specifikt: själens löfte till Gud att dö ”gott, glatt och frivilligt.” som det står på ett ställe. Ars Moriendi är egentligen inte en bok, snarare en på den tiden populär genre. De olika utgåvorna innehåller reproduktioner av kända träsnitt, ofta färglagda, föreställande olika män på dödsbädden, aldrig en kvinna, och runt bädden representanter för de bägge krafter som strider om hans själ: djävulens anhang å ena sidan, änglar och helgon å den andra. Relationen framställs som närmast kontraktuell, juristen var en yrkeskategori på modet. I kontraktet, som ofta finns avbildat, ibland lite hånfullt förevisat av en smådjävul, ingår förstås att man dör när Gud så vill, att försöka ta reda på tidpunkt vore högmod och en säker biljett till helvetet.I den norske poeten Georg Johannesens egenartade diktsamling från 1965 med samma titel, alltså Ars Moriendi, är döendets konst speglad i de sju dödssynderna, vilka förstås var centrala även i originalet från 1400-talet. Men här är det upp till läsaren om hen vill uppfatta synderna som framtida dödsorsaker att försöka undvika eller oundvikliga existentiella villkor. Eller både och. Rätt många dikter handlar på olika sätt om tid. Till exempel den där en son säger till sin far i den avslutande strofen: I din historia är jag en kort historiaI vår historia är jag ett knappt århundradeI min historia är jag all tid som finns Dikten återfinns i avdelningen ägnad kardinalsynden Girighet. Sista radens påstående – I min historia är jag all tid som finns – kan framstå som ett uttryck för girighet, eller kanske inskränkthet, men också faktiskt ett slags andlig strävan.Man brukar säga att när sekulariseringen stängde portarna till himmel och helvete blev historien ett slags halvgud, tydligast kanske i den tyske filosofen Hegels tankar om en så kallad världsande, som utvecklades från sämre till bättre i en dialektisk process. Den överblick över människans strävanden på jorden som tidigare tillerkändes prästerskapet blev nu historikerna av skråets bord. Hegel var långt ifrån ensam om att tänka att historien hade ett slags gudomlig mening.Något som slår många som passerat femtio, och alltså har levt ett halvt sekel, är att ett sekel inte låter som en så oerhört lång tidsrymd längre, man har ju själv levt ett halvt, och det gick på ett kick. Efter femtio, i mitt fall dröjde det till närmare sextio, är det som att man får en helt ny känslomässig relation till historien, eftersom man själv är ett stycke historia. Murens fall, de jugoslaviska krigen, oljekrisen 74: jag levde då. Andra världskriget: bara femton år innan jag föddes. Femton år. Det är ingenting. Så där kan man hålla på. Till slut känns punken och franska revolutionen nästan samtida. ”I min historia är jag all tid som finns.” säger sonen i Georg Johannesen dikt. Kanske är det det som är Nirvana, att känna sig hemma i alla tider. Jag är inte där än, men redan nu framstår den där hemkänslan i historien, som en helt okej kompensation för att vara lite stel i kroppen och inte kunna stå på händer längre. Men än så länge kan jag stå upp i tjugofyra minuter, med slutna ögon och ryggen mot solen.Lars Hermanssonkritiker och författare.

Relationen mellan Xi Jinping och Vladimir Putin har gått från jämbördig till asymmetrisk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Xi Jinping och Vladimir Putin möttes nyligen på ett toppmöte i Kirgizistan där de bland annat slog fast att de ska arbeta för en så kallad multipolär världsordning.Den ”gränslösa vänskapen” mellan Putin och Xi består, men relationen mellan de två presidenterna har blivit alltmer ojämlik. I takt med att Rysslands anfallskrig i Ukraina ökar landets isolering har Kremls beroende av politiskt och ekonomiskt stöd från Kina vuxit.Maktförskjutningen innebär att Kina i högre utsträckning kan diktera villkoren mellan länderna, och att det nu är Xi Jinping som informellt leder de stater som utmanar USA:s globala dominans, och kämpar för en så kallad multipolär världsordning.Vad innebär maktförskjutningen för länderna och vad kan det få för konsekvenser?Medverkande: Hanna Sahlberg, Kinareporter och Fredrik Wadström, Rysslandskorrespondent.Programledare: Björn DjurbergProducent: Jon JeppssonKällor ljudklipp: France 24, DW, Foreign Affairs, Axel Springer Global Reporters Network, AKI Press News.

Förrförra veckan började vi beta av en lista med frågor som jag använder med coachingklienter som vill blir flersamma, antingen par som vill öppna upp, eller singlar som dejtar eller vill dejta folk som redan är ihop med någon. Och idag fortsätter vi på samma spår.Jag och min pojkvän och kollega Kristoffer Lindh, även känd som Sexpedagogen, fortsätter med resten av frågelistan - den var längre än jag tänkt för det blev ju så intressanta snack kring varenda fråga - och du som lyssnar - pausa och anteckna om det kommer frågor som är relevanta för dig, för nej, listan finns inte att få i text, den är mitt arbetsverktyg, så är man intresserad får man lägga lite jobb på att skriva ner den själv. Och det är lite så flersamhet funkar, det finns inga färdiga mallar, man får uppfinna det mesta längs vägen efter bästa förmåga. Så det här är bra träning. Så här lät andra hälften av vår listgenomgång.Privat coaching för singlar, par och flersammaDigitala sexlektioner i olika ämnenE-kursen och communityt Sex för DIG - koll på vad DU gillar, vill och behöver i sängenInstagram: Sexinspiration Sajna upp dig här för mitt nyhetsbrev med unika sextips varje veckaLäs mer om mig på www.sexinspiration.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Abstrakt matematik och konkret, självutplånande liv har dessa saker någonting gemensamt? Helena Granström reflekterar över syskonen Simone och André Weils liv och tänkande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2020-01-29.Mörkret och ljuset, hela tiden återkommer de, det ena som flyr för det andra.Hos Andrew Wiles, matematikern som efter åratal av ansträngningar åstadkom ett giltigt bevis för Fermats stora sats, och som beskriver sitt arbete som att kliva in i en stor mörklagd herrgård och stappla fram genom beckmörkret, stöta i möbler och väggar, och så – kanske sex månader senare – finna lampknappen och se allt upplyst.Eller hos en annan av 1900-talets stora matematiker, Pólya, som liknar matematikerns värv vid att komma till ett okänt hotellrum sent på natten utan att ens veta var man tänder lampan. Man trevar runt och uppfattar olika oformliga tingestar i mörkret medan man letar efter strömbrytaren – och så, när man plötsligt funnit den, tänder man ljuset och allting framträder alldeles klart.Genom en ljusblixt, skriver deras franske kollega Hadamard, kommer det ditintills dunkla problemet, som ingen vanlig svag lampa skulle ha kunnat göra synligt, med en gång att bada i ljus.I dessa bilder av det matematiska arbetet är det tydligt att det är famlandet i sig som slutligen frambringar ljuset: Enbart den som trevat länge nog når fram till strömbrytaren och kan tända lampan. Den plötsliga inspirationen infinner sig, menar matematikern Poincaré, enbart efter en tid av medveten ansträngning som tycks absolut fruktlös och ur vilken ingenting gott tycks ha kommit, där man upplevt sig helt vilsegången.Men vilken dunkel längtan är det då som får en människa att villigt famla i mörkret månader i sträck – och vilket hopp är det som får henne att framhärda i sin tro på existensen av en strömbrytare, på att en bländande ljusblixt en gång ska få mörkret att flykta?”Om man med verklig uppmärksamhet”, skriver den religiösa tänkaren Simone Weil, ”söker lösningen på ett geometriskt problem, och efter en timmes arbete inte har kommit någonstans, så har man det oaktat gjort framsteg under varje minut av den förflutna timmen, i en annan, hemlighetsfull dimension”. Arbetet har, fortsätter Weil, utan att man vet det gett upphov till ”ett ökat ljus i själen” – och kanske är det detta ljus som en dag ska komma att bryta igenom mörkret och klarlägga allt?Matematikerns fruktlösa arbete i väntan på en osynlig utdelning, en till synes ohörd men icke desto mindre hängivet upprepad bön: kanske hade det kunnat utgöra en öppning till verklig förståelse mellan Simone Weil och hennes bror André, en framstående matematiker som hon sitt korta liv igenom tycks ha sträckt sig efter in i en sfär av symboler som förblev otillgänglig för henne. Deras relation skildras av den amerikanska skribenten Karen Olsson i ”The Weil conjectures”, en bok som på en gång är en dubbelbiografi över syskonen, och en personligt hållen essä om matematiken som föremål för rädsla, längtan och begär.Simone Weils relation till matematiken förblev ambivalent, och kanske var den varken mer eller mindre ambivalent än hennes relation till brodern. Å ena sidan framstod matematiken för henne som en länk till det gudomliga, en aning om den tillvaro bortom tid och rum som hon så intensivt sökte – å andra sidan upphörde hon aldrig att kritisera den. När hennes bror under rasande världskrig sitter i förvar, fängslad misstänkt för spioneri, skriver hon till honom i fängelset och ber honom rättfärdiga sin matematiska gärning: Vad är värdet av ett arbete så abstrakt att ingen vanlig människa kan förstå det?Hon drar en skarp gräns mellan de gamla grekernas geometri, ännu tydligt knuten till den kroppsliga tillvaron, och den algebra som frigjort sig från fysiska begränsningar och blivit självtillräcklig. På samma sätt som pengar och maskiner utgör algebran, menar Simone, en mänsklig abstraktion som fått eget liv och hindrar människan i hennes sökande efter det goda och sanna. ”Relationen mellan tecknet och det betecknade håller på att gå om intet, spelet av utbyten mellan tecken mångfaldigas av och för sig självt.”Vad ska André svara på detta, bunden och begränsad i sin fängelsetillvaro, som han och i för sig konstaterar erbjuder ideala omständigheter för att bedriva abstrakt vetenskap. Han invänder mot den skarpa distinktionen mellan algebra och geometri – en distinktion som han efter Simones död i viss mening ska komma att upplösa, genom att skapa en stabilt grund för det område som går under namnet algebraisk geometri. The Weil conjectures, på svenska Weilförmodandena, knyter samman det uppräkneliga med det ouppräkneliga – den diskreta matematikens avgränsade storheter med topologins oändligt delbara kontinuum – två till synes oförenliga områden som under Andrés hand såväl smeker som käbblar med varandra. I sina brev till systern talar han om analogins roll i matematiken, om den ”lätt skandalösa men mycket fruktbara” relation som kan uppstå mellan två i utgångspunkten väsensskilda teoribyggen. Men att beskriva ett matematiskt arbete för en person som själv inte är matematiskt skolad vore, betonar han samtidigt, som att försöka förklara en symfoni för en döv.Medan hennes bror vistades i de utomvärldsliga symbolsfärer till vilka hon själv aldrig fann tillträde, sfärer som hon omväxlande förhärligade och förkastade, var Simone upptagen av världens lidande: Av det pågående världskriget, av villkoren i fabrikerna, av mäns, barns och kvinnors svält och nöd. Hennes bror gjorde sig ett hem i abstraktionen, men förmådde också träda ut ur den: träffade en kvinna, bildade familj, omgav sig med människor. Simone gick allt längre in i sig själv, för att där, allra längst inne, söka tomheten. Hon ber: ”Gud, giv mig att jag får bli oförmögen till varje kroppslig rörelse […] att emotta några som helst sinnesintryck […] att jag får bli okänslig för varje slag av glädje eller sorg”. Giv mig, ber Simone, att jag får förlora förmågan att älska någon annan varelse, något ting, till och med mig själv.Den matematiska upptäckten, konstaterar Hadamard, har i sig ingenting med logik eller resonerande att göra. Den är en tillfällighet, un accident. Ljuset slår emot en, förblindande i sin styrka – eller det gör det inte. ”Skapande uppmärksamhet”, skriver Simone Weil, ”består i att i verklig mening uppmärksamma något som inte finns” – och kanske tänker hon lika mycket på sin brors arbete som på sin egen förtvivlade, jublande, enträgna bön.Och detta arbete, denna bön: Är det ett arbete för att utradera det egna, eller för att nå fram till sin egen innersta kärna? Frågan om personens roll i det kreativa arbetet är i viss mening analog med frågan om abstraktion kontra konkretion – för är det matematiska värvet en flykt från kroppen eller ett utforskande av dess innersta vindlingar? Genom sitt liv, som kom att ändas innan hon hunnit fylla 35, skulle Simone Weil placera det personliga i motsättning till det heliga, söka sig till hårt fysiskt arbete, extrem kyla och svält på ett sätt som slutligen ledde till hennes död. Och var inte detta också ett uttryck för hennes ambivalens: hennes försök att själv uppgå i den rena abstraktionen genom att gå så djupt in i det konkreta att också konkretionen blev abstrakt?”Mellan sanningen och olyckan”, kan man läsa i Simones anteckningar, ”består ett naturligt förbund”. Upptäckten är ”un accident” – en tillfällighet, eller en olycka? Ljuset infinner sig, men visar sig vara förintande. Men endast den som trevar sig fram i mörkret har en möjlighet, lika skräckinjagande som den är eggande, att en gång i sitt liv få möta detta ljus.Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematikLitteraturKaren Olsson: The Weil Conjectures – On maths and the pursuit of the unknown. Bloomsbury publishing, 2019.

