Podcasts about Farrokhzad

Dans ce roman puissant et subtil, au rythme effréné, Abnousse Shalmani met en regard les vies extraordinaires de deux écrivaines, Marie de Regnier et Forough Farrokhzad. Elles firent toujours le choix de la passion, amoureuse, poétique ou purement sensuelle, au risque de s'en brûler les doigts.  Invitée : l'écrivaine iranienne Abnousse Shalmani. J'ai péché, péché dans le plaisir est paru chez Grasset.Avec la chronique La puce à l'oreille de Lucie Bouteloup. Aujourd'hui, l'expression « Couper l'herbe sous le pied ». 

Dans ce roman puissant et subtil, au rythme effréné, Abnousse Shalmani met en regard les vies extraordinaires de deux écrivaines, Marie de Regnier et Forough Farrokhzad. Elles firent toujours le choix de la passion, amoureuse, poétique ou purement sensuelle, au risque de s'en brûler les doigts.  Invitée : l'écrivaine iranienne Abnousse Shalmani. J'ai péché, péché dans le plaisir est paru chez Grasset.Avec la chronique La puce à l'oreille de Lucie Bouteloup. Aujourd'hui, l'expression « Couper l'herbe sous le pied ». 

Domenico Ingenito"Io parlo dai confini della notte"Tutte le poesieForugh FarrokhzadBompiani Editorewww.bompiani.itIn un brevissimo arco di vita Forugh Farrokhzad ha lasciato un segno profondo nella cultura non solo del suo paese ma di tutto il mondo: paragonata ad Anna Achmatova e Sylvia Plath, celebrata come una figura di rottura e ribellione, è stata traduttrice e cineasta, ma soprattutto una grandissima poetessa. Letta oggi, nel clima di persecuzione che circonda le donne iraniane impegnate a cambiare le regole del loro mondo, suona come una straordinaria anticipatrice, ma è stata ed è un'artista senza tempo e fuori dal tempo, che ha vivificato la nobilissima tradizione poetica del suo paese raccontando passione e dolore, tormenti intimi e sussulti dell'anima. I suoi versi sono stati a lungo banditi in Iran, pur circolando sempre sottobanco, e sono tuttora fortemente censurati. Questa edizione è la prima al mondo a raccogliere la sua intera opera poetica sia in persiano che in traduzione.Forugh Farrokhzad nasce a Tehran nel 1934 e muore in un incidente d'auto, sempre in Iran, nel 1967. Si sposa giovanissima, poi lascia il marito per dedicarsi interamente alla scrittura e all'arte, sia in patria che in Europa. Nel 1963 scrive e dirige un corto di venti minuti, La casa è nera, ambientato in un lebbrosario, che accende un vivissimo interesse nel mondo cinematografico, mentre le sue raccolte poetiche suscitano scandali ed entusiasmi in un Iran ancora fortemente legato alla tradizione. L'ultimo libro pubblicato in vita, Una rinascita, è considerato un capolavoro del modernismo persiano.Domenico Ingenito, che ha curato e tradotto "Io ti parlo dai confini della notte", è professore di Storia e Letteratura Persiana all'Università della California, Los Angeles.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarewww.ilpostodelleparole.itQuesto show fa parte del network Spreaker Prime. Se sei interessato a fare pubblicità in questo podcast, contattaci su https://www.spreaker.com/show/1487855/advertisement

DIKTARE LÄSER (ANDRAS) DIKT UPPLÄSNING: Pamela Jaskoviak ÖVERSÄTTNING: Namdar Nasser Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Jag ska ännu en gång hälsa till solen” av Forough FarrokhzadDIKTSAMLING: "Bakom fönstret skälver natten" (Modernista, 2021)MUSIK: Jaques Castérède: BereceuseEXEKUTÖR: Joakim Agnas och Urban Agnas, trumpet

Den finlandssvenska lyrikskatten är stor och betydelsefull. Maria Küchen reflekterar över en rik poesi som skrivs på ett ifrågasatt språk. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-01-22.2015 debuterade den finlandssvenska poeten Martina Moliis-Mellberg med diktsamlingen ”A”, en prosalyrisk triptyk som skildrar längtan efter överskridande och förvandling.Titanen som bär upp himlen på sina axlar längtar efter att vara något annat än det han är. Dykaren Jacques Costeau vill bli en haj. En älskande vill bli en del av sin älskades kropp.Den älskade har en stjärnas namn, Alfa Cassiopeia. ”Blommorna klöser sig fram över huden” står det i 'A', ”och Alfa Cassiopeia börjar prata i sömnen, hon skriker och vänder sig i förtvivlan medan huden hotar att spricka.”Att försöka tala, kan vara att gå sönder – särskilt om språket som åläggs dig inte är ditt eget.finlandssvensk dikt har central betydelse ­– för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet.Hösten 2017 intervjuades Martina Moliis-Mellberg i Sisuradio, Sveriges Radios programavdelning för finskspråkiga och finländare i Sverige. Hon berättade att finskan för henne, hela livet, har varit någonting hon har skämts över att hon inte kan. Först när hon flyttade från Finland till Malmö började hon se finskan som en möjlighet i stället för ett misslyckande.Diktsamlingen ”A” fick strålande kritik just för språkkänslan, men i Martina Moliis-Mellbergs hemland Finland krymper rummet för hennes språk, svenskan.Språk är identitet, och språkets kärnved är dess poesi. Relationen mellan språk, identitet och dikt är intim. Så när finlandssvenska poeter berättar om sin relation till finskan, berättar det också något om läget för svensktalande i Finland generellt.Svensktalande i Finland är inte alltid bra på finska. Det borde de bli, eller också borde de flytta ”hem” till ett Sverige där de inte har några rötter, enligt sannfinländare och röster inom finskhetsförbundet. Finskhetsförbundet är en drygt hundra år gammal sammanslutning, som idag strävar efter att avskaffa den officiella tvåspråkigheten i Finland.Effekten skulle bli förödande – för svenskspråkiga medier, för den svenska modersmålsundervisningen i Finlands skolor, för finlandssvensk poesi.Redan idag är den marginaliserad, inom den i sig alltmer marginaliserade finlandssvenskan. Det är inte främst dikt som de svenskspråkiga i Finland läser.Men finlandssvensk dikt har central betydelse ­– för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet.Texten till Finlands nationalsång ”Maamme”, är en översättning från det finlandssvenska originalet ”Vårt land” av Johan Ludvig Runeberg. Dikten är hämtad ur hans massiva diktepos Fänrik Ståls sägner från 1848:”Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord” – det är långt från Runebergs klassiskt rimmade nationalism, till den kosmiskt himlastormande världsmedborgaren i Edith Södergrans dikter, som chockerade sin omvärld med sin kullkastande modernism ett drygt halvsekel senare.”Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli” skrev Södergran i debutboken 'Dikter' 1916. ”Vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, 
… vi äro de minst väntade och de djupast röda, 
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.”Från Edith Södergran och framåt har dikten i det svensktalande Finland omdefinierat svenska språkets gränser. Finlandssvenskan betraktas ofta som en ”renare” och mer omsorgsfullt bevarande svenska än rikssvenskan, men det betyder inte att finlandssvensk dikt är konservativ, tvärtom.1922, året före Edith Södergrans död, debuterade Gunnar Björling, en av modernismens mest estetiskt radikala poeter. ”Jag blev barn, förrän jag blev vuxen | och som vuxen blev jag barn | jag skrattar alla dar. | Nu blommar luften | och morgonflugan vaknar.” Så skrev Björling i sin tredje diktsamling ”Kiri-Ra!” Från 1930. Hans tidiga dikter utstrålar en livsglädje som går igen hos finlandssvenska Eva-Stina Byggmästar åttio år senare:”Vi såg på soliga platser / de mest förtjusande / palmer i skrattgrönt / lyckogrönt, sagogrönt” – skrev Byggmästar 2010 i ”Vagga liten vagabond”.Björlings och Byggmästars röster blir förväxlingsbara, och det har sagts även om Martina Moliis-Mellberg att hon gör det svåra lätt. Men den finlandssvenska poesin talar självklart inte med en enda entydig röst, eller med ett enda språk.Hos Cia Rinne, i böcker som ”Zarzoum” från 2001 och ”Notes for soloists” som kom åtta år senare, glider dikten mellan engelska, tyska, franska och franska. Rinne är född i en finlandssvensk familj i Göteborg och uppvuxen i Tyskland. Hon kan tyckas befinna sig ljusår från den snävt inringade bildliga och bokstavliga finlandssvenska geografin. Just detta är en likhet mellan Edith Södergran och Cia Rinne.Kanske är det karaktäristiskt för poesi generellt, att poeterna rör sig mellan språk och länder i försök att trotsa konventioner och gränser. Kanske å andra sidan inte. Kanske har överskridandets poetik börjat formuleras på allvar först de senaste hundra åren, när de exkluderades röster har tagit plats i skrift och dikt – de som inte är män, inte är heterosexuella, inte är vita.Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism”White monkey” heter den finlandssvenska debutanten Adrian Pereras debutdiktsamling, som hösten 2017 belönades med svenska Yles litteraturpris. Boken har likheter med Athena Farrokhzads uppmärksammade debut ”Vitsvit” från 2013. Både hos Farrokhzad och Perera finns ett röstspel mellan livsöden som benämns på liknande vis – pojken, mamman, pappan, mormodern.Dessa livsöden i Pereras bok, säger Svenska Yles jury, ”skildrar allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som tvingar läsaren att lyssna och begrunda.”Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism, en tematik som Tikkanen aldrig har avsökt. Med kraft skriver Pereira in sig i en internationell samtida vithetskritik:”Min vän säger att vitheten fyller hen med skam.” står det i ”White Monkey”.”'Det är jag som förstör världen. Allt är mitt fel. Allt.' Vi talar inte mer om min mor eller mig. Det är klart att min än behöver trösten mest.”Det handlar om vit bräcklighet och vita tårar – men finlandssvenskan, och den kulturella identitet som inringas av finlandssvenskan, blir i Yles prismotivering primär.Yle är Finlands public service-bolag för radio och teve. Nedskärningar inom Svenska Yles verksamhet de senaste åren oroar de svenskspråkiga i Finland. Finlandssvenska talas av fem procent av Finlands invånare, och dessa fem procent får kontinuerligt sitt språkliga existensberättigande ifrågasatt. Behövs finlandssvenskan?Frågan är försåtlig. Språk är en central bärare av identitet. Att ifrågasätta finlandssvenskan, innebär att även de som talar finlandssvenska ifrågasätts."Suomessa puhutaan suomea" hävdar finskhetsförbundet. I Finland talar vi finska. Och i Sverige, enligt moderaternas partiledare, talar vi svenska.Att säga så, är att ifrågasätta människors existensberättigande. I ett land talas alltid flera språk, och vi är våra språk.Behärskar du inte språket som du förväntas använda för att beskriva dig själv och dina sammanhang, då blir det svårt att överhuvudtaget förstå vem du är.Finlandssvensk poesi behöver ses i det ljuset: som ett sätt att fortsätta existera genom att skapa, upprätthålla och ständigt nyskapa ett språk.Maria Küchen, författare och kritiker Maria Küchen tipsar om 5 favoritdiktsamlingar av finlandssvenska författare:Katarina Gäddnäs: "Venuspassagen" (Schilds & Söderströms 2005)Agneta Enckell: "Inte ett ord (jag är naken)" (Schilds & Söderströms 2014)Edith Södergran: "Dikter" (Schildts 1916)Martina Moliis-Mellberg: "A" ( Schilds & Söderströms 2015, Modernista 2017) "7" (Schilds & Söderströms 2017 )Solveig von Schoultz: "Ett sätt att räkna tiden" (Alba 1989)

