Podcasts about dikter

Marie Lundström möter poeten Sorin Masifi i ett samtal om hennes nya diktsamling, Skadad Skapad Åter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hon debuterade som poet 2022, blev nominerad till Sveriges Radios Lyrikpris och kommer nu med sin andra diktsamling, Skadad Skapad Åter. Hör Sorin Masifi om hennes texter som har en verklig bakgrund och handlar om sorg, tragedi och om att bygga upp en existens igen.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas Magnell

Personporträtt och livsberättelser- del 3Här är 21:a avsnittet av min 30-minuters podd ”Ordslöjd och sångprover”. Den här gången är temat”Personporträtt och livsberättelser – del ”. Ett par av sångerna presenterar några ur Bibelns porträttgalleri bl. a Maria från Magdala. Dikter om Rut, Ester och Johannes på Patmos

Nyss utkommen. Lyssna på exempel ur min nya dikt- och visbok. Kan köpas i flera värmländska affärer (jag kan lämna uppgifter på montana.forlag@telia.com) eller direkt från förlaget Norlén & Slottner: https://bokforlaget.com/produkt/dikter-och-visor-fran-gammelvagen/

Wow-känsla på det här mustiga samtalet fyllt av svärta, glädje och välkomnandet av friktion. Dikter delas, övningar sprids och mjukt systerskap vittnas. Någon sa att vi är två super-kvinnor som möts, jag skulle säga att det alltid blir super när två kvinnor möts på djupet av det autentiska hav vi alla försöker navigera oss igenom. Lyssna dela och ta in samtalet med hela ditt hjärta. Tack för klippning Juli och tack GoTo10 för hyra av poddbås! Boka din plats för höstens dagsretreat: https://yogabyneo.se/https://boka.hogberga.se/extras/0a5b5a82-ed6a-4254-954c-7395379f2d96?channelId=a9fab1a0-7065-4b22-b722-fa42a73a1217 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Möt den ukrainska författaren Julia Iljucha en av många röster i det nya temanumret av tidskriften 20-tal med titeln Ukraina blickar framåt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Julia Iljuchas kortnoveller finns med i ett nyutkommet nummer av den litterära tidskriften 20-tal. Temanumret har titeln "Ukraina blickar framåt" och består av 150 sidor i storformat med i första hand samtida ukrainsk litteratur och några historiska tillbakablickar. Dikter och prosa, essäer och intervjuer med och av många av de mest intressanta ukrainska författarna just nu.Det är inte första gången 20-tal tar det stora greppet på litteraturen i Ukraina. 2014, i samband med Majdanrevolutionen och när tidskriften hette 10-tal, gav man ut ett minst lika ambitiöst ukrainskt temanummer som fortfarande står sig trots allt som hänt i Ukraina sedan dess.Julia Iljucha intervjuas av Fredrik Wadström och hennes texter är översatta till svenska av Susanna Witt.

Under åtta års tid satte juristen, talskrivaren och poeten Linnea Swedenmark upp hundratals hemliga dikter överallt i Sverige. Post it-lappar och lösblad med små handskrivna livsöden. Dikter om livsval och kärlekskriser. På Drottninggatan i Stockholm och på Centralstationen i Sundsvall. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Men ingen visste vem som skrivit dem, även om många följde Instagramkontot "Den hemliga diktektiven", där fotografier av dikterna löpande publicerades.Men nu kommer ett urval av dikterna ut i bokform med titeln "Den hemliga diktektiven" och poeten själv har kommit ut ur garderoben.P1 Kulturs Nina Asarnoj stämde träff med Linnea Swedenmark, som hon alltså heter, på Norra Latins skolgård i Stockholm. Ett stenkast från de kvarter där den hemliga diktektiven härjade som värst i nästan ett decennium.

Sara Stridsberg är tillbaka med Farväl till Panic Beach en roman om familjen, och det långa släktsläp som vi alla drar efter oss. Kulturredaktionens litteraturredaktör Lina Kalmteg och Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman diskuterar boken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”RUSSIANS AT WAR” – NY DOKUMENTÄR KRITISERAS FÖR ATT VARA PROPAGANDADokumentären "Russians At War" har fått svidande kritik efter världspremiären på Venedig filmfestival. En inbäddad rysk-kanadensisk journalist, Anastasia Trofimova, följer med ryska soldater vid fronten i Ukraina under 7 månader. Filmen anklagas för att vara rysk propaganda som blundar för krigsbrott mot civila. I tisdags var det demonstrationer mot premiärvisningen på Toronto filmfestival, men den ska visas på nytt till helgen. Kulturredaktionens Fredrik Wadström, som programleder radiokorrespondenterna Ryssland och bevakat regionen under flera decennier, kommenterar debatten.MÖT DEN HEMLIGA ”DIKTEKTIVEN” LINNEA SWEDENMARKUnder åtta års tid satte juristen, talskrivaren och poeten Linnea Swedenmark upp hundratals hemliga dikter överallt i Sverige. Post it-lappar och lösblad med små handskrivna livsöden. Dikter om livsval och kärlekskriser. På Drottninggatan i Stockholm och på Centralstationen i Sundsvall.Men ingen visste vem som skrivit dem, även om många följde Instagramkontot "Den hemliga diktektiven", där fotografier av dikterna löpande publicerades. Men nu kommer ett urval av dikterna ut i bokform med titeln "Den hemliga diktektiven" och poeten själv har kommit ut ur garderoben.P1 Kulturs Nina Asarnoj stämde träff med Linnea Swedenmark, som hon alltså heter, på Norra Latins skolgård i Stockholm. Ett stenkast från de kvarter där den hemliga diktektiven härjade som värst i nästan ett decennium.SÅ MÅR IRANSK FILM INFÖR ÅRSDAGEN AV MAHSA AMINIS DÖDIdag, fredag, är det biopremiär för "En liten bit av kakan" av Behtash Sanaeeha och Maryam Moghaddam, men regissörsduon får inte lämna Iran. Vid första anblick är ”En liten bit av kakan” en romcom om romantisk kärlek i 70-årsåldern, men filmen bryter mot alla tänkbara tabun i Iran. Kulturredaktionens Saman Bakhtiari berättar hur den iranska filmen gör revolt i det stilla inför Mahsa Aminis dödsdag på måndag den 16 september.KLASSIKERN: ”MIN FANTASTISKA VÄNNINA” AV ELENA FERRANTEDen italienska författarpseudonymen Elena Ferrante står bakom den så kallade Neapelkvartetten, om de två vännerna och ovännerna Lila och Lenù. Ferrante har även varit med och skrivit manus till tv-serien ”Min fantastiska väninna” som bygger på romanerna. I veckan hade den fjärde och sista säsongen premiär på streamingtjänsten Max. Kulturredaktionens Mattias Berg tycker att tv-serien efter Ferrantes romaner är ett konstverk i sig.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