I det här avsnittet möter vi en härlig kvinna, Caroline Oskarsson, grundaren av Wholistically, Life design coach, breathwork facilitator, bodyworker och kreatör, och pratar om prestation, intimitet och värna om sin känslighet. Ett samtal om självkännedom, att hitta tillbaka till sig själv och vikten av att ha en bra äkta elation till sig själv och andra. Kontakta Caroline på @wholistically Om du är intresserad av coaching eller vill komma på min breathwork den 2 september kan du boka en kostnadsfri första session med mig på carolinenorbelie.com för att se om jag är rätt coach för dig. 1 plats i augusti. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sommaren 1999 blir 26-åriga Andrew Bagby och 38-åriga Shirley Turner ett par. Andrew har en lovande karriär inom medicin och Shirley har precis börjat sin AT-tjänstgöring som läkare. Relationen väcker dock oro hos Andrews nära och en inblick i Shirleys förflutna förklarar varför.Manus av Sofie Karlsson. Klippning av Josefine Molén.Reklam: Om du gillar Mördarpodden kan du vara med och sponsra den på Patreon: https://www.patreon.com/user?u=10466265 Som tack får du tillgång till förhandlyssning av samtliga delar av ett fall när den första delen har släppts i podden. Dessutom är alla avsnitt från Richard Chase del 1 och framåt utan reklam. Vill du höra ett specifikt fall i podden? Önska dina fall i det här formuläret: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfDlQxf9SgZyeGS-qFPaB4BP-L59lQhs7BbZACfwk7xSs-AFw/viewform?fbclid=IwAR0astYAY_SJLcst89FwKaPIeHHV9zlfAxEz6Cmrh37bbMwvMHGc8z5cwg4Det här är en podcast av Dan Hörning och Josefine Molén.Instagram: @mordarpoddenE-post: zimwaypodcast@gmail.comFölj Josefine Molén här: https://www.instagram.com/j.molenFölj Dan Hörning här:X: @danhorningInstagram: https://www.instagram.com/dan_horning/?hl=enYoutube: https://www.youtube.com/channel/UCV2Qb7SmL9mejE5RCv1chwgPodcastens intro är skriven och framförd av artisten Erik Segerstedt. Hör mer av hans musik här: https://open.spotify.com/artist/63q3l3pKBpvqEjUM5Vf1TG?si=fYtdOwIvTn6noQJW6ffPww Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Och hur ska jag hantera att min vän alltid ska ha sista ordet? Låtskrivaren och författaren Annika Norlin svarar på lyssnarnas frågor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Nicholas bor i Stockholm och jobbar ibland på museer. Han har observerat att äldre människor gärna vill ta på konsten även om det uttryckligen är förbjudet. Han förstår att synen blir sämre med åldern, men det verkar inte vara anledningen, även de med god syn är klåfingriga. Hur kan detta komma sig, frågar han.Kristina har en väninna som pratar mycket om sig själv, vet bäst och alltid ska ha sista ordet. Hon har tidigare uppskattat hennes vänskap och vet att hon borde sagt till henne för länge sedan, men nu orkar hon inte längre och tänker att det är lika bra att hålla tyst. Hon frågar: Hur ska man hantera att någon alltid måste ha sista ordet?Signaturen ”En orolig själ” upptäckte av en slump att hans partner har en relation via en musikapp. Relationen hade pågått i en månad och de konverserar från morgon till kväll. Partnern säger att det bara är vänskap och att det inte finns någon sexuell underton. Samtidigt har hon inte nämnt honom eller barnen. Är det rimligt att känna sig sviken även om inget sexuellt skett, frågar ”En orolig själ”. Var går gränsen mellan oskyldig vänskap och emotionell otrohet?Hör Annika Norlin svara på lyssnarnas frågor. Har du själv en fråga som du vill rikta till författarna så mejla till: allvarligttalat@sverigesradio.seProducent: Karin Arbsjö

Sen brexit-omröstningen har ekonomin dalat och motsättningarna ökat. Vissa av de skräckscenarier som målades upp vid skilsmässan från EU har blivit verklighet. Andra har inte det. Vad måste Andy Burnham klara som hans föregångare misslyckats med? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Världens sjätte största ekonomiI veckan fick landet en ny premiärminister igen. Andy Burnham blir den sjunde ledaren sedan britterna röstade fram brexit för tio år sedan. Han vill införa en ny ekonomisk och politisk modell som minskar klyftorna och får ekonomin att blomstra. “Låt det här bli tillfället när framtidshoppet väcks till liv igen”, säger han.Beskrivs som “mjuk vänster””Det finns en politisk kultur av stora ord och stora planer. Många andra har lovat det han lovar”, säger ekonomijournalisten Katrine Kielos.Framförallt ska hans nya regering fokusera på att hjälpa familjer som kämpar med höga kostnader. Och det är många som har det kämpigt, säger James Savage, ansvarig utgivare på The Local. ”Många britter känner sig fattiga”. Lägre tillväxt och lägre investeringar med brexitEnligt en studie från National Bureau of Economic Research är Storbritanniens BNP 6 till 8 procent mindre än den skulle ha varit om landet stannat kvar i EU. Samtidigt har invandringen ökat – tvärtemot vad som lovades inför omröstningen. ”Invandringsfrågan är fortfarande extremt splittrande och har flera bottnar”, säger James Savage.Relationen med Sverige”Storbritannien är fortfarande en viktigt handelspartner, men det är uppenbart att landet har minskat i betydelse för svensk export”, säger Per Altenberg, chefekonom på Kommerskollegium. ”Brexit är ett bra exempel på vad som händer om man vill sluta sig, istället för att handla globalt med varandra”, säger Scanias vd Christian Levin. Men han ser en ljusning i Storbritannien nu. ekonomiekotextra@sverigesradio.se

VEM: Aliette OpheimYRKE: SkådespelareAVSNITT: 745OM: Att byta utseende för en roll. Nya tv-serien Tills döden skiljer oss. Premiärångest. Det brutalt ärliga Sommarpratet. Ett stökigt förflutet utan ursäkter. Sexarbete, feminism och överlevnad. Rollen som Kristi brud i Knutby. Nyklippta luggen. Filmatiseringen av Jävla karlar. Relationen med Filip Berg. Och en hel del om hunden Hercules, som älskades djupt men bet en amerikan i ansiktet.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénKONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram.P.s Nu finns min nya bok Västerbottens sämsta schaman att förbeställa HÄR Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VEM: Aliette OpheimYRKE: SkådespelareAVSNITT: 745OM: Att byta utseende för en roll. Nya tv-serien Tills döden skiljer oss. Premiärångest. TV4 nya drama-självförtroende. Det brutalt ärliga Sommarpratet. Ett stökigt förflutet utan ursäkter. Sexarbete, feminism och överlevnad. Rollen som Kristi brud i Knutby. Nyklippta luggen. Filmatiseringen av Jävla karlar. Kommande filmen med Josefine Bornebusch. Relationen med Filip Berg. Och en hel del om hunden Hercules, som älskades djupt men bet en amerikan i ansiktet.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénKONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram.P.s Nu finns min nya bok Västerbottens sämsta schaman att förbeställa HÄR Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Studio Allsvenskan är sponsrade av Snabbare – det okrångliga spelbolaget!Köp en andel till vårt andelsspel på SnabbTipset hos Snabbare.https://www.snabbare.com/snabbtipset-studioallsvenskan18+ | Stödlinjen.se | Spela AnsvarsfulltStudio Allsvenskan sponsras av Cancerfonden. Var med och bidra till vår poddbössa här: https://www.cancerfonden.se/insamlingar/studio-allsvenskans-bossaÅrets bästa sportdeal är här! TV4 Play och Studio Allsvenskan har ett samarbete där du kan se Allsvenskan, Superettan, La Liga och Serie A plus massa mer med ett galet vasst erbjudande – för enbart 349 kronor i månaden i sex månader.Det är torsdag och Studio Allsvenskan har glädjen att välkomna Abdelrahman Boudah till podden.När "Abdo" är på plats blir det självklart skrattfest. Boudah är på gott humör när han kommer till studion och direkt från ett pass hos naprapaten. Hur ser egentligen hans skadesituation ut?I avsnittet tar vi en tillbakablick genom Boudahs karriär. När insåg han att han var riktigt bra på fotboll?Vi avhandlar tiden i Degerfors, Hammarby och äventyret i Japan. Hur var egentligen hans tid på andra sidan jorden? Och hur bra kontakt har han med tolken som han blev vän med?Avslutningsvis tar vi in några frågor från några av Boudahs vänner, där Abdo delar med sig av en story som han aldrig har dragit tidigare.Så kallad måste-lyssning!Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Blir du kontrollerad? & Marits oro för framtiden & Vad blir jag för förebild för barnen om jag är singel? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Relationen mellan grannländerna USA och Kuba är minst sagt frostig. Trump hotar att ta kontroll över sin kommunistfiende och landet har infört nya hårda sanktioner och kapat leveransen av olja till ön. Trumpadministrationen tror att regimen kan falla redan i sommar, enligt källor till amerikanska medier. Vad vill egentligen Trump göra med grannlandet? Hur mår befolkningen? Och ser vi ett regimskifte i sommar? Gäst: Emelie Svensson, Aftonbladets reporter i USA. Programledare och producent: Jessica Johansson. Klipp från: News nation, BBC. Kontakt: podcast@aftonbladet.se Ansvarig utgivare: Lotta Folcker.