UPPLÄSNING: Astrid Assefa ÖVERSÄTTNING: Namdar Nasser DIKT: "På jorden" av Forough FarrokhzadDIKTSAMLING: "Bakom fönstret skälver natten" (Modernista, 2021)MUSIK Paul Hindemith: Första satsen ur SoloviolinsonatEXEKUTÖR Frank Peter Zimmermann, violin

UPPLÄSNING: Athena Farrokhzad Första rad: Kom min lilla djurunge, jag ska sjunga för dig JURYNS MOTIVERING: "Åsnans år" av Athena Farrokhzad nomineras för att den i ständigt överraskande språkliga vändningar låter fabeln slå följe med politiken och återupprättar ordstävets bespottade lastdjur. Lika milt som vasst virtuost förenas kärlek och kamp när personliga förluster ställs i relief mot globala strukturer.DIKTSAMLING: Åsnans år (Bonniers, 2022)MUSIK: Roland Junell: RainfulnessEXEKUTÖR: Roland Junell och Geir Sundstöl, gitarr

Hennes frispråkiga dikter bröt med alla litterära och sociala konventioner. Marjaneh Bakhtiari reflekterar över den iranska poeten och filmaren Forough Farrokhzads poesi, liv och död. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i januari 2018.En skapande kvinna behöver inte bara ett eget rum. Hon behöver även möjligheten och friheten att lämna det rummet och komma tillbaka frivilligt och ostraffad. Annars är det inget rum, utan ett fängelse.I århundraden har iranska kvinnor hållits inomhus av en rad olika ursäkter som: själviska, kulturella och religiösa. Det är bara de senaste 160 åren som kvinnor börjat förhandla om gamla gränsdragningar både innanför och utanför hemmet.Längre bort från en kvinnas förväntade plats och språk gick det, och går fortfarande inte att kommaFarzaneh Milani, professor vid University of Virginia i Charlottesville, skriver i boken ”Words Not Swords” – Ord inte svärd – om iranska kvinnliga författare och friheten i att röra sig.1977, när Milani själv var student och ville skriva om poeten Forough Farrokhzad hittade hon bara skvaller om poetens skandalösa frigjordhet. De analyser och den kritik som hon var ute efter fanns inte.40 år senare ser det annorlunda ut bland annat tack vare Milani själv som i sin bok tittar på hur iranska kvinnors skrivande påverkats av att under så lång tid ha förvisats till hemmets privata sfär.Milani skriver om klassiska persiska kärleksdramer och de knep manliga författare har använt för att skriva om kvinnliga protagonister. Hur träffas ens de älskande i en värld där kvinnans plats är i slutna rum och fri rörlighet en manlig angelägenhet? Ofta genom orden. De blir kära genom att få berättat för sig hur nån ser ut. Eller så får de en vision. Ser sin älskade först i en dröm, sen i verkligheten. Vinden blir en oslagbar budbärare. Den tar sig lätt förbi alla hinder och gränser ända in i de annars så förbjudna kvinnorummen.Och vad som än händer under berättelsens gång, oavsett om kvinnorna varit motsträviga eller aktivt sökt sin kärlek, till och med lett arméer för att nå honom, så är slutet alltid lika ortodoxt. Hon är fortfarande mirakulöst nog oskuld, han är överlycklig att hon är det, de gifter sig och alla återgår till sina roller bakom stängda dörrar.Hon älskar friheten men sörjer samtidigt dess konsekvenser: förskjutning, hemlöshet, isolation.Så ser det inte ut när Forough Farrokhzad skriver. Hennes första dikt ”Synden” handlar om en utomäktenskaplig kärleksaffär som hon inte ber om ursäkt för. ”Jag har syndat, en synd full av lust”, skriver hon 1954, 19 år gammal i ett land där man aldrig hört nåt liknande. Kärleksaffärer var inget nytt i den persiska lyriken. Men ett diktjag som är kvinna. En kvinna som varken är frustrerad eller ångerfull och som med ett enkelt rakt språk skriver om erotik och lust. Så öppet dessutom. Längre bort från en kvinnas förväntade plats och språk gick det, och går fortfarande inte att komma.Farrokhzad objektifierar istället för att identifiera mannen. Älskaren. Han som dikten igenom förblir en fysisk varelse skapad för hennes begär. En älskarinna som pratar om synd men inte om botgörelse. Det var både nytt och, såklart, skandalöst. Hon bröt mot könsroller, sociala konventioner, den traditionella lyrikens språk, ramar och regler. Hon skrev historia och fördömdes. Det blev skilsmässa. Hon förlorade vårdnaden om sin treårige son i ett land där moderskap är ett privilegium, ingen rättighet.Djupt deprimerad lämnade hon Iran. Under drygt ett år reste hon i Italien och Tyskland. Den geografiska distansen och det andrum den innebar från kritiken breddade hennes tankevärld medan det hemma tisslades och tasslades om vilka hedonistiska eskapader en ensam kvinna på resande fot kunde tänkas syssla med.Ett år senare, 1956, publicerades Farrokhzads första diktsamling ”Fången”.Hon var då 20 år gammal och rastlös. Dikterna, livet, kroppen måste hela tiden vara i rörelse. En stilla kropp är en död kropp. Att flyga med fåglarna och rusa mot solen, en nödvändighet. Det handlar om överlevnad. Hon skriver: ”Minns flykten/Fågeln är dödlig”.Hon reser mycket. Slutar aldrig skriva poesi, men börjar även översätta tysk litteratur. Hon gör en internationellt prisad dokumentärfilm ”Huset är svart” om en spetälskekoloni och adopterar en son därifrån. Det är som om hon inte kan låta bli att bryta mot konventioner. Hon lär sig redigera. Skriver reseskildringar, nåt bara iranska män gjort före henne. Och hon går igenom depressioner och perioder av extas och livsbejakelse.Hon skriver om kärlek, lust och rörelse. Om att sakna sin biologiske son. Om öppna fönster, vägar och hav. Och om hastighet. Det rörliga är det centrala i många av dikterna. Hon älskar friheten men sörjer samtidigt dess konsekvenser: förskjutning, hemlöshet, isolation. Och det är mellan dessa tillstånd, mellan livsglädje och självmordstankar, vi ofta får syn på henne i dikterna. I extas, mani och flygning, och i sorg och fångenskap. Men de bipolära impulserna blir aldrig motpoler i dikterna. Istället drar hon in oss in en värld av både mörker och ljus men framför allt av överlappande skuggor. Flytande gränser. Rum utan väggar.Farrokhzad skrev under 1950- och 1960-talen. En tid då Iran gick igenom ett traumatiskt skifte med konflikter mellan det traditionella och det moderna. Mellan män och kvinnor och den kris i könsrollerna det innebar. Och så förskjutningen av gränsen mellan det privata och det offentliga. Normer och tabun ifrågasattes. De två mest populära romanerna, Den blinda Ugglan och Prinsen handlar båda om män i kris och kvinnor som inte var som kvinnor brukade vara: stilla i ett hem. Fromma. Tysta och förföriska.Det gick fort.Otåligt ville shahen modernisera landet. Iran skulle slitas loss från allt det österländska och formas om efter väst. In med flickorna i skolan. Ut med dem i arbetslivet sen. Bygg nattklubbar istället för moskéer. Av med slöjan, på med minikjolen. Fort, fort, fort.Milani beskriver hur landets slitningar speglas i Farrokhzads dikter. Av egen erfarenhet visste poeten hur lätt viljan till förnyelse kan väga mot gamla traditioner. Medan makthavarna gladde sig åt all framgång, skriver Farrokhzad om grannar som planterar maskingevär i sin trädgård. Om barnen i grannskapet som fyller sina ryggsäckar med små bomber. Detta, drygt 20 år innan revolutionen 1979, och kort innan sin egen död i en singelolycka där hon körde, som vanligt, alldeles för fort. Hon var då 32 år gammal och hade gett ut 4 diktsamlingar.De moderna samhällen som hon besökt utomlands och som var ett drömmål för shahen hemma i Iran var inget som Farrokhzad hade bråttom till. Det var inte där friheten låg. Där såg hon istället människor som vandrar från ”exil till exil”.Enda tillflykten, den enda plats där hon kunde hoppas och drömma, var i poesin. Den gav henne skydd, men också hjärtesorg. Hon kallar poesin för en blodtörstig gudinna när hon saknar sin son som allra mest: ”Annat än två tårfyllda ögon/ Vad har du gett mig?”frågar hon.Det kostar att vara en modern kvinna i ett konservativt land. Och för att vara den föregångare som Farrokhzad var, räcker det inte att ha talang. Då hade många fler kvinnor publicerats långt tidigare. Nej, det krävs en vilja, ett begär, så starkt att precis allt annat än ett liv tillägnat poesin blir ohållbart.Hennes symboliska död; i fart och på väg, och det faktum att hon inte hann mogna vare sig som kvinna eller poet, har cementerat bilden av Farrokhzad som den eviga rebellen. Den rastlösa poeten har lika paradoxalt som typiskt nog förvandlats till en ikon. Fångad i beundrares bild av henne. Själv hade hon mer elastiska och gränslösa drömmar om framtiden. Hon såg den persiska lyriken som en trädgård där hon planterade sina bläckfläckiga fingrar. Där poet, läsare och språk sträcker sig mot solen, inte trots, utan tack vare varandra. Nåt som hon själv aldrig fick uppleva. Hon vars namn betyder evigt ljus.Marjaneh Bakhtiari, författareLitteraturFarzaneh Milani: Words not swords – Iranian women writers and the freedom of movement. Syracuse University Press, 2011.Forough Farrokhzad på svenskaMitt hjärta sörjer gården. Översättning: Namdar Nasser, Anja Malmberg, Lisa Fernold. Lindelöws, 1996.Bakom fönstret skälver natten. Översättning: Namdar Nasser. Modernista, 2021.