Bruno K. Öijer släpper en ny diktsamling, den första på tio år. I Lundströms Bokradio läser han sju dikter ur den nya boken Växla ringar med mörkret. Vi blickar också tillbaka i radioarkivet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bruno K. Öijer, en av våra största samtida poeter, kommer med en ny diktsamling ”Växla ringar med mörkret”, hans första på tio år. Boken på runt hundra sidor släpps samtidigt med hans samlade verk – från debuten 1973 med ”Sång för anarkismen” fram till boken ”Och Natten viskade Annabel Lee” som kom 2014. I samlingsvolymen återfinns diktsamlingar som ”Medan giftet verkar”, ”Det förlorade ordet” och ”Svart som silver”. I programmet läser Bruno K. Öijer exklusivt, bara för Lundströms Bokradio, sju dikter ur den nya boken. Vi blickar också tillbaka i tiden, ner i radions arkiv. Hur började allt för den idag 72 år gamla poeten?Bruno K. Öijer läser ur ”Växla ringar med mörkret”: Talet Sången Tom ledig stol I god tid Hinna före Nersutten Växla ringar med mörkretSkriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmProducent: Andreas MagnellLjuddesign: Märta Myrstener

UPPLÄSNING: Etienne Glaser Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: Ur ”Kung mej och andra dikter” av Lars NorénDIKTSAMLING: ”Kung mej och andra dikter” (Albert Bonniers förlag, 1973) Hämtad ur Avgrunden av ljus - poesi 1962-2016 (Albert Bonniers förlag, 2021)MUSIK: Marain Marais: Preludium ur Pièces de viole, bok 3EXEKUTÖR: La Rêveuse

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”På fabriken” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Béla Bartók: Quasi adagio ur GyermekeknekEXEKUTÖR: Lars Vogt, piano

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”På fabriken” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Germaine Tailleferre: Perpetuum mobileEXEKUTÖR: Isabelle Moretti, harpa

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”Datorn” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Daniel Hart: Mercury the messengerEXEKUTÖR: Daniel Hart

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”En gång, längre fram...” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Johann Sebastian Bach, György Kurtág: Sonatina ur Kantat nr 106, Gottes Zeit ist die allerbeste ZeitEXEKUTÖR: György Kurtág och Márta Kurtág, piano

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”Sommaren kommer” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Dave Maric: Lucid intervalsEXEKUTÖR: Håkan Hardenberger, trumpet och Colin Currie, slagverk

MÅNADENS DIKTARE (APRIL) UPPLÄSNING: Ewa Fröling ÖVERSÄTTNING: Kennet Klemets Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Agota Kristof 1956 lämnade Ungern med man och dotter blev hennes dikter kvar. Hon var 21 år gammal och började arbeta på en fabrik i Schweiz utan att kunna någon franska. Så småningom erövrade hon språket och började skriva pjäser. 1986 romandebuterade hon som franskspråkig författare med ”Den stora skrivboken”. Att den poesi hon skrev som ung gått förlorad var något hon alltid skulle sörja. I kapitlet ”Dikter” i självbiografin ”Analfabeten” (övers Marianne Tufvesson, Norstedts 2021) skildras hur hon som fjortonåring sattes på en internatskola, där eleverna måste tillbringa flera timmar varje eftermiddag i en tyst studiesal. Där börjar hon skriva dagbok om sina sorger på kodspråk. När hon på kvällarna gråter sig till sömns ”lösgör sig meningar ur nattens mörker”. Det är dessa som blir till dikter.Ganska tidigt under exilen försökte hon så gott hon kunde återskapa sina ungerska dikter ur minnet. Senare skrev hon också nya dikter på ungerska och några på franska. De maskinskrivna papperna lämnades in till nationalbibliotekets arkiv i Bern. Först några månader före sin död 2011 gav hon dem till sitt förlag och 2016 publicerades hennes dikter till sist på franska. I den nyutkomna svenska utgåvan ”Spikar”, i översättning av Kennet Klemets, konstaterar Kristoffer Leandoer i ett förord att dikterna både utgör författarskapets början och dess slut: ”Det här är vad hon arbetade med när hon dog: det här är vad hon arbetade med när hon föddes (som författare). Början och slutet, alfa och omega. Och mellan dem ett alfabet av spikar –”DIKT: ”Jag väntade på dig” av Agota KristofDIKTSAMLING: Spikar (Ellerströms, 2024)MUSIK: Elena Kats-Chernin: Behind your pearlsEXEKUTÖR: Tamara-Anna Cislowska, piano

Hans Børli - tømmerhogger og dikterHans Børli er en den dag i dag en av våre mest folkekjære diktere. I denne episoden snakker vi med Ingun Aastebøl fra Anno Museum og venn Bjørn Andresen, begge i Hans Børli-selskapet, om oppveksten og livet til Hans Børli. Dikteren Hans Børli (1918–1989) levde hele sitt liv i Eidskog kommune, lengst sør i Hedmark fylke. Han vokste opp under små kår inne på Fjeldskogen. Han ble tidlig glad i bøker og utmerket seg på skolen. Forsøk på videre utdanning ble stoppet av krigen. Da krigen kom, deltok han aktivt i kampene, og ble tatt til fange av tyskerne.I krigsårene vikarierte han som skolelærer på sitt hjemsted, arbeidet i skogen og fungerte samtidig som grenselos for flyktninger til Sverige.Ivrig jegerDa freden kom, stiftet Hans Børli familie og flyttet til Tobøl. Skogen ble hans framtidige arbeidsplass, som tømmerhogger. Hans Børli omtalte seg selv i unge år som «Eidskogs ivrigste jeger», men etter 1948 tok han i stor grad avstand fra jakt.Skogens dikterHans Børlis blir ofte omtalt som «Skogens dikter», en betegnelse han selv både likte og mislikte. Utgangspunktet var skogen. Den kjente han bedre enn noen. Men han ga selv uttrykk for at tankene hans strekte seg lenger – til politikk, til fremmede kulturer og eksistensielle problemer som ensomhet, krig, fangenskap, angst, tro, tvil og død. Børli skrev 22 diktsamlinger og er den dag i dag en av Norges mest folkekjære diktere. Vi snakker med Ingun Aastebøl fra Anno Museum og venn Bjørn Andresen, begge i Hans Børli-selskapet.Podkasten Villmarksliv – Påskespesial 2024I påsken 2024 kan du høre følgende episoder fra Podkasten Villmarksliv:28. mars 2024: Hans Børli29. mars 2024: Jens Munk30. mars 2024: Eivind Astrup31. mars 2024: Tryggve GranLytt gjerne til episoden seriene Norske eventyrere og eventyrlige historier fra påsken 2022 og påsken 2023.Hør også: Polare tragedier - med Odd Harald HaugeBli gjerne med i vår nye Facebook-gruppe for Podkasten Villmarksliv.Støtt Podkasten Villmarksliv ved å abonner på Villmarksliv, Jakt eller Alt om fiske. (Foto: Ivar Aaserud/NTB) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