Varje vaken minut går åt till att försöka mota bort de obehagliga och våldsamma tankarna. Om de stämmer förtjänar jag inte att leva Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Om du känner igen dig i Mikaelas berättelse eller är anhörig finns hjälp att få:*Chatt: https://ocdforbundet.se/ocd-chatten*Anhöriglinje: https://ocdforbundet.se/anhoriglinjen/Reporter & ljuddesign: Vincent HanssonProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV DOKUMENTÄREN:– Tänk om jag är pedofil men jag har bara inte insett det förrän nu?För Mikaela går varje vaken minut åt till att försöka mota bort tankarna. Tankar som är obehagliga, våldsamma och ständigt fyllda av tvivel. Hon är rädd för att hon ska övertyga sig själv att vara en fara för dem hon älskar mest. En fara för sin son.– Det enda sättet att skydda mitt barn är att flytta ifrån honom.Jag har sökt upp Mikaela i Onsala utanför Kungsbacka. När jag fick reda på hennes berättelse slog den an i mig personligen. En historia om att brottas med och leva med sina demoner. Går dem att övermannas?Mikaela växer upp i Luxemburg. Hon beskriver sig själv som ett känsligt barn, som upplever mycket ansvar för andras välmående. Och att hon redan som liten börjar ha en stark rädsla för döden. – Jag började få tankar kring döden som alla barn får. Men jag fick verkligen panik av tanken av döden och blev rädd för att sova, för jag tänkte att jag skulle dö när jag sov. Så jag hade väldigt mycket känslor som liten. En dag får Mikaela ta del av en tragisk nyhet. En nära vän till familjen har drabbats av cancer. En hjärntumör. Tillståndet är kritiskt och han mår sämre och sämre för varje dag som går. – Då blev jag ganska ledsen av att höra det. Och så tyckte jag synd om honom för att han led. Då minns jag att jag tänkte: ”jag hoppas att han dör snart så att han inte behöver lida för länge”. Kort efter att Mikaela tänkt den tanken så går familjevännen bort. Mitt i sorgen slår skulden till med full kraft, en fixidé om att hon bär ansvaret –att det är hon som har orsakat hans död. – Det är mitt fel att han dog. För jag tänkte ju tanken, ”jag hoppas att han dör snart så han slipper lida”. Och då minns jag att jag sa det till min mamma. Att det är mitt fel. Och då förklarade hon att man kan inte tänka sig att någon ska dö, och att det är en ganska normal tanke att ha. Och att det kan vara lite fint att hoppas att någon inte ska behöva lida. Hennes mammas ord blir en viss tröst men dessa tankar skulle visa sig bara vara början. En dag när hon hackar grönsaker så dyker en skrämmande bild upp i huvudet.– Då började jag få tankar på att ”tänk om jag tar en kniv och sticker mig själv.” Jag ville absolut inte skada mig själv, men jag var livrädd för att jag skulle tappa kontrollen och bara sticka kniven i min mage. Så jag sa det till min mamma, och hon förklarade för mig att om du är rädd för att du ska skada dig själv, så behöver du inte vara ensam hemma. Men det ledde också till att jag var mycket med min mamma på fritiden. För jag var så rädd för att vara hemma. När Mikaela är 16 år slår en ny, absurd fixering rot. Det är en tanke som trotsar allt sunt förnuft och som för de flesta – även för henne själv – framstår som helt världsfrånvänt. Men trots det känns det som något hon behöver ta på allvar. – Så var jag fortfarande oskuld, och då började jag få tankar kring att jag skulle vara gravid, att jag skulle på något sätt ha lyckats bli gravid ändå. Jag minns att jag tog graviditetstest, trots att jag någonstans förstod att det är klart att du inte är gravid. Men jag var så rädd för det, för den tanken satte sig där också. Lex Jungfru Maria?– Ja. exakt!Det är ingen som ser några varningsflaggor eller snappar upp att det är något problem. För tankarna påverkar ännu inte Mikaela till den grad att det innebär några större bekymmer för henne. Att den starka ansvarskänslan, rädslan för att skada sig själv, rädslan för att vara någon slags jungfruföderska – att det här skulle vara ett tecken på en sjukdom var det ännu ingen som kunde förstå. Mikaela är nu i 20-årsåldern och befinner sig på en fest. Och där mitt bland alla människor så får hon syn på en kille. Det är som att världen stannar upp, och allt folk runt omkring blir bara till en suddig bakgrund. – Direkt fick vi ögonkontakt med varandra och jag kände direkt någon attraktion till honom och han kände likadant. Gnistan mellan dem är omöjlig att ignorera. Så de börjar dejta och blir snabbt ett par. Och för Mikaela känns det helt fantastiskt. Hon har aldrig varit såhär lycklig. – Och då var det, jag svävade bland rosa moln. Jag var så kär. Älskade honom så mycket. Men att känna så starkt får någon har också sina baksidor för Mikaela. För den där starka ansvarskänslan, som genom hela livet har legat i bakgrunden och lurat börjar träda fram. – Jag kände så mycket för honom att det nästan blev jobbigt för mig. Jag ville hellre bara få känna mig lite mer: ”okej, jag älskar dig jättemycket, men jag är inte besatt av dig”. För då märkte jag också att jag fick sådana här tankar om att jag ville skydda honom från allt. Och Mikaela börjar oroa sig. Tänk om hon skulle förstöra allt? Allt det fina de håller på att skapa tillsammans Tänk om hon skulle råka flörta med någon, råka vara otrogen. Eller någonting mycket värre.– Då började jag få tankar om att jag skulle råka döda honom eller någon annan, för jag bodde med min kusin, att jag skulle döda honom eller min kusin i sömnen. Och jag tror att det har att göra med att jag hittade en person som jag började älska jättemycket. Och så blev jag så rädd för att jag skulle råka förstöra det. Och vad är det värsta man kan göra då? Jo, det är att döda någon. Mikaela vet att hon aldrig skulle göra något sånt i ett vaket tillstånd. I ett tillstånd där hon har kontroll. Så hon måste anpassa hemmet för någon annan – den potentiellt sömngående versionen av sig själv. – Började gömma knivarna i lägenheten. Försöka sätta dem högt upp i ett skåp, för då kommer det att vara svårt för mig att komma åt dem när jag sover. Men det är också nu det blir uppenbart, både för henne själv, och folk runtomkring. Det är något som inte står rätt till. Hon behöver hjälp. Så hon tar steget och vänder sig till vården. Mikaela, som levt i skräck för att förlora greppet om verkligheten, får nu äntligen en förklaring på vad det är som pågår. Hon har OCD, eller tvångsyndrom som det också heter. – För jag var har jag en psykos? Nej, du har inte en psykos. Du har tvångstankar och det kändes väldigt skönt att äntligen få ett ord att hänga upp mig på och förstå mer om det. Mikaela hade aldrig kunnat föreställa sig att OCD kunde se ut på det här sättet. För henne, liksom för många andra, var diagnosen förknippad med människor som maniskt tvättar sina händer eller håller saker kliniskt rent. Det kan förstås se ut på det sättet, men långt ifrån hela sanningen.Det centrala i OCD är inte städning, utan de ritualer (fysiska eller mentala) som skapas för att avvärja en katastrof. Hjärnan identifierar ett hot och kräver en motprestation för att lugnet ska infinna sig. Men det är en falsk trygghet. För ju mer Mikaela försöker försäkra sig om att hon inte kommer mörda sin kille sömnen, desto mer utrymme får tvivlet att växa. För att bryta mönstret måste hon sluta söka svar och istället våga stanna kvar i ångesten utan att agera. Så Mikaela får påbörja en KBT-behandling, där hon steg för steg får närma sig det allra läskigaste. – När jag stod där med kniven så kändes det ju ganska läskigt i början, för det kändes verkligen som att jag kommer tappa kontrollen nu. Tänk om jag egentligen vill döda honom? Tänk om det är därför jag tänker de här tankarna. Sen blev det lättare och lättare ju mer jag övade på det. Och så tillslut får Mikaela börja sova med knivar bredvid sig i sovrummet. Den ultimata exponeringen som ska få henne att tolerera osäkerheten kring vad hon gör och inte gör i sömnen. Och det funkar. Rädslan tynar till slut bort. – Titta, du kan sova med en kniv i sovrummet, men du dödar ingen när du sover ändå. Mikaela har äntligen lämnat skräcken bakom sig och börjat blicka framåt mot en ljusare horisont. Relationen är starkare och tryggare än någonsin. De gifter sig och bestämmer sig för att ta det stora steget att skaffa barn. Men drömmen om en växande familj visar sig vara en betydligt snårigare väg än de hade föreställt sig.– Så vi fick genomgå en IVF process, vilket var ganska påfrestande. Sen blev jag gravid och i början av graviditeten började jag märka av att jag blev väldigt orolig för fostret. Jag började bli jättenojig för att någonting skulle hända som jag tänker att många gravida blir. Men jag kanske blev det lite väl mycket. Jag hörde av mig till barnmorskan hela tiden. Sen fortsatte det under graviditeten. Jag började må bättre sen också. Men sen de två sista veckorna så började jag må jättedåligt. Jag kunde inte sova, jag fick skakningar i hela kroppen. Jag mådde illa, jag kunde inte äta och det var på grund av ångest. Och så händer något mer. Oron kring sömnen, som ofta varit en domän för Mikaelas OCD, börjar återigen ta plats. Men än så länge har hon inte gjort kopplingen. Hon ser inte att det är precis samma gamla demon som har börjat hemsöka henne på nytt– Då blev jag jätterädd för att inte kunna sova. Jag minns att jag tänkte om jag tänker den här tanken innan klockan fyra idag, att jag inte kommer kunna sova, då kommer jag inte kunna sova ikväll. Sen brukade jag oftast kunna sova ändå, men jag blev liksom hyperfokuserad på olika klockslag och mina kroppsliga sensationer. Starka sömnmediciner blir hennes enda sätt att uthärda de sista veckorna innan förlossningen. Men det triggar också igång något nytt. För i takt med att den närmar sig, börjar en annan sorts skräck att växa. Det är inte den typiska rädslan som många blivande mammor känner – oron för medicinska komplikationer eller den fysiska smärtan. Utan det är något annat.– Men jag var jätterädd. Inte för att föda barn, men jag var jätterädd för att någon skulle ta mitt barn ifrån mig. Att socialtjänsten skulle komma och ta honom. Jag behövde gå på starka sömnmediciner precis innan min förlossning. Och så tänkte jag nej, men nu kommer jag bli missbrukare. Garanterat. Det finns liksom ingen annan utväg. Och de förklarade att det behöver du absolut inte bli. Det kommer du inte bli. Vi kommer inte fortsätta skriva ut det här hur länge som helst. Men jag mådde jättedåligt. Och sen fick jag min son. Mikaela tittar på sin son. Det finaste hon någonsin har sett. Resultatet av en lång och prövande IVF-resa. Men hon kan inte njuta av det nyblivna föräldraskapet. För hennes besatthet av klockslag, rädslan för att inte kunna sova och att bli ifråntagen sin son fortsätter att hålla i sig. För tänk om någon skulle tycka att hon är en olämplig förälder? – Jag tror att det har att göra med att jag också jobbar med just på socialtjänsten, att jag handlägger sådana här ärenden. Och shade vi nyligen haft något ärende med en mamma också i liknande situation som mig, och då blir jag jätterädd för att det där kommer hända mig också. Så det låg nära till hands. Jag tror det var det. Rädslan för att inte räcka till som förälder börjar mutera och blir till ett inre monster. Den tvingar på henne bilder av ögonblick hon inte kan minnas, scener som aldrig har ägt rum, men som hennes hjärna ändå vill få henne att känna sig skyldig till. – Jag börjar få jättemycket tankar kring att tänk om jag skakar honom, Tänk om jag redan har råkat skaka honom utan att jag har märkt det. Tvångstankar av den här typen, som att skada sitt barn, Där inte något man vill göra, det är inte heller något man kommer göra och det är inte impulser, utan det är tankar som känns främmande och något som inte är i linje med den man är som person. OCD:n är en varelse som attackerar det du värderar allra mest i livet. Att vara en bra förälder, en bra partner och en person som behandlar andra väl. För Mikaela blir varje tvångstanke och varje litet misstag till bränsle. Det är som om hon oavsiktligt fortsätter att mata varelsen, tills den växer sig så stor att den skuggar allt annat.– Och så minns jag en gång när jag råkade, när jag skulle klippa hans naglar. Och så råkar jag klippa honom på hans finger, vilket väldigt många föräldrar har råkat göra någon gång. Men då fick jag panik. Nu kommer någon ta honom. För nu har jag ju till och med råkat skada mitt barn. Ett spädbarn en sårbar liten varelse som kräver konstant tillsyn. Men för Mikaela blir det inte lättare med tiden, snarare tvärtom. För när hennes son lämnar den sköra bebistiden bakom sig och börjar bli några år gammal, så framträder en ännu mer skrämmande tvångstanke. – Tänk om jag egentligen är pedofil? Men att jag bara inte insett det förrän nu. Så då blev jag jätterädd för att jag helt plötsligt skulle vara det. Det var aldrig så att jag var rädd för att jag skulle utsätta honom för någonting, men jag var bara rädd för att de här tankarna skulle bli så påtagliga att jag till sist skulle övertala mig själv att jag är det. Det är egentligen inget ovanligt att ha skrämmande tvångstankar. Tänk om jag puttar ner någon på tågspåret? Tänk om jag kör över någon med bilen? Tänk om jag begår ett övergrepp? Det som gör att det blir sjukligt är vikten man lägger vid dessa tankar. För de allra flesta kan vifta bort dem som obetydliga. En person med OCD tänker att de säger något om vem man är som person. Någon som jobbar på en förskola kanske säger upp sig från sitt jobb, en annan vågar inte sätta sin fot på en tågperrong, och en förälder kanske inte vågar vara ensam med sitt barn. För Mikaela så tar det nu upp hela hennes dagar och hon gör allt för att försöka hindra tankarna från att växa.– Typ om jag skulle lyfta honom, se till att okej, jag får. Jag måste se till att hans ben inte råkar nudda mitt skrev när jag lyfter upp honom. Det är nästan omöjligt kan jag säga när man lyfter upp ett barn om de är nära en. Men då blir jag jätterädd för det och tänkte att jag måste flytta på honom på något konstigt sätt. Så jag kontrollerade alltid hur jag lyfte upp honom. Om jag skulle torka honom. När han gick på toaletten så minns jag att jag tänkte ”tänk inget konstigt, tänk inget konstigt, tänk inget konstigt” när jag skulle torka honom. Då är det nästan omöjligt att inte tänka något konstigt när man försöker säga det till sig själv. Om jag säger “tänk inte på en rosa elefant” Vad händer i ditt huvud då? Sannolikt börjar du nog föreställa dig en rosa elefant. Det är precis så med tvångstankar. Men eftersom de ofta är av obehaglig natur så kan de leda till stresspåslag. – Så hör jag det här ordet olämplig. Olämplig, Olämplig. Så till sist så är det. Jag är olämplig uppenbarligen. För jag tänker ju att jag inte ska tänka olämpliga saker. De är Mikaela och hennes mans femte bröllopsdag. En dag som borde firas. Men precis som vanligt så slås Mikaela av en intensiv ångest så fort hon öppnar ögonen. Men det är ändå någonting annorlunda med den här morgonen. För hon känner nu en känsla av att hon inte klarar det här mer. Att hon inte längre orkar kämpa mot de skrämmande tankarna.– För då var det ju att ifall de tankarna skulle stämma så förtjänar inte jag att leva. Det var liksom det som var grunden till det hela. Jag minns att jag ringde till min kusin, som har jobbat inom psykiatrin, och sa till honom att det känns som att jag måste ta en kniv och skada mig själv. Då sa han: ”Michaela, då är det dags att åka till psykakuten om man känner det.” Hon och hennes man åker till psykakuten. Det är skrämmande för Mikaela, för inom henne mullrar samma gamla farhåga: rädslan för att vårdpersonalen ska se henne som en bristande förälder och bli oroliga för hennes son.– Jag berättade för dem vad det är jag känner och de blev inte oroliga för mitt barn. De blev oroliga för mig. Så de sa att om du vill så kan du bli inlagd nu. Och då kände jag att ja, det måste jag ju bli för jag orkar inte detta längre. Mikaela skrivs in, men tiden i slutenvården skulle visa sig bara bli ett kort andrum. För medan hennes mediciner justeras och en remiss skickas till ett specialistteam för OCD, börjar hon smida planer.– Jag tänkte att enda sättet att skydda mitt barn nu är ju att jag flyttar ifrån honom. Så jag började planera på att jag skulle skaffa en lägenhet någonstans och att flytta ifrån dem. Och det var ju väldigt läskigt för min man, för jag var ju helt bara: ”Men jag måste ju det. Fattar du inte det?”. Och i väntan på specialistbehandling blir Mikaelas mående bara sämre och sämre. – Jag började få tankar kring att inte vilja leva längre. Jag kunde inte äta så jag gick ner typ sju kilo och jag behövde absolut inte gå ner i vikt. Jag började också ha jättesvårt att sova på riktigt denna gången. Så till sist så sökte jag mig till psykakuten igen, och då gjorde man lite mer medicinjusteringar och såg till att det lades på med remissen. När Mikaela vaknar efter sin fjärde natt på sjukhuset är något annorlunda. Den intensiva ångesten, som brukar stå redo så fort hon öppnar ögonen, lyser med sin frånvaro. För första gången är det tyst.– Nu kan jag tänka klart. Nu styr inte de här tankarna mig. Jag fattar nu att allt det här har varit OCD hela tiden och det var nästan en utomkroppslig upplevelse. Det var så skönt och jag bara kände att nu kanske jag kan gå tillbaka och faktiskt njuta av att vara med mitt barn. Den nya kombinationen av mediciner har börjat verka och Mikaela är nu mottaglig för en terapibehandling, som hon påbörjar den direkt efter hon blir utskriven. Hon övar på att sitta stilla med tankarna, låta dem komma och gå utan att börja analysera dem. Hon får skriva ner sina värsta scenarier på papper och läsa dem högt för sig själv. I början bombarderas hon av de klassiska “tänkt om”- tankarna. Men för varje gång hon vägrar gå in i spiralen, börjar något långsamt att skifta.– Till sist blev det bara text på en lapp, och jag kunde bara läsa den utan att gå in i en ond spiral. Så det var en av de väldigt bra övningarna tyckte jag. Och Mikaelas allra största seger har varit modet att bryta tysnaden. Att våga prata om det som pågår i huvudet. Det som många gånger har känts som en mörk hemlighet. – Jag har inte mått så här bra sen innan min son kom och det är helt underbart. Jag delar med mig väldigt mycket på sociala medier om min upplevelse av OCD, vilket jag känner stärker mig också att jag kan vara så öppen om det. För jag märker också att det är så många som känner igen sig. Det har varit en stor del av att jag ska återhämta mig, märker jag. Och att prata öppet om det med folk så att folk också förstår att OCD är inte bara att vilja ha saker och ting rent. Och nu, nu kan jag jobba igen. Jag kan vara med min son utan att känna mig hindrad. Jag kan njuta av att vara med min man utan att vara rädd för att jag är otrogen hela tiden, vilket är väldigt skönt. Så jag känner att jag lever nu. Förut överlevde jag bara. Något som är värt att nämna är jag lever samma typ av OCD som Mikaela. Det variant där tvångshandlingarna främst utspelar sig i huvudet. Genom åren har mina teman skiftat, men oftast kretsar de kring rädslan för att skada andra. Det är anledningen till att jag inte vågar ta körkort, och precis som Mikaela har jag plågats av rädslan för att vara pedofil. Som tur har jag lyckats lämna just det temat bakom mig, men skräcken för att det ska komma tillbaka kan ändå dyka upp ibland.Vad skulle du säga till någon som jag, som är rädd att skaffa barn för att man är rädd för att det kommer blossa upp?– Jag skulle säga att man ska inte låta idén hindra det man vill göra, utan vill man skaffa barn, då ska man absolut göra det. För det är så fantastiskt att ha ett barn, även om det kan vara jättejobbigt ibland och man märker att det kan påverka ens psykiska mående. Så är jag så tacksam för att jag faktiskt vågade skaffa barn, för annars hade mitt liv inte sett ut som det gör idag. Jag har en fantastisk familj och jag tycker det är väldigt viktigt att man inte låter idén ta så mycket plats att man faktiskt hindrar det från från att man skaffar barn. Den ultimata exponeringen? – Kanske? Absolut. Framför allt om man också har pedofili och det där man är rädd för att tänk om jag egentligen är pedofil. Det var jag också rädd för när jag skulle träffa barn. Men jag var bara nej. Fuck that. Jag tänker skaffa barn ändå.