Forugh Farrokhzad (1935-1967) rejected patriarchal assumptions of womanhood through her poetry. In her revolutionary and controversial work, she expressed the emotions and experiences that women were so often denied. You're probably familiar with rebels without a cause, but what about rebels with a cause? This month on Womanica, we're talking about women who broke rules that were meant to be broken. From the “Godmother of Title IX” Bernice Sandler, to the most prominent figure of the People Power Revolution, Corazon Aquino, to the “Queen of Civil Rights” Ruby Hurley, these women took major risks to upend the status quo and create meaningful change. History classes can get a bad rap, and sometimes for good reason. When we were students, we couldn't help wondering... where were all the ladies at? Why were so many incredible stories missing from the typical curriculum? Enter, Womanica. On this Wonder Media Network podcast we explore the lives of inspiring women in history you may not know about, but definitely should.Every weekday, listeners explore the trials, tragedies, and triumphs of groundbreaking women throughout history who have dramatically shaped the world around us. In each 5 minute episode, we'll dive into the story behind one woman listeners may or may not know–but definitely should. These diverse women from across space and time are grouped into easily accessible and engaging monthly themes like Educators, Villains, Indigenous Storytellers, Activists, and many more.  Womanica is hosted by WMN co-founder and award-winning journalist Jenny Kaplan. The bite-sized episodes pack painstakingly researched content into fun, entertaining, and addictive daily adventures. Womanica was created by Liz Kaplan and Jenny Kaplan, executive produced by Jenny Kaplan, and produced by Liz Smith, Grace Lynch, Maddy Foley, Brittany Martinez, Edie Allard, Lindsey Kratochwill, Adesuwa Agbonile, Carmen Borca-Carrillo, Taylor Williamson, Ale Tejeda, Sara Schleede, Abbey Delk, and Alex Jhamb Burns. Special thanks to Shira Atkins. Original theme music composed by Miles Moran.Follow Wonder Media Network:WebsiteInstagramTwitter

Forugh Farrokhzad burst into the public consciousness with a series of poems that sent shockwaves through Persian society in the mid-1950s. Her early poetry focused on the female experience and female desire, overturning – in the words of one biographer – 1,000 years of Persian literature. Her critics sought to dismiss her skills as a writer by seeing her poetry purely as a confessional outburst of a divorced woman. That attitude has tended to overshadow her achievements, although her private life is so compelling it's perhaps inevitable. Since her early death in a car accident, Forugh's life and poetry have been inspirational for many Iranians, who see in her an artist who was prepared to defy authority and convention to speak out. Bridget Kendall is joined by Sholeh Wolpé, a writer-in-residence at the University of California, Irvine. She's a poet, playwright, librettist and translator of Forugh's work; author Jasmin Darznik, associate professor and chair of the creative writing progamme at California College of the Arts. Her novel, Song of a Captive Bird, is a re-imagining of Forugh's life inspired by her poetry, interviews and correspondence; and Levi Thompson, Assistant Professor of Persian and Arabic Literature in the Department of Middle Eastern Studies at the University of Texas at Austin. He's the author of Reorienting Modernism in Arabic and Persian Poetry. Produced by Fiona Clampin for the BBC World Service (Photo: Forugh Farrokhzad. Credit: Courtesy of Farrokhzadpoem.com)

Samtale med ​Athena Farrokhzad, Felicia Mulinari og  Saga Gärde ledet av Idun Vik.I denne samtalen inviterer vi et knippe markante skikkelser fra nabolandet til å rapportere fra det svenske scenekunst- og tekstlandskapet. Poetene og dramatikerne Athena Farrokhzad og Felicia Mulinari er aktuelle med GLÖMSKANS ARKIV som presenteres som en iscenesatt lesning regissert av Saga Gärde på festivalen. Teksten er utviklet gjennom produksjonsplattformen Amfi som jobber for å utvikle og utfordre scenekunsten gjennom språket, og invitere progressive forfatterstemmer til å skrive for scenen. I samtalen diskuterer Farrokhzad, Mulinari og Gärde den nye svenske dramatikken, hvilke muligheter og utfordringer de står overfor, og hvilke forskjeller og likheter man ser med det norske feltet. De går også inn på bakgrunnen for prosjektet GLÖMSKANS ARKIV og hvordan det er tenkt litterært og scenisk. Samtalen ledes av Idun Vik, som er kunstnerisk leder for Bergen Dramatikkfestival og Cornerstone som har flere samarbeidsprosjekter med Amfi. 

Uppläsning: Athena Farrokhzad 1a rad: Vad åsnan ser när hon blickar ut över åsen Önskad av: Niklas Kuoppa DIKTSAMLING: Åsnans år (Bonniers, 2022)MUSIK: Fred Cockerham/Clennie Davis/Tommy Jarrell/Liu Tianyi: Weaving medleyEXEKUTÖR: Wu Fei, guzheng, Abigail Washburn, banjoEXEKUTÖR Wu Fei, guzheng, Abigail Washburn, banjo

Uppläsning: Athena Farrokhzad 1a rad: En dag, lovar min moster DIKTSAMLING: Åsnans år (Bonniers, 2022)MUSIK: François Couturier, Anja Lechner: LontanoEXEKUTÖR: François Couturier, piano och Anja Lechner, cello

Uppläsning: Athena Farrokhzad 1a rad: Varför skulle jag ha sänts DIKTSAMLING: Åsnans år (Bonniers, 2022)MUSIK: Nils Frahm: ReEXEKUTÖR: Nils Frahm, piano

Uppläsning: Athena Farrokhzad 1a rad: Kom min lilla djurunge, jag ska sjunga för dig DIKTSAMLING: Åsnans år (Bonniers, 2022)MUSIK: Roland Junell: RainfulnessEXEKUTÖR: Roland Junell och Geir Sundstöl, gitarr

Översättning: Namdar Nasser Uppläsning: Bahareh Razekh Ahmadi Det finns totalt fem diktsamlingar signerade Forough Farrokhzad varav fyra utgavs under hennes levnadstid.Språket i hennes poesi är lättillgängligt men subtilt och sensuellt. I sin senare poesi utvecklade hon ett berättande och ett expansivt språk som är väsentligt befriat från den klassiska versens formella krav och som står i laddad kontrast till kompressionen i bildspråket.Farrokhzad förnyade den moderna persiska poesin både till form och innehåll och kom att bli tongivande för kommande generationers poeter. Under sitt korta liv skrev hon bland annat om kärlek, begär och utomäktenskapliga relationer. Hennes frispråkighet och okonventionella levnadssätt utmanade de religiösa och politiska maktstrukturerna i det patriarkala Iran och hon är än idag en symbol för den iranska kvinnans frihets- och självständighetskamp.Den 14 februari 1967 rycktes Forough Farrokhzad hastigt bort, då hon tragiskt omkom i en trafikolycka, 33 år gammal. Namdar NasserDiktsamling: "Bakom fönstret skälver natten" (Modernista, 2021)MUSIK Hans Sitt: Moderato ur Albumblätter op 39EXEKUTÖR Tabea Zimmermann, viola, Thomas Hoppe, piano

Dikt: Den mekaniska dockan (inledningen) Översättning: Namdar Nasser Uppläsning: Bahareh Razekh Ahmadi Det finns totalt fem diktsamlingar signerade Forough Farrokhzad varav fyra utgavs under hennes levnadstid.Språket i hennes poesi är lättillgängligt men subtilt och sensuellt. I sin senare poesi utvecklade hon ett berättande och ett expansivt språk som är väsentligt befriat från den klassiska versens formella krav och som står i laddad kontrast till kompressionen i bildspråket.Farrokhzad förnyade den moderna persiska poesin både till form och innehåll och kom att bli tongivande för kommande generationers poeter. Under sitt korta liv skrev hon bland annat om kärlek, begär och utomäktenskapliga relationer. Hennes frispråkighet och okonventionella levnadssätt utmanade de religiösa och politiska maktstrukturerna i det patriarkala Iran och hon är än idag en symbol för den iranska kvinnans frihets- och självständighetskamp.Den 14 februari 1967 rycktes Forough Farrokhzad hastigt bort, då hon tragiskt omkom i en trafikolycka, 33 år gammal. Namdar NasserDiktsamling: "Bakom fönstret skälver natten" (Modernista, 2021)MUSIK John Duarte: Black is the color of my true loves hair ur Appalachian dreamsEXEKUTÖR Sharon Isbon, gitarr

Översättning: Namdar Nasser Uppläsning: Bahareh Razekh Ahmadi Det finns totalt fem diktsamlingar signerade Forough Farrokhzad varav fyra utgavs under hennes levnadstid.Språket i hennes poesi är lättillgängligt men subtilt och sensuellt. I sin senare poesi utvecklade hon ett berättande och ett expansivt språk som är väsentligt befriat från den klassiska versens formella krav och som står i laddad kontrast till kompressionen i bildspråket.Farrokhzad förnyade den moderna persiska poesin både till form och innehåll och kom att bli tongivande för kommande generationers poeter. Under sitt korta liv skrev hon bland annat om kärlek, begär och utomäktenskapliga relationer. Hennes frispråkighet och okonventionella levnadssätt utmanade de religiösa och politiska maktstrukturerna i det patriarkala Iran och hon är än idag en symbol för den iranska kvinnans frihets- och självständighetskamp.Den 14 februari 1967 rycktes Forough Farrokhzad hastigt bort, då hon tragiskt omkom i en trafikolycka, 33 år gammal. Namdar NasserDiktsamling: "Bakom fönstret skälver natten" (Modernista, 2021)MUSIK Joly Braga Santos: RomansEXEKUTÖR Liverpools filharmoniska orkester, Álvaro Cassuto, dirigent

