Podcasts about Caisa

Fala Carlão conversa com o Dr. Jorge Arango Arias, Dentista de renome em seu país, Ex-Ministro da Agricultura do Panamá e empresário de sucesso na Caisa, uma das maiores produtoras de suínos do Panamá. Um Fala Carlão para lá de internacional. Fala aí, Dr Jorge!

In this episode of K9 Conservationists, Kayla speaks with our patreon Caisa Persson Werme to answer questions about training and alerts. Science Highlight: Back to the basics with conservation detection dogs: fundamentals for success Questions asked:  During the search he might stop after a while and look at me. If I don't acknowledge it in any way he takes off to search again with the same intensity as before. Is that the right approach on my part? Is he looking for guidance or just to check in/ see where I am?  When the search happens to be too long he comes back to me and sort of stares at me,or jumps at me and isn't as excited if I tell him to keep searching for the toy. What should I do in those situations? How much help can/should I give in the sense of walking closer to the toy, calling him to get closer or to stay at a closer distance to the toy, say if he's running in the opposite/wrong direction? But I feel like that might get him to think that I know where it is?  How do you know/determine how long a search will be? How do you determine which way the wind blows? How do I know if something is too much for him? I should probably start working with a long line, but I'm afraid that it might interfere with his searching. How do I best introduce it without causing frustration or a drop in motivation?  How do you know it's time for a break? Is it on cue? I'm not confident that my rewards are good or exciting enough. Like he does seem to love it when I tell him to search and he has this look of anticipation when he hopes for it, but when he finds the toy he's more of like "yeah here it is..". We do play with it and he gets chicken or ham or similar and I mean we are improving when it comes to length of search and his enthusiasm is the same…but shouldn't he seem more excited to find the toy? How do you go about placing the hide without making your trail/footsteps part of it? When training an alert, how much should I care about the position like stand, sit or down? How do I know if/when it's the right time to start to ask for a propper alert? How do I go about incorporating the alert into the search? I have not yet trained Kenai on any blank searches, which maybe I should have started with much earlier? So how do i go about it now? Somewhat on the same topic, how would you handle the frustration that comes with ending a search session? Any advice for a current or future trainee?  Links Mentioned in the Episode:  Choice VS Structure K9 Talking Scents Episode You can support the K9 Conservationists Podcast by joining our Patreon at patreon.com/k9conservationists. K9 Conservationists Website | Merch | Support Our Work | Facebook | Instagram | TikTok

Welcome to the first installment of a fun new quarterly podcast special- Feminist Friday- featuring Rachel Carter of CAISA! Each episode will highlight a feminist throughout history who's life made an impact on human rights and the movement for equality. This episode highlights activist and speaker, Sojourner Truth. Read the adjacent episode blog here and click the link below to learn more about Sojourner Truth. https://www.thesojournertruthproject.com/ Check out other SACIS podcast content here.

Jak nauczyć dziecko podejmować trafne decyzje? Poparte logicznymi przesłankami. Konsekwentnie dążyć do celu. Rozważać wiele opcji i wybierać najtrafniejsze. Nauka gry w szachy może w tym pomóc. Jak każda pasja niesie za sobą pewne trudności. O szansach i trudnościach usłyszysz w tym materiale. W dzisiejszym materiale zapraszam do wysłuchania mojej rozmowy z Panem Rusłanem Antoniewskim instruktorem i sędzią szachowym, założycielem i prezesem klubu szachowego Caisa. Mój gość posiada przeszło 20 letnie doświadczenie nauki gry w szachy dzieci i młodzieży. Do tej pory nauczył dobrze grać w szachy przeszło 1000 warszawskich dzieci. W naszej rozmowie otrzymasz odpowiedzi na następujące pytania:1. Czy dziecko powinno wykazywać jakieś szczególne cechy charakteru by dobrze grać w szachy? 0:01:042. W jakim wieku można zacząć uczyć dzieci gry w szachy? 0:03:433. Jak często są treningi w klubach szachowych? 0:06:434. Jak rozpoznać dobrego trenera gry w szachy? 0:08:555. Jakie trudności mogą napotkać dzieci podczas nauki gry w szachy? 0:14:096. Czy dziecko które ma indywidualnego trenera może brać udział w rozgrywkach szachowych? 0:15:487. Jakie umiejętności kreują w dzieciach szachy? Jak dzieci zmieniają się od ich wpływem? 0:17:188. Jakie trudności dla rodzica niesie za sobą gra w szachy dziecka? 0:21:159. Ile dziewcząt gra w szachy? Czy przeważają chłopcy? 0:24:0510. Co daje ci radość w pracy z dziećmi i młodzieżą? 0:24:5811. Kilka słów o klubie szachowym Caissa. 0:26:40Link do newsletter Na cel Edukacja: https://landing.mailerlite.com/webforms/landing/x6n4y9Strona klubu Caisa: http://klubcaissa.pl/Adres do kontaktu: ruslanantoniewski@gmail.comSiedziba klubu: Domaniewska 37 A,Warszawa