Martin Westin forskar på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) med fokus på dialog och samverkansprocesser i komplex samhällsplanering. Martin har stor erfarenhet av dialoger där det finns stora motsättningar som behöver hanteras. Vårt samtal kretsar kring dialogens betydelse och förutsättningar för äkta dialog – men också kring vad som krävs för att dialogen ska få en påverkan i det större systemet. Vi kommer bland annat in på följande teman: - Komplexa samhällsfrågor kräver stor systemförståelse - Vikten av särskilda forum för äkta dialoger med medveten facilitering i frågor som skapar debatt i det offentliga samtalet - Kunskap om systemet blir central för att delaktigheten i medborgardialoger ska bli meningsfull – en utmaning och en viktig uppgift - Framgångsfaktorer i dialogprocesser där perspektiven krockar - Demokrati är både samarbete och konflikt. Det svåra skiftet mellan att kunna samarbeta och ha respekt för oenighet - Drivers för polarisering - Hoppfulla företeelser i Sverige idag: Medborgarråd som genomförs i klimatfrågan på både nationell och lokal nivå - Det är kontextuellt hur människor agerar i dialog – någon som agerar destruktivt i en kontext kan agera konstruktivt i en annan kontext - Flernivåstyrning – behovet av gränsgångare både horisontellt och vertikalt - Martins forskning framåt för att utveckla verktyg för praktiken: Relationen mellan makt- och förtroendedynamik i samverkan För den som blev nyfiken på Martins studie om vindkraftsetablering tipsar vi om SKRs (Sveriges Kommuner och Regioners) podcast ”Demokratiresan”, avsnitt 175: Vindkraftsetablering ur ett lokaldemokratiskt perspektiv". Andra avsnitt i vår podd som kan vara intressanta om du vill lyssna vidare är: - Avsnitt 85: Hur kan vi prata med varandra när vi sitter i elden? – med Martin Sande - Avsnitt 76: Vi behöver alla vinna i våra samarbeten – med Christina Frimodig - Avsnitt 49: Gränsgångare och deras osynliga magi – med Heiti Ernits och Carola Samuelsson