Översättning: Namdar Nasser Uppläsning: Bahareh Razekh Ahmadi Det finns totalt fem diktsamlingar signerade Forough Farrokhzad varav fyra utgavs under hennes levnadstid.Språket i hennes poesi är lättillgängligt men subtilt och sensuellt. I sin senare poesi utvecklade hon ett berättande och ett expansivt språk som är väsentligt befriat från den klassiska versens formella krav och som står i laddad kontrast till kompressionen i bildspråket.Farrokhzad förnyade den moderna persiska poesin både till form och innehåll och kom att bli tongivande för kommande generationers poeter. Under sitt korta liv skrev hon bland annat om kärlek, begär och utomäktenskapliga relationer. Hennes frispråkighet och okonventionella levnadssätt utmanade de religiösa och politiska maktstrukturerna i det patriarkala Iran och hon är än idag en symbol för den iranska kvinnans frihets- och självständighetskamp.Den 14 februari 1967 rycktes Forough Farrokhzad hastigt bort, då hon tragiskt omkom i en trafikolycka, 33 år gammal. Namdar NasserDiktsamling: "Bakom fönstret skälver natten" (Modernista, 2021)MUSIK Pierre de Bréville: Vokalis-etydEXEKUTÖR Harry White, altsaxofon, Edward Rushton, piano

Översättning: Namdar Nasser Uppläsning: Bahareh Razekh Ahmadi Det finns totalt fem diktsamlingar signerade Forough Farrokhzad varav fyra utgavs under hennes levnadstid.Språket i hennes poesi är lättillgängligt men subtilt och sensuellt. I sin senare poesi utvecklade hon ett berättande och ett expansivt språk som är väsentligt befriat från den klassiska versens formella krav och som står i laddad kontrast till kompressionen i bildspråket.Farrokhzad förnyade den moderna persiska poesin både till form och innehåll och kom att bli tongivande för kommande generationers poeter. Under sitt korta liv skrev hon bland annat om kärlek, begär och utomäktenskapliga relationer. Hennes frispråkighet och okonventionella levnadssätt utmanade de religiösa och politiska maktstrukturerna i det patriarkala Iran och hon är än idag en symbol för den iranska kvinnans frihets- och självständighetskamp.Den 14 februari 1967 rycktes Forough Farrokhzad hastigt bort, då hon tragiskt omkom i en trafikolycka, 33 år gammal. Namdar NasserDiktsamling: "Bakom fönstret skälver natten" (Modernista, 2021)MUSIK Frédéric Chopin: Mazurka nr 18 c-mollEXEKUTÖR Iddo Bar-Shai, piano

Översättning: Namdar Nasser Uppläsning: Bahareh Razekh Ahmadi Det finns totalt fem diktsamlingar signerade Forough Farrokhzad varav fyra utgavs under hennes levnadstid.Språket i hennes poesi är lättillgängligt men subtilt och sensuellt. I sin senare poesi utvecklade hon ett berättande och ett expansivt språk som är väsentligt befriat från den klassiska versens formella krav och som står i laddad kontrast till kompressionen i bildspråket.Farrokhzad förnyade den moderna persiska poesin både till form och innehåll och kom att bli tongivande för kommande generationers poeter. Under sitt korta liv skrev hon bland annat om kärlek, begär och utomäktenskapliga relationer. Hennes frispråkighet och okonventionella levnadssätt utmanade de religiösa och politiska maktstrukturerna i det patriarkala Iran och hon är än idag en symbol för den iranska kvinnans frihets- och självständighetskamp.Den 14 februari 1967 rycktes Forough Farrokhzad hastigt bort, då hon tragiskt omkom i en trafikolycka, 33 år gammal. Namdar NasserDiktsamling: "Bakom fönstret skälver natten" (Modernista, 2021)MUSIK Gerard Schurmann: Clarettas dagbok ur filmmusiken till ClarettaEXEKUTÖR BBC:s filharmoniska orkester, Manchester. Rumon Gamba, dirigent.

Con la partecipazione di Khorshid Shekari --- Send in a voice message: https://anchor.fm/antonello-sacchetti/message

In this month's Resonance 104.4fm show, Juliet talks to poetry, editor and academic Golnoosh Nour about the life and work of Iranian poet, writer and filmmaker Forough Farrokhzad (1935-67). Featuring plenty of readings from Farrokhzad's work (in the original Farsi and English translation by Sholeh Wolpé), Juliet and Golnoosh talk about Farrokhzad's early life and emergence on the post-war Iranian poetry scene, how her erotic feminist poetry scandalised the literary establishment, and her interest in traditional Persian literature. They discuss her only film, the short documentary The House is Black (1962) about a leper colony in Tabriz, northwest Iran; her relationship with filmmaker Ebrahim Golestan; and her influence on later Iranian filmmakers. Finally, they talk about Farrokhzad's enduring legacy in Iran despite her work being banned after the Islamic Revolution of 1979, and her influence on Golnoosh's poetry.

As an Iranian woman, writing poetry about her own love and lust launched Forough Farrokhzad into infamy. She broke the barriers of sex and society in her poetry, but would suffer for it during her short life. Sin would get her in trouble but it would also be her ultimate salvation. So too for those desperate to read about it.  Support the show: https://www.aljazeera.com/podcasts/hindsight/

Amanda Holmes reads Forugh Farrokhzad’s poem “The Wind Will Blow Us Away.” Have a suggestion for a poem by a (dead) writer? Email us: podcast@theamericanscholar.org. If we select your entry, you’ll win a copy of a poetry collection edited by David Lehman. This episode was produced by Stephanie Bastek and features the song “Canvasback” by Chad Crouch. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hennes frispråkiga dikter bröt med alla litterära och sociala konventioner. Marjaneh Bakhtiari reflekterar över den iranska poeten och filmaren Forough Farrokhzads poesi, liv och död. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i januari 2018. En skapande kvinna behöver inte bara ett eget rum. Hon behöver även möjligheten och friheten att lämna det rummet och komma tillbaka frivilligt och ostraffad. Annars är det inget rum, utan ett fängelse. I århundraden har iranska kvinnor hållits inomhus av en rad olika ursäkter som: själviska, kulturella och religiösa. Det är bara de senaste 160 åren som kvinnor börjat förhandla om gamla gränsdragningar både innanför och utanför hemmet. Längre bort från en kvinnas förväntade plats och språk gick det, och går fortfarande inte att komma Farzaneh Milani, professor vid University of Virginia i Charlottesville, skriver i boken Words Not Swords Ord inte svärd om iranska kvinnliga författare och friheten i att röra sig. 1977, när Milani själv var student och ville skriva om poeten Forough Farrokhzad hittade hon bara skvaller om poetens skandalösa frigjordhet. De analyser och den kritik som hon var ute efter fanns inte. 40 år senare ser det annorlunda ut bland annat tack vare Milani själv som i sin bok tittar på hur iranska kvinnors skrivande påverkats av att under så lång tid ha förvisats till hemmets privata sfär. Milani skriver om klassiska persiska kärleksdramer och de knep manliga författare har använt för att skriva om kvinnliga protagonister. Hur träffas ens de älskande i en värld där kvinnans plats är i slutna rum och fri rörlighet en manlig angelägenhet? Ofta genom orden. De blir kära genom att få berättat för sig hur nån ser ut. Eller så får de en vision. Ser sin älskade först i en dröm, sen i verkligheten. Vinden blir en oslagbar budbärare. Den tar sig lätt förbi alla hinder och gränser ända in i de annars så förbjudna kvinnorummen. Och vad som än händer under berättelsens gång, oavsett om kvinnorna varit motsträviga eller aktivt sökt sin kärlek, till och med lett arméer för att nå honom, så är slutet alltid lika ortodoxt. Hon är fortfarande mirakulöst nog oskuld, han är överlycklig att hon är det, de gifter sig och alla återgår till sina roller bakom stängda dörrar. Hon älskar friheten men sörjer samtidigt dess konsekvenser: förskjutning, hemlöshet, isolation. Så ser det inte ut när Forough Farrokhzad skriver. Hennes första dikt Synden handlar om en utomäktenskaplig kärleksaffär som hon inte ber om ursäkt för. Jag har syndat, en synd full av lust, skriver hon 1954, 19 år gammal i ett land där man aldrig hört nåt liknande. Kärleksaffärer var inget nytt i den persiska lyriken. Men ett diktjag som är kvinna. En kvinna som varken är frustrerad eller ångerfull och som med ett enkelt rakt språk skriver om erotik och lust. Så öppet dessutom. Längre bort från en kvinnas förväntade plats och språk gick det, och går fortfarande inte att komma. Farrokhzad objektifierar istället för att identifiera mannen. Älskaren. Han som dikten igenom förblir en fysisk varelse skapad för hennes begär. En älskarinna som pratar om synd men inte om botgörelse. Det var både nytt och, såklart, skandalöst. Hon bröt mot könsroller, sociala konventioner, den traditionella lyrikens språk, ramar och regler. Hon skrev historia och fördömdes. Det blev skilsmässa. Hon förlorade vårdnaden om sin treårige son i ett land där moderskap är ett privilegium, ingen rättighet. Djupt deprimerad lämnade hon Iran. Under drygt ett år reste hon i Italien och Tyskland. Den geografiska distansen och det andrum den innebar från kritiken breddade hennes tankevärld medan det hemma tisslades och tasslades om vilka hedonistiska eskapader en ensam kvinna på resande fot kunde tänkas syssla med. Ett år senare, 1956, publicerades Farrokhzads första diktsamling Fången. Hon var då 20 år gammal och rastlös. Dikterna, livet, kroppen måste hela tiden vara i rörelse. En stilla kropp är en död kropp. Att flyga med fåglarna och rusa mot solen, en nödvändighet. Det handlar om överlevnad. Hon skriver: Minns flykten/Fågeln är dödlig. Medan makthavarna gladde sig åt all framgång, skriver Farrokhzad om grannar som planterar maskingevär i sin trädgård. Hon reser mycket. Slutar aldrig skriva poesi, men börjar även översätta tysk litteratur. Hon gör en internationellt prisad dokumentärfilm Huset är svart om en spetälskekoloni och adopterar en son därifrån. Det är som om hon inte kan låta bli att bryta mot konventioner. Hon lär sig redigera. Skriver reseskildringar, nåt bara iranska män gjort före henne. Och hon går igenom depressioner och perioder av extas och livsbejakelse. Hon skriver om kärlek, lust och rörelse. Om att sakna sin biologiske son. Om öppna fönster, vägar och hav. Och om hastighet. Det rörliga är det centrala i många av dikterna. Hon älskar friheten men sörjer samtidigt dess konsekvenser: förskjutning, hemlöshet, isolation. Och det är mellan dessa tillstånd, mellan livsglädje och självmordstankar, vi ofta får syn på henne i dikterna. I extas, mani och flygning, och i sorg och fångenskap. Men de bipolära impulserna blir aldrig motpoler i dikterna. Istället drar hon in oss in en värld av både mörker och ljus men framför allt av överlappande skuggor. Flytande gränser. Rum utan väggar. Farrokhzad skrev under 1950- och 1960-talen. En tid då Iran gick igenom ett traumatiskt skifte med konflikter mellan det traditionella och det moderna. Mellan män och kvinnor och den kris i könsrollerna det innebar. Och så förskjutningen av gränsen mellan det privata och det offentliga. Normer och tabun ifrågasattes. De två mest populära romanerna, Den blinda Ugglan och Prinsen handlar båda om män i kris och kvinnor som inte var som kvinnor brukade vara: stilla i ett hem. Fromma. Tysta och förföriska. Det gick fort. Otåligt ville shahen modernisera landet. Iran skulle slitas loss från allt det österländska och formas om efter väst. In med flickorna i skolan. Ut med dem i arbetslivet sen. Bygg nattklubbar istället för moskéer. Av med slöjan, på med minikjolen. Fort, fort, fort. en vilja, ett begär, så starkt att precis allt annat än ett liv tillägnat poesin blir ohållbart. Milani beskriver hur landets slitningar speglas i Farrokhzads dikter. Av egen erfarenhet visste poeten hur lätt viljan till förnyelse kan väga mot gamla traditioner. Medan makthavarna gladde sig åt all framgång, skriver Farrokhzad om grannar som planterar maskingevär i sin trädgård. Om barnen i grannskapet som fyller sina ryggsäckar med små bomber. Detta, drygt 20 år innan revolutionen 1979, och kort innan sin egen död i en singelolycka där hon körde, som vanligt, alldeles för fort. Hon var då 32 år gammal och hade gett ut 4 diktsamlingar. De moderna samhällen som hon besökt utomlands och som var ett drömmål för shahen hemma i Iran var inget som Farrokhzad hade bråttom till. Det var inte där friheten låg. Där såg hon istället människor som vandrar från exil till exil. Enda tillflykten, den enda plats där hon kunde hoppas och drömma, var i poesin. Den gav henne skydd, men också hjärtesorg. Hon kallar poesin för en blodtörstig gudinna när hon saknar sin son som allra mest: Annat än två tårfyllda ögon/ Vad har du gett mig? frågar hon. Det kostar att vara en modern kvinna i ett konservativt land. Och för att vara den föregångare som Farrokhzad var, räcker det inte att ha talang. Då hade många fler kvinnor publicerats långt tidigare. Nej, det krävs en vilja, ett begär, så starkt att precis allt annat än ett liv tillägnat poesin blir ohållbart. Hennes symboliska död; i fart och på väg, och det faktum att hon inte hann mogna vare sig som kvinna eller poet, har cementerat bilden av Farrokhzad som den eviga rebellen. Den rastlösa poeten har lika paradoxalt som typiskt nog förvandlats till en ikon. Fångad i beundrares bild av henne. Själv hade hon mer elastiska och gränslösa drömmar om framtiden. Hon såg den persiska lyriken som en trädgård där hon planterade sina bläckfläckiga fingrar. Där poet, läsare och språk sträcker sig mot solen, inte trots, utan tack vare varandra. Nåt som hon själv aldrig fick uppleva. Hon vars namn betyder evigt ljus. Marjaneh Bakhtiari, författare Litteratur Farzaneh Milani: Words not swords Iranian women writers and the freedom of movement. Syracuse University Press, 2011. Forough Farrokhzad på svenska Mitt hjärta sörjer gården. Översättning: Nasser Namdar, Anja Malmberg, Lisa Fernold. Lindelöws, 1996.