Vi gästas av Caisa-Stina Forssberg! Vilken kvinna, gud så kul vi hade. Det blev högt och lågt, flamsigt och seriöst. Vi pratar dejting, bipolaritet, roliga skådisgig och att inte göra avkall på sig själv. Följ henne på instagram: https://www.instagram.com/bleknos/ Youtubern KimblyTea som vi tipsar om i avsnittet hittar ni här: https://www.youtube.com/channel/UC9BW965YdK8r-IGt9RbWBQA Vill du att det ska fortsätta finnas en barnfri podd i Sverige? Vill du samtidigt få tillgång till 81 exklusiva poddavsnitt + minst två nya varje månad? Välkommen att bli patron åt oss! https://www.patreon.com/barnfrihet

Det är första april och vi prankar vår kanalproducent Caisa. Sedan går torsdagen i stjärnornas tecken i dubbel bemärkelse. Sveriges eurovisionstjärna Loreen kommer och det visar sig att hon även kan allt om stjärntecken. Loreens analys: Kodjo är ordningssam, Kath hatar bullshit och David har känslorna på utsidan, vilka stjärntecken är de egentligen?

Behind the twinkly blue eyes, self-depreciation and contagious giggles, Caisa has a core of solid female grit. She's strong enough to talk about her post-natal depression with clarity and acceptance and kind enough to share her tried and tested 'Friday Cosiness' with me. And therefore you. Listen for the bit where we both talk about how when you look into a horse's eyes you feel like they "just get you", and I perpetuate that urban myth about Catherine the Great.

Hanna och Jörgen firar torsdag genom att utmana Daniel Hallberg i en imitationslek som vi tillslut ger namnet Caisa. Vi ringer upp våra P3-kollegor i Danmark och Norge för att snacka om tjafset om SAS reklamfilm och dessutom gästas vi av journalisten Robin Jonsson som gjort en ny P3 Dokumentär om Jonestown.

Familjedagarna på Uskavigården utanför Nora är uppskattade dagar. Här träffas föräldrar och barn under tre dagar för aktiviteter, lekar, för att lyssna på föreläsningar, och kanske framför allt för att umgås och utbyta erfarenheter. När man har ett barn med en kronisk sjukdom eller ett funktionshinder så är ju det något som påverkar hela familjen. I fallet med primär immunbrist är en sådan här träff kanske ett av få tillfällen att träffa andra med ungefär liknande erfarenheter, eftersom det handlar om ovanliga sjukdomar. Det kan handla om praktiska och medicinska frågor, men kanske också om att få prata om sånt som känns svårt. Och för barn med primär immunbrist och deras syskon är det viktigt att se att det finns andra barn som lever med en livslång sjukdom. Vi på podden ”Så sjukt” begav oss dit för att prata föräldraskap med Cecilia och Lars som är föräldrar till en kille och en tjej som båda har primär immunbrist. Medverkar gör också Caisa Lindström som föreläste på lägret om sin forskning som bygger på hennes iakttagelse; att många föräldrar till kroniskt sjuka barn ofta har problem med bl a koncentration, minne och nedstämdhet. Till vardags arbetar Caisa som kurator på Barn- och ungdomskliniken, Universitetssjukhuset i Örebro. Programmet avslutas som vanligt med frågelådan tillsammans med Anders Fasth.

David är på ett toppenhumör tills producent-Caisa kommer in och påminner honom om en workshop. Vi pratar om bröd som inte möglat på fem år, årets ord i England och fortsätter spåna vidare på en cover till Eiffel 65:s hit "Blue". Vi får dessutom fint internationellt besök när den fransk-burundiska rapparen och författaren Gaël Faye kommer till studion.