Västra Aros – dagens Västerås – växte fram vid Svartåns mynning i Mälaren under sent 900-tal. Västra Aros blev en del av ett långväga handelsnätverk och staden skulle med tiden bli ett viktigt administrativt och kyrkligt centrum.Anundshög kom att förstöras – oklart om det handlar om en maktkamp med Gamla Uppsala eller en kristen vrede. Den äldsta skriftliga hänvisningen till Västerås som biskopsstad sker någon gång mellan cirka 1103 och 1120. Detta är ett betalt samarbete med Västerås stad inför 500-års jubileet av Västerås riksdag 1527.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med arkeologen Andreas Hennius, forskningssamordnare vid Västerås museer. Detta är ett betalt samarbete med Västerås stad inför 500-års jubileet av Västerås riksdag 1527.Relationen mellan Anundshög och det medeltida Västerås är ett tydligt exempel på hur politisk och ekonomisk makt kan flytta och omformas i ett föränderligt landskap. Under järnålderns kulmen var Anundshög ett centralt nav i trakten, men kring 1000-talets slut och 1100-talets början började tyngdpunkten förskjutas mot Svartåns mynning och Västra Aros.Landhöjningen gynnade Västerås mer lättillgängliga hamnläge vid Svartån. Kristnandet skapade samtidigt ett behov av nya administrativa och religiösa strukturer. Västerås blev biskopssäte och domkyrkostad, och därmed etablerades en ny typ av urban auktoritet – annorlunda än den äldre, ättbaserade monumentaliteten vid Anundshög.Anundshög tycks dessutom ha utsatts för omtolkningar i brytningen med kristen medeltid. Trots denna förskjutning tycks Anundshög ha behållit sin roll som tingsplats under lång tid. Medeltida dokument belägger ting på platsen under 1300-talet, vilket antyder att den gamla maktplatsen bevarade en juridisk och symbolisk legitimitet som inte omedelbart kunde ersättas av den framväxande staden.Vid Anundshög reser sig också ett av Västmanlands mest imponerande runstensmonument: Anundshögsstenen, över tre meter hög och rest på 1000-talet. Inskriften lyder: ”Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna.” Stenen fungerar som både vägmarkering och minnesmärke – ett budskap riktat till resenären: se, förstå och minns.Namnet ”Anund” kan ha burit särskild prestige i bygden. Om det syftar på en samtida storman eller lokal makthavare blir runstenen mer än ett gravminne: den blir också en markering av rang, nätverk och tillhörighet. Ändå är Anundshögs kanske mest avslöjande drag dess seglivade funktion som tingsplats. Västerås kunde ta över handel, biskop och administration – men rättens ritualer och landskapets symboliska centrum var trögflyttade. Ting hölls där man ansåg att ting ”alltid” hållits: vid storhögarna, där minnet av ordning och förfäder satt i marken.Samtidigt tog Västerås steg mot att bli tydlig stiftsstad under 1100-talet. Makt började kanaliseras genom kyrkliga och urbana strukturer snarare än genom ätter, gravmonument och processionslandskap – men i skuggan av Anundshög levde den äldre platsens auktoritet vidare.De klassiska årtalen – Lindisfarne 793 och Stamford Bridge 1066 – riskerar att dölja de långsamma processerna bakom det som ofta kallas ”vikingafenomenet”. Forskning betonar i dag brytningen mellan vendeltid och vikingatid och hur mycket av det som syns tydligt under 800-talet byggs upp tidigare, i organisation, kontakter och krigarkultur. Uppsala universitets långsiktiga forskningsprojekt Vikingafenomenet är ett tydligt exempel på hur fokus allt oftare flyttas mot förhistoria och framväxt.Bild: Västerås stads sigill (belagt 1307) med Mariamonogram, troligen ”AM” för Ave Maria, som senare blev kärnan i stadens vapen. Foto: Okänd. Bild ur Bo Annuswer (red.), Västerås: 1000 år i centrum (1990). Licens: ej angiven, via Kulturarv Västmanland.Musik: Medieval World Video Game av Aparat Blue, Storyblock AudioKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt diskuterar Frida Wallnor och PM Nilsson veckans toppmöte mellan Kina och USA. Hur ser egentligen styrkeförhållandet ut mellan länderna? Frida konstaterar att USAs allierade vallfärdat till Peking den senaste tiden och PM tycker att situationen på vissa sätt liknar kalla kriget. Frida har dessutom irriterat sig på Vattenfalls vd Anna Borgs inlägg i energikris-debatten. Att ett statligt bolag kräver subventioner för att bygga klart sina pausade havsvindprojekt samtidigt som man gör mångmiljardvinster och delar ut bonusar går inte riktigt ihop.

Vårt öppna förhållande (inte som du tror)Vi öppnade vår relation förra året. Och vi har aldrig haft det bättre. Men inte på det sättet du tänker.I det här avsnittet delar jag min helt ärliga syn på öppna relationer – vad det faktiskt innebar för oss, varför vi gjorde det, och vad jag tror att många missar när de funderar på samma sak.För ett öppet förhållande är inte alltid det du ser på Netflix eller läser om på Reddit. Ibland handlar det om något mycket djupare. Om frihet. Om tillit. Om att våga mötas på riktigt – utan att tappa sig själv.Som sexcoach har jag sett många par ta steget mot ett öppet förhållande. Och jag är ärlig nog att säga: det löser ingenting om grunden är skör. Men det kan tillföra något vackert om ni redan har varandra.I det här avsnittet får du höra: – Hur vi öppnade vår relation utan att ha sex med någon annan – Varför frihet var viktigare för oss än fler partners – Mina råd till dig som funderar på samma sak – Och frågorna du måste ställa dig själv innan du tar stegetDet här avsnittet är för dig som är nyfiken, modig – eller bara trött på att alla pratar om öppna relationer som om det bara handlar om sex.Min kurs börjar ikväll: https://www.pleasurehabits.se/tillbaka-till-kroppen Här kan du läsa mer om mina andra kurser och retreats: https://www.pleasurehabits.se/Kurser-workshops Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ekots dagliga, längre sändningar med nyheter och fördjupning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Hela innehållet finns här nedanför: Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Fem veckor in i kriget – oljeoro när Hormuzsundet står stilla USA har trappat upp angreppen mot Iran och oljefartyg ligger stilla i Hormuzsundet, med växande oro för en global oljekris. Samtal pågår om hur sundet ska kunna öppnas igen.Instängda i Hormuz – sjömännen och risken för ”tankfnatt” Stoppet i Hormuz driver upp oljepriset men slår också mot besättningar som sitter fast ombord på sina oljetankers under hård psykisk press. Sjöfolk och forskare beskriver riskerna med ”tankfnatt” när väntan blir utdragen.AI-propaganda i kriget – kampen om sanningen i sociala medier I krigets skugga sprids känslostyrd propaganda snabbt i sociala medier, ofta med oklara avsändare. AI gör det enklare att producera klipp som påverkar hur konflikten uppfattas.Dikt och dans – så lyfter kultur fotbollslaget Kultur har använts som verktyg i fotbollen, från Karin Boye-läsning i VM 1994 till dagens metoder i landslagsmiljö. Professor Thomas Götselius menar att kulturella inslag kan stärka gruppen och frigöra mod.Krönika av Katarina BarrlingHänderna är vårt viktigaste verktyg, men de håller på att trängas undan.Panelen om SD i regering, pressade bolån och nattöppet på krogen under fotbolls-VMHör Adam Cwejman, Göteborgsposten, Lisa Pelling Dagens Arena och Zina Al-Dewany, Aftonbladettimme 2:Ungern går mot ett ödesval – Orbáns makt utmanas på allvarOppositionsledaren Péter Magyar leder i flera mätningar och hotar Orbáns ställning för första gången på nästan två decennier. Samtidigt hårdnar tonen i valrörelsen och kampen om osäkra landsbygdsväljare avgör.Relationen mellan Ryssland och Kina i en orolig tidRysslands beroende av att sälja olja och gas till Kina har gett Peking ett tydligare övertag i relationen. Samtidigt hörs nationalistiska röster i Kina som vill återta historiskt omstridda områden eller återinföra kinesiska ortsnamn.Överbeskyddade barn – familjen som går mot trendenNär fler föräldrar blir mer överbeskyddande finns också de som väljer att träna barnens självständighet. I familjen Govik går barnen själva till skolan, något som väcker reaktioner.Satir med RadioskuggaVad Sverige kan lära av rysk valpåverkan i EuropaInför höstens val stärker svenska myndigheter arbetet mot utländsk påverkan och studerar ryska metoder i Europa. Fabricerade läckor och AI-genererat material används för att skapa misstro, och Myndigheten för psykologiskt försvar följer utvecklingen.Kåseri av Helena von Zweigbergk Om svenska påsktraditionerprogramledare: Cecilia Khavarproducent: Anders Diamanttekniker: Chrisitan Barter

Studio Allsvenskan är sponsrade av Snabbare – det okrångliga spelbolaget!Köp en andel till vårt andelsspel på SnabbTipset hos Snabbare.https://www.snabbare.com/snabbtipset-studioallsvenskan18+ | Stödlinjen.se | Spela Ansvarsfullt****Årets bästa sportdeal är här! TV4 Play och Studio Allsvenskan har ett samarbete där du kan se Allsvenskan, Superettan, La Liga och Serie A plus massa mer med ett galet vasst erbjudande – för enbart 349 kronor i månaden i sex månader. Gå in på https://www.tv4play.se/kampanj/studioallsvenskan för att ta del av erbjudandet!Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!****Vi tog oss till Djurgårdens träningsanläggning Kaknäs för att träffa nya Vd:n Hampus Frisén som fick svara på frågor om kritiserade utlåningen av Kalipha Jawla till Nordic United, Jamestown Analytics, relationen till Bosse Andersson och hur det är att nu själv stå i offentlighetens ljus. ****Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Carina Berg gästar podden! Det blir en nostalgitripp till tiden med tecknad film, kassettband och freestyle