For over 1000 years, poetry has remained one of the most important traditions of Persian culture. So when, in the mid-twentieth century, a young woman emerged with a voice that spoke with a whirlwind of desire, a voice yearning with love, intimacy, and insight well beyond her years, the establishment was shaken. With a tumultuous love life that saw her become one of Iran's most controversial and scandalous public figures, Farrokhzād suffered under the glaring public eye. But she was also a mother, a filmmaker, and a visionary. Despite her poetry being banned for more than a decade after the Iranian Islamic Revolution, today she is seen as one of Iran's most revered poets, a woman with the audacity to speak taboos in a revolutionary form.Join us for the last episode of Season Four as we explore one of the most extraordinary poets of the twentieth century. Selected ReferencesDehghan, Saeed Kamali. “Former lover of the poet known as Iran's Sylvia Plath breaks his silence.” The Guardian, Mon 13 Feb, 2017. https://www.theguardian.com/books/2017/feb/12/forough-farrokhzad-iranian-poet-ebrahim-golestan-slyvia-plathForugh Farrokhzad: The Rebel Poet of Iran, http://farrokhzadpoems.com/Forugh Farrokhzad. 2018. https://www.forughfarrokhzad.org/index1.htmGhasemi, Parvin, and Farideh Pourgiv. "Captivity, Confrontation, and Self‐Empowerment: identity in Forugh Farrokhzad’s poetry." Women's History Review 19.5 (2010): 759-774.Hillmann, Michael C., A. Lonely Woman. "Forugh Farrokhzad and Her Poetry." Washington DC: Mage Publishers (1987).Milani, Farzaneh. "Love and sexuality in the poetry of Forugh Farrokhzad: A reconsideration." Iranian Studies 15.1-4 (1982): 117-128.Radjy, Amir-Hussein. “Overlooked No More: Forough Farrokhzad, Iranian Poet Who Broke Barriers of Sex and Society.” New York Times, Jan 30, 2019. https://www.nytimes.com/2019/01/30/obituaries/forough-farrokhzad-overlooked.htmlZubizarreta, John. "The woman who sings no, no, no: Love, freedom, and rebellion in the poetry of Forugh Farrokhzad." World Literature Today 66.3 (1992): 421-426.If you want to support Deviant Women, follow us on: PatreonTwitter @DeviantWomenFacebook @deviantwomenpodcastInstagram @deviantwomenpodcastDeviant Women is recorded and produced on the lands of the Kaurna People and we pay respect to Elders past, present and emerging. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Amanda Holmes reads Forugh Farrokhzad’s poem, “Wind-Up Doll,” translated from the Persian by Sholeh Wolpé. Have a suggestion for a poem by a (dead) writer? Email us: podcast@theamericanscholar.org. If we select your entry, you’ll win a copy of a poetry collection edited by David Lehman.This episode was produced by Stephanie Bastek and features the song “Canvasback” by Chad Crouch. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Uppläsning: Athena Farrokhzad DIKTSAMLING: I rörelse (Bonniers, 2019) MUSIK Antonio Vivaldi: Andra satsen ur violinkonsert F-dur, Hösten EXEKUTÖR Jeffrey Biegel, piano

At the 103rd session of the Toronto Book Club held on November 13, 2015, Dr. Ahmad Karimi Hakkak, Professor of Persian Studies at the University of Maryland, talks about the evolution of Persian poetic modernity by looking at works of Shamloo, Farrokhzad, and Akhavan. ”عنوان سخنرانی: “تکوین تجدد در شعر فارسی - شاملو، فرخزاد، اخوان سخنران: دکتراحمد کریمی حکاک ‌دکتراحمد کریمی حکاک، با نگاهی به کارهای شاملو، فرخزاد و اخوان، در مورد فرایند پیدایش و تکوین پدیده شعر نو سخن میگوید. این فرایند در روند خود به رویدادی تبدیل شد که بعضی از ارزشهای پایدار و اعتبارهای تثبیت شده شعر فارسی را دگرگون کرد تاریخ: ۱۳ نوامبر ۲۰۱۵

Translated from the Farsi by Sholeh Wolpé.A Poem A Day by Sudhanva Deshpande.Read on July 14, 2020.Art by Virkein Dhar.Signature tune by M.D. Pallavi.

Mexican poet Gloria Gervitz has been writing the same poem for over forty years. The epic poem Migrations (Migraciones) is one of the greatest poetic projects of our time – a poem in constant movement through family, religion, death and sexuality, but also through perpetual newly published versions. It is based on the history of Gervitz’s own Jewish family that fled persecution in Eastern Europe in the early 1900s. In this episode you can hear the legendary poet in conversation with the Swedish poet Athena Farrokhzad. Gervitz and Farrokhzad met in a conversation at the House of Literature that took place at the 5th of february 2020.   Lithouse is a podcast from the House of Literature in Oslo, presenting adapted versions of lectures and conversations featuring international writers and thinkers. Music by Apothek.

Uppläsning: Athena Farrokhzad Diktsamling: "I rörelse" (Bonniers, 2019) MUSIK Fernando Sor: Ur Etyd h-moll EXEKUTÖR Quartetto Prometeo

Hør utdrag fra Cornerstones iscenesatte lesning av Brev til ei Krigarske av den svenske poeten, dramatikeren og aktivisten Athena Farrokhzad. Teksten fremføres av skuespiller Iselin Shumba i Kjersti Horns regi. Utdraget etterfølges av en samtale med Farrokhzad ledet av Idun Vik, der vi også får høre fra de norske oversetterne Camara Lundestad Joof, Kristina Leganger Iversen og skuespiller Shumba. Les mer på cornerstones.no/athena-farrokhzad.