UPPLÄSNING: Harald Leander Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Grotteproblemet” av Viktor RydbergDIKTSAMLING: ”Den nya Grottesången” ur Dikter (andra samlingen) 1891.MUSIK: Bill Douglas: Wings of the windEXEKUTÖR: Tailleferre-ensemblen

UPPLÄSNING: Madeleine Gustafsson Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Haren väntar” av Madeleine GustafssonDIKTSAMLING: Solida byggen (Norstedts, 1979). Hämtad ur En underlig plats. Dikter 1979-1993 (Ellerströms förlag, 2023)MUSIK: Johann Sebastian Bach: Siciliana ur Soloviolinsonat nr 1 g-mollEXEKUTÖR: Leonidas Kavakos, violin

ÖVERSÄTTNING: Ann-Kristin Åklint UPPLÄSNING: Harald Leander Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Innisfree-ön” av William Butler YeatsDIKTSAMLING: Ett kristalliskt rop – Dikter i urval (Ellerströms 2012)MUSIK: Victor Herbert: GhazelEXEKUTÖR: Maximillian Horning, cello, Sebastian Tewinkel, dirigent och Sydvästtyska radions kammarorkester

Anton Ingvarsson presenterar tre musikaliska tolkningar av Harry Martinsons dikter: "Det inre ljuset", "Hjärnvindlingar" och "Mästaren frestad". Texterna är hämtade ur boken "Dikter om ljus och mörker" från 1971 och tolkningarna är musikaliska ljudlandskap och meditationer över Harry Martinsons poesi. All musik är komponerad av Anton Ingvarsson. Trumpet: Adrian Lussi Cello: Emma Augustsson Uppläsare: Habib Nafar, Ottil Säfwenberg och Eli Frankel.

Skimrende langdikt, «rasisme er ran» og døden, kunsten og mystikken er ukens Åpen bok: Kritikerne. Hør episoden i appen NRK Radio

Tro, håp og kjærlighet smelter sammen i Øyvind Rimbereids skimrende langdikt. Ukas kritikerlag er Anne Cathrine Straume, Thula Kopreitan og Gerd Elin Stava Sandve. Hør episoden i appen NRK Radio

UPPLÄSNING: Madeleine Gustafsson Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Svamparna” av Madeleine GustafssonDIKTSAMLING: Vattenväxter (Norstedts, 1983). Hämtad ur En underlig plats. Dikter 1979-1993 (Ellerströms förlag, 2023)MUSIK: Johann Sebastian Bach: Christe, du Lamm GottesEXEKUTÖR: Víkingur Ólafsson, piano

MÅNADENS DIKTARE (OKTOBER) UPPLÄSNING: Stig Dagerman Första rad: Du är en öppen bok i mina händer. Stig Dagerman publicerade aldrig någon diktsamling, men poesin var alltid en pulsåder i hans skrivande, ända från tonåren och fram till hans död endast 31 år gammal. Bland de tidigaste dikterna – tryckta i Södra latins skoltidning, på tidningen Arbetarens ungdomssida och i Syndikalistiska ungdomsförbundets månadstidning Storm – hittar man både Nils Ferlin-smäktande toner och uppfordrande krigskommentarer. Redan som 18-åring var Dagerman sommarvikarie på Arbetaren, och inte många är därefter blev han dess kulturredaktör. I Arbetaren publicerade Stig Dagerman under åren 1944-1954 sammanlagt omkring 1350 dagsverser. Till en början skrevs de under signaturen Qroll och rubriken ”Nidvisan”. 1952 bytte den poetiska dagskommentaren namn och blev ”Dagermans dagsedel”. Han var känd för att skriva dem förbluffande snabbt, och även när skrivkrampen satte in var han förmögen att producera sina dagliga bitskheter. Också en stor del av Dagermans övriga poesi var tillfällighetsvers och beställningsdikter. Hans största poetiska satsning var den sexdelade svårmodsdrypande kärleksdikten ”Birgitta svit” (publicerad i tidskriften Prisma 1950), som kom till medan han med svårighet försökte fullborda romanen ”Bröllopsbesvär”.Det sista Stig Dagerman skrev blev dagsedeln ”Varning för hunden!”. Han lämnade in dikten till Arbetarens redaktion dagen före självmordet. Den publicerades den 5 november 1954, samma dag som beskedet om hans död kom.DIKT: Dikt V ur "Birgitta svit" av Stig DagermanDIKTSAMLING: Samlade skrifter 10. Dikter, noveller, prosafragment (Norstedts 1983). Dikten trycktes 1950 i kulturtidskriften Prisma.MUSIK: Sergej Rachmaninov: Zdes chorosjoEXEKUTÖR: Pablo Ferrandez, cello, Denis Kozjuchin, piano