Efter ett imponerande gräv av producent-Caisa fortsätter Kalle, Hanna och David gårdagens diskussion om Fattarus låttext "Fattaru, Fattaru, Fattaru, bög". Finns ens den textraden eller är den hämtad från Davids fantasi? Vi läser upp artiklar om två oväntade hjältar och gästas av filosofen och ekonomen Erik Angner som pratar om alternativ till BNP när det kommer till att mäta ett lands framgång.

Stämningen blir ELEKTRISK när Hanna och David ses för första gången på flera veckor och dessutom är Hanna på ett givmilt humör efter två veckor på Fårö. Hon har därför bestämt sig för att "kapprusta" alla runtomkring sig, inklusive producent-Caisa. Tove Lo gör äntligen comeback i programmet och får tips på hur hon borde spendera alla pengar hon tjänar.

Hur rolig får man vara på sociala medier? Cajsa Stina Forsberg är skådespelerska och konstnär. Hon återanvänder andras bilder och skriver text till som hon publicerar på Facebook och på Instagram under namnet bleknos. Om hon är olydig en gång till på Facebook får hon inte vara med på fem månader. Vi pratar om humor, om livet och spekulerar kring varför vi lägger ut det vi gör på sociala medier.  Caisa Stinas Göteborgstips: Promenad: Västa Kyrkogården, Judiska kyrkogården Besök: Spättans Antikvariat, Konstmuséet, Konstepidemin  Ät och drick: Tai Shanghai i Haga (billigt och tyst)  Häng runt: Mariaplan, Stenpiren (sol längre och båtar)  

Temat i avsnitt 2 är Norrland, Vittangi och gruvorna under krigsåren. Avsnittet är ett specialavsnittt med Martin och gästerna Barbro och Caisa. Först ett försvarstal för ljudkvaliten hittills och sedan en introduktion av Sveriges gruvindustri. Vi pratar om kriget, uppväxten och får en beskrivning av Sverige och framförallt Vittangi under 30-50-talet. Ämnen som tas upp är suptall, språket meänkieli, cyklar, polio, vaccin och när exotistka frukter kom till Sverige. Teknikutvecklingen och industrin kring gruvorna pratar vi också om. Tack så mycket för er medverkan, Barbro och Caisa! Medverkande i avsnittet:- Martin Nordgren, jobbar på Tobii, tidigare på Dirac, @martinjnordgren - Barbro och Caisa (fd. Larsson) Kontakta oss:dataspaning.se@dataspaning @ Twitterdataspaning@gmail.com

Kan man få med sig moderkakan i en doggybag? Hur ser det ut när underlivet spricker? Och hur lång är egentligen navelsträngen? Caisa är barnmorskan som hjälper dig övervinna din förlossningsrädsla. Fråga vad du vill!

Midnight sun Swimrun berättas genom att vi träffar Caisa Gunnarstedt och Christopher Fransson. Vi får höra om deras historia in i sporten men också en hel del om upplevelsen att tävla i norra Finland och få uppleva att köra i midnattssol. För Caisa är det hennes första swimrun och vi får höra om hur det var och där berättar hon bland annat att hon blev översimmad och om hur det är att träna swimrun i norra sverige.

Caisa-Stina Forsberg som gör podcasten Kulturens ABC berättar om hur det är att vara offentlig med sin ohälsa medan man fortfarande är mitt uppe i den.

Caisa-Stina Forsberg som gör podcasten Kulturens ABC berättar om hur det är att vara offentlig med sin ohälsa medan man fortfarande är mitt uppe i den.

Caisa Ankarsparre - artist och skådespelerska I veckans avsnitt berättar Caisa om val i livet och om att våga följa sin dröm. Du får även veta om hon föredrar Melodifestivalen eller turnéliv i Ryssland. Och så är Carlos Valderrama med på ett hörn. atspodden@gmail.com Producent: Ola Samzelius See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

När veckans singel Caisa sökte efter kärleken var det dialekten hon föll för och det var östgöten Mattias som fick chans att gå på en riktig dejt. - Han pratade så fint!, säger Caisa och ler stort.  Emily Roslund vår relationsexpert berättade lite om hur man bör bete sig på en dejt, var noga med att behandla servitörer och folk som jobbar på restaurangen  väl, det säger mycket om hur man är som person. Per Scholander per.scholander@sverigesradio.se