Bara den som sitter i isoleringscell dygnet runt är helt förhindrad att göra ont. Lars Hermansson läser en bok om kvinnliga slavägare och efterlyser fler nyanser i vår berättelse om ondska. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna Att ondskan är en man i en patriarkal världsordning comes as no surprise, kunde man travestera den amerikanska konstnären Jenny Holzers patenterade truism Abuse of power comes as no surprise. Men maktmissbruk är förstås inte uteslutande en manlig defekt. Det saknas inte grymma kvinnor i historien, från Herodias som krävde Johannes Döparens huvud på ett fat till den ökända tyska fångvaktaren i bland annat Bergen Belsen, Irma Grese, som gärna piskade ihjäl sina offer. Jag ogillar verkligen kålsuparteorier som vill relativisera maktmissbruk genom att påtala att inte heller offret var en ängel. Men idealisering av utsatta grupper är lika illa. För att värna gruppens renhet väljer somliga att hymla med att en och annan medlem av den egna gruppen faktiskt inte är helt tadelfri. En strategi som poeten Athena Farrokhzad gav uttryck för i sin recension av den danske poeten Yahya Hassans debutdiktsamling i Aftonbladet när hajpen kring boken var som störst. Hassan beskriver i boken bland annat hur han och hans syskon misshandlas av deras far, som är muslim med ursprung i mellanöstern, en berättelse som Dansk Folkeparti säkert älskade menar Farrokhzad i sin recension. Och sammanfattar att det står var och en fritt att välja strategi, men att hon för sin del aldrig skulle skriva om, citat en förövare som ser ut som jag, det vill säga är mörkhårig och skulle kunna ha sitt ursprung i mellanöstern, antar jag att hon menar. För inte var väl genus en parameter i sammanhanget? Jag tror Farrokhzad har rätt i att danska rasister gillade att Hassan skrev om sin våldsamme muslimske far, eftersom det bekräftade deras världsbild, men jag tvivlar på att boken värvade några nya rasister, jag tror inte bra poesi kan göra det, inte dålig poesi heller, såvida den inte förvandlas till statspropaganda. Däremot tror jag att den sorts strategispel Farrokhzad förordar göder de fördomar högerpopulismens framgångar vilar på. Jag vägrar sluta tro att alla tjänar på öppenhet i längden, och att folk faktiskt kan tänka själva. Att vara ett subjekt, att ha, som det heter, agens, det vill säga makt att agera, inte bara reagera, måste även inkludera möjligheten att göra ont. Jag tänker på det när jag läser den amerikanska historikern Stephanie Jones-Rogers They were her property om kvinnliga slavägare i den amerikanska södern. I bokens inledning redogör hon för det fördomsfulla forskningsläget genom att berätta om ett resereportage från sydstaterna publicerat i New York Tribune 1859, där reportern James Redpath försöker förklara det starka stödet för slaveriet hos söderns vita kvinnor, med att de, bundna som de var vid hemmets härd, aldrig hade bevittnat slaveriets mer motbjudande drag, aldrig närvarat vid auktioner, inte sett hur svarta slavar piskades ute på bomullsfälten. Det är, menar Jones-Rogers, en patriarkal förminskning av kvinnor Redpath ägnar sig åt här, och som historiker, kvinnor som män, fört vidare ända till ända fram till idag, naturligtvis med undantag som Jones-Rogers redogör för. Genom att lyssna till slavarnas egna utsagor i det så kallade Federal Writers Project, före detta slavars berättelser nedskrivna mellan 1936 och 1938 på regeringen Roosevelts initiativ, snarare än till förhärskande föreställningar om kvinnors milda sinnelag, genom att studera lagstiftning och dokument, helt enkelt bedriva forskning, framkallar Jones Rogers en annan bild av den vita slavägande kvinnan i den amerikanska södern. En kvinna som själv håller i piskan, och som med beslutsamhet och sinne för business köper och säljer sin egendom på slavauktionerna. Detta hade bland annat, visar Jones-Rogers, att göra med arvslagstiftningen. Enligt förstfödslorätten, som avskaffades i USA först på 1780-talet, kunde inte kvinnor ärva mark. Så för att inte göra dem helt lottlösa testamenterade föräldrarna ofta sina slavar till dem, eller skrev över dem på dem som vi skulle säga idag, när de giftes bort. Jones-Rogers spårar i denna arvsordning en makt- och arbetsdelning. Männen hanterade marken och dess gröda, kvinnorna hemmet och slavarna. Tidigare forskning har uppmärksammat den avvikande kvinnan, änkan eller den ogifta slavägaren, men Jones-Rogers menar alltså att även gifta kvinnor hade agens när gällde slavhanteringen, många av dem var aktiva såväl i misshandeln som utfordringen av arbetskraften, naturligtvis olika mycket beroende på de unika omständigheterna. En speciell avdelning i maktutövningen var tituleringen av slavägarnas barn. Den slav som glömde att säga Master eller Missis före barnets egennamn straffades ofta hårt. Rebecca Jane Grant glömde en gång att titulera en fyraårig pojke Master Henry, och piskades med en för ändamålet nyköpt piska och sattes sedan i stupstock där hennes matmor bröt flera av hennes ben. Säkert hörde just denna slavägare till de grymmare, men exemplen i boken är tillräckligt många för att eventuella fördomar om att kvinnor inte är förmögna till sadistiskt våld ska upplösas som troll i solsken. Det går verkligen att diskutera begreppet agens, vem har det, och vem har det inte? Bara gud, om hen funnes, och kanske stormrika psykopater i laglösa länder, har väl absolut agens. Alla vi andra är bundna av någonting. Lagar, förordningar, normer, hänsynstaganden, det egna känslolivet. Men handlingsutrymmet, som kanske är ett bättre ord än agens, varierar förstås enormt. Bara den som sitter i isoleringscell dygnet runt är helt förhindrad att göra ont. Vilket bland andra den italienska författaren Primo Levi vittnat om i sin självbiografiska skildring från utrotningslägret i Auschwitz, "Om detta är en människa" även i Auschwitz fanns fångar som brast i solidaritet med sina olycksbröder och systrar, och skodde sig på det som fanns att sko sig på. Är Jones-Rogers studie av kvinnliga slavägare i den amerikanska södern kontraproduktiv för den feministiska kampen? Behöver vi inte veta att även kvinnor kan vara förövare? Jag tror det är precis det vi behöver. Nyansering, gråskalor, motsatsen till demonisering och den lynchjustis som ibland följer i dennas spår. Makt, våld och ondska är inte utbytbara begrepp. Men våld är maktutövning, ondska (om begreppet ens är användbart) förutsätter något slags våld, om inte annat psykiskt sådant. Makt missbrukas dagligen och stundligen, av män såväl som kvinnor. Men just sexualiseringen av offret är kanske ändå en specifikt manlig defekt. I alla fall lyser sexuellt våld med sin frånvaro i Jones Rogers exempelkatalog. Fast kanske var 1930-talet, då merparten av Jones Rogers material samlades in, inte moget för den sortens berättelser. Lars Hermansson, författare och kritiker

Hon utmanade sitt lands normer och konventioner i ord och handling, en kärlekens och frihetens poet, men fick betala ett högt pris innan sin allt för tidiga död. Litteraturväven berättar historien om Farough Farrokhzad: minns vingarnas flykt. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Beatrice Berg och Dick Lundberg. Forough Farrokhzads porträtt är ritat av Irem Babovic. KÄLLOR: [Litteratur] Bibeln (Psaltaren 55:7-9), Verbum (1999) Dabashi, Hamid – Masters and masterpieces of Iranian cinema, Mage Publishers (2007) Farrokzhad, Forough – Mitt hjärta sörjer gården, Lindelöws (2011) Farrokzhad, Forough – Another birth and other poems, Mage Publishers (2010) Farrokzhad, Forough – Sin, The University of Arkansas Press (2007) Farrokhzad, Forough – Asir/Captive, Rhombus Press (2018) Hillmann, Michael – A lonely woman: Forugh Farrokhzhad an her poetry, Three Continents Press (1987) Naficy, Hamdid – A social history of Iranian cinema, volume 2, Duke University Press (2011) Rahimieh, Nasrin (ed.) – Forugh Farrokhzad: Poet of modern Iran – Iconic woman and feminine pioneer of new Persian poetry, I.B. Tauris (2010) Roostaee, Amir Hossein – Different worlds: A comparison of love poems by Dorothy Livesay and by Forugh Farrokhzad, Université de Sherbrooke (2010) Vatanka, Alex – Iran and Pakistan: security, diplomacy and american influence, I.B. Tauris (2015) [Film] Farrokhzad, Forough - خانه سیاه است (The House is Black), Golestan Film (1963) Strigel, Claus – Mond Sonne Blume Spiel, Denkmal Film (2008) [Nätet] Darznik, Jasmin – The poetry, life and legacy of Forugh Farrokhzad, Women’s Review of Books Emami, Karim – Recollections and afterthoughts, www.forughfarrokhzad.org Folkhälsomyndigheten: Lepra Lepramissionen: Sjukdomen Milani, Farzaneh – I cannot lie”: The literary biography and unpublished letters of Forugh Farrokhzad, Föreläsning vid London Middle East Institute, University of London (20 oktober 2016) Milani, Farzaneh – Remember Flight: Forugh Farrokhzad, the Iranian Icarus, Föreläsning vid London Middle East Institute, University of London (21 oktober 2016) Milani, Farzaneh – The House Is Black: A Model Life Narrative by Forugh Farrokhzad, Föreläsning vid London Middle East Institute, University of London (24 oktober 2016) Milani, Farzaneh – I Feel Sorry for the Garden: Democratizing the Family, Föreläsning vid London Middle East Institute, University of London (25 oktober 2016) Varzi, Roxanne – Pictura poesis: The interplay of poetry, image and etnography in Forough Farrokhzad’s The House is Black, Offscreen (2014) Withheld, Names – Life under the shah, The Harvard Crimson (1979)

Opplesning og samtale med Athena Farrokhzad. En kvinne skriver til sitt nyfødte barn om å være innvandrer i et samfunn der de ikke er ønsket. Om hatvold og rasisme. Om at alt og ingenting forandres når man blir mor. Om at det å gi liv er det samme som å gjøre noen dødelig. Athena Farrokhzads tekster tematiserer fødsel, morskap, rasisme og identitet med et språk som setter knyttnever av innsikt i mellomgulvet til den som lytter. Farrokhzad er født i 1983 i Teheran og oppvokst i Gøteborg. Hun arbeider som forfatter, dramatiker, oversetter og litteraturkritiker, og hun underviser på Biskops-Arnös forfattarskole. Da hun debuterte med Hvitverk i 2013, vekket det oppsikt både i og utenfor Sverige. Nå kommer hun til Bergen for å fremføre det upubliserte manuset Brev till en krigerska. Musiker og lydkunstner Eirik Havnes lager lydbildet til opplesningen på Litteraturhuset. Etter fremføringen følger en samtale mellom Athena Farrokhzad og Oda Vige Helle om poesi, kjønn og identitet.