I veckans fredagsavsnitt pratar Tindra och Amanda om en Tik-Tok tråd som börjar med frågan: vad är saker som ditt ex gjorde som borde varit det sista strået? Men som inte var det. Den ena kommentaren SJUKARE än den andra läses upp vilket leder vidare in på gränslösa saker som deras ex gjorde som VERKLIGEN borde ha varit sista strået… Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En varm mule mot handen eller en katt som spinner i knät. Vi djurägare vet att det är lugnande, men vad händer egentligen under ytan? I detta avsnitt fokuserar vi på oxytocin – kroppens eget "lugn-och-ro-hormon".Vi diskuterar hur djuren kan fungera som en livlina vid panikångest och varför ansvaret för ett annat liv kan vara vägen ut ur en depression.I det här avsnittet får du veta:Kemin bakom bandet: Hur fysisk kontakt med djur sänker blodtryck och dämpar rädsla.Ångestbromsen: Varför djurens närvaro tvingar hjärnan att "grunda" sig i nuet.Mening: Vikten av att känna sig behövd (self-efficacy).Forskning & Källor:Hormonella effekter av djurkontakt: Beetz, A., et al. (2012). Psychosocial and Psychophysiological Effects of Human-Animal Interactions: The Possible Role of Oxytocin. Frontiers in Psychology. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC3408111/?hl=sv-SEDjur i mental hälsa: Odendaal, J. S. (2000). Animal-assisted therapy — magic or medicine? Journal of Psychosomatic Research. (Studie om hur interaktion med djur sänker blodtryck och kortisol). https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/11119784/Svensk forskning: Höök, I. (2010). Hundens betydelse i vård och rehabilitering.http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1069236/FULLTEXT01.pdfDen vetenskapliga kommentaren: Djuren & Oxytocin (Beetz et al.)"The File Drawer Problem": Inom oxytocin-forskning finns en tendens att bara publicera studier som visar positiv effekt. Studier där oxytocinet inte höjdes hamnar i byrålådan.Relationen avgör: Det räcker inte med ett djur. Forskning visar att oxytocin-påslaget är starkt kopplat till relationen. Att klappa en okänd, stressad get ger inte samma effekt som att klappa sin egen hund. Det kan till och med höja stressen om man är ovana vid djur.Bli lilltorpkompis på Patreon.com/lilltorpDu får påfyllning på karmakontot och du får reda påsaker först! Bli LilltorpKompis! Gillar du det vi gör? Då skall du bli Lilltorpkompis! För bara 19 kr i månaden kan du bli LilltorpKompis och stötta oss. Småbrukarpoddens snackgrupp är lanserad (på facebook). Du hittar den direkt på https://www.facebook.com/groups/724343842855485.Annars så uppskattar vi om du delar det här avsnittet i sociala medier. Eller om du tar en kompis telefon och subscribar oss i dennes podspelare :)

Der Titel der heutigen Episode ist: »Künstliche Vernunft?«, und ich freue mich besonders, dass sich Jan Juhani Steinmann wieder zu einem Gespräch bereit erklärt hat. Wir spannen in dieser Episode einen weiten Bogen von der Frage, was Intelligenz, Bewusstsein und Selbstbewusstsein sind, welche Rolle Biologie, Leib und Körper sowie Theologie spielen können, um dann auf die Frage der künstlichen Intelligenz und Vernunft zu kommen. Was hat es mit der sogenannten Singularität und dem Transhumanismus auf sich, und warum könnte die Bevölkerungsentwicklung des Menschen eine wesentliche Rolle spielen? Am Ende legt Jan seine Vorstellung eines positiven Bildes des Zusammenspiels von Mensch und Technik dar. Dr. Juhani Steinmann ist in Bern geboren, mütterlicherseits Finne, ist Philosoph, Dichter und Theologe. Er hat Philosophie, Allgemeine und Vergleichende Literaturwissenschaften, Politikwissenschaften sowie Theologie in Zürich, Berlin, St. Andrews, Heidelberg, Rom und Cambridge studiert. Forschungsaufenthalte wurden in Kopenhagen, Helsinki und Oxford durchgeführt. Unter der Betreuung von Prof. Konrad Paul Liessmann hat er 2021 an der Universität Wien in Philosophie promoviert. Zurzeit forscht er am Institut Catholique de Paris, an der Università di Roma LUMSA sowie an der Faculty of Divinity der University of Cambridge zur poetischen Phänomenologie im Kontext des Denkens von Kierkegaard, Nietzsche und Heidegger. Er ist ferner Begründer des Kollektivs Omnibus Omnia. Nebst wissenschaftlichen Publikationen in Philosophie und Theologie publiziert er auch Dichtung. Besonders möchte ich auch seine Bücher erwähnen, vorzugsweise: »Kritik der künstlichen Vernunft. Vorspiel eines Anathemas« und »Das Vorfaltenlicht. Die Alpen und das Valley«. Diese beiden Werke gehören zusammen, sind wie Geschwister zu betrachten. Das erste ist eine Techniktheologie/-philosophie, das zweite eine Technik- und Naturpoesie, da die Gedichte dazu im Silicon Valley und in den Alpen geschrieben wurden. Vorzugsweise deshalb, weil sie zum Thema des heutigen Gesprächs passen. Wir beginnen das Gespräch mit der Frage nach dem Begriff der Intelligenz. Wie kann man sich diesem Begriff nähern, der ja schon beim Menschen mit vielfältiger Bedeutung überladen ist — und dann wird er auch noch für künstliche Intelligenz verwendet? »Intelligenz ist eine Form der Vermittlung innerhalb von Relationen — also, es werden Dinge in ein Verhältnis zueinander gestellt.« Wie leitet sich daraus (beim Menschen) Selbstbewusstsein und Bewusstsein allgemein ab? »Der Mensch ist ja sicherlich das erste Wesen, das überhaupt eine Definition dieser Eigenschaften, die es an sich selbst bemerkt, geleistet hat. […] Intelligenz erkennt sich selbst durch den Menschen als jenem Wesen, das intelligent ist, oder zu sein scheint.« Was folgt daraus in theologisch/philosophischer Reflexion? Was bedeutet der Begriff Logos und wie steht er in Zusammenhang mit Intelligenz und Bewusstsein? Gibt es einen metaphysisch ur-ontologischen Garanten von Bedeutung? Ist Gott der Garant für die Vernünftigkeit der Vernunft? Oder sind diese Eigenschaften des Menschen schlicht emergente Phänomene, die aus der biologischen Komplexität seiner selbst entspringen? Ist die »künstliche Intelligenz« äquivalent zur menschlichen/biologischen Vernunft? Oder ist dies grundsätzlich zu anthropomorph gedacht? Wie ist der Zusammenhang zwischen diesen philosophisch/theologischen und operationalen Ansätzen der Intelligenz — etwa ausgedrückt durch Intelligenztests und dergleichen? Was bedeutet der Begriff des Geistes? Was sind die verschiedenen Modi der Rationalität, in denen Menschen operieren? Was ist dianoetisches und noetisches Denken? Gibt es eine göttliche — hypernoetische Dimension? Welche Rolle spielen Instinkt und Intuition? Wie nehmen wir Stimmungen wahr? Was hat es mit der Leiblichkeit auf sich? Zu welcher Leistung sind nun Algorithmen und Maschinen fähig? »Maschinen imitieren im Grunde Dianoia — zugleich aber simulieren sie noetische Vernunft« Was ist Behaviorismus, und wie hilft er, die aktuellen Entwicklungen zu verstehen? Ist der Mensch frei? Was bedeutet der Begriff der Freiheit überhaupt, besonders wenn man sich auf die sogenannte Willensfreiheit bezieht? Ziehen wir die Grenze zwischen Maschine und Mensch vielleicht nur darum, weil wir gekränkt sind, weil Maschinen nun etwas können, was wir für rein menschlich gehalten haben? Ist das vielleicht nur eine weitere Ergänzung zu den drei Kränkungen des Menschen nach Sigmund Freud? »Warum sollten wir uns selbst abschaffen, hinfällig machen?« Aber haben wir ab einem bestimmten Zeitpunkt überhaupt noch die Wahl? Was ist die Rolle des Leibes für Vernunft und Intelligenz und vor allem für die noetische Dimension? Was ist Informationismus? Sind Maschinen gar die nächste evolutionäre Stufe auf unserem Planeten? Kehren wir zur Frage der Freiheit und Willensfreiheit zurück. Ist das vielleicht eine Frage, die viel weniger philosophische Tiefe hat, als häufig dargestellt wird? Um Wittgenstein zu bemühen: »Die meisten Sätze und Fragen, welche über philosophische Dinge geschrieben worden sind, sind nicht falsch, sondern unsinnig.« Wie zeigt sich das, was wir Autonomie nennen, wie kann es sein, dass wir uns selbst als frei empfinden? »Das ist ja ein schönes Paradox der Freiheit, dass man sich freiwilliger Notwendigkeit hingibt. […] Freiheit ist eine Stimmung — man fühlt sich frei. […] Du willst ja nur, was du willst.« Was folgt daraus? »Wir sind schon immer gefangen in den Bedingungen unseres Hier-Seins. Und von innen — aus diesem System heraus — kann die Freiheit nicht bewiesen werden. So zumindest erscheint es uns.« Schopenhauer sagt: »Ich kann zwar tun, was ich will, aber nicht wollen, was ich will.« Ist dies eine Widerlegung der Freiheit — wie Schopenhauer es annimmt — oder kann man andere Schlüsse ziehen? Gibt es einen Grund anzunehmen, dass es Intelligenz nur beim Menschen, respektive in biologischen Systemen, gibt? Beziehungsweise, dass es überhaupt andere intelligente Wesen außerhalb von mir selbst gibt (die solipsistische Idee)? Was passiert aber mit verkörperter künstlicher Intelligenz, etwa in der Robotik? Sind Roboter nur Körper und kein Leib? Ist es ein Kategorienfehler, die biologische mit der kulturellen und technischen Evolution zu vergleichen? »Die Kultur hat den Menschen schon von der Evolution entfremdet.« Kommt die biologische Evolution zu einem Ende, und wird sie von neuen Gesetzmäßigkeiten abgelöst? Was ist das Zusammenspiel von Technik, Maschinen und Macht? Ist Technik co-evolutionär mit dem Menschen? Gibt es einen Sprung von der Humanität zur Transhumanität? Was versteht man unter (technologischem) Transhumanismus, und was sind die Ursprünge? Allgemeiner gefragt: Ist der Mensch eine Aporie, die man überwinden muss? Wie sieht es mit biologisch/technischen Mischformen, kybernetischen Organismen aus? Steuern wir auf eine Singularität zu, die in etwa so gelesen werden könnte: »Es gibt keinen Gott — programmieren wir doch die Superintelligenz als neuen Gott« So beantwortet Ray Kurzweil die Frage: Is there a god: »Not yet«. »Wir haben keinen Begriff, was auf uns zukommt. Das könnte die Abschaffung des Menschen bedeuten — oder vielleicht eine relativ gemäßigte Koexistenz. Aber wir dürfen es nicht unterschätzen.« Wie groß ist diese Gefahr? Ist es überhaupt eine Gefahr? Können wir diese Technologien kontrollieren und regulieren? »Ich sehe keinen Grund anzunehmen, warum wir obsolet sein möchten.« Wie wahrscheinlich ist das Entstehen einer Superintelligenz, die möglicherweise sogar global wirksam wird? Was wäre die Voraussetzung dafür? Aber selbst, wenn es zu keiner Singularität oder Superintelligenz kommt, ist die Menschlichkeit nicht schon durch die Integration in permanent verfügbare dianoetische Systeme gefährdet? Werden wir unsere Urteilskraft an die Maschine delegieren? Mit welchen Folgen? Außerdem dürfen fundamentale Prinzipien komplexer Systeme nicht vergessen werden: Führen mehr Daten etwa zu mehr Sicherheit oder zu mehr Unsicherheit? Und wie können wir das entscheiden? Woher kommt das Neue in die Welt? »Die Welt ist nicht nur ihre Messbarkeit. Sie ist nicht die Summe ihrer Daten. […] Die Welt ist immer mehr und anders, als sich in einem Ordnungssystem sagen lässt.« Zum Ende des Gesprächs folgt eine vielleicht unerwartete Abzweigung: Bevölkerungen kollabieren weltweit. Im Gegensatz zu den langjährigen Warnungen tritt also das Gegenteil einer Bevölkerungsexplosion mittel- und langfristig ein. Dies gilt praktisch weltweit und besonders in den Industrienationen. Eine dramatisch alternde und gleichzeitig schrumpfende Bevölkerung wird aber erhebliche Probleme haben, ihre ökonomische und militärische und damit geopolitische Position aufrechtzuerhalten. Wird daraus ein enormer Druck entstehen, Robotik und künstliche Intelligenz als Ersatz für fehlende Arbeitskraft zu entwickeln und einzusetzen? Übernehmen — mit Marx gesprochen — die Maschinen also irgendwann die proletarische Arbeit? Gibt es doch noch ein alternatives und hoffnungsfroheres Paradigma? Also zu den Paradigmen der: Humanität Transhumanität Theo-Humanität Was ist darunter zu verstehen? »Lasst uns doch gemeinsam uns vergöttlichen — ob es Gott gibt, oder nicht. Das macht uns zu würdevollen und schönen Wesen.« Wollen wir Technologien, die den Menschen als Idioten betrachten, oder die uns als Menschen erhöhen? Referenzen Andere Episoden Episode 147: Digitale Kolonie oder Souveränität? Ein Gespräch mit Wilfried Jäger und Kevin Mallinger Episode 143: Auf Sand gebaut? Episode 139: Komfortable Disruption Episode 137: Alles Leben ist Problemlösen Episode 134: Das Werdende, das ewig wirkt und lebt? Transzendent oder Transient Episode 132: Fragen an die künstliche Intelligenz — eine konstruktive Irritation Episode 129: Rules, A Conversation with Prof. Lorraine Daston Episode 125: Ist Fortschritt möglich? Ideen als Widergänger über Generationen Episode 123: Die Natur kennt feine Grade, Ein Gespräch mit Prof. Frank Zachos Episode 121: Künstliche Unintelligenz Episode 119: Spy vs Spy: Über künstlicher Intelligenz und anderen Agenten Episode 104: Aus Quantität wird Qualität Episode 98: Ist Gott tot? Ein philosophisches Gespräch mit Jan Juhani Steinmann Episode 85: Naturalismus — was weiß Wissenschaft? Episode 68: Modelle und Realität, ein Gespräch mit Dr. Andreas Windisch Fachliche Referenzen  Webseite und Lebenslauf von Jan Juhani Steinmann YouTube Kanal von Jan Juhani Steinmann Jan Juhani Steinmann, Kritik der künstlichen Vernunft, Lepanto (2025) Jan Juhani Steinmann, Das Vorfaltenlicht. Die Alpen und das Valley, Wieser Verlag (2025) Immanuel Kant, Kritik der reinen Vernunft (1781) Peter Sloterdijk, Kritik der zynischen Vernunft, Suhrkamp (1983) Ludwig Wittgenstein, Tractatus logico-philosophicus (1922) Kränkungen der Menschheit, Sigmund Freud und folgende Andy Clark, Being There, MIT Press (1998) Steve Taylor, How a Flawed Experiment “Proved” That Free Will Doesn't Exist, Scientific American (2019)