MÅNADENS DIKTARE (OKTOBER) UPPLÄSNING: Emil Almén Stig Dagerman publicerade aldrig någon diktsamling, men poesin var alltid en pulsåder i hans skrivande, ända från tonåren och fram till hans död endast 31 år gammal. Bland de tidigaste dikterna – tryckta i Södra latins skoltidning, på tidningen Arbetarens ungdomssida och i Syndikalistiska ungdomsförbundets månadstidning Storm – hittar man både Nils Ferlin-smäktande toner och uppfordrande krigskommentarer. Redan som 18-åring var Dagerman sommarvikarie på Arbetaren, och inte många är därefter blev han dess kulturredaktör. I Arbetaren publicerade Stig Dagerman under åren 1944-1954 sammanlagt omkring 1350 dagsverser. Till en början skrevs de under signaturen Qroll och rubriken ”Nidvisan”. 1952 bytte den poetiska dagskommentaren namn och blev ”Dagermans dagsedel”. Han var känd för att skriva dem förbluffande snabbt, och även när skrivkrampen satte in var han förmögen att producera sina dagliga bitskheter. Också en stor del av Dagermans övriga poesi var tillfällighetsvers och beställningsdikter. Hans största poetiska satsning var den sexdelade svårmodsdrypande kärleksdikten ”Birgitta svit” (publicerad i tidskriften Prisma 1950), som kom till medan han med svårighet försökte fullborda romanen ”Bröllopsbesvär”.Det sista Stig Dagerman skrev blev dagsedeln ”Varning för hunden!”. Han lämnade in dikten till Arbetarens redaktion dagen före självmordet. Den publicerades den 5 november 1954, samma dag som beskedet om hans död kom.DIKT: ”Tidigt avsked” av Stig DagermanDIKTSAMLING: Samlade skrifter 10. Dikter, noveller, prosafragment (Norstedts 1983). Dikten trycktes första gången 1942.MUSIK: Sergio Assad: ValseanaEXEKUTÖR: Pedro Aguiar, gitarr

Vi dricker hennes mjölk, men skyr hennes ihållande blick. Sanna Samuelsson ser en målning av Lotte Laserstein och funderar över att stå inför en ko. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I Lotte Lasersteins målning ”Kor bakom staketet” från 1935 står två stirrande kor bakom taggtråd. Deras gloende ögon är ömsom ömma, ömsom ifrågasättande.Så minns jag tavlan som ställdes ut på en stor utställning med konstnären på Berlinische Galerie 2019.Men när jag senare letar upp bilden inser jag att korna inte alls tittade på mig så som jag mindes det. De ser ner i marken, man ser knappt ögonen på dem.Hela målningen är i övrigt grå, vardaglig, liksom – kan man hävda– överdrivet symbolisk. Den är målad några år före kriget. När Laserstein i ett försök att komma undan den alltmer repressiva miljön i Berlin tog sig ut på landsbygden med sina måleristudenter så var detta vad hon fann. Taggtråd, kor, detta status quo hos den som är född in i fångenskap. Status ko.Laserstein hade på 1920-talet beskrivits som ett framtidshopp inom den tyska konstscenen, men var sedan 1933 förbjuden att ställa ut eftersom hon enligt nazisterna var ”trefjärdedels judisk”. 1935 förbjöds hon att driva sin målarskola.”Kor bakom staketet” är inte hennes bästa målning. Det är inte den mest spektakulära och kan inte sägas vara kännetecknande för vare sig tidens konstströmningar eller Lasersteins konstnärskap.Men det är, tycks det mig, ett av få av hennes verk som, om än indirekt, kommenterar det politiska läget i Tyskland, innan hon tvingades fly till Sverige. Till skillnad från de kända porträtten – både av sig själv och vänner, som präglas av hennes känsla för ansiktet och dess skiftande uttryck.Hon skulle aldrig komma tillbaka till Tyskland. Hon försökte få både sin syster och mamma till Sverige, men utan resultat. Hennes mamma Meta mördades i Ravensbrück 1943.Det är svårt att måla en ko utan att det blir banalt. Kon är överdrivet bokstavlig i sin fångenskap, komisk. Hon är obekväm att titta på, obehaglig i sin uppgivenhet och tunga lekamen. Hon står där bakom staketet, och tycks mycket väl veta att det bara skulle komma nya om hon försökte rymma.Fast vem kan säga vad en ko tänker på, eller känner till. Det är omöjligt att veta vad som rör sig i en kos inre. Fyra magar, har vi fått lära oss på mjölkpaketet: Löpmagen, våmmen, nätmagen och bladmagen.Kon är djuret med den mest avancerade matsmältningen, naturens high-techsystem. Det krävs för att bryta ner det hårda gräset. Det är så mjölk blir till, från början till för kalven, men nu framavlad för att spruta året runt för människan. Bli till mjölk, smör, ost, yoghurt, mjölkpulver.Den amerikanska poeten Ariana Reines skriver i debutdiktboken ”The Cow” från 2006 om kons magsystem som ett mysterium. Hon beskriver hur man i forskningen kring kons matsmältning kan använda en våmfistel, ett titthål direkt in i kroppen. En permanent öppning sätts in till våmmen, den största av magarna där kon jäser gräset hon betat. Där kan vi se bearbetningen i realtid. ”Ett fönster”, kallar Reines det.Hos Reines tittar inga kor tillbaka på läsaren, de är döda. På omslaget till boken hänger kons kropp upp och ner, med huvudet i en tunna full med blod. Boken handlar om slakt, om destruering av kadaver, om galna kosjukan.Men även den levande kon är äcklig i sin industrialiserade kropp. Hon är den levande fabriken, samtidigt som hon är vår mamma. Vi är hennes kalvar. Vi dricker hennes mjölk och skyr hennes blick, står inte ut med tanken på att hon kan vara olycklig.Håkan Sandell skriver i sin diktsamling ”Dikter för analfabeter” från 1990 om kon:”Dess blick är en ammandesSömndrucket glansiga anklagelse;Vanans och upprepningensGräsrepande bristande helighet Dess särdrag bland djuren;Att inte vända bort blicken”Att kon stirrar oblygt är ett välkänt faktum, de tittar på en som om man vore en utomjording. Vad är det de ser när de tittar på oss: vän, förtryckare, förströelse, mat, vatten?Bonden – figuren de i de flesta fall betraktar – rör på sig ständigt, arbetar på, hastar från en hage till en annan för att kolla så att vattnet räcker till. Skyfflar gödsel för glatta livet. Bonden har inte tid att bara stå där, ägna sig åt det som korna gör: gloendet, det lata idisslandet. Men faktum är att kon är ett av de allra hårdast arbetande djuren, de sover bara fyra timmar per dygn. Resten av tiden ägnar de åt att idissla gräset. Kor och människor har bara olika syn på vad som räknas som arbete. Vi uppfattar kons blick som både besjälad och likgiltig, kanske till och med melankolisk. De ser oss, men de ser oss också inte. Deras ögon liknar våra, pupillen är rund och mörk.Därför dissekeras koögon ofta i undervisningen i skolan, de liknar våra även i sin funktion. Redan René Descartes använde under första hälften av 1600-talet ögat från en oxe för att undersöka hur den mänskliga synen fungerar.Men de ser inte exakt som vi. Deras syn är både sämre och bättre. Vidsynen är större, eftersom ögonen är placerade på sidan av ansiktet, men skärpan är lägre. De ser snarare rörelse och konturer än exakta detaljer. Rakt framåt ser de allra bäst, därav stirrandet, kanske.Att korna tittar på oss på sitt särskilda sätt tolkar vi människor på vårt vis. Att inneha en sådan blick antyder att omdöme, medvetande – kanske till och med en själ – finns. De ser sorgsna ut, förbluffade.Descartes hävdade att djur saknar tankeverksamhet. En reaktion på vad han ansåg vara en allmänt utbredd vidskeplighet, som gick ut på att djur eftersom de liknar oss också borde ha en själ. Men, menade Descartes, eftersom djuren inte kommunicerar med språk eller tecken, är de att räkna som naturens maskiner. De agerar automatiskt utifrån vad de tar in med sina sinnen, med ögonen, öronen, näsan och känseln.Detta påstående, som var nytt i Descartes tid, är – trots att det har diskuteras och ifrågasatts sedan dess – i dag en utbredd uppfattning. Vi ser djuren som enbart styrda av sina instinkter, av naturen, vilket skiljer dem från oss.Kanske är det därför som vi upplever kons stirrande som både störande och rörande. Vi skräms av möjligheten av att det finns något där. Blicken, som liknar vår, vänds inte bort, vilket i mänsklig social interaktion står för ett kontaktsökande, en invit till kommunikation. Men inga ord uttalas från kons läppar.När jag besökte utställningen med Lotte Laserstein som öppnade på Moderna museet i Malmö våren 2023 hittade jag inte komålningen. Däremot finns en liten tavla med titeln ”Kalven”. Djuret är fastbundet vid ett staket, den bruna och vita kroppen är målad från sidan. Verket är från 1935 och inte heller här tittar kalven på mig. Dess ögon är vända mot en framtid som skulle komma att bli än mer fruktansvärd. Sanna Samuelsson, kulturskribent och författare.