Jasmin Darznik, the New York Times bestselling author joins us to answer questions on writing your story, developing a portfolio, finding an agent and much more!     Jasmin Darznik’s debut novel Song of a Captive Bird is a fictional account of Iran’s trailblazing woman poet, Forugh Farrokhzad. It was selected as a New York Times Book Review “Editors’ Choice” as well as one of 2018’s “Best Books” by Vogue, Ms. and Newsweek.  Jasmin is also the author of the New York Times bestseller The Good Daughter: A Memoir of My Mother’s Hidden Life. Her books have been published and are forthcoming in seventeen countries and her essays have appeared in numerous periodicals, including the New York Times, Washington Post, and Los Angeles Times.   Jasmin was born in Tehran, Iran and came to America when she was five years old. She holds an MFA in fiction from Bennington College and a Ph.D. in English from Princeton University. Now a professor of English and creative writing at California College of the Arts, she lives in the San Francisco Bay Area with her family and is working on a novel set in 1920s San Francisco.   Key Questions answered by Jasmin Darznik: How to develop a portfolio The steps it takes to write a novel to having it published What is a proposal How do you write a NYT bestseller? Pros/cons of self-publishing   Jasmin Darznik Discusses: How to find an agent Jasmin’s writing process The steps to take prior to writing a novel Importance of investing in your professional profile     Listen on Apple Podcasts, Soundcloud, Stitcher, Spotify, and Google Play   Click here to subscribe via RSS feed (non-iTunes feed): https://funnybrowngirl.libsyn.com/rss Announcements If you’re looking for a community of supportive creatives to elevate your journey to the next level, join me here: http://funnybrowngirl.com/subscribe Social Media Info Connect on Instagram:   Jasmin Darznik - @jdarznik FunnyBrownGirl – @funnybrowngirl Connect via Email   Jasmin Darznik – jasmindarznik@gmail.com Shereen Kassam – info@funnybrowngirl.com   #CreativeBreakthroughPodcast  

In this bonus episode, we continue our conversation with New York Times bestselling author Jasmin Darznik.  She shares insights and her thoughts on her bestselling books The Good Daughter and Song of a Captive Bird.       Jasmin Darznik’s debut novel Song of a Captive Bird is a fictional account of Iran’s trailblazing woman poet, Forugh Farrokhzad. It was selected as a New York Times Book Review “Editors’ Choice” as well as one of 2018’s “Best Books” by Vogue, Ms. and Newsweek.  Jasmin is also the author of the New York Times bestseller The Good Daughter: A Memoir of My Mother’s Hidden Life. Her books have been published and are forthcoming in seventeen countries and her essays have appeared in numerous periodicals, including the New York Times, Washington Post, and Los Angeles Times.   Jasmin was born in Tehran, Iran and came to America when she was five years old. She holds an MFA in fiction from Bennington College and a Ph.D. in English from Princeton University. Now a professor of English and creative writing at California College of the Arts, she lives in the San Francisco Bay Area with her family and is working on a novel set in 1920s San Francisco.   Key Questions answered by Jasmin Darznik: What made Jasmin’s mom share her story? Her mom’s reaction to the success of The Good Daughter How you grow personally from writing someone else’s story How do you know how much freedom you have when telling someone else’s story? Especially in a novel format? How do you tell your story and open up? How does writing unlock your potential to share your story? Why Jasmin decided on a PhD in English after law school How she found an agent who was invested women of color writers   Jasmin Darznik Discusses: How do you capture the environment which you are writing about How Iranians reacted to her writing Dealing with feedback/criticism Dealing with imposter syndrome Jasmin’s goal in her creative journey     Listen on Apple Podcasts, Soundcloud, Stitcher, Spotify, and Google Play   Click here to subscribe via RSS feed (non-iTunes feed): https://funnybrowngirl.libsyn.com/rss Announcements If you’re looking for a community of supportive creatives to elevate your journey to the next level, join me here: http://funnybrowngirl.com/subscribe Social Media Info Connect on Instagram:   Jasmin Darznik - @jdarznik FunnyBrownGirl – @funnybrowngirl Connect via Email   Jasmin Darznik – jasmindarznik@gmail.com Shereen Kassam – info@funnybrowngirl.com   #CreativeBreakthroughPodcast  

In this last part of our series on Forough Farrokhzad, we learn the final part of the selection of the poem we've been learning.

In this last part of our series on Forough Farrokhzad, we learn the final part of the selection of the poem we've been learning. In addition, we learn about three birds that feature prominently in the poem that play a large part in the symbolic structure of the poem. These birds are the crow (...

In this fourth part of the Persian language/Farsi lesson on Forough Farrokhzad's Fathé Bāgh, or Conquestion of the Garden, we go over the following section of the poem, along with all the vocabulary and phrases associated with the words learned:   و صمیمیت تن هامان، در طراری و درخشیدن عر...

In this fourth part of the Persian language/Farsi lesson on Forough Farrokhzad's Fathé Bāgh, or Conquestion of the Garden, we go over the following section of the poem, along with all the vocabulary and phrases associated with the words learned:   و صمیمیت تن هامان، در طراری و درخشیدن عریانیمان مثل فلس ماهی‌ها در آب

In this third installment of Forough Farrokhzad's Conquest of the Garden, we go over the following section of poetry:     سخن از پیوند سست دو نام و همآغوشی در اوراق کهنهٔ یک دفتر نیست سخن از گیسوی خوشبخت منست با شقایق‌های سوختهٔ بوسهٔ تو    

In this third installment of Forough Farrokhzad's Conquest of the Garden, we go over the following section of poetry:     سخن از پیوند سست دو نام و همآغوشی در اوراق کهنهٔ یک دفتر نیست سخن از گیسوی خوشبخت منست با شقایق‌های سوختهٔ بوسهٔ تو     sokhan az payvandé s...

This lesson covers a section of the poem Conquest of the Garden, or Fathé Bāgh, by Forough Farrokhzad. This portion of the poem is: همه میترسند همه میترسند، اما من و تو به چراغ و آب و آینه پیوستیم و نترسیدیم   hamé meetarsand hamé meetarsand ...

This lesson covers a section of the poem Conquest of the Garden, or Fathé Bāgh, by Forough Farrokhzad. This portion of the poem is: همه میترسند همه میترسند، اما من و تو به چراغ و آب و آینه پیوستیم و نترسیدیم  

This lesson is an introduction to one of Iran's most lauded modern poets, Forough Farrokhzad. An extremely influential voice in a time of great change in Iran, she wrote about the nature of being an artist and an independent woman in a society that often did not make these pursuits easy. Here we learn more details about this extraordinary woman's life, and analyze one of my favorite poems of hers, Conquest of the Garden (fathé bāgh) with dear friend and musician Fared Shafinury. Links:

This lesson is an introduction to one of Iran's most lauded modern poets, Forough Farrokhzad. An extremely influential voice in a time of great change in Iran, she wrote about the nature of being an artist and an independent woman in a society that often did not make these pursuits easy. Here we ...

It's World Poetry Day, y'all! And that means that we're talking about some of the world's hottest poets. Obv. This week Tiffany Grayson joins us to count the ways we love them! You can find her on twitter @tiffany_grayson and on one of her other podcasts: Binge Buds or Stool Pigeons. She's also a poet and you can find some of her poems online at Liminality Journal, Blood Lotus, and Crab Fat. Algernon Charles Swinburne vs Lord Byron vs Forough Farrokhzad. Show notes available at historicallyhot.com/poets