I mitten av 1700-talet kom sillen till västkusten. Många bröt upp från sina hem för att söka arbete i den snabbt växande näringen och på vissa ställen mångdubblades befolkningen. Då och då i historien så har det plötsligt uppstått nya arbetsmarknader som har fått människor att bryta upp från sina invanda ställen för att söka lyckan. Så var det till exempel när sillen gick till utmed västkusten.Den allra största sillperioden pågick från 1700-talets mitt till 1800-talets början, och fortfarande kan man på öar, inte minst i Marstrandstrakten, se spår av sillhanteringen den i form av husgrunder efter sillsalterier, trankokerier, kontor, verkstäder och inte minst bostäder till alla de personer som behövdes i arbetet.Lars Kiellbiörnsson Hollström som var född 1736, var en av de många som tog sig dit, och arbetade som fiskare och timmerman. Lars kom från en plats tvärs över landet , i en socken som heter Hållnäs i nordöstra Uppland,.Släktforskaren Maria Hallengren, som också bor i Hållnäs, är ättling till Lars. Han och andra bönder här i trakten levde i skuggan av Lövsta bruk, som ständigt behövde nytt vet hur Lars och andra kol till sina smedjor.- Bönderna här ute i Hållnäs levererade träkol till smedjan, men annars så var det ju fiske och småskalig odling man levde på, berättar hon.Lars Kielbjörnsson Hollström föddes i mars 1736 i Hållnäs. Han var 28 år gammal när han gifte sig med Stina Persdotter, och de slog sig ner i ett torp i närheten av hennes hem när de gift sig. Men här skulle de inte stanna, för nere på en liten kronoholme strax söder om Marstrand satt en man som hette Jonas Westbeck. Där var han chef för en allt mer blomstrande verksamhet. Westbeck kom från en grannsocken till Hållnäs, och han var nog den som lockade Lars att söka sig till arbete som timmerman och fiskare på västkusten, tror Maria.- Jonas Westbeck var prästson i grannsocken till Hållnäs, och det måste ju vara så att de hade haft medvarandra att göra, tror hon. Kanske hade Lars utfört arbete, som gett honom rykte som duktig timmerman. Lars och hans Stina hade varit gifta i tre år och hade en liten dotter, när gav de sig tillsammans av till västkusten och sillfisket där. -Dottern Catarina var ett år och 8 månader när de gav sig iväg. De åkte båt, och åkte runt hela kusten. Men det var inte bara att ge sig iväg hur som helst. Man måste ha ett ärende och man måste ha ett pass i handen, för att ha tillstånd att vara ute på vägarna och resa. Lars och Stina hade ett brev från prästen hemma i Hållnäs med sig på resan, ett brev som sen kom att ligga kvar i kyrkans papper i den socken dit de kom. Lars Kälbiörnsson Hollström, är barnfödder den 7 mars 1736 uti Hållnäs socken och Uppsala Län, begiver sig nu att fara sjöledes till Brunskär, å andra sidan om Götheborg till att därstädes efter förut given betingning över sommaren arbeta hos kamreraren Herr Jonas Westbeck, dels på timbring, dels ock vid sillfiskeriet när den tiden infaller. Han har med sin hustru Stina Persson som är födder den 8 juni 1743, samt ett litet barn Caisa som är födder den 25 augusti 1765. Man och hustru äro någorlunda försvarlige i deras kristendomskunskap och har fört ett stilla leverne . Hållnäs prästgård den 11 maj 1767 Olaus DeckbergHjördis Dangardt bor på en av grannöarna till Brunskär. Hon vet det mesta om människorna och verksamheten i de här trakterna under sillperioden. Hon har till och med gjort skalenliga modeller över husen som byggdes upp på Brunskär- en av dem är huset där Lars och Stina sannolikt bodde.- När de kom hit mitt i sommaren var Brunskär ett nybyggarfiskeläge, med ett nybyggd sillsalteri och den stora så kallade karaktärsbostaden påbörjad. Att det hette så berodde på att den som skulle bo där hade karaktär vilket betydde en titel, förklarar hon. Han hade titeln Hovjaktsvarvskamrerare, tillika dykerikommissarie, Herr Jonas Westbeck. - När Lars och Stina kom ner då var det stora huset inte färdigt, och jag tror att Lars skulle vara med och göra det klart, säger Hjördis Dangardt.Sillen fångades under hösten och förvintern när den kom in närmare land för att leka, men man visste aldrig riktigt när den skulle komma eller hur länge den skulle vara kvar. Hjördis Dangardt säger att man kanske kunde räkna med tre månaders fiske, resten av året handlade om förberedelse, som att ordna med de stora näten, att ta hand om tranet man kokat och att bygga silltunnor.