Hvad gør den dygtige psykolog anderledes?Hvad er det, “superterapeuten” forstår om relationen, som andre overser – selv når de bruger de samme teknikker?I dette afsnit går vi helt ind i maskinrummet i Acceptance and Commitment Therapy (ACT) og undersøger den faktor, der igen og igen viser sig at være afgørende for effekt:Relationen mellem klient og terapeut. Sammen med psykolog Morten Hedegaard og psykolog Philip Harrill Skovgaard taler vi om:Hvad den kompetente ACT-terapeut konkret gør i rummetHvordan relationen bliver en aktiv interventionDe fælles faktorer bag succesfuld psykoterapiHvad man kan gøre forkert – og hvorfor selv små relationelle brud betyder nogetHvordan man reparerer alliancen og bruger brud som drivkraft for udviklingACT er kendt for sine metaforer og øvelser.Men uden en stærk terapeutisk alliance mister selv de bedste interventioner deres kraft. Dette afsnit er til dig, der vil:✔️ styrke din relationelle bevidsthed som terapeut✔️ forstå, hvorfor dine interventioner nogle gange ikke “lander”✔️ få indblik i, hvad der faktisk skaber forandring i terapirummet✔️ kigge med under motorhjelmen på psykologens arbejdeSamtalen tager afsæt i deres bog Den terapeutiske relation i ACT, som samler teori, praksis og konkrete greb til at arbejde mere relationelt og fleksibelt i ACT.Hvis du vil udvikle din praksis og bruge relationen som et aktivt terapeutisk redskab, kan du finde bogen her:Frydenlund: https://www.frydenlund.dk/den-terapeutiske-relation-i-act-21574Saxo:https://www.saxo.com/dk/den-terapeutiske-relation-i-act_bog_9788776230357

Hanna berättar om ett äktenskap som visade sig bestå av otrohet och bedrägerier. Relationen avslutades i samband med att mannen visar sig ha levt dubbelliv med en av Hannas bästa väninnor.- Sedan fortsatte helvetet med förföljelse, misshandel, barn som togs från mig och lögner. Han betalade barnen för att inte träffa mig, berättar Hanna.Den nya säsongen av Älskade Psykopat startar måndag den 9:e mars. Fram till dess kommer ett nytt avsnitt varje måndag där vi lyfter fram arkivavsnitt som genom åren varit bland de mest uppskattade hos er lyssnare.Följ @alskadepsykopat på Instagram. Vill du vara gäst i podden? Maila: emilie.olsson@bauermedia.se

Så håller du relationen vid liv när livet känns som mest kaotiskt – med Maya Maria BrownSömnbrist, hormonkaos och livets tuffaste perioder kan sätta även den starkaste parrelation på prov – rejält. Men det finns sätt att ta sig igenom det tillsammans. I det här avsnittet gästar relationsexperten och parterapeuten Maya Maria Brown för ett ärligt och hoppfullt samtal om hur du och din partner kan vårda er relation även när vardagen känns helt övermäktig.Tillsammans med programledare Nina Campioni pratar de om:

IVF-resan med Maya Maria Brown – om längtan, besvikelse och att hålla relationen levandeI det här avsnittet gästar relationsexperten och parterapeuten Maya Maria Brown för ett öppet och sårbart samtal om sin pågående IVF-resa. Hon delar med sig av den starka längtan efter barn, de upprepade motgångarna och den emotionella berg-och-dalbanan som ofrivillig barnlöshet kan innebära.Tillsammans med programledare Nina Campioni pratar de om:

Ifrågasatte dokument och sågade medier. Relationen mellan Danmark och USA är slut. Sexbrottslingar döms till arbete med barn. Och Mohamsson kritiserar Anderssons uttalande. Programledare: Nathalie Rothschild.

I detta avsnitt möter vi kändisfrisören och entreprenören Bobby Oduncu, som öppet berättar om sin uppväxt i Södertälje och känslan av att tidigt vara annorlunda. Redan som barn präglades hans liv av skam och rädsla kopplat till sin sexualitet, starkt påverkat av kultur, religion och omgivningens syn på homosexualitet. Relationen till familjen – särskilt till pappan – blev lång och komplicerad, med många år av tystnad innan någon form av acceptans kunde växa fram.Han delar också historien om hur salongen på Drottninggatan växte till något långt större än en frisörverksamhet: en kreativ mötesplats och ett sammanhang för många. Men framgången hade ett högt pris. Mordbränder, hot och ett liv med skyddad adress blev en del av vardagen – något Bobby själv kopplar till både sin synlighet och sin läggning.Samtalet rymmer även djup sorg och förlust. Bobby berättar om sin första stora kärlek som gick bort, om depression och om tankar han aldrig tidigare trott att han skulle bära. Tillsammans med familjetragedier och egna hälsoproblem blev det en period där allt rasade samtidigt.Vi pratar också om modet att våga gå sin egen väg, om kreativitet och om att lyssna inåt. I dag strävar Bobby efter ett mer balanserat liv, där han använder sina erfarenheter för att inspirera andra – och fortsätter vara öppen, även när det kostar.Följ Bobby här.Läs mer om Bobby här.Läs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt möter vi kändisfrisören och entreprenören Bobby Oduncu, som öppet berättar om sin uppväxt i Södertälje och känslan av att tidigt vara annorlunda. Redan som barn präglades hans liv av skam och rädsla kopplat till sin sexualitet, starkt påverkat av kultur, religion och omgivningens syn på homosexualitet. Relationen till familjen – särskilt till pappan – blev lång och komplicerad, med många år av tystnad innan någon form av acceptans kunde växa fram.Han delar också historien om hur salongen på Drottninggatan växte till något långt större än en frisörverksamhet: en kreativ mötesplats och ett sammanhang för många. Men framgången hade ett högt pris. Mordbränder, hot och ett liv med skyddad adress blev en del av vardagen – något Bobby själv kopplar till både sin synlighet och sin läggning.Samtalet rymmer även djup sorg och förlust. Bobby berättar om sin första stora kärlek som gick bort, om depression och om tankar han aldrig tidigare trott att han skulle bära. Tillsammans med familjetragedier och egna hälsoproblem blev det en period där allt rasade samtidigt.Vi pratar också om modet att våga gå sin egen väg, om kreativitet och om att lyssna inåt. I dag strävar Bobby efter ett mer balanserat liv, där han använder sina erfarenheter för att inspirera andra – och fortsätter vara öppen, även när det kostar.Följ Bobby här.Läs mer om Bobby här.Läs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den amerikanske sikkerhedsstrategi er stærkt kritisk over for Europa generelt og EU i særdeleshed. I et interview med Politico har Donald Trump endvidere langet kraftigt ud efter de europæiske statsledere. Hvor befinder den amerikansk-europæiske forhold sig og hvor er det på vej hen? Det ser chefredaktør Anders Agner og kommunikations- og kampagneanalytiker Camilla Sebelius nærmere på i denne udsendelse, hvor der også stilles skarpt på FIFA's nye fredspris og Pete Hegseths seneste problemer i Pentagon. Hør programmet her

Relationen mellan Kina och Ryssland är viktig för båda länderna, men är ständigt stadd i förändring och har med tiden blivit mindre jämlik till rysk nackdel. Hur utvecklas den och vilken geopolitisk betydelse får det? Andreas Ericson diskuterar med Hugo von Essen, analytiker vid Utrikespolitiska institutet.

Relationen mellan hiphopens underjord och mittfåra har ju radikalt förändrats de senaste decennierna. En självständig livssyn ligger inte längre i vägen för kommersiell framgång. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I avsnittet möter du tre artister som avviker från det förväntade, och verkar på en egen våglängd. ASAP Ferg, den kanske mest excentriske från ASAP Mob, kombinerar smittsamma, udda och lite nördiga ordlekar med avantgardesmak. Billy Woods - aktuell med hyllade ”Golliwog” och senaste Armand Hammerprojektet med Alchemist ”Mercy” - skapar en förvriden bild av New York hiphop med sin Edgar Allan Poe-lika skräck och sitt mystiska berättande, medan MIKE briljerar med vardagstolkningar till trasiga och svajiga samplingar. Timmarna inleds med partier från en aktuell träff med Talib Kweli som klev ur den mest romantiserade perioden i New Yorks underjord.