Den finlandssvenska lyrikskatten är stor och betydelsefull. Maria Küchen reflekterar över en rik poesi som skrivs på ett ifrågasatt språk.  ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. 2015 debuterade den finlandssvenska poeten Martina Moliis-Mellberg med diktsamlingen A, en prosalyrisk triptyk som skildrar längtan efter överskridande och förvandling. Titanen som bär upp himlen på sina axlar längtar efter att vara något annat än det han är. Dykaren Jacques Costeau vill bli en haj. En älskande vill bli en del av sin älskades kropp. Den älskade har en stjärnas namn, Alfa Cassiopeia. Blommorna klöser sig fram över huden står det i A, och Alfa Cassiopeia börjar prata i sömnen, hon skriker och vänder sig i förtvivlan medan huden hotar att spricka. Att försöka tala, kan vara att gå sönder särskilt om språket som åläggs dig inte är ditt eget. finlandssvensk dikt har central betydelse ­ för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet. Hösten 2017 intervjuades Martina Moliis-Mellberg i Sisuradio, Sveriges Radios programavdelning för finskspråkiga och finländare i Sverige. Hon berättade att finskan för henne, hela livet, har varit någonting hon har skämts över att hon inte kan. Först när hon flyttade från Finland till Malmö började hon se finskan som en möjlighet i stället för ett misslyckande. Diktsamlingen A fick strålande kritik just för språkkänslan, men i Martina Moliis-Mellbergs hemland Finland krymper rummet för hennes språk, svenskan. Språk är identitet, och språkets kärnved är dess poesi. Relationen mellan språk, identitet och dikt är intim. Så när finlandssvenska poeter berättar om sin relation till finskan, berättar det också något om läget för svensktalande i Finland generellt. Svensktalande i Finland är inte alltid bra på finska. Det borde de bli, eller också borde de flytta hem till ett Sverige där de inte har några rötter, enligt sannfinländare och röster inom finskhetsförbundet. Finskhetsförbundet är en drygt hundra år gammal sammanslutning, som idag strävar efter att avskaffa den officiella tvåspråkigheten i Finland. Effekten skulle bli förödande för svenskspråkiga medier, för den svenska modersmålsundervisningen i Finlands skolor, för finlandssvensk poesi. Redan idag är den marginaliserad, inom den i sig alltmer marginaliserade finlandssvenskan. Det är inte främst dikt som de svenskspråkiga i Finland läser. Men finlandssvensk dikt har central betydelse ­ för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet. Texten till Finlands nationalsång Maamme, är en översättning från det finlandssvenska originalet Vårt land av Johan Ludvig Runeberg. Dikten är hämtad ur hans massiva diktepos Fänrik Ståls sägner från 1848: Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord det är långt från Runebergs klassiskt rimmade nationalism, till den kosmiskt himlastormande världsmedborgaren i Edith Södergrans dikter, som chockerade sin omvärld  med sin kullkastande modernism ett drygt halvsekel senare. Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli skrev Södergran i debutboken Dikter 1916. Vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, vi äro de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel. Från Edith Södergran och framåt har dikten i det svensktalande Finland omdefinierat svenska språkets gränser. Finlandssvenskan betraktas ofta som en renare och mer omsorgsfullt bevarande svenska än rikssvenskan, men det betyder inte att finlandssvensk dikt är konservativ, tvärtom. 1922, året före Edith Södergrans död, debuterade Gunnar Björling, en av modernismens mest estetiskt radikala poeter. Jag blev barn, förrän jag blev vuxen | och som vuxen blev jag barn | jag skrattar alla dar. | Nu blommar luften | och morgonflugan vaknar. Så skrev Björling i sin tredje diktsamling Kiri-Ra! Från 1930. Hans tidiga dikter utstrålar en livsglädje som går igen hos finlandssvenska Eva-Stina Byggmästar åttio år senare: Vi såg på soliga platser / de mest förtjusande / palmer i skrattgrönt / lyckogrönt, sagogrönt skrev Byggmästar 2010 i Vagga liten vagabond. Björlings och Byggmästars röster blir förväxlingsbara, och det har sagts även om Martina Moliis-Mellberg att hon gör det svåra lätt. Men den finlandssvenska poesin talar självklart inte med en enda entydig röst, eller med ett enda språk. Hos Cia Rinne, i böcker som Zarzoum från 2001 och Notes for soloists som kom åtta år senare, glider dikten mellan engelska, tyska, franska och franska. Rinne är född i en finlandssvensk familj i Göteborg och uppvuxen i Tyskland. Hon kan tyckas befinna sig ljusår från den snävt inringade bildliga och bokstavliga finlandssvenska geografin. Just detta är en likhet mellan Edith Södergran och Cia Rinne. Kanske är det karaktäristiskt för poesi generellt, att poeterna rör sig mellan språk och länder i försök att trotsa konventioner och gränser. Kanske å andra sidan inte. Kanske har överskridandets poetik börjat formuleras på allvar först de senaste hundra åren, när de exkluderades röster har tagit plats i skrift och dikt de som inte är män, inte är heterosexuella, inte är vita. Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism White monkey heter den finlandssvenska debutanten Adrian Pereras debutdiktsamling, som hösten 2017 belönades med svenska Yles litteraturpris. Boken har likheter med Athena Farrokhzads uppmärksammade debut Vitsvit från 2013. Både hos Farrokhzad och Perera finns ett röstspel mellan livsöden som benämns på liknande vis pojken, mamman, pappan, mormodern. Dessa livsöden i Pereras bok, säger Svenska Yles jury, skildrar allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som tvingar läsaren att lyssna och begrunda. Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism, en tematik som Tikkanen aldrig har avsökt. Med kraft skriver Pereira in sig i en internationell samtida vithetskritik: Min vän säger att vitheten fyller hen med skam. står det i White Monkey. Det är jag som förstör världen. Allt är mitt fel. Allt. Vi talar inte mer om min mor eller mig. Det är klart att min än behöver trösten mest. Det handlar om vit bräcklighet och vita tårar men finlandssvenskan, och den kulturella identitet som inringas av finlandssvenskan, blir i Yles prismotivering primär. Yle är Finlands public service-bolag för radio och teve. Nedskärningar inom Svenska Yles verksamhet de senaste åren oroar de svenskspråkiga i Finland. Finlandssvenska talas av fem procent av Finlands invånare, och dessa fem procent får kontinuerligt sitt språkliga existensberättigande ifrågasatt. Behövs finlandssvenskan? Frågan är försåtlig. Språk är en central bärare av identitet. Att ifrågasätta finlandssvenskan, innebär att även de som talar finlandssvenska ifrågasätts. "Suomessa puhutaan suomea" hävdar finskhetsförbundet. I Finland talar vi finska. Och i Sverige, enligt moderaternas partiledare, talar vi svenska. Att säga så, är att ifrågasätta människors existensberättigande. I ett land talas alltid flera språk, och vi är våra språk. Behärskar du inte språket som du förväntas använda för att beskriva dig själv och dina sammanhang, då blir det svårt att överhuvudtaget förstå vem du är. Finlandssvensk poesi behöver ses i det ljuset: som ett sätt att fortsätta existera genom att skapa, upprätthålla och ständigt nyskapa ett språk. Maria Küchen, författare och kritiker   Maria Küchen tipsar om 5 favoritdiktsamlingar av finlandssvenska författare: Katarina Gäddnäs: "Venuspassagen" (Schilds & Söderströms 2005) Agneta Enckell: "Inte ett ord (jag är naken)"  (Schilds & Söderströms 2014) Edith Södergran: "Dikter" (Schildts 1916) Martina Moliis-Mellberg: "A" ( Schilds & Söderströms 2015, Modernista 2017)  "7" (Schilds & Söderströms 2017 ) Solveig von Schoultz: "Ett sätt att räkna tiden" (Alba 1989)

Litteratur på Blå inviterer til samtale om «Poesi som slagkraft». Hva slags forhold er det mellom poesi og politikk; hva er poesiens politiske rolle og potensial? Kan poesien ha politisk innflytelse, og burde den det? Hvor ligger i så fall poesiens slagkraft i forhold til andre politiske virkemidler? Vi får besøk av eminente Athena Farrokhzad, poet, dramatiker, oversetter, redaktør, og en av Sveriges skarpeste samfunns- og litteraturkritikere. I sommer skapte hun både furore og jubel i Sverige som gjesteprogramleder i radioprogrammet Sommar i P1. I stedet for den vanlige kosepraten dedikerte Farrokhzad sin tilmålte time på radioen i sin helhet til et knusende, om rolig og velresonnert, oppgjør med temaer som strukturell rasisme og misogyni, fascismens framvekst i Europa, og Europas migrasjonspolitikk og behandling av flyktninger – alt flettet sammen i et vidstrakt nett av poetiske referanser, kun avbrutt av innslag av sosialistiske kampsanger. Programmet, som i løpet av de to første døgnene ble politianmeldt 17 ganger, åpner med et Brecht-sitat: «Hva er det for slags tid, hvor / En samtale om trær nesten er en forbrytelse / Fordi den betyr taushet om så mange ugjerninger?» Farrokhzad sier selv: «Om det ikke var for at Europa igjen brenner, hadde jeg villet snakke med dere om trær. Nå må jeg i stedet snakke med dere om den voksende fascismen.» Samtalen vil ledes av Kristina Leganger Iversen, selv forfatter, kritiker og stipendiat. Leganger Iversen debuterte i 2011 med diktsamlingen Hjartemekanikk. Athena Farrokhzad (f. 1983) har blant annet bidratt til to kollektive diktsamlinger, Manualen (2009) med Tova Gerge og Ett tunt underlag (2009) med poesigruppen G=T=B=R=G. I 2013 gav hun ut sin første solo-diktsamling, Vitsvit, som siden da har vunnet og vært nominert til en rekke priser. Mange vil særlig huske Farrokhzad som en av de få kritiske stemmene i oppstyret rundt Yahya Hassans bestselgende diktsamling fra i fjor. AV OG OM ATHENA FARROKHZAD Vitsvit kan lyttes til her: http://podpoesi.nu/poeter/athena-farrokhzad/ Athenas program i Sommar i P1 er tilgjengelig her: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/403967?programid=2071 Intervju med Athena: http://nojesguiden.se/artiklar/litteraturenkaten-athena-farrokhzad Om Vitsvit i Vagant: http://www.vagant.no/vitskrift-yttre-rost/ Moderat toppolitiker raser mot Sommar i P1: http://www.svt.se/nyheter/val2014/toppolitiker-rasar-mot-sommar-i-p1 Intervju med Athena om sommerprogrammet: http://rummets.se/blog/ja-jag-jag-hatar-peter-wolodarski-intervju-med-athena-farrokhzad-om-sommar-i-p1/

In episode thirteen, Matthew and Melissa talk the upcoming Academy Awards. Then, Melissa pitches a film about the genius Iranian poet Forugh Farrokhzad.

A lecture in English by Farzaneh Milani (University of Virginia)

A lecture in Persian by Farzaneh Milani (University of Virginia)

Esta película es una semilla, una partícula pequeña y densa de materia de cuyo interior surge un ser vivo que crece y se ramifica pero que no pierde nunca su vínculo con ese pequeño granito del cual salió. Los aclamados cineastas iraníes que ganaron y ganan festivales y admiración salieron todos de este "capote de Gogol", solo que esta vez el capote era un breve documental por encargo sobre un leprosario, y el Gogol iraní es una poeta/cineasta que murió a los 32 años en un accidente automovilístico. Todo lo que rodea a esta película parece extremo y milagroso. Todo lo que está dentro de ella, lo es. De esto y más hablamos en el podcast.

Poet, dramatiker, översättare Athena Farrokhzad använde i sitt Sommarprogram dikter skrivna av poeter från hela världen för att beskriva hur hon ser på världen och samhället idag. Hon pratade om fascism och rasism och om den antirasistiska kampen. Athena Farrokhzad exemplifierade rasism bland annat genom att berätta om hur hon själv utsatts: Rasism är när jag som fem år gammal kommer fram i glasskön under midsommarfirandet, och hör kvinnan som delar ut glassar till barnen i blomsterkransar, säga till sin kollega: Sådana är de, de äter all glass och så blir det inga kvar till de svenska barnen. Hennes Sommarprogram präglades av blandningen av lyrik och världspolitik. Hon pratade förutom om rasismen också om kampen mellan rika och fattiga och förde fram åsikten att en annan värld är möjlig. Athena Farrokhzad, som själv är poet och översättare, talade också om språket och menade att poetens uppdrag är att undersöka ideologiska förskjutningar i språket. Hon citerade bland andra den svenska poeten Mara Lee, som skrivit ”Vi måste vägra svara när idiotin kallar och istället formulera nya frågor”.  Om Athena Farrokhzad Nominerades förra året till August-priset, Katapultpriset och Borås Tidnings Debutantpris för diktsamlingen Vitsvit, ett körverk om hur revolution, krig, migration och rasism villkorar människors relationer till världen och varandra. Lärare på Biskops-Arnös författarskola. Debuterade som dramatiker förra året med en pjäs på Ung scen/öst. Har sagt att hon tycker att författare skriver för mycket. - På trettiotalet skrev poeten Bertolt Brecht, apropå den politiska utvecklingen i Tyskland: "Vad är det här för tid, när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet." Många år senare skrev den amerikanska poeten Adrienne Rich: "I denna tid är det nödvändigt att prata om träd för att överhuvudtaget få er att lyssna." I mitt sommarprogram tänkte jag prata om träd, vår politiska samtid och varför poesin har lärt mig allt.  Producent: Bl.a Elin Claeson, Daniel af Klintberg All musik i programmet framfördes av Ylva Karlsson och Maja Karlsson.

The UK’s culture secretary is a ‘Star Trek’ fan who wants the arts to be ‘accessible to everyone’ - while the filmmakers of the defiantly highbrow ‘Life May Be’ remind us that there are merits in other ambitions. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Klassikern 20120421 om den kände Iranske underhållaren o stand-upparen Fereydoon Farrohkzad. Negar Josephi porträtterar honom. --

Dr. Nima Mina, SOAS Lecturer in Persian, discusses the cultural influences of poet Fereydound Farrokhzad who lived in Germany as an exiled Iranian. (November 3, 2008)