UPPLÄSNING: Madeleine Gustafsson DIKT: "Grusväg, gråväder" av Madeleine GustafssonDIKTSAMLING: Vattenväxter (Norstedts, 1983). Hämtad ur En underlig plats. Dikter 1979-1993 (Ellerströms förlag, 2023)MUSIK: Alexander Skrjabin: Etyd Fiss-durEXEKUTÖR: Lang Lang, piano

ÖVERSÄTTNING: Ann-Kristin Åklint UPPLÄSNING: Johan Svensson DIKT: ”Kärlekssorgen” av William Butler YeatsDIKTSAMLING: Ett kristalliskt rop – Dikter i urval (Ellerströms 2012)MUSIK: Frederick Delius: Serenad ur första akten av HassanEXEKUTÖR: Northern Sinfonia, Richark Hickox, dirigent

UPPLÄSNING: Madeleine Gustafsson DIKT: "Det pågår" av Madeleine GustafssonDIKTSAMLING: Vattenväxter (Norstedts, 1983). Hämtad ur En underlig plats. Dikter 1979-1993 (Ellerströms förlag, 2023)MUSIK: Robert Schumann: Langsam ur Stücke im volkstonEXEKUTÖR: Martin Fröst, klarinett, Kungliga filharmonikerna, Stockholm

DIKTARE LÄSER (ANDRAS) DIKTER UPPLÄSNING: Jörgen Lind DIKT: "Sinus 1" av Ragnar StrömbergDIKTSAMLING: Munnens bok (Norstedts, 1988). Hämtad ur I händernas tid. Dikter 1971-1992 (Norstedts 1992)MUSIK: Erik Söderlind: Deux ans aprèsEXEKUTÖR: The beginners

MÅNADENS DIKTARE (JULI) ÖVERSÄTTNING: Annika Bäckström UPPLÄSNING: Sofia Berg-Böhm Marina Tsvetajeva (1892-1941) debuterade i en värld och skrev en stor del av sina dikter i en helt annan. Född i Moskva som dotter till en professor i konsthistoria och en konsertpianist kunde hon studera och lära sig språk i Schweiz och Frankrike, och hon var bara 18 år när hennes första diktsamling ”Kvällsalbum” publicerades 1910. Den väckte genast uppmärksamhet. I en tid då det vimlade av olika litterära grupperingar, som symbolister, futurister och akmeister, var hennes poesi något alldeles för sig: djärv, kompromisslös, både högstämt romantisk och experimentell. ”Poeten har inget modersmål”, menade Tsvetajeva, och ”Det spelar ingen roll på vilket språk jag inte blir förstådd”.Hennes vuxna liv präglades av fattigdom och tragedier. Under stora umbäranden genomlevde hon ryska revolutionen i Moskva. Hennes treåriga dotter Irina dog av svält 1920. Efter närmare två decenniers exil i Europa återvände Tsvetajeva till Sovjetunionen 1939, där hennes dotter Ariadna skulle komma att arresteras och hennes make Sergej Efron avrättas. Själv begick hon självmord i Tatarstan 1941. På 60-talet började hennes författarskap återupptäckas och idag räknas hon till de största ryska modernisterna. För Joseph Brodsky var hon den allra främsta – det ryska 1900-talets mest passionerade röst.DIKT: "För mina dikter..." av Marina Tsvetajeva (1913)DIKTSAMLING: Med gröna ögon (Akvilon 2010)MUSIK:Theodor Leschetizky: BerceuseEXEKUTÖR: Peter Ritzen, piano

DIKTARE LÄSER (ANDRAS) DIKT UPPLÄSNING: Burcu Sahin Första rad: I vilket vatten är den vinge doppad DIKT: Ur "Birgitta svit" av Stig DagermanDIKTSAMLING: Samlade skrifter 10. Dikter, noveller, prosafragment (Norstedts 1983). Dikten trycktes 1950 i kulturtidskriften Prisma. MUSIK: Domenico Scarlatti: Cembalosonat g-mollEXEKUTÖR: Jevgenij Sudbin, piano

Han var en misslyckad avfälling, bohem, slashas och fyllskalle som jagad av vansinnets demoner och ett aldrig sinande begär sökte tröst i ruset, dikten och den köpta kärleken. Litteraturväven berättar historien om Gustaf Fröding: dikter, rus och vansinne, del 2. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Wintzell och Beatrice Berg. Oscar Wildes porträtt är tecknat av Irem Babovic. Dikten "Det var dans bort i vägen" tonsattes av Helfrid Lambert och framförs här av Hugo Duhs i en inspelning från 1908. Poddavsnittet finns att läsa som textfil på Oxelösunds biblioteks webbplats: bibliotek.oxelosund.se KÄLLOR: [Litteratur] Bergsten, Staffan – Gustaf Fröding, Natur och Kultur (2002) Cullberg, Johan – Gustaf Fröding och kärleken: en psykologisk och psykiatrisk studie, Natur och kultur (2004) Fröding, Gustaf - Gustaf Frödings brev 1 1877-1891 Fröding, Gustaf - Gustaf Frödings brev 2 1892-1910 Fröding, Gustaf – Klipp av Hans Sax, W&W/Gustaf Fröding-sällskapet (1995) Fröding, Gustaf – Prosa, Albert Bonniers förlag (1935) Fröding, Gustaf – Samlade dikter, Wahlström& Widstrand (2014) Fröding, Gustaf – Ungdomsdikter, Albert Bonniers förlag (1935) Hellberg, Mauritz – Frödingsminnen, Albert Bonniers förlag (1925) Käre Gustaf! Högädle herr Fröding!: 265 brev till Gustaf Fröding valda och presenterade av Germund Michanek, Bonniers (1988) Landquist, John – Gustaf Fröding: en biografi, Albert Bonniers förlag (1956) Michanek, Germund – Från Frödings värld, Wiken (1992) Olsson, Henry – Fröding, PAN/Norstedts (1967) [Artiklar] B.B-n - Gustaf Fröding: Efterskörd, Dagens Nyheter, 17 december 1910. Gustaf Fröding, Dagens Nyheter, 9 februari 1911. Söderberg, Hjalmar – Korta anmälningar, Dagens Nyheter, 9 juli 1891. [Nätet] Akeleye Braastad, Henrik - Blek mann i hvit dress, http://innopol.no/uploads/ArtHistorielgt(1).pdf (20230127)

UPPLÄSNING: Harald Leander Önskad av Monnica Söderberg, Växjö DIKTSAMLING: Första gången publicerad i "Dikter" 1830. Hämtad ur "Samlade arbeten" (Världslitteraturens förlag 1928)MUSIK: Frédéric Chopin: Etyd nr 13 Ass-durEXEKUTÖR: Jan Lisiecki, piano

Han var en misslyckad avfälling, bohem, slashas och fyllskalle som jagad av vansinnets demoner och ett aldrig sinande begär sökte tröst i ruset, dikten och den köpta kärleken. Litteraturväven berättar historien om Gustaf Fröding: dikter, rus och vansinne, del 1. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Wintzell och Beatrice Berg. Oscar Wildes porträtt är tecknat av Irem Babovic. Dikten "Det var dans bort i vägen" tonsattes av Helfrid Lambert och framförs här av Hugo Duhs i en inspelning från 1908. Poddavsnittet finns att läsa som textfil på Oxelösunds biblioteks webbplats: bibliotek.oxelosund.se KÄLLOR: [Litteratur] Bergsten, Staffan – Gustaf Fröding, Natur och Kultur (2002) Cullberg, Johan – Gustaf Fröding och kärleken: en psykologisk och psykiatrisk studie, Natur och kultur (2004) Fröding, Gustaf - Gustaf Frödings brev 1 1877-1891 Fröding, Gustaf - Gustaf Frödings brev 2 1892-1910 Fröding, Gustaf – Klipp av Hans Sax, W&W/Gustaf Fröding-sällskapet (1995) Fröding, Gustaf – Prosa, Albert Bonniers förlag (1935) Fröding, Gustaf – Samlade dikter, Wahlström& Widstrand (2014) Fröding, Gustaf – Ungdomsdikter, Albert Bonniers förlag (1935) Hellberg, Mauritz – Frödingsminnen, Albert Bonniers förlag (1925) Käre Gustaf! Högädle herr Fröding!: 265 brev till Gustaf Fröding valda och presenterade av Germund Michanek, Bonniers (1988) Landquist, John – Gustaf Fröding: en biografi, Albert Bonniers förlag (1956) Michanek, Germund – Från Frödings värld, Wiken (1992) Olsson, Henry – Fröding, PAN/Norstedts (1967) [Artiklar] B.B-n - Gustaf Fröding: Efterskörd, Dagens Nyheter, 17 december 1910. Gustaf Fröding, Dagens Nyheter, 9 februari 1911. Söderberg, Hjalmar – Korta anmälningar, Dagens Nyheter, 9 juli 1891. [Nätet] Akeleye Braastad, Henrik - Blek mann i hvit dress, http://innopol.no/uploads/ArtHistorielgt(1).pdf (20230127)