Mörkret, ljuset, livet som sorgearbete och skapandet bortom egot: ett samtal om systraskap och inre upptäcktsfärder Veckans avsnitt är speciellt på många sätt. Jag möter inte bara Sveriges hiphop drottning Nathalie ”Cleo” Missaoui som genom åren vunnit flertalet priser för sin musik, däribland en grammis i kategorin ”Årets hiphop” år 2023 för hennes album ”Missaoui”. Nathalie har även varit med och drivit flertalet projekt som på olika sätt stöttar kvinnor, jämställdhet och musikscenen överlag. Hon är bland annat en av grundarna till det kreativa kollektivet och skivbolaget Random Bastards, hon har varit med och grundat rörelsen Fatta som verkar för att förändra samhällets riktning kring sexuellt våld och samtycke, och även nätverket Femtastic som fokuserar på att stärka kvinnor inom musik och skapande. Hon är även min storasyster och vi sätter oss ner för ett samtal om just systraskapet, vår relation och hur den har utvecklats och förändrats genom åren, våra olikheter & likheter. Vi pratar också om: - Relationen till musiken och hur sorgen och mörkret hjälper henne att skapa - Utmaningen i att vara förälder i ett system och struktur som hon själv inte alltid står bakom - Livet som sorgearbete och att skapa bortom egotUppskattade du det här samtalet? Dela gärna en recension i appen där du lyssnar eller dela det här avsnittet på din story och tagga @mofjrd! Tack för att du hjälper mig att göra mig arbete möjligt! JOBBA MED MADELEINE: Boka 1:1 coaching: https://www.mofjrd.com/coaching  Boka parcoaching: https://relationsakademin.se/coaching  ÖVRIGA LÄNKAR: Om Madeleine Mofjärd: https://www.mofjrd.com  Om veckans gäst: https://www.instagram.com/cleomissaouiFölj podden på Instagram: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.instagram.com/mofjrd⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Lyssna på Youtube: ⁠www.youtube.com/@mofjrd⁠Gratis inspirationsbrev: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://mofjrd.com/inspirationsbrev⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Gå med i FB-community: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.facebook.com/groups/mofjrdcommunity⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠

När Matilda är i 35-årsåldern träffar hon en man som hon inleder en kärleksrelation med. Relationen går relativt långsamt framåt. Mannen verkar vara en empatisk person men under förhållandet är Matilda med om händelser där hon utsätts för lögner och manipulation i olika former.- Efter att det tog slut upptäckte jag att han hade ljugit för mig från första början, rakt igenom hela förhållandet då han levt ett hemligt dubbelliv med en annan kvinna. Vi var ihop i två år och under tiden köpte han också ett hus med den andra kvinnan, berättar hon.Hela säsongen av Älskade Psykopat finns på podplay.se och i podplay-appen: https://www.podplay.com/sv-se/podcasts/alskade-psykopat-294350Följ @alskadepsykopat på Instagram.

Ett spa med hemligheter mörkare än sina pooler. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Relationen mellan Kalle och Thea är på väg att gå i stöpet. När Thea föreslår en helg på spa för att se om något går att rädda blir Kalle glad, men väl på plats är det som att Thea vill göra allt annat än att vara med honom. Och snart är hon försvunnen. Kalle letar bland bassänger och meditationsrum men hittar bara djupare in i vad som visar sig vara en avslappningsplats med väldigt mörka sidor. I veckans avsnitt av Creepypodden hör vi historien ”Den blå”, skriven av en anonym lyssnare. Den läses av Rakel Josephson och Michael Forsberg.Creepypodden är producerad av Ludvig Josephson, som också gjorde musiken i det här avsnittet. Vill du läsa fler creepypastor kan klicka dig runt bland våra tidigare avsnitt, eller följa oss på Facebook eller Instagram där vi heter Creepypodden. Mejla oss gärna med tips på bra creepypastor eller med egna skrämmande upplevelser: creepypodden@sverigesradio.se.

inläst: Irritationen stiger medan Ellinor Skagegård kollar klockan. Varför är det alltid hon som ska vänta på de ”sköna tidsoptimisterna”? Att vara i tid har sina fördelar – men frågan är om tids­pessimisten trots allt drar det kortaste strået.

Kärlek i all ära, men vad händer när verkligheten knackar på? I det här avsnittet möter jag advokaten Monika Zytomierska, expert på familjerätt och medlare i familjemål. Vi pratar om hur juridiken kan bli din största trygghet i relationen: från att skydda barnen och förebygga konflikter till att våga tänka långsiktigt, även när allt känns perfekt. Kärlek och juridik är kanske mer ihopkopplade än du tror.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Efter 16 års snusande bestämmer sig Farzad att lägga av. Men abstinensen river i kroppen och humöret flippar. Sambon ber honom lägga in en prilla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Allt känns så mycket bättre med en snus! säger Farzad Nouri. Fotbollsmatcher, stå-uppgigen, jobbet...allt! Det är ju bara det att nu har snuset tagit över allt! Jag måste sluta! Farzad är till vardags småbarnspappa, reporter på P4 Stockholm och stå-uppare. Våren 2025 bestämmer han sig för att aldrig mer ta en snus. Men det är lättare sagt än gjort. Relationen till sambon och de två barnen blir tuff eftersom humöret störtdyker. Huvudvärk och viktuppgång blir en konsekvens av uppehållet och känslan av meningslöshet tar över för varje dag. Det går så långt att Farzad en natt går upp och börjar rota i soporna. Han inser att han behöver hjälp. Dokumentären är gjord 2025.Reporter Farzad Hosseingholi NouriProducent: Sofia KottorpSlutmix: David Hellgren

Kristina Gyllenstierna (1494–1559) ledde år 1520 försvaret av Stockholms slott mot Kristian II:s danska trupper. Gravid och nybliven änka efter riksföreståndare Sten Sture den yngre, tog hon kommandot med både mod och moralisk styrka.Genom högättade kvinnors perspektiv framträder en annan bild av maktstriderna i Kalmarunionens slutskede och Vasaättens uppkomst, än i traditionell historieskrivning. Dessa kvinnor kunde utöva inflytande, men riskerade också att drabbas hårt när deras män förlorade makten.I podden Historia Nu samtalar Urban Lindstedt med idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen, författare till Kvinnorna runt Vasatronen, om Kristinas liv och andra adelskvinnors roll i maktspelet.Kvinnornas roller i det tidigmoderna Sverige var mer komplexa än enbart dekorativa. De var mödrar, änkor, rådgivare, godsägare – och i flera fall politiska aktörer med avgörande betydelse. I en värld där politisk makt ofta ärvdes eller bevarades genom släktband, blev kvinnor som Kristina Gyllenstierna, Märta, och Margareta Leijonhufvud nyckelfigurer i bevarandet av dynastisk kontinuitet och motståndskraft.Genom brev, förhandlingar, strategiska äktenskap och minnesarbete vidmakthöll dessa kvinnor släktens ära och makt – ofta i tystnad, men med en kraft och målmedvetenhet som i efterhand framstår som historiskt avgörande.Kristina föddes ca 1494 i en av Sveriges mäktigaste släkter. Genom sitt äktenskap med Sten Sture dy knöts hon till det parti som ville frigöra Sverige från dansk överhöghet. När maken stupade 1520 tog Kristina över ledarskapet och organiserade motståndet. Hon skrev upprop, försökte nå utländskt stöd och agerade som regent i Stures namn.Trots en förhandlad amnesti lät Kristian II avrätta hennes släktingar i Stockholms blodbad. Efteråt fängslades Kristina och flera kvinnliga släktingar i Blåtårn i Köpenhamn, där de satt isolerade i över tre år. I sin andaktsbok bad hon om skydd från sina fiender – hon var mer än en fånge, hon var en symbol för motståndet.När Gustav Eriksson Vasa, hennes systerson, tog makten blev han snabbt hennes rival. Kristina kämpade för sina barns rättigheter, men marginaliserades. Relationen till Gustav Vasa präglades av misstänksamhet. Gustav Vasa arbetade målmedvetet för att koncentrera makten kring sin egen familj. Ätten Sture förlorade sin plats i rikets ledning. Deras relation var från detta ögonblick kylig, präglad av misstänksamhet och maktspel.Hennes sonhustru, Märta Eriksdotter Leijonhufvud, en annan centralgestalt i 1500-talets adliga kvinnohistoria. Märta gifte sig med Svante Sture, Kristinas son, och blev mor till flera söner som gjorde karriär i statens tjänst.Bild: Kristina Gyllenstierna och maken, riksföreståndaren Sten Sture den yngre, avbildade i ett samtida porträtt från Gripsholms slott. Målningen är utförd av en okänd konstnär och ingår i Nationalmuseums samlingar. Public Domain.Musik: Walther, Johann Gottfried. Ach, Gott, erhör mein Seufzen und Wehklage [Ljudinspelning]. Tillgänglig via Wikimedia Commons: Creative Commons Erkännande-Dela Lika 4.0 Internationell (CC BY-SA 4.0).Lyssna också till Nytt ljus över antalet döda i Stockholms blodbad.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Relationen mellan hiphopens underjord och mittfåra har ju radikalt förändrats de senaste decennierna. En självständig livssyn ligger inte längre i vägen för kommersiell framgång. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I avsnittet möter du tre artister som avviker från det förväntade, och verkar på en egen våglängd. ASAP Ferg, den kanske mest excentriske från ASAP Mob, kombinerar smittsamma, udda och lite nördiga ordlekar med avantgardesmak. Billy Woods, aktuell med hyllade ”Golliwog”, skapar en förvriden bild av New York hiphop med sin Edgar Allan Poe-lika skräck och mystiska berättande, medan MIKE briljerar med vardagstolkningar till trasiga och svajiga samplingar. Timmarna inleds med partier från en aktuell träff med Talib Kweli som klev ur den mest romantiserade perioden i New Yorks underjord.

Ines berättar om en tuff barndom hemma som resulterar i att hon hamnar hos en fosterfamilj och senare på ett behandlinghem. När hon är 17 år möter hon en kille och det slår gnistor på en gång. Hon får snart veta att han har mördat en person i sitt förflutna. Relationen utvecklar sig och hon blir gravid. Med en månad kvar till förlossningen kastas Ines in i en mardröm - hennes pojkvän som snart ska bli pappa till deras gemensamma barn mördar ytterligare en person.- Jag hade önskat att människor var mindre dömande. Inte bara offrets barn och anhörig barn blir drabbade utan även förövarens barn och anhöriga blir oerhört drabbade, berättar hon.Hela säsongen av Älskade Psykopat finns på Podplay:https://www.podplay.com/sv-se/podcasts/alskade-psykopat-294350Köp min bok signerad "Älskade Psykopat - min historia ": https://mondialshop.se/collections/biografier/products/signerad-alskade-psykopat-min-historiaFölj @alskadepsykopat på Instagram.

Fredrika träffar en man som kommer från samma plats som henne och familjerna känner till varandra. Relationen inleds med mindre lögner från hans sida som sedan eskalerar.- Han ljög om att han hade obotlig cancer både för mig och sina barn. Alla visste om det och alla trodde på det. Han sade att han hade opererat sig flera gånger men det fanns inga ärr. Hela säsongen av Älskade Psykopat finns på podplay.se och i appen Podplay. Följ @alskadepsykopat på Instagram.

Jeanette berättar om en relation som varade i nästan 20 år. Hon träffade mannen på ett jobb och de fick flera barn tillsammans. Relationen är bra till en början men snart börjar mannen att kontrollera henne och utsätta henne för olika typer av hot. Så småningom flyttar de utomlands. Utåt sätt lever de ett lyxigt liv men under ytan utspelar sig ett liv kantat av psykisk terror och mannen blir även våldsam emot barnen. Hela säsongen av Älskade Psykopat finns på Podplay: https://www.podplay.com/sv-se/podcasts/alskade-psykopat-294350Min ljudbok ”Älskade Psykopat - min historia” finns på BookBeat.Följ @alskadepsykopat på Instagram.