- Det fanns ett stort tunnbinderi på Brunskär. Ett år hade de saltat in 5000 tunnor på ön, och jag har funnit över 60 tunnbindare som kan kopplas dit. Många av dem som arbetade kom bara under själva fiskesäsongen. Det var kvinnor som rensade fisk, och  andra som kokade och saltade in. Också barnen deltog. - När de blev så pass starka att de orkade lyfta korgen med sill så fick de ett jobb som kallades gälpojke. Det var de som bar fram fisken som skulle rensas och bar bort det som blivit över efter rensningen.Alla behövdes, män kvinnor och barn.  Brunskär ökade sin befolkning många gånger om under sillperioden. Torsby socken, där Brunskär ligger, mer än fördubblade sin befolkning under de femtio år sillperioden varade.Lars och Stina, bodde tillsammans på Brunskär under något år, och sedan tog sig den lilla familjen upp till Enskär i Uppland igen. Men, Lars vill tillbaks och 1771 ger han sig av igen men den här gången åker han ensam.- Den här gången åker han landvägen över Stockholm, Nyköping och Jönköping, och sannolikt så går han den långa vägen, säger Maria Hallengren, som har kvar det påskrivna passet och kan bedöma hur lång tid det tog. Den här gången blev Lars kvar i 12 år. -Jag tycker det är fascinerande han har fru och barn hemma, men han väljer att stanna i 12 år! Han måste ha trivts och haft ett bra arbete, funderar Maria.Lars kom faktiskt inte ens hem när parets lille son Pehr dog. Pehr hade fötts när familjen var samlad i Uppland, men dog bara tre år gammal.Stinas bror ärver gården Enskär, och har mamman boende hemma. - Så, de måste ju ha hjälpt Stina, tänker Maria, som också tror att Lars skickade hem pengar.Men till slut kom ändå Lars hem. Kanske var han sjuk redan då, för han dör bara tre år senare, i Invärtes kräfta.Mer än halva sitt lev levde sedan Stina som änka. Hon dog 98 år gammal 1841och då står hon antecknad som fattighjon i dödboken. Här skulle historien kunna vara slut, men Maria Hallengren har funnit en märklig fortsättning i familjens fortsatta öden. För hundra år och fyra generationer senare upprepar sig historien, när ännu en sillperiod ger nya jobb för senare medlemmar i familjen Hollström.- Min morfars farfar Andreas Hollström är barnbarns-barnbarn till Lars, och han sticker till Marstrand för att fiska sill 122 år senare och är där i sju månader, slutar Maria Hallengren.Många flyttade när järnvägen skulle byggasSamtidigt som Maria Hallengrens morfars farfar åkte till västkusen 1890 så for andra till de många järnvägsbyggena i landet. För även där uppstod plötsligt arbetstillfällen och nya samhällen bildades.På Landsarkivet i Härnösand har arkivarierna Mona Bergman och Lina Marklund tagit fram en ministerialbok eller kyrkbok som prästen för en av järnvägslinjerna förde.- Vi har tagit fram Luleå - Ofotens kyrkoarkiv kan man säga. Man gjorde en egen församling för att det var så mycket folk under de tider som järnvägen byggdes, berättar Mona Bergman. Den ministerialbok Mona tagit fram från Luleå - Ofoten är daterad 1888, men även boken från järnvägssträckningen Gällivare - Riksgränsen 1900.På de här båda ställena kom arbetare i tusental för att bygga järnvägen och eftersom det inte fanns någon kontroll av dessa människor skrev Länsstyrelsen till Domkapitlet och önskade placering av en präst där för att ge arbetarna nödig religions- och redighetsvård. - Det står här att när sträckan utsträcktes in i ödemarken ovanför Gällivare behövde de en egen person som kunde hålla koll på arbetarna, berättar Mona Bergman.De här böckerna skiljer sig från traditionella kyrkböcker på så vis att de innehåller basala uppgifter