Hennes frispråkiga dikter bröt med alla litterära och sociala konventioner. Marjaneh Bakhtiari reflekterar över den iranska poeten och filmaren Forough Farrokhzads poesi, liv och död. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i januari 2018.En skapande kvinna behöver inte bara ett eget rum. Hon behöver även möjligheten och friheten att lämna det rummet och komma tillbaka frivilligt och ostraffad. Annars är det inget rum, utan ett fängelse.I århundraden har iranska kvinnor hållits inomhus av en rad olika ursäkter som: själviska, kulturella och religiösa. Det är bara de senaste 160 åren som kvinnor börjat förhandla om gamla gränsdragningar både innanför och utanför hemmet.Längre bort från en kvinnas förväntade plats och språk gick det, och går fortfarande inte att kommaFarzaneh Milani, professor vid University of Virginia i Charlottesville, skriver i boken ”Words Not Swords” – Ord inte svärd – om iranska kvinnliga författare och friheten i att röra sig.1977, när Milani själv var student och ville skriva om poeten Forough Farrokhzad hittade hon bara skvaller om poetens skandalösa frigjordhet. De analyser och den kritik som hon var ute efter fanns inte.40 år senare ser det annorlunda ut bland annat tack vare Milani själv som i sin bok tittar på hur iranska kvinnors skrivande påverkats av att under så lång tid ha förvisats till hemmets privata sfär.Milani skriver om klassiska persiska kärleksdramer och de knep manliga författare har använt för att skriva om kvinnliga protagonister. Hur träffas ens de älskande i en värld där kvinnans plats är i slutna rum och fri rörlighet en manlig angelägenhet? Ofta genom orden. De blir kära genom att få berättat för sig hur nån ser ut. Eller så får de en vision. Ser sin älskade först i en dröm, sen i verkligheten. Vinden blir en oslagbar budbärare. Den tar sig lätt förbi alla hinder och gränser ända in i de annars så förbjudna kvinnorummen.Och vad som än händer under berättelsens gång, oavsett om kvinnorna varit motsträviga eller aktivt sökt sin kärlek, till och med lett arméer för att nå honom, så är slutet alltid lika ortodoxt. Hon är fortfarande mirakulöst nog oskuld, han är överlycklig att hon är det, de gifter sig och alla återgår till sina roller bakom stängda dörrar.Hon älskar friheten men sörjer samtidigt dess konsekvenser: förskjutning, hemlöshet, isolation.Så ser det inte ut när Forough Farrokhzad skriver. Hennes första dikt ”Synden” handlar om en utomäktenskaplig kärleksaffär som hon inte ber om ursäkt för. ”Jag har syndat, en synd full av lust”, skriver hon 1954, 19 år gammal i ett land där man aldrig hört nåt liknande. Kärleksaffärer var inget nytt i den persiska lyriken. Men ett diktjag som är kvinna. En kvinna som varken är frustrerad eller ångerfull och som med ett enkelt rakt språk skriver om erotik och lust. Så öppet dessutom. Längre bort från en kvinnas förväntade plats och språk gick det, och går fortfarande inte att komma.Farrokhzad objektifierar istället för att identifiera mannen. Älskaren. Han som dikten igenom förblir en fysisk varelse skapad för hennes begär. En älskarinna som pratar om synd men inte om botgörelse. Det var både nytt och, såklart, skandalöst. Hon bröt mot könsroller, sociala konventioner, den traditionella lyrikens språk, ramar och regler. Hon skrev historia och fördömdes. Det blev skilsmässa. Hon förlorade vårdnaden om sin treårige son i ett land där moderskap är ett privilegium, ingen rättighet.Djupt deprimerad lämnade hon Iran. Under drygt ett år reste hon i Italien och Tyskland. Den geografiska distansen och det andrum den innebar från kritiken breddade hennes tankevärld medan det hemma tisslades och tasslades om vilka hedonistiska eskapader en ensam kvinna på resande fot kunde tänkas syssla med.Ett år senare, 1956, publicerades Farrokhzads första diktsamling ”Fången”.Hon var då 20 år gammal och rastlös. Dikterna, livet, kroppen måste hela tiden vara i rörelse. En stilla kropp är en död kropp. Att flyga med fåglarna och rusa mot solen, en nödvändighet. Det handlar om överlevnad. Hon skriver: ”Minns flykten/Fågeln är dödlig”.Hon reser mycket. Slutar aldrig skriva poesi, men börjar även översätta tysk litteratur. Hon gör en internationellt prisad dokumentärfilm ”Huset är svart” om en spetälskekoloni och adopterar en son därifrån. Det är som om hon inte kan låta bli att bryta mot konventioner. Hon lär sig redigera. Skriver reseskildringar, nåt bara iranska män gjort före henne. Och hon går igenom depressioner och perioder av extas och livsbejakelse.Hon skriver om kärlek, lust och rörelse. Om att sakna sin biologiske son. Om öppna fönster, vägar och hav. Och om hastighet. Det rörliga är det centrala i många av dikterna. Hon älskar friheten men sörjer samtidigt dess konsekvenser: förskjutning, hemlöshet, isolation. Och det är mellan dessa tillstånd, mellan livsglädje och självmordstankar, vi ofta får syn på henne i dikterna. I extas, mani och flygning, och i sorg och fångenskap. Men de bipolära impulserna blir aldrig motpoler i dikterna. Istället drar hon in oss in en värld av både mörker och ljus men framför allt av överlappande skuggor. Flytande gränser. Rum utan väggar.Farrokhzad skrev under 1950- och 1960-talen. En tid då Iran gick igenom ett traumatiskt skifte med konflikter mellan det traditionella och det moderna. Mellan män och kvinnor och den kris i könsrollerna det innebar. Och så förskjutningen av gränsen mellan det privata och det offentliga. Normer och tabun ifrågasattes. De två mest populära romanerna, Den blinda Ugglan och Prinsen handlar båda om män i kris och kvinnor som inte var som kvinnor brukade vara: stilla i ett hem. Fromma. Tysta och förföriska.Det gick fort.Otåligt ville shahen modernisera landet. Iran skulle slitas loss från allt det österländska och formas om efter väst. In med flickorna i skolan. Ut med dem i arbetslivet sen. Bygg nattklubbar istället för moskéer. Av med slöjan, på med minikjolen. Fort, fort, fort.Milani beskriver hur landets slitningar speglas i Farrokhzads dikter. Av egen erfarenhet visste poeten hur lätt viljan till förnyelse kan väga mot gamla traditioner. Medan makthavarna gladde sig åt all framgång, skriver Farrokhzad om grannar som planterar maskingevär i sin trädgård. Om barnen i grannskapet som fyller sina ryggsäckar med små bomber. Detta, drygt 20 år innan revolutionen 1979, och kort innan sin egen död i en singelolycka där hon körde, som vanligt, alldeles för fort. Hon var då 32 år gammal och hade gett ut 4 diktsamlingar.De moderna samhällen som hon besökt utomlands och som var ett drömmål för shahen hemma i Iran var inget som Farrokhzad hade bråttom till. Det var inte där friheten låg. Där såg hon istället människor som vandrar från ”exil till exil”.Enda tillflykten, den enda plats där hon kunde hoppas och drömma, var i poesin. Den gav henne skydd, men också hjärtesorg. Hon kallar poesin för en blodtörstig gudinna när hon saknar sin son som allra mest: ”Annat än två tårfyllda ögon/ Vad har du gett mig?”frågar hon.Det kostar att vara en modern kvinna i ett konservativt land. Och för att vara den föregångare som Farrokhzad var, räcker det inte att ha talang. Då hade många fler kvinnor publicerats långt tidigare. Nej, det krävs en vilja, ett begär, så starkt att precis allt annat än ett liv tillägnat poesin blir ohållbart.Hennes symboliska död; i fart och på väg, och det faktum att hon inte hann mogna vare sig som kvinna eller poet, har cementerat bilden av Farrokhzad som den eviga rebellen. Den rastlösa poeten har lika paradoxalt som typiskt nog förvandlats till en ikon. Fångad i beundrares bild av henne. Själv hade hon mer elastiska och gränslösa drömmar om framtiden. Hon såg den persiska lyriken som en trädgård där hon planterade sina bläckfläckiga fingrar. Där poet, läsare och språk sträcker sig mot solen, inte trots, utan tack vare varandra. Nåt som hon själv aldrig fick uppleva. Hon vars namn betyder evigt ljus.Marjaneh Bakhtiari, författareLitteraturFarzaneh Milani: Words not swords – Iranian women writers and the freedom of movement. Syracuse University Press, 2011.Forough Farrokhzad på svenskaMitt hjärta sörjer gården. Översättning: Namdar Nasser, Anja Malmberg, Lisa Fernold. Lindelöws, 1996.Bakom fönstret skälver natten. Översättning: Namdar Nasser. Modernista, 2021.

Ur Dikter över en brusten trädgård. Första rad: Men ej ens UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Dikter över en brusten trädgård (Norstedts 1957)MUSIK: Petrus Dillner: MeditationEXEKUTÖR: Trio Törn

Ur Avesta jernverk. Första rad: Vägen är där himlen UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Avesta jernverk (Edition Tegnér, 2022)MUSIK: Olav Luksengård Mjelva: DeliveranceEXEKUTÖR: Lodestar trio

Mätningar UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Potatisätarna (Norstedts, 1963)MUSIK: Karen Tanaka: Blue whaleEXEKUTÖR: Signe Bakke, piano

Ur Mitt i natten, glädjens hundar. Första rad: Till mina hundar UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Mitt i natten, glädjens hundar (Norstedts 1962)MUSIK: Jacques Ibert: AriaEXEKUTÖR: Emmanuel Pahud, flöjt och Eric le Sage, piano

Ur Fåradingar. Första rad: Sök efter föremålen UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Fåradingar (Norstedts, 2022)MUSIK: Trad från Sverige: Andlig visa (efter Olof Jönsson)EXEKUTÖR: Göran Månsson & friend

Ur Fåradingar. Första rad: Jag har lagt det någonstans UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Fåradingar (Norstedts, 2022)MUSIK: Ernest Bloch: Andra satsen, Chanty, ur Poems of the seaEXEKUTÖR: London symphony orchestra, Dalia Atlas, dirigent

Översättning: Manana Kobaidze & Kristian Carlsson Uppläsare: Josefin Iziamo Första rad: Så smyger en vän ifrån dig DIKTSAMLING: Mikroskop och andra dikter (Smockadoll Förlag, 2015)MUSIK: Meredith Monk: Ellis IslandEXEKUTÖR: Ursula Oppens och Bruce Brubaker, piano

Your weekly dose of information that keeps you up to date on the latest developments in the field of technology designed to assist people with disabilities and special needs. Originally Aired: 8/28/2020 The ATIA conference will be in person this year starting next week and running through Feb. 4th, 2023.  Special Guest: David Dikter – […]

Idag tänds det tredje ljuset under den åtta dagar långa judiska ljushögtiden Chanukka. Högtiden är till minne av återtagandet av templet i Jerusalem av mackabéerna år 165 före vår tideräkning.Hur kan hjärtat kan få kraft även i svårigheter?  Ja, det beror förstås på vem du är men för mig är berättelser att både läsa och skriva dem - det som får mig att orka när det är som svårast. Att tända ett ljus varje kväll i åtta dagar för att minnas återtagandet av templet och friheten ger mig också kraft: det får mitt hjärta att växa.Författaren Karin Brygger tillhör judiska församlingen i Göteborg. Just nu aktuell som redaktör och medverkande poet med boken Dikter för Ukraina.Text Citat  av filosofen  Shem-Tov ben Josef ibn FalaqueraMusik Jerusalem of Gold, Oseh Shalom /Giora Feidman Producent Neta Norrmo ljudmix Frida Claesson Johansson för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

Idag tänds det andra ljuset under den åtta dagar långa judiska ljushögtiden Chanukka. Högtiden är till minne av återtagandet av templet i Jerusalem av mackabéerna år 165 före vår tideräkning.Fångarna i Auschwitz har förstås inte tillgång till en chanukia en ljusstake - eller ljus, men trådar från fångkläderna och skokräm som olja står dem bi denna den värsta av dagar, när en massaker pågått från morgon till kväll. I mörkret som faller tänder de alltså trots den oändliga sorgen och smärtan ljus och med hjälp av ljusets låga och den mystiska kabbalan lyckas de också förflytta sig, om än med sina sinnen mer än sina kroppar, till en annan plats; ett högt berg, »på bergets topp ligger en stor sten och under stenen rinner en klar källa». Men det är inte nog med att de får se den vidunderliga platsen för på denna plats blir de också varse att hela världen har ett stort hjärta och varje sak i världen har också sitt hjärta.Författaren Karin Brygger tillhör judiska församlingen i Göteborg. Just nu aktuell som redaktör och medverkande poet med boken Dikter för Ukraina.Text Citat ur Minnenas och glömskans hus av Filip DavidMusik Jerusalem of Gold, Oseh Shalom /Giora Feidman Refa na /Yair Levi & Shai Sol Producent Neta Norrmo ljudmix Frida Claesson Johansson för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesrc

Vi pratar uppvärmning och värmeslag för glatta livet. Dessutom ringer Per-Olof Andersson in och läser ett diktverk. Stämning god helt enkelt. Välkomna!

1a rad: jag kommer ihåg ditt ljusa hår Översättning: Stewe Claeson Uppläsning: Peter Andersson Diktsamling: "Vuxna dikter", Ellerströms, 2001MUSIK Canhoto de Parahiba: Tua imagemEXEKUTÖR Mats Andersson, gitarr

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.