såsom födelse, vigsel och död. Det finns med andra ord inga regelrätta husförhörslängder.Mona och Lina visar exempel från de båda böckernas dödnoteringar. Det är sorglig läsning om framförallt män som dör under dramatiska omständigheter.Några exempel som Mona visar är olyckshändelser vid nedforsning av malm, alkoholförgiftning, ras uti grusgrop till följd av kvävning, död genom sprängskott, kvävd i snötunnel och olyckshändelse genom avhoppning från maskin under tågets gång.Arbetarna kom från hela Sverige och många också från Norge och Finland. Finns det då några fall som sticker ut? Då tar Mona och Lina fram en dödsnotering om Svarta Björn, den kokerska som blivit legendarisk.Anna Rebecka Hofstad föddes 1878 i Norge och dog 1900 när Stadsbanan mellan Gällivare och Riksgränsen byggdes.Svarta Björn har beskrivits som en lång, mörk och vacker ung kvinna. Men livet som kokerska i den mandominerade miljön kan inte ha varit lätt. Enligt legenden kom hon i slagsmål med en annan rallarkocka och fick en så hård smäll under handgemänget att Annas skalle spräcktes.Hon födes till sjukstugan där hon sen avled, men det är osäkert om det var av sviterna efter slagsmålet eller tuberkulosen som tog hennes liv. Anna blev bara 23 år gammal och ligger på Tornehamns rallarkyrkogård likt de flesta andra som dog under det farliga arbetet med järnvägsbygget.Förutom de här kyrkböckerna som registrerade de som bosatte sig i de tillfälliga och plötsligt uppkomna samhällena finns även andra källor att söka i om man är intresserad av att se hur befolkningen förändrades på ett plats.Mona Bergman och Lina Marklund tar hissen ner i arkivets gömmor på Landsarkivet i Härnösand.- Landsarkivet flyttade hit 1983 men bara tio år senare hade vi fyllt huset och därför byggdes tre våningar under jord, berättar Lina Marklund.Lina tar fram "Handlingar till femårsberättelserna" och berättar att femårsberättelserna var sammanställningar av läget i länet och skickade in från länsstyrelserna till staten med fem års mellanrum. - De finns i tryckt form som man kan hitta på SCB:s hemsida. Men det som är intressant är att det är korta sammanställningar i de tryckta formerna som finns på SCB. Däremot det som finns i arkiven är underlagen.Det var Landshövdingen som sammanställde, men för att han skulle få information vände han sig till kronofogdarna, länsmännen och magistraterna i städerna. Och där finns mycket mer information.Lina tar fram ett exempel från Hälsingland.Uti Hälsinglands fögderis 15 församlingar utgör folkmängden enligt 1855 års mantalslängder tillsammans 17 692 personer. Folkmängden befinnes vid jämförelse med de för år 1850 upprättade mantalslängder således hava blivit ökad med 2 379 personer, vilken tillökning är betydligt eller 320 personer större i medeltal årligen, än under de föregående tre åren.  Skillnaden härledes ifrån mindre utflyttning och mera inflyttning. Oaktat allmogen alltmera frångår sitt förra enkla och taffliga, nästan torftiga levnadssätt och numera nästan allmänt begagnar köpta kläder och dukar istället för endast hemvävda tyger, även som socker, kaffe och stundom viner, samt även andra lyxartiklar, så har dock välmågan de senaste åren tilltagit och blivit mer allmän samt den fattigare befolkningens villkor betydligen förbättrade. Därtill orsaken kan sökas i den ymnigare penningtillgång, som,  genom försäljning av skogsprodukter och allmän arbetsförtjänst med uppdrivna arbetslöner samt hög betalning av allt säljbart kommit allmogen tillgodo. Befolkningens sedlighet är i allmänhet god, och grövre brottsmål förekomma sällan i dryckenskapslastens avtagande till följd av de nya brännvinsförfattningarna. Till och med brännvinets bruk förekommer nu sällan och allmogen synes till större delen belåten. Knappt någon av allmogen håller sig brännvin till dagligt bruk.Detta var Landshövdingens femårsberättelse från Hälsingland 1856.Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare Patrik Paulsson och Peter Öberg slaktband@sverigesradio